Dir. 1992:41

Åtgärder i anledning av WHO:s och Unicefs gemensamma initiativ i syfte att skydda, stödja och främja amning

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir 1992:41

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02

Chefen för socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg, anför efter

samråd med statsrådet B. Könberg.

Mitt förslag

Jag föreslår att en expertgrupp och en kommitté tillkallas för att svara

för ett svenskt deltagande i WHO/Unicef-aktionen Baby Friendly Hospitals

(aktionen för "barnvänliga sjukhus").

Bakgrund

Världshälsoorganisationen (WHO) och Förenta Nationernas Barnfond

(Unicef) skrev den 26 september 1991 till regeringscheferna i samtliga

medlemsländer med anhållan om stöd för de båda organisationernas initia tiv på amningsområdet. Detta har sin grund i den internationella koden

om marknadsföring av bröstmjölksersättningar som antogs av

världshälsoförsamlingen år 1981. Amningens fördelar berörs bl.a. i FN-

konventionen om barnets rättigheter av 1989 och i den deklaration som

antogs vid FN:s barntoppmöte år 1990 där 71 stats- och regeringschefer

deltog. Det aktuella initiativet bygger framför allt på de riktlinjer

för amning som utarbetades vid ett av WHO och Unicef år 1990 anordnat

möte med hälsopolitiker och barnläkarexpertis, den s.k.

Innocentideklarationen. I korthet är tanken att sjukhus vars rutiner

följer Innocentideklarationens riktlinjer i syfte att skydda, stödja och

främja amning, efter en utvärdering av WHO/Unicef skall klassificeras

som "barnvänliga" (Baby Friendly Hospitals).

I Sverige har amningsfrekvensen ökat starkt under 70- och 80-talen för

att därefter plana ut på en förhållandevis hög nivå. Detta faktum,

liksom den höga standard som överhuvudtaget kännetecknar vår mödra- och

barnhälsovård gör att ambitionerna i WHO/Unicef-aktionen i stora stycken

redan har förverkligats i vårt land. I många länder minskar dock fort farande amningsfrekvensen eller ligger kvar på en relativt låg nivå.

Unicefs chef James P. Grant har mot denna bakgrund bett att Sverige

skall bidra med en redovisning av den positiva utveckling som har ägt

rum i Sverige beträffande amning och spädbarnsvård.

Jag anser att det från såväl svensk som internationell utgångspunkt är

viktigt att Sverige engagerar sig i de internationella ansträngningarna

för att främja amning och skapa goda förhållanden för omhändertagandet

av spädbarn.

Utgångspunkten för vårt deltagande i aktionen bör ges en sådan inrikt ning och utformning att den kan bli ett betydelsefullt led i vårt stöd

åt WHO och Unicef. En viktig uppgift är i det fallet att peka på

faktorer som vi betraktar som väsentliga inslag i utvecklingen av mödra-

och barnhälsovården och därtill relaterade områden. Grundläggande för

vårt synsätt är barnets bästa. Då är det viktigt att båda föräldrarna

ges reella möjligheter att delta i vården av barnet. De landvinningar

som i vårt land gjorts beträffande kvinnors och mäns jämställdhet och de

svenska kvinnornas ställning på arbetsmarknaden är självklara

utgångspunkter för ansträngningarna att i vårt land utveckla långsiktiga

strategier på mödra- och barnhälsovårdsområdet.

Uppdraget

Jag föreslår att en kommitté tillsätts för att svara för ett svenskt

deltagande i aktionen Baby Friendly Hospitals. Kommittén bör ges en

sådan sammansättning att de erfarenheter och kunskaper som föreligger på

området blir representerade.

Kommittén bör ansvara för utvärderingen och redovisningen av svenska

sjukhusförhållanden i anslutning till WHO/Unicef-aktionen samt ge

förslag till åtgärder som kan vara motiverade i en långsiktig svensk

amningsstrategi. Kommittén bör sammanställa en lägesrapport som kan vara

färdig till Unicefs styrelsemöte den 15-26 juni 1992. Arbetet i

kommittén skall vara avslutat senast den 31 december 1992.

Innan WHO/Unicefs riktlinjer för amning läggs till grund för en

klassificering av svenska sjukhus som "barnvänliga" bör kommittén bedöma

riktlinjernas tillämpning på svenska förhållanden. Hänsyn bör t.ex. tas

till pappans möjligheter att närvara och till individuella önskemål om

omhändertagandet av barnet. Riktlinjerna bör också sättas in i ett

sammanhang som omfattar både mödravård, förlossningsvård och

barnhälsovård.

För att arbetet skall kunna bedrivas snabbt bör inledningsvis en grupp

av experter på förlossningsvård och barnhälsovård, inklusive amning, ges

i uppdrag att före den 15 maj 1992 utarbeta underlag för kommitténs

vidare arbete vad gäller deltagandet i WHO/Unicef-aktionen.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen be myndigar chefen för socialdepartementet

att dels tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med högst tolv medlemmar med uppgift att ansvara för

svenskt deltagande i WHO/Unicef-aktionen, dels tillkalla en expertgrupp

- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst sex ledamöter

med uppgifter enligt vad som angetts i det föregående,

att utse en av kommitténs ledamöter att vara ordförande,

att utse en av expertgruppens ledamöter att vara ordförande i gruppen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för kom mitténs och expertgruppens verksamhet skall belasta femte huvudtitelns

förslagsanslag A 2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Socialdepartementet)