Dir. 1992:29

Översyn av läkarvårdstaxan

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-03-12

Mitt förslag

Utredningsuppdraget

Ramar för arbetet

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:29

Beslut vid regeringssammanträde 1992-03-12

Statsrådet Könberg anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en

översyn av läkarvårdstaxan (1974:699). Översynen skall ske med utgångs punkt i att ett system med husläkare över hela landet införs senast

fr.o.m. år 1995. Det systemet förutsätts i första hand bygga på en

ersättning per person och inte per utförd prestation. Utredaren måste

därför ägna stor uppmärksamhet åt frågan om hur ersättningen från

sjukförsäkringen till de privatpraktiserande läkare i öppen vård som

även fortsättningsvis kommer att vara anslutna till försäkringen skall

utformas när ett husläkarsystem införs. Detta arbete bör inledas med en

kartläggning och analys av erfarenheterna av de hittillsvarande

ersättningsreglerna. Det är angeläget att taxan utformas så att

specialistläkarnas insatser inriktas mot sådana åtgärder och

behandlingar som ligger inom deras speciella kompetensområde. Det är

också viktigt att utformningen av taxan inte motverkar den önskvärda

utvecklingen att specialistläkare med lämplig bakgrund efter komp letterande utbildning kan etablera sig som husläkare.

Utredningsarbetet bör även omfatta övriga principer i läkarvårdstaxan

som kommer till uttryck t.ex. i bestämmelserna om maximalt antal besök

per år med försäkringsersättning, möjligheterna att ta betalt för mer än

en åtgärd per behandlingstillfälle, vikariats- och sanktionsregler, den

s.k. pensionärstaxan samt ersättning för fler slag av operationer inom

den öppna vården utöver de som för närvarande omfattas av taxan.

Läkarvårdstaxan föråldrad

Läkarvårdstaxan (1974:699, omtryckt 1984:767) trädde i kraft den

1januari 1975. Den omfattade ursprungligen läkarvård i både privat och

offentlig regi. Fr.o.m. år 1985 infördes ett ändrat system för

ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen, vilket bl.a.

innebär att de utbetalda försäkringsersättningarna till privatpraktiker

avräknas från den allmänna sjukvårdsersättningen till huvudmännen.

Därvid ändrades även reglerna för de privatpraktiserande läkarnas

anslutning till sjukförsäkringens ersättningssystem. Bl.a. begränsades

möjligheten till fri försäkringsanslutning och rätten för offentligt

anställda läkare att bedriva s.k. fritidspraktik med anslutning till

försäkringssystemet avskaffades.

Som en följd av de betydande förändringarna i ersättnings- och anslut ningsreglerna fr.o.m. år 1985 renodlades läkarvårdstaxan till att endast

omfatta läkarvård som lämnas av privatpraktiserande läkare med försäk ringsanslutning. Därefter har endast mindre ändringar företagits i

taxan. Merparten av dessa har gällt arvodesnivåerna samt utformningen av

arvodesbestämmelserna i taxan. Ändringarna har i regel gjorts efter

förslag från riksförsäkringsverket (RFV). Förslagen har oftast varit

resultat av verkets i princip årliga överläggningar med Sveriges

Läkarförbund om justering av taxans arvodesnivåer. Vidare har ett antal

mindre ändringar i anslutningsreglerna gjorts på grundval av de

överenskommelser som regeringen efter år 1985 träffat med

sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till

sjukvårdshuvudmännen m.m.

Läkarvårdstaxan har således inte varit föremål för någon allmän översyn.

Synpunkter har under senare tid framförts från skilda håll på att taxan

i olika avseenden är föråldrad och administrativt krävande för

försäkringskassor, sjukvårdshuvudmän och vårdgivare. Dessutom har

näringsfrihetsombudsmannen (NO) haft synpunkter på taxan från

konkurrenspolitisk synpunkt. Vidare har Riksrevisionsverket (RRV)

nyligen granskat en del regler och villkor för privatläkare som är

anslutna till försäkringskassan och därvid pekat på vissa brister i

bl.a. läkarvårdstaxan och det gällande ersättningssystemet.

Regelsystemet i taxan utgår från en princip om ekonomisk ersättning per

prestation och kan betraktas som en långtgående statlig reglering av

privatpraktikernas verksamhet i olika avseenden. Samtidigt sker för

närvarande en omstrukturering och avreglering av stora delar av

verksamheten inom hälso- och sjukvården med syfte att förbättra

sjukvårdshuvudmännens möjligheter att bedriva en effektiv verksamhet och

stärka patienternas valfrihet.

