Dir. 1993:41

Tilläggsdirektiv till Kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06)

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-15

Mitt förslag

Bakgrund

Komplettering av utredarens uppdrag

Hemställan

Beslut

Dir. 1993:41

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-15

Statsrådet Laurén anför.

Mitt förslag

Utredaren skall överväga om kreditupplysningslagen (1973:1173) bör

ändras så att också näringsidkare m.fl. ges rätt till s.k. beställarupp gift, dvs. uppgift till den omfrågade om vem som har begärt en kredit upplysning.

Bakgrund

Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller bestämmelser som syftar

till skydd mot att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt

intrång i den personliga integriteten eller till att oriktiga eller

missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut.

Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare

för att se över kreditupplysningslagen. Huvuduppgifterna för utredaren

är enligt direktiven (dir. 1991:69) att utreda

- hur intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas utan att

kravet på personlig integritet och sekretess träds för när,

- hur den svenska lagstiftningen skall anpassas till EG:s regler och

därutöver i vilken utsträckning utländska företag bör ges möjlighet att

bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige, samt

- i vad mån utvecklingen i fråga om data- och informationsteknik

påkallar ändringar i kreditupplysningslagen.

Justitierådet Staffan Magnusson förordnades den 15 oktober 1991 som

särskild utredare. Ett antal sakkunniga och experter har knutits till

utredaren. Utredaren arbetar under namnet Kreditupplysningsutredningen

(Ju 1991:06).

Utredningen avlämnade under våren 1992 ett delbetänkande om EES-

anpassning av kreditupplysningslagen (SOU 1992:22). Detta delbetänkande

har lett till vissa lagändringar, som har trätt i kraft den 1 januari

1993 (prop. 1992/93:12, bet. 1992/93:NU4, rskr. 1992/93:33, SFS

1992:1110). Ändringarna innebär bl.a. att ett tidigare förbud för

utländska företag att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige har

upphävts.

Kreditupplysningslagen gäller för yrkesmässigt bedriven kredit upplysningsverksamhet (1§). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme

eller råd som lämnas till ledning för bedömning av någons

kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende (2

§). En sådan upplysning kan avse såväl en fysisk som en juridisk person.

Med personupplysning avses kreditupplysning om annan enskild person än

den som är näringsidkare eller näringsanknuten (dvs. annars har så

väsentligt inflytande i en viss näringsverksamhet att uppgifter om hans

egna ekonomiska förhållanden behövs för att belysa verksamhetens

ekonomiska ställning). En kreditupplysning om en näringsidkare eller en

näringsanknuten person brukar kallas företagsupplysning och kan avse

även en juridisk person. Termen förekommer inte i lagen.

Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas så att den inte leder till

otillbörligt intrång i personlig integritet (5 §). Denna allmänna grund läggande regel kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade

föreskrifter. Dessa innebär bl.a. följande.

Var och en har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver

kreditupplysningsverksamhet få ett skriftligt besked om huruvida det i

verksamheten finns uppgifter lagrade om honom och, om det finns sådana

uppgifter, vad de har för innehåll (10 §). En enskild person som avses

med en kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget underrättas

om en upplysning som har lämnats om honom (11§). När en person upplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt

tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd

som upplysningen innehåller om honom samt information om vem som har

begärt upplysningen. När en annan kreditupplysning om en enskild person

lämnas - dvs. en företagsupplysning som inte avser en juridisk person -

skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter

som upplysningen innehåller om honom; någon skyldighet för

kreditupplysningsföretaget att meddela vem som begärt upplysningen finns

däremot inte i det fallet.

Sistnämnda förhållande har genom åren gett anledning till en rad

riksdagsmotioner med krav på att kreditupplysningslagen skall ändras så

att också näringsidkare m.fl. får rätt till s.k. beställaruppgift.

Motionerna har avslagits med motiveringen att den gällande ordningen

representerar en rimlig avvägning mellan två intressen som står mot

varandra. Det gäller å ena sidan intresset att skydda enskilda personers

integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan intresset att värna

om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan

förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda

dispositioner. Integritetsskyddsintresset har då, i enlighet med

grundtankarna bakom kreditupplysningslagen, ansetts gälla de personer

som är föremål för kreditupplysningar. Men det har tillagts att det

också kan betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om

en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas

utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om

(se t.ex. bet. 1988/89:NU9 s. 16).

Med hänsyn till dessa ställningstaganden av riksdagen har regeringen i

direktiven för översynen av kreditupplysningslagen angett att det saknas

anledning för utredaren att ta upp frågan till prövning.

Under innevarande riksmöte har tre motioner väckts med begäran om att

näringsidkare m.fl. skall ges rätt till beställaruppgift.

Näringsutskottet har vid sin behandling av motionerna erinrat om

nyssnämnda intresseavvägning (bet. 1992/93:NU22 s. 5). Med hänsyn till

att det har gått nära fem år sedan utskottet senast inhämtade yttranden

över motioner i frågan från olika remissinstanser har utskottet ansett

att det kan finnas anledning att på nytt pröva frågan. Utskottet har

tillagt att de ekonomiska problemen inom näringslivet och i banksektorn

dessutom har medfört att näringsidkare nu oftare blir utsatta för

kreditupplysningar. Med hänvisning till det sagda har utskottet ansett

att det bör uppdras åt Kreditupplysningsutredningen att ta upp frågan om

näringsidkares rätt till beställaruppgift till prövning. Enligt

utskottets uppfattning bör regeringen därför komplettera direktiven till

utredningen i enlighet härmed.

Vad näringsutskottet sålunda anfört har riksdagen som sin mening gett

regeringen till känna (rskr. 1992/93:213).

Komplettering av utredarens uppdrag

Kreditupplysningsutredningens direktiv bör ändras i enlighet med vad

näringsutskottet har anfört. Det bör således ingå i utredarens uppdrag

att överväga om kreditupplysningslagen bör ändras så att också närings idkare m.fl. ges rätt till beställaruppgift.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

kompletterar utredarens uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)