Ds 2012:2

Ds 2012:2

Specialist i allmänmedicin

– en yrkeskvalifikation för läkare i allmänpraktik

Socialdepartementet

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/

Tryckt av Elanders Sverige AB

Stockholm 2012

ISBN 978-91-38-23682-6

ISSN 0284-6012

Innehåll

1

Författningsförslag ....................................................

7

1.1 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659)...............................................................................

7

1.2 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)......................................................

8

1.3 Förordning om ändring i patientsäkerhets-

förordningen (2010:1369) .....................................................

9

2

Inledning ...............................................................

15

3

Bakgrund ...............................................................

17

3.1

Två yrkeskvalifikationer i allmänmedicin i Sverige............

17

3.2

Klagomål från kommissionen..............................................

17

4

Direktiv 2005/36/EG om erkännande av

yrkeskvalifikationer..................................................

23

4.1

Bakgrunden till yrkeskvalifikationsdirektivet ....................

23

4.2

De artiklar som berörs av ärendet.......................................

25

5

Gällande rätt ..........................................................

29

3

Innehåll

Ds 2012:2

5.1 Allmänt om regleringen avseende Europaläkare ................

29

5.1.1 Sökande med praktisk tjänstgöring i Sverige ..........

30

5.1.2 Sökande med yrkeskvalifikation som allmän- praktiserande läkare från en annan EES-stat än

Sverige eller Schweiz.................................................

31

5.2 Allmänt om regleringen avseende specialiteten

Allmänmedicin .....................................................................

32

5.2.1

Sökande med svensk utbildning...............................

32

5.2.2

Sökande med yrkeskvalifikationer från annan

EES-stat än Sverige eller Schweiz ............................

33

6

Bedömningar och förslag..........................................

35

6.1 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659).............................................................................

35

6.2 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)....................................................

36

6.3 Förslag till ändring i patientsäkerhetsförordningen

(2010:1369)...........................................................................

37

6.4

Andra författningar..............................................................

39

6.5

EU-rättsliga aspekter ...........................................................

40

7

Konsekvenser..........................................................

47

8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............

51

9

Författningskommentar ............................................

55

9.1 Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659).............................................................................

55

4

Ds 2012:2

Innehåll

9.2 Förslaget till ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)

....................................................56

Sammanfattning.............................................................

57

Bilaga............................................................................

59

5

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 4 kap. 7 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 7 § ska utgå, dels att 4 kap. 10 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ansökningar om legitimat- ion, särskilt förordnande att utöva yrke , bevis om kompe- tens som Europaläkare och be- vis om specialistkompetens prövas av Socialstyrelsen.

4 kap.

10 §

Socialstyrelsen prövar an- sökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialist- kompetens.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. Ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktise- rande läkare (Europaläkare) som inkommit före den 1 juli 2012 ska prövas av Socialstyrelsen enligt äldre bestämmelser.

7

Författningsförslag

Ds 2012:2

3. Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) gäller fortfarande. En läkare får ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare endast om han eller hon har beviljats sådan kompetens.

1.2 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 kap.

Sekretess gäller hos Socialsty-

8 a § 1

Sekretess gäller hos Socialsty-

relsen i ärende om

relsen i ärende om legitimat-

legitimation,

särskilt

förord-

ion,

särskilt förordnande

att

nande att utöva yrke , bevis om

utöva yrke eller bevis om spe-

kompetens som Europaläkare

cialistkompetens enligt 4

kap.

eller bevis om specialistkom-

10 §

patientsäkerhetslagen

petens enligt

4 kap.

10 § pati-

(2010:659) för uppgift om sö-

entsäkerhetslagen

(2010:659)

kandens hälsotillstånd

eller

för uppgift om sökandens häl-

andra

personliga förhållanden,

sotillstånd eller andra person-

om det kan antas att denne el-

liga förhållanden, om det kan

ler någon närstående till denne

antas att denne eller någon

lider betydande men om upp-

närstående till denne lider be-

giften röjs.

tydande men

om

uppgiften

röjs.

Sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om klagomål eller i initiativärende enligt 7 kap. patientsäkerhetslagen eller i anmä- lan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 kap. 30 §

1 Senaste lydelse 2010:679.

8

Ds 2012:2

Författningsförslag

samma lag för uppgift om berörd hälso- och sjukvårdspersonals hälsotillstånd eller andra personliga

förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 10 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst

femtio år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har inletts före den 1 juli 2012.

1.3 Förordning om ändring i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetsförord- ningen (2010:1369)

dels att 3 kap. 6 § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 4 och 21 §§ samt 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En läkare, som efter före- skriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz har rätt att kalla sig allmänpraktiserande läkare , ska efter ansökan få bevis om kompetens som allmän-prakti- serande läkare (Europaläkare) i Sverige om han eller hon har

Föreslagen lydelse

5 kap.

4 §

En legitimerad läkare, som har fullgjort föreskriven prak- tisk utbildning i ett annat EES- land än Sverige eller i Schweiz, ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens i allmänme- dicin i Sverige om han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis

9

Författningsförslag

Ds 2012:2

svensk legitimation för yrket .

som anges i föreskrifter medde- lade av Socialstyrelsen .

21 §

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. de utbildnings-, examens-

1. de utbildnings-, examens-

och andra behörighetsbevis

och andra behörighetsbevis

som anges i EES-avtalet och

som anges i EES-avtalet och

avtalet mellan Europeiska un-

avtalet mellan Europeiska un-

ionen och dess medlemsstater

ionen och dess medlemsstater

å ena sidan och Schweiz å

å ena sidan och Schweiz å

andra sidan och som enligt 1–3

andra sidan och som enligt 1–9

och 5–9 §§ ska ge legitimation

§§ ska ge legitimation eller be-

eller bevis om specialistkom-

vis om specialistkompetens i

petens i Sverige,

Sverige,

2. legitimation eller annan behörighet som avses i 1–13 §§ och 15 § tredje stycket samt om anpassningsperiod, lämplighetsprov och yrkesverksamhet, i den utsträckning sådana krav enligt EES- avtalet eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess med- lemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan får ställas på en sökande, och

3. vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt

15 §.

Nuvarande lydelse

8 kap.

1 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhets- lagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i tabellen.

10

Ds 2012:2 Författningsförslag

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 10–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande av- giftsklasser ska tillämpas:

Ärendeslag

Avgiftsklass

Legitimation

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller

psykoterapeut

4

Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, bio-

medicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortoped-

ingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast,

+sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller

tandläkare

2

Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare

(Europaläkare)

2

Bevis om specialistkompetens

4

Behörighetsbevis för den som har genomgått utbildning

utomlands, dock ej personal som tidigare har meddelats

motsvarande behörighetsbevis i ett EES-land eller i

Schweiz

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykotera-

4

peut

Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, bio-

medicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortoped-

ingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast,

sjukhusfysiker, sjuksköterska, specialistsjuksköterska,

tandhygienist eller tandläkare

2

11

Författningsförslag

Ds 2012:2

Föreslagen lydelse

8 kap.

1 §

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhet- slagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 10–14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande av- giftsklasser ska tillämpas:

Ärendeslag

Avgiftsklass

Legitimation

Kiropraktor,

läkare, naprapat, psykolog

eller psykoterapeut.

4

Apotekare,

arbetsterapeut,

audionom,

barnmorska, bio-medicinsk analytiker, dietist, logoped, optiker, ortopedingen- jör, receptarie, röntgensjuksköterska,

sjukgymnast, sjukhusfysiker,

sjukskö-

terska, tandhygienist eller tandläkare.

2

Bevis om specialistkompetens

4

Behörighetsbevis för den som har ge-

nomgått utbildning utomlands, dock ej

personal som tidigare har meddelat smot-

svarande behörighetsbevis i ett EES-land

eller i Schweiz

Kiropraktor,

läkare, naprapat, psykolog

4

eller psykoterapeut

Apotekare,

arbetsterapeut, audionom,

barn-

12

Ds 2012:2 Författningsförslag

morska, bio-medicinsk analytiker, dietist,

logo-

ped, optiker, ortopedingenjör, receptarie,

rönt-

gensjuksköterska, sjukgymnast,

sjukhusfysiker,

sjuksköterska, specialistsjuksköterska, tandhygi-

enist eller tandläkare

2

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ansök- ningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som inkom till Socialstyrelsen före den

1 juli 2012.

13

2 Inledning

Europeiska kommissionen (kommissionen) har i ett överträdel- seärende mot Sverige framfört att den anser att det svenska re- gelverket strider mot flera bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivet) 2 . Kommissionen har anfört att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om automatiskt erkännande av läkares yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin. Eftersom det enligt direktivet finns en harmoni- serad miniminivå för utbildning som allmänpraktiserande läkare, anser kommissionen att direktivet endast tillåter en yrkeskvalifi- kation inom allmänmedicin i en och samma medlemsstat. All- mänpraktiserande läkare som uppfyller direktivets minimikrav har rätt till automatiskt erkännande i samtliga EES-länder och Schweiz 3 . I Sverige finns i dag två yrkeskvalifikationer inom all- mänmedicin, allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) och spe- cialist i allmänmedicin. Sverige måste enligt kommissionen välja en av de nuvarande två svenska yrkeskvalifikationerna för att den svenska regleringen ska vara i överensstämmelse med direktivets bestämmelser. Sverige måste också anmäla den valda titeln till kommissionen. Kommissionen anser att de svenska bestämmel- serna hindrar den fria rörligheten på den inre marknaden för all- mänpraktiserande läkare som har den utbildning direktivet före- skriver.

2 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

3 Med EES-länder avses i denna skrivelse även EU-länder eftersom dessa är anslutna till EES-avtalet.

15

Inledning

Ds 2012:2

Kommissionen har också haft invändningar mot att Socialsty- relsen begär intyg om nuvarande yrkesstatus från samtliga sö- kanden som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer. Enligt direktivets bestämmelser har medlemsstaterna bara rätt att begära in de handlingar av sökanden som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkesstatus.

I syfte att säkerställa att de svenska reglerna utformas i enlig- het med direktivet, lämnas i denna skrivelse förslag till nödvän- diga författningsändringar till följd av den kritik kommissionen riktat mot Sverige i ärendet. En närmare redogörelse av överträ- delseärendet redovisas i avsnitt 3.

16

3 Bakgrund

3.1 Två yrkeskvalifikationer i allmänmedicin i Sverige

I Sverige finns två olika yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin, sedan 1981 specialist i allmänmedicin och sedan 1994 kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare).

Det finns sedan länge en tradition i Sverige att läkare ska spe- cialisera sig. I samband med att Sverige gick med i EU infördes en ny kvalifikation i allmänmedicin (Europaläkare) för att ge- nomföra direktivets bestämmelser i artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V. Detta är bakgrunden till att det finns två yrkeskvalifi- kationer i allmänmedicin i Sverige.

För att uppnå kompetens som specialist i allmänmedicin krävs fem års specialisttjänstgöring under handledning. För att uppnå kompetens som Europaläkare krävs minst tre års tjänstgö- ring i enlighet med artikel 28.2 i direktivet (se vidare Socialsty- relsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (SOSFS 2007:23)). Regleringen beskrivs närmare under avsnitt 5, Gällande rätt.

3.2 Klagomål från kommissionen

Kommissionen ställde inom ramen för den s.k. EU-piloten den 1 december 2009 flera frågor angående den svenska regleringen av allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) och specialister i all- mänmedicin. EU-piloten är ett informellt förfarande inom

17

Bakgrund

Ds 2012:2

kommissionen som hanterar klagomål och frågor från medbor- gare eller företag om huruvida EU-rätten tillämpats korrekt i medlemsstaterna.

Bakgrunden till ärendet var ett klagomål från en läkare som fått avslag på sin ansökan om att få sin holländska utbildning som allmänpraktiserande läkare automatiskt erkänd i Sverige. Den sökande klagade till kommissionen och anförde att hon inte fått ett automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin och att Socialstyrelsen begärt in fler handlingar än vad direktivet föreskriver. Kommissionen ställde med anledning av detta ett antal frågor kring den svenska regleringen.

Socialdepartementet svarade kommissionen den 8 februari 2010 och anförde i huvudsak följande. I Sverige bygger den of- fentligt bedrivna primärvården på ett system där specialister i allmänmedicin har en viktig roll på vårdcentralerna. En specialist i allmänmedicin kan till följd av sin längre utbildning och bredare kompetens behandla patienter i större omfattning än vad en Europaläkare kan, t.ex. i fråga om diabetes eller hjärtsjukdomar. Detta system påverkar resursfördelningen mellan primärvården och slutenvården, eftersom en större andel patienter kan be- handlas redan i primärvården. Vidare redogjorde regeringen i svaret för den nationella reglering som gäller för specialister i allmänmedicin respektive Europaläkare.

Kommissionen inledde därefter ett överträdelseärende mot Sverige. Kommissionen framförde i en formell underrättelse från den 30 september 2010 att den inte ansåg de svenska reglerna förenliga med EU-rätten. Den svenska regeringen bestred i svar till kommissionen kritiken, vilket ledde till ett motiverat ytt- rande den 6 april 2011. Ett motiverat yttrande utgör det sista formella steget före en stämning vid EU-domstolen.

Kommissionens motiverade yttrande och det svenska svaret på yttrandet sammanfattar argumenten från respektive part.

18

Ds 2012:2

Bakgrund

Det motiverade yttrandet från kommissionen

Kommissionen anförde i det motiverade yttrandet i huvudsak följande. Svensk lagstiftning strider mot direktivets krav på automatiskt erkännande för allmänpraktiserande läkare på grund av att Sverige har två olika yrkeskvalifikationer för allmänmedi- cin. Sverige har enligt kommissionens mening inte rätt att ha en kompetens i allmänmedicin som inte finns upptagen i punkt 5.1.4. i bilaga V. Enligt artikel 29 i direktivet måste en medlems- stat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare kräva bevis på formella kvalifikationer som anges i 5.1.4. i bilaga V och dessa formella kvalifikationer måste anmälas enligt artikel 21.7 i direktivet.

Det automatiska erkännandet är avsett för examensbevis från medicinsk grundutbildning och examensbevis från allmänläkar- utbildningar, vilket innebär att en innehavare av sådana exa- mensbevis är garanterad att erkännas i alla andra medlemsstater utan att hans eller hennes utbildning kontrolleras och således utan att åläggas kompletteringar. Tillämpningen av de två olika systemen för erkännande när det gäller yrkeskvalifikationer för allmänmedicin strider således mot artikel 21.2 i direktivet, där det fastställs att alla läkare som omfattas av artikel 29 i direktivet ska erkännas automatiskt.

Kommissionen anförde att den inte delar de svenska myndig- heternas uppfattning att direktivets bestämmelser inte kan in- kräkta på medlemsstaternas rätt att själva utforma sina nationella system för hälso- och sjukvård enligt artikel 168 i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (FEUF). Kommissionen anförde att artikel 168 FEUF inte motiverar en icke-tillämpning av harmoniserade bestämmelser, såsom exempelvis bestämmel- serna i direktiv 2005/36/EG om det automatiska erkännande av allmänpraktiserande läkare.

Vidare anförde kommissionen att specialistkompetens i all- mänmedicin inte bör betraktas som en kvalifikation som specia- list enligt artikel 25. Skälen för det är att de specialistutbildningar som ska förtecknas enligt artikel 25 är frivilliga, medan yrkes-

19

Bakgrund

Ds 2012:2

kvalifikationen som allmänpraktiserande läkare är obligatorisk för alla medlemsstater. Vidare går minimikraven på allmänläkar- utbildningen utöver den längd för specialistutbildning som fast- ställs i punkt 5.1.3. i bilaga V, eftersom det specificeras på vilka olika avdelningar den praktiska undervisningen ska följas under en minimiperiod.

Att Socialstyrelsen begär intyg om nuvarande yrkesstatus från dem som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer går också utöver vad som får krävas enligt direktivet. Enligt direkti- vets bestämmelser, artikel 50 samt punkt 2 d i bilaga VII till di- rektivet, har medlemsstaterna bara rätt att av sökanden begära in de handlingar som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkesstatus.

Genom att allmänläkarutbildning som uppfyller direktivets krav och som godkänts i en annan medlemsstat inte automatiskt erkänns i Sverige har Konungariket Sverige sammanfattningsvis underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 21.2 och 21.7 (automatiskt erkännande och anmälan av titlar som erkänns automatiskt), artikel 29 (yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare) och artikel 50.1 i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Den svenska regeringens svar på det motiverade yttrandet

Den svenska regeringen bestred i svar den 7 juni 2011 kommiss- ionens uppmaning att vidta de åtgärder som kommissionen an- gett som nödvändiga och som i så fall skulle ha vidtagits inom två månader. Den svenska regeringen anförde i huvudsak föl- jande. Kommissionen har inte presenterat några egentliga belägg för sitt påstående att yrkeskvalifikationen "Specialist i allmänme- dicin" i praktiken motsvarar kvalifikationen för allmänpraktise- rande läkare i den mening som avses i artikel 29 i direktivet.

En specialist i allmänmedicin har längre utbildning och där- med högre kompetens och kan behandla ett större antal åkom- mor och patienter. Det är därmed inte fråga om samma arbets-

20

Ds 2012:2

Bakgrund

uppgifter och inte möjligt att jämställa en specialist i allmänme- dicin med en allmänpraktiserande läkare som har den utbildning som följer av artikel 28 i direktivet.

Den svenska specialiseringen i allmänmedicin är att betrakta som en specialistläkarutbildning i enlighet med artikel 25 i di- rektivet. Det finns en möjlighet enligt direktivet för medlems- staterna att ha egna specialistkompetenser, utöver de som för- tecknas i bilaga V punkt 5.1.3 till direktivet.

En argumentation fördes även kring medlemsstaternas rätt att organisera sin hälso- och sjukvård och dess resurser enligt artikel 168 FEUF. Det var därmed regeringens förhoppning att kom- missionen trots allt skulle välja att se det svenska systemet som ett nationellt särdrag och ett resultat av organisationen av det svenska sjukvårdssystemet, som ligger inom ramen för medlems- staternas behörighet i enlighet med artikel 168 FEUF och som i enlighet med artikel 4.2 FEU bör respekteras.

Slutligen informerades om att Socialstyrelsen skulle se över informationen på sin hemsida för att tydliggöra att det inte finns något krav på sökanden att bifoga ett intyg om nuvarande yrkes- behörighet.

Ändrad svensk ståndpunkt

Den svenska regeringen har efter en samlad bedömning under hösten 2011 valt att påbörja en översyn av den svenska regle- ringen. Det finns med den nuvarande nationella regleringen en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det också risk att Sverige, om de författningsändringar som krävs för att följa domen inte kan träda i kraft tillräckligt snabbt, tilldöms böter. En viktig utgångspunkt i översynen är att behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin och värna om patientsäkerheten.

I ett brev ställt till generalsekreteraren för kommissionen har regeringen förklarat att den avser att följa kommissionens anvis- ningar om hur direktivets bestämmelser ska genomföras.

21

4 Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer

4.1 Bakgrunden till yrkeskvalifikationsdirektivet

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direkti- vet) 4 trädde i kraft i oktober 2005 och skulle införlivas i medlemsstaternas författning senast den 20 oktober 2007.

Enligt Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt FEUF är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlig- het för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För med- lemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke som egenföretagare eller som anställd i en annan medlems- stat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I arti- kel 53.1 i FEUF föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har också ett stort antal direktiv antagits under de senaste fyrtio åren, genom vilka olika ordningar för erkännande införts.

Efter Europeiska rådets möte i mars 2000 antog kommiss- ionen ett meddelande om ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftade till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom unionen som inom en medlems- stat. I mars 2001 gav Europeiska rådet kommissionen i uppdrag

4 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

23

Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer

Ds 2012:2

att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för er- kännande av kvalifikationer”. De då gällande rättsakterna ersattes och samlades i en enda text (rådets direktiv 89/48/EEG, och 92/51/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG om införande av en ordning för erkännande av kva- lifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG och 93/16/EEG om yrkena sjuksköterska med an- svar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barn- morska, arkitekt, farmaceut och läkare). Utifrån detta beslutades ett nytt direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktiv 2005/36/EG) 2005.

Rörligheten på arbetsmarknaden har under 2010 och 2011 lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft både i kommissionens meddelande Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM (2010) 2020) och i Inremark- nadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (KOM (2011) 206/4).

I syfte att reformera och förenkla systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer har kommissionen sedan 2010 arbetat med att se över direktivet. I juni 2011 presenterade kommissionen en grönbok om modernisering av direktivet. Grönboken har tagits fram av kommissionen efter synpunkter från bl.a. medlemssta- terna. Ambitionen är att kommissionen ska fatta beslut om ett förslag till reviderat direktiv i slutet av 2011. Förslaget skickas därefter till rådet och Europaparlamentet. Förhandlingar om för- slaget planeras pågå under 2012. Målet är att ett reviderat direk- tiv ska kunna beslutas före utgången av 2012.

24

Ds 2012:2

Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer

4.2 De artiklar som berörs av ärendet

I det överträdelseärende som redovisas i avsnitt 3 Bakgrund, har kommissionen anfört att Sverige har överträtt

– artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yrkes- kvalifikationer inom allmänmedicin,

– artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkom- petensen i allmänmedicin,

– artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för automatiskt godkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater, och

– artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkesstatus av invandrade läkare.

Nedan återges innehållet i artiklarna.

Artikel 29 Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter ska varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4. bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som ge- nomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 21 Principen om automatiskt erkännande; artikel 21.7

Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av be- vis på formella kvalifikationer på det område som omfattas av detta avsnitt. Dessutom ska denna anmälan göras till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifikationer på det område som avses i kapitel 8.

25

Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer

Ds 2012:2

Kommissionen ska offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning, med uppgift om de titlar som med- lemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis samt motsva- rande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V.

Artikel 21 Principen om automatiskt erkännande; artikel 21.2

Varje medlemsstat ska inom ramen för sitt eget socialförsäk- ringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet som all- mänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifi- kationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

Artikel 50 Handlingar och formföreskrifter; artikel 50.1

När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemssta- ten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer ska behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

26

Ds 2012:2

Direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer

Bilaga VII punkt 2 Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt med de bevis över formella kvali- fikationer ska förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de som avses i detta direktiv.

27

5 Gällande rätt

5.1 Allmänt om regleringen avseende Europaläkare

Behörigheten som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) finns i Sverige sedan 1994. För den som innehar svensk legiti- mation som läkare gäller att han eller hon för behörighet som Europaläkare ska uppfylla de krav som anges i patientsäkerhets- lagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården. Kraven innebär i huvudsak att sökanden ska ha fullgjort en praktisk tjänstgöring inom vissa föreskrivna delar av sjukvården för att erhålla kom- petensbeviset.

Den som har fullgjort praktisk tjänstgöring i ett annat EES- land än Sverige eller i Schweiz ska efter ansökan hos Socialstyrel- sen få bevis om kompetens som Europaläkare, s.k. automatiskt erkännande.

Bestämmelserna syftar till att införliva artikel 28 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivet) 5 , och redovisas närmare i de följande avsnitten.

5 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

29

Gällande rätt

Ds 2012:2

5.1.1 Sökande med praktisk tjänstgöring i Sverige

Enligt 4 kap. 7 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska en legiti- merad läkare som har gått igenom viss praktisk utbildning efter ansökan få bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Enligt bestämmelsen får en läkare ange att han eller hon har kompetens som Europaläkare endast om han eller hon har sådan kompetens.

Med stöd av 4 kap. 11 § nämnda lag har regeringen meddelat föreskrifter om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal.

Av 3 kap. 6 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår att en legitimerad läkare som vill uppnå kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) ska fullgöra viss ut- bildning med huvudsakligen praktisk inriktning som Socialsty- relsen föreskriver. Socialstyrelsen får enligt bestämmelsen med- dela föreskrifter om sådan utbildning och ytterligare krav för att uppnå kompetens som Europaläkare.

Av 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården (SOSFS 2007:23) framgår att ansökan om kompetensbevis som all- mänpraktiserande läkare i ett EES-land, dvs. även från Sverige, (Europaläkare) ska göras hos Socialstyrelsen.

Enligt 3 kap. 6 § SOSFS 2007:23 gäller vidare att en läkare som har avlagt svensk läkarexamen och som vill uppnå kompe- tens som Europaläkare efter godkänd allmäntjänstgöring (AT) i Sverige ska tjänstgöra som legitimerad läkare i minst två år, mot- svarande heltid. Tjänstgöringen ska fullgöras under handledning inom ett valfritt medicinskt område inom den svenska hälso- och sjukvården.

Enligt 3 kap. 7 § SOSFS 2007:23 ska en läkare som har ge- nomgått sin utbildning i ett annat EES-land än Sverige, som har fått svensk legitimation och som vill uppnå en kompetens som Europaläkare, tjänstgöra under handledning inom den svenska hälso- och sjukvården i minst tre år, motsvarande heltid. Minst tre månader av tjänstgöringen ska fullgöras på sjukhus inom nå-

30

Ds 2012:2

Gällande rätt

gon kirurgisk specialitet. Dessutom ska minst tre månader full- göras på sjukhus inom såväl någon invärtesmedicinsk som någon barnmedicinsk specialitet. Därutöver ska minst sex månader full- göras inom primärvården.

5.1.2 Sökande med yrkeskvalifikation som allmän- praktiserande läkare från en annan EES-stat än Sverige eller Schweiz

Av 5 kap. 4 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) framgår att en läkare, som efter föreskriven praktisk utbildning i ett an- nat EES-land än Sverige eller Schweiz, har rätt att kalla sig all- mänpraktiserande läkare, ska efter ansökan få bevis om kompe- tens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sverige om han eller hon har svensk legitimation för yrket (s.k. automatiskt erkännande enligt artikel 21.2 i direktivet).

Enligt 3 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården ska ansökan om kompetensbevis som allmänpraktise- rande läkare i ett EES-land (Europaläkare) göras hos Socialsty- relsen.

Av 3 kap. 8 § SOSFS 2007:23 framgår att läkare från ett annat EES-land än Sverige där utbildningstiden till Europaläkare var två år fram till den 1 januari 2001, ska om hans eller hennes me- dicinska grundutbildning omfattar praktiktjänstgöring

1. på en avdelning för allmänmedicin vid ett godkänt sjukhus,

2. hos en allmänpraktiserande läkare, eller

3. vid en godkänd vårdcentral för primärvård,

få tillgodoräkna högst ett år av denna praktik i den tjänstgöring som enligt 3 kap. 7 § krävs för att en läkare ska få kompetensbe- vis som Europaläkare.

31

Gällande rätt

Ds 2012:2

5.2 Allmänt om regleringen avseende specialiteten Allmänmedicin

Specialiteten Allmänmedicin finns sedan 1981. För den som in- nehar svensk legitimation som läkare gäller att han eller hon för att bli specialist i allmänmedicin ska uppfylla de krav som anges i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring.

Enligt bestämmelserna ska den legitimerade läkare som vill uppnå specialistkompetens i Sverige genomgå vidareutbildning under minst fem år i enlighet med vad som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Socialstyrelsen anger i sina före- skrifter närmare vilka specialiteterna är och vad som krävs för att uppnå kompetens inom respektive specialitet. För specialist- kompetensen Allmänmedicin finns en egen målbeskrivning.

För den som har uppnått specialistkompetens i ett annat EES-land kan personen i fråga antingen få sitt kompetensbevis automatiskt erkänt i Sverige eller få sin ansökan prövad enligt den s.k. generella ordningen, då mottagarlandet kan ställa krav på kompensationsåtgärder (se avsnitt 5.2.2).

Bestämmelserna redovisas närmare i de följande avsnitten.

5.2.1 Sökande med svensk utbildning

Enligt 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska en legiti- merad läkare som har gått igenom viss vidareutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

Enligt 4 kap. 11 § patientsäkerhetslagen får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om legitimation och annan behörighet för hälso- och sjukvårds- personalen.

Enligt 4 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), ska en legitimerad läkare för att uppnå specialistkompetens, för- värva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som före-

32

Ds 2012:2

Gällande rätt

skrivs för specialistkompetensen genom att genomgå specialise- ringstjänstgöring under minst fem år. Specialiseringstjänstgö- ringen ska fullgöras genom tjänstgöring som läkare under hand- ledning och genom deltagande i kompletterande utbildning. Me- riter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialise- ringstjänstgöringen.

Socialstyrelsen får enligt 4 kap. 5 § 1–4 patientsäkerhetsför- ordningen meddela föreskrifter om indelning och benämning av de specialiteter där specialistkompetens kan uppnås. Enligt 4 kap. 5 § 1–4 patientsäkerhetsförordningen får Socialstyrelsen också meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar). Meriter från utbildning på forskarnivå får tillgodoräknas i specialiseringstjänstgöringen. Socialstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om tillgodoräknande av sådana me- riter. Socialstyrelsen får även meddela ytterligare föreskrifter om vilka övriga krav som ska gälla för bevis om specialistkompetens.

Socialstyrelsen har i sina föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring med- delat närmare föreskrifter om specialiseringstjänstgöringen. I denna finns bland annat målbeskrivningen för specialistkompe- tens i Allmänmedicin.

5.2.2 Sökande med yrkeskvalifikationer från annan EES- stat än Sverige eller Schweiz

För den som har uppnått specialistkompetens i ett annat EES- land kan personen i fråga få sitt kompetensbevis automatiskt er- känt i Sverige om beviset på specialiteten finns upptagen i för- teckningen i punkt 5.1.3. i bilaga V till direktivet. Om så inte är fallet prövar Socialstyrelsen ansökan enligt den s.k. generella ordningen. Mottagarlandet kan då ställa krav på kompensations- åtgärder.

Personer med yrkeskvalifikationer som specialistläkare inom en specialitet som kan anses motsvara allmänmedicin, t.ex. ”fa-

33

Gällande rätt

Ds 2012:2

mily medicine” kan ansöka om kompetensbevis som specialist i allmänmedicin i Sverige. Eftersom specialiteten inte finns listad i bilaga V till direktivet, där de specialiteter som är föremål för automatiskt erkännande anges, prövar Socialstyrelsen ansökan enligt den generella ordningen för erkännande av bevis på for- mella kvalifikationer som anges i avdelning III, kapitel I i direk- tivet. Det innebär att Socialstyrelsen kan ställa krav på kompen- sationsåtgärder av sökanden för att han eller hon ska uppnå den kompetens som myndigheten ställer upp.

34

6 Bedömningar och förslag

6.1 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Förslag: Det ska inte längre vara möjligt att erhålla kompe- tens som Europaläkare i Sverige. Socialstyrelsen ska därför inte längre pröva ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sverige.

Skälen för förslaget

Skälet till den föreslagna ändringen är den kritik kommissionen framställt mot Sverige avseende det nationella genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direkti- vet) 6 . En närmare beskrivning av ärendet redovisas i avsnitt 3.2. Kommissionen har framfört att Sverige bryter mot direktivets bestämmelser om utbildning inom allmänmedicin och automa- tiskt erkännande av bevis för denna kompetens. Kommissionen anser att direktivet inte tillåter två yrkeskvalifikationer inom allmänmedicin. Förslagen syftar till att säkerställa att svensk författning är i enlighet med EU-rätten.

Ändringar bör därför göras i patientsäkerhetslagen som inne- bär att kompetensnivån som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) avskaffas. Möjligheten att ansöka om bevis om

6 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

35

Bedömningar och förslag

Ds 2012:2

kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen ska därför också upphöra att gälla. Som en konsekvens av förslagen kommer Socialstyrelsen fortsättningsvis inte handlägga sådana ansökningar, annat än i enlighet med övergångsbestämmelserna (se avsnitt 8).

Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens kommer dock även i fortsättningen att prövas av Socialstyrelsen.

Förslaget innebär att den som vill vidareutbilda sig inom all- mänmedicin i Sverige kommer att få vidareutbilda sig under fem år inom ramen för specialistkompetensutbildningen. På så sätt kan den femåriga specialistutbildningen inom allmänmedicin behållas i Sverige.

Den förslagna ändringen medför således att Sverige ställer krav på en högre nivå på allmänpraktiserande läkare som utbildar sig i Sverige, än den miniminivå som föreskrivs i direktivet.

