Dir. 1999:27

Översyn av mönsterskyddslagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning av uppdraget

Bakgrund

Mönsterskyddsdirektivet

Behovet av en utredning

Uppdraget

Dir. 1999:27

Beslut vid regeringssammanträde den 25 mars 1999.

Sammanfattning av uppdraget

En utredare tillkallas för att lämna förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG om mönsterskydd skall genomföras i svensk rätt.

Utredaren skall vidare göra en allmän översyn av mönsterskyddslagen. Om det

framstår som ändamålsenligt skall utredaren lämna förslag till en ny

mönsterskyddslag.

Dessutom skall utredaren överväga om Sverige bör tillträda den planerade nya Haagöverenskommelsen om internationell registrering av mönster samt, i

förekommande fall, lämna förslag till de bestämmelser som behövs med

anledning av tillträdet.

Utredaren skall samråda med berörda departement och utredningar i de andra nordiska länderna.

Bakgrund

Mönsterskydd enligt svensk rätt

Det rättsliga skyddet för mönster regleras av mönsterskyddslagen

(1970:485). I mönsterskyddsförordningen (1970:486) finns närmare

föreskrifter för tillämpningen av lagen.

Med mönster förstås förebilden för en varas utseende eller för ett ornament.

I modernt språkbruk används ofta uttrycket design. Det rättsliga skyddet för

ett mönster uppkommer genom registrering hos Patent- och

registreringsverket. Genom registreringen får den som skapat mönstret eller

hans eller hennes rättsinnehavare (mönsterhavaren) ensamrätt att

yrkesmässigt utnyttja mönstret (mönsterrätt).

För att Patent- och registreringsverket skall registrera ett mönster krävs att mönstret väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen

för ansökan om registrering. Mönstret måste således uppfylla ett

skillnadskrav och ett nyhetskrav. Vid bedömningen om nyhetskravet är

uppfyllt skall beaktas allt som tidigare blivit allmänt tillgängligt, vare

sig detta skett genom avbildande, utställande, saluhållande eller på annat

sätt. Även ett inte allmänt tillgängligt mönster anses som känt, om

mönstret framgår av en till Patent- och registreringsverket inkommen

ansökan om patent eller om varumärkes- eller mönsterregistrering och

mönstret blir allmänt tillgängligt under handläggningen.

Vid granskningen av en ansökan om mönsterregistrering skall Patent- och registreringsverket göra en förprövning om det finns s.k. relativa

registreringhinder mot ansökan; exempelvis får mönstret inte registreras om

det i mönstret utan tillstånd har tagits in något som inte väsentligen

skiljer sig från någon annans registrerade mönster eller något som kan

uppfattas som någon annans firma eller varumärke. Vidare skall Patent- och

registreringsverket ta ställning till om det finns s.k. absoluta

registreringshinder mot ansökan; registrering får inte ske om mönstret eller

dess utnyttjande strider mot goda seder eller allmän ordning.

Om Patent- och registreringsverket inte finner något hinder mot registreringen av mönstret skall ansökan kungöras för att möjliggöra

invändning. Genom invändningsförfarandet ges allmänheten möjlighet att

åberopa registreringshinder mot ansökan inom två månader från

kungörelsedagen. Efter fristens utgång tas ansökan upp till fortsatt

prövning. Bifaller Patent- och registreringsverket ansökan om registrering

skall mönstret tas in i mönsterregistret och registreringen kungöras.

Patent- och registreringsverkets beslut att avslå en ansökan om registrering

kan överklagas av sökanden. Ett beslut med anledning av en invändning mot

registrering får överklagas av den av sökanden eller invändaren som beslutet

har gått emot. Patent- och registreringsverkets beslut överklagas till

Patentbesvärsrätten vars avgöranden överklagas till Regeringsrätten.

Det rättsliga skyddet för ett registrerat mönster är tidsbegränsat.

Registreringen gäller under fem år från den dag då ansökan om registrering gjordes. Den kan på begäran förnyas för ytterligare två femårsperioder. Den

längsta sammanlagda skyddstiden är således femton år.

Registreringen av ett mönster kan hävas av allmän domstol, om mönstret har registrerats i strid mot något registrerings-hinder och hindret kvarstår.

