Dir. 1993:22

Översyn av uppbördslagstiftningen

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningsuppdraget

Inbetalningstidpunkter m.m.

Räntor och avgifter

Bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten

Förskottsbetalning av lön

Sanktioner m.m.

Aktuella reformer

Hemställan

Beslut

Dir. 1993:22

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en

översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter. Utredarens

huvuduppgifter är att

- med utgångspunkt i det nuvarande uppbördsförfarandet utarbeta förslag

till en för direkta skatter och socialavgifter gemensam uppbördslag och

därvid ägna särskild uppmärksamhet åt dispositionen, systematiken och de

terminologiska frågorna,

- utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och

inbetalning av direkta skatter och socialavgifter och därvid undersöka

möjligheterna att tidigarelägga tidpunkterna för redovisning och

inbetalning,

- förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av rän tor och avgifter,

- lämna förslag om hur den preliminära skatten bättre skall överensstäm ma med den slutliga skatten,

- undersöka möjligheterna att införa en skyldighet för arbetsgivare att

redovisa källskatteavdrag och arbetsgivaravgifter också vid förskottsbe talning av lön,

- överväga vilken typ eller vilka typer av sanktioner som behövs i den

nya uppbördslagen och föreslå bestämmelser om detta.

Utredaren bör så långt möjligt utforma de nya uppbördsbestämmelserna med

tanke på aktuella reformer på uppbördsområdet.

Bakgrund

De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav gifter finns i uppbördslagen (1953:272), UBL, samt i lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, omtryckta senast i

SFS 1991:97 resp. 1991:98. För vissa slag av direkta skatter finns dess utom särskilda bestämmelser om uppbörd som dock i allmänhet nära knyter

an till bestämmelserna i UBL. Exempel på sådana bestämmelser finns i

lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i

lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister

m.fl. Regler om uppbörd av skatt finns också i bl.a. lagen (1968:430) om

mervärdeskatt och lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter.

I samband med att de nya reglerna om F-skattebevis infördes i UBL (prop.

1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680 m.fl.)

arbetades vissa regler om skatteavdrag som tidigare funnits i särskilda

lagar in i UBL. På så sätt kunde flera lagar upphävas. Trots detta

består lagstiftningen om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter

fortfarande av ett komplex av lagar där UBL och USAL är de viktigaste.

Lagstiftningen är svår att överskåda för såväl skattemyndigheterna som

arbetsgivarna och de skattskyldiga.

Enligt 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall socialavgifterna

användas för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra

sociala ändamål. Gränsen mellan skatter och avgifter är i viss mån

flytande. I samband med skattereformen har omfattande ingrepp gjorts i

socialavgiftslagstiftningen med bl.a. motiveringen att en neutral be skattning av arbetsinkomster förutsätter att också uttaget av socialav gifter beaktas eftersom dessa för de avgiftsskyldiga i ekonomisk mening

fungerar som skatter. Statsrättsligt torde socialavgifterna vara att

betrakta delvis som skatter och delvis som obligatoriska avgifter.

Det finns vidare ett nära tekniskt samband mellan socialavgifterna och

skatterna genom att uppbörden av socialavgifterna sedan 1985 är samord nad med skatteuppbörden och handhas av skatteförvaltningen (prop.

1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369, SFS 1984:668 och 669

m.fl.). Även besluten om pensionsgrundande inkomst fattas av skatte myndigheterna. Genom skattereformen har dessutom tillkommit lagarna om

särskild löneskatt som är nära knutna till lagen om socialavgifter.

Genom de nyligen införda reglerna om F-skattebevis har sambandet mellan

skatter och avgifter stärkts ytterligare. Detta gäller i särskilt hög

grad uppbördsförfarandet. Vidare gäller att skattemyndigheterna har hand

om uppbörden av den allmänna sjukförsäkringsavgift som infördes den 1

januari 1993.

