Sök i Ratio Lex

En ny lag om investeringsfonder Fi2002/2544

2003-05-15 · 332 sidor, varav 331 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

  • Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 331 av 332 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Lagrådsremiss En ny lag om investeringsfonder Fi2002/2544 (2003-05-15)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagrådsremiss
En ny lag om investeringsfonder
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 15 maj 2003

Gunnar Lund
Lars Afrell
(Finansdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under 1990-talet.
Det privata sparandet har ökat samtidigt som fondsparandet har blivit en
viktig del för såväl pensionssparandet som försäkringssparandet.
Lagrådsremissen innehåller förslag till ett nytt regelverk för
fondsparandet. Utgångspunkten för förslagen är att regelverket skall
säkerställa ett gott konsumentskydd för fondspararna samtidigt som det
skall möjliggöra ett bredare utbud av fondprodukter. Förslagen har sin
grund i EG-rätten, det s.k. UCITS-direktivet, och ingår som ett led i den
ökade harmoniseringen av lagstiftningen på finansmarknaderna.
Ett viktigt skäl för att reglera fondverksamhet är att fondprodukterna är
riskfyllda finansiella sparprodukter som primärt marknadsförs mot
konsumenter. I fondprodukternas natur ligger även att det är förvaltaren
som förfogar över fondspararens medel. Förvaltaren sköter således
placeringen av fondmedlen utan direkt insyn av den enskilde placeraren.
Samtidigt är det fondspararen som står för risken för eventuella förluster
till följd av dålig förvaltning. Genom en reglering av fondsparandet kan
bl.a. risken för spararna att förvaltaren otillbörligen ändrar riskstrukturen
i placeringarna minskas.
I lagrådsremissen föreslås att lagen om värdepappersfonder ersätts av
en ny lag om investeringsfonder. Genom den nya lagen genomförs de
ändringar av UCITS-direktivet som beslutades av Europaparlamentet och
rådet år 2002. Lagen om investeringsfonder föreslås reglera såväl
värdepappersfonder som specialfonder. Som samlingsnamn för
värdepappersfonder och specialfonder föreslås investeringsfonder. I
huvudsak kommer värdepappersfonder och specialfonder att omfattas av
ett gemensamt regelverk.
1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller UCITS-direktivets
krav. Värdepappersfonder får marknadsföras och säljas fritt i övriga
länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder har utvidgats
genom de nya reglerna i UCITS-direktivet. Värdepappersfonder kommer
därigenom att få ökade möjligheter att placera medel i andra fonder
(fondandelsfonder), derivatinstrument samt på konto hos kreditinstitut.
Genom de nya placeringsbestämmelserna kommer också ett större antal
indexfonder att kunna godkännas som värdepappersfonder.
Specialfonder är fonder som på något sätt avviker från reglerna i
UCITS-direktivet och kan sägas motsvara de fonder som i dag brukar
benämnas nationella fonder. Det finns skäl att inte helt binda upp
regleringen till den som gäller inom EU. Detta för att säkerställa en
dynamisk fondmarknad och även i framtiden kunna ge tillstånd till
innovationer som inte omfattas av EG-regleringen. Det föreslås att en
specialfond skall omfattas av de allmänna bestämmelserna för placering
av fondmedlen m.m. som skall gälla för värdepappersfonder, om inte
Finansinspektionen i det enskilda fallet tillåter undantag. I likhet med vad
som gäller för nationella fonder enligt lagen om värdepappersfonder
föreslås att tillstånd för förvaltning av specialfonder skall få ges även till
värdepappersbolag eller svenska kreditinstitut enligt lagen om
investeringsfonder. Genom att specialfonderna inte uppfyller de krav
som ställs i UCITS-direktivet får de inte marknadsföras och säljas fritt
utanför Sverige.
Det föreslås att s.k. hedgefonder regleras på samma sätt som andra
specialfonder. En av anledningarna till detta är att fondlagstiftningen bör
möjliggöra olika fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka
allmänhetens tillgång till dessa produkter.
Genom de nya EG-reglerna ökar de kapitalkrav som ställs på
fondbolagen. Även kraven på fondbolagens ledning och organisation
samt ägare av fondbolag skärps. Dessa krav innebär i huvudsak att
motsvarande regler om lednings- och ägarprövning som i dag gäller för
värdepappersbolag införs för fondbolag. De nya reglerna i UCITSdirektivet ger också medlemsstaterna möjlighet att ge tillstånd för
fondbolag att vid sidan om fondförvaltningen tillhandahålla individuell
portföljförvaltning. Det föreslås att denna möjlighet införs. Förslaget är
framför allt motiverat ur konkurrenshänseende; de stordriftsfördelar som
detta kan innebära bör leda till lägre kostnader för den enskilde
fondspararen och i förlängningen en effektivare fondmarknad.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning
1

Beslut .................................................................................................8

2

Lagtext ...............................................................................................9
2.1
Förslag till lag om investeringsfonder ................................9
2.2
Förslag till lag om införande av lagen (0000:00) om
investeringsfonder.............................................................42
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt ....................................................43
2.4
Förslag till lag om ändring i föräldrabalken .....................45
2.5
Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624).........................................................................47
2.6
Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar.........................................................50
2.7
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385).......................................................................52
2.8
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713).........................................................................53
2.9
Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617).........................................................................59
2.10
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument ....................................61
2.11
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse ..........................................................63
2.12
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer................................................................65
2.13
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om börsoch clearingverksamhet.....................................................66
2.14
Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet....................................................67
2.15
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande ...........................................68
2.16
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).........................................................................70
2.17
Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt ..................................................71
2.18
Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483).........................................................................72
2.19
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension..........................................73
2.20
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om
investerarskydd .................................................................75
2.21
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229).......................................................................84
2.22
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag ............................91
2.23
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)..............................93
2.24
Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen
(2000:1086).......................................................................95

3

s. 4 Kontrollera mot PDF

2.25
2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument..........................................................................96
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter...........................97

3

Ärendet och dess beredning...........................................................101

4

Bakgrund .......................................................................................103
4.1
Beskrivning av fondsparandet.........................................103
4.1.1
Fondsparandets organisation.........................103
4.1.2
Två huvudkategorier av fonder.....................104
4.2
Den svenska fondmarknaden ..........................................107
4.2.1
Fondsparandet i siffror..................................107
4.2.2
Nationella fonder ..........................................111
4.2.3
Fondförvaltarna.............................................111
4.2.4
Fondernas ägande .........................................113
4.3
Gällande rätt....................................................................114
4.3.1
Inledning .......................................................114
4.3.2
EG:s UCITS-direktiv ....................................114
4.3.3
Den legala konstruktionen ............................115
4.3.4
Nationella fonder ..........................................117
4.3.5
Förhållandet mellan UCITS-fonder och
nationella fonder ...........................................118
4.3.6
Fondandelsägarnas äganderätt ......................118
4.3.7
Förvaltningen av fonden ...............................119
4.3.8
Placeringsbestämmelser................................120
4.3.9
Konsumentskydd ..........................................120
4.3.10
Förvaringsinstituten ......................................120
4.3.11
Utländska fonder...........................................121
4.3.12
Skatteregler ...................................................121
4.4
Utländska förhållanden ...................................................123

5

Utgångspunkter för en fondlagstiftning.........................................124
5.1
Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader....124
5.2
Varför reglera fondsparandet? ........................................125
5.2.1
Fondsparandet och systemrisker...................126
5.2.2
Fondsparandet och konsumentskydd ............128
5.3
Risker med fondsparandet...............................................129
5.3.1
Den finansiella risken ...................................129
5.3.2
Risken för dålig rådgivning ..........................131
5.3.3
Den administrativa risken .............................131
5.3.4
Risken för intressekonflikter.........................132
5.4
En flexibel lagstiftning med grund i EG-rätten och
konsumentskyddet...........................................................134
5.5
Särskilda bestämmelser för nationella fonder.................135
5.6
Placeringsregler och riskspridning..................................136
5.7
Information till andelsägarna ..........................................137

6

En ny lag om investeringsfonder...................................................139

7

Nya regler för fondbolagen ...........................................................141
7.1
Bakgrund till de nya reglerna..........................................141
7.2
Tillstånd att driva verksamhet.........................................142

4

s. 5 Kontrollera mot PDF

7.3

7.4
7.5
7.6
7.7
7.8
7.9

Fondförvaltning ............................................142
7.2.1
7.2.2
Individuell portföljförvaltning ......................143
Kapitalkrav......................................................................151
7.3.1
Startkapital ....................................................151
7.3.2
Kapital beräknat på den förvaltade
fondförmögenheten.......................................153
7.3.3
Kapital beräknat efter fondbolagets fasta
omkostnader..................................................155
Krav på fondbolagets ledning och organisation..............157
Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en
svåröverskådlig företagsgrupp ........................................159
Krav på fondbolagets ägare.............................................161
7.6.1
Ägarprövning vid tillståndsgivningen ..........161
7.6.2
Ägarprövning under verksamheten...............162
Sundhetskrav m.m...........................................................164
Delegering av vissa funktioner .......................................167
Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon
annans finansiella instrument..........................................173
7.9.1
Investeringar i fonder som fondbolaget
förvaltar.........................................................173
7.9.2
Kapitaltäckning m.m.....................................174
7.9.3
Investerarskydd .............................................175

8

Informationsbroschyrer och faktablad m.m. .................................178
8.1.1
Informationsbroschyr och faktablad
(förenklade prospekt)....................................178
8.1.2
De närmare formerna för informationen.......181

9

Verksamhet över gränserna ...........................................................184
9.1
Svenska fondbolags verksamhet utomlands ...................184
9.1.1
Svenska fondbolag får driva verksamhet
från filial i ett annat EES-land ......................185
9.1.2
Gränsöverskridande verksamhet...................187
9.1.3
Ingripanden ...................................................188
9.1.4
Om tillståndet har återkallats ........................188
9.1.5
Verksamhet i ett land utanför EES ...............189
9.2
Förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land
inom EES ........................................................................189
9.2.1
Verksamhet här från filial .............................189
9.2.2
Gränsöverskridande verksamhet...................191
9.2.3
Tillåten marknadsföring i vissa fall ..............192
9.2.4
Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag..............................................................193
9.3
Förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför
EES..................................................................................195
9.3.1
Verksamhet här från filial .............................195
9.3.2
Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag..............................................................197

10

Nya placeringsbestämmelser .........................................................198
10.1
Bakgrund till de nya bestämmelserna .............................198
10.2
Fondmedel får placeras i flera tillgångsslag ...................198
10.3
System för riskhantering .................................................200

5

s. 6 Kontrollera mot PDF

10.4
10.5
10.6
10.7

10.8

10.9
10.10
10.11
10.12
10.13
11

Fondpapper och penningmarknadsinstrument ................200
10.4.1
Tillåtna instrument........................................201
10.4.2
Riskspridning ................................................204
Indexfonder .....................................................................206
Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m. ..................208
Finansiella derivatinstrument..........................................209
10.7.1
Noterade finansiella derivatinstrument.........210
10.7.2
OTC-derivat ..................................................211
10.7.3
Riskspridning ................................................212
Andelar i andra fonder ....................................................214
10.8.1
Fondmedel får placeras i andelar i andra
fonder ............................................................214
10.8.2
Begränsningsregler .......................................216
10.8.3
Den andra fondens innehav påverkar inte
värdepappersfonden ......................................217
10.8.4
Placeringar i andelar i närstående fonder......218
10.8.5
Särskild information om förvaltningsavgifterna ......................................................219
Begränsningar för olika kombinerade placeringar..........219
Om belåning och blankning ............................................220
Information om fondens placeringsinriktning m.m. .......221
Begränsningar mot en enskild emittent...........................222
Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen
av tillgångarna i fonden...................................................227

Specialfonder .................................................................................231
11.1
Bakgrund.........................................................................231
11.2
En gemensam plattform för investeringsfonder..............233
11.3
Placeringsregler för specialfonder ..................................236
11.3.1
Bakgrund.......................................................236
11.3.2
Krav på riskspridning....................................237
11.3.3
Undantag från placeringsbestämmelserna ....240
11.3.4
Uppgift om risknivå i förvaltningen .............242
11.3.5
Hedgefonder..................................................243
11.3.6
Specialfonder med möjlighet till obegränsade
undantag från placeringsbestämmelser m.m. 249
11.4
Alternativa placeringstillgångar......................................251
11.4.1
Fastigheter.....................................................251
11.4.2
Råvaror och råvaruderivat ............................252
11.5
Möjligheten att begränsa inträde till fonden ...................254
11.6
Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde........257
11.6.1
Delvis slutna specialfonder...........................258
11.6.2
Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)........259
11.7
Informationskrav för specialfonder.................................259
11.8
Specialfonder och värdepappersfonder i annan
lagstiftning ......................................................................260
11.9
Utländska nationella fondföretags etablering i Sverige ..271
11.9.1
Utländska fondföretag på den svenska
fondmarknaden .............................................271
11.9.2
Finansinspektionens tillämpning av gällande
regler .............................................................273
6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Utländska oharmoniserade fondföretags
verksamhet i Sverige.....................................273
Förenklade regler för mindre fondförvaltare ..................274
11.9.3

11.10
12

Finansinspektionens möjligheter att ingripa m.m. ........................276
12.1
Tillsyn .............................................................................276
12.2
Ingripanden mot fondbolag.............................................276
12.2.1
Återkallelse av tillstånd m.m. .......................276
12.2.2
Förbud mot viss åtgärd, föreläggande om
rättelse ...........................................................280
12.2.3
Vite................................................................280
12.2.4
Skadestånd m.m. ...........................................281
12.3
Överklaganden ................................................................282

13

Frågor om revision ........................................................................285
13.1
Revision av fondens räkenskaper....................................285

14

Övergångsbestämmelser................................................................289
14.1
Genomförande av UCITS-direktivets nya regler ............289
14.2
Fortsatt verksamhet utan nytt tillstånd ............................289
14.3
Fondbolag........................................................................289
14.4
Andra fondförvaltare.......................................................291
14.5
Värdepappersfonder ........................................................292
14.6
Nationella fonder.............................................................293

15

Konsekvenser ................................................................................295
15.1
Ekonomiska konsekvenser..............................................295
15.1.1
Berörda myndigheter ....................................295
15.1.2
Berörda företag .............................................295
15.2
Konsekvenser för de mindre fondbolagen ......................295

16

Författningskommentar .................................................................297
16.1
Förslaget till lag om investeringsfonder .........................297
16.2
Förslaget till lag om införande av lagen (0000:00) om
investeringsfonder...........................................................330
16.3
Övriga lagförslag.............................................................331
Bilaga 1
Direktiv 2001/107/EG
Bilaga 2
Direktiv 2001/108/EG

7

s. 8 Kontrollera mot PDF

1

Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om investeringsfonder,
2. lag om införande av lagen om investeringsfonder,
3. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
4. lag om ändring i föräldrabalken,
5. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
6. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,
7. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
8. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
9. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
10. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument,
11. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
12. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer,
13. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
14. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande,
15. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
16. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
17. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
18. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,
19. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,
20. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),
21. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i
finansiella företag,
22. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder),
23. lag om ändring i insiderstrafflagen (2000:1086),
24. lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för
vissa innehav av finansiella instrument, och
25. lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter.

8

s. 9 Kontrollera mot PDF

2

Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1

Förslag till lag om investeringsfonder

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser
Tillämpningsområde

1 § Lagen omfattar investeringsfonder vars andelar kan lösas in på
begäran av andelsägare.
Lagen omfattar inte aktiebolag och ekonomiska föreningar som
förvärvar och förvaltar finansiella instrument.
Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall inte tillämpas på
delägarskap i en investeringsfond.
Definitioner

2 § I denna lag förstås med
1. behöriga myndigheter: myndigheter som enligt lag eller annan
författning har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller
förvaltningsbolag,
2. derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra
likartade finansiella instrument,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även
ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av
flera driftställen skall anses som en enda filial,
5. finansiellt instrument: fondpapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse
avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
6. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 5 §
första stycket att driva fondverksamhet,
7. fondföretag: ett utländskt företag
a) som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är
att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 §
andra stycket eller 6 kap. 3 § andra stycket, med kapital från allmänheten
eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,
1

Jfr rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och
andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3, Celex 31985L0611), senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex
32001L0108).

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

b) som tillämpar principen om riskspridning, och
c) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med
medel ur företagets tillgångar,
8. fondföretags hemland:
a) om fondföretaget är bildat på kontraktsrättslig grund, det land där
förvaltningsbolaget har sitt säte,
b) om fondföretaget är bildat på associationsrättslig grund, det land där
bolaget har sitt säte,
9. fondpapper: aktier och obligationer samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, med undantag
av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis,
10. fondverksamhet: förvaltning av en investeringsfond, försäljning
och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande
administrativa åtgärder,
11. förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har
tillstånd att förvalta fondföretag,
12. förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte,
13. förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar
tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar
avseende fonden,
14. investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond,
15. koncern: grupp för sammanställd redovisning enligt rådets sjunde
direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i
fördraget om sammanställd redovisning2, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG3, eller grupp som
enligt erkända internationella redovisningsregler skall lämna motsvarande
redovisning,
16. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om
innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga
röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av
företaget,
17. penningmarknadsinstrument: statsskuldväxlar, bankcertifikat samt
sådana andra finansiella instrument med en löptid på högst 12 månader
som normalt omsätts på penningmarknaden, är likvida och har ett värde
som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas,
18. specialfond: en fond bestående av finansiella tillgångar, vilken
bildats genom kapitaltillskott från allmänheten eller från en särskilt
angiven och avgränsad krets investerare och ägs av dem som skjutit till
kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 6 kap., och
19. värdepappersfond: en fond bestående av finansiella tillgångar,
vilken bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem
som skjutit till kapital samt förvaltas enligt bestämmelserna i 5 kap.
3 § Ett fondbolag och ett annat företag skall anses ha nära förbindelser,
om
2
3

EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).
EGT L 283, 27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065).

10

s. 11 Kontrollera mot PDF

1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst
20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga
röster i det andra företaget,
2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det
andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller
3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse
med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande
förhållande till en och samma fysiska person.
Nära förbindelser har även en fysisk person och ett fondbolag, om
1. den fysiska personen
a) äger minst 20 procent av kapitalet i fondbolaget,
b) disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i fondbolaget,
eller
c) på annat sätt har sådant inflytande över fondbolaget att personens
ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett
dotterföretag, eller
2. det finns en annan likartad förbindelse mellan denna person och
fondbolaget.
Allmänna bestämmelser om tillståndsplikt

4 § Fondverksamhet får drivas bara med stöd av denna lag.
5 § Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att
1. driva fondverksamhet,
2. förvalta någon annans finansiella instrument, och
3. utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag,
ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag.
Tillstånd enligt första stycket 2 och 3 får ges bara tillsammans med
tillstånd att driva fondverksamhet.
6 § Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av
Finansinspektionen även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut
som har tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument
enligt 1 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Tillstånd får ges bara om den planerade verksamheten kan antas
komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet.
För sådan fondverksamhet som avses i första stycket gäller
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar.
Utländska företags verksamhet i Sverige

7 § Ett förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land inom EES och
som där har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i rådets
direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar
och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper (fondföretag), får
11

s. 12 Kontrollera mot PDF

1. driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter
det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en underrättelse med sådant innehåll som anges
i 2 kap. 12 § första stycket eller dessförinnan, om Finansinspektionen
tillåter det,
2. driva verksamhet genom att från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige med början så snart Finansinspektionen från en
behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en
underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 kap. 15 § första stycket.
Om det i sådan verksamhet som avses i första stycket 2 ingår
marknadsföring och försäljning av andelar i fondföretag som har
auktoriserats enligt det direktiv som anges i första stycket och som
förvaltas av förvaltningsbolaget, får marknadsföringen och försäljningen
påbörjas här i landet omedelbart.
Om det behövs skall Finansinspektionen, innan ett förvaltningsbolag
börjar driva verksamhet från filialen, upplysa bolaget om de
bestämmelser som med hänsyn till det allmännas bästa gäller för
verksamheten här i landet.
Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den
utsträckning
verksamheten
omfattas
av
förvaltningsbolagets
verksamhetstillstånd i hemlandet.
8 § Ett fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES får
marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet utan tillstånd enligt
denna lag om företaget
1. i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt
bestämmelserna i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985
om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), och
2. vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna
– göra utbetalningar till andelsägarna,
– lösa in andelar och
– lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är
skyldigt att tillhandahålla.
Ett företag som vill driva verksamhet med stöd av första stycket skall
anmäla detta till Finansinspektionen. Verksamheten får påbörjas två
månader efter det att anmälan har gjorts. Om förutsättningarna enligt
första stycket inte är uppfyllda, får dock inspektionen dessförinnan
förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall i sådant fall
underrätta behörig myndighet i företagets hemland om sitt beslut.
Om det behövs skall Finansinspektionen, när anmälan enligt andra
stycket har tagits emot, upplysa fondföretaget om de bestämmelser som
med hänsyn till det allmännas bästa gäller för verksamheten här i landet.
9 § Ett annat förvaltningsbolag än sådant som avses i 7 § får efter
tillstånd av Finansinspektionen driva fondverksamhet från filial i Sverige.
Tillstånd får ges bara om

12

s. 13 Kontrollera mot PDF

1. bolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet och där står under
tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ, samt
2. den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund verksamhet.
Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller
vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag
eller ett fondföretag.
10 § Ett annat fondföretag än sådant som avses i 8 § får efter tillstånd av
Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i
landet, från filial eller utan att inrätta filial.
Tillstånd får ges bara om
1. företaget i sitt hemland driver likartad verksamhet och där står under
tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ,
2. företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna
– göra utbetalningar till andelsägarna,
– lösa in andelar och
– lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är
skyldigt att tillhandahålla, samt
3. den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund verksamhet.
11 § För förvaltningsbolags och fondföretags filialverksamhet i Sverige
gäller bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen
(1992:160) om utländska filialer m.m.
12 § Ett fondföretag får driva verksamhet här i landet under den firma
som företaget använder i sitt hemland.

2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.
Förutsättningar för tillstånd

1 § Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fondverksamhet får ges
bara om
1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på
en sund verksamhet,
3. det kan antas att de som kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget inte kommer att motverka en sund utveckling av verksamheten i
bolaget och även i övrigt är lämpliga att utöva ett väsentligt inflytande
över ledningen av ett fondbolag,
4. de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste
krävas av den som deltar i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är
lämpliga för en sådan uppgift,
5. fondbestämmelserna godkänts för den eller de investeringsfonder
som bolaget avser att förvalta, och
13

s. 14 Kontrollera mot PDF

6. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.
2 § Tillstånd enligt 1 § får inte ges om någon som i väsentlig
utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller
andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.
Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, får
tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
bolaget.
Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till en bank eller
ett kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får
Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet föreskriva att de
tillgångar som ingår i en investeringsfond skall förvaras här i landet.
Detta gäller dock inte om tillgångarna skall förvaras hos ett utländskt
förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.
3 § För fondbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i
allmänhet om inte annat följer av denna lag.
Ett fondbolag skall ha en styrelse med minst tre ledamöter samt en
verkställande direktör.
4 § Ett fondbolag skall när verksamheten inleds ha ett startkapital som
vid tidpunkten för beslutet om tillstånd motsvarar minst 125 000 euro.
Samråd med andra behöriga myndigheter

5 § Finansinspektionen skall innan den beslutar om tillstånd samråda
med de behöriga myndigheterna i ett annat land inom EES om bolaget
1. är dotterbolag till ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet,
2. är dotterbolag till moderföretaget till ett förvaltningsbolag, värdepappersföretag, kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i
det landet, eller
3. kontrolleras av samma fysiska eller juridiska personer som har
ägarkontroll
över
ett
förvaltningsbolag,
värdepappersföretag,
kreditinstitut eller försäkringsföretag med auktorisation i det landet.
Ansökan om tillstånd

6 § Ansökan om tillstånd får inte göras innan bolaget har registrerats.
7 § Ett bolag skall inom sex månader från det att en fullständig ansökan
har lämnats in underrättas om Finansinspektionens beslut i
tillståndsfrågan. Om beslutet innebär att tillstånd inte ges, skall skälen för
beslutet framgå av underrättelsen.
Ett fondbolag får inleda sin verksamhet så snart tillstånd enligt 1 kap.
5 § har getts.

14

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kapitalkrav under pågående verksamhet

8 § Ett fondbolags egna medel får under pågående verksamhet inte
understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha enligt 4 §.
9 § Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet som överstiger ett
belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver det startkapital som
anges i 4 § ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall
motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket
fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro.
I fondförmögenheten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit
åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar
på uppdrag från någon annan. Fondbolagets egna medel, startkapitalet
inberäknat, behöver dock inte vara högre än 10 miljoner euro.
Ett fondbolag får ersätta hälften av de ytterligare medel som avses i
första stycket med en garanti för motsvarande belopp om garantin
lämnats av
1. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte inom EES, eller
2. ett kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES, som
står under tillsyn som är likvärdig med den som fastställs i
gemenskapslagstiftningen.
10 § Ett fondbolags egna medel får, trots vad som anges i 8 och 9 §§,
inte understiga ett belopp som motsvarar 25 procent av bolagets fasta
omkostnader för det föregående året eller, om bolagets verksamhet pågått
i mindre än ett år, 25 procent av de fasta omkostnader som angetts i
bolagets verksamhetsplan.
Om omfattningen av fondbolagets verksamhet ändrats väsentligt sedan
det föregående året eller om Finansinspektionen finner att
verksamhetsplanen behöver korrigeras, får inspektionen besluta om
ändring av kapitalkravet enligt första stycket.
11 § Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument
skall för denna förvaltning och de eventuella tjänster enligt 7 kap. 1 §
första stycket som bolaget utför ha det ytterligare kapital som krävs enligt
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag av värdepappersbolag med
motsvarande verksamhet.
Fondbolags verksamhet i ett land inom EES

12 § Om ett fondbolag vill inrätta filial i ett annat land inom EES, skall
bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas.
Underrättelsen skall innehålla
1. information om bolagets plan för filialverksamheten, med uppgift
om filialens organisation, och
2. uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om filialens
adress och ansvariga ledning.

15

s. 16 Kontrollera mot PDF

Om det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa
struktur eller finansiella situation, skall Finansinspektionen inom tre
månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till den
behöriga myndigheten i det land där filialen skall inrättas. Inspektionen
skall samtidigt lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för
kunder hos fondbolaget.
När Finansinspektionen lämnar över underrättelsen enligt andra
stycket, skall inspektionen underrätta fondbolaget om detta.
Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att
lämna över den underrättelse som avses i andra stycket, skall
inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.
13 § Verksamheten vid filialen får påbörjas två månader efter det att den
behöriga myndigheten i det andra landet tagit emot uppgifterna enligt
12 § eller dessförinnan, om myndigheten godkänner att verksamheten får
påbörjas.
Fondbolaget får då också börja marknadsföra och sälja fondandelar
som anmälts. Om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda
får dock den behöriga myndigheten i det andra landet i beslut
dessförinnan förbjuda att sådan verksamhet påbörjas.
14 § Om något av de förhållanden som angetts i fondbolagets
underrättelse till Finansinspektionen enligt 12 § skall ändras efter det att
filialen inrättats, skall fondbolaget underrätta inspektionen och den
behöriga myndigheten i det andra landet minst en månad innan ändringen
genomförs.
Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, skall
inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att
underrättelsen togs emot. Den behöriga myndigheten i det andra landet
skall genast underrättas om beslutet.
Vid ändring av investerarskydd som avses i 12 § andra stycket skall
Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det land där
filialen finns om ändringen.
15 § Ett fondbolag som avser att driva verksamhet i ett annat land inom
EES, genom att erbjuda och tillhandahålla tjänster utan att inrätta filial
där, skall innan verksamheten påbörjas underrätta Finansinspektionen.
Underrättelsen skall innehålla uppgift om i vilket land verksamheten skall
drivas. Fondbolaget skall samtidigt lämna en plan för den planerade
verksamheten med uppgift om vilka tjänster som skall erbjudas.
Finansinspektionen skall inom en månad från det att underrättelsen
togs emot lämna över den och verksamhetsplanen till behörig myndighet
i det land där verksamheten skall drivas. Inspektionen skall samtidigt
lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för kunder hos
fondbolaget. Fondbolaget får därefter påbörja verksamheten i det andra
landet.

16

s. 17 Kontrollera mot PDF

Om fondbolaget avser att ändra verksamhet som avses i första stycket,
skall bolaget skriftligen anmäla detta till Finansinspektionen och behörig
myndighet i det land där verksamheten drivs. Anmälan skall göras innan
ändringen genomförs.
16 § Ett fondbolag som avser att i ett annat land inom EES bjuda ut
andelar i en värdepappersfond som bolaget förvaltar skall underrätta
Finansinspektionen om detta.
Fondbolags verksamhet i ett land utanför EES

17 § Ett fondbolag som planerar att inrätta en filial i ett land utanför EES
skall ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen. Tillstånd skall ges om
det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas
enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar
bolagets verksamhet.
Ansökan om tillstånd skall innehålla den information som anges i 12 §
första stycket.
Sundhetskrav

18 § Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att allmänhetens
förtroende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser
inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att verksamheten kan anses
sund.
Förvärvsförbud vid insyn i daglig handel

19 § Den som har insyn i ett fondbolags dagliga handel får inte för egen
räkning förvärva finansiella instrument från en investeringsfond som
bolaget förvaltar eller sälja finansiella instrument till fonden eller i övrigt
handla med fonden om han eller hon samtidigt är
1. styrelseledamot eller suppleant,
2. revisor eller revisorssuppleant, eller
3. innehavare av en ledande befattning.
Förbudet gäller också för den som i övrigt genom ett förvaltningsuppdrag eller liknande har insyn i fondbolagets dagliga handel.
Förbudet omfattar inte köp och försäljning av andelar i fonden för egen
räkning.
Styrelsen skall skriftligen underrätta personer som har en sådan
ledande befattning i fondbolaget som nämns i första stycket 3 och de som
har insyn i fondbolagets dagliga handel enligt andra stycket om förbudet.
Tystnadsplikt

20 § Enskildas förhållanden till en investeringsfond, ett fondbolag eller
ett förvaringsinstitut får inte obehörigen röjas.
17

s. 18 Kontrollera mot PDF

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
Uppgiftsskyldighet

21 § Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut är skyldiga att lämna ut
uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en
utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs
av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i
brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol
begärs av åklagare.
Skadestånd

22 § Om en fondandelsägare tillfogats skada genom att fondbolaget
överträtt denna lag eller fondbestämmelserna, skall fondbolaget ersätta
skadan. Motsvarande gäller om förvaringsinstitutet har orsakat skadan.
Ett fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument skall
ha en sådan försäkring som anges i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse för skadeståndsskyldighet som fondbolaget kan
komma att dra på sig vid utförandet av sådan förvaltning och av
eventuella tjänster enligt 7 kap. 1 § första stycket.

3 kap. Förvaringsinstitut
1 § För varje investeringsfond skall det finnas ett förvaringsinstitut.
Förvaringsinstitutet skall vara en bank eller ett annat kreditinstitut med
säte i Sverige eller en i Sverige etablerad filial till en bank eller ett
kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES.
Förvaringsinstitutet skall handla oberoende av fondbolaget och
uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.
2 § Förvaringsinstitutet skall verkställa de beslut av fondbolaget som
avser investeringsfonden om de inte strider mot bestämmelserna i denna
lag eller fondbestämmelserna.
Förvaringsinstitutet skall vidare
1. ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden,
2. se till att försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med
bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna,
3. se till att fondandelarnas värde beräknas enligt bestämmelserna i
denna lag och fondbestämmelserna,
4. se till att tillgångarna i fonden utan dröjsmål kommer institutet till
handa, och
5. se till att medlen i fonden används enligt bestämmelserna i denna lag
och fondbestämmelserna.
Om utländska finansiella instrument ingår i fonden, får förvaringsinstitutet låta ett lämpligt utländskt förvaringsinstitut förvara dem. Ett
18

s. 19 Kontrollera mot PDF

sådant uppdrag fråntar inte förvaringsinstitutet dess ansvar enligt denna
lag.
3 § Förvaringsinstitutet får inte för en investeringsfond ta upp eller
bevilja lån eller gå i borgen.

4 kap. Allmänna bestämmelser för investeringsfonder
Investeringsfondens rättsliga ställning

1 § En investeringsfond kan inte förvärva rättigheter eller ta på sig
skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan inför domstol eller någon
annan myndighet.
Egendom som ingår i en investeringsfond får inte utmätas.
Fondandelsägarna svarar inte för förpliktelser som avser fonden.
Förvaltningen av investeringsfonder

2 § Fondbolaget företräder andelsägarna i alla frågor som rör en
investeringsfond. Fondbolaget handlar vid förvaltningen av fonden i eget
namn och skall därvid ange fondens beteckning.
Fondbolaget får använda tillgångarna i en investeringsfond för att
fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden
och för att ställa säkerhet för fullgörandet av sådana förpliktelser.
Vid förvaltningen av en investeringsfond skall fondbolaget handla
uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse.
Fondbolaget skall handla oberoende av förvaringsinstitutet.
3 § Fondbolaget får inte ha hand om egendom som ingår i en
investeringsfond som bolaget förvaltar.
Uppdragsavtal

4 § Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller
vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte att effektivisera
bolagets verksamhet. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan
omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet
eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet
att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan
uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag
fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag eller
fondbestämmelserna.
Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och
kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.
Fondbolaget skall i avtalet med uppdragstagaren tillförsäkra sig rätten
att övervaka den anförtrodda verksamheten, att ge de anvisningar som
behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar verkan kunna
19

s. 20 Kontrollera mot PDF

säga upp avtalet, om en sådan uppsägning är i andelsägarnas
gemensamma intresse.
5 § Omfattar ett uppdrag enligt 4 § att någon för fondbolagets räkning
skall förvalta tillgångarna i en investeringsfond, skall avtalet innehålla
riktlinjer för placering av fondmedlen. Fondbolaget skall tillförsäkra sig
en rätt att regelbundet se över och, vid behov, ändra dessa riktlinjer.
Ett förvaltningsuppdrag får ges till
1. företag som står under Finansinspektionens tillsyn och som har fått
inspektionens tillstånd att förvalta investeringsfonder eller någon annans
finansiella instrument,
2. företag med säte inom EES, om företaget står under tillsyn av
behöriga myndigheter i hemlandet och har tillstånd att driva verksamhet
av motsvarande slag som den som avses i 1,
3. annat utländskt företag under förutsättning att
a) företaget står under tillsyn av behöriga myndigheter i hemlandet,
b) företaget har tillstånd att driva verksamhet av motsvarande slag som
den som avses i 1, och
c) ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och de berörda
tillsynsmyndigheterna i hemlandet.
6 § Ett förvaltningsuppdrag får inte ges till förvaringsinstitutet eller
något annat företag vars intressen kan komma i konflikt med
fondbolagets eller andelsägarnas intressen.
7 § Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete
eller vissa funktioner enligt 4 eller 5 § skall bolaget anmäla detta till
Finansinspektionen och samtidigt ge in uppdragsavtalet.
Om Finansinspektionen finner att ett uppdragsavtal strider mot denna
lag, eller att avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, skall
inspektionen förelägga fondbolaget att vidta de ändringar som behövs för
att avtalet skall uppfylla lagens krav.
Fondbestämmelser

8 § För varje investeringsfond skall det finnas fondbestämmelser som
upprättas av fondbolaget.
Fondbestämmelserna skall ange
1. namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,
2. grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av
fondmedlen, med särskild upplysning om huruvida medel skall placeras i
sådana derivatinstrument som anges i 5 kap. 12 §,
3. om utdelning skall ske och, i så fall, grunderna och sättet för
utdelning,
4. grunderna för beräkning av fondens och fondandelarnas värde,
inklusive de värderingsprinciper som används vid värderingen av
onoterade tillgångar och sådana derivatinstrument som anges i 5 kap.
12 § andra stycket,
20

s. 21 Kontrollera mot PDF

5. grunderna för beräkning av försäljnings- och inlösenpris för
fondandelarna,
6. var och hur försäljning och inlösen av fondandelar skall ske,
7. grunderna för beräkning av fondbolagets och förvaringsinstitutets
ersättning från fonden,
8. fondbolagets avgifter för försäljning, förvaltning och inlösen av
andelar,
9. hur pantsättning av fondandelar skall gå till,
10. fondens räkenskapsår,
11. när och var försäljnings- och inlösenspriset för fondandelarna samt
fondens halvårsredogörelse och årsberättelse skall offentliggöras, samt
12. var ändringar av fondbestämmelserna skall tillkännages.
För fonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 8 §,
skall dessutom anges de emittenter eller garanter som gett ut respektive
garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än
35 procent av fondens värde avses placeras i.
För specialfonder skall anges om fonden riktar sig till allmänheten
eller, om fonden riktar sig till en särskild, avgränsad krets investerare,
den kretsen. För specialfonder skall fondbestämmelserna även innehålla
upplysning om
1. i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för
värdepappersfonder,
2. den eftersträvade risknivån enligt 6 kap. 5 §, och
3. vilket riskmått som används.
9 § Fondbestämmelserna skall godkännas av Finansinspektionen.
Om fondbolaget vill ändra bestämmelserna, skall ändringarna ges in till
Finansinspektionen för godkännande. Inspektionen skall pröva om
ändringarna är skäliga för fondandelsägarna. Om så är fallet skall
ändringarna godkännas.
Finansinspektionen får, om en ändring bedöms vara av väsentlig
betydelse för fondandelsägarna, som ett villkor för sitt godkännande av
ändringen besluta att andelsägarna skall underrättas om denna.
Inspektionen skall därvid ange hur underrättelsen skall ske.
I de fall som avses i tredje stycket får Finansinspektionen bestämma att
ändringen i fondbestämmelserna inte får tillämpas förrän en viss tid efter
inspektionens beslut om godkännande. Denna tid får vara högst tre
månader.
Fondandelar och inlösen av fondandelar

10 § Andelarna i en investeringsfond skall vara lika stora och medföra
lika rätt till den egendom som ingår i fonden. En fondandel får inte
utfärdas innan betalning för andelen har tillförts fonden.
Värdet av en fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar.
Fondens värde beräknas enligt de grunder som anges i
fondbestämmelserna. Den egendom som ingår i fonden skall värderas
med ledning av gällande marknadsvärde.
21

s. 22 Kontrollera mot PDF

Fondbolaget skall fortlöpande och minst en gång varje vecka beräkna
och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet.
11 § Fondbolaget skall föra eller låta föra ett register över samtliga
innehavare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss
manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i
personuppgiftslagen (1998:204).
Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av den centrala
värdepappersförvararen. Fondbolaget har rätt till insyn i registret.
Fondbolaget skall till varje enskild fondandelsägare skriftligen bekräfta
att dennes fondandelsinnehav har registrerats. Av bekräftelsen skall
framgå investeringsfondens beteckning samt namnen på fondbolaget och
förvaringsinstitutet. Vidare skall det framgå var informationsbroschyren
och faktabladet enligt 15 § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen
enligt 18 § finns att tillgå.
12 § Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till
någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, kan
förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 §
första stycket i stället för andelsägaren. I registret skall det särskilt
anmärkas att fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren
skall till andelsägaren lämna den information förvaltaren får från
fondbolaget, om inte andelsägaren avsagt sig sådan information.
Om registret förs av någon annan än en central värdepappersförvarare,
skall Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd enligt första stycket.
Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda
villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd
skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har
åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för
tillståndet inte längre uppfylls.
13 § En fondandel skall, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in
om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för
inlösen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i
fonden, skall försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt.
Skulle en sådan försäljning väsentligt kunna missgynna övriga
andelsägares intresse, får fondbolaget
efter anmälan
till
Finansinspektionen avvakta med försäljningen.
Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en investeringsfond
enligt 9 kap. 1 § första eller andra stycket får fondandelar inte säljas eller
lösas in.
14 § Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument inte
tillämplig på andelarna i fonden, tillämpas i fråga om överlåtelse eller
pantsättning av en fondandel i stället 31 § lagen (1936:81) om
skuldebrev. I så fall skall vad som i den bestämmelsen sägs om

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

gäldenären gälla fondbolaget
förvaltarregistrerade, förvaltaren.

eller,

om

fondandelarna

är

Information om investeringsfonder
Informationsbroschyr och faktablad

15 § För varje investeringsfond skall det finnas en aktuell informationsbroschyr och ett aktuellt faktablad.
Informationsbroschyren skall innehålla
1. fondbestämmelserna,
2. de ytterligare uppgifter som behövs för att man skall kunna bedöma
fonden och den risk som är förenad med att investera i den,
3. en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, samt
4. uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får
uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§.
Faktabladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning
innehålla den grundläggande information som behövs för att man skall
kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i
den. Bladet får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.
16 § I informationsbroschyren och faktabladet för en investeringsfond
skall det dessutom anges
1. i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och
2. om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och, i så fall, i vilket
syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument
kan påverka fondens riskprofil.
I informationsbroschyren och faktabladet samt i allt övrigt
reklammaterial avseende fonden skall följande uppgifter anges på en
framträdande plats
1. fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i
andra tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om
fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,
2. om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens
sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av,
och
3. om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter
som gett ut respektive garanterat sådana skuldförbindelser som
fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses
att placeras i.
17 § Fondbolaget skall, på begäran av en andelsägare eller den som avser
att köpa andelar i en investeringsfond, lämna kompletterande information
om riskhanteringen för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som
gäller för placeringen av fondmedlen, de metoder som valts för
förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och
avkastningen från de viktigaste kategorierna av tillgångar som
fondmedlen placeras i.
23

s. 24 Kontrollera mot PDF

Årsberättelse och halvårsredogörelse

18 § Fondbolaget skall för varje investeringsfond som det förvaltar
lämna
1. en årsberättelse inom fyra månader från räkenskapsårets utgång och
2. en halvårsredogörelse för räkenskapsårets första sex månader inom
två månader från halvårets utgång.
Årsberättelser och halvårsredogörelser skall innehålla den information
som behövs för att man skall kunna bedöma varje investeringsfonds
utveckling och ställning. Handlingarna skall kostnadsfritt skickas till de
andelsägare som inte har avsagt sig detta och finnas att tillgå hos
fondbolaget och förvaringsinstitutet.
19 § Fondbolagets revisorer skall granska de räkenskaper som ligger till
grund för årsberättelsen för en investeringsfond. Revisionsberättelsen,
med eventuella anmärkningar, skall i sin helhet återges i årsberättelsen.
Om Finansinspektionen förordnat en revisor enligt 10 kap. 15 § skall
revisorn delta i granskningen.
Tillgång till information

20 § Den som avser att köpa andelar i en investeringsfond skall erbjudas
att få faktabladet. Såväl faktabladet som informationsbroschyren, den
senaste årsberättelsen och, i förekommande fall, den halvårsredogörelse
som publicerats därefter skall på begäran lämnas eller skickas
kostnadsfritt till den som avser att köpa andelar i en investeringsfond.
Om fondbolaget i övrigt genom reklam eller liknande erbjuder
allmänheten att köpa andelar i en investeringsfond, skall det av
erbjudandet framgå att det finns ett faktablad och en
informationsbroschyr och var dessa finns att tillgå.
21 § Informationsbroschyrer, faktablad, årsberättelser och halvårsredogörelser skall ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts.
Information om kostnader

22 § Fondbolaget skall varje år skriftligen informera varje andelsägare i
en investeringsfond om hur stort belopp av de totala kostnaderna som
belastat fonden under det närmast föregående kalenderåret som hänför sig
till andelsinnehavet. I informationen skall det anges hur stor del av
beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för
förvaring av fondtillgångarna.
I fråga om fondandelar som enligt 12 § lämnats till någon annan för
förvaltning skall informationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange
ett sammanlagt belopp för alla andelar i en investeringsfond som lämnats
för förvaltning till samma förvaltare.

