Dir. 1992:83

Utredning om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-07-08

Mitt förslag

Bakgrund

Internationell utblick

Uppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:83

Beslut vid regeringssammanträde 1992-07-08

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda

den svenska fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall

göras mot bakgrund av de internationella överenskommelserna som har

träffats på bl.a. fiskets område.

Bakgrund

Fisket är ett viktigt led i vår försörjning med färska livsmedel. Den

svenska konsumtionen av fisk är ca 30 kg per person och år. Det finns

goda förutsättningar i vårt land att bedriva fiske och vattenbruk. Vår

långa havskust och mängden sjöar och vattendrag är i detta avseende en

utomordentlig tillgång. De ger möjlighet till leveranser av färsk fisk

dagligen i hela vårt land.

Torsk, sill/strömming och lax är de dominerande arterna i den svenska

fiskezonen. Situationen för bestånden av torsk i Östersjön är för

närvarande mycket bekymmersam medan den för bestånden av sill/strömming

är relativt god. Marknaden för sill var under år 1991 fortsatt svag

medan markna den för torsk och annan vitfisk var god. Marknaden för

laxartad fisk var svag beroende på ett ökat utbud av odlad lax.

Saltsjöfiskets fångster uppgick år 1991 till 226 000 ton till ett värde

av 870 miljoner kronor. De värdemässigt viktigaste arterna ä r torsk,

sill/strömming och havskräfta. Torskfisket svarar för 47 % av det totala

fångstvärdet.

Antalet yrkesfiskare är för närvarande 3 250. Härtill kommer 550

binäringsfiskare. Av yrkesfiskarna är knappt hälften bosatta på

västkusten. Insjöfisket syssel sätter 350 yrkes- och binäringsfiskare.

Det svenska fisket förfogar i dag över 1 800 registrerade fiskefartyg

med en längd över 8 me ter, varav 557 är fartyg över 12 meter.

Utvecklingen inom fiskerinäringen har genomgått stora förändringar sedan

mitten av 1970-talet. Nationella fiskezoner har införts vil ket har fått

till följd att tyngdpunkten i det svenska havsfisket har för skjutits

från Västerhavet till Östersjön. Det svenska havsfisket har dock god

möjlighet till flexibilitet genom årliga avtal om utbyte av fiskekvoter

med andra länder. Det svenska havsfisket präglas i dag av en situation

med relativt goda bestånd av sill/strömming men med avsättningsproblem

samt brist på torsk. Vidare har miljöförändringar i haven och ett ökat

fisketryck påverkat möjligheterna för svenskt fiske att göra sig

gällande. Den mycket allvarliga minskningen av torskbeståndet i

Östersjön har medfört en kraftig reduktion av tillåtna fångstmängder för

arten i detta område under innevarande år.

Sammanfattningsvis karaktäriseras det svenska saltsjöfisket i dag av

följande mer eller mindre påverkbara förhållanden. Den svenska

fiskezonen är relativt artfattig, vilket gör att fisket är sårbart, med

begränsade möjligheter att vid behov skifta fiske. Domineran de arter är

torsk, sill/strömming och lax, där dock beståndssituationen för torsk i

Östersjön är mycket bekymmersam och marknaden för sill/strömming och lax

är svag. Miljöförändringarna i havet är ett annat förhållande som är av

avgörande betydelse för fisket. Ett tredje är havsfiskets förskjutning

från Västerhavet till Östersjön som i vissa fall medför konflikter

mellan det storskaliga och det småskaliga fisk et.

Det yrkesmässiga insjöfisket har under senare år expanderat kraftigt

bl.a. beroende på en ökad export. Det producerar i dag ca 2 000 ton

konsumtionsfisk till ett värde av 34 miljoner kronor. Härtill kommer ca

1 000 ton foderfisk. De viktigas te arterna är gös, ål, siklöja, sik och

gädda. Vissa delar av insjöfisket, framför allt ålfisket, är beroende av

kontinuerliga utsät tningar som hittills har finansierats med medel från

prisregleringskassan för fisk.

År 1991 producerades inom svenskt vattenbruk 6 400 ton matfisk, varav ca

90 % regnbåge. Produktionsvärdet var sammanlagt 158 miljoner kronor.

Sportfisket är en av våra viktigaste fritidssysselsättningar. Det ger

möjlighet till naturupplevelser liksom till motion och avkoppling.

Möjligheten till fiske är ett viktigt komplement till andra

fritidsaktiviteter såsom båtliv, vandringar och camping och spelar

därmed en viktig roll vid investeringar för turismen.

Internationell utblick

EFTA-staterna träffade våren 1989 en överenskommelse om att fisk och

andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i EFTA

-konventionen fr.o.m. den 1 juli 1990. Varje form av statligt stöd till

fiskerisektorn som snedvrider konkurrensvillkoren skulle var a avskaffat

senast den 1 januari 1994. I prop. 1 989/90:123 om fisket redovisades

EFTA-överenskommelsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik.

Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna

överenskommelsen (bet. 1989/90:JoU22, rskr. 1989/90:341). I prop.

