Dir. 1992:24

Utredning om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992--02--20

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Genomförandet av uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:24

Beslut vid regeringssammanträde 1992--02--20

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Hörnlund, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag till

utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Bakgrund

Arbetsmarknadspolitiken skall åstadkomma en effektiv arbetsmarknad och

därigenom skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och full

sysselsättning.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken är inriktad på att hävda den s.k.

arbetslinjen. Det innebär att aktiva åtgärder såsom platsförmedling och

utbildning skall väljas före kontantstöd. En stor andel av de

arbetslösa, ca en fjärdedel, får emellertid för närvarande inte någon

form av arbetslöshetsersättning. Många arbetslösa är därför ofta för

sitt uppehälle hänvisade till socialbidrag. Ur rättvise- och

trygghetssynpunkt är det en stor brist att en så stor andel av de

arbetslösa saknar ett tillfredsställande ekonomiskt skydd vid

arbetslöshet.

Under en följd av år har lönebildningen i Sverige resulterat i

kostnadsökningar som inte haft täckning i produktivitetsutvecklingen.

Detta har drivit upp kostnadsläget och skapat svåra konkurrensnackdelar

för svenskt näringsliv. För att motverka denna fortgående försämring av

kostnadsläget i relation till omvärlden har ett antal devalveringar

genomförts när sysselsättningen varit hotad. Tidigare har även

utbyggnaden av den offentliga sektorn medverkat till att ge

sysselsättning.

Mot bakgrund av att svensk ekonomi blir alltmer internationaliserad är

det i framtiden inte möjligt att vidmakthålla en låg arbetslöshet genom

devalveringar eller en expansion av sysselsättning inom den offentliga

sektorn. Förutsättningarna för att bekämpa arbetslösheten har förändrats

och nya metoder måste övervägas. Målet måste vara en lönebildning som

utan korrigeringar är förenlig med kraven på tillväxt och full

sysselsättning.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att en särskild

utredare tillkallas med uppdrag att föreslå utformningen och

finansieringen av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall inledningsvis närmare analysera nuvarande systems

funktionssätt och effekter. Jämförelser med motsvarande försäkring ssystem i andra länder bör redovisas. Utifrån denna analys skall

utredaren föreslå utformningen av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. Om utredaren finner det befogat kan denne

redovisa alternativa lösningar.

Jag vill framhålla att utredaren skall beakta att reglerna för en

obligatorisk försäkring skall vara utformade på ett sådant sätt att den

s.k. arbetslinjen kan vidmakthållas och understödjas.

Utredaren skall föreslå vilka kategorier som skall omfattas av

försäkringen. En obligatorisk försäkring skall i princip omfatta all arbetskraft. Undantagna bör vara sådana som har en mycket svag

anknytning till arbetsmarknaden. Det innebär att de personer som i dag

får KAS bör omfattas av försäkringen.

Till frågan om vilka som skall omfattas av försäkringen hör även vilka

kvalifikationsvillkor som skall gälla för rätt till ersättning. Enligt

nuvarande regler fordras t.ex. ett visst minsta mått av arbetstid för

att vara berättigad till ersättning. Utredaren skall föreslå

utformningen av vilka kvalifikationsvillkor som bör gälla för rätt till

ersättning i en obligatorisk försäkring. I detta sammanhang bör

utredaren särskilt uppmärksamma enskilda företagares behov av ett

försäkringsskydd som fungerar på ett konkurrensneutralt sätt.

Utredaren skall föreslå hur ersättningssystemet skall utformas. Hit hör

frågor om hur hög ersättningsnivån och hur lång ersättningsperioden bör

vara. Utredaren skall härvid pröva möjligheten och lämpligheten i att

komplettera ett allmänt grundskydd med ett frivilligt påbyggnadssystem,

som med en tilläggsavgift ger bättre kompensation.

En central uppgift för utredaren bör bli att föreslå hur

finansieringsordningen skall vara utformad. I den nuvarande

finansieringsordningen finns inte ett omedelbart samband mellan

arbetslöshetens omfattning och de kostnader som arbetsmarknadens parter

har för försäkringen. En möjlighet är att mer påtagligt knyta såväl

arbetsgivares som arbetstagares finansiering av försäkringen till

lönebildningen. Därmed skulle det hos parterna skapas motiv för att

sluta avtal som inte urholkar konkurrenskraften och driver upp

arbetslösheten. Skulle det visa sig att en sådan finansieringsordning

inte är möjlig att utforma bör utredaren överväga andra alt ernativ. Oavsett vilken form som föreslås bör dock finansieringssystemet

utformas så att det sker en god fördelning av kostnaderna mellan grupper

som löper stor respektive liten risk för att bli arbetslösa.

Utredaren skall föreslå utformningen av administrationsordningen för en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. När det gäller

administrationsordningen kan olika lösningar övervägas. Viktigt är

emellertid att administrationen av försäkringen organiseras på ett sådan t sätt att handläggningen av enskilda ersättningsärenden utmärks av

snabbhet, objektivitet och likformighet samtidigt som

administrationskostnaderna är låga. En utgångspunkt skall därvid vara

att KAS-administrationen läggs ihop med den för

arbetslöshetsförsäkringen.

Genomförandet av uppdraget

Den särskilde utredaren bör bedriva arbetet skyndsamt och bör ha

avslutat sitt arbete senast den 31 mars 1993. Utredaren får, om det

befinns lämpligt, avge delbetänkande.

Som en utgångspunkt för utredarens arbete skall gälla att alla förslag

skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser. Detta

innebär att, om förslag redovisas som medför ökade utgifter, utredaren

samtidigt måste visa hur förslagen kan finansieras genom besparingar

inom det direkta utredningsområdet. Även i övrigt gäller regeringens

direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och angående beaktande av

EG-aspekter (dir. 1988:43). Utredaren bör särskilt uppmärksamma EG:s

rådsförordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social

trygghet på arbetstagare, självständigt förvärvsverksamma personer och

deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare, omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) med uppdrag att lämna förslag till utformning och

finansiering av en obligatorisk försäkring,

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans framställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)