Dir. 1993:117

Utveckling av persontrafiken på järnväg

Innehåll

Dir. 1993:117

Beslut vid regeringssammanträde den 21 oktober 1993

Chefen för Kommunikationsdepartementet, statsrådet Odell anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera förut-

sättningarna för en utveckling av persontrafiken på järnväg m.m. samt

lämna förslag till erforderliga åtgärder.

Bakgrund

Infrastrukturen rustas upp

I Sverige, i de nordiska länderna och inom EG pågår en upprustning av

infrastrukturen. Järnvägen spelar i detta sammanhang en viktig roll. Stora

satsningar genomförs nu i Europa på framför allt höghastighetståg och

kombitrafik i syfte att stärka järnvägens konkurrenskraft. Detta gäller

även internationella transporter. Satsningarna berör därmed också Sverige,

vars järnvägsnät i allt större utsträckning knyts till det europeiska

nätet.

Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35,

rskr. 1992/93:446) om en omfattande höjning av investeringsnivån i järn-

vägssystemet. Sammantaget med tidigare fattade investeringsbeslut har

riksdagen anvisat en planeringsram på drygt 40 miljarder kronor för sats-

ningar i järnvägens infrastruktur under den kommande tioårsperioden (åren

1994-2003).

Åtgärderna innebär bl.a. en anpassning till snabbtågstrafik på huvudnätet,

dubbelspårsutbyggnader och andra kapacitetsförstärkningar för person- och

godstrafik, investeringar i säkerhetsanordningar m.m. Sammantaget innebär

satsningen att nya eller upprustade banor med en mycket hög teknisk

standard kommer att kunna tas i bruk runt om i landet under senare delen

av 1990-talet och i början av 2000-talet.

Staten har det grundläggande ansvaret för infrastrukturen

Det råder politisk enighet om att staten har det grundläggande ansvaret

för investeringar i och underhåll av järnvägsnätet. Genom 1988 års trafik-

politiska beslut skildes ansvaret för investeringar och underhåll av nätet

från trafikverksamheten varvid staten, genom Banverket, övertog ansvaret

för infrastrukturen. För utnyttjande av infrastrukturen erläggs s.k. ban-

avgifter som fastställs av regeringen. Avgifterna täcker för närvarande ca

20 % av Banverkets underhållskostnader.

Uppdelningen i ett trafikföretag, Statens järnvägar (SJ), och en myndighet

med ansvar för infrastrukturen, Banverket, har haft en rad positiva

effekter för den svenska järnvägen. Investeringsnivån i SJ har kunnat öka

genom olika typer av rekonstruktionsåtgärder samtidigt som

investeringsnivån i järnvägens infrastruktur har kunnat höjas kraftigt.

Med ett sammanhållet planeringssystem i Banverkets regi konkurrerar numera

inte längre statliga investeringsmedel för järnvägens infrastruktur med

SJ:s mer kortsiktiga och affärsmässigt relaterade behov. Enligt riksdagens

beslut med anledning av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.

7, bet. 1992/93:TU39, rskr. 1992/93:445) kommer den nuvarande ansvars-

fördelningen mellan SJ och Banverket att ligga fast, även om modifieringar

av ansvarsförhållandena kan komma att behöva genomföras framöver.

Staten ansvarar för merparten av nya investeringar i bannätet. I bl.a.

Mälardalen bidrar dock såväl berörda kommuner som landsting med medel för

att fullfölja upprustningen av banorna och anslutande trafikanläggningar.

När det gäller Arlandabanan har riksdagen angett att avsikten är att

finansiera denna med så stor andel privat kapital som möjligt. För när-

varande pågår en internationell upphandling av Arlandabanan. Regeringen

har i en proposition om Arlandabanan (prop. 1993/94:39) redovisat hur

projektet bör administreras samt utgångspunkterna för det fortsatta

arbetet. I propositionen föreslås bl.a. att ett statligt projektbolag

bildas för att dels administrera den fortsatta upphandlingen, dels samla

de rättigheter och skyldigheter som kan bli aktuella i projektet.

Samhällsstöd inom järnvägssektorn

Förutom det omfattande samhällsstödet till järnvägens infrastruktur

förekommer olika former av stöd till drift av spårbunden trafik m.m.