Mönsterrätten innebär - med vissa undantag - att ingen utan samtycke av

mönsterhavaren får yrkesmässigt utnyttja mönstret genom att tillverka,

införa till Sverige, bjuda ut, saluhålla, överlåta eller hyra ut en vara

vars utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har

upptagit något som inte väsentligen skiljer sig från detta. Mönsterrätten

omfattar inte utnyttjande av en vara, om den av mönsterhavaren eller med

dennes samtycke har förts ut på marknaden inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet.

Om någon gör intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) kan mönsterhavaren vid allmän domstol väcka talan bl.a. om ersättning och förbud vid vite att

fortsätta intrånget. Mönsterintrång kan även föranleda straffansvar.

Enligt 10 § upphovsrättslagen (1960:729) gäller upphovsrätt till ett verk

även om det har registrerats som mönster. Denna bestämmelse innebär således

en möjlighet till "dubbelt skydd". Man kan på liknande sätt få skydd enligt

både mönsterskyddslagen och varumärkeslagen (1960:644) eller enligt både

mönsterskyddslagen och patentlagen (1967:837). I framtiden kan det bli

aktuellt att införa bestämmelser om rättsligt skydd för bruksmodeller.

Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett direktiv om tillnärmning av de rättsliga ordningarna för bruksmodellskydd för uppfinningar, KOM (97) 691

slutlig (EGT C 36, 3.2.1998, s. 13). En ytterligare form av dubbelt skydd

kan därför bli möjligt.

Mönsterskyddslagen utarbetades i nära nordiskt samarbete. Det innebar att stora likheter uppnåddes mellan de nordiska mönsterskyddslagarna.

Sverige är anslutet till 1883 års Pariskonvention för skydd av den

industriella äganderätten. Där stadgas bl.a. att industriella mönster och

modeller skall skyddas i alla länder som är anslutna till konventionen.

Sverige har även tillträtt den s.k. Locarnoöverenskommelsen angående ett

internationellt klassificeringssystem för mönster. Vidare är Sverige genom

sin anslutning till Världshandelsorganisationen (World Trade Organization,

WTO) bundet till Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter

(TRIPs-avtalet). Mönsterrätten behandlas i artiklarna 25 och 26. I dessa

artiklar anges generella regler för vilka krav som skall gälla för

mönsterskydd och vilket skydd som skall tillhandahållas.

Mönsterskyddsdirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 28.10.1998, s. 28) antogs för att åstadkomma en

tillnärmning av medlemsstaternas mönsterskyddsrätt. I ingressen till

direktivet anges bl.a. att en sådan tillnärmning är nödvändig för att den

inre marknaden skall kunna fungera på ett smidigt sätt (tredje punkten). Det

anges emellertid också att det inte är nödvändigt att åstadkomma en

fullständig tillnärmning av medlemsstaternas mönsterskyddslagar.

Tillnärmningen begränsas därför till att gälla de regler som mest direkt inverkar på den inre marknadens funktion, medan medlemsstaterna får behålla

sin frihet att lagstifta om ansvar, ersättningsskyldighet m.m. (femte

punkten). Vidare får medlemsstaterna bestämma förfaranderegler vid

registrering, förnyelse och ogiltigförklaring samt regler om rättsverkan av

en ogiltigförklaring (sjätte punkten).

Direktivet innehåller bl.a. följande. I artikel 1 anges några för direktivet grundläggande definitioner, bl.a. definitionen av mönster. I artikel 3 anges

de skyddskrav som medlemsstaterna skall upprätthålla, bl.a. att ett mönster

skall skyddas i den mån det är nytt och särpräglat. I artiklarna 4 och 5

anges närmare hur nyhetskravet respektive kravet på särprägel skall vara

utformat. Artikel 6 reglerar dels när ett mönster skall anses ha

offentliggjorts, dels hur artiklarna 4 och 5 skall tillämpas när det gäller

offentliggörande. I artikel 7 utesluts mönsterrätt för vissa mönster till

följd av teknisk funktion och mönster för mekaniskt sammanfogande delar. I

artikel 10 anges att skyddstiden för ett registrerat mönster skall vara fem

år från den dag då ansökan om registrering lämnades in och att tiden skall

kunna förlängas med en eller flera femårsperioder till sammanlagt 25 år.

