Dir. 1993:99

Tilläggsdirektiv till utredningen om tekniska förutsättningar

för utökade sändningar av radio och television till allmänheten

Innehåll

Dir. 1993:99

Beslut vid regeringssammanträde 1993-08-19

Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

I den regeringsförklaring som lämnades vid regeringens tillträde angavs

att radio- och TV-monopolet tekniskt sett är avskaffat och att regeringen

avsåg att föreslå sådana lagändringar som ökar friheten på radio- och TV-

området. Detta innebär i princip fri etableringsrätt.

Regeringen har redan vidtagit en rad åtgärder för att uppfylla detta.

Ytterligare ett programföretag har beviljats tillstånd att bedriva

rikstäckande TV-sändningar. Den nya lagstiftningen om kabelsändningar

innebär frihet att anlägga kabelnät och bedriva sändningar i kabel. Inom

ramen för den nya privata lokalradion kommer en fri ljudradio att kunna

utvecklas.

Det är nu tid att ta ytterligare ett steg i utvecklingen mot ett praktiskt

förverkligande av den fria etableringsrätten även inom TV-området. Nya

möjligheter att sända marksänd TV bör öppnas.

Utredningen (U 1991:26) om tekniska förutsättningar för utökade sändningar

av radio och television till allmänheten får i uppdrag att ta fram ett

tekniskt underlag för beslut i denna riktning. Därvid bör belysas hur de

kvarvarande outnyttjade sändningsfrekvenserna för TV kan tas i anspråk för

att så långt det är tekniskt möjligt skapa förutsättningar för fri TV.

Ett sådant underlag bör innehålla en redovisning av det aktuella läget i

fråga om utveckling av tekniska system för överföring av TV. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas standardiseringsarbetet och vid vilka tidpunkter

ny teknik kan vara färdig att införas.

Utredningen bör också komplettera uppgifterna i sitt delbetänkande

Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio (SOU 1991:108) med uppgifter

om den senaste utvecklingen inom tekniken för digitalt överförd ljudradio.

Utredningen bör redovisa konsekvenserna av olika förhållningssätt från

statens sida till införande av ny teknik. Redovisningen bör kunna ges

formen av ett antal scenarier. Ett alternativ som bör belysas är hur de

kvarvarande outnyttjade sändningsfrekvenserna för TV kan tas i anspråk för

sändningar med nuvarande teknik, även utöver de frekvenstilldelningar som

nu är koordinerade.

Resultatet bör rapporteras senast den 28 februari 1994.

Den tidigare utredningen

Efter bemyndigande av regeringen den 25 juli 1991 tillkallades en särskild

utredare för att ta fram ett tekniskt underlag i fråga om möjligheterna

för utökade sändningar av ljudradio och television till allmänheten.

Enligt direktiven (dir. 1991:67) skulle utredningsarbetet under en första

etapp behandla ljudradion. Direktiv för den andra etappen av arbetet, som

skulle behandla televisionen, skulle meddelas senare.

Utredningen lade i december 1991 fram betänkandet Tekniskt utrymme för

reklamfinansierad radio (SOU 1991:108). Betänkandet har remissbehandlats

och ingår i underlaget för regeringens proposition 1992/93:70 Privat

lokalradio, vilken har behandlats av riksdagen (bet. 1992/93:KU15, rskr.

1992/93:168).

Jag tar nu upp frågan om direktiv för den andra etappen av

utredningsarbetet.

Bakgrund

Televisionen

Sedan många år är televisionen väl utbyggd i vårt land. Genom ett

omfattande nät av marksändare sänds programmen ut i alla bebodda delar av

landet och så gott som varje svenskt hushåll har tillgång till en eller

flera TV-mottagare. Mer än hälften av hushållen är anslutna till

centralantennanläggningar eller kabelnät. Antalet TV-mottagare kan

uppskattas till ca 4 miljoner, vilket torde representera ett

återanskaffningsvärde av 20 miljarder kronor.

Ett distributionssystem som är så omfattande och som berör snart sagt

varje människa är naturligtvis mycket svårt att ändra när det väl har

upprättats. Om en förändring skulle innebära att de befintliga mottagarna

måste bytas ut, skulle den av ekonomiska, sociala och opinionsmässiga skäl

behöva genomföras med en lång övergångsperiod, under vilken sändningar

behövde bedrivas parallellt i både gammal och ny teknik. En sådan åtgärd

skulle givetvis bli mycket kostsam.

Mot denna bakgrund är det inte förvånande att sändningstekniken i

väsentliga delar har varit oförändrad sedan televisionens barndom. De

ursprungliga sändningarna i svartvitt, som i Sverige inleddes år 1956,

ersattes visserligen med färgsändningar redan år 1970. Den teknik som

används för färg-TV-sändningar1 är emellertid uppbyggd så att den även

fungerar tillsammans med TV-mottagare för svartvitt. Därför kunde man byta

från svartvita sändningar till färgsändningar utan några

övergångsarrangemang. Allmänheten kunde ersätta sina svartvita TV-

mottagare med färgmottagare i den takt man önskade.