24

s. 25 Kontrollera mot PDF

23 § I fråga om andelsinnehav som är placerade enligt lagen (1993:931)
om individuellt pensionssparande skall den information som anges i 18 §
lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet.
Om andelsinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarregistrerade), skall fondbolaget i stället informera om vilka kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden under det närmast föregående
kalenderåret, redovisade per fondandel. I informationen skall det anges
hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive
kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

5 kap. Förvaltning av värdepappersfonder
Spridning och hantering av risker

1 § Varje värdepappersfond skall ha en lämplig fördelning av placeringar
med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens
placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.
Medel i en värdepappersfond får, med de begränsningar som följer av
detta kapitel, placeras i fondpapper, penningmarknadsinstrument,
finansiella derivatinstrument och fondandelar samt på konto hos
kreditinstitut.
2 § Ett fondbolag skall ha ett system för riskhantering som gör det
möjligt för fondbolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den
risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och
deras bidrag till fondens allmänna riskprofil.
Om fondbolaget investerar i sådana derivatinstrument som avses i 12 §
andra stycket, skall bolagets system för riskhantering även möjliggöra en
exakt och oberoende bedömning av värdet på dessa derivatinstrument.
Fondbolaget skall för varje värdepappersfond det förvaltar till
Finansinspektionen regelbundet lämna information om riskhanteringen.
Fondpapper och penningmarknadsinstrument

3 § Medel i en värdepappersfond får placeras i penningmarknadsinstrument och fondpapper som är eller, i fråga om fondpapper, inom ett
år från emissionen avses bli
1. noterade vid en svensk eller utländsk börs,
2. noterade vid en auktoriserad marknadsplats, eller
3. föremål för regelbunden handel vid någon annan reglerad marknad
som är öppen för allmänheten.
En förutsättning för placeringar enligt första stycket är att börsen,
marknadsplatsen eller marknaden finns angiven i fondbestämmelserna
eller är godkänd av Finansinspektionen för sådana placeringar.
4 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andra penningmarknadsinstrument än de som anges i 3 § om reglerna för emissionen eller

25

s. 26 Kontrollera mot PDF

emittenten av instrumenten medför ett särskilt skydd för investeraren och
det är instrument som
1. getts ut eller garanteras av ett land, en central, regional eller lokal
myndighet i ett land inom EES, en centralbank i ett land inom EES,
Europeiska centralbanken, Europeiska unionen, Europeiska investeringsbanken, en delstat i ett land inom EES eller en offentlig internationell
organisation i vilken ett eller flera länder inom EES är medlemmar, eller
2. getts ut av ett företag vars finansiella instrument omsätts på en
reglerad marknad som anges i 3 § första stycket, eller
3. getts ut eller garanteras av ett organ som antingen är föremål för
tillsyn i enlighet med de kriterier som fastställs i gemenskapslagstiftningen eller som omfattas av och följer sådana tillsynsregler som
Finansinspektionen finner likvärdiga med gemenskapslagstiftningens
kriterier, eller
4. getts ut av ett bolag som tillhör de kategorier som godkänts av
Finansinspektionen, förutsatt att investeringar i sådana instrument
omfattas av ett skydd för investerarna som är likvärdigt med det som
följer av punkterna 1–3 och som
a) har kapital och reserver som uppgår till minst 10 miljoner euro och
som lägger fram och offentliggör redovisning i enlighet med rådets fjärde
direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i
fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag4, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG5,
b) är en enhet, som inom en grupp företag som omfattar ett eller flera
börsnoterade företag, ägnar sig åt gruppens finansiering, eller
c) är en enhet som ägnar sig åt att finansiera värdepapperisering som
omfattas av kreditförstärkning från en bank.
5 § I en värdepappersfond får det ingå andra fondpapper och penningmarknadsinstrument än de som anges i 3 och 4 §§, dock högst till
10 procent av fondens värde.
Om notering eller regelbunden handel enligt 3 § inte skett inom ett år
från emissionen och de förvärvade instrumenten inte ryms inom gränsen
enligt första stycket, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske.
Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas intressen.
Ingår det i en fond fondpapper som ännu inte är, men som inom ett år
från emissionen avses bli, noterade eller föremål för regelbunden handel
enligt 3 § eller sådana andra fondpapper och penningmarknadsinstrument
som avses i första stycket, skall fondbolaget informera
Finansinspektionen om detta, om värdet av dessa fondpapper och
penningmarknadsinstrument överstiger 10 procent av fondens värde.
6 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av
tredje stycket och 19−22 §§, ingå fondpapper eller penningmarknadsinstrument från en och samma emittent till högst
1. 5 procent av fondens värde, eller
4
5

EGT L 222, 14.8.1978, s. 11 (Celex 31978L0660).
EGT L 283, 27.10.2001, s. 28 (Celex 32001L0065).

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

2. 10 procent av fondens värde, om det sammanlagda värdet av sådana
tillgångar i fonden uppgår till högst 40 procent av fondens värde, eller
3. 25 procent av fondens värde, om de består av obligationer utgivna av
ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och som enligt
författning är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att skydda
innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att det
sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår till högst 80 procent av
fondens värde, eller
4. 35 procent av fondens värde, om de är utgivna eller garanterade av
ett land, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett
land inom EES eller av något allmänt internationellt organ i vilket ett
eller flera länder inom EES är medlemmar.
Vid beräkningen av det sammanlagda värdet enligt första stycket 2
skall de fondpapper och penningmarknadsinstrument som anges i första
stycket 3 och 4 inte tas med.
I en värdepappersfond får det ingå fondpapper och penningmarknadsinstrument som getts ut av emittenter i en och samma koncern till
sammanlagt högst 20 procent av fondens värde.
7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för en värdepappersfond vars medel
enligt fondbestämmelserna skall placeras i aktier eller skuldförbindelser i
syfte att efterbilda sammansättningen av ett visst aktieindex eller index
för skuldförbindelser (indexfond), om indexet har godkänts för detta
ändamål av Finansinspektionen. Inspektionen får godkänna ett index om
det
1. har en tillräckligt diversifierad sammansättning,
2. utgör en lämplig referens för den marknad det hänför sig till, och
3. offentliggörs på lämpligt vis.
I en indexfond får det, med de begränsningar som följer av 19 och
20 §§, ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av en och samma
emittent eller av emittenter i en och samma koncern till högst 20 procent
av fondens värde. Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på
den marknad som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av
Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde. Placeringar
upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller
skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom en
enda koncern.
8 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte för värdepappersfonder där medlen,
efter tillstånd av Finansinspektionen, får placeras i obligationer och andra
skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av ett land, en kommun
eller en statlig eller kommunal myndighet i ett land inom EES eller av
något allmänt internationellt organ i vilket ett eller flera länder inom EES
är medlemmar. Skuldförbindelserna måste dock komma från minst sex
olika emissioner och de som kommer från en och samma emission får
dessutom inte överstiga 30 procent av fondens värde.
Frågan om tillstånd enligt första stycket prövas i samband med att
Finansinspektionen godkänner fondbestämmelserna. Tillstånd får ges

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

bara om fondandelsägarna kan anses bli tillförsäkrade ett skydd som är
likvärdigt med det som tillkommer andelsägare i värdepappersfonder för
vilka de gränser som anges i 6, 21 och 22 §§ är tillämpliga.
9 § Trots bestämmelserna i 6 § får sådana fondpapper eller penningmarknadsinstrument som är förenade med optionsrätt till nyteckning
förvärvas till en värdepappersfond om förvärvet grundas på tidigare
innehav.
Placeringar på konto hos kreditinstitut

10 § Medel i en värdepappersfond får placeras på konto hos svenska
kreditinstitut och utländska kreditinstitut med säte i ett land inom EES
samt hos andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av
tillsynsregler som av Finansinspektionen bedömts motsvara dem som
fastställs i gemenskapslagstiftningen.
Kontot får ha en bindningstid på högst 12 månader. Oavsett
bindningstid måste medlen vara tillgängliga för fonden med omedelbar
verkan efter uppsägning.
11 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av
21 och 22 §§, ingå insättningar i ett och samma kreditinstitut eller i
kreditinstitut som ingår i en och samma koncern till högst 20 procent av
fondens värde.
Derivatinstrument

12 § Medel i en värdepappersfond får placeras i finansiella derivatinstrument som omsätts på en reglerad marknad enligt 3 §, om
1. de underliggande tillgångarna utgörs av
− fondpapper,
− penningmarknadsinstrument,
− finansiella index,
− räntesatser,
− växelkurser, eller
− utländska valutor, och
2. fonden får placera i dessa typer av tillgångar enligt sina
fondbestämmelser.
Medel får också placeras i finansiella derivatinstrument som handlas
direkt mellan parterna och vars underliggande tillgångar utgörs av någon
av de tillgångar som anges i första stycket, om
1. motparten vid avtalet omfattas av tillsyn och tillhör de kategorier av
företag som godkänts som motparter av Finansinspektionen, och
2. derivatinstrumenten är föremål för tillförlitlig och kontrollerbar
värdering från dag till dag samt att de vid varje tidpunkt, på fondbolagets
initiativ, kan säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande
transaktion till ett rimligt värde.
28

s. 29 Kontrollera mot PDF

13 § De begränsningar som anges i 21 och 22 §§ gäller för placeringar
enligt 12 § i finansiella derivatinstrument. Dessutom får exponeringen
mot de underliggande tillgångarna inte sammanlagt överstiga de gränser
som anges i 6 §. Denna begränsning gäller dock inte om det är fråga om
ett indexbaserat derivatinstrument som ingår i en indexfond enligt 7 §.
En värdepappersfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till
derivatinstrument får inte överskrida fondens nettovärde.
Exponeringarna skall beräknas med hänsyn till värdet av de
underliggande tillgångarna, motpartsrisken, kommande marknadsrörelser,
derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som finns tillgänglig
för att lösa in instrumenten.
Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar ett
derivatinstrument, skall även detta beaktas när kraven enligt första och
andra styckena uppfylls.
14 § I en värdepappersfond får, med de begränsningar som anges i 21
och 22 §§, exponeringen mot en och samma motpart vid transaktioner
med sådana derivatinstrument som avses i 12 § andra stycket uppgå till
högst 10 procent av fondens värde, när motparten är ett sådant
kreditinstitut som anges i 10 §. I andra fall får exponeringen uppgå till
högst 5 procent av fondens värde.
Fondandelar

15 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i
1. andra värdepappersfonder,
2. fondföretag som uppfyller förutsättningarna i 1 kap. 8 § och
3. specialfonder och fondföretag som uppfyller förutsättningarna i
1 kap. 10 § och som
a) gör kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i detta
kapitel med kapital från allmänheten,
b) tillämpar principen om riskspridning,
c) är öppna för utträde och ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt
det som ges andelsägare i en värdepappersfond, samt
d) för varje räkenskapsår lämnar årsberättelse och halvårsredogörelse
som innehåller sådan information som är nödvändig för att man skall
kunna bedöma tillgångarna, ansvarsfrågor, avkastning och händelser som
inträffat under den aktuella rapporteringsperioden.
Medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller
fondföretag enligt första stycket bara om dessa, enligt sina
fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst 10 procent av
sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag.
16 § I en värdepappersfond får det, med de begränsningar som följer av
19 §, ingå andelar i en och samma fond eller ett och samma fondföretag
med högst 20 procent av värdepappersfondens värde.

29

s. 30 Kontrollera mot PDF

Placeringar i sådana andelar som avses i 15 § första stycket 3 får
sammanlagt uppgå till högst 30 procent av en värdepappersfonds värde.
17 § Medel i en värdepappersfond får placeras i andelar i en annan fond
eller i ett annat fondföretag även om värdepappersfonden därigenom
kommer att överskrida någon av de gränser som anges i 6, 11, 14, 21 och
22 §§.
18 § Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i
fondandelar enligt 15 §, skall det i informationsbroschyren och
faktabladet anges den högsta avgift för förvaltning av fonden som kan tas
ut av fondbolaget och som kan tas ut i de fonder eller fondföretag som
fondmedlen avses att placeras i. Vidare skall i årsberättelsen anges en
högsta procentsats för de avgifter som tas ut av fondbolaget för
förvaltningen av värdepappersfonden och som tas ut i de fonder och
fondföretag som fondmedlen placeras i.
Om medel i en värdepappersfond placeras i andelar i en fond eller
fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma
fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförvaltare som direkt
eller indirekt har samma ledning eller ägare som värdepappersfondens
fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen
av andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har
placerats i.
Generella begränsningar

19 § Tillgångarna i 6 och 7 §§ samt i 16 § första stycket får inte
överstiga
1. för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild
emittent gett ut,
2. för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de
instrument som getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna
eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller
kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något allmänt
internationellt organ i vilket ett eller flera länder inom EES är
medlemmar,
3. för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som
getts ut av en och samma emittent om de inte är utgivna eller garanterade
av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett
land inom EES eller av något allmänt internationellt organ i vilket ett
eller flera länder inom EES är medlemmar, och
4. för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna
i fonden eller fondföretaget.
De gränsvärden som anges i första stycket 2–4 behöver inte iakttas vid
förvärvstillfället, om bruttomängden av skuldförbindelserna eller
penningmarknadsinstrumenten eller nettomängden av de andelar som är
föremål för emission då inte kan beräknas.

30

s. 31 Kontrollera mot PDF

20 § Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med
sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av ett aktiebolag.
Om ett fondbolag förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfonder, gäller bestämmelsen i första stycket det sammanlagda
aktieinnehavet i fonderna.
21 § Medel i en värdepappersfond får inte med stöd av 6 § första
stycket 1 och 2 samt 11 och 14 §§ placeras så att exponeringar, mot ett
och samma företag eller mot företag i en och samma koncern tillsammans
överstiger 20 procent av fondens värde.
22 § Medel i en värdepappersfond får inte med stöd av 6, 11, 13 och
14 §§ placeras så att exponeringar, mot ett och samma företag eller mot
företag i en och samma koncern tillsammans överstiger 35 procent av
fondens värde.
23 § Fondbolaget får inte i fondverksamheten
1. ta upp eller bevilja penninglån,
2. gå i borgen, eller
3. sälja fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument
eller fondandelar som fonden inte förfogar över.
Fondbolaget får trots första stycket ta kortfristiga lån till ett belopp
motsvarande högst 10 procent av fondens värde.
Allmänna bestämmelser

24 § Finansinspektionen får för en enskild värdepappersfond tillåta
avvikelse från de villkor som anges i 6−8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § under
sex månader från det att verksamheten påbörjades, om bestämmelserna
om lämplig fördelning av placeringarna i 1 § följs.
25 § Om tillgångar i en värdepappersfond efter ett förvärv eller en
insättning kommer att överskrida någon av gränserna i detta kapitel skall
tillgångarna avyttras eller uttag göras i motsvarande omfattning så snart
det lämpligen kan ske. Skälig hänsyn skall då tas till fondandelsägarnas
intressen.
26 § I en värdepappersfond får det ingå likvida medel som behövs för
förvaltningen av fonden.
Ett fondbolag får använda sig av derivatinstrument i syfte att
effektivisera förvaltningen av tillgångarna i en värdepappersfond.
Fondbolaget skall därvid tillämpa de bestämmelser i detta kapitel som
gäller för placeringar i derivatinstrument.

31

s. 32 Kontrollera mot PDF

6 kap. Förvaltning av specialfonder
Inlösen och förvärv av fondandelar

1 § Fondbestämmelser för en specialfond får, efter godkännande av
Finansinspektionen, innehålla bestämmelser som begränsar andelsägarnas
rätt att få sina andelar inlösta eller som begränsar möjligheten att förvärva
fondandelar. En specialfond måste dock vara öppen för försäljning och
inlösen av andelar minst en gång per kalenderår.
Spridning och hantering av risker

2 § En specialfond skall ha en lämplig fördelning av placeringar med
hänsyn till principen om riskspridning.
Bestämmelserna i 5 kap. 2 § om riskhantering skall tillämpas även av
fondbolag som förvaltar specialfonder.
Placeringsbestämmelser

3 § Vid placeringen av medel i en specialfond gäller bestämmelserna i
5 kap. om inte Finansinspektionen har tillåtit särskilt undantag.
Derivatinstrumenten får dock ha andra underliggande tillgångar än de
som anges i 5 kap. 12 §, om instrumenten handlas på en finansiell
marknad och inte medför en skyldighet att fysiskt leverera eller ta emot
den underliggande tillgången.
Särskild information

4 § Det skall i all information som lämnas om fonden framgå att det är
fråga om en specialfond.
Risknivå

5 § Ett fondbolag skall för varje specialfond som det förvaltar beräkna
och redovisa fondens risknivå med ett av Finansinspektionen godkänt
riskmått.

7 kap. Förvaltning av andras finansiella instrument
1 § Ett fondbolag som enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 har tillstånd att
förvalta någon annans finansiella instrument får, efter tillstånd av
Finansinspektionen, som ett led i verksamheten
1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som
ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,
2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och
3. lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som
avses i 5 kap.
32

s. 33 Kontrollera mot PDF

Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt första stycket 2
skall genast avskiljas och sättas in på konto hos kreditinstitut.
2 § Ett fondbolaget får inte placera en investerares tillgångar i andelar i
en investeringsfond eller ett fondföretag som fondbolaget förvaltar, direkt
eller på uppdrag av någon annan fondförvaltare, om inte investeraren har
godkänt detta på förhand.

8 kap. Sammanläggning och delning av en investeringsfond
1 § Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga
samman investeringsfonder som det förvaltar. Tillstånd till en
sammanläggning skall lämnas om
1. åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen,
2. de fonder som skall läggas samman har placeringsinriktning och
fondbestämmelser som är likartade, samt
3. sammanläggningen inte är olämplig från allmän synpunkt.
Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en
investeringsfond som det förvaltar. Tillstånd till en delning skall lämnas
om åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen.
Ett fondbolag som har fått tillstånd till en sammanläggning eller en
delning skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden
och Finansinspektionens beslut. Denna information skall också finnas att
tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En sammanläggning eller
delning får verkställas tidigast tre månader från dagen för
Finansinspektionens beslut.
2 § En investeringsfond får inte ombildas till någon annan typ av fond
eller företag för kollektiva investeringar.

9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en
investeringsfond
1 § Ett fondbolags förvaltning av en investeringsfond skall omedelbart
tas över av fondens förvaringsinstitut om
1. Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva
fondverksamhet,
2. fondbolaget har trätt i likvidation, eller
3. fondbolaget har försatts i konkurs.
Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en investeringsfond, skall förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet vid den tidpunkt
då verksamheten upphör.
Ett fondbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen överlåta
förvaltningen av en investeringsfond till ett annat fondbolag.
Ett övertagande enligt andra eller tredje stycket får ske tidigast tre
månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om
inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.
33

s. 34 Kontrollera mot PDF

2 § Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en
investeringsfond från ett fondbolag skall snarast överlåta förvaltningen av
fonden till ett annat fondbolag om Finansinspektionen tillåter det. I annat
fall skall investeringsfonden upplösas genom att tillgångarna i fonden
säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till fondandelsägarna.
3 § Om en fondandelsägare inte har anmält sitt innehav inom fem år efter
det att medel som utskiftats enligt 2 § har kunnat kvitteras ut, har
fondandelsägaren förlorat sin rätt att lyfta medlen. Sådana medel samt
andra restbelopp som inte har kunnat skiftas ut till andelsägarna skall
tillfalla allmänna arvsfonden.
4 § Information om följande förändringar i fråga om en investeringsfond
skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt finnas att tillgå hos
fondbolaget och förvaringsinstitutet, nämligen att
1. förvaltningen av fonden skall överlåtas till en annan fondförvaltare,
2. förvaltningen av fonden skall övertas av förvaringsinstitutet, och
3. förvaringsinstitutet har beslutat att överlåta förvaltningen av fonden
till en fondförvaltare eller att upplösa fonden.
Kungörandet skall i fall som avses i första stycket 1 göras av det
överlåtande fondbolaget och i övriga fall av förvaringsinstitutet.
Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet
på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.
5 § Om förvaltningen av en investeringsfond har övertagits av en ny
förvaltare, skall denne fullgöra de förpliktelser avseende fonden som
tidigare förvaltare har på grund av denna lag.
Ett förvaringsinstitut får inte utöva rösträtt för aktier som ingår i en
investeringsfond som institutet förvaltar.
6 § För sin förvaltning med anledning av upphörande eller överlåtelse av
en investeringsfond har ett förvaringsinstitut rätt till skälig ersättning ur
fonden. Ersättningens storlek skall godkännas av Finansinspektionen.

10 kap. Tillsyn
Upplysningsskyldighet

1 § Fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 7 och 9 §§,
fondföretag som avses i 1 kap. 8 och 10 §§ samt förvaringsinstitut står
under Finansinspektionens tillsyn. Dessa skall lämna inspektionen de
upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande
omständigheter som inspektionen begär.
De fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som anges i första
stycket skall med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens
verksamhet.

34

s. 35 Kontrollera mot PDF

Samarbete med utländska behöriga myndigheter

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen får en behörig myndighet i ett
annat land inom EES genomföra en undersökning hos filialen till ett
sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 7 §.
3 § Finansinspektionen skall lämna de uppgifter som en behörig
myndighet behöver för sin tillsyn över ett förvaltningsbolag och ett
fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES och som driver
verksamhet enligt 1 kap. 7 eller 8 §.
Ägarprövning

4 § Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett fondbolag, som medför
att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, får
ske bara efter tillstånd av Finansinspektionen. Detsamma gäller ett
förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till
eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för
samtliga aktier eller så att fondbolaget blir dotterföretag.
Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte
eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren
skall få behålla de aktier som erhållits. Förvärvaren skall ansöka om
tillstånd till ett sådant förvärv inom sex månader från det att aktierna
erhållits.
Om ett förvärv enligt första stycket skulle innebära att fondbolaget blev
ett dotterföretag till eller kom under bestämmande inflytande av ett
förvaltningsbolag som är auktoriserat i ett annat land inom EES, moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som
annars har ett bestämmande inflytande över ett sådant företag, får frågan
om tillstånd avgöras först efter samråd med de behöriga myndigheterna i
detta land.
5 § Tillstånd skall ges till förvärv som avses i 4 §, om det kan antas att
förvärvaren inte kommer att motverka en sund utveckling av bolagets
verksamhet och om förvärvaren i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt
inflytande över ledningen av ett fondbolag. Tillstånd får inte ges, om
förvärvaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och
någon annan, skall tillstånd ges endast om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av fondbolaget.
Finansinspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv
skall genomföras.
Finansinspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt denna
paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

35

s. 36 Kontrollera mot PDF

6 § Den som avser att avyttra ett kvalificerat innehav eller en så stor del
av ett kvalificerat innehav att innehavet därigenom kommer att understiga
någon av de i 4 § första stycket angivna gränserna skall underrätta
Finansinspektionen om detta.
7 § När ett fondbolag får kännedom om att aktier i bolaget blivit föremål
för ett sådant förvärv som avses i 4 § eller för en sådan avyttring som
avses i 6 §, skall bolaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till
Finansinspektionen.
När ett fondbolag i annat fall får kännedom om att det har nära
förbindelser med någon annan, skall bolaget snarast anmäla det till
Finansinspektionen.
Ett fondbolag skall årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på
de aktieägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt
storleken på innehaven.
8 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i ett fondbolag,
skall den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår
i dess ledning till Finansinspektionen.
9 § Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier utövar eller kan antas
komma att utöva sitt inflytande på ett sätt som motverkar en sund
utveckling av verksamheten i fondbolaget, får Finansinspektionen besluta
att ägaren vid stämman i bolaget inte får företräda fler aktier än som
motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Detsamma gäller, om en
sådan ägare i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller har
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om
tillstånd till ett förvärv som avses i 4 §, får Finansinspektionen besluta att
ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av
ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett
kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid
stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Finansinspektionen får förelägga en ägare som avses i första stycket att
avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat.
En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra
så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens
beslut.
10 § Aktier som omfattas av ett förbud eller föreläggande enligt 9 § skall
inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss del av
aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet
skall få utövas, om inte förvaltare har förordnats enligt 11 §.
11 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ansöka hos
tingsrätten att rätten förordnar en lämplig person att som förvaltare

36

s. 37 Kontrollera mot PDF

företräda sådana aktier som enligt 9 § inte får företrädas av ägaren. En
sådan ansökan prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sitt hemvist,
eller om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt.
En förvaltare har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg.
Ersättningen skall betalas av ägaren till aktierna och skall på begäran
förskotteras av fondbolaget. Om den betalningsskyldige inte godtar
förvaltarens anspråk, fastställs ersättningen av tingsrätten.
Nära förbindelser

12 § Om ett fondbolag har nära förbindelser med någon annan och det
hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, får Finansinspektionen förelägga innehavare av aktier som medför att förbindelserna är nära att
avyttra så stor del av aktierna att så inte längre är fallet.
Finansinspektionen får även besluta att den eller de som omfattas av ett
föreläggande enligt första stycket inte får företräda aktierna vid stämman
i bolaget. I så fall skall bestämmelserna i 11 § tillämpas.
Hur tillsynen skall bedrivas

13 § Finansinspektionen skall vid sin tillsyn av fondbolagen och
förvaringsinstituten se till att en sund utveckling av verksamheten
främjas.
Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett fondbolag
eller ett förvaringsinstitut när inspektionen anser att det är nödvändigt.
14 § Finansinspektionen får kalla till sammanträde med ett fondbolags
styrelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid sådant sammanträde
och delta i överläggningarna.
15 § Finansinspektionen får för varje fondbolag förordna en revisor att
med övriga revisorer delta i revisionen av bolaget. Inspektionen får när
som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.
Revisorn har rätt att få skäligt arvode av bolaget för sitt arbete.
Arvodets storlek bestäms av Finansinspektionen.
Rapporteringsskyldighet för revisor och särskild granskare

16 § En revisor skall omgående rapportera till Finansinspektionen om
han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett fondbolag får
kännedom om förhållanden som kan
1. utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar
fondbolagets verksamhet,
2. påverka fondbolagets fortsatta drift negativt, eller
3. leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 10 kap. 30 eller 31 §
aktiebolagslagen (1975:1385).

37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon
får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande
av uppdrag som revisorn har i fondbolagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med fondbolaget.
17 § Vad som sägs om revisorns skyldighet i 16 § skall gälla även för
särskild granskare som utsetts enligt 11 kap. 21 § aktiebolagslagen
(1975:1385) i ett fondbolag.
Ingripanden mot fondbolag

18 § Om ett fondbolag har fattat beslut som strider mot denna lag eller
någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift
som meddelats med stöd av sådan författning, mot fondbestämmelserna
eller mot bolagsordningen, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet
av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga
fondbolaget att göra rättelse, om det är möjligt.
19 § Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett fondbolag skall
återkallas av Finansinspektionen om fondbolaget
1. inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat driva sådan
verksamhet som tillståndet avser,
2. har förklarat sig avstå från tillståndet,
3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan
verksamhet som tillståndet avser,
4. fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat
otillbörligt sätt,
5. inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd, eller
6. genom att överträda en bestämmelse som avses i 18 § eller på annat
sätt visat sig olämpligt att driva sådan verksamhet som tillståndet avser.
Om någon som ingår i fondbolagets ledning inte uppfyller de krav som
ställs i denna lag, får tillståndet återkallas på den grunden bara om
Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i
fondbolagets ledning och han eller hon, sedan en av inspektionen
bestämd tid av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i ledningen.
Om fondbolagets egna medel understiger vad som föreskrivs i 2 kap.
8−10 §§ får Finansinspektionen förelägga bolaget att inom tre månader
täcka bristen eller upphöra med verksamheten. Motsvarande gäller om ett
fondbolag som har tillstånd enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 inte
uppfyller det ytterligare kapitalkrav som anges i 2 kap. 11 §.
Har fondbolaget tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella
instrument, skall tillståndet för den verksamheten återkallas om bolaget
inte har fullgjort sina skyldigheter enligt lagen (1999:158) om
investerarskydd, och inte har vidtagit rättelse inom ett år från det att
Finansinspektionen har förelagt bolaget att fullgöra sina skyldigheter med
upplysning att dess tillstånd annars kan komma att återkallas.

38

s. 39 Kontrollera mot PDF

20 § I de fall som avses i 19 § första stycket 1, 3 och 6 får i stället
varning meddelas om det är tillräckligt.
21 § Finansinspektionen skall omedelbart underrätta behöriga myndigheter i de andra länder inom EES där ett fondbolag utbjuder andelar i en
värdepappersfond som bolaget förvaltar, när
1. åtgärd enligt 18–20 §§ har vidtagits mot bolaget, och
2. uppskov med inlösen av fondandelar enligt 4 kap. 13 § första stycket
har anmälts till inspektionen.
22 § Har Finansinspektionen av behörig myndighet i ett annat land inom
EES underrättats om att ett fondbolag överträtt föreskrifter som i det
landet gäller för bolaget, får inspektionen vidta de i 18–20 §§ angivna
åtgärderna mot bolaget, om det föreligger någon omständighet som avses
där. Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det andra
landet om vilka åtgärder som vidtas.
Ingripanden mot utländska företag

23 § Om ett förvaltningsbolag som är hemmahörande i ett annat land
inom EES, efter anmälan enligt 1 kap. 7 § driver verksamhet här i landet
från filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster och då
överträder denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet,
får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse.
Om
förvaltningsbolaget
inte
följer
föreläggandet,
skall
Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda
förvaltningsbolaget att göra nya åtaganden här i landet. Innan förbud
meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets
hemland. I brådskande fall får Finansinspektionen meddela förbud utan
föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och
Europeiska kommissionen skall då underrättas så snart som möjligt.
Har Finansinspektionen vidtagit en åtgärd utan föregående
underrättelse till hemlandsmyndigheten skall inspektionen undanröja sitt
beslut om kommissionen beslutat att så skall ske.
24 § Om ett förvaltningsbolag som är hemmahörande i ett annat land
inom EES och efter anmälan enligt 1 kap. 7 § driver verksamhet här i
landet från filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, har fått
sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet, skall Finansinspektionen
genast förbjuda bolaget att göra nya åtaganden i Sverige.
25 § Om ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige efter anmälan
enligt 1 kap. 8 § överträder denna lag eller på annat sätt visar sig
olämpligt att driva sådan verksamhet, får Finansinspektionen förelägga
företaget att göra rättelse. Om rättelse inte sker, får inspektionen förbjuda
företaget att göra nya åtaganden här i landet.
39

s. 40 Kontrollera mot PDF

Finansinspektionen skall underrätta behörig myndighet i företagets
hemland om åtgärder som vidtagits med stöd av denna paragraf.
26 § Om ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag som driver
verksamhet i Sverige med stöd av tillstånd enligt 1 kap. 9 respektive 10 §
överträder denna lag eller på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan
verksamhet, får Finansinspektionen vidta de åtgärder som anges i 18–
20 §§.
Finansinspektionen skall underrätta tillsynsmyndigheten i bolagets
eller företagets hemland om åtgärder som har vidtagits med stöd av denna
paragraf.
Ingripanden mot den som saknar tillstånd

27 § Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan
att ha tillstånd till det eller utan att ha följt de anmälningsförfaranden som
föreskrivs i 1 kap. 7 eller 8 §, skall Finansinspektionen förelägga denne
att upphöra med verksamheten.
Är det osäkert om verksamheten omfattas av lagen, får
Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de
upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna bedöma om
verksamheten omfattas av lagen.
Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot ett utländskt
företag som mot den som här i landet är verksam för ett sådant företags
räkning.
Vite

28 § Meddelar Finansinspektionen föreläggande eller förbud enligt
denna lag får inspektionen förelägga vite.

11 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,
2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8−10 §§,
3. vilka sundhetskrav som skall uppfyllas av ett fondbolag enligt 2 kap.
18 §,
4. sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som ett fondbolag som
förvaltar någon annans finansiella instrument skall ha enligt 2 kap. 22 §
andra stycket,
5. vilka derivatinstrument ett fondbolag får använda enligt 5 kap. 26 §
andra stycket samt villkor och gränser för detta,
6. hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå skall
utföras enligt 6 kap. 5 §,

40

s. 41 Kontrollera mot PDF

7. vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag
samt förvaringsinstitut skall lämna till Finansinspektionen för dess
tillsynsverksamhet, samt
8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 1 § andra stycket.

12 kap. Överklagande
1 § Finansinspektionens beslut enligt 10 kap. 14 § och 27 § andra stycket
samt beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223) får inte överklagas.
Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud,
föreläggande eller återkallelse skall gälla omedelbart.
2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 1 kap. 5 eller
6 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in,
skall inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får
därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.
Har inspektionen inte meddelat beslut inom sex månader från det att en
sådan förklaring har lämnats, skall det anses som att ansökan har
avslagits.
Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i
2 kap. 12 § första stycket till behörig myndighet i utlandet inom två
månader från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma
tid meddelar beslut enligt fjärde stycket samma paragraf, skall
inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får
därefter begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls.
Om underrättelsen inte har lämnats över inom två månader från det att
en sådan förklaring har meddelats av domstol, skall det anses som att
beslut enligt 2 kap. 12 § fjärde stycket har meddelats.
Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (0000:00)
om införande av lagen (0000:00) om investeringsfonder.

41

s. 42 Kontrollera mot PDF

2.2

Förslag till lag om införande av lagen (0000:00) om
investeringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.
1 § Lagen (0000:00) om investeringsfonder och denna lag träder i kraft
den 1 januari 2004.
2 § Genom lagen (0000:00) om investeringsfonder upphävs lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder och lagen (1990:1115) om
ikraftträdande av lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.
3 § Fondbolag och andra fondförvaltare som vid ikraftträdandet av lagen
(0000:00) om investeringsfonder har tillstånd att driva verksamhet enligt
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder får fortsätta med denna
verksamhet fram till den 13 februari 2007. Under denna tid gäller
bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder.
Ett fondbolag eller annan fondförvaltare som inte har beviljats tillstånd
enligt lagen om investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall
upphöra med sin verksamhet enligt första stycket.
4 § Om fondbestämmelserna för en fond enligt lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder inte har godkänts enligt lagen (0000:00) om
investeringsfonder senast den 13 februari 2007, skall fonden upplösas.
5 § För fonder enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder som
förvaltas av ett fondbolag eller annan fondförvaltare som enligt 3 § andra
stycket skall upphöra med sin verksamhet enligt den lagen skall
bestämmelserna om upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en
investeringsfond i 9 kap. lagen (0000:00) om investeringsfonder
tillämpas. Motsvarande gäller fonder som skall upplösas enligt 4 §.

42

s. 43 Kontrollera mot PDF

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 23 § B och 37 § 3 mom. lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt6 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
23 §7

B. Aktier som är inregistrerade
B. Aktier som är inregistrerade
vid inländsk börs eller noteras på vid inländsk börs eller noteras på
börs,
andelar
i
utländsk
börs,
andelar
i utländsk
värdepappersfonder samt andra investeringsfonder samt andra
värdepapper än aktier som omsätts värdepapper än aktier som omsätts
marknadsmässigt och är av det marknadsmässigt och är av det
slag som anges i 48 kap. 2 § slag som anges i 48 kap. 2 §
inkomstskattelagen (1999:1229) inkomstskattelagen (1999:1229)
tas upp till 75 procent av det tas upp till 75 procent av det
noterade värdet.
noterade värdet.
Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är
föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om
avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier
i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade
aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas
upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det
noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan
försäljning läggas till grund för värderingen.
Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första−tredje styckena
samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det
pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden,
varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på
värdet av tillgångar som ingår i en näringsverksamhet beräknas – under
förutsättning att egendomen är sådan som avses i punkt 2 första stycket
eller sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den
upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt – tillgångarnas
värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under
den ytterligare förutsättningen att de i 43 § andra stycket angivna kraven
iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som
avses i första–tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses
motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i
första–fjärde styckena.
6
7

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
Senaste lydelse 1999:1233.

43

s. 44 Kontrollera mot PDF

Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första–tredje och
femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning
under normala förhållanden.
37 §8 3 mom.
Gåvoskatt utgår för utdelning
Gåvoskatt utgår för utdelning
från en värdepappersfond enligt från en investeringsfond enligt
lagen (1990:1114) om värdepap- lagen (0000:00) om investeringspersfonder till annan än andels- fonder till annan än andelsägare i
ägare i fonden. En sådan utdelning fonden. En sådan utdelning skall
skall vid tillämpning av denna lag vid tillämpning av denna lag anses
utgöra en gåva från fonden.
anses utgöra en gåva från fonden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

8

Senaste lydelse 1998:270.

44

s. 45 Kontrollera mot PDF

2.4

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken9
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.
5 §10
Den omyndiges tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren
placeras i
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller
kommun,
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett
kreditmarknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt
kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen
stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut
här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser
som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga
fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond
3. andelar i en värdepappersfond
som avses i lagen (1990:1114) om som avses i lagen (0000:00) om
värdepappersfonder eller i ett investeringsfonder eller i ett
utländskt fondföretag som är utländskt fondföretag som är
underkastat en offentlig reglering underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet
värdepappersfonder här i landet.
Den omyndiges tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke
lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i fast
egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.
14 kap.
5 §11
Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren
placeras i
1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller
kommun,
2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna
hypoteksbank, Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av
ett kreditmarknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt
kreditinstitut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen
9

Balken omtryckt 1995:974.
Senaste lydelse 1998:272.
11
Senaste lydelse 1998:319.
10

45

s. 46 Kontrollera mot PDF

stämmer överens med den som gäller för banker eller andra kreditinstitut
här i landet, med undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser
som medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga
fordringsägare, eller
3. andelar i en värdepappersfond
3. andelar i en värdepappersfond
som avses i lagen (1990:1114) om som avses i lagen (0000:00) om
värdepappersfonder eller i ett investeringsfonder eller i ett
utländskt fondföretag som är utländskt fondföretag som är
underkastat en offentlig reglering underkastat en offentlig reglering
som väsentligen stämmer överens som väsentligen stämmer överens
med den som gäller för värde- med den som gäller för värdepappersfonder här i landet.
pappersfonder här i landet.
Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke
användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om
allemanssparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av
inteckning i fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda
taxeringsvärdet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

46

s. 47 Kontrollera mot PDF

2.5

Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 12 §§ kupongskattelagen
(1970:624)12 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §13
Kupongskatt skall betalas enligt denna lag till staten för utdelning av
annat slag än som avses i 42 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229)
på aktie i svenskt aktiebolag.
Vad i denna lag sägs om aktie i
Vad i denna lag sägs om aktie i
svenskt aktiebolag gäller även svenskt aktiebolag gäller även
andel i svensk värdepappersfond.
andel i svensk investeringsfond.
2 §14
I denna lag förstås med
avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap.
8 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen
(1982:713),
central värdepappersförvarare: företag som har auktorisation som
central värdepappersförvarare enligt lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument,
egen aktie: aktie som innehas av bolaget självt,
fondbolag:
aktiebolag
som
fondbolag:
aktiebolag
som
utövar fondverksamhet enligt driver fondverksamhet enligt
lagen (1990:1114) om värdepap- lagen (0000:00) om investeringsfonder,
persfonder,
förvaringsinstitut: en bank eller
förvaringsinstitut: en bank eller
ett annat kreditinstitut som enligt ett annat kreditinstitut som enligt
lagen om värdepappersfonder för- lagen om investeringsfonder förtillgångarna
i
en
varar en värdepappersfonds till- varar
gångar och som sköter in- och investeringsfond och som sköter
in- och utbetalningar avseende
utbetalningar avseende fonden,
fonden,
utdelningstillfälle: för avstämutdelningstillfälle: för avstämningsbolag den i 3 kap. 8 § aktie- ningsbolag den i 3 kap. 8 § aktiebolagslagen eller 3 kap. 8 § bolagslagen eller 3 kap. 8 §
försäkringsrörelselagen avsedda försäkringsrörelselagen avsedda
dagen för avstämning och för dagen för avstämning och för
andra aktiebolag liksom i fråga om andra aktiebolag liksom i fråga om
värdepappersfond den dag då investeringsfond den dag då
utdelningen blir tillgänglig för utdelningen blir tillgänglig för
12

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
Senaste lydelse 1999:1240.
14
Senaste lydelse 2000:76.
13

47

s. 48 Kontrollera mot PDF

lyftning,
lyftning,
utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen
del vid utdelningstillfället.
Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen och 12 kap. 1 § försäkringsrörelselagen vid nedsättning
av aktiekapitalet, överkursfonden eller reservfonden samt vid bolagets
likvidation. Till utdelning hänförs också utbetalning till aktieägare vid
bolagets förvärv av egna aktier genom ett förvärvserbjudande som har
riktats till samtliga aktieägare eller samtliga ägare till aktier av ett visst
slag. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av fusionsvederlag till
aktieägare enligt 14 kap. 20 § aktiebolagslagen eller 15 a kap. 16 §
försäkringsrörelselagen till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i
det övertagande företaget.
12 §15
Vid förvaltarregistrering enligt
Vid förvaltarregistrering enligt
3 kap. 10 § andra stycket första 3 kap. 10 § andra stycket första
aktiebolagslagen
meningen
aktiebolagslagen meningen
(1975:1385) eller 3 kap. 10 § (1975:1385) eller 3 kap. 10 §
andra stycket första meningen andra stycket första meningen
försäkringsrörelselagen
försäkringsrörelselagen
(1982:713) gäller bestämmelserna (1982:713) gäller bestämmelserna
i 7 §, 8 § första och andra i 7 §, 8 § första och andra
styckena, 9–11, 20 samt 22 §§ styckena, 9–11, 20 samt 22 §§
denna lag om central värde- denna lag om central värdepappersförvarare i stället för- pappersförvarare i stället förvaltaren. Är fråga om utdelning på valtaren. Är fråga om utdelning på
andel i värdepappersfond gäller andel i en investeringsfond gäller
bestämmelserna i 7 §, 8 § första bestämmelserna i 7 §, 8 § första
och andra styckena, 9–11, 20 samt och andra styckena, 9–11, 20 samt
22 §§ denna lag om central 22 §§ denna lag om central
värdepappersförvarare i stället värdepappersförvarare i stället
förvaringsinstitutet. Uppgift enligt förvaringsinstitutet. Uppgift enligt
7 § första stycket skall lämnas på 7 § första stycket skall lämnas på
sätt som föreskrivs i 7 § andra sätt som föreskrivs i 7 § andra
stycket i samband med registre- stycket i samband med registreringen av andelsinnehavet samt i ringen av andelsinnehavet samt i
övrigt när förvaringsinstitutet övrigt när förvaringsinstitutet
begär det, av den som registre- begär det, av den som registreavser
enligt
lagen
ringen
avser
enligt
lagen ringen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder.
fonder. Fondbolaget är skyldigt att Fondbolaget är skyldigt att
omedelbart lämna förvarings- omedelbart lämna förvaringsinstitutet upplysning om för- institutet upplysning om förhållande som är av betydelse för hållande som är av betydelse för
frågan om innehållande av frågan om innehållande av
15

Senaste lydelse 1998:1485.

