Dir. 1993:64

Vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m.

Innehåll

Dir. 1993:64

Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-27

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson,

anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över

miljöklassystemet för bilar med tillhörande system för ekonomiska

styrmedel och utarbeta ett underlag för bedömning av hur ett vidare-

utvecklat system skall kunna utformas.

Utredaren skall också överväga vissa frågor som rör tillverkaransvar,

underhåll, reservdelar, tillbehör och skattedifferentiering för

dieselbränslen.

Bakgrund

I prop. 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. anförs att det

nuvarande systemet med miljöklasser för motorfordon bör vidareutvecklas.

Nuvarande system

Ett system med miljöklasser och differentierade försäljningsskatter för

bilar introducerades i Sverige den 1 juli 1992. Miljöklassystemet avser

bilar från och med 1993 års modeller. I bilavgasförordningen (1991:1481)

definieras tre miljöklasser. Miljöklass 3 motsvarar de grundläggande,

obligatoriska kraven och klasserna 2 och 1 innehåller successivt strängare

krav. För att påskynda introduktionen av fordon som uppfyller mer

långtgående miljökrav har försäljningsskatten differentierats mellan de

olika klasserna. Riksdagen har dock beslutat att den nya

försäljningsskatten inte skall tas ut på tunga fordon av 1993 och tidigare

års modeller.

Skäl till översyn

Det finns flera skäl till att nu se över och vidareutveckla systemet med

miljöklasser. Ett skäl är behovet av att vidareutveckla systemet som ett

verkningsfullt miljöpolitiskt styrmedel. Ett annat skäl är Sveriges

närmande till EG.

I prop. 1991/92:170 om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

anges att det är avsikten att kravnivåerna i de svenska miljöklasserna

skall anpassas till kommande EG-regler där så är möjligt med bibehållen

miljöambition.

De nu gällande EG-direktiven på detta område innebär vissa begränsningar

när det gäller möjligheten att nationellt använda ekonomiska styrmedel för

att påskynda introduktionen av renare fordon. Begräns-ningarna har

markerats särskilt tydligt i EG-kommissionens förslag till direktiv för

avgaskrav för personbilar avsett att träda i kraft år 1996. Förslaget är

ännu inte antaget, varför det är ovisst hur dessa begränsningar kan komma

att formuleras i det slutliga direktivet. Sverige har i de förhandlingar

om medlemskap i EG som nu har inletts begärt att även fortsättningsvis

kunna ha ett system med effektiva ekonomiska styrmedel. Resultatet av

förhandlingarna kommer att påverka utformningen av ett svenskt

miljöklassystem.

Samtidigt är det regeringens ambition att på olika sätt verka för att det

inom EG utarbetas ett gemensamt system som gör det möjligt att på ett

verkningsfullt sätt stimulera introduktionen av bilar som uppfyller

långtgående miljökrav. Möjligheterna att ha inflytande över utvecklingen

av bilavgasreglerna inom EG har nu ökat genom att en svensk expert beretts

möjlighet att delta i EG-kommissionens expertgrupp för bilavgaser.

I det svenska miljöklassningssystemet för personbilar motsvarar, som nyss

nämnts, miljöklass 3 de grundläggande, obligatoriska avgaskraven.

Miljöklass 2 motsvarar de krav som införs federalt i USA 1994 och

miljöklass 1 den införda kravnivån TLEV (Transitional Low Emission

Vehicles) i Californien. Från 1994 års modeller skall en del av

nybilsförsäljningen i Californien uppfylla kraven enligt TLEV. Liknande

klassindelning gäller för lätta lastbilar. Kraven i miljöklass 1 kan

klaras med sådana bränslen som i dag finns på den svenska marknaden.

Enligt proposition 1990/91:156 om miljöklasser för nya fordon m.m. skall

elbilar hänföras till miljöklass 1. I propositionen angavs att det då inte

fanns något behov av en särskild miljöklass för fordon med mycket låga

utsläpp, men att det inte kunde uteslutas att miljöklassindelningen i

framtiden kan behöva utökas.

Hållbarhet och tillverkaransvar

De svenska bilavgasreglerna ställer krav på avgasreningens hållbarhet med

ansvar för tillverkaren att avgaskraven uppfylls under en angiven del av

bilens livslängd. I miljöklass 1 och 2 har tillverkaransvaret utvidgats

till en större del av bilens livslängd när det gäller lätta fordon. Från

miljösynpunkt är det viktigt att avgasreningen fungerar väl under bilens

hela livslängd. Detta kan tillgodoses genom att det ställs krav på såväl

tillverkare som bilägare.

