Dir. 1993:118

Den framtida presspolitiken

Innehåll

Dir. 1993:118

Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14

Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av

direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Om

kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den pröva hur

ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till

framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för

staten skall redovisas.

Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en

studie genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift

att analysera följande övergripande frågeställningar:

* Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska

demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?

* Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar,

tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter

uppfylls?

* Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det

nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner

till dagspressen tas bort?

Expertgruppens studie bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31

maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30

november 1994.

Åsiktsbildningen i den svenska demokratin

Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demokratiskt

samhälle. I regeringsformens första kapitel, första paragraf slås det

också fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning

och på allmän och lika rösträtt.

Det är obestridligt i moderna demokratier att massmedierna spelar en

betydande roll för opinionsbildningen och därmed för möjligheterna

att förstärka och fördjupa demokratin. De grundläggande legala

förutsättningarna för mediernas möjligheter att verka under frihet i

Sverige har angetts i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen.

Bland svenska massmedier har traditionellt dagspressen intagit en

särställning när det gäller nyhetsförmedling och i synnerhet

opinionsbildning. När utvecklingen på 1960-talet tydde på allvarliga

problem för dagstidningarna tillsattes den första statliga

pressutredningen. Uppgiften var att undersöka dagspressens ekonomiska

förutsättningar och att överväga om särskilda åtgärder borde vidtas

från statens sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning.

Utredningens förslag förverkligades inte, men därefter har

ytterligare fem statliga utredningar haft liknande uppdrag.1 Sedan

slutet av 1960-talet lämnar staten olika former av direkt presstöd,

framför allt till tidningar som har ett konkurrensmässigt underläge

till följd av låg spridning på utgivningsorten och som därmed är

mindre attraktiva på annonsmarknaden. Som en följd av de olika

utredningarna har presstödet reformerats vid flera tillfällen, senast

år 1990.2 Utöver direkt stöd åtnjuter dagstidningsbranschen sedan

länge även olika former av presspolitiskt motiverade indirekta

statliga förmåner.

De grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten på

1970-talet och har därefter inte utsatts för någon egentlig prövning.

Det var 1972 års pressutredning som lät analysera massmediernas

uppgifter i den svenska demokratin som grund för statsmakternas

handlande gentemot dagspressen. Med hänsyn till särdragen i den

svenska demokratin * den representativa karaktären och

organisationernas stora roll * var det enligt utredningen följande

fyra uppgifter som särskilt vilade på de samlade massmedierna:

"1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att

medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de

förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om

enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade

samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den

verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan

politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället."3

Med stöd av undersökningar om pressens samhällsfunktioner pekade

utredningen på tidningarnas oersättliga betydelse för information,

granskning, kommentar och gruppkommunikation. Dagspressen fyllde

enligt utredningen även andra viktiga uppgifter men det var de ovan

anförda egenskaperna som i första hand ansågs motivera en aktiv

presspolitik. Riksdag och regering anslöt sig i allt väsentligt till

utredningens slutsatser i dessa delar. I presspolitiska

utredningsdirektiv, propositioner och riksdagsbeslut som följt

därefter har i huvudsak samma utgångspunkter fortsatt att gälla.

Det svenska samhället har emellertid förändrats på flera sätt sedan

1960- och 1970-talet. I sin huvudrapport Demokrati och makt i Sverige

(SOU 1990:44) beskriver Maktutredningen förändringsprocesser som

pågår i hela den svenska samhällsorganisationen, även när det gäller

opinionsbildningen. Ekonomikommissionen har nyligen också behandlat

demokratin och opinionsbildningen i betänkandet Nya villkor för

ekonomi och politik (SOU 1993:16).

Det svenska massmedielandskapet

Situationen i det svenska massmedielandskapet är helt annorlunda i

dag än på 1960- och 1970-talet. Inte minst har de senaste årens

beslut av riksdag och regering i syfte att öka friheten på radio- och

TV-området öppnat nya möjligheter.

