Ds 2006:18

Innehåll

TUSammanfattningUT ............................................................... 7

TU1UT TULagförslagUT ................................................................ 9

TU1.1UT TULag om ändring i luftfartslagen (1957:297)UT..........................9

TU1.2UT TULag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning

av olyckorUT .............................................................................12

TU1.3UT TULag om ändring i sekretesslagen (1980:100)UT ......................17

TU2UT TUFörordningstexterUT .................................................... 19

TU2.1UT TUFörordning om ändring i förordningen (1990:717)

om undersökning av olyckorUT...............................................19

TU2.2UT TUFörordning om ändring i luftfartsförordningen

(1986:171)UT.............................................................................25

TU3UT TUEG-direktivetUT .......................................................... 31

TU3.1UT TUAllmänt om direktivetUT .........................................................31

TU3.2UT TUKort om direktivets bestämmelserUT......................................33

TU4UT TUEn språkfrågaUT ......................................................... 39

3

Innehåll

Ds 2006:18

TU5UT TUHur skall direktivet genomföras i Sverige?UT ..................41

TU5.1UT TUAllmänna tankarUT...................................................................41

TU5.2UT TUHur direktivets bestämmelser kan genomföras i

svensk lagstiftningUT................................................................42

TU5.3UT TUStraffrättslig bestämmelseUT....................................................57

TU5.4UT IkraftträdanTU deUT.......................................................................57

TU6UT TUSekretessfrågorUT .......................................................59

TU6.1UT TUSekretessbestämmelser i andra EG-rättsakter på den

civila luftfartens områdeUT ......................................................59

TU6.1.1UT TUEASA-förordningenUT .................................................59

TU6.1.2UT TURegelverket om det gemensamma luftrummetUT.......61

TU6.1.3UT TUEG-direktivet om kontroller av tredjelandsflygUT .....63

TU6.2UT Befintlig TU sekretessregleringUT..................................................65

TU6.3UT TUVilka åtgärder krävs för svensk delUT .....................................67

TU6.4UT TUSvenska myndigheters informationsskyldighet

rörande uppgifter som är sekretesskyddade härUT.................74

TU6.5UT TUFrågan om meddelarfrihetUT ...................................................75

TU7UT TUKonsekvenserUT..........................................................77

TU8UT TUFörfattningskommentarerUT .........................................79

TULag om ändring i luftfartslagen (1957:297)UT .................................79

TULag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av

olyckorUT..................................................................................80

TULag om ändring i sekretesslagen (1980:100)UT................................81

4

Ds 2006:18 Innehåll

TBilaga UEuropaparlamentets och rådets direktiv

2003/42/EG av den 13 juni 2003 om

rapportering av händelser inom civil luftfartU............ 83T

5

Sammanfattning

I denna promemoria lämnas förslag till bestämmelser för att

Sverige skall genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/42/EG av den 13 juli 2003 om rapportering av händelser

inom civil luftfart. Med händelser avses i detta sammanhang

sådant som inträffat och som avviker från det normala och har

eller kunnat ha påverkat flygsäkerheten. Händelsen skall inte

vara av så allvarligt slag att regelverket om undersökning av

olyckor och allvarliga tillbud är tillämpligt. Rapporter om

händelser skall lagras i särskilda databaser som skall vara tillgängliga

för flygsäkerhetsmyndigheterna i Europa. Därigenom

skall de som är ansvariga för flygsäkerhetsfrågor få bättre

underlag för sina beslut och åtgärder och förhoppningsvis kunna

avhjälpa brister innan dessa får allvarliga konsekvenser.

Ett viktigt inslag i förslagen till bestämmelser är nya bestämmelser

i sekretesslagen (1980:100). Dessa nya sekretessbestämmelser

blir också tillämpliga i förhållande till andra rättsakter

från EU som rör civil luftfart, som därigenom kan bli genomförda

på ett mera komplett sätt än vad som hunnit göras hittills.

Det gäller framför allt att sekretess skall gälla uppgifter som

svenska myndigheter får tillgång till genom olika samarbeten

mellan europeiska luftfartsmyndigheter och kommissionen. Om

en sådan uppgift är sekretesskyddad i sitt ”ursprungsland” skall

den vara det även här. Det föreslås också ett sekretesskydd för

den person som rapporterar in inträffade händelser. Hon eller

han får också ett extra lagskydd rörande sin anställning.

För att kunna använda ordet ”händelse” för mindre allvarliga

incidenter föreslås att begreppet ”allvarlig händelse” används

7

Sammanfattning

Ds 2006:18

som samlingsbegrepp i lagstiftningen kring undersökning av

olyckor.

Genomförandet av direktiv 2003/42/EG är försenat, varför

lagförslagen bör träda i kraft snarast. Något exakt datum för

ikraftträdandet anges inte i denna promemoria.

8

1 Lagförslag

1.1 Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivsTPF

1

FPT i fråga om luftfartslagen (1957:297)TPF

2

FPT

dels att 11 kap. 7 § samt rubriken närmast före 11 kap. 1 § skall

ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap.

8–11 §§, samt närmast före 11 kap. 8 § en ny rubrik av följande

lydelse.

11 kap.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Flygräddningstjänst, bärgning

och undersökning av

luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst, bärgning,

undersökning av luftfartsolyckor

och rapportering

av händelser

TP

1

PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om

rapportering av händelser inom civil luftfart, EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex

32003L0042.

TP

2

PT Lagen omtryckt 1986:166.

9

Lagförslag

Ds 2006:18

7 §TPF

3

FPT

Om undersökning från

säkerhetssynpunkt av luftfartsolyckor

och andra

händelser som berör luftfarten

finns bestämmelser i lagen

(1990:712) om undersökning

av olyckor.

Om undersökning från

säkerhetssynpunkt av luftfartsolyckor

och andra allvarliga

händelser som berör

luftfarten finns bestämmelser i

lagen (1990:712) om undersökning

av olyckor.

Rapportering av händelser m.m.

8 §TPF

4

FPT

Som ett bidrag till en förbättrad

flygsäkerhet skall

händelser inom civil luftfart

rapporteras, och rapporterna

samlas in, lagras, skyddas och

spridas.

Med händelse inom civil

luftfart avses driftsavbrott,

defekt, fel eller annan onormal

omständighet som har eller

kan ha inverkat på flygsäkerheten

men inte lett till haverier

eller sådana allvarliga tillbud

som regleras i lagen (1990:712)

om undersökning av olyckor.

9 §TPF

5

FPT

Regeringen meddelar

närmare bestämmelser om

vilka personer inom civil luftfart

som skall vara skyldiga att

rapportera händelser enligt 8 §.

TP

3

PT Senaste lydelse 1990:713.

TP

4

PT Tidigare upphävd 1990:713.

TP

5

PT Tidigare upphävd 1990:713.

10

Ds 2006:18 Lagförslag

Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer

meddelar närmare bestämmelser

i övrigt om rapportering

m.m. av händelser.

10 §TPF

6

FPT

En arbetstagare får inte

sägas upp eller avskedas enbart

på grund av att arbetstagaren

rapporterar en händelse. Sker

det ändå, skall uppsägningen

eller avskedandet ogiltigförklaras,

om arbetstagaren begär

det.

11 §TPF

7

FPT

En arbetstagare som

rapporterar en händelse är inte

skyldig att bara av detta skäl

godta

1. några andra minskade

anställningsförmåner eller försämrade

arbetsvillkor, eller

2. någon annan omplacering

än en sådan som kan ske inom

ramen för anställningsavtalet.

U

Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.

TP

6

PT Tidigare upphävd 1990:713.

TP

7

PT Tidigare upphävd 1990:713.

11

Lagförslag

Ds 2006:18

1.2 Lag om ändring i lagen (1990:712) om

undersökning av olyckor

Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9–12 och 15 §§ lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Undersökning enligt denna

lag skall göras i fråga om

händelser som har inträffat i

Sverige. Om en sådan händelse

berör ett utländskt fartyg, får

undersökning enligt denna lag

dock göras endast om det finns

särskilda skäl och fartyget

befinner sig inom Sveriges

sjöterritorium.

Undersökning enligt denna

lag av en händelse som berör

ett svenskt fartyg eller luftfartyg

skall göras även när

händelsen har inträffat utomlands,

om annat inte följer av

en internationell överenskommelse

som har biträtts av

Sverige.

Undersökning enligt denna

lag skall göras i fråga om allvarliga

händelser som har inträffat

i Sverige. Om en sådan

allvarlig händelse berör ett utländskt

fartyg, får undersökning

enligt denna lag dock

göras endast om det finns särskilda

skäl och fartyget befinner

sig inom Sveriges sjöterritorium.

Undersökning enligt denna

lag av en allvarlig händelse som

berör ett svenskt fartyg eller

luftfartyg skall göras även när

denna har inträffat utomlands,

om annat inte följer av en

internationell överenskommelse

som har biträtts av

Sverige.

Vid tillämpningen av första stycket skall dock alltid iakttas de

bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i

internationella överenskommelser som har biträtts av Sverige.

12

Ds 2006:18 Lagförslag

6 §

Syftet med en undersökning

enligt denna lag skall vara att

1. så långt som möjligt klarlägga

såväl händelseförloppet

och orsaken till händelsen som

skador och effekter i övrigt,

2. ge underlag för beslut om

åtgärder som har som mål att

förebygga en upprepning av

händelsen eller att begränsa

effekten av liknande händelser,

3. ge underlag för en bedömning

av de insatser som

samhällets räddningstjänst har

gjort i samband med händelsen

och, om det finns skäl därtill,

för förbättringar av räddningstjänsten.

Syftet med en undersökning

enligt denna lag skall vara att

1. så långt som möjligt klarlägga

såväl händelseförloppet

och orsaken till den allvarliga

händelsen som skador och

effekter i övrigt,

2. ge underlag för beslut om

åtgärder som har som mål att

förebygga en upprepning av

den allvarliga händelsen eller

att begränsa effekten av liknande

allvarliga händelser,

3. ge underlag för en bedömning

av de insatser som

samhällets räddningstjänst har

gjort i samband med den allvarliga

händelsen och, om det

finns skäl därtill, för förbättringar

av räddningstjänsten.

7 §

Den myndighet som gör en

undersökning enligt denna lag

skall, i den mån det är praktiskt

genomförbart, underrätta

dem som kan vara berörda av

den allvarliga händelsen och ge

dem tillfälle att yttra sig. Dessa

har rätt att närvara vid undersökning

på olycksplatsen och

vid utredningsarbetet i övrigt,

om det kan ske utan men för

utredningen.

Den myndighet som gör en

undersökning enligt denna lag

skall, i den mån det är praktiskt

genomförbart, underrätta

dem som kan vara berörda av

händelsen och ge dem tillfälle

att yttra sig. Dessa har rätt att

närvara vid undersökning på

olycksplatsen och vid utredningsarbetet

i övrigt, om det

kan ske utan men för utredningen.

13

Lagförslag

Ds 2006:18

9 §

Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får

hålla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse

för utredningen. Myndigheten får också granska handlingar

eller föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet

som gör undersökningen begära att polismyndigheten

lämnar den hjälp som behövs vid utredningen. För polismyndighetens

utredning gäller bestämmelserna om förundersökning i 23

kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.

Den myndighet som gör

undersökningen har rätt att få

tillträde till platsen för händelsen

. Om tillträde vägras, får

polismyndigheten lämna den

hjälp som behövs.

Den myndighet som gör

undersökningen har rätt att få

tillträde till platsen för den allvarliga

händelsen. Om tillträde

vägras, får polismyndigheten

lämna den hjälp som behövs.

10 §

Den myndighet som gör

undersökningen får begära att

vittnen eller sakkunniga hörs

vid domstol eller att någon

föreläggs att tillhandahålla

handlingar eller föremål. En

sådan begäran skall göras hos

den tingsrätt inom vars område

händelsen har inträffat eller den

berörda personen vistas.

Rätten skall hålla förhör eller

meddela föreläggande, om laga

hinder inte möter. Därvid

gäller bestämmelserna om

bevisupptagning utom

huvudförhandling.

Den myndighet som gör

undersökningen får begära att

vittnen eller sakkunniga hörs

vid domstol eller att någon

föreläggs att tillhandahålla

handlingar eller föremål. En

sådan begäran skall göras hos

den tingsrätt inom vars område

den allvarliga händelsen har

inträffat eller den berörda

personen vistas. Rätten skall

hålla förhör eller meddela

föreläggande, om laga hinder

inte möter. Därvid gäller bestämmelserna

om bevisupptagning

utom huvudförhandling.

14

Ds 2006:18 Lagförslag

11 §

Om det har inträffat en

olycka eller en annan händelse

som undersöks enligt denna

lag, får egendom som kan antas

vara av betydelse för undersökningen

inte rubbas utan

tillstånd av polismyndigheten

eller den myndighet som

undersöker händelsen.

Om det har inträffat en

olycka eller en annan allvarlig

händelse som undersöks enligt

denna lag, får egendom som

kan antas vara av betydelse för

undersökningen inte rubbas

utan tillstånd av polismyndigheten

eller den myndighet som

undersöker den allvarliga

händelsen.

Detta gäller inte, om egendomen rubbas för att rädda

människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill.

12 §

Den som har tagit till vara

egendom som avses i 11 §

första stycket skall genast

anmäla det till polismyndigheten

eller den myndighet som

undersöker olyckan. Detsamma

gäller den som, efter en

händelse som berör luftfarten,

sjöfarten eller spårtrafiken och

som undersöks enligt denna

lag, har tagit till vara egendom

som har transporterats med

det luftfartyg, fartyg eller

spårfordon som berörs av

händelsen eller egendom som

hör till luftfartyget, fartyget,

spårfordonet eller till den spåranläggning

som berörs av

händelsen. Om det behövs, får

myndigheten ta hand om

Den som har tagit till vara

egendom som avses i 11 §

första stycket skall genast

anmäla det till polismyndigheten

eller den myndighet som

undersöker olyckan. Detsamma

gäller den som, efter en

allvarlig händelse som berör

luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken

och som undersöks

enligt denna lag, har tagit till

vara egendom som har transporterats

med det luftfartyg,

fartyg eller spårfordon som

berörs av den allvarliga

händelsen eller egendom som

hör till luftfartyget, fartyget,

spårfordonet eller till den spåranläggning

som berörs av den

allvarliga händelsen. Om det

15

Lagförslag

Ds 2006:18

egendomen. behövs, får myndigheten ta

hand om egendomen.