48

s. 49 Kontrollera mot PDF

kupongskatt. Om utdelning på kupongskatt. Om utdelning på
andel i värdepappersfond inte andel i en investeringsfond inte
betalats ut på grund av att betalats ut på grund av att
andelsägaren inte registrerats skall andelsägaren inte registrerats skall
inte
innehållas
före
skatt
inte
innehållas
före skatt
utbetalning av utdelning.
utbetalning av utdelning.
En central värdepappersförvarare skall vid redovisning enligt 8 § lämna
uppgift till beskattningsmyndigheten om förvaltning enligt 3 kap. 10 §
andra stycket första meningen aktiebolagslagen eller 3 kap. 10 § andra
stycket första meningen försäkringsrörelselagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

49

s. 50 Kontrollera mot PDF

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om
understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1972:262) om understödsföreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §16
Vid varje tidpunkt skall ett belopp, som täcker summan av dels
försäkringsfonder, dels understödsföreningens övriga skulder, annan fond
än försäkringsfond ej medräknad, vara redovisat i följande slag av
tillgångar, nämligen
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller
garanterats av staten,
2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan,
Svenska skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa eller av
Nordiska investeringsbanken, eller andra skuldförbindelser som utfärdats
av sådan kreditinrättning, dock ej sådana för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar, som medför rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),
3. obligationer som utfärdats eller garanterats av bankaktiebolag,
sparbank eller medlemsbank eller andra fordringsbevis som utfärdats av
sådant bankinstitut eller Riksbanken, dock ej förlagsbevis,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller
garanterade av kommun,
5. obligationer som utfärdats av svenskt näringsföretag och som
offentligen utbjudits av bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, eller
Nordiska investeringsbanken,
6. skuldförbindelser, för vilka föreningen har säkerhet i form av
panträtt på grundval av
inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom
fyra femtedelar eller i annan fastighet inom två tredjedelar av senast
fastställda taxeringsvärde, eller
inteckning i tomträtt, till vilken hör byggnad som är avsedd för
bostads-, kontors-, eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan
tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, med
den ytterligare begränsning som Finansinspektionen kan komma att
föreskriva med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller annan
omständighet,
dock att, utom i fråga om sådant lån till kommun för vilket
inspektionen medgett undantag, byggnad skall, för att säkerheten skall få
godtas, vara brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller i utländskt
försäkringsföretag som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket,

16

Senaste lydelse 1995:1582.

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

7. andra svenska eller utländska värdehandlingar utom sådana som
skall infrias i främmande valuta, om de till art och säkerhet kan anses
jämförliga med värdehandlingar som avses i någon av punkterna 1–6,
8. lån mot säkerhet i föreningens försäkringsbrev inom återköpsvärdet,
9. föreningen tillhörig fastighet eller tomträtt intill de gränser och med
de brandförsäkringsvillkor som enligt 6 gäller beträffande inteckning,
eller
10. värdet av svenskt försäkringsbolags ansvarighet på grund av
försäkringar, som övertagits i återförsäkring.
Förening, som enligt sina stadgar huvudsakligen är avsedd för anställda
i visst eller vissa företag, får även fullgöra i första stycket förskriven
redovisning i sådana av ett eller flera av företagen utfärdade
skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet i värdehandlingar
som avses i samma stycke 1–5 och 7.
Vid tillämpning av första stycket 6 ersätts, om Finansinspektionen har
medgett det
fyra femtedelar av taxeringsvärdet med sjuttio procent av det
uppskattade värdet av fastigheten respektive av byggnad eller annan
egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde fastställts för
egendomen enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till
främjande av bostadsbyggandet, med sjuttiofem procent av pantvärdet,
samt
två tredjedelar av taxeringsvärdet med sextio procent av egendomens
uppskattade värde.
Med uppskattat värde avses det värde som understödsföreningen har
bestämt på grundval av särskild värdering. Har medgivande enligt tredje
stycket lämnats får belopp som dittills har redovisats enligt första
stycket 6 dock redovisas på samma sätt även i fortsättningen.
Utan hinder av första och andra
Utan hinder av första och andra
styckena får ett belopp, som svarar styckena får ett belopp, som svarar
mot högst en femtedel av mot högst en femtedel av
försäkringsfonder,
föreningens
försäkringsfonder, föreningens
redovisas i andra värdehandlingar redovisas i andra värdehandlingar
än som förut sagts, dock ej i aktier än som förut sagts, dock inte i
eller i andelar i värdepappersfond, aktier eller i andelar i en
och i tillgångar som nämns i första investeringsfond, och i tillgångar
stycket 9 utöver där angiven gräns. som nämns i första stycket 9
utöver där angiven gräns.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

51

s. 52 Kontrollera mot PDF

2.7

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385)17
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
16 §
Ingår
aktier
i
en
Ingår
aktier
i
en
värdepappersfond enligt lagen investeringsfond enligt lagen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder,
fonder, skall i aktiebrev och i skall i aktiebrev och i aktieboken i
för
fondandelsägarna
aktieboken i stället för fondandels- stället
ägarna införas det fondbolag, som införas det fondbolag, värdeförvaltar fonden, jämte fondens pappersbolag, eller kreditinstitut
beteckning.
som förvaltar fonden, jämte
fondens beteckning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

17

Lagen omtryckt 1993:150.

52

s. 53 Kontrollera mot PDF

2.8

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 b §, 3 kap. 16 §, 7 kap. 10 b och
10 c §§ försäkringsrörelselagen (1982:713)18 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.
3 b §19
Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av
följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:
1. a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp
eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera
personers liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,
b) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,
2. a) försäkring som utfaller vid giftermål,
b) försäkring som utfaller vid födelse,
3. försäkring som avses i
3. försäkring som avses i
klasserna 1 a och 2 som är klasserna 1 a och 2 som är
anknuten till fonder vilka förvaltas anknuten till fonder vilka förvaltas
av fondförvaltare som har rätt att av fondförvaltare som har rätt att
utöva fondverksamhet enligt lagen driva fondverksamhet enligt lagen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder
(fondförsäkring),
fonder (fondförsäkring),
4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än
fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss
ålder och som inte får sägas upp av försäkringsbolaget eller får sägas upp
endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om de risker som hänför sig till varje
försäkringsklass.
3 kap.
16 §
Ingår aktier i en investeringsIngår aktier i en värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om fond enligt lagen (0000:00) om
värdepappersfonder, skall i stället investeringsfonder, skall i stället
för fondandelsägarna det fond- för fondandelsägarna det fondbolag som förvaltar fonden samt bolag, värdepappersbolag eller
fondens beteckning föras in i kreditinstitut som förvaltar fonden
samt fondens beteckning föras in i
aktiebreven och i aktieboken.
aktiebreven och i aktieboken.

18
19

Lagen omtryckt 1995:1567.
Senaste lydelse 1999:600.

53

s. 54 Kontrollera mot PDF

7 kap.
10 §20
För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som
anges i andra–sjätte styckena och 10 a–10 d §§, följande tillgångar
användas:
1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en
svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för.
2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska
gemenskaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.
3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun
eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in
offentlig uppbörd svarar för.
4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella
organisationer svarar för.
5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare som
har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1–4
svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars
verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får
för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen
svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning
längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.
5a. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premieperioder avtalats och fordringarna avser premier som inte förfallit till
betalning för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning
upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet,
om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid dröjsmål med
betalningen.
6. Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom
återköpsvärdet.
7. Medel på konto i svensk eller utländsk bank.
8. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett kreditinstitut eller
ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 3 kap. 4 § första stycket 4
och 5 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse svarar för. Med kreditinstitut avses bank, kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges
allmänna hypoteksbank.
9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för.
10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag
eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.
11. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som
har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett
publikt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med
undantag av bolag som avses i 12.
12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som
har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt
20

Senaste lydelse 1999:1124.

54

s. 55 Kontrollera mot PDF

bolag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana
tillgångar som anges i 13.
13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan
egendom.
14. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de
som anges i 1–4 och 8–10 svarar för och som panträtt i fastighet eller
tomträtt lämnats som säkerhet för. Panträtten skall ligga inom en viss
andel av fastighetens eller tomträttens värde. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall meddela föreskrifter om
andelens storlek och om värdering av fastigheter och tomträtter för
tillämpningen av bestämmelserna i denna punkt.
15. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de
som anges i 1−4 och 8−10 svarar för och som annan betryggande
säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för.
16. Kassa.
17. Andelar i investeringsfonder
17. Andelar i fonder vilka
förvaltas av fondförvaltare som och i sådana fondföretag som
har rätt att utöva fondverksamhet avses i 1 kap. 8 § lagen (0000:00)
enligt lagen (1990:1114) om om investeringsfonder, om de
tillgångarna
värdepappersfonder,
om
de förvaltade
förvaltade tillgångarna huvud- huvudsakligen består av tillgångar
får
användas
för
sakligen består av tillgångar som som
får användas för skuldtäckning. skuldtäckning. Vid tillämpningen
Vid tillämpningen av denna punkt av denna punkt krävs inte en sådan
krävs inte en sådan anmälan från anmälan från fondförvaltaren som
fondförvaltaren som avses i 7 b § avses i 1 kap. 8 § samma lag.
andra stycket samma lag.
18. Beslutad överskjutande skatt.
19. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsbolaget (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.
Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, får endast
användas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är
föremål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.
Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har
getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under
förutsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första
stycket 1.
Utländska tillgångar som avses i första stycket 2–4, 7 och 9–12 får
användas för skuldtäckning i den mån det följer av föreskrifter som
meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt
1. såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska
centralbanker som avses,
2. såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer
som avses, samt
3. såvitt angår första stycket 3, 7 och 9–12, om vilka stater de
rättssubjekt som avses skall vara belägna eller ha sitt säte i.
55

s. 56 Kontrollera mot PDF

Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte
belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.
För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuldtäckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara
brandförsäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och
tomträtter som utgör säkerhet för skuldförbindelser enligt första
stycket 14.
Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av
bestämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i
första stycket 11 och 12.
Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även
andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får
användas för skuldtäckning.
10 b §21
Av det belopp som skall skuldtäckas får en andel om högst
– 75 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 7–
10, varav högst 50 procentenheter får motsvaras av tillgångar som anges i
10 § första stycket 10,
– 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 11,
– 25 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första
stycket 12–14,
– 10 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 15
och
– 3 procent motsvaras av tillgångar som anges i 10 § första stycket 16.
Andra fondpapper än som avses i 10 § första stycket 17 och 10 a §
första stycket 1, och som inte omsätts på någon reglerad marknad som är
öppen för allmänheten, får uppgå till högst 10 procent av de tillgångar
som används för skuldtäckning.
Vid tillämpningen av bestämVid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall även melserna i första stycket skall även
beaktas ett försäkringsbolags beaktas ett försäkringsbolags
indirekta ägande av tillgångar indirekta ägande av tillgångar
genom dess innehav av andelar i genom dess innehav av andelar i
värdepappersfonder eller place- investeringsfonder eller placeringar i utländska fondföretag som ringar i fondföretag som används
för skuldtäckning.
används för skuldtäckning.
Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga
avvikelser från de begränsningar som anges i första och andra styckena.
Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen också medge
avvikelser, som inte är tillfälliga, från begränsningarna i första stycket
första–fjärde strecksatserna.
Sådana avvikelser som anges i fjärde stycket får även medges om
1. det på grund av ändrade antaganden om ränta krävs en väsentlig
ökning av livförsäkringsavsättningarna,

21

Senaste lydelse 2001:347.

56

s. 57 Kontrollera mot PDF

2. en anpassning till begränsningarna i första och andra styckena skulle
medföra väsentliga men för kapitalförvaltningen, och
3. bolaget har särskilda förutsättningar för att tillgodose kraven i 9 a §
andra och tredje meningarna.
10 c §22
Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av
det belopp som skall skuldtäckas:
1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller
byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller
egendomarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en
investering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.
2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper
som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser
från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.
3. Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper
som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser
från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som
anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av
sådana tillgångar får uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall
skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas
med aktier från samma emittent får dock inte överstiga fem procent av
det belopp som skall skuldtäckas.
4. Tio procent om placeringen
4. Tio procent om placeringen
utgörs av andelar i värdepappers- utgörs av andelar i investeringsfonder som förvaltas av samma fonder eller sådana fondföretag
fondbolag eller fondföretag, om som avses i 1 kap. 8 § lagen
inte annat medges av Finans- (0000:00) om investeringsfonder
som
förvaltas
av
samma
inspektionen.
fondförvaltare, om inte annat
medges av Finansinspektionen.
Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på
motsvarande sätt för grupper av emittenter eller låntagare med inbördes
anknytning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller
juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon
av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de
övriga i gruppen, eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan
inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i
betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.
Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första
stycket 1–5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får inom
de ramar som anges i första stycket meddela ytterligare föreskrifter om
lämplig riskspridning.

22

Senaste lydelse 1999:600.

57

s. 58 Kontrollera mot PDF

Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge tillfälliga
avvikelser från de begränsningar som anges i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

58

s. 59 Kontrollera mot PDF

2.9

Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617)23
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.
2 §24
En bank får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel,
1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer eller andra
jämförbara fordringsrätter,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit
och kredit mot panträtt i fast egendom eller i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva
fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7. medverka vid värdepappersemissioner,
8. lämna ekonomisk rådgivning,
9. förvara värdepapper,
10. bedriva rembursverksamhet,
11. vara förvaringsinstitut för
11. vara förvaringsinstitut för
värdepappersfonder under de för- investeringsfonder under de förutsättningar som föreskrivs i lagen utsättningar som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder,
fonder,
12. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
13. tillhandahålla inkassotjänster,
14. tillhandahålla bankfackstjänster,
15. driva valutahandel,
16. driva värdepappersrörelse under de förutsättningar som föreskrivs i
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, samt
17. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
En bank får vidare driva verksamhet som har naturligt samband med
inlåning eller med verksamhet som anges i första stycket 1–15.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet en bank får
bedriva.
Om det finns särskilda skäl får en bank tillåtas att tillhandahålla posttjänster. Frågor om sådant tillstånd prövas av Finansinspektionen.

23
24

Lagen omtryckt 1996:1001.
Senaste lydelse 2002:661.

59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas
dock av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

60

s. 61 Kontrollera mot PDF

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § lagen (1991:980)25
om handel med finansiella instrument skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §26

I denna lag betyder
finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse
avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
fondpapper: aktie och obligation
fondpapper: aktie och obligation
samt sådana andra delägarrätter samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna eller fordringsrätter som är utgivna
för allmän omsättning, andel i för allmän omsättning, fondandel
värdepappersfond och aktieägares och aktieägares rätt gentemot den
rätt gentemot den som för hans som för hans räkning förvarar
räkning förvarar aktiebrev i ett aktiebrev i ett utländskt bolag
(depåbevis),
utländskt bolag (depåbevis),
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
anmält avvecklingssystem: vad som anges i 2 § lagen (1999:1309) om
system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.
2 kap.
1 §27
Vid emissioner som avses i 2 § och erbjudanden som avses i 3 §, som
är riktade till en öppen krets, skall prospekt upprättas om summan av de
belopp som till följd av emissionen eller erbjudandet kan komma att
erläggas uppgår till minst 300 000 kronor. Ett sådant prospekt skall
innehålla de upplysningar som, med hänsyn till de finansiella instrument
som avses, behövs för en välgrundad bedömning av emissionen eller
erbjudandet.
Prospekt behöver inte upprättas om
1. emissionen eller erbjudandet görs av en stat inom EES,
2. emissionen eller erbjudandet
2. emissionen eller erbjudandet
avser andelar i en värdepappers- avser andelar i en investeringsfond
fond eller i ett utländskt fond- eller i ett sådant fondföretag som
företag med säte i ett land inom avses i 1 kap. 8 § lagen (0000:00)
om investeringsfonder,
EES,
3. emissionen eller erbjudandet avser fordringsrätter med kortare löptid
än ett år,

25

Lagen omtryckt 1992:558.
Senaste lydelse 1999:1311.
27
Senaste lydelse 1992:1713.
26

61

s. 62 Kontrollera mot PDF

4. lägsta beloppet som skall erläggas av en enskild investerare är
300 000 kronor eller mer.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från skyldigheten att
upprätta prospekt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

62

s. 63 Kontrollera mot PDF

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 b § och 2 kap. 5 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
3 b §28
Tillstånd enligt 3 § 2 behövs inte för verksamhet som bedrivs av den
som är registrerad som försäkringsmäklare enligt 3 § första stycket 1 och
2 lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, om
1. verksamheten endast är en
1. verksamheten endast är en
sidoverksamhet till försäkrings- sidoverksamhet till försäkringsmäklarrörelsen och enbart avser mäklarrörelsen och enbart avser
andelar i värdepappersfonder eller andelar i investeringsfonder eller
sådana utländska fondföretag som sådana fondföretag som avses i
avses i 7 a och 7 b §§ lagen 1 kap. 8 och 10 §§ lagen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder,
fonder,
2. kunders order vidarebefordras
2. kunders order vidarebefordras
endast direkt till fondbolag och endast direkt till fondbolag och
utländska fondföretag som avses fondföretag som avses i 1, och
i 1, och
3. mäklaren i denna verksamhet inte tar emot kunders medel eller
fondandelar.
2 kap.
5 §29
Ett värdepappersbolag skall när verksamheten påbörjas ha ett bundet
eget kapital som vid tidpunkten för beslut om tillstånd enligt 1 §
motsvarar minst
1. fem miljoner euro om bolagets verksamhet skall innefatta mottagande av medel på konto enligt 3 kap. 4 § 4,
2. 730 000 euro om bolaget skall bedriva verksamhet som avses i
1 kap. 3 § 3 eller 5,
3. 125 000 euro om inte högre belopp krävs enligt 1 eller 2, och
4. 50 000 euro om bolaget skall
4. 50 000 euro om bolaget skall
driva enbart verksamhet som avses driva enbart verksamhet som avses
i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse i 1 kap. 3 § 2 och denna skall avse
endast andelar i värdepappers- endast andelar i investeringsfonder
fonder eller sådana utländska eller sådana fondföretag som avses
fondföretag som avses i 7 a och i 1 kap. 8 och 10 §§ lagen
7 b §§ lagen (1990:1114) om (0000:00) om investeringsfonder.
28
29

Senaste lydelse 1994:2015.
Senaste lydelse 2000:1095.

63

s. 64 Kontrollera mot PDF

värdepappersfonder.
Finansinspektionen får medge undantag från det högre kapitalkrav som
i 2 föreskrivs för bedrivande av verksamhet enligt 1 kap. 3 § 5, om den
verksamheten bara avser annan medverkan vid emissioner än
garantigivning.
I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag finns bestämmelser om vad som utgör bundet eget
kapital.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

64

s. 65 Kontrollera mot PDF

2.12

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om
utländska filialer

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §30
Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns
särskilda bestämmelser, nämligen
1. för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),
2. för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
3. för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8–10 §§ lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet,
4. för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares verksamhet i Sverige,
5. för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer
2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet,
6. för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om
kontoföring av finansiella instrument,
7. för utländska fondföretag 7. för förvaltningsbolag och fond7 a–c §§ lagen (1990:1114) om företag 1 kap. 7−12 §§ lagen
värdepappersfonder,
(0000:00) om investeringsfonder,
8. för utgivare av elektroniska pengar 2 kap. 8 § samt 5 kap. 6 och 7 §§
lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

30

Senaste lydelse 2002:156.

65

s. 66 Kontrollera mot PDF

2.13

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.
5 §31
Till en ansökan om inregistrering skall utgivaren av fondpapperen foga
en särskild redogörelse för sina förhållanden (börsprospekt). Prospektet
skall innehålla de upplysningar som behövs för att en investerare skall
kunna göra en välgrundad bedömning av utgivarens verksamhet och
ekonomiska ställning samt av de rättigheter som är förenade med
fondpapperen.
Skyldighet att upprätta börs- Skyldighet att upprätta börsprospekt föreligger inte om prospekt föreligger inte om
inregistreringen avser fondpapper inregistreringen avser fondpapper
som är utgivna av en stat inom EES som är utgivna av en stat inom EES
eller är andelar i en värdepappers- eller är andelar i en investeringsfond eller i ett utländskt fond- fond eller i ett sådant fondföretag
företag med säte i ett land inom som avses i 1 kap. 8 § lagen
EES. Regeringen eller, efter (0000:00) om investeringsfonder.
regeringens bemyndigande, Finans- Regeringen eller, efter regeringens
inspektionen får meddela före- bemyndigande, Finansinspektionen
skrifter om undantag från skyldig- får meddela föreskrifter om undanheten att upprätta börsprospekt i tag från skyldigheten att upprätta
fall då behovet av information har börsprospekt i fall då behovet av
information har tillgodosetts på
tillgodosetts på något annat sätt.
något annat sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

31

Senaste lydelse 1992:1712.

66

s. 67 Kontrollera mot PDF

2.14

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § lagen
finansieringsverksamhet32 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

(1992:1610)

om

Föreslagen lydelse

3 kap.
1 §33
Ett kreditmarknadsföretag får endast driva finansieringsverksamhet och
verksamhet som har ett naturligt samband därmed.
Kreditmarknadsföretaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i
detta kapitel, i sin verksamhet bland annat
1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra
jämförbara fordringsrätter,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit,
kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva
fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden,
7. lämna ekonomisk rådgivning,
8. förvara värdepapper,
9. vara förvaringsinstitut för
9. vara förvaringsinstitut för
värdepappersfonder under de för- investeringsfonder under de förutsättningar som föreskrivs i lagen utsättningar som föreskrivs i lagen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder,
fonder,
10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster,
11. tillhandahålla inkassotjänster,
12. tillhandahålla värdefackstjänster,
13. driva valutahandel, samt
14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i
kreditupplysningslagen (1973:1173).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

32

Lagen omtryckt 1996:1004.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.
33
Senaste lydelse 2002:662.

67

s. 68 Kontrollera mot PDF

2.15

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1, 3 och 4 §§ samt 3 kap. 11 § lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.
1 §34
Individuellt pensionssparande
Individuellt pensionssparande
får ske i en eller flera av spar- får ske i en eller flera av sparformerna
formerna
1. inlåning,
1. inlåning,
2. andelar i värdepappersfond
2. andelar i investeringsfond
och
och
3. andra fondpapper.
3. andra fondpapper.
3 §35
Vid sparande i värdepappersfond skall pensionssparmedlen för
spararens räkning placeras i en
sådan värdepappersfond som
avses i lagen (1990:1114) om
värdepappersfonder.
Pensionssparmedlen får även placeras i ett
utländskt fondföretag som är
underkastat
lagstiftning
eller
annan offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med
den som gäller för värdepappersfonder här i landet.

Vid sparande i en investeringsfond skall pensionssparmedlen för
spararens räkning placeras i en
sådan investeringsfond som avses i
lagen
(0000:00)
om
investeringsfonder.
Pensionssparmedlen får även placeras i ett
utländskt fondföretag som är
underkastat
lagstiftning
eller
annan offentlig reglering som
väsentligen stämmer överens med
den som gäller för investeringsfonder här i landet.
4§

Vid sparande i andra fondpapper
än andelar i värdepappersfond
skall pensionssparmedlen för
spararens räkning placeras i fondpapper som är noterade vid en börs
eller auktoriserad marknadsplats
eller som i utlandet är föremål för
handel vid en reglerad marknad
som är öppen för allmänheten.

34
35

Vid sparande i andra fondpapper
än andelar i en investeringsfond
skall pensionssparmedlen för
spararens räkning placeras i
fondpapper som är noterade vid en
börs
eller
auktoriserad
marknadsplats eller som i utlandet
är föremål för handel vid en
reglerad marknad som är öppen
för allmänheten.

Senaste lydelse 1998:273.
Senaste lydelse 1998:273.

68

s. 69 Kontrollera mot PDF

3 kap.
11 §36
Pensionssparinstitutet skall årligen ge kontoinnehavaren en skriftlig
redovisning av förvaltningen av tillgångarna på pensionssparkontot.
I redovisningen skall anges
1. tillgångarnas ingående och utgående värde,
2. tillgångarnas placering,
3. köp, försäljningar och andra omplaceringar som skett,
4. belopp som har betalats eller utbetalats,
5. räntor och utdelningar, och
6. skatter och avgifter som dragits från kontot.
Om tillgångarna under året varit
Om tillgångarna under året varit
placerade i andelar i en sådan placerade i andelar i en sådan
värdepappersfond som avses i investeringsfond som avses i lagen
lagen (1990:1114) om värdepap- (0000:00) om investeringsfonder,
persfonder, skall det i redovis- skall det i redovisningen dessutom
ningen dessutom anges hur stort anges hur stort belopp av de totala
belopp av de totala kostnader som kostnader som belastat fonden
belastat fonden under det närmast under det närmast föregående
föregående kalenderåret som hän- kalenderåret som hänför sig till
för sig till andelsinnehavet. Det andelsinnehavet. Det skall framgå
skall framgå hur stor del av hur stor del av beloppet som avser
beloppet som avser förvaltnings- förvaltningskostnader, inklusive
kostnader, inklusive kostnader för kostnader för förvaring av fondtillgångarna.
förvaring av fondtillgångarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

36

Senaste lydelse 1999:319.

69

s. 70 Kontrollera mot PDF

2.16

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)37
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
9§
Från skatteplikt undantas omsättning av bank- och finansieringstjänster
samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed
jämförlig verksamhet.
Med bank- och finansieringstjänster avses inte notariatverksamhet,
inkassotjänster, administrativa tjänster avseende factoring eller uthyrning
av förvaringsutrymmen.
Med värdepappershandel förstås
1. omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar,
oavsett om de representeras av värdepapper eller inte, och
2. förvaltning av investerings2. förvaltning av värdepappersfond enligt lagen (1990:1114) om fond enligt lagen (0000:00) om
investeringsfonder.
värdepappersfonder.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

37

Lagen omtryckt 2000:500.

70

s. 71 Kontrollera mot PDF

2.17

Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen
förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

(1997:323)

om

statlig

Föreslagen lydelse

12 §38
Marknadsnoterad
delägarrätt
Marknadsnoterad
delägarrätt
med undantag för andel i sådan med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i investeringsfond som avses i
48 kap. 21 § inkomstskattelagen 48 kap. 21 § inkomstskattelagen
(1999:1229) tas upp till 80 procent (1999:1229) tas upp till 80 procent
av det vid beskattningsårets utgång av det vid beskattningsårets utgång
senast noterade värdet om inte senast noterade värdet om inte
annat följer av 13 §. Marknads- annat följer av 13 §. Marknadsnoterad fordringsrätt, andel i sådan noterad fordringsrätt, andel i sådan
värdepappersfond som avses i investeringsfond som avses i
48 kap. 21 § samt marknads- 48 kap. 21 § samt marknadsnoterad tillgång som avses i noterad tillgång som avses i
52 kap. nämnda lag, tas upp till det 52 kap. nämnda lag, tas upp till det
vid
beskattningsårets
utgång vid
beskattningsårets
utgång
senast noterade värdet. Om det senast noterade värdet. Om det
noterade värdet inte omfattar noterade värdet inte omfattar
upplupen avkastning skall värdet upplupen avkastning skall värdet
ökas med sådan avkastning.
ökas med sådan avkastning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

38

Senaste lydelse 2000:1011.

71

s. 72 Kontrollera mot PDF

2.18

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 a § samt rubriken närmast före
12 kap. 9 a § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.
Ansvar vid sammanläggning eller
Ansvar vid sammanläggning eller
delning av värdepappersfonder
delning av investeringsfonder
9 a §39
Om en investeringsfond har
Om en värdepappersfond har
sammanlagts eller delats enligt sammanlagts eller delats enligt
33 a § lagen (1990:1114) om 8 kap. 1 § lagen (0000:00) om
övergår
värdepappersfonder,
övergår investeringsfonder,
rättigheter och skyldigheter när det rättigheter och skyldigheter när det
gäller skatt som avser tiden före gäller skatt som avser tiden före
ombildningen till den eller de ombildningen till den eller de
nybildade fonderna. Vid delning nybildade fonderna. Vid delning
fördelas rättigheterna och skyldig- fördelas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade heterna mellan de nybildade
i
förhållande
till
fonderna
i
förhållande
till fonderna
fondernas värde vid delningen.
fondernas värde vid delningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

39

Senaste lydelse 1999:1300.

72

s. 73 Kontrollera mot PDF

2.19

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 3 §§ lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.
2 §40
När pensionsrätt för premiepension för en pensionssparare har
fastställts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som
motsvarar pensionsrätten samt avkastningen enligt 1 § andra stycket till
förvaltning i
1. värdepappersfonder
eller
1. värdepappersfonder
eller
utländska fondföretag som avses i fondföretag som avses i 3 §, eller
3 §, eller
2. Premiesparfonden eller Premievalsfonden som förvaltas av Sjunde
AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (APfonder).
Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta
enligt 9 kap. 2 § skall medlen i stället föras över till
Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.
3 §41
Överföring enligt 2 § första stycket 1 får göras till fonder som har
anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som
förvaltas av fondförvaltare som
1. har rätt att driva fondverk1. har rätt att utöva fondverksamhet enligt lagen (1990:1114) samhet enligt lagen (0000:00) om
investeringsfonder,
om värdepappersfonder,
2. har slutit samarbetsavtal med
2. har slutit samarbetsavtal med
myndigheten,
myndigheten,
3. har åtagit sig att på begäran
3. har åtagit sig att på begäran
lämna sådana informationshand- lämna sådana informationshandlingar som avses i 26 och 27 §§ lingar som avses i 4 kap. 15−18 §§
lagen om värdepappersfonder till lagen om investeringsfonder till
pensionssparare som har valt eller pensionssparare som har valt eller
överväger att välja någon av överväger att välja någon av
förvaltarens fonder i premiepen- förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,
sionssystemet,
4. har åtagit sig att inte ta ut
4. har åtagit sig att inte ta ut
några avgifter för inlösen av några avgifter för inlösen av
fondandelar,
fondandelar,
5. har åtagit sig att, med eller
5. har åtagit sig att, med eller
40
41

Senaste lydelse 2002:50.
Senaste lydelse 1999:1307.

73

s. 74 Kontrollera mot PDF

utan särskild prisnedsättning, inte
ta ut avgifter i övrigt utöver vad
som godtagits av myndigheten,
och
6. har åtagit sig att för varje år
till myndigheten rapportera dels
alla kostnader som har tagits ut ur
fonden, uppdelade på olika
kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat
fonden redovisade per fondandel,
med angivande av hur stor del som
avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av
fondtillgångarna.
Medlen får inte placeras i fonder
som enligt de för fonden gällande
bestämmelserna kan dela ut medel
till andra än andelsägarna. Medlen
får inte heller placeras i sådana
fondföretag som avses i 1 kap.
10 § lagen om investeringsfonder i
andra fall än som anges i tredje
stycket.
Premiepensionsmyndigheten
Premiepensionsmyndigheten
får, efter att ha inhämtat yttrande får, efter att ha inhämtat yttrande
från Finansinspektionen, medge att från Finansinspektionen, medge att
medlen placeras i fonder vars medlen placeras i fondföretag som
värdeutveckling är beroende av avses i 1 kap. 10 § lagen om
index. Ett sådant medgivande får investeringsfonder om fondförelämnas om god riskspridning taget uppfyller krav motsvarande
de som ställs i rådets direktiv
uppnås i fonden.
85/611/EEG om samordning av
lagar och andra författningar som
avser företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)42, senast
ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2001/108/EG43.
Premiepensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som
samtidigt får registreras för en fondförvaltare.
utan särskild prisnedsättning, inte
ta ut avgifter i övrigt utöver vad
som godtagits av myndigheten,
och
6. har åtagit sig att för varje år
till myndigheten rapportera dels
alla kostnader som har tagits ut ur
fonden, uppdelade på olika
kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat
fonden redovisade per fondandel,
med angivande av hur stor del som
avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av
fondtillgångarna.
Medlen får inte placeras i fonder
som enligt de för fonden gällande
bestämmelserna kan dela ut medel
till andra än andelsägarna. Medlen
får inte heller placeras i sådana
fonder som avses i 3 § lagen om
värdepappersfonder i andra fall än
som anges i tredje stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Medgivande som har lämnats enligt 8 kap. 3 § tredje stycket före den
1 januari 2004 skall fortsätta att gälla så länge som fondens
placeringsinriktning inte ändras.
42
43

EGT L 375, 31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611).
EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

74

s. 75 Kontrollera mot PDF

2.20

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om
investerarskydd

Härigenom föreskrivs att 1−4, 6, 7, 9, 10, 12, 13, 16, 20−24, 26−30
samt 32 §§ lagen (1999:158) om investerarskydd skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
1§

Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för förlust av
investerares finansiella instrument
och medel hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett
förvaltningsbolag
(investerarskydd).
Frågor om investerarskyddet handläggs av Insättningsgarantinämnden.

Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning för förlust av
investerares finansiella instrument
och medel hos ett värdepappersinstitut (investerarskydd).

2§
I denna lag betyder
1. värdepappersinstitut:
detsamma som anges i 1 kap. 2 §
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

2. investerare: den som anlitat
ett
värdepappersinstitut
för
utförande av en investeringstjänst
eller den för vars räkning tjänsten
utförs,

I denna lag betyder
1. värdepappersinstitut:
detsamma som anges i 1 kap. 2 §
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
2. fondbolag: ett sådant bolag
som anges i 1 kap. 2 § 6 lagen
(0000:00) om investeringsfonder
och som har fått tillstånd enligt
1 kap. 5 § första stycket 2 samma
lag,
3. förvaltningsbolag: ett sådant
utländskt företag som anges i
1 kap.
2 § 11
lagen
om
investeringsfonder, som driver
verksamhet från filial här i landet
med stöd av 1 kap. 7 § samma lag
och som har fått tillstånd av de
behöriga
myndigheterna
i
hemlandet
att
tillhandahålla
sådana tjänster som avses i 1 kap.
5 § första stycket 2 samma lag,
4. investerare: den som anlitat
ett
värdepappersinstitut,
ett
fondbolag
eller
ett
förvaltningsbolag för utförande av
en investeringstjänst eller den för
vars räkning tjänsten utförs,
75

s. 76 Kontrollera mot PDF

3. investeringstjänst: en sådan
tjänst som avses i 1 kap. 3 § första
stycket och 3 kap. 4 § första
stycket 2
och 3
lagen
om
värdepappersrörelse, 2 kap. 2 §
första stycket 9 bankrörelselagen
(1987:617) samt 14 § lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder,

4. finansiella
instrument:
detsamma som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument.

5. investeringstjänst: en sådan
tjänst som avses i 1 kap. 3 § första
stycket och 3 kap. 4 § första
stycket 2
och 3
lagen
om
värdepappersrörelse, 2 kap. 2 §
första stycket 9 bankrörelselagen
(1987:617), 1 kap. 5 § första
stycket 2 såvitt avser förvaltning
av någon annans finansiella
instrument, 3 kap. 1 § och 7 kap.
1 § första stycket 1 och 2 lagen om
investeringsfonder,
6. finansiella
instrument:
detsamma som anges i 1 kap. 1 §
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument.
3§

Investerarskyddet omfattar
1. finansiella instrument som
tillhör en investerare och som ett
svenskt värdepappersinstitut, en
filial i Sverige till ett utländskt
värdepappersinstitut, ett fondbolag
eller
en
filial
till
ett
förvaltningsbolag förfogar över i
samband
med
att
en
investeringstjänst utförs, och
2. medel som ett svenskt
2. medel som ett svenskt
värdepappersinstitut eller en filial i värdepappersinstitut, en filial i
till
ett
utländskt
Sverige
till
ett
utländskt Sverige
värdepappersinstitut har tagit emot värdepappersinstitut, ett fondbolag
en
filial
till
ett
med redovisningsskyldighet i eller
samband
med
att
en förvaltningsbolag har tagit emot
med redovisningsskyldighet i
investeringstjänst utförs.
samband
med
att
en
investeringstjänst utförs.
Rätt till ersättning enligt denna lag föreligger inte om medlen kan
ersättas enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
Investerarskyddet omfattar
1. finansiella instrument som
tillhör en investerare och som ett
svenskt värdepappersinstitut eller
en filial i Sverige till ett utländskt
värdepappersinstitut förfogar över
i
samband
med
att
en
investeringstjänst utförs, och

4 §44
Ett svenskt värdepappersinstitut tillhör investerarskyddet
enligt denna lag.
Investerarskyddet omfattar även
tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt
44

Ett svenskt värdepappersinstitut
och
ett
fondbolag
tillhör
investerarskyddet enligt denna lag.
Investerarskyddet omfattar även
tillgångar enligt 3 § hos ett svenskt

Senaste lydelse 2000:96.

76

s. 77 Kontrollera mot PDF

värdepappersinstituts filial i ett
annat land inom Europeiska
ekonomiska
samarbetsområdet
(EES).
Insättningsgarantinämnden får
på ansökan av ett svenskt
värdepappersinstitut besluta om att
skyddet enligt denna lag skall
omfatta även tillgångar enligt 3 §
som finns hos en filial till institutet
i ett land utanför EES.

värdepappersinstituts
eller
fondbolags filial i ett annat land
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
Insättningsgarantinämnden får
på ansökan av ett svenskt
värdepappersinstitut
eller
ett
fondbolag besluta om att skyddet
enligt denna lag skall omfatta även
tillgångar enligt 3 § som finns hos
en filial till institutet eller
fondbolaget i ett land utanför EES.
6§

Insättningsgarantinämnden får
på ansökan av ett utländskt
värdepappersinstitut från ett land
inom
EES
eller
ett
förvaltningsbolag
besluta
att
institutets eller bolagets filial i
Sverige skall tillhöra det svenska
investerarskyddet
som
komplettering till det skydd som
gäller för institutet eller bolaget i
hemlandet (kompletteringsskydd).
Detsamma gäller för ett utländskt värdepappersinstitut från ett land
utanför EES, om dess filial i Sverige tillhör ett skydd i hemlandet som
uppfyller minst de krav som gäller inom EES.
När ersättning fastställs enligt denna lag skall i fall som avses i första
och andra styckena avdrag göras för den ersättning en investerare som
anlitat filialen kan få från skyddet i institutets hemland.

Insättningsgarantinämnden får
på ansökan av ett utländskt
värdepappersinstitut från ett land
inom EES besluta att institutets
filial i Sverige skall tillhöra det
svenska investerarskyddet som
komplettering till det skydd som
gäller för institutet i hemlandet
(kompletteringsskydd).

7§
En investerare har rätt till
ersättning från investerarskyddet
om ett värdepappersinstitut som
tillhör skyddet försätts i konkurs
och investeraren inte från institutet
kan få ut finansiella instrument
eller medel som avses i 3 §.

Om en filial till ett utländskt
värdepappersinstitut
tillhör
investerarskyddet, har investerare
som anlitat filialen även rätt till
ersättning
om
en
behörig

En investerare har rätt till
ersättning från investerarskyddet
om ett värdepappersinstitut, ett
fondbolag
eller
ett
förvaltningsbolag som tillhör
skyddet försätts i konkurs och
investeraren inte från institutet
eller bolaget kan få ut finansiella
instrument eller medel som avses i
3 §.
Om en filial till ett utländskt
värdepappersinstitut eller en filial
till ett förvaltningsbolag tillhör
investerarskyddet, har investerare
som anlitat filialen även rätt till

77

s. 78 Kontrollera mot PDF

myndighet i institutets hemland
förklarat att finansiella instrument
och medel hos institutet inte är
tillgängliga. Vad som sägs i denna
lag om konkursbeslut skall i
sådana
fall
tillämpas
på
motsvarande sätt.

ersättning
om
en
behörig
myndighet i institutets eller
bolagets hemland förklarat att
finansiella instrument och medel
hos institutet eller bolaget inte är
tillgängliga. Vad som sägs i denna
lag om konkursbeslut skall i
sådana
fall
tillämpas
på
motsvarande sätt.
9 §45

Ersättningen, tillsammans med
eventuell utdelning i institutets
konkurs,
ersättning
genom
institutets ansvarsförsäkring och
skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument, för en
förlust som enligt denna lag är
ersättningsgill, får uppgå till
sammanlagt högst 250 000 kronor
för varje värdepappersinstitut.

Ersättningen, tillsammans med
eventuell utdelning i värdepappersinstitutets,
fondbolagets
eller förvaltningsbolagets konkurs,
ersättning
genom
institutets,
fondbolagets eller förvaltningsbolagets ansvarsförsäkring och
skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument, för en
förlust som enligt denna lag är
ersättningsgill, får uppgå till
sammanlagt högst 250 000 kronor
för varje institut eller bolag.
10 §

Om en person har anlitat ett
värdepappersinstitut helt eller
delvis för någon annans räkning,
skall denne ha rätten till ersättning.
Rätten till ersättning skall i sådant
fall prövas som om den personen
själv har anlitat institutet.

Om en person har anlitat ett
värdepappersinstitut, ett fondbolag
eller ett förvaltningsbolag helt
eller delvis för någon annans
räkning, skall denne ha rätten till
ersättning. Rätten till ersättning
skall i sådant fall prövas som om
den personen själv har anlitat
institutet eller bolaget.
12 §

Andelsägare
i
en
Andelsägare
i
en
värdepappersfond enligt lagen investeringsfond enligt lagen
(1990:1114) om värdepappers- (0000:00) om investeringsfonder
fonder har inte rätt till ersättning har inte rätt till ersättning för
tillgångar som ingår i fonden.
för tillgångar som ingår i fonden.
Investerarskyddet gäller inte heller för tillgångar som omfattas av lagen
(1993:931) om individuellt pensionssparande.

45

Senaste lydelse 2000:96.

78

s. 79 Kontrollera mot PDF

13 §
Ett värdepappersinstitut som
tillhör investerarskyddet kan inte
få ersättning från detta.

Ett värdepappersinstitut, ett
fondbolag
eller
ett
förvaltningsbolag som tillhör
investerarskyddet kan inte få
ersättning från detta.
16 §

Om
förvaltaren
i
ett
värdepappersinstituts
konkurs
finner att en investerare kan ha rätt
till
ersättning
från
investerarskyddet,
skall
förvaltaren
genast
informera
investeraren om detta. Förvaltaren
skall också lämna de uppgifter till
Insättningsgarantinämnden
som
nämnden behöver för att kunna ta
ställning till en investerares
ersättningskrav.