Utbudet av radio- och TV-kanaler är betydligt större. På

ljudradiosidan erbjuder den avgiftsfinansierade verksamheten fyra

riksradiokanaler, där det ingår en utbyggd regional radio. Därutöver

finns närradio samt en påbörjad utbyggnad av privata

lokalradiostationer. På TV-sidan finns utöver de båda rikstäckande

public servicekanalerna sedan hösten 1991 även en tredje marksänd

TV-kanal som i dag når ca 98 % av hushållen i landet, lokala

kabel-TV-sändningar samt satellitsända TV-kanaler. Nyligen har

regeringen också givit en särskild utredare i uppdrag att lägga fram

ett beslutsunderlag om de tekniska förutsättningarna för utökade

sändningar på TV-området.

En viktig förändring är naturligtvis att reklam inte längre är

förbehållen tryckta medier, utan numera är en möjlig

finansieringskälla även för flera typer av radio- och TV-sändningar.

Utvecklingen i den svenska dagstidningsbranschen har under de senaste

decennierna präglats av en hög grad av stabilitet. Trots

konjunktursvängningar och den turbulens som under senare år drabbat

branschen i form av konkurser och ägarbyten är det endast ett fåtal

dagstidningar som behövt upphöra med utgivningen sedan 1970-talet.

Statens presspolitiska åtgärder har otvivelaktigt haft stor betydelse

i det sammanhanget. Utan de statliga bidragen skulle flera av dagens

andratidningar knappast ha överlevt. Presstödet kan emellertid också

misstänkas för att ha minskat rationaliseringstrycket hos

tidningsföretagen och för att ha bidragit till den svaga nyetablering

som kännetecknar branschen.

Vid sidan av dagstidningarna omfattar den tryckta pressen i Sverige

för närvarande en bred flora av kulturtidskrifter, organisations- och

intressepress, facktidskrifter och veckopress.

Den politiska opinionsbildningen i massmedierna har också förändrats.

Vid tiden för den första pressutredningen var dagspressen det

dominerande massmediet som förmedlade ett politiskt budskap.

Samtidigt var tidningarna nära kopplade till partierna, och man

riktade sig ofta till egna medlemmar och sympatisörer. Debatterna

fördes mellan tidningarna, medan utrymmet för olika åsikter i en och

samma tidning var begränsat. I dag är läget annorlunda. Förutom att

det finns ett helt annat utbud av radio- och TV-kanaler, vilka också

är öppna för politisk debatt, så har dagstidningarna förändrats så

att utrymme ges för en mer blandad kör av åsikter.

Publikmätningar visar att svensken dagligen lägger ner i genomsnitt

fem och en halv timmar på massmedier och att radio och television

står för drygt två tredjedelar av denna tid. Samtidigt ligger

dagstidningsläsningen på en stadigt hög nivå. Över 90 % av

befolkningen i de läskunniga åldrarna läser en dagstidning någon gång

per vecka. Medievanorna skiljer sig dock mellan olika grupper av

befolkningen. Unga människor läser t.ex. dagstidningar i mindre grad

än medelålders och äldre. Även den andel av befolkningen som någon

gång själv medverkat i massmedierna genom att skriva en artikel eller

insändare varierar mellan olika samhällsgrupper.

Under senare år har en delvis ny ägarstruktur uppstått i

massmedielandskapet. Tydligast är förändringarna utomlands där stora

internationella företag bedriver verksamhet inom flera mediesektorer

i olika länder. Det här är en utveckling som i olika europeiska organ

har skapat en oro när det gäller konkurrensen på marknaden och

mångfalden i nyhetsförmedlingen. Flera länder har också infört olika

typer av lagstiftning mot mediekoncentration. Effektiviteten av en

sådan lagstiftning har dock ifrågasatts.

Dagspressens ekonomiska situation

Dagstidningsföretagen har under senare år fått anpassa sig till

delvis nya ekonomiska förutsättningar. Förutom den långvariga och

djupa lågkonjunkturen, med åtföljande kraftigt minskade

annonsvolymer, har konkurrensen ökat från andra massmedier om såväl

konsumenter som annonsörer.

Enligt rapporten Dagspressens ekonomi 1992 stod branschen totalt sett

stark år 1992. Höjda abonnemangspriser och rationaliseringar i

företagen uppges dittills ha kompenserat minskningen av

annonsintäkterna. Även de presspolitiskt intressanta

lågtäckningstidningarna har enligt rapporten, av delvis andra skäl,

kunnat förbättra sina resultat. Under senare delen av 1980-talet har

de svenska dagspressföretagen låtit upplagemarknaden svara för en

allt större andel av de totala intäkterna, och enligt en studie om

dagstidningars priselasticitet i betänkandet Vissa

mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) är konsumenternas känslighet

för höjda abonnemangspriser mycket låg.

