Beredningskedjan

Dir.SOUDsProp.Bet.Rskr.
  • ligger till grund för Prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m..

Tilläggsdirektiv till Lokaldemokratikommittén (C 1992:01).

1992-09-17 · 2 sidor


Så kom texten hit

  • Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Dir. 1992:88, Tilläggsdirektiv till Lokaldemokratikommittén (C 1992:01).

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Tilläggsdirektiv till Lokaldemokratikommittén (C 1992:01).

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-09-17

Dir. 1992:88

Beslut vid regeringssammanträde 1992-09-17

Chefen för civildepartementet, statsrådet Davidson, anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att Lokaldemokratikommittén (C 1992:01) får i uppdrag att

också utreda förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva

uppdragsverksamhet.

2 Bakgrund

Den utveckling som sker i dag mot en ökad marknadsorientering och nya

verksamhetsformer inom den kommunala sektorn har lett till önskemål från

flera kommuner och landsting att kunna erbjuda tjänster utanför det egna

området. När kommuner och landsting går över till att utsätta kommunal

verksamhet för konkurrens sker det ofta under förutsättning att de

själva skall ha möjlighet att konkurrera på lika villkor. För detta

finns i dag klara begränsningar.

Genom lokaliseringsprincipen som har lagfästs i 2 kap. 1 § kommunallagen

(1991:900), är den kommunala verksamheten i huvudsak begränsad till det

egna geografiska området eller de egna medlemmarna. Kommuner och

landsting får heller inte driva annan näringsverksamhet än sådan som

drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga

anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget

(2 kap. 7 § kommunallagen).

Däremot har kommunerna och landstingen redan i dag goda möjligheter att

samarbeta med andra kommuner och landsting för ett bättre

resursutnyttjande. Det kan ske genom gemensamma bolag eller föreningar,

kommunalförbund eller avtal. I vissa lagar, såsom hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och räddningstjänstlagen (1986:1102),

förutsätts att ett sådant samarbete sker. Kommunallagens regler innebär

inte heller något absolut hinder mot att i speciella situationer sälja

tillfällig överskottskapacitet utanför det egna området, om det ligger i

de egna kommunmedlemmarnas intresse.

Konkurrenskommittén har i sitt betänkande (SOU 1991:104) Konkurrens inom

den kommunala sektorn föreslagit att kommuner och landsting skall

tillåtas att bedriva uppdragsverksamhet i andra kommuner och landsting

under förutsättning att motsvarande verksamhet upphandlats i konkurrens

i den egna kommunen eller det egna landstinget. Sådan uppdragsverksamhet

skall särredovisas och resultatet skall anges särskilt i

årsredovisningen.

Vid remissbehandlingen av betänkandet framkom att flertalet kommuner och

landsting var positiva till att de ges ökade befogenheter att bedriva

uppdragsverksamhet. Svenska kommunförbundet ansåg att förslaget inte

tillräckligt beaktar kommunernas önskemål att i vissa fall expandera sin

marknad i effektivitetshöjande syfte.

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

Näringslivets organisationer var däremot genomgående allmänt negativa

till förslaget. De framhöll bl.a. att effekten av förslaget kan bli att

privata företag tvingas lämna marknaden. Näringsfrihetsombudsmannen

avstyrkte förslaget. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) intog en

tveksam hållning och ansåg att ytterligare villkor behövs om kommuner

och landsting skall tillåtas bedriva uppdragsverksamhet.

3 Uppdraget

Det är svårt att i dag överblicka konsekvenserna av en lagstiftning med

den inriktning som Konkurrenskommittén har föreslagit. Frågan bör därför

enligt min mening övervägas och belysas ytterligare i ljuset av den

utveckling som sker och med beaktande av vilka effekter en kommunal

uppdragsverksamhet kan ha på marknaden.

En av Lokaldemokratikommitténs huvuduppgifter är, enligt direktiven

(1992:12), att beskriva och analaysera framväxten av nya organisatoriska

modeller för en uppdelning på en beställar- och en utförarfunktion samt

alternativa produktions- och driftformer.

Frågan om kommunernas och landstingens möjligheter att bedriva

uppdragsverksamhet hänger nära samman med Lokaldemokratikommitténs

nuvarande uppgifter. Kommittén bör därför få i uppdrag att också

överväga och lämna förslag när det gäller denna fråga.

Som jag nyss har sagt är det svårt att överblicka konsekvenserna av en

lagstiftning som ger kommunerna och landstingen ökade befogenheter att

bedriva uppdragsverksamhet. Det gäller inte minst vilka effekter en

sådan verksamhet kan ha på marknaden. Av stor vikt är därför att

verksamheten följs upp och utvärderas. Kommitténs uppdrag i denna del

bör därför begränsas till att initiera en tidsbegränsad

försöksverksamhet.

Kommittén bör särskilt lämna förslag på vilka krav, på bl.a.

särredovisning och uppföljning, som bör ställas på kommuner och

landsting för att de skall få bedriva en sådan försöksverksamhet. Av

stor betydelse är att konkurrensen på marknaden inte blir snedvriden av

en sådan kommunal verksamhet. Kommittén bör därför särskilt notera inom

vilka områden en sådan försöksverksamhet är mindre lämplig.

Kommittén bör senast den 15 november 1992 redovisa resultatet av sina

överväganden i denna del och lämna förslag till den lagstiftning som kan

behövas för att ett försök med kommunal uppdragsverksamhet skall kunna

starta snarast.

Kommittén bör samråda bl.a. med Konkurrensverket samt företrädare för

kommunerna, landstingen och näringslivet.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen ger tilläggsdirektiv till

Lokaldemokratikommittén i enlighet med vad jag har anfört.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Civildepartementet)