Dir. 1992:61

Översyn av vissa företagsskattefrågor

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-07

Kvittning av underskott i aktiv näringsverksamhet

Dir. 1992:61

Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-07

Statsrådet Lundgren anför.

1 Mitt förslag 1 Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn

av vissa företagsskattefrågor.

Uppdraget bör avse bl.a. följande.

* Ett förslag utarbetas om avskaffad skatteutjämningsreserv och sänkt

bolagsskattesats.

* Ett system för att kvitta förluster mot tidigare års vinster

redovisas. Samtidigt ses spärreglerna för förlustutjämning över.

* Ett system för periodiseringsfonder läggs fram.

* Förslag till lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen redovisas.

* En möjlighet att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot

inkomst av tjänst utarbetas.

2 En fortsatt reformering av företagsbeskattning 2 En fortsatt reformering av företagsbeskattningen 2.1 Skattereformen

Skattereformen innebar en genomgripande omläggning av den svenska

företagsbeskattningen. Genom den sänkta bolagsskattesatsen i förening

med en breddning av skattebasen är grunden lagd för en samhällsekono miskt mindre snedvridande beskattning. Omläggningen ansluter till en

fortgående internationell utveckling. Av en rapport från OECD (Taxing

Profits in a Global Economy. Domestic and International Issues, 1991)

framgår också att den svenska företagsbeskattningen är konkurrenskraf tig.

Det nuvarande systemet kan och bör emellertid förbättras i olika

avseenden. Regeringen har också tidigt gett uttryck för denna

uppfattning (prop. 1991/92:60 s. 84-85). Bl.a. bör vissa kvarstående

frågor från skattereformen slutföras.

När slutpunkten sattes för arbetet med skattereformen hösten 1990

konstaterade det föredragande statsrådet att ytterligare överväganden

och utredningsinsatser behövdes innan ställning kunde tas till vissa

frågor på inkomstskatteområdet (prop. 1990/91:54 s. 158 f.). Det gällde

bl.a. beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag. Även

förslaget från utredningen om reformerad företagsbeskattning, URF, om

nuvärde-avskrivning och periodiseringsfonder lämnades öppet (SOU

1989:34). En översyn av spärreglerna för förlustutjämning återstod

också.

I fråga om beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag har

bred enighet rått om att skattereformen skall kompletteras för att ge

enskilda näringsidkare möjlighet att arbeta på samma skattemässiga

villkor som aktiebolag utan att behöva använda sig av någon form av

bolag. Ett sådant förslag redovisas i betänkandet (SOU 1991:100) Neutral

företagsbeskattning. Enligt förslaget skall nya regler gälla från

årsskiftet 1992/93.

Betänkandet har remissbehandlats. Arbetet med remissammanställ-ningen

pågår. Allmänt kan sägas att det stora flertalet av remissinstanserna

anser att förslagen bör genomföras. Endast ett fåtal remissinstanser

motsätter sig att det föreslagna systemet införs. Från båda hållen finns

kritik mot förslagen för att vara komplicerade att administrera och

svåra att förstå och tillämpa för näringsidkarna.

Mycket starka skäl talar enligt min preliminära uppfattning för att

ändrade regler för beskattningen av enskilda näringsidkare och handels bolag bör beslutas i höst i huvudsak på grundval av betänkandet. En

ytterligare tidsutdräkt är inte försvarbar. Den oro många

remissinstanser, däribland riksskatteverket (RSV), hyser inför

komplexiteten i ett fram-tida system där förslaget i SOU 1991:100 är

genomfört är emellertid befogad. Det väcker frågan vilka förändringar i

det nuvarande systemet som kan göras för att motverka en sådan

utveckling.

