Dir. 1993:122

Tilläggsdirektiv till Plan- och byggutredningen (M 1992:03)

Innehåll

Dir. 1993:122

Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-28

Statsrådet Thurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att Plan- och byggutredningen (M 1992:03) genom

tilläggsdirektiv får i uppdrag att - med utgångspunkt i vad som anges i

proposition 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald - studera

behovet av och förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och

grönområden i våra städer och tätorter.

Det pågående utredningsarbetet

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i december 1992 en

särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor i plan- och

bygglagen (1987:10), PBL. I uppgiften (dir. 1992:104) ingår bl.a. att

lämna sådana förslag som tillgodoser kraven på större miljöhänsyn, stärkt

medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning. Utredningen

har antagit namnet Plan- och byggutredningen.

Enligt direktiven skall utredningsarbetet bedrivas i etapper. Plan- och

byggutredningen har nyligen avlämnat delbetänkandet Anpassad kontroll av

byggandet (SOU 1993:94).

I den andra etappen av utredningsarbetet skall utredaren bl.a. överväga

möjligheterna att i fysisk planering enligt PBL ta större hänsyn till

miljöfrågorna i såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse. Utredaren

behandlar i denna del också frågor som rör detaljplan, medborgarinflytande

och statlig kontroll.

Det fortsatta utredningsarbetet

Utgångspunkter

I propositionen 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald redovisar

regeringen sin syn på behovet av att planera och säkerställa grönområden i

städer och tätorter. Där konstateras att tillgång till en rik och varierad

natur är viktig för människors välbefinnande. Särskilt för boende i

tätorter är tillgången till natur- och grönområden av stor betydelse både

som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för att tillgodose behoven av

rekreation och friluftsliv. Parker och grönområden är dessutom ofta bärare

av betydande kulturhistoriska värden och bidrar till att ge städerna

identitet och karaktär.

Uppmärksamheten har på senare tid också riktats mot grönområdenas

betydelse för hälsa och miljö. Grönområdena kan bl.a. medverka till att

förbättra klimat och luftkvalitet och de kan ingå som en del i stadens

tekniska försörjningssystem. Medvetenheten om dessa samband är en

förutsättning för att naturens kretslopp också skall kunna slutas i

områden med tät bebyggelse.

Slutligen rymmer våra städer och tätorter ofta en unik flora och fauna som

utvecklats under lång tid. En förutsättning för att den biologiska

mångfalden skall kunna bevaras är en rik tillgång på natur i och i

anslutning till våra städer och tätorter. Naturområdena bör utgöra

sammanhängande strukturer för att tillgodose djurs och växters

spridningsmöjligheter och säkra deras långsiktiga fortlevnad.

Bebyggelseutvecklingen påverkar omgivande natur på flera sätt och kommer

stundom i konflikt med önskemålen att bevara värdefulla parker och

grönområden. Pågående och planerade satsningar på en utbyggd och

förbättrad infrastruktur ökar risken för konflikter mellan dessa olika

intressen. Det är allvarligt att utbyggnaden i våra tätorter allt mer

tagit i anspråk parker, grönområden och annan obebyggd mark. En

förutseende fysisk planering kan emellertid medverka till att konflikter

kan lösas och tillbörlig hänsyn tas till behovet av grönområden, av att

natur- och kulturvärden värnas och av att en biologisk mångfald bevaras.

Den kommunala fysiska planeringen kan ge ökade kunskaper om naturvärden

och om ekologiska förutsättningar samt underlag i fråga om lokalisering

eller utformning av bebyggelse som tar hänsyn till den biologiska

mångfalden och skilda kulturvärden. I vissa fall behövs kommunal samverkan

i syfte att långsiktigt slå vakt om större sammanhängande grönområden och

områden med höga natur- och kulturvärden.

Möjligheterna att skydda centrala parkområden har bl.a. aktualiserats för

Haga-Brunnsvikenområdet i Stockholms och Solna kommuner. Regeringen

beslutade i november 1991 med stöd av 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. (NRL) att de båda kommunerna skall

redovisa hur de i sin planering enligt PBL avser att tillgodose

naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i området.