Förslag till övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 8.

6.2 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Förslag: Sekretessen avseende sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden i ärende hos Socialstyrelsen om ansökan om bevis om kompetens som Europaläkare, ska upp- höra att gälla från och med den 1 juli 2012.

Skälen för förslaget

Enligt nuvarande lydelse av 25 kap. 8 a § offentlighets- och sek- retesslagen (2009:400) gäller som huvudregel sekretess i ärende om ansökan om bevis om kompetens som Europaläkare enligt 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Sekretessen gäller för

36

Ds 2012:2

Bedömningar och förslag

uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra personliga för- hållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs. Eftersom det inte längre går att ansöka om bevis om kompetens som Europaläkare från och med den 1 juli 2012 enligt förslaget till ändring i pati- entsäkerhetslagen kommer det inte längre att finnas några sådana ärenden efter detta datum. Det finns då inte något behov av sek- retesskydd.

Mot den bakgrunden föreslås det att hänvisningen till ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare stryks i 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen.

För det fall någon ansökan om bevis om kompetens som Europaläkare mot förmodan skulle komma in efter den 1 juli 2012 bör dessa ansökningar kunna hanteras i dialog med sökan- den som en ansökan om bevis om kompetens i allmänmedicin. Detta då det kommer att vara den enda svenska behörigheten i allmänpraktik som kommer att finnas efter den 1 juli 2012.

6.3 Förslag till ändring i patientsäkerhets- förordningen (2010:1369)

Förslag: De ska inte längre gå att uppnå kompetens som all- mänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sverige.

En legitimerad läkare, som har fullgjort föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz, ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens i allmänmedicin i Sverige om han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis som anges i föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen bör få meddela föreskrifter om de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som krävs för ett automa- tiskt erkännande som specialist i allmänmedicin.

37

Bedömningar och förslag

Ds 2012:2

Möjligheten att ta ut avgifter för handläggning av ansökningar om bevis om kompetens som Europaläkare ska inte längre fin- nas.

Bedömning: Socialstyrelsen bör informera allmänprak- tiserande läkare med utbildning från annan EES-stat än Sverige eller från Schweiz som tidigare beviljats bevis om kompetens som Europaläkare om sin rätt att ansöka om specialist- kompetensbevis efter den 1 juli 2012.

Skälen för förslaget

För att säkerställa att svensk författning är i enlighet med direk- tivets krav föreslås att 3 kap. 6 § patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) ska upphöra att gälla. Det innebär att yrkeskvalifi- kationen som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) i Sve- rige avskaffas. Den enda kvalifikation för läkare i allmänpraktik som kommer att finnas i Sverige är specialist i allmänmedicin.

Det föreslås vidare att 5 kap. 4 § patientsäkerhetsförord- ningen (2010:1369) ändras genom att bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) ersätts med bevis om specialistkompetens i allmänmedicin. Det innebär att all- mänpraktiserande läkare med utbildning i annan EES-stat eller i Schweiz ska kunna erkännas automatiskt som specialister i all- mänmedicin. Den nya lydelsen föreslås vara att den som har full- gjort föreskriven praktisk utbildning i annat EES-land än Sverige eller Schweiz, efter ansökan ska få bevis om specialistkompetens i allmänmedicin, om han eller hon har sådant utbildnings-, exa- mens-, eller behörighetsbevis som Socialstyrelsen föreskriver. Med föreskriven praktisk utbildning avses sådan utbildning för allmänpraktiserande läkare som finns upptagen i punkt 5.1.4 i bilaga V i direktivet. Det är endast de bevis som nämns i bilagan till direktivet som får krävas av den behöriga myndigheten. Några krav på andra kompetensbevis än de som nämns där är således inte möjliga att ställa.

38

Ds 2012:2

Bedömningar och förslag

Socialstyrelsen föreslås därför få ett bemyndigande om att meddela föreskrifter om vilka utbildnings-, examens-, eller behö- righetsbevis som krävs vid en ansökan om specialistkompetens- bevis, dvs. de som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V till direktivet.

En naturlig konsekvens av ändringen är att Socialstyrelsen inte längre kommer att kunna ta ut avgift för ansökningar om kompetensbevis som Europaläkare.

Förslag till övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 8.

Skälen för bedömningen

För att säkerställa att de allmänpraktiserande läkare som har full- gjort sin utbildning i annan EES-stat än Sverige eller i Schweiz får vetskap om att de har rätt att ansöka om bevis om kompetens som specialist i allmänmedicin är det viktigt att Socialstyrelsen informerar om detta, t.ex. på sin hemsida.

6.4 Andra författningar

Bedömning: Övriga författningar som reglerar allmänprakti- serande läkare (Europaläkare) eller specialister i allmänmedi- cin föreslås inte ändras. På sikt kan dock förordning (2002:637) om vissa kurser i läkares vidareutbildning behöva ses över.

Skälen för bedömningen

Det finns ytterligare några författningar där både kvalifikationen allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) och specialister i all- mänmedicin förekommer. Dessa bedöms dock inte behöva änd- ras för närvarande av följande skäl.

Av 7 § tredje stycket lagen (1993:1651) om läkarvårdsersätt- ning framgår att läkarvårdsersättning för mottagningsverksam-

39

Bedömningar och förslag

Ds 2012:2

het i öppen vård för enskilda patienter ska lämnas även till läkare med kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Förordningen (1994:1121) om läkarvårdsersättning innehåller mer detaljerade bestämmelser om läkarvårdsersättning som även rör Europaläkare. Eftersom det kan finnas personer som redan innehar bevis om kompetens som Europaläkare och som väljer att inte bli specialister i allmänmedicin, bör de även fortsätt- ningsvis kunna få ersättning enligt dessa författningar.

I 3 § förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa an- ställningar inom hälso- och sjukvården anges vem som är behörig till ”annan anställning som läkare”. Detta tolkas som ”tillsvida- retjänst som läkare”. Genom en ändring i förordningen som trädde ikraft den 1 april 2010 är även den som har kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) behörig till sådan anställning. Även denna bestämmelse bör finnas kvar, så att de personer som väljer att ha kvar kompetensen som Europaläkare, inte ska hindras från att kunna anställas tillsvidare i landstingen.

Sammanfattningsvis kan sägas att de läkare som redan i dag har kompetens som Europaläkare, och inte önskar ändra detta, måste ha en möjlighet att få fortsätta att verka som Europaläkare på samma sätt som tidigare.

På sikt kan dock förordning (2002:637) om vissa kurser i lä- kares vidareutbildning behöva ses över. Detta för att säkerställa att allmänläkare som fullföljt sin utbildning i annan EES-stat eller i Schweiz och som erkänts automatiskt som specialister i allmänmedicin ska få goda möjligheter till vidareutbildning.

6.5 EU-rättsliga aspekter

Bedömning: Förslagen och bedömningarna bedöms förenliga med EU-rätten.

En anmälan med begäran om ändring i 5.1.4 i bilaga V i di- rektiv 2005/36/EG (direktivet) bör göras så snart nödvändiga författningsändringar trätt i kraft.

40

Ds 2012:2

Bedömningar och förslag

Skälen för bedömningen

I det överträdelseärende som redogjorts för i avsnitt 3 Bakgrund, har kommissionen anfört att Sverige har överträtt

– artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yr- keskvalifikationer inom allmänmedicin,

– artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för automatiskt erkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater, och

– artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yrkesstatus av invandrade läkare.

Innehållet i bestämmelserna redogörs för i avsnitt 4 Direktiv 2005/36/EG. I det följande redovisas motiveringar till varför Sverige inte längre bedöms bryta mot de artiklar som nämnts ovan.

Artikel 29 i direktivet, genom att upprätthålla två olika yrkeskvali- fikationer inom allmänmedicin,

Yrkeskvalifikationen för allmänpraktiserande läkare är harmonise- rad inom EU. Enligt artikel 21 i direktivet har allmänpraktiserande läkare i EU rätt till automatiskt erkännande av sitt examensbevis och sin yrkestitel.

Av artikel 29 i direktivet framgår att medlemsstaterna ska för yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare kräva bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V till direkti- vet. Sverige har till kommissionen anmält examensbeviset ”Bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) utfärdat av Socialstyrelsen” och yrkestiteln ”Allmänpraktise- rande läkare (Europaläkare)”.

Genom att Sverige även har kompetensnivån ”specialist i all- mänmedicin” anser kommissionen att vi inte uppfyllt kraven i artikel 29. Sedan 1994 har Socialstyrelsen utfärdat 429 kompe- tensbevis (eller erkännanden) för Europaläkare och 4 453 kom-

41

Bedömningar och förslag

Ds 2012:2

petensbevis (eller erkännanden) för specialister i allmänmedicin. Kommissionen anser att det därigenom är visat att specialist i allmänmedicin i praktiken är det yrke som i Sverige motsvarar allmänpraktiserande läkare.

Förslagen innebär att Sverige inte längre kommer att ha kom- petensnivån allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) utan end- ast specialist i allmänmedicin.

Artikel 21.7 i direktivet, genom att inte anmäla specialistkompe- tensen i allmänmedicin,

Så snart nödvändiga författningsändringar trätt ikraft bör den svenska regeringen anmäla en ändring, av punkt 5.1.4 i bilaga V i direktivet, till kommissionen. Regeringen bör anmäla ” Specialist i allmänmedicin/Allmänpraktiserande läkare”.

Skälet till att båda kompetenserna behöver anmälas är att det kan finnas personer som inte vill byta ut sitt bevis om kompe- tens som allmänpraktiserande läkare. Benämningen ”(Europaläkare)” i den titel som anmäls bör dock tas bort ef- tersom den inte ger någon vägledning om vilken kompetens lä- karen i fråga har.

Danmark har gjort på liknande sätt och har anmält ”Almen praktiserende læge/Speciallæge i almen medicin” i bilagan.

Artikel 21.2 i direktivet, genom att inte tillämpa systemet för auto- matiskt godkännande för alla allmänpraktiserande läkare från andra medlemsstater

Förslagen innebär vidare att de allmänpraktiserande läkare från andra EES-länder som ansöker om automatiskt erkännande i Sverige kommer att erkännas som specialister i allmänmedicin. Genom att allmänpraktiserande läkare från andra EES-länder kommer att erkännas automatiskt som specialister i allmänmedi- cin, bör det inte längre kunna ifrågasättas om de svenska myn-

42

Ds 2012:2

Bedömningar och förslag

digheterna uppfyller principen om automatiskt erkännande en- ligt direktivet. Förslaget är i enlighet med kommissionens öns- kemål.

Det föreslås med andra ord att det ställs högre krav på den som vill utbilda sig i Sverige än den som vill utbilda sig i ett annat EES-land. Den svenska specialistutbildningen är fem år, medan den harmoniserade miniminivån för utbildningen enligt direkti- vet är tre år.

Allmänpraktiserande läkare med utbildning från annan EES- stat och Schweiz som före den 1 juli 2012 ansökt om automatiskt erkännande som specialist i allmänmedicin och fått avslag kom- mer att få möjlighet att ansöka om bevis om kompetens som specialist i allmänmedicin. Socialstyrelsen bör informera tydligt om denna möjlighet på sin hemsida.

Artikel 50.1 i direktivet, genom att kräva intyg på nuvarande yr- kesstatus av invandrade läkare

Socialstyrelsen har på sin hemsida tidigare uppmanat läkare som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer, att till sin ansökan bifoga ett ”intyg om nuvarande yrkesstatus” -"Certifi- cate of Current Professional Status". Av intyget, som inte ska vara äldre än tre månader, ska det framgå att en sökande har rätt att utöva yrket utan några begränsningar. Detta kan uppfattas som ett krav som går utöver vad som får krävas av sökanden en- ligt artikel 50.1 i direktivet och dess bilaga VII. Socialstyrelsen har med anledning av kommissionens påpekande sett över in- formationen på sin hemsida och tydliggjort för sökanden att det inte längre finns något krav på sökanden att bifoga ett intyg om nuvarande yrkesbehörighet.

Socialstyrelsen är nu i stället hänvisad till att vända sig till be- rörd behörig myndighet i ursprungslandet för att få motsvarande information, vilket dock kan vara förenat med vissa svårigheter. Det är enligt Socialstyrelsen av stor vikt för patientsäkerheten att myndigheten vid prövning av en ansökan kan få tillgång till till-

43

Bedömningar och förslag

Ds 2012:2

förlitlig och aktuell information rörande behörighetsinskränk- ningar för hälso- och sjukvårdspersonal.

Tjänstedirektivet

Förslaget måste även vara förenligt med annan sekundärrätt på området, t.ex. det s.k. tjänstedirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006 s 36, Celex 32006L0123). Eftersom det i detta fall handlar om att re- glera personer som har reglerade vårdyrken och snarast kan på- verka deras tillhandahållande av hälsotjänster bör dock förslagen falla under det s.k. hälso- och sjukvårdsundantaget i artikel 2.2 f i tjänstedirektivet. Undantagen för hälso- och sjukvård omfattar nämligen sådana tjänster inom hälso- och sjukvård och läkeme- delstjänster som utförs av yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården för att bedöma, bibehålla eller återställa patienters hälsotillstånd, där dessa verksamheter är förbehållna ett reglerat vårdyrke i den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls. Med reglerat vårdyrke avses i svensk rätt ett yrke som kräver legiti- mation. Specialist i allmänmedicin faller in under den kategorin. Till detta kommer att artikel 3 i direktivet anger förhållandet till andra bestämmelser i gemenskapsrätten. Om bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan gemen- skapsrättsakt som reglerar specifika frågor rörande tillträde till och utövande av en tjänsteverksamhet inom särskilda områden eller för särskilda yrken, ska bestämmelsen i den andra gemen- skapsrättsakten ges företräde och tillämpas på dessa särskilda områden eller yrken. Detta inbegriper direktiv 2005/36/EG. Nå- gon uttalad konflikt mellan de båda direktiven har inte identifie- rats här. Tjänstedirektivet bör dock i vart fall inte bli tillämpligt då förslagen faller under hälso- och sjukvårdsundantaget.

44

Ds 2012:2

Bedömningar och förslag

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Förslagen måste även utöver sekundärrätt var förenliga med öv- riga relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Förslagen syftar till att ta bort hinder för den fria rörligheten av personer. Därmed borde det inte komma i konflikt med EUF- fördragets bestämmelser om fri rörlighet av personer.

Kommissionen har vidare endast ifrågasatt den svenska regle- ringen utifrån direktiv 2005/36/EG. Förslagen i denna skrivelse ligger i enlighet med kommissionens önskemål. Någon närmare motivering av förslagens förenlighet med EUF-fördraget be- döms därför inte nödvändig.

Viktigt att poängtera är att förslaget innebär högre krav på den som vill vidareutbilda sig inom allmänmedicin i Sverige i förhållande till t.ex. den som vill bli allmänläkare i t.ex. Storbri- tannien. Det diskrimineringsförbud som finns i artikel 18.1 är emellertid knutet till medborgarskap. Eftersom kravet på en femårig utbildning i allmänmedicin i Sverige gäller såväl för svenska medborgare som vill utbilda sig i Sverige som utländska medborgare som vill utbilda sig i Sverige kan emellertid någon diskriminering enligt artikel 18 inte anses föreligga. För detta talar även att direktivet endast föreskriver en miniminivå på tre år för allmänläkare utöver grundutbildning. Direktivet har sin rättsliga grund i fördraget och bör därför rimligen falla inom fördragets ramar.

45

7 Konsekvenser

I promemorian föreslås att kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) ska avskaffas i svensk författning. De bevis om sådan kompetens som redan utfärdats, eller som kommer att utfärdas enligt föreslagna övergångsbestämmelser, kommer dock fortsättningsvis att vara giltiga. När de nya bestämmelserna trä- der i kraft kommer den enda behörighet som är möjlig att få som läkare inom allmänmedicin att vara ”Specialist i allmänmedicin”.

Huvudsyftet med ändringarna är att anpassa det svenska re- gelverket för behörighet inom allmänmedicin till EU-rätten. Kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige. Om den svenska regleringen inte ändras kommer kommissionen att lämna in en stämning i ärendet till EU-domstolen. Bedöm- ningen är att med den nuvarande nationella regleringen finns en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det även en risk för att Sverige åläggs höga böter.

Socialstyrelsen har inte kunnat peka på att förslagen skulle kunna innebära några patientsäkerhetsrisker. Det finns flera andra specialiteter med en angiven minimiutbildningstid i direk- tivet där utbildningstiden varierar mellan medlemsstaterna. Soci- alstyrelsen handlägger ansökningar om behörighet i dessa ären- den redan i dag. Varken Socialstyrelsen eller landstingen som arbetsgivare har uppgett att denna situation orsakat några svårig- heter. De har dock framhållit att det är viktigt att det finns tydlig information från Socialstyrelsen om vad som gäller för just denna behörighet.

47

Konsekvenser

Ds 2012:2

Länder som redan infört liknande regleringar, t.ex. Danmark och Tyskland, har inte heller kunnat påvisa några patientsäker- hetsrisker till följd av en liknande reglering.

Socialstyrelsen är den myndighet som främst berörs av de nya förslagen. Som behörig myndighet för hälso- och sjukvårdsyrken enligt direktivet, är det Socialstyrelsen som handlägger och be- slutar i dessa ärenden. Socialstyrelsen bedöms inte få någon ök- ning av antalet ärenden, annat än möjligen mycket tillfällig och då inte av någon större omfattning. Handläggningen av de ären- den som i dag finns hos myndigheten när de nya bestämmelserna träder i kraft, bedöms dessutom bli förenklad. Förklaringen till det är att flera av de som i dag måste komplettera sin utbildning för att få specialistkompetens, efter ansökan kommer att kunna erkännas som specialister i allmänmedicin utan ytterligare kom- pletteringar.

Socialstyrelsen bedöms kunna behandla eventuella ansök- ningar om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare), som inkommer efter den 1 juli 2012, som en ansökan om specialistkompetens i allmänmedicin.

En nödvändig åtgärd som behöver vidtas är att Socialstyrelsen informerar på sin hemsida om de nya bestämmelserna och om vilken betydelse de får för enskilda som vill ansöka om behörig- het som allmänpraktiserande läkare, men också för arbetsgivare som anställer läkare inom allmänmedicin. Det är viktigt att Soci- alstyrelsen också informerar om att en allmänpraktiserande lä- kare med utbildning från annan EES-stat än Sverige eller från Schweiz som tidigare beviljats bevis om kompetens som Europaläkare har möjlighet att ansöka om specialistkompetens- bevis hos Socialstyrelsen efter den 1 juli 2012.

Socialstyrelsen har uppgett att myndigheten kommer att se över berörda föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården, så att ändringarna kan träda ikraft den 1 juli 2012.

Kostnader som uppstår för Socialstyrelsen med anledning av förändringarna bedöms rymmas inom myndighetens budgetram. För myndighetens del innebär förslagen sammanfattningsvis inte

48

Ds 2012:2

Konsekvenser

några förändringar som bedöms medföra annat än marginellt ökade kostnader.

Eftersom bestämmelserna måste träda i kraft snabbt för att undvika en domstolsprocess, är det viktigt att samtliga som be- rörs av förslagen planerar för vilka åtgärder de måste vidta.

Förslagen bedöms inte medföra någon ökad administrativ börda för mindre företag.

49

8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag: Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659), förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och förslaget till förordning om ändring i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) ska träda i kraft den 1 juli 2012.

En övergångsbestämmelse till lag om ändring i patientsä- kerhetslagen ska införas som säkerställer att Socialstyrelsen prövar ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande enligt äldre bestämmelser.

En övergångsbestämmelse till lag om ändring i offentlig- hets- och sekretesslagen ska införas för ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har inletts före den 1 juli 2012. För dessa ärenden ska sekretess gälla.

Det bör även införas en övergångsbestämmelse i patient- säkerhetsförordningen om att äldre bestämmelser ska tilläm- pas i ärenden som inkommit före den 1 juli 2012.

Skälen för förslagen

Samtliga författningsändringarna föreslås träda ikraft den 1 juli 2012. Skälet till detta är att det bedöms nödvändigt med en snabb förändring för att undvika en stämning vid EU-domsto- len.

51

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ds 2012:2

Enligt förslaget till ändring i patientsäkerhetslagen (se avsnitt 6.1) ska Socialstyrelsen inte längre pröva ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) efter den 1 juli 2012. Det kan dock finnas ansökningar om Europaläkarkompetens som inkommit till Socialstyrelsen som myndigheten eventuellt inte hinner slutligt avgöra före den 1 juli 2012. För sådana ansökningar föreslås en övergångsbestämmelse till patientsäkerhetslagen (2010:659) om att Socialstyrelsen ska tillämpa äldre bestämmelser i dessa ärenden. Att Socialstyrelsen inte hunnit handlägga ärendet ska inte hindra sökanden från att få sin ansökan prövad.

Enligt förslaget till förordning om ändring i patientsäker- hetsförordningen (se avsnitt 6.3) ska en legitimerad läkare, som har fullgjort föreskriven praktisk utbildning i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz, efter ansökan kunna få bevis om speci- alistkompetens i allmänmedicin i Sverige om han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis som anges i föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen. Det behövs även övergångsbestämmelser till denna bestämmelse avseende ansökningar om bevis om kompetens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som inkommit före den 1 juli 2012 men som vid ikraftträdandet ännu inte slutligt avgjorts. Eftersom sö- kanden i det här fallet ansökt om ett kompetensbevis som fanns vid tiden för ansökan bör Socialstyrelsen kunna handlägga ären- det enligt äldre bestämmelser. En övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser fortfarande ska gälla i fråga om dessa ansök- ningar bör därför införas. Att Socialstyrelsen inte hunnit hand- lägga ärendet ska med andra ord inte hindra sökanden från att få sin ansökan behandlad enligt de förutsättningar som fanns vid tiden för ansökan. Det kan t.ex. finnas sökanden som planerat att bli färdiga allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) efter tre års vidareutbildning för att t.ex. åka utomlands och arbeta.

Enligt förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekre- tesslagen(se avsnitt 6.2) ska sekretessen hos Socialstyrelsen, av- seende uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra person- liga förhållanden i ärende hos Socialstyrelsen om bevis om kom-

52

Ds 2012:2

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

petens som Europaläkare, upphöra att gälla från och med den 1 juli 2012. För att säkerställa att sekretessen kvarstår för ärenden som inletts före den 1 juli 2012 föreslås att det införs en över- gångsbestämmelse även här.

53

9 Författningskommentar

9.1 Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

4 kap. 10 §

Ändringen innebär att möjligheten att ansöka om bevis om kompetens som Europaläkare hos Socialstyrelsen upphör från och med den 1 juli 2012. Ansökningar om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke och bevis om specialistkompetens ska dock även fortsättningsvis prövas av Socialstyrelsen enligt bestämmelsen.

För ansökningar om bevis om kompetens som allmänprakti- serande läkare (Europaläkare) som inkommit före den 1 juli 2012, se kommentaren nedan om andra punkten i övergångsbe- stämmelserna.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.1.

Ikraftträdande - och övergångsbestämmelser

Den första punkten anger att denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Det innebär att lagen ska börja tillämpas från och med den 1 juli 2012.

Andra punkten anger hur ansökningar om bevis om kompe- tens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som in- kommit före den 1 juli 2012 och som inte slutligt har avgjorts före detta datum ska handläggas. Dessa ansökningar ska prövas av Socialstyrelsen enligt äldre bestämmelser, dvs. dessa sökanden

55

Författningskommentar

Ds 2012:2

ska ha rätt att få det kompetensbevis han eller hon ansökt om, om denne uppfyller kraven för kompetensbeviset.

Tredje punkten första meningen innebär att bevis om kompe- tens som allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) som Social- styrelsen redan har beviljat fortfarande gäller trots att 4 kap. 7 § har upphört att gälla. Andra meningen innebär att rätten att kalla sig Europaläkare även fortsättningsvis endast gäller de personer som beviljats sådan kompetens.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.

9.2 Förslaget till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

25 kap. 8 a §

Ändringen är en följd av att Socialstyrelsen inte längre kommer att handlägga ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare. Något behov av sekretessreglering för uppgifter i sådana ärenden föreligger därmed inte.

För ansökningar om bevis om kompetens som allmänprakti- serande läkare (Europaläkare) som inkommit före den 1 juli 2012, se kommentaren nedan om andra punkten i övergångsbe- stämmelserna.

Ikraftträdande - och övergångsbestämmelser

Den första punkten anger att denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Det innebär att lagen ska börja tillämpas från och med den 1 juli 2012.

Enligt andra punkten gäller dock sekretessen enligt

25 kap.8 a § i ärenden om bevis om kompetens som Europaläkare som har inletts före den 1 juli 2012.

56

Sammanfattning

Denna promemoria innehåller förslag till ändringar av det svenska genomförandet av Europaparlamentets och rådets di- rektiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (direktivet) 7 . Ändringarna föreslås med anledning av den kritik som den Europeiska kommissionen (kommissionen) har riktat mot Sverige. Kommissionen har framfört att svensk lagstiftning strider mot direktivets krav på automatiskt erkännande för allmänpraktiserande läkare på grund av att Sverige har två olika yrkeskvalifikationer för allmänmedi- cin. Enligt direktivet finns en miniminivå på utbildningen som är harmoniserad för allmänpraktiserande läkare. Vidare har kom- missionen framfört att direktivet endast tillåter en kvalifikation inom allmänmedicin och att Sverige måste välja en nivå som är i överensstämmelse med direktivets bestämmelser. Kommissionen har också anfört att de svenska bestämmelserna hindrar den fria rörligheten för läkare som uppfyller direktivets krav.

Kommissionen har också anfört att den anser att Sverige bryter mot direktivets bestämmelser genom att Socialstyrelsen begär intyg om nuvarande yrkesstatus från dem som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer. Enligt direktivets be- stämmelser har medlemsstaterna bara rätt att begära in de hand- lingar av sökande som anges i direktivet och bland dem ingår inte intyg på nuvarande yrkesstatus.

Regeringen har bestridit kommissionens kritik men har efter en samlad bedömning under hösten 2011 inlett en översyn av

7 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).

57

Sammanfattning

Ds 2012:2

den svenska regleringen. Bedömningen är att med den nuvarande nationella regleringen finns en klar risk för en fällande dom. Vid en fällande dom finns det även en risk för att Sverige åläggs höga böter. Huvudsyftet med förslagen i denna skrivelse är att säker- ställa att den svenska regleringen är förenlig med EU-rätten. En viktig utgångspunkt i översynen är att värna om patientsäker- heten och kunna behålla den svenska specialistutbildningen i allmänmedicin.

Det föreslås att kompetensnivån som allmänpraktiserande lä- kare tas bort och att enbart kompetens som ”specialist i allmän- medicin” behålls. I skrivelsen lämnas även förslag till författ- ningsändringar som möjliggör att allmänpraktiserande läkare som fullgjort sin utbildning i annan EES-stat eller i Schweiz ska kunna erkännas automatiskt som specialist i allmänmedicin i Sverige.

Samtliga författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

När författningsändringarna har trätt i kraft föreslås att rege- ringen gör en anmälan till kommissionen med en ny svensk titel för allmänpraktiserande läkare i direktivets bilaga V. Den nya titeln föreslås bli ”Specialist i allmänmedicin/Allmänpraktise- rande läkare”.

58

L 255/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG

av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första och tredje meningarna samt artikel 55,

med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande ( 2 ),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemssta- ternas medborgare innebär detta bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömse- sidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis.

(2) Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23—24 mars 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En stra- tegi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftar till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande ”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för alla” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 kommissionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkän- nande av kvalifikationer”.

( 1 ) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 183. ( 2 ) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

( 3 ) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 230), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 2004 (EUT C 58 E, 8.3.2005, s. 1) och Europaparla- mentets ståndpunkt av den 11 maj 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 6 juni 2005.

(3) Den garanti som detta direktiv ger personer som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få tillträde till samma yrke och utöva det i en annan medlemsstat med samma rättigheter som dess medbor- gare utesluter inte att den som invandrat och utövar yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som uppställs av den senare staten, under förutsättning att villkoren är objektivt motiverade och proportionerliga.

(4) För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör

särskilda regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att utöva yrkesverksamhet under hemlandets yrkestitel. För informationssamhällets tjänster som ges på distans gäller även bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ( 4 ).

(5) Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena sidan temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gräns- överskridande tjänster och å andra sidan etablering bör kriterierna för att skilja mellan dessa två begrepp förtyd- ligas, för det fall att den som tillhandahåller en tjänst flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium.

(6) Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av tjänster säkras under noggrant iakttagande av skydd för folkhälsa och säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda bestämmelser bör därför införas för reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, och som tillfälligt eller temporärt tillhandahåller gränsöverskri- dande tjänster.

(7) De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i enlighet med gemenskapslagstiftningen föreskriva krav på underrättelse. Dessa krav bör inte leda till en opro- portionerlig börda för tjänsteleverantörer och hindra utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster eller göra det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs med att upprätta en gemenskapsram för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.

( 4 ) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/23

(8) Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder som tillämpas i den mottagande medlemsstaten och som har direkt och specifik koppling till yrkeskvalifikatio- nerna, t.ex. definition av yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reserverad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(9) Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande principer och garantier som ligger till grund för de olika systemen för erkännande bör emellertid reglerna i dessa förbättras mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts. Dessutom har berörda direktiv ändrats vid flera tillfällen och bestämmelserna i dem bör omarbetas och förenklas genom att de tillämpliga principerna görs mer enhetliga. Följaktligen måste följande rättsakter ersättas och samlas i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG ( 1 ) och 92/51/EEG ( 2 ) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/42/EG ( 3 ) om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG ( 4 ), 77/453/EEG ( 5 ), 78/686/EEG ( 6 ), 78/687/EEG ( 7 ), 78/1026/EEG ( 8 ), 78/1027/EEG ( 9 ), 80/154/EEG ( 10 ), 80/155/EEG ( 11 ), 85/384/EEG ( 12 ), 85/432/EEG ( 13 ), 85/433/EEG ( 14 ) och 93/16/EEG ( 15 ) om yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, farmaceut och läkare.

(10) Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i enlighet med den egna lagstiftningen, erkänna yrkes- kvalifikationer som medborgare från tredjeland har erhållit utanför Europeiska unionens territorium. Varje

( 1 ) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparla- mentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

( 2 ) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

( 3 ) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.

( 4 ) EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 5 ) EGT L 176, 15.7.1977, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

( 6 ) EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 7 ) EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 8 ) EGT L 362, 23.12.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

( 9 ) EGT L 362, 23.12.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

( 10 ) EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 11 ) EGT L 33, 11.2.1980, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

( 12 ) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 13 ) EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

( 14 ) EGT L 253, 24.9.1985, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 15 ) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

erkännande bör under alla omständigheter göras med beaktande av de minimivillkor för utbildningen som gäller för vissa yrken.

(11) För de yrken som omfattas av den generella ordningen för erkännande av kvalifikationer, nedan kallad ”den generella ordningen”, bör medlemsstaterna behålla rätten att fastställa en lägsta kvalifikationsnivå i syfte att garan- tera kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inom deras respektive territorium. Enligt artiklarna 10, 39 och 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en medborgare från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer som de vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de examensbevis som utfärdas inom deras eget utbildnings- system, när den berörda personen redan har skaffat sig alla eller en del av dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat. Det bör följaktligen föreskrivas att varje mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är reglerat är skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om dessa motsvarar de kvalifikationer den kräver. Detta allmänna system för erkännande hindrar emellertid inte att en medlemsstat ålägger en person som där utövar ett yrke särskilda krav på grund av att landet tillämpar yrkesbestämmelser som motiveras av allmänintresset. Sådana bestämmelser kan bland annat avse yrkets orga- nisering, yrkesnormer, inklusive yrkesetiska regler, tillsyn och ansvar. Syftet med detta direktiv är inte att inkräkta på medlemsstaternas berättigade intresse att hindra att vissa medborgare försöker kringgå den nationella lagstiftning som gäller för olika yrken.