Om
förvaltaren
i
ett
värdepappersinstituts eller ett
fondbolags konkurs finner att en
investerare kan ha rätt till
ersättning från investerarskyddet,
skall förvaltaren genast informera
investeraren om detta. Förvaltaren
skall också lämna de uppgifter till
Insättningsgarantinämnden
som
nämnden behöver för att kunna ta
ställning till en investerares
ersättningskrav.
20 §

Ett värdepappersinstitut, ett
fondbolag och ett förvaltningsbolag skall informera sina kunder
om
1. det skydd som gäller hos
1. det skydd som gäller hos
eller
bolaget
för
institutet för tillgångar som avses i institutet
tillgångar som avses i 3 §,
3 §,
2. den ersättningsnivå som
2. den ersättningsnivå som
gäller för skyddet, och
gäller för skyddet, och
3. formerna för utbetalning av
3. formerna för utbetalning av
ersättning från skyddet.
ersättning från skyddet.
Informationen skall hållas tillgänglig på svenska språket.
I fråga om underlåtelse att lämna information som anges i första
stycket eller som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt
finns bestämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).
Ett värdepappersinstitut
informera sina kunder om

skall

21 §
I fråga om ersättningar som har
betalats ut från investerarskyddet
träder staten in i investerarens rätt
mot värdepappersinstitutet med
företrädesrätt framför investeraren
intill det utgivna beloppet.
När ett utländskt skyddssystem
har betalat ut ersättning med

I fråga om ersättningar som har
betalats ut från investerarskyddet
träder staten in i investerarens rätt
mot värdepappersinstitutet, fondbolaget eller förvaltningsbolaget
med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.
När ett utländskt skyddssystem
har betalat ut ersättning med

79

s. 80 Kontrollera mot PDF

anledning av att ett svenskt
värdepappersinstitut försatts i
konkurs, träder det utländska
skyddssystemet in i investerarens
rätt mot värdepappersinstitutet
med
företrädesrätt
framför
investeraren intill det utgivna
beloppet.

anledning av att ett svenskt
värdepappersinstitut
eller
ett
fondbolag försatts i konkurs,
träder det utländska skyddssystemet in i investerarens rätt mot
värdepappersinstitutet eller fondbolaget med företrädesrätt framför
investeraren intill det utgivna
beloppet.
22 §

Om en investerare har rätt till
ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av ett
värdepappersinstitut, ett fondbolag
eller ett förvaltningsbolag och om
ersättning har betalats ut enligt
denna lag för de tillgångar som
försäkringsersättningen
avser,
träder staten in i investerarens rätt
till ersättning enligt ansvarsförsäkringen med företrädesrätt
framför investeraren intill det
utgivna beloppet.
Om en investerare har rätt till skadestånd enligt 7 kap. 2 § lagen
(1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och ersättning har
betalats ut från investerarskyddet för de tillgångar som skadeståndet
avser, träder staten in i investerarens rätt till ersättning enligt den lagen
med företrädesrätt framför investeraren intill det utgivna beloppet.

Om en investerare har rätt till
ersättning enligt en ansvarsförsäkring som har tecknats av ett
värdepappersinstitut
och
om
ersättning har betalats ut enligt
denna lag för de tillgångar som
försäkringsersättningen
avser,
träder staten in i investerarens rätt
till ersättning enligt ansvarsförsäkringen med företrädesrätt
framför investeraren intill det
utgivna beloppet.

23 §
Insättningsgarantinämnden skall
underrätta Finansinspektionen, om
ett värdepappersinstitut som tillhör
investerarskyddet inte fullgör sina
skyldigheter enligt denna lag.

Insättningsgarantinämnden skall
underrätta Finansinspektionen, om
ett värdepappersinstitut eller ett
fondbolag som tillhör investerarskyddet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag.
24 §

Om en filial som avses i 6 §
första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet
inte fullgör sina skyldigheter enligt
denna lag, skall Insättningsgarantinämnden underrätta tillsynsmyndigheten i institutets
hemland om detta. Nämnden skall
samarbeta med den tillsyns-

Om en filial som avses i 6 §
första stycket tillhör investerarskyddet och värdepappersinstitutet
eller förvaltningsbolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt denna
lag,
skall
Insättningsgarantinämnden
underrätta
tillsynsmyndigheten i institutets eller
bolagets hemland om detta.

80

s. 81 Kontrollera mot PDF

myndigheten i fråga om åtgärder
som vidtas för att säkerställa att
institutet fullgör sina skyldigheter.
Om institutet ändå inte fullgör
sina skyldigheter får nämnden
förelägga institutet att vidta
rättelse inom viss tid, dock minst
ett år. Institutet skall erinras om att
skyddet inte längre skall gälla för
filialen, om institutet inte fullgör
sina skyldigheter. Har institutet
inte
vidtagit
rättelse
inom
föreskriven tid får nämnden
besluta att skyddet inte längre
skall gälla för filialen. Ett sådant
beslut får meddelas endast om
tillsynsmyndigheten i institutets
hemland har samtyckt till beslutet.

Nämnden skall samarbeta med den
tillsynsmyndigheten i fråga om
åtgärder som vidtas för att
säkerställa att institutet eller
bolaget fullgör sina skyldigheter.
Om institutet eller bolaget ändå
inte fullgör sina skyldigheter får
nämnden förelägga det att vidta
rättelse inom viss tid, dock minst
ett år. Institutet eller bolaget skall
erinras om att skyddet inte längre
skall gälla för filialen, om det inte
fullgör sina skyldigheter. Har
institutet eller bolaget inte vidtagit
rättelse inom föreskriven tid får
nämnden besluta att skyddet inte
längre skall gälla för filialen. Ett
sådant beslut får meddelas endast
om
tillsynsmyndigheten
i
institutets eller bolagets hemland
har samtyckt till beslutet.
26 §

Om ett svenskt värdepappersinstituts filial i ett land utanför
EES tillhör investerarskyddet
enligt 4 § tredje stycket och
institutet
inte
fullgör
de
skyldigheter som enligt denna lag
gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden
förelägga
institutet att vidta rättelse inom
viss tid. Har rättelse inte skett
inom föreskriven tid får nämnden
besluta att skyddet inte längre
skall gälla för filialen. Har
nämnden beslutat att skyddet inte
längre skall gälla, skall nämnden
underrätta Finansinspektionen och
tillsynsmyndigheten i det land där
filialen finns om beslutet.

Om ett svenskt värdepappersinstituts eller fondbolags filial i ett
land
utanför
EES
tillhör
investerarskyddet enligt 4 § tredje
stycket och institutet eller
fondbolaget inte fullgör de
skyldigheter som enligt denna lag
gäller för filialen, får Insättningsgarantinämnden
förelägga
institutet respektive fondbolaget
att vidta rättelse inom viss tid. Har
rättelse inte skett inom föreskriven
tid får nämnden besluta att skyddet
inte längre skall gälla för filialen.
Har nämnden beslutat att skyddet
inte längre skall gälla, skall
nämnden
underrätta
Finansinspektionen och tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns
om beslutet.
27 §

När Insättningsgarantinämnden
har beslutat att investerarskyddet

När Insättningsgarantinämnden
har beslutat att investerarskyddet

81

s. 82 Kontrollera mot PDF

inte längre skall gälla för
tillgångar hos ett värdepappersinstitut, skall institutet informera
berörda investerare om beslutet.

inte längre skall gälla för
tillgångar hos ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller ett
förvaltningsbolag, skall institutet
eller bolaget informera berörda
investerare om beslutet.
28 §

Ett beslut om att skyddet inte
längre skall gälla hos ett
värdepappersinstitut inverkar inte
på skyddet av de tillgångar som
omfattades av skyddet när beslutet
meddelades. Motsvarande gäller
när Finansinspektionen återkallat
en oktroj eller ett tillstånd att driva
värdepappersrörelse.

Ett beslut om att skyddet inte
längre skall gälla hos ett
värdepappersinstitut, ett fondbolag
eller ett förvaltningsbolag inverkar
inte på skyddet av de tillgångar
som omfattades av skyddet när
beslutet meddelades. Motsvarande
gäller när Finansinspektionen
återkallat en oktroj, ett tillstånd att
driva värdepappersrörelse eller ett
tillstånd för ett fondbolag att
förvalta någon annans finansiella
instrument.

29 §46
De värdepappersinstitut, fondDe värdepappersinstitut som
tillhör investerarskyddet skall bolag och förvaltningsbolag som
betala avgifter till Insättnings- tillhör investerarskyddet skall
betala avgifter till Insättningsgarantinämnden.
garantinämnden.
Institutens
och
bolagens
Institutens
sammanlagda
avgifter
skall
avgifter skall motsvara vad som är sammanlagda
nödvändigt för en långsiktig motsvara vad som är nödvändigt
finansiering av skyddet och för att för en långsiktig finansiering av
täcka nämndens administrations- skyddet och för att täcka
administrationskostnader. Vid beräkningen av nämndens
avgiften skall beaktas hur stor kostnader. Vid beräkningen av
andel skyddade tillgångar som avgiften skall beaktas hur stor
finns hos institutet jämfört med andel skyddade tillgångar som
samtliga skyddade tillgångar. finns hos institutet eller bolaget
Avgift som avser nämndens jämfört med samtliga skyddade
administrationskostnader
får tillgångar. Avgift som avser
administrationsemellertid fördelas lika mellan nämndens
samtliga institut som tillhör kostnader får emellertid fördelas
lika mellan samtliga institut och
investerarskyddet.
bolag som tillhör investerarskyddet.

46

Senaste lydelse 2000:816.

82

s. 83 Kontrollera mot PDF

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Insättningsgarantinämnden får meddela föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.
30 §
Om skyddet för ett värdepappersinstitut börjar eller upphör
att gälla under ett löpande
kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när
avgiften för skyddet fastställs.

Om skyddet för ett värdepappersinstitut, ett fondbolag eller
ett förvaltningsbolag börjar eller
upphör att gälla under ett löpande
kalenderår får Insättningsgarantinämnden ta hänsyn till detta när
avgiften för skyddet fastställs.
32 §

Ett värdepappersinstitut som
omfattas av investerarskyddet
skall lämna de uppgifter till
Insättningsgarantinämnden
som
nämnden behöver för att fastställa
institutets avgift och i övrigt för
sin verksamhet enligt denna lag.

Ett värdepappersinstitut, ett
fondbolag och ett förvaltningsbolag som omfattas av investerarskyddet skall lämna de uppgifter
till
Insättningsgarantinämnden
som nämnden behöver för att
fastställa institutets eller bolagets
avgift och i övrigt för sin
verksamhet enligt denna lag

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

83

s. 84 Kontrollera mot PDF

2.21

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 §, 6 kap. 5, 10 a och 16 a §§, 17 kap.
15 §, 24 kap. 11 §, 30 kap. 1 §, 39 kap. 1, 14 och 20 §§, 42 kap. 8 §,
44 kap. 6 §, 48 kap. 2, 7, 16, 18 och 21 §§, 65 kap. 14 § samt rubrikerna
närmast före 6 kap. 5 §, 6 kap. 16 a §, 17 kap. 15 §, 39 kap. 14 §, 39 kap.
20 §, 44 kap. 6 § samt 48 kap. 16 och 18 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.
3 §47
Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på
– dödsbon,
– svenska handelsbolag, eller
– juridiska personer som förvaltar samfälligheter och som avses i
6 kap. 6 § andra stycket.
Bestämmelserna om juridiska
Bestämmelserna om juridiska
personer skall tillämpas också på personer skall tillämpas också på
investeringsfonder.
värdepappersfonder.
Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som var begränsat
skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.
Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för
europeiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.
I vilka fall utländska associationer anses som eller behandlas som
juridiska personer framgår av 6 kap. 8 §.
Svenska värdepappersfonder

6 kap.
Svenska investeringsfonder
5§

Svenska värdepappersfonder är
skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

Svenska investeringsfonder är
skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden.

10 a §48
Utländska värdepappersfonder
Utländska investeringsfonder är
är begränsat skattskyldiga.
begränsat skattskyldiga.

47
48

Senaste lydelse 2001:1185.
Senaste lydelse 2000:1354.

84

s. 85 Kontrollera mot PDF

Utländska investeringsfonder

Utländska värdepappersfonder

16 a §49
Utländska investeringsfonder är
Utländska värdepappersfonder
skattskyldiga för inkomst av
är skattskyldiga för inkomst av
– fastighet i Sverige, och
– fastighet i Sverige, och
– tillgångar som är hänförliga
– tillgångar som är hänförliga
till det fasta driftstället i Sverige till det fasta driftstället i Sverige
och som ingår i fonden.
och som ingår i fonden.
17 kap.
Sammanläggning och delning av
värdepappersfonder

Sammanläggning och delning av
investeringsfonder

15 §
Sammanläggning eller delning
Sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder enligt av investeringsfonder enligt 8 kap.
33 a § lagen (1990:1114) om 1 § lagen (0000:00) om investevärdepappersfonder skall inte leda ringsfonder skall inte leda till att
till att delägarna skall ta upp en delägarna skall ta upp en intäkt.
intäkt.
Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde för de nya
andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde för de äldre
andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än
en nybildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde för de äldre
andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade
fonders värde vid delningen.
Bestämmelser om fonderna finns i 39 kap. 20 §.
24 kap.
11 §
Bestämmelser om i vilka fall
Bestämmelser om i vilka fall
lämnad utdelning skall dras av lämnad utdelning skall dras av
finns för
finns för
– investmentföretag
och
– investmentföretag och värdeinvesteringsfonder i 39 kap. 14 §,
pappersfonder i 39 kap. 14 §,
– kooperativa
föreningar
i
– kooperativa
föreningar
i
39 kap. 22−24 §§,
39 kap. 22−24 §§,
– sambruksföreningar i 39 kap.
– sambruksföreningar i 39 kap.
28 §,
28 §,
– samfälligheter i 39 kap. 29 §,
– samfälligheter i 39 kap. 29 §,
och
och
– Sparbankernas säkerhetskassa
– Sparbankernas säkerhetskassa
i 39 kap. 31 §.
i 39 kap. 31 §.
49

Senaste lydelse 2000:1354.

85

s. 86 Kontrollera mot PDF

30 kap.
1 §50
Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till periodiseringsfond.
Avdrag får dock inte göras av
Avdrag får dock inte göras av
privatbostadsföretag, investment- privatbostadsföretag, investmentföretag, förvaltningsföretag och företag, förvaltningsföretag och
investeringsfonder.
värdepappersfonder.
39 kap.
1§
I
detta
kapitel
finns
I
detta
kapitel
finns
bestämmelser om
bestämmelser om
– försäkringsföretag i 2–13 §§,
– försäkringsföretag i 2–13 §§,
– investmentföretag och värde− investmentföretag och investepappersfonder i 14–20 §§,
ringsfonder i 14−20 §§,
– kooperativa föreningar i 21–
– kooperativa föreningar i 21–
24 §§,
24 §§,
– privatbostadsföretag i 25–
– privatbostadsföretag i 25–
27 §§,
27 §§,
– sambruksföreningar i 28 §,
– sambruksföreningar i 28 §,
– samfälligheter i 29 §, och
– samfälligheter i 29 §, och
– sparbanker och Sparbankernas
– sparbanker och Sparbankernas
säkerhetskassa i 30 och 31 §§.
säkerhetskassa i 30 och 31 §§.
Investmentföretag
pappersfonder

och

Huvudregler

värde-

Investmentföretag
ringsfonder

och

investe-

Huvudregler

14 §51
För
investmentföretag
och
För
investmentföretag
och
värdepappersfonder gäller, utöver investeringsfonder gäller, utöver
vad som följer av övriga bestäm- vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, följande:
melser i denna lag, följande:
1. Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster
på delägarrätter får inte dras av.
2. Ett belopp som för helt år motsvarar 1,5 procent av värdet på
delägarrätter vid beskattningsårets ingång skall tas upp. Egna aktier eller
optioner, terminer eller liknande instrument vars underliggande tillgångar
består av investmentföretagets sådana aktier skall inte inräknas i
underlaget.
3. Utdelning som företaget eller
3. Utdelning som företaget eller
fonden lämnar skall dras av. Sådan fonden lämnar skall dras av. Sådan
50
51

Senaste lydelse 2000:1354.
Senaste lydelse 2001:842.

86

s. 87 Kontrollera mot PDF

utdelning av andelar i ett dotter- utdelning av andelar i ett dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § bolag som avses i 42 kap. 16 §
skall dock inte dras av. skall dock inte dras av.
Värdepappersfonder får dra av Investeringsfonder får dra av
utdelning till annan än andelsägare utdelning till annan än andelsägare
i fonden med högst ett belopp som i fonden med högst ett belopp som
motsvarar 2 procent av fondens motsvarar 2 procent av fondens
värde vid utgången av beskatt- värde vid utgången av beskattningsåret.
ningsåret.
Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av
som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser.
Sammanläggning eller delning av
värdepappersfonder

Sammanläggning eller delning av
investeringsfonder

20 §
Sammanläggning eller delning
Sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder enligt av investeringsfonder enligt 8 kap.
lagen
(0000:00)
om
33 a § lagen (1990:1114) om 1 §
värdepappersfonder skall inte leda investeringsfonder skall inte leda
uttagsbeskattning
enligt
till
uttagsbeskattning
enligt till
22 kap.
22 kap.
Den eller de nya fonderna inträder i den eller de upphörda fondernas
skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och
annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.
Rätt att dra av och skyldighet att ta upp skatt som avser tiden före
ombildningen övergår till den eller de nybildade fonderna. Vid delning
fördelas rättigheterna och skyldigheterna mellan de nybildade fonderna i
förhållande till fondernas värde vid delningen.
42 kap.
8 §52
Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till
överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.
Första stycket tillämpas också
Första stycket tillämpas också
vid förvärv av marknadsnoterade vid förvärv av marknadsnoterade
andelar i en värdepappersfond andelar i en investeringsfond som
som bara innehåller svenska ford- bara innehåller svenska fordringsrätter.
ringsrätter.
44 kap.
Upplösning av värdepappersfond
Upplösning av investeringsfond
6 §53
Om en värdepappersfond uppOm en investeringsfond upplöses, anses varje andelsägare ha löses, anses varje andelsägare ha
52
53

Senaste lydelse 2000:1354.
Senaste lydelse 2000:1354.

87

s. 88 Kontrollera mot PDF

avyttrat sin andel.

avyttrat sin andel.

48 kap.
2 §54
Med delägarrätt avses
Med delägarrätt avses
– aktie,
– aktie,
– rätt på grund av teckning av
– rätt på grund av teckning av
aktier,
aktier,
– teckningsrätt,
– teckningsrätt,
– delrätt,
– delrätt,
– andel i en investeringsfond,
– andel i en värdepappersfond,
– andel i en ekonomisk före– andel i en ekonomisk förening, och
ning, och
– annan tillgång med liknande
– annan tillgång med liknande
konstruktion eller verkningssätt.
konstruktion eller verkningssätt.
Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på
– vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,
– konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,
– termin och option vars underliggande tillgångar består av aktier eller
termin och option som avser aktieindex, och
– annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.
Andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.
7 §55
Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av
samma slag och sort som den avyttrade användas. Det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet skall beräknas med hänsyn till inträffade
förändringar i innehavet.
Om en andel i en investeringsOm en andel i en värdepappersfond är förvaltarregistrerad enligt fond är förvaltarregistrerad enligt
31 a § lagen (1990:1114) om 4 kap. 12 § lagen (0000:00) om
skall
vid
värdepappersfonder, skall vid investeringsfonder,
av
genomsnittstillämpning
av
genomsnitts- tillämpning
metoden enligt första stycket metoden enligt första stycket
bortses från andra andelar i samma bortses från andra andelar i samma
fond som är registrerade i annan fond som är registrerade i annan
eller
andelsinneförvaltares
eller
andelsinne- förvaltares
havarens eget namn.
havarens eget namn.
I 48 a kap. 16 § och 49 kap. 29 § finns ytterligare två undantag från
bestämmelsen i första stycket som gäller andelsbyten med framskjuten
beskattning och uppskovsgrundande andelsbyten.

54
55

Senaste lydelse 2000:1354.
Senaste lydelse 2002:1143.

88

s. 89 Kontrollera mot PDF

Äldre andelar i värdepappers- Äldre andelar i investeringsfonder
fonder
16 §56
Har andelar i investeringsHar andelar i värdepappersfonder förvärvats före år 1995, får fonder förvärvats före år 1995, får
fysiska personer som anskaff- fysiska personer som anskaffningsutgift använda andelens ningsutgift använda andelens
marknadsvärde den 31 december marknadsvärde den 31 december
1992 eller, om fonden bildades 1992 eller, om fonden bildades
under åren 1993 eller 1994, det under åren 1993 eller 1994, det
först noterade marknadsvärdet. först noterade marknadsvärdet.
Motsvarande gäller i fråga om Motsvarande gäller i fråga om
fondandelsbevis vars innehavare fondandelsbevis vars innehavare
registrerats efter utgången av år registrerats efter utgången av år
1994.
1994.
Första stycket gäller inte andelar
Första stycket gäller inte andelar
i sådana värdepappersfonder som i sådana investeringsfonder som
tidigare var allemansfonder. Om tidigare var allemansfonder. Om
sådana andelar förvärvats före år sådana andelar förvärvats före år
1991, får anskaffningsutgiften 1991, får anskaffningsutgiften
bestämmas till andelens marknads- bestämmas till andelens marknadsvärde den 31 december 1990.
värde den 31 december 1990.
Sammanläggning eller delning av
värdepappersfonder

Sammanläggning eller delning av
investeringsfonder

18 §
Sammanläggning eller delning
Sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder enligt av investeringsfonder enligt 8 kap.
3 a § lagen (1990:1114) om värde- 1 § lagen (0000:00) om investepappersfonder skall inte leda till ringsfonder skall inte leda till att
tas
upp
hos
att kapitalvinster tas upp hos kapitalvinster
delägarna.
delägarna.
Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya
andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om
de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den
skattskyldige får andelar i mer än en nybildad fond, skall det
sammanlagda omkostnadsbeloppet fördelas på de nya andelarna i
förhållande till dessa nybildade fonders värde vid delningen.
21 §57
Kapitalförluster på marknadsKapitalförluster på marknadsnoterade andelar i värdepappers- noterade andelar i investeringsfonder som innehåller bara fonder som innehåller bara
svenska fordringsrätter skall dras svenska fordringsrätter skall dras
56
57

Senaste lydelse 2000:1354.
Senaste lydelse 2000:1354.

89

s. 90 Kontrollera mot PDF

av i sin helhet.

av i sin helhet.

65 kap.
14 §
För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av den
beskattningsbara inkomsten.
För värdepappersfonder är
För
investeringsfonder
är
skatten i stället 30 procent.
skatten i stället 30 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

90

s. 91 Kontrollera mot PDF

2.22

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte
av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2000:35) om byte av
redovisningsvaluta i finansiella företag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
2 §58

I denna lag avses med
1. försäkringsbolag: försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713),
2. understödsförening: förening som avses i 1 kap. 1 § lagen
(1972:262) om understödsföreningar,
3. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt
kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet och institut för elektroniska
pengar enligt 1 kap. 2 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska
pengar,
4. finansiellt företag: de företag
4. finansiellt företag: de företag
som anges i punkterna 1–3 samt
som anges i punkterna 1–3 samt
a) värdepappersbolag
enligt
a) värdepappersbolag
enligt
1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om 1 kap. 2 § 2 lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
värdepappersrörelse,
b) fondbolag enligt 1 kap. 2 § 6
b) fondbolag enligt 1 § första
stycket 3 lagen (1990:1114) om lagen (0000:00) om investeringsfonder,
värdepappersfonder,
c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen
c) börs enligt 1 kap. 4 § 1 lagen
(1992:543) om börs- och clearing- (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
verksamhet,
d) auktoriserad marknadsplats
d) auktoriserad marknadsplats
enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börs- enligt 1 kap. 4 § 3 lagen om börsoch clearingverksamhet,
och clearingverksamhet,
e) clearingorganisation
enligt
e) clearingorganisation
enligt
1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och 1 kap. 4 § 5 lagen om börs- och
clearingverksamhet och
clearingverksamhet och
f) central värdepappersförvarare
f) central värdepappersförvarare
1 kap.
3§
lagen
enligt
1 kap.
3§
lagen enligt
(1998:1479) om kontoföring av (1998:1479) om kontoföring av
finansiella instrument,
finansiella instrument,
5. finansiell företagsgrupp: grupp av företag som avses i 6 kap. 1 §
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag eller annan grupp av företag på vilka,
enligt föreskrift meddelad med stöd av 6 kap. 2 § samma lag, bestämmelserna om finansiell företagsgrupp skall tillämpas och

58

Senaste lydelse 2002:154.

91

s. 92 Kontrollera mot PDF

6. koncern: detsamma som i 1 kap. 5 och 6 §§ aktiebolagslagen
(1975:1385), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på
andra juridiska personer än aktiebolag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

92

s. 93 Kontrollera mot PDF

2.23

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 2, 7 och 8 §§ lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.
2§
Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första
stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med
Premiepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma
stycke 3–6.
Fondbestämmelserna
för
Fondbestämmelserna
för
Premiesparfonden och Premievals- Premiesparfonden och Premievalsfonden får inte medge att medel fonden får inte medge att medel
delas ut till någon annan än delas ut till någon annan än
Premiepensionsmyndigheten.
Premiepensionsmyndigheten.
Sjunde AP-fonden får inte heller Sjunde AP-fonden får inte heller
genom Premiesparfonden eller genom Premiesparfonden eller
Premievalsfonden utöva sådan Premievalsfonden utöva sådan
som
avser
näringsverksamhet som avses i 3 § fondverksamhet
lagen (1990:1114) om värde- förvaltning av specialfonder enligt
pappersfonder. Premiepensions- 6 kap. lagen (0000:00) om
myndigheten får dock, efter att ha investeringsfonder.
inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att värdeutvecklingen för Premiesparfonden och Premievalsfonden eller
en av dem får vara beroende av
index. Ett sådant medgivande får
lämnas om god riskspridning
uppnås i fonden.
7§
Följande bestämmelser i lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder skall gälla för förvaltningen
av Premiesparfonden och Premievalsfonden:
– 6 a § om skyldighet för revisor
att anmäla vissa förhållanden till
Finansinspektionen,
– 7 § om förbud för vissa
personer med insynsställning att
handla med en värdepappersfond,
– 9 och 10 §§ om upprättande

Följande bestämmelser i lagen
(0000:00) om investeringsfonder
skall gälla för förvaltningen av
Premiesparfonden och Premievalsfonden:
– 2 kap. 19 § om förbud för
vissa personer med insynsställning
att
handla
med
en
investeringsfond,
– 2 kap. 22 § första stycket om
skadestånd,
– 4 kap. 2 § om företrädare för
93

s. 94 Kontrollera mot PDF

i
en
och godkännande av fondbestäm- andelsägarna
investeringsfond m.m.,
melser,
– 4 kap. 8 och 9 §§ om upp– 12 § om företrädare för
andelsägarna i en värdepappers- rättande och godkännande av
fondbestämmelser,
fond m.m.,
– 4 kap. 13 § första stycket om
– 13 § första stycket 2–4 och
andra stycket om förbud mot att ta inlösen av fondandelar,
upp lån m.m.,
− 4 kap.
15−23 §§
om
– 17–22 §§, 23 § första stycket 2 information
om
en
och 3 samt 24 och 25 §§ om place- investeringsfond,
ring av medel i en värdepappers– 5 kap. 1 §, 3−19 §§, 21−26 §§
fond,
om placering av medel i en
– 26–29 §§ om information om värdepappersfond m.m., och
en värdepappersfond,
– 10 kap. 16 § om skyldighet för
– 32 § första stycket om inlösen revisor att anmäla vissa förav fondandelar, och
hållanden till Finansinspektionen.
– 47 § om skadestånd.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
Premiesparfonden och Premievalsfonden anses som värdepappersfonder
och Premiepensionsmyndigheten som fondandelsägare. Vad som sägs om
fondbolag skall avse Sjunde AP-fonden.
Regeringen eller den myndighet
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får, som regeringen bestämmer får,
utom såvitt avser 7 § om förbud utom såvitt avser 2 kap. 19 § om
för
vissa
personer
med förbud för vissa personer med
insynsställning att handla med en insynsställning att handla med en
värdepappersfond och 47 § om investeringsfond och 2 kap. 22 §
skadestånd, föreskriva avvikelser första stycket om skadestånd,
och medge undantag i det enskilda föreskriva avvikelser och medge
fallet från de bestämmelser som undantag i det enskilda fallet från
de bestämmelser som anges i
anges i första stycket.
första stycket.
8§
Sjunde AP-fonden skall stå
Sjunde AP-fonden skall stå
tillsyn
av
Finansunder
tillsyn
av
Finans- under
inspektionen. För tillsynen gäller inspektionen. För tillsynen gäller
bestämmelserna i 39–42 och 46 §§ bestämmelserna i 10 kap. 1, 13–
lagen (1990:1114) om värde- 15 §§ samt 12 kap. 1 § lagen
(0000:00) om investeringsfonder.
pappersfonder.
Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
vad som sägs om fondbolag avse Sjunde AP-fonden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

94

s. 95 Kontrollera mot PDF

2.24

Förslag till lag om ändring i insiderstrafflagen
(2000:1086)

Härigenom föreskrivs att 1 § insiderstrafflagen (2000:1086) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
1§

I denna lag förstås med
1. insiderinformation: information om en icke offentliggjord eller inte
allmänt känd omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på
finansiella instrument,
2. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller någon annan
organiserad marknadsplats eller handel med eller genom någon som
yrkesmässigt bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 3 § första
stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller
förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
4. fondpapper:
aktie
och
4. fondpapper:
aktie
och
obligation samt sådana andra obligation samt sådana andra
delägarrätter eller fordringsrätter delägarrätter eller fordringsrätter
som är utgivna för allmän som är utgivna för allmän
fondandel
och
omsättning, andel i värdepappers- omsättning,
fond och aktieägares rätt gentemot aktieägares rätt gentemot den som
den som för hans räkning förvarar för hans räkning förvarar aktiebrev
aktiebrev i ett utländskt bolag i ett utländskt bolag (depåbevis).
(depåbevis).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

95

s. 96 Kontrollera mot PDF

2.25

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1087) om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument

Härigenom
föreskrivs
att
1§
lagen
(2000:1087)
om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§
I denna lag förstås med
1. finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller
förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,
2. fondpapper:
aktie
och
2. fondpapper:
aktie
och
obligation samt sådana andra obligation samt sådana andra
delägarrätter eller fordringsrätter delägarrätter eller fordringsrätter
som är utgivna för allmän som är utgivna för allmän
fondandel
och
omsättning, andel i värdepappers- omsättning,
fond och aktieägares rätt gentemot aktieägares rätt gentemot den som
den som för hans räkning förvarar för hans räkning förvarar aktiebrev
aktiebrev i ett utländskt bolag i ett utländskt bolag (depåbevis),
(depåbevis),
3. värdepappersinstitut: vad som anges i 1 kap. 2 § 4 lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse,
4. börs och auktoriserad marknadsplats: vad som anges i 1 kap. 4 § 1
och 3 lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
5. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är
noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats,
6. moder- och dotterföretag: vad som anges i 1 kap. 5 och 6 §§
aktiebolagslagen (1975:1385) om moderbolag och dotterföretag, varvid
vad som sägs om moderbolag skall tillämpas även på andra juridiska
personer än aktiebolag. Om två juridiska personer äger så många aktier
eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har
hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är dock vid
tillämpningen av denna lag de förstnämnda juridiska personerna att
jämställa med moderföretag och den sistnämnda juridiska personen att
jämställa med dotterföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

96

s. 97 Kontrollera mot PDF

2.26

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 2 kap. 7 §, 10 kap. 1, 3 och 4 §§
och 15 kap. 7 § samt rubrikerna närmast före 10 kap. 1 § och närmast
före 15 kap. 7 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.
5§
Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna lag
samma betydelse och tillämpningsområde som i
1. a) taxeringslagen (1990:324),
b) inkomstskattelagen (1999:1229),
c) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
d) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
e) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1−5 och 7 den lagen,
f) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
g) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
h) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
i) lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, och
j) 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980) när det gäller bestämmelser
om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering och annat
bestämmande av underlag för skatt eller avgift, bedömning av
skattskyldighet, beskattning enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta eller beskattning utomlands,
2. mervärdesskattelagen (1994:200) när det gäller redovisning av
mervärdesskatt, samt
3. skattebetalningslagen (1997:483) när det gäller skyldighet att lämna
uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag.
Vid användandet i denna lag av
Vid användandet i denna lag av
termer och uttryck som avses i termer och uttryck som avses i
inkomstskattelagen (1999:1229) inkomstskattelagen (1999:1229)
skall med juridisk person även skall med juridisk person även
avses dödsbon, handelsbolag och avses dödsbon, handelsbolag och
europeiska ekonomiska intresse- europeiska ekonomiska intressegrupperingar men inte värde- grupperingar men inte investeringsfonder.
pappersfonder.

97

s. 98 Kontrollera mot PDF

2 kap.
7§
Särskild självdeklaration skall lämnas av
1. aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana familjestiftelser som
avses i 8 § tredje stycket lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
2. sådana ideella föreningar som avses i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen
(1999:1229) och av sådana trossamfund som avses i 7 kap. 14 § den
lagen, om intäkterna under beskattningsåret har överstigit grundavdraget
enligt 63 kap. 11 § samma lag,
3. andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2, med
undantag av dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska
intressegrupperingar, om intäkterna som den skattskyldige skall ta upp
under beskattningsåret har uppgått till minst 100 kronor,
4. sådana juridiska personer som är skattskyldiga enligt 6 § lagen om
statlig förmögenhetsskatt och vars skattepliktiga förmögenhet vid
beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,
5. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt
på pensionskostnader skall fastställas,
6. fondbolag eller förvarings6. fondbolag eller förvaringsinstitut för varje av bolaget eller institut för varje av bolaget eller
institutet förvaltad värdepappers- institutet förvaltad investeringsfond, samt
fond, samt
7. ombudet för en sådan generalrepresentation som avses i 1 kap. 12 §
lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige
för skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom
representationen.
Andelar i en värdepappersfond

10 kap.
Andelar i en investeringsfond
1§

Kontrolluppgift skall lämnas om
avyttring av andelar i en värdepappersfond eller i ett utländskt
fondföretag
som
bedriver
fondverksamhet här i landet enligt
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

Kontrolluppgift skall lämnas om
avyttring av andelar i en investeringsfond eller i ett sådant
fondföretag
som
driver
verksamhet här i landet enligt
1 kap. 8 och 10 §§ lagen
(0000:00) om investeringsfonder.
3§

Kontrolluppgift om avyttring
genom inlösen skall lämnas av
1. sådana fondbolag som avses i
1 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
eller,
om
förvaltningen av fonden har
övergått till ett förvaringsinstitut,

Kontrolluppgift om avyttring
genom inlösen skall lämnas av
1. sådana fondbolag som avses i
1 kap. 2 § 6 lagen (0000:00) om
investeringsfonder
eller,
om
förvaltningen av fonden har
övergått till ett förvaringsinstitut,

98

s. 99 Kontrollera mot PDF

av detta,
av detta,
2. värdepappersbolag
och
2. andra som med tillstånd
som
förvaltar
enligt 3 § den lagen bedriver kreditinstitut
sådan verksamhet som avses där, specialfonder enligt 1 kap. 6 §
lagen om investeringsfonder, och
och
3. fondföretag
som
driver
3. utländska fondföretag som
bedriver fondverksamhet här i verksamhet här i landet enligt
landet enligt lagen om värde- 1 kap. 8 eller 10 § lagen om
investeringsfonder.
pappersfonder.
Om ett fondföretag har slutit
Om ett utländskt fondföretag har
slutit avtal med ett värdepappers- avtal med ett värdepappersinstitut
institut om att ombesörja försälj- om att ombesörja försäljning och
av
andelar
skall
ning och inlösen av andelar skall inlösen
kontrolluppgiften i stället lämnas kontrolluppgiften i stället lämnas
av värdepappersinstitutet.
av värdepappersinstitutet.
Om en andel är förvaltarregistrerad skall i stället förvaltaren lämna
kontrolluppgiften.
4§
Kontrolluppgift
om
annan
avyttring än inlösen av andelar i en
värdepappersfond
eller
ett
utländskt fondföretag som avses i
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall lämnas av
förvaltare, om andelarna är
förvaltarregistrerade.
Om en andel i ett utländskt
fondföretag inte är förvaltarregistrerad skall kontrolluppgift
lämnas av värdepappersinstitut i
de fall dessa är skyldiga att
upprätta avräkningsnota enligt
3 kap. 9 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse.

Kontrolluppgift
om
annan
avyttring än inlösen av andelar i en
investeringsfond eller ett sådant
fondföretag som avses i 1 kap. 8
eller 10 § lagen (0000:00) om
investeringsfonder skall lämnas av
förvaltare, om andelarna är
förvaltarregistrerade.
Om en andel i ett fondföretag
inte är förvaltarregistrerad skall
kontrolluppgift lämnas av värdepappersinstitut i de fall dessa är
skyldiga att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.

15 kap.
Uppgiftsskyldighet vid registrering
av andelar i värdepappersfonder

Uppgiftsskyldighet vid registrering
av andelar i investeringsfonder
7§

Fondbolag som skall föra eller
låta föra ett register enligt 31 §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall, då en
förvaltare skall föras in i registret
enligt 31 a § den lagen, lämna

Fondbolag som skall föra eller
låta föra ett register enligt 4 kap.
11 §
lagen
(0000:00)
om
investeringsfonder skall, då en
förvaltare skall föras in i registret
enligt 4 kap. 12 § den lagen, lämna

99

s. 100 Kontrollera mot PDF

förvaltaren uppgifter om den
genomsnittliga
anskaffningsutgiften för de andelar i en
värdepappersfond som tillhör en
andelsägare
och
som
har
registrerats på förvaltaren i stället
för andelsägaren.
Vid byte av en förvaltare eller
om förvaltaren inte längre skall
vara införd i registret, skall den
förvaltare som andelarna i
värdepappersfonden flyttas från
lämna den nya förvaltaren eller
fondbolaget uppgifter om den
genomsnittliga
anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas.

förvaltaren uppgifter om den
genomsnittliga
anskaffningsutgiften för de andelar i en
investeringsfond som tillhör en
andelsägare
och
som
har
registrerats på förvaltaren i stället
för andelsägaren.
Vid byte av en förvaltare eller
om förvaltaren inte längre skall
vara införd i registret, skall den
förvaltare som andelarna i
investeringsfonden flyttas från
lämna den nya förvaltaren eller
fondbolaget uppgifter om den
genomsnittliga
anskaffningsutgiften för de andelar som flyttas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

100

s. 101 Kontrollera mot PDF

3

Ärendet och dess beredning

I detta ärende föreslås en ny lag om investeringsfonder.
Den 1 januari 1991 trädde lagen (1990:1114) om värdepappersfonder i
kraft. Genom de ändringar som genomfördes med anledning av EESavtalet − och som trädde i kraft den 1 januari 1993 − anpassades
bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder fullt ut till rådets direktiv
85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag), det s.k. UCITS-direktivet.
Genom beslut den 22 december 1999 bemyndigade regeringen chefen
för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
göra en översyn av lagstiftningen om värdepappersfonder och andra
företag för kollektiva investeringar (dir. 1999:108). Utredningen antog
namnet Värdepappersfondsutredningen (i fortsättningen kallad
utredningen). Den 21 september 2000 beslutade regeringen om utsträckt
tid för utredningen att slutföra arbetet (dnr Fi2000/3383).
Den 13 februari 2002 trädde två nya EG-direktiv på
värdepappersfondsområdet i kraft. Det första är Europaparlamentets och
rådets direktiv 2001/107/EG om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG
om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte
att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt59. Det
andra direktivet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG
om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och
andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller fondföretags
investeringar60.
Genom dessa båda direktiv har UCITS-direktivet ändrats. Ändringarna
innebär i huvudsak att mer omfattande regler har införts för fondbolagen
(förvaltningsbolagen)
och
att
placeringsmöjligheterna
för
värdepappersfonder (fondföretags investeringar) har utvidgats. De båda
direktiven skall vara genomförda i medlemsstaterna senast den 13
februari 2004.
Den 21 mars 2002 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv i vilka
utredningen gavs i uppdrag att bl.a. lämna förslag till hur de nya
bestämmelserna i UCITS-direktivet skall genomföras i svensk
lagstiftning (dir. 2002:48).
Utredningen har redovisat sitt arbete genom att till
Finansdepartementet överlämna delbetänkandet Investeringsfonder –
Förslag till ny lag (SOU 2002:56) den 28 juni 2002 och slutbetänkandet
Investeringsfonder – Förvaringsinstitut, avgifter m.m. (SOU 2002:104)
den 29 november 2002.
Delbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/2544).
Även slutbetänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns
tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2002/4376). I detta ärende
59
60

EGT L 41, 13.2.2002, s. 20 (Celex 32001L0107).
EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

101

s. 102 Kontrollera mot PDF

behandlas med något undantag endast förslagen i utredningens
delbetänkande.

102

s. 103 Kontrollera mot PDF

4

Bakgrund

4.1

Beskrivning av fondsparandet

När lagen (1990:1114) om värdepappersfonder trädde i kraft år 1991 fick
Sverige en lagstiftning för fondsparande som var anpassad till EG:s
regler på området. Lagstiftningen kom till efter det att
kapitalmarknaderna hade avreglerats och valutarestriktionerna i
huvudsak hade avskaffats. Grunden var därmed lagd för en tillväxt av
finansmarknaden och därigenom en ökning av allmänhetens
fondsparande. I stort sett alla yrkesverksamma personer i Sverige sparar i
dag i fonder i någon form. Troligen har inte fondsparandet fått en sådan
spridning i något annat land i världen. Det beror inte enbart på att
förutsättningarna för fondsparandets utveckling förbättrades genom
tillkomsten av lagen om värdepappersfonder. Via allemanssparandet,
som i början var skattesubventionerat, hade många svenskar redan ett
relativt omfattande fondsparande. Även andra förändringar under 1990talet har uppmuntrat pensionssparande via fonder såsom framväxten av
fondförsäkringar, det individuella pensionssparandet (IPS) och nya
system för fonderade avtalspensioner. Inte minst har det nya
premiepensionssystemet medfört att fondsparande har blivit en produkt
som rör alla medborgare.
En annan viktig orsak till den ökade populariteten för fonder som
sparform var den kraftigt positiva kursutvecklingen på världens
aktiemarknader under 1990-talet. Via fonder har småsparare enkelt
kunnat ta del av kursutvecklingen. Därtill har den produktutveckling som
skett under decenniet också medfört att allmänheten har kunnat lockas
till fondsparandet i olika former.