15 §

Regeringen får i fråga om

kommunal räddningstjänst

föreskriva att kommunen skall

underrätta den myndighet som

avses i 5 § första stycket om en

händelse som skall undersökas

enligt denna lag.

Regeringen får i fråga om

kommunal räddningstjänst

föreskriva att kommunen skall

underrätta den myndighet som

avses i 5 § första stycket om en

allvarlig händelse som skall

undersökas enligt denna lag.

U

Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.

16

Ds 2006:18 Lagförslag

1.3 Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100) skall

införas två nya paragrafer, 4 kap. 6 § och 7 kap. 52 §, av följande

lydelse.

4 kap.

6 § Sekretess gäller i verksamhet som avser internationellt samarbete

avseende tillsyn av civil luftfart eller annat samarbete om

flygsäkerhet för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig

organisation, om det kan antas att det varit en förutsättning

för den andra statens eller den mellanfolkliga organisationens

lämnande av informationen att uppgiften inte skulle

röjas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst

fyrtio år.

7 kap.

52 § Sekretess gäller hos Luftfartsstyrelsen för uppgift som

lämnats av enskild i rapport om händelser inom civil luftfart

enligt 11 kap. 8 § luftfartslagen (1957:297) om det kan antas att

den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men

om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst

femtio år.

U

Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.

17

2 Förordningstexter

2.1 Förordning om ändring i förordningen

(1990:717) om undersökning av olyckor

Regeringen föreskriver att 2, 3, 6, 8, 9, 14, 15, 17, 19, 20, 22–

26 §§ förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor

skall ha följande lydelse.

2 § Statens haverikommission får överlåta åt någon annan att

göra en undersökning. Överlåtelsen får avse en enskild allvarlig

händelse eller en viss typ av allvarliga händelser.

En undersökning får dock inte överlåtas, om det skulle rubba

tilltron till undersökningens objektivitet att den inte görs av

haverikommissionen eller om det i övrigt finns särskilda skäl att

undersökningen görs av kommissionen.

3 §TPF

1

FPT Allvarliga händelser som inte är av den art som anges i 2 §

lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall undersökas

enligt lagen, om det är påkallat från säkerhetssynpunkt att

undersökningen görs.

Undersökningen görs av

1. Luftfartsstyrelsen, när det gäller allvarliga händelser som

berör annan luftfart än militär luftfart,

2. Sjöfartsverket, när det gäller allvarliga händelser som berör

annan sjöfart än militär sjöfart,

TP

1

PT Senaste lydelse 2004:1118.

19

Förordningstexter

Ds 2006:18

3. Försvarsmakten, när det gäller allvarliga händelser som

berör den militära luft- eller sjöfarten,

4. Järnvägsstyrelsen, när det gäller allvarliga händelser som

berör trafiken med järnväg, tunnelbana eller spårväg,

5. Statens haverikommission, när det gäller allvarliga händelser

som inte berör luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken.

Statens haverikommission har rätt att undersöka allvarliga

händelser som avses i andra stycket 1–4, om det finns särskilda

skäl.

6 § Tillsynsmyndigheten skall ställa experter till Statens haverikommissions

förfogande för undersökningar av allvarliga

händelser som berör myndighetens ansvarsområde, om detta inte

äventyrar myndighetens möjlighet att fullgöra andra angelägna

uppgifter.

Tillsynsmyndigheten och Statens räddningsverk har rätt till

insyn i haverikommissionens undersökningar, om undersökningarna

berör dessa myndigheters ansvarsområde.

8 §TPF

2

FPT I fråga om underrättelser till utländska myndigheter och

internationella organisationer om undersökning av en allvarlig

händelse som berör ett luftfartyg samt sådana myndigheters och

organisationers medverkan vid undersökningarna skall Statens

haverikommission beakta 15 § samt sådana bestämmelser i 1944

års Chicagokonvention om den civila luftfarten som är bindande

för Sverige och, om det inte strider mot lag eller är olämpligt på

annat sätt, även andra bestämmelser i konventionen.

Om en allvarlig händelse som berör ett fartyg skall undersökas

enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, skall

Statens haverikommission i fråga om samarbete med utländska

myndigheter beakta den av Internationella sjöfartsorganisationen

den 27 november 1997 antagna resolutionen A.849(20) (koden

för utredning av sjöolyckor), om det inte strider mot lag eller är

olämpligt på annat sätt.

TP

2

PT Senaste lydelse 2001:879.

20

Ds 2006:18 Förordningstexter

9 § I fråga om allvarliga händelser som berör luftfarten, sjöfarten

eller spårtrafiken får åtgärder som avses i 8 § andra stycket lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor, vidtas, förutom av

polismyndigheten, av tillsynsmyndigheten.

14 §TPF

3

FPT Statens haverikommission skall lämna rapport till tillsynsmyndigheten

eller, i andra fall än som avses i 3 § andra stycket

1–4, den myndighet vars ansvarsområde den allvarliga händelsen

berör.

Rapport om en allvarlig händelse som berör militär luft- eller

sjöfart skall lämnas även till tillsynsmyndigheten för motsvarande

civila verksamhet.

15 §TPF

4

FPT Om det inte strider mot lag, skall en kopia av rapporten

sändas till de myndigheter och organisationer som med stöd av

8 § första stycket har getts tillfälle att närvara vid undersökningen,

samt till Europeiska gemenskapens kommission. Skulle

översändandet av en sådan kopia strida mot lag skall i stället

ytterligare en rapport tas fram utan de uppgifter som inte får

översändas och sändas till Europeiska gemenskapens kommission.

Om undersökningen avser en allvarlig händelse som berör ett

danskt, finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, skall en kopia av

rapporten sändas till säkerhetsmyndigheten i den andra staten.

Om undersökningen avser en allvarlig händelse som berör ett

fartyg som är registrerat i en annan stat än som anges i andra

stycket och om undersökningen har begärts av en myndighet i

den andra staten, skall rapporten överlämnas till den myndigheten

genom Utrikesdepartementets försorg.

17 §TPF

5

FPT Om det behövs för att undvika liknande allvarliga händelser

som den undersökningen avser eller för att begränsa effekten

av sådana allvarliga händelser, skall Statens haverikommission,

TP

3

PT Senaste lydelse 1994:180.

TP

4

PT Senaste lydelse 1996:642.

TP

5

PT Senaste lydelse 1996:642.

21

Förordningstexter

Ds 2006:18

innan undersökningen avslutas och rapporten är färdig, göra en

anmälan till den myndighet som avses i 14 § första stycket. Uppgift

om en sådan anmälan skall tas in i rapporten.

Om haverikommissionen i en rapport eller anmälan enligt

första stycket föreslår att åtgärder vidtas för att undvika liknande

allvarliga händelser som den undersökningen avser eller för att

begränsa effekten av sådana allvarliga händelser, skall myndigheten

underrätta haverikommissionen om sin inställning till de

föreslagna åtgärderna.

En säkerhetsrekommendation skall utformas på sådant sätt att

den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i

samband med en olycka eller tillbud.

19 §TPF

6

FPT Om en undersökning skall ske enligt lagen (1990:712) om

undersökning av olyckor i fråga om en allvarlig händelse som

berör ett utländskt fartyg, får Statens haverikommission begära

att Sjöfartsverket och Tullverket på den plats där fartyget

befinner sig inte före undersökningens slut vidtar någon åtgärd

som främjar fartygets avgång.

20 §TPF

7

FPT Rapportering enligt 5 kap. 8 § första eller andra stycket

luftfartslagen (1957:297) eller enligt 6 kap. 14 § första eller andra

stycket sjölagen (1994:1009) skall omedelbart göras till tillsynsmyndigheten

. Detsamma gäller för verksamhetsutövare i fråga

om olyckor och tillbud till olyckor som avses i 2 § första stycket

3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor vid drift av järnväg,

tunnelbana eller spårväg. En muntlig rapport skall så snart

som möjligt följas av en skriftlig rapport.

En befälhavare på ett svenskt luftfartyg, handelsfartyg, fiskefartyg

eller statsfartyg och den som driver verksamhet på järnväg,

tunnelbana eller spårväg skall på begäran av tillsynsmyndigheten

rapportera även i andra fall än som avses i första stycket,

om en allvarlig händelse har inträffat eller kan antas ha inträffat

TP

6

PT Senaste lydelse 1999:509.

TP

7

PT Senaste lydelse 1995:177.

22

Ds 2006:18 Förordningstexter

som kan vara av betydelse för luftfartens säkerhet, sjösäkerheten

eller säkerheten i spårtrafik.

Närmare föreskrifter om rapportering enligt första eller andra

stycket får meddelas av tillsynsmyndigheten efter samråd med

Statens haverikommission.

22 §TPF

8

FPT Inträffar det vid användningen av ett svenskt militärt luftfartyg

inom en annan stats område en allvarlig händelse som

avses i 21 § första stycket, skall Försvarsmakten genast underrätta

chefen för försvarsdepartementet.

23 § Inträffar det vid användningen av ett svenskt fartyg utomlands

en allvarlig händelse som avses i 21 § första stycket, skall

lönad svensk utlandsmyndighet så snart den fått kännedom om

den allvarliga händelsen underrätta tillsynsmyndigheten, om det

lämpligen kan ske.

Om ett fartyg som hör hemma i en främmande stat har förlist,

strandat eller annars förolyckats inom svenskt sjöterritorium,

skall Sjöfartsverket utan dröjsmål underrätta det konsulat för

den främmande staten som är närmast olycksplatsen. Finns det

inte något konsulat för den främmande staten i Sverige, skall

dess beskickning i stället underrättas.

24 § Om det har inträffat en allvarlig händelse som avses i 2 §

första stycket 1–3 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,

skall tillsynsmyndigheten förvissa sig om att den allvarliga

händelsen är känd för polismyndigheten. Tillsynsmyndigheten

skall också se till att polismyndigheten får kännedom om vem

som undersöker den allvarliga händelsen.

25 § Tillsynsmyndigheten skall genast underrätta Statens

haverikommission om allvarliga händelser som avses i 24 §.

Myndigheten skall också, om kommissionen bestämmer det,

underrätta kommissionen om andra allvarliga händelser som kan

TP

8

PT Senaste lydelse 1994:180.

23

Förordningstexter

Ds 2006:18

antas vara av betydelse för luftfartens säkerhet, sjösäkerheten

eller säkerheten i spårtrafik.

26 § Kommunerna skall inom ramen för den kommunala räddningstjänsten,

i den utsträckning och på det sätt statens haverikommission

bestämmer, underrätta kommissionen om allvarliga

händelser som skall undersökas enligt lagen (1990:712) om

undersökning av olyckor.

U

Denna förordning träder i kraft den dd mm 2007.

24

Ds 2006:18 Förordningstexter

2.2 Förordning om ändring i luftfartsförordningen

(1986:171)

Regeringen föreskriverTPF

1

FPT i fråga om luftfartsförordningen

(1986:171)TPF

2

FPT

dels att 116 och 135 §§ samt rubriken närmast före 116 § skall

ha följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas tio nya paragrafer,

117–126 §§, samt närmast före 117, 124 och 125 §§ nya rubriker

av följande lydelse.

Undersökning av luftfartsolyckor och allvarliga tillbud

116 § Om undersökning från säkerhetssynpunkt av luftfartsolyckor

och andra allvarliga tillbud som berör luftfarten finns

närmare bestämmelser i förordningen (1990:717) om undersökning

av olyckor.

Händelser inom civil luftfart

117 §TPF

3

FPT Följande personer skall i enlighet med 11 kap. 8 § luftfartslagen

(1957:297) rapportera händelser som noterats vid

utövandet av sina funktioner

– operatören eller befälhavaren på ett motordrivet luftfartyg

som används av en operatör för vars verksamhet svensk myndighet

ombesörjer säkerhetsövervakningen,

– den som under övervakning av en medlemsstat bedriver

verksamhet avseende konstruktion, tillverkning, underhåll eller

modifiering av ett motordrivet luftfartyg, eller av dess utrustning

eller delar av denna,

TP

1

PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om

rapportering av händelser inom civil luftfart, EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex

32003L0042..

TP

2

PT Förordningen omtryckt 2005:38.

TP

3

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

25

Förordningstexter

Ds 2006:18

– den som under övervakning av svensk myndighet undertecknar

ett intyg om verkstadsrevision eller idrifttagande av ett

motordrivet luftfartyg, eller av dess utrustning eller delar av

denna.

– den som utövar en funktion för vilken det krävs trafikledartillstånd

eller tillstånd att hantera flyginformation,

– den som är chef vid en flygplats som är öppen för kommersiell

trafik här i landet,

– den som utövar en funktion som har samband med installation,

modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll

eller inspektion av flygnavigationsanläggningar som svensk

myndighet skall ansvara för,

– den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets

hantering på marken, inbegripet bränslepåfyllning,

service, iordningställande av lastbesked, lastning, avisning och

bogsering vid en flygplats är öppen för kommersiell trafik här i

landet.

118 §TPF

4

FPT Med händelse avses i denna förordning samma sak som i

11 kap. 8 § luftfartslagen (1957:297).

Luftfartsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om rapportering

av händelser enligt första stycket. Därvid skall Luftfartsstyrelsen

iaktta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av

händelser inom civil luftfart.

119 §TPF

5

FPT Luftfartsstyrelsen skall hantera det system som behövs

för att samla in, utvärdera, bearbeta och lagra information om

händelser som rapporteras.