(12) Detta direktiv avser medlemsstaters erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats i andra medlems- stater. Direktivet omfattar dock inte medlemsstaters erkännande av beslut om erkännande i enlighet med detta direktiv som tagits av andra medlemsstater. En person vars yrkeskvalifikationer erkänts i enlighet med detta direktiv kan följaktligen inte utnyttja detta erkän- nande för att i sitt ursprungsland åtnjuta andra rättig- heter än de som följer av de yrkeskvalifikationer som erhållits i denna medlemsstat, såvida personen i fråga inte kan styrka att han/hon har förvärvat ytterligare yrkeskvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

(13) För att fastställa systemet för erkännande inom den gene- rella ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättas för att den generella ordningen skall fungera, påverkar inte alls de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbild- ning eller medlemsstaternas befogenheter på detta område.

L 255/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

(14) Den ordning för erkännande som upprättas genom direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG ändras inte. Den som innehar ett examensbevis för postgymnasial yrkes- utbildning på minst ett år bör således ges tillträde till ett reglerat yrke i en medlemsstat där tillträdet är betingat av att sökanden innehar ett examensbevis för fyraårig universitets- eller högskoleutbildning, oavsett nivån på det examensbevis som krävs i den mottagande medlems- staten. Omvänt gäller att om tillträdet till ett reglerat yrke är beroende av avslutad universitets- eller högskole- utbildning på mer än fyra år bör detta tillträde beviljas enbart för den som innehar ett examensbevis för univer- sitets- eller högskoleutbildning på minst tre år.

(15) I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en kompensationsåtgärd. Denna åtgärd bör vara proportionerlig och särskilt ta hänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten visar att ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, varvid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garan- tier i fråga om sökandens kvalifikationsnivå, vilket innebär att varje undantag från denna rätt i varje enskilt fall bör vara motiverat av tvingande hänsyn till allmänin- tresset.

(16) För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa tillräcklig kvalifikationsnivå bör yrkessammanslutningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anledning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas behö- righet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet i och organisationen av utbildnings- och yrke- sutbildningssystem samt med beaktande av gemenskaps- rätten, i synnerhet gemenskapens konkurrensrätt, ta hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv och härvid främja att erkännanden under den generella ordningen sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar som kan lägga fram gemensamma plattformar bör vara representativa på nationell och europeisk nivå. En gemensam plattform är en samling kriterier som gör det möjligt att kompensera för största möjliga antal av de väsentliga skillnader som har konstaterats i utbildnings- kraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklu- sive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriteri- erna kan till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en handledd anpassningsperiod, lämplighets- prov eller viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa.

(17) För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande

inte finns någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer, bör den generella ordningen

utsträckas till att omfatta de fall som inte täcks av något särskilt system, både när yrket inte omfattas av något av dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl inte uppfyller kraven för att omfattas av detta.

(18) Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksam- heten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verksamheter ett system med automatiskt erkännande grundat på yrkeser- farenhet.

(19) Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjukskö- terska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare, veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt bör bygga på den grundläggande principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbild- ningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farma- ceut bör det dessutom krävas bevis på vissa formella kvalifikationer som garanterar att den berörda personen har fullgjort en utbildning som uppfyller de fastställda minimikraven. Detta system bör kompletteras med en rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkes- utövarna åtnjuter på vissa villkor.

(20) För att beakta de särdrag som kännetecknar läkarnas och tandläkarnas utbildningssystem och gemenskapens regel- verk för ömsesidigt erkännande på detta område är det för alla specialistkompetenser som är erkända vid detta direktivs ikraftträdande motiverat att bibehålla principen om automatiskt erkännande av de specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för minst två medlemsstater. För att förenkla systemet bör dock principen om automatiskt erkännande, efter detta direktivs ikraftträdande, begränsas till de nya specialist- kompetenser för läkare som är gemensamma för åtmin- stone två femtedelar av medlemsstaterna. Vidare inverkar detta direktiv inte på medlemsstaternas möjlighet att sinsemellan komma överens om ett automatiskt erkän- nande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa specialist- kompetenser för läkare och tandläkare som är gemen- samma för dem och som inte omfattas av något automa- tiskt erkännande enligt detta direktiv.

(21) Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifika- tioner som läkare med grundutbildning bör inte inverka på medlemsstaternas behörighet att avgöra huruvida detta bevis på formella kvalifikationer ger rätt till yrkes- utövning eller inte.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/25

(22) Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som ett särskilt yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell specialisering i odonto-stomatologi. Medlemsstaterna bör se till att utbildningen av tandläkare ger de färdigheter som krävs för att utöva alla former av verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av personer som innehar det bevis på formella kvalifika- tioner som tandläkare som anges i detta direktiv.

(27) Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa smälter in i omgivningen, respekt för naturliga landskap och stadsmiljön samt det kollektiva och individuella kulturarvet är angelägenheter av allmänt intresse. Därför bör det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier, som garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt enskilda personers, samhällsgruppers och myndigheters behov i fråga om fysisk planering, utformning, projek- tering och uppförande av byggnader, bevarande och till- varatagande av det arkitektoniska arvet och bevarande av jämvikt i naturen.

(23) Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildningsväg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen utbildning.

(24) För enkelhetens skull bör beteckningen ”farmaceut” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmelserna om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer, utan att det påverkar de specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa verksamheter.

(25) Personer som innehar bevis på formella kvalifikationer i farmaci är specialister på läkemedelsprodukter och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verk- samhetsområde fastställs i detta direktiv bör varken inne- bära någon begränsning av de former av verksamhet som farmaceuter har tillgång till i medlemsstaterna, bland annat när det gäller biomedicinska analyser, eller att dessa yrkesutövare beviljas monopol, eftersom detta fortfarande tillhör medlemsstaternas behörighetsområde. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlems- staternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande medlemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta direktiv erkänns automa- tiskt uppfyller dessa villkor.

(26) Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på utlämning av läkemedel förbli medlemsstaternas ensak. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas lagar och andra författningar som förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens utövande av viss farmaceutisk verksamhet.

(28) De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och om tillträde till och utövande av yrkesverksamhet som arkitekt har mycket varierad räckvidd. I de flesta medlemsstater utövas verksamheten på arkitekturom- rådet rättsligt eller i praktiken av personer som har titeln arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en annan titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva denna verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna verksamhet eller en del av den kan också utövas av andra yrkeskategorier, särskilt av ingenjörer som fått särskild utbildning i byggande eller byggnadskonst. För enkelhetens skull bör begreppet ”arkitekt” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmel- serna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på arkitekturområdet, utan att det påverkar de specifika nationella bestämmelser som reglerar dessa verksam- heter.

(29) Om en nationell och europeisk yrkesorganisation eller yrkessammanslutning för ett reglerat yrke inkommer med en rimlig begäran om särskilda bestämmelser om erkännande av kvalifikationer på grundval av en samord- ning av minimikraven för utbildningarna, bör kommis- sionen avgöra om det är lämpligt att lägga fram ett förslag om ändring av detta direktiv.

(30) För att säkerställa att ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer blir effektiv bör enhetliga formföre- skrifter och handläggningsregler fastställas för genomfö- randet samt vissa närmare bestämmelser för utövandet av yrket.

(31) Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfyl- landet av de skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaterna samarbetar sinsemellan och med kommissionen, bör närmare bestämmelser fastställas för ett sådant samarbete.

L 255/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

(32) Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade av yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer kan man underlätta yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet av information mellan den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlems- staten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man kunna följa karriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla uppgifter om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier vid universitet eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i samband med yrkesutö- vandet samt uppgifter om behörig myndighet. Uppgif- terna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om uppgiftsskydd.

(33) Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att lämna information och bistånd till medlems- staternas medborgare kommer att göra det möjligt att säkerställa att systemet med erkännande är klart och tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge varje medborgare som så begär och kommissionen all information och alla adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk påverkar inte organisationen av befogen- heter på nationell nivå. I synnerhet utgör det inget hinder för att på nationell nivå utse flera kontor, eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor och för att vid behov informera medborgaren om närmare uppgifter om det relevanta behöriga kontoret.

(34) Administrationen av de olika system för erkännande som har införts genom sektorsdirektiven och den gene- rella ordningen har visat sig vara tung och komplicerad. Administrationen och uppdateringen av detta direktiv för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg bör därför förenklas, särskilt när minimikraven för utbild- ningarna samordnas för att uppnå automatiskt erkän- nande av kvalifikationerna. En enda kommitté för erkän- nande av yrkeskvalifikationer bör inrättas för detta ändamål och det bör finnas garantier för lämplig medverkan av yrkesorganisationerna, även på EU-nivå.

(35) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 1 ).

(36) Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk rapport med statistiska uppgifter om genomförandet av

( 1 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

detta direktiv, blir det möjligt att bedöma effekten av ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer.

(37) Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfäl- liga åtgärder, om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv skulle innebära större svårigheter i en medlemsstat.

(38) Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlems- staternas rätt att själva utforma sina nationella system för social trygghet och att bestämma vilken verksamhet som måste utövas inom ramen för detta system.

(39) Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort antal yrken i och med de snabba tekniska och vetenskap- liga framstegen. I detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att se till att yrkesutövarna genom lämplig fortbildning håller sig underrättade om de tekniska och vetenskapliga framstegen.

(40) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationali- sera, förenkla och förbättra reglerna om erkännande av yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(41) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus.

(42) I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster åsidosätter detta direktiv inte andra särskilda rättsliga bestämmelser för erkännandet av yrkeskvalifika- tioner, till exempel gällande bestämmelser för transport- området, försäkringsförmedlare och lagstadgade revi- sorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster ( 2 ) eller Europaparla- mentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls ( 3 ). Erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten omfattas av det här direktivet.

( 2 ) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

( 3 ) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/27

(43) I den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även fria yrken, som enligt detta direktiv utövas av var och en som på grund av särskilda yrkeskvalifikationer person- ligen, under eget ansvar och yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhetens och uppdrags- givarens intresse. Yrkesutövningen är i medlemsstaterna vanligen, i överensstämmelse med fördraget, underkastad särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den natio- nella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftningens ramar fastställs under självständiga former av respektive representativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säkerställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och förtroendeförhål- landet mellan den som utför tjänsten och uppdragsgi- varen.

(44) Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvän- diga för att garantera hög hälso- och konsumentskydds- nivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad ”mottagande medlemsstat”) för tillträde till och utövandet av detta yrke skall erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvär- vats i en eller flera andra medlemsstater (nedan kallad ”ursprungsmedlemsstat”) och som ger innehavaren av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

Artikel 2

Räckvidd

1. Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat, inbegripet fria yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företagare eller anställd, i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvali- fikationer.

2. Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin egen lagstiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med yrkeskvalifikationer som inte erhållits i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a. För de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III skall detta första erkän-

nande ske i överensstämmelse med de minimikrav på utbild- ning som anges i det kapitlet.

3. Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat instrument i gemenskapslagstiftningen, skall motsvarande bestämmelser i det här direktivet inte gälla.

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) reglerat yrke : en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation utgöra en form av utövande. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2 betraktas som ett reglerat yrke.

b) yrkeskvalifikationer : kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/eller yrkeserfarenhet.

c) bevis på formella kvalifikationer : examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvud- sakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 3 betraktas som bevis på formella kvalifi- kationer.

d) behörig myndighet : varje myndighet eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbild- ningsbevis och andra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv.

e) reglerad utbildning : all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänst- göring eller yrkesutövning.

Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, prov- tjänstgöringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller godkännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.

L 255/28

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

f) yrkeserfarenhet : det faktiska och lagliga utövandet av ifrågava- rande yrke i en medlemsstat.

g) anpassningsperiod : utövande av ett reglerat yrke i den motta- gande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik skall bedömas. De detaljerade bestämmel- serna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant skall fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

Den status som personen får i den mottagande medlems- staten, särskilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldig- heter, sociala rättigheter och förmåner, ersättningar och arvoden, skall fastställas av de behöriga myndigheterna i nämnda medlemsstat i enlighet med tillämplig gemenskaps- lagstiftning.

h) lämplighetsprov : ett prov som endast gäller sökandens yrkes- kunnighet och som utarbetas av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma sökan- dens förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlems- stat. För att bevilja genomförande av detta prov skall de behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i medlemsstaten och den som sökanden har genomgått, inte omfattas av de examens- eller andra behö- righetsbevis som sökanden har.

Lämplighetsprovet skall utformas med beaktande av att sökanden är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlems- staten eller den medlemsstat han kommer ifrån. Det skall omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet skall fastställas av de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat.

i) företagsledare : varje person som har varit verksam i ett företag inom ifrågavarande yrkesgren

i) som företagsledare eller chef för en filial, eller

2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan sammanslutning eller organisation som anges i bilaga I skall betraktas som ett reglerat yrke.

De sammanslutningar eller organisationer som avses i första stycket har särskilt till uppgift att främja och upprätthålla hög standard inom det berörda yrkesområdet. För detta syfte är de föremål för erkännande i en medlemsstat i en speciell form och tilldelar sina medlemmar bevis på formella kvalifikationer, ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppfö- rande som de föreskriver och ger dem rätten att använda en titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer.

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisation som avses i första stycket, skall den underrätta kommissionen som skall offentliggöra informationen i Europe- iska unionens officiella tidning .

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredje- land, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på den medlemsstats territorium där beviset på formella kvalifikationer erkändes i enlighet med artikel 2.2 och detta har intygats av den medlemsstaten.

Artikel 4

Verkan av erkännandet

1. Den mottagande medlemsstatens erkännande av yrkeskva- lifikationerna skall ge förmånstagaren möjlighet att på samma villkor som medborgarna i denna medlemsstat utöva det yrke som personen i fråga är behörig för i ursprungsmedlemsstaten.

2. I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva i den mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om jämförbara verksamheter.

AVDELNING II

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 5

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

ii) som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en företagsledare, om befattningen innebär att han/hon har ett ansvar motsvarande ägarens eller företagsledarens, eller

iii) i arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärs- mässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdelningar inom företaget.

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemens- kapslagstiftningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i detta direktiv får inte medlemsstaterna av skäl som rör yrkeskvalifikationerna inskränka friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

a) om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlems- stat för att där utöva samma yrke (nedan kallad ”etablerings- medlemsstaten”) och

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/29

b) om tjänsteleverantören förflyttar sig och om han/hon har utövat yrket under minst två år i etableringsmedlemsstaten under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten, om yrket inte är reglerat i den medlemsstaten. Kravet på två års yrkespraktik skall inte tillämpas om yrket eller utbild- ningen för yrket är reglerad.

2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas enbart om tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemssta- tens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfäl- ligt skall bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, till exempel yrkesdefinitionen, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.

Artikel 6

Undantag

I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens terri- torium i fråga om

a) tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorgani- sation eller motsvarande organ; för att underlätta tillämp- ningen av disciplinära bestämmelser som gäller på territo- riet, enligt artikel 5.3 i detta direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den underrättelse som avses i artikel 7.1 och i förekommande fall av en förnyad underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana konsekvenser för folkhälsa och säkerhet som avses i artikel 7.4 eller som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med avdelning III kapitel III, av en kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall skickas

från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorga- nisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas som en automatisk tillfällig registrering eller ett proforma- medlemskap,

b) anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en försäkringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhan- dahållits personer som är försäkrade genom ett socialförsäk- ringssystem.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i bråds- kande fall, efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i b om de tjänster som tillhandahålls.

Artikel 7

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar sig

1. Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhandahålla tjänster på förhand skriftligen skall underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten, inklusive uppgifter om eventuellt försäkrings- skydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Tjänsteleverantören får lämna underrättelsen på valfritt sätt.

2. Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de faktiska omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av följande handlingar:

a) Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet.

b) Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat för att där bedriva verksamheten i fråga och att det när intyget utfärdas inte finns något förbud, ens tillfäl- ligt, för innehavaren att utöva sitt yrke.

c) Bevis på yrkeskvalifikationer.

d) För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst två av de föregående tio åren.

e) För yrkesutövare i säkerhetsbranschen: intyg om att veder- börande inte har dömts för något brott, om medlemssta- terna kräver ett sådant intyg av sina egna medborgare.

L 255/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

3. Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlems- stat finns en sådan reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på (ett av) etableringsmedlemsstatens officiella språk på ett sätt som gör att varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten undviks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlemsstaten, skall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undan- tagsvis skall, i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten.

4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel III, kan den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifika- tioner innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskontroll skall vara möjlig endast om ändamålet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemotta- garens hälsa eller säkerhet på grund av tjänsteleverantörens bristande yrkeskvalifikationer och om detta inte går utöver vad som är nödvändigt för det ändamålet.

Inom högst en månad efter det att underrättelsen och åtföljande handlingar inkommit skall den behöriga myndigheten efter- sträva att informera tjänsteleverantören om antingen sitt beslut att inte kontrollera hans/hennes kvalifikationer eller om resul- tatet av denna kontroll. Om det uppstår problem som medför försening, skall den behöriga myndigheten senast efter en månad meddela tjänsteleverantören om orsaken till förseningen och tidsplanen för beslutet som skall fattas senast två månader efter det att myndigheten mottagit de fullständiga handlingarna.

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den motta- gande medlemsstaten skall, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, den mottagande medlemsstaten erbjuda tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han eller hon har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, exempelvis genom lämplighetsprov. Under alla omständigheter skall tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att beslutet fattats i enlighet med föregående stycke.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som fastställs i föregående stycken får tjänsten tillhan- dahållas.

I de fall då kvalifikationer har kontrollerats enligt denna punkt skall tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlems- statens yrkestitel.

Artikel 8

Administrativt samarbete

1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

staten får av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten för varje tillhandahållande av tjänster begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i denna medlemsstat, följer god sed och inte har ådragit sig yrkesmässiga disciplinära eller straffrättsliga påföljder. De behöriga myndigheterna i etableringsmedlems- staten skall lämna dessa uppgifter i enlighet med artikel 56.

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemotta- gares klagomål mot en tjänsteleverantör skall kunna utredas på korrekt sätt. Tjänstemottagaren skall informeras om resultatet av klagomålet.

Artikel 9

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlems- statens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer, får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören, utöver andra informationskrav som fastställs i gemenskapsrätten, meddelar tjänstemottagaren vissa eller samtliga av följande uppgifter:

a) Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister eller annat liknande offentligt register: vilket register det gäller samt registreringsnummer eller motsvarande identifi- kationsuppgifter som finns i detta register.

b) Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etable- ringsmedlemsstaten: namn och adress till den behöriga till- synsmyndigheten.

c) Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänste- leverantören är medlem.

d) Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantö- rens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleverantören tilldelades denna titel.

e) Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet: det momsregistreringsnummer som avses i artikel 22.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ( 1 ).

f) Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat person- ligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.

( 1 ) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/31

AVDELNING III

ETABLERINGSFRIHET

KAPITEL I

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer

Artikel 10

Räckvidd

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen II och III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av en specifik och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i de kapitlen:

a) För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invand- raren inte uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19.

b) För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjukskö- terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandlä- kare, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor, farma- ceuter och arkitekter när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39, 43 och 49 för faktiskt och lagligt utövande av yrket.

c) För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis som inte upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

d) För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barn- morskor, farmaceuter och arkitekter med bevis på specialist- behörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiser- ingen i fråga och utan att artikel 21.1 och artiklarna 23 och 27 åsidosätts.

e) För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjuk- vård samt specialistsjuksköterskor med bevis på specialistut- bildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård.

f) För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksam- heten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård, specialistsjuksköterskor utan utbildning till

sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård eller specia- listsjuksköterskor med bevis på specialistutbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

g) För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

Artikel 11

Kvalifikationsnivåer

För tillämpningen av artikel 13 indelas yrkeskvalifikationerna i de nivåer som anges nedan:

a) ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på grundval av

i) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller

ii) en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

b) ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

i) allmän utbildning, som kompletterats med annan utbild- ning än den som avses i led c och/eller med den prov- tjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

ii) teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekom- mande fall kompletterats med allmän utbildning eller yrkesutbildning enligt led i och/eller med den provtjänst- göring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

c) ett examensbevis över avslutad

i) annan postgymnasial utbildning än den som avses i led d och e på minst ett år eller på deltid under motsvarande tid, för vilken ett av tillträdesvillkoren som regel är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstudier eller högskole- studier eller annan utbildning på likvärdig nivå, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna post- gymnasiala utbildning, eller

L 255/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

ii) i fråga om ett reglerat yrke, utbildning med särskild uppläggning motsvarande den utbildningsnivå som anges i led i, som ingår i bilaga II och som ger jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet. Förteckningen i

bilaga II kan ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 för att ta hänsyn till utbildning som uppfyller de krav som anges i föregående mening.

d) ett examensbevis över avslutad utbildning på postgymnasial nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå samt den yrkesut- bildning som eventuellt krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

e) ett bevis över att innehavaren har avlagt examen från en postgymnasial utbildning på minst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, vid universitet eller högskola eller en annan likvärdig utbildningsanstalt, samt vid behov den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver den postgymna- siala utbildningen.

Artikel 12

Jämställda utbildningar

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat skall, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer över utbildning enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbild- ning som erhållits i gemenskapen och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkeskvalifikation som, även om den inte uppfyller de krav som fastställts i ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författ- ningar för tillträde till eller utövande av ett yrke, tilldelar inne- havaren förvärvade rättigheter i kraft av dessa bestämmelser jämställas med sådant bevis på formella kvalifikationer. Detta gäller i synnerhet om ursprungsmedlemsstaten höjer de utbild- ningskrav som är en förutsättning för tillträde till och utövande av ett yrke, och om en person som genomgått tidigare utbild- ning, som inte uppfyller de nya kvalifikationskraven, åtnjuter förvärvade rättigheter i kraft av nationella bestämmelser i lag eller andra författningar. I detta fall betraktar den mottagande medlemsstaten, för tillämpningen av artikel 13, denna tidigare utbildning som motsvarande nivån på den nya utbildningen.

Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, skall den behöriga myndigheten i den medlems- staten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om sökandena innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer skall uppfylla följande krav:

a) De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b) De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med artikel 11.

2. Tillträde till yrket och rätten att utöva det enligt punkt 1 skall också beviljas om sökanden utövat det yrke som avses i den punkten på heltid under minst två år under de senaste tio åren i en medlemsstat som inte reglerar detta yrke och personen i fråga har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer.

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer skall uppfylla följande krav:

a) De skall ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

b) De skall intyga att innehavarens yrkeskvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den som den mottagande medlemsstaten kräver, i enlighet med artikel 11.

c) De skall visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på två år som avses i första stycket får dock inte krävas, när det eller de bevis på formella kvalifika- tioner som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbild- ning enligt artikel 3.1 d på de kvalifikationsnivåer som anges i artikel 11 b, c, d eller e. Som reglerade utbildningar på den nivå som anges i artikel 11 c betraktas de utbildningar som avses i bilaga III. Förteckningen i bilaga III kan ändras enligt förfarandet i artikel 58.2, för att beakta reglerad utbildning som ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och verksamhet.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/33

3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 b och punkt 2 b skall den mottagande medlemsstaten tillåta tillträde till och utövande av ett reglerat yrke, när det för tillträde till detta yrke inom dess territorium krävs bevis på formella kvalifi- kationer över en avslutad utbildning på högskole- eller universi- tetsnivå på fyra år och sökanden har bevis på de formella kvali- fikationer som avses i artikel 11 c.

Artikel 14

Kompensationsåtgärder

1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlemsstaten kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod som inte överskrider tre år eller genomgår lämplighetsprov i ett av följande fall:

a) När omfattningen av den utbildning som åberopas som stöd för ansökan i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlems- staten.

b) När innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från dem som omfattas av det bevis på formella kvalifika- tioner som krävs i den mottagande medlemsstaten.

c) När det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlems- stat, i enlighet med artikel 4.2, och denna skillnad motsvaras av en särskild utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och utbildningen väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som sökanden stöder sig på.

2. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den möjlighet som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att bevilja undantag från kravet på att ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat.

Om kommissionen efter att ha mottagit alla nödvändiga uppgifter anser att det undantag som avses i andra stycket inte är berättigat eller strider mot gemenskapslagstiftningen, skall den inom tre månader anmoda medlemsstaten att inte vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.

3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får

den mottagande medlemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 enligt vilken sökanden har rätt att välja, föreskriva antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov.

Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d beträffande läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjuk- vård eller specialistsjuksköterskor med bevis på formell specia- listbehörighet efter utbildning som berättigar till en yrkestitel enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och artikel 10 g.

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande medlemsstaten kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov om invandraren avser att utöva yrkesverksamhet som egenföre- tagare eller som företagsledare som kräver kunskaper om och tillämpning av de specifika nationella gällande bestämmelserna, under förutsättning att de behöriga myndigheterna i den motta- gande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning av dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till sådan verksamhet.

4. För tillämpning av punkt 1 b och 1 c avses med ”utbild- ningsinnehåll som väsentligt avviker”, områden som är av största vikt för utövandet av yrket och som i invandrarens utbildning uppvisar väsentliga avvikelser när det gäller längd eller innehåll i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten.

5. Punkt 1 skall tillämpas med hänsyn till proportionalitets- principen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att sökanden slutför en anpassningsperiod eller genomgår lämplig- hetsprov, skall den mottagande medlemsstaten först kontrollera om de kunskaper som sökanden har tillägnat sig genom sin yrkesverksamhet, i en medlemsstat eller i tredjeland, är sådana att de helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse som avses i punkt 4.

Artikel 15

Befrielse från kompensationsåtgärder på grundval av gemensamma plattformar

1. I denna artikel definieras ”gemensamma plattformar” som en samling kriterier för yrkeskvalifikationer som kan kompen- sera för väsentliga skillnader som har konstaterats mellan de olika medlemsstaternas utbildningskrav för ett visst yrke Dessa väsentliga skillnader skall fastställas genom att utbildningarna jämförs med avseende på varaktighet och innehåll i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklusive alla medlemsstater som reglerar detta yrke. Skillnaderna i utbildningens innehåll kan bero på väsentliga skillnader i räckvidden för yrkesverk- samheten.

L 255/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

2. Gemensamma plattformar enligt definitionen i punkt 1 får läggas fram för kommissionen av medlemsstaterna eller av yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som är repre- sentativa på nationell och europeisk nivå. Om kommissionen efter samråd med medlemsstaterna anser att ett utkast till gemensam plattform underlättar ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer kan den lägga fram utkast till åtgärder som skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 58.2.

3. När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de kriterier som fastställs i en åtgärd som antagits enligt punkt 2, skall den mottagande medlemsstaten ge dispens från tillämpning av kompensationsåtgärder enligt artikel 14.

4. Punkterna 1-3 skall inte påverka medlemsstaternas behö- righet att bestämma vilka yrkeskvalifikationer som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium och inne- hållet i och organisationen av deras utbildnings- och yrkesut- bildningssystem.

5. Om en medlemsstat anser att de kriterier som fastställs i en åtgärd som antas enligt punkt 2 inte längre ger tillräckliga garantier för yrkeskvalifikationerna, skall den underrätta kommissionen, som i förekommande fall skall lägga fram ett utkast till åtgärder enligt det förfarande som avses i artikel 58.2.

6. Kommissionen skall senast den 20 oktober 2010 till Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om denna artikels användning och vid behov lämpliga ändringsförslag.

KAPITEL II

Erkännande av yrkeserfarenhet

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövandet skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

Artikel 17

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av behörig yrkesorganisation, eller

c) under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

d) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

e) under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdel- ning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

3. Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i grupp Ex 855 enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 18

Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/35

c) under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

d) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst fem år, eller

e) under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbild- ning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

f) under sex på varandra följande år som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 19

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlems- staten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c) under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som anställd under minst tre år, eller

d) under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbild- ning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta

ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 20

Ändringar i förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

Förteckningarna över de verksamhetsformer i bilaga IV som omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt artikel 16 får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 i syfte att uppdatera eller förtydliga nomenklaturen under förutsätt- ning att detta inte medför en ändring av verksamheten inom de enskilda verksamhetsslagen.

KAPITEL III

Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 21

Principen om automatiskt erkännande

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, som specialisttandläkare, som veterinär, som farma- ceut och som arkitekt, vilka avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V, och som uppfyller minimikraven för utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av medlemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de bevis som avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V bifogas.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 och 49.

L 255/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget social- försäkringssystem, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfär- dats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

3. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifika- tioner tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

4. Medlemsstaterna är dock inte skyldiga att godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För tillämpningen av denna punkt skall också de apotek som öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek.

5. De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt 5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med punkt 1 skall styrka en utbildning som påbörjats tidigast under det referensläsår som avses i nämnda bilaga.

6. Varje medlemsstat skall för tillträde till och rätt att utöva verksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska och farmaceut kräva innehav av något av de bevis på formella kvali- fikationer som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka garanterar att personen i fråga under hela sin utbildning har förvärvat de kunskaper och färdigheter som avses i artiklar- na 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

De kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3 och 44.3 får ändras enligt det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dem till den vetenskap- liga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

7. Medlemsstaterna skall till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer på det område som

omfattas av detta kapitel. Dessutom skall denna anmälan göras till övriga medlemsstater när det gäller bevis på formella kvalifi- kationer på det område som avses i avsnitt 8.

Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning , med uppgift om de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i förekommande fall, det organ som utfärdar beviset på formella kvalifikationer, det intyg som medföljer detta bevis samt motsvarande yrkestitel enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V.

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser om utbildning

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46 skall följande gälla:

a) Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa myndigheter skall se till att den totala utbildningstiden och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning.

b) Genom fortbildning skall det, enligt varje medlemsstats specifika förfaranden, säkerställas att de som har avslutat sina studier kan hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket i den mån som är nödvändig för att yrkesinsatserna skall bibehållas på säker och effektiv nivå.

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

1. När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbild- ning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialist- tandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som innehas av medborgare i medlemsstaterna inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, skall varje medlemsstat — utan att detta påverkar de förvärvade rättigheterna för dessa yrken — som tillräckligt bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som utfärdats av dessa medlemsstater, om de avser utbildning som påbörjats före de referensdatum som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att innehavarna av dessa bevis på formella kvalifikationer under den femårsperiod som föregår intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat verksamheten i fråga under minst tre år i följd.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/37

2. Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och farmaceut som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium, även om de inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbildning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och påbörjats före

a) den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuk- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand- läkare med grundutbildning, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor och farmaceuter, och

b) den 3 april 1992 för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territo- rium enligt samma villkor som de bevis på formella kvalifika- tioner som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 37.1 skall varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer för läkare som ger tillträde till yrkes- verksamhet som läkare med grundutbildning och som specia- listläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska, farmaceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när det gäller Tjeckien och Slovakien har påbörjats före den 1 januari 1993, om myndigheterna i en av de ovan nämnda staterna intygar att dessa bevis på formella kvalifika- tioner på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundut- bildning och som specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på myndigheternas terri- torium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som

tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farma- ceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta- terna och som har utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen har påbörjats

a) för Estlands del före den 20 augusti 1991,

b) för Lettlands del före den 21 augusti 1991,

c) för Litauens del före den 11 mars 1990,

om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemssta- terna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandlä- kare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för Estlands del har påbörjats före den 20 augusti 1991, skall det intyg som avses i föregående stycke åtföljas av ett annat intyg, som utfärdats av de estniska myndigheterna och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

5. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farma- ceut och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta- terna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka utbildningen när det gäller Slovenien har påbörjats före den 25 juni 1991, om myndigheterna i den ovan nämnda medlems- staten intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis som dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på formella kvalifikationer som anges för dessa medlemsstater i punkt 6.1 i bilaga VI vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, farmaceut när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

L 255/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de medlemsstater som har bevis på formella kvalifikationer som läkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barn- morska och farmaceut som inte motsvarar de benämningar som gäller för denna medlemsstat enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga myndigheter eller organ.

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på avslutad utbildning i enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

A v s n i t t 2

L ä k a r e

Artikel 24

Medicinsk grundutbildning

1. För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en betygshandling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

2. Den medicinska grundutbildningen skall sammanlagt omfatta minst sex års studier eller 5 500 timmars teoretisk och

praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders praktisk heltidsutbildning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

3. Den medicinska grundutbildningen skall garantera att personen i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdig- heter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvär- dering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b) Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

c) Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger en sammanhängande bild av psykiska och fysiska sjukdomar och medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning.

d) Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig hand- ledning.

