Dir. 1992:63

En konsumentpolitisk översyn

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14

Konsumentverket

Konsumentombudsmannen

Allmänna reklamationsnämnden

Dir. 1992:63

Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14

Chefen för Civildepartementet, statsrådet Davidson, anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att se över den

statliga konsumentverksamheten och bedöma arten, omfattningen och

inriktningen av det statliga engagemanget. Den organisatoriska

sturkturen på området skall också ses över.

2 Bakgrund

Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken lade s fast av

riksdagen senast år 1986 (prop. 1985/86:121, LU34, rskr. 292). Enligt

riksdagsbeslutet är målet för konsumentpolitiken att stödja hushållen i

deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser och att stärka

konsumenternas ställning på marknaden. Detta innebär att de

hushållsekonomiska frågorna står i förgrunden. För att nå målen har

arbetet bedrivits enligt tre utvecklingslinjer, n ämligen utvecklingen

av den lokala konsumentverksamheten, stöd till utsatta grupper och ett

ökat engagemang hos flera grupper i samhället.

De konsumentpolitiska åtagandena omfattar åtgärder inom en rad områden.

De statliga insatserna manifesteras främst genom lagstiftning, genom

myndighetsverksamhet och genom viss statsbidragsgivning.

Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har efter hand byggts ut.

Som exempel på ny lagstiftning som beslutats under senare år kan nämnas

produktsäkerhetslagen (1988:1604) och den nya konsumentköplagen

(1990:932).

Konsumentverket är central statlig förvaltningsmyndighet för kon

sumentfrågorna. Verket har enligt sin instruktion (SFS 1990:1179) till

uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt ut nyttja

sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I

anslutning till detta fullgörs de uppgifter som tillkom mer

konsumentombudsmannen (KO) enligt lagstiftningen på konsumentområdet.

Konsumentverket har varit verksamt i sin nuvarande form i snart 16 år.

Verkets uppgifter är i stor utsträckning inriktade på förebyggande

åtgärder. Verket skall sålunda bl.a. undersöka och följa hushållens

förhållanden, övervaka marknadens utbud samt näringsidkarnas

marknadsföring och säljvillkor, utarbet a riktlinjer för marknadsföring,

undersöka varor och tjänster, främja väsentlig information till

konsumenterna och främja utbildning i konsumentfrågor.

Allmänna reklamationsnämnden har enligt sin instruktion (SFS 1988:1583)

till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näring sidkare

rörande varor, tjänster och andra nyttigheter som tillhandahållits

huvudsakligen för enskilt bruk (konsumenttvister) samt att lämna

rekommendationer om hur tvisterna bör lösas. Allmänna

reklamationsnämnden inrättades år 1968 för att ge konsumenterna ett

billigt, enkelt och snabbt alternativ till domstolsprövning.

Riksdagen beslutade våren 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att

inrätta ett särskilt ekonomiskt stöd till ideella konsument

organisationer för att stärka konsumenternas möjligheter att utöva

inflytande i frågor som rör livsmedelspolitiken. Medlen under ans laget

fördelas av Konsumentverket.

Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop.

1989/90:90, LU22, rskr. 331) har anvisats särskilda resurser till

konsumentpolitisk forskning. Forskningsmedlen fördelas av

Konsumentverket.

Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter infördes

hösten 1989. Verksamheten finansieras under uppbyggnadssked et genom

bidrag över statsbudgeten (prop. 1991/92:100, bil. 14). Arbetet med

miljömärkning handhas för svensk del av en särskild

miljömärkningsstyrelse anknuten till SIS -- Standardiseringskommissionen

i Sverige.

Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut. År 1990

skedde ett trendbrott. Resurserna för verksamheten har nu mins kat i en

del kommuner. I några kommuner har konsumentverksamheten upphört. Totalt

sett bedrivs emellertid en omfattande kommunal ver ksamhet där viktiga

inslag är budget- och förköpsrådgivning, skolkontakter,

marknadsbevakning, konsumenträttslig rådgivning samt rek

lamationshantering.

I Sverige finns inte någon r ikstäckande konsumentorganisation av den

karaktär som finns i en del andra länder. Åtskilliga konsumentinriktade

insatser har gjorts inom de fackliga och de kooperativa

organisationerna. Bland de frivilliga konsumentorganisationerna kan

nämnas Husmodersförbundet H em och Samhälle och Kooperativa

Konsumentgillesförbundet. Konsument-Forum är ett annat exempel.