Regler om tillverkaransvar har förutsatts kunna behållas såväl enligt EES-

avtalet som vid ett svenskt medlemskap i EG. Denna fråga har behandlats i

prop. 1991/92:170, del III, bilaga 13. En modifiering av de regler som gör

det möjligt att utkräva ansvaret bör dock övervägas med hänsyn till de

allmänna reglerna i EES-avtalet och EG-rätten. Vidare behöver omfattningen

av ansvaret vad gäller avgasrelaterade delar preciseras.

Reservdelar och tillbehör

En grundtanke i de svenska avgasreglerna är ett långtgående till-

verkaransvar. Enligt 11 § bilavgasförordningen (1991:1481) gäller till-

verkarens ansvar bara om ägaren vid utbyte av utsläppsbegränsande

anordningar inte anskaffar delar som från miljösynpunkt är sämre än de

delar som bilen var utrustad med när den var ny.

För att säkerställa att avgasreningen fungerar enligt vad som uppges i

samband med avgasgodkännandet har Naturvårdsverket angivit i sina

föreskifter (A40) att en bils utrustning och injustering i avseenden

väsentliga från utsläppssynpunkt inte får avvika från den specifikation

som gäller för aktuell avgasgodkänd motorfamilj och fordonstyp. Vidare

skall utrustningen vara i funktionsdugligt skick.

Naturvårdsverket lämnade den 14 september 1990 på regeringens uppdrag ett

förslag till hur ett system för avgasgodkännande av avgasrelaterade

komponenter och tillbehör skulle kunna utformas. Systemet skall

säkerställa att kraven i bilavgaslagen och bilavgasförordningen uppfylls

även om andra komponenter än originaldelar används. Flera remissinstanser

ansåg att systemet var för komplicerat och dyrbart. Av samma skäl tyckte

inte heller Naturvårdsverket att systemet borde införas.

Det finns inte några EG-regler för avgasrelaterade komponenter och

tillbehör. Tyskland har dock nationella regler som liknar

Naturvårdsverkets förslag. En genomgång av hur Sveriges närmande till EG

påverkar gällande svenska regler för avgasrelaterade reservdelar och

tillbehör behöver göras.

De första katalysatorbilarna som omfattas av tillverkaransvaret i Sverige

börjar närma sig den ålder då tillverkaransvaret upphör. Undersökningar

har visat att många katalysatorer inte håller under bilens hela livslängd.

När bilen inte längre omfattas av tillverkaransvaret drabbar kostnaden för

katalysatorbyte bilägaren. Byte av katalysator är i många fall kostsamt,

och det är angeläget att kostnaderna kan hållas nere. Ett särskilt system

för hur krav med bibehållen miljöambition skall kunna ställas på

utbyteskata-lysatorer, utan att de behöver vara i originalutförande, är

därför angeläget.

Det har från flera håll rests önskemål om att det skall vara möjligt att

sälja tillbehör som inte ingår i den avgasgodkända fordonstypen. Det kan

därför finnas anledning att försöka hitta former för förenklat god-

kännandeförfarande för utrustning som är avsedd för bilar utan avancerad

avgasrening eller som inte längre omfattas av tillverkaransvaret.

Övriga frågor

I prop. 1992/93:192 om sänkt dieseloljeskatt m.m. anges att utredningen om

miljöklassning av fordon som aviserats i prop. 1992/93:179 om åtgärder mot

klimatpåverkan m.m. skall överväga om användningen av blytillsatser i

bensin helt bör kunna undvikas samt om skatte-differentieringen mellan

olika miljöklasser beträffande dieselbränslen behöver justeras. Frågan om

blytillsatser har redan behandlats av Naturvårdsverket i redovisningen av

uppdraget att föreslå miljöklasser för bensin. En utvärdering av systemet

med skattedifferentieringen för dieselbränslen är dock angelägen.