UBL har alltsedan tillkomsten 1953 ändrats en eller flera gånger varje

år. Ofta har dessa ändringar rört endast några enstaka paragrafer. Inte

sällan har det emellertid varit fråga om systemändringar som berört ett

stort antal paragrafer, som exempelvis nu senast reglerna om F-skatte bevis. Som jag framhöll i min anmälan till propositionen om F-skatte bevis, m.m. (prop. 1991/92:112 s. 70) har det stora antalet ändringar

lett till brister i UBL när det gäller såväl systematik som

överskådlighet.

Bristerna blir, som Lagrådet har påpekat (se prop. 1991/92:112 bilaga 5

s. 269), ännu mer påtagliga när man ser på uppbyggnaden av hela det

komplex av författningar som reglerar uppbörden av skatter och avgifter.

Av detta framgår att det är påkallat att göra en genomgripande teknisk

översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och att i

samband därmed reformera uppbördssystemet. En särskild utredare bör

tillkallas för detta ändamål.

Utredningsuppdraget

En ny uppbördslag

Den lagstiftning som reglerar förfarandet vid uppbörd av källskatt och

arbetsgivaravgifter är tämligen komplicerad. I många fall finns direkta

hänvisningar i USAL till bestämmelser i UBL men flera frågor regleras

också parallellt. Enligt min mening bör man nu fullfölja den samordning

som har skett av uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter med att

samla de aktuella uppbördsbestämmelserna i en enda lag. En huvuduppgift

för utredaren bör därför vara att utarbeta ett förslag till en sådan

gemensam uppbördslag för direkta skatter och socialavgifter. Utgångs punkten bör vara att uppbörden i huvudsak skall ske på det sätt som nu

regleras i UBL och USAL. Utredaren bör dock vara oförhindrad att föreslå

de justeringar och kompletteringar som han finner lämpliga.

I detta sammanhang bör utredaren dessutom undersöka i vilken utsträck ning det är nödvändigt att ha särskilda uppbördsregler för vissa slag av

direkta skatter samt, om sådana behövs och det är möjligt och

ändamålsenligt, arbeta in dessa regler i den nya uppbördslagen.

De ständiga ändringarna av UBL har, som redan nämnts, lett till brister

i systematik och överskådlighet. Ett exempel på bristande enhetlighet

som har nämnts av Lagrådet är beskrivningen av den skatteuppbörd som

sker från inkomsttagare som omfattas av bestämmelserna om preliminär A-

skatt. Skattebetalningen verkställs i dessa fall i två steg, avdraget

från lönen och den efterföljande inlevereringen av det innehållna

beloppet till statsverket. Det finns behov av en terminologi som tydligt

skiljer mellan dessa två steg.

Ett annat exempel som belyser de terminologiska svårigheterna är

beteckningarna på de olika formerna av preliminär skatt: preliminär A-

skatt, särskild A-skatt och preliminär F-skatt. Eftersom alla tre

skatteformerna är preliminära är terminologin inte konsekvent.

Beteckningar som används i bl.a. kommunalskattelagen (1928:370), lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig

förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1968:430) om

mervärdeskatt har samma betydelse i UBL om inte annat anges eller

framgår av sammanhanget. Kommunalskattelagen, lagen om statlig

inkomstskatt och lagen om mervärdeskatt är just nu föremål för en

genomgripande översyn och taxeringslagen har nyss ersatt en äldre lag på

området. Lagen om statlig förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid

utgången av år 1991 men skall tillämpas t.o.m. 1995 års taxering. Det

bör därför också vara en uppgift för utredaren att undersöka om hän visningarna till de nämnda lagarna fortfarande är de mest ändamålsenliga

eller om de behöver justeras. I detta sammanhang bör utredaren också

undersöka om de i UBL definierade begreppen är de mest lämpliga.

De i UBL nyligen införda bestämmelserna om omprövning vid uppbörd av

skatt (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS

1990:1317) avser i vissa fall samma fråga som reglerna om jämkning av

preliminär skatt. En uppgift för utredaren bör också vara att klargöra

förhållandet mellan de nu nämnda reglerna och, om det finns behov av

det, föreslå justeringar eller förtydliganden i de aktuella

bestämmelserna.