Insamlade rapporter skall lagras i en databas hos Luftfartsstyrelsen.

I denna databas skall även uppgifter om haverier och

allvarliga tillbud lagras. Statens haverikommission skall ha full

tillgång till denna databas.

TP

4

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

TP

5

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

26

Ds 2006:18 Förordningstexter

120 §TPF

6

FPT När Luftfartsstyrelsen tar emot en händelserapport skall

man, om det behövs, underrätta den behöriga myndigheten i den

medlemsstat där händelsen ägt rum, där luftfartyget är registrerat,

där luftfartyget är tillverkat eller där operatören har

behörighet.

121 §TPF

7

FPT Luftfartsstyrelsen skall minst en gång per år

sammanställa och offentliggöra en säkerhetsöversikt med

information om de händelser som rapporterats. När så bedöms

lämpligt får Luftfartsstyrelsen också offentliggöra rapporter om

dessa utformas på sådant sätt att uppgiftslämnarens eller tredje

parts identitet inte röjs.

122 §TPF

8

FPT Enskilda personers namn och adress får inte registreras i

den databas som nämns i 119 § andra stycket.

123 §TPF

9

FPT En myndighet skall avstå från att inleda rättsliga förfaranden

rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser

som den får kännedom endast på grund av att de rapporterats

inom ramen för systemet för obligatorisk rapportering av

händelser, såvida det inte rör sig om lagöverträdelser som begåtts

av grov oaktsamhet.

Denna bestämmelse gäller inte tillämpningen av straffrättsliga

bestämmelser.

Informationsutbyte

124 §TPF

10

FPT Luftfartsstyrelsen skall vara svensk kontaktpunkt och

delta i ett informationsutbyte, vilket innebär att all relevant

säkerhetsinformation som lagras i databas enligt 119 § skall

ställas till förfogande för behöriga myndigheter i andra medlemsTP

6

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

TP

7

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

TP

8

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

TP

9

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

TP

10

PT Tidigare upphävd genom 1990:718.

27

Förordningstexter

Ds 2006:18

stater inom Europeiska unionen och EG-kommissionen i den

utsträckning det följer av

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma

bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en

europeisk byrå för luftfartssäkerhet (EGT L 240, 7.9.2002, s. 1,

Celex 32002R1592),

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster

inom det gemensamma europeiska luftrummet

(”förordning om tillhandahållande av tjänster”) (EUT L 96,

31.3.2004, s. 10, Celex 32004R0550),

3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den

21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land

som använder flygplatser i gemenskapen (EUT L143, 30.4.2004,

s. 76, Celex 32004L0036),

4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den

13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart

(EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex 32003L0042).

Den information som erhålls genom informationsutbytet får

bara användas i enlighet med syftet med respektive rättsakt.

Utlämnande av uppgifter

125 §TPF

11

FPT Uppgifter hos Statens haverikommission och Luftfartsstyrelsen

får lämnas ut till en utländsk myndighet eller en

mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av bestämmelser

om informationsutbyte mellan medlemsstater och EG-kommissionen

i de direktiv som nämns i 124 §.

Uppgifter får vidare lämnas ut enligt vad som framgår av

1 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100).

TP

11

PT Tidigare upphävd 1990:718.

28

Ds 2006:18 Förordningstexter

126 §TPF

12

FPT Bestämmelserna i 124 och 125 §§ skall även tillämpas i

förhållande till andra stater som genom internationella avtal är

bundna av de rättsakter som nämns i 124 §.

135 § Till böter döms den som

1. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 §,

2. bryter mot 23 § andra stycket eller 27 § första stycket,

3. i strid mot villkor som har föreskrivits vid medgivande till

luftfart enligt 46 § första stycket eller mot 46 § andra stycket

låter någon följa med ombord,

4. utövar tjänst som befälhavare utan att vara behörig,

5. bryter mot 48 eller 49 §,

6. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 51

eller 57 §,

7. bryter mot Luftfartsstyrelsens föreskrifter eller villkor i

fråga om inrättande, underhåll och drift av flygplatser,

8. bryter mot 60 § första, andra eller tredje stycket, mot 63 §

första stycket eller de villkor som har föreskrivits med stöd

därav, mot förbud enligt 64 § första stycket eller mot föreskrifter

enligt 67 § andra stycket,

9. försummar sina skyldigheter enligt 74 § andra stycket,

10. bryter mot 84 § andra stycket, 86 § eller 87 § första

stycket,

11. anordnar flyguppvisningar utan tillstånd enligt 88 § eller

inte följer av polismyndigheten för sådana uppvisningar föreskrivna

villkor,

12. bryter mot 89 §,

13. bryter mot 90 § andra stycket, mot 91 § första stycket eller

mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 91 § andra

stycket,

14. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av

92 § första stycket,

15. bryter mot 94 § första stycket eller mot föreskrifter som

har meddelats med stöd därav eller av 94 § andra stycket,

16. bryter mot 101 §,

TP

12

PT Tidigare upphävd 1990:718.

29

Förordningstexter

Ds 2006:18

17. är ägare eller brukare av luftfartyg och underlåter att se till

att det för fartyget finns de i 104 § första och andra styckena

angivna fartygshandlingarna eller bryter mot Luftfartsstyrelsens

föreskrifter om hur handlingarna skall upprättas, föras eller förvaras,

18. är befälhavare och underlåter att se till att de i 104 § första

och andra styckena angivna fartygshandlingarna finns ombord

och att de upprättas, förs eller förvaras i enlighet med Luftfartsstyrelsens

föreskrifter,

19. bryter mot 105 § eller mot föreskrifter som har meddelats

med stöd därav,

20. bryter mot 106 § eller 110-113 §§,

21. underlåter att rapportera en händelse enligt 117 §,

22. bryter mot 131 § första stycket eller mot föreskrifter som

har meddelats med stöd av 131 § tredje stycket.

I fall som avses i första stycket 19 skall dock inte dömas till

ansvar om det visas att försummelsen berodde på ett tillfälligt

förbiseende och handlingen visas upp för polismyndigheten,

åklagaren eller flygtrafikledningsorganet vid den flygplats där

förseelsen upptäcktes senast den tredje vardagen efter återkomsten

från flygningen.

U

Denna förordning träder i kraft den dd mm 2007.

30

3 EG-direktivet

3.1 Allmänt om direktivet

Europaparlamentet och rådet antog den 13 juni 2003 direktiv

2003/42/EG om rapportering av händelser inom civil luftfart.

Direktivets syfte och tankarna bakom det kan utläsas av

ingressen till direktivet. Där sägs bl.a. detta. Olycksfrekvensen

inom den civila luftfarten har varit tämligen konstant under den

senaste tioårsperioden. Det kan likväl befaras att den beräknade

trafikökningen kan leda till en ökning av antalet olyckor inom

den närmaste framtiden. Syftet med rådets direktiv 94/56/EG av

den 21 november 1994 om grundläggande principer för utredning

av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart är att förebygga

olyckor genom att underlätta ett snabbt genomförande av

utredningar. Erfarenheten visar att en olycka ofta föregås av en

rad tillbud och andra fel som visar på brister i flygsäkerheten.

För att det skall vara möjligt att förbättra säkerheten inom den

civila luftfarten krävs bättre kunskaper om dessa händelser,

vilket skulle underlätta analyser och göra det lättare att följa utvecklingen

så att åtgärder kan vidtas för att komma till rätta med

situationen.

Därför bör varje medlemsstat inrätta ett system för obligatorisk

rapportering av händelser. Händelserna bör rapporteras av

personalen inom olika delar av den civila luftfarten som uppmärksammar

sådant som kan vara av intresse för att förebygga

31

EG-direktivet

Ds 2006:18

olyckor. Genom ett utbyte av information om sådana händelser

skulle det bli betydligt lättare att upptäcka eventuella risker.

Säkerhetsinformationen bör vara tillgänglig för sådana organ

som reglerar säkerheten inom den civila luftfarten eller som

utreder olyckor och tillbud i gemenskapen och, om det anses

lämpligt, för personer som kan dra lärdom av den och som kan

vidta eller initiera åtgärder för att förbättra säkerheten.

På grund av säkerhetsinformationens känsliga natur är insamlingen

av den beroende av att sekretessen garanteras, att källan

skyddas och att förtroendet hos den personal som arbetar inom

den civila luftfarten upprätthålls. Allmänheten bör dock ha tillgång

till allmän information om säkerhetsnivån inom luftfarten.

Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för inrättande av system för

konfidentiell rapportering.

Vidare framgår det av ingressen att de tekniska rapporteringskraven

skall överensstämma med dem som utarbetats av JAA (de

gemensamma luftfartsmyndigheterna) och Eurocontrol. Arbetet

inom dessa två europeiska organisationer bör beaktas vid upprättandet

av förteckningen över händelser som skall rapporteras.

Utvecklingen inom ramen för ICAO (Internationella luftfartsorganisationen)

bör också beaktas.

Rapporteringskravet skall också omfatta luftfartyg som är

registrerade i en medlemsstat eller handhas av ett företag som är

etablerat i en medlemsstat när händelsen inträffar utanför

gemenskapens territorium.

För att informationsutbytet mellan medlemsstaterna och

kommissionen skall fungera bör alla använda lämplig programvara.

32

Ds 2006:18 EG-direktivet

3.2 Kort om direktivets bestämmelser

Artikel 1, syfte

I artikeln anges syftet med direktivet att vara att bidra till att

förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa att relevant säkerhetsinformation

rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och

sprids. Det enda syftet med rapportering av händelser är att

förebygga olyckor och tillbud, och inte att fastställa skuld- eller

ansvarsfrågor.

Artikel 2, definitioner

I artikeln definieras ”händelse” och ”anonymisering”. Med

händelse avses driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal

omständighet som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten

men inte har lett till haverier eller allvarliga tillbud enligt definitionerna

i artikel 3 a och k i direktiv 94/56/EG.

Men anonymisering avses avlägsnande från inlämnade

rapporter av alla personuppgifter angående uppgiftslämnaren

liksom tekniska detaljuppgifter som kan få till följd att uppgiftslämnarens,

eller tredje parts, identitet röjs.

Artikel 3, räckvidd

I artikeln anges att direktivet skall tillämpas på händelser som

utgör en fara eller som, om de inte åtgärdas, skulle utgöra en fara

för luftfartyget, ombordvarande eller andra personer. En förteckning

över exempel på sådana händelser återfinns i två bilagor

till direktivet. Kommissionen får i enlighet med ett visst förfarandet

som anges i artikel 10.2 besluta att ändra bilagorna för

att utöka eller ändra exemplen.

33

EG-direktivet

Ds 2006:18

Vidare återfinns i artikeln sedvanliga bestämmelser om direktivets

tillämpning på flygplatsen i Gibraltar.

Artikel 4, obligatorisk rapportering

I artikeln anges vilka funktionären inom den civila luftfarten som

skall vara skyldiga att rapportera händelser till de behöriga

myndigheterna. Det är

1. operatören eller befälhavaren,

2. den tillverkar eller reparerar luftfartyg eller utrustning för

dessa,

3. den som undertecknar ett intyg om verkstadsrevision eller

idrifttagande av ett luftfartyg eller av dess utrustning,

4. den som utövar en funktion för vilken det krävs trafikledartillstånd

eller tillstånd att hantera flyginformation,

5. den som är chef vid en flygplats som är öppen för kommersiell

trafik,

6. den som utövar en tillsynsfunktion av flygnavigationsanläggningar

,

7. den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets

hantering på marken.

Kortfattat kan man sammanfatta dessa funktionärer som

personer som antingen har en faktisk kontroll över ett luftfartyg

eller har sådan funktion inom luftfarten att han eller hon lätt kan

upptäcka förhållanden som skall rapporteras.

I punkt 2 öppnas en möjlighet för medlemsstaterna att uppmuntra

frivillig rapportering av händelser från andra personer

som utövar funktioner som liknar dem som räknats upp ovan.

Artikel 5, insamling och lagring av information

Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter

som skall inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta

och lagra information om händelser som rapporterats. En sådan

myndighet skall arbeta opartiskt. För svensk del är det i första

34

Ds 2006:18 EG-direktivet

hand Luftfartsstyrelsen eller Statens haverikommission som kan

komma i fråga.

Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller institut, skall

den utse ett av dessa som kontaktpunkt för det informationsutbyte

som skall förekomma mellan medlemsstaterna och

kommissionen.

De myndigheter som utses skall lagra insamlade rapporter i

sina databaser. Haverier och allvarliga tillbud, dvs. sådana tilldragelser

som redan i dag utreds av Statens haverikommission,

skall också lagras i dessa databaser.

Artikel 6, informationsutbyte

Medlemsstaterna skall delta i ett informationsutbyte, vilket

innebär att all relevant säkerhetsinformation som lagras i databaserna

skall ställas till förfogande för de behöriga myndigheterna

i andra medlemsstater och för kommissionen. Databaserna

skall vara kompatibla med en programvara som skall

utvecklas av kommissionen för att underlätta genomförandet av

direktivet. Kommissionen skall också i enlighet med ett

kommittologiförfarande vidta lämpliga åtgärder för att underlätta

detta informationsutbyte.

Artikeln innehåller också en bestämmelse om att den behöriga

myndighet, som tar emot en rapport om en händelse skall lägga

in den i databaserna och när det är nödvändigt underrätta den

behöriga myndigheten i den medlemsstat där händelsen ägde

rum, där luftfartyget är registrerat, där luftfartyget är tillverkat

och där operatören har behörighet.

Artikel 7, spridning av information

Enligt punkt 1 skall det organ som ålagts uppdraget att reglera

säkerheten och att utreda haverier och tillbud inom den civila

luftfarten i gemenskapen ha tillgång till sådan information om

händelser som samlats in och utbytts så att de kan dra lärdom av

35

EG-direktivet

Ds 2006:18

de händelser som rapporterats för att förbättra säkerheten. För

svensk del skall alltså Luftfartsstyrelsen och Statens haverikommission

ha full tillgång till den databas där svenska händelser

registreras och genom vilken man kan få tillgång till andra

medlemsstaters noteringar.