2.2 Den internationella utvecklingen

Ett framtida medlemskap i EG kommer att innebära skyldigheter att

anpassa vår interna lagstiftning i olika avseenden. I rapporten Sverige,

Europa och skatterna redovisar finansdepartementets skatteavdelning de

förändringskrav som uppkommer vid ett medlemskap. På företagsbeskatt ningens område finns endast två beslutade direktiv, ett om skatteregler

vid gränsöverskridande fusioner m.m. och ett om den skattemässiga

behandlingen av utdelning från dotterbolag i en EG-stat till

moderbolaget i en annan EG-stat. Ministerrådet behandlar för närvarande

två nya direktivförslag. Det ena rör förlustutjämning över gränserna. I

det sammanhanget skall ställning även tas till ett äldre direktivförslag

om harmonisering av medlemsstaternas interna regler för förlustutjämning

(tre års förlustutjämning bakåt, loss carry back, och förlustutjämning

framåt utan tidsbegränsning, loss carry forward). Det andra förslaget

gäller ränte- och royaltybetalningar mellan företag i olika

medlemsstater.

Till bilden hör också att en särskild expertgrupp (den s.k. Rudinggrup pen) överlämnat en rapport till kommissionen i mars 1992. Gruppen

föreslår att en långtgående harmonisering av företagsbeskattningen

genomförs i tre faser. Fas 1 skall avslutas år 1994. Fas 2 senast år

1999. Fas 3 skall genomföras när den fulla ekonomiska och monetära

unionen införs.

Enligt expertgruppen bör medlemsstaterna inte konkurrera med varandra

genom skattesänkningar. Därför föreslås en minimiskattesats på 30 % och

en högsta skattesats på 40% för alla bolag oberoende av om vinsten

kvarhålls eller delas ut (fas 1). Samtidigt förordas att enhetliga

regler införs för att få en enhetlig skattebas. Det gäller bl.a. regler

för avskrivning på inventarier, goodwill, leasing och lagervärdering

(fas 1 och 2).

För närvarande finns stora skillnader mellan medlemsländernas

skattesystem i fråga om synen på ekonomisk dubbelbeskattning. Vissa

tillämpar dubbelbeskattning enligt det s.k. klassiska systemet, andra

olika avräkningssystem eller andra lättnader på företags- eller

ägarnivå. Kommissionen och medlemsländerna bör enligt expertgruppen

under fas 1 börja ett arbete för att finna det mest lämpliga gemensamma

systemet. Enligt expertgruppen är det aktuellt att införa ett sådant

system först under fas 3.

I fråga om företagsgrupper med verksamhet i flera medlemsstater föreslår

expertgruppen att moder-dotterbolagsdirektivet utvidgas till att gälla

all näringsverksamhet oavsett företagsform (fas 1 och 2). Vidare

föreslås bl.a. att förlustutjämning inom koncerner skall medges inte

enbart mellan moder- och dotterbolag utan även mellan systerföretag med

verksamhet i skilda medlemsländer (fas 3).

Det nu publicerade materialet avser endast rapportens sammanfattning och

slutkapitlet. Den fullständiga rapporten med jämförande studier av

medlemsstaternas skattesystem och annat underlag för bedömningen väntas

bli publicerad i juni 1992. Vad som närmast är att vänta är att

kommissionen redovisar sin uppfattning om hur förslagen i rapporten bör

hanteras.

Sammanfattningsvis finns ett behov att bedriva ett lagstiftningsarbete

med utgångspunkt i ett svenskt medlemsskap i EG. Det innebär en an-

passning av vår interna lagstiftning till beslutade direktiv. Ett sådant

arbete har påbörjats inom finansdepartementet. Även i övrigt är det

viktigt att noga följa utvecklingen i andra jämförbara länder.

En allmän strävan bör vara att våra interna regler inte innebär

internationella avvikelser. För en liten, öppen ekonomi som den svenska

är det nödvändigt att ha en företagsbeskattning som inte motverkar

investeringar och företagsetableringar i Sverige. Det är bl.a. angeläget

att göra det lättare för mindre svenska och utländska företag att

samtidigt vara verksamma i Sverige och i andra länder. Den svenska

företagsbeskattningen bör vara begriplig för utländska investerare.

Skatten på gjorda investeringar får inte vara för hög.

3 Utredningsuppdraget 3 Utredningsuppdraget Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att en särskild utredare

tillkallas för att göra en översyn av vissa företagsskattefrågor.