Dessa resultat har emellertid ifrågasatts. I den allmänna debatten

har det riktats kritik mot vad som anses vara en allt för ljus bild

av dagspressens situation. Det görs bl.a. gällande att förhållandena

på flera sätt har hunnit förändras till det sämre för

tidningsföretagen. Konkurrensen i medielandskapet ökar t.ex. i takt

med att de nya privata lokalradiostationerna får sändningstillstånd

och TV-reklamen tycks ha fått sitt genombrott i år. Vidare medför den

långvariga lågkonjunkturen att hushållen i större utsträckning börjar

dra in även på sina tidningsprenumerationer. Statistik från första

halvåret 1993 visar att upplagorna minskat med 4,2 % på vardagar. I

debatten hävdas också att rationaliseringsutrymmet numera i stort

sett är uttömt hos tidningsföretagen.

Distributionen av upplagorna står för en betydande del av

tidningsföretagens kostnader. Presstödsnämnden redogjorde hösten 1992

i sin fördjupade anslagsframställning för en oroande utveckling med

risk för splittring i dagspressens samdistributionssystem. En

särskild sakkunnig har därefter på nämndens uppdrag studerat

utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne.

Presspolitiska åtgärder

Mot bakgrund av de uttalade motiven för en aktiv presspolitik har

målsättningen för statens presspolitiska åtgärder i tidigare

pressutredningar, propositioner och utskottsbetänkanden formulerats

som en strävan efter mångfald, konkurrens och valfrihet i

nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Utöver det direkta presstödet har dagspressen sedan länge haft en

förmånlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster,

vilket också i huvudsak har motiverats presspolitiskt. Även

bestämmelserna om samhällsannonsering har betydelse för dagspressens

ekonomiska villkor.

Direkt presstöd

Den dåvarande regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om

reformerat presstöd och riksdagens följande beslut innebar att det

direkta statliga stödet till dagspressen fr.o.m. den 1 juli 1990

omfattar tre stödformer. Driftsstöd får lämnas till dagstidningar som

har låg hushållstäckning (andratidningar) på utgivningsorten.

Utvecklingsstöd inriktas på dagstidningar med svag ekonomi för att

stimulera strukturrationaliseringar i förpressledet och i

tryckeriledet. Distributionsstöd lämnas till dagstidningar som

samordnar sin distribution med någon eller några andra tidningar.

Under budgetåren 1990/91*1992/93 har reglerna för stöd enligt

presstödsförordningen (1990:524) med några mindre undantag varit

oförändrade. Under samma period har bidragsbeloppen i driftsstödet

legat på oförändrad nivå, medan anslaget till utvecklingsstöd och

bidragsbeloppen i distributionsstödet har minskats.

I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 * 1995/96

redovisar Presstödsnämnden resultat-, framtids- och resursanalyser

för de olika formerna av direkt presstöd. Regeringens överväganden

och slutsatser med anledning av nämndens framställning framgår av

budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12). Riksdagen har inte

anfört några invändningar mot dessa. Beslutet innebär bl.a. att

reglerna ändrats för driftsstöd till tidningar på andra språk än

svenska fr.o.m. den 1 juli 1993 och att de olika presstödsanslagen

för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt ca 500 miljoner kronor.

Konstitutionsutskottet noterar i sitt betänkande (bet. 1992/93: KU27)

att man inom regeringskansliet överväger att företa en översyn av

dagspressens situation. Utskottet förutsätter att det angelägna

intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning

kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan.

Befrielse från mervärdeskatt

Allmänna nyhetstidningar (dagstidningar) är sedan länge kvalificerat

undantagna från mervärdeskatt. Det innebär att dagstidningar inte

behöver ta ut någon moms vid sin upplageförsäljning. Samtidigt kan de

få tillbaka den moms som de betalat vid inköp av varor och tjänster.

Frågan om dagstidningarnas undantag från momsplikt har behandlats i

såväl presspolitiska som skattepolitiska sammanhang under de senaste

decennierna.