Enligt punkt 2 skall kommissionen på eget initiativ besluta om

åtgärder och därtill hörande villkor för att sprida den information

som avses i punkt 1 till berörda parter. Innan kommissionen

beslutar om sådana åtgärder och villkoren skall samråd ske med

en rådgivande kommitté. Dessa åtgärder, som kan vara allmänna

eller avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet

– att förse personer och organisationer med den information

de behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart,

– att begränsa spridningen av information till vad som är

absolut nödvändigt för användarens ändamål i syfte att säkerställa

lämplig sekretess för denna information.

Beslutet att sprida information enligt denna punkt skall

begränsas till vad som är absolut nödvändigt för användarens

ändamål.

Av punkt 3 följer att för att informera allmänheten om säkerhetsnivån

inom civil luftfart får medlemsstaterna minst en gång

per år offentliggöra en säkerhetsöversikt som omfattar information

om de typer av händelser som anmälts inom ramen för deras

nationella system för obligatorisk rapportering av händelser.

Medlemsstaterna får också offentliggöra anonymiserade

rapporter.

Artikel 8, skydd av information

Som redovisats ovan är ett syfte med det aktuella direktivet att få

berörd personal att rapportera en mängd slags händelser, däribland

även händelser som orsakats av personalens och luftfartsföretagets

egna tillkortakommanden. Det finns därför ett

antal bestämmelser som begränsar användningen av insamlad

information. Sålunda måste medlemsstaterna, i enlighet med sin

nationella lagstiftning, vidta nödvändiga åtgärder för att säker36

Ds 2006:18 EG-direktivet

ställa lämplig sekretess för den information som de erhåller. De

får endast använda denna information i enlighet med syftet med

direktivet.

Oavsett vilken typ av händelse och olycka eller allvarligt tillbud

det är fråga om, och hur den klassificeras, får enskilda

personers namn och adress aldrig registreras i den databas som

nämnts ovan om artikel 5.

I punkt 3 stadgas att medlemsstaterna skall avstå från att

inleda rättsliga förfaranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga

lagöverträdelser som de får kännedom om endast på grund av att

de rapporterats inom ramen för det nationella systemet för

obligatorisk rapportering av händelser, utom i de fall det rör sig

om grov oaktsamhet. Denna bestämmelse gäller inte straffrättsliga

förfaranden.

I punkt 4 finns ett krav på arbetsrättsligt skydd för den

personal som rapporterar om tillbud som de kan känna till.

Slutligen finns i punkten 5 en föreskrift om att denna artikel

inte skall påverka tillämpningen av nationella bestämmelser om

rättsliga myndigheters tillgång till information.

Artikel 9, frivillig rapportering

Utöver det system med obligatorisk rapportering som fastställs i

artiklarna 4 och 5 får medlemsstaterna utse ett eller flera organ

med uppgift att inrätta ett system med frivillig rapportering för

att samla in och analysera information om observerade brister i

luftfartssystemet vilka inte behöver rapporteras enligt systemet

med obligatorisk rapportering, men som uppgiftslämnaren har

uppfattat som en faktisk eller potentiell risk. Om en medlemsstat

väljer att inrätta ett system med frivillig rapportering, skall

den fastställa villkoren för hur det eller de organ som den har

utsett skall anonymisera de frivilliga rapporter som läggs fram i

enlighet med detta system. Medlemsstaterna skall se till att relevant

anonymiserad säkerhetsinformation som härrör från

analysen av den konfidentiella rapporteringen lagras och finns

37

EG-direktivet

Ds 2006:18

tillgänglig för alla parter så att den kan användas för att öka luftfartssäkerheten.

Artikel 10, kommitté

I artikeln finns sedvanliga formella bestämmelser om den

kommitté som skall biträda kommissionen inför vissa beslut.

Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats

genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den

16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och

administrativa förfaranden inom området civil luftfart.

Artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni

1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av

kommissionens genomförandebefogenheter skall tillämpas, med

beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i beslutet. Den tid som

avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 11, genomförande

Enligt direktivets bestämmelser skall medlemsstaterna sätta i

kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att

följa detta direktiv före den 4 juli 2005. Detta har inte hunnits

med i Sverige.

38

4 En språkfråga

Det nu aktuella direktivet använder ordet ”händelse” för att

beteckna tillbud av mindre allvarligt slag. I lagstiftningen om

undersökning av olyckor regleras hur olyckor och allvarligare

tillbud skall utredas ur säkerhetssynpunkt. I lagen (1990:712)

om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) om

undersökning av olyckor används ordet ”händelse” som samlingsbegrepp

för olyckor och tillbud. Ordet ”händelse” finns

också med denna betydelse i 11 kap. 7 § luftfartslagen (1957:297)

och 116 § luftfartsförordningen (1986:171).

Med det nu aktuella direktivet om rapportering av händelser i

betydelsen mindre allvarliga tillbud finns det en påtaglig risk för

begreppsförvirring. För att motverka detta bör ordet ”händelse”

i lagstiftningen om undersökning av olyckor m.m. bytas ut och

ersättas med något annat ord som kan fungera som samlingsbegrepp.

Med hjälp av synonymlexikon m.m. har följande ord som kan

fungera som alternativ till ”händelse” hittats. Synonymer för

olycka och tillbud tas också med.

Olycka: missöde, kalamitet, olyckshändelse, olycksfall, katastrof,

tragedi, haveri, krasch, missöde, tillbud,

tillbud: incident, hotande händelse, varning, liten olycka,

skrämskott, hot, ansats, förebud, varsel, alarm, incident,

händelse: tillfälle, företeelse, tilldragelse, skeende, begivenhet,

historia, fall, episod, intermezzo, handling, fenomen.

Som tänkbara alternativ till ”händelse” i detta sammanhang

kan tilldragelse och intermezzo komma i fråga. Detta är dock

ingen lyckad lösning.

39

En språkfråga

Ds 2006:18

I stället föreslås att ordet ”händelse” bytas ut mot ”allvarlig

händelse” i lagen om undersökning av olyckor, förordningen om

undersökning av olyckor, luftfartslagen och luftfartsförordningen.

40

5 Hur skall direktivet

genomföras i Sverige?

5.1 Allmänna tankar

Vissa av direktivets bestämmelser är sådana att de kräver lagform,

bl.a. bestämmelserna om ett arbetsrättsligt skydd för den

som rapporterar händelser. För luftfartsbestämmelser med

anknytning till flygsäkerhet finns redan i dag många bemyndiganden

till regeringen och Luftfartsstyrelsen.

Man skulle kunna genomföra huvuddelen av lagstiftningsarbetet

i form av att ändra lagen (1990:712) om undersökning av

olyckor. Det finns gemensamma nämnare i sakfrågorna, och

Statens haverikommission skall ha tillgång till uppgifter om

rapporterade händelser för att kunna beakta dessa i samband

med utredningar av olyckor och allvarliga tillbud. Mot en sådan

lösning talar att den nuvarande lagen om undersökning av

olyckor just riktar in sig på undersökningen och rättigheter

respektive skyldigheter som är knutna till sådana undersökningar.

Systemet med att rapportera händelser skall normalt sett

inte medföra att en särskild undersökning inleds, utan att man

samlar på sig en faktabank om olika förhållanden där saker och

ting inte fungerat på ett optimalt sätt. De åtgärder som vanligen

kan bli aktuella är att komplettera lämnade uppgifter så att

rapporten blir av god kvalitet. Det tilltänkta förfarandet har vissa

likheter med statistikinsamling. Detta talar för att direktivet om

händelserapportering huvudsakligen genomförs i en annan

41

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

ordning än som en ändring av regelverket kring undersökning av

olyckor.

Ett lämpligare alternativ är att komplettera luftfartslagen

(1957:297) och luftfartsförordningen (1986:171). I båda dessa

författningar finns ett antal ”lediga” paragrafer på lämpligt ställe.

Det gäller paragrafer som upphävts tidigare.

Denna promemoria utgår från en sådan lösning.

5.2 Hur direktivets bestämmelser kan genomföras i

svensk lagstiftning

I det följande återges den svenska lydelsen för varje artikel samt

lämnas ett förslag om hur bestämmelsen kan genomföras.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att bidra till att förbättra flygsäkerheten

genom att säkerställa att relevant säkerhetsinformation rapporteras,

samlas in, lagras, skyddas och sprids.

Det enda syftet med rapportering av händelser är att förebygga

olyckor och tillbud, inte att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor.

Syftet med direktivet, som återfinns i denna artikel, bör återspeglas

i en inledande paragraf i ett nytt avsnitt i luftfartslagen

(1957:297), 11 kap. 8 §.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser

som här anges:

42

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

1. händelse: driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal

omständighet som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten men

inte har lett till haverier eller allvarliga tillbud enligt definitionerna

i artikel 3 a och k i direktiv 94/56/EG (nedan kallade "haverier

eller allvarliga tillbud").

2. anonymisering: avlägsnande från inlämnade rapporter av alla

personuppgifter angående uppgiftslämnaren liksom tekniska detaljuppgifter

som kan få till följd att uppgiftslämnarens, eller tredje

parts, identitet röjs.

Av de två definitionerna som återfinns i artikel 2 i direktivet

finns behov att ta med definitionen av händelse i 11 kap. 8 §

luftfartslagen. Däremot behöver inte ordet ”anonymisering”

användas i någon svensk författningstext.

Artikel 3

Räckvidd

1. Detta direktiv skall tillämpas på händelser som utgör en fara

eller som, om de inte åtgärdas, skulle utgöra en fara för luftfartyget,

ombordvarande eller andra personer. En förteckning över exempel

på sådana händelser återfinns i bilagorna I och II.

2. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 10.2

besluta att ändra bilagorna för att utöka eller ändra exemplen.

3. Detta direktivs tillämpning på flygplatsen i Gibraltar påverkar

inte Spaniens eller Förenade kungarikets rättsliga ställning med

avseende på tvisten om överhöghet över det territorium där flygplatsen

är belägen.

4. Tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv på flygplatsen

i Gibraltar skall uppskjutas till dess att ordningen i den

gemensamma förklaring som avgavs av Spaniens och Förenade

kungarikets utrikesministrar den 2 december 1987 har genomförts.

När så sker, skall Spaniens och Förenade kungarikets regeringar

underrätta rådet om detta.

43

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

Av de fyra punkterna i denna artikel är det bara den första som

behöver beaktas vid det svenska genomförandet, samt punkten 2

till viss del. Förhållandena rörande Gilbraltars flygplats kan

lämnas därhän.

Förteckningen med exempel på händelser som skall anmälas

och som återfinns i bilagorna I och II till direktivet är mycket

lång och omfattande. Förteckningarna kan dessutom komma att

ändras av kommissionen med kort varsel. Det är därför lämpligt

att förteckningarna tas in i en myndighetsföreskrift som Luftfartsstyrelsen

kan utfärda. Lagtekniskt löses detta genom ett

sedvanligt bemyndigande i 11 kap. 9 § luftfartslagen för regeringen

eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda

närmare föreskrifter i denna del. Därigenom behöver inte riksdagen

kopplas in varje gång kommissionen justerar bilagorna.

Artikel 4

Obligatorisk rapportering

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att varje nedan förtecknad

person vid utövandet av sina funktioner skall rapportera händelser

som omfattas av artikel 3 till de behöriga myndigheter som avses i

artikel 5.1:

a) Operatören eller befälhavaren på ett turbindrivet luftfartyg

eller ett luftfartyg inom det allmänna transportväsendet som

används av en operatör för vars verksamhet en medlemsstat ombesörjer

säkerhetsövervakningen.

b) Den som under övervakning av en medlemsstat bedriver

verksamhet avseende konstruktion, tillverkning, underhåll eller

modifiering av ett turbindrivet luftfartyg eller ett luftfartyg inom det

allmänna transportväsendet, eller av dess utrustning eller delar av

denna.

c) Den som under övervakning av en medlemsstat undertecknar

ett intyg om verkstadsrevision eller idrifttagande av ett turbindrivet

44

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

luftfartyg eller ett luftfartyg inom det allmänna transportväsendet,

eller av dess utrustning eller delar av denna.

d) Den som utövar en funktion för vilken det från en medlemsstat

krävs trafikledartillstånd eller tillstånd att hantera flyginformation.

e) Den som är chef vid en flygplats som omfattas av rådets

förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags

tillträde till flyglinjer inom gemenskapen.

f) Den som utövar en funktion som har samband med installation,

modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll eller

inspektion av flygnavigationsanläggningar som en medlemsstat skall

ansvara för.

g) Den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets

hantering på marken, inbegripet bränslepåfyllning, service,

iordningställande av lastbesked, lastning, avisning och bogsering

vid en flygplats som omfattas av förordning (EEG) nr 2408/92.

2. Medlemsstaterna får uppmuntra frivillig rapportering av

sådana händelser som avses i artikel 3.1 från alla personer som

inom annan civil luftfartsverksamhet utövar liknande funktioner

som de i punkt 1.

I punkt 1 anges vilka personer inom civilflyget som skall vara

skyldiga att anmäla händelser som inträffar. Flygplatser som

”omfattas av rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli

1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom

gemenskapen” kan i princip ersättas med ”flygplatser som är

öppna för kommersiell lufttrafik”. Det är ett åläggande för

enskilda personer att göra saker vid vissa tillfällen, och bestämmelsen

bör därför genomföras i Sverige i lagbestämmelse. Härvid

skall dock följande beaktas. Det är en förhållandevis omfattande

förteckning över olika personer som har vissa kontrollmöjligheter

av luftfartyg eller har sådana arbetsuppgifter att de

förhållandevis lätt kan notera anmärkningsvärda avvikelser,

brister eller liknande företeelser som bör föranleda en rapport.