En annan bestämmelse som bör ägnas särskild uppmärksamhet är 61§ UBL

som reglerar dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt som på-förts

den döde. Bestämmelsens ursprungliga syfte var att bl.a. begränsa det

gäldsansvar som då gällde enligt bestämmelserna i 21 kap. ärvdabalken.

Dessa bestämmelser har sedermera mildrats (prop. 1980/81:48, bet.

1980/81:LU11, rskr. 1980/81:224, SFS 1981:359). Utredaren bör undersöka

om det alltjämt är nödvändigt med en specialreglering på skatteområdet

eller om ärvdabalkens regler kan gälla generellt. I det sammanhanget bör

utredaren bl.a. beakta vad som krävs för att indrivningen skall fungera

smidigt i det fall boet är skiftat. I anslutning till detta bör utre daren också undersöka om bestämmelserna om skattebefrielse för dödsbo i

30 § andra stycket UBL fortfarande fyller en så viktig funktion att de

bör behållas.

I detta sammanhang bör utredaren dessutom se över de aktuella lagarnas

bestämmelser om beloppsgränser. Flera av bestämmelserna har varit

oförändrade under lång tid och det kan nu finnas administrativa skäl att

ändra vissa belopp.

Ett samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och

avgifter

Sedan 1985 sker en samordnad redovisning och inbetalning av innehållen

preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Förfarandet är skilt från

upp-börden av preliminär B-skatt (fr.o.m. den 1 april 1993 preliminär

F-skatt), preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående

skatt,tillkom-mande skatt och mervärdesskatt. Uppbörden av de nu nämnda

skatterna är inte heller samordnad. Reglerna är olika när det gäller

t.ex. inbetalningsdag, redovisningsperiod, redovisningshandlingar,

postgirokonto, påminnelse- och anmaningssystem samt sanktionssystem.

Ett av syftena med skatteförvaltningens nya organisation med endast en

skattemyndighet i varje län är att företag och enskilda skall ha endast

en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen och inte behöva vända sig till

olika ställen för olika slag av skatter. Givetvis blir det enklare att

hantera en sådan ordning om förfarandereglerna för de olika skatterna

och avgifterna görs så enhetliga som möjligt.

En näringsidkare gör i dag mellan 25 och 30 skatte- och avgiftsinbetal ningar avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt

under ett år. Skattemyndigheterna lägger ner stora resurser på att

anmana och restföra arbetsgivare och skattskyldiga som inte betalar

skatter och avgifter i föreskriven ordning samt på att omfördela

inbetalda medel mellan olika konton och avstämma inbetalningskontona.

Mer enhetliga förfaranderegler skulle kunna leda till minskade

administrationskostnader för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna

och de skattskyldiga.

Redovisning av skatter och avgifter bör så långt möjligt ske på en och

samma redovisningshandling och betalas in samtidigt till ett gemensamt

konto. En huvuduppgift för utredaren bör vara att undersöka hur långt en

sådan samordning bör gå samt utarbeta förslag till ett samordnat system

för redovisning och inbetalning av skatter och avgifter. I detta samman hang bör utredaren undersöka i vilken mån de olika förfarandereglerna

bör förenhetligas och föreslå de justeringar som han finner ändamålsen liga. I detta skede bör samordningsarbetet dock inte omfatta mervärdes skatten och punktskatterna. På dessa områden kan väsentliga ändringar

behöva göras för att få en anpassning till de regelsystem som gäller

inom EG. Ett arbete med den inriktningen bedrivs av Utredningen om

teknisk anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna till EG (Fi

1991:09). Regeringen har dessutom uppdragit åt Riksskatteverket att

utreda formerna för och organisationen av mervärdebeskattningen och

punktbeskattningen vid ett svenskt medlemskap i EG. Resultatet av dessa

arbeten bör avvaktas innan man utreder möjligheterna att infoga även

mervärdesskatten och punktskatterna i ett större och mer enhetligt

uppbördssystem.

