Dir. 1999:20

Tilläggsdirektiv till Konkurstillsynsutredningen (Ju 1997:05)

Innehåll

Bakgrund

Riksdagens tillkännagivande

Tilläggsdirektiven

Dir. 1999:20

Beslut vid regeringssammanträde den 22 april 1999.

Bakgrund

Konkurstillsynsutredningen (Ju 1997:05) har enligt ursprungsdirektiven

(dir. 1997:74) som huvuduppgift att utreda vilken inriktning och vilket

närmare innehåll konkurstillsynen skall ha. En utgångspunkt för utredaren är

enligt direktiven att tillsynsfunktionen även fortsättningsvis skall vara

offentlig och knuten till kronofogdemyndigheterna och att Riksskatteverkets

centrala funktion skall behållas.

Riksdagens tillkännagivande

Med anledning av en motion (1998/99:L301) hemställde lagutskottet om ett tillkännagivande om att Konkurstillsynsutredningen bör ges tilläggsdirektiv

som innebär att utredarens uppdrag utvidgas, dock alltjämt med utgångspunkt

i att konkurstillsynen skall vara offentlig, så att utredaren ges möjlighet

att därutöver förutsättningslöst överväga den framtida tillsynsfunktionens

organisation (bet. 1998/99:LU11).

Lagutskottet anförde följande.

Enligt motionärens mening borde utredningsuppdraget ha varit mer förutsättningslöst och inte haft som utgångspunkt att tillsynsfunktionen

även fortsättningsvis skall vara offentlig och knuten till

kronofogdemyndigheterna. Motionären anser att Konkurstillsynsutredningen bör

få tilläggsdirektiv så att utredningen kan föreslå en reform som stärker

borgenärernas ställning i konkurser samtidigt som tillsynsmyndigheterna kan

avskaffas. I motionen förordas en radikal reformering av konkurstillsynen

i syfte att stärka borgenärernas inflytande över konkursförfarandet. Den i

motionen föreslagna ordningen innebär att borgenärerna skall ha en funktion

liknande den som aktieägarna normalt utövar på bolagsstämman. Borgenärernas

inflytande skall, enligt det i motionen redovisade förslaget, utövas på

särskilda borgenärssammanträden vid tingsrätten, vilka hålls en gång i

halvåret. Vidare skall rätten utse en särskild konkursrevisor, som skall

vara auktoriserad revisor, och som i likhet med konkursförvaltaren skall

avge redovisning för sitt uppdrag vid borgenärssammanträdena. Redovisningen

skall ges in till Patent- och registreringsverket för granskning. Genom att

ta tillvara borgenärernas kunskap och erfarenheter och genom

konkursrevisorns roll blir, enligt motionärens mening, tillsynsmyndigheten

överflödig och kan avskaffas. Härigenom torde, anför motionären vidare,

staten göra en besparing beträffande konkurshanteringen, och de frigjorda

resurserna kan tillgodogöras i polisens och åklagarnas brottsutredande

verksamhet. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen

tillkänna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till

Konkurstillsynsutredningen med en inriktning som föreslagits i motionen.

Enligt utskottets mening har de granskningar och utredningar som gjorts

under 1990-talet klart visat att det finns ett antal övergripande problem

när det gäller konkursförvaltning och konkurstillsyn. Särskilt

otillfredsställande är oklarheterna rörande konkurstillsynens mål och

inriktning. Utskottet ser därför med tillfredsställelse att många av de

frågor som aktualiserats nu är föremål för ett samlat utredningsarbete i

ett större konkursrättsligt perspektiv, och utskottet kan inte finna annat

än att regeringens uppdrag till Konkurstillsynsutredningen innefattar en

mängd möjligheter till nytänkande på området.

Utskottet anser för sin del att det är viktigt att konkurstillsynen är utformad så att dess opartiskhet inte kan ifrågasättas och att den skapar

förtroende hos de berörda. Enligt utskottets mening är det vidare väsentligt

att konkurstillsynen har en övergripande och generell karaktär, och att det

klargörs att huvudaktörerna i en konkurs utgörs av förvaltaren och

borgenärerna. En annan väsentlig hållpunkt är att förvaltarens oberoende

ställning i förhållande till borgenärer och tillsynsfunktion säkerställs.

I likhet med motionären konstaterar utskottet att de nuvarande direktiven

till Konkurstillsynsutredningen inskränker utredningsuppdraget så till vida

att konkurstillsynen även i fortsättningen skall vara offentlig och knuten

till kronofogdemyndigheterna samt att Riksskatteverket skall ha den

centrala tillsynsfunktionen. Detta begränsar givetvis utredningens

möjligheter att överväga en nyordning i fråga om hur tillsynsfunktionen

skall vara organiserad. Även om det, enligt utskottets mening, finns

övervägande skäl som talar för att det också i framtiden skall finnas en

offentlig konkurstillsyn är det olyckligt att utredningen inte getts fria

händer att mer förutsättningslöst pröva hur en sådan tillsyn kan

organiseras och överväga sådana mer principiella frågeställningar som

redovisats i motionen, särskilt mot bakgrund av de förslag som nyligen lagts

fram av Förmånsrättskommittén i betänkandet (SOU 1999:1) Nya

förmånsrättsregler.

Det anförda innebär att utskottet anser att uppdraget till Konkurstillsynsutredningen bör utvidgas så att utredningen, dock alltjämt

med utgångspunkt i att konkurstillsynen skall vara offentlig, ges möjlighet

att därutöver förutsättningslöst överväga den framtida tillsynsfunktionens

organisation. Utredaren bör därvid beakta de allmänna uttalanden som

utskottet nu gjort om inriktningen av en reform och de frågeställningar som

belyses i motionen. Utskottet kan inte se att ett sådant utvidgat

utredningsuppdrag skulle behöva innebära att utredningstiden behöver

förlängas med mer än några månader.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr. 1998/99:158).

Tilläggsdirektiven

Tilläggsdirektiv skall beslutas i enlighet med vad riksdagen tillkännagivit.

I ursprungsdirektiven gavs begränsningen att konkurstillsynens funktion

även fortsättningsvis skulle vara offentlig och knuten till

kronofogdemyndigheterna och att Riksskatteverkets centrala funktion skulle

behållas.

Uppgiften utvidgas nu så att utredaren, dock alltjämt med utgångspunkt i att konkurstillsynen skall vara offentlig, förutsättningslöst skall överväga

den framtida tillsynsfunktionens organisation. Utredaren skall vid dessa

överväganden beakta de allmänna uttalanden som lagutskottet har gjort i

betänkandet 1998/98:LU11 om inriktningen av en reform och de

frågeställningar som belyses i motionen 1998/99:L301.

Utvidgningen av uppdraget innebär alltså att utredaren har fria händer att överväga hur den offentliga konkurstillsynen bör vara uppbyggd. Vid

utformningen av den framtida tillsynsfunktionens organisation får

naturligen behovet av och det närmare innehållet i statens kontroll

beträffande konkursförvaltningen avgörande betydelse. Samtidigt skall

beaktas att det saknas egentligt utrymme för att genomföra förändringar som

innebär ökade kostnader för det allmänna.

I övrigt gäller ursprungsdirektiven oändrade.

Tilläggsdirektiven föranleder förlängning av utredningstiden. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2000.