Artikel 25

Specialistläkarutbildning

1. För tillträde till specialistläkarutbildning krävs sex års full- gjorda studier med godkända resultat inom den utbildning som avses i artikel 24, där den studerande har förvärvat de nödvän- diga baskunskaperna i medicin.

2. Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid universitet, universitetssjukhus eller i förekommande fall annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan specialistläkarutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte är kortare än vad som avses i den punkten. Utbildningen skall ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den förutsätter personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande specialistläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

3. Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar som erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum, inklusive jourtjänstgöring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverksamhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbets- veckan och under hela året på de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen avlönas med lämpligt belopp.

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare krävs bevis på formella kvali- fikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5. De minimikrav på utbildningens omfattning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/39

Artikel 26

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som avses i artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemsstaterna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

Nya medicinska specialiseringar som är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna får läggas till i punkt 5.1.3 i bilaga V i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att uppdatera direktivet mot bakgrund av ändringar i nationell lagstiftning.

Artikel 27

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

1. Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbild- ning på deltid reglerades av de lagar och andra författningar som gällde den 20 juni 1975 och som påbörjade sin specialist- utbildning senast den 31 december 1983 kan den mottagande medlemsstaten kräva att deras bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar att de faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har fullgjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25, om bevis på formella kvalifi- kationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska myndigheterna, av vilket det framgår att personen i fråga har blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåt- gärderna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fast- ställa att denne har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med de läkare som innehar sådant bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som för Spaniens del framgår av punk- terna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V.

3. Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra författningar om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare enligt punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V och som har vidtagit åtgärder rörande förvärvade rättigheter till förmån för sina medborgare skall tillerkänna medborgarna i de

övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja samma åtgärder, om dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats före det datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt 5.1.3 i bilaga V.

Artikel 28

Särskild allmänläkarutbildning

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning krävs avslutade och godkända studier under sex år inom den utbildningsgång som avses i artikel 24.

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på formella kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall omfatta minst två års studier på heltid. Bevis på formella kvali- fikationer som utfärdas efter detta datum skall omfatta minst tre års studier på heltid.

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktik- tjänstgöring vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdel- ningar för allmänmedicin, hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid en godkänd vårdcentral för primärvård, får denna praktik inräknas, dock högst ett år, i den utbildningstid som avses i första stycket för bevis på formella kvalifikationer som utfärdas från och med den 1 januari 2006.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall stå öppen bara för de medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda allmänläkarutbildningen var två år den 1 januari 2001.

3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid under tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den skall snarare vara praktisk än teoretisk.

Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst sex månader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdel- ningar för allmänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid godkänd vård- central för primärvård.

Den praktiska utbildningen skall genomföras tillsammans med andra vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimi- perioder som nämns i andra stycket påverkas får den praktiska utbildningen dock ges under högst sex månader vid andra godkända vårdinrättningar för allmänmedicin.

L 255/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och ansvarstagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverk- samheten som hos dem han arbetar tillsammans med.

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifikationer för särskild utbildning i allmänmedicin krävs bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundut- bildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5. Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifi- kationer som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som inte har fullgjort utbildningen enligt denna artikel men som har avslutat en annan kompletterande utbildning för vilken de behöriga myndigheterna i en medlemsstat har utfärdat bevis på formella kvalifikationer. De får emellertid bara utfärda bevis på formella kvalifikationer om detta gäller en kunskapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bland annat i vilken mån den kompletterande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifika- tioner enligt punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders erfarenhet i allmänmedicin hos en allmän- praktiserande läkare eller på en vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 29

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänprakti- serande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäk- ringssystem kräva bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 30

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare

1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättighe- terna. Som förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det referensdatum som avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket tillämpliga bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är etablerad i medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23.

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på begäran utfärda ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäkringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt första stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i punkt 1 andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat till medborgare i medlemsstaterna och ge dessa intyg samma verkan på sitt territorium som de bevis på formella kvalifika- tioner som medlemsstaten själv utfärdar och som ger rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det egna socialförsäkringssystemet.

A v s n i t t 3

S j u k s k ö t e r s k a m e d a n s v a r f ö r a l l m ä n h ä l s o - o c h s j u k v å r d

Artikel 31

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård krävs tio års allmän skol- utbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till sjuksköterskeskola.

2. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V.

De i punkt 5.2.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall omfatta minst tre års utbildning eller 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen skall utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för personer som genomgått en del av denna utbildning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/41

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköterskor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska undervisningen under hela utbildningen.

4. Med den teoretiska undervisningen avses den del av sjuk- sköterskeutbildningen där den studerande tillägnar sig de yrkes- mässiga kunskaper, insikter och färdigheter som krävs för att planera, utföra och bedöma allmän hälso- och sjukvård. Denna utbildning skall äga rum på sjuksköterskeskolor och andra utbildningsanstalter som utbildningsinstitutionen utser och ges av personal som undervisar i sjukvård och andra kompetenta personer.

5. Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuk- sköterskeutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårduppgifter på grundval av förvärvade kunskaper och färdigheter. De sjuksköterskestuderande skall inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköterskas samlade vårdupp- gifter, inklusive undervisning i hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i samhället.

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrättningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdel- ningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall garantera att den blivande sjukskö- terskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotill- stånd och hennes fysiska och sociala miljö.

b) Tillräckliga kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna principerna för hälso- och sjukvård.

c) Tillräcklig klinisk erfarenhet; denna erfarenhet, som bör väljas med avseende på dess utbildningsvärde, skall förvärvas under tillsyn av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på patientvård.

d) Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

e) Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Artikel 32

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Artikel 33

Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättig- heter skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall den verksamhet som avses i artikel 23 ha omfattat fullt ansvar för planering, organisation och administration av patientvård.

2. När det gäller de polska utbildningsbevisen för sjukskö- terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter. För de medborgare i medlemsstaterna vars utbildningsbevis för sjuk- sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård har utfär- dats av Polen eller vars utbildning i denna stat har påbörjats före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller minimikraven gällande utbildning i artikel 31 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Polen har utövat verksamhet som sjuksköterska och gett allmän hälso- och sjukvård under den nedan angivna peri- oden:

a) bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - ( dyplom licencjata piel ę gniarstwa ) — minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

b) bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska - avslutad postgymnasial utbildning på vårdhögskola - ( dyplom piel ę gniarki albo piel ę gniarki dyplomowanej ) - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

L 255/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Denna verksamhet skall ha omfattat fullt ansvar för planering, organisering och administration av patientvård.

3. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvali- fikationer som sjuksköterska som utfärdats i Polen till sjukskö- terskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 31, och som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republiken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt 885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg — studentexamen) och som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vård- skolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republi- ken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.2.2 i bilaga V.

A v s n i t t 4

T a n d l ä k a r e

Artikel 34

Grundläggande tandläkarutbildning

1. För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V, vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett univer- sitet.

De i punkt 5.3.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera att den blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkar- verksamheten bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b) Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors kroppskonstitution, fysiologi och beteende samt den fysiska och sociala miljöns påverkan på människans hälsotillstånd, i den mån dessa faktorer påverkar tandläkarverksamheten.

c) Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas och omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i såväl friskt som sjukt tillstånd, och deras förhållande till patientens allmänna hälsotillstånd samt fysiska och sociala välbefinnande.

d) Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder som ger tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier, skador och sjukdomar i tänderna, munnen, käkarna och omkringliggande vävnader och av förebyggande, diagnostisk och terapeutisk tandläkarverksamhet.

e) Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter som är nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjuk- domar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader.

Artikel 35

Utbildning till specialisttandläkare

1. För att bli antagen till utbildning till specialisttandläkare krävs att sökanden har fullgjort fem års teoretisk och praktisk utbildning med godkända resultat inom ramen för den utbild- ning som avses i artikel 34, eller innehar de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.

2. Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teore- tisk och praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum för studier och forskning eller, i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Utbildning till specialisttandläkare på heltid skall omfatta minst tre år under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den skall innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/43

De minimikrav på utbildningen som avses i andra stycket får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 58.2 i syfte att anpassa kraven till framstegen inom vetenskap och teknik.

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för specialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser grundläggande tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 36

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1. I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2. Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbild- ning som avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverk- samhet som tandläkare förutsätter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37 skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifikationer.

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha tillträde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 37

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverk- samhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien och Slovakien för personer som påbörjat sin läkarutbildning senast det referensdatum som anges i den bilagan för den berörda medlemsstaten, om dessa bevis på formella kvalifika- tioner åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndighe- terna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a) Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

b) Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma villkor som innehavare av de bevis på formella

kvalifikationer som anges för denna medlemsstat i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbild- ning som avses i artikel 34, skall undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på formella kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av erkännande på samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis på formella kvalifikationer och på samma villkor som angivits i de föregående styckena.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

a) Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighets- prov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att kontrollera att sökandena har en kunskaps- och färdighetsnivå jämförbar med den som krävs av innehavare av det bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b) Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

c) Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och huvudsakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från skyldigheten att avlägga ett sådant lämplighets- prov som avses i andra stycket led a.

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå efter den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt som de personer som avses ovan, förutsatt att de studier under tre år som nämns ovan påbörjades före den 31 december 1994.

L 255/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

A v s n i t t 5

V e t e r i n ä r

Artikel 38

Veterinärutbildning

1. Den samlade utbildningen för veterinärer skall omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, som skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett univer- sitet.

De i punkt 5.4.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifika- tioner som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande veterinären har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinär- verksamheten bygger på.

b) Tillräckliga kunskaper om friska djurs anatomi och funk- tioner, djurhållning och reproduktion, husdjurshygien i allmänhet samt djurens utfodring inklusive framställnings- och lagringsmetoder för foder som svarar mot deras behov.

c) Tillräckliga kunskaper om djurs beteende och djurskydd.

d) Tillräckliga kunskaper om orsaker, art, förlopp, följder, diagnos och behandling av sjukdomar hos djur, vare sig det gäller enskilda djur eller besättningar, inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

e) Tillräckliga kunskaper om förebyggande medicin.

f) Tillräckliga kunskaper om hygien och metoder vid produk- tion och framställning av samt handel med animaliska livs- medel eller livsmedel av animaliskt ursprung avsedda för människoföda.

g) Tillräckliga kunskaper om lagar och andra författningar som rör de områden som finns uppräknade ovan.

h) Tillräcklig klinisk och praktisk erfarenhet under lämplig handledning.

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för veterinärer

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som veterinär har utfärdats av Estland eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall medlemsstaterna — utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 — erkänna dessa bevis på formella kvalifikationer som veterinär, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Estland har utövat verksamhet som veterinär under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

A v s n i t t 6

B a r n m o r s k a

Artikel 40

Barnmorskeutbildning

1. Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbildningar:

a) En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års praktiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V.

b) En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbild- ningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig undervisning inom utbildningen till sjuk- sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmorskor är ansvarig för samordningen av teori och prak- tiktjänstgöring under hela utbildningen.

De i punkt 5.5.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/45

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a) Minst tio års fullföljd allmän skolutbildning för utbild- ningsväg I.

b) Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjukskö- terskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V för utbildningsväg II.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande barn- morskan har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorske- verksamheten bygger på, särskilt obstetrik och gynekologi.

b) Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som rör yrket.

c) Ingående kunskaper om biologiska funktioner, obstetrisk och neonatal anatomi och fysiologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälsotillstånd, hennes fysiska och sociala miljö och hennes beteende.

d) Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats på godkända institutioner under handledning av personal med behörighet som barnmorska och på obstetrikens område.

e) Tillräcklig insikt i utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

Artikel 41

Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifika- tioner som barnmorska

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V skall erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor:

a) Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, som

i) förutsätter innehav av examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som innebär rätt att bli antagen till studier vid universitet eller högskolor eller, i annat fall, som styrker motsvarande kunskapsnivå, eller

ii) åtföljs av tvåårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfär- dats i enlighet med punkt 2.

b) Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år eller 3 600 timmar som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

c) Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader eller 3 000 timmar som förutsätter innehav av

bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att vederbörande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barnmorska, på ett tillfredsstäl- lande sätt har utfört en barnmorskas alla arbetsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vårdinrättning som erkänts för detta ändamål.

Artikel 42

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1. Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verk- samhet som barnmorska så som denna definieras av varje medlemsstat, om inte annat föreskrivs i punkt 2, och utövas under de yrkestitlar som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V.

2. Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtmin- stone får tillträde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a) Ge korrekt information och användbara råd om familjepla- nering.

b) Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditetsutveckling.

c) Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är nödvändiga för att så tidigt som möjligt diagnostisera risk- graviditeter.

d) Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse inför sin roll och fullständig förberedelse inför barnets födelse samt ge dem råd om hygien och näringstillförsel.

e) Ta hand om och bistå modern under förlossningen och övervaka fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga kliniska och tekniska medel.

f) Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi samt i brådskande fall assistera vid sätesförlossning.

g) Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell undersökning av livmo- dern.

L 255/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

h) Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initi- ativ som krävs och eventuellt genomföra omedelbar åter- upplivning.

i) Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter förlossningen och ge modern all nödvändig information om spädbarnsvård så att hon kan ge det nyfödda barnet bästa möjliga utveckling.

j) Utföra behandling som ordinerats av läkare.

k) Föra de journaler som behövs.

Artikel 43

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1. För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbild- ningen som fastställs i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlemsstater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medbor- gare faktiskt och legalt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens territorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbildningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1990.

3. När det gäller de polska bevisen på formella kvalifika- tioner som barnmorska skall endast bestämmelserna nedan gälla för förvärvade rättigheter.

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska har utfärdats av Polen eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 och som inte uppfyller de minimikrav för utbildning som avses i artikel 40 skall medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikationer som barnmorska, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Polen har utövat verksamhet som barnmorska under den period som anges nedan:

a) bevis på formella kvalifikationer som barnmorska på univer- sitetsnivå - ( dyplom licencjata po ł o ż nictwa ) — minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget,

b) bevis på formella kvalifikationer som barnmorska med intyg om postgymnasial utbildning på vårdhögskola - ( dyplom po ł o ż nej ) - minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Medlemsstaterna skall erkänna de bevis på formella kvali- fikationer som barnmorska som utfärdats i Polen till barn- morskor, vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning i artikel 40, och som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rättsakter (Republi- ken Polens officiella tidning av den 30 april 2004, nr 92, punkt

885) och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj

2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö- terskor och barnmorskor som har examensbevis från sekundär- skola (avgångsbetyg — studentexamen) och har avslutat utbild- ning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjukskö- terske- och barnmorskeutbildning (Republiken Polens officiella tidning av den 13 maj 2004, nr 110, punkt 1170) i syfte att kontrollera att vederbörande har en kunskaps- och kompetens- nivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som, i Polens fall, finns angivna i punkt 5.5.2 i bilaga V.

A v s n i t t 7

F a r m a c e u t

Artikel 44

Farmaceututbildning

1. För att bli antagen till farmaceututbildning skall sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne eller henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

2. Av bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter skall det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, som omfattar minst

a) fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid universitet, högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet,

b) sex månaders praktiktjänstgöring på ett apotek som är öppet för allmänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceutiska avdelning.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/47

Utbildningen skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. De i punkt 5.6.1 i bilaga V angivna ämnena får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskap- liga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

3. Utbildningen skall garantera att den blivande farmaceuten har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som används vid läkemedelstillverkning.

b) Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt fysisk, kemisk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av läkemedel.

c) Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (meta- bolism) och verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och användningen av läkemedel.

d) Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data om läkemedel för att på denna grund kunna ge upplys- ningar.

e) Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra villkor för att kunna utöva farmaceutisk verksamhet.

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som farmaceut

1. I detta direktiv avses med verksamhet som farmaceut sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkeskvalifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något av de bevis på formella kvalifika- tioner som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V.

2. Medlemsstaterna skall se till att innehavare av bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå och som uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtminstone följande verksamhet, med förbehåll för eventuella krav på kompletterande yrkeserfa- renhet:

a) Galenisk utveckling av läkemedel.

b) Framställning och kontroll av läkemedel.

c) Laboratoriekontroll av läkemedel.

d) Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihan- delsledet.

e) Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på apotek som är öppna för allmänheten.

f) Beredning, kontroll, lagring och utlämning av läkemedel på sjukhus.

g) Information och rådgivning om läkemedel.

3. Om det i en medlemsstat inte bara krävs bevis på formella kvalifikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i bilaga V för tillträde till eller utövande av någon form av verk- samhet som farmaceut, utan även kompletterande yrkeserfa- renhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis erkänna intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmed- lemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlems- staten.

4. Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara tillämpligt på den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storher- tigdömet Luxemburg för beviljande av statligt tillstånd att driva apotek som är öppna för allmänheten.

5. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvalssystem för att bland de farmaceuter som avses i punkt 2 välja ut dem som skall tilldelas de nya apotek som skall öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt fördelnings- system, får denna medlemsstat, med avvikelse från punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer för farmaceuter som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i detta.

A v s n i t t 8

A r k i t e k t

Artikel 46

Arkitektutbildning

1. Arkitektutbildning skall omfatta antingen minst fyra års studier på heltid eller sex års studier, varav minst tre år på heltid, vid universitet eller jämförbar läroanstalt. Denna utbild- ning skall avslutas med godkänd examen på universitetsnivå.

Utbildningen, som skall ges på universitetsnivå och i huvudsak omfatta arkitektur, skall till lämpliga delar bestå av teoretisk och praktisk arkitektutbildning och skall garantera att de stude- rande tillägnar sig följande kunskaper och färdigheter:

a) Förmåga att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller både estetiska och tekniska krav.

L 255/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

b) Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläktade konstarter, teknik och humaniora.

c) Kunskap om de konstens inflytande på arkitektonisk form- givning.

d) Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de kunskaper som krävs för planeringsprocessen.

e) Insikter i förhållandet mellan människor och byggnader och mellan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och ge dem rätta proportioner.

f) Insikter i arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i synnerhet vid utarbetandet av projektunderlag, som tar hänsyn till sociala faktorer.

g) Insikter i utrednings- och förberedelsemetoderna för under- lagen i ett konstruktionsprojekt.

h) Insikter i de strukturella och byggnadstekniska problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i) Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika väderförhållanden.

j) De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla de boendes krav inom ramen för begränsningar på grund av kostnadsfaktorer och byggnormer.

k) Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsritningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

2. De i punkt 1 angivna kunskaperna och färdigheterna får ändras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2, i syfte att anpassa dessa till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Denna uppdatering får inte medföra att någon medlemsstat ändrar gällande principer inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

1. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21, erkännas den treåriga utbildningen vid ”Fachhochschulen” i

Förbundsrepubliken Tyskland som existerade den 5 augusti 1985 och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46 och ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsätt- ning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som utfärdats av den yrkessammanslutning, där den arkitekt som önskar utnyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

Yrkessammanslutningen skall i förväg ha fastställt att det arbete som arkitekten i fråga utfört på arkitekturområdet utgör överty- gande prov på alla kunskaper och färdigheter som avses i 46.1. Intyget skall utfärdas enligt samma förfarande som gäller för registrering i yrkessammanslutningens medlemsförteckning.

2. Med avvikelse från artikel 46 skall också, enligt artikel 21 och inom ramen för bättre befordringsmöjligheter eller deltids- studier på universitetsnivå, erkännas den utbildning som motsvarar kraven i artikel 46 samt leder till att personer som varit anställda på arkitekturområdet minst sju år under överin- seende av en arkitekt eller arkitektbyrå avlägger godkänd examen i arkitektur. Denna examen skall vara på universitets- nivå och vara likvärdig med den examen som avses i artikel 46.1 första stycket.

Artikel 48

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1. Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv den verksamhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arki- tekt.

2. De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära titeln arkitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare i medlemsstaterna som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverksamhet under yrkesti- teln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet som arkitekt skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungsmed- lemsstat.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/49

Artikel 49

Förvärvade rättigheter som arkitekt

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikationer som arkitekt som anges i punkt 6.1 i bilaga VI vilka utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det referensläsår som anges i den bilagan, även om de inte uppfyller minimikraven enligt artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet som arkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland om att bevis på formella kvalifi- kationer som utfärdats från och med den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokratiska republiken är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall följaktligen erkännas.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje medlemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verk- samhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer erkänna intyg som utfärdas för medbor- gare i medlemsstaterna av de medlemsstater där tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt var reglerad vid nedanstå- ende datum och ge dessa intyg samma ställning på sitt territo- rium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

a) Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b) Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

c) Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestäm- melser under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

KAPITEL IV

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som utfärdats i den andra medlems- staten samt, i tillämpliga fall, intygar att personen i fråga, för de yrken som avses i kapitel III i detta avsnitt, har uppfyllt de minimikrav på utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46.

3. Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på formella kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfär- dats av en behörig myndighet i en medlemsstat och innefattar utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlemsstat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera

a) huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

b) huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är detsamma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfär- dats,

c) huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma yrkesrättigheter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats.

4. Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare kräver edsavläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av medborgare i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

Gemensamma bestämmelser om etablering

Artikel 50

Handlingar och formföreskrifter

Artikel 51

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifika- tioner

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

1. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlems- staten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med mottagandet och underrätta sökanden om hand- lingar eventuellt saknas.

L 255/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

2. En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall behandlas och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla omständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad i fall som omfattas av kapitlen I och II i denna avdelning.

3. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom före- skriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

ursprungsmedlemsstatens språk. Den mottagande medlems- staten får kräva att denna titel följs av namn och plats för den institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den akademiska titel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver kompletterande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande använder den akademiska titeln från ursprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlemsstaten anger.

Artikel 55

Artikel 52

Anslutning till försäkringskassa

Användande av yrkestitel

1. Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamhe- terna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de övriga medlemsstaternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke med stöd av avdelning III bära den yrkestitel som i den mottagande medlemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning.

2. Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den förkortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de kan visa att de tillhör samman- slutningen eller organisationen.

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är förenat med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga medlemsstaternas medborgare som innehar yrkeskva- lifikationer bara göras gällande på de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

AVDELNING IV

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

Artikel 53

Språkkunskaper

Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända skall ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.

Artikel 54

Användande av akademisk titel

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna har rätt att använda akademiska titlar från ursprungsmedlems- staten, och den eventuella förkortningen av denna, på

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 första stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de personer som förvärvat sina yrkeskvalifikationer på deras terri- torium skall fullgöra en förberedande praktiktjänstgöring och/ eller ha yrkeserfarenhet för att få anslutas till en försäkrings- kassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer som läkare och tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dispens från detta krav.

AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEBEFO-

GENHETER

Artikel 56

Behöriga myndigheter

1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems- staten och ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av detta direktiv. De skall garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.

2. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlems- staten och ursprungsmedlemsstaten skall utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidta- gits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamheten enligt detta direktiv, med iakttagande av lagstiftningen om skydd av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den

24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avse- ende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektro- nisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) ( 2 ).

( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

( 2 ) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/51

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar som skall göras och meddela den mottagande medlemsstaten vilka konsekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

3. Senast den 20 oktober 2007 skall varje medlemsstat utse de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta emot bevis på formella kvalifikationer och andra handlingar eller upplysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndigade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

4. Varje medlemsstat skall utse en samordnare för verksam- heten för de myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna skall ha följande uppgifter:

a) Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b) Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpningen av direktivet, bland annat uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlemsstaterna….

För att utföra det som avses i b kan samordnarna vända sig till de kontaktpunkter som avses i artikel 57.

Artikel 57

Kontaktpunkter

Varje medlemsstat skall senast den 20 oktober 2007 utse en kontaktpunkt som skall ha följande uppgifter:

a) Att ge medborgarna och kontaktpunkterna i övriga medlemsstater all nödvändig information om erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, i synnerhet information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa, inklusive sociallagstiftning och eventuella yrkesetiska regler.

b) Att bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med övriga kontaktpunkter och behöriga myndigheter i den mottagande medlemsstaten.

På begäran av kommissionen skall kontaktpunkterna underrätta kommissionen om resultatet av ärenden som de handlagt i enlighet med b senast två månader efter det att de mottagits.

Artikel 58

Kommittén för erkännande av yrkeskvalifikationer

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté för erkän- nande av yrkeskvalifikationer, nedan kallad ”kommittén”.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel- serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 59

Samråd

Kommissionen skall säkerställa att experter från de berörda yrkesgrupperna på lämpligt sätt rådfrågas, särskilt i anslutning till arbetet i den kommitté som avses i artikel 58, och kommis- sionen skall för denna kommitté lägga fram en rapport om dessa samråd.

AVDELNING VI

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 60

Rapportering

1. Efter den 20 oktober 2007 skall medlemsstaterna vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämp- ningen av det inrättade systemet. Utöver allmänna kommen- tarer skall rapporten innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.

2. Efter den 20 oktober 2007 skall kommissionen vart femte år utarbeta en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Artikel 61

Undantagsklausul

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för en viss medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet, skall kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete med medlemsstaten i fråga.

I förekommande fall skall kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 58.2 medge undantag för ifrågavarande medlemsstat vad gäller tillämpningen av bestämmelsen under en begränsad tidsperiod.

L 255/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Artikel 62

Upphävande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG, 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och 1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den 20 oktober 2007. Hänvis- ningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de direktiven skall inte påverkas av upphävandet.

Artikel 63

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 oktober 2007 De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 64

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 65

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 7 september 2005.

På Europaparlamentets

På rådets vägnar

vägnar

J. BORRELL FONTELLES

C. CLARKE

Ordförande

Ordförande

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/53

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND ( 1 )

1. The Institute of Chartered Accountants in Ireland ( 2 )

2. The Institute of Certified Public Accountants in Ireland ( 2 )

3. The Association of Certified Accountants ( 2 )

4. Institution of Engineers of Ireland

5. Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET

1. Institute of Chartered Accountants in England and Wales

2. Institute of Chartered Accountants of Scotland

3. Institute of Chartered Accountants in Ireland

4. Chartered Association of Certified Accountants

5. Chartered Institute of Loss Adjusters

6. Chartered Institute of Management Accountants

7. Institute of Chartered Secretaries and Administrators

8. Chartered Insurance Institute

9. Institute of Actuaries

10. Faculty of Actuaries

11. Chartered Institute of Bankers

12. Institute of Bankers in Scotland

13. Royal Institution of Chartered Surveyors

14. Royal Town Planning Institute

15. Chartered Society of Physiotherapy

16. Royal Society of Chemistry

17. British Psychological Society

18. Library Association

19. Institute of Chartered Foresters

20. Chartered Institute of Building

21. Engineering Council

22. Institute of Energy

23. Institution of Structural Engineers

24. Institution of Civil Engineers

25. Institution of Mining Engineers

( 1 ) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisationer i Förenade kungariket: Institute of Chartered Accountants in England and Wales.

Institute of Chartered Accountants of Scotland. Institute of Actuaries.

Faculty of Actuaries.

The Chartered Institute of Management Accountants.

Institute of Chartered Secretaries and Administrators. Royal Town Planning Institute.

Royal Institution of Chartered Surveyors. Chartered Institute of Building.

( 2 ) Endast för revisionsverksamhet.

L 255/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

26. Institution of Mining and Metallurgy

27. Institution of Electrical Engineers

28. Institution of Gas Engineers

29. Institution of Mechanical Engineers

30. Institution of Chemical Engineers

31. Institution of Production Engineers

32. Institution of Marine Engineers

33. Royal Institution of Naval Architects

34. Royal Aeronautical Society

35. Institute of Metals

36. Chartered Institution of Building Services Engineers

37. Institute of Measurement and Control

38. British Computer Society

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/55

BILAGA II

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 11c ii

1. Utbildning i paramedicin och barnomsorg

Utbildning till:

I Tyskland:

— Barnsjuksköterska (”Kinderkrankenschwester/Kinderkrankenpfleger”).

— Sjukgymnast (”Krankengymnast[in]/Physiotherapeut[in]”) ( 1 ).

— Arbetsterapeut/ergoterapeut (”Beschäftigungs und Arbeitstherapeut/Ergotherapeut”).

— Logoped (”Logopäde/Logopädin”).

— Ortoptist (”Orthoptist[in]”).

— Godkänd barnpedagog (”Staatlich anerkannte[r] Erzieher[in]”).

— Godkänd speciallärare (”Staatlich anerkannte[r] Heilpädagoge[in]”).

— Medicinsk laboratorieassistent (”medizinischtechnische[r] Laboratoriums Assistent[in]”).

— Röntgentekniker (”medizinischtechnische[r] RadiologieAssistent[in]”).

— Teknisk assistent — funktionsdiagnostik (”medizinischtechnische[r] Assistent[in] für Funktionsdiagnostik”).

— Veterinärtekniker (”veterinärmedizinischtechnische[r] Assistent[in]”).

— Dietist (”Diätassistent[in]”).

— Apotekstekniker (”Pharmazieingenieur”) med examen före den 31mars 1994 i f.d. DDR eller i de nya tyska delsta- terna.

— Mentalskötare (”Psychiatrische[r] Krankenschwester/Krankenpfleger”).

— Talpedagog (”Sprachtherapeut[in]”).

I Tjeckien:

— Vårdbiträde (”zdravotnický asistent”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst åttaårs grundutbildning och fyraårs yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitnízkouška” - examen.

— Nutritionist (”nutri č ní asistent”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst åtta års grundutbildning och fyraårs yrkesinriktad gymnasieutbildning på vårdlinje, kompletterat med ”maturitnízkouška” examen.

I Italien:

— Tandtekniker (”odontotecnico”).

— Optiker (”ottico”).

( 1 ) Från och med den 1juni 1994 ersattes yrkestiteln ”Krankengymnast(in)” med ”Physiotherapeut(in)”. De utövare av yrket som fick sin examen före detta datum kan dock, om de så önskar, fortsätta att använda sig av den tidigare titeln ”Krankengymnast(in)”.

L 255/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

I Cypern:

— Tandtekniker (” οδοντοτεχνίτης ”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst sexårs grundutbildning, sexårs gymnasieutbildning och två års postgymnasial yrkesutbildning, följd av ettårs yrkeserfarenhet.

— Optiker (” τεχνικός o πτικός ”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst sexårs grundutbildning, sexårs gymnasieutbildning och två års postgymnasial utbildning, följt av ett års yrkeserfarenhet.

I Lettland:

— Tandsköterska (”zob ā rstniec ī bas m ā sa”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesutbild- ning på vårdlinje, följt av treårsyrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialist- certifikat.

— Biomedicinsk laboratorieassistent (”biomedic ī nas laborants”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesut- bildning på vårdlinje, följt av tvåårs yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specia- listcertifikat.

— Tandtekniker (”zobu tehni ķ is”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och två års yrkesut- bildning på vårdlinje, följt av tvåårsyrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specia- listcertifikat.

— Biträdande sjukgymnast (”fizioterapeita asistents”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 13 år, varav minst tioårs allmän skolutbildning och tre års yrkesutbild- ning på vårdlinje, följt av tvåårs yrkeserfarenhet, varefter det krävs att en examen avläggs för erhållande av specialist- certifikat.

I Luxemburg:

— Röntgentekniker (”assistant[e] technique médical[e] en radiologie”).

— Medicinsk laboratorieassistent (”assistant[e] technique médical[e] de laboratoire”).

— Mentalskötare (”infirmier/ière psychiatrique”).

— Sjukhustekniker — kirurgi (”assistant[e] technique médical[e] en chirurgie”).

— Barnsjuksköterska (”infirmier/ière puériculteur/trice”).

— Narkossköterska (”infirmier/ière anesthésiste”).

— Examinerad massör/massös (”masseur/euse diplômé[e]”).

— Barnpedagog (”éducateur/trice”).

I Nederländerna:

— Veterinärassistent (”dierenartsassistent”).

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/57

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, bestående av

i) minst tre års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, i vissa fall kompletterad med ett eller två års specialiserad utbildning avslutad med examen, eller

ii) minst två och ett halvt års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst sex månaders yrkespraktik eller minst sex månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii) minst två års yrkesutbildning i specialskola med avslutande examen, kompletterad med minst ett års yrkespraktik eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iv) för veterinärassistent (”dierenartsassistent”): tre års yrkesutbildning i specialskola (”MBO” - program) eller alterna- tivt tre års yrkesutbildning inom lärlingssystemet (”LLW”), båda avslutade med examen.

