Dir. 1999:58

Expertgrupp för utredning av möjligheterna att förenkla utjämningssystemet för kommuner och landsting

Innehåll

Sammanfattning av uppdraget

Bakgrund

Utjämningssystemets omfattning och komplexitet

Uppdraget

Redovisning av uppdraget

Dir. 1999:58

Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1999.

Sammanfattning av uppdraget

En expertgrupp tillkallas med uppgift att undersöka möjligheterna att förenkla utjämningssystemet för kommuner och landsting och att göra

systemet mer stabilt. Flera alternativ skall belysas ur olika aspekter.

Bakgrund

Den 1 januari 1996 infördes ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting. Huvudsyftet med utjämningssystemet är att skapa

likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att

bedriva sin verksamhet. Systemet består av inkomstutjämning,

kostnadsutjämning och införanderegler. Inkomstutjämningen skall utjämna

för skillnader i skattekraft. Kostnadsutjämningen skall utjämna för

strukturella kostnadsskillnader. Kostnadsutjämningen skall däremot inte

kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller

effektivitet, och den skall baseras på mätbara och för kommuner och

landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader.

En parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallades redan i augusti 1995 för

att följa upp och utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla systemet

(dir. 1995:118). Kommittén, som antog namnet Kommunala

utjämningsutredningen, överlämnade i december 1998 sitt slutbetänkande

Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151) till regeringen.

Betänkandet skickades ut på remiss till samtliga kommuner och landsting, ett

antal myndigheter och organisationer m.fl. Remissbehandlingen visade att

det fanns ett starkt stöd för huvudlinjerna i utredningens förslag. I

propositionen Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting

(prop. 1998/99:89) har regeringen presenterat förslag till vissa

förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting, vilka skall

gälla från år 2000 och vilka till stor del bygger på de förslag som

Kommunala utjämningsutredningen lämnade i sitt betänkande. De grundläggande

principerna för utjämningen av ekonomiska förutsättningar föreslås ligga

fast. De föreslagna förändringarna berör endast kostnadsutjämningen. De

största förändringarna föreslås i modellerna för hälso- och sjukvården och

individ- och familjeomsorgen. Vidare föreslås att en kostnadsutjämning för

barn och ungdomar med utländsk bakgrund införs. Nya införanderegler föreslås

dessutom för perioden 2000 till 2004. Ett fortsatt uppföljnings- och

utvecklingsarbete aviseras. Riksdagen beslutade den 14 juni i enlighet med

de förslag som lämnades i propositionen.

Utjämningssystemets omfattning och komplexitet

I samband med remissbehandlingen av Kommunala utjämningsutredningens betänkande framfördes flera synpunkter på det nuvarande utjämningssystemets

omfattning och komplexitet, och att detta kan bidra till att systemet

uppfattas som svårt att förstå. En annan effekt av komplexiteten är att de

årliga förändringarna hos de olika faktorer som systemet bygger på

sammantaget kan få stora effekter på utfallet för en enskild kommun eller

ett enskilt landsting från ett år till ett annat, vilket kan orsaka

planeringsproblem för kommunen eller landstinget. I propositionen pekar

regeringen på problemet att göra avvägningen mellan enkelhet och rättvisa.

Det nuvarande systemet är komplext till följd av ambitionen att systemet

skall innehålla alla de faktorer som gör att det på ett rimligt sätt kan

spegla utvecklingen av de viktigaste kommunala verksamheterna och

kostnaderna för dem. Regeringen föreslår därför inga förändringar i detta

hänseende, men anser att möjligheterna att förenkla systemet måste

analyseras.

Även under riksdagsbehandlingen har detta problem tagits upp i ett antal motioner. Finansutskottet delar regeringens bedömning att en avvägning

måste göras mellan enkelheten och graden av träffsäkerhet, och att den som

förespråkar förenkling också måste acceptera de konsekvenser som detta kan

få på graden av utjämning och rättvisa.

Mot denna bakgrund bör ett utredningsarbete genomföras, med syfte att undersöka möjligheterna att göra utjämningssystemet enklare och mer

stabilt. Förenklingar av kostnadsutjämningen måste ställas mot systemets

förmåga att utjämna strukturella kostnadsskillnader. Om utjämningssystemet

skall förenklas och göras mer stabilt måste därför fördelarna med en större

stabilitet och ökade möjligheter till förståelse av systemets konstruktion

och funktion ställas mot nackdelarna av en eventuell minskad träffsäkerhet i

utjämningen av strukturella kostnadsskillnader, och mot frågan om huruvida

likvärdiga ekonomiska förutsättningar ändå kan skapas. Frågan om förenkling

måste analyseras utifrån bl.a. demokratiska, planeringsmässiga och praktiska

aspekter samt inte minst rättviseaspekter. Även samhällsekonomiska aspekter

kan behöva belysas.

Uppdraget

En expertgrupp tillkallas med uppgift att förutsättningslöst pröva olika möjligheter att göra utjämningssystemet för kommuner och landsting enklare

och mer stabilt samtidigt som det fortfarande skall uppfylla de

grundläggande intentionerna med utjämningen. Flera alternativ skall

analyseras och jämföras ur de olika aspekter som angivits ovan. Alternativen

skall vara statsfinansiellt neutrala.

Redovisning av uppdraget

Expertgruppen skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast 30 november 2000.