3.1 Skatteutjämningsreserven och skattesatsen

Införandet av den allmänna reserveringsmöjligheten skatteutjämnings reserv (surv) stred egentligen mot de grundläggande ideérna om bas-

breddning och lägre skattesatser. En utjämning av kostnaderna för eget

och främmande kapital - utöver vad som följde av skattesatssänkningen

- ansågs emellertid önskvärd. Vidare framhölls att ett system med surv

medgav en viss kvittning av förluster mot tidigare års vinster.

Bl.a. RSV avstyrkte surv vid remissbehandlingen av URF:s

förslag. RSV vände sig främst mot att förslaget innebar ett starkt

komplicerande inslag i företagsbeskattningen. I stället fördes tanken på

en ytterligare sänkt skattesats fram. Kritiken har fortsatt. Den har

främst riktats mot koncernreglerna och reglerna för handelsbolag. Även i

remissvar med anledning av SOU 1991:100 återkommer kravet på att slopa

survlagstift-ningen.

Redan det anförda utgör starka skäl för att ifrågasätta survlagstift ningen. Härtill kommer att problem kan uppstå i den mån våra interna

regler avviker från vad som är internationellt vanligt förekommande. För

utländska företag som är internationellt verksamma kan det exempelvis av

redovisningsskäl vara svårt att tillämpa nationella särlösningar som

surv.

Sammantaget anser jag att övervägande skäl talar för att systemet med

surv avvecklas. Förutsättningen är givetvis att regelsystemet därigenom

förenklas och att den internationella konkurrenskraften ändå behålls.

Hittills har survreglerna tillämpats enbart vid 1992 års taxering.

Problem vid en övergång från ett system med surv bör bli mindre ju

snabbare ett beslut kommer. Ett beslut om att slopa survlagstiftningen

bör därför fattas så snart som möjligt. Utredaren bör lämna förslag hur

en avveckling skall kunna genomföras. En utgångspunkt bör vara att någon

avsättning till surv inte får göras senare än i bokslut till ledning för

1993 års taxering.

Om survlagstiftningen slopas aktualiseras vissa andra frågor. Det gäller

dels en sänkning av bolagsskattesatsen för att undvika en opåkallad

höjning av skattebelastningen, särskilt för egenfinansierade

investeringar, dels införande av särskilda regler som möjliggör

förlustutjämning mot tidigare års vinster.

Genom skattereformen sänktes skattesatsen för inkomst av kapital och

bolagsskattesatsen till den gemensamma nivån 30 %. Riksdagen beslutade

hösten 1991 att sänka skattesatsen för inkomst av kapital ytterligare

till 25 % med verkan fr.o.m. inkomståret 1993. Den förändring av

företagsbeskattningen som nu är aktuell bör även omfatta en sänkning av

bolagsskattesatsen. Ett skäl för en sänkning är att uppnå en likvärdig

behandling av hushållens direkta sparande och sparandet i företagssek-

torn.

Det kan diskuteras hur en sänkt skattesats förhåller sig till en

framtida internationell utveckling. Redan i dag kan den svenska

bolagsskattesatsen sägas vara låg sett i ett internationellt perspektiv.

Det bör dock fram-hållas att denna skattesats utgår på i princip alla

inkomster. Både inom och utom Europa är det vanligt att reavinster

behandlas för sig. Antingen är reavinster under vissa förhållanden helt

skattefria (Danmark och Nederländerna) eller kan de beskattas med en

viss lägre skattesats som t.ex. i Frankrike. I Rudinggruppens rapport

föreslås också särregler för reavinster.

Vidare förekommer att bolag som bedriver verksamhet inom ett visst

geografiskt område ges en temporär skattefrihet (Frankrike, Italien,

Portugal m.fl. länder) eller att bolag som bedriver viss verksamhet kan

få en särskilt gynnsam behandling (t.ex. "International Headquarters" i

Frankrike och "Coordination Centers" i Belgien). Nämnas kan också att

man i Storbritannien vid sidan om den ordinarie bolagsskattesatsen på

33% har en lägre skattesats (25 %) för bolag med en viss minsta års-

vinst.