Dagstidningskommittén utgick i sitt betänkande Reformerat presstöd

(SOU 1988:48) från att dagspressen även fortsättningsvis skulle vara

befriad från mervärdeskatt. Kommittén för indirekta skatter föreslog

däremot i betänkandet Reformerad mervärdesskatt m.m. (SOU 1989:35)

att det rådande undantaget skulle slopas. Föredragande statsrådet i

den dåvarande regeringen ansåg i propositionen 1989/90:111 om

reformerad mervärdeskatt m.m., efter en samlad bedömning, att det

kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar skulle bestå.

Riksdagen delade regeringens uppfattning på den här punkten.

Nyligen har utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i sitt

delbetänkande Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) föreslagit

att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar upphör

och att en enhetlig skattesats på 12 % införs för allmänna

nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. För de

båda sistnämnda kategorierna gäller f.n. den generella skattesatsen

på 25 %. Det är hänsynen till kravet på konkurrensneutralitet som

ligger till grund för förslaget.

Medlemsländerna i EG har beslutat harmonisera sina indirekta skatter.

Moms skall tas ut på alla varor och tjänster som inte är särskilt

undantagna i EG:s mervärdeskattedirektiv. Dagstidningar tillhör den

kategori av varor och tjänster som får beläggas med en reducerad

skattesats om lägst 5 %. För varor och tjänster som den 1 januari

1991 hade en lägre skattesats är det möjligt för nuvarande

medlemsstater att behålla denna lägre nivå under en övergångsperiod

som sträcker sig t.o.m. år 1996. Bland medlemsstaterna varierar

mervärdeskatten på dagstidningar för närvarande mellan 0 % och

12,5 %.

Reducerad reklamskatt

Reklamskatt skall betalas enligt lagen (1972:266) om skatt på

annonser och reklam. Den allmänna skattesatsen är 11 %. För reklam i

allmänna nyhetstidningar är skattesatsen däremot 4 % och för reklam i

radio och television betalas ingen skatt alls. Ett särskilt

grundavdrag minskar den skatt som erläggs. Riksskatteverket betalar

nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som belöper

på upp till 12 miljoner kronor av den årliga annonsomsättningen.

Detta innebär att dagstidningar som har en lägre omsättning i

praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är

motsvarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av

annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här

sammanhanget.

Budgetåret 1991/92 betalades totalt 907 miljoner kronor i

reklamskatt, varav dagspressen stod för 273 miljoner kronor.

De förhållanden att reklam i radio och TV inte beskattas alls och att

flertalet europeiska länder över huvud taget inte har punktskatter på

reklam talar för att den nuvarande reklamskatten kan behöva omprövas.

Samhällsannonsering

I förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering

föreskrivs att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar om

statliga myndigheter eller andra statliga organ använder

dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och

skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Detta brukar

kallas totalitetsprincipen.

Lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

stadgar att myndigheter i de fall kungörande i ortstidning är

föreskrivet skall införa kungörelsen i alla lokala dagstidningar som

är spridda till minst 5 % av hushållen i orten. Denna omfattning av

annonseringen brukar kallas den breda principen. Presstödsnämnden ger

varje år ut en förteckning över dagstidningarnas spridning i olika

kommuner och län.

I departementspromemorian Vissa kungörandefrågor (Ds 1992:90)

föreslås att spridningskravet för införande av kungörelse i

ortstidning ändras från 5 till 10 % av hushållen i orten. Promemorian

har remissbehandlats. I proposition 1993/94:19 om vissa

kungörandefrågor anför föredraganden att hon för närvarande inte är

beredd att föra promemorians förslag på den här punkten vidare, bl.a.

med hänvisning till att hon vill avvakta vad som kan komma ut av den

utredning om den framtida presspolitiken som uppdraget enligt dessa

direktiv omfattar.

Vissa rapporter och utredningar

Det finns flera rapporter och utredningar som på olika sätt belyser

massmedielandskapet och de presspolitiska åtgärderna. Material som

därigenom redovisas bör underlätta kommitténs arbete.

Presstödsnämnden publicerar årligen analyser av dagspressens

ekonomiska förhållanden i rapportserien Dagspressrapport. Den senaste

studien publicerades i juli 1993 och avser år 1992. En

sammanställning av ägarförhållandena inom dagspressen gavs år 1991 ut

av Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation vid

Stockholms universitet i samarbete med Presstödsnämnden. En

uppdaterad skrift publicerades år 1992. Nordiska

Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning vid Göteborgs

universitet har nyligen publicerat en översikt över svenska

massmedier, Mediesverige 1993, med statistik och analyser. En

liknande rapport gavs ut även år 1991.

