Dir. 1992:48

Effektivare vuxenutbildning

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-23

Mitt förslag

Tidigare utredningar

Behov av utredning

Utredningsuppdraget

Ramar för utredningen

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:48

Beslut vid regeringssammanträde 1992-04-23

Statsrådet Ask anför

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att

- utveckla statens roll som beställare av utbild?ning för vuxna,

- göra noggranna kostnadsjämförelser mellan olika typer av utbildning

för vuxna,

- utarbeta förslag till hur en vidgad användning av

distansutbildningsmetoder kan främjas inom olika utbildningsformer.

Tidigare utredningar

Utnyttjandet av de offentliga resurserna för utbildning har kritiserats

under senare år. I Samverkansgruppens rapport (Ds 1990:59) visades att

resurser i form av lokaler och utrustning utnyttjas dåligt och att

samutnyttjande förekommer i mycket liten grad.

I riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop.

1990/91:85, UbU16) gavs förutsättningar för en utbyggd samverkan mellan

gymnasieskola och komvux liksom för utbyggnad av lokala kunskapscentrer,

där olika utbildningsanordnare samverkar om lokaler och utrustning.

Arbetsgruppen för utveckling av kunskapscentrer (U 1991:A) har i uppdrag

att föreslå hur vissa statliga medel skall användas som stöd för

utvecklingen av lokala kunskapscentrer. Syftet är att utveckla exempel

på bättre resursutnyttjande inom de samhällsägda utbildningarna. Flera

sådana kunskapscentrer utvecklas nu i kommunerna.

Distansutbildning är ett medel att förbättra tillgången till utbildning

för människor, som beroende på geografiska omständigheter eller av

tidsskäl, annars inte kan få tillgång till studier. I utredningen om

distansutbildning (Dir.1991: 47) har i form av en förstudie gjorts en

kompetens- och erfarenhetsöversikt, en målgruppsanalys, en pedagogisk

analys samt en analys av rollfördelningen mellan stat, kommuner m.fl.

intressenter i fråga om distansutbildning. Utredningen har under januari

1992 avslutat förstudien och lämnat förslag om inriktningen av

eventuellt fortsatt utredning (Ds 1992:3).

Kompetensutredningen (Dir.1990:25) har under januari 1992 lagt fram

förslag om kompetensutveckling i arbetslivet (SOU 1992:7). Även

produktivitetsdelegationen (SOU 1991:82) har behandlat dessa frågor.

Behov av utredning

Det är uppenbart att Sverige har ett mycket stort behov av att höja

arbetskraftens kompetens, sett såväl ur ett allmänt tillväxtperspektiv

som ur ett specifikt EG-perspektiv. Den teknologiska utvecklingen och

den hårdnande internationella konkurrensen innebär att behovet av

regelbundet återkommande insatser för fortbildning och andra former av

kompetenshöjning växt kraftigt och kan förutses öka ytterligare. Detta

innebär att nya krav ställs på det allmännas resurser för utbildning av

vuxna och att kravet att utnyttja dem optimalt skärps.

De utredningar m.m. som refererats ger alla uttryck för behovet av en

effektivare användning av utbildningsresurserna. Organisationen är dock

för närvarande svåröverskådlig och splittrad. Jag är övertygad om att

utbildningshuvudmännen måste finna nya organisationsformer och nya

former för samverkan för att en effektiv resursanvändning skall uppnås.

Det är dock i första hand de olika huvudmännens uppgift att åstadkomma

denna, bl.a. genom att vidareutveckla de modeller för samverkan som

redan finns, t.ex. i form av lokala kunskapscentrer. Samtidigt är det

viktigt att understryka att andra betydelsefulla drivkrafter för ett

rationellt resursutnyttjande är fri och öppen konkurrens mellan olika

utbildningsanordnare och hög professionalitet bland dem som upphandlar

utbildning.