Det ligger också i sakens natur att denna förteckning kan

komma att justeras när mera erfarenhet erhållits från tillämp45

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

ningen av regelverket. Detta sammantaget indikerar att lagformen

är mindre lämplig i detta sammanhang. I denna promemoria

föreslås därför att regeringen bemyndigas att i förordning

ange vilka personer som skall omfattas av en skyldighet att

rapportera händelser. Just detta bemyndigande föreslås inte

kunna föras vidare till någon myndighet.

Rapporteringsskyldigheten omfattar ”turbindrivna” luftfartyg

samt luftfartyg som används inom det allmänna transportväsendet.

Med denna avgränsning gäller direktivets bestämmelser

alla jetflygplan, turbopropflygplan och turbindrivna helikoptrar

samt alla andra sorters luftfartyg som används inom det allmänna

transportväsendet. För begreppet ”ett luftfartyg inom det allmänna

transportväsendet” varierar språkbruket i olika språkversioner

av direktivet. Den tyska texten använder begreppet

”Verkehrsluftfahrzuegs” vilket närmast motsvaras av ”trafikluftfartyg”

på svenska. På engelska används ”a public transport

aircraft”, på franska ””un aéronef de transport public” och på

danska ”et luftfartøj till offentlig transport”. En sannolik tolkning

är att alla luftfartyg som används för transporter av allmänheten

mot betalning skall omfattas. Därmed faller luftfartyg som

används för privat bruk, av flygskolor, för s.k. aerial work

(kraftledningsinspektioner, bogsering, flygfotografering och

liknande) utanför direktivets obligatoriska tillämpning.

Dessutom faller historiska luftfartyg utanför liksom ultralätta

flygplan, deltavingar och liknande. Det kan sättas i fråga om en

sådan begränsning är önskvärd och om det svenska regelverket

skall vara begränsat till enbart vad som följer av direktivets

regler. I varje fall bör alla luftfartyg som drivs med motor och

som används på något sätt yrkesmässigt bör omfattas. Statistiken

över olyckor och tillbud inom civil luftfart visar på att säkerheten

generellt är god, men är sämst för privatflyget. Detta talar

för att eventuella begränsningar i rapporteringsskyldigheten skall

göras så att de flesta luftfartyg som används av privatflyget omfattas

av rapporteringsskyldigheten. I denna promemoria föreslås

därför att rapporteringsskyldigheten skall gälla alla ”motordrivna

luftfartyg”.

46

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Punkten 2 om att uppmuntra frivillig rapportering från andra

personer än dem som räknas upp i punkten 1, kräver ingen

speciell lagstiftningsåtgärd. För svensk del finns inget större

intresse att vidta åtgärder för att uppmuntra detta. Däremot kan

man ta denna punkt till intäkt för att det är tillåtet enligt direktivet

att ge de bestämmelser som genomför punkten 1 delvis

vidare ram genom att de blir tillämpliga på alla motordrivna

luftfartyg.

En myndighet kan inte heller hindra enskilda från att ta

kontakter och lämna rapporter. I dessa fall får sådana rapporter

eventuellt granskas något mera ingående, och om man kan

konstatera att det är en självständig händelse som täcks in av

direktivets bestämmelser kan den registreras i systemet som

andra rapporter. Någon särskild ordning för detta krävs inte.

Artikel 5

Insamling och lagring av information

1. Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter

som skall inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta och

lagra information om händelser som rapporterats i enlighet med

artikel 4.

Följande myndigheter som arbetar opartiskt kan anförtros detta

ansvar:

a) Den nationella civila luftfartsmyndigheten, och/eller

b) det utredningsorgan eller utredningsinstitut som inrättats i

enlighet med artikel 6 i direktiv 94/56/EG, och/eller

c) ett annat oberoende organ eller institut som har tilldelats

denna funktion.

Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller institut, skall den

utse ett av dessa som kontaktpunkt för det informationsutbyte som

nämns i artikel 6.1.

2. De behöriga myndigheterna skall lagra de insamlade

rapporterna i sina databaser.

47

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

3. Haverier och allvarliga tillbud skall också lagras i dessa

databaser.

I artikeln anges vilken myndighet eller vilka myndigheter i

Sverige som kan komma i fråga att hantera frågor om händelserapportering.

Myndigheten eller myndigheterna skall arbeta

opartiskt. För svensk del är det enligt punkten 1 a Luftfartsstyrelsen,

enligt punkten 1 b Statens haverikommission eller

enligt punkten 1 c en annan myndighet som pekas ut av regeringen.

Statens haverikommission är en liten myndighet med

mycket speciell verksamhet, och framstår av rent praktiska skäl

som mindre lämpad att få huvudansvaret för händelserapporteringen.

Luftfartsstyrelsen är beredd att ta på sig detta huvudansvar

och är i övrigt lämplig för denna uppgift. Luftfartsstyrelsen

hanterar för övrigt redan i dag ett stort antal händelser

som rapporteras in utan att det finns formella lagbestämmelser

om detta. Några planer att tillskapa en ny myndighet finns inte.

Förslaget i denna promemoria blir därför att Luftfartsstyrelsen

ska bli huvudansvarig myndighet. Det bör också bli Luftfartsstyrelsen

som skall pekas ut som kontaktpunkt för informationsutbyte.

Punkterna 2 och 3 kan genomföras genom en bestämmelse i

förordning. Rent praktiskt betyder de att Luftfartsstyrelsen och

Statens haverikommission måste ha gemensamma databaser eller

i varje fall tillgång till varandras databaser.

Artikel 6

Informationsutbyte

1. Medlemsstaterna skall delta i ett informationsutbyte, vilket

innebär att all relevant säkerhetsinformation som lagras i de databaser

som avses i artikel 5.2 skall ställas till förfogande för de

behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och för kommissionen.

48

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Databaserna skall vara kompatibla med den programvara som

beskrivs i punkt 3.

2. Den behöriga myndighet, som utsetts i enlighet med artikel 5.1,

som tar emot en rapport om en händelse skall lägga in den i databaserna

och när det är nödvändigt underrätta den behöriga

myndigheten i den medlemsstat där händelsen ägde rum, där luftfartyget

är registrerat, där luftfartyget är tillverkat och/eller där

operatören har behörighet.

3. Kommissionen skall utveckla särskild programvara för detta

direktiv. Kommissionen skall därvid ta hänsyn till behovet av

kompatibilitet med befintlig programvara i medlemsstaterna. De

behöriga myndigheterna får använda denna programvara för sina

egna databaser.

4. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som anges i

artikel 10.2 vidta lämpliga åtgärder för att underlätta det informationsutbyte

som avses i punkt 1.

Av denna artikel är det bara punkterna 1 och 2 som berör

Sverige. Punkterna 3 och 4 riktar sig till kommissionen.

En av de grundläggande tankarna bakom EG-direktivet är att

bygga upp en stor omfattande kunskapsbank där olika händelser

finns noterade. Genom denna gemensamma kunskapsbank kan

haveriutredare i olika medlemsstater få kännedom om tidigare

noterade svagheter eller brister som kanske bara ger sig till känna

vid sällsynta tillfällen. Därigenom kan de säkerhetsrekommendationer

som haveriutredningarna ibland leder fram till grunda

sig på ett mera gediget material än tidigare. Dessutom skall en

medlemsstat informera andra om rapporterade händelser där

andra medlemsstater kan beröras.

Bestämmelserna riktar sig till myndigheterna, i första hand

Luftfartsstyrelsen, och kan därför tas in i luftfartsförordningen.

49

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

Artikel 7

Spridning av information

1. Det organ som ålagts uppdraget att reglera säkerheten och att

utreda haverier och tillbud inom den civila luftfarten i gemenskapen

skall ha tillgång till sådan information om händelser som

samlats in och utbytts i enlighet med artiklarna 5 och 6, så att de

kan dra lärdom av de händelser som rapporterats för att förbättra

säkerheten.

2. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till

kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens

tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens

handlingar(7), skall kommissionen på eget initiativ och i enlighet

med förfarandet i artikel 10.2 besluta om åtgärder och därtill

hörande villkor för att sprida den information som avses i punkt 1

till berörda parter. Dessa åtgärder, som kan vara allmänna eller

avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet

- att förse personer och organisationer med den information de

behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart,

- att begränsa spridningen av information till vad som är absolut

nödvändigt för användarens ändamål i syfte att säkerställa lämplig

sekretess för denna information.

Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 8 skall beslutet att

sprida information enligt denna punkt begränsas till vad som är

absolut nödvändigt för användarens ändamål.

3. För att informera allmänheten om säkerhetsnivån inom civil

luftfart får medlemsstaterna minst en gång per år offentliggöra en

säkerhetsöversikt som omfattar information om de typer av

händelser som anmälts inom ramen för deras nationella system för

obligatorisk rapportering av händelser. Medlemsstaterna får också

offentliggöra anonymiserade rapporter.

För svensk del betyder punkt 1 att Luftfartsstyrelsen och Statens

haverikommission skall ha tillgång till här i landet registrerade

50

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

händelser liksom händelser som registrerats i andra medlemsstater.

Luftfartsstyrelsen har uppdraget att reglera säkerheten

inom civil luftfart här i riket, och Statens haverikommission har

uppdraget att utreda haverier och tillbud inom civil luftfart.

Luftfartsstyrelsen utreder också vissa mindre allvarliga incidenter.

Av andra punkten följer att kommissionen skall informera om

sådana inrapporterade händelser som kan läggas till grund för

säkerhetshöjande åtgärder och liknande. Information som

lämnas med stöd av denna punkt skall vara restriktiv. Denna

punkt riktar sig inte till medlemsstaterna och behöver således

inte genomföras här i landet. Intressant är dock att kommissionen

kan sprida viss information som omfattas av sekretess i

kommissionen, och därför bör omfattas av sekretess även här.

För att tillgodose allmänhetens intresse att följa säkerhetssituationen

inom civil luftfart får varje medlemsstat ställa

samman översikter över inrapporterade händelser. Sådana översikter

bör ske på sådant sätt att man inte kan identifiera enskilda

företag eller befattningshavare. En medlemsstat får också

anonymisera lämnade rapporter och offentliggöra dessa. Denna

punkt genomförs lämpligen genom en bestämmelse i luftfartsförordningen.

Artikel 8

Skydd av information

1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning

vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess för

den information som de erhåller i enlighet med artiklarna 6.1 och

7.1. De får endast använda denna information i enlighet med syftet

med detta direktiv.

2. Oavsett vilken typ av händelse och olycka eller allvarligt tillbud

det är fråga om, och hur den klassificeras, får enskilda personers

51

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

namn och adress aldrig registreras i den databas som avses i artikel

5.2.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av tillämpliga straffrättsliga

bestämmelser, skall medlemsstaterna avstå från att inleda rättsliga

förfaranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser

som de får kännedom om endast på grund av att de

rapporterats inom ramen för det nationella systemet för obligatorisk

rapportering av händelser, utom i de fall det rör sig om grov oaktsamhet.

4. Medlemsstaterna skall, i enlighet med sin nationella lagstiftning

och praxis, se till att personal som rapporterar om tillbud som

de kan känna till inte blir föremål för efterräkningar från arbetsgivarens

sida.

5. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av nationella

bestämmelser om rättsliga myndigheters tillgång till information.

Bestämmelsen i första punkten medför att Sverige måste säkerställa

att uppgifter som svenska myndigheter får ta del av från

andra medlemsstater eller kommissionen omfattas av lämplig

sekretess. Dessutom får den information som man tar emot på

detta sätt bara användas i enlighet med syftet med direktivet. Då

snarlika sekretessbestämmelser finns i andra EG-rättsakter

rörande civil luftfart och för att tillskapa en mera stabil legal

grund för att Sverige skall kunna leva upp till dessa sekretessbestämmelser

föreslås en särskild reglering i sekretesslagen, se

närmare avsnitt 6. För att genomföra sista meningen i punkt 1

behövs en förordningsbestämmelse med innehållet att den

myndighet som får tillgång till viss information genom det

informationsutbyte som skall tillskapas genom direktivet skall

vara förbjuden att utnyttja denna information för andra syften än

direktivets syfte.

Punkt 2 torde vara lättare att genomföra. Det kan ske genom

en ny bestämmelse i luftfartsförordningen.

Det är särskilt svårt att försöka omsätta punkten 3 till begripliga

och tillämpbara svenska regler. Först görs ett undantag från

bestämmelsens tillämpning, nämligen att gällande straffrättsliga

52

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

regler skall gälla även fortsättningsvis. Men sedan sägs att

medlemsstaten skall avstå från att inleda rättsliga förfaranden

rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser som den får

kännedom om endast på grund av att de rapporterats inom

ramen för bestämmelserna om rapportering av händelser inom

civil luftfart. Undantag görs för de fall då lagöverträdelsen skett

av grov oaktsamhet. Detta måste tolkas på följande sätt. En

händelse som rapporteras in kan ha berott på en åtgärd, en

underlåtelse eller en felaktighet som inte är straffsanktionerad.

Skulle den vara straffsanktionerad är punkten inte tillämplig

enligt inledningen. Det finns åtskilliga moment inom den civila

luftfarten som skall utföras på visst sätt enligt regelboken, men

som inte är straffsanktionerade. Då måste man undersöka vilka

”rättsliga förfaranden” vid sidan av straffrättsliga reaktioner som

skulle kunna bli aktuella i detta sammanhang. En näraliggande

reaktion är ifrågasätta innehavet av ett certifikat eller tillstånd till

viss verksamhet. Sådana reaktioner skall alltså inte vara tillåtna

för myndigheterna att vidta om den enda grunden för ifrågasättandet

är den rapporterade händelsen. Skulle myndigheterna

däremot få kännedom om samma händelse på annat sätt också

finns inget hinder mot att man inleder ett förfarande mot den

försumlige. Ett annat rättsligt förfarande skulle kunna vara ett

skadeståndskrav på grund av att en händelse i ett luftfartyg gett

upphov till åtgärder på en flygplats, och dessa åtgärder förorsakat

flygplatshavaren extra kostnader.