Statskontoret har till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi

överlämnat rapporten Presstödets effekter * en utvärdering (Ds

1993:Ê20). Det statliga presstödet i Norge har granskats av

Dagspressutvalget i utredningen Mål och midler i pressepolitiken (NOU

1992:14). Utredningens förslag har behandlats av det norska

Kulturdepartementet i St. meld. nr. 32 (1992-93) Media i tida.

Stortingets ställningstagande i Innst. S. nr. 223 (1992-93) innebär

vissa förändringar av det norska presstödet.

Presstödsnämnden lämnade i oktober 1992 till regeringen en särskild

rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda

fall. Rapporten har remissbehandlats. Vidare har Presstödsnämnden med

skrivelse den 14 september 1993 överlämnat en rapport om

utvecklingsstödets betydelse för dagstidningarnas ekonomi.

Den särskilde sakkunnige som på Presstödsnämndens uppdrag studerar

utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne har presenterat en

slutrapport för nämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret

1993/94 skall Presstödsnämnden utvärdera effekterna av

regelförändringen avseende tidningar på andra språk än svenska och

redovisa resultatet för regeringen senast den 1 september 1994.

Uppdraget

En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av

direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen.

Utgångspunkten skall vara den nya massmediesituationen, de

utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna

samhället och den svenska demokratin ställer.

Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den med beaktande

av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur

ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till

framtida statligt engagemang.

Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Kommittén

skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den

statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket

begränsat utrymme för statliga åtaganden. Kommittén skall även lämna

författningsförslag.

Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en

förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna

genomföras. Studien bör utföras av en till kommittén knuten

expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande

frågeställningar:

* Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska

demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?

Expertgruppen bör här utgå från 1972 års pressutredning och dess

beskrivning av massmediernas politiska funktioner i det svenska

samhället på 1970-talet. Är det andra uppgifter som bör betonas på

1990-talet i ljuset av såväl de allmänna samhälleliga förändringarna

som den snabbt föränderliga massmediestrukturen?

* Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar,

tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter

uppfylls? Som grund för att besvara denna fråga bör expertgruppen

genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet.

Särskild vikt bör därvid läggas vid utbudet av olika medieformer,

människors medievanor, konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter,

ägarstrukturer och mediernas internationalisering.

* Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det

nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner

till dagspressen tas bort? Såväl reklamskatten som momsbefrielsen kan

t.ex. komma att omprövas. Frågan är bl.a. hur dagspressens situation

påverkas, men också vad effekterna skulle bli för andra och

eventuellt nya medieformers möjligheter att hävda sig.

Kommittén bör samråda med den av regeringen nyligen tillsatta

utredningen om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) i den del av

kulturutredningens uppdrag (dir. 1993:24) som avser uppgiften att

analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom

massmedierna.

För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer

och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5), om beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43) samt om att

redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Presstödsnämnden förutsätts i den omfattning kommittén önskar det

tillhandahålla det expertstöd som kommittén behöver för att kunna

fullgöra sitt uppdrag.

Expertgruppens analyser av det svenska massmedielandskapet bör

redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994.

Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att

regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet

att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan omfattad av

kommittéförordningen (1976:119) bestående av högst 12 ledamöter med

uppdrag att utreda den framtida presspolitiken,

att utse en av ledamöterna till ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)

1 1963 års pressutredning (SOU 1965:22), 1967 års pressutredning (SOU

1968:48), 1972 års pressutredning (SOU 1975:79), Fjärde

pressutredningen (SOU 1980:32), Femte pressutredningen (Ds U 1985:2)

och Dagstidningskommittén (SOU 1988:48).

2 Prop. 1969:48, SU107, rskr. 251; Prop. 1971:27, bet. KU32, rskr.

180; Prop. 1975/76:131, bet. KU46, rskr. 254; Prop. 1980/81:137,

bet. KU19, rskr. 289; Prop. 1989/90:78, bet. KU31, rskr. 302.

3 SOU 1975:79 s. 292. Se även SOU 1975:78.