Dir. 1992:93

Utredning om kontrollen över export av strategiskt känsliga varor

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-10-29

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Hemställan

Beslut

Dir. 1992:93

Beslut vid regeringssammanträde 1992-10-29

Statsrådet Dinkelspiel anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i ljuset av den

internationella utvecklingen bedöma hur Sveriges kontroll över export av

strategiskt känsliga varor i framtiden bör vara utformad och hur den bör

organiseras.

Bakgrund

Sverige tillämpar i likhet med flertalet andra industr iländer en

kontroll över utförseln av strategiskt känsliga varor. Kontrollen avser

dels krigsmateriel, dels sådana varor som har en etablerad civil

användning men som också kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte.

Utförselkontrollen baseras på ett antal lagar och förordningar.

Krigsmaterielexporten kontrolleras i enlighet med lagen (1988:558) om

förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. och tillhörande förordning

(SFS 1988:561). Exporten av kärnenergiprodukter kontrolleras enligt

lagen (1984:3) om kä rnteknisk verksamhet och tillhörande förordningar

(SFS 1984:14 och 1984:180). Exporten av vissa produkter som kan användas

i syfte a tt åstadkomma massförstörelse kontrolleras enligt lagen

(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i

mass förstörelsesyfte, m.m. och tillhörande förordning (SFS 1991:343).

Export av vissa högteknologiska produkter kontrolleras enligt föro

rdningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel, den s.k.

högteknologiförordningen. Genom förordningen förbjuds expor t av varor

som är tillverkade i utlandet och föremål för exportrestriktioner i

tillverkningslandet.

I handläggningen av exportkontrollärendena deltar flera departement och

myndigheter. En central roll spelas av Krigsmaterielinspekti onen inom

Utrikesdepartementets handelsavdelning, som ansvarar för beredningen av

ärenden enligt krigsmateriellagstiftningen och äre nden enligt

massförstörelsebestämmelserna. Vid handläggningen samråder inspektionen

med bl.a. UD:s politiska avdelning liksom med fl era myndighet er och

har dessutom knutet till sig ett tekniskt-vetenskapligt råd.

Exportkontrollärenden enligt kärntekniklagen bereds inom Miljö- och

naturresursdepartementet i samråd med UD:s politiska avdelning. Yttrande

inhämtas från Statens kärnkraftinspektion, som också är beslutande i

vissa ärenden som rör kärnenergi. När det gäller kontrollen av

högteknologi har regeringen det övergripande ansvaret, och dessa frågor

handläggs av UD:s handelsavdelning. Beslut i enskilda exportärenden

fattas emellertid av Tullverket , och de svenska handelskamrarna deltar

i handläggningen genom att de av regeringen har bemyndigats utfärda

importcertifikat och lev eransverifikationer.

Den internationella utvecklingen på exportkontrollens område har under

efterkrigstiden präglats av de motsättningar som rått mellan

stormakterna. Förenta staterna och dess NATO-allierade har haft som

målsättning att förhindra export av krigsmateriel, kärnteknik oc h

högteknologi till Warszawapaktens medlemmar och andra kommunistländer.

Ett utvecklat samar bete på exportkontrollens område har bedrivits

mellan NATO-länderna inom ramen för ett särskilt organ, COCOM

(Coordinating Committee for Multilateral Export Controls), som skapades

för ändamålet efter andra världskriget.

Till följd av de stora förändringar som inträtt på senare år --

liberaliseringen i Östeuropa, Warszawa-paktens upplösning, Sovjetuni

onens sönderfall -- förskjuts nu perspektivet väsentligt på

exportkontrollens område. Vi står inför en successiv avveckling av det

öst--västliga teknologiem bargot. Samtidigt finns en ökande oro för att

strategiskt känsliga varor och teknologier skall spridas till

destinationer där de mis sbrukas och kommer till användning för att

utveckla massförstörelsevapen och konventionella vapensystem. Ett

internationellt samarbe te för att förhindra en sådan spridning tar nu

gradvis form. Under senare år har ett begränsat antal länder, däribland

Sverige, ena ts om exportkontrollregimer för att förhindra spridningen

av missiler och missilteknologi liksom av ämnen som kan an vändas för

framställning av kemiska stridsmedel och utrustning som kan användas för

framställning av kemiska och biologiska stridsme del. En motsvarande

regim har upprättats när det gäller viss kärnteknisk utrustning. Det av

nedrustningskonferensen i Geneve antagna förslaget till en konvention om

kemiska vapen omfattar också restriktioner för export av vissa ämnen som

kan användas i kemiska vap en eller utgöra viktiga utgångsämnen för

sådana.

Ambitionerna inriktas nu på att ytterligare bygga ut det interna

tionella samarbetet till att omfatta fler länder och att avse fler

produkter. Ett exempel är det särskilda samarbetsorgan för export

kontroll som COCOM-länderna beslutat upprätta vid sidan av sin egen

organisation. COCOM Cooperation Forum (CCF) som är organets till tänkta

benämning är avsett att samla flertalet västliga industriländer och de

forna Warszawa-paktsländerna kring ett samarbete med s yfte att bistå de

senare länderna att utveckla egna system för exportkontroll. Eventuellt

kan detta forum också komm a att användas för att gemensamt förhindra

spridning av strategiskt känsliga varor och teknologier till nya länder

där de missbrukas och kommer till användning för att utveckla

massförstörelsevapen och andra vapensystem.

Inom EG intensifieras också samarbetet på exportkontrollens område.