Verkligheten är ofta sådan att det i framtiden kan uppkomma

andra situationer som det är svårt att förutse, men där myndigheterna

skulle kunna inleda rättsliga förfaranden utifrån gällande

svenska regler. Värt att notera är att det är medlemsstaten som

skall avstå från att inleda rättsliga förfaranden. Exempelvis faller

skadeståndskrav från privata personer utanför denna bestämmelses

tillämpningsområde.

Det sista undantaget i punkten 3 ”utom i de fall det rör sig om

grov oaktsamhet” gäller fall av grov vårdslöshet. I sådana fall får

rättsliga förfaranden inledas.

53

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

I punkten 4 finns ett krav på skydd mot efterräkningar från

arbetsgivarens sida för personal som rapporterar in händelser.

Här kan man ta redan befintlig lagstiftning, exempelvis 16 och

17 §§ föräldraledighetslagen (1995:584) i dess ursprungliga

lydelse, som exempel på hur bestämmelsen kan genomföras i

svensk lagstiftning. I denna promemoria föreslås att likartade

bestämmelser förs in i 11 kap. 10 och 11 §§ luftfartslagen.

Visserligen har 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen nyligen

ändrats (se SFS 2006:442), men bestämmelser av nu aktuellt slag

återfinns i olika skepnader i flera olika lagar på arbetsrättens

område, och det finns ingen entydig rutin för att uttrycka detta

skydd.

Bestämmelserna i artikel 8 skall inte påverka tillämpningen av

nationella bestämmelser om rättsliga myndigheters tillgång till

information enligt punkten 5. Denna punkt torde redan tillgodosedd

genom framför allt bestämmelser i 14 kap. sekretesslagen.

Artikel 9

Frivillig rapportering

1. Utöver det system med obligatorisk rapportering som fastställs

i artiklarna 4 och 5 får medlemsstaterna utse ett eller flera organ

med uppgift att inrätta ett system med frivillig rapportering för att

samla in och analysera information om observerade brister i luftfartssystemet

vilka inte behöver rapporteras enligt systemet med

obligatorisk rapportering, men som uppgiftslämnaren har uppfattat

som en faktisk eller potentiell risk.

2. Om en medlemsstat väljer att inrätta ett system med frivillig

rapportering, skall den fastställa villkoren för hur det eller de organ

som den har utsett enligt punkt 1 skall anonymisera de frivilliga

rapporter som läggs fram i enlighet med detta system.

3. Medlemsstaterna skall se till att relevant anonymiserad säkerhetsinformation

som härrör från analysen av den konfidentiella

54

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

rapporteringen lagras och finns tillgänglig för alla parter så att den

kan användas för att öka luftfartssäkerheten.

I denna artikel ges möjligheten för medlemsstaterna att inrätta

ett särskilt system för frivilliga rapporteringar av händelser, dvs.

att andra personer än dem som räknas upp i artikel 4 lämnar

rapporter, eller att andra händelser än de som täcks av bilagorna

till direktivet rapporteras in. Någon ambition att tillskapa en

särskild ordning för frivillig rapportering finns inte för närvarande.

Däremot är det naturligtvis alltid möjligt för en privatperson

att redogöra för iakttagelser som man bedömer kan påverka

säkerheten hos ett luftfartyg.

Artikel 10

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats

genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16

december 1991 om harmonisering av tekniska krav och

administrativa förfaranden inom området civil luftfart.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i

beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i

artikel 8 i beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara

tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

55

Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

Ds 2006:18

Artikel 11

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra

författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den

4 juli 2005. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla

en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning

när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen

skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till

de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom

det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 13

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Artiklarna 10–13 är normalt förekommande artiklar som inte

behöver några särskilda genomförandeåtgärder från svensk sida.

56

Ds 2006:18 Hur skall direktivet genomföras i Sverige?

5.3 Straffrättslig bestämmelse

Direktivet säger inget om medlemsstaternas skyldighet att införa

några straffrättsliga bestämmelser vid genomförandet. Det kan

ändå ifrågasättas om inte den person som enligt regelverket skall

vara skyldig att rapportera en händelse skall riskera en påföljd

om hon eller han ändå medvetet underlåter att fullfölja denna

skyldighet.

Det är lämpligt att skyldigheten kompletteras med en straffbestämmelse

som i varje fall stadgar böter för underlåtenhet att

rapportera en händelse. Om man nöjer sig med att bara ha böter

i straffskalan kan en straffbestämmelse tas in i 135 § luftfartsförordningen

(1986:171). Den bör i så fall inordnas i nuvarande

system och läggas in som punkt 21, vilket medför att nuvarande

punkt 21 får betecknas 22.

5.4 Ikraftträdande

Eftersom direktivet redan skulle ha varit genomfört brådskar det

med ikraftträdandet av lagarna och förordningarna. Den tidigaste

möjliga tidpunkten torde dock vara den dd mm 2007.

57

6 Sekretessfrågor

6.1 Sekretessbestämmelser i andra EG-rättsakter på

den civila luftfartens område

I det nu aktuella direktivet om rapportering av händelser, liksom

i flera andra rättsakter på den civila luftfartens område, återfinns

bestämmelser om informationsutbyte mellan medlemsstaterna

och kommissionen samt om sekretess för de uppgifter som

utbyts. Syftet med dessa bestämmelser är att hålla kollegor i

Europa informerade om gjorda iakttagelser, att öka kunskapsmassan

och förbättra grunderna för säkerhetsrekommendationer

samt att i tid upptäcka svagheter av olika slag innan en allvarlig

olycka inträffar. Enstaka händelser i medlemsstaterna ger kanske

inte tillräckliga indikationer för svagheter i konstruktioner,

rutiner och liknande men sammantagna erfarenheter från hela

EU ger en väsentligt bättre grund att stå på.

I flera av dessa rättsakter finns bestämmelser om sekretess

som hittills inte har föranlett några lagstiftningsåtgärder.

6.1.1 EASA-förordningen

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002 av

den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på

det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för

luftfartssäkerhet

59

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002

av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser

på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk

byrå för luftfartssäkerhet finns bestämmelser om sekretess i

artikel 11.3. Artikeln lyder på följande sätt.

Artikel 11

Informationsnätverk

1. Kommissionen, byrån och de nationella luftfartsmyndigheterna

skall utbyta all för dem tillgänglig information i samband med

tillämpningen av denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter.

Enheter som fått i uppgift att utreda flyghaverier och tillbud eller att

analysera händelser har rätt att få tillgång till denna information.

2. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till

kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 1049/2001 skall kommissionen i enlighet med

förfarandet i artikel 54.3 besluta om åtgärder för att på eget initiativ

sprida den information som avses i punkt 1 till berörda parter. Dessa

åtgärder, som kan vara generella eller enskilda, skall grunda sig på

behovet av att

a) ge personer och organisationer den information de behöver för

att förbättra flygsäkerheten,

b) begränsa informationsspridningen till vad som är absolut nödvändigt

för användarnas syfte för att säkerställa lämplig sekretess när

det gäller denna information.

3. De nationella luftfartsmyndigheterna skall i enlighet med sin

nationella lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa

lämplig sekretess i den information som de får enligt punkt 1.

4. Byrån skall årligen offentliggöra en säkerhetsöversyn för att

hålla allmänheten informerad om den allmänna säkerhetsnivån.

60

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

Kravet på medlemsstaterna är här att lämplig sekretess skall

säkerställas.

Enheter som fått i uppdrag att utreda flyghaverier och tillbud

eller att analysera händelser inom luftfarten är i Sverige Statens

haverikommission och Luftfartsstyrelsen.

Den europeiska byrån för luftfartssäkerhet har numera bildats

och benämns oftast bland branschfolk med den förkortning,

EASA, som grundar sig på det engelska namnet European

Aviation Safety Agency. Initialt har EASA behörighet när det

gäller luftvärdighet och förenlighet med miljökrav för luftfartsprodukter.

Tanken är dock att byråns arbetsuppgifter skall

breddas med tiden. Ett meddelande om detta har beslutats av

kommissionen den 15 november 2005 Utvidgat uppdrag för

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet – En dagordning för 2010

[KOM(2005) 578 slutlig]. I detta meddelande lämnas dock inga

konkreta lagstiftningsförslag. Kommissionens tankar är att

EASA skall utvecklas till en europeisk myndighet med befogenheter

som utökas till att omfatta alla säkerhetsaspekter av den

civila luftfarten.

6.1.2 Regelverket om det gemensamma luftrummet

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av

den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom

det gemensamma europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande

av tjänster”)

Denna rättsakt ingår som en del i paketet om fyra EG-förordningar

(nr 549/2004, 550/2004, 551/2004 och 552/2004) om det

gemensamma luftrummet (single sky). Dessa fyra förordningar

som antagits av Europaparlamentet och rådet skall kompletteras

med ett antal rättsakter som beslutas av kommissionen.

En regel om tillgång till och skydd av uppgifter finns i artikel

13 och en sekretessbestämmelse i artikel 18 i förordning (EG) nr

550/2004.

61

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

Artikel 13

Tillgång till och skydd av uppgifter

1. När det gäller allmän flygtrafik skall relevanta verksamhetsrelaterade

uppgifter utbytas i realtid mellan alla leverantörer av flygtrafiktjänster,

luftrummets användare och flygplatser så att deras

operativa behov kan underlättas. Uppgifterna skall användas endast

för verksamhetsrelaterade ändamål.

2. Berörda myndigheter, certifierade leverantörer av flygtrafiktjänster,

luftrummets användare och flygplatser skall beviljas tillgång

till verksamhetsrelaterade uppgifter på ett icke-diskriminerande sätt.

3. Certifierade tjänsteleverantörer, användare av luftrummet och

flygplatser skall fastställa standardvillkor för tillgång till andra relevanta

verksamhetsrelaterade uppgifter än sådana som avses i punkt 1.

De nationella tillsynsmyndigheterna skall godkänna dessa standardvillkor.

Närmare föreskrifter för sådana villkor skall vid behov fastställas

i enlighet med förfarandet i artikel 5.3 i ramförordningen.

Artikel 18

Sekretess

1. De nationella tillsynsmyndigheterna får i enlighet med sin

nationella lagstiftning, i likhet med kommissionen, inte röja förtrolig

information, särskilt om informationen avser leverantörer av flygtrafiktjänster,

deras affärsmässiga förhållanden och deras kostnadskomponenter.

2. Punkt 1 skall inte påverka de nationella tillsynsmyndigheternas

rätt att röja information, när detta behövs för att de skall kunna uppfylla

sina uppgifter, i vilka fall ett sådant röjande skall vara proportionerligt

och ta i beaktande de berättigade intressena för leverantörer av

flygtrafiktjänster när det gäller skyddet av deras affärshemligheter.

62

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

3. Punkt 1 skall inte heller hindra offentliggörande av information

om villkoren för och utförandet av tillhandahållande av tjänster som

inte innehåller förtrolig information.

Kravet på sekretess är alltså att all förtrolig information som en

svensk myndighet får del av skall omfattas. I dag är det huvudsakligen

Luftfartsverket som tillhandahåller flygtrafiktjänster här

i landet utifrån ett faktiskt monopol. Detta monopol har dock

satts i fråga och regeringen har nyligen gett Luftfartsstyrelsen i

uppdrag att titta närmare på möjligheterna att i varje fall öppna

marknaden för vissa former av flygtrafiktjänster för andra

aktörer än Luftfartsverket. Det förekommer också redan i dag

att andra aktörer tillhandahåller flygtrafiktjänster på uppdrag av

Luftfartsverket. Flygtrafiktjänster kan därför i framtiden komma

att utövas av företag.

6.1.3 EG-direktivet om kontroller av tredjelandsflyg

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21

april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som

använder flygplatser i gemenskapen

Artikel 5

Informationsutbyte

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall delta i ett ömsesidigt

informationsutbyte. Denna information skall på begäran av en

behörig myndighet omfatta en förteckning över de flygplatser i den

berörda medlemsstaten som är öppna för internationell lufttrafik med

angivelse av antalet utförda rampinspektioner per kalenderår samt hur

många gånger luftfartyg från tredje land använt varje flygplats i förteckningen.

2. Alla standardiserade rapporter som avses i artikel 3 och rampinspektionsrapporter

som avses i artikel 4.4 skall utan dröjsmål överlämnas

till kommissionen och, på deras begäran, till medlemsstaternas

63

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

behöriga myndigheter samt till Europeiska byrån för luftfartssäkerhet

(EASA).

3. Om en standardiserad rapport visar att en möjlig säkerhetsrisk

föreligger eller om en rampinspektionsrapport visar att ett luftfartyg

inte överensstämmer med internationella säkerhetsnormer och kan

utgöra en möjlig säkerhetsrisk, skall rapporten omedelbart lämnas till

alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna och till kommissionen.

Artikel 6

Informationsskydd och spridning av information

1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning

vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess för den

information som de mottagit i enlighet med artikel 5. De skall

använda denna information endast för detta direktivs syften.

2. Kommissionen skall varje år offentliggöra en rapport med

samlad information som skall vara tillgänglig för allmänheten och

branschens aktörer och innehålla en analys av all den information som

mottagits i enlighet med artikel 5. Analysen skall vara enkel och lättfattlig

samt ange om det kan finnas en förhöjd säkerhetsrisk för

passagerare. Varifrån denna information kommer skall inte avslöjas i

analysen.

3. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till

kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 1049/2001, skall kommissionen på eget initiativ

och i enlighet med förfarandet i artikel 10.2 besluta om åtgärder och

därtill hörande villkor för att sprida den information som avses i

punkt 1 till berörda parter. Dessa åtgärder, som kan vara allmänna

eller avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet att

- ge personer och organisationer den information de behöver för

att förbättra säkerheten inom den civila luftfarten,

- begränsa informationsspridningen till vad som är absolut

nödvändigt för användarnas syfte för att säkerställa lämplig sekretess

när det gäller denna information.