Uppdraget

En särskild utredare bör tillkallas för att se över miljöklassystemet i

sin helhet med tillhörande system för ekonomiska styrmedel och för att

utarbeta ett underlag för bedömning av hur ett vidareutvecklat system

skall kunna utformas. Utredaren skall också överväga vissa frågor som rör

tillverkaransvar, underhåll, reservdelar, tillbehör och

skattedifferentiering för dieselbränslen. Med utgångspunkt i resultatet av

Sveriges förhandlingar om medlemskap i EG bör i utredarens uppdrag ingå

följande uppgifter:

1. Överväga om en komplettering av miljöklasserna med

hänsynstagande till utsläpp av koldioxid är ett

verkningsfullt och från olika utgångspunkter ekonomiskt

försvarbart sätt att minska dessa utsläpp och i så fall

föreslå sådana kompletteringar.

2. Överväga om definitionen av miljöklasserna bör

kompletteras med hänsynstagande till utsläpp av andra

skadliga ämnen än de som regleras i dag och i så fall

föreslå sådana kompletteringar.

3. Överväga hur en komplettering av miljöklassystemet med en

miljöklass (eventuellt fler) med mycket långtgående

miljökrav kan ske som en del i ett program för att

påskynda introduktionen av fordon som genererar mycket

låga utsläpp, varmed i första hand avses fordon som inte

drivs med bensin eller dieselolja. Ett förslag till

definition av en sådan miljöklass (eller sådana

miljöklasser) bör i så fall lämnas.

4. Överväga hur avgasreningens funktion under bilens hela

livslängd skall kunna säkerställas genom en lämplig

kombination av hållbarhetskrav med tillverkaransvar i

miljöklasserna och ett ökat ansvar för bilägaren att

underhålla bilen. Metoder för att stimulera till

underhåll av äldre fordon bör studeras.

5. Skissera olika förslag till lösningar till system som kan

fungera som verkningsfulla miljöpolitiska styrmedel och

där förslagen kan användas som underlag i

expertdiskussioner inom ramen för EES-avtalet och vid

framtida diskussioner inom EG om gemensamma regler.

Medlemskapsförhandlingarna bör därvid följas noga.

6. Föreslå en lämplig utformning av de svenska reglerna om

tillverkaransvar med hänsyn till EES-avtalet och ett

eventuellt medlemskap i EG.

7. Överväga och lämna förslag till hur ett system med krav

på avgasrelaterade reservdelar och tillbehör bör

utformas, särskilt i fråga om utbyteskatalysatorer och

med särskild hänsyn till konsekvenserna av ett närmande

till EG. Förslagets konsekvenser för den svenska

bilavgaslagstiftningens regler för tillverkaransvar skall

därvid belysas.

8. Föreslå ett förenklat godkännandeförfarande för tillbehör

avsedda för bilar som inte har avancerad avgasrening

eller som inte längre omfattas av tillverkaransvaret.

9. Utvärdera hur systemet med miljöklasser för

dieselbränslen har fungerat och överväga om

skattedifferentieringen mellan olika miljöklasser behöver

justeras.

De lämnade förslagen bör utformas så att de inte innebär en sänkning av

Sveriges ambitioner på miljöområdet. De ekonomiska konsekvenserna av

lämnade förslag skall analyseras och redovisas. Detta gäller såväl de

samhällsekonomiska effekterna i stort som effekterna för myndigheter,

tillverkare, importörer/distributörer samt användare. Förslag som lämnas

skall utformas på ett sådant sätt att enkelhet i regelsystemet främjas och

att administrationen underlättas. Om ett genomförande av förslagen

förutsätter ändringar i berörda lagar och förordningar, bör redovisningen

innehålla förslag till sådana ändringar.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredningsarbetet skall ske i nära samverkan med Naturvårdsverket och

andra berörda myndigheter och organisationer. Arbetet bör samordnas med de

utredningar inom skatteområdet som berör detta område. Arbetet skall

därutöver samordnas särskilt beträffande punkterna 1, 2, 3 och 5 under

ovanstående rubrik "Uppdraget" med utredningen (K 1993:01) om att begränsa

utsläppen av koldioxid m.m. från trafiken.

Utredaren skall lämna en delredovisning av den del av uppdraget som rör

miljöklasser för bilar med tillhörande system för ekonomiska styrmedel

senast den 31 december 1993. Delredovisningen skall innehålla de delar som

är möjliga att redovisa med hänsyn till läget i EG-förhandlingarna och

utvecklingen i EG. Slutredovisning av hela uppdraget bör lämnas senast den

30 juni 1994.

För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5),

angående EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om att

redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppgift att se över miljöklassystemet för bilar med

tillhörande system för ekonomiska styrmedel m.m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans

hemställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)