Den pågående strukturomvandlingen av den svenska hälso- och sjukvården

kommer i hög grad att beröra även de privatpraktiserande läkarnas

arbetsförhållanden och ekonomi. Det planerade införandet av ett system

med husläkare över hela landet kommer att väsentligt förändra förutsätt ningarna för flertalet privatpraktiker. Bland annat kommer det därvid

att införas ett särskilt system för ersättning till husläkarna, vilket

inte skall bygga på principen i gällande taxa om ersättning per utförd

prestation.

Utredningsuppdraget

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat om pågående och förestående

strukturförändringar inom hälso- och sjukvården behövs en allmän översyn

av läkarvårdstaxans regelsystem. Den särskilde utredaren skall genomföra

denna översyn samt lägga fram förslag om en reformerad läkarvårdstaxa. I

det följande berörs inriktningen på detta översynsarbete närmare.

En viktig utgångspunkt för utredaren är att läkarvårdstaxan skall ges en

utformning som underlättar för privatpraktiker att i framtiden bedriva

en kvalificerad mottagningsverksamhet. Det bör därvid bl.a. prövas om

arvodesnivåerna behöver förändras. En grund för denna prövning bör vara

att privatpraktiker skall ha möjlighet att t.ex. investera i lokaler och

utrustning som svarar mot dagens och framtida krav.

Utredaren skall vidare utgå från att ett system med husläkare inom några

år kommer att införas över hela landet och att ersättningen för den

verksamheten i huvudsak lämnas med ett schablonbelopp för varje person

som läkaren har åtagit sig vårdansvaret för.

En grundläggande fråga för utredaren blir hur ersättningen skall

utformas för övrig specialistvård utförd av privatpraktiserande läkare

med försäkringsanslutning. Därvid bör även prövas om en utökning av

antalet arvodesgrupper utöver de sju som nu finns i taxan är motiverad,

bl.a. med hänsyn till att allt fler operationer beräknas ske inom den

öppna privatläkarvården. Som en bakgrund till denna prövning bör

utredaren göra en kartläggning och analys av erfarenheterna av de

hittillsvarande ersättningsreglerna, varvid inte minst den s.k.

taxeglidningen bör uppmärksammas.

Vidare bör utredaren pröva skälen för och emot ett bibehållande av den

särskilda taxa som gäller för läkare fr.o.m. det år de fyller 66 år.

Konsekvenserna för patient, försäkring och sjukvårdshuvudman av att

införa en högre försäkringsersättning i de fall läkare vid ett och samma

patientbesök utför skilda undersöknings- och behandlingsåtgärder inom

ramen för den av RFV fastställda åtgärdsförteckningen bör utredas.

Dessutom bör utredaren undersöka om den regel i taxan kan slopas som ger

en läkare rätt att få läkarvårdsersättning för högst 6 000 besök per

kalenderår utan att avkall görs på verksamhetens kvalitet. Denna

prövning bör göras mot bakgrund av ett planerat införande av ett

husläkarsystem jämte tillhörande modell för ersättning.

Det är vidare angeläget att utredaren ser över de nuvarande reglerna för

vikariat. RRV:s granskning av privat vård visar bl.a. på brister i det

nuvarande vikariatssystemet och denna granskning bör därför utgöra ett

viktigt underlag för utredarens överväganden.

Avslutningsvis är det angeläget att utredaren också analyserar hur de

sanktionsregler i taxan som aktualiseras när en läkare bryter mot taxan

hittills har fungerat och att han överväger om reglerna behöver ändras.

Det förutsätts att utredaren under arbetets gång samråder med den ar betsgrupp inom socialdepartementet som kommer att utforma förslag till

olika åtgärder som är ägnade att underlätta och stimulera inrättandet av

husläkarsystemet.

Utredarens förslag om arvodesbestämmelserna skall vara kostnadsberäknade

och förändringar i kostnaderna bör särredovisas för försäkring resp.

sjukvårdshuvudmän. Det gäller också de förslag till omprioriteringar

inom ersättningssystemet som kan komma att redovisas. Vidare bör

konsekvenserna av förslagen i form av ändrade administrationskostnader

för försäkringskassan belysas.

Ramar för arbetet

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inriktning

(dir.1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten

(dir.1988:43).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Den särskilde utredaren bör

ha slutfört sitt arbete senast den 1 september 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

sjukförsäkring

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av läkarvårdstaxan,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Socialdepartementet)