4.1.1

Fondsparandets organisation

Ett sparande i en värdepappersfond inleds genom köp av andelar.
Andelarna förvärvas inte från någon annan innehavare; helt nya andelar
utfärdas av fonden genom fondbolagets försorg. Därmed behöver en
köpare inte hitta en säljare. Varje andel är lika stor och prissätts varje dag
utifrån marknadsvärdet på de tillgångar som finns i fonden.
Antalet andelar bestäms av hur mycket medel som investeras i fonden.
Ju fler personer som investerar i fonden desto fler andelar ges ut. När en
andelsägare vill sluta spara i fonden löser han − genom fondbolagets
försorg − in sina andelar i fonden, varigenom antalet andelar i fonden
minskar. Fonder skall därmed inte förväxlas med aktiebolag där antalet
utestående aktier är bestämt och begränsat och vars värde är beroende av
värdet på bolagets tillgångar och framtidsutsikter. Priset på aktier är
därtill beroende av förmågan att hitta en köpare när man väl vill sälja.
De medel som ingår i fonderna kan placeras på många olika sätt enligt
på förhand fastställda riktlinjer. I en del fonder placeras medlen bara i
räntebärande värdepapper (räntefonder). I andra placeras enbart i aktier
(aktiefonder), och i en del i båda tillgångsslagen (blandfonder).
Räntefonder kan vara inriktade på antingen värdepapper med kort löptid
103

s. 104 Kontrollera mot PDF

eller med lång löptid eller en kombination av båda. Fondmedel kan
placeras antingen enbart i ett land eller i flera länder. Medel i aktiefonder
kan exempelvis placeras i bara ett land eller en specifik bransch över hela
världen eller i en viss storlek på företag. Det föreligger således otaliga
kombinationer av finansiella instrument i fonder vilket ger
förutsättningar för ett rikt utbud av fondprodukter till allmänheten.
De medel som ingår i fonderna förvaltas av aktiebolag som fått
tillstånd av Finansinspektionen att utöva fondverksamhet. Dessa bolag
kallas för fondbolag och bestämmer i vilka tillgångar fondmedlen skall
placeras. Även andra företag som står under inspektionens tillsyn kan få
tillstånd att förvalta vissa typer av fonder. Särskilda förvaringsinstitut
förvarar sedan tillgångarna i fondens namn. Förvaringsinstitutet är en
bank eller ett annat kreditinstitut som också hanterar mycket av
administrationen runt sparandet, exempelvis räknar de ut värdet på varje
andel och håller ordning på tillgångarna i fonden. Denna konstruktion
med uppdelat ansvar för förvaltning och förvaring innebär en större
trygghet för fondandelsägaren genom att funktionerna är separerade från
varandra.
Figur 1. Förvaringsinstitutet verkställer köp och försäljningar av värdepapper.

Konsumenter

Förvaringsinstitut

Mäklare

Fonden

Betalningsströmmar

Fondbolag

Avtalsförhållande

Fonderna möjliggör att konsumenter får tillgång till en
förmögenhetsförvaltning som de i många fall annars skulle vara
utestängda ifrån. Verksamheten är dock i viss mån behäftad med
intressekonflikter. Fondspararen vill ha så hög avkastning som möjligt
till så låga kostnader som möjligt. Fondbolaget däremot har intresse av
att skapa så hög vinst som möjligt till sina ägare samtidigt som det skall
se till att fondspararna får en hög avkastning. Vidare har fondbolaget rätt
att rösta för de aktier som motsvarar fondspararnas andelar. Dessa
intressekonflikter i kombination med fondspararnas begränsade
möjligheter att bevaka sina intressen gentemot fondbolaget, är en av
anledningarna till att det skapats en särskild lagstiftning för
fondsparandet med syfte att skydda konsumentintresset.

4.1.2

Två huvudkategorier av fonder

De allra flesta fonder är så kallade UCITS-fonder. Dessa är
harmoniserade i Europa i enlighet med EG:s UCITS-direktiv från 1985
(där ”UCITS” står för engelska Undertakings for Collective Investment
104

s. 105 Kontrollera mot PDF

in Transferable Securities).61 Andra fonder som erbjuds till allmänheten
är de som brukar benämnas nationella eller oharmoniserade fonder.
Dessa är undantagna från vissa bestämmelser i lagen om
värdepappersfonder. Vanligen har de undantag från de placeringsregler
som gäller för UCITS-fonder. Genom att de därmed också avviker från
direktivet får de heller inte säljas fritt inom EU och Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES).

UCITS-fonder
UCITS-fonder följer lagen om värdepappersfonder i sin helhet och är den
helt dominerande fondkategorin på den svenska marknaden. Alla större
kända fonder där merparten av allmänhetens fondsparande ligger är
UCITS-fonder. Medel som ingår i en UCITS-fond får enligt UCITSdirektivet och lagen om värdepappersfonder placeras i aktier och andra
värdepapper. Dock får fondmedlen som huvudregel inte placeras till mer
än 5 procent av fondvärdet i en enskild tillgång. Fonden får dock ha upp
till fyra innehav där exponeringen i varje innehav uppgår till 10 procent
av de samlade tillgångarna. Detta innebär att en UCITS-fond som ligger
precis på dessa gränser måste ha minst 16 olika innehav.
UCITS-direktivet, och därmed förutsättningarna för UCITS-fonderna,
har ändrats genom två tilläggsdirektiv som trätt ikraft den 13 februari
2002. Dessa ändringar skall nu genomföras i svensk rätt.

Oharmoniserade fonder
Finansinspektionen har för ca 150 av de ca 600 svenska fonderna62 på
marknaden beviljat undantag från de regler som annars skall gälla enligt
lagen om värdepappersfonder. Dessa undantag avser uteslutande
placeringsbestämmelserna. Dessa fonder brukar benämnas nationella
fonder. De nuvarande nationella fonderna kan grovt delas upp i fyra olika
kategorier. Det är fråga om aktiefonder som vill ha större innehav i
enskilda aktier (större exponeringar) än vad som annars tillåts,
indexfonder som vill replikera ett visst index, fondandelsfonder där
fondmedlen placeras i andra fonder samt s.k. hedgefonder.
Fonder med större exponeringar i enskilda värdepapper

Fonder med utvidgade möjligheter till placeringar i enskilda värdepapper
kan t.ex. vara fonder där medlen tillåts placeras med upp till 50 procent
av fondvärdet i en enskild aktie. För dessa fonder begränsas dock ofta de
större enskilda innehaven genom de placeringsregler som finns i
fondbestämmelserna. En fond kan t.ex. tillåta att innehav överstigande
61

Rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) EGT L 375,
31.12.1985, s. 3 (Celex 31985L0611), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35, Celex 32001L0108).
62
Värdepappersfonder och nationella fonder registrerade i Sverige enligt
Finansinspektionens hemsida www.fi.se per den 24 mars 2003.

105

s. 106 Kontrollera mot PDF

10 procent av fondvärdet får sammanlagt maximalt uppgå till 50 procent
av det totala fondvärdet.
Indexfonder

Indexfonderna följer ett visst angivet index som i sin tur är sammansatt
efter hur en viss bransch eller marknad ser ut. Indexfonder kan mycket
väl passa in i de placeringsregler som gäller för UCITS-fonder och
behöver inte nödvändigtvis vara nationella. Det uppstår dock ett problem
om någon aktie har en vikt i indexet som överstiger 10 procent. I så fall
sätter UCITS-direktivet hinder i vägen. Detsamma gäller om det finns för
många aktier som har en vikt som är mellan 5 och 10 procent.
Marknadsplatser i Sverige och i Finland har på grund av Ericssons
respektive Nokias dominans haft index med en sammansättning som
omöjliggör indexfonder enligt UCITS-direktivet. Dessa index måste då
få särskilt undantag av Finansinspektionen.
Med de nya reglerna i UCITS-direktivet utökas möjligheten för
UCITS-fonder som avser att efterbilda sammansättningen av ett visst
index. Medel i fonden får då placeras med upp till 20 procent av
fondvärdet hos samma emittent.
En fond där medlen placeras i enlighet med index görs placeringarna
mekaniskt utan någon analys av enskilda innehav. Indexfonderna brukar
därför vara billiga eftersom förvaltningen kräver små resurser.
Fondandelsfonder

Under senare tid har det blivit populärt med fonder där medlen placeras i
andra fonder, s.k. fondandelsfonder. I en sådan fond har fondspararen
bara kontakt med en fond men får samtidigt den riskspridning och
variation i sparandet som en investering i ett flertal fonder kan innebära.
En fondandelsfond kan också betraktas som en förvaltningstjänst där
förvaltaren av huvudfonden väljer fonder efter på förhand bestämda
riktlinjer.
I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet får medel i UCITSfonder i större utsträckning än tidigare placeras i andra fonder.
Hedgefonder

En traditionell fond är normalt beroende av stigande marknadspriser för
att skapa en positiv avkastning. Hedgefonder är samlingsnamnet på
fonder som förvaltas på ett mer fritt sätt och där avsikten normalt är att
skapa en positiv avkastning oberoende av marknadens utveckling.
Förvaltaren kan använda sig av en rad olika metoder och strategier och i
allmänhet utnyttjas förvaltningsorganisationens specifika kompetens
inom ett visst område. En följd av detta är att hedgefonder är en mycket
heterogen kategori av fonder, men också att förvaltarnas skicklighet blir
betydligt mer avgörande för fondens avkastning än för traditionella
fonder. Det finns dock hedgefonder som på förhand lägger fast en
detaljerad strategi och som då inte blir lika beroende av förvaltaren eller
enskilda personer under själva genomförandet. När strategin väl ligger

106

s. 107 Kontrollera mot PDF

fast är det på förhand bestämt hur en förvaltare skall agera i de
situationer som uppkommer på marknaden. Medan marknadsrisken är
den övervägande risken för traditionella fonder är förvaltarrisken den
mest väsentliga för hedgefonder. Risknivån i hedgefonder varierar
beroende på deras strategier. Det finns hedgefonder som arbetar på en
uttalat låg risknivå, men också hedgefonder med en strategi som syftar
till att öka risken. Ofta kan det vara svårt för en utomstående att till fullo
få insyn i och förstå förvaltningsstrategin i dessa fonder.

4.2

Den svenska fondmarknaden

Den svenska fondmarknaden har vuxit mycket kraftigt under 1990-talet.
Inte bara det privata fondsparandet har ökat utan fondsparandet har också
blivit en viktig del för såväl pensionssparandet som försäkringssparandet.
Den största delen av fondsparandet sker direkt i de olika fonderna och
kan i vissa avseenden sägas vara ett komplement till eller till och med
ersättning för ett traditionellt banksparande. Att spara i fonder i olika
försäkringslösningar blir också allt mer populärt. Det sparandet är mer
långsiktigt än det direkta och har dessutom skattefördelar. På samma sätt
kan även sparandet inom olika avtalspensionslösningar placeras i fonder i
enlighet med den pensionsberättigades önskemål. Inom det statliga
premiepensionssystemet kommer – när det är i full funktion – 6 miljoner
svenskar placera en del av sin statliga pensionsrätt i fonder.
Fonder har således blivit en omfattande sparform inom ett flertal typer
av sparande. Det är främst hushållen som sparar i fonder, men även
institutionella investerare använder sig av fonder för sina investeringar.

4.2.1

Fondsparandet i siffror

Per den 31 december 2002 uppgick det samlade förvaltade fondvärdet i
de runt 1 100 fonderna till strax över 700 miljarder kronor63. Dessa
fonder förvaltades av 71 fondbolag. Som framgår av nedanstående figur
har värdet på fondsparandet ökat enormt sedan början av 1980-talet.
Merparten av ökningen har skett under andra hälften av 1990-talet vilket
– både direkt och indirekt − beror på en stark utveckling av
tillgångspriserna under denna period. Av motsatt skäl har fondsparandet
mätt i värdet på tillgångarna i fonderna minskat under de senaste tre åren
(2000−2002).

63

Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2002-12-31. Se föreningens hemsida
www.fondbolagen.se. Siffrorna avser både fonder registrerade i Sverige och fonder registrerade utomlands. Även de från Sverige kontrollerade men utlandsregistrerade fonder ingår
till den del spararna är svenska medborgare.

107

s. 108 Kontrollera mot PDF

Figur 2. Värdepappersfonder, 1980−200164.
800 000
700 000
600 000
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000

20
00

19
98

19
96

19
94

19
92

19
90

19
88

19
86

19
84

19
82

19
80

-

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB) Sparbarometern, Hushållens ställning

Fondsparandet kan delas upp i hushållens direktsparande, sparande via
det
individuella
pensionssparandet
(IPS),
sparande
genom
fondförsäkringar, sparande via det statliga premiepensionssystemet samt
institutionellt sparande. IPS är ett pensionssparande utan
försäkringsinslag i bank, men med samma gynnade skattesituation som
privat pensionssparande via försäkringsbolag. Institutionella fondsparare
kan vara finansiella företag och andra företag, fackföreningar och andra
ideella organisationer, kommuner m.m.
Hushållens direktsparande i fonder uppgick till knappt
328 miljarder kronor per den 31 december 2002 och står därmed för
knappt hälften av fondsparandet i landet. Utöver det sparar hushållen
relativt mycket i fondförsäkringar, vilka omfattar såväl pensions- som
kapitalförsäkringar. Sparande via premiepensionssystemet har redan
blivit en ansenlig del av fondmarknaden och kommer på sikt att bli än
mer betydande. I slutet av år 2002 uppgick det till knappt
57 miljarder kronor. Det individuella pensionssparandet (IPS) utgjorde
3 procent av fondmarknaden år 2002 och uppgick till drygt
18 miljarder kronor.
Bara en mindre del av det sammanlagda institutionella kapitalet
placeras på fondmarknaden, men utgör ändå på grund av sin storlek en
betydande del av fondmarknaden (20 procent).
Tabell 1. Fondmarknaden uppdelad på olika kategorier, miljarder kronor.
2002-12-31
Hushållens direktsparande
Fondförsäkring
PPM
IPS
Institutionellt kapital
Totalt

Fondförmögenhet
328
153
57
18
135
691

Andel
47 %
22 %
8%
3%
20 %
100 %

Källa: Fondbolagens Förening, fondsparande efter kategorier.

64

Siffrorna är i miljoner kronor. Utlandsregistrerade fonder ingår inte i denna serie.
Siffrorna skiljer sig därför från andra presenterade totalsiffror. Statistik för värdet av ägande
genom unit-link saknas för 2002 varför detta år inte tagits med.

108

s. 109 Kontrollera mot PDF

Under femårsperioden åren 1998−2002 har det samlade värdet på
fondmarknaden ökat från 456 till 703 miljarder kronor65. Det är en
ökning med 247 miljarder kronor eller 54 procent. Nettosparandet, dvs.
skillnaden mellan uttag och insättningar i fonder, har under samma
period uppgått till 314 miljarder kronor66. Trots ett nysparande på
314 miljarder kronor under denna period har det samlade värdet således
ökat med bara 247 miljarder kronor. Orsaken till detta är den kraftigt
negativa utvecklingen på de flesta av världens börser under de tre senaste
åren och då framför allt under år 2002. Detta kan bl.a. illustreras av att
fondindex över aktiefonder under perioden 1998−2002 minskat med
2 procent67. Utfallet blir helt annorlunda om man i stället ser på
femårsperioden åren 1997–2001. Då har nämligen det samlade värdet
ökat från 319 till 867 miljarder kronor, dvs. en ökning med
548 miljarder kronor eller 170 procent och avkastningen på
aktiefondindex under perioden ökade med 78 procent. Nettosparandet har
under den perioden uppgått till 328 miljarder kronor, vilket innebär att
skillnaden på 220 miljarder kronor är hänförlig till stigande värden i
fonderna. Under perioden 1997–2001 steg ett index över
Stockholmsbörsen med 90 procent68 och den 5-åriga obligationsräntan
föll med 3 procentenheter. Båda dessa effekter gav en exceptionellt
gynnsam utveckling för avkastningen i allt fondsparande, särskilt i slutet
av 1990-talet.
Tabell 2.
Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden 1997−2001.
Periodavkastning
Risk*
Fondindex aktiefonder
78 %
19 %
Fondindex blandfonder
64 %
13 %
Fondindex räntefonder
25 %
1%
Fondindex globalfonder
80 %
17 %
Periodavkastning och risk i olika fondkategorier under femårsperioden 1998−2002.
Periodavkastning
Risk*
Fondindex aktiefonder
-2 %
20 %
Fondindex blandfonder
3%
11 %
Fondindex räntefonder
26 %
3%
Fondindex globalfonder
-6 %
18 %
Källa: Svensk fondstatistik AB, fondindex är ett index över samtliga fonder på den svenska
marknaden i den aktuella kategorin (aktie-, ränte- och blandfonder). Indexet är viktat i
förhållande till de olika fondernas storlek. Index kan därmed sägas motsvara en
genomsnittlig avkastning för varje fondsparare på den svenska marknaden inom aktuell
kategori.
* Mätt som årlig standardavvikelse

Trots de den negativa utvecklingen på de flesta av världens börser
under de senaste åren utgör fondsparandet en allt viktigare del av
hushållens samlade sparande sett över en längre period. Hushållens
65

Statistik från Fondbolagens Förening, fondförmögenhet. Dessa siffror är inte jämförbara
med dem i tabell 1 på grund av att urvalet av fonder inte överensstämmer helt.
66
Statistik från Fondbolagens Förening, nysparande i fonder.
67
Statistik från Svensk fondstatistik AB, tabell 2.
68
SIX return index visar utvecklingen på Stockholmsbörsen inkl. återinvesterade
utdelningar.

109

s. 110 Kontrollera mot PDF

finansiella portfölj bestod vid utgången av år 2001 till 17 procent av
direktsparande i fonder69. Vid utgången av år 2002 hade direktsparandet i
fonder minskat till 13 procent70. Direktsparandet i fonder vid utgången av
år 1990 motsvarade 10 procent av det samlade finansiella sparandet.
Hushållens direkta sparande i fonder har således ökat markant under
1990-talet för att därefter minska under början av 2000-talet, där en
kraftig minskning har skett under år 2002. Under år 2002 gick sparandet i
fonder dock upp jämsides med hushållens direktägande av aktier som
också var 13 procent av hushållens finansiella portfölj vid utgången av år
2002.
Försäkringssparandet tar en allt större del av hushållens sparande och
uppgick vid årsskiftet 2001/2002 till 37 procent och vid utgången av år
2002 till 42 procent. Som tidigare har nämnts ingår dock
försäkringssparande via fonder som en inte obetydlig del av det samlade
liv- och fondförsäkringssparandet. Om denna del läggs till hushållens
direkta fondsparande, blir andelen fondsparande knappt 20 procent och
traditionellt försäkringssparande drygt 36 procent71. I termer av
premieinbetalningar till liv- och fondförsäkringar är premieintäkterna
större från fondförsäkringar än från traditionella livförsäkringar.
Fondförsäkringar tar alltså andelar från traditionella livförsäkringar.
Figur 3. Hushållens finansiella portfölj per den 31 december 2002.

Individuellt
försäkringssparande

9%

Aktier
23%

42%

Fonder
Bankinlåning

13%
13%

Annat

Källa: Finansinspektionens sparbarometer fjärde kvartalet 2002.

Fondsparandets andel av hushållens samlade sparande har fallit
tillbaka under de senaste tre åren. Tillbakagången kan i huvudsak
hänföras till aktiemarknadens nedgång under början av 2000-talet. En
övervägande del av fondsparandet ligger nämligen i aktiefonder. Vid
utgången av år 2001 utgjorde sparandet i aktiefonder 60 procent,
blandfonder 18 procent och räntefonder 19 procent. Hedgefonder
utgjorde 3 procent av marknaden i slutet av 200172. Vid utgången av
2002 var motsvarande fördelning 49, 17, 29 respektive 5 procent73.
69

Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.
Finansinspektionens sparbarometer för fjärde kvartalet år 2002.
71
Traditionellt försäkringssparande är försäkringssparande där livbolaget investerar
premierna själva.
72
Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2001-12-31.
73
Fondbolagens Förenings statistik, Fondförmögenhet 2002-12-31.
70

110

s. 111 Kontrollera mot PDF

Figur 4. Fondsparandets fördelning per 2002-12-31, miljarder kronor.
400
350
300
250
200
150
100
50
0

344

205
119
36
Aktiefonder

Blandfonder

Räntefonder

Hedge

Källa: Fondbolagens Förening

En stor andel av hushållens finansiella portföljer är således riskutsatta.
Det medför att hushållens ekonomi kommer att fluktuera med
utvecklingen på de finansiella marknaderna.

4.2.2

Nationella fonder

Framväxten av olika nationella fonder har tilltagit under senare år. Vid
årsskiftet 1996/1997 fanns 11 nationella fonder med en sammanlagd
förmögenhet om 1,48 miljarder kronor (cirka 0,5 procent av den totala
fondförmögenheten på cirka 320 miljarder kronor). I december år 2001
fanns det 105 nationella fonder registrerade hos Finansinspektionen74.
Det sammanlagda fondvärdet på dessa fonder var 50 miljarder kronor,
dvs. knappt 6 procent av den totala fondmarknaden75. I mars år 2003
fanns det 139 nationella fonder förvaltade av fondbolag registrerade hos
Finansinspektionen76. Därutöver fanns det 8 värdepappersbolag som
förvaltade totalt 14 nationella fonder. Den stora ökningen av nationella
fonder – både till antal och värde – tyder på att det finns ett stort intresse
för fonder med en annorlunda placeringsinriktning. En annan förklaring
kan vara att fondbolag registrerar nationella fonder som kommer att bli
tillåtna i och med genomförandet av de nya reglerna i UCITS-direktivet.

4.2.3

Fondförvaltarna

Svenska bolag som vill verka på den svenska fondmarknaden måste ha
Finansinspektionens tillstånd. Detsamma gäller utländska fondföretag,
dock med undantag för fondföretag som hör hemma i ett annat land inom
EES. För sistnämnda företag räcker det med en anmälan till
Finansinspektionen. I stället driver dessa fondföretag sin verksamhet med
stöd av auktorisation i hemlandet.
Finansinspektionen har lämnat tillstånd att bedriva fondverksamhet till
71 fondbolag77. Dessa fondbolag varierar kraftigt i storlek och förvaltar
74

Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 4 januari 2002.
Enligt uppgift från SCB, märk att hedgefonder utgör cirka hälften av denna siffra, jmf.
figur 5.
76
Enligt Finansinspektionens lista ”Företag med tillstånd” per den 24 mars 2003.
77
Enligt Finansinspektionens hemsida www.fi.se hade 71 fondbolag tillstånd att driva
fondverksamhet per den 24 mars 2003.
75

111

s. 112 Kontrollera mot PDF

allt ifrån en fond upp till över 50 fonder. Flera fondbolag återfinns
dessutom i en större företagsgrupp.
Finansinspektionen kan också ge annan än fondbolag tillstånd att
bedriva fondverksamhet så länge det inte är förvaltning av harmoniserade
värdepappersfonder utan nationella fonder. För att få tillstånd att förvalta
nationella fonder (annan näringsverksamhet i enlighet med 3 § lagen om
värdepappersfonder) krävs dock att dessa förvaltare står under
Finansinspektionens tillsyn. I dag har 8 värdepappersbolag sådant
tillstånd78. Dessa bolag står under Finansinspektionens tillsyn genom
lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Värdepappersbolag är
underkastade vissa i lagen angivna villkor, t.ex. om aktiekapitalets
storlek och krav på ägare och styrelse.
Förutom
fondbolag
som
bara
förvaltar
harmoniserade
värdepappersfonder och värdepappersbolag som bara förvaltar nationella
fonder, finns fondbolag som förvaltar båda fondformerna. Dessa har
således dubbla tillstånd, dels tillstånd att bedriva fondverksamhet, dels
tillstånd att bedriva annan näringsverksamhet. Det finns även ett antal
fondbolag som bara förvaltar nationella fonder.
Fondmarknaden mätt i förvaltat kapital domineras av de fyra stora
bankerna FöreningsSparbanken, Handelsbanken, SEB och Nordea.
Tillsammans har de en marknadsandel på 77 procent där Robur (som ägs
av FöreningsSparbanken) är den största förvaltaren. Det finns drygt
20 fondbolag som förvaltar ett kapital som överstiger 1 miljard kronor.
Tabell 3. De femton största fondbolagen den 31 december 2002.
Fondbolag
Robur
Nordea
SEB
Handelsbanken
Länsförsäkringar
Skandia
Brummer & Partners
Folksam/KPA
Banco
Carlsson
AMF Pension
Firstnordic
HQ
Carnegie
Alfred Berg

Totalt förvaltat kapital
miljoner kronor
203 407
124 099
121 394
87 192
26 565
26 256
21 588
16 150
8 763
8 708
8 446
7 529
6 875
5 802
4 393

Marknadsandel
i procent
28,9
17,7
17,3
12,4
3,8
3,7
3,1
2,3
1,2
1,2
1,2
1,1
1,0
0,8
0,6

Källa: Svensk Fondstatistik

Om i stället nysparandet studeras blir bilden något annorlunda. En
större andel av nya medel som sätts in i fonder går till andra förvaltare än
de fyra stora bankerna. De har under åren 1998−2001 förlorat
marknadsandelar i nysparandet från 77 till 58 procent. Deras andel av
marknaden är dock fortfarande stor.
Det finns ingen bra statistik över de utländska fondbolagens
marknadsandelar i Sverige. Deras andel uppskattas till någon procent av
78

Enligt Finansinspektionens hemsida per den 24 mars 2003.

112

s. 113 Kontrollera mot PDF

marknadsbedömare. Inom premiepensionssystemet fick dock de
utländska bolagen en större del av marknaden. I slutet av år 2002 var
deras marknadsandel knappt 15 procent av sparandet inom ramen för
premiepensionssystemet. Enligt Svensk Fondstatistik AB finns det cirka
1 100 fonder på den svenska marknaden som förvaltas av utländska
bolag.

4.2.4

Fondernas ägande

I takt med att fonderna blir större, växer också deras betydelse för börsen
– förutsatt att fondsparandet växer snabbare än börsen − och ägandet av
börsbolag. Robur – som är den största fondförvaltaren – var vid årsskiftet
2001/2002 också den näst största enskilda ägaren på börsen. Bara
svenska staten var större. På sjunde, nionde och elfte plats återfanns i tur
och ordning, Nordea fonder, SEB fonder och SHB fonder. Som nämnts
tidigare utgör de tillsammans 77 procent av fondmarknaden i termer av
värdet på deras fonder.
Tabell 4. Största aktieägarna i svenska företag, 2002-12-31.
Aktieägare
Svenska staten
Stefan Persson m. familj och bolag (H&M)
Robur fonder
Alecta
Investor
AMF Pension
Finska staten
SEB Fonder
Nordea Fonder
Skandia
Industrivärlden
SHB/SPP Fonder

Börsvärde svenska portföljen,
miljarder kronor
92
51
51
43
33
30
30
27
26
25
23
22

Källa: Ägarna och makten, 2003

Något som kallas ”institutionssfären”79 består av 21 institutionella
ägare som utgörs av de största fondbolagen, försäkringsbolagen och APfonderna. Tillsammans ägde dessa institutioner vid årsskiftet 2001/2002
svenska aktier till ett värde av 548 miljarder kronor eller 22 procent av
det totala börsvärdet. De fondbolag som räknas in bland dessa
institutioner är Robur fonder, Nordea fonder, SEB fonder, SHB fonder,
Skandia Carlson fonder, Banco Fonder och Länsförsäkringar fonder.
Tillsammans utgjorde deras kapital i svenska aktier 216 miljarder kronor.
Det motsvarar 8,6 procent av det totala börsvärdet eller 40 procent av det
”institutionella kapitalet”.

79

I boken Ägarna och Makten 2002 som ges ut av SIS ägarservice AB har de sammanställt
vad de kallar ”institutionssfären” s. 32.

113

s. 114 Kontrollera mot PDF

4.3

Gällande rätt

4.3.1

Inledning

Värdepappersfonder regleras i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
som ersatte 1974 års aktiefondslag80. Före 1974 års aktiefondslag
saknades särskild lagreglering på området. Den första lagstiftningen
uppvisade grundläggande likheter med de senare reglerna i EG:s UCITSdirektiv från 1985. Detta förklaras av att 1974 års lag och EG-direktivet
hade ett gemensamt ursprung i de riktlinjer som utarbetades av
Europarådet och OECD i början av 1970-talet (se prop. 1989/90:153
s. 33).
Trots likheterna fanns det inför 1990 års lag ett behov av att se över
lagstiftningen mot bakgrund av EG:s regler och då främst
bestämmelserna om riskspridning och om skyldigheten att lämna
information till andelsägarna. Den svenska marknaden behövde
dessutom öppnas upp för utländska fonder och rättssubjekt. 1990 års lag
tillkom således i syfte att modernisera lagstiftningen och anpassa den till
det internationella regelsystemet. Hänsyn togs också till en avreglerad
kapitalmarknad och en i huvudsak avskaffad valutareglering. Ett led i
detta var att minska detaljregleringen och låta fondbolagen i större
utsträckning bestämma hur fondverksamheten skulle bedrivas.
Under 1990-talet har lagen ändrats vid några tillfällen, i huvudsak för
att anpassa regelverket till UCITS-direktivet81.

4.3.2

EG:s UCITS-direktiv

Den svenska lagstiftningen överensstämmer i huvudsak med EG:s
UCITS-direktiv från 1985. UCITS-direktivet avser att harmonisera
reglerna för öppna fondföretag, dvs. företag vars enda syfte är att företa
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från
allmänheten. Fondföretaget skall tillämpa principen om riskspridning
samt ge andelsägarna en möjlighet att få sina andelar återköpta eller
inlösta av fonden. Direktivet medger att fondföretaget organiseras
antingen på kontraktsrättslig grund, genom trustlagstiftning (unit trusts),
eller på associationsrättslig grund.
I direktivet finns regler bl.a. för auktorisation av fondförvaltaren och
dess organisation, placeringsregler och regler om information till
andelsägarna. Uppfyller fonden de krav som ställs i UCITS-direktivet,
får fonden fritt saluföras inom EU och i de länder som omfattas av EESavtalet. De svenska fonderna är också till övervägande del harmoniserade
i enlighet med UCITS-direktivet.
År 1998 började EG:s institutioner se över UCITS-direktivet. I februari
2002 kom två direktiv med ändringar och tillägg till UCITS-direktivet.
Det ena avsåg placeringsreglerna och det andra reglerna som rör
förvaltningsbolagen. Dessa nya regler behandlas nedan.
80

Aktiefondslagen (1974:931).
Prop. 1991/92:113, prop. 1992/93:90, prop. 1992/93:206, prop. 1994/95:27, prop.
1994/95:172, prop. 1995/96:50, prop. 1995/96:63, prop. 1995/96:173, prop. 1997/98:97,
prop. 1997/98:99, prop. 1997/98:160 och prop. 1998/99:93.

81

114

s. 115 Kontrollera mot PDF

4.3.3

Den legala konstruktionen

Lagen om värdepappersfonder, liksom 1974 års aktiefondslag, bygger på
ett kontraktsrättsligt tänkande där rättsförhållandet mellan ägarna
(fondandelsägarna) och förvaltaren (fondbolaget) regleras i ett tänkt
avtal. Fonden som sådan är inte något självständigt rättssubjekt och de
rättigheter och skyldigheter som följer av fondförmögenheten måste
därför ledas vidare. På ett sätt kan den konstruktion som anges i lagen
om värdepappersfonder anses vara en specialiserad form av
samäganderätt, där den gemensamma förmögenheten förvaltas av en
särskilt angiven uppdragstagare.
Ett alternativ till den kontraktsrättsliga formen hade varit att använda
sig av en associationsrättslig reglering, där ägarnas och förvaltarens
inbördes relation reglerades på samma sätt som i t.ex. ett aktiebolag.
Fonden skulle då inta rollen som ett självständigt rättssubjekt. En sådan
associationsrättslig konstruktion finns t.ex. i den franska lagstiftningen
(Société d’Investissement à Capital Variable, SICAV) och i
Storbritannien (Open-ended Investment Companies, OEIC). Möjligheten
att i Sverige välja en associationsrättslig form av värdepappersfonder har
behandlats tidigare, bl.a. i förarbetena till 1974 års aktiefondslag (se
prop. 1974:128). Den mest lämpade formen skulle då vara aktiebolaget.
Problemet var, och är, att ett aktiebolag har ett fixerat aktiekapital, vars
storlek visserligen kan ändras, men bara efter särskilt beslut i viss
angiven ordning. För att aktiebolagsformen skall kunna komma i fråga
för fondverksamhet krävs ett rörligt aktiekapital, som ändras allt
eftersom nya aktieägare tillkommer och tidigare aktieägare avslutar sitt
engagemang. Ett aktiebolag med rörligt aktiekapital skulle emellertid,
enligt de bedömningar som har gjorts tidigare (se t.ex. prop. 1974:128
s. 95 ff.),
innebära
alltför
genomgripande
förändringar
i
bolagslagstiftningen.
Före tillkomsten av 1974 års aktiefondslag rådde viss oklarhet om hur
andelsägarnas och förvaltarens inbördes rättigheter och skyldigheter
skulle regleras. Mellan parterna förelåg en form av uppdrag och ett
avstamp gjordes i de regler som gällde för sysslomän (18 kap.
handelsbalken). Vidare fick man utgå ifrån vad som kunde anses avtalat
mellan parterna, eller vad som med hänsyn till omständigheterna måste
antas ha varit deras avsikt. Därutöver fick man förlita sig på allmänna
rättsgrundsatser (SOU 1969:16 s. 80). Att i lag reglera parternas
förhållanden medförde dock en ökad trygghet för fondspararna.
Med den valda legala kontraktsrättsliga formen separeras äganderätten
till fondförmögenheten från fondens förvaltande, men också från
tillgångarnas förvaring. Fondandelsägarna äger gemensamt fonden,
förvaltningen av fonden läggs på ett fondbolag och tillgångarna i fonden
förvaras av ett särskilt förvaringsinstitut. Detta trepartsförhållande kan
sägas vara uppbyggt av tänkta uppdragsavtal, där fondbolaget och
förvaringsinstitutet åtar sig ett visst uppdrag mot en viss ersättning.
Ersättningen utgår oftast ur fondförmögenheten och betalas därmed
indirekt av fondandelsägarna. Fondbolaget och förvaringsinstitutet har ett
ansvar att fullgöra sin del av uppdraget. Själva fonden är dock inte ett
eget rättssubjekt – även om fonden i skattehänseende behandlas som en
juridisk person (se avsnitt 4.3.12) – och kan därför inte förvärva

115

s. 116 Kontrollera mot PDF

rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller föra talan inför domstol.
Tillgångarna i fonden är dessutom skyddade mot utmätning.
Figur 6. Den legala konstruktionen.

“avtal”

Fondägarna

Fondbolaget

Fonden

“avtal”

Förvararen

“avtal”

Fondandelsägarnas äganderätt till fonden är dock kraftigt beskuren och
medför egentligen bara en rätt att få sin andel i fonden inlöst samt i
förekommande fall erhålla utdelning. I gengäld ansvarar inte
fondandelsägarna för förpliktelser som avser fonden. I stället har
förvaltaren (fondbolaget) fått många av de befogenheter som normalt
förknippas med äganderätten. Fondbolaget företräder andelsägarna i alla
frågor som rör värdepappersfonden, vilket t.ex. innebär att det är
fondbolaget som utövar den rösträtt som kommer ur aktieinnehavet i
fonden. Fondandelsägarnas äganderätt kommer härutöver till uttryck
genom att såväl fondbolaget som förvaringsinstitutet kan bli
skadeståndsskyldiga gentemot fondandelsägare för skada som tillfogats
genom överträdelse av de bestämmelser som gäller för fonden. Denna
skadeståndsskyldighet kan liknas vid den som enligt allmänna regler
finns vid kontraktsbrott eller överträdelse av ett sysslomannauppdrag.
Fondförvaltarens
skadeståndsskyldighet
speglar
på
så
sätt
fondandelsägarnas rättigheter.
En värdepappersfond måste i princip vara öppen för dem som vill
spara i fonden. I lagen – liksom i UCITS-direktivet – uppställs som
grundkrav att fonden bildas genom kapitaltillskott från allmänheten. Ett
fondbolag anses därför inte kunna neka någon att förvärva andelar i en
värdepappersfond. Från detta allmänhetskrav skall man dock skilja regler
om t.ex. minsta belopp vid insättningar i fonden. Det anses finnas en
möjlighet att kräva viss minimiinsättning, vilket då kan bli en naturlig
begränsning av vilka som skjuter till kapital.
Att en värdepappersfond är öppen innebär dock framför allt att
andelsägarna har rätt att när som helst få sitt innehav inlöst ur
tillgångarna i fonden. Denna princip återfinns även i UCITS-direktivet
och infördes i svensk rätt redan genom 1974 års aktiefondslag. Syftet var
att ge andelsägarna ett ytterligare skydd genom att när som helst kunna
avsluta sitt sparande i en fond. I förarbetena till 1974 års aktiefondslag
uttalades till och med att slutna fonder inte borde få förekomma i vidare
mån än som kunde ske inom ramen för redan befintliga
associationsformer (prop. 1974:128 s. 94 f.). Detta synsätt förändrades
dock inför den nu gällande lagstiftningen. I förarbetena

116

s. 117 Kontrollera mot PDF

(prop. 1989/90:153 s. 38) till dagens lag uttalades sålunda att även slutna
fonder kunde erbjuda fördelar för vissa sparare och att sådana kunde
tillåtas genom särskilt tillstånd såsom nationell värdepappersfond.
Finansinspektionen har ännu inte beviljat tillstånd för slutna fonder.

4.3.4

Nationella fonder

Vid sidan av EG-harmoniserade värdepappersfonder finns som tidigare
framgått icke-harmoniserade fonder. UCITS-direktivet avser nämligen
inte att förbjuda andra fonder. I ingressen till direktivet anges att varje
medlemsstat får reglera särskilt kategorier av företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper med speciell placerings- eller
upplåningsinriktning. Dessa fonder får, som en följd av att de inte är
harmoniserade, inte fritt saluföras utanför landets gränser och brukar
därför benämnas som nationella fonder.
I 3 § lagen om värdepappersfonder medges således en möjlighet att få
tillstånd av Finansinspektionen för annan näringsverksamhet. Denna
paragraf möjliggör med andra ord svenska nationella fonder.
Nämnda lagrum saknade sin motsvarighet i 1974 års aktiefondslag. I
samband med att Sverige i 1990 års lag anpassade sin lagstiftning till
EG:s regelverk, uppstod dock behovet av särskild reglering för de
nationella fonderna (se prop. 1989/90:153 s. 37 ff.). Det var främst
frågan om öppna och slutna fonder som initierade diskussionen om
nationella fonder och i förarbetena uttalades särskilt att nationella fonder,
med dispens från lagens bestämmelser, kunde innefatta slutna fonder.
Vidare uttalades att det inte kunde uteslutas att också andra former av
fondverksamhet borde kunna tillåtas. Det fick då ankomma på
Finansinspektionen att bedöma om en viss verksamhet ansågs uppfylla
de krav på riskspridning som borde ställas på en fond som vänder sig till
allmänheten. I övrigt bedömdes det som svårt att förutse vilka behov av
ytterligare reglering som skulle kunna komma att behövas för att
upprätthålla en sund utveckling inom området.
Nationella fonder fordrar tillstånd av Finansinspektionen, vilket
lämnas bara till fondbolag eller annan som står under inspektionens
tillsyn, t.ex. värdepappersbolag enligt lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse.
De nationella fonderna skall vara riktade till allmänheten för att
gemensamt delta i förvärv och förvaltning av fondpapper och andra
finansiella instrument. Bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder
gäller fullt ut, om inspektionen inte medgett undantag i det särskilda
fallet. Vanligast är att de nationella fonderna fått tillstånd att avvika från
de placeringsbestämmelser som annars gäller för de harmoniserade
värdepappersfonderna.
I UCITS-direktivet anges särskilt att varje medlemsstat särskilt får
reglera nationella fonder som avviker från de i direktiven angivna – och i
den svenska lagen fastställda – placerings- och lånereglerna. I
förarbetena
(prop. 1989/90:153
s. 37 ff.).
till
lagen
om
värdepappersfonder noterades denna sorts undantag särskilt, dock med
kommentaren att mindre avvikelser inte borde tillåtas.
117

s. 118 Kontrollera mot PDF

Det finns inte några direkta lagliga begränsningar avseende vilken risk
en nationell fond får ta. I förarbetena (a. prop. s. 38) till lagen om
värdepappersfonder angavs emellertid att de nationella fonderna skall
uppfylla det grundläggande kravet på riskspridning. Detta borde enligt
motiven åtminstone gälla sådana fonder som riktar sig till allmänheten.
Enligt Finansinspektionens föreskrifter skall den som vill driva
nationella fonder till inspektionen lämna samma uppgifter som fondbolag
som vill driva harmoniserade värdepappersfonder. Därtill skall
fondförvaltaren i sin ansökan ange de undantag bolaget önskar.

4.3.5

Förhållandet mellan UCITS-fonder och nationella fonder

Lagen om värdepappersfonder utgår ifrån att en värdepappersfond enligt
lagens mening är lika med en UCITS-fond enligt UCITS-direktivet. De
nationella fonderna företer dock en del likheter med de fonder som följer
UCITS-direktivet. Följaktligen måste även en nationell fond – i likhet
med en värdepappersfond – rikta sig till allmänheten. Dessutom får
medel i en nationell fond – på samma sätt som gäller för en
värdepappersfond – inte placeras i annat än i fondpapper och andra
finansiella instrument. Semantiskt är således även en nationell fond en
värdepappersfond.

4.3.6

Fondandelsägarnas äganderätt

De som skjutit till kapital och således förvärvat andelar i fonden äger
fonden gemensamt med övriga fondandelsägare. I samäganderättslagen
(1904:48 s. 1) finns bestämmelser som tar sikte på fall där flera ägare
samfällt äger t.ex. värdepapper. I lagen om värdepappersfonder stadgas
emellertid uttryckligen att den lagen inte skall tillämpas på denna
särskilda form av gemensamt ägande. I stället regleras andelsägarnas
inbördes förhållande och äganderätt till fonden i lagen om
värdepappersfonder och i värdepappersfondens fondbestämmelser.
Lagen stadgar nämligen att varje värdepappersfond skall ha särskilda
fondbestämmelser som anger bl.a. namnet på fonden, grunderna för
fondens placeringsinriktning, regler för utdelning, modellen för hur
andelarnas värde skall räknas ut och vilka avgifter som tas ut för
förvaltningen.
I lagen anges vidare att fondandelarna skall vara lika stora och att de
skall medföra lika rätt till tillgångarna i fonden. Värdet av en fondandel
är fondens värde delat med antalet fondandelar. Denna ekonomiska rätt
kombineras med en ovillkorlig rätt att få sitt andelsinnehav inlöst mot
medel i fonden. Låt vara att det i vissa fall finns en möjlighet för
fondbolaget att avvakta inlösen. Andelsägare har däremot inte någon
möjlighet att få till stånd en försäljning av den gemensamt ägda
egendomen, så som fallet är enligt samäganderättslagen. I stället finns
särskilda bestämmelser i lagen om värdepappersfonder om hur en fond
skall upplösas.
Fondandelsägare har utöver den ekonomiska rättigheten fått sin
äganderätt beskuren. Det är således inte fondandelsägarna som
bestämmer över fonden och dess tillgångar. Denna rätt tillkommer

118

s. 119 Kontrollera mot PDF

förvaltaren. Däremot har fondandelsägarna rätt att förlita sig på att
förvaltaren handlar uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse, att
lagen om värdepappersfonder följs samt att förvaltaren följer de
bestämmelser som framgår av fondens fondbestämmelser. På så sätt
bestäms också uppdragets ramar. Lagen anger emellertid inte närmare
vad som skall anses omfattas av andelsägarnas gemensamma intresse.
Det bör i huvudsak vara fråga om intresset att få en så bra avkastning
som möjligt i förhållande till den på förhand angivna riskprofilen. Det
bör inte heller vara kontroversiellt att anta att regeln också avser intresset
att betala så lite som möjligt för förvaltningen. I vissa fonder kan därtill i
fondbestämmelserna särskilt angivna syften förekomma. Det kan t.ex.
vara fråga om fonder som ger en del av avkastningen till en angiven
organisation.
Den ekonomiska rätten stärks ytterligare genom en regel som fråntar
andelsägarna ansvaret för de förpliktelser som avser fonden.

