Dir. 1993:123

Tilläggsdirektiv till utredningen för översyn av personalkontrollförfarandet

(Ju 1993:09)

Innehåll

Dir. 1993:123

Beslut vid regeringssammanträde 1993-12-02

Statsrådet Laurén anför.

Mitt förslag

Utredningen för översyn av personalkontrollförfarandet får i särskilt

uppdrag att se över frågan om en lagreglering av säkerhetsskyddet hos

myndigheter m.m.

Den särskilde utredarens nuvarande uppdrag

Genom regeringsbeslut den 24 juni 1993 bemyndigades chefen för Justitiede-

partementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över

personalkontrollförfarandet (dir. 1993:81). Den särskilde utredaren har

numera tillkallats (Ju 1993:09).

Med personalkontroll avses att uppgifter hämtas ur polisregister för att

tjäna som underlag när pålitligheten skall bedömas från säkerhetssynpunkt

hos personer som har eller avses få befattningar av betydelse för

totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt. Nuvarande regler för

personalkontroll finns i personalkontrollkungörelsen (1969:446).

Uppgiften för utredningen bör enligt direktiven vara att redovisa ett

förslag till en lag om personalkontroll som bygger på s.k.

säkerhetsklarering och som ligger i linje med vad som tillämpas inom många

andra länder i Västeuropa. I direktiven anges bl.a. också: I den nya lagen

om personalkontroll bör givetvis såväl kontrollintresset som integritets-

och rättssäkerhetsintresset tillgodoses i all den utsträckning som är

möjlig och lämplig. Utredaren bör under arbetet samråda med de myndigheter

som särskilt berörs av förslagen, i första hand Rikspolisstyrelsen

(Säkerhetspolisen), Överbefälhavaren, Försvarets materielverk,

Överstyrelsen för civil beredskap och Luftfartsverket. Samråd bör också

ske med företrädare för kommunerna, försvarsindustrin och verksamheter

inom totalförsvaret som drivs i form av enskilda organ. Utredningsarbetet

bör enligt direktiven redovisas före utgången av maj 1994.

Säkerhetsskydd

Med säkerhetsskydd avses åtgärder som i första hand syftar till att

förhindra att obehöriga får del av information som är av betydelse för

totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt. För att åstadkomma ett

skydd inom statliga myndigheter i sådana frågor har förordningen

(1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter skapats. Ansvaret

för säkerhetsskyddet åvilar i första hand respektive myndighet.

Säkerhetsskyddet omfattar sekretesskydd, tillträdesskydd,

infiltrationsskydd, information och kontroll. I förordningen har särskilt

slagits fast att sekretesskyddet skall utformas med beaktande av den

grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Föreskrifter för verkställigheten

av förordningen samt allmänna råd och råd i särskilda fall om

säkerhetsskydd meddelas av Överbefälhavaren (ÖB) respektive Riks-

polisstyrelsen (RPS) efter en viss uppdelning angiven i förordningen.

För att skapa motsvarande skydd för riksdagens verksamhet har, efter

mönster från förordningen om säkerhetsskyddet för statliga myndigheter,

lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen kommit till. Inom

regeringskansliet, som i princip inte omfattas av förordningen om

säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter, har särskilda föreskrifter om

säkerhetsskyddet i regeringskansliet beslutats. Även dessa föreskrifter

har haft förordningen som utgångspunkt.

Förslag till ändringar som rör säkerhetsskyddet

I en gemensam skrivelse ställd till regeringen har RPS och ÖB framfört att

den nuvarande förordningen bör arbetas om och ges formen av lag. RPS och

ÖB framhåller särskilt att kommunerna som viktiga totalförsvarsmyndigheter

bör omfattas av regleringen. För att åstadkomma detta måste regleringen

ges lagform. RPS och ÖB menar också att säkerhetsskyddet i gällande för-

ordning i stort sett är koncentrerat till uppgifter som omfattas av för-

svarssekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) och att frågan

om en utvidgning av begreppet säkerhetsskydd bör analyseras.

Det särskilda uppdraget

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i skrivelsen, nämligen

att förordningen om säkerhetsskydd för statliga myndigheter behöver ses

över. En sådan översyn bör i första hand inriktas på en lagreglering.

Detta inte bara av det skäl som RPS och ÖB angett utan också därför att

det bör utredas på vilket sätt vissa enskilda skall omfattas av en ny

reglering om säkerhetsskydd. Jag tänker här på företag som omfattas av

upphandlingsförordningen (1986:366) men också på sådana enskilda organ som

utan att det rör sig om upphandlingsavtal bedriver verksamheter inom

totalförsvaret. Ett exempel på ett sådant organ är Svensk Elberedskap AB

(tidigare Kraftsam Elberedskap), som i samband med bolagiseringen av

Vattenfall fått överta de branschinriktade beredskapsresurserna vid

Vattenfalls beredskapssektion. Ett annat exempel utgör Telia AB, där

sekretessbelagda uppgifter som rör försvarssekretess förekommer i stor

utsträckning. Det är således angeläget att analysera frågor om säkerhets-

skydd som rör totalförsvaret eller landets säkerhet i övrigt till den del

de kan uppstå i sådana slag av verksamheter.

Personalkontroll kan sägas utgöra ett inslag i säkerhetsskyddet. Säker-

hetsskyddet är alltså förknippat med de frågor som utredningen för översyn

av personalkontrollförfarandet skall ta upp. Vidare berörs sådana myndig-

heter och andra organ som nämnts i direktiven till utredningen för översyn

av personalkontrollförfarandet också i högsta grad av frågor om säkerhets-

skydd. Det framstår därför som lämpligt att frågan om en lagreglering av

säkerhetsskyddet får ingå i det uppdrag som lämnats till den utredare som

skall göra en översyn av personalkontrollförfarandet. Arbetet måste i

första hand inriktas på lagstiftning såvitt avser en reglering som skall

omfatta kommuner och enskilda. Det bör emellertid övervägas i vilken ut-

sträckning det kan vara lämpligt att behålla förordningsformen i fråga om

säkerhetsskyddet hos statliga myndigheter. I översynen skall inte ingå att

ta ställning till säkerhetsskyddet hos regering och riksdag.

Inom Försvarsdepartementet bereds för närvarande frågan om en lag om

civilt försvar (jfr betänkandet Det civila försvaret SOU 1989:42). I detta

sammanhang övervägs också frågan om säkerhetsskyddet hos kommuner och

landsting för uppgifter och förhållanden av betydelse för totalförsvaret

och landets säkerhet i övrigt. Utredaren bör hålla sig underrättad om det

fortsatta arbetet i denna lagstiftningsfråga.

Tidsram

Det särskilda uppdrag om säkerhetsskydd som jag vill ge utredningen är av

sådan karaktär att arbetet inte kan förväntas bli avslutat inom den

tidsram som angetts för utredningens arbete. Utredningen bör därför

redovisa sitt särskilda uppdrag i frågor om säkerhetsskydd före utgången

av oktober 1994.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen ger utredningen i särskilt uppdrag att se

över frågan om en lagreglering av säkerhetsskyddet hos myndigheter m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)