Inbetalningstidpunkter m.m.

Den nu aktuella översynen av uppbördsbestämmelserna bör även innefatta

en översyn av tidpunkterna för inbetalningen av skatter och avgifter.

Arbetsgivarnas inbetalning av innehållen preliminär A-skatt och

arbetsgivaravgifter skall enligt nuvarande regler ske senast den 18 i

månaden efter den månad lönen betalades ut och inbetalning av mervär desskatt skall i regel ske senast den 5 i andra månaden efter utgången

av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Med hänsyn till att

det här är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det ur

statsfinansiell synpunkt viktigt att redovisning och inbetalning sker så

tidigt som möjligt. De betalningsskyldiga måste dock ges tillräcklig tid

för att kunna lämna en korrekt redovisning eller deklaration och få fram

nödvändiga medel.

Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag

gjort en översyn av betalningstidpunkter för statliga betalningsflöden.

Resultatet av översynen har redovisats i en rapport som överlämnats till

Finansdepartementet. Utredaren bör i sitt arbete väga in vad som sägs i

rapporten (RRV Dnr 20-92-0980 och RGK Dnr 1-0-921663).

I detta sammanhang vill jag också peka på den förskjutning i tid mellan

utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvarstående skatt

som har uppstått genom de av riksdagen nyligen beslutade reglerna om

ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet (prop. 1992/93:86,

bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/93:146, SFS 1992:1659 m.fl.). Enligt de

nya reglerna skall den överskjutande skatten i regel återbetalas redan

under augusti taxeringsåret. Betalas den kvarstående skatten in till

skattemyndigheten senast den 18 september taxeringsåret skall

kvarskatteavgiften sättas ned. Om den skattskyldige inte utnyttjar denna

möjlighet skall den kvarstående skatten dock fortfarande inte betalas in

till skattemyndigheten förrän senast den 18 april året efter

taxeringsåret. Utredaren bör undersöka vilka möjligheter det finns att

tidigarelägga den sista inbetalningstidpunkten för kvarstående skatt

eller att på annat sätt effektivsera uppbörden av kvarstående skatt. Det

kan nämnas att i Danmark tillämpas en ordning där obetald skatt som

avser mindre belopp läggs till kommande års preliminära skatt.

Av Regeringsrättens dom den 14 april 1992, Mål nr 1977-1989, som gällde

en fråga om kvarskatteavgift, framgår att det kan dröja upp till en

vecka innan en fyllnadsinbetalning som görs via en banks företagsgiro

når skattemyndighetens skattepostgirokonto. En sådan fördröjning är inte

acceptabel inom uppbördssystemet. Utredaren bör därför också undersöka

vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att förkorta tiden mellan

inbetalning av skattemedel till bank via giro och den tidpunkt då medlen

finns tillgängliga på skattemyndighetens konto.

I detta sammanhang bör utredningsmannen också följa upp hur de nya

reglerna om F-skattebevis tillämpas, främst såvitt avser tidpunkten för

arbetstagarens innehav av F-skattebevis, i de fall en arbetsgivare

betalar in semestermedel till en semesterkassa.

Räntor och avgifter

Under inkomstårets sista månad och under januari - mars året därpå görs

stora fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt. För fysiska personer

utgör egna inbetalningar av preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar och

kvarstående skatt ca 15 % av den slutliga skatten. För juridiska

personer utgör fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatt knappt 40 %

av den slutliga skatten. För fyllnadsinbetalningar som görs t.o.m den 18

februari året efter inkomståret och för fyllnadsinbetalningar som

tillsammans understiger 20000 kr och som görs t.o.m. den 30 april samma

år utgår enligt nuvarande regler ingen kvarskatteavgift. För

fyllnadsinbetalningar under tiden 19 februari - 30 april året efter

inkomståret och som överstiger 20000 kr utgår en kvarskatteavgift som

motsvarar 20 % av statslåneräntan i november inkomståret. Fr.o.m. den 1

januari 1995 har sista dag för fyllnadsinbetalning ändrats från den 30

april till den 3 maj (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr.

