Dir. 1993:30

Översyn av formerna för den kommunala räddningstjänsten m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Arbetets bedrivande

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1993:30

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25

Chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Björck, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att pröva om det

kan göras möjligt för en kommun att bedriva räddningstjänst i

entreprenadform. Dessutom skall utredaren se över vissa förhållanden

kring tillämpningen av räddningstjänstlagstiftningen under beredskap och

i krig inom statlig och kommunal räddningstjänst.

Utredaren skall vidare bl.a. bedöma sotningens brandförebyggande

betydelse, pröva om en avreglering av den föreskrivna sotningen kan

göras och om formerna för att utse skorstensfejarmästare kan förändras

så att inslaget av konkurrens ökar.

Bakgrund

Konkurrenskommittén (C 1989:03) hade enligt tilläggsdirektiv (dir.

1991:41), som regeringen beslutade våren 1991, att överväga vissa frågor

om förstärkt konkurrens i kommunal verksamhet. Kommittén, som

överlämnade sitt betänkande till regeringen i november 1991, ansåg att

genomförandet av en räddningsinsats var att betrakta som en

serviceverksamhet och därför borde gå att lägga ut på entreprenad. Bl.a.

beslut om dimensionering av räddningskåren, kortaste insatstiderna i nom

olika områden och minsta antal övningstillfällen var dock enligt

kommittén en obligatorisk uppgift för kommunen, som inte skulle kunna

överlåtas till annan.

Kommittén tog också upp vissa frågor kring sotningsväsendet och anförde

att man som ett första steg i en avreglering borde pröva

anbudsupphandling med bibehållet kommunalt ansvar för verksamheten.

Enligt kommittén bo rde upphandlingsreglementet tillämpas när en extern

skorstensfejarmästare anlitas. I ett andra steg i avregleringen av

sotningsväsen det borde ett auktorisationssystem införas.

Fastighetsägarna skulle då enligt kommittén få anlita olika

konkurrerande företag för att utföra föreskriven sotning.

Regeringen behandlade i proposition 1992/93:43 Ökad konkurrens i

kommunal verksamhe t de nu redovisade förslagen från

konkurrenskommittén. Regeringen anförde i propositionen att det bör

tillskapas en möjlighet för en kommun som så önskar att bedriva

räddningstjänst i entreprenadform och att regeringen avsåg att låta

tillkalla en särskild utredare med uppgift att förbereda erforderliga

beslut av statsmakterna i frågan. Utredaren skulle också lämna förslag

om hur ordningen med långvariga entreprenadavtal för

skorstensfejarmästare skall kunna upphöra samt överväga om formerna för

utseende av skorstensfejarmästare kan förnyas också på andra sätt för

att öka inslaget av konkurrens. Regeringen anförde slutligen också att

utredaren även borde överväga om det går att införa priskonkurrens och

därvid belysa konsekvenserna av en sådan förändring.

Riksdagen (1992/93:SoU9, FöU 3y, rskr. 105) behandlade propositionen i

december 1992. Försvarsutskottet ansåg i sitt yttrande i ären det till

Socialutskottet att utredaren vad gäller frågan om entreprenader inom

räddningstjänsten måste få ett mera förutsättningslöst uppdrag än det

som regeringen avsåg. Den första frågan som enligt Försvarsutskottet bör

ställas är om en privat entreprena dverksamhet går att förena med kravet

på samordning av befolkningsskydd och räddningstjänst, krigsorganisering

av räddningstjänstens resurser samt myndighetsutövning i samband med

brandskydd och utryckning.

Vad gäller sotningen delade Försvarsutskottet regeringens uppfattning

att det bör övervägas hur nuvarande långvariga entreprenadavta l skall

kunna ersättas, hur skorstensf ejarmästare skall utses och hur ökad

konkurrens kan införas i verksamheten. Vissa åtgärder borde enligt

utskottet kunna grundas på f rivillighet och ansvaret åläggas

fastighetsägaren. Försäkringsbolagen borde i sammanhanget kunna få en

nyckelroll genom att anknyta premier till brandförebyggande åtgärder och

kontrollen av dessa. Försvarsutskottet ansåg att utredarens uppdrag

också i denna del bo rde vara mer förutsättningslöst än vad som antyds i

propositionen. En mer långtgående avreglering borde prövas och därvid

hur myndighetsuppgiften -- kontrollen av brandskyddet -- kan

tillgodoses. Likaså borde enligt utskottet en kritisk granskning ske av

räddningstjänstlagens (1986:1102) dispensförfarande för att en

fastighetsägare själv skall få sota.