Fortfarande är dock de frivilliga or ganisationernas roll förhållandevis

blygsam.

Inom vissa sektorer har konsumenterna slutit sig samman för att

gemensamt kunna driva sina intressen. Exempel på sådana sammanslutningar

är Motormännens Riksförbund, Villaägareförbundet och

Hyresgästföreningen.

Företagen och deras organisationer spelar en central roll för

konsumentskyddet. Inom näringslivet har sedan mitten av 80-talet flera

branscher inlett ett aktivt arbete med egenåtgärder. En första

utvärdering av företagens egenåtgärder inom tre branschområden har

nyligen genomförts av Konsumentverket.

Den 2 maj 1992 undertecknades avtalet om ett Europeiskt Ekono miskt

Samarbetsområde. Avtalet innebär att varor, tjänster och personer fritt

skall kunna cirkulera på en marknad omfattande 380 mil joner människor.

När EG vid mötet förra året i Maastricht beslutade om att införa en

Europeisk Union inom gemenskapen omnämndes konsumentskyddet i de n

föreslagna fördragstexten som ett område där Gemenskapen skall bidra

till att uppnå en hög skyddsnivå.

Regeringen kommer under år 1992 att lägga fram förslag till en förstärkt

konkurrenspolitik som skall skapa förutsättnin gar för en ökad

effektivitet i såväl den privata som den offentliga sektorn. Förslaget

kommer bl.a. att omfatta en ny skärpt konkurrenslag som avses träda i

kraft under år 1993 samt åtgärder för att öka konkurrensen inom den

kommunala sektorn.

En ny konkurrensmyndighet kommer att inrättas den 1 juli 1992 genom att

uppgifter som utförs av Näringsfrihetsombudmannen och Staten s pris- och

konkurrensverk förs samman.

3 Behovet av en översyn

3.1 Inledning

Det statliga engagemanget på det konsumentpol itiska området måste

fortlöpande anpassas till de förändringar som sker i det svenska

samhället och i vår omvärld. På många områden som är av betydelse för

konsumenterna har det skett eller förestår viktiga förändringar.

Internationaliseringen och i synnerhet den västeuropeiska integrationen

har härvid särskild betydelse. Det är också angeläget att den

kursändring i svensk politik som nu genom förs och som bygger på

marknadsekonomins grunder får tydligt genomslag också på det

konsumentpolitiska området.

Bl.a. dessa förhållanden gör det nödvändigt med en förändring av den

konsumentpolitiska verksamhet som staten medverkar i.

3.2 Avreglering och ökad konkurrens

Åtgärder för att öka tillväxten och dynamiken i den svenska ekonomin är

centrala för utvecklingen av vår välfärd. Ett viktigt inslag i denna

politik är att åstadkomma en ökad konkurrens inom såväl den privata som

den offentliga sektorn. I detta syfte sker en avreg lering på områden

som i dag inte är konkurrensutsatta. Verksamheten inom stat och kommun

utsätts för konkurrens på allt fler områden genom avreglering så att

privata alternativ, bl.a. i fråga om vård, omsorg och ut bildning, kan

erbjudas medborgarna.

Konkurrenspolitiken syftar ytterst till att ta till vara konsumenternas

intressen. En väl fungerande markandsekonomi förutsätter doc k aktiva

och välinformerade konsumenter och ett effektivt konsumentskydd.

3.3 Närmandet till EG

Närmandet till EG innebär att förutsättningarna för näringsidkarna och

för konsumenternas handlande på mar knaden delvis förändras. EES-avtalet

kommer sannolikt att medföra ett större utbud av varor och tjänster samt

en skärpt konkurrens m ed lägre priser som följd.

För att konsumenterna skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av det

fria flödet av varor och tjänster måste de kunna överblicka och värdera

utbudet. Detta medför krav på en god konsumentinformation. Sådan

information har särskild betydelse inom tjänsteområdet mot bakgrund av

de särskilda svårigheter som ligger i att få inblick i och jämföra olika

tjänsteerbjudandens omfattning och innebörd.

Närmandet till EG kommer också att i andra hänseenden få återverkningar

på det konsumentpolitiska området. EES-avtalet förpliktigar

EFTA-länderna att i sin nationella lagstiftning fr.o.m. den 1 januari

1993 införa de EG-regler som omfattas av avtalet. På konsument området

innebär detta att ett antal lagar måste ändras. Det gäller bl.a.

marknadsföringslagen (1975:1418) och hemförsäljningslagen ( 1981:1361).