Under arbetet med direktivet gick det inte att lösa frågan om på vilket sätt mönsterskyddet för reservdelar skall vara utformat. Artikel 14 innehåller

därför en övergångsbestämmelse enligt vilken medlemsstaterna ges rätt att

behålla sina bestämmelser om användning av ett mönster till reservdelar.

Medlemsstaterna har även rätt att anta nya bestämmelser, förutsatt att

syftet med dessa är att liberalisera marknaden för reservdelar. I artikel 18

anges att kommissionen inom viss tid skall analysera följderna av

direktivets bestämmelser och lägga fram ett förslag till bestämmelser om

reservdelar och andra ändringar som kommissionen anser nödvändiga.

Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet senast den 28 oktober 2001.

Internationell registrering av mönster

Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO) administrerar ett internationellt

registreringssystem för mönster. Systemet inrättades ursprungligen enligt

1925 års Haagöverenskommelse om internationell deponering av mönster.

Haagöverenskommelsen har reviderats genom flera överenskommelser.

Hittills har 29 länder tillträtt Haagöverenskommelsen. Dessa länder bildar

en särskild union för den internationella registreringen. Sverige är ett av

de länder som tillämpar ett system med en omfattande förprövning av

mönsterskyddsansökningar och som därför inte har ansett det möjligt att

tillträda överenskommelsen. Samma förhållanden gäller för bl.a. Danmark,

Finland och Norge samt Japan och USA.

En ansökan om internationell registrering av ett mönster görs hos WIPO. I sin ansökan skall sökanden ange i vilka länder han eller hon önskar skydd

för sitt mönster. Om internationell registrering beviljas får den samma

rättsverkningar som om samtliga formaliteter uppfyllts enligt nationell

mönsterrätt i de länder som ansökan avser. Den internationella

registreringen kan även få rättsverkningar i sökandens eget land, om inte

annat föreskrivs i det landets lag.

Sverige kommer under sommaren 1999 att delta i en diplomatkonferens för antagande av en ny Haagöverenskommelse. Den planerade nya överenskommelsen

avser att förändra och förbättra de nu gällande överenskommelserna. Man

eftersträvar att de länder som för närvarande inte är anslutna skall finna

det möjligt att gå med i det internationella registreringssystemet.

Inom Europeiska gemenskapen har det påbörjats ett arbete för att åstadkomma ett gemensamt system för registrering av mönster. I december 1993 lämnade

kommissionen ett förslag till en förordning om gemenskapsmönster, COM (93)

342 final (O.J. C 29, 31.1.1994, s. 20). Genom en enda ansökan till en

gemenskapsmyndighet skall ett mönsterskydd som gäller i samtliga

medlemsstater kunna erhållas. Europaparlamentet har inte avslutat sin första

läsning av detta förslag. Kommissionen förväntas presentera ett nytt förslag

under våren 1999. Det är dock osäkert när ett sådant förslag kan komma att

antas. Diskussioner har även förts om möjligheten att ansluta systemet för

registrering av gemenskapsmönster till det internationella systemet för

registrering enligt den nya Haagöverenskommelsen. Europeiska gemenskapen har

inbjudits att delta i diplomatkonferensen.

Behovet av en utredning

Ett genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om mönsterskydd innebär att flera grundläggande materiella bestämmelser i mönsterskyddslagen

måste ändras. Direktivet får således stor betydelse för utformningen av både

förutsättningarna för mönsterregistrering och mönsterrättens skyddsomfång.

Direktivet ger medlemsstaterna frihet att, om de så önskar, införa nya

bestämmelser i syfte att liberalisera marknaden för reservdelar. Den

nuvarande längsta sammanlagda skyddstiden för ett registrerat mönster är

enligt mönsterskyddslagen femton år. Enligt artikel 10 i direktivet skall

den längsta sammanlagda skyddstiden uppgå till 25 år. Möjligheten till en

längre skyddstid innebär ett utökat skydd inte bara för mönster i allmänhet

utan även för mönster till reservdelar. Det är dessutom möjligt att

utformningen av kravet på särprägel enligt artikel 5 kan komma att innebära

att mönster till reservdelar kan registreras i större utsträckning än i dag.