4.3.7

Förvaltningen av fonden

Det ankommer på förvaltaren, antingen ett fondbolag eller annan som
står under Finansinspektionens tillsyn, t.ex. ett värdepappersbolag (i det
följande, om annat inte anges, gemensamt benämnda fondbolaget), att
förvalta fonden. I gengäld har fondbolaget rätt att ta ut avgifter som
ersättning för sitt arbete. Fondandelsägarnas tänkta uppdrag till
fondbolaget, att ta hand om fonden, regleras såväl i lagen som i
fondbestämmelserna. Bryter förvaltaren mot detta uppdragsavtal ådrar
sig fondbolaget skadeståndsansvar gentemot fondandelsägarna.
Som tidigare nämnts skall fondbolaget i sin förvaltning handla
uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Denna skyldighet bör
i huvudsak motsvara den allmänna lojalitetsplikt som får anses gälla alla
uppdragstagare. Fondbolagets förvaltning omfattar alla frågor som rör
värdepappersfonden såsom förvärv och försäljning av värdepapper, utöva
rösträtten för de aktier som ingår i fonden och uppbära utdelning.
I lagen anges emellertid särskilt vissa förbjudna åtgärder. Fondbolaget
får således inte ha hand om den egendom som ingår i fonden. Det
ankommer i stället på förvaringsinstitutet. Fondbolaget får inte heller ta
upp eller bevilja penninglån (med visst angivet undantag), gå i borgen
eller sälja fondpapper som fonden inte förfogar över.
Vidare finns begränsningar för hur fondbolaget får placera medlen i
fonden. Dessa placeringsbestämmelser avser dels att ge en sund
riskspridning, dels att begränsa den makt som kan härledas ur innehaven
i fonden. Förvaltningens ramar bestäms ytterligare i fondbestämmelserna
med där angivna närmare regler för hur medlen i fonden skall placeras.
En stor del av lagens bestämmelser tar sikte på att ge ägarna ett
grundläggande skydd gentemot förvaltaren. Som grund uppställs vissa
krav på fondbolaget och dess organisation samt vidhängande
tillståndskrav och tillsyn. Vidare finns som tidigare nämnts vissa
placeringsbestämmelser. Lagen innehåller också ingående regler om
fondbolagets skyldighet att hålla andelsägarna informerade.
Förvaringsinstitutens roll är också en del av detta skydd.
119

s. 120 Kontrollera mot PDF

4.3.8

Placeringsbestämmelser

En viktig del i skyddet för investerarna är de begränsningar som finns för
placeringen av fondmedel i olika tillgångar. Meningen är att varje
värdepappersfond skall tillämpa en riskspridning, som närmare anges i
fondbestämmelserna. I syfte att uppnå en godtagbar riskspridning
regleras vilken typ av tillgångar som medel i en värdepappersfond får
placeras i och hur mycket av fondförmögenheten som får placeras i ett
och samma värdepapper. De regler som återfinns i lagen om
värdepappersfonder stämmer i allt väsentligt överens med UCITSdirektivets placeringsregler (prop. 1989/90:153 s. 34.).

4.3.9

Konsumentskydd

Värdepappersfonder och nationella fonder måste vända sig till
allmänheten. Hushållens del av det totala fondsparandet är också mycket
stor och fondsparandet kan med fog sägas vara en konsumentprodukt
(dock inte uteslutande). Detta har också beaktats i lagen om
värdepappersfonder och många bestämmelser kan sägas syfta till att
stärka skyddet för konsumenterna. Reglerna är dock inte uttryckligen
avsedda för konsumenter utan tar sikte på att skydda samtliga
andelsägare. Krav på hur fondbolaget skall vara organiserat och hur
medel i en fond får placeras är exempel på skyddsregler. Att tillgångarna
i fonden skall hållas åtskilda och förvaras av ett förvaringsinstitut är ett
annat exempel. Vidare ställer gällande lagstiftning krav på information
till andelsägarna. Även dessa regler är en del av konsumentskyddet.
Utöver regelverket i lagen om värdepappersfonder finns även vissa
mer allmänna bestämmelser som tar sikte på att skapa ett gott
konsumentskydd.

4.3.10

Förvaringsinstituten

För varje värdepappersfond skall finnas ett förvaringsinstitut som har i
uppdrag att ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden.
Förvaringsinstitutet skall enligt lagen om värdepappersfonder vara en
bank eller ett annat kreditinstitut.
Ett förvaringsinstitut skall ta emot och förvara den egendom som
ingår i fonden. Förvaringsinstitutet skall dessutom utöva viss kontroll
över fondbolaget och bland annat se till att försäljning och inlösen av
fondandelar går rätt till, att andelarna blir rätt värderade samt att medlen i
fonden används i enlighet med lagen och fondbestämmelserna. Ett
förvaringsinstitut skall verkställa fondbolagets beslut under förutsättning
att dessa inte strider mot lagen eller fondbestämmelserna.
Förvaringsinstitutet har också fått en särskild roll då ett fondbolag inte
längre vill eller kan fortsätta sin verksamhet. Det ankommer då på
förvaringsinstitutet att ta över förvaltningen av ett fondbolags
värdepappersfonder. Därefter skall förvaringsinstitutet antingen överlåta
verksamheten till ett annat fondbolag eller upplösa fonden. För detta
arbete har förvaringsinstitutet rätt till skälig ersättning ur
120

s. 121 Kontrollera mot PDF

värdepappersfonden.
Denna ersättning
skall godkännas
av
Finansinspektionen.
I förvaringsinstitutets uppdrag ligger således att balansera fondbolagets
makt och därigenom ytterligare garantera andelsägarna ett skydd mot att
det anförtrodda kapitalet äventyras. Detta uppdrag skall som tidigare
nämnts utföras oberoende av fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas
gemensamma intresse.
Tillfogar förvaringsinstitutet fondandelsägare skada genom överträdelse av lagen eller fondbestämmelserna blir institutet skyldigt att utge
skadestånd.
Finansinspektionen utövar tillsyn över förvaringsinstituten. Dessa skall
lämna upplysningar till och i övrigt samarbeta med inspektionen.

4.3.11

Utländska fonder

Vid sidan av de svenska värdepappersfonderna, dvs. de som förvaltas av
ett svenskt fondbolag, verkar utländska fondföretag i Sverige. För att
utländska fondföretag skall få bedriva verksamhet i Sverige krävs dock
att de fått tillstånd av Finansinspektionen. Det utländska fondföretaget
måste driva liknande verksamhet i sitt hemland och därtill stå under
tillsyn där. Vidare måste det utländska fondföretaget se till att det i
Sverige kan göra utbetalningar till andelsägare, lösa in deras andelar samt
lämna viss angiven information till dem. Därtill finns ett allmänt krav på
att fondföretaget bedriver en sund fondverksamhet. Uppfyller
fondföretaget dessa krav kan det således få tillstånd att via filial eller
genom gränsöverskridande handel, sälja sina andelar i Sverige.
Utländska fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES
behöver dock inte tillstånd. Sådana fondföretag skall i stället bara anmäla
sin verksamhet till Finansinspektionen. Detta är givetvis en följd av
UCITS-direktivet.

4.3.12

Skatteregler

Beskattning av värdepappersfond
En svensk värdepappersfond är som tidigare har konstaterats inte en
juridisk person. I skattelagstiftningen behandlas emellertid
värdepappersfonden som en juridisk person (2 kap. 3 § andra stycket
inkomstskattelagen [1999:1229]). Det innebär att värdepappersfonden
beskattas för intäkterna i verksamheten, även om det finns särskilda
bestämmelser för hur intäkterna beräknas. Svenska värdepappersfonder
är skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden (6 kap. 5 §
inkomstskattelagen). Utländska värdepappersfonder är begränsat
skattskyldiga. De är skattskyldiga för inkomst av fastighet i Sverige och
för tillgångar som är hänförliga till det fasta driftstället och som ingår i
fonden (Se 6 kap. 16 a § inkomstskattelagen; bet. 2000/01:SkU9,
SFS 2000:1354).
Särskilda regler finns för beräkning av inkomst av värdepappersfond.
Värdepappersfond skall inte ta upp kapitalvinster på delägarrätter och på
motsvarande sätt får kapitalförluster på delägarrätter (aktier,

121

s. 122 Kontrollera mot PDF

teckningsrätter, andelar i värdepappersfonder m.m. enligt 48 kap. 2 §
inkomstskattelagen) inte dras av. Detta för att fonden skall kunna avyttra
värdepapper och investera vinsten i nya värdepapper utan
skattekonsekvenser. Den förmån som ett indirekt ägande genom fond
därigenom får framför direkt ägande är tänkt att elimineras genom att en
schablonmässigt beräknad intäkt läggs till grund för beskattningen för
fonden. Som intäkt tas upp ett belopp som för helt år motsvarar
1,5 procent av värdet på fondens delägarrätter vid beskattningsårets
ingång (jfr prop. 1989/90:110). Mottagen utdelning är också
skattepliktig. Utdelning som fonden lämnar skall dras av som kostnad det
beskattningsår som beslutet om utdelning avser. Avdraget får dock inte
vara så stort att underskott uppkommer (se 39 kap. 14 §
inkomstskattelagen).
Vanliga regler om inkomstberäkning gäller i övrigt. Det innebär bl.a.
att löpande kapitalavkastning, dvs. mottagna utdelningar och räntor skall
tas upp som intäkt av näringsverksamhet medan förvaltningskostnader
och räntor skall dras av.
Skattesatsen för värdepappersfonder är 30 procent av den
beskattningsbara inkomsten (se 65 kap. 14 § inkomstskattelagen).

Beskattning av andel i värdepappersfond
För andelsägare kan skattekonsekvenser uppstå vid utdelning från
fonden, vid försäljning av fondandelar, vid förmögenhetsbeskattningen
samt i samband med arv och gåva.
För utdelning utgår kapitalskatt om 30 procent, om andelsägaren är en
fysisk person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). För fysisk eller
juridisk person bosatt i utlandet utgår kupongskatt med 30 procent eller
den lägre skattesats som framgår av dubbelbeskattningsavtal.
Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster
finns i 44 kap. inkomstskattelagen. Här framgår att med avyttring av
tillgångar avses försäljning, byte och liknande överlåtelse. Även inlösen
omfattas av det allmänna avyttringsbegreppet. Om en värdepappersfond
upplöses anses varje andelsägare ha avyttrat sin del. Om en person flyttar
sitt andelsinnehav från en fond, t.ex. en allemansfond, till en annan,
anses andelarna i den första fonden avyttrade och kapitalvinstbeskattning
skall ske. Dagen för andelsägarens begäran om inlösen får anses som
avyttringsdag, eftersom fondbolaget är bundet av denna begäran och
måste, om än ibland med viss fördröjning, lösa in andelen. Kapitalvinsten
skall beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade
tillgången minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och
omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat
föreskrivs, utgifter för anskaffning ökade med utgifter för förbättring.
Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på
liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga
situation (kontinuitetsprincipen).
Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen om värdepappersfonder skall inte leda till att kapitalvinster tas upp
hos delägarna.
122

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kapitalvinster beskattas med 30 procent om andelsägaren är en fysisk
person bosatt i Sverige (eller ett svenskt dödsbo). Är andelsägaren en
juridisk person uppgår skattesatsen till 28 procent.
Kapitalförluster på andelar i marknadsnoterade aktiefonder och
blandfonder får kvittas fullt ut mot kapitalvinster på marknadsnoterade
delägarrätter och andelar i svenska aktiebolag och utländska juridiska
personer som inte är marknadsnoterade (se 48 kap. 20 §
inkomstskattelagen).
För marknadsnoterade andelar i räntefonder gäller att kapitalvinsten
eller kapitalförlusten skattemässigt skall behandlas som en ränteintäkt
respektive ränteutgift. Detta innebär att kapitalförluster på en räntefond
ger full avdragsrätt (se 48 kap. 21 § inkomstskattelagen). Kapitalförluster
på andra delägarrätter får dock inte kvittas mot kapitalvinster på andelar i
marknadsnoterade räntefonder (prop. 1999/2000:100 s. 207).
En andelsägare beskattas för sitt innehav på så sätt att värdet påverkar
ägarens förmögenhet. Andelar i marknadsnoterade aktiefonder och
blandfonder tas upp till 80 procent av det noterade värdet. Andel i
räntefond tas upp till 100 procent av det noterade värdet. I arvs- och
gåvoskattehänseende tas värdepappersfonder upp till 75 procent av det
noterade värdet.

4.4

Utländska förhållanden

Bland de europeiska länderna är det UCITS-direktivets regler som
präglar marknaderna och som därmed har gett dem en likartad struktur.
Även USA:s fondmarknad påminner mycket om den europeiska även om
regleringen ser något annorlunda ut. En förklaring till att marknaderna är
relativt lika i de olika länderna beror på att fondsparandet är en homogen
produkt. Den följer samma ekonomiska principer i alla länder där
fondsparandet är utbrett och sparmedlen investeras globalt. Reglerna om
fondsparandet bygger i stort sett på samma principer för att skydda
spararen.
Vissa frågor skiljer dock länderna emellan. UCITS-direktivet har t.ex.
lämnat öppet för olika lösningar för hur fondsparandet skall organiseras
mellan parterna som förvaltar, förvarar respektive äger fondandelarna.
Vidare finns det olika sätt att betrakta och reglera de s.k. nationella
fonder som ligger utanför UCITS-direktivets reglering. Dessutom
påverkar skattelagstiftningen och traditioner i olika länder att reglerna
har utformats på ett särskilt sätt eller att vissa fondprodukter har större
eller mindre spridning.
För en närmare genomgång av utländska förhållanden hänvisas till
kapitel 4 i utredningens delbetänkande SOU 2002:56.

123

s. 124 Kontrollera mot PDF

5

Utgångspunkter för en fondlagstiftning

5.1

Kort bakgrund till reglering av finansiella marknader

Regleringen av de finansiella marknaderna har gått igenom stora
förändringar under senare delen av 1980-talet och hela 1990-talet.
Processen har präglats av en anpassning av regelverket till utvecklingen
efter borttagandet av valuta- och kreditrestriktioner i slutet av 1980-talet.
Marknaderna har dessutom internationaliserats och nya kunskaper om
marknadernas funktion har vunnits samtidigt som data- och
kommunikationstekniken har utvecklats och möjliggjort effektivare
marknader. Samtidigt utsätts de finansiella marknaderna för särskilda
risker vid en globalisering; marknaderna förändras snabbare och därmed
ökar behovet av att regleringen följer med.
För fondsparandets del har reglerna i Sverige varit i stort sett
oförändrade sedan 1991 då en allmän anpassning skedde till EG:s
direktiv på området. Det har således inte skett någon allmän genomgång
av regleringen med den kunskap som nu finns om de finansiella
marknaderna och reglering av dessa. Inom andra delar av den finansiella
sektorn har det däremot under senare år skett en översyn av
lagstiftningen. På försäkringsområdet gjordes en relativt genomgripande
förändring i mitten och slutet på 1990-talet som ledde fram till en
reformerad försäkringsrörelselagstiftning82. I efterdyningarna av
bankkrisen tillsattes år 1995 Banklagskommittén med syfte att lämna
förslag på reformer för kreditmarknadsföretag. Huvudförslagen i deras
arbete lämnades i delbetänkandet Reglering och tillsyn av banker och
kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160). Betänkandet har legat till grund
för en promemoria som har utarbetats inom Finansdepartementet,
Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5).
Promemorian har remitterats och i februari 2003 överlämnade regeringen
remissen Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse till
Lagrådet. Regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen under
2003. En allmän genomgång av finansmarknaderna och deras funktion
har gjorts av Finansmarknadsutredningen som tillsattes år 1997
(SOU 2000:11). Utredningen studerade utvecklingstendenser på det
finansiella området och finansmarknadens konkurrenskraft. I sina förslag
till åtgärder behandlade Finansmarknadsutredningen bl.a. vissa principer
som bör ligga till grund för regleringen av de finansiella marknaderna.
Sammantaget har kunskapen om hur finansiell reglering bör utformas
förbättrats under 1990-talet. Denna kunskap utgör en bra grund för hur
regleringen av fondmarknaden bör se ut. Det skall dock hållas i åtanke att
fondlagstiftningen
inte
är
lika
komplicerad
som
försäkringsrörelsereglering och reglering av bankverksamhet. Det
betyder inte att fondlagstiftningen saknar betydelse eller komplikationer.
Fonderna representerar stora värden i det finansiella systemet och berör
de flesta i samhället. Fonderna är emellertid okomplicerade i den
meningen att de utgör en ren sparform. Fonderna har inte samma
betydelse för individer och samhälle som försäkringsbolagens lösningar
82

Prop. 1998/99:87.

124

s. 125 Kontrollera mot PDF

att hantera skaderisker och pensioner samt bankernas funktion som
kreditgivare och upprätthållare av ett betalningssystem. Det framgår om
inte annat av att försäkrings- och bankrörelser är mycket gamla
företeelser medan fondsparandet har utvecklats främst under 1980- och
1990-talen. Å andra sidan är sparandet i fonder mycket betydelsefullt för
den enskilde som kan ha en stor del av sina tillgångar i fondsparande.
I detta avsnitt analyseras närmare vilka motiv som finns för att reglera
fondsparandet. Det görs utifrån en modern syn på finansiell reglering.
Syftet är att lägga grunden för de förslag som presenteras längre fram.

5.2

Varför reglera fondsparandet?

Regeringens bedömning: Konsumentskyddet är det avgörande motivet
för att reglera fondsparandet.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning. Riksbanken
anser dock att analysen av regleringsmotiven och skyddsintressena kan
fördjupas och efterlyser en mer grundläggande diskussion om vilka
principer som skall råda vid regleringen av fondmarknaden.
Skälen för regeringens bedömning: Två huvudmotiv brukar nämnas
för att reglera de finansiella marknaderna: finansiell stabilitet och
konsumentskydd. Det första tar sikte på samhällets behov av stabilitet i
det finansiella systemet och att undvika systemrisker. I en delrapport till
Finansmarknadsutredningens betänkande (SOU 2000:11) definieras
systemrisker som självförstärkande krisförlopp i det finansiella systemet
som allvarligt skadar funktionsförmågan även i andra delar av ekonomin.
Bankerna är i många avseenden hjärtat i ekonomin eftersom de
upprätthåller ett betalningssystem och står för kreditförsörjningen. De
flesta betalningar i samhället sker med hjälp av en bank och bankerna
tillhandahåller också krediter till företagen så att de klarar sin
kapitalförsörjning. Skulle någon av dessa funktioner fallera skulle det
genast få återverkningar på företag utanför den finansiella sektorn
eftersom betalningar och krediter är vitala för att företagen skall fungera.
Ett sådant förlopp skulle snabbt leda fram till en systemkris. Det räcker
med att en bank eller ett kreditmarknadsföretag hamnar i svårigheter för
att hela systemet skall komma i gungning eftersom alla banker är nära
sammankopplade med varandra via betalningar, krediter m.m. Detta
motiv ansåg Banklagskommittén vara det bärande skälet för att reglera
banker och kreditmarknadsföretag.
Det andra motivet för att reglera finansiella marknader är att
säkerställa ett gott konsumentskydd. Detta motiv har varit vägledande
vid utformningen av försäkringsrörelselagstiftningen. Särskilda
rörelseregler och särskild tillsyn för försäkringsbolag syftar till att skydda
direktförsäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av
försäkringsavtal. En näringsrättslig särreglering är därför befogad med
hänsyn till de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för detta som
kollektiv om försäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden och de
särskilda förhållanden, bl.a. komplexiteten i produkten och långa
125

s. 126 Kontrollera mot PDF

kontraktstider, som hör samman med försäkringar (se t.ex.
prop. 1998/99:97 s. 137 ff.).
Det skulle vara enkelt att avfärda en närmare analys av motivet för att
reglera fondsparandet med att Sverige är bundet av att följa EG:s direktiv
på området. Viss frihet medges dock vid genomförandet av direktiven i
den nationella lagstiftningen, vilket ställer krav på vissa överväganden
och ställningstaganden. Ställning bör också tas till vilka regler som skall
gälla för nationella fonder. För att kunna ta ställning till olika frågor om
fondsparandets reglering krävs att grunderna för motiven att reglera
sektorn är klarlagda. Kunskapen om motiven för att reglera är
vägledande för de överväganden som behandlas längre fram
I och för sig skulle ett fondsparande kunna regleras endast av civil- och
associationsrättslig lagstiftning. Fondsparandet har emellertid vissa
speciella egenskaper som kräver viss ytterligare reglering om det skall
kunna få en större spridning hos allmänheten. En reglering som är
särskilt anpassad till fondsparandet gör det mer effektivt, stabilt och
accepterat, och bidrar därmed också till att sprida fondsparandet. Detta
förbättrar kapitalets användning samtidigt som spararna får tillgång till
ett större utbud av sparprodukter.

5.2.1

Fondsparandet och systemrisker

Den finansiella sektorns funktioner kan beskrivas som: att upprätthålla
ett betalningssystem, tillhandahålla krediter, omfördela risker och
allokera sparandet. För allmänheten kan de två sistnämnda funktionerna
tillhandahållas genom bl.a. fondsparandet. Fonderna möjliggör för att
allmänhetens sparande kan nå flera olika delar av det finansiella
systemet. Samtidigt får insättarna i fonderna möjlighet att sprida sitt
sparande över ett flertal produkter och områden. Fonderna är däremot
inte en del av betalningssystemet eller en del av kreditgivningen. De har
således inget att göra med de systemrisker som utgjort motiv att reglera
den finansiella sektorns funktion att hantera betalningar eller
tillhandahålla krediter. De institut som hanterar fonderna, fondbolagen,
kan hamna i ekonomiska svårigheter utan att det får följdeffekter på
andra delar av ekonomin, eftersom tillgångarna i fonden är separerade
från fondbolagen. Andelsägarnas rätt till fondförmögenheten äventyras
därför inte direkt av att det förvaltande fondbolaget går i konkurs;
tillgångarna som utgör fonden finns kvar även om fondbolaget tvingas i
likvidation. Fondbolagen har heller inte sådana kopplingar med varandra
som kan bli självförstärkande.
För bankerna – som dominerar fondmarknaden via sina fondbolag –
utgör fondavgifterna en inte oväsentlig del av deras intäkter. Om dessa
intäkter skulle minska drastiskt till följd av att allmänheten slutar att
spara i fonder kan det under en anpassningsperiod leda till
lönsamhetsproblem för enskilda banker, men även om fondsparandet är
en viktig inkomstkälla för bankerna är det dock långsökt att tro att det
kan hota bankers överlevnad om det upphör.
En intressant frågeställning är om förändringar i fondernas
tillgångsvärden kan skapa processer som gör att marknaderna
destabiliseras och som kan få ett förlopp som liknar en systemkris.

126

s. 127 Kontrollera mot PDF

Det finns exempel på när fonder genom sitt agerande har satt det
finansiella systemet i gungning. Det skedde när hedgefonden Long-Term
Capital Management hamnade i betalningssvårigheter på grund av
fondens strategi. Den huvudsakliga placeringsstrategin var att ta
omfattande finansiella positioner i vissa värdepapper som man ansåg
vara felprissatta i relation till andra värdepapper; detta finansierades i
hög grad med lånade medel. När prisutvecklingen på fondens innehav
inte blev som man förutsett fann sig fonden inlåst i sina positioner.
Anledningen till att positionerna inte kunde avvecklas var att marknadens
likviditet försämrades. Detta ledde i sin tur till stora kreditförluster för de
banker som bistått fonden med lån. Slutsatsen från detta fallissemang är
att problem i stora belånade portföljer kan få återverkningar i det
finansiella systemet. I första hand ligger dock ansvaret för att undvika
denna typ av stabilitetsstörningar på de kreditgivande instituten. I andra
hand ligger ansvaret hos den myndighet som ska tillse att kreditgivarna
har kontroll över sin utlåning.
Det är inte troligt att fondspararna skulle kunna skapa en kris genom
att samtidigt lösa in sina fondandelar och därigenom pressa
tillgångspriserna. Det är svårt att tänka sig en situation där alla
fondsparare agerar unisont och därmed skapar effekter som är
systemkrisliknande. Dessutom har värdepappersfonderna genom sin
konstruktion en inbyggd ”fördröjningsmekanism” som skulle kunna
verka dämpande vid kraftiga rörelser på de finansiella marknaderna.
Fondspararen kan inte sälja omedelbart, utan vid försäljning får
fondspararen tidigast den kurs som sätts på fonden vid stängning senare
samma dag, eller dagen därpå. Fonder är därmed inte lämpliga
instrument för mycket kortsiktiga spekulationer och kan inte användas
för daglig handel (s.k. daytrading).
En annan sak är att ett fallissemang i ett fondbolag eller annat
finansiellt institut skulle få återverkningar i form av att förtroendet för
den finansiella sektorn i allmänhet och för fondmarknaden i synnerhet
skulle minska. Sådana effekter är inte oviktiga. Särskilt som en ökning av
fondsparandet också medför att konsumenterna blir mer beroende av
marknadernas utveckling, vilket i sin tur kan leda till förändringar i deras
beteenden. Det är emellertid inte troligt att en sådan utveckling också
leder till fenomen som kan skapa kriser av den omfattning som en
systemkris kan orsaka. Därmed inte sagt att det kan uteslutas att
fondmarknaden, som en del av värdepappersmarknaderna, kan komma
att bidra till krascher som i värsta fall också kan få systempåverkande
effekter. Konsumenterna kommer genom sitt sparande att i högre
utsträckning bli beroende av de komplicerade samband som styr de
finansiella marknadernas utveckling. Det är inte möjligt att vänta sig att
konsumenter i allmänhet skall ha tillräcklig kunskap för att själva hantera
de risker som en exponering mot finansmarknaderna innebär. För att
fördelarna med fondsparandet skall kunna komma dessa konsumenter
tillgodo finns det därför skäl att även ta till vara deras intressen.
En fondlagstiftning bör således främst förses med regler till skydd för
konsumentintressena. Fondlagstiftningen och konsumenterna är också
beroende av ett stabilt finansiellt system. Ur den aspekten finns det ett
samband mellan systemskydd och konsumentskydd. Ett stabilt finansiellt
system gynnar fondmarknaden och därmed också konsumenterna. Men

127

s. 128 Kontrollera mot PDF

eftersom fondmarknaden inte i sig är systemhotande bör heller inte den
typ av reglering som motiveras av systemskydd förekomma i
fondlagstiftningen. I stället bör regleringen enbart rikta in sig på att
skydda konsumenterna.

5.2.2

Fondsparandet och konsumentskydd

Det främsta motivet till att reglera fondsparandet är att detta sparande
ofta är av stor privatekonomisk betydelse för den enskilde. Produkten
kan dessutom uppfattas som komplex och innehålla ett flertal osäkra
faktorer, vilket till en del beror på att avtal om fondsparande sluts innan
resultatet av sparandet är känt. Vidare är sparformen kollektiv vilket gör
att regler bör finnas för att hålla isär olika intressen som finns mellan
fondandelsägarna samt mellan fondandelsägarna och fondbolagen.
Dessutom är fondspararen i ett informationsunderläge i förhållande till
fondbolaget, vilket gör att ett fondsparande knappast skulle uppstå som
sparform utan regler som tillvaratar fondspararens intressen. Regleringen
effektiviserar fondsparandet genom att en infrastruktur i form av t.ex.
tillsyn tillhandahålls. Det har bidragit till att sparandet har blivit väl spritt
i samhället vilket i sig kan sägas öka behovet av en reglering med hänsyn
till skyddet för konsumenterna. Mer än fem miljoner svenskar sparar i
fonder och inte minst genom premiepensionssystemets konstruktion är i
stort sett hela den yrkesverksamma befolkningen berörd av lagstiftningen
för värdepappersfonder.
Av Finansmarknadsutredningen används termen gott konsumentskydd.
Det hänger samman med att konsumentskyddet oftast inte kan vara
heltäckande utan att andra värden i form av konkurrens och effektivitet
går förlorade. Det uppstår således en avvägning mellan regler som
skyddar konsumenten och vad som är lämpligt för att få en
samhällsekonomiskt effektiv lösning och ett rikt produktutbud. En alltför
standardiserad och hård reglering gör att konsumenterna endast får
tillgång till ett mindre urval av likartade produkter. Det innebär i sig en
kostnad för konsumenten, och svagare konsumenter torde kunna drabbas
hårdare än mer erfarna konsumenter som kanske har bättre
förutsättningar att finna alternativ, exempelvis genom att skapa en egen
aktieportfölj. Regleringen bör emellertid utgå från de sparare som är
mindre kunniga om och intresserade av de finansiella marknaderna. Det
är främst de som behöver skyddas eftersom deras informationsunderläge
är större. De är därför mer utsatta för eventuella oegentligheter eller dålig
rådgivning.
Ett problem som kan uppstå med en reglerad fondmarknad är att den
kan framstå som ett säkert alternativ i jämförelse med att direkt äga
finansiella instrument. Lagstiftningen ger således sparandet legitimitet
vilket kan medföra att konsumenten är mindre vaksam. Detta kan i sin
förlängning innebära att regleringen i sig skapar behov av ytterligare
regler. Det är emellertid inte lämpligt att utsträcka regleringen så långt att
den inte bygger på att individen informerar sig om fondsparandets olika
möjligheter och risker.
Det förtjänar också att påpekas att det för allmänhetens sparande också
finns riskfria alternativ. Genom att staten tillhandahåller en

128

s. 129 Kontrollera mot PDF

insättningsgaranti är banksparande till en del helt riskfritt i nominella
termer. I händelse av konkurs i en bank garanterar insättningsgarantin
sparmedel som är nominellt bestämda upp till 250 000 kronor per kund.
Banksparande är således riskfritt (bortsett från inflation) upp till det
beloppet när räntan är bestämd på förhand. Ett annat riskfritt
sparalternativ är RiksgäldsSpar som erbjuds av Riksgäldskontoret.
Genom att tillhandahålla riskfria sparalternativ har staten således gett
allmänheten en möjlighet att förvara sina överskottsmedel utan risk.
Regeringen ser i detta sammanhang inget behov av att, som
Riksbanken föreslagit, göra någon ytterligare analys av regleringsmotiv
och skyddsintresse. Regeringen ser inte heller anledning att föra någon
ytterligare diskussion om vilka principer som skall råda vid regleringen
av fondmarknaden, utöver vad som anges i detta avsnitt.

5.3

Risker med fondsparandet

Regeringens bedömning: Fondandelsägare är främst utsatta för den
finansiella risken, risken för dålig rådgivning, den administrativa risken
och risken för intressekonflikter.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Fondsparandet skiljer sig från ett
vanligt riskfritt sparande genom att värdeutvecklingen på besparingarna
inte är helt förutsägbart. Oförutsägbarheten i sparandet beror på den
finansiella risken, dvs. att värdet på de underliggande tillgångarna
varierar. Det är konsumenten som själv måste välja fonder med en
lämplig finansiell risknivå vilket introducerar risktagandet. Fondvalet
kan baseras på rådgivning och/eller på egen insamlad information och
kunskap. Om fonder med en felaktig risknivå väljs kan det få negativa
konsekvenser för den enskilde. En annan risk är risken för att sparandet
inte finns tillgängligt när konsumenten gör anspråk på det. Denna risk
delas dock med de flesta sparformer. Den benämns här som den
administrativa risken. Ytterligare en risk är risken att fondbolaget inte
handlar i konsumentens intresse. Det finns tillfällen då intressena för
fondbolaget och konsumenterna inte sammanfaller.
I det nedanstående kommer dessa risker att belysas närmare.

5.3.1

Den finansiella risken

Fondspararens viktigaste, och kanske svåraste, beslut gäller vilken nivå
av finansiell risk som skall tas vid fondsparandet. Med finansiell risk
menas att värdet på besparingarna inte är möjligt att bestämma på
förhand. Ju större osäkerhet det råder om värdet vid en tidpunkt i
framtiden, desto större anses risken vara. Det gör att värdepapper som är
svåra att förutsäga värdet på (t.ex. aktier) anses mer riskfyllda än de som
har mer förutsägbara värden (t.ex. obligationer). Priset på tillgångarna
reflekterar bl.a. hur marknaden uppfattar risken i respektive värdepapper.
Risken som reflekteras i priset på värdepapperet är en sammanvägning

129

s. 130 Kontrollera mot PDF

av den förväntade avkastningen och de finansiella riskerna som kan delas
in i kredit-, kurs-, likviditets-, och valutarisker.
För fondspararen reflekteras den finansiella risken indirekt i priset på
fondandelarna. I normala fall är den risken väsentligt reducerad i
förhållande till risken att köpa enskilda värdepapper i sitt sparande. Det
beror på att fondernas risker brukar spridas genom placeringar i ett flertal
tillgångar för att nå maximal avkastning till en given risknivå. Att spara i
fonder är dock inte alltid förknippat med lägre risknivå än enskilda
innehav. Vissa fonder kan bestå av enbart riskfyllda tillgångar medan
vissa enskilda värdepapper i jämförelse kan vara mindre riskfyllda. En
fond bestående av ett flertal värdepapper ökar dock möjligheten att
variera risker och där så önskas reducera dem.
Figur 1. Diversifieringseffekten. Flera aktier, från olika branscher och företag, som sätts
samman i en portfölj reducerar risken för sparandet.

Risk

Antal aktier
När väl fondspararen har fattat sitt beslut och placerat sina medel i en
fond med en viss, förväntad risknivå, tar fondförvaltaren över den
fortlöpande hanteringen av de finansiella riskerna. Det är då väsentligt att
förvaltaren verkligen sköter fonden så att risknivån motsvarar den som
fondspararen förväntar sig. Fondspararen måste få den ”utlovade”
risknivån. Förvaltaren måste således hålla sig till de tillgångar som
specificeras i fondbestämmelserna. Exempelvis kan en förvaltare av en
Rysslandsfond inte byta strategi och övergå till svenska aktier eller
obligationer bara för att marknadsförutsättningarna i Ryssland ser dåliga
ut. Därtill är det naturligtvis av vikt för fondspararen att förvaltaren
sköter sitt uppdrag på ett skickligt sätt så att avkastningen blir så hög som
möjligt. Denna risk, att förvaltaren missköter sitt uppdrag, kan jämföras
med risken att t.ex. en bil är behäftad med tillverkningsfel, eller att en
reparation är dåligt utförd. Konsekvenserna för den enskilde kan dock bli
stora eftersom det ofta rör sig om långsiktigt sparande.
Skadeverkningarna av dålig portföljförvaltning begränsas därför av de
fondbestämmelser som fonden måste hålla sig inom. Dessa riktlinjer
avgör hur dåligt (eller bra) förvaltningen kan gå. Överträdelser av
fondbestämmelserna kan givetvis medföra oförutsägbara förluster. Det är
dock upp till fondbolaget att motverka att så sker. Tillsynsmyndigheten
har här också en viktig uppgift att kontrollera att fondbestämmelserna
följs. Överträdelser av fondbestämmelserna eller lagens regler kan
medföra ett skadeståndsansvar.

130

s. 131 Kontrollera mot PDF

5.3.2

Risken för dålig rådgivning

Den rådgivning kring finansiella tjänster som konsumenten möter hos
exempelvis banker uppfattas nog mestadels av konsumenten som just en
objektiv rådgivning. Banker säljer dock ofta bara sina egna fondbolags
fonder vilket innebär en restriktion på rådgivningens innehåll och
kvalitet. Liksom flertalet andra finansiella företag är banker
konkurrensutsatta vinstmaximerare och dess rådgivning bör betraktas
därefter. Visserligen kan rådgivningen mycket väl vara lämplig och
korrekt och en hjälp för fondspararen att välja fonder med rätt risknivå.
Rådgivningen kan dock inte betraktas som opartisk och det kan uppstå
situationer där de som säljer fonder styrs av andra syften än kundens.
Exempelvis kan en viss fond ge säljaren fördelar i form av högre avgifter
eller annan särskild bonus och därför vara att föredra att sälja till kunden.
Samma fond behöver inte nödvändigtvis passa in i fondspararens
riskprofil. Det kan således finnas en konflikt mellan den produkt som
rådgivaren vill sälja och den produkt som är bäst för konsumenten.
Skälet till att konsumenten riskerar att råka ut för dålig rådgivning är
att den ofta befinner sig i underläge i sina förutsättningar att värdera
kvalitén i rådgivningen. Dels är finansiell information svår att ta till sig,
dels skall en tjänst värderas med tanke på att resultatet av tjänsten inte är
känt på förhand och dessutom svår att mäta i efterhand. Det är ofta svårt
att i efterhand avgöra om ett dåligt resultat i fonden är resultatet av dålig
förvaltning eller beror på marknadsrisken. Konsumenten utsätter sig
således för en risk att få en felaktig rådgivning. Det kan få negativa
konsekvenser för den enskilde eftersom ett sparkapital i värsta fall kan gå
förlorat.
Ett bra skydd för konsumenten är en egen kunskap på sparområdet
eller att information hämtas från olika håll. För konsumenten torde ett
sådant beteende inte vara något nytt utan samma sak gäller vid de flesta
större inköp av produkter eller tjänster.
Regeringen tillsatte den 10 maj 2001 en särskild utredare som fick i
uppdrag att utreda frågor kring konsumentskyddet vid finansiell
rådgivning (Dir. 2001:41). Betänkandet Konsumentskydd vid finansiell
rådgivning (SOU 2002:41) överlämnades till regeringen i maj 2002.
Regeringen planerar att lämna en proposition till riksdagen under våren
2003.

5.3.3

Den administrativa risken

Den administrativa risken avser risken att konsumentens besparingar inte
finns tillgängliga den dag de skall användas till något. Detta har i sig sin
grund i att konsumenten har anförtrott sina besparingar till en extern part
som åtagit sig att förvalta egendomen. Denna risk delar fondspararen
med sparare i andra sparformer. Skyddet för konsumenten i detta
avseende är också väl tillgodosett på olika sätt.
Ett starkt skydd för fondspararen är att fondbolaget inte har tillgång till
sparmedlen på annat sätt än genom att det förvaltar fonden. Fondbolaget
fattar och verkställer investeringsbesluten men förfogar inte över
tillgångarna på annat sätt. Därtill fyller förvaringsinstitutet en
kontrollfunktion genom att det har till uppgift att kontrollera att

131

s. 132 Kontrollera mot PDF

fondbolaget placerar medlen i enlighet med gällande regler. Dessutom
står både de institut som förvaltar medlen och de som förvarar dem under
tillsyn av Finansinspektionen. Skulle fondbolaget gå omkull skall det inte
leda till några förluster för fondspararen eftersom tillgångarna i fonden
ligger i förvaringsinstitutet. Om förvaringsinstitutet skulle gå i konkurs
bör det heller inte leda till några förluster eftersom förvaringsinstituten
skall förvara tillgångarna i fondandelsägarnas namn separerade från sina
egna tillgångar. Detta förhållande gäller för alla finansiella instrument
som tillhör institutens kunder.
Det skulle dock via administrativt slarv eller brottslighet kunna uppstå
en situation där de finansiella instrumenten inte finns tillgängliga efter en
konkurs. I sådana fall riskerar fondandelsägarna att deras besparingar går
förlorade. För den som överlåter åt annan att förvalta enskilda innehav i
finansiella instrument finns ett investerarskydd för denna typ av
händelser. Skulle en sådan situation inträffa att förvaltaren går i konkurs
har den enskilde investeraren rätt till kompensation upp till ett värde av
250 000 kronor. Detta skydd ger dock inte andelsägarna rätt till
ersättning för finansiella instrument som ingår i en värdepappersfond.
Fondandelsägaren är i detta avseende sämre skyddad än den som äger
aktier, obligationer eller andra motsvarande finansiella instrument.
Fondandelsägarna är dock skyddade genom att tillgångarna förvaras av
ett förvaringsinstitut utan möjlighet för fondbolaget att handha dem.
Risken för att fondandelsägaren skall råka ut för förluster på grund av
konkurser i förvaringsinstitut får anses vara liten. Även utan
investerarskyddet är fondandelsägarnas intressen i detta avseende således
väl tillgodosedda.