Regeringen har nyligen föreslagit ändringar i hemförsälj ningslagen

(prop. 1991/92:167). Särskild lagstiftning krävs vidare bl.a. när det

gäller paketresor, leksakers säkerhet samt farliga produktimitationer.

Förslag på dessa områden avses bli förelagda riksdagen under år 1992.

Inom EG förbereds bl.a. lagstiftning när det gäller produktsäkerhet,

oskäliga avtalsvillkor, ansvar för tjänster samt s.k. distansfö

rsäljning. Detta arbete kan leda till att det svenska regelverket

behöver ändras eller kompletteras.

De regelverk som skall tillämpas när ett EES-avtal träder i kraft kommer

att ställa ökade krav på en effektiv myndighetstillsyn och kontroll av

varor och tjänster på marknaden när det gäller främst säkerhetsaspekter.

Även på det marknadsrättsliga området kan det förutses att den ökade

internationella handeln och marknadsföringen över gränserna, ofta i nya

medier, kommer att kräva en förstärkt marknadsbevakning.

Standardisering har nära samband med produkters säkerhet och funktion.

EG hänvisar alltmer till standarder i sin lagstiftning. Standardisering

en i Europa kommer att ställa krav på svenska insatser.

EES-avtalet ger ramar för samarbetet mellan EFTA-länderna och EG.

EFTA-länderna ges bl.a. möjlighet att delta i framtida gemenskapsa

ktiviteter på konsumentområdet. En förutsättning för att påverka den

framtida europeiska konsumentpolitiken är ett aktivt deltagande av

svenska experter och konsumentföreträdare. Detta kommer att ställa krav

på kompetens och språkkunskaper.

EFTAS:s konsumentministrar antog vid sitt senaste möte i Reykjavik i

augusti 1991 en särskild konsumentdeklaration. I deklarationen (III

EFTA/B3 12/91) understryks betydelsen av att stödja konsumenternas intre

ssen och att behålla en hög nivå på konsumentskyddet vid närmandet till

EG.

3.4 Miljöfrågor

Kopplingen mellan miljöpolitik och konsumentpolitik har blivit allt

starkare. Miljöhänsynen har fått en större betydelse för konsume nterna.

Många är beredda att genom sitt levnadssätt och sina konsumtionsvanor

bidra till en minskad belastning på miljön.

Ett uttryck för denna ut veckling utgör inrättandet av det nordiska

systemet för miljömärkning. Det bör i sammanhanget också nämnas att en

arbetsgrupp har ti llsatts under Miljö- och naturresursdepartementet med

uppgift att undersöka möjligheterna att begränsa varornas miljöpåverkan

i alla led. En rapport kommer att presenteras under sommaren 1992.

Konsumentverket har utöver de insatser som görs för att i enlighet med

riksdagens beslut härom minska hushållens elförbrukning också aktivt

arbetat med bränsledeklarationer för bilar, m.m. Sambandet mellan miljö

och konsumtion uppmärksammas i många av verkets publikationer och i

utbildningsverksamheten.

Det ökade intresset för miljön avspeglas även i rättstillämpningen.

Konsumentverket/KO har särskilt uppmärksammat reklam där miljöar gument

används.

Marknadsdomstolen har vid flera tillfällen på talan av KO förbjudit

vilseledande miljöreklam.

Mot bakgrund av det ökade miljömedvetandet hos konsumenterna och den

utveckling i övrigt som sker bör kopplingen mellan miljöfrågor och kons

umentfrågor prövas närmare.

3.5 Den lokala verksamheten

Den lokala konsumentverksamheten är viktig i det konsumentpolitiska

arbetet. Det betonades av riksdagen senast under våren 1991 (skr .

1990/91:143, LU37, rskr. 334). Inom kommunerna har under senare tid

resurserna för den kommunala konsumentverksamheten minskats.

Utvecklingen i kommunerna kan inge farhågor för framtiden, och detta

reser bl.a. frågan hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras ett

fortsatt lokalt stöd. Om den kommunala konsumentve rksamheten minskar --

då det inte kan komma i fråga att ålägga kommunerna nya uppgifter på

området -- leder det sannolikt till ett ö kat tryck på Konsumentverket

och Allmänna reklamationsnämnden.

4 Utredningsuppdraget

4.1 Allmänna utgångspunkter

Kommittén bör ges i uppdrag att göra en samlad översyn av det statliga

engagemanget på det konsumentpolitiska området.

För översynen är enligt min mening särskilt två faktorer av central

betydelse.