1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt har redogjorts för

anpassningarna av prisregleringen på fisk till följd av

överenskommelsen. Riksdagen har lämnat reger ingens redovisning utan

erinran och samtidigt uttalat att den svenska avregleringen på fiskets

område bör ske i takt med motsvarande process i övriga EFTA-stater (bet.

1990/91:JoU25, rskr. 1990/91:283).

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) mellan

EFTA-staterna och EG behandlar en rad väsentliga områden inom

fiskerisektorn även om EFTA-staterna inte tar över EG:s regelverk

(''acquis communautaire'') på fiskets område och således inte hel ler

ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. I EES-avtalet finns

överenskommelse om tulllättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om

statsstöd, gränss kydd och direktlandningar. För svensk del är

tullättnader viktiga för exporten till EG-marknaden av bl.a. torsk,

torskfiléer, kaviar och regnbåge. Bestämmelserna innebär att

prisregleringsavgiften, som i dag helt finansierar prisregleringen på

fisk, måste avvecklas såvitt avser importerad fisk. Även systemet med

importlicenser måste med visst undantag avvecklas. Detta får stora

konsekvenser framför allt för det svenska fisket efter sill/ strömming.

Bestämmelserna innebär vidare skärpt konkurrens men också nya

möjligheter för det svenska fisket. För beredningsindustrin innebär

bestämmelserna nya möjligheter till handel och en breddad

råvaruförsörjning samtidigt som de skärper kraven på rationalisering.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG. Inom Jordbruksdepartementet och

Fiskeriverket har ett mycket omfattande arbete påbörjats vad gäller dels

förberedelser för förhandlingar, dels genomförande, dels den praktiska

anpassningen av EG:s olika regelsystem till svens ka förhållanden. För

att skapa ett forum för ömsesidig information och samordning av de

insatser som behöver göras av departement, myndigheter och

näringsföreträdare har det bildats olika arbetsgrupper inom

departementet. Sveriges fiskares riksförbund, Fiskbranschens riksförbund

och Vattenbrukarnas riksförbund skall vara representerade i den grupp

som behandlar fisket.

Uppdraget

Genom framför allt överenskommelserna inom ramen för EFTA, EES och ett

förestående EG-medlemskap skapas väsentligen ändrade förutsättningar

för fiskerinäringens produktio ns- och konkurrensförhållanden. Mot denna

bakgrund bör en särskild utredare tillkallas för att bedöma det svenska

yrkesfiskets förut sättningar och utvecklingsmöjligheter på kort och

lång sikt med beaktande av bl.a. europaintegrationen och

beståndsutvecklingen inom den svenska fiskezonen och angränsande vatten.

Utredaren bör bedöma situationen och det eventuella behovet av åtgärder

inom den samlade fiskerinäringen, dvs. fisket, förstahandsmottagarna,

beredningsindustrin och parti- och detaljhandeln i syfte att förbättra

och underlätta tillgången på och en stabil avsättning av fisk och

fiskprodukter av hög kvalitet i hela landet.

Utredaren bör vidare analysera möjligheterna att utveckla det

yrkesmässiga insjöfisket och det kustnära fisket.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av

näringspolitiken som lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, bet.

1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108). Det innebär att politiken inriktas på

att genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda

förutsättningar för företagandet i Sverige och att

konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas. Utifrån

detta bö r det skapas förutsättningar för en fiskerinäring i Sverige som

vid ett inträde i EG är stark och konkurrenskraftig. Utredaren bör d

ärför göra en analys av fiskerinäringens kostnads-, marknads- och

konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste

konkurrentländer på fiskets område.

Till grund för arbetet bör bl.a. ligga de åtaganden som gjorts på

fiskets område till följd av internationella överenskommelser. Inom

ramen för dessa åtaganden bör utredaren bedöma i vilka fall och under

vilka former statligt stöd skall kunna lämnas. Hit hör t.ex. frågan om

regionalpolitiskt motiverade stöd skall kunna lämnas. Utredaren skall

lämna förslag till hur eventuellt statligt ekonomiskt stöd skall

finansieras.

Utredaren bör vidare bedöma om det finns behov av särskilda åtgärder per

den 1 juli 1993 och i så fall lämna förslag till sådana. Det gäller

t.ex. frågor om kvalitetskontro ll, sorteringsbestämmelser,

överskottshantering samt administrationen av dessa i ett övergångsskede

till ett eventuellt medlemskap i EG.

Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna

senast den 1 juli 1993. Förslag som berör det förberedande arbetet

inför förhandlingarna om medlemskap i EG bör redovisas successivt

dessförinnan. Det gäller även eventuella förslag till åtgärder för

tiden från den 1 juli 1993. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med

berörda myndigheter, organisatione r och utredningar.

Till utredaren bör det knytas en parlamentarisk grupp med företrädare

för riksdagspartierna. Utredaren skall under arbetets gång redovisa

sitt arbete till denna grupp.

Utredaren bör beakta såväl regeringens direktiv (dir. 1984:5) till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsför

slagens inriktning som regeringens direktiv (dir. 1988:43) om

EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att utreda den svenska fiskerinärin

gensutvecklingsmöjligheter,

att besluta om en grupp med företrädare för riksdagspartierna samt om

sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)