5.3.4

Risken för intressekonflikter

När konsumenten har överlämnat ansvaret till ett fondbolag att hantera
besparingarna uppkommer intressekonflikter. Grunden för dessa
konflikter är att fondbolaget skall maximera sin egen vinst, medan
fondandelsägarna vill ha så hög avkastning som möjligt till så låga
kostnader som möjligt. Denna typ av intressekonflikt finns i och för sig i
nästan allt företagande. Skillnaden vad gäller fondverksamhet är att trots
att fondandelsägarna står risken så är det fondbolagen och dess ägare
som har kontrollen över investeringarna. Lagen om värdepappersfonder
föreskriver visserligen att fondbolaget uteslutande skall handla i
fondandelsägarnas intresse, men vissa frågors natur gör att det blir fråga
om bedömningar. I vissa fall kan det vara svårt att avgöra om
fondbolaget enbart har tagit hänsyn till fondandelsägarnas intressen.
I de flesta fall ägs fondbolagen av banker eller av andra finansiella
företag. Dessa företag har i allmänhet välförgrenade verksamheter med
många olika intäktskällor utöver fondverksamheten. Intressekonflikter
kan därför tänkas uppstå inom olika delar av fondbolagets verksamhet.
Fondbolagens investeringsbeslut kan påverkas liksom deras agerande i
ägarfrågor.
Exempelvis
skulle
en
banks
avdelning
för
företagsfinansiering i samband med en mindre lyckad emission kunna
pressa fondbolaget att för en fonden köpa en större post aktier i det
aktuella bolaget än vad fondbolaget egentligen anser vara i

132

s. 133 Kontrollera mot PDF

fondandelsägarnas intresse. Fondbolaget skulle även vid utövandet av
ägandet i innehavda bolag kunna påverkas av sin egen ägare att ta andra
hänsyn än enbart fondandelsägarnas.
Intressekonflikter kan även påverka den löpande förvaltningen på
andra sätt. Fondbolaget kan exempelvis känna sig pressat att lägga sina
värdepappersaffärer hos en närstående mäklare, så att courtaget hålls
inom samma koncern. Därigenom utnyttjas kanske inte de möjligheter
till kostnadspress som fondbolaget har. Om det finns ett
förvaringsinstitut inom koncernen kan det vara naturligt att detta
förvaringsinstitut utnyttjas utan att det rent affärsmässigt är det mest
fördelaktiga.
Det finns även andra intressekonflikter som kan uppstå inom
fondbolaget, dvs. intressekonflikter som inte har sin grund i inflytandet
av fondbolagets ägare. Exempel på detta är att fonden kan ha ett
incitamentsprogram, exempelvis i form av ett bonussystem eller ett
riskkontrollsystem, som medför att förvaltaren inte alltid agerar på ett
sätt som ligger i fondandelsägarnas intresse. Bonussystem kan, om de
utformas på ett genomtänkt sätt, ge förvaltaren ett incitament att handla i
fondandelsägarnas intresse, men det är också stor risk att bonussystemen
skapar ett felaktigt och kortsiktigt beteende. Om bonussystemet
exempelvis baseras på årsresultatet i den finansiella grupp i vilken
fondbolaget ingår i kan detta vara en drivkraft till att skapa
courtageintäkter genom att göra fler transaktioner än vad som gagnar
fondandelsägaren. Ett annat exempel är om bonusen är relaterad till
årsavkastningen från fonden. Vid sådant förhållande kan beteendet
påverkas så att det blir överdrivet försiktigt under de sista månaderna
före årsskiftet, för att undvika att en bra avkastning blir dålig, alternativt
ett alldeles för stort risktagande om fonden gått dåligt tidigare under året
och förvaltaren inte har något att förlora.
Kortsiktiga vinststrävanden hos fondbolaget kan också leda till
intressekonflikter. I syfte att öka försäljningen kan fondbolaget tänkas
satsa på att marknadsföra nya populära fondkategorier, utan att det
nödvändigtvis generar en bättre avkastning för fondandelsägarna. Detta
beteende förstärks av massmedias intresse av att fokusera på fondernas
kortsiktiga avkastning.
Även om intressekonflikter kan antas föreligga är incitamenten goda
för fondbolaget att arbeta för fondandelsägarna. Fondmarknaden är
konkurrensutsatt och för fondbolag, liksom andra konkurrensutsatta
företag, är det väsentligt att skapa en bra långsiktig lönsamhet. Det
innebär att fondbolaget i princip måste leverera en bra produkt och vårda
sina kunder för att kunna överleva. Från tid till annan kan dock
fondbolaget ställas inför situationer där andra intressen kan komma att
styra.
Regleringen av fonderna bör beakta intressekonflikten och ges ett
innehåll som uteslutande tar tillvara fondandelsägarnas intresse. Frågan
är dock komplicerad eftersom den kräver en ingående analys i de fall ett
agerande i annat än fondandelsägarnas intresse kan misstänkas. Risken
finns att frågans komplexitet och bristen på information medför att ett
felaktigt agerande aldrig upptäcks.
133

s. 134 Kontrollera mot PDF

5.4

En flexibel lagstiftning med grund i EG-rätten och
konsumentskyddet

Regeringens bedömning: Fondlagstiftningen skall möjliggöra olika
fondprodukter och inte sätta alltför snäva ramar för fondverksamheten.
För all fondverksamhet som riktar sig till småsparare fordras emellertid
klara regler till skydd för konsumenterna. I övrigt bör regleringen ske i
enlighet med EG:s UCITS-direktiv.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Enligt Sjunde AP-fondens uppfattning bör ett gott
konsumentskydd inriktas på att ge konsumenten relevant och korrekt
information vid investeringstillfället snarare än att ställa upp detaljerade
regler som inskränker investeringsmöjligheterna i fonder.
Skälen för regeringens bedömning: Lagen om värdepappersfonder
ger de näringsrättsliga förutsättningarna för att bedriva fondverksamhet.
Lagen ger vidare regler för hur rättsförhållandet mellan avtalsparterna –
fondandelsägarna och fondbolaget – skall se ut. Regleringen tar avstamp
i fondsparandets kollektiva form och ger en lösning som skall passa hela
(eller merparten av) kollektivet. Fondmarknaden i dag ser emellertid inte
ut som den gjorde för tio år sedan och den lär förändras ytterligare. Det
är svårt att förutse hur produkterna – fonderna – kommer att utvecklas
och också vad fondspararna kommer att efterfråga. I vissa avseenden är
den nuvarande regleringen mindre flexibel. I andra råder det osäkerhet
om vad som gäller. Det är framför allt regelverket kring de nationella
fonderna som måste förtydligas och formas så att lagstiftaren inte i
onödan förhindrar nya former av fondprodukter.
En översyn av den nuvarande lagstiftningen måste samtidigt omfatta
den EG-rättsliga regleringen. Den svenska fondmarknaden kan inte, och
bör inte, särskiljas från den europeiska fondmarknaden. Förutom
Sveriges rättsliga åtagande att genomföra och tillämpa UCITS-direktivet
och de ändringar i direktivet som görs, ligger det i såväl fondspararnas
som fondbolagens intresse att så sker. Den gällande lagstiftningen skall
följaktligen ändras så att den följer förändringarna i UCITS-direktivet.
UCITS-direktivet ger emellertid medlemsstaterna visst utrymme att välja
mellan olika lösningar, vilket fordrar sina överväganden. Direktivet är
dessutom i vissa delar ett s.k. minimidirektiv som ger medlemsstaterna
möjligheten att ha strängare regler än vad som föreskrivs i direktivet.
I andra frågor finns inte några svar att hämta i UCITS-direktivet.
Andelsägarnas inflytande är en sådan fråga. UCITS-direktivet anger inte
om andelsägarna skall ha en rätt att utöva visst inflytande vid ett särskilt
andelsägarmöte eller om de har en rätt att få utse vissa styrelseledamöter
i fondbolaget. Det finns emellertid inte något EG-rättsligt hinder mot att
införa sådana regler även för UCITS-fonder, under förutsättning att den
svenska regleringen inte diskriminerar utländska fonder.
UCITS-direktivets nya bestämmelser behandlas i bl.a. i avsnitten 7 och
10.
Regleringen av fondmarknaden skall i huvudsak bygga på behovet att
skydda konsumenterna. Regler kring konsumentskyddet finns inte enbart
i fondlagstiftningen, utan också i annan allmän lagstiftning. Regler i
lagen om värdepappersfonder om tillstånd och tillsyn, om hur en fond får

134

opaginerad Kontrollera mot PDF

placera sina medel, om vilken information som skall lämnas etc. är
bestämmelser som avser att skydda alla andelsägare, oavsett om dessa är
konsumenter eller professionella investerare. Fondsparandet är emellertid
först och främst en massprodukt avsedd för en bredare skara investerare.
Dessa är i de flesta fall konsumenter. De regler som återfinns i lagen om
värdepappersfonder kan därför med fog sägas vara en del av
konsumentskyddet. Låt vara att det skyddet även omfattar institutionella
placerare.
Vi instämmer i Sjunde AP-fondens uppfattning att det är viktigt att
konsumenten
ges
relevant
och
korrekt
information
vid
investeringstillfället.

5.5

Särskilda bestämmelser för nationella fonder

Regeringens bedömning: En ny fondlagstiftning bör vara utformad på
ett sätt som ger tydligt utrymme för såväl harmoniserade
värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet som för nationella fonder.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna är, i den mån de yttrat sig, positiva till
utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Det står varje medlemsstat fritt
att själv bestämma reglerna för sina nationella fonder, dvs. de fonder som
inte omfattas av UCITS-direktivet. Hur långt dessa regler sträcker sig
varierar från land till land.
Det är viktigt att komma ihåg att nationella fonder likaväl som UCITSfonder fyller behov på fondmarknaden. Det går inte heller att konstatera
att nationella fonder generellt sett är mer riskfyllda än UCITS-fonder
eller att de typiskt sett är farligare för småspararna. Den grundläggande
synen bör vara att den lagstadgade fondverksamheten omfattar såväl
UCITS-fonder som nationella fonder. Därmed kan man konstatera att
vissa bestämmelser oundvikligen blir desamma för UCITS-fonder och
nationella fonder. Fondförvaltare skall handla i fondandelsägarnas
intresse och tillgångarna i fonden skall förvaras eller säkerställas hos ett
förvaringsinstitut. Regler om tillstånd, tillsyn och organisation bör också
– i så stor utsträckning som möjligt – vara desamma oavsett typ av fond.
En reglering av de nationella fonderna sammanfaller således till stor
del med den reglering som avser UCITS-fonderna. Därutöver fordras
särskilda överväganden som tar sikte på fondprodukten, t.ex.
placeringsbestämmelser och placeringsstrategier, möjligheten att
begränsa inlösenrätten för andelsägarna, möjligheten att vända sig till en
begränsad krets personer etc. I vissa fall kan det finnas skäl till att göra
avsteg från kraven på information, medan det i andra fall finns skäl att
tvärtom stärka de kraven.
Även om UCITS-direktivet inte direkt reglerar de nationella fonderna
finns det ändå bestämmelser som berör dessa fonder. Det är i de fall
medel i en värdepappersfond enligt UCITS-direktivet placeras i andra
fonder (s.k. fondandelsfonder). UCITS-direktivet tillåter då att
fondmedlen placeras i andra värdepappersfonder enligt UCITS135

s. 136 Kontrollera mot PDF

direktivet, men också i nationella fonder under vissa förutsättningar (se
vidare i avsnitt 10.8).
Dessa bestämmelser är givetvis av vikt för de värdepappersfonder där
fondmedel skall placeras i nationella fonder. Vi finner dock inte skäl att
låta UCITS-direktivets beskrivning av godtagbara nationella fonder
verka begränsande för vilka nationella fonder som skall tillåtas i Sverige.
Vi finner med hänsyn härtill att de nationella fonderna bör regleras
tydligare i lagstiftningen än vad som görs i dag. Regleringen av de
nationella fonderna behandlas i avsnitt 11.

5.6

Placeringsregler och riskspridning

Regeringens bedömning: I syfte att upprätthålla ett gott
konsumentskydd är ett grundkrav att alla fonder skall tillämpa principen
om riskspridning.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde AP-fonden
motsätter sig förslaget att riskspridning skall vara ett krav även för de
fonder som i dag kallas nationella fonder och som enligt utredningens
förslag kommer att kallas specialfonder.
Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande fråga är hur
fondprodukten får se ut. Utgångspunkten är att fondens placeringsstrategi
noga måste anges i fondbestämmelserna så att fondspararna vet vad de
investerar i. En annan fråga är om fondformen lämpar sig för alla typer
av investeringar.
En utgångspunkt är att det står konsumenten fritt att på egen hand
investera i de tillgångar som fondmedel får placeras i och på så sätt
komponera sina egna portföljer. En konsument har således möjlighet att
ta vilka exponeringar han önskar. En begränsning av hur fondmedel får
placeras därför inte sägas begränsa konsumenternas möjligheter att
utnyttja de finansiella marknadernas egenskaper.
Det kan hävdas att möjligheten till handel i enskilda innehav enbart
finns för dem som har ett relativt stort sparkapital eftersom köp i enskilda
innehav ofta begränsas av att ett minimum av aktier måste handlas varje
gång, så kallade handelsposter. Det skulle i så fall diskriminera de
sparare som vill men inte har råd att hålla enskilda innehav. Dessa
begränsningar är dock inte stora och kan snarare betraktas som en tröskel
för när det är lönsamt att köpa enskilda innehav. Vid handel i enskilda
innehav utgår courtage och denna avgift kan bli för stor om köp sker med
små belopp.
Såväl UCITS-fonder som nuvarande nationella fonder måste beakta
principen om riskspridning. En fond bör således sprida riskerna över ett
flertal innehav. Därmed särskiljer de sig från enskilda investeringar i
värdepapper. UCITS-direktivet har förutom grundkravet på riskspridning
gått ett steg längre genom att fastställa maximigränser för enskilda
innehav. Det kan ifrågasättas om sådana begränsningar i praktiken tillför
något eftersom riskspridningen också är beroende av i vilka tillgångar
som fondmedlen placeras. En fond där medlen placeras i aktier i ett
investmentbolag får t.ex. riskspridning i det innehavet som kan vara nog

136

s. 137 Kontrollera mot PDF

så bra som en fond där medlen placeras i ett tjugotal separata bolag.
Genom att sätta beloppsgränser på enskilda innehav uppnås dock en
generell riskspridning som är lätt att kontrollera. Ett krav på
riskspridning skall dock inte sammanblandas med risknivån i placeringar.
Det är inget generellt förbud mot riskfyllda fonder.
Genom att sprida risker på ett flertal innehav kan en förvaltare
kontrollera sina risker och undvika onödiga risker som inte ger någon
extra förväntad avkastning. Det bör således vara ett grundkrav att den
förvaltare som vänder sig till allmänheten skall kunna komponera fonder
som undviker onödiga risker, dvs. oförutsägbara händelser som kan
drabba enskilda bolag. Konsumenten bör dessutom kunna känna sig
trygg i att en fondinvestering innebär att principerna om diversifiering av
portföljerna efterlevs.
Detta resonemang innebär dock inte att konsumenterna är hänvisade
till enbart fonder med låg risk, utan det bör finnas möjligheter att sätta
samman olika typer av fonder beroende på vad konsumenterna
efterfrågar. Branschfonder eller länderfonder som ibland kan vara
förknippade med hög risk bör alltså tillåtas så länge även dessa undviker
risker som är hänförliga till enskilda innehav. Visserligen kan innehaven
i denna typ av fonder vara sådana att alla bolag rör sig åt samma håll
samtidigt, men det är då inte bolagsspecifikt. Vidare bör så kallade
hedgefonder också tillåtas i den mån de följer principerna om
riskspridning. Det finns således ingen anledning att undanta vissa fonder
från lagstiftningen; avgörande är att verksamheten bedrivs med
beaktande av riskspridning.
Här har principerna om riskspridning mest diskuterats i termer av
bolag och aktier. Samma principer bör dock ligga till grund för
räntebärande tillgångar dock med beaktande av den särställning
värdepapper utgivna av stater och kommuner har i UCITS-direktivets
placeringsregler.
Våra närmare överväganden om riskspridning i de nationella fonderna
återfinns i avsnitt 11.3. Remissinstansernas synpunkter kommer att
bemötas i det avsnittet.

5.7

Information till andelsägarna

Regeringens bedömning: Andelsägarnas rätt att få information om
fonden utgör en hörnsten i konsumentskyddet. Omfattningen av vilken
information som skall lämnas påverkas av hur det övriga
konsumentskyddet utformas, t.ex. kraven på fondbolaget, andelsägarnas
inflytande och övervakningen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser påtalar vikten av
utökade informationskrav.
Skälen för regeringens bedömning: I likhet med de flesta
avtalsförhållanden behöver både köparen och säljaren av fondandelar
information till ledning för sina beslut. Sådan information är nödvändig
såväl innan en investering skall göras som fortlöpande under
avtalsförhållandets gång. Den information som lämnas kan vara av

137

s. 138 Kontrollera mot PDF

generell natur, avsedd att beskriva fondprodukten, och av individuell
karaktär, avseende sparat kapital, på andelarna belöpande kostnader etc.
Vilken information som skall lämnas i varje enskilt fall beror på
adressaten och på fondprodukten. Ju mer komplex produkt, desto större
blir kraven på information. Regler om information före köpet är viktigast
i konsumentförhållanden; en professionell investerare kan antas kunna ta
tillvara sina intressen i det avseendet.
Information under avtalsförhållandet avser framför allt investeringen
som fondspararen har gjort. Förutom en ren redovisning av sparat kapital
kan olika former av resultat anges. Till denna redovisning kommer
information om kostnaderna för fondprodukten. Vid sidan av denna
individuella information behövs dock en fortlöpande beskrivning av
fondprodukten, t.ex. avseende vilka investeringar som har gjorts sedan
förra rapporteringen. Denna typ av information behövs för att
småspararna skall kunna avgöra om de är nöjda med investeringen och
förvaltningen, eller om de skall vidta några åtgärder.
För fondbolagen är kostnaderna för information många gånger en av
de största posterna. Kravet på information måste balanseras mot
kostnaderna, som till sist bärs av andelsägarna.
Vilken information som skall lämnas har ett nära samband med frågor
om vilket inflytande andelsägarna skall ha över förvaltningen, hur
övervakningen av fondverksamheten skall utformas etc. Dessa frågor
behandlas dock för sig. Vilken information som skall utgå och på vilket
sätt behandlas dock lämpligen i respektive avsnitt.

138

s. 139 Kontrollera mot PDF

6

En ny lag om investeringsfonder

Regeringens förslag: I fondlagstiftningen och i övriga regelverk skall
termen värdepappersfonder användas för de fonder som i alla delar
uppfyller UCITS-direktivets regler. De nationella fonder, som på
något sätt avviker från UCITS-direktivet, skall benämnas
specialfonder. Dessa två fondtyper inordnas under samlingsnamnet
investeringsfonder.
Lagen (1990:1114) om värdepappersfonder ersätts med en ny lag
om investeringsfonder. Den nya lagen skall innehålla regler för såväl
värdepappersfonder som specialfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om värdepappersfonder
använder termen värdepappersfonder. Begreppet nationella fonder
återfinns däremot inte i lagen om värdepappersfonder, där det i stället
talas om annan näringsverksamhet (3 §). Begreppet nationella fonder
återfinns dock i förarbetena och används av fondbolagen själva och i
massmedia. Nationella fonder används följaktligen i dag som ett
samlingsnamn på alla de fonder som på något sätt fått tillstånd att avvika
från de allmänna bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder och
därigenom UCITS-direktivet.
Det finns skäl att införa en enhetlig och tydlig terminologi i syfte att i
regleringen klargöra skillnaderna mellan värdepappersfonder som i alla
delar uppfyller UCITS-direktivets krav och nationella fonder som på ett
eller annat sätt avviker från direktivets regelverk. Denna terminologi bör
givetvis vara densamma i såväl fondlagstiftningen som i andra
författningar.
En enhetlig terminologi gör det också lättare för konsumenter att skilja
på olika fondtyper. Det är fel att säga att en nationell fond ur
risksynpunkt är farligare än en värdepappersfond. Däremot är de
nationella fonderna en annorlunda fondprodukt och detta bör framgå på
ett tydligare sätt än i dag.
Mot en uppdelning kan anföras att det finns en risk för
begreppsförvirring och att fondspararna blir mättade av olika termer och
benämningar. Sådana problem torde emellertid vara övergående och bör
kunna överbryggas genom fondbolagens fortlöpande information.
Det är vanligt att man utomlands gör en klar terminologisk uppdelning
mellan olika fondtyper. I Tyskland och Storbritannien har varje
placeringsschema en särskild benämning. Den svenska lagstiftningen, så
som den har varit utformad och så som den föreslås bli, är emellertid
mindre inriktad på i lag fastställda scheman. Den övriga nordiska
lagstiftningen är i så fall mer harmoniserad. I den norska, danska och
finska fondlagstiftningen tas således avstamp i UCITS-direktivets
regelverk och därefter anges undantag för de fonder som inte omfattas av
direktivet. I Finland och Danmark görs därutöver en terminologisk
skillnad mellan UCITS-fonder och andra fonder. De förstnämnda kallas
för placeringsfonder (Finland) eller investeringsforeningar (Danmark).
De fonder som inte omfattas av UCITS-direktivets regler benämns i

139

s. 140 Kontrollera mot PDF

stället för specialplaceringsfonder (Finland) respektive specialforeningar
(Danmark).
En liknande terminologi bör införas i den svenska fondlagstiftningen.
Begreppet nationell fond är knappast utbrett bland fondsparare. Därtill
kan uttrycket lätt förväxlas med kategorin länderfonder. Det förefaller
därför lämpligare att söka en nordisk harmonisering samtidigt som
benämningen specialfond ger en tydligare indikation på att det är fråga
om en fond som beviljats undantag från det ”typiska” regelverket. De
fonder som följer UCITS-direktivets regler benämns (som tidigare) för
värdepappersfonder och de nationella fonder som beviljats något
undantag kallas följaktligen för specialfonder.
Utredningen har vidare föreslagit att det även införs ett samlingsnamn
för de två fondtyperna och som därmed också påverkar namnet på lagen.
Utredningen föreslår därvid att värdepappersfonder och specialfonder
inordnas under samlingsnamnet investeringsfonder.
Termen investeringsfonder går bra ihop med den internationella
nomenklaturen. FEFSI (Féderation européenne des fonds et sociétes
d’investissement; dvs. den europeiska branschorganisation som arbetar
med fondfrågor på europeisk nivå) använder t.ex. investment funds som
samlingsbenämning på fondindustrin i Europa. I Storbritannien används
samma term. I Danmark talar man om investeringsforeningar och i
Tyskland om Investmentfonds.
I skattelagstiftningen har tidigare förekommit möjligheter för företag
att göra avsättningar av upp till hälften av den obeskattade vinsten till
s.k. allmänna och särskilda investeringsfonder. Så är emellertid inte
längre fallet.
Ibland används termen för olika former av riskkapitalbolag. Dessa
kallas lite slarvigt för investeringsfonder eller riskkapitalfonder trots att
de oftast är strukturerade som aktiebolag eller kommanditbolag. Det
torde dock framgå av sammanhanget vad som läggs i termen. Därtill lär
fonder enligt den nu föreslagna lagen även i fortsättningen
marknadsföras under en rad olika kategorier, t.ex. aktiefonder,
räntefonder, länderfonder, hedgefonder, branschfonder etc., vilka
knappast kan ges en enhetlig bestämning.
Vår uppfattning är att värdepappersfonder och specialfonder, såsom
utredningen har föreslagit, bör inordnas under samlingsnamnet
investeringsfonder.
Den gemensamma plattform som värdepappersfonder och
specialfonder står på bör komma till uttryck i fondlagstiftningen. Därför
anser vi att lagen – i enlighet med vad utredningen har föreslagit – bör
benämnas lagen om investeringsfonder. De bestämmelser som är
gemensamma för de två fondtyperna kan också sammanföras, medan
olikheterna bör komma till uttryck i särskilda kapitel. Specialfonder
behandlas särskilt i avsnitt 11.

140

s. 141 Kontrollera mot PDF

7

Nya regler för fondbolagen

7.1

Bakgrund till de nya reglerna

Fondförvaltarna (förvaltningsbolag, fondbolag) intar en central roll i ett
fondföretags struktur. Fonder kan, som tidigare har redovisats,
organiseras på olika sätt. I Sverige har vi kontraktsrättsliga fonder, dvs.
värdepappersfonder som förvaltas av ett fondbolag. I de länder där
fonderna är aktiebolag med rörligt aktiekapital (t.ex. SICAV:er), kan
fondförvaltningen skötas av aktiebolaget självt eller av ett externt
förvaltningsbolag. UCITS-direktivets regler omfattar dessa två modeller
och även fonder utformade enligt trustformen.
I detta avsnitt redovisas bedömningar och förslag beträffande
regelverket för fondbolagen. Grunden är UCITS-direktivets reglering,
men även andra överväganden görs. Nya, mer omfattande regler för
fondbolagen har införts genom Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/107/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets
direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar
som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade
prospekt. Dessa nya regler är dock avsedda att ange en viss
minimistandard och medlemsstaterna kan i de flesta delar införa
strängare bestämmelser än de som anges i UCITS-direktivet (se
punkterna 11 och 16 i ingressen till direktivet 2001/107/EG). I vissa fall
får medlemsstaterna välja om de alls skall införa den nya regeln.
De nya reglerna, som bl.a. omfattar krav på auktorisation och villkor
för verksamheten, syftar till att förverkliga den inre marknaden för
finansiella tjänster. Nya, harmoniserade regler för fondförvaltarna avser
att stärka grundprincipen om ömsesidigt erkännande av auktorisation. En
viktig del av de nya UCITS-reglerna är således fondbolagens fria tillgång
till fondmarknaden i andra medlemsstater än hemlandet. Fondbolag får
verka utanför sitt lands gränser antingen genom att etablera filial i det
andra landet eller genom gränsöverskridande handel; genom de
harmoniserade bestämmelserna kan de behöriga myndigheterna i
fondbolagets hemland lämna en, i hela EU gällande, auktorisation där
hemlandsmyndigheten också ansvarar för tillsynen.
Utredningen har i sitt delbetänkande (avsnitt 10.5) gjort bedömningen
att det kan finnas fördelar med att strukturera en fond i en
associationsrättslig form och att en reglering bör övervägas. Vi är inte nu
beredda att ta ställning till frågan om associationsrättsliga fonder bör
utredas närmare. Frågan kan dock komma att tas upp vid behandlingen
av utredningens slutbetänkande.
De fondförvaltare som erkänns av UCITS-direktivet benämns
förvaltningsbolag. De svenska förvaltningsbolagen kallas för fondbolag.
I fortsättningen används termen förvaltningsbolag i de fall
bestämmelserna träffar bara de utländska bolagen (t.ex. dessa bolags
möjlighet att verka här i landet) och i övrigt används termen fondbolag.

141

s. 142 Kontrollera mot PDF

7.2

Tillstånd att driva verksamhet

7.2.1

Fondförvaltning

Regeringens förslag: Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen
ges tillstånd att
1. driva fondverksamhet, och
2. utföra visst arbetet eller vissa funktioner på uppdrag av ett
fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller ett utländskt fondföretag.
Tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag får ges
bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: För att starta ett fondbolag fordras
enligt gällande svenska regler inte någon uttrycklig auktorisation enligt
lagen om värdepappersfonder. Tillståndskravet avser i stället själva
verksamheten, dvs. att förvalta värdepappersfonder. För att få ett sådant
tillstånd måste fondbolaget godkännas av Finansinspektionen (se
definitionen i 1 § tillsammans med bestämmelserna i 6 och 11 §§ lagen
om värdepappersfonder). Vid sidan av fondbolagen får även andra
svenska företag som står under inspektionens tillsyn efter särskilt
tillstånd förvalta nationella fonder. Vidare kan Finansinspektionen i vissa
fall ge tillstånd för fondverksamhet till utländska fondföretag.
I nya artikel 5.1 i UCITS-direktivet återfinns ett uttryckligt krav på
auktorisation för att driva verksamhet i fondbolag. Under vilka
förutsättningar auktorisation får lämnas, behandlas i de följande
avsnitten; i stora delar motsvarar dessa nya regler de som gäller för andra
finansiella företag.
Enligt de äldre bestämmelserna i UCITS-direktivet och den nuvarande
lagen om värdepappersfonder består fondverksamhet av förvaltning av
en värdepappersfond och försäljning och inlösen av andelar i fonden.
Finansinspektionen tillåter utöver förvaltning av värdepappersfonder
också att fondbolag förvaltar nationella fonder med stöd av 3 § lagen om
värdepappersfonder.
Enligt nya artikel 5.2 i UCITS-direktivet får ett fondbolag ägna sig åt
förvaltning av sådana kollektiva fondföretag som följer bestämmelserna i
UCITS-direktivet; dessa UCITS-fonder motsvarar de svenska
värdepappersfonderna. Vidare får ett fondbolag, enligt samma artikel,
ägna sig åt förvaltning av andra företag för kollektiva investeringar som
står under tillsyn. Dessa motsvarar svenska nationella fonder, vilka i
fortsättningen skall benämnas specialfonder.
Ett fondbolag föreslås alltså få förvalta svenska värdepappersfonder
och svenska specialfonder. Enligt bestämmelsen i artikel 3 i UCITSdirektivet, vilken inte har ändrats, skall nämligen en fond anses
hemmahörande i den medlemsstat där fondbolaget har sitt stadgeenliga
säte. Denna bestämmelse tolkas så att fondbolaget och fonden alltid
måste höra till samma land, dvs. en fond kan aldrig ha ett annat hemland
än det fondbolag som har startat fonden. Detta innebär att ett hemlands
auktorisation för ett fondbolag bara kan avse förvaltningen av fonder
som hör hemma i samma land. Följaktligen kan ett svenskt fondbolag

142

s. 143 Kontrollera mot PDF

inte få tillstånd att starta och driva t.ex. en tysk fond, dvs. en fond som
har bildats och registrerats i enlighet med den tyska fondlagstiftningen,
ens om avsikten är att marknadsföra och sälja andelar i fonden enbart i
Tyskland. Däremot kan det svenska fondbolaget sälja andelar i en svensk
värdepappersfond i Tyskland.
Det bör också finnas en möjlighet för svenska fondbolag att utföra
vissa tjänster på uppdrag av ett annat svenskt fondbolag eller ett
utländskt förvaltningsbolag. I artikel 5g i UCITS-direktivet införs
nämligen en möjlighet för fondbolag att delegera en eller flera av sina
funktioner i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Den
bestämmelsen behandlas nedan i avsnitt 7.8. Ett sådant uppdrag kan t.ex.
avse förvaltningen av vissa värdepapper, administrationen eller
försäljning av fondandelar. Uppdraget innebär dock inte att fondbolaget
fråntas något ansvar som följer av UCITS-direktivet eller
fondlagstiftningen. Om ett svenskt fondbolag tar emot ett uppdrag från
ett franskt förvaltningsbolag, t.ex. att förvalta en fransk fonds svenska
aktieinnehav,
kvarstår
således
ansvaret
på
det
franska
förvaltningsbolaget. Det är den franska lagstiftningen som skall tillämpas
på den franska fonden. Inom EES skall detta inte vara något problem
eftersom UCITS-direktivets skyddsregler tillämpas. Det bör heller inte
vara några problem med sådana uppdrag som kommer från ett land
utanför EES-området. Sannolikt varierar säkerhetsnivåerna och
skyddsreglerna från land till land, men det svenska fondbolagets
verksamhet medför inte några risker för svenska investerare. Rätten att
på uppdrag från annan förvalta en fond innebär nämligen inte att andelar
i den utländska fonden automatiskt kan säljas här i landet. Som tidigare
kvarstår ett krav på tillstånd (alternativt anmälan om det är en UCITSfond) för att få sälja fondandelar här.
Vi anser således att ett fondbolag skall få möjligheten att ta emot
uppdrag från andra fondbolag och även från utländska förvaltningsbolag.
Sådana uppdrag får också tas emot från andra förvaltare än de som
erkänns av UCITS-direktivet, t.ex. amerikanska fondförvaltare. För att
ett fondbolag skall få ta emot sådana uppdrag bör krävas tillstånd från
Finansinspektionen. Av tillståndet bör uttryckligen framgå vilka uppdrag
som omfattas.
I UCITS-direktivet görs vissa förtydliganden av vad som ingår i
fondbolagens verksamhet. Den exemplifiering som görs i UCITSdirektivet är emellertid inte uttömmande (se artikel 5.2 med hänvisning
till bilaga II i direktivet). I fondverksamheten ingår enligt de nya
bestämmelserna således i huvudsak förvaltning av investeringar,
administrativa åtgärder och saluföring. En motsvarande uppräkning
behöver enligt vår mening inte införas i den nya lagen.

7.2.2

Individuell portföljförvaltning

Regeringens förslag: Fondbolag får tillhandahålla individuell
portföljförvaltning, dvs. förvaltning av någon annans finansiella
instrument, efter tillstånd från Finansinspektionen. Ett sådant tillstånd får
ges bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet.
143

s. 144 Kontrollera mot PDF

Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella
instrument får, efter tillstånd av Finansinspektionen, som ett led i
verksamheten
1. ta emot fondandelar för förvaring, dock inte sådana fondandelar som
ingår i en investeringsfond som förvaltas av fondbolaget,
2. ta emot medel med redovisningsskyldighet, och
3. lämna investeringsråd avseende sådana finansiella instrument som
medel i värdepappersfonder får placeras i.
Utredningens bedömning: Utredningen anser att det i dag saknas skäl
att utnyttja den möjlighet som erbjuds i UCITS-direktivet att tillåta
fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Det är
enligt utredningen inte förenligt med konsumentintresset att tillåta
fondbolag att tillhandahålla även individuell portföljförvaltning. De
intressekonflikter som kan uppkomma skulle enligt utredningen sätta
fondandelsägarna i en sårbar situation med små möjligheter att bevaka
sin rätt.
Remissinstanserna: Konsumentverket gör samma bedömning som
utredningen. Sveriges Aktiesparares Riksförbund är i princip emot att
fondbolag skall få möjlighet att tillhandahålla individuell
portföljförvaltning, men anser att svenska fondbolag bör ges denna
möjlighet om det visar sig att en stor del av länderna inom EES tillåter
detta. Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna fråga förordar att
UCITS-direktivets bestämmelser om individuell portföljförvaltning
införs i den svenska lagstiftningen. Finansinspektionen bedömer att både
fondbolagen och värdepappersbolagen har kompetensen och viljan att
motverka eventuella intressekonflikter samt att ta hand om dem som
ändå skulle uppstå. Om svenska fondbolag inte skulle få möjlighet att
tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det enligt
inspektionen innebära en konkurrensnackdel för dem jämfört med
utländska företag, särskilt som utländska fondföretag med säte inom EES
kommer att kunna erbjuda denna typ av tjänster i Sverige.
Premiepensionsmyndigheten (PPM) ansluter sig till slutsatserna i
chefsjuristen Eva Broms särskilda yttrande till utredningens betänkande.
PPM kan inte se att fördelarna med att fortsatt hålla isär kollektiv och
individuell förvaltningsverksamhet överväger nackdelarna. Utredningens
ställningstagande innebär enligt PPM också att svenska bolag får en
konkurrensnackdel, eftersom fondföretag med säte inom övriga länder
inom EES av allt att döma kommer att kunna bedriva sådan verksamhet i
Sverige och i andra medlemsländer. PPM vill dock poängtera vikten av
att Finansinspektionen genom sina föreskrifter och sin tillsyn verkar för
att konsumenternas intressen tas tillvara på ett bra sätt samt att också
branschorganisationerna har en viktig roll att spela i detta sammanhang.
Sjunde AP-fonden anser att utredningens förslag är i högsta grad
olyckligt eftersom gränsen mellan diskretionär förvaltning och
fondförvaltning håller på att suddas ut. Enligt Sjunde AP-fondens
uppfattning är utredningens resonemang om jävskonflikter högst
tveksamt. Jävsproblematiken kan enligt Sjunde AP-fonden bara hanteras
genom krav på strikta likabehandlingsregler inom fondbolagen i
kombination med tillsyn. Förslaget kan också komma att ge svenska
kapitalförvaltare en inte obetydlig nackdel i konkurrensen på den

144

s. 145 Kontrollera mot PDF

institutionella kapitalförvaltningsmarknaden. Konkurrensverket anser att
utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet bör kunna utgöra en
lämplig utgångspunkt för regleringen av individuell portföljförvaltning.
De intressekonflikter som kan aktualiseras bör enligt verket kunna
balanseras genom ytterligare bestämmelser i lagen, Finansinspektionens
föreskrifter och aktiva tillsyn samt självreglerande åtgärder hos
branschen och dess företag. Med hänsyn till uppgifterna att så gott som
samtliga stater inom EES kommer att tillåta individuell
portföljförvaltning framstår det för Konkurrensverket som uppenbart att
svenska fondbolag annars skulle drabbas av en allvarlig
konkurrensnackdel. OM AB anser inte att det skulle uppstå sådana
intressekonflikter som skulle utgöra skäl för att inte ge fondbolag
möjlighet att tillhandhålla individuell portföljförvaltning. OM AB anser
att det är viktigt att den förvaltarkompetens som finns inom fondbolagen
kan tas tillvara på ett rationellt sätt. Ett exempel på sådan efterfrågad
kompetens är den som avser förvaltning i enlighet med index, vilket inte
är vanligt förekommande hos värdepappersbolagen. Beaktas bör enligt
OM AB också att ett förbud mot individuell portföljförvaltning bara
kommer att innebära en konkurrensnackdel för de svenska fondbolagen.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen vill särskilt framhålla att det från ett
konkurrensperspektiv framstår som stötande att inte tillåta något som i
övriga Europa betraktas som självklart. Inhemska konkurrensaspekter
gör sig också gällande då det främst är de från banker och
värdepappersbolag fristående fondbolagen som skulle drabbas av att inte
kunna erbjuda tjänsterna i samma bolag. Sveriges Advokatsamfund
konstaterar att värdepappersmarknadens aktörer redan i dag måste
hantera intressekonflikter. Advokatsamfundet anser att dessa
intressekonflikter inte nämnvärt skiljer sig från de intressekonflikter som
kan uppstå om fondbolag ges möjlighet att bedriva individuell
portföljförvaltning. Enligt Advokatsamfundet finns det inte tillräckliga
skäl för att upprätthålla ett förbud för svenska fondbolag att
tillhandahålla individuell portföljförvaltning samtidigt som utländska
fondbolag inom EES kommer att ges denna möjlighet.

Skälen för regeringens förslag
Bakgrund

En nyhet i UCITS-direktivet är att medlemsstaterna ges rätt att
auktorisera fondbolag att, vid sidan av fondverksamheten, även förvalta
värdepappersportföljer enligt särskilt uppdrag från enskilda investerare
(artikel 5.3 och 5.4 i direktivet). Denna typ av verksamhet brukar
benämnas individuell portföljförvaltning eller diskretionär förvaltning.
Ett sådant tillstånd gäller enligt direktivet även förvaltning av portföljer
som ägs av pensionsfonder. Enligt UCITS-direktivet får fondbolagen i så
fall också tillhandahålla vissa sidotjänster.
Det tidigare förbudet i UCITS-direktivet för fondbolag att ägna sig åt
annan verksamhet än fondförvaltning är således borttaget (jfr äldre
lydelsen av artikel 6 i direktivet).
145

s. 146 Kontrollera mot PDF

UCITS-direktivet ger dock medlemsstaterna möjlighet att välja om
fondbolagen
skall
tillåtas
tillhandahålla
även
individuell
portföljförvaltning.
Vad omfattas av individuell portföljförvaltning?

Förvaltning av någon annans finansiella instrument regleras bl.a. i
direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG)83 och i lagen (1991:981)
om värdepappersrörelse. Sådan förvaltning är tillståndspliktig,
åtminstone om det är fråga om yrkesmässig verksamhet som riktar sig till
allmänheten. Finansinspektionen utövar tillsyn över sådan verksamhet.
Ett individuellt förvaltningsuppdrag innebär att fondbolaget mot
betalning och efter vissa riktlinjer förvaltar annans värdepapper.
Uppdraget kan vara allmänt hållet och t.ex. innefatta uppgiften att göra
de investeringar som marknadsförhållandena kan motivera. Uppdraget
kan också vara inskränkt till att bara omfatta de köp och försäljningar
som uppdragsgivaren särskilt anger. I denna förvaltning agerar således
fondbolaget som ombud för investeraren.
Medan fondförvaltning således avser förvaltning av finansiella
instrument för ett kollektiv av investerare, innebär den individuella
portföljförvaltningen att fondbolaget tar emot förvaltaruppdrag från
enskilda investerare. Dessa enskilda investerare har oftast ett större
kapital att investera än vad den genomsnittlige fondandelsägaren satsar i
en fond. Å andra sidan blir det samlade kapitalet i en fond regelmässigt
större än det den enskilde investerar.
Individuell portföljförvaltning i fondbolag

Tanken bakom de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet är att
fondbolag med sin förvaltarkompetens är skickade att även ta hand om
förvaltningen vid individuella uppdrag. Den kollektiva och den
individuella förvaltningen har stora likheter med varandra och ger
stordriftsfördelar. Fondbolagens infrastruktur kan sägas vara anpassad till
denna typ av verksamhet. Genom att möjliggöra för dessa verksamheter i
ett och samma bolag behöver inte t.ex. en finansiell koncern bilda flera
olika bolag. Vinsterna syns särskilt i de fall fondbolagen tillåts ta emot
större individuella uppdrag från institutionella investerare. Det skulle i så
fall bli möjligt för större pensionsstiftelser att anlita fondbolag för
förvaltaruppdrag.
Ett genomförande av de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet skulle
innebära att företag i fortsättningen kan tillhandahålla individuell
portföljförvaltning antingen genom auktorisation enligt lagen om
värdepappersrörelse eller genom tillstånd enligt fondlagstiftningen. På
detta sätt kommer gränserna mellan dessa två typer av finansiella bolag
att bli mer oklara. Till detta kommer att värdepappersbolag i dag får
förvalta s.k. nationella fonder enligt 3 § lagen om värdepappersfonder.

83

Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom
värdepappersområdet, EGT L 141, 11.6.1993, s. 27 (Celex 393L0022), senast ändrat genom
rådets direktiv 2000/64/EG (EGT L 290. 17.11.2000, Celex 32000L0064).

146

s. 147 Kontrollera mot PDF

Förutsättningarna för tillstånd och kraven på den fortsatta
verksamheten i ett fondbolag kommer emellertid att närma sig de som
gäller för värdepappersbolag. I de följande avsnitten kommer att
behandlas t.ex. krav på verksamhetsplan, ägarprövning och krav på
fondbolagets ledning.
Ett fondbolag kommer inte, med auktorisation enligt UCITSdirektivet, att få tillhandahålla alla de finansiella tjänster som ett
värdepappersbolag får. Således tillåts inte ett fondbolag enligt UCITSdirektivet att utföra kommissionsverksamhet, förmedlingsverksamhet,
handel för egen räkning eller medverka i emissioner m.m. (jfr 1 kap. 3 §
första stycket 1–3 och 5 lagen om värdepappersrörelse). På motsvarande
sätt får ett värdepappersbolag enligt UCITS-direktivet inte heller i
fortsättningen förvalta värdepappersfonder.
Det kan ses som en fördel att fondbolagen får tillhandahålla olika
former av förvaltning, men inte t.ex. mäklartjänster eller medverkan till
emissioner. Härigenom blir uppdelningen mellan olika former av
verksamhet tydligare och vissa intressekonflikter kan undvikas.
Enligt
UCITS-direktivet
får
individuell
portföljförvaltning
tillhandahållas bara vid sidan av fondförvaltningen. Tillstånd att förvalta
någon annans finansiella instrument enligt lagen om värdepappersfonden
får därför ges bara tillsammans med tillstånd att driva fondverksamhet.
Det synes dock inte finnas något hinder i UCITS-direktivet mot att den
individuella portföljförvaltningen blir den dominerande delen av
fondbolagets verksamhet, medan fondverksamheten utgör bara en mindre
del.
Genomförandet av UCITS-direktivet i Sverige och i övriga Europa

Samtliga medlemsländer inom EES har en skyldighet att genomföra
UCITS-direktivet. Hur snabbt detta arbete går varierar givetvis från land
till land. Det är därför svårt att nu ha en uppfattning om hur övriga
medlemsländer ser på möjligheten för fondbolag att tillhandahålla
individuell portföljförvaltning. Förmodligen kommer dock de flesta
medlemsstater införa motsvarande regler. Detta är en omständighet som
måste beaktas vid bedömningen av om dessa regler bör införas också i
Sverige.
Enligt tanken i UCITS-direktivet får ett fondbolag som fått
auktorisation i sitt hemland rätt att tillhandahålla sina tjänster i övriga
medlemsstater. Detta innebär att utländska förvaltningsbolag, med säte i
ett land inom EES, kan komma att erbjuda individuell portföljförvaltning
i Sverige. De problem som är förknippade med flera typer av förvaltning
kan således inte ”motas vid gränsen”. Risken är således överhängande att
målet och syftet med ett förbud i så fall inte skulle uppnås.
Samtidigt som utländska förvaltningsbolag har tillgång till den svenska
marknaden skulle ett förbud i den svenska fondlagstiftningen inte ge de
svenska fondbolagen en motsvarande möjlighet. De svenska fondbolagen
skulle i så fall drabbas av en konkurrensnackdel. Effekten kan också bli
att svenska fondbolag väljer att etablera sig utomlands; genom
europapasset kan ju bolaget verka fritt här ändå.
Möjligtvis skulle ett svenskt förbud uppmärksamma fondspararna på
de intressekonflikter som kan uppstå. Om allmänheten därvid ser

147

s. 148 Kontrollera mot PDF

allvarligt på problemet skulle tvärtom de svenska ”rena” fondbolagen få
en konkurrensfördel. Det är dock svårt att se en sådan genomslagskraft.
En fördel med enhetliga regler inom EES är att medlemsländernas
tillsynsmyndigheter lättare kan samarbeta i frågor om tillsyn men även
om ytterligare föreskrifter för verksamheten där det anses nödvändigt.
Det pågår inom EU ett arbete för att skapa en enda marknad inom
värdepappersområdet och Finansinspektionens tillsynsansvar kommer
troligtvis att utökas. Inspektionen kommer då att tillsammans med övriga
tillsynsmyndigheter inom EES få en tydligare roll och därmed ökas
behoven av ett samarbete över gränserna. Denna utveckling påverkar
också fondmarknaden. I UCITS-direktivet finns en rad bestämmelser
som fordrar ytterligare överväganden av tillsynsmyndigheterna och där
en enhetlig tillämpning inom EES gynnar fondmarknaden. Det är t.ex.
reglerna om kapitalkrav (avsnitt 7.3), om förenklade prospekt (avsnitt 8)
samt all gränsöverskridande verksamhet.
Att införa en möjlighet för svenska fondbolag att tillhandahålla
individuell portföljförvaltning skulle därför kunna ge Finansinspektionen
en möjlighet att utöva tillsyn i den frågan och se över behovet av
ytterligare föreskrifter om t.ex. sundhets- och uppföranderegler. På det
sättet skulle inspektionen också få möjlighet att bidra till en enhetlig
tillämpning och reglering i samarbetet med övriga tillsynsmyndigheter.
Bör svenska fondbolag få tillhandahålla individuell portföljförvaltning?

