Dir. 1993:25

Översyn av Riksteaterns betydelse för teaterlivet och ansvars-

fördelningen mellan Riksteatern och länsteatrarna

Innehåll

Dir. 1993:25

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att

* göra en analys av Riksteaterns olika uppgifter och betydelse för

teaterlivet,

* göra en analys av ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och

länsteatrarna,

* överväga huruvida statsbidraget till Riksteatern i större utsträckning

bör inriktas på de delar av verksamheten där Riksteatern är ensam aktör

inom teaterområdet,

* överväga om medel härigenom kan frigöras för andra angelägna satsningar

inom kultursektorn.

Bakgrund

De statliga insatserna för att stimulera teaterverksamhet i hela landet

sker främst genom bidrag till Riksteatern, regionala och lokala teatrar

samt fria teatergrupper. Det totala statliga stödet till dessa teatrar

uppgår budgetåret 1992/93 till ca 487 miljoner kronor.

Riksteatern är en ideell förening med mer än 225 teaterföreningar som

medlemmar. I länen är teaterföreningarna organiserade i

länsteaterföreningar varav flertalet har en länsteaterkonsulent anställd.

Teaterföreningarna är arrangörer av all slags teater från olika

producenter. Riksteaterns högsta beslutande organ är kongressen, som

sammanträder vart tredje år.

Enligt 1977 års statsbidragsbestämmelser för Riksteatern skall bidraget

användas för central och (t.o.m. 1983/84) regional produktion samt

distribution av teater. Riksteaterns utbud skall vara en komplettering

till regional och lokal teaterverksamhet. Dessutom skall Riksteatern

förmedla föreställningar från andra teaterproducenter och samarbeta med

Operan och Dramaten. Utöver föreställningsverksamheten skall Riksteatern

arbeta med teaterfrämjande verksamhet, bl.a. genom information och

rådgivning, samt samverka med myndigheter och folkbildningsorganisationer.

Statsbidraget till Riksteatern uppgår budgetåret 1992/93 till 212Ê677Ê000

kr. Därutöver har Riksteatern budgeterat med intäkter motsvarande ca 30

miljoner kronor. Riksteaterns verksamhet och kostnader fördelar sig på

följande områden.

Dramatisk produktion.

Lyrisk produktion och musikteater.

Dansproduktion, vilket i första hand avser Cullbergbalettens verksamhet.

Unga Riks * en teater för den unga publiken.

Södra teatern, som bedriver gästspelsverksamhet.

Tyst teater * en ensemble av döva skådespelare.

Finsk teater * en finskspråkig teaterensemble som spelar i Sverige.

Teaterfrämjande verksamhet, som bl.a. svarar för rådgivning på en rad

områden såsom organisations- och utvecklingsfrågor, marknadsföring,

studier och amatörteater samt entréförlaget.

Ledning och administration.

Lokalkostnader.

Riksteatern har vid sin senaste kongress i november 1991 antagit

riktlinjer för Riksteaterns arbete under 1990-talet. Av riktlinjerna

framgår att Riksteatern under 1990-talet vill betona föjande verksamheter:

* musikteatern,

* dansteatern,

* Riksteatern som en folkteater,

* glesbygdsteatern,

* barn- och ungdomsteatern,

* Riksteaterns samordnande funktioner.

Riksteatern har också nyligen tagit initiativ till att etablera en

mångkulturell ensemble.

Vid sidan av stödet till Riksteatern har den statliga kulturpolitiken

medverkat till att stimulera en uppbyggnad av regionala

teaterinstitutioner ute i landet. Utbyggnaden av de regionala

institutionerna under 1970- och 1980-talen har inneburit att väsentligt

fler människor än tidigare utanför storstadsområdena kommer i kontakt med

den levande teatern. För närvarande erhåller 24 regionala och lokala

teatrar statsbidrag. I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.

12 s. 85) föreslås att även Teater Halland och Folkoperan i Stockholm

skall ingå bland de teatrar som erhåller stöd som regionala teatrar. Den

totala statliga bidragsgivningen till regionala och lokala teater- och

dansinstitutioner uppgår budgetåret 1992/93 till drygt 239 miljoner

kronor. De regionala teatrarnas verksamhet varierar mycket i omfattning

beroende bl.a. på teatrarnas storlek och inriktning.

Ca 70 fria teatergrupper erhåller ca 36 miljoner kronor i statsbidrag för

budgetåret 1992/93. Tre huvudkategorier av teaterproducenter kan urskiljas

inom begreppet fria teatergrupper, nämligen de lokalhållande grupperna som

spelar vuxen- eller barnteater på fast scen, de turnerande grupperna som

företrädesvis spelar barn- och ungdomsteater samt frilansande

scenkonstnärer som i tillfälliga konstellationer arbetar på projektbasis.

Den konstnärliga spännvidden är stor och genom den omfattande

turnéverksamheten med främst barn- och ungdomsteater täcks delar av landet

in av de fria gruppernas verksamhet.