I samband med 1988 års trafikpolitiska beslut anslogs medel på stats-

budgeten för statens köp av interregional persontrafik på järnväg, för

ersättning till SJ för vissa gemensamma kostnader för länsjärnvägsnätet

samt för ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss

kollektivtrafik.

Statens kostnad för köp av persontrafik uppgår under innevarande budgetår

till 447 miljoner kronor. Ersättningen till trafikhuvudmännen avser stats-

bidrag som, i enlighet med 1988 års trafikpolitiska beslut, skall ges till

trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret för viss persontrafik på

länsjärnvägarna. Anslaget för innevarande budgetår är 191 miljoner kronor

inklusive ersättning till trafikhuvudmännen för persontrafik utmed

inlandsbanan. Reglerna för utbetalning av ersättningen till trafikhuvud-

männen är bundna i avtal mellan staten och respektive huvudman. Avtalen

löper ut mot slutet av 1990-talet.

Därutöver satsar trafikhuvudmän, landsting och kommuner omfattande medel

för drift av spårbunden trafik runt om i landet. Trafikhuvudmännen

upphandlar tågtrafik för ca 2 miljarder kronor per år.

Staten har slutligen även avsatt medel för utvecklingsarbete och demon-

strationsverksamhet inom kollektivtrafiken. I samband med det

trafikpolitiska beslutet år 1988 anslogs 100 miljoner kronor till

Transportforskningsberedningen (numera Kommunikations-

forskningsberedningen) för att stödja sådant utvecklingsarbete. I detta

sammanhang har det s.k. EMU90-projektet tillkommit i syfte att hjälpa

trafikhuvudmännen med teknikupphandling av nya eldrivna regionaltåg. Inom

projektets ram påbörjades år 1990 en anbudsupphandling på den nationella

och internationella marknaden. Upphandlingen har ännu inte slutförts.

Avreglering av järnvägstrafiken

De grundläggande förutsättningarna för konkurrens inom järnvägssektorn

tillskapades genom 1988 års trafikpolitiska beslut. Genom uppdelningen av

ansvaret för infrastrukturen respektive för trafiken gavs en möjlighet att

öppna bannätet för flera operatörer. SJ fick dock ensamrätt till person-

trafik på stomnätet samt till godstrafik på hela järnvägsnätet.

Trafikhuvudmännen fick samtidigt trafikeringsrätt för persontrafik på

länsjärnvägarna. Om det finns särskilda skäl kan trafikhuvudmännen även

erhålla trafikeringsrätt för lokal eller regional persontrafik på

begränsade delar av stomnätet. Genom trafikhuvudmännens möjligheter att

upphandla persontrafik på länsjärnvägarna har ytterligare en operatör, BK

Tåg AB, etablerats på järnvägsmarknaden.

Ytterligare steg mot en öppnare järnvägsmarknad har tagits under de

senaste åren. Statens köp av interregional persontrafik på stomnätet skall

numera ske i konkurrens (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr.

1991/92:314). LKAB har vidare fått trafikeringsrätt för malmtransporter

på malmbanan och på stomnätssträckan Boden-Luleå (prop. 1992/93:132, bet.

1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152). Erfarenheterna av dessa åtgärder är

positiva. Statens kostnader för den upphandlade trafiken, liksom LKAB:s

kostnader för järnvägstransporter, har kunnat minskas med i storleksord-

ningen 20 %.

Regeringen har emellertid vid flera tillfällen angett att det statliga

bannätet skall öppnas för konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995.

Departementspromemorian En öppen järnvägsmarknad i Sverige Ds 1993:63 om

hur en avreglering av trafiken kan fullföljas i enlighet med regeringens

målsättning har nyligen remitterats av Kommunikationsdepartementet.

Förslaget innebär att SJ:s nuvarande ensamrätt och trafikhuvudmännens

nuvarande ensamrätt upphör fr.o.m. den 1 januari 1995. Samtidigt krävs att

ett system för banfördelning, trafikledning m.m. på neutrala och icke-dis-

kriminerande villkor införs. Regeringen har för avsikt att förelägga riks-

dagen förslag i dessa delar under våren 1994 tillsammans med riktlinjer

för SJ:s verksamhet under de närmaste åren.