Utredningen har utförligt redogjort för intressekonflikter som kan uppstå
i fondverksamheten. Om UCITS-direktivets bestämmelser om individuell
portföljförvaltning genomförs i Sverige skulle det enligt utredningens
bedömning introducera intressekonflikter i fondbolagen som varken är
förenliga med ett gott konsumentskydd eller med andelsägarnas
gemensamma intresse. Utredningen har vidare ifrågasatt om möjligheten
för fondbolag att tillhandhålla individuell portföljförvaltning skulle få
någon större praktisk betydelse. Möjligheten att genom t.ex.
värdepappersbolag tillhandahålla sådana tjänster skulle ju alltjämt
kvarstå. Utredningens bedömning utmynnar i att det för närvarande
saknas skäl att utnyttja den möjlighet som erbjuds i UCITS-direktivet att
tillåta fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning.
Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga gör bara
Konsumentverket samma bedömning som utredningen. Sveriges
Aktiesparares Riksförbund är i princip emot att fondbolag skall få
möjlighet att tillhandahålla individuell portföljförvaltning, men anser att
svenska fondbolag bör ges denna möjlighet om det visar sig att en stor
del av länderna inom EES gör det. Flertalet remissinstanser anser dock
att UCITS-direktivets bestämmelser om individuell portföljförvaltning
bör införas i den svenska lagstiftningen.
Om UCITS-direktivets möjlighet för fondbolag att tillhandahålla
individuell portföljförvaltning införs i svensk rätt skulle det i och för sig
medföra en risk för att nya intressekonflikter kan komma att uppstå i
fondbolagen. Värdepappersmarknadens aktörer måste emellertid redan i
dag hantera intressekonflikter av flera olika slag. Ett näraliggande
exempel på en sådan intressekonflikt är den som uppkommer när
värdepappersbolag förvaltar såväl s.k. nationella fonder som individuella

148

s. 149 Kontrollera mot PDF

portföljer. Andra exempel på sådana konflikter är den som uppkommer
när ett fondbolag förvaltar flera fonder eller när ett värdepappersbolag
förvaltar flera olika individuella portföljer. Dessa intressekonflikter
skiljer sig enligt vår uppfattning inte i något avgörande avseende från de
intressekonflikter som kan komma att uppstå om fondbolag skulle ges
möjlighet att också tillhandahålla individuell portföljförvaltning.
Utredningen gör bedömningen att de flesta stater inom EES kommer
att införa en möjlighet för fondbolagen att tillhandahålla individuell
portföljförvaltning, även om det − som utredningen påpekar − ännu är för
tidigt för att kunna få någon samlad bild av övriga medlemsstaters
inställning i denna fråga. Om svenska fondbolag inte ges möjlighet att
tillhandahålla individuell portföljförvaltning skulle det innebära en
konkurrensnackdel för dem i förhållande till företag från andra stater
inom EES.
Konsumenternas intressen kan enligt vår bedömning tas tillvara också
om fondbolagen ges möjlighet att tillhandahålla individuell
portföljförvaltning. På samma sätt som i dag torde de intressekonflikter
som uppkommer kunna hanteras genom bestämmelser i lag och
föreskrifter i kombination med Finansinspektionens tillsyn. En möjlighet
för fondbolagen att tillhandahålla individuell portföljförvaltning kan
därmed inte anses stå i strid mot fondandelsägarnas gemensamma
intresse. Därtill kommer den konkurrensnackdel som det skulle innebära
för svenska fondbolag om de inte skulle ges möjlighet att erbjuda
individuell portföljförvaltning samtidigt som förvaltningsbolag från
andra stater inom EES skulle ha möjlighet att tillhandahålla sådana
tjänster också i Sverige.
Vi anser därför att UCITS-direktivets bestämmelser om att tillåta
fondbolag att även tillhandahålla individuell portföljförvaltning bör
genomföras i lagen om investeringsfonder.
Tillstånd för individuell portföljförvaltning

Fondbolag som vill tillhandahålla individuell portföljförvaltning behöver
Finansinspektionens tillstånd. Vad som läggs i begreppet individuell
portföljförvaltning bör motsvara det som gäller för värdepappersbolagen.
När
det
i
UCITS-direktivet
talas om
”förvaltning
av
värdepappersportföljer” bör det således avse samma sak som omnämns i
1 kap. 3 § första stycket 4 lagen om värdepappersrörelse. Där anges
visserligen att ett värdepappersbolag som huvudverksamhet får utföra
”förvaltning av någon annans finansiella instrument”. (Jfr också
prop. 1990/91:142
s. 111 f.
och
s. 153 f.).
Begreppen
”värdepappersportföljer” och ”finansiella instrument” bör dock
överensstämma med varandra. I UCITS-direktivet anges som krav att
värdepappersportföljen består av sådana finansiella instrument som anges
i avsnitt B i bilagan till direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG). I
den
bilagan
anges
överlåtbara
värdepapper,
fondandelar,
penningmarknadsinstrument samt olika namngivna derivatinstrument.
Den uppräkningen bör omfattas av definitionen av finansiella instrument
i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
149

s. 150 Kontrollera mot PDF

Som angetts ovan är det dock inte möjligt för ett fondbolag att enligt
fondlagstiftningen få tillstånd att utföra alla de finansiella tjänster som ett
värdepappersbolag får göra.
Till ett tillstånd avseende individuell portföljförvaltning får de
behöriga myndigheterna enligt UCITS-direktivet emellertid lägga rätten
för ett fondbolag att tillhandahålla vissa sidotjänster (artikel 5.3 b). Ett
tillstånd får dock inte avse bara dessa sidotjänster och sådana sidotjänster
får heller inte utföras om fondbolagets tillstånd bara avser
fondförvaltning.
Dessa sidotjänster avser dels rådgivning avseende investeringar i
finansiella instrument, dels förvaring och förvaltning av andelar i företag
för kollektiva investeringar (dvs. fondandelar). Den terminologi som
används i UCITS-direktivet saknar motsvarighet i regleringen av
värdepappersbolag. Uppräkningen i 3 kap. 4 § första stycket lagen om
värdepappersrörelse av vilka sidotjänster som kan komma i fråga för
värdepappersbolag kan därför inte automatiskt föras över till att gälla
även fondbolag. ”Förvaring och förvaltning av fondandelar” nämns inte i
lagen om värdepappersrörelse utan där anges i stället som
sidoverksamhet att ”ta emot värdepapper för förvaring (3 kap. 4 § första
stycket 2). Därtill kommer att den rådgivning som anges i lagen om
värdepappersrörelse avser ”råd i finansiella frågor”. I sådan rådgivning
ingår enligt förarbetena inte enbart råd om investeringar, utan också t.ex.
råd i samband med företagsförvärv m.m. (se prop. 1990/91:142 s. 164).
Fondbolag med tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning
får således inte ge råd i samma omfattning som värdepappersbolag.
Dessa avvikelser avseende vad som ingår i fondbolagets
sidoverksamhet synes således ha materiell betydelse och det bör därför
uttryckligen regleras vilka sidotjänster ett fondbolag får erbjuda.
Den individuella portföljförvaltningen fordrar dock i vissa fall
ytterligare reglering som tar hänsyn till den förvaltningens speciella
karaktär, men som också säkerställer ett enhetligt rättsligt system för
denna typ av finansiell tjänst (se punkten 10 i ingressen till direktivet
2001/107/EG med ändring av UCITS-direktivet avseende regler för
förvaltningsbolag och förenklade prospekt). I artikel 5.4 i UCITSdirektivet anges därför att vissa bestämmelser i direktivet om
investeringstjänster (93/22/EEG) skall tillämpas även för fondbolag i
dessa fall. Det är artiklarna 8.2, 10, 11 och 13.
Tillståndet omfattar inte vissa tjänster

Rätten att tillhandahålla individuell portföljförvaltning omfattar, enligt
artikel 2.4 i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG), inte
tillhandahållande av tjänster som motpart till staten, centralbanken eller
andra nationella organ med liknande funktioner i en medlemsstat när de
verkar för medlemsstatens penningpolitik, valutapolitik, finanspolitik
eller valutareservförvaltning.
Omvänt betyder detta att sådana transaktioner med det allmänna inte är
underkastade tillståndsplikt. Detta följer i sin tur av att det i dessa
situationer inte finns samma behov av skyddsregler som vid transaktioner
mellan privata subjekt.
150

s. 151 Kontrollera mot PDF

Den EG-rättsliga bestämmelsen har inte genomförts i en uttrycklig
bestämmelse i lagen om värdepappersrörelse. Skäl att nu ta in en
motsvarande uttrycklig regel i lagen om investeringsfonder saknas.

7.3

Kapitalkrav

I nya artikel 5a i UCITS-direktivet finns bestämmelser om vilka
kapitalkrav som skall ställas på ett fondbolag. Kapitalkraven kan delas in
i tre delar. För det första måste ett fondbolag ha ett minsta startkapital om
125 000 euro. Detta startkapital får aldrig underskridas under den
löpande verksamheten (artikel 5d). För det andra måste fondbolaget ha
ett (ytterligare) kapital beräknat på den fondförmögenhet som
fondbolaget förvaltar. Ju högre förvaltat kapital desto högre kapitalkrav
ställs. Ett fondbolag behöver dock enligt dessa två delar, totalt sett, inte
ha mer än tio miljoner euro i egna medel. Som en tredje del finns dock
ett kapitalkrav som beräknas på fondbolagets omkostnader. Kravet
motsvarar en fjärdedel av omkostnaderna under ett år och något tak finns
inte. Detta innebär att ett fondbolag med höga omkostnader kan komma
att tvingas ha egna medel som överstiger tio miljoner euro.

7.3.1

Startkapital

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha ett startkapital som
motsvarar minst 125 000 euro. Fondbolagets egna medel får aldrig under
pågående verksamhet understiga det minsta startkapital som bolaget skall
ha.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolag måste i dag, som alla
aktiebolag, ha ett visst minsta aktiekapital. Enligt 1 kap. 3 §
aktiebolagslagen (1975:1385) skall ett aktiebolag ha ett minsta
aktiekapital på 100 000 kronor eller 500 000 kronor beroende på om det
är ett privat respektive publikt aktiebolag. I 6 § lagen om
värdepappersfonder anges som komplement härtill att ett fondbolag skall
ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens omfattning är
tillräckligt stort. Vidare ges regeringen, eller Finansinspektionen,
bemyndigande att närmare ange storleken på aktiekapitalet.
Finansinspektionen anger i sina föreskrifter att fondbolag skall ha ett
aktiekapital på minst en miljon kronor.
Den svenska lagregeln grundar sig på den tidigare bestämmelsen i
artikel 5 i UCITS-direktivet, vilken angav att fondbolag skulle ha
tillräckliga finansiella resurser. Det uppnåddes dock inte någon enhetlig
tillämpning i Europa. I en strävan att harmonisera kravet på visst kapital
infördes därför den nu gällande bestämmelsen i artikel 5a.1 som anger att
ett fondbolag måste ha ett startkapital om minst 125 000 euro. Vidare får,
enligt artikel 5d i UCITS-direktivet ett fondbolags egna medel aldrig
understiga startkapitalet (innebörden av uttrycket egna medel diskuteras i
avsnitt 7.3.3).

151

s. 152 Kontrollera mot PDF

Vad skall då läggas i begreppet startkapital? Enligt artikel 1a.15 i
UCITS-direktivet menas med startkapital det kapital som avses i artikel
34.2.1 och 34.2.2 i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i
kreditinstitut (2000/12/EG)84. Det direktivet är en kodifiering av ett antal
äldre direktiv avseende kreditinstitut. I nämnda artiklar hänvisas vidare
till artiklarna 22 och 23 i direktivet om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut (86/635/EEG)85.
Krav på ett visst minsta startkapital finns för de flesta finansiella
företag. Så är t.ex. fallet för värdepappersbolag, bankaktiebolag och
kreditmarknadsföretag (se 9 kap. 4 § bankrörelselagen [1987:617]; 2 kap.
5 § lagen [1991:981] om värdepappersrörelse, se också uttalanden i prop.
1994/95:50 s. 111 f.; 2 kap. 4 § lagen [1992:1610] om
finansieringsverksamhet). För dessa företag fordras enligt den svenska
regleringen att de har ett visst angivet bundet eget kapital när rörelsen
påbörjas. För att veta vad som ingår i det bundna egna kapitalet måste
man gå till årsredovisningslagen (1995:1554) och lagen (1995:1559) om
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (se 5 kap. 14 §
respektive 5 kap. 4 § 3). Den sistnämnda lagen instiftades bl.a. för att
genomföra direktivet om årsbokslut och sammanställd redovisning för
banker och andra finansiella institut (86/635/EEG).
Definitionen av bundet eget kapital har kritiserats i olika sammanhang
för att inte stämma överens med gemenskapslagstiftningen. I lagen
(2002:149) om utgivning av elektroniska pengar används i stället
begreppet startkapital. I lagen uppställs krav på att ett institut för
elektroniska pengar skall ha ett visst minsta startkapital (2 kap. 5 §) när
verksamheten inleds. Vad som får ingå i startkapitalet preciseras
emellertid inte. Det har i stället genom bemyndigande överlämnats till
regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela
närmare föreskrifter om vilka poster som får räknas in startkapitalet
(8 kap. 1 § 1). I linje härmed har i promemorian Reformerade bank- och
finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5) föreslagits att motsvarande
ändring skall göras i bestämmelserna för banker, kreditmarknadsföretag
och värdepappersbolag.
Ett krav på ett minsta startkapital syftar till att stärka
fondandelsägarnas skydd, men också till att bidra till det finansiella
systemets stabilitet (jfr punkterna 3 och 5 i ingressen till direktivet
2001/107/EG med ändring av UCITS-direktivet avseende regler för
förvaltningsbolag och förenklade prospekt). Bestämmelsen i UCITSdirektivet om ett minsta startkapital är en minimireglering och det är
därför möjligt att i svensk lagstiftning införa strängare regler för de
svenska fondbolagen. En möjlig lösning är därför att som startkapital
fordra ett visst aktiekapital. En rad bestämmelser i aktiebolagslagen
syftar till att skydda aktiekapitalet som i delar är mer omfattande än
skyddsreglerna för övrigt bundet eget kapital. Är det fråga om ett
84

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att
starta och driva verksamhet i kreditinstitut, LGT L 126, 26.5.2000, s. 1 (Celex
32000L0012), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/28/EG(EGT L 275, 27.10.2000, s. 37, Celex 32000L0028).
85
Rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd
redovisning för banker och andra finansiella institut, LGT L 372, 31.12.1986, s. 1 (Celex
31986L0635).

152

s. 153 Kontrollera mot PDF

nybildat aktiebolag torde inte heller något annat startkapital än
aktiekapitalet finnas (möjligtvis undantaget överkursfond). Däremot kan
det givetvis förhålla sig på annat sätt om ett redan existerande aktiebolag
bestämmer sig för att söka tillstånd som fondbolag.
Krav på ett minsta startkapital utgör dock en komponent bland flera i
skyddet för fondandelsägarna och kompletteras bl.a. med krav på att
fondtillgångarna skall hållas åtskilda från fondbolagets tillgångar. Med
hänsyn härtill saknas skäl att bryta harmoniseringen och den enhetliga
regleringen för andra finansiella företag.
Vi anser därför att bestämmelserna i UCITS-direktivet bör genomföras
i svensk rätt och att lagtexten utformas i enlighet med lagen om
utgivning av elektroniska pengar. I lagen bör således anges att ett
fondbolag skall ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro och
att fondbolagets egna medel under pågående verksamhet aldrig får
understiga det minsta startkapital som bolaget skall ha. Vidare bör
regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om vad som skall ingå i startkapitalet.

7.3.2

Kapital beräknat på den förvaltade fondförmögenheten

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en fondförmögenhet
som överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro skall utöver
startkapitalet ha ytterligare egna medel. Dessa ytterligare medel skall
motsvara minst 0,02 procent av det belopp med vilket
fondförmögenheten överstiger ett belopp motsvarande 250 miljoner euro.
I fondförmögenheten inräknas tillgångar som fondbolaget har uppdragit
åt någon annan att förvalta men inte tillgångar som fondbolaget förvaltar
på uppdrag från någon annan.
Fondbolagets egna medel, startkapitalet inberäknat, behöver dock inte
vara högre än 10 miljoner euro.
Ett fondbolag får ersätta hälften av det ytterligare kapital, som behövs
med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten, med en garanti för
motsvarande belopp. En förutsättning är att garantin lämnats av ett
kreditinstitut eller ett försäkringsföretag med säte inom EES, eller ett
kreditinstitut eller försäkringsföretag med säte utanför EES och som står
under likvärdig tillsyn.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att förslaget om att
tillåta att en del av kapitalkravet ersätts med en garanti går emot
utvecklingen på marknaden. Enligt inspektionen går utvecklingen i stället
mot att kapitalkravet skall uppfyllas genom inbetalt kapital. Enligt
Finansinspektionens mening finns det därför inte någon anledning att
frångå den ordning som gäller i dag.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolagets egna medel får som
utgångspunkt aldrig understiga startkapitalet på 125 000 euro. Vid sidan
av startkapitalet ställer UCITS-direktivet upp ett antal kompletterande
kapitalkrav. Dessa krav är, som kravet på ett minsta startkapital, en
förutsättning för tillstånd, men fondbolaget får inte heller enligt
153

s. 154 Kontrollera mot PDF

artikel 5d.1 i UCITS-direktivet under den pågående verksamheten ha ett
mindre kapital.
Grunden för dessa ytterligare kapitalkrav är, som för kravet på
startkapital, att säkerställa fondbolagets åtaganden. Det är dock inte
lämpligt att likställa dessa kapitalkrav med kravet på kapitaltäckning för
andra finansiella företag. Den kapitaltäckningen skall motsvara specifika
risker i verksamheten såsom kreditrisker och olika marknadsrisker.
Tanken bakom UCITS-direktivets skyddsregler torde snarare vara att se
till att fondandelsägarna hålls opåverkade av fondbolagets situation. Att
fondförmögenheten skall hållas skild från fondbolagets medel är ett
exempel. De ytterligare kapitalkrav som ställs i UCITS-direktivet får ses
som ett komplement till dessa skyddsregler och kan kanske sägas avse de
operationella riskerna med fondverksamhet.
Fondbolagets egna medel får enligt UCITS-direktivet inte understiga
det ytterligare kapital som motsvarar 0,02 procent av den förvaltade
fondförmögenheten. Detta ytterligare kapital skall emellertid beräknas
bara på den del av den förvaltade fondförmögenheten som överstiger
250 miljoner euro.
Med förvaltad fondförmögenhet menas de värdepappersfonder och
specialfonder som förvaltas av fondbolaget. Fondbolaget är ansvarigt
enligt fondlagstiftningen och skall företräda fondandelsägarna i alla
frågor som rör fonden. Detta ansvar kvarstår även om fondbolaget genom
ett uppdragsavtal låter någon annan ta hand om hela eller delar av
förvaltningen för fondbolagets räkning (se nedan i avsnitt 7.8).
Kapitalkravet skall därför räknas även på sådana portföljer som någon
annan enligt uppdrag förvaltar för fondbolagets räkning. Motsatsvis
räknas inte in sådan förvaltning som fondbolaget utför på uppdrag från
ett annat fondbolag eller fondförvaltare.
Startkapitalet tillsammans med det ytterligare kapital som erfordras
med hänsyn till den förvaltade fondförmögenheten behöver dock som
högst uppgå till 10 miljoner euro (ett fondbolags kapitalkrav kan dock
komma att överstiga detta belopp enligt bestämmelserna som redovisas i
nästa avsnitt).
Medlemsstaterna får vidare enligt UCITS-direktivet tillåta att en del av
kapitalkravet ersätts med en garanti. Den del av kapitalkravet som är
beroende av den förvaltade fondförmögenheten får således till hälften
ersättas med en garanti utställd antingen av ett kreditinstitut eller av ett
försäkringsföretag. För kreditinstitut och försäkringsföretag som har sitt
säte utanför EES gäller dock att de skall vara underkastade en tillsyn som
Finansinspektionen finner vara likvärdig med den som gäller i
gemenskapslagstiftningen.
Finansinspektionen har avstyrkt utredningens förslag att i svensk rätt
införa den möjlighet som UCITS-direktivet ger att tillåta att en del av
kapitalkravet ersätts med en garanti. Vi anser dock att fondandelsägarnas
behov av ett stabilt fondbolag med en god ekonomi är tillgodosett också
om det blir möjligt för fondbolaget att till hälften ersätta den del av det
kapitalkrav som är beroende av den förvaltade fondförmögenheten med
en garanti. Att ställa som krav att ett fondbolag skall ha egna medel som
står i proportion till den förmögenhet som bolaget förvaltar är enligt vår
mening inte påkallat i lika hög grad som när det gäller banker och
försäkringsbolag. När någon gör en insättning i en bank eller tecknar en

154

s. 155 Kontrollera mot PDF

försäkring hos ett försäkringsbolag får denne därigenom en fordran på
banken respektive försäkringsbolaget. Den som köper andelar i en fond
får däremot inte någon fordran på fondbolaget som förvaltar fonden;
köpet av andelarna innebär i stället att denne blir delägare av tillgångarna
i fonden. De tillgångar som ingår i fonden får inte handhas av
fondbolaget utan skall förvaras av ett förvaringsinstitut. Slutsatsen blir att
den möjlighet direktivet ger att tillåta att en del av kapitalkravet ersätts
med en garanti bör utnyttjas.
Det är oklart om det i begreppet garanti kan inordnas även olika
försäkringslösningar. Enligt direktivtexten får dock garantin utställas av
ett försäkringsföretag. Vi ser därför inte något hinder mot att fondbolaget
tecknar en försäkring i syfte att delvis uppfylla det nu diskuterade
kapitalkravet. En förutsättning är dock att försäkringens villkor är sådana
att försäkringen kan tas i anspråk på här avsett sätt, nämligen att ersätta
fondbolagets egna medel.
De nya kapitalkraven innebär att fondbolag som förvaltar större
fondförmögenheter kommer att få ett totalt kapitalkrav som klart
överstiger det nuvarande. Ett räkneexempel kan förtydliga
konsekvenserna.
Samtliga fondbolag måste ha ett startkapital på motsvarande
125 000 euro, vilket motsvarar 1 125 000 kronor med en kurs på 9 kronor
per euro.
För fondbolag med förvaltade fondförmögenheter mellan
250 miljoner euro (2,25 miljarder kronor) och 50,25 miljarder euro
(452,25 miljarder kronor) växer kapitalkravet successivt. Det innebär att
ett femtontal svenska fondbolag kommer att omfattas av det kapitalkrav
som är baserat på fondförmögenheten. Inget svenskt fondbolag skulle
dock nå upp till taket på maximalt 90 miljoner kronor i egna medel som
detta krav inrymmer.

7.3.3

Kapital beräknat efter fondbolagets fasta omkostnader

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall ha egna medel som minst
motsvarar en fjärdedel av bolagets fasta omkostnader under föregående
år.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen understryker behovet av internationellt samförstånd
eftersom det är viktigt att tolkningen i de olika EU-länderna av som
avses med fasta omkostnader blir i möjligaste mån enhetlig.
Skälen för regeringens förslag: Oavsett de kapitalkrav som
behandlats i avsnitten 7.3.1 och 7.3.2 kräver UCITS-direktivet att
fondbolagen alltid skall ha egna medel som minst motsvarar en fjärdedel
av de fasta omkostnaderna för fondbolaget under föregående år
(artikel 5a.1 a tredje strecksatsen läst tillsammans med bilaga IV till
direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut
155

s. 156 Kontrollera mot PDF

[93/6/EEG]86 och artikel 5d.1 i UCITS-direktivet). Om ett företag inte
har avslutat ett års verksamhet, inräknat den dag då verksamheten
inleddes, skall fondbolaget i stället ha egna medel som motsvarar en
fjärdedel av det belopp för fasta omkostnader som anges i
verksamhetsplanen (se avsnitt 7.4 nedan), såvida inte den behöriga
myndigheten kräver att planen justeras.
De behöriga myndigheterna (i Sverige Finansinspektionen) får också
medge undantag från detta kapitalkrav, om det har inträffat en väsentlig
förändring i verksamheten.
Det finns ett behov av att tolka vad som menas med fasta omkostnader.
Denna tolkning bör − såsom några av remissinstanserna har påtalat −
vara enhetlig inom EES, men kan trots det komma att falla ut olika. Det
kan också vara så att detta kapitalkrav i praktiken blir det mest
betungande för fondbolagen.
Det finns en motsvarande bestämmelse i 2 kap. 5 § lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag. I förarbetena till den bestämmelsen anges att fasta
omkostnader är sådana kostnader som inom redovisningsområdet utgör
allmänna administrativa kostnader, exempelvis lokalkostnader i form av
hyra m.m. (prop. 1994/95:50 s. 298). Remissinstanserna påpekade
svårigheterna med att närmare avgöra vad som är fasta kostnader och
svaret blev att Finansinspektionen fick utveckla begreppet närmare i
föreskrifter om det behövdes.
Finansinspektionen har utvecklat begreppet närmare i 12 kap.
föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2000:6) om kapitaltäckning och
stora exponeringar. Där anges att fasta omkostnader avser
personalkostnader som löner, sociala avgifter och pensionsåtaganden,
fastighets- och lokalkostnader, övriga kontraktsbundna kostnader för
utrustning m.m. samt avskrivningar.
Kapitalkravet bör beräknas på samma sätt oavsett om det är fråga om
värdepappersbolag eller fondbolag. För att åstadkomma det bör
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de
föreskrifter som behövs för att precisera vad som skall ingå i fasta
omkostnader. På så vis bör det också bli lättare att göra de anpassningar
som kan behövas för att nå enhetlig tillämpning av det aktuella
kapitalkravet inom EU.
I avsnitt 7.3.1 diskuteras vilken typ av kapital som kan ingå i
startkapitalet. För det ytterligare kapital som krävs beroende av
fondbolagets fasta omkostnader och den förvaltade fondförmögenheten
används dock uttrycket ”egna medel”. Vad menas då med detta? Enligt
artikel 1a.15 i UCITS-direktivet skall samma definition användas som
den som anges i avdelning V kapitel 2 avsnitt 1 i direktivet om rätten att
starta och driva verksamhet i kreditinstitut (2000/12/EG). I det avsnittet
återfinns artiklarna 34–39 som anger vad som ingår i ”kapitalbasen”.
Definitionen av egna medel kan dock komma att ändras under de
omständigheter som beskrivs i bilaga V till direktivet om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG).

86

Rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag
och kreditinstitut (EGT L 141, 11.6.1993, s. 1, Celex 393L0006).

156

s. 157 Kontrollera mot PDF

Egna medel omfattar i huvudsak aktiekapitalet och annat bundet eget
kapital. Definitionen av egna medel sammanfaller delvis med vad som
menas med startkapital. För att tillämpningen skall bli enhetlig och för att
få en inhemsk reglering som är mer följsam för ändringar i
gemenskapslagstiftningen bör regeringen, eller den myndighet
regeringen bestämmer, genom föreskrifter ange vilket kapital som får
ingå i ”egna medel”.

7.4

Krav på fondbolagets ledning och organisation

Regeringens förslag: Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva
fondverksamhet får ges bara om
− bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,
− de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör
eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste
krävas av den som deltar i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är
lämpliga för en sådan uppgift,
− fondbolagets styrelse består av minst tre ledamöter,
− fondbolaget har en verkställande direktör, och
− fondbolaget till ansökan om tillstånd fogar en verksamhetsplan.
Fondbolaget skall under sin verksamhet alltid uppfylla villkoren för
tillstånd.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag få regler i
fondlagstiftningen som tar sikte på fondbolagets ledning och
organisation. För fondbolag gäller i stället vad som är föreskrivet för
aktiebolag i allmänhet. I lagen om värdepappersfonder finns det särskilda
bestämmelser om fondbolagets revisorer och om vissa jävsituationer.
Vidare finns en allmän bestämmelse om att tillstånd för fondverksamhet
får ges bara om fondbolaget inte är olämpligt att utöva verksamheten. Ett
krav som dock ställts och alltjämt ställs i UCITS-direktivet är att
fondbolaget skall ha sitt huvudkontor och sitt säte i samma medlemsstat
(artikel 5a.1 d). Detta innebär att tillstånd kan ges bara till svenska
aktiebolag med huvudkontor här i landet.
I artikel 5a.1 b uppställs nu krav på fondbolagets styrelse och övriga
ledning. De personer som i praktiken leder verksamheten skall ha
erforderligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet, även i fråga om den
typ av fonder som bolaget förvaltar. En motsvarande bestämmelse bör
införas i lagen om investeringsfonder. Den bör utformas som i annan
finansiell lagstiftning (se t.ex. 9 kap. 3 § tredje stycket 3
bankrörelselagen [1987:617], 2 kap. 1 § första stycket 4 lagen [1991:981]
om värdepappersrörelse och 2 kap. 1 § första stycket 4 lagen [1992:1610]
om finansieringsverksamhet).
Enligt UCITS-direktivet skall fondbolaget utan dröjsmål underrätta
den behöriga myndigheten om namnen på dessa personer samt namnen
på var och en som efterträder dem. En motsvarande skyldighet finns
redan i dag. Finansinspektionen har i sina föreskrifter angett att i en
157

s. 158 Kontrollera mot PDF

ansökan om tillstånd skall finnas uppgifter om styrelseledamöter,
verkställande direktören, dennes ställföreträdare och andra ledande
befattningshavare. För styrelseledamöterna och bolagets ledning skall
uppges övriga uppdrag och ägarintressen i annat finansiellt institut eller i
aktiemarknadsbolag. För fondbolagets ledning skall därtill anges
utbildning samt tidigare och aktuell erfarenhet av finansiell verksamhet.
Dessa uppgifter använder inspektionen i bedömningen av om ett
fondbolag är lämpligt eller inte för fondverksamhet, men också för att
fullgöra sitt åtagande att främja en sund utveckling av verksamheten.
Finansinspektionens föreskrifter i dessa delar synes väl motsvara UCITSdirektivets krav. Detsamma gäller regeln om att ett fondbolag skall lämna
inspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen
begär.
Enligt
UCITS-direktivet
skall
vidare
fondbolagets
verksamhetsinriktning beslutas av minst två personer som uppfyller de
villkor som nyss angetts. Styrelsen i ett svenskt aktiebolag svarar för
bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter (8 kap.
3 § aktiebolagslagen [1975:1385]). Detta torde täcka UCITS-direktivets
krav. Detta innebär i princip ett krav på att styrelsen i ett fondbolag skall
bestå av minst två styrelseledamöter. Enligt aktiebolagslagen skall ett
privat aktiebolag ha en styrelse med minst en eller två styrelseledamöter,
om det finns minst en suppleant (8 kap. 1 § aktiebolagslagen).
Följaktligen bör frågan regleras särskilt i fondlagstiftningen. Utredningen
har inte funnit skäl att frångå EG-regleringen i denna del och har därför
föreslagit att styrelsen i ett fondbolag skall bestå av minst två
styrelseledamöter. Enligt annan finansiell lagstiftning fordras emellertid
en styrelse med minst tre eller minst fem ledamöter. Exempel på detta
finns i 9 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617), 2 kap. 5 § lagen
(1992:1610) om finansieringsverksamhet och 2 kap. 4 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse. Enligt dessa bestämmelser skall
styrelsen i ett bankaktiebolag bestå av minst tre styrelseledamöter och
styrelsen i ett kreditmarknadsbolag respektive ett värdepappersbolag
bestå av minst fem styrelseledamöter. I promemorian Reformerade bankoch finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5) har föreslagits att kravet på
minst tre styrelseledamöter skall gälla även för kreditmarknadsbolag.
Både i direktivet om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut
(2000/12/EG) och direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG)
föreskrivs emellertid − i likhet med i UCITS-direktivet − att styrelsen i
ett företag av det aktuella slaget, dvs. t.ex. ett kreditinstitut eller ett
värdepappersbolag, skall bestå av minst två personer. Trots det har det i
den svenska lagstiftningen föreskrivits krav på fler styrelseledamöter. Vi
anser därför att det även för fondbolag bör införas en särskild
bestämmelse om att styrelsen i ett sådant bolag skall bestå av minst tre
styrelseledamöter.
Vidare anser vi i linje med övrig finansiell lagstiftning att fondbolag,
utöver UCITS-direktivets grundkrav, skall ha en verkställande direktör.
Enligt artikel 5a.1 c i UCITS-direktivet skall fondbolaget till sin
ansökan om tillstånd foga en verksamhetsplan, som bl.a. skall omfatta
fondbolagets organisationsstruktur. Enligt nuvarande föreskrifter kräver
Finansinspektionen in uppgifter på hur många anställda fondbolaget har,
fördelade på olika funktioner, samt hur ansvaret fördelas när det gäller

158

s. 159 Kontrollera mot PDF

förvaltning och redovisning samt hur den interna kontrollen och den
interna revisionen är organiserad inom fondbolaget. Det finns dock skäl
att i lagstiftningen ha ett uttryckligt krav på en verksamhetsplan (jfr
9 kap. 2 § bankrörelselagen, 2 kap. 8 § lagen om värdepappersrörelse och
2 kap. 2 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet).
Finansinspektionen har i sina föreskrifter (FFFS 2002:6) om
verksamhetsplan för värdepappersbolag m.fl. angett vad en
verksamhetsplan skall innehålla. De bestämmelserna gäller för
värdepappersbolag, svenska bankinstitut som fått tillstånd att driva
värdepappersrörelse och utländska företag som med tillstånd driver
värdepappersrörelse från filial här i landet och kan inte i alla delar
överföras till aktiebolag som ansöker om tillstånd att driva fondbolag.
Det är vanskligt att här låsa fast sig vid ett visst innehåll, men en
verksamhetsplan bör åtminstone innehålla en beskrivning av den
verksamhet bolaget avser att bedriva och uppgift om bolaget avser att
etablera filialer utomlands eller uppdra åt annan att utföra tjänster. Vidare
bör planen innehålla en schematisk plan över hur bolaget avser att
organisera verksamheten. Verksamhetsplanens innehåll bör därvid
anpassas till syftet att ge Finansinspektionen ett underlag för sin
bedömning vid tillståndsgivningen och att främja den löpande tillsynen.
Kraven på ledningen och att en verksamhetsplan skall upprättas ställs
primärt vid tillståndsgivningen, men skall enligt artikel 5d.1 alltid vara
uppfyllda. Det åligger därför Finansinspektionen att i sin tillsyn bevaka
detta. Är dessa krav inte uppfyllda kan inspektionen – som framgår av
avsnitt 12.2 nedan – därvid komma att återkalla tillståndet.

7.5

Förhindrande av att ett fondbolag ingår i en
svåröverskådlig företagsgrupp

Regeringens förslag: Om det bolag som ansöker om tillstånd kommer
att ha nära förbindelser med något annat företag eller en fysisk person,
får tillstånd ges bara om förbindelsen inte hindrar en effektiv tillsyn av
bolaget.
Bestämmelser motsvarande de som finns i annan finansiell,
näringsrättslig lagstiftning bör föras in i den nya lagen om
investeringsfonder där det anges när ett fondbolag och ett annat företag
skall anses ha nära förbindelser och när en fysisk person och ett
fondbolag skall anses ha nära förbindelser.
Fondbolaget skall underrätta Finansinspektionen om bolaget får
kännedom om att aktier i bolaget har blivit föremål för förvärv om
förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon
annan. Inspektionen får förelägga innehavaren av aktier att avyttra så stor
del av aktierna att fondbolaget inte längre har nära förbindelser med
någon annan. Inspektionen får förbjuda innehavaren av sådana aktier att
företräda aktierna vid stämma i bolaget och, om särskilda skäl finns,
begära att tingsrätten utser en lämplig förvaltare att i stället företräda
aktierna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

159

s. 160 Kontrollera mot PDF

Skälen för regeringens förslag: I artikel 5a.2 i UCITS-direktivet
finns, på liknande sätt som i andra direktiv för finansiella företag, en
bestämmelse om förstärkt tillsyn över fondbolag som ingår i en grupp av
företag. Om ett bolag har ”nära förbindelser” med någon annan får
tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
fondbolaget.
Motsvarande
bestämmelser
finns
för
banker,
värdepappersbolag och kreditmarknadsföretag (jfr 9 kap. 3 § femte
stycket bankrörelselagen, 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om
värdepappersrörelse, 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om
finansieringsverksamhet). Definitionen av nära förbindelser i artikel 1a.9
i UCITS-direktivet motsvarar den som har genomförts i 1 kap. 3 § andra
och tredje styckena bankrörelselagen samt i 1 kap. 2 § andra och tredje
styckena lagen om värdepappersrörelse. Bestämmelserna i
bankrörelselagen och i lagen om värdepappersrörelse infördes år 1996
(se prop. 1995/96:173 s. 86 ff.). Motsvarande bestämmelser bör även
föras in i den nya lagen om investeringsfonder.
Bestämmelserna har också ett nära samband med den ägarprövning
som de behöriga myndigheterna skall göra enligt artikel 5e i UCITSdirektivet (se nedan under avsnitt 7.6). Fondbolaget bör åläggas att
underrätta Finansinspektionen om bolaget får kännedom om att aktier i
bolaget har blivit föremål för förvärv om förvärvet skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och någon annan (se kravet på underrättelse i
artikel 5a.2 tredje stycket). Inspektionen bör då ha möjlighet att i sådant
fall förelägga innehavaren av aktier att avyttra så stor del av aktierna att
fondbolaget inte längre har nära förbindelser med någon annan. Det kan
också finnas skäl att förbjuda denne att företräda aktierna vid stämma i
bolaget och, om särskilda skäl finns, begära att tingsrätten utser en
lämplig förvaltare att i stället företräda aktierna. Detta bör dock ske bara
om de företag som berörs av de nära förbindelserna inte ändrar sin
ägarstruktur, så att den inte längre kan anses svåröverskådlig (jfr prop.
1995/96:173 s. 88).
Det kan diskuteras om ett tillstånd skall kunna återkallas om
fondbolaget har kommit att ingå i en svåröverskådlig företagsgrupp.
Bankoktroj anses t.ex. inte kunna återkallas av detta skäl (prop.
1995/96:173 s. 89). En förutsättning för återkallelse enligt
bankrörelselagen är nämligen att banken överträder någon bestämmelse
eller på annat sätt visat sig vara olämplig genom någon handling eller
annat förhållningssätt från bankens sida. Vad gäller nära förbindelser är
det dock fråga om en annan situation som framkallats genom åtgärder
från utomstående intressenter. Förutsättningarna för återkallelse av
tillstånd för fondbolag är emellertid något annorlunda. Dessa frågor
behandlas i avsnitt 12.2.
Skrivningen ”nära förbindelser mellan fondbolaget och någon annan
som hindrar en effektiv tillsyn” omfattar också bestämmelsen i
artikel 5a.2 andra stycket i UCITS-direktivet. Där anges att tillstånd inte
heller får beviljas om en effektiv tillsyn förhindras genom lagar och
andra författningar i ett tredje land, som gäller för en eller flera fysiska
eller juridiska personer med vilka fondbolaget har nära förbindelser, eller
på grund av svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser (jfr
prop. 1995/96:173 s. 89).
160

s. 161 Kontrollera mot PDF

7.6

Krav på fondbolagets ägare

7.6.1

Ägarprövning vid tillståndsgivningen

Regeringens förslag: Finansinspektionen skall vägra tillstånd att driva
fondverksamhet om inspektionen, med hänsyn till behovet av att
säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av ett fondbolag, bedömer att
lämpligheten hos de aktieägare som direkt eller indirekt har ett
kvalificerat innehav inte är tillfredsställande. Med ett kvalificerat innehav
menas varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar
10 procent eller mer av kapitalet eller av rösträtterna eller som på något
annat sätt gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen i fondbolaget.
Tillstånd får inte ges om någon som i väsentlig utsträckning har
åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska
angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att
ha ett kvalificerat innehav i bolaget.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det saknas i dag uttryckliga
bestämmelser i fondlagstiftningen som tar sikte på en ägarprövning. I
likhet med vad som gäller för fondbolagets ledning kan emellertid en
sådan prövning ske indirekt genom den allmänna bestämmelsen om en
sund
verksamhet
i
40 §
lagen
om
värdepappersfonder.
Finansinspektionen anger också i sina föreskrifter att till en ansökan om
tillstånd skall lämnas uppgifter om fondbolagets ägarförhållanden. Av
dessa uppgifter skall framgå namn och ägarandel för varje ägare som
innehar 10 procent eller mer av totala röstetalet eller totala antalet aktier i
fondbolaget. Sådan ägares engagemang i annat fondbolag eller i annat
institut under Finansinspektionens tillsyn skall också anges.
Finansinspektionens krav på upplysningar om ägarförhållandena tar
följaktligen sikte på sådana ägare som kan anses ha ett visst inflytande
över verksamheten.
I artikel 