Dir. 1999:64

Ansvaret för en säker vägtrafik

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde den 1 juli 1999

Bakgrund

Reformbehov

Uppdraget

Övrigt

Redovisning av uppdraget

Dir. 1999:64

Beslut vid regeringssammanträde den 1 juli 1999

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar för en säker vägtrafik. Utredaren skall,

med utgångspunkt i nollvisionen, analysera brister i nuvarande lagstiftning

avseende systemutformarnas (de som ansvarar för vägtransportsystemets

utformning och funktion) ansvar för ett säkert vägtransportsystem.

Utredaren skall kartlägga vilka bestämmelser om produkters och tjänsters

säkerhet som gäller inom andra transportslag och i arbetslivet. Utifrån

denna kunskap skall utredaren föreslå lämpliga regler för

vägtransportsystemet. Utredaren skall lämna förslag till nya eller ändrade

bestämmelser, sanktioner och kontrollsystem som utredningen ger upphov till.

Utredaren skall även utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående

vägtrafikinspektion och lämna förslag till hur en sådan inspektion bör

organiseras samt vilka uppgifter och befogenheter den skall ha och hur den

skall finansieras.

Bakgrund

Nollvisionen som utgångspunkt

Hösten 1997 beslutade riksdagen att det långsiktiga målet för

trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt

till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt

att vägtransportsystemets utformning och funktion skall anpassas till de

krav som följer av detta (prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr.

1997/98:11).

Regeringen konstaterar i proposition 1996/97:137 att systemutformarna inte har någon lika uttalad och långtgående skyldighet att vidta åtgärder till

förekommande av olyckor och personskador som vägtrafikanten har enligt

vägtrafikkungörelsen (1972:603).

I proposition 1996/97:137 förordar regeringen ett delat ansvar mellan systemutformare och trafikanterna. Enligt regeringen bör systemutformarna

ha det yttersta ansvaret för att vägtransportsystemets utformning och

funktion anpassas till de krav som följer av nollvisionen.

Den nya inriktningen för trafiksäkerhetsarbetet innebär bl.a. att de s.k systemutformarna, däribland offentliga och privata organisationer som

ansvarar för utformning och drift av vägar, fordon och transporttjänster,

fordonstillverkare samt yrkestrafikens organisationer, bör vidta

ytterligare åtgärder i den mån detta krävs för att motverka att människor

dödas eller skadas allvarligt i vägtrafiken. Människans fysiska

förutsättningar att tåla yttre våld vid trafikolyckor skall härvid vara

normgivande.

I den transportpolitiska propositionen (prop. 1997/98:56) anger regeringen som etappmål att antalet personer som dödas i vägtrafikolyckor bör ha

minskat med minst 50% till år 2007 räknat från 1996 års nivå.

Riksdagen beslutade på våren 1999 att nollvisionen ligger fast och gav regeringen tillkänna att regeringen borde låta utreda inrättandet av en för

vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion (bet. 1998/99:TU9, rskr.

1998/99:197).

Reformbehov

För närvarande finns flera bestämmelser som på olika sätt reglerar

systemutformarnas ansvar för frågor som rör trafiksäkerheten inom

vägtransportsystemet. Hit hör bestämmelser och kontrollsystem som rör

fordons utrustning och beskaffenhet, arbetsmiljön vid yrkesmässiga

transporter och utformningen och lokaliseringen av bebyggelse längs vägar.

Vidare finns det bestämmelser inom andra juridiska områden där lagstiftaren

ger uttryck för ett synsätt som bör kunna tillämpas även vid överväganden

som rör ansvar, kontroll och sanktioner avseende vägtransportsystemets

säkerhet. Exempel på detta är arbetarskyddslagstiftningen och

produktsäkerhetslagstiftningen. Trots att det redan i dag finns flera

bestämmelser som på olika sätt reglerar systemutformarnas ansvar är dessa

bestämmelser diffusa och oklara. Det finns därför ett behov av en bred

översyn av samhällets och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten.

Vägtrafiken är det transportslag där flest personer omkommer och skadas.