Klart är att man i våra grannländer som nu genomfört eller genomför

motsvarigheter till den svenska skattereformen inte sett en nominell

skattesats på 30 % som lägsta tänkbara bolagsskattesats. I Norge har

beslutats en skattesats på 28 % och i Finland har regeringen nyligen

aviserat en sänkning av bolagsskattesatsen till 25 % fr.o.m. år 1993.

Min bedömning är att övervägande skäl talar för att bolagsskattesatsen

sänks till 25 % vid en avveckling av survlagstiftningen. Det får anses

osäkert om man inom EG enar sig om att slå in på en väg som leder till

ett system med en minimiskattesats m.m. Ett sådant framtida beslut av EG

kan naturligtvis innebära att ett beslut om 25 % skattesats får

omprövas.

3.2 Förlustutjämning

Genom skattereformen infördes möjlighet att kvitta förlust mot senare

års vinster utan tidsbegränsning. Slopandet av tidsgränserna motiverades

med att behovet av förlustutjämning allmänt sett ökar i ett basbreddat

system. Samtidigt ändrades tekniken för förlustutjämning. Principen är

att ett underskott i en förvärvskälla får dras av vid beräkningen av

inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Visar

förvärvskällan underskott under flera beskattningsår i följd ackumuleras

underskotten. Underskottets storlek beslutas vid inkomsttaxeringen för

underskottsåret.

Reglerna om förlustutjämning innehåller olika spärregler, bl.a. vid

ägarskifte av fåmansbolag och s.k. skalbolag. Ett arbete inleddes i URF

med att se över spärreglerna men det kom inte att slutföras.

I flera av de viktigaste länderna i världsekonomin - bl.a. USA, Japan

och EG-länderna Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland -

har företagen en explicit möjlighet till förlustutjämning bakåt. Inom EG

finns - som nämnts - ett direktivförslag om harmonisering av förlustut jämningsreglerna som innehåller tre års förlustutjämning bakåt. Ett

system med förlustutjämning bakåt ger i många fall en effektivare för-

lustutjämning än vad en reserveringsmöjlighet som surven gör.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att regler för förlustutjämning

bakåt bör införas även i Sverige. Sådana regler bör samordnas med gäl-

lande system för förlustutjämning framåt. Utredaren bör i samband där-

med undersöka om det finns skäl att ersätta de särskilda spärreglerna

för bl.a. fåmansbolag och skalbolag med generellt utformade regler och i

så fall lämna förslag till sådana regler.

3.3 Riskkapitalförsörjningen

Kvittning av underskott i aktiv näringsverksamhet

En angelägen fråga som bör beaktas i sammanhanget gäller företagens

försörjning med riskkapital. Regeringens målsättning är att en effektiv

riskkapitalmarknad successivt byggs upp med minimal statlig inblandning.

Arbete med denna inriktning pågår (jfr t.ex. Ds 1992:20, Nyföretagarlån

och dir. 1992:34). Vissa förändringar på beskattningsområdet har också

gjorts för att förbättra företagens kapitalförsörjning. Det gäller t.ex.

beslutet att slopa förmögenhetsskatten och skogsvårdsavgiften. Även

sänkningen av skatten på kapitalinkomster samt av skatten på arv och

gåvor är av betydelse.

Vid sidan av det utredningsarbete som redan pågår bör ytterligare

åtgärder prövas i syfte att genom generellt verkande ändringar av

skattelagstiftningen främja riskkapitalförsörjningen och nyföretagandet.

En sådan åtgärd är att införa en rätt att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Utredaren bör belysa hur en

sådan åtgärd förhåller sig till de möjligheter till resultatutjämning

m.m. som följer av förslagen i SOU 1991:100 och uppdraget i övrigt.

Utredaren bör föreslå de lagtekniska justeringar som kan behövas.

Utredaren bör också visa hur inkomstbortfallet till följd av förslaget i

denna del bör kompenseras.

De frågor som jag kommer att beröra närmast gäller generella åtgärder

av betydelse för försörjningen av riskkapital.

Periodiseringsfonder m.m.

I URF:s förslag till reformerad företagsbeskattning ingick nuvärdeav skrivning och periodiseringsfonder. Dessa förslag mötte allvarlig kritik

under remissbehandlingen och genomfördes inte. De ekonomiska effekterna

av systemet har analyserats av professor Jan Södersten.