Uppdraget

Sedan riksdagens beslut om en kraftig ökning av investeringarna i bannätet

har frågan om järnvägstrafikens långsiktiga lönsamhetsförutsättningar

aktualiserats i olika sammanhang. I skrivelser till regeringen har bl.a.

Tåg i Mälardalen AB (TIM) samt företrädare för Västtågprojektet framfört

oro för persontrafiken på de nya eller upprustade banorna i de berörda

länen. Statens förhandlare för köp av interregional persontrafik på

järnväg har vidare i anslutning till sin rapport om upphandling inför

trafikåret 1994 framfört samma farhågor. Enligt förhandlaren har SJ i

samband med förhandlingar om köp av trafik under trafikåret 1994 aktua-

liserat frågan om upphandling av trafik på Västkustbanan från trafikåret

1995. I dessa sammanhang har särskilt frågan om tillgång till modern

vagnmateriel för den nya trafiken tagits upp. Från TIM har vidare frågor

beträffande förutsättningarna för en sammanhållen tågtrafik i hela

Mälarregionen ställts mot bakgrund av statens strävan att privatfinansiera

Arlandabanan.

En samordning av trafiken på de nya eller upprustade banorna med an-

slutande spårtrafik liksom samordning av olika typer av trafik

(lokal/regional/interregional) på bannätet är nödvändig för att skapa en

konkurrenskraftig järnvägstrafik. Det är därför positivt att intressenter

lokalt och regionalt på sätt som nu sker i Mälardalen, längs Västkusten

och på andra ställen i landet agerar offensivt och samordnat för ett

optimalt utnyttjande av infrastrukturen. Vissa av de frågor som väckts

inom ramen för detta arbete kan emellertid inte lösas på enbart lokal

och/eller regional nivå. Jag föreslår därför att en särskild utredare

tillkallas med uppgift att, i samråd med berörda intressenter, analysera

förutsättningarna för en utveckling av persontrafiken på järnväg.

En grundläggande förutsättning för utredarens arbete är 1988 års trafik-

politiska beslut. Utgångspunkten för utredarens arbete är att trafiken

skall bedrivas på kommersiella grunder. En annan förutsättning för arbetet

är att trafiken på hela det statliga bannätet är öppen för konkurrens

fr.o.m. den 1 januari 1995.

Utredaren skall i samråd med berörda intressenter granska planerade

trafiklösningar på järnvägssträckor av betydelse för persontrafiken i

landet. I uppdraget ingår att analysera förutsättningarna för och initiera

en samordning av lokal/regional och interregional trafik i syfte att

åstadkomma ett optimalt utnyttjande av bannätet. Utredaren bör särskilt

utarbeta förslag angående den framtida utformningen av regionaltågsystem

när de pågående banutbyggnaderna i Mälardalen inklusive Arlandabanan samt

på Västkusten slutförts.

Utredaren skall vidare analysera de ekonomiska villkoren för att driva

persontrafik på järnväg. Kostnaden för rullande materiel är en central

faktor. Utredaren skall vidare analysera det framtida behovet av nytt

vagnmateriel samt föreslå åtgärder som kan minska kostnaderna för nytt

fordonsmateriel. Utredaren skall vidare belysa följande frågeställningar.

Förekommer t.ex. lagar eller andra regelsystem eller tillämpas

föreskrifter på ett sätt som fördyrar materielen? Kan inhemska krav på

t.ex. handikapp- och miljöanpassning av fordonen tillgodoses av interna-

tionella tillverkare till rimliga kostnader? Är behoven tillräckligt stora

för att utveckla en ny typ av motorvagnar? Utredaren bör i detta

sammanhang göra en kartläggning av marknaden för elmotorvagnar. Finns

alternativ till de fordon som offererats inom ramen för EMU90-projektet?

Arbetet skall avrapporteras successivt med en slutrapport till regeringen

senast den 5 april 1994. De frågor som rör trafiken i Mälardalen samt på

Västkusten bör behandlas skyndsamt med avrapportering senast den 15 janu-

ari 1994.

För arbetet gäller regeringens kommittédirektiv om utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5), om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksam-

heten (dir. 1988:43) och om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser

(dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) med uppdrag att analysera förutsättningarna för en utveckling

av persontrafiken på järnväg samt lämna förslag till erforderliga

åtgärder,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)