Inom ramen för de frekvenser för TV-sändningar som är tillgängliga för

användning i Sverige finns koordinerade frekvenstilldelningar för fyra

rikstäckande sändarnät. Tre av sändarnäten utnyttjas för närvarande.

Under de mer än 40 år då TV-sändningar har bedrivits utifrån samma

grundläggande förutsättningar, har tekniken för t.ex. bildkodning och

signalbehandling genomgått en omfattande utveckling. En sändningsstandard

som utformats enligt dagens teknik och utan bindningar bakåt skulle vara

överlägsen de befintliga systemen i alla väsentliga avseenden.

Under 1980-talet lanserades de s.k. MAC-systemen i Europa. Denna

systemfamilj tillämpar analog överföring av bildinformationen medan ljudet

överförs digitalt2. Redan i sin grundversion skall MAC-standarden ge

bättre bild- och ljudkvalitet, säkrare kryptering och möjlighet att

överföra flera ljudkanaler. Systemet skall vidare kunna byggas ut till

högre kvalitetsnivåer. En mottagare för standardkvalitet av MAC skulle

också kunna ta emot sändningar av högupplösningsTV3. i HD-MAC. Däremot kan

en mottagare för vårt vanliga sändningssystem PAL inte ta emot MAC-

sändningar. En MAC-signal kräver större bandbredd än som ryms i

kanalplanen för marksändningar. MAC-systemen kan därför endast användas

för satellitsändningar.

I dag används olika versioner av MAC för vissa satellitsändningar där man

drar nytta av systemets goda krypteringsmöjligheter. TV-tittarna går

emellertid miste om MAC-systemets övriga fördelar eftersom signalerna

genomgående omvandlas till PAL eller motsvarande innan de sänds ut i

kabelnät.

Den snabba utvecklingen inom digitaltekniken synes emellertid ha medfört

att MAC-systemet är föråldrat. Tidigare har man ansett att digital TV-

överföring skulle kunna introduceras först ett stycke in på 2000-talet. Nu

verkar det emellertid som om digitala överföringssystem kan komma att

införas redan om några år.

Digitaltekniken ger stora möjligheter att påverka den utsända och mottagna

informationen. Dessa möjligheter kan utnyttjas på olika sätt.

Komprimering innebär att överflödig information tas bort innan signalen

sänds ut. På så sätt kan den informationsmängd som behöver överföras

reduceras kraftigt utan att publiken märker någon kvalitetsförsämring. Den

digitala tekniken tillåter också att olika program blandas i en och samma

utsändning. Vid mottagningen sorteras sedan signalerna så att de olika

programmen kan återges var för sig. Vissa av de digitala

överföringssystemen kan utformas på ett sådant sätt att störningar från

andra sändare på samma frekvens elimineras. Härigenom blir det möjligt att

låta alla sändare i ett sändarnät använda samma frekvens, s.k.

singelfrekvensnät.

Den digitala tekniken ger möjlighet att kraftigt öka överförings-

kapaciteten för TV-program. Den förbättrade överföringskapaciteten kan

användas för olika ändamål. Högupplösnings-TV kommer att kunna sändas ut i

marksändningar utan att kanalbredden ändras. Som ett alternativ kan flera

TV-program med standardkvalitet sändas ut i samma kanal. Genom

singelfrekvensnät kan frekvensutnyttjandet i marksändningar förbättras

ännu mer. Även telefonnätet kan få nya användningar.

För närvarande satsas stora summor på att utveckla nya system för

överföring av TV-program. De ledande tillverkarna inom elektronik och

datateknik är engagerade i olika internationellt förankrade projekt. Flera

kommersiella företag har redan meddelat att de planerar att påbörja

digitala sändningar från satellit eller i kabelnät.

I USA pågår arbete med att ta fram ett system för marksänd högupplösnings-

TV. Allt talar för att man kommer att välja en digital

överföringsstandard. Inom ramen för det nordiska utvecklingsprojektet HD-

Divine har man visat att det är möjligt att sända digital högupplösnings-

TV i marknätet.

Det pågår också ett intensivt arbete för att få fram tekniska standarder

för grundelementen i de digitala systemen, t.ex. metoderna för

komprimering och kanalblandning. Om en allmänt accepterad standard kan

utformas, förbättras förutsättningarna för att massproducera

mottagarutrustning till låga priser.

Inom EG har man tidigare försökt driva fram en övergång till MAC-standard.

