Dir. 1993:124

Utveckling av biologiska råvaror

Innehåll

Dir. 1993:124

Beslut vid regeringssammanträde 1993-11-04

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson,

anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas att utreda möjligheterna

att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror i Sverige.

Utredaren skall därvid

- belysa förutsättningarna för en ökad användning av sådana råvaror,

- kartlägga den internationella utvecklingen inom området,

- utreda behovet av olika styrmedel för att gynna biologiska råvaror,

- föreslå organisations- och samarbetsformer för forskning om och utveck-

ling och marknadsföring av sådana råvaror,

- utreda hur substitutionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produk-

ter kan tillämpas för att stimulera användningen av biologiska råvaror.

Biologiskt baserade produkter för kretsloppsanpassning

Stor enighet råder i vårt land om nödvändigheten att ställa om samhället

så att vi får en utveckling som är långsiktigt hållbar. Det innebär bl.a.

att förbrukningen av råvaror som inte är förnybara måste begränsas

kraftigt. Det kan ske genom återanvändning och återvinning och genom en

stegvis övergång till förnybara råvaror från växt- eller djurriket. Det

pågår en intensiv utveckling i världen av sådana råvaror.

En ökad avsättning för biologiskt baserade produkter är ett sätt att skyd-

da miljön. Produkter baserade på förnybara råvaror är ofta fördelaktiga

som alternativ till produkter baserade på uttömliga resurser. En övergång

till sådana råvaror bidrar till att minska växthuseffekten genom dels

minskad användning av fossila råvaror, dels i flera fall genom minskad

energiåtgång i produktionen. Dessutom skapas möjligheter att utan miljö-

problem och på ett resurshushållande sätt återföra avfallet till naturens

kretslopp.

Ett ökat och breddat utnyttjande av sådana råvaror ger också de areella

näringarna och svensk industri nya möjligheter till utveckling med inrikt-

ning mot nya marknader och stärkt konkurrenskraft. Jordbruket och skogs-

bruket är i det sammanhanget viktiga resurser. Det gäller inte minst de ca

380 000 ha åkermark som redan har undantagits från livsmedelsproduktion

genom jordbrukets omställning, och de ytterligare arealer från vilka

produceras samhällsekonomiskt olönsamma överskott. En utveckling i denna

riktning har också stor regionalpolitisk betydelse genom att den kan med-

verka till att säkra och skapa nya arbetstillfällen på landsbygden. Det är

mot denna bakgrund angeläget att åstadkomma förutsättningar för en ökad

användning av förnybara växtbaserade råvaror.

Det svenska odlingslandskapet hyser betydande natur- och kulturvärden, som

betingas av brukningen av jorden. I propositionen om en strategi för

biologisk mångfald föreslår regeringen att på samma sätt som i den nya

skogspolitiken skall miljömålen ges samma vikt och betydelse som skilda

ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk

grund. Detta innebär sammantaget att en utveckling mot en större

användning av biologiska resurser ger stora möjligheter att vidareutveckla

svenskt näringsliv, men att de övergripande miljömålen måste beaktas i det

utvecklingsarbetet.

Den s.k. substitutionsprincipen är angiven i 5 § lagen (1985:426) om

kemiska produkter. Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt

skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som

behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön.

Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre

farliga produkter. Särskilda föreskrifter om försiktighetsmått kan

beslutas. Om bra alternativ till miljö- och hälsoskadliga produkter blir

lätt tillgängliga blir det lättare att tillämpa substitutionsprincipen.

Det finns särskilt starka skäl att minimera användningen av sådana kemiska

produkter som inte kan återvinnas eller brytas ned biologiskt. För t.ex.

produktgrupper som sågkedjeolja, hydraulolja och rengöringsmedel finns

redan fullgoda vegetabiliska alternativ.

Flera miljö- och hälsofarliga produkter har förbjudits. Det gäller t.ex.

traditionella kemiska bekämpningsmedel. Dessutom kommer många sådana medel

som används i dag att vara förbjudna om några år. Det pågår därför en

intensiv utveckling av biologiska växtskyddssystem och biologiskt baserade

bekämpningsmedel med betydligt bättre egenskaper.

Det finns flera andra produktgrupper där konkurrensen är särskilt tydlig

mellan varor tillverkade av biologiskt baserade material och varor

tillverkade av icke-förnybara material med föråldrad teknik. Det gäller

t.ex. kläder, skor, förpackningar, tvätt- och rengöringsmedel, läkemedel,

möbler, byggmaterial, färg och kemisk-tekniska produkter. Råvarorna till

dessa produkter kan ha olika karaktär, allt från värdefulla extrakt som

utvinns i små mängder till lågförädlade bulkråvaror vars priser ofta är

avgörande konkurrensmedel.

Förutom som råvara kan biomassa användas som bränsle och ersätta fossila

bränslen. För biobränslen är priset i ännu högre grad en avgörande

konkurrensfaktor. Frågan om användning av biologiskt baserade bränslen har

utretts i annat sammanhang och skall inte ingå i denna utredning.

I regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsan-

passad samhällsutveckling aviserades ett ökat utnyttjande av ekonomiska

styrmedel i miljöarbetet. Mot denna bakgrund har regeringen beslutat att

utreda konsekvenserna av skatt på avfall (dir. 1993:68).

Det är viktigt att kunna värdera biologiska råvaror och de traditionella

råvarorna även med avseende på hälsa, miljö och säkerhet. Möjligheten att

göra sådana värderingar är avhängig ökade forskningsinsatser inom flera

områden såsom ekologi, biologi, kemi, medicin, växtodling och växtför-

ädling.

Det är angeläget att skapa produkter tillverkade av biologiska råvaror.

Det återstår emellertid ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete

för att åstadkomma biologiskt baserade material med helt nya egenskaper.

Det kan bli fråga om att använda en kombination av många tekniker som

ligger i gränslandet mellan materialteknik, bioteknik, medicin, elektronik

och datateknik. Det behövs forskning för att skapa metoder att ta fram

material med egenskaper som överträffar vad som hittills har åstadkommits

inom t.ex. hållfasthets- och sammanfogningsteknik. Sådana nya material kan

ha lägre råmaterialkostnad och lägre energikostnad och dessutom vara

biologiskt nedbrytbara. Resultaten av framsteg inom detta forskningsområde

kan komma många sektorer tillgodo såsom sjukvården, försvaret och

industrin. I detta sammanhang kan biotekniken öppna nya perspektiv.

Traditionella svenska biologiska produkter som papper och trävaror måste

utvecklas ytterligare så att deras konkurrenskraft och förädlingsvärde

förbättras. Det är motivet för det särskilda program för träteknisk

forskning och träfiberforskning som regeringen presenterade i prop.

1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg.

Sverige deltar i EG:s agro-industriella forskningsprogram AAIR med Skogs-

och jordbrukets forskningsråd som svenskt huvudansvarigt organ. Statens

naturvårdsverk är via Naturvetenskapliga forskningsrådet engagerat i EG-

programmet BIOTECHNOLOGY vad gäller bioteknik och biologiska råvaror. Det

är nödvändigt att forskningen om biologiska råvaror samordnas och

organiseras så att tillgängliga resurser utnyttjas effektivt. Vid en sådan

samordning är det angeläget att följa den övergripande strategi för

forskningen som innebär att staten tar det huvudsakliga finansierings-

ansvaret för grundforskningen medan den mer tillämpade och marknadsnära

forskningen och utvecklingen bör drivas av marknadsaktörerna, i bland med

delfinansiering från staten.

Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas med uppdrag att

utreda möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råva-

ror i Sverige.

Uppdraget

Utredaren bör kartlägga den nuvarande tillgången på och användningen av

biologiska råvaror. Utredaren bör där belysa förutsättningarna för en ökad

användning av sådana råvaror inom olika varuområden samt belysa konse-

kvenserna härav främst från miljösynpunkt. En utgångspunkt bör vara att

återanvändning och materialåtervinning av produkter skall ställas mot möj-

ligheterna att återföra biologiskt baserade produkter till det biologiska

kretsloppet. Även samhällsekonomiska, arbetsmarknadspolitiska och regio-

nalpolitiska konsekvenser bör belysas.

Utredaren bör vidare kartlägga den internationella utvecklingen inom

området med avseende på konsumenttrender, styrmedel, industriell utveck-

ling och insatser för forskning och utveckling.

För de områden där en ökad användning av biologiska råvaror bedöms

fördelaktig bör utredaren överväga vilka effekter för att främja använd-

ningen av råvaror som kan nås med utveckling av de i Sverige redan införda

styrmedlen inom berörda områden. Utredaren bör beakta biobränslekommis-

sionens arbete och samråda med Utredningen om att begränsa utsläppen av

koldioxid m.m. från trafiken (dir. 1993:40).

Utredaren bör utreda behovet av styrmedel som främjar utvecklingen av en

ökad användning av biologiska råvaror inom de områden där en sådan

användning kan vara fördelaktig från såväl samhällsekonomisk som miljö-

och resurshushållningssynpunkt. Sådan lagstiftning bör ses över som kan

utgöra hinder för introduktion och användning av biologiska råvaror. Ett

ställningstagande i fråga om utnyttjande av styrmedel för att stimulera en

övergång till sådana råvaror bör baseras på en värdering av konsekven-

serna, jämfört med användning av andra råvaror. Härvid bör såväl handels-

politiska som konkurrensaspekter belysas. De krav som följer av ett

eventuellt EG-medlemskap skall särskilt beaktas.

Utredaren bör vidare lämna förslag till organisations- och samarbetsformer

som särskilt främjar forskning om och utveckling och marknadsföring av

biologiska råvaror.

Utredaren bör närmare utreda hur substitutionsprincipen kan tillämpas

praktiskt för att stimulera användningen av förnybara råvaror.

Utredningsarbetet bör vara avslutat före utgången av juni 1994.

För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), an-

gående EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om att

redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen med

uppdrag att utreda möjligheterna att utveckla och öka användningen av

biologiska råvaror i Sverige,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hem-

ställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)