Dir. 1993:85

Konsekvenser för jordbruket och skogsbruket av

användning av snöskotrar

Innehåll

Dir. 1993:85

Beslut vid regeringssammanträde 1993-06-24

Statsrådet Thurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att kartlägga vilka

skador som snöskotrar åstadkommer för jordbruket och skogsbruket samt, om

utredaren anser det befogat, lämna förslag till åtgärder för att begränsa

skadornas omfattning.

Bakgrund

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har, bl.a. mot bakgrund av arbetet inom

Utredningen om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. (M

1991:02), i skrivelse till Miljö- och naturresursdepartementet anfört att

den omfattande snöskotertrafiken medför stora problem för jord- och

skogsbruket som drabbas av skador. LRF har i skrivelsen hemställt om

förbud mot nöjeskörning med snöskoter annat än på anvisade leder eller

efter tillstånd av markägaren. LRF anser att det finns brister i såväl

gällande lagbestämmelser som tillämpningen av dessa. LRF anser vidare att

regeringen bör utreda möjligheterna att införa obligatorisk

förarutbildning för att få köra snöskoter.

Bestämmelser för körning med motordrivna fordon finns i

terrängkörningslagen (1975:1313), terrängkörningsförordningen (1978:594)

och terrängtrafikkungörelsen (1972:594). Ytterligare bestämmelser finns i

körkortslagen (1977:477), naturvårdslagen (1964:822) och i 12 kap. brotts-

balken.

LRF:s skrivelse har remissbehandlats. Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och

Sveriges lantbruksuniversitet samt bl.a. Länsstyrelsen i Kopparbergs län

och Borlänge kommun delar i allt väsentligt LRF:s syn på riskerna för

skador inom jordbruket och skogsbruket. Det finns dock inte något entydigt

stöd för LRF:s förslag om ett generellt förbud mot nöjeskörning med

snöskoter utanför anvisade leder. Bl.a. tillstyrker Länsstyrelsen i

Kopparbergs län, Skogsägarnas riksförbund och Robertsfors kommun ett

generellt förbud. Statens naturvårdsverk, Länsstyrelsen i Norrbottens län

och Bergs kommun anser däremot att gällande regler och bestämmelser är

tillräckliga.

Flera remissinstanser anser att skoterkörning över jordbruksmark motiverar

särskilda regler, i synnerhet vad gäller hävdad jordbruksmark.

Skogsstyrelsen föreslår att reglerna för snöskoterkörning i skogen och på

oplogade skogsbilvägar skärps. Några instanser framhåller svårigheterna

att kontrollera efterlevnaden av förbud. Länsstyrelsen i Västerbottens län

har bl.a. framfört behov av att utreda skoterkörningens effekter på flora

och fauna samt på fjällen och andra större relativt opåverkade områdens

ekologi. Skoterorganisationerna är negativa till LRF:s förslag.

Naturvårdsverket har i sina allmänna råd (AR 91:8) för tillämpningen av

terrängkörningslagen bl.a. pekat på länsstyrelsernas möjlighet att med

stöd av 3 § terrängkörningslagen förbjuda trafik med motordrivet fordon

även på snötäckt åkermark. Förbud mot skoterkörning på skogsbilvägar är

enligt verket möjligt att införa redan i dag. Länsstyrelsen i Norrbottens

län framhåller att det i samband med en översyn av terrängkörningslagen

underströks att bestämmelserna i lagen ger länsstyrelsen möjlighet att

lokalt reglera snöskotertrafiken, bl.a. med hänsyn till jordbrukets

intressen.

I remissvaren väcks bl.a. frågan om ansvar och huvudmannaskap för

snöskoterleder. Inför en framtida utveckling av snöskoterturismen i norra

Sverige efterlyses ett övergripande planeringsarbete.

Mot bakgrund av vad som har framkommit i ärendet bör en särskild utredare

nu tillkallas för att kartlägga snöskotertrafikens skador för jordbruket

och skogsbruket.

Uppdraget

Utredaren bör kartlägga typ, omfattning och effekter av skador som körning

med snöskotrar medför för jordbruket och skogsbruket. Om utredaren finner

det behövligt bör åtgärder föreslås för att begränsa sådana skador.

Utredaren bör i första hand undersöka i vilken utsträckning gällande

lagstiftning kan tillgodose behovet av skydd för jordbruket och

skogsbruket samt om det finns brister i tillämpning m.m. Om kompletterande

föreskrifter till gällande lagstiftning bedöms nödvändiga för att komma

till rätta med skador för jordbruket och skogsbruket bör utredaren föreslå

sådana ändringar. Reglerna för körning med snöskoter på hävdad

jordbruksmark bör särskilt beaktas. Möjligheterna att åstadkomma likartade

regler i Norden bör undersökas. Utredaren bör därför översiktligt beskriva

hur snöskoterkörning på jordbruksmark och skogsmark regleras i Norge och

Finland. Utredaren bör även ange vilka eventuella andra typer av åtgärder

som kan behöva övervägas, t. ex. planeringsinsatser, flera skoterleder,

ytterligare föreskrifter och allmänna råd samt information och utbildning.

Utredaren bör redovisa skilda organisatoriska lösningar för att anlägga

och driva skoterleder samt finansieringsformer för detta. Skoterorganisa-

tionernas, länsstyrelsernas, kommunernas och markägarnas roll i detta

sammanhang bör belysas. Det är viktigt att ansvaret för snöskotertrafiken

förankras lokalt. Därigenom kan en god anpassning av skotertrafiken till

annan markanvändning åstadkommas samtidigt som vissa miljöproblem bör

kunna lösas.

Föreslagna restriktioners inverkan på andra intressen, som t.ex.

renskötsel och turistverksamhet, bör belysas.

Vad gäller frågan om obligatorisk förarutbildning kan Rikspolisstyrelsen

väntas lämna förslag om förarutbildning m.m. för snöskoterkörning.

När det gäller snöskotertrafikens effekter på naturmiljön kommer att ges

ett särskilt uppdrag till Länsstyrelsen i Västerbottens län.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med bl.a. Rikspolisstyrelsen,

Boverket, Sametinget, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Statens

naturvårdsverk och berörda länsstyrelser. Överläggningar bör hållas med

företrädare för berörda kommuner, intresseorganisationer och

branschintressen.

Såväl företags- som samhällsekonomiska aspekter av förslag och åtgärder

skall redovisas, liksom förslagens finansiering.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1994.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5),

EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt redovisning av

regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

planläggning, markanvändning och bebyggelse

att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen

(1976:119) - med uppgift att kartlägga snöskotertrafikens skador för

jordbruket och skogsbruket samt utreda åtgärder mot sådana skador,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträda åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Miljö- och naturresursdepartementet)