Teaterkostnadsutredningen har i betänkandet (SOU 1991:71) Teaterns

kostnadsutveckling 1975*1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten

och Riksteatern pekat på att statens kostnader för att sprida

teaterupplevelser genom Riksteatern har ökat kraftigt. Sedan mitten av

1970-talet har Riksteaterns verksamhet minskat i omfattning, både i fråga

om uppsättningar och föreställningar. Samtidigt har publikantalet per

föreställning minskat. Detta kan till viss del förklaras med ökade

kostnader för turnéteater samt ändrad inriktning mot småplats- och

glesbygdsverksamhet. Utredningen framhåller att Riksteaterns och

regionteatrarnas olika roller och ansvarsfördelningen dem emellan behöver

ses över.

De samhällsekonomiska förutsättningarna för ökade statliga utgifter kommer

att förbli begränsade under lång tid framöver. Det är därför viktigt att

tillgängliga resurser utnyttjas så effektivt som möjligt.

Mot bakgrund av vad som här har anförts bör en översyn nu göras av det

statliga stödet till regional teaterverksamhet för att överväga

möjligheterna till vissa omprioriteringar och därmed mer rationell

användning av tillgängliga resurser.

Uppdraget

Förstärkningar har under senare år gjorts av statsbidragen till både

Riksteatern, de regionala teatrarna och de fria teatergrupperna. Syftet

har varit att öka teaterutbudet och ge fler människor möjlighet att se en

levande teaterföreställning. Detta motiv är alltjämt giltigt.

Riksteaterns verksamhet är mycket mångfasetterad och Riksteatern har

viktiga uppgifter som antingen inte finns eller är svagt utvecklade vid

andra teaterinstitutioner. Riksteatern har också uppgifter av övergripande

karaktär för teaterlivet. Utredningsarbetet bör inledas med en analys av

Riksteaterns olika uppgifter och betydelse för teaterlivet. Härvid bör

klargöras vilka uppgifter som dels är unika för Riksteatern, dels är svagt

utvecklade i stora delar av landet samt dels kan sägas vara parallella med

andra teatrars allmänna verksamhet. Riksteaterns betydelse för

teaterverksamheten i olika delar av landet bör också belysas. Vidare bör

Riksteaterns betydelse för den konstnärliga utvecklingen inom

teaterområdet så långt möjligt beskrivas.

De regionala teatrarnas verksamhet är av skiftande omfattning och

inriktning. Utredaren bör beskriva dessa olikheter samt den nuvarande

ansvarsfördelningen mellan Riksteatern samt de regionala och lokala

teatrarna. Härvid bör redovisas teaterverksamhetens utbredning i länen,

länsteatrarnas samarbete över länsgränserna samt omfattning och samarbete

kring bl.a. dans- och musikteaterverksamhet. Med utgångspunkt i denna

analys bör utredaren övervägaksteatern och de regionala och lokala

teatrarna.

Med utgångpunkt i dessa analyser och mot bakgrund av de ökade kostnaderna

för turnéverksamhet bör utredaren överväga den framtida inriktningen av

statsbidraget till Riksteatern. Härvid bör övervägas om statsbidraget i

större utsträckning bör inriktas på de delar av Riksteaterns verksamhet

där Riksteatern är ensam aktör inom teaterområdet. I dessa överväganden

bör också ingå att föra en diskussion om behovet och omfattningen av

Riksteaterns egenproducerade verksamhet sett i relation till möjligheterna

att i ökad utsträckning medverka till distributionen av föreställningar

från andra teatrar i landet, både vad avser Operan, Dramaten, regionala

och lokala teatrar samt fria teater- och dansgrupper.

Utredaren bör mot bakgrund av denna genomgång överväga om statsbidraget

till Riksteatern innebär ett maximalt utnyttjande av denna resurs eller om

en omprioritering av en del av Riksteaterns nuvarande statsbidrag till

andra angelägna ändamål inom kultursektorn bör ske. Syftet med detta bör

bl.a. vara att få till stånd ett ökat teaterutbud i landet till samma

kostnad som i dag och att kunna ge stöd till nya intressanta

utvecklingsmöjligheter inom teaterområdet.

Formerna för statens stöd till regionala kulturinstitutioner kommer att

övervägas av kommittén (dir. 1993:24) om kulturpolitikens inriktning.

Utredaren bör vad gäller stödet till regionala och lokala teater- och

dansinstitutioner stå till kommitténs disposition vid behandlingen av

dessa frågor.

Den särskilda utredaren bör beakta vad som anförs i regeringens direktiv

(dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning samt (dir. 1992:50) om att redovisa

verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser. Jag vill i detta sammanhang

understryka att den samhällsekonomiska situationen för lång tid framåt

innebär att nya offentliga åtaganden inom kulturområdet endast kan

genomföras genom omprioriteringar.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära samråd med Statens kulturråd,

Riksteatern och övriga berörda instanser. Utredaren bör även samråda med

kommittén om kulturpolitikens inriktning.

Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete före utgången av mars

1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare * omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) * med uppdrag att göra en översyn av Riksteaterns betydelse för

teaterlivet och ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och länsteatrarna,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)