64

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

4. När upplysningar om brister avseende luftfartyg lämnas frivilligt

skall inte källan anges i de rampinspektionsrapporter som avses i

artikel 4.4.

Detta direktiv skulle ha varit helt genomfört senast den 30 april

2006. I dag återstår sekretessfrågan att genomföra. Även här är

kravet på medlemsstaterna att lämplig sekretess skall säkerställas.

Syftet med direktivets bestämmelser är att höja flygsäkerheten

genom att medlemsstaterna blir skyldiga att utföra spontana

säkerhetskontroller av luftfartyg, huvudsakligen från länder

utanför EU. Kontrollerna skall utföras även om det saknas särskilda

indikationer på brister i säkerheten. Resultaten av sådana

kontroller skall göras tillgängliga för säkerhetsövervakande

myndigheter i andra medlemsstater.

6.2 Befintlig sekretessreglering

För vissa av de uppgifter som skall skyddas enligt sekretessregleringen

i de ovan nämnda rättsakterna kan sekretess komma

att gälla enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen på grund av att uppgifterna

rör Sveriges förbindelser med annan stat, mellanfolklig

organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i

annan stat och det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga

förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs.

Det skulle även i undantagsfall kunna komma ifråga att

sekretessbelägga vissa uppgifter med hänsyn till totalförsvarssekretessen

enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen.

Bestämmelsen i 5 kap. 2 § 5 sekretesslagen innebär att

sekretess gäller för uppgifter om säkerhets- eller bevakningsåtgärder

som avser den civila luftfarten om det annars kan antas

att syftet med åtgärden motverkas. Bestämmelsen omfattar

framför allt uppgifter om hur passagerare och bagage

kontrolleras, krav på röntgenutrustning och vilka slags fraktförsändelser

som skall genomsökas (prop. 2001/02:191 s. 95 och

115.)

65

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

Enligt 8 kap. 6 § första stycket gäller sekretess för statlig

myndighets verksamhet som bland annat avser utredning, planering,

tillsyn eller stödverksamhet med avseende på transportverksamhet

för uppgift om enskildas affärs- eller driftsförhållanden

om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften

röjs. Absolut sekretess gäller också i vissa fall för uppgift

om en enskild som trätt i affärsförbindelse med den som är

föremål för myndighetens verksamhet. En förutsättning för att

sekretess skall gälla enligt bestämmelsens första stycke är dock

att regeringen har förordnat om det. Det framgår av bilagan till

sekretessförordningen att Luftfartsstyrelsens tillsynsverksamhet

omfattas av sekretessbestämmelsen. En motsvarande

bestämmelse för den verksamhet som bedrivs av Statens haverikommission

finns i punkt 110 i bilagan till sekretessförordningen.

I 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen stadgas att sekretess

gäller, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med främmande

stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet

som avses i paragrafens första stycke för uppgift om enskilds

ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten

förfogar över på grund av avtalet. I begreppet avtal anses ingå

rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs.

anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som utfärdas

av EU:s institutioner (jfr prop. 2004/05:142 s. 50, prop.

2005/06:45 s. 155 och prop. 2005/06:140 s. 87). Bestämmelsen i

8 kap. 6 § andra stycket förutsätter att det finns en klausul i den

aktuella rättsakten som säger att vissa uppgifter inte får lämnas

ut i det aktuella fallet. En sådan sekretessklausul finns i rådets

förordning nr 550/2004 om tillhandahållande av tjänster, artikel

18.1. Där framgår att medlemsstaterna inte får röja förtrolig

information som de får del av till följd av det samarbetet. I den

mån uppgifter som avser enskilds ekonomiska eller personliga

förhållanden lämnas till svenska myndigheter med tillämpning av

den förordningen kan sådana uppgifter således hemlighållas

enligt 8 kap. 6 § andra stycket.

66

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

Såväl EASA-förordningen [förordning (EG) nr 1592/2002]

som direktivet om kontroller av tredjelandsflyg (direktiv

2004/36/EG) och direktivet om rapportering av händelser innehåller

sekretessbestämmelser som innebär att medlemsstaterna

skall säkra ”lämplig sekretess”. Detta får anses innebära att

någon uttrycklig reglering om vilken sekretess som gäller inte

finns på gemenskapsrättslig nivå i dessa rättsakter. Med anledning

av detta omfattas inte rättsakterna i fråga av regleringen i

8 kap. 6 § andra stycket.

Vissa av de uppgifter Sverige får tillgång till inom ramen för

sådant informationsutbyte som regleras i de ovan nämnda rättsakterna

kan alltså omfattas av regleringen i 8 kap. 6 § sekretesslagen

om de gäller enskildas ekonomiska och personliga förhållanden.

Uppgifterna kan emellertid också gälla andra medlemsstaters

förhållanden, direkt eller indirekt på olika sätt, då händelser, tillbud

och olyckor kan bero på många faktorer såsom, förutom

luftfartyget och besättningen, bristfällig väderrapportering, flygvägarna,

flygtrafiktjänsten eller utformningen av flygplatsen. Åtskilliga

av dessa faktorer rör varken fysiska personer eller företag.

Större delen av dessa uppgifter omfattas inte heller av

sekretess enligt 2 eller 5 kap. sekretesslagen och måste därför

lämnas ut enligt nuvarande reglering.

Systemet när det gäller händelserapportering bygger vidare på

att personal som rapporterar om tillbud inte skall bli föremål för

några efterräkningar från arbetsgivarens sida. I dag finns ingen

möjlighet att hemlighålla de rapporterandes identitet eller

utsagor hos Luftfartsstyrelsen. Det kan ifrågasättas om detta är

förenligt med direktivets syften.

6.3 Vilka åtgärder krävs för svensk del

Uppgifter som lämnas till svenska myndigheter från andra

medlemsstater eller kommissionen

67

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

Som har framgått ovan finns ingen generell sekretessreglering

vad avser uppgifter som Sverige får ta del av från andra medlemsstater

eller kommissionen. Några av de här aktuella rättsakter

som reglerar informationsutbytet stadgar enbart att medlemsstaterna

skall säkerställa lämplig sekretess. Särskilt vad gäller

uppgifter som svenska myndigheter får del av från andra medlemsstater

inom ramen för samarbetet enligt direktivet om

rapportering av händelser bör följande beaktas när behovet av en

ny sekretessreglering analyseras.

Det förekommer i dag att vissa medlemsstater inte låter

svenska myndigheter ta del av deras uppgifter på grund av att

svenska myndigheter inte kan garantera tillräckligt

sekretesskydd. Som exempel kan nämnas att Danmark nyligen

infört en ordning med total sekretess för rapporterade händelser.

Från dansk sida är man i dag ovillig att låta andra länder ta del av

rapporter om man inte får fullgoda garantier för att deras

rapporter behåller sin sekretess i det andra landet. Enligt uppgift

är det straffbart för danska tjänstemän att lämna ut

sekretesskyddade uppgifter om uppgifterna därigenom röjs. I

dag kan Sverige inte erbjuda sådana garantier, och svenska

myndigheter får därför inte ta del av exempelvis de händelserapporter

som SAS lämnat till dansk myndighet, vilket uppfattas

som ett stort problem hos berörda myndighetspersoner som har

att kontrollera andra delar av SAS.

Även vid kontakter med andra länder har Luftfartsstyrelsen

fått signaler om att man inte kommer att få ta del av händelserapporter

på det obehindrade sätt som förutsätts i direktivet,

trots att dessa berör flygbolag med omfattande trafik till och

från svenska flygplatser och därför ofta är av vitalt intresse för

svenska myndigheter.

En strävan bör vara att inte utöka sekretessen mer än vad som

bedöms nödvändigt för att Sverige skall kunna delta i samarbetet.

En lösning på problemet kan vara att införa en paragraf som

täcker olika varianter av samarbete på den civila luftfartens

område när det gäller att ta del av information från andra medlemsstater

eller kommissionen. Bestämmelsen bör begränsas

68

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

genom skaderekvisitet så att uppgifter bara kan sekretessbeläggas

om det kan antas ha varit en förutsättning för den andra statens

eller den mellanfolkliga organisationens lämnande av uppgifterna

att de inte röjs. Man kan konstatera att svenska myndigheter i

dag inte har tillgång till de uppgifter som med en sådan reglering

skulle kunna omfattas av sekretess. En sådan ordning kommer

alltså inte att medföra att några uppgifter som i dag är öppna

kommer att bli hemliga i framtiden.

Om man låter bestämmelsen hänvisa till ”annan stat eller

mellanfolklig organisation” låser man inte tillämpningen till

enbart medlemsstaterna i Europeiska unionen. Bestämmelsen

kan då också tillämpas i förhållande till andra stater, exempelvis

Norge, Island och Liechtenstein som på grund av EES-avtalet

kan komma att omfattas av samma regler. Det finns också ett

särskilt avtal med Schweiz om luftfart.

Vidare pågår förhandlingar om luftfartsavtal med vissa andra

länder på Balkan i Europa och i norra Afrika. Dessa avtal är inga

vanliga luftfartsavtal utan avtal som öppnar EU-marknaden för

de andra länderna i större eller mindre utsträckning och där de

andra länderna åtar sig att följa EG-rätten mot att EG:s lufttrafikföretag

i större omfattning får tillträde till de andra

ländernas inre marknader. Avtalen är ofta dynamiska med

stegvisa utvidgningar av avtalens omfattning och öppnar marknaderna

mer och mer med tiden när parterna får signaler om att

EG-anpassningen av regelverk m.m. löpande drivs framåt på ett

förutsatt sätt.

I detta sammanhang kan nämnas att det naturligtvis finns ett

stort allmänintresse av att kunna ta del av information om flygbolag

som har stora brister i säkerheten. Detta intresse tillgodoses

i stor utsträckning av att kommissionen ställer samman listor

över de flygföretag som förbjuds att flyga till och från gemenskapens

flygplatser alternativt har försetts med restriktioner för

att få flyga till och från EU. Bestämmelser om dessa sammanställningar

finns i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av

en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som för69

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

bjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om

information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som

utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i direktiv

2004/36/EG (EUT L 344, 27.12.2005, s. 15, Celex 32005R2111).

Denna förordning kompletteras av två kommissionsförordningar.

Nu aktuell ”svart lista” över lufttrafikföretag som inte

uppfyller basala säkerhetskrav återfinns i kommissionens förordning

(EG) nr 910/2006 (EUT L 168, 21.6.2006, s. 16, Celex

32006R0910). På Luftfartsstyrelsens webbplats,

www.luftfartsstyrelsen.se, finns det en länk till senaste svarta

lista.

En ny sekretessbestämmelse i 4 kap. sekretesslagen

En sekretessbestämmelse för uppgifter som svenska myndigheter

får tillgång till från andra stater och mellanfolkliga organisationer

på grund av uppgiftsskyldighet som stadgas exempelvis i

EG-rättsakter placeras lämpligen i sekretesslagens fjärde kapitel,

vilket innehåller bestämmelser om sekretess med hänsyn till

myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn.

Bestämmelsen bör omfatta alla former av kontroller, övervakning,

utredning och undersökningar som kan komma i fråga för

att närmare kunna kontrollera vad som hänt när något som

avviker från det planerade har inträffat. Visst samarbete på

området, exempelvis det som regleras i förordningen om tillhandahållande

av flygtrafiktjänster (nr 550/2004), bygger dock

inte främst på informationsutbyte för att möjliggöra kontroll

utan på ett informationsutbyte i realtid mellan olika leverantörer

av flygtrafiktjänster. Även sådant samarbete måste täckas av

bestämmelsen.

Bestämmelsen bör inskränka sig till att bara avse civil luftfart.

Den bör också utformas så att den kan tillämpas inom det

samarbete som förekommer inom EU, utan att utesluta andra

internationella samarbetsformer.

70

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

För att begränsa omfattningen av de uppgifter som kan

komma att sekretessbeläggas bör skaderekvisitet utformas så att

sekretess bara skall gälla om det kan antas att en förutsättning

för den andra statens eller mellanstatliga organisationens

lämnande av uppgiften är att den inte röjs. Liknande skaderekvisit

finns i bestämmelserna i 4 kap. 5 § och 5 kap. 7 §

sekretesslagen, vilka också avser informationsutbyte inom ramen

för internationellt samarbete.

Sekretess till skydd för uppgifter från myndigheter eller enskilda i

Sverige

Någon ny sekretessreglering för uppgifter som Luftfartsstyrelsen

och Statens haverikommission får del av från andra

myndigheter i Sverige föreslås inte. I den mån uppgifter inte är

sekretessbelagda enligt de befintliga bestämmelserna i exempelvis

5 kap. 2 § och 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen skall de

alltså även fortsättningsvis lämnas ut.

Vad gäller uppgifter som lämnas av enskilda har följande överväganden

gjorts.

En förutsättning för att systemet med rapportering av händelser

inom civil luftfart skall fungera är att så många inträffade

händelser som möjligt också blir kända för berörda myndigheter.

Det kan finnas många olika orsaker till att händelser inträffar.

Det kan vara mindre lyckade tekniska lösningar i planet, bristfälliga

rutiner i flygplanets handbok, att man valt en mindre

lyckad komponent vid konstruktionen av flygplanet m.m.

Direktivet innehåller bestämmelser om att en anställd som

fullgör sin rapporteringsskyldighet inte får drabbas av någon

form av repressalie från arbetsgivarens sida. Den bestämmelsen

avses bli genomförd genom att särskilda bestämmelser om detta

införs i luftfartslagen. Frågan är om det därutöver finns något

behov av sekretess till skydd för anmälaren.