Kommunernas redovisning kan komma att ge underlag för ett eventuellt

ställningstagande till behovet av ändringar i lagstiftningen för att

skydda större sammanhängande parkområden med samlade natur-, kultur- och

friluftslivsvärden.

Regler som ger stöd för att skydda grönområden finns i flera olika lagar.

Ansvaret för planering och beslut om byggande enligt PBL ligger i första

hand på kommunerna. Kommunerna har vidare ett ansvar för naturvårdsarbetet

enligt naturvårdslagen (1964:822). NRL ger övergripande utgångspunkter för

myndigheternas planering samt beslut om mark- och vattenanvändningen. De

kulturhistoriskt mest värdefulla parkerna och grönområdena kan ges ett

långtgående skydd enligt bestämmelserna i lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m. I övrigt är lagstiftningen emellertid splittrad och framstår i flera

hänseenden som mindre ändamålsenlig i arbetet med att säkerställa

grönområden.

I propositionen betonas också behovet av forsknings- och utvecklingsarbete

och att formerna för förvaltning och skötsel av grönområden kan behöva

utvecklas. Tillräckliga kunskaper och utvecklade metoder är naturligtvis

grundläggande för att företag, kommuner och myndigheter skall kunna ta

erforderlig hänsyn till önskemålen om en biologisk mångfald i den byggda

miljön. Under senare år har omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser

i fråga om planering och förvaltning av städernas grönområden bedrivits.

Inte minst kommunerna har i samband med arbetet med översiktsplaner enligt

PBL utvecklat former för att på ett sammanhållet och sektorsövergripande

sätt säkerställa och utveckla grönområden i tätorterna. Alltfler kommuner

har byggt upp ekologisk kompetens och förbättrat kunskaperna om ekologiska

samband.

Mot den nu redovisade bakgrunden anser jag - i enlighet med vad som

anförts i nämnda proposition - att det finns behov av en belysning av

förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och grönområden i

våra städer och tätorter och en samlad bild av kunskapsläget som underlag

för en bedömning av behovet av fortsatt utvecklingsarbete.

Uppdraget

Det ankommer på kommunerna att i sin planering enligt PBL utveckla

strategier för behandlingen av grönområden i tätorter. Plan- och

byggutredningen skall bl.a. överväga hur miljöproblemen kan förebyggas och

miljökvaliteter värnas i våra städer och tätorter. I sammanhanget betonas

i direktiven det mellankommunala och regionala perspektivet. Utredaren bör

bl.a. belysa hinder i lagstiftningen som kan försvåra mellankommunal

samverkan och överväga möjligheterna att stärka skyddsinstrumenten i olika

lagar. Vilka möjligheter till skydd som nuvarande lagstiftning ger bör

därvid prövas liksom samordningen mellan PBL och annan lagstiftning.

Utredaren bör belysa naturvårdslagens och kulturminneslagens effektivitet.

Vidare behöver formerna för förvaltning och skötsel av grönområden

övervägas.

Utredaren bör bl.a. ta del av det pågående utvecklingsarbetet inom

Boverket och Statens naturvårdsverk samt i fråga om formerna för

förvaltning och skötsel samråda med Svenska kommunförbundet.

Slutligen vill jag erinra om att det i direktiven för översyn av plan- och

bygglagen, m.m. sägs att översynen bör leda till ändrad lagstiftning där

så behövs eller förslag till andra lösningar där lagstiftning inte bedöms

vara nödvändig för att nå målen. Denna för arbetet viktiga utgångspunkt

gäller alltjämt, liksom vad som i direktiven i övrigt anförts om den

allmänna inriktningen av utredarens uppdrag.

Tidsplan m.m.

De vidgade uppgifter för Plan- och byggutredningen som jag nu har

redovisat medför att den ursprungliga tidsplanen bör ändras. Således bör

utredningens överväganden och förslag som rör detaljplan, medborgar-

inflytande och miljöhänsyn redovisas senast den 31 januari 1994. Övriga

förslag bör redovisas senast den 1 oktober 1994.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare lämnats

till Plan- och byggutredningen (M 1992:03) i enlighet med vad jag nu har

anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)