I Österrike:

— Särskild grundutbildning för sköterskor i barn och ungdomsvård (”spezielle Grundausbildung in der Kinder und Jugendlichenpflege”).

— Särskild grundutbildning för sköterskor i psykiatrisk sjuk och hälsovård (”spezielle Grundausbildung in der psychiatrischen Gesundheits und Krankenpflege”).

— Kontaktlinsoptiker (”Kontaktlinsenoptiker”).

— Pedikyrist (”Fusspfleger”).

— Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräteakustiker”).

— Försäljare av medicinska och kemiska produkter (”Drogist”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst tre års praktikantutbildning, omfattande utbildning på en arbets- plats och vid en yrkesskola, och en period av yrkesverksamhet och yrkesutbildning och avslutas med yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter.

— Massör (”Masseur”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en struktu- rerad utbildning med minst två års praktikantutbildning, två års praktisk yrkesverksamhet och en ettårig utbildning som avslutas med en yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket och utbilda praktikanter.

— Förskollärare (”Kindergärtner/in”).

— Barnskötare (”Erzieher”).

Var och en av dess utbildningar omfattar sammanlagt 13 år, varav fem års yrkesutbildning vid yrkesskola, och avslutas med examen.

I Slovakien:

— Lärare på dansområdet i konstskolor på grundstadiet (”u č ite ľ vtane č nom odbore na základných umeleckých školách”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14,5 år, varav åttaårs grundutbildning, fyraårsgymnasieutbildning med specialinriktning samt en femterminerskurs i danspedagogik.

— Utbildare vid särskilda utbildningsanstalter och vid socialtjänstanstalter (”vychovávatel' v špeciálnych výchovných zariadeniach a v zariadeniach sociálnych sluieb”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 14 år, varav åtta/nio års grundutbildning, fyraårsgymnasieutbildning med pedagogisk inriktning eller annan inriktning och tvåårskompletterande deltidsstudier i pedagogik.

L 255/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

2. Under rubriken hantverksmästare (”Mester/Meister/Maître”) med en annan utbildning än den som omfattas av avdelningIII, kapi- telII i detta direktiv

Utbildning till:

I Danmark:

— Optiker (”optometrist”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 14 år, varav fem års yrkesutbildning fördelad på två och ett halvtårsteoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktik på en arbetsplats och avslutas med en examen som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

— Ortopedtekniker (”ortopædimekaniker”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt tolv och ett halvt år, varav tre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på sexmånaders teoretisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och tre års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

— Ortopedskomakare (”ortopaediskomager”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 13,5 år, varav fyre och ett halvt års yrkesutbildning fördelad på tvåårsteore- tisk utbildning vid en yrkesutbildningsanstalt och två och ett halvt års praktik på en arbetsplats och avslutas med en erkänd examen i hantverksyrket som ger behörighet att använda titeln ”Mester”.

I Tyskland:

— Optiker (”Augenoptiker”).

— Tandtekniker (”Zahntechniker”).

— Bandagist (”Bandagist”).

— Tekniker för hörselhjälpmedel (”Hörgeräte - Akustiker”).

— Ortopedtekniker (”Orthopädiemechaniker”).

— Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”).

I Luxemburg:

— Optiker (”opticien”).

— Tandtekniker (”mécanicien dentaire”).

— Tekniker för hörselhjälpmedel (”audioprothésiste”).

— Ortopedtekniker/bandagist (”mécanicien orthopédiste/bandagiste”).

— Ortopedskomakare (”orthopédiste - cordonnier”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och avslutas med examen som ger behörighet att utöva någon som kvalificerad betraktad verksamhet i yrket antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd på jämförbar ansvarsnivå.

I Österrike:

— Bandagist (”Bandagist”).

— Korsettmakare (”Miederwarenerzeuger”).

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/59

— Optiker (”Optiker”).

— Ortopedskomakare (”Orthopädieschuhmacher”).

— Ortopedtekniker (”Orthopädietechniker”).

— Tandtekniker (”Zahntechniker”).

— Trädgårdsmästare (”Gärtner”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 14 år, varav minst fem år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning med minst tre års praktiktjänstgöring, dels på en arbetsplats, dels vid en yrkesskola och med minst två års praktisk yrkesverksamhet som avslutas med mästarexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”.

Följande utbildningar till mästare inom jord och skogsbruk:

— Lantmästare (”Meister in der Landwirtschaft”).

— Mästare i lanthushållning (”Meister in der ländlichen Hauswirtschaft”).

— Mästare i trädgårdsodling (”Meister im Gartenbau”).

— Mästare i grönsaksodling (”Meister im Feldgemüsebau”).

— Mästare i fruktodling och framställning av fruktprodukter (”Meister im Obstbau und in der Obstverwertung”).

— Mästare i vinodling och vinframställning (”Meister im Weinbau und in der Kellerwirtschaft”).

— Mejerimästare (”Meister in der Molkerei und Käsereiwirtschaft”).

— Mästare i hästhållning (”Meister in der Pferdewirtschaft”).

— Fiskerimästare (”Meister in der Fischereiwirtschaft”).

— Mästare i fjäderfähållning (”Meister in der Geflügelwirtschaft”).

— Mästare i biodling (”Meister in der Bienenwirtschaft”).

— Skogmästare (”Meister in der Forstwirtschaft”).

— Mästare i skogsplantering och skogsvård (”Meister in der Forstgarten und Forstpflegewirtschaft”).

— Mästare i lagring av jordbruksprodukter (”Meister in der landwirtschaftlichen Lagerhaltung”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav minst sex år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av minst tre års praktiktjänstgöring, med utbildning dels på ett företag, dels vid en yrkesskola, och treårspraktisk yrkesverksamhet och avslutas med mästarexamen som ger behörighet att utbilda praktikanter och använda titeln ”Meister”.

I Polen:

— lärare för praktisk yrkesutbildning (”Nauczyciel praktycznej nauki zawodu”).

Denna utbildning omfattar

i) åtta års grundutbildning och femårs yrkesinriktad gymnasieutbildning eller likvärdig gymnasieutbildning inom ett relevant område, följt av kurs i pedagogik på totalt minst150timmar, kurs i säkerhet i arbetet och arbetshygien och tvåårsyrkeserfarenhet inom det yrke som vederbörande skall undervisai eller

ii) åtta års grundutbildning och femårs yrkesinriktad gymnasieutbildning samt avgångsdiplom från en postgymnasial teknisk lärarutbildning eller

L 255/60

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

iii) åtta års grundutbildning och två till tre årsgrundläggande yrkesinriktad gymnasieutbildning samt minst treårsyrke- serfarenhet bestyrkt av ett mästarbrev för yrket i fråga följt av en kurs i pedagogik på totalt minst 150timmar.

I Slovakien:

— lärare för yrkesutbildning (”majster odbornej výchovy”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav åttaårs grundutbildning, fyraårsyrkesutbildning (avslutad yrkesinriktad gymnasieutbildning och/eller lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings eller lärlingskurs), minst treårs yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid och kompletterande studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten eller vid teknisk högskola, eller avslutad gymnasieut- bildning och lärlingstid på en relevant (liknande) yrkesutbildnings eller lärlingskurs, minst tre års yrkeserfarenhet inom samma område som vederbörandes avslutade utbildning eller lärlingstid, och därutöver studier i pedagogik vid pedagogiska fakulteten, eller från och med den1september 2005 specialutbildning på specialpedagogikens område som bedrivs vid metodikcentra för lärare för yrkesutbildning vid specialskolor utan kompletterande pedagogiska studier.

3. Utbildning i sjömansyrken

a) Sjöfart

Utbildning till:

I Tjeckien:

— Däcksmatros (”palubní asistent”).

— Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”námo ř ní poru č ík”).

— Överstyrman (”první palubní d ů stojník”).

— Sjökapten (”kapitán”).

— Maskinbiträde (”strojní asistent”).

— Vakthavande maskinbefäl (”strojní d ů stojník”).

— Förste maskinist (”druhý strojní d ů stojník”).

— Maskinchef (”první strojní d ů stojník”).

— Elektriker (”elektrotechnik”).

— Elektroteknisk chef (”elektrod ů stojník”).

I Danmark:

— Skeppare (”skibsfœrer”).

— Förstestyrman (”overstyrmand”).

— Kvartermästare, däcksbefäl (”enestyrmand, vagthavende styrmand”).

— Däcksbefäl (”vagthavende styrmand”).

— Maskinchef (”maskinchef”).

— Förste maskinchef (”l. maskinmester”).

— Förste maskinchef/vakthavande maskinchef (”l. maskinmester/vagthavende maskinmester”).

I Tyskland:

— Kustskeppare, större fartyg (”Kapitän AM”).

— Kustskeppare, mindre fartyg (”Kapitän AK”).

— Däcksbefäl, större kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AMW”).

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/61

— Däcksbefäl, mindre kustfartyg (”Nautischer Schiffsoffizier AKW”).

— Maskinchef, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CT - Leiter von Maschinenanlagen”).

— Maskinist, grad C (”Schiffsmaschinist CMa - Leiter von Maschinenanlagen”).

— Skeppstekniker, grad C (”Schiffsbetriebstechniker CTW”).

— Maskintekniker, grad C - ensammaskinist (”Schiffsmaschinist CMaW - Technischer Alleinoffizier”).

I Italien:

— Däcksbefäl (”ufficiale di coperta”).

— Maskinbefäl (”ufficiale di macchina”).

I Lettland:

— Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”ku ģ u elektromeh ā ni ķ is”).

— Kylmaskinsoperatör (”ku ģ a sald ēš anas iek ā rtu ma šī nists”).

I Nederländerna:

— Förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart [met aanvulling]”).

— Examinerad maskinist på kustfartyg (”diploma motordrijver”).

— VTSfunktionär (”VTS - functionaris”).

Detta motsvarar följande utbildningar:

— I Tjeckien:

i) Däcksmatros (”palubní asistent”).

1. Undre åldersgräns 20 år.

2. a) Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola — avdelningen för navigation, båda kurserna måste avslutas med ”maturitnízkou š ka” - examen, och godkänd tjänstgöring till sjöss iminst sex månader under studie- tiden, eller

b) godkänd tjänstgöring till sjöss omfattande minst två år som vaktmanskap på underhållsnivå på fartyg och avslutad kurs anordnad av en sjöfartsakademi eller sjöfartsskola hos en part i den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCWkonven- tionen), med godkänt resultat som uppfyller den norm för behörighet som anges i avsnittAII/1 i STCWkoden, och avläggande av examen inför en examenskommitté som är erkänd av MTC (Tjeckienssjöfartskommitté).

ii) Vakthavande befäl som är ansvarigt för vakttjänst (”Námo ř ní poru č ík”).

1. Godkänd tjänstgöring till sjöss som däcksmatros på fartyg på över500bruttoregisterton omfattande minst sex månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartsakademi, eller ett år för dem som genomgått en godkänd kurs, inklusive minst sex månader i egenskap av vaktmanskap.

2. Vederbörligen ifylld och godkänd utbildningsjournal för däckskadetter.

iii) Överstyrman (”První palubní d ů stojník”).

Certifikat för behörighet för vakthavande befäl på fartyg på över 500bruttoregisterton och minst tolvmåna- ders godkänd tjänstgöring till sjöss i denna befattning.

L 255/62

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

iv) Sjökapten (”Kapitán”).

= Certifikat för tjänstgöring som sjökapten på fartyg på mellan 500 och 3 000bruttoregisterton.

= Certifikat för behörighet för överstyrman på fartyg på över 3 000bruttoregisterton och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över500bruttoregisterton och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i befattningen som överstyrman på fartyg på över 3 000 bruttoregisterton.

v) Maskinbiträde (”Strojní asistent”).

1. Undre åldersgräns 20 år.

2. Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola — avdelningen för maritim teknik - och godkänd tjänstgöring till sjöss i minst sex månader under studietiden.

vi) Vakthavande maskinbefäl (”Strojní d ů stojník”).

Godkänd tjänstgöring till sjöss som maskinbiträde i minst sex månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola.

vii) Förste maskinist (”Druhý strojní d ů stojník”).

Godkänd tjänstgöring till sjöss i minst tolv månader i en befattning som andremaskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 750kWmaskineffekt.

viii) Maskinchef (”První strojní d ů stojník”).

Vederbörligt certifikat för tjänstgöring som förste maskinist på fartyg med huvudframdrivningsmaskineri med minst 3 000kW maskineffekt och minstsexmånaders godkänd tjänstgöring till sjöss i den befattningen.

ix) Elektriker (”Elektrotechnik”).

1. Undre åldersgräns 18 år.

2. Sjöfartshögskola eller annan högskola, fakultet för elingenjörsutbildning eller teknisk skola eller högskola för elektroteknisk ingenjörsutbildning, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, och godkänd tjänstgöring på det elektrotekniska området i minst tolv månader.

x) Elektroteknisk chef (”Elektrod ů stojník”).

1. Sjöfartshögskola eller sjöfartsskola, fakultet för maritim elektroteknik, eller annan högskola eller gymna- sieutbildning på området för elektroteknik, samtliga kurser måste avslutas med ”maturitnízkouška” - examen eller statsexamen.

2. Godkänd tjänstgöring till sjöss som elektriker i minst tolv månader för dem som gått ut sjöfartsskola eller sjöfartshögskola, eller 24månader för dem som genomgått gymnasieutbildning.

— I Danmark: nio års grundskola följd av grundutbildning och/eller tjänstgöring ombord mellan 17 och 36 månader, kompletterad med

i) ettårig specialiserad yrkesutbildning för däcksbefäl,

ii) treårig specialiserad yrkesutbildning för övriga.

— I Tyskland: Mellan 14 och 18 års sammanlagd utbildning, varav tre års grundläggande yrkesutbildning och ett års ombordtjänstgöring, följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning, i förekommande fall kompletterad med två års yrkeserfarenhet av navigering.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/63

— I Lettland:

i) Befälhavande elektroingenjör på fartyg (”ku ģ u elektromeh ā ni ķ is”).

1. Undre åldersgräns 18 år.

2. Omfattar utbildning i sammanlagt minst tolv år och sex månader, varav minstnioårsgrundutbildning och minst tre års yrkesutbildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst sex månader som skeppselek- triker eller biträdande elektroingenjör på skepp med en generatorkraft högre än 750kW. Yrkesutbildningen avslutas med särskild examinering av den behöriga myndigheten i enlighet med det av transportministeriet godkända utbildningsprogrammet.

ii) Kylmaskinsoperatör (”ku ģ a sald ēš anas iek ā rtu ma šī nists”).

1. Undre åldersgräns 18 år.

2. Omfattar utbildning i sammanlagt minst 13 år, varav minstnioårsgrundutbildning och minst treårs yrkesut- bildning. Därutöver krävs det tjänst till sjöss under minst tolv månader som biträdande kylingenjör. Yrke- sutbildningen avslutas med särskild examinering av den behöriga myndigheten i enlighet med det av trans- portministeriet godkända utbildningsprogrammet.

— I Italien: Sammanlagt 13 års utbildning, varav minst fem års yrkesutbildning med avslutande examen, vid behov kompletterad med praktiktjänstgöring.

— I Nederländerna:

i) För förstestyrman på kustfartyg (med kompletterande utbildning) (”stuurman kleine handelsvaart [met aanvul- ling]”) och examinerad maskinist på kustfartyg (”diplomamotordrijver”): 14 års utbildning, varav minst två år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med tolv månaders praktik.

ii) För VTSfunktionär (”VTSfunctionaris”): sammanlagt minst 15 års utbildning, varav minst tre års högre yrkesut- bildning (”HBO”) eller yrkesutbildning (”MBO”) följd av nationella och regionala specialistkurser, var och en bestående av minst tolv veckors teoriutbildning och avslutad med examen.

Dessa utbildningar har erkänts enligt den internationella STCWkonventionen (1978årsinternationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning).

b) Fiske:

Utbildning till:

I Tyskland:

— Skeppare, djuphavsfiske (”Kapitän BG/Fischerei”).

— Skeppare, kustfiske (”Kapitän BLK/Fischerei”).

— Däcksbefäl, djuphavsfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BGW/Fischerei”).

— Däcksbefäl, kustfiske (”Nautischer Schiffsoffizier BK/Fischerei”).

I Nederländerna:

— Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige V”).

— Maskinist (fiskefartyg) (”werktuigkundige IV visvaart”).

— Förstestyrman (fiskefartyg) (”stuurman IV visvaart”).

— Förstestyrman/maskinist (”stuurman werktuigkundige VI”).

L 255/64

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Detta motsvarar följande utbildningar:

— I Tyskland: Mellan 14 och 18 års utbildning, varav tre års grundläggande yrkesutbildning och ettårs ombordtjänst- göring följd av ett eller två års specialiserad yrkesutbildning, iförekommande fall kompletterad med två års yrkeserfarenhet av navigering.

— I Nederländerna: Mellan 13 och 15 års utbildning, varav minst två år vid specialiserad yrkesutbildningsanstalt, kompletterad med tolv månaders yrkespraktik.

Dessa utbildningar är erkända enligt Torremolinoskonventionen (1977 års internationella konvention om säkerhet för fiskefartyg).

4. Tekniska yrken

Utbildning till:

I Tjeckien:

— Auktoriserad tekniker, auktoriserad byggmästare (”autorizovaný technik, autorizovaný stavitel”).

Denna utbildning omfattar yrkesutbildning i minst nio år, innefattande fyraårsgymnasial teknisk utbildning, avslutad med ”maturitnízkouška” (examen från tekniskt gymnasium), femårs yrkeserfarenhet och avslutad med prov i yrkeskvalifikationer för att kunna ägna sig åt den valda yrkesverksamheten inom byggnadsbranschen (enligt lag nr50/ 1976 Sb. [byggnadslagen] och lag nr360/1992 Sb.).

— Förare av spårbundna fordon (”fyzická osoba ř ídící drání vozidlo”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åttaårsgrundutbildning, och minst fyra års gymna- sial yrkesutbildning avslutad med ”maturitnízkouška” - examen och därefter statsexamen i fordonsmotorlära.

— Banbyggnadstekniker (”drání revizní technik”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åtta årsgrundutbildning, och minst fyra års yrkesut- bildning på maskin eller elektrotekniskt gymnasium som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen.

— Körskollärare (”u č itel autoškoly”).

Undre åldersgräns 24 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning med inriktning på trafik eller maskinlära som avslutas med ”maturitníz- kouška” - examen.

— Statlig tekniker för bilprovning (”kontrolní technik STK”).

Undre åldersgräns 21 år. Utbildningen omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymnasial yrkesutbildning som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen, följd av minst tvåårs teknisk praktik. Vederbörande måste ha körkort och vara utan några anteckningar i kriminalregistret samt måste ha avslutat specialutbildning till statlig tekniker omfattande minst 120timmar samt avlagt examen.

— Mekaniker för kontroll av bilutsläpp (”mechanik m ěř ení emisí”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolv år, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års gymna- sieutbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkouška” - examen. Vidare måste sökanden genomgå minst treårs teknisk praktik och specialutbildning till mekaniker för kontroll av utsläpp från fordon omfattande åttatimmar samt avläggande av examen.

— Skeppare klass I (”kapitán I. t ř ídy”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst 15år, varav åttaårs grundutbildning och treårsyrkesutbildning avslutad med ”maturitnízkouška” - examen, och avslutas med examen som bekräftas genom lämplighetsintyg. Denna yrkesut- bildning skall följas av fyraårsyrkespraktik avslutad med en examen.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/65

— Restaurator av monument som är att betrakta som konsthantverk (”restaurátor památek, které jsou díly um ě leckých ř emesel”).

Denna utbildning omfattar tolvår om den innebär fullständig teknisk gymnasieutbildning med inriktning på restau- rering, eller tio till tolv årsstudier i en kurs som har anknytning till detta, plus fem års yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkou š ka” - examen, eller åttaårsyrkeserfarenhet vid teknisk gymnasieutbildning som avslutas med lärlingsexamen.

— Restaurator av konstverk som inte är monument och som förvaras i samlingarna hos museer och konstgallerier, och av andra föremål av kulturellt värde (”restaurátor d ě l výtvarných um ě ní, která nejsou památkami a jsou uloena ve sbírkách muzeí a galerií, aostatních p ř edm ě t ů kulturní hodnoty”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, plus femårs yrkeserfarenhet vid fullständig teknisk gymnasieut- bildning med inriktning på restaurering som avslutas med ”maturitnízkou š ka” - examen.

— Avfallshanterare (”odpadový hospodá ř ”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyra års yrkesin- riktad gymnasieutbildning som avslutas med ”maturitní zkou š ka” - examen och minst fem års yrkeserfarenhet inom avfallshanteringssektorn under de senaste tioåren.

— Sprängteknisk chef (”technický vedoucí odst ř el ů ”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minst åttaårsgrundutbildning och minst fyraårs gymnasie- utbildning på yrkeslinje som avslutas med ”maturitní zkou š ka” - examen,

följt av

två år som sprängare under marknivå (för verksamhet under jord) eller ettår på ytan (förverksamhet ovan jord), varav sex månader som biträdande sprängare,

kurs omfattande 100timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen inför vederbörande gruvdistriktsmyn- dighet,

yrkeserfarenhet i sex månader eller längre med planering och genomförande av sprängarbeten av större omfattning,

kurs omfattande 32 timmars teoretisk och praktisk utbildning följt av examen inför Tjeckiens gruvmyndighet.

I Italien:

— Byggnadsingenjör (”geometra”).

— Lantmätare (”perito agrario”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års teknisk utbildning, varav minståtta års grund- skola följd av fem års gymnasieskola vari ingår tre års yrkesutbildning med avslutande teknisk studentexamen, kompletterad med

i) för byggnadsingenjör, minst två års praktik på en byrå med professionell kompetens eller fem års yrkespraktik,

ii) för lantmätare, minst två års praktik,

samt därefter statsexamen.

I Lettland:

— Lokförarbiträde (”vilces l ī dzek ļ a vad ī t ā ja [ma šī nista] pal ī gs”).

Undre åldersgräns 18 år. Denna utbildning omfattar sammanlagt minst tolvår, varav minståttaårgrundutbildning och minst fyra år yrkesutbildning. Yrkesutbildningen avslutas med särskild examen anordnad av en arbetsgivare. Certifikat för behörighet utfärdas av behörig myndighet för en tid av femår.

L 255/66

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

I Nederländerna:

— Utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”),

— Protestekniker (”tandprotheticus”),

som omfattar

i) för utmätningsman (”gerechtsdeurwaarder”) sammanlagt 19 års utbildning, varav åttaårsgrundskola följd av åtta års gymnasieskola, vari ingår fyra års yrkesutbildning med avslutande statsexamen och kompletterad med tre års teoretisk och praktisk yrkesutbildning,

ii) för protestekniker (”tandprotheticus”) sammanlagt minst 15 års utbildning på heltid och treårs utbildning på deltid, varav åtta års grundskola, fyra års gymnasieutbildning, treårsteoretisk och praktisk yrkesutbildning som tandtekniker, kompletterad med treårsdeltidsutbildning som protestekniker, som avslutas med examen.

I Österrike:

— Skogvaktare (”Förster”).

— Teknisk rådgivare (”Technisches Büro”).

— Uthyrare av arbetskraft (”Überlassung von Arbeitskräften — Arbeitsleihe”).

— Arbetsförmedlare (”Arbeitsvermittlung”).

— Ekonomisk rådgivare (”Vermögensberater”).

— Privatdetektiv (”Berufsdetektiv”).

— Väktare (”Bewachungsgewerbe”).

— Fastighetsmäklare (”Immobilienmakler”).

— Fastighetsförvaltare (”Immobilienverwalter”).

— Byggprojektadministratör (”Bauträger, Bauorganisator, Baubetreuer”).

— Inkassoagent (”Inkassobüro/Inkassoinstitut”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 15 år, varav åttaårsgrundskoleutbildning, följd av minst fem års gymnasieutbildning med teknisk eller ekonomisk examen och därefter minst två års praktik, och avslutas med yrkesexamen.

— Försäkringskonsulent (”Berater in Versicherungsangelegenheiten”).

Denna utbildning omfattar sammanlagt 15 år, varav sex år skall fullgöras inom ramen för en strukturerad utbildning som utgörs av tre års praktiktjänstgöring och tre års praktisk yrkesverksamhet och yrkesutbildning och avslutas med examen.

— Byggmästare (”Planender Baumeister”).

— Mästare i träbyggande (”Planender Zimmermeister”).

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 18 år, varav minst nioårsyrkesutbildning uppdelad på fyra års tekniska studier på gymnasienivå och fem års praktik och avslutas med yrkesexamen som ger behörighet att utöva yrket, utbilda lärlingar i konsten att planera byggen, göra tekniska beräkningar och övervaka byggnadsarbeten (dets.k.MariaTheresiaprivilegiet).

— Redovisningsekonom (”Gewerblicher Buchhalter”) enligt 1994 års arbetslagstiftning (lag från 1994 om handel, hantverk och industri).

— Redovisningskonsult (”Selbständiger Buchhalter”) enligt 1999 års förbundslag om förvaltningsyrken (lag från 1999 om yrken inom offentlig redovisning).

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/67

I Polen:

— Statlig tekniker för grundläggande motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta przepro- wadzaj ą cy badania techniczne w stacji kontroli pojazdów o podstawowym zakresie bada ń ”).

Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och femårs gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, treårs praktik på fordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundläggande utbildning i bilprov- ning — 51timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen.

— Statlig tekniker för motorfordonsprovning vid distriktfordonsprovningsanläggning (”diagnosta przeprowadzaj ą cy badania techniczne pojazdu w okr ę gowej stacji kontroli pojazdów”).

Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och femårs gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon, fyraårs praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad, grundkurs i motorfordon- sprovning — 51 timmar - och avläggande av kvalifikationsexamen.

— Tekniker för motorfordonsprovning vid fordonsprovningsanläggning (”diagnosta wykonuj ą cy badania techniczne pojazdów w stacji kontroli pojazdów”).

Denna utbildning omfattar

i) åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med inriktning på motorfordon samt fyraårs dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller på bilverkstad eller

ii) åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med annan inriktning än motorfordon och åttaårs dokumenterad praktik på motorfordonsprovningsanläggning eller bilverkstad, och fullständig utbildning, med grundutbildning och specialiserad utbildning på sammanlagt 113 timmar och prov efter varje stadium.

Utbildningens längd i timmar och den allmänna omfattningen av de särskilda utbildningarna inom ramen för tekni- kerns fullständiga utbildning anges separat i infrastrukturministeriets förordning av den 28november 2002 om detal- jerade utbildningskrav för tekniker (Officiella tidningen, 2002, nr208, punkt 1769).

— Tågledare (”dy ż urny ruchu”).

Denna utbildning omfattar åtta års grundutbildning och fyra års gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt förberedande kurs för tågledare om 45 dagar med avläggande av behörighetsexamen, eller åtta års grundutbildning och fem års gymnasieutbildning på yrkeslinje med specialisering i järnvägstransport samt en förberedande kurs för tågledare om 63dagar och avläggande av behörighetsexamen.

5. Utbildning i Förenade kungariket som godkänns som nationell yrkeskompetens (National Vocational Qualifications) eller skotsk yrkeskompetens (Scottish Vocational Qualifications)

Utbildning till:

— Godkänd djurskötare (”listed veterinary nurse”).

— Gruvelektroingenjör (”mine electrical engineer”).

— Gruvmaskiningenjör (”mine mechanical engineer”).

— Tandterapeut (”dental therapist”).

— Tandhygienist (”dental hygienist”).

— Optiker (”dispensing optician”).

— Gruvförman (”mine deputy”).

— Konkursförvaltare (”insolvency practitioner”).

— Mäklare (”licensed conveyancer”).

— Förstestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”first mate — freight/passenger ships — unrest- ricted”).

L 255/68

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

— Andrestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”second mate — freight/passenger ships — unrestricted”).

— Tredjestyrman på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”third mate — freight passenger ships unrest- ricted”).

— Däcksbefäl på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”deck officer — freight/passenger ships — unrest- ricted”).

— Maskinbefäl på last och passagerarfartyg — utan inskränkning (”engineer officer — freight/passenger ships — unlimited trading area”).

— Auktoriserad driftsledare för avfallshantering (”certified technically competent person in waste management”).

Utbildningen ger kompetens som godkänns som National Vocational Qualifications (NVQ) eller i Skottland godkänns som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Voca- tional Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

— Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta handledning och övervakning av andra.

— Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med en hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av resurser ingår ofta.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/69

BILAGA III

Förteckning över utbildningar med sådan särskild uppläggning som avses i artikel 13.2 tredje stycket

I Förenade kungariket:

Reglerade utbildningar som ger kompetens som National Vocational Qualifications (NVQs) eller i Skottland räknas som Scottish Vocational Qualifications, på nivå 3 eller 4 enligt Förenade kungarikets National Framework of Vocational Qualifications.

Dessa nivåer definieras på följande sätt:

— Nivå 3: Förmåga att utföra ett stort antal olika arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer, varav flertalet komplexa och icke rutinbetonade. Verksamheten kräver avsevärt ansvar och avsevärd självständighet och ofta hand- ledning och övervakning av andra.

— Nivå 4: Förmåga att utföra ett stort antal komplexa, tekniska eller professionella arbetsuppgifter i en mångfald olika situationer och med hög grad av personligt ansvar och självständighet. Ansvar för andras arbete och fördelning av resurser ingår ofta.

I Tyskland:

Följande reglerade utbildningar:

— Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som teknisk assistent (”technische[r] Assistent[in]”), affärsassistent (”kaufmännische[r] Assistent[in]”), yrken inom sociala sektorn (”soziale Berufe”) och statligt godkänd andnings-, tal- och röstpedagog (”staatlich geprüfte[r] Atem-, Sprech- und Stimmlehrer[in]”). Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 års utbildning, vari ingår gymnasieutbildning (”mittlerer Bildungsabschluss”) och omfattar

i) minst tre års ( 1 ) praktik vid en yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och i förekommande fall komplet- terad med ett eller två års specialkurs också avslutad med examen, eller

ii) minst två och ett halvt års utbildning vid yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen, kompletterad med minst sex månaders yrkespraktik eller minst sex månaders praktiktjänstgöring i godkänd inrättning, eller

iii) minst två års utbildning vid yrkesskola (”Fachschule”) avslutad med examen och kompletterad med minst ett års yrkespraktik eller minst ett års praktiktjänstgöring i godkänd inrättning.

— Reglerad utbildning som ger yrkesbehörighet som statligt godkänd (”staatlich geprüfte[r]”) tekniker (”Techniker[in]”), affärsekonom (”Betriebswirt[in]”), formgivare (”Gestalter[in]”) och familjevårdare (”Familienpfleger[in]”) under sammanlagt minst 16 år som omfattar grundskoleutbildning eller motsvarande (minst nio års utbildning) och minst tre års utbildning vid yrkesskola (”Berufsschule”) och som efter minst två års yrkespraktik omfattar heltidsundervis- ning under minst två år eller deltidsundervisning under motsvarande tid.

— Reglerad utbildning eller internutbildning omfattande sammanlagt minst 15 års utbildning som generellt kräver full- gjord grundskoleutbildning (omfattande minst nio år) och yrkesutbildning (normalt tre år) och som vanligtvis omfattar minst två års yrkespraktik (i de flesta fall tre år) och examen i samband med internutbildningen som normalt består av utbildning som antingen sker parallellt med yrkespraktiken (minst 1 000 timmar) eller på heltid (under minst ett år).

De tyska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

( 1 ) Minimiutbildningstiden kan minskas från tre till två år om den berörda personen har de kvalifikationer som krävs för universitetsstu- dier (”Abitur”), dvs. 13 års utbildning, eller de kvalifikationer som krävs för en yrkeshögskola (”Fachhochschulreife”), dvs. tolv års utbildning och praktik.