1992/93:146, SFS 1992:1661).

Utredaren bör förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för

beräkning av räntor och avgifter. Därvid bör en avvägning ske mellan

önskemålet att begränsa det allmännas ränteförluster på grund av en

fördröjd uppbörd och effekterna på de betalningsskyldigas likviditet.

Dessutom bör det redovisas för- och nackdelar med dels ett system med

fasta avgifter, dels ränteberoende avgifter.

Bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten

Vid 1992 års taxering uppgick den kvarstående skatten till 17,4

miljarder kr och den överskjutande skatten till 23,9 miljarder kr. Genom

de nya reglerna om F-skattebevis, som även omfattar skatteavdrag på

biinkomster, kan den kvarstående skatten antas minska avsevärt fr.o.m.

1994 års taxering. Riksdagen har också beslutat om nya regler för uttag

av preliminär B-skatt (fr.o.m. den 1 april 1993 preliminär F-skatt) som

innebär att den preliminära skatten fr.o.m. uppbördsåret 1993/94 normalt

skall tas ut med ett belopp som motsvarar 105 % av den slutliga skatt

som har påförts den skattskyldige året före inkomståret i stället för

som tidigare 120 % (prop. 1992/93:96, bet. 1992/93:SkU9, rskr.

1992/93:66, SFS 1992:1177). De nya reglerna beräknas medföra en

väsentlig minskning av den överskjutande skatten. Det kan dock antas att

den kvarstående och den överskjutande skatten fortfarande kommer att

uppgå till stora belopp. Utredningsmannen bör därför också undersöka

vilka möjligheter det finns att ytterligare förbättra överensstämmelsen

mellan den preliminära och den slutliga skatten.

Förskottsbetalning av lön

Enligt nuvarande uppbördssystem skall arbetsgivarna varje månad redovisa

den under föregående månad faktiskt utgivna lönen samt det skatteavdrag

som gjorts på lönen och den månadsavgift som belöper på lönesumman.

Skattebeloppet och månadsavgiften skall betalas in till skatte postgirokontot samtidigt som redovisningen lämnas. Systemet bygger allt-

så på kontantprincipen. Några regler om undantag från den principen

finns varken i UBL eller USAL. I praktiken görs emellertid avsteg från

den nu angivna ordningen. Vissa arbetsgivare betalar månatligen ut ett

förskott på lönen som kan vara så stort som 90 % av nettolönen, medan

resten av lönen betalas ut först månaden därpå. Skatteavdrag och beräk ning av månadsavgift sker då med utgångspunkt i slutregleringen. Till

stöd för detta förfarande åberopas två uttalanden från Centrala upp bördsnämnden som rörde skatteavdrag och gjordes under 1940- och 1950-

talen. Förfarandet leder till en försenad skatte-och avgiftsuppbörd och

medför väsentliga ränteförluster för det allmänna.

Det nu redovisade förfarandet med uppskjuten redovisning av innehållen

skatt och socialavgifter får anses strida mot de grundläggande

principerna i UBL och USAL. En uppgift för utredaren bör vara att under söka vilka ändringar som behöver göras i arbetsgivarnas och skatte myndigheternas administrativa rutiner för att även de nu aktuella löne utbetalningarna skall kunna passas in i det ordinarie

uppbördsförfarandet samt föreslå den lagreglering som kan behövas.

Sanktioner m.m.

