Tilläggsdirektiv till utredningen om frågor om förmånsrätt vid konkurs, m.m. (Ju 1996:02)
1999-03-11 · 1 sida
Så kom texten hit
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Dir. 1999:17, Tilläggsdirektiv till utredningen om frågor om förmånsrätt vid konkurs, m.m. (Ju 1996:02)
Dokumentets text
Tilläggsdirektiv till utredningen om frågor om förmånsrätt vid konkurs, m.m. (Ju 1996:02)
Innehåll
Utredningens hittillsvarande arbete
Utredningens fortsatta arbete
Dir. 1999:17
Beslut vid regeringssammanträde den 11 mars 1999.
Utredningens hittillsvarande arbete
Regeringen beslutade den 21 december 1995 att låta utreda frågor om förmånsrätt i konkurs, lönegaranti och underlaget för företagshypotek
(dir. 1995:163). Enligt direktiven skulle utredningen vara parlamentariskt sammansatt. Utredningen antog namnet Förmånsrättskommittén. Genom tilläggsdirektiv den 13 februari 1997 (dir.
1997:26) vidgades uppdraget till att också avse frågan om gäldenären under företagsrekonstruktion bör ges en rätt att säga upp avtal i förtid.
Regeringen beslutade den 21 januari 1999 att kommittén skulle redovisa sitt uppdrag i ett delbetänkande som omfattade samtliga frågor utom den om gäldenärens möjligheter att under företagsrekonstruktion säga upp avtal i förtid. Samtidigt beslutade regeringen att denna del av uppdraget skulle redovisas senast den 31 december 1999.
Kommittén överlämnade den 18 februari 1999 sitt huvudbetänkande Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1).
Utredningens fortsatta arbete
Det fortsatta arbetet avser frågan om en gäldenär under företagsrekonstruktion bör ges rätt att säga upp avtal i förtid.
Bakgrunden till det uppdraget framgår av tilläggsdirektiven den 13 februari 1997 (dir. 1997:26).
Utredningen behöver inte vara parlamentariskt sammansatt för att överväga den återstående frågan. Utredningen bör därför omformas och det forsatta uppdraget ges åt en särskild utredare som får hjälp av sakkunniga och experter. Dessa tilläggsdirektiv föranleder inte någon förlängning av den tid som utredningen getts för att fullgöra sitt uppdrag.