Dir. 1992:43

Huvudmannaskapet för vårdhögskolorna

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02

Mitt förslag

Vårdhögskolornas omfattning

Vårdhögskolornas inriktning

Probleminventering

Tidigare utredningar

Utredningsuppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:43

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-02

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att undersöka

möjligheten att överföra vårdhögskolorna till statligt huvudmannaskap.

Utredaren får redovisa alternativa förslag till organisatoriska

lösningar.

Vårdhögskolornas omfattning, inriktning och problem

Vårdhögskolornas omfattning

I samband med 1977 års högskolereform fördes flera utbildningar som

tidigare tillhört gymnasieskolan inom den primärkommunala eller

landstingskommunala utbildningsorganisationen till högskolan.

Integreringar av de olika utbildningarna i den nya

högskoleorganisationen genomfördes utan att huvudmannaskapet

förändrades. De allmänna målen i högskolelagen blev gemensamma för

statlig och kommunal högskoleutbildning medan högskoleförordningens

regler om ledning, styrning och tjänsteorganisation kom att ges olika

utformning.

Den kommunala delen av högskolan utgörs av olika former av

vårdutbildningar på grund- och påbyggnadsnivå. Sammanlagt erbjuds där

drygt 9000 nybörjarplatser på 10 olika utbildningslinjer samt knappt 600

årsstudieplatser på lokala linjer och fristående kurser. Totalt i landet

finns det 30 vårdhögskolor fördelade på över 40 enheter. Staten betalar

budgetåret 1991/92 ett schablonbidrag på mellan 9 700 och 18 200 kr per

utnyttjad årsstudieplats. Den större delen av utbildningskostnaderna

betalas av huvudmännen. Landstingen (motsv.) beräknar de egna

kostnaderna för de medellånga vårdutbildningarna till ca 700 miljoner

kronor för 1990/91, medan statens bidrag till verksamheten under

motsvarande tid var ca 160 miljoner kronor. Huvudmännen kan utbilda

fler än vad planeringsramarna anger, men får då inga statsbidrag för

dessa platser.

Det kommunala huvudmannaskapet innebär att landstingets styrelse har

ansvaret för utbildningens genomförande. I Göteborg och Malmö har

kommunen motsvarande ansvar. I Stockholm finns dessutom tre enskilda

sjuksköterskeskolor, Röda Korsets sjuksköterskeskola, Sophiahemmets

sjuksköterskeskola och Ersta sjuksköterskeskola. Det planerade antalet

platser för Stockholms läns landsting innefattar även dessa skolors

platser.

Vårdhögskolornas inriktning

Studerande som genomgår och avslutar någon av de medellånga

vårdutbildningarna saknar i dag möjligheter till en organiserad fortsatt

utbildning som ger behörighet till forskarutbildning och forskning.

De medellånga vårdutbildningarna har genomgående en mycket stark direkt

yrkesförberedande inriktning. Viktiga inbördes skillnader finns dock.

Främst sjuksköterskeutbildning och sjukgymnastutbildning omfattar

betydande teoretiska moment. Efterhand har teori- och metodutveckling i

anslutning till vårdarbetet kommit att samlas och koncentreras inom

ramen för omvårdnadsforskningen. Detta har i sin tur skapat nya

förutsättningar för utbildningarna. Kompetensutveckling har i betydande

utsträckning skett inom ramen för en organiserad samverkan mellan

landsting och statliga högskolor, främst de medicinska och

samhällsvetenskapliga fakulteterna. Totalt finns i dag mer än 300

forskarstuderande inom dessa grupper samt ca 150 som har disputerat

eller avlagt licenciatexamen. Mellan åren 1986 och 1991 ökade antalet

forskarstuderande med 71 % och antalet disputerade med 100 %. Andelen

studerande som fortsätter till forskarutbildning är dock låg. Sedan de

kommunala vårdhögskolorna inrättades 1977 har ca 65 000 personer

utbildats vid dessa.

Vårdhögskolorna på universitetsorterna har givetvis haft bättre

förutsättningar att etablera en nära samverkan med universiteten i syfte

att stärka forskningsanknytningen av utbildningen samt att möjliggöra

för lärarna att forska i tjänsten. Formerna för samverkan är olika - här

kan nämnas program för riktade satsningar, avtal, olika typer av

tjänstekonstruktioner, gemensamma kurser centrumbildningar och

gemensamma nämnder.

Även vid en del vårdhögskolor som ligger utanför universitetsorterna har

former för samverkan mellan vårdhögskolor och statliga

högskolor/universitet utvecklats. Det råder dock inget tvivel om att

vårdhögskolorna på universitetsorterna har en särställning, därför att

dessa dels har många studerande och lärare, dels har en större andel

forskarutbildade lärare och en geografisk närhet till en

forskarutbildningsorganisation.

Probleminventering

Flertalet av vårdhögskolornas lärare saknar egen erfarenhet av

forskning. Många av lärarna har inte högskoleutbildning, huvudsakligen

beroende på att dessa utbildningar före 1977 inte klassificerades som

högskoleutbildning.Trots kraftfulla åtgärder i landstingen för att

utveckla lärarnas kompetens och satsningar på att rekrytera

forskarutbildade lärare är det sannolikt svårt att inom överskådlig tid

skapa sådana betingelser inom alla vårdhögskolor att en generell

anknytning mellan utbildning och forskning kan åstadkommas.

Vissa av vårdhögskolornas problem är av organisatorisk karaktär och

sammanhänger med huvudmannaskapet. Vårdhögskolornas styrelse och

beslutsorganisation har en speciell utformning. Inom denna del av

högskolan har man i regel politiska styrelser i landstingens

utbildningsnämnder, medan man vid de statliga högskolorna har särskilda

styrelser utsedda med företrädare för allmänintressen, lärare och

studerande vid högskolan.