L 255/70

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

I Nederländerna:

— Reglerad utbildning under sammanlagt minst 15 år, varav åtta års grundskola plus fyra års gymnasieutbildning (”MAVO”) eller förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande tre eller fyra års utbildning vid en yrkesmedelskola (”MBO”) avslutad med examen.

— Reglerad utbildning under sammanlagt minst 16 år, varav åtta års grundskola plus fyra års åtminstone förberedande yrkesutbildning (”VBO”) eller högre gymnasial utbildning omfattande minst fyra års praktiktjänstgöring med minst en dags teoretisk utbildning vid en skola varje vecka och praktik vid en yrkesutbildningsanstalt eller på en arbetsplats under veckans övriga dagar, avslutad med examen på medelnivå eller högre nivå.

De nederländska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

I Österrike:

— Utbildning vid högre yrkeshögskolor (”Berufsbildende Höhere Schulen”) och högre utbildningsanstalt för jordbruk och skogsbruk (”Höhere Land- und Forstwirtschaftliche Lehranstalten”) inklusive specialutbildningar (”einschließlich der Sonderformen”) vilkas uppläggning och utbildningsnivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav fem års yrkesutbildning med avslutande examen som bevis på yrkesbehörighet.

— Utbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschulen”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeisterschulen”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschulen”), vilkas uppläggning och utbildnings- nivå fastställs genom lagar och andra författningar.

Var och en av dessa utbildningar omfattar sammanlagt minst 13 år, varav nio års grundskola följd av antingen minst tre års yrkesutbildning i specialskola eller minst tre års praktik på en arbetsplats parallellt med utbildning vid en yrkesskola (”Berufsschule”) och vilka båda avslutas med examen och kompletteras med minst ett års yrkesutbildning vid en hantverksmästarskola (”Meisterschule”), mästarutbildning (”Meisterklassen”), verkmästarskola (”Werkmeis- terschule”) eller byggnadssnickeriskola (”Bauhandwerkerschule”). I de flesta fall är den sammanlagda utbildningstiden minst 15 år vari ingår praktikperioder som antingen sker före utbildningen vid dessa utbildningsanstalter eller samti- digt med en deltidsutbildning (minst 960 timmar).

De österrikiska myndigheterna skall sända kommissionen och de övriga medlemsstaterna en lista över de utbildningar som omfattas av denna bilaga.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/71

BILAGA IV

Verksamhetsformer med anknytning till de slag av yrkeserfarenhet som avses i artiklarna 17, 18 och 19

Förteckning I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

1

Direktiv 64/427/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)

Huvud-

23

Tillverkning av textilier

grupp

232

Tillverkning och beredning av textilmaterial på maskiner för ull

233

Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för bomull

234

Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för silke

235

Tillverkning och bearbetning av textila material på maskiner för lin och hampa

236

Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslagning

237

Tillverkning av stickade och virkade varor

238

Slutbehandling av textilier

239

Andra textilindustrier

Huvud-

24

Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad samt bäddutrustning

grupp

241

Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi eller trä)

242

Handtillverkning av skor och skoreparationer

243

Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk)

244

Tillverkning av madrasser och bäddutrustning

245

Skinn- och pälsindustri

Huvud-

25

Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning)

grupp

251

Sågning och övrig träindustri

252

Tillverkning av halvfabrikat av trä

253

Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive golvbeklädnad

254

Tillverkning av träbehållare

255

Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)

259

Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och rottingartiklar; borsttillverkning

Huvud-

26

260 Tillverkning av trämöbler

grupp

Huvud-

27

Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter

grupp

271

Tillverkning av pappersmassa, papper och papp

272

Bearbetning av papper och papp och tillverkning av pappersmasseprodukter

Huvud-

28

280 Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verksamhet

grupp

L 255/72

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Huvud-

29

Läderindustri

grupp

291

Färgning och garvning

292

Tillverkning av lädervaror

Ex

huvud-

30

Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter

grupp

301

Bearbetning av gummi och asbest

302

Bearbetning av plast

303

Tillverkning av konstfibrer

Ex

huvud-

31

Kemisk industri

grupp

311

Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbetning av sådana ämnen

312

Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för industriella ändamål och

jordbruksändamål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och animaliska industriella fetter

och oljor som ingår i ISIC-grupp 312)

313

Specialiserad tillverkning av kemiska produkter huvudsakligen för privat konsumtion och

förvaltning (här utgår tillverkning av läkemedel [ex ISIC-grupp 319])

Huvud-

32

320 Petroleumindustri

grupp

Huvud-

33

Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter

grupp

331

Tillverkning av byggnadssten

332

Tillverkning av glas och glasprodukter

333

Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eldfasta keramiska produkter

334

Tillverkning av cement, kalk och puts

335

Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement och puts

339

Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metalliska mineraliska produkter

Huvud-

34

Produktion och primärreduktion av järnhaltig och icke-järnhaltig metall

grupp

341

Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-avtalet, inklusive integrerade stålverksägda

koksverk)

342

Tillverkning av stålrör

343

Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band, kallformning

344

Produktion och primäromvandling av icke-järnmetaller

345

Gjuterier för järn och icke-järnmetaller

Huvud-

35

Tillverkning av metallvaror utom maskiner och transportutrustning

grupp

351

Smide, hejarsmide och excenterpressning

352

Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterpressning och dragning, sekundärreduktion

och ytbehandling

353

Tillverkning och montering av konstruktioner av järn eller metall

354

Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin

355

Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga föremål av järn och metall (utom elektrisk

installationsmateriel)

359

Binäringar till mekaniska verkstäder

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/73

Huvud-

36

Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner

grupp

361

Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer

362

Tillverkning av kontorsmaskiner

363

Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra maskinverktyg och tillbehör och till-

satser till sådana och till andra kraftverktyg

364

Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör, tillverkning av symaskiner

365

Tillverkning av maskiner och utrustning för livsmedelsindustrin och för kemisk och liknande

industri

366

Tillverkning av anläggningar och utrustning för gruvor, järn- och stålverk och gjuterier och

för byggnadsindustrin

367

Tillverkning av kraftöverföringsutrustning

368

Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt ändamål

369

Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och utrustningar

Huvud-

37

Elektrisk utrustning

grupp

371

Tillverkning av elektrisk ledning och kabel

372

Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer, omkopplare och annan liknande

utrustning för tillhandahållande av elektrisk kraft

373

Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nyttjande i industrin

374

Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mätare, annan mätutrustning och elektrome-

dicinsk utrustning

375

Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning, radio- och televisionsmottagare

376

Tillverkning av elektriska hushållsapparater

377

Tillverkning av lampor och belysningsutrustning

378

Tillverkning av batterier och ackumulatorer

379

Reparation, montering och specialinstallation av elektrisk utrustning

Ex

huvud-

38

Tillverkning av transportutrustning

grupp

383

Tillverkning av motorfordon och reservdelar

384

Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar

385

Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till dessa

389 Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs till annat ställe

Huvud- 39 Diverse tillverkningsindustri grupp

391 Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och kontrollinstrument

392 Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument och ortopediska apparater (utom orto- pediska fotbeklädnader)

393 Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning

394 Tillverkning och reparation av klockor och ur

395 Guldsmide och ädelmetalltillverkning

396 Tillverkning och reparation av musikinstrument

397 Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrottsartiklar

399 Annan tillverkningsindustri

Huvud- 40 Byggande grupp

400 Byggande (ej specialiserat); rivning

401 Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus)

402 Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande m.m.

403 Installationsarbete

404 Utsmyckning och slutförande

L 255/74

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

2

Direktiv 68/366/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG)

NICE-nomenklaturen

Huvudgrupp

20A

200 Industri för produktion av animaliska och vegetabiliska oljor och fetter

20B

Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin)

201

Slakt, köttberedning och köttkonservering

202

Mjölk- och mjölkproduktindustri

203

Inläggning och konservering av frukt och grönsaker

204

Inläggning och konservering av fisk och andra havsprodukter

205

Tillverkning av kvarnprodukter

206

Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och kex

207

Sockerindustri

208

Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr

209

Tillverkning av diverse livsmedel

Huvudgrupp

21

Dryckesvaruindustri

211

Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion av jäst och sprit

212

Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdrycker

213

Bryggning och mältning

214

Tillverkning av hälsodrycker och källvatten

Ex 30

Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stärkelseprodukter

304

Tillverkning av stärkelseprodukter

3

Direktiv 82/489/EEG

ISIC-nomenklaturen

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor för skönhetsvård)

Förteckning II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEC

1

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

ISIC-nomenklaturen

Ex 04

Fiske

043

Inlandsfiske

Ex 38

Tillverkning av transportutrustning

381

Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg

382

Tillverkning av järnvägsutrustning

386

Tillverkning och reparation av luftfartyg

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/75

Ex 71 Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än transporter inom följande grupper

Ex 711 Drift av sovvagnar och restaurangvagnar; underhåll av järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av järnvägsvagnar

Ex 712 Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik

Ex 713 Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom bilar, bussar och taxibilar)

Ex 714 Drift och underhåll av tillhörande anläggningar i samband med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och avgiftsbelagda vägbroar, busstationer, parkeringsplatser, buss- och spårvagnsgarage)

Ex 716 Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom räddning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för båtar)

73 Kommunikation: post och telekommunikation

Ex 85 Servicetjänster

854 Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning

Ex 856 Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell fotografi, utom nyhetsfotografi

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

2

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

a) Köp och försäljning av varor

— genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

— på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verk- samhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

3

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt

— att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a).

— förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expedierar eller tar emot varor och som utövar följande former av därmed besläktad verksamhet:

aa) Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb) Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg.

cc) Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd) Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

L 255/76

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

ee) Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff) Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som expedierar eller tar emot varor med trans- portmöjligheter, inklusive

— beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

— utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamnmyndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d).

Förteckning III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG, 70/523/EEG och 82/470/EEG

1

Direktiv 64/222/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/223/EEG och 64/224/EEG)

1. Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med undantag för läkemedel och farmaceutiska produkter, giftiga ämnen och sjukdomsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611).

2. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstran- saktioner i dessa personers namn och för deras räkning.

3. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande uppdrag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra, förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem.

4. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstransaktioner för annans räkning.

5. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier.

6. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställningar.

7. Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en förmedlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

2

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612: Detaljhandel

Verksamheter som inte omfattas:

012 Hyra av jordbruksmaskiner

640 Fastigheter, hyra

713 Hyra av bilar, vagnar och hästar

718 Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-) 839 Hyra av maskiner för handelshus

841 Hyra av biografer och hyra av film

842 Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning

843 Hyra av båtar, cyklar och spelautomater

853 Hyra av möblerade rum

854 Hyra av linne

859 Hyra av kläder

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/77

3

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85

1. Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852).

2. Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853).

4

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II, punkt 1 i den här bilagan).

ISIC-nomenklaturen

Ex 62

Banker och andra finansiella institut

Ex 620

Patentbyråer och företag för distribution av royaltyer

Ex 71

Transport

Ex 713

Persontransport på väg, utom transport i bil

Ex 719

Drift av direktledningar för transport av flytande kolväten och andra flytande kemiska produkter

Ex 82

Samhällstjänster

827

Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker

Ex 84

Rekreationstjänster

843

Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:

— Idrottsaktiviteter (idrottsplatser, idrottsföreningar etc.), med undantag för verksamhet som

idrottsinstruktör

— Spelverksamhet (kapplöpningsstall, spelplatser, kapplöpningsbanor etc.)

— Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker, andra nöjen etc.)

Ex 85

Servicetjänster

Ex 851

Hushållstjänster

Ex 855

Hårfrisörsinrättningar och manikyrverksamhet, utom pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och

frisörskolor

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom idrottsmassage och paramedicinsk massage och bergsguider, enligt följande indelning:

— desinficering och bekämpning av skadedjur

— hyra av kläder och övervakning av persedlar

— äktenskapsbyråer och liknande tjänster

— astrologtjänster och liknande verksamheter som bygger på spekulationer

— hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter

— begravning och underhåll av grav

— guide- och tolktjänster i turismsammanhang

L 255/78

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

a) Köp och försäljning av varor:

— genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612),

— på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verk- samhet som handelsresande och hemförsäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

6

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ex ISIC-grupp 6112)

7

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D) Dessa verksamheter omfattar särskilt att

— hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

— förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

— förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

— åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tullförfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor etc.,

— lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats,

— tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från marknaden,

— utföra teknisk kontroll av motorfordon,

— mäta eller väga varor.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/79

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1

Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

België/Belgique/

Diploma

van

arts/Diplôme

de

— Les universités/De universi-

20 december 1976

Belgien

docteur en médecine

teiten

— Le Jury compétent d'enseig-

nement

de la

Communauté

française/De

bevoegde

Examencommissie

van

de

Vlaamse Gemeenschap

Č eská republika

Diplom o ukon č ení studia ve

Léká ř ská fakulta

univerzity

v

—

Vysv ě d č ení o státní rigorózní

1 maj 2004

studijním programu všeobecné

Č eské republice

zkoušce

léka ř ství

(doktor

medicíny,

MUDr.)

Danmark

Bevis for bestået lægevidenska-

Medicinsk universitetsfakultet

—

Autorisation

som

læge,

20 december 1976

belig embedseksamen

udstedt af Sundhedsstyrelsen

og

—

Tilladelse til

selvstændigt

virke som læge (dokumen-

tation for gennemført prak-

tisk uddannelse), udstedt af

Sundhedsstyrelsen

Deutschland

— Zeugnis über die Ärztliche

Zuständige Behörden

20 december 1976

Prüfung

— Zeugnis über die Ärztliche

Staatsprüfung und Zeugnis

über

die

Vorbereitungszeit

als Medizinalassistent, soweit

diese

nach

den

deutschen

Rechtsvorschriften

noch

für

den Abschluss der ärztlichen

Ausbildung vorgesehen war

Eesti

Diplom

arstiteaduse

õppekava

Tartu Ülikool

1 maj 2004

läbimise kohta

Ελλάς

Πτυχί o I ατρικής

— I ατρική Σχ o λή Πα v επιστηµί o υ ,

1 januari 1981

— Σχ o λή

Επιστηµώ v

Υγείας ,

Τµήµα

I ατρικής

Πα v ε-

πιστηµί o υ

España

Título de Licenciado en Medi-

— Ministerio de Educación y

1 januari 1986

cina y Cirugía

Cultura

— El rector de una Universidad

France

Diplôme d'Etat de docteur en

Universités

20 december 1976

médecine

Ireland

Primary qualification

Competent examining body

Certificate of experience

20 december 1976

Italia

Diploma di laurea in medicina e

Università

Diploma di abilitazione all'eser-

20 december 1976

chirurgia

cizio della medicina e chirurgia

L 255/80

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής Ιατρού

Ιατρικό Συµβούλιο

1 maj 2004

Latvija

ā rsta diploms

Universit ā tes tipa augstskola

1 maj 2004

Lietuva

Auk š tojo mokslo diplomas,

Universitetas

Internat ū ros pažym ė jimas, nuro-

1 maj 2004

nurodantis suteikt ą

gydytojo

dantis suteikt ą medicinos gydy-

kvalifikacij ą

tojo profesin ę kvalifikacij ą

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur en

Jury d'examen d'Etat

Certificat de stage

20 december 1976

médecine, chirurgie et accouche-

ments,

Magyarország

Általános

orvos oklevél

(doctor

Egyetem

1 maj 2004

medicinae univer- sae, röv.: dr.

med. univ.)

Malta

Lawrja ta' Tabib tal-Medi- ċina u

Universita´ ta' Malta

Ċertifikat

ta'

reġistrazzjoni

1 maj 2004

l-Kirurġija

maħruġ mill-Kunsill Mediku

Nederland

Getuigschrift

van

met

goed

Faculteit Geneeskunde

20 december 1976

gevolg afgelegd artsexamen

Österreich

1. Urkunde über die Verleihung

1.

Medizinische Fakultät einer

1 januari 1994

des

akademischen

Grades

Universität

Doktor der gesamten Heil-

kunde (bzw. Doctor medi-

cinae

universae,

Dr.me-

d.univ.)

2. Diplom über die spezifische

2.

Österreichische Ärztekammer

Ausbildung

zum

Arzt für

Allgemeinmedizin

bzw.

Facharztdiplom

Polska

Dyplom

uko ń czenia

studiów

1. Akademia Medyczna

Lekarski Egzamin Pa ń stwowy

1 maj 2004

wy ż szych na kierunku lekarskim

2.

Uniwersytet Medyczny

z tytu ł em ”lekarza”

3. Collegium Medicum Uniwer-

sytetu Jagiello ń skiego

Portugal

Carta de Curso de licenciatura

Universidades

Diploma

comprovativo

da

1 januari 1986

em medicina

conclusão

do

internato

geral

emitido pelo

Ministério

da

Saúde

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje

Univerza

1 maj 2004

strokovni naslov ”doktor medi-

cine/doktorica medicine”

Slovensko

Vysoko š kolský diplom o udelení

Vysoká š kola

1 maj 2004

akademického

titulu

”doktor

medicíny” (”MUDr.”)

Suomi/ Finland

Lääketieteen

lisensiaatin

—

Helsingin yliopisto/Helsing-

Todistus

lääkärin

perustervey-

1 januari 1994

tutkinto/Medicine

licentiatex-

fors universitet

denhuollon

lisäkoulutuksesta/

amen

—

Kuopion yliopisto

Examenbevis om

tilläggsutbild-

—

Oulun yliopisto

ning

för

läkare inom primär-

vården

—

Tampereen yliopisto

—

Turun yliopisto

Sverige

Läkarexamen

Universitet

Bevis

om

praktisk utbildning

1 januari 1994

som utfärdas av Socialstyrelsen

United

Primary qualification

Competent examining body

Certificate of experience

20 december 1976

Kingdom

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/81

5.1.2

Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgique/

Bijzondere beroepstitel van geneesheer-specialist/

Minister bevoegd voor Volksgezondheid/Ministre

20 december 1976

Belgien

Titre professionnel particulier de médecin spécia-

de la Santé publique

liste

Č eská republika

Diplom o specializaci

Ministerstvo zdravotnictví

1 maj 2004

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig som special-

Sundhedsstyrelsen

20 december 1976

læge

Deutschland

Fachärztliche Anerkennung

Landesärztekammer

20 december 1976

Eesti

Residentuuri lõputunnistus eriarstiabi erialal

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Τίτλ o ς I ατρικής Ειδικότητας

1.

Ν o µαρχιακή Αυτ o δι o ίκηση

1 januari 1981

2.

Ν o µαρχία

España

Título de Especialista

Ministerio de Educación y Cultura

1 januari 1986

France

1.

Certificat d'études spéciales de médecine

1.

Universités

20 december 1976

2.

Attestation de médecin spécialiste qualifié

2.

Conseil de l'Ordre des médecins

3.

Certificat d'études spéciales de médecine

3.

Universités

4. Diplôme d'études spécialisées ou spécialisation

4.

Universités

complémentaire qualifiante de médecine

Ireland

Certificate of Specialist doctor

Competent authority

20 december 1976

Italia

Diploma di medico specialista

Università

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης Ειδικότητας

Ιατρικό Συµβούλιο

1 maj 2004

Latvija

”Sertifik ā ts”—kompetentu iest ā žu izsniegts doku-

Latvijas Ā rstu biedr ī ba

1 maj 2004

ments, kas apliecina, ka persona ir nok ā rtojusi

Latvijas Ā rstniec ī bas personu profesion ā lo organi-

sertifik ā cijas eks ā menu specialit ā t ē

z ā ciju savien ī ba

Lietuva

Rezident ū ros pažym ė jimas, nurodantis suteikt ą

Universitetas

1 maj 2004

gydytojo specialisto profesin ę kvalifikacij ą

Luxembourg

Certificat de médecin spécialiste

Ministre de la Santé publique

20 december 1976

Magyarország

Szakorvosi bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Miniszté-

1 maj 2004

rium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' Speċjalista Mediku

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti

1 maj 2004

L 255/82

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Nederland

Bewijs van inschrijving in een Specialistenregister

— Medisch Specialisten Registratie Commissie

20 december 1976

(MSRC) van de Koninklijke Nederlandsche

Maatschappij tot Bevordering der Geneeskunst

— Sociaal-Geneeskundigen Registratie Commissie

van de Koninklijke Nederlandsche Maat-

schappij tot Bevordering der Geneeskunst

Österreich

Facharztdiplom

Österreichische Ärztekammer

1 januari 1994

Polska

Dyplom uzyskania tytu ł u specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Portugal

1.

Grau de assistente

1.

Ministério da Saúde

1 januari 1986

2.

Titulo de especialista

2.

Ordem dos Médicos

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialisti č nem izpitu

1.

Ministrstvo za zdravje

1 maj 2004

2.

Zdravniška zbornica Slovenije

Slovensko

Diplom o špecializácii

Slovenská zdravotnícka univerzita

1 maj 2004

Suomi/ Finland

Erikoislääkärin tutkinto/Specialläkarexamen

1.

Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet

1 januari 1994

2.

Kuopion yliopisto

3.

Oulun yliopisto

4.

Tampereen yliopisto

5.

Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialkompetens som läkare, utfärdat

Socialstyrelsen

1 januari 1994

av Socialstyrelsen

United

Certificate of Completion of specialist training

Competent authority

20 december 1976

Kingdom

5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Anestesi och intensivvård

Kirurgi

Land

Utbildningens minimilängd: 3 år

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Anesthésie-réanimation/Anesthesie reanimatie

Chirurgie/Heelkunde

Č eská republika

Anesteziologie a resuscitace

Chirurgie

Danmark

Anæstesiologi

Kirurgi elsler kirurgiske sygdomme

Deutschland

Anästhesiologie

(Allgemeine) Chirurgie

Eesti

Anestesioloogia

Üldkirurgia

Ελλάς

Α v αισθησι o λ o γία

Χειρ o υργική

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/83

Anestesi och intensivvård

Kirurgi

Land

Utbildningens minimilängd: 3 år

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

España

Anestesiología y Reanimación

Cirugía general y del aparato digestivo

France

Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale

Chirurgie générale

Ireland

Anaesthesia

General surgery

Italia

Anestesia e rianimazione

Chirurgia generale

Κύπρος

Αναισθησιολογία

Γενική Χειρουργική

Latvija

Anesteziolo ģ ija un reanimatolo ģ ija

Ķ irur ģ ija

Lietuva

Anesteziologija reanimatologija

Chirurgija

Luxembourg

Anesthésie-réanimation

Chirurgie générale

Magyarország

Aneszteziológia és intenzív terápia

Sebészet

Malta

Aneste ż ija u Kura Intensiva

Kirurġija Ġenerali

Nederland

Anesthesiologie

Heelkunde

Österreich

Anästhesiologie und Intensivmedizin

Chirurgie

Polska

Anestezjologia i intensywna terapia

Chirurgia ogólna

Portugal

Anestesiologia

Cirurgia geral

Slovenija

Anesteziologija, reanimatologija in perioperativna inten-

Splo š na kirurgija

zivna medicina

Slovensko

Anestéziológia a intenzívna medicína

Chirurgia

Suomi/Finland

Anestesiologia ja tehohoito/Anestesiologi och intensivvård

Yleiskirurgia/Allmän kirurgi

Sverige

Anestesi och intensivvård

Kirurgi

United Kingdom

Anaesthetics

General surgery

L 255/84

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Neurokirurgi

Obstetrik och gynekologi

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Neurochirurgie

Gynécologie — obstétrique/Gynaecologie en verloskunde

Č eská republika

Neurochirurgie

Gynekologie a porodnictví

Danmark

Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme

Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme og

fødselshjælp

Deutschland

Neurochirurgie

Frauenheilkunde und Geburtshilfe

Eesti

Neurokirurgia

Sünnitusabi ja günekoloogia

Ελλάς

Νευρ o χειρ o υργική

Μαιευτική - Γυ v αικ o λ o γία

España

Neurocirugía

Obstetricia y ginecología

France

Neurochirurgie

Gynécologie — obstétrique

Ireland

Neurosurgery

Obstetrics and gynaecology

Italia

Neurochirurgia

Ginecologia e ostetricia

Κύπρος

Νευροχειρουργική

Μαιευτική — Γυναικολογία

Latvija

Neiro ķ irur ģ ija

Ginekolo ģ ija un dzemdniec ī ba

Lietuva

Neurochirurgija

Aku š erija ginekologija

Luxembourg

Neurochirurgie

Gynécologie — obstétrique

Magyarország

Idegsebészet

Szülészet-n ő gyógyászat

Malta

Newrokirurġija

Ostetriċja u Ġinekoloġija

Nederland

Neurochirurgie

Verloskunde en gynaecologie

Österreich

Neurochirurgie

Frauenheilkunde und Geburtshilfe

Polska

Neurochirurgia

Po ł o ż nictwo i ginekologia

Portugal

Neurocirurgia

Ginecologia e obstetricia

Slovenija

Nevrokirurgija

Ginekologija in porodni š tvo

Slovensko

Neurochirurgia

Gynekológia a pôrodníctvo

Suomi/Finland

Neurokirurgia/Neurokirurgi

Naistentaudit ja synnytykset/Kvinnosjukdomar och förloss-

ningar

Sverige

Neurokirurgi

Obstetrik och gynekologi

United Kingdom

Neurosurgery

Obstetrics and gynaecology

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/85

Internmedicin

Ögonsjukdomar (oftalmologi)

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Médecine interne/Inwendige geneeskunde

Ophtalmologie/Oftalmologie

Č eská republika

Vnit ř ní léka ř ství

Oftalmologie

Danmark

Intern medicin

Oftalmologi eller øjensygdomme

Deutschland

Innere Medizin

Augenheilkunde

Eesti

Sisehaigused

Oftalmoloogia

Ελλάς

Παθ o λ o γία

Οφθαλµ o λ o γία

España

Medicina interna

Oftalmología

France

Médecine interne

Ophtalmologie

Ireland

General medicine

Ophthalmic surgery

Italia

Medicina interna

Oftalmologia

Κύπρος

Παθ o λ o γία

Οφθαλµολογία

Latvija

Intern ā medic ī na

Oftalmolo ģ ija

Lietuva

Vidaus ligos

Oftalmologija

Luxembourg

Médecine interne

Ophtalmologie

Magyarország

Belgyógyászat

Szemészet

Malta

Mediċina Interna

Oftalmoloġija

Nederland

Interne geneeskunde

Oogheelkunde

Österreich

Innere Medizin

Augenheilkunde und Optometrie

Polska

Choroby wewn ę trzne

Okulistyka

Portugal

Medicina interna

Oftalmologia

Slovenija

Interna medicina

Oftalmologija

Slovensko

Vnútorné lekárstvo

Oftalmológia

Suomi/Finland

Sisätaudit/Inre medicin

Silmätaudit/Ögonsjukdomar

Sverige

Internmedicin

Ögonsjukdomar (oftalmologi)

United Kingdom

General (internal) medicine

Ophthalmology

L 255/86

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Öron-, näs- och halssjukdomar

Barn- och ungdomsmedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 3 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Oto-rhino-laryngologie/Otorhinolaryngologie

Pédiatrie/Pediatrie

Č eská republika

Otorinolaryngologie

D ě tské léka ř ství

Danmark

Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssygdomme

Pædiatri eller sygdomme hos børn

Deutschland

Hals-Nasen-Ohrenheilkunde

Kinder- und Jugendmedizin

Eesti

Otorinolarüngoloogia

Pediaatria

Ελλάς

Ωτ o ρι vo λαρυγγ o λ o γία

Παιδιατρική

España

Otorrinolaringología

Pediatría y sus áreas específicas

France

Oto-rhino-laryngologie

Pédiatrie

Ireland

Otolaryngology

Paediatrics

Italia

Otorinolaringoiatria

Pédiatria

Κύπρος

Ωτορινολαρυγγολογία

Παιδιατρική

Latvija

Otolaringolo ģ ija

Pediatrija

Lietuva

Otorinolaringologija

Vaik ų ligos

Luxembourg

Oto-rhino-laryngologie

Pédiatrie

Magyarország

Fül-orr-gégegyógyászat

Csecsem ő - és gyermekgyógyászat

Malta

Otorinolaringoloġija

Pedjatrija

Nederland

Keel-, neus- en oorheelkunde

Kindergeneeskunde

Österreich

Hals-, Nasen- und Ohrenkrankheiten

Kinder- und Jugendheilkunde

Polska

Otorynolaryngologia

Pediatria

Portugal

Otorrinolaringologia

Pediatria

Slovenija

Otorinolaringológija

Pediatrija

Slovensko

Otorinolaryngológia

Pediatria

Suomi/Finland

Korva-, nenä- ja kurkkutaudit/Öron-, näs- och halssjuk-

Lastentaudit/Barnsjukdomar

domar

Sverige

Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-laryngologi)

Barn- och ungdomsmedicin

United Kingdom

Otolaryngology

Paediatrics

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/87

Lungsjukdomar (pneumologi)

Urologi

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Pneumologie

Urologie

Č eská republika

Tuberkulóza a respira č ní nemoci

Urologie

Danmark

Medicinske lungesygdomme

Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme

Deutschland

Pneumologie

Urologie

Eesti

Pulmonoloogia

Uroloogia

Ελλάς

Φυµατι o λ o γία - Π v ευµ ovo λ o γία

Ουρ o λ o γία

España

Neumología

Urología

France

Pneumologie

Urologie

Ireland

Respiratory medicine

Urology

Italia

Malattie dell'apparato respiratorio

Urologia

Κύπρος

Πνευµονολογία — Φυµατιολογία

Ουρολογία

Latvija

Ftiziopneimonolo ģ ija

Urolo ģ ija

Lietuva

Pulmonologija

Urologija

Luxembourg

Pneumologie

Urologie

Magyarország

Tüd ő gyógyászat

Urológia

Malta

Mediċina Respiratorja

Uroloġija

Nederland

Longziekten en tuberculose

Urologie

Österreich

Lungenkrankheiten

Urologie

Polska

Choroby p ł uc

Urologia

Portugal

Pneumologia

Urologia

Slovenija

Pnevmologija

Urologija

Slovensko

Pneumológia a ftizeológia

Urológia

Suomi/Finland

Keuhkosairaudet ja allergologia/Lungsjukdomar och aller-

Urologia/Urologi

gologi

Sverige

Lungsjukdomar (pneumologi)

Urologi

United Kingdom

Respiratory medicine

Urology

L 255/88

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Ortopedi

Klinisk patologi

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Chirurgie orthopédique/Orthopedische heelkunde

Anatomie pathologique/Pathologische anatomie

Č eská republika

Ortopedie

Patologická anatomie

Danmark

Ortopædisk kirurgi

Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersøgelser

Deutschland

Orthopädie (und Unfallchirurgie)

Pathologie

Eesti

Ortopeedia

Patoloogia

Ελλάς

Ορθ o πεδική

Παθ o λ o γική Α v ατ o µική

España

Cirugía ortopédica y traumatología

Anatomía patológica

France

Chirurgie orthopédique et traumatologie

Anatomie et cytologie pathologiques

Ireland

Trauma and orthopaedic surgery

Morbid anatomy and histopathology

Italia

Ortopedia e traumatologia

Anatomia patologica

Κύπρος

Ορθοπεδική

Παθολογοανατοµία — Ιστολογία

Latvija

Traumatolo ģ ija un ortop ē dija

Patolo ģ ija

Lietuva

Ortopedija traumatologija

Patologija

Luxembourg

Orthopédie

Anatomie pathologique

Magyarország

Ortopédia

Patológia

Malta

Kirurġija Ortopedika

Istopatoloġija

Nederland

Orthopedie

Pathologie

Österreich

Orthopädie und Orthopädische Chirurgie

Pathologie

Polska

Ortopedia i traumatologia narz ą du ruchu

Patomorfologia

Portugal

Ortopedia

Anatomia patologica

Slovenija

Ortopedska kirurgija

Anatomska patologija in citopatologija

Slovensko

Ortopédia

Patologická anatómia

Suomi/Finland

Ortopedia ja traumatologia/Ortopedi och traumatologi

Patologia/Patologi

Sverige

Ortopedi

Klinisk patologi

United Kingdom

Trauma and orthopaedic surgery

Histopathology

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/89

Neurologi

Psykiatri

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Neurologie

Psychiatrie de l'adulte/Volwassen psychiatrie

Č eská republika

Neurologie

Psychiatrie

Danmark

Neurologi eller medicinske nervesygdomme

Psykiatri

Deutschland

Neurologie

Psychiatrie und Psychotherapie

Eesti

Neuroloogia

Psühhiaatria

Ελλάς

Νευρ o λ o γία

Ψυχιατρική

España

Neurología

Psiquiatría

France

Neurologie

Psychiatrie

Ireland

Neurology

Psychiatry

Italia

Neurologia

Psichiatria

Κύπρος

Νευρολογία

Ψυχιατρική

Latvija

Neirolo ģ ija

Psihiatrija

Lietuva

Neurologija

Psichiatrija

Luxembourg

Neurologie

Psychiatrie

Magyarország

Neurológia

Pszichiátria

Malta

Newroloġija

Psikjatrija

Nederland

Neurologie

Psychiatrie

Österreich

Neurologie

Psychiatrie

Polska

Neurologia

Psychiatria

Portugal

Neurologia

Psiquiatria

Slovenija

Nevrologija

Psihiatrija

Slovensko

Neurológia

Psychiatria

Suomi/Finland

Neurologia/Neurologi

Psykiatria/Psykiatri

Sverige

Neurologi

Psykiatri

United Kingdom

Neurology

General psychiatry

L 255/90

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Medicinsk radiologi

Onkologi

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Radiodiagnostic/Röntgendiagnose

