Dir. 1999:65

Delegation för stöd till vissa kommuner och landsting med svårigheter att klara balanskravet

Innehåll

Sammanfattning av uppdraget

Bakgrund

Uppdraget

Redovisning av uppdraget

Dir. 1999:65

Beslut vid regeringssammanträde den 19 augusti 1999.

Sammanfattning av uppdraget

En kommuns eller ett landstings svårigheter att nå balans i ekonomin kan bero på flera olika yttre strukturella faktorer. Regeringen gör bedömningen

att det finns ett antal kommuner och landsting där särskilda åtgärder

behöver vidtas för att kravet på ekonomisk balans skall uppnås. En särskild

delegation tillkallas därför för att inför regeringens beslut bereda ärenden

om ett eventuellt ekonomiskt stöd skall ges till vissa kommuner och

landsting för åtgärder i syfte att nå ekonomisk balans, och att därvid

överlägga med berörda kommuner och landsting om vilka åtgärder de bör

vidta. Ett förslag till överenskommelse om villkoren för stödet skall

upprättas i samarbete med kommunen respektive landstinget. Delegationen

skall endast bereda ärenden som överlämnas av regeringen.

Bakgrund

Krav på ekonomisk balans för kommuner och landsting

I propositionen Den kommunala redovisningen (prop. 1996/97:52) föreslog regeringen att ett lagreglerat krav på ekonomisk balans skulle införas för

kommuner från år 1999 och för landsting från år 2000. Balanskravet föreslogs

gälla även kommunalförbund. I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.

1996/97:150) föreslogs en ändrad tidpunkt för införandet av balanskravet så

att det skall tillämpas lika för kommuner, landsting och kommunalförbund

första gången för räkenskapsåret 2000.

Balanskravet innebär att budgeten varje år skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Ett eventuellt negativt resultat vid räkenskapsårets

slut skall återställas inom två år. I propositionen om den kommunala

redovisningen angavs också vilka förutsättningar i övrigt som skall gälla

för balanskravet. I praktiken innebär detta ett förtydligande av vad som

redan gällt. I förarbetena till 1991 års kommunallag sägs uttryckligen att

det "sett över någon tid av inte alltför lång varaktighet måste vara balans

mellan kommunernas och landstingens inkomster och utgifter" samt att en

konsekvent underbalansering av budgetarna inte kan anses förenlig med god

ekonomisk hushållning (prop. 1990/91:117 s. 211).

Balanskravet skall ses som ett instrument för att förhindra en fortlöpande urgröpning av kommunernas och landstingens ekonomi. Det skall ge

grundförutsättningar för en långsiktig stabil finansiell utveckling. Den

bakomliggande tanken är att skapa garantier för att varje generation bär

kostnaderna för den service som generationen själv beslutat om och själv

konsumerar. Det skall också skapa förtroende hos t.ex. kreditgivare och

leverantörer för kommunernas och landstingens förmåga att fullgöra sina

ekonomiska åtaganden.

Riksdagen antog regeringens förslag med vissa lagtekniska justeringar (bet.

1996/97:FiU15, rskr. 1996/97:281). Ändringarna i kommunallagen trädde i

kraft den 1 januari 1998 (SFS 1997:615). De nya reglerna om balanskravet

skall tillämpas senast avseende räkenskapsåret 2000. Balanskravet knyts i

huvudsak till resultaträkningen. Skälet är att möjliggöra enkla och

ändamålsenliga restriktioner. Vissa restriktioner framgår av propositionen

Den kommunala redovisningen. Lagen om kommunal redovisning (SFS 1997:614)

med bestämmelser om bl.a. resultaträkningen behandlades i samma proposition.

Förutsättningar för enskilda kommuner och landsting att uppnå balanskravet

I 1999 års ekonomiska vårproposition presenterades resultatet av en

enkätundersökning i kommuner och landsting som genomförts av Statistiska

centralbyrån, på uppdrag av Finansdepartementet, i december 1998.

Undersökningen bygger på kommunernas och landstingens beslut om budget för

år 1999 och på de ekonomiska planer som samtidigt togs fram för åren 2000

och 2001. Enligt enkätsvaren räknar 80 procent av de 225 kommuner som svarat

med att uppnå ett positivt resultat för år 2000. Bland landstingen, av vilka

samtliga har besvarat enkäten, är det 12 av 20 som räknar med att uppnå ett

positivt resultat år 2000.

En analys av svaren i SCB:s enkät visar på svårigheterna att få en tydlig bild av dels kommunernas och landstingens förutsättningar, dels deras

ambitioner att klara balanskravet. Några av de kommuner som svarat, och som

enligt nuvarande planer uppvisar ett negativt resultat år 2000, skulle genom

mindre besparingar klara balanskravet. En del av de kommuner som uppger

att de inte klarar balanskravet planerar trots detta för realt sett ökade

verksamhetskostnader jämfört med år 1998. Ett antal kommuner kommer, med

utgångspunkt från deras resultat för år 1998, att behöva genomföra betydande

åtgärder för att uppnå ett positivt resultat år 2000. Dessa kommuner

återfinns i lika stor utsträckning bland dem som enligt sina planer kommer

att uppnå balanskravet som bland dem som uppger att de inte kommer att

klara kravet. Sammanfattningsvis finns det enligt enkätsvaren stora

skillnader både i förutsättningarna för och ambitionerna att uppnå kravet på

ekonomisk balans.