Detta medför att varken de studerande eller rektorer och lärare

verksamma vid vårdhögskolorna har något formellt inflytande över

besluten om högskolans verksamhet. Landstingens utbildningsnämnder har

dessutom en rad andra uppgifter inom sina ansvarsområden

(gymnasieutbildning, jord- och trädgårdsutbildningar samt ofta även

kulturfrågor). Styrelseledamöternas intresse och kompetens splittras

därmed på frågor av olika beskaffenhet.

Den splittrade strukturen med över 30 olika skolenheter och med

utbildning förlagd till över 40 orter och det stora utbildningsansvaret

för tusentals sjuksköterskor, sjukgymnaster, laboratorieassistenter

m.fl. försvårar givetvis arbetet att förmedla en utbildning som är både

vetenskapligt förankrad och direkt förberedande för yrkesutövning i

vården. Det är naturligt att det under dessa omständigheter råder stora

skillnader i kunskapssyn och kompetens mellan olika huvudmän och

högskolor.

De många enheterna och den starkt varierande storleken får även

konsekvenser för möjligheterna att skapa lika utvecklingsmöjligheter vid

samtliga enheter.

Tidigare utredningar

Huvudmannaskapet för vårdutbildningarna har utretts och diskuterats i

mer än tio år. Vid riksdagsbehandlingen av Huvudmannaskapskommitténs

förslag (SOU 1981: 9) uttalade utbildningsutskottet (UbU 1981/82:20) att

principiella skäl talade för ett statligt huvudmannaskap.

Av statsfinansiella skäl beslutade dock riksdagen att det

landstingskommunala huvudmannaskapet för vårdutbildningarna skulle

behållas.

Riksdagens utbildningsutskott har därefter vid flera riksmöten gjort

samma ställningstagande (UbU 1988/89:5, UbU 1989/90:21). Vid riksmötet

1991 beslöt dock riksdagen att huvudmannaskapsfrågan åter skulle utredas

(UbU 1990/91:12).

Utredningsuppdraget

Utredningen skall i första hand fokuseras på de ekonomiska aspekterna

vilka framgår av utbildningsutskottets betänkande. En förändring av

huvudmannaskapet förutsätter att en för staten godtagbar ekonomisk

uppgörelse med landstingen kan uppnås.

Utredaren bör redovisa de ekonomiska konsekvenserna av att föra över

samtliga vårdhögskolor till ett statligt huvudmannaskap. I denna

redovisning bör ingå beräkningar av kostnaderna till följd av att

personalen överförs till ett annat avtalsområde med andra läns- och

anställningsvillkor, t.ex. konsekvenserna av att kommunalt anställda

kommer att omfattas av det statliga trygghetssystemet. I redovisningen

bör även beaktas fördelningen av kostnader för pensionsförmåner som

delvis intjänats hos kommunal huvudman.

Utredaren får fria händer att redovisa alternativa förslag till

differentierade organisatoriska lösningar för vårdhögskolornas framtida

huvudmannaskap och verksamhet.

Utveckling och förnyelse i högskolan kräver nämligen inte en likriktad

organisatorisk lösning. Tvärtom kan olika icke traditionella

organisationsmodeller stimulera till utveckling och förnyelse inom

utbildning och forskning.

De strukturella problem som härrör från det stora antalet

utbildningsenheter av mycket varierande storlek bör beaktas.

Utgångspunkten bör därvid vara att staten har ett särskilt ansvar för

uppbyggnad av starka miljöer för forskning och utveckling. Utredaren bör

överväga hur detta statliga ansvar skall utformas.

De framlagda organisatoriska lösningarna bör leda till möjligheter till

fördjupningar för de studerande och att utbildningarna i erfoderliga

fall knyts till en befintlig forskningsorganisation. I samband härmed

skall de särskilda förutsättningarna för vårdhögskolorna på

universitetsorterna beaktas. Förutsättningarna för samarbete mellan

vårdhögskolorna och övriga högskolor skall utvärderas. Utredaren får

fritt överväga organisationsformer alltifrån samlat statligt

huvudmannaskap till fristående skolor och redovisa de ekonomiska

konsekvenserna av sina förslag.

I Stockholm finns tre fristående sjuksköterskeskolor, Röda Korsets

sjuksköterskeskola, Sophiahemmets sjuksköterskeskola och Ersta

sjuksköterskeskola. Dessa skolor har redan i dag en styrelseform, som

liknar den statliga högskolans, men får bidrag för driften från

Stockholms läns landsting. Preliminära förhandlingar bör föras med

företrädare för stiftelseskolorna angående de ekonomiska villkoren och

förutsättningarna i övrigt för en framtida ställning som enskilda

skolor.

För vårdhögskolorna utanför universitetsorterna kan olika modeller

tillämpas. De ekonomiska villkoren för avtal med intresserade landsting

som vill anordna medellång vårdutbildning i högskolan även i framtiden

bör analyseras.

Samtliga lösningar skall medge ett inflytande från studerande och lärare

i styrning och ledning av vårdhögskolornas verksamhet samt att

verksamheten bedrivs utifrån högskoleförordningens bestämmelse om

statlig högskoleutbildning.

Förslagen bör i princip kunna genomföras utifrån en målsättning om

oförändrade ekonomiska ramar. Statens totala kostnader för de medellånga

vårdutbildningarna får inte öka.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar utbildningsministern

att tillkalla en utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

- med uppdrag att undersöka möjligheterna att överföra vårdhögskolan

till statligt huvudmannaskap.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

förhandlaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)