Radiothérapie-oncologie/Radiotherapie-oncologie

Č eská republika

Radiologie a zobrazovací metody

Radia č ní onkologie

Danmark

Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse

Onkologi

Deutschland

(Diagnostische) Radiologie

Strahlentherapie

Eesti

Radioloogia

Onkoloogia

Ελλάς

Ακτι vo διαγ v ωστική

Ακτι vo θεραπευτική — Ογκολογία

España

Radiodiagnóstico

Oncología radioterápica

France

Radiodiagnostic et imagerie médicale

Oncologie radiothérapique

Ireland

Diagnostic radiology

Radiation oncology

Italia

Radiodiagnostica

Radioterapia

Κύπρος

Ακτινολογία

Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία

Latvija

Diagnostisk ā radiolo ģ ija

Terapeitisk ā radiolo ģ ija

Lietuva

Radiologija

Onkologija radioterapija

Luxembourg

Radiodiagnostic

Radiothérapie

Magyarország

Radiológia

Sugárterápia

Malta

Radjoloġija

Onkoloġija u Radjoterapija

Nederland

Radiologie

Radiotherapie

Österreich

Medizinische Radiologie-Diagnostik

Strahlentherapie - Radioonkologie

Polska

Radiologia i diagnostyka obrazowa

Radioterapia onkologiczna

Portugal

Radiodiagnóstico

Radioterapia

Slovenija

Radiologija

Radioterapija in onkologija

Slovensko

Rádiológia

Radia č ná onkológia

Suomi/Finland

Radiologia/Radiologi

Syöpätaudit/Cancersjukdomar

Sverige

Medicinsk radiologi

Tumörsjukdomar (allmän onkologi)

United Kingdom

Clinical radiology

Clinical oncology

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/91

Plastikkirurgi

Klinisk biologi

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique/Plastische,

Biologie clinique/Klinische biologie

reconstructieve en esthetische heelkunde

Č eská republika

Plastická chirurgie

Danmark

Plastikkirurgi

Deutschland

Plastische (und Ästhetische) Chirurgie

Eesti

Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia

Laborimeditsiin

Ελλάς

Πλαστική Χειρ o υργική

Χειρουργική Θώρακος

España

Cirugía plástica, estética y reparadora

Análisis clínicos

France

Chirurgie plastique, reconstructrice et esthétique

Biologie médicale

Ireland

Plastic surgery

Italia

Chirurgia plastica e ricostruttiva

Patologia clinica

Κύπρος

Πλαστική Χειρουργική

Latvija

Plastisk ā ķ irur ģ ija

Lietuva

Plastin ė ir rekonstrukcin ė chirurgija

Laboratorin ė medicina

Luxembourg

Chirurgie plastique

Biologie clinique

Magyarország

Plasztikai (égési) sebészet

Orvosi laboratóriumi diagnosztika

Malta

Kirurġija Plastika

Nederland

Plastische Chirurgie

Österreich

Plastische Chirurgie

Medizinische Biologie

Polska

Chirurgia plastyczna

Diagnostyka laboratoryjna

Portugal

Cirurgia plástica e reconstrutiva

Patologia clínica

Slovenija

Plasti č na, rekonstrukcijska in estetska kirurgija

Slovensko

Plastická chirurgia

Laboratórna medicína

Suomi/Finland

Plastiikkakirurgia/Plastikkirurgi

Sverige

Plastikkirurgi

United Kingdom

Plastic surgery

L 255/92

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Klinisk bakteriologi

Klinisk kemi

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Č eská republika

Léka ř ská mikrobiologie

Klinická biochemie

Danmark

Klinisk mikrobiologi

Klinisk biokemi

Deutschland

Mikrobiologie (Virologie) und Infektionsepidemiologie

Laboratoriumsmedizin

Eesti

Ελλάς

1. I ατρική Βι o παθ o λ o γία

2. Μικρ o βι o λ o γία

España

Microbiología y parasitología

Bioquímica clínica

France

Ireland

Microbiology

Chemical pathology

Italia

Microbiologia e virologia

Biochimica clinica

Κύπρος

Μικροβιολογία

Latvija

Mikrobiolo ģ ija

Lietuva

Luxembourg

Microbiologie

Chimie biologique

Magyarország

Orvosi mikrobiológia

Malta

Mikrobijoloġija

Patoloġija Kimika

Nederland

Medische microbiologie

Klinische chemie

Österreich

Hygiene und Mikrobiologie

Medizinische und Chemische Labordiagnostik

Polska

Mikrobiologia lekarska

Portugal

Slovenija

Klini č na mikrobiologija

Medicinska biokemija

Slovensko

Klinická mikrobiológia

Klinická biochémia

Suomi/Finland

Kliininen mikrobiologia/Klinisk mikrobiologi

Kliininen kemia/Klinisk kemi

Sverige

Klinisk bakteriologi

Klinisk kemi

United Kingdom

Medical microbiology and virology

Chemical pathology

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/93

Klinisk immunologi

Thoraxkirurgi

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Chirurgie thoracique/Heelkunde op de thorax (*)

Č eská republika

Alergologie a klinická imunologie

Kardiochirurgie

Danmark

Klinisk immunologi

Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske sygdomme

Deutschland

Thoraxchirurgie

Eesti

Torakaalkirurgia

Ελλάς

Χειρουργική Θώρακος

España

Immunología

Cirugía torácica

France

Chirurgie thoracique et cardiovasculaire

Ireland

Immunology (clinical and laboratory)

Thoracic surgery

Italia

Chirurgia toracica; Cardiochirurgia

Κύπρος

Ανοσολογία

Χειρουργική Θώρακος

Latvija

Imunolo ģ ija

Torak ā l ā ķ irur ģ ija

Lietuva

Kr ū tin ė s chirurgija

Luxembourg

Immunologie

Chirurgie thoracique

Magyarország

Allergológia és klinikai immunológia

Mellkassebészet

Malta

Immunoloġija

Kirurġija Kardjo-Toraċika

Nederland

Cardio-thoracale chirurgie

Österreich

Immunologie

Polska

Immunologia kliniczna

Chirurgia klatki piersiowej

Portugal

Cirurgia cardiotorácica

Slovenija

Torakalna kirurgija

Slovensko

Klinická imunológia a alergológia

Hrudníková chirurgia

Suomi/Finland

Sydän-ja rintaelinkirurgia/Hjärt- och thoraxkirurgi

Sverige

Klinisk immunologi

Thoraxkirurgi

United Kingdom

Immunology

Cardo-thoracic surgery

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

L 255/94

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Barn- och ungdomskirurgi

Kärlkirurgi

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Chirurgie des vaisseaux/Bloedvatenheelkunde (*)

Č eská republika

D ě tská chirurgie

Cévní chirurgie

Danmark

Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme

Deutschland

Kinderchirurgie

Gefäßchirurgie

Eesti

Lastekirurgia

Kardiovaskulaarkirurgia

Ελλάς

Χειρ o υργική Παίδω v

Αγγει o χειρ o υργική

España

Cirugía pediátrica

Angiología y cirugía vascular

France

Chirurgie infantile

Chirurgie vasculaire

Ireland

Paediatric surgery

Italia

Chirurgia pediatrica

Chirurgia vascolare

Κύπρος

Χειρουργική Παίδων

Χειρουργική Αγγείων

Latvija

B ē rnu ķ irur ģ ija

Asinsvadu ķ irur ģ ija

Lietuva

Vaik ų chirurgija

Kraujagysli ų chirurgija

Luxembourg

Chirurgie pédiatrique

Chirurgie vasculaire

Magyarország

Gyermeksebészet

Érsebészet

Malta

Kirurgija Pedjatrika

Kirurġija Vaskolari

Nederland

Österreich

Kinderchirurgie

Polska

Chirurgia dzieci ę ca

Chirurgia naczyniowa

Portugal

Cirurgia pediátrica

Cirurgia vascular

Slovenija

Kardiovaskularna kirurgija

Slovensko

Detská chirurgia

Cievna chirurgia

Suomi/Finland

Lastenkirurgia/Barnkirurgi

Verisuonikirurgia/Kärlkirurgi

Sverige

Barn- och ungdomskirurgi

United Kingdom

Paediatric surgery

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/95

Kardiologi

Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Cardiologie

Gastro-entérologie/Gastroenterologie

Č eská republika

Kardiologie

Gastroenterologie

Danmark

Kardiologi

Medicinsk gastroenterologi eller medicinske mavetarmsyg-

domme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Kardiologie

Innere Medizin und Schwerpunkt Gastroenterologie

Eesti

Kardioloogia

Gastroenteroloogia

Ελλάς

Καρδι o λ o γία

Γαστρε v τερ o λ o γία

España

Cardiología

Aparato digestivo

France

Pathologie cardio-vasculaire

Gastro-entérologie et hépatologie

Ireland

Cardiology

Gastro-enterology

Italia

Cardiologia

Gastroenterologia

Κύπρος

Καρδιολογία

Γαστρεντερολογία

Latvija

Kardiolo ģ ija

Gastroenterolo ģ ija

Lietuva

Kardiologija

Gastroenterologija

Luxembourg

Cardiologie et angiologie

Gastro-enterologie

Magyarország

Kardiológia

Gasztroenterológia

Malta

Kardjoloġija

Gastroenteroloġija

Nederland

Cardiologie

Leer van maag-darm-leverziekten

Österreich

Polska

Kardiologia

Gastrenterologia

Portugal

Cardiologia

Gastrenterologia

Slovenija

Gastroenterologija

Slovensko

Kardiológia

Gastroenterológia

Suomi/Finland

Kardiologia/Kardiologi

Gastroenterologia/Gastroenterologi

Sverige

Kardiologi

Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

United Kingdom

Cardiology

Gastro-enterology

L 255/96

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Reumatologi

Hematologi

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Rhumathologie/reumatologie

Č eská republika

Revmatologie

Hematologie a transfúzní léka ř ství

Danmark

Reumatologi

Hæmatologi eller blodsygdomme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Rheumatologie

Innere Medizin und Schwerpunkt Hämatologie und Onko-

logie

Eesti

Reumatoloogia

Hematoloogia

Ελλάς

Ρευµατ o λ o γία

Αιµατ o λ o γία

España

Reumatología

Hematología y hemoterapia

France

Rhumatologie

Ireland

Rheumatology

Haematology (clinical and laboratory)

Italia

Reumatologia

Ematologia

Κύπρος

Ρευµατολογία

Αιµατολογία

Latvija

Reimatolo ģ ija

Hematolo ģ ija

Lietuva

Reumatologija

Hematologija

Luxembourg

Rhumatologie

Hématologie

Magyarország

Reumatológia

Haematológia

Malta

Rewmatoloġija

Ematoloġija

Nederland

Reumatologie

Österreich

Polska

Reumatologia

Hematologia

Portugal

Reumatologia

Imuno-hemoterapia

Slovenija

Slovensko

Reumatológia

Hematológia a transfúziológia

Suomi/Finland

Reumatologia/Reumatologi

Kliininen hematologia/Klinisk hematologi

Sverige

Reumatologi

Hematologi

United Kingdom

Rheumatology

Haematology

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/97

Endokrinologi

Rehabiliteringsmedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 3 år

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Médecine physique et réadaptation/Fysische geneeskunde en

revalidatie

Č eská republika

Endokrinologie

Rehabilita č ní a fyzikální medicína

Danmark

Medicinsk endokrinologi eller medicinske hormonsyg-

domme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Endokrinologie und

Physikalische und Rehabilitative Medizin

Diabetologie

Eesti

Endokrinoloogia

Taastusravi ja füsiaatria

Ελλάς

Ε v δ o κρι vo λ o γία

Φυσική I ατρική και Απ o κατάσταση

España

Endocrinología y nutrición

Medicina física y rehabilitación

France

Endocrinologie, maladies métaboliques

Rééducation et réadaptation fonctionnelles

Ireland

Endocrinology and diabetes mellitus

Italia

Endocrinologia e malattie del ricambio

Medicina fisica e riabilitazione

Κύπρος

Ενδοκρινολογία

Φυσική Ιατρική και Αποκατάσταση

Latvija

Endokrinolo ģ ija

Rehabilitolo ģ ija Fizisk ā rehabilit ā cija

Fizik ā l ā medic ī na

Lietuva

Endokrinologija

Fizin ė medicina ir reabilitacija

Luxembourg

Endocrinologie, maladies du métabolisme et de la nutrition

Rééducation et réadaptation fonctionnelles

Magyarország

Endokrinológia

Fizioterápia

Malta

Endokrinoloġija u Dijabete

Nederland

Revalidatiegeneeskunde

Österreich

Physikalische Medizin

Polska

Endokrynologia

Rehabilitacja medyczna

Portugal

Endocrinologia

Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação

Slovenija

Fizikalna in rehabilitacijska medicina

Slovensko

Endokrinológia

Fyziatria, balneológia a lie č ebná rehabilitácia

Suomi/Finland

Endokrinologia/Endokrinologi

Fysiatria/Fysiatri

Sverige

Endokrina sjukdomar

Rehabiliteringsmedicin

United Kingdom

Endocrinology and diabetes mellitus

L 255/98

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Neuropsykiatri

Hud- och könssjukdomar

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Neuropsychiatrie (*)

Dermato-vénéréologie/Dermato-venerologie

Č eská republika

Dermatovenerologie

Danmark

Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdomme

Deutschland

Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie)

Haut- und Geschlechtskrankheiten

Eesti

Dermatoveneroloogia

Ελλάς

Νευρ o λ o γία — Ψυχιατρική

∆ερµατ o λ o γία — Αφρ o δισι o λ o γία

España

Dermatología médico-quirúrgica y venereología

France

Neuropsychiatrie (**)

Dermatologie et vénéréologie

Ireland

Italia

Neuropsichiatria (***)

Dermatologia e venerologia

Κύπρος

Νευρολογία — Ψυχιατρική

∆ερµατολογία — Αφροδισιολογία

Latvija

Dermatolo ģ ija un venerolo ģ ija

Lietuva

Dermatovenerologija

Luxembourg

Neuropsychiatrie (****)

Dermato-vénéréologie

Magyarország

B ő rgyógyászat

Malta

Dermato-venerejoloġija

Nederland

Zenuw- en zielsziekten (*****)

Dermatologie en venerologie

Österreich

Neurologie und Psychiatrie

Haut- und Geschlechtskrankheiten

Polska

Dermatologia i wenerologia

Portugal

Dermatovenereologia

Slovenija

Dermatovenerologija

Slovensko

Neuropsychiatria

Dermatovenerológia

Suomi/Finland

Ihotaudit ja allergologia/Hudsjukdomar och allergologi

Sverige

Hud- och könssjukdomar

United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum.

(**) 31 december 1971.

(***) 31 oktober 1999.

(****)

Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.

(*****)

9 juli 1984.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/99

Radiologi

Barnpsykiatri

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Psychiatrie infanto-juvénile/Kinder- en jeugdpsychiatrie

Č eská republika

D ě tská a dorostová psychiatrie

Danmark

Børne- og ungdomspsykiatri

Deutschland

Radiologie

Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychotherapie

Eesti

Ελλάς

Ακτι vo λ o γία — Ραδι o λ o γία

Παιδ o ψυχιατρική

España

Electrorradiología

France

Electro-radiologie (*)

Pédo-psychiatrie

Ireland

Radiology (**)

Child and adolescent psychiatry

Italia

Radiologia

Neuropsichiatria infantile

Κύπρος

Παιδοψυχιατρική

Latvija

B ē rnu psihiatrija

Lietuva

Vaik ų ir paaugli ų psichiatrija

Luxembourg

Électroradiologie (***)

Psychiatrie infantile

Magyarország

Radiológia

Gyermek-és ifjúságpszichiátria

Malta

Nederland

Radiologie (****)

Österreich

Radiologie

Polska

Psychiatria dzieci i m ł odzie ż y

Portugal

Radiologia

Pedopsiquiatria

Slovenija

Otro š ka in mladostni š ka psihiatrija

Slovensko

Detská psychiatria

Suomi/Finland

Lastenpsykiatria/Barnpsykiatri

Sverige

Barn- och ungdomspsykiatri

United Kingdom

Child and adolescent psychiatry

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 3 december 1971.

(**) 31 oktober 1993.

(***) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982. (****) 8 juli 1984.

L 255/100

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Geriatrik

Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Č eská republika

Geriatrie

Nefrologie

Danmark

Geriatri eller alderdommens sygdomme

Nefrologi eller medicinske nyresygdomme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Nephrologie

Eesti

Nefroloogia

Ελλάς

Νεφρ o λ o γία

España

Geriatría

Nefrología

France

Néphrologie

Ireland

Geriatric medicine

Nephrology

Italia

Geriatria

Nefrologia

Κύπρος

Γηριατρική

Νεφρολογία

Latvija

Nefrolo ģ ija

Lietuva

Geriatrija

Nefrologija

Luxembourg

Gériatrie

Néphrologie

Magyarország

Geriátria

Nefrológia

Malta

Ġerjatrija

Nefroloġija

Nederland

Klinische geriatrie

Österreich

Polska

Geriatria

Nefrologia

Portugal

Nefrologia

Slovenija

Nefrologija

Slovensko

Geriatria

Nefrológia

Suomi/Finland

Geriatria/Geriatri

Nefrologia/Nefrologi

Sverige

Geriatrik

Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

United Kingdom

Geriatrics

Renal medicine

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/101

Infektionssjukdomar

Samhällsmedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Č eská republika

Infek č ní léka ř ství

Hygiena a epidemiologie

Danmark

Infektionsmedicin

Samfundsmedicin

Deutschland

Öffentliches Gesundheitswesen

Eesti

Infektsioonhaigused

Ελλάς

Κοινωνική I ατρική

España

Medicina preventiva y salud pública

France

Santé publique et médecine sociale

Ireland

Infectious diseases

Public health medicine

Italia

Malattie infettive

Igiene e medicina preventiva

Κύπρος

Λοιµώδη Νοσήµατα

Υγειονολογία / Κοινοτική Ιατρική

Latvija

Infektolo ģ ija

Lietuva

Infektologija

Luxembourg

Maladies contagieuses

Santé publique

Magyarország

Infektológia

Megel ő z ő orvostan és népegészségtan

Malta

Mard Infettiv

Saħħa Pubblika

Nederland

Maatschappij en gezondheid

Österreich

Sozialmedizin

Polska

Choroby zaka ź ne

Zdrowie publiczne, epidemiologia

Portugal

Infecciologia

Saúde pública

Slovenija

Infektologija

Javno zdravje

Slovensko

Infektológia

Verejné zdravotníctvo

Suomi/Finland

Infektiosairaudet/Infektionssjukdomar

Terveydenhuolto/Hälsovård

Sverige

Infektionssjukdomar

Socialmedicin

United Kingdom

Infectious diseases

Public health medicine

L 255/102

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Klinisk farmakologi

Yrkes- och miljömedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Médecine du travail/Arbeidsgeneeskunde

Č eská republika

Klinická farmakologie

Pracovní léka ř ství

Danmark

Klinisk farmakologi

Arbejdsmedicin

Deutschland

Pharmakologie und Toxikologie

Arbeitsmedizin

Eesti

Ελλάς

I ατρική της Εργασίας

España

Farmacología clínica

Medicina del trabajo

France

Médecine du travail

Ireland

Clinical pharmacology and therapeutics

Occupational medicine

Italia

Farmacologia

Medicina del lavoro

Κύπρος

Ιατρική της Εργασίας

Latvija

Arodslim ī bas

Lietuva

Darbo medicina

Luxembourg

Médecine du travail

Magyarország

Klinikai farmakológia

Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan)

Malta

Farmakoloġija Klinika u t-Terapewtika

Mediċina Okkupazzjonali

Nederland

— Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde

— Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskunde

Österreich

Pharmakologie und Toxikologie

Arbeits- und Betriebsmedizin

Polska

Farmakologia kliniczna

Medycyna pracy

Portugal

Medicina do trabalho

Slovenija

Medicina dela, prometa in š porta

Slovensko

Klinická farmakológia

Pracovné lekárstvo

Suomi/Finland

Kliininen farmakologia ja lääkehoito/Klinisk farmakologi

Työterveyshuolto/Företagshälsovård

och läkemedelsbehandling

Sverige

Klinisk farmakologi

Yrkes- och miljömedicin

United Kingdom

Clinical pharmacology and therapeutics

Occupational medicine

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/103

Allergisjukdomar

Nukleärmedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 3 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Médecine nucléaire/Nucleaire geneeskunde

Č eská republika

Alergologie a klinická imunologie

Nukleární medicína

Danmark

Medicinsk allergologi eller medicinske overfølsomhedssyg-

Klinisk fysiologi og nuklearmedicin

domme

Deutschland

Nuklearmedizin

Eesti

Ελλάς

Αλλεργι o λ o γία

Πυρη v ική I ατρική

España

Alergología

Medicina nuclear

France

Médecine nucléaire

Ireland

Italia

Allergologia ed immunologia clinica

Medicina nucleare

Κύπρος

Αλλεργιολογία

Πυρηνική Ιατρική

Latvija

Alergolo ģ ija

Lietuva

Alergologija ir klinikin ė imunologija

Luxembourg

Médecine nucléaire

Magyarország

Allergológia és klinikai immunológia

Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika)

Malta

Mediċina Nukleari

Nederland

Allergologie en inwendige geneeskunde

Nucleaire geneeskunde

Österreich

Nuklearmedizin

Polska

Alergologia

Medycyna nuklearna

Portugal

Imuno-alergologia

Medicina nuclear

Slovenija

Nuklearna medicina

Slovensko

Klinická imunológia a alergológia

Nukleárna medicína

Suomi/Finland

Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede/Klinisk fysiologi

och nukleärmedicin

Sverige

Allergisjukdomar

Nukleärmedicin

United Kingdom

Nuclear medicine

L 255/104

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Belgique/België/ Belgien

Č eská republika

Maxilofaciální chirurgie

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

Cirugía oral y maxilofacial

France

Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie

Ireland

Italia

Chirurgia maxillo-facciale

Κύπρος

Latvija

Mutes, sejas un žok ļ u ķ irur ģ ija

Lietuva

Veido ir žandikauli ų chirurgija

Luxembourg

Chirurgie maxillo-faciale

Magyarország

Szájsebészet

Malta

Nederland

Österreich

Mund- Kiefer- und Gesichtschirurgie

Polska

Chirurgia szczekowo-twarzowa

Portugal

Cirurgia maxilo-facial

Slovenija

Maxilofaciálna kirurgija

Slovensko

Maxilofaciálna chirurgia

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Land

Belgique/België/Belgien

Č eská republika

Danmark

Klinisk blodtypeserologi (*)

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

France

Hématologie

Ireland

Italia

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Hématologie biologique

Magyarország

Malta

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

Hematologia clinica

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Sverige

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/105

United Kingdom

30.9.2005

Biologisk hematologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983, utom för personer som påbörjat en utbildning före detta datum och som avslutat den senast under 1988.

L 255/106

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Stomatologi

Dermatologi

Land

Utbildningens minimilängd: 3 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Č eská republika

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

Estomatología

France

Stomatologie

Ireland

Dermatology

Italia

Odontostomatologia (*)

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Stomatologie

Magyarország

Malta

Dermatoloġija

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

Estomatologia

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Dermatology

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 31 december 1994.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/107

Veneriska sjukdomar

Tropikmedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Č eská republika

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

France

Ireland

Genito-urinary medicine

Tropical medicine

Italia

Medicina tropicale

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Magyarország

Trópusi betegségek

Malta

Mediċina Uro-ġenetali

Nederland

Österreich

Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene

Polska

Medycyna transportu

Portugal

Medicina tropical

Slovenija

Slovensko

Tropická medicína

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Genito-urinary medicine

Tropical medicine

L 255/108

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Gastroenterologisk kirurgi

Olycksfallsmedicin

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Chirurgie abdominale/Heelkunde op het abdomen

(*)

Č eská republika

Traumatologie

Urgentní medicína

Danmark

Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske mave-tarmsyg-

domme

Deutschland

Visceralchirurgie

Eesti

Ελλάς

España

Cirugía del aparato digestivo

France

Chirurgie viscérale et digestive

Ireland

Emergency medicine

Italia

Chirurgia dell'apparato digerente

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Abdominalin ė chirurgija

Luxembourg

Chirurgie gastro-entérologique

Magyarország

Traumatológia

Malta

Mediċina tal-Aċċidenti u l-Emerġenza

Nederland

Österreich

Polska

Medycyna ratunkowa

Portugal

Slovenija

Abdominalna kirurgija

Slovensko

Gastroenterologická chirurgia

Úrazová chirurgia

Urgentná medicína

Suomi/Finland

Gastroenterologinen kirurgia/Gastroenterologisk kirurgi

Sverige

United Kingdom

Accident and emergency medicine

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/109

Klinisk neurofysiologi

Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare

och tandläkare) ( 1 )

Utbildningens minimilängd: 4 år

Land

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/Belgien

Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-faciale/Stomato-

logie en mond-, kaak- en aangezichtschirurgie

Č eská republika

Danmark

Klinisk neurofysiologi

Deutschland

Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie

Eesti

Ελλάς

España

Neurofisiología clínica

France

Ireland

Clinical neurophysiology

Oral and maxillo-facial surgery

Italia

Κύπρος

Στοµατο - Γναθο - Προσωποχειρουργική

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale

Magyarország

Arc-állcsont-szájsebészet

Malta

Newrofi ż joloġija Klinika

Kirurġija tal-għadam tal-wiċċ

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Kliininen neurofysiologia/Klinisk neurofysiologi

Suu- ja leukakirurgia/Oral och maxillofacial kirurgi

Sverige

Klinisk neurofysiologi

United Kingdom

Clinical neurophysiology

Oral and maxillo-facial surgery

( 1 ) Den utbildning som leder fram till examensbevis för specialister i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) skall innebära avslutad och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grundutbildning för tandläkare (artikel 34).

L 255/110

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

Land

Benämning på examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Ministerieel

erkenningsbesluit

van

Huisarts/Médecin généraliste

31 december 1994

huisarts/Arrêté

ministériel

d'agrément

de médecin généraliste

Č eská republika

Diplom o specializaci ”v š eobecné

V š eobecný léka ř

1 maj 2004

léka ř ství”

Danmark

Tilladelse til at anvende betegnelsen

Almen praktiserende læge/Speciallæge

31 december 1994

alment praktiserende læge/Speciallægel

i almen medicin

i almen medicin

Deutschland

Zeugnis über die spezifische Ausbil-

Facharzt/Fachärztin für Allgemeinme-

31 december 1994

dung in der Allgemeinmedizin

dizin

Eesti

Diplom peremeditsiini erialal

Perearst

1 maj 2004

Ελλάς

T ίτλος ιατρικής ειδικότητας γενικής

I ατρός µε ειδικότητα γενικής ιατρικής

31 december 1994

ιατρικής

España

Título de especialista en medicina

Especialista en medicina familiar y

31 december 1994

familiar y comunitaria

comunitaria

France

Diplôme d'Etat de docteur en méde-

Médecin qualifié en médecine générale

31 december 1994

cine (avec document annexé attestant

la formation spécifique en médecine

générale)

Ireland

Certificate of specific qualifications in

General medical practitioner

31 december 1994

general medical practice

Italia

Attestato di formazione specifica in

Medico di medicina generale

31 december 1994

medicina generale

Κύπρος

Τίτλος Ειδικότητας Γενικής Ιατρικής

Ιατρός Γενικής Ιατρικής

1 maj 2004

Latvija

Ģ imenes ā rsta sertifik ā ts

Ģ imenes (visp ā r ē j ā s prakses) ā rsts

1 maj 2004

Lietuva

Š eimos gydytojo rezident ū ros

pažy-

Š eimos medicinos gydytojas

1 maj 2004

m ė jimas

Luxembourg

Diplôme de formation spécifique en

Médecin généraliste

31 december 1994

medicine générale

Magyarország

Háziorvostan szakorvosa bizonyítvány

Háziorvostan szakorvosa

1 maj 2004

Malta

Tabib tal-familja

Mediċina tal-familja

1 maj 2004

Nederland

Certificaat van inschrijving in het

Huisarts

31 december 1994

register van erkende huisartsen van de

Koninklijke

Nederlandsche

Maat-

schappij tot bevordering der genees-

kunst

Österreich

Arzt für Allgemeinmedizin

Arzt für Allgemeinmedizin

31 december 1994

Polska

Diplôme: Dyplom uzyskania tytu ł u

Specjalista w dziedzinie medycyny

1 maj 2004

specjalisty w

dziedzinie

medycyny

rodzinnej

rodzinnej

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/111

Land

Benämning på examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Portugal

Diploma

do internato

complementar

Assistente de clínica geral

31 december 1994

de clínica geral

Slovenija

Potrdilo o opravljeni specializaciji iz

Specialist družinske

medicine/Specia-

1 maj 2004

družinske medicine

listka družinske medicine

Slovensko

Diplom o špecializácii v odbore ”všeo-

Všeobecný lekár

1 maj 2004

becné lekárstvo”

Suomi/ Finland

Todistus

lääkärin

perusterveyden-

Yleislääkäri/Allmänläkare

31 december 1994

huollon

lisäkoulutuksesta/Bevis om

tilläggsutbildning av läkare i primär-

vård

Sverige

Bevis om kompetens som allmänprak-

Allmänpraktiserande

läkare (Europa-

31 december 1994

tiserande läkare (Europaläkare) utfärdat

läkare)

av Socialstyrelsen

United Kingdom

Certificate

of prescribed/equivalent

General medical practitioner

31 december 1994

experience

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD

5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka åtminstone de ämnen som anges nedan.

A. Teoretisk undervisning

a) Vård

b)

Grundvetenskaper

c) Samhällsvetenskap

—

yrkets beskaffenhet och etik,

—

anatomi och fysiologi,

—

sociologi,

—

allmänna principer

för

hygien och

—

patologi,

—

psykologi,

hälso- och sjukvård

—

bakteriologi, virologi och parasitologi,

—

förvaltningsprinciper,

—

principerna för

hälso-

och sjukvård

—

biofysik, biokemi och radiologi,

—

undervisningsprinciper,

inom

—

dietetik,

—

social- och hälsovårdslagstiftning,

—

allmänmedicin

och

invärtesmedi-

—

hygien

—

juridiska aspekter på sjuksköterskeyrket.

cinska specialiteter,

—

allmän kirurgi och övriga kirurgiska

—

förebyggande medicin,

specialiteter,

—

hälsolära,

—

barnavård

och

barnaålderns

—

klinisk farmakologi.

invärtes sjukdomar (pediatrik),

— mödravård,

— mentalhygien och psykiatri,

— äldrevård och långvårdsmedicin.