Söderstens analys omfattade förslagens inverkan på lönsamheten hos

företagens investeringar och på företagens risktagande. En väsentlig

slutsats var att eventuellt positiva effekter på risktagandet i första

hand är knutna till något slag av periodiseringsfonder, inte till

avskrivningsmetoden som sådan. En omperiodisering av inkomsterna mellan

olika år kan nämligen möjliggöra för företagen att utnyttja existerande

skattemässiga avskrivningsregler på ett mer effektivt sätt. Av detta

följer att fonderna kan utjämna skillnaden i skattebelastning mellan

företag med en jämn eller stigande årlig investeringsvolym och företag

med stora variationer mellan åren i investeringstakten. Det gäller

särskilt mindre företag. Därmed minskar företagens osäkerhet om de

framtida avskrivningarnas skattemässiga nuvärde.

I internationellt hänseende skulle ett införande av nuvärdeavskrivning

och periodiseringsfonder innebära en förhållandevis kraftig avvikelse.

Dessutom utgör skattekrediter och andra begränsningar av skattebasen

främmande inslag i ett system med bred bas och låg skattesats. Vidare är

det angeläget att undvika ytterligare komplikationer bl.a. med hänsyn

till - som tidigare berörts - de farhågor som RSV m.fl. har i fråga om

företagsbeskattningens komplexitet.

Mot bakgrund härav och med hänsyn till de övriga synpunkter som kommit

fram under ärendets beredning är jag tveksam till att genomföra URF:s

förslag. Utredaren bör emellertid göra en förnyad prövning av förslagen

och redovisa ett ställningstagande.

Om utredaren kommer fram till att övervägande skäl talar mot ett system

med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder bör han ta ställning

till ett system med enbart periodiseringsfonder. Ett sådant system

skulle eventuellt kunna vara av tillfällig karaktär. Fonderna skulle

bl.a. kunna lindra likviditetspåfrestningar för företagen vid en

övergång till ett system utan surv.

Periodiseringsfonder skulle också kunna underlätta försörjningen med

riskkapital för företag utan tillgång till den externa

riskkapitalmarknaden genom att fonderna ger en viss möjlighet att

senarelägga beskattningen. I takt med att riskkapitalmarknaden utvecklas

försvagas detta argument. På kort sikt är argumentet starkare då

tidigare skatteregler med hög beskattning av sparande och

företagsförmögenhet försvårat uppbyggnaden av riskkapital.

Ett system med periodiseringsfonder utgör i princip en avvikelse i ett

basbreddat inkomstskattesystem. Detta samt statsfinansiella skäl

motiverar att de skattekrediter som uppkommer i ett fondsystem

räntebeläggs på ett eller annat sätt.

Utredaren bör presentera förslag till teknisk lösning som ger en sådan

räntebeläggning. Räntesatsen bör väljas så att finansiering med

periodiseringsfonder i vart fall inte är förmånligare än traditionell,

extern riskkapitalfinansiering.

Utredaren skall vidare överväga vilka begränsningar i övrigt som bör

gälla för fondsystemet. Det gäller basen för fondavsättningar, som

naturligen utgörs av årets inkomst, och vilken procentuell andel av

basen som maximalt får avsättas. Fondmedlens användning bör bl.a. av

administrativa skäl ej begränsas. En regel bör finnas som innebär att

avsättningarna återföras till beskattning efter viss tid.

Vid val av hur stor andel som får avsättas till periodiseringsfond och

inom vilken tidsperiod som fonden får utnyttjas bör beaktas att behovet

av omperiodisering av inkomster begränsas i en miljö där företagen också

har särskilda regler som ger möjlighet till förlustutjämning bakåt.

Ett system med periodiseringsfonder bör kunna användas inte bara för

aktiebolag m.fl. utan även för enskilda näringsidkare och handelsbolag.

Reglerna bör så långt möjligt utformas på ett likformigt sätt.