Jag anser mot denna bakgrund att det från statens sida finns anledning

att ytterligare utveckla några områden. Det gäller statens roll som

beställare av utbildning och formerna för distribution av utbildning med

distansmetoder. En grund för den fortsatta utvecklingen kan också vara

noggranna kostnadsjämförelser mellan olika utbildningsformer. Det ligger

vidare i statens intresse som beställare av utbildning att främja

utvecklingen av ett pluralistiskt system. En särskild utredare bör

tillkallas för att närmare belysa dessa frågor och lägga fram förslag

till de åtgärder som kan erfordras. Målsättningen skall därvid vara att

de samlade utbildningskostnaderna för det allmänna skall minska

väsentligt.

Utredningsuppdraget

Staten har ett stort inflytande över användningen av

utbildningsresurserna i egenskap av dominerande beställare och

upphandlare av utbildning. Utbildning upphandlas förutom av

arbetsmarknadsverket, av invandrarverket, arbetslivsfonden och - vad

gäller personalutbildning - åtskilliga andra myndigheter. Det är viktigt

att denna upphandling sker i former som medverkar till ett rationellt

och effektivt utnyttjande av alla de resurser som står till förfogande

för utbildning. Det ligger därvid i statens intresse såväl att stimulera

åtgärder som kan begränsa anordnarnas kostnader t.ex. för investeringar,

som att dra nytta av konkurrens mellan olika aktörer. Detta ställer krav

på en hög professionalitet hos beställarna/upphandlarna. Den särskilde

utredaren bör belysa och lägga fram förslag om hur staten kan stärkas i

sin roll som upphandlare och beställare av utbildning för vuxna.

För närvarande saknas adekvat material som kan ligga till grund för

noggranna jämförelser av kostnaderna mellan olika utbildningar. Den

särskilde utredaren skall ta fram ett sådant material. Det gäller i

första hand utbildningar hos kommunerna, statens skolor för vuxna,

AMU-gruppen och högskolan.

En vidgad användning av distansutbildning kan utgöra ett väsentligt

inslag i strävandena att samtidigt öka pluralismen i utbudet av

utbildning och begränsa kostnaderna. Den särskilde utredaren bör närmare

belysa statens ansvar för den framtida utvecklingen av distansutbildning

och i vilka organisatoriska former ett sådant ansvar bör tas. En

satsning på utveckling av distansmetoder för utbildning av vuxna kan

också ha stor betydelse för personalutbildning och kompetensutveckling i

allmänhet. Den särskilde utredaren bör med utgångspunkt i den rapport

(Ds 1992:3) som utarbetats av utredningen om distansutbildning lägga

fram förslag om hur staten kan stödja en sådan utveckling.

Den särskilde utredaren skall vidare belysa hur man skapar starka

utvecklingsmiljöer, så att statens behov av utveckling av fortbildning

och vidareutbildning kan tillgodoses. Därvid skall också såväl

utveckling av distansutbildning som arbete för kompetensutveckling och

arbetsmiljö beaktas. En utgångspunkt skall vara de utvecklingsmiljöer

som redan nu finns. Vidare skall möjligheter till utvärdering av

verksamheten beaktas. Den särskilde utredaren skall i anslutning härtill

pröva vilka uppgifter och vilken ställning statens skolor för vuxna bör

ha i framtiden.

Det är viktigt att i utredningsarbetet tydliggöra rollfördelningen

mellan dem som centralt eller lokalt beställer och upphandlar utbildning

och dem som lokalt genomför utbildningsverksamheten. Därutöver kan på

nationell nivå finnas resurser för utveckling och utvärdering.

Jag har i detta ärende samrått med chefen för Utbildningsdepartementet

och med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet.

Ramar för utredningen

Den särskilde utredaren skall samråda med berörda myndigheter och

organisationer.

För den särskilde utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare (Dir. 1984:5).

Arbetet skall vara avslutat före den 1 mars 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

skola och vuxenutbildning

att tillkalla en enmansutredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -med uppdrag att dels föreslå hur statens roll som beställare

av utbildning för vuxna samt metoderna för distansutbildning kan

utvecklas, dels presentera kostnadsjämförelser mellan olika

utbildningsformer

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utbildningsdepartementet)