B. Klinisk undervisning

— Hälso- och sjukvård i relation till

— allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

— allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

— barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

— mödravård,

— mentalhygien och psykiatri,

— äldrevård och långvårdsmedicin,

— hemsjukvård.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

L 255/112

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5.2.2

Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/

—

Diploma

gegradueerde

—

De erkende

opleidingsinsti-

—

Hospitalier(ère)/Verpleegassis-

29 juni 1979

Belgien

verpleger/verpleegster/Diplôme

tuten/Les

établissements

d'en-

tent(e)

d'infirmier(ère)

gradué(e)/

seignement

reconnus/Die

aner-

—

Infirmier(ère) hospitalier(ère)/

Diplom

eines

(einer)

kannten Ausbildungsanstalten

Ziekenhuisverpleger(-

graduierten

Krankenpflegers (-

—

De bevoegde Examencommissie

verpleegster)

pflegerin)

van de Vlaamse Gemeenschap/

— Diploma

in

de

ziekenhuisver-

Le Jury compétent d'enseigne-

pleegkunde/Brevet

d'infir-

ment de la Communauté fran-

mier(ère)

hospitalier(ère)/Brevet

çaise/Der

zuständige

Prüfung-

eines (einer) Krankenpflegers (-

sausschüß

der

Deutschspra-

pflegerin)

chigen Gemeinschaft

—

Brevet

van

verpleegassistent(e)/

Brevet

d'hospitalier(ère)/Brevet

einer Pflegeassistentin

Č eská republika

1.

Diplom o ukon č ení studia ve

1.

Vysoká škola z ř ízená nebo

1.

Všeobecná sestra

1 maj 2004

studijním programu ošet ř ov-

uznaná státem

atelství ve studijním oboru všeo-

becná sestra (bakalá ř ,

Bc.),

åtföljt av följande examensbevis:

Vysv ě d č ení o státní záv ě re č né

zkoušce

2.

Diplom o ukon č ení studia ve

2.

Vyšší odborná škola z ř ízená

2.

Všeobecný ošet ř ovatel

studijním

oboru

diplomovaná

nebo uznaná státem

všeobecná sestra (diplomovaný

specialista,

DiS.),

åtföljt

av

följande examensbevis: Vysv ě d-

č ení o absolutoriu

Danmark

Eksamensbevis

efter

gennemført

Sygeplejeskole godkendt af Under-

Sygeplejerske

29 juni 1979

sygeplejerskeuddannelse

visningsministeriet

Deutschland

Zeugnis über die staatliche Prüfung

Staatlicher Prüfungsausschuss

Gesundheits- und Krankenpfle-

29 juni 1979

in der Krankenpflege

gerin/Gesundheits- und Krankenp-

fleger

Eesti

Diplom õe erialal

1.

Tallinna Meditsiinikool

õde

1 maj 2004

2.

Tartu Meditsiinikool

3.

Kohtla-Järve Meditsiinikool

Ελλάς

1.

Πτυχίο Νοσηλευτικής Παν / µίου

1.

Πανεπιστήµιο Αθηνών

∆ιπλωµατούχος ή πτυχιούχος νοσο-

1 januari 1981

Αθηνών

κόµος , νοσηλευτής ή νοσηλεύτρια

2.

Πτυχίο

Νοσηλευτικής Τεχνολο-

2.

Τεχνολογικά

Εκπαιδευτικά

γικών

Εκπαιδευτικών

Ιδρυµάτων

Ιδρύµατα

Υπουργείο

Εθνικής

( Τ . Ε . Ι .)

Παιδείας και Θρησκευµάτων

3.

Πτυχίο

Αξιωµατικών

Νοσηλευ-

3.

Υπουργείο Εθνικής ' Αµυνας

τικής

4.

Πτυχίο

Αδελφών

Νοσοκόµων

4.

Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας

πρώην Ανωτέρων Σχολών Υπουρ-

γείου Υγείας και Πρόνοιας

5. Πτυχίο

Αδελφών Νοσοκόµων και

5.

Υπουργείο Υγείας και Πρόνοιας

Επισκεπτριών

πρώην

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου

Υγείας

και

Πρόνοιας

6.

Πτυχίο Τµήµατος Νοσηλευτικής

6.

ΚΑΤΕΕ

Υπουργείου

Εθνικής

Παιδείας και Θρησκευµάτων

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/113

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

España

Título de

Diplomado universitario

—

Ministerio

de

Educación y

Enfermero/a diplomado/a

1 januari 1986

en Enfermería

Cultura

— El rector de una universidad

France

—

Diplôme d'Etat d'infirmier(ère)

Le ministère de la santé

Infirmer(ère)

29 juni 1979

—

Diplôme

d'Etat d'infirmier(ère)

délivré en vertu du décret no

99-1147 du 29 décembre 1999

Ireland

Certificate

of

Registered

General

An

Bord

Altranais

(The Nursing

Registered General Nurse

29 juni 1979

Nurse

Board)

Italia

Diploma

di

infermiere

professio-

Scuole riconosciute dallo Stato

Infermiere professionale

29 juni 1979

nale

Κύπρος

∆ίπλωµα Γενικής Νοσηλευτικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραµµένος Νοσηλευτής

1 maj 2004

Latvija

1.

Diploms par m ā sas kvalifik ā cijas

1.

M ā su skolas

M ā sa

1 maj 2004

ieg ūš anu

2.

M ā sas diploms

2.

Universit ā tes tipa augstskola

pamatojoties uz Valsts eks ā-

menu komisijas l ē mumu

Lietuva

1.

Auk š tojo mokslo diplomas,

1.

Universitetas

Bendrosios praktikos slaugytojas

1 maj 2004

nurodantis

suteikt ą

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesin ę

kvalifikacij ą

2.

Auk š tojo mokslo diplomas

2.

Kolegija

(neuniversitetin ė s

studijos),

nurodantis

suteikt ą

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesine

kvalifikacij ą

Luxembourg

—

Diplôme d'Etat d'infirmier

Ministère

de

l'éducation nationale,

Infirmier

29 juni 1979

—

Diplôme

d'Etat

d'infirmier

de la formation professionnelle et

hospitalier gradué

des sports

Magyarország

1.

Ápoló bizonyítvány

1.

Iskola

Ápoló

1 maj 2004

2.

Diplomás ápoló oklevél

2.

Egyetem/f ő iskola

3.

Egyetemi

okleveles

ápoló

3.

Egyetem

oklevél

Malta

Lawrja jew diploma fl-istudji

tal-

Universita´ ta' Malta

Infermier Registrat tal-Ewwel Livell

1 maj 2004

infermerija

Nederland

1.

Diploma's

verpleger

A,

1.

Door

een

van

overheidswege

Verpleegkundige

29 juni 1979

verpleegster A, verpleegkundige

benoemde examencommissie

A

2.

Diploma

verpleegkundige

2.

Door

een

van

overheidswege

MBOV

(Middelbare

Beroepso-

benoemde examencommissie

pleiding Verpleegkundige)

3.

Diploma

verpleegkundige

3.

Door

een

van

overheidswege

HBOV

(Hogere

Beroepso-

benoemde examencommissie

pleiding Verpleegkundige)

4.

Diploma

beroepsonderwijs

4.

Door

een

van

overheidswege

verpleegkundige — Kwalificatie-

aangewezen opleidingsinstelling

niveau 4

5.

Diploma

hogere

beroepso-

5.

Door

een

van

overheidswege

pleiding

verpleegkundige

—

aangewezen opleidingsinstelling

Kwalificatieniveau 5

L 255/114

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Österreich

1.

Diplom

als

”Diplomierte

1.

Schule für allgemeine Gesund-

—

Diplomierte Krankenschwester

1 januari 1994

Gesundheits-

und Krankensch-

heits- und Krankenpflege

—

Diplomierter Krankenpfleger

wester,

Diplomierter

Gesund-

heits- und Krankenpfleger”

2.

Diplom

als ”Diplomierte

Kran-

2.

Allgemeine Krankenpflegeschule

kenschwester,

Diplomierter

Krankenpfleger”

Polska

Dyplom

uko ń czenia

studiów

Instytucja prowadz ą ca kszta ł cenie

Pielegniarka

1 maj 2004

wy ż szych na kierunku piel ę g-

na poziomie wy ż szym uznana

niarstwo

z

tytu ł em

”magister

przez w ł a ś ciwe w ł adze

piel ę gniarstwa”

(institution

för högre utbildning

som erkänts av de behöriga

myndigheterna)

Portugal

1.

Diploma

do

curso

de

enfer-

1.

Escolas de Enfermagem

Enfermeiro

1 januari 1986

magem geral

2.

Diploma/carta

de

curso

de

2.

Escolas Superiores de Enfer-

bacharelato em enfermagem

magem

3.

Carta

de

curso

de

licenciatura

3.

Escolas Superiores de Enfer-

em enfermagem

magem;

Escolas Superiores de

Saúde

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje stro-

1.

Univerza

Diplomirana medicinska sestra/

1 maj 2004

kovni naslov ”diplomirana medi-

2.

Visoka strokovna šola

Diplomirani zdravstvenik

cinska

sestra/diplomirani

zdravs-

tvenik”

Slovensko

1.

Vysokoškolský diplom o udelení

1.

Vysoká škola

Sestra

1 maj 2004

akademického titulu ”magister z

ošetrovate ľ stva” (”Mgr.”)

2.

Vysokoškolský diplom o udelení

2.

Vysoká škola

akademického

titulu

”bakalár

z

ošetrovate ľ stva” (”Bc.”)

3.

Absolventský

diplom

v

3.

Stredná zdravotnícka škola

študijnom odbore diplomovaná

všeobecná sestra

Suomi/ Finland

1.

Sairaanhoitajan

tutkinto/Sjuk-

1.

Terveydenhuolto-oppilaitokset/

Sairaanhoitaja/Sjukskötare

1 januari 1994

skötarexamen

Hälsovårdsläroanstalter

2.

Sosiaali- ja terveysalan ammatti-

2.

Ammattikorkeakoulut/

Yrke-

korkeakoulututkinto, sairaanhoi-

shögskolor

taja

(AMK)/Yrkeshögskoleex-

amen inom hälsovård och det

sociala

området,

sjukskötare

(YH)

Sverige

Sjuksköterskeexamen

Universitet eller högskola

Sjuksköterska

1 januari 1994

United

Statement of Registration as a

Various

—

State Registered Nurse

29 juni 1979

Kingdom

Registered General Nurse in part 1

—

Registered General Nurse

or part 12 of the register kept by

the

United

Kingdom

Central

Council for Nursing, Midwifery and

Health Visiting

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/115

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

A.

Grundläggande ämnen

B.

Mediko-biologiska

och allmänna

medicinska C.

Ämnen med direkt anknytning till tandläka-

— kemi

ämnen

ryrket

— anatomi

— protetik

— fysik

— embryologi

— materiallära

— biologi

—

histologi, inklusive cytologi

—

konserverande tandvård

—

fysiologi

—

förebyggande tandvård

—

biokemi (eller fysiologisk kemi)

—

anestesiologi och premedicinering vid tand-

— patologisk anatomi

behandling

—

oral kirurgi

— allmän patologi

—

oral patologi

— farmakologi

—

klinisk praktik

— mikrobiologi

—

barntandvård (pedontologi)

— hygien

—

tandreglering (ortodonti)

— förebyggande medicin och epidemiologi

— parodontologi

—

radiologi

—

odontologisk röntgendiagnostik

—

medicinsk rehabilitering

—

bettfysiologi

—

allmän kirurgi

— yrkets organisation, etik och lagstiftning

—

allmänmedicin,

inklusive

barnaålderns

invärtes sjukdomar (pediatrik)

—

sociala aspekter på tandläkaryrket

— öron-, näs- och halssjukdomar

— hudsjukdomar och veneriska sjukdomar

— allmän psykologi, psykopatologi och neuropatologi

— anestesiologi

5.3.2 Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

Behörighetsbevis som

Yrkestitel

Referensdatum

examensbeviset

medföljer examensbeviset

België/Belgique/

Diploma

van

tandarts/

— De

universiteiten/Les

Licentiaat in de tandheel-

28 januari

Belgien

Diplôme

licencié

en

universités

kunde/Licencié en science

1980

science dentaire

— De bevoegde Examen-

dentaire

commissie

van

de

Vlaamse

Gemeen-

schap/Le Jury compé-

tent d'enseignement de

la

Communauté

fran-

çaise

Č eská republika

Diplom o ukon č ení studia

Léka ř ská fakulta univerzity

Vysv ě d č ení o státní

Zubní léka ř

1 maj 2004

ve studijním

programu

v Č eské republice

rigorózní zkoušce

zubní léka ř ství (doktor)

Danmark

Bevis for tandlægeeksamen

Tandlægehøjskolerne,

Autorisation som tand-

Tandlæge

28 januari

(odontologisk kandidateks-

Sundhedsvidenskabeligt

læge, udstedt af Sund-

1980

amen)

universitetsfakultet

hedsstyrelsen

L 255/116

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

Behörighetsbevis som

Yrkestitel

Referensdatum

examensbeviset

medföljer examensbeviset

Deutschland

Zeugnis

über

die

Zuständige Behörden

Zahnarzt

28 januari

Zahnärztliche Prüfung

1980

Eesti

Diplom

hambaarstiteaduse

Tartu Ülikool

Hambaarst

1 maj 2004

õppekava läbimise kohta

Ελλάς

Πτυχί o Οδ ov τιατρικής

Πα v επιστήµι o

Οδοντίατρος ή χειρούργος

1 januari 1981

οδοντίατρος

España

Título

de

Licenciado

en

El rector de una univer-

Licenciado en odontología

1 januari 1986

Odontología

sidad

France

Diplôme d'Etat de docteur

Universités

Chirurgien-dentiste

28 januari

en chirurgie dentaire

1980

Ireland

—

Bachelor

in

Dental

—

Universities

—

Dentist

28 januari

Science (B.Dent.Sc.)

—

Royal

College

of

—

Dental practitioner

1980

—

Bachelor

of

Dental

Surgeons in Ireland

—

Dental surgeon

Surgery (BDS)

—

Licentiate

in

Dental

Surgery (LDS)

Italia

Diploma

di

laurea

in

Università

Diploma di

abilitazione

Odontoiatra

28 januari

Odontoiatria

e

Protesi

all'esercizio della profes-

1980

Dentaria

sione di odontoiatra

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Οδοντιατρικό Συµβούλιο

Οδοντίατρος

1 maj 2004

Οδοντιάτρου

Latvija

Zob ā rsta diploms

Universit ā tes tipa augst-

Rezidenta diploms

par

Zob ā rsts

1 maj 2004

skola

zob ā rsta

p ē cdiploma

izgl ī t ī bas programmas

pabeig š anu, ko izsniedz

universit ā tes tipa augst-

skola un ”Sertifik ā ts” —

kompetentas

iest ā des

izsniegts

dokuments,

kas

apliecina,

ka

persona ir nok ā rtojusi

sertifik ā cijas eks ā menu

zob ā rstniec ī b ā

Lietuva

Auk š tojo

mokslo

Universitetas

Internat ū ros

pažy-

Gydytojas odontologas

1 maj 2004

diplomas,

nurodantis

m ė jimas,

nurodantis

suteikt ą gydytojo odonto-

suteikt ą gydytojo odon-

logo kvalifikacij ą

tologo profesin ę kvalifi-

kacij ą

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur

Jury d'examen d'Etat

Médecin-dentiste

28 januari

en médecine dentaire

1980

Magyarország

Fogorvos

oklevél

(doctor

Egyetem

Fogorvos

1 maj 2004

medicinae

dentariae,

röv.:

dr. med. dent.)

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/117

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar

Behörighetsbevis som

Yrkestitel

Referensdatum

examensbeviset

medföljer examensbeviset

Malta

Lawrja

fil-

Kirurġija

Universita´ ta Malta

Kirurgu Dentali

1 maj 2004

Dentali

Nederland

Universitair

getuigschrift

Faculteit Tandheelkunde

Tandarts

28 januari

van een met goed gevolg

1980

afgelegd tandartsexamen

Österreich

Bescheid über die Verlei-

Medizinische Fakultät der

Zahnarzt

1 januari 1994

hung

des akademischen

Universität

Grades ”Doktor der Zahn-

heilkunde”

Polska

Dyplom

uko ń czenia

1.

Akademia Medyczna,

Lekarsko

—

Denty-

Lekarz dentysta

1 maj 2004

studiów

wy ż szych

z

2.

Uniwersytet Medyczny,

styczny Egzamin Pa ń st-

tytu ł em ”lekarz dentysta”

3. Collegium

Medicum

wowy

Uniwersytetu Jagiello ń s-

kiego

Portugal

Carta de curso de licencia-

—

Faculdades

Médico dentista

1 januari 1986

tura em medicina dentária

—

Institutos Superiores

Slovenija

Diploma,

s

katero

se

—

Univerza

Potrdilo

o

opravljenem

Doktor dentalne medicine/

1 maj 2004

podeljuje

strokovni naslov

strokovnem

izpitu za

Doktorica dentalne medi-

”doktor dentalne medicine/

poklic

zobozdravnik/

cine

doktorica

dentalne

medi-

zobozdravnica

cine”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o

— Vysoká škola

Zubný lekár

1 maj 2004

udelení

akademického

titulu

”doktor zubného

lekárstva” (”MDDr.”)

Suomi/ Finland

Hammaslääketieteen

lisen-

—

Helsingin

yliopisto/

Terveydenhuollon

Hammaslääkäri/Tandläkare

1 januari 1994

siaatin

tutkinto/Odonto-

Helsingfors universitet

oikeusturvakeskuksen

logie licentiatexamen

—

Oulun yliopisto

päätös

käytännön

—

Turun yliopisto

palvelun

hyväksymi-

sestä/Beslut

av

Rätt-

skyddscentralen

för

hälsovården

om

godkännande av

prak-

tisk tjänstgöring

Sverige

Tandläkarexamen

—

Universitetet i Umeå

Endast för examensbevis

Tandläkare

1 januari 1994

—

Universitetet

i Göte-

som erhållits före den 1

borg

juli 1995, ett utbild-

—

Karolinska Institutet

ningsbevis som utfärdats

av Socialstyrelsen

— Malmö Högskola

United

—

Bachelor

of

Dental

—

Universities

—

Dentist

28 januari

Kingdom

Surgery

(BDS

or

—

Royal Colleges

—

Dental practitioner

1980

B.Ch.D.)

— Dental surgeon

—

Licentiate

in

Dental

Surgery

L 255/118

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

Ortodonti

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgique/Belgien

Titre professionnel particulier de dentiste spécia-

Ministre de la Santé publique/Minister bevoegd

28 januari 1980

liste en orthodontie/Bijzondere beroepstitel van

voor Volksgezondheid

tandarts specialist in de orthodontie

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig som special-

Sundhedsstyrelsen

27 January 2005

tandlæge i ortodonti

Deutschland

Fachzahnärztliche Anerkennung für Kieferortho-

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

pädie;

Eesti

Residentuuri lõputunnistus ortodontia erialal

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Τίτλ o ς Οδ ov τιατρικής ειδικότητας της Ορθ o δ ov-

— Ν o µαρχιακή Αυτ o δι o ίκηση

1 januari 1981

τικής

— Ν o µαρχία

France

Titre de spécialiste en orthodontie

Conseil National de l'Ordre des chirurgiens denti-

28 januari 1980

stes

Ireland

Certificate of specialist dentist in orthodontics

Competent authority recognised for this purpose

28 januari 1980

by the competent minister

Italia

Diploma di specialista in Ortognatodonzia

Università

21 May 2005

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του Ειδικού Οδον-

Οδοντιατρικό Συµβούλιο

1 maj 2004

τιάτρου στην Ορθοδοντική

Latvija

”Sertifik ā ts”— kompetentas iest ā des izsniegts

Latvijas Ā rstu biedr ī ba

1 maj 2004

dokuments, kas apliecina, ka persona ir nok ā rto-

jusi sertifik ā cijas eks ā menu ortodontij ā

Lietuva

Rezident ū ros pažym ė jimas, nurodantis suteikt ą

Universitetas

1 maj 2004

gydytojo ortodonto profesin ę kvalifikacij ą

Magyarország

Fogszabályozás szakorvosa bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Családügyi Miniszté-

1 maj 2004

rium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fl-Ortodonzja

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving als orthodontist in het

Specialisten Registratie Commissie (SRC) van de

28 januari 1980

Specialistenregister

Nederlandse Maatschappij tot bevordering der

Tandheelkunde

Polska

Dyplom uzyskania tytu ł u specjalisty w dziedzinie

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

ortodoncji

Slovenija

Potrdilo o opravljenem

specialisti č nem izpitu iz

1.

Ministrstvo za zdravje

1 maj 2004

č eljustne in zobne ortopedije

2.

Zdravni š ka zbornica Slovenije

Suomi/Finland

Erikoishammaslääkärin

tutkinto, hampaiston

—

Helsingin yliopisto/Helsingfors universitet

1 januari 1994

oikomishoito/Specialtand-läkarexamen, tandreg-

—

Oulun yliopisto

lering

—

Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialistkompetens i tandreglering

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United Kingdom

Certificate of Completion of specialist training in

Competent authority recognised for this purpose

28 januari 1980

orthodontics

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/119

Munkirurgi

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

som specialtandlæge i hospitalsodon-

tologi

Deutschland

Fachzahnärztliche

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Anerkennung für Oralchirurgie/Mund-

chirurgie

Ελλάς

Τίτλ o ς Οδ ov τιατρικής

ειδικότητας της

— Ν o µαρχιακή Αυτ o δι o ίκηση

1 januari 2003

Γ v αθ o χειρ o υργικής (up to 31 December

— Ν o µαρχία

2002)

Ireland

Certificate of specialist dentist in oral

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

surgery

this purpose by the competent mini-

ster

Italia

Diploma di specialista in Chirurgia

Università

21 May 2005

Orale

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του Ειδικού

Οδοντιατρικό Συµβούλιο

1 maj 2004

Οδοντιάτρου

στην

Στοµατική

Χειρουργική

Lietuva

Rezident ū ros pažym ė jimas, nurodantis

Universitetas

1 maj 2004

suteikt ą burnos chirurgo profesin ę

kvalifikacij ą

Magyarország

Dento-alveoláris sebészet szakorvosa

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

1 maj 2004

bizonyítvány

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fil-

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar Speċ−

1 maj 2004

Kirurġija tal-ħalq

jalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving als kaakchirurg

Specialisten

Registratie Commissie

28 januari 1980

in het Specialistenregister

(SRC) van de Nederlandse Maat-

schappij tot bevordering der Tandheel-

kunde

Polska

Dyplom uzyskania tytu ł u specjalisty w

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

dziedzinie chirurgii stomatologicznej

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialisti č nem

1.

Ministrstvo za zdravje

1 maj 2004

izpitu iz oralne kirurgije

2.

Zdravni š ka zbornica Slovenije

Suomi/ Finland

Erikoishammaslääkärin

tutkinto, suu-

—

Helsingin

yliopisto/Helsingfors

1 januari 1994

ja

leuka-kirurgia/Specialtandläkar-

universitet

examen, oral och maxillofacial kirurgi

—

Oulun yliopisto

—

Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialist-kompetens i tand-

Socialstyrelsen

1 januari 1994

systemets kirurgiska sjukdomar

United Kingdom

Certificate of completion of specialist

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

training in oral surgery

this purpose

L 255/120

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

A. Grundläggande ämnen

— fysik

— kemi

— zoologi

— botanik

— biomatematik

B. Särskilda ämnen

a) Grundläggande vetenskaper

b)

Kliniska vetenskaper

c) Animalisk produktion

—

anatomi (inklusive histologi

och

—

obstetrik

—

animalisk produktion

embryologi)

—

patologi (inklusive patologisk anatomi)

—

animalisk näringslära

—

fysiologi

— parasitologi

— agronomi

— biokemi

— klinisk medicin och kirurgi (inklusive

—

lantbruksekonomi

—

genetik

anestesiologi)

— kreatursuppfödning

— farmakologi

— farmaci

— toxikologi

— mikrobiologi

— immunologi

— epidemiologi

— yrkesetik

— klinisk undervisning om olika husdjur, — veterinärhygien fjäderfä och andra djurarter

— djuretologi och djurskydd

— förebyggande medicin

— radiologi

— fortplantning och fortplantningsrubb- ningar

— medicin och hälsoskydd inom det allmänna veterinärväsendet

— veterinärlagstiftning och rättsmedicin

— terapeutik

— propedeutik

d) Livsmedelshygien

— inspektion och kontroll av animaliska livsmedel eller livsmedel av animaliskt ursprung

— livsmedelshygien och livsmedelstekno- logi

— praktiskt arbete (inklusive praktiskt arbete på slakterier och andra ställen för hantering av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnesgrupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfarenheter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

België/Belgique/

Diploma van dierenarts/Diplôme

— De

universiteiten/Les

univer-

21

december

Belgien

de docteur en médecine vétérinaire

sités

1980

— De

bevoegde

Examen-

commissie van

de

Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury

compé-

tent

d'enseignement

de la

Communauté française

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/121

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Č eská republika

— Diplom o ukon č ení studia ve

Veterinární

fakulta

univerzity

v

1 maj 2004

studijním programu veterinární

Č eské republice

léka ř ství (doktor veterinární

medicíny, MVDr.)

— Diplom o ukon č ení studia ve

studijním programu veterinární

hygiena a

ekologie (doktor

veterinární medicíny, MVDr.)

Danmark

Bevis for bestået kandidateksamen i

Kongelige Veterinær- og Land-

21

december

veterinærvidenskab

bohøjskole

1980

Deutschland

Zeugnis über das Ergebnis des

Der Vorsitzende des Prüfungsaus-

21

december

Dritten Abscnitts der Tierärztlichen

schusses

für

die

Tierärztliche

1980

Prüfung

und

das

Gesamtergebnis

Prüfung einer

Universität oder

der Tierärztlichen Prüfung

Hochschule

Eesti

Diplom:

täitnud

veterinaarmedit-

Eesti Põllumajandusülikool

1 maj 2004

siini õppekava

Ελλάς

Πτυχί o Κτη v ιατρικής

Πανεπιστήµιο

Θεσσαλονίκης

και

1 januari 1981

Θεσσαλίας

España

Título de Licenciado en Veterinaria

— Ministerio

de

Educación

y

1 januari 1986

Cultura

— El rector de una universidad

France

Diplôme d'Etat de docteur vétéri-

21

december

naire

1980

Ireland

— Diploma of Bachelor in/of Vete-

21

december

rinary Medicine (MVB)

1980

— Diploma of Membership of the

Royal

College

of Veterinary

Surgeons (MRCVS)

Italia

Diploma di laurea in medicina

Università

Diploma di abilitazione all'esercizio

1 januari 1985

veterinaria

della medicina veterinaria

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής K τηνιάτρου

Κτηνιατρικό Συµβούλιο

1 maj 2004

Latvija

Veterin ā r ā rsta diploms

Latvijas Lauksaimniec ī bas Universi-

1 maj 2004

t ā te

Lietuva

Auk š tojo mokslo diplomas (veteri-

Lietuvos Veterinarijos Akademija

1 maj 2004

narijos gydytojo (DVM))

L 255/122

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensdatum

examensbeviset

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur en

Jury d'examen d'Etat

21

december

médecine vétérinaire

1980

Magyarország

Állatorvos doktor oklevél —

Szent István Egyetem Állatorvos-

1 maj 2004

dr. med. vet.

tudományi Kar

Malta

Liċenzja ta' Kirurgu Veterinarju

Kunsill tal-Kirurġi Veterinarji

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met goed gevolg

21

december

afgelegd diergeneeskundig/veeartse-

1980

nijkundig examen

Österreich

—

Diplom-Tierarzt

Universität

—

Doktor der Veterinärmedizin

1 januari 1994

—

Magister medicinae veterinariae

—

Doctor medicinae veterinariae

—

Fachtierarzt

Polska

Dyplom lekarza weterynarii

1.

Szko ł a G ł ówna Gospodarstwa

1 maj 2004

Wiejskiego w Warszawie

2.

Akademia

Rolnicza

we

Wroc ł awiu

3.

Akademia Rolnicza w Lublinie

4.

Uniwersytet

Warmi ń sko-

Mazurski w Olsztynie

Portugal

Carta de curso de licenciatura em

Universidade

1 januari 1986

medicina veterinária

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje stro-

Univerza

Spri č evalo

o

opravljenem

1 maj 2004

kovni naslov ”doktor

veterinarske

državnem izpitu s podro č ja veteri-

medicine/doktorica

veterinarske

narstva

medicine”

Slovensko

Vysokoškolský diplom o udelení

Univerzita veterinárskeho lekárstva

1 maj 2004

akademického titulu ”doktor veteri-

nárskej medicíny” (”MVDr.”)

Suomi/ Finland

Eläinlääketieteen

lisensiaatin

Helsingin

yliopisto/Helsingfors

1 januari 1994

tutkinto/Veterinärmedicine licen-

universitet

tiatexamen

Sverige

Veterinärexamen

Sveriges Lantbruksuniversitet

1 januari 1994

United

1.

Bachelor of

Veterinary Science

1.

University of Bristol

21

december

Kingdom

(BVSc)

1980

2.

Bachelor of

Veterinary Science

2.

University of Liverpool

(BVSc)

3.

Bachelor of Veterinary Medicine

3.

University of Cambridge

(BvetMB)

4.

Bachelor of Veterinary Medicine

4.

University of Edinburgh

and Surgery (BVM&S)

5.

Bachelor of Veterinary Medicine

5.

University of Glasgow

and Surgery (BVM&S)

6.

Bachelor of Veterinary Medicine

6.

University of London

(BvetMed)

30.9.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/123

V.5 BARNMORSKOR

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av följande två delar:

A. Teoretisk och teknisk undervisning

a) Allmänna ämnen

b) Ämnen som är specifika för verksamhet som barnmorska

—

grunderna i anatomi och fysiologi

—

anatomi och fysiologi

—

grunderna i patologi

—

embryologi och fosterutveckling

—

grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi

—

graviditet, förlossning och barnsängsperiod

—

grunderna i biofysik, biokemi och radiologi

—

gynekologisk och obstetrisk patologi

—

barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), särskilt med avse-

— förberedelser inför förlossning och föräldraskap, inklusive

ende på nyfödda barn

psykologiska aspekter

— hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, tidig sjukdoms-

—

förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om och användning

diagnos

av teknisk utrustning inom obstetriken)

— näringslära och dietetik, särskilt med avseende på kvinnor,

—

analgesi, anestesiologi och intensivvård

nyfödda barn och spädbarn

— det nyfödda barnets fysiologi och patologi

— grunderna i sociologi och socialmedicinska spörsmål

— vård av och tillsyn över det nyfödda barnet

—

grunderna i farmakologi

— psykologiska och sociala faktorer

— psykologi

— pedagogik, principer och metoder

— hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstiftning samt hälso- och sjukvårdens uppbyggnad

— yrkesetik och lagstiftning som rör yrket

— sex- och samlevnadsundervisning och familjeplanering

— moderns och spädbarnets rättsskydd

B. Praktisk och klinisk utbildning

Denna utbildning skall ges under lämplig handledning:

— Rådgivning till gravida kvinnor, omfattande minst 100 undersökningar.

— Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning.

— Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar.

— Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt får praktiken ske i en simulerad situation.

— Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utförandet av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situa- tion, om det är absolut nödvändigt.

— Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller efter förlossningen.

— Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor efter förlossningen och av friska nyfödda barn.

— Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn.

— Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär.

— Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjukdomar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik.

Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbildningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrättningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verk- samheten på avdelningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall informeras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

L 255/124

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2005

5.5.2

Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgique/

Diploma van vroedvrouw/Diplôme

—

De

erkende

opleidingsinsti-

Vroedvrouw/Accoucheuse

23 januari 1983

Belgien

d'accoucheuse

tuten/Les

établissements d'en-

seignement

— De

bevoegde

Examen-

commissie

van

de

Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury

compé-

tent

d'enseignement

de la

Communauté française

Č eská republika

1. Diplom o ukon č ení studia ve

1.

Vysoká škola z ř ízená nebo

Porodní asistentka/porodní asistent

1 maj 2004

studijním programu ošet ř ov-

uznaná státem