De kommuner som har problem till följd av stora åtaganden för boendet kan under vissa förutsättningar få hjälp genom Bostadsdelegationen som har

inrättats för att tillfälligtvis hantera det särskilda stöd som lämnas

enligt förordningen (1998:666) om statligt stöd för vissa kommunala

åtaganden för boendet (prop. 1997/98:119, bet. 1997/98BoU:10, rskr.

1997/98:306). Stöd lämnas endast i den omfattning som behövs för att

kommunen skall kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser.

En kommuns eller ett landstings ekonomiska svårigheter beror ofta på olika yttre strukturella faktorer. En svag ekonomisk tillväxt i regionen, negativ

befolkningsutveckling, obalanser i åldersstrukturen samt behov av

infrastrukturinvesteringar är exempel på faktorer som kan försvåra

anpassningen av verksamheten till de ekonomiska ramarna. En kommun eller

ett landsting som utsätts för kraftiga strukturella förändringar kan få

svårt att nå balans i ekonomin.

Regeringen bedömer att det kan finnas 40-50 kommuner och ett antal landsting som har problem i första hand till följd av sådana strukturella faktorer som

nämnts, och där särskilda åtgärder behöver vidtas för att kravet på

ekonomisk balans skall kunna uppnås. Det kan vara fråga om olika typer av

rekonstruktiva åtgärder, exempelvis omstrukturering i form av

kompetensutveckling och liknande. I vissa fall kan kommunen eller

landstinget behöva ekonomiskt stöd för att genomföra åtgärder med en annan

inriktning än vad som gäller för det tillfälliga stöd som i dag kan lämnas

till kommuner med bostadsåtaganden. Medel för bidrag till särskilda

insatser i vissa kommuner och landsting har av riksdagen ställts till

regeringens förfogande för att även i sådana fall kunna bistå kommuner och

landsting som befinner sig i en särskilt svår ekonomisk situation. För att

föra en dialog med de berörda kommunerna och landstingen om vilka åtgärder

de kan vidta bör nu en särskild delegation tillkallas.

Uppdraget

En särskild delegation tillkallas för att inför regeringens beslut bereda ärenden om huruvida ett ekonomiskt stöd skall ges till vissa kommuner och

landsting för åtgärder i syfte att nå ekonomisk balans, och att därvid

överlägga med berörda kommuner och landsting om vilka åtgärder de bör

vidta. Delegationen skall endast bereda ärenden som överlämnas till den

efter särskilda beslut av regeringen.

För att regeringen skall kunna få en helhetsbild över de aktuella kommunernas eller landstingens ekonomiska situation behöver ansökningar om

stöd ha kommit in till regeringen senast den 1 november 1999.

Delegationen skall göra en grundlig analys av de enskilda kommunernas och landstingens ekonomiska situation och föra en aktiv dialog med dem om vilka

åtgärder som bör vidtas och vilka krav som måste ställas för att stöd skall

bli aktuellt. Vid sidan av direkta bidrag skall även andra former för ett

eventuellt stöd övervägas. Delegationen skall bedöma vilka åtgärder och

former för stöd som är mest lämpade med hänsyn till kommunens respektive

landstingets förutsättningar. I detta sammanhang skall särskilt

kostnadssidan i ekonomin analyseras och jämförelser göras med andra kommuner

eller landsting när möjliga åtgärder diskuteras. Kommunen eller landstinget

måste vidta åtgärder i syfte att effektivisera och rationalisera

verksamheten innan ett stöd kan lämnas. Det åligger därvid kommunen eller

landstinget att aktivt arbeta för att ta fram förslag till lämpliga

åtgärder, och att bistå delegationen med de underlag som kan behövas för

delegationens bedömningar. Delegationen bör också bistå kommunen eller

landstinget i arbetet med att finna långsiktigt hållbara lösningar.

Förslag om ekonomiskt stöd skall lämnas till regeringen endast för kommuner

och landsting som befinner sig i en särskilt svår ekonomisk situation och

som till följd av strukturella faktorer har problem att nå balans. Stödet

skall lämnas på sådana villkor att statens kostnader minimeras. Behovet av

ekonomiskt stöd skall prövas av delegationen dels mot kommunens eller

landstingets egna ekonomiska förutsättningar, dels mot de aktuella

åtgärdernas kostnad och ekonomiska effekt. Delegationens förslag som

innefattar stöd i form av bidrag till den enskilda kommunen eller det

enskilda landstinget måste baseras på de ekonomiska ramar regeringen

förfogar över för detta ändamål samt den totala ekonomiska situationen för

samtliga sökande kommuner och landsting.

Delegationen bör sträva efter att tillsammans med Bostadsdelegationen utveckla ett likartat synsätt på dels de kommunal-ekonomiska bedömningarna,

dels hur de strukturella faktorernas inverkan på en kommuns framtida

ekonomiska utveckling skall bedömas.

I de ärenden där delegationen bedömer att ekonomiskt stöd bör komma i fråga skall delegationen i samarbete med kommunen respektive landstinget upprätta

ett förslag till överenskommelse om villkoren för stödet. Villkoren skall

ange hur en rekonstruktion av ekonomin skall göras och i övrigt vilka

åtgärder som skall vidtas i syfte att nå ekonomisk balans. Förslaget till

överenskommelse skall också ange hur överenskommelsen skall följas upp.

Förslaget kommer sedan att ligga till grund för regeringens beslut. En

förutsättning för regeringens beslut om stöd skall beviljas är att förslaget

till överenskommelse har godkänts av kommunfullmäktige eller

landstingsfullmäktige.

Redovisning av uppdraget

Uppdraget skall redovisas löpande till regeringen och vara avslutat senast den 1 juli år 2000.