Ofta kan orsaken till händelser som utlöser rapporteringsskyldighet

återfinnas i det som kallas ”den mänskliga faktorn”,

dvs. att den som är satt att göra en viss åtgärd vid visst tillfälle

71

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

inte gör detta. Den pilot, flygledare eller annan som vet med sig

att han eller hon inte följt regelboken till punkt och pricka

riskerar att förlora flygcertifikat och andra tillstånd vilket naturligtvis

dämpar viljan att rapportera det inträffade. Han eller hon

blir självfallet ännu mera obenägen att rapportera det inträffade

om han eller hon vet att det inträffade kan bli allmänt känt. Ur

ett flygsäkerhetsperspektiv är det främst det som inträffat som är

intressant, inte vem som rapporterat.

Från Danmark kan man dra vissa lärdomar om nyttan av att

sekretessbelägga händelserapporter. Från Luftfartsstyrelsen har

följande inhämtats. Danmark införde i augusti 2001 regler om

händelserapportering i den danska luftfartslagen. Personer med

vissa funktioner inom luftfarten blev skyldiga att rapportera

avvikelser av betydelse för flygsäkerheten till Statens Luftfartsvæsen,

SLV. Den som inom föreskriven tidsfrist anmäler en

händelse, som inte utgör haveri eller tillbud, får inte dömas till

ansvar för händelsen. Samtidigt infördes full sekretess för

händelserapporter. Innan de nya reglerna infördes var rapporteringsviljan

mycket låg. Numera tar SLV emot cirka 4 000

rapporter årligen. Den danska luftfarten är av mindre omfattning

än den svenska.

Som jämförelse kan nämnas att redan utifrån nuvarande regelverk

lämnas ungefär 2 500 händelserapporter per år till svenska

myndigheter. Alla händelser läggs in i en databas och analyseras.

Cirka 20 procent av rapporterna granskas eller utreds närmare av

Luftfartsstyrelsen. Ett 40-tal rapporter överlämnas till Statens

haverikommission för bedömning och utredning, varav ett tiotal

händelser blir föremål för utredning. Jämför man situationen

mellan Danmark och Sverige kan man inte dra någon annan slutsats

än att det redan i dag inträffar ett förhållandevis stort antal

händelser som aldrig kommer till någon myndighets kännedom.

Att dessa icke rapporterade händelser förblivit okända för

myndigheter inom flygsäkerhetsområdet gagnar inte flygsäkerheten,

tvärt om.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan bedöms en sekretessbestämmelse

som medför att uppgifter om rapportören inte

72

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

offentliggörs vara en förutsättning för att direktivets bestämmelser

skall få fullt genomslag.

En ny sekretessbestämmelse i 7 kap. sekretesslagen

Vid utformningen av den nya bestämmelsen om sekretess för

händelserapportören bör följande överväganden göras. Om man

sekretesskyddar uppgifter om den som lämnar en händelserapport,

kan man fundera på om inte motsvarande skydd skall

gälla för den som inrapporterar en olycka eller ett allvarligt tillbud.

Frågan är berättigad, men bör besvaras först sedan man

beaktat följande. Olyckor och allvarliga tillbud blir som regel

bekanta för allmänheten oavsett om någon särskild person

anmäler dessa till myndigheterna. Man kan också säga att

önskemålen om en stor öppenhet blir starkare när det gäller

olyckor och allvarligare tillbud än händelser som oftast inte

märks eller noteras av dem som inte är direkt berörda. Ändrade

sekretessregler för allvarligare händelser är inte heller något som

följer av direktivet om rapportering av händelser. Något förslag i

den riktningen lämnas därför inte.

Det föreslås inte heller att någon sekretess skall gälla för själva

händelsen, utan bara för uppgifter som kan leda till att rapportören

kan identifieras. Allmänhetens intresse av insyn och

öppenhet bör därmed bli tillräckligt tillgodosett.

Sekretessen i detta fall skall visserligen skydda uppgiftslämnaren

från repressalier eller repressalieliknande åtgärder från

arbetsgivare, men också öka viljan att rapportera händelser som

beror helt eller delvis på felaktiga handhavanden från rapportörens

sida. Sekretesstiden bör därför sättas så pass lång att en

yrkeskarriär kan skyddas.

Händelser skall rapporteras till Luftfartsstyrelsen. Sekretessbestämmelsen

bör därför utformas så att sekretess gäller hos

denna myndighet.

Anmälarskydd finns redan i svensk lagstiftning, exempelvis i

7 kap. 6, 7 , 8, 20 och 43 §§ sekretesslagen. Eftersom flertalet

sådana bestämmelser återfinns i sekretesslagens sjunde kapitel, är

73

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

det lämpligt att en bestämmelse till skydd för personer som

rapporterar händelser införas i samma kapitel.

6.4 Svenska myndigheters informationsskyldighet

rörande uppgifter som är sekretesskyddade här

I systemen för informationsutbyte mellan medlemsstaterna och

kommissionen ingår också en skyldighet för svenska myndigheter

att tillhandahålla information till övriga, även när den

svenska informationen eller delar av denna omfattas av sekretess.

Det gäller alltså bara uppgifter för vilka en svensk myndighet är

”huvudansvarig”, inte uppgifter som svenska myndigheter får

från kollegor i andra länder. För dessa situationer finns huvudbestämmelsen

i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen där

följande sägs.

Uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för

utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om

utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller

förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas

till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens

prövning står klart, att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften

lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga

organisationen.

För svenska myndigheter räcker det således med en föreskrift i

en förordning för att göra det möjligt att lämna ut

sekretesskyddade uppgifter till kollegor i andra medlemsstater. I

de fall då en skyldighet att lämna ut uppgifter har föreskrivits i

en EG-förordning är detta att jämställa med en föreskrift i lag

eller förordning enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen (jfr. prop.

1998/99:18 s. 41 och 75 samt 1999/2000:126 s. 160 och 283).

EASA-förordningens regler om att de nationella luftfartsmyndigheterna

skall utbyta all för dem tillgänglig information i

samband med tillämpningen av denna förordning och dess

tillämpningsföreskrifter behöver därför inte implementeras.

74

Ds 2006:18 Sekretessfrågor

Regelverket om det gemensamma luftrummet innehåller inga

bestämmelser om att ”svenska” uppgifter skall lämnas vidare. En

reglering behövs dock för att genomföra de bestämmelser om

uppgiftsskyldighet som finns i direktivet om rapportering av

händelser och om kontroller av tredjelandsflyg.

De uppgifter som skall delges andra medlemsstater och

kommissionen med anledning av bestämmelserna i direktivet om

rapportering av händelser skall göras tillgängliga i elektronisk

form och ha matats in i en databas. I denna databas får enskilda

personers namn och adress aldrig registreras (jfr artikel 8.2). De

uppgifter som kommer att finnas i denna databas kommer därför

inte – såvitt avses uppgifter som matas in av svenska myndigheter

– att omfattas av sekretess lika ofta som själva rapporten.

Det bör dock införas en föreskrift i luftfartsförordningen

(1986:171) om möjligheten att lämna ut sekretesskyddade uppgifter.

EG-direktivet om kontroller av tredjelandsflyg har ett krav på

ömsesidigt informationsutbyte som starkt påminner om

bestämmelserna i direktivet om rapportering av händelser, varför

en föreskrift i luftfartsförordningen även bör omfatta det

direktivet.

6.5 Frågan om meddelarfrihet

I 16 kap 1 § sekretesslagen anges i vilka fall en tystnadsplikt

inskränker meddelarfriheten, dvs. rätten enligt 1 kap. 1 § tredje

stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen

att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för

publicering i de medier som de båda grundlagarna omfattar.

Ingen av de tystnadsplikter som gäller enligt de nu befintliga

sekretessbestämmelserna i 4 kap. sekretesslagen finns angivna i

16 kap. 1 § och inskränker därför inte meddelarfriheten. När det

gäller befintliga sekretessbestämmelser till skydd för anmälare,

exempelvis enligt 7 kap. 6, 7, 8, 20 och 43 §§ sekretesslagen, är

det enbart den tystnadsplikt som följer av anmälarskyddet enligt

7 kap. 6 § som inskränker meddelarfriheten. Detta beror på att

75

Sekretessfrågor

Ds 2006:18

sistnämnda bestämmelse avser hälso-, sjukvårds- och socialtjänstsekretessen,

där man generellt har låtit tystnadsplikten få

företräde framför meddelarfriheten. Det föreligger inte tillräckligt

starka skäl att inskränka meddelarfriheten med

anledning av de här föreslagna sekretessbestämmelserna. Någon

ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen föreslås därför inte.

76

7 Konsekvenser

Genomförandet av direktivet om händelserapportering kommer

att öka den information som säkerhetsmyndigheterna inom den

civila luftfarten, Statens haverikommission och Luftfartsstyrelsen,

får tillgång till. Detta bör få positiva effekter på flygsäkerheten.

Visserligen finns det redan i dag ett system med

rapportering av händelser, men jämförelser med exempelvis

Danmark indikerar att antalet rapporter med stor sannolikhet

kommer att öka.

Kostnaderna för att hantera det ökade antalet rapporter torde

kunna inrymmas i myndigheternas normala budgetramar. I varje

fall är detta utgångspunkten. När de nya reglerna varit i kraft en

tid kan erfarenheterna ge anledning till en annan bedömning.

De nya reglerna kommer att öka skyddet för den person som

rapporterar inträffade händelser.

Sverige kommer att på ett lättare sätt kunna delta i det

informationsutbyte mellan medlemsstaterna i EU samt

kommissionen som förutsätts i direktivet om händelserapportering

med hänsyn till de nya sekretessreglerna som föreslås.

Genom dessa förbättras också rättsläget beträffande andra

rättsakters genomförande.

77

8 Författningskommentarer

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

7 § och rubriken före 7 §

I 7 § byts bara uttrycket ”andra händelser” ut mot ”andra allvarliga

händelser” i enlighet med vad som föreslås i promemorian.

Rubriken kompletteras med ”samt rapportering av

händelser” för att bättre motsvara innehållet i det kommande

avsnittet.

8 §

I första stycket slås fast att händelser inom civil luftfart skall

rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och spridas. Innehållet

motsvarar första stycket i artikel 1 i direktiv 2003/42/EG.

Vad som menas med händelser definieras i andra stycket.

Definitionen motsvarar ungefär direktivets definition i artikel 2.

79

Författningskommentarer

Ds 2006:18

9 §

I första stycket bemyndigas regeringen att meddela närmare

bestämmelser om vilka personer som skall vara skyldiga att

rapportera händelser.

Bemyndigande att meddela andra kompletterande bestämmelser

än dem som regleras i första stycket beträffande händelserapportering

lämnas i andra stycket till regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer. Fastställandet av vilka

personer som skall vara skyldiga att rapportera händelser får

alltså inte delegeras till myndighet.

10–11 §§

Direktivets bestämmelser om särskilt anställningsskydd för

personer som rapporterar händelser genomförs genom bestämmelserna

i 10 och 11 §§, efter förebild i 16 och 17 §§ föräldraledighetslagen

(1995:584) i deras ursprungliga lydelse.

Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av

olyckor

I ett antal paragrafer ersätts ordet ”händelse” med ”allvarlig

händelse” som samlingsbegrepp för olyckor, allvarliga tillbud

och sådana händelser som regleras i direktiv 2003/42/EG.

80

Ds 2006:18 Författningskommentarer

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

4 kap. 6 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.3. Sekretesslagens fjärde

kapitel reglerar ”Sekretess med hänsyn till myndighets verksamhet

för inspektion, kontroll eller annan tillsyn”. I första stycket av

en ny 6 § stadgas sekretess för uppgifter som avser tillsyn inom

den civila luftfarten. Ordet ”tillsyn” i sekretesslagens mening

skall inte ges en alltför snäv tolkning utan skall anses omfatta alla

de fall då en myndighet har en övervakande eller styrande

funktion (Regner m.fl., Sekretesslagen, s. 8:14). Samarbete som

bygger på uppgiftsskyldighet för att möjliggöra kontroll, övervakning,

utredning och undersökningar omfattas således av

sekretesslagens definition av tillsyn.

Paragrafen omfattar även annat samarbete kring flygsäkerhet,

exempelvis sådant samarbete som bygger på utbyte av information

i realtid. Med flygsäkerhet avses den tekniskt-operativa

säkerheten, att skilja från luftfartsskydd, som avser säkerheten

mot olagliga handlingar såsom flygplanskapningar och sabotage.

Genom skaderekvisitet begränsas sekretessen till uppgifter

som svenska myndigheter får kännedom om under förutsättning

att uppgiften inte röjs.

Sekretessen bör enligt andra stycket gälla lika länge som

utrikessekretessen i 2 kap. 1 § sekretesslagen, nämligen i högst

40 år.

7 kap. 52 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.3. I detta nya lagrum

sekretessbeläggs i första stycket uppgifter om personer som

rapporterar in händelser till Luftfartsstyrelsen.

81

Författningskommentarer

Ds 2006:18

Sekretessen skall gälla alla uppgifter om rapportören som kan

leda till att dennas identitet röjs. Själva händelsen skall däremot

inte omfattas av sekretessen, såvida det inte framgår av händelsen

i sig vem rapportören är.

Bestämmelsen, som har utformats efter förebild i 7 kap. 43 §,

innehåller ett rakt skaderekvisit vilket innebär att en presumtion

för offentlighet gäller.

I andra stycket anges att sekretessen gäller i högst 50 år, vilket

är samma tidsbegränsning som gäller snarlika rapporter inom

sjöfarten enligt 7 kap. 43 § sekretesslagen.

82

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2003/42/EG av den 13 juni

2003 om rapportering av händelser

inom civil luftfart

83

Bilaga

Ds 2006:18 Bilaga

85

Bilaga

Ds 2006:18 Bilaga

87

Bilaga

Ds 2006:18 Bilaga

89

Bilaga

Ds 2006:18 Bilaga

91

Bilaga

Ds 2006:18 Bilaga

93

Bilaga

Ds 2006:18 Bilaga

95

Bilaga