Inför genomförandet av EG:s inre marknad och avvecklingen av

gränskontroller mellan länderna pågår ett arbete som syftar till att

harmonisera medlemsländernas system när det gäller kontrollen av s ådana

strategiskt känsli ga varor och teknologier som har en civil användning

men som också kan användas i förstörelsebringande syfte. I enlighet med

Romförd ragets bestämmelser om fri rörlighet för varor och i enlighet

med Enhetsakten skall även dessa produkter kunna cirkulera fritt mellan

gemenskapens medlemsländer, vilket dock förutsätter en harmonisering av

kontrollpolitiken gentemot utomstående länder.

I propositionen 1991/92:174 om en ny lag om krigsmateriel föreslås att

Krigsmaterielinspektionen (KMI) även i framtiden skal l bereda ärenden

om krigsmateriel. Beredning av ärenden enligt lagen (1991:341) om förbud

mot utförsel av vissa produkter som kan an vändas i

massförstörelsesyfte, m.m. handläggs också av inspektionen. I

propositionen anges att det i annat sammanhang bör övervägas om det

finns skäl till någon förändring av berednings- och beslutsordningen vad

avser de frågor som handläggs av KMI. Även utredning en (SOU 1991:95) om

översyn av kärntekniklagstiftningen på kärnenergiområdet har ansett att

det är angeläget att en samlad översyn görs av lagstiftningen om

utförselkontroll.

Utredningsuppdraget

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i ljuset av den

internationella utvecklingen på exportkontrollens område be döma hur

Sveriges kontroll över exporten av strategiskt känsliga varor i

framtiden bör vara utformad och hur den bör organiseras.

Utredaren bör ta sin utgångspunkt i det nya mönster av internationellt

samarbete som växer fram på exportkontrollens område. En anal ys bör

göras av hur samarbetet ändrar inriktning till följd av att det gamla

vapen- och teknologiembargot inom COCOM:s ram gradvis avvecklas

samtidigt som man för söker samla ett större antal länder kring ett

samarbete för att förhindra spridningen till nya länder av strategiskt

känsliga varor och teknologier. EG:s framväxande harmoniserade system

för exportkontroll bör också studeras närmare. Konsekvenserna av denna

intern ationella utveckling för Sveriges eget exportkontrollsystem bör

bedömas. Utredarens utgångspunkt bör härvid vara del s Sveriges behov av

att mot bakgrund av sin ansökan om medlemskap i EG få ett

exportkontrollsystem som är förenligt med EG:s, dels a tt Sverige har

anledning att aktivt engagera sig i ett samarbete vars grundläggande

syfte är att förhindra att känsliga varor och te knologier sprids till

destinationer där de kan komma till användning för att utveckla

massförstörelsevapen eller medverka till en de stabiliserande

upprustning med konventionella vapen.

Utredaren bör värdera huruvida till följd av den internation ella

utvecklingen förändringar är påkallade i den lagstiftning som ligger

till grund för kontrollen över export av strategiskt känsl iga varor.

Utredaren bör mot denna bakgrund också se över hur handläggningen av

exportkontrollen idag är organiserad i regeringskans liet och hos

myndigheterna och, om resultatet av översynen så påkallar, föreslå

förändringar i handläggningsordningen.

Utredaren bör härvid uppmärksamma möjligheter att i regeringskansliet nå

en ökad koncentration och ett bättre utnyttjande av k ompetens och

resurser i handläggningen av exportkontrollärenden. En målsättning bör

vara att åstadkomma ökad effektivitet och samtid igt bättre

överskådlighet och enkelhet i den administrativa hanteringen. Det bör

övervägas att i större utsträckning än vad som är f allet i dag till en

instans inom UD:s handelsavdelning samla handläggningen av

exportkontrollen, dvs. både krigsmateriel och andra s trategiskt

känsliga produkter. Utredaren bör dock eftersträva lösningar som innebär

att vid beredningen en klar åtsk illnad upprätthålls mellan

krigsmateriel å ena sidan och andra strategiskt känsliga produkter å den

andra. Krigsmaterielinspektionen i sin roll av beredningsorgan i

regeringskansliet bör även fortsättningsvis ansvara för beredningen av

tillståndsärenden för utförs el av krigsmateriel. Utrikespolitiska

bedömningar av bl.a. spridningsrisker förväntas komma att spela en

viktig roll, varför samråd med UD:s politiska avdelningen även

fortsättningsvis bör ske, särskilt vad avser massförstörelsevapen.

Utredaren bör också bedöma i vilken utsträckning beslut om

exporttillstånd kan hanteras på myndighetsnivå. Största möjliga

delegering är efter strävansvärd men hänsyn måste på detta område tas

till ärendenas särskilda karaktär. Utredaren bör därför se över även

organisationen på myndighetsnivå och bedöma hur denna skall kunna

anpassas för att möjliggöra en dylik delegering.

Utredaren bör ägna särskild uppmärksamhet åt sådana förändringar i

exportkontrollens organisation som är ägnade att underlätta för b erörda

exportörer att identifiera vilka bestämmelser de skall beakta på

exportkontrollens område liksom att underlätta deras kontakter med mynd

igheterna. Utredaren bör, inom ramen för utredningsuppdraget, låta

sammanställa förslag till en vägledning eller handbok i exportkon troll,

av vilken bör framgå samtliga gällande bestämmelser, varuomfattning,

handläggningsordning m.m.

Utredaren bör samråda med den interdepartementala arbetsgruppen för

utredning av frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett

EG-persp ektiv.

Utredaren bör redovisa sitt uppdrag så snart som möjligt, dock senast

den 1 juni 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra äre nden om

utrikeshandel

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppgift att utreda formerna för och organisationen av

kontrollen över exporten av strategiskt känsliga varor,

att besluta om ledamöter i en till utredaren knuten referensgrupp,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)