Den ena hänger samman med regeringens ambitioner att stärka och bredda

marknadsekonomins roll i det svenska samhället. En fortsatt utveckling i

denna riktning ger ändrade förutsättninga r för såväl konsumenter som

näringsidkare. En väl fungerande markandsekonomi stärker konsumenternas

ställning samtidigt som näringsi dkarna ställs inför ökade krav för att

kunna hävda sig på marknaden. Dessa förhållanden skapar ändrade villkor

för konsumentpolitike n.

Den andra faktorn av särskild betydelse i sammanhanget är Sveriges

närmande till EG. Detta förhållande, i före ning med den ökade

internationaliseringen i övrigt, kommer att bl.a. ställa den svenska

konsumentpolitiken inför delvis nya uppgifter.

Jag anser vidare att det är viktigt att slå vakt om det rättsliga

konsumentskyddet och att vi tar fasta på den allt starkare kopplingen

mellan miljöpolitik och konsumentpolitik.

Med utgångspunkt i de förutsättningar som ligger i det jag nu sagt bör

kommittén särskilt se över den statliga verksamhetens art, inriktning

och omfattning på konsumentområdet.

Vägledande för översynen bör vara att avgränsa det statliga

engagemanget. Den statliga verksamheten på konsumentpolitikens område

bör koncentrera s till sådana verksamhetsområden där statliga insatser

verkligen behövs och till sådana uppgifter som inte kan läggas på andra,

komm unala eller enskilda, organ. I sammanhanget vill jag särskilt nämna

behovet av statliga insatser för att också framdeles värna om sä rskilt

utsatta konsumenter.

4.2 En förstärkt marknadsekonomi

Den förstärkta och breddade marknadsekonomin gru ndad på fri konkurrens

och avreglering skapar, som jag nyss sagt, ändrade villkor för

konsumentpolitiken.

En skärpt konkurrens stärker typiskt sett konsumenternas ställning på

marknaden. Konsumenternas intressen blir en angelägenhet för marknaden.

Den här utvecklingen gör att de hittillsvarande konsumentpolitiska

insatserna kan behöva omprövas i vissa delar.

Samtidigt bör jag erinra om att resonemanget om konsumenternas

förstärkta ställning bygger på förutsättningen att konsumenterna är både

aktiva oc h välinformerade samt att de rättsliga spelreglerna är

effektiva. För att konsumenterna skall kunna fylla sin funktion i

marknadseko nomin krävs ju bl.a. en fullgod marknadsöverblick och ett

tydligt prismedvetande. Härtill måste beaktas att en rad marknader inte

kä nnetecknas av fullständig konkurrens. Svagheten i dessa hänseenden

får en särskild betydelse vid den marknads- och konkurrenssituation som

uppstår för konsumenterna efter ett EES-avtal.

Jag anser att det måste vara en av huvuduppgifterna för kom mittén att

närmare belysa vilka återverkningar de nu beskrivna förhållandena bör få

på konsumentpolitiken.

4.3 Närmandet till EG

Den ökade internationaliseringen och då i synnerhet närmandet till EG

reser, som jag har framhållit, en rad frågor som rör konsument politik

och det statliga engagemanget. Det bör därför vara en annan huvuduppgift

för kommittén att belysa de konsekvenser som närman det till EG för med

sig för svenskt vidkommande.

Det lagstiftningsarbete som föranleds av ett EES-avtal pågår för

närvarande i regeringskansliet.

Kommitténs uppgifter bör därför i första hand inriktas på frågor som rör

annat än behovet av lagstiftning. Det kan gälla kraven på i nsatser

bl.a. i fråga om marknadsbevakning och deltagande i internationellt

arbete. Kommittén bör lämna förslag på hur dessa krav lä mpligen bör

tillgodoses. Det gäller då inte bara de mer utpräglade

myndighetsfunktionerna i fråga om bl.a. produktsäkerhet, utan ock så

operativt inriktade uppgifter, såsom deltagande i det gemensamma

regelverkets utveckling och i det viktiga standardiseringsarbetet. Jag

vill i detta sammanhang särskilt peka på behovet att undersöka hur ma

rknadsövervakningen bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och

finansieringsalternativ som föreligger.

Närmandet till EG aktualiserar också frågor om vilka uppgifter som

lämpligen bör handhas i statlig regi. Härvid bör förslag på lämpl ig

delegering till konsumentmyndigheten göras under beaktande av att det

här ofta rör sig om mellanstatligt samarbete med bindande v erk an. Det

kan t.ex. gälla att företräda svenska intressen i olika förhandlingar.