Inom många varuområden finns det en stor marknad för reservdelar. Det gäller

exempelvis bilar. Tillverkarna kan ansöka om registrering av mönsterskydd

inte bara för varan som sådan utan även för reservdelar till den. I de fall

mönsterskydd för reservdelar medges kan tillverkarna tillhandahålla

reservdelar utan egentlig priskonkurrens eftersom de kan hindra andra från

att marknadsföra sådana delar. Den närmare utformningen av mönsterskyddet

för reservdelar får därför stor betydelse för prissättningen för sådana

delar. I detta sammanhang står mönsterskaparens intresse av att få

utdelning för sitt arbete mot bl.a. konsumenternas intresse av lägre priser

genom konkurrens på reservdelsmarknaden. Det finns anledning att närmare

överväga utformningen av reglerna om mönsterskydd för reservdelar så att

en ändamålsenlig avvägning av olika intressen åstadkoms.

Direktivet innebär inte en harmonisering av förfarandereglerna för mönsterregistrering. Direktivet ger således utrymme för medlemsstaterna att

själva bestämma utformningen av sådana regler. I vissa avseenden finns det

behov av att överväga förändringar av förfarandereglerna i

mönsterskyddslagen.

I många länder tillämpas en i förhållande till Sverige mindre omfattande förprövning av ansökningar om mönsterregistrering. Detsamma gäller

ansökningar om varumärkesregistrering. Varumärkeskommitténs (Ju 1997:11)

uppdrag innefattar bl.a. frågan om förprövningen av ansökningar om

varumärkesregistrering bör begränsas och exempelvis avse endast absoluta

registreringshinder (dir. 1997:118 s. 8). Samma fråga bör utredas när det

gäller registreringen av mönster.

Oavsett vilken bedömning som görs beträffande förprövningen finns det skäl att överväga dels om invändningsförfarandet bör äga rum efter det att en

ansökan om registrering har beviljats, dels om det är lämpligt att införa

bestämmelser som möjliggör hävning av en registrering i administrativ

ordning.

I Danmark diskuteras möjligheten att i framtiden ansöka om mönsterregistrering på elektronisk väg. Denna möjlighet bör utredas även för

svensk del.

Mönsterrätten har stor betydelse för den internationella handeln. Det finns därför anledning att överväga om Sverige bör tillträda den planerade nya

Haagöverenskommelsen om internationell registrering av mönster. Ett svenskt

tillträde till en ny Haagöverenskommelse skulle innebära att nya regler för

internationell registrering av mönster måste införas i mönsterskyddslagen.

Uppdraget

Utredaren skall föreslå hur mönsterskyddsdirektivet skall genomföras i svensk rätt. Därvid skall utredaren, såvitt avser mönsterskydd för

reservdelar, överväga hur reglerna bör utformas så att en ändamålsenlig

avvägning av olika intressen kan åstadkommas.

Vidare skall utredaren göra en allmän översyn av mönsterskyddslagen, såväl i materiellt hänseende som i fråga om förfarandet. Utredaren skall ta

ställning till behovet av förändringar av de förfaranderegler som gäller

förprövningen och invändningsförfarandet samt överväga möjligheten att

införa bestämmelser om hävning av mönsterregistrering i administrativ

ordning. Utredaren skall också pröva möjligheten att tillåta ansökningar om

mönsterregistrering på elektronisk väg. Om det framstår som ändamålsenligt

skall utredaren lämna förslag till en ny mönsterskyddslag.

Dessutom skall utredaren överväga om Sverige bör tillträda den planerade nya Haagöverenskommelsen om internationell registrering av mönster. Om utredaren

gör bedömningen att ett sådant tillträde bör ske skall utredaren lämna

förslag till de lagändringar som behövs med anledning av tillträdet.

Utredaren skall samråda med Varumärkeskommittén, den utredare som tillkallas för att utreda patentprocessen m.m. (dir. 1999:28) och med berörda

departement och utredningar i de andra nordiska länderna. En fortsatt

nordisk rättslikhet inom mönsterskyddsrätten skall eftersträvas.

Uppdraget såvitt avser genomförandet av mönsterskyddsdirektivet skall

redovisas i ett delbetänkande senast den 1 juni 2000. Uppdraget i övrigt

skall vara slutfört senast den 1 juni 2001.