Människohandel
2002-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Lagrådet (lagradet.se) — originalets PDF; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Lagrådets yttrande 2002-02-27, Människohandel
Dokumentets text
1
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-27
Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf
Sandström, justitierådet Dag Victor.
Enligt en lagrådsremiss den 12 februari 2002 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i brottsbalken.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hedvig
Trost.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Frågan om människohandel har, som redovisas i remissen, under
senare tid varit föremål för åtskillig uppmärksamhet i internationella
sammanhang. Av särskild betydelse är ett tilläggsprotokoll till FN:s
konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet i vilket
åtgärder mot människohandel behandlas samt det utkast till EUrambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel som nyligen
förelagts riksdagen för godkännande. Klart är att en anpassning till
dessa internationella instrument kommer att kräva ändringar i svensk
strafflagstiftning. Av remissen framgår också att regeringen avser att
så snart som möjligt lägga fram de förslag som kan visa sig behövas
för en sådan anpassning.
I brottsbalken finns för närvarande en paragraf som i första hand tar
sikte på just människohandel eller den s.k. slavhandeln särskilt med
2
kvinnor och barn. Enligt 4 kap. 3 § skall den som, genom olaga tvång
eller vilseledande, föranleder att någon kommer i krigs- eller arbetstjänst eller annat sådant tvångstillstånd eller förmår någon att bege
sig till eller stanna kvar på utrikes ort, där han eller hon kan befaras
bli utsatt för förföljelse eller utnyttjad för tillfälliga sexuella förbindelser
eller på annat sätt råka i nödläge, dömas för försättande i nödläge.
Paragrafen omfattar inte de fall då någon förmås bege sig till Sverige
för sådana ändamål, och den täcker inte heller fullt ut alla förfaranden som omfattas av de nämnda internationella instrumenten. Den
överensstämmer emellertid nära med dessa såväl till sin uppbyggnad
som till sitt innehåll. Det ligger därför nära till hands att anta att
anpassningen till de internationella instrumenten i första hand
kommer att ske genom ändringar i denna bestämmelse.
Det i remissen framlagda förslaget avser inte människohandel i
allmänhet utan är begränsat till människohandel för sexuella ändamål. Att förslaget begränsats på detta sätt synes endast bero på att
det inte ansetts föreligga beredningsunderlag för en allmän reglering.
Att det skulle finnas skäl att reglera människohandel för sexuella
ändamål på annat sätt än annan människohandel påstås inte i
remissen. Vad som sägs talar tvärtom för att det är starkt önskvärt
med en enhetlig reglering. Med hänsyn till de internationella instrumentens utformning förefaller det också svårt att tänka sig att de
grundläggande rekvisiten skulle ges olika utformning för olika former
av människohandel. Det framstår mot den bakgrunden som uppenbart att det fortsatta beredningsarbetet måste omfatta även människohandel för sexuella ändamål. Om det nu framlagda förslaget
genomförs kan det alltså inte antas bli annat än en tillfällig reglering.
Även bortsett härifrån framstår förslaget inte som i alla hänseenden
genomarbetat.
3
Regleringen föreslås bli placerad som en ny paragraf i 4 kap.
närmast efter bestämmelsen om människorov i 1 §. Någon förklaring
till denna placering lämnas inte i remissen. Det kan visserligen antas
att den sammanhänger med den föreslagna straffskalan men det är,
med beaktande av att även brott enligt 2 och 3 §§ kan bestraffas
med 10 års fängelse, svårt att acceptera att man på sådan grund
skall bryta den genomtänkta relation som nu föreligger mellan kapitlets inledande paragrafer. Om förslaget skulle genomföras i denna
del bör i vart fall ändringar göras också i 2 och 3 §§ så att det klart
framgår att det inte skall dömas för dessa brott i de fall då den föreslagna paragrafen är tillämplig.
Kvar står emellertid att de gärningar som omfattas av den föreslagna
4 kap. 1 a § i betydande utsträckning sammanfaller med gärningar
som beskrivs i 3 §. Någon ändring i den paragrafen föreslås dock
inte. Även om förslaget endast ses som en temporär lösning framstår
det som i hög grad tveksamt om det är acceptabelt att medvetet tillskapa en sådan formell dubbelreglering.
Lagrådet ställer sig också tveksamt till om rekvisiten i paragrafen
fått en lyckad utformning. I vissa hänseenden används mycket
obestämda rekvisit (som ”otillbörligt” och ”på liknande sätt”) på ett
sätt som i vart fall står i mindre god överensstämmelse med kraven
på klar och tydlig strafflag. I andra fall används rekvisit (t.ex. ”tar
emot eller inhyser”) som med användande av sedvanlig lagtolkningsmetod knappast torde täcka alla de förfaranden som avsetts bli
kriminaliserade.
Det kan också ifrågasättas om det är lämpligt att, med avvikelse från
vad som gäller enligt utkastet till rambeslut, inskränka straffansvaret
till gränsöverskridande förfaranden. Detta gäller särskilt andra stycket
som enligt förslaget inte skulle vara tillämpligt i förhållande till exem-
4
pelvis personer som kommit till Sverige som flyktingar. Sakligt sett
förefaller det svårt att motivera en sådan ordning.
Härtill kommer att vikten av att beträffande människohandel tillgodose de intressen av samlad lagreglering, adekvata straffskalor
och internationell enhetlighet som betonas i remissen närmast måste
anses tala mot att genomföra en tillfällig partiell reform på ett begränsat område. Övervägande skäl synes tala för att införandet av ett
särskilt straffansvar för människohandel bör anstå till dess ett beredningsunderlag som omfattar även frågan om anslutning till och
genomförande av relevanta internationella instrument finns att tillgå.
Om det ändå bedöms som angeläget att snabbt införa en lagreglering på detta område, bör i vart fall de nu föreslagna bestämmelserna göras till föremål för ytterligare bearbetning med beaktande
av de synpunkter som här anförts. Lagrådet finner det under dessa
förhållanden inte nödvändigt att framföra detaljanmärkningar mot den
föreslagna lagtexten.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.