Dubbelbeskattningen

I flertalet med Sverige jämförbara industriländer lindras eller

undanröjs dubbelbeskattningen av utdelade vinster. Detta sker på olika

sätt, antingen genom lättnader på företagsnivån (utdelningsavdrag eller

s.k. split-rate system) eller genom lättnader på ägarnivån (i första

hand avräkningssystem). Enligt vad jag tidigare redovisat kan en

harmonisering på detta område inom EG förväntas ske först på lång sikt.

För Sveriges del finns en begränsad lättnad i dubbelbeskattningen på

företagsnivån i form av det s.k. Annell-avdraget. Avdraget avser

utdelningar på nyemitterat kapital. De årliga avdragen får uppgå till

maximalt 10% av emitterat belopp under högst 20år. Avdragen får totalt

sett inte överstiga det emitterade beloppet. Avdraget förutsätter i

princip att utdelningsmottagaren är skattskyldig för mottagen utdelning.

I ekonomiskt avseende har Annell-avdraget ett antal önskvärda

egenskaper. Genom att avdraget görs på företagsnivå sänker det

avkastningskraven på nyemissionsfinansierade investeringar i Sverige.

Det likabehandlar i princip utdelningar till inhemska och utländska

ägare, vilket ökar intresset för internationella direktinvesteringar i

Sverige. Genom kopplingen till nytt kapital begränsas den

statsfinansiella kostnaden.

Det finns emellertid vissa svagheter med Annell-avdraget. Reglerna är

förhållandevis tekniskt komplicerade, särskilt de spärregler som skall

hindra att avdrag medges för utdelning till skattefria mottagare. Ekono-

miskt sett innebär de olika kvantitativa begränsningsreglerna att

finansiering av investeringar med nyemission är dyrare än lånefinansie ring. En sådan skattemässig diskriminering av aktiekapital jämfört med

lånat kapital skapar samhällsekonomiska snedvridningar och bidrar till

komplikationer genom att företag och hushåll på olika sätt försöker

undvika högbeskattad finansiering med aktiekapital. Den mest verknings fulla åtgärden för att underlätta företagens försörjning av riskkapital

och nyetableringar är därför att minska eller ta bort denna

skattemässiga diskriminering.

Internationellt sett är Annell-avdraget en avvikande metod. Nämnas kan

att i Rudinggruppens rapport förutsätts att samma formella skattesats

tillämpas för såväl utdelad som kvarhållen vinst. Av gruppens kommen tarer synes framgå att detta utesluter olika slag av utdelningsavdrag.

Mot denna bakgrund bör utredaren överväga hur dubbelbeskattningen av

utdelade vinster kan minskas ytterligare eller slopas helt. Samtidigt

bör han ta ställning till om lättnader bör ges på annat sätt än genom

ett utdelningsavdrag. Därvid bör beaktas ekonomiska, tekniska och inte

minst internationella aspekter. Utredaren bör också visa hur in komstbortfallet till följd av förslaget i denna del bör kompenseras.

3.4 Övrigt

I uppdraget ingår att göra konsekvensändringar i förslaget från utred ningen om beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag med

hänsyn till de förslag som utredaren lägger fram. Utredaren har frihet

att föreslå justeringar i gällande lagstiftning på företagsskatteområdet

även i andra hänseenden än dem som tagits upp här.

Den förändring av bolagsbeskattningen som nu diskuteras bör göras inom

ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag för bolagssektorn.

Förutom en redovisning av de olika förslagens effekter för det allmänna

- bl.a. effekterna för skatteförvaltningen - bör utredaren även

analysera deras ekonomiska effekter för olika typer av företag. Mot

bakgrund av önskvärdheten att den svenska företagsbeskattningen även i

framtiden skall vara internationellt konkurrenskraftig bör särskilt

effekterna på nyinvesteringar redovisas.

Utredaren bör bedriva sitt arbete med inriktning på att förslagen kan

leda till lagstiftning i höst. I fråga om lättnader i den ekonomiska

dubbelbeskattningen och eventuellt andra kvarstående frågor bör arbetet

redovisas före utgången av juni 1993.

4 Hemställan 4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

skattefrågor

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av vissa företagsskattefrå gor, samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

5 Beslut 5 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)