Vägtrafiken har också den största mängden yrkesmässig trafik och flest

yrkestrafikutövare. Det är därför naturligt att vägtrafiken, i likhet med

andra områden och transportgrenar, omges av en effektiv, tydlig och

enhetlig lagstiftning för att säkra trafikanternas rätt till en säker

vägtrafik. Lagstiftningen bör därför klargöra systemutformarnas ansvar,

vilken eller vilka instanser som bör kontrollera efterlevnaden av en sådan

lagstiftning samt vilka sanktioner som bör kunna utdömas vid överträdelser

av lagen. En eventuell lagstiftning bör tydliggöra systemutformarnas

skyldigheter att på ett planlagt sätt tillämpa bästa möjliga teknik och

ordna bl.a. infrastruktur, fordon och transporter så att människors tolerans

mot yttre våld vid trafikolyckor inte överskrids vid normalt användande av

systemet.

Riksdagen har som ovan angetts som sin mening gett till känna att regeringen

bör låta utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående

vägtrafikinspektion - med uppgift att nå, och dela med sig av, en ökad

kunskap om trafikolyckornas orsaker (bet. 1998/99:TU9, rskr. 1998/99:197).

Det är regeringens mening att efterlevnaden av den lagstiftning som

tydliggör systemutformarnas ansvar måste kontrolleras av ett fristående

organ, en s.k. vägtrafikinspektion.

Uppdraget

Utredaren skall göra en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar

för en säker vägtrafik. Utredaren skall, med utgångspunkt i nollvisionen,

analysera brister i nuvarande lagstiftning avseende systemutformarnas (de

som ansvarar för vägtransportsystemets utformning och funktion) ansvar för

ett säkert vägtransportsystem. Utredaren skall kartlägga vilka bestämmelser

om produkters och tjänsters säkerhet som gäller inom andra transportslag och

i yrkeslivet.

Utredaren skall också beakta de bestämmelser om produkters och tjänsters

säkerhet som finns inom andra juridiska områden, såsom

arbetarskyddslagstiftningen och produktsäkerhetslagstiftningen och överväga

hur dessa går att applicera på vägtransportsystemet. Utredaren skall lämna

förslag till nya eller ändrade bestämmelser, sanktioner och kontrollsystem

som utredningen ger upphov till.

Det är viktigt att påpeka att syftet med översynen inte är att undersöka och

förändra möjligheten för sakägare att i enskilda fall kunna driva

civilrättsliga processer gentemot t.ex. väghållare, fordonstillverkare

eller åkerier. I sådana fall anser regeringen att dagens regler är

tillräckliga. Utredningen bör i stället fokusera på hur system kan skapas

för att få en snabb och ständig förbättring av vägtransportsystemet som

leder till ett säkrare vägtransportsystem. I översynen ingår inte heller att

se över gällande trafikregler och sanktionssystem för vägtrafikanter.

Utredaren skall även utreda inrättandet av en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion och lämna förslag till hur en sådan inspektion bör

organiseras samt vilka uppgifter och befogenheter den skall ha och hur den

skall finansieras. Erfarenheter av arbetet i övriga i landet verksamma

inspektioner med tillsynsuppgifter vad gäller säkerhet skall härvid beaktas.

Utredningen skall utreda inspektionens roll vad gäller beslut om

hastigheter enligt gällande trafikförordning. Utredningen skall vidare

beakta de eventuella särskilda omständigheter som kan gälla för arbetet med

säkerhet inom vägrafikområdet i samråd med Rikspolisstyrelsen, Vägverket,

företrädare för kommuner och landsting, AB Svensk Bilprovning,

frivilligorganisationerna och större transportföretag samt bilindustrin.

Utredaren skall också undersöka inspektionens möjligheter att arbeta med

påverkansmetoder såsom konsumentupplysning, teknisk upphandling, aktiv

mediabearbetning och utvärderingar för att åstadkomma ansvarstagande av

systemutformarna.

Det står utredaren fritt att utöver vad som nu angivits även ta upp andra

närliggande frågor i den utsträckning detta bedöms nödvändigt för att

tillmötesgå kravet på en bred översyn av samhällets och näringslivets ansvar

för en säker vägtrafik.

Övrigt

Utredaren skall samråda med Rikspolisstyrelsen, trafikverken, Konkurrensverket, Statens institut för kommunikationsanalys, företrädare för

kommuner och landsting.

Utredarens förslag skall vara i överensstämmelse med EU:s regler för statsstöd och konkurrens.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 maj 2000.

Frågan om en för vägtrafiken fristående vägtrafikinspektion kan, om

utredaren bedömer det lämpligt; särredovisas i ett delbetänkande den 31

december 1999.