Ett rådsdirektiv4 från år 1986 om användning av enhetlig teknik för TV-

sändningar via satellit har emellertid haft obetydlig inverkan på

utvecklingen. Sedan detta direktiv upphörde att gälla vid utgången av år

1991 har oenigheten varit stor om vad som skall hända.

EG:s ministerråd har emellertid den 16 juni 1993 enats om en handlingsplan

som syftar till att införa avancerade televisionstjänster i Europa. Enligt

handlingsplanen skall en övergång till bredbildsformat främjas. Detta

skall ske genom ekonomiskt stöd till programproducenter och TV-företag som

sänder program i bredbildsformat oberoende av om sändningarna har

högupplösningsstandard (1250 linjer) eller normalstandard (625 linjer).

Ett tidigare antaget direktiv5 skall arbetas om för att gälla

bredbildssändningar via satellit, kabel och marksändningar med hjälp av

icke-digital teknik. Enligt ministerrådets beslut skall olika standarder

kunna användas för sådana sändningar, även om antalet bör begränsas. Ett

generellt krypteringssystem bör eftersträvas. Vidare har ministerrådet

uttalat sig för att en enhetlig standard eller familj av standarder för

digital TV och motsvarande krypteringssystem bör eftersträvas i Europa.

Vi i Sverige kan påverka den tekniska utvecklingen främst genom fortsatt

forsknings- och utvecklingsarbete samt genom att medverka i det

internationella standardiseringsarbetet. Vid det framtida valet av

tekniska lösningar kommer vi naturligtvis att i hög grad vara bundna av

vad som händer i vår omvärld.

Ljudradio

I utredningens delbetänkande Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio

(SOU 1991:108) lämnades en ingående redogörelse för tekniken för digitalt

förmedlad ljudradio, sådan den utvecklats inom projektet Eureka 147. Under

senare tid har andra system för digital ljudradio presenterats, främst i

USA. Den viktigaste egenskapen hos de nya systemen uppges vara att de

möjliggör att sändningar med digital och analog teknik sker samtidigt inom

samma frekvensutrymme. Med dessa förutsättningar skulle digital

sändningsteknik kunna införas utan att det krävs extra frekvenser under en

övergångsperiod. Å andra sidan är det oklart om några vinster i fråga om

frekvensutnyttjande skulle uppstå efter övergångsperioden.

Uppdraget

Frågan om vilken överföringsteknik för television som skall tilllämpas

från slutet av 1990-talet kommer att vara viktig för massmediepolitiken.

Utredningen bör ta fram ett tekniskt underlag för kommande politiska

beslut.

Ett sådant underlag bör innehålla en redovisning av det aktuella läget i

fråga om utveckling av tekniska system för överföring av TV. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas standardiseringsarbetet och vid vilka tidpunkter

ny teknik kan vara färdig att införas.

Utredningen bör också komplettera uppgifterna i sitt delbetänkande

Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio (SOU 1991:108) med uppgifter

om den senaste utvecklingen inom tekniken för digitalt överförd ljudradio.

Statsmakterna kan förhålla sig på olika sätt till ny teknik på radio- och

TV-området. En möjlighet är att riksdag och regering helt överlämnar

initiativet till enskilda företag eller att statsmakterna nöjer sig med

att ange vilka standarder som skall användas. En annan möjlighet är att

staten aktivt verkar för att ny teknik skall införas, t.ex. genom att den

anlägger sändarnät enligt en ny teknisk standard eller föreskriver att

äldre teknik skall upphöra att användas vid en viss tidpunkt.

Utredningen bör redovisa konsekvenserna av olika förhållningssätt från

statens sida. Redovisningen bör kunna ges formen av ett antal scenarier.

Ett alternativ som bör belysas är hur de kvarvarande outnyttjade

sändningsfrekvenserna för TV kan tas i anspråk för sändningar med

nuvarande teknik, även utöver de frekvenstilldelningar som nu är

koordinerade.

Resultatet bör rapporteras senast den 28 februari 1994.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen ger utredningen tilläggsdirektiv i enlighet

med vad jag anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)

1 Det system som används i Sverige kallas PAL. Två liknande system är det

amerikanska NTSC och det franska Secam.

2 Analog överföring utnyttjar elektriska signaler som varierar

kontinuerligt i förhållande till förändringar i bildinnehållet. Vid

digital överföring återges innehållet i form av siffror i ett talsystem.

3 I högupplösnings-TV (High Definition TeleVision, HDTV) är bilden mera

avlång och bilden skarpare än i standard-TV. Den högre bildskärpan uppnås

genom att antalet horisontella bildlinjer är dubbelt så stort som för

standard-TV.

4 Rådets direktiv (86/529/EEC) "on the adoption of common technical

specifications of the MAC/packet family of standards for direct satellit

television broadcasting".

5 Rådets direktiv (92/38/EEG) om antagande av standarder för

satellitsändning av televisionssignaler.