Socialutskottet delade Försvarsutskottets uppfattning och anförde att

det utgick från att regeringen beaktar vad som anförts avseend e den

kommunala räddningstjänsten och anbudsupphandling inom sotningsväsendet

utan något tillkännagivande därom.

Utveckling av den komm unala verksamheten inom Försvarsdepartementets

ansvarsområde

Frågan om förnyelse av den kommunala verksamheten genom ökat inslag av

konkurrens och entreprenad berör inom Försvarsdepartementets

ansvarsområde den kommunala räddningstjänsten och sotningen. Båda dessa

verksamheter är legala monopol, som innebär att ansvaret enl igt lag

endast kan åvila kommunen. Inom räddningstjänsten finns dock en

möjlighet att lokalt samnyttja den beredskap som en industri håller för

sitt eget skydd och att överlåta åt någo n annan att göra

räddningsinsatser som kräver särskild kompetens. För den föreskrivna

sotningen finns möjlighet för kommunen att utse en skorstensfejarmästare

som är egen företagare att utföra kommunens åligganden enligt

räddningstjänstlagen. Flertalet kommuner an vänder sig av denna

möjlighet. Skorstensfejarmästaren utses i dessa fall genom ett

tillsättningsförfarande utan inslag av priskonkurrens. Det är praxis att

uppdraget ges i form av ett långtidsavtal, dvs. att det upphör att gälla

först när skorstens fejarmästaren uppnår 65 års ålder.

Enligt min uppfattning bör det också inom dessa båda områden nu skapas

möjligheter till förnyelse och effektivisering genom att de nuvarande

formerna för verksamheterna utvecklas. Detta bör ske med beaktande av

det allmännas särskilda ansvar för frågor som avser m edborgarnas skydd

och säkerhet. Hithörande frågor bör bli föremål för en särskild

utredning. Det bör utredas om det kan göras möjligt för en kommun som så

önskar att genomföra räddningstjänsten i entreprenadform. En

utgångspunkt bör härvid vara att kommunens ansvar för verksamheten inte

förändras och att kraven på räddningstjänsten inte sänks. Innan en

förändring av lagstiftningen görs i detta syfte, måste ett antal frågor

övervägas.

En viktig fråga är hur integreringen av räddningstjänsten i fred och vid

kris och krig kan säkerställas. Enligt 1992 års totalförsva rsbeslut

(prop. 1991/92:102, FöU 12, rskr. 337) kommer kommunerna att överta

ansvaret för befolkningsskyddet och räddningstjänsten,

civilförsvarsverksamheten, på lokal nivå, varvid beredskapen för kris

och krig skall bygga på den organisation som finns i fred. Det är då

angeläget att klarlägga hur en reform i den riktning som jag här angett

påverkar de kommuner som kan komma att välja att bedriva sin räddnings

tjänst i entreprenadform.

Sotningen har sedan räddningstjänstlagen trädde i kraft år 1987 varit

föremål för en omfattande utredningsverksamhet. Statens räddningsverk

har på regeringens uppdrag prövat behovet av sotning för olika typer av

eldstäd er och förbränningsanläggningar. Resultatet av dessa uppdrag har

blivit att fristerna för sotningen har förlängts. Det finns trots d etta

en omfattande kritik från bl.a. fastighetsägare och kommuner mot såväl

omfattningen av som formerna för verksamheten. Jag bedömer att det ännu

inte finns ett tillfredsställande underlag för att fastställa sotningens

verkliga betydelse för det förebyggande brandskyddet. Ett sådant

underlag är enligt min uppfattning nödvändigt som utgångspunkt för

fortsatta överväganden om h ur sotningen skall bedrivas framöver.

Uppdraget

I räddningstjänstlagen och räddningstjänstförordningen (1986:1107) finns

bestämmelser om hur den kommunala räddningstjänsten skall v ara

organiserad. I varje kommun skall det således finnas en räddningskår som

skall göra de räddningsinsatser som kommunen har ansvaret för. En kommun

får emellertid komma överens med en annan kommun om att ha en gemensam

räddningskår eller om att den senare kommun ens räddningskår också skall

svara för de uppgifter som ankomm er på den förra kommunen.

Det bör nu närmare prövas om det är möjligt att medge en kommun att

uppdra åt en entreprenör att hålla beredskap och svara för

räddningsinsatserna. Om utredaren finner att detta är möjligt, skall han

lägga fram förslag om formerna för en sådan entreprenadverksamhet och

överväga behovet av ett särskilt prövningsförfarande när en kommun

önskar övergå till entreprenaddrift.

Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågan om hur gränsen skall kunna

dras mellan de ledningsuppgifter o ch andra funktioner i räddningskåren

som skall kunna överlåtas på entreprenören och de som bör stanna kvar

hos befattningshavare ino m kommunen. Räddningstjänsten innehåller ett

mycket stort inslag av myndighetsutövning. En räddningsledare har under

en insats långt gående befogenheter att göra ingrepp i annans rätt och

att begära hjälp med lämpliga resurser från andra kommuner, statliga

myndighe ter och enskilda. Utredaren skall undersöka om det finns risk

för intressekonflikter eller jävssituationer om myndig hetsutövning av

detta slag utförs av en entreprenör. Det bör klarläggas om åtgärder av

begränsande och kontrollerande slag behöver v idtas i detta sammanhang.

Vidare skall möjligheterna att bibehålla ett nära samband mellan

förebyggande åtgärder mot brand och andra olyckshändelser och den

skadeavhjälpande verksamheten belysas.

En väl utvecklad och effektiv räddningstjänst i fred utgör en

förutsättning för uppbyggnaden av en fungerande räddningstjänst vid be

redskap och i krig. Statsmakterna har i samband m ed 1992 års

totalförsvarsbeslut tagit ställning för att det inom den närmaste

femårsperioden bör göras en integrering av beredskapså tgärderna inom

befolkningsskyddet och räddningstjänsten med kommunernas förebyggande

och skadeavhjälpande verksamhet i fred. Utredar en skall överväga vilka

särskilda åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att

entreprenörens resurser och organisation för r äddningstjänsten står

till förfogande för kommunen också vid beredskap och i krig samt vilka

beredskapsförberedelser i fred som entreprenören kan åläggas.

I samband med att frågan om entreprenad i räddningstjänsten utreds bör

också samarbetet mellan kommunerna på räddningstjänstområdet behandlas.

Enligt räddningstjänstlagen har kommunerna skyldighet att samarbeta med

varandra och med statliga myndigheter som svarar för verksamhet enligt

lagen samt att utnyttja varandras resurser för räddningstjänsten och den

förebyggande verksamheten. Innehållet i samarbetet och formerna för det

bestäms av kommunerna själva. Utredaren skall kartlägga i vilken

omfattning räddningstjänstlagens intentioner på detta område uppfyllts

och, om han finner det befogat, föreslå ytterligare åtgärder från

statsmakternas sida för att ett ökat samarbete skall komma till stånd.

Utredaren skall också behandla vissa frågor inom sotningsväsendet. Den

föreskrivna sotningen, som är en del av samhällets förebyggan de

brandskydd, regleras i räddningstjänstlagen och

räddningstjänstförordningen. Utredaren skall med utgångspunkt från det

underlag s om Statens räddningsverk på regeringens uppdrag tagit fram

och de kompletteringar han finner erforderliga göra en bedömning av

sotningens brand förebyggande betydelse. Bedömningen skall i första hand

avse oljeeldade anläggningar och imkanaler. Det bör i detta sammanhang

prövas i vilken utsträckning en avreglering kan göras t.ex. genom att

ansvaret för delar av den föreskrivna sotningen övergår från kommun en

till fastighetsägaren. Möjligheten att öppna för en samordning av

sotningen och funktionskontrollen av ventilatio nssystem enligt

förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem bör

också undersökas.

Tillvägagångssättet när en kommun utser skorstensfejarmästare bör ses

över i syfte att öka inslaget av konkurrens. Utredaren bör öve rväga om

det går att införa priskonkurrens i detta sammanhang och belysa

konsekvenserna av en sådan förändring. Utredaren skall föreslå hur

ordningen med långvariga entreprenadavtal för skorstensfejarmästarna

skall upphöra.

I räddningstjänstlagen finns bestämmelser om ansvaret för de olika

delarna av den statliga räddningstjänsten. Bestämmelserna gäller såväl i

fred som vid beredskap och i krig. L uftfartsverket har i en skrivelse

till regeringen påpekat att verket saknar resurser för att bedriva

flygräddningstjänst i krig elle r efter order om allmän mobilisering.

Utredaren bör se över tillämpningen av räddningstjänstlagen vid

beredskap och i krig i första hand vad avser den statliga

räddningstjänsten men även ifråga om den kommunala räddningstjänsten och

beträffande länsstyrelsens uppgifter. Härvid bör även frågan om

avgränsning till annan lagstiftning för totalförsvarets civila del

behandlas.

Utredaren skall lämna förslag till erforderliga författningsändringar.

Arbetets bedrivande

Utredaren bör redovisa sina överväganden och förslag senast den 30 april

1994. Regeringens direktiv till samtliga kommittéer och sär skilda

utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och om

beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir . 1988:43) skall

beak tas.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) -- med uppdrag att bl.a. se över om inslaget av en treprenad

och konkurrens inom räddningstjänsten och sotningsväsendet kan öka,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall bel asta fjärde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)