I dagens uppbördssystem finns två olika former av sanktioner. I UBL

finns straffbestämmelser för bl.a. arbetsgivare som redovisar

innehållen skatt på ett oriktigt sätt. Dessa bestämmelser gäller inte

vid avgiftsuppbörden. I USAL finns i stället bestämmelser om

administrativa sanktioner i form av avgiftstillägg som får tillgripas

när en arbetsgivare redovisar för låga avgifter eller inga avgifter

alls. Det kan övervägas om inte straffbestämmelserna i UBL bör ersättas

av bestämmelser i skattebrottslagen (1971:69) samt om mindre allvarliga

förseelser bör träffas av en administrativ sanktion i stället för en

straffrättslig (jfr BRÅ PM 1983:6 Uppbördsbrott. Åtgärder mot de likvida

fusket). En huvuduppgift för utredaren är att överväga vilken eller

vilka sanktioner som behövs i den nya uppbördslagen och föreslå

bestämmelser om detta.

Andra viktiga bestämmelser som har ett nära samband med sanktions bestämmelserna är bestämmelserna om ställföreträdares betalningsansvar.

Det har framkommit kritik mot det nuvarande systemet. Bl.a. har hävdats

att arbetsgivare som driver enskild firma eller handelsbolag missgynnas.

Även den nya uppbördslagen bör innehålla bestämmelser om ställföreträ daransvar. Det bör ankomma på utredaren att undersöka om de bestämmelser

som finns nu är de mest ändamålsenliga eller om de bör ändras i något

avseende. Utredaren bör därvid också undersöka om det finns skäl att

ändra beslutsordningen. Av intresse i detta sammanhang kan vara delar av

det utredningsarbete som redovisats av Utredningen om säkerhetsåtgärder

m.m. i skatteprocessen i delbetänkandet (SOU 1983:23) Lag om

skatteansvar.

Aktuella reformer

Inom Finansdepartementet bedrivs fortlöpande arbete med att förbättra

uppbördsförfarandet i olika avseenden. För närvarande bereds förslag som

lades fram av Skatteindrivningsutredningen i betänkandet (SOU 1987:10)

Indrivningslag m.m. Detta arbete måste givetvis beaktas av utredaren.

Dagens uppbördssystem bygger i stora delar alltjämt på manuella admi nistrativa rutiner hos såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna

och på att betalningarna i stor utsträckning sker med kontanter. Den

tekniska utvecklingen på dessa områden har emellertid skapat förutsätt ningar för mer rationella administrativa rutiner genom en ökad använd ning av ADB och andra betalningsformer än kontanter, t.ex. gireringar.

Uppbördssystemet för skatter och avgifter kan därför inom en relativt

snar framtid komma att behöva förändras i väsentliga delar. Detta bör så

långt möjligt beaktas av utredaren. De nya reglerna bör exempelvis i så

stor utsträckning som möjligt göras så enhetliga och enkla att ADB kan

användas vid tillämpningen. Dessutom bör de nya reglerna disponeras på

ett sådant sätt, exempelvis i olika kapitel, att en reform inom ett av

uppbördssystemets delområden kräver så få följdändringar som möjligt

inom de övriga områdena.

Ramarna för arbetet, samråd m.m.

Det finns givetvis även andra uppbördsfrågor än de jag tagit upp som kan

behöva prövas. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och

lägga fram de förslag han anser påkallade.

I sitt arbete bör utredaren följa arbetet i Skattelagskommittén (Fi

1991:03).

I syfte att utforma förslagen med beaktande av deras effekter på lik viditeten i ekonomin bör utredaren bedriva arbetet i nära samråd med

Riksbanken och Riksgäldskontoret.

Utredaren skall analysera vilka effekter framlagda förslag kommer att få

för skatteförvaltningen och därvid beakta vad som sägs i direktiven till

samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning (dir. 1984:5). Vidare skall direktiven angående beaktande av

EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och vad som anförts

om regelutformning i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.

8 s. 21 ff.) beaktas.

Utredningsarbetet bör vara avslutat före utgången av år 1994. Utredaren

bör, om det inte bedöms olämpligt, redovisa frågorna som rör inbetal ningstidpunkter med förtur.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

skatter

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av reglerna om uppbörd av

skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa reformer

samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annan hjälp åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)