En annan väsentlig uppgift i detta sammanhang är att finna metoder och

former för hur man skall hantera konsumentfrågor som sträcker sig över

nationsgränserna. Kommittén bör i sammanhanget uppmärksamma vad som

sagts i EFTA:s konsumentdeklaration från hösten 1991.

4.4 Ett effektivt rättsligt konsumentskydd

Som jag förut sagt intar det rättsliga konsumentskyddet en central plats

inom konsumentpolitiken. Vi har i Sverige e n konsumentlagstiftning som

i många avseenden skapar garantier för ett bra rättsligt konsumentskydd.

Lagstiftningen ger samtidigt ty dliga spelregler för näringsidkarna.

Jag anser dock att det finns anledning att pröva om vi -- vid en ökad

avreglering och en friare marknadsekonomi -- behöver stärka ko

nsumenternas möjligheter att hävda de rättigheter som det rättsliga

konsumentskyddet erbjuder. Detta är inte minst viktigt i en utveckling

med marknadsföring i nya former, såsom ''homeshopping''. Viktigt är

också att följa den utveckling som sker inom EG.

Kommittén bör vara uppmärksam på i vad mån det kan finnas regler på det

rättsliga konsumentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen

för en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket

motverkar konsumenternas intressen.

En diskussion om det rättsliga konsumentskyddet och det statliga

engagemanget på det området måste givetvis omfatta Konsumentsverket s

roll och uppgifter på det området. Detsamma gäller i fråga om Allmänna

reklama tionsnämnden.

4.5 Frivilliga konsumentorganisationer

Vid övervägandena kring en avgränsning av det statliga engagemanget är

det naturligt att analysera möjligheterna av att i skilda for mer

privatisera det konsumentinriktade arbetet som i dag bedrivs av

konsumentmyndigheten. Härvidlag är det, som jag ser det, angeläget att

sträva efter att konsumenterna i större utsträckning engagerar sig i

konsumentfrågorna och tar ansvar för dessa både individu ellt och i

grupp.

Kommittén bör belysa de ekonomiska och administrativa insatser som i ett

inledningsskede kan behövas från statens sida för att underlätta

bildandet av frivilliga konsu mentorganisationer i Sverige.

Kommittén bör också självfallet följa utvecklingen av den kommunala

konsumentverksamheten och hur den påverkar behovet av frivilliga

insatser på den lokala nivån.

4.6 Ökad miljöhänsyn

En annan sak som kommittén bör ägna uppmärksamhet åt är den allt

starkare koppling som i dag finns mellan miljöpolitik och konsument

politik. Som jag har sag t i det föregående har miljöhänsynen efter hand

fått en allt större betydelse för många konsumenter. Den här

utvecklingen främjas av initiativ från statligt och kommunalt håll, från

frivilliga organisationer och från näringslivet.

Jag anser det viktigt att ta fasta på denna vilja att visa större omsorg

om miljön. Miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk

förutsättning för att bl.a. åstadkomma miljöanpassade varor. Kommittén

bör därför undersöka om några ytterligare åtgär der på det

konsumentpolitiska området bör vidtas för att stimulera den utveckling

som pågår.

4.7 Översyn av myndigheterna

En översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska

området efter de riktlinjer som jag nu har angett innebär att de

statliga myndigheter som är verksamma på området måste ses över.

Kommittén bör uppmärksamma utvecklingen av den kommunala

konsumentverksamheten och vilka förändringar den utvecklingen kan få för

Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden.

Konsumentverket

Översynen bör till att börja med ta sikte på att anpassa Konsumentverket

till de förslag som kommittén kommer fram till med anledning av

utredningsuppdraget såsom det hittills har angetts.

Kommittén bör även undersöka i vad mån det är påkallat att även i andra

hänseenden göra omprioriteringar av den verksamhet som verket enligt sin

instruktion har att utföra. Kommittén bör i så fall lämna förslag till

erfordeliga ändringar i verkets instruktion.

Kommittén bör i sammanhanget också pröva de möjligheter som kan stå till

buds för att minska verkets anslagsbehov utan att för den skull de

väsentliga konsumentpolitiska uppgifter som verket bör ha träds för när.

I detta syfte bör bl.a. ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket och

andra statliga organ ses över. En fråga som därvid särskilt bör

uppmärksammas är ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket, den nya

konkurrensmyndigheten, länsstyrel serna och den lokala

konsumentverksamheten när det gäller formerna för och omfattningen av

allmän konsumentinformati on om prisförhållandena på marknaden.

I sammanhanget bör kommittén också undersöka möjligheterna och

lämpligheten av att delar av verksamheten vid Konsumentverket finansi

eras på annat sätt än över statsbudgeten.

Konsumentombudsmannen

Även KO:s roll och verksamhet inom ramen för det rättsliga

konsumentskyddet bör analyseras. Kommittén bör överväga i vad mån det

kan finnas skäl att ändra KO:s roll och uppgifter för att få till stånd

en anpassning av verksamheten till områden som ter sig

konsumentpolitiskt särskilt angelägna men som i dag ligger utanför KO:s

tillsyn. Kommittén bör också överväga om det nu finns anledning att ge

KO en organisatorisk självständig ställning.

Allmänna reklamationsnämnden

Allmänna reklamationsnämnden bör också ses över. Därvid är det att

beakta att reklamationsnämnden enligt min mening fyller en viktig

funktion inom det rättsliga konsumentskyddet. Nämndens verksamhet är --

både för konsumenterna och för näringsidkarna -- ett ändamå lsenligt och

i många fall effektivt al ternativ till en traditionell tvisthantering i

de allmänna domstolarna. För såväl de enskilda som för staten är

tvisthanteringen ino m nämnden dessutom också ett från kostnadssynpunkt

fördelaktigt alternativ.

Jag anser därför att en tvisthantering av det slag som

reklamationsnämnden bedriver inte bara bör bibehållas -- som ett

komplement t ill de förebyggande åtgärderna -- utan också utvecklas för

att kunna möta de behov som kan förutses. Utvecklingen av den kommunala

m edlingen får här betydelse. I det hän seendet måste bl.a. behovet av

att utveckla tvistlösningsmekanismer för att hantera konsumenttvister

som sträcker sig över nationsgr änserna uppmärksammas.

Kommittén bör i ljuset av vad jag nu har sagt göra en analys av de

uppgifter som reklamationsnämnden har. En utgångspunkt för en såd an

analys bör vara att den tvisthantering som nämnden bedriver även

framdeles skall bygga på förutsättningen att nämndens beslut har

karaktären av rekommendationer.

Kommittén bör vidare överväga vilka varu- och tjänsteo mråden som bör

omfattas av en tvisthantering av det slag som nämnden bedriver. Vidare

bör kommittén pröva om de nuvarande formerna f ör verksamheten hos

Allmänna reklamationsnämnden kan behöva ändras. Ett riktmärke bör vara

att statens kostnader för verksamheten hå lls nere.

4.8 Övrigt

Kommittén bör vidare mot bakgrund av den utveckling som pågår belysa om

det konsumentpolitiska arbetet i större utsträckning bör inn efatta

kommunala och andra offentliga tjänster på de områden som inte är

avreglerade. De åtgärder som nu inletts för att öppna den offentliga

sektorn och andra reglerade områden för ökad konkurrens medför

visserligen att fler delar av ekonomin kommer att fungera under

marknadsmässiga former. Ett exempel är skolan där föräldrarnas möjlighet

att välja skola har ökat genom regeringens förslag om skolpeng.

Avregleringen har emellertid inte nått alla de områden som hittills

varit regl erade. Och det kan förutses att vi även med ett ambitiöst

avregleringsprogram kommer att ha kvar flera områden med en reglering

som innebär att konkurrens kommer att saknas.

Det bör stå kommittén fritt att även i andra hänseenden än dem jag nu

berört ta upp frågor som kan vara av betydelse för den statliga

verksamheten på det konsumentpolitiska området.

5 Arbetets bedrivande

Kommittén bör i sitt arbete samråda med pågående utredningar som kan ha

betydelse för översynen.

Kommittén bör också ta del av det arbete som görs avseende den lokala

verksamheten i enlighet med regeringens uppdrag till Konsument verket de

n 27 mars 1991 (dnr C91/676/MA). Konsumentverkets och Allmänna

reklamationsnämndens fördjupade anslagsframställningar för budgetåren

1992/93--1994/95 bör utgöra ett underlag för kommitténs arbete.

Kommittén skall beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5) och angående EG-aspekter i

utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 september 1993.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Civildepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst sju ledamöter med uppdrag att göra en konsumen tpolitisk

översyn,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta trettonde huvudtitelns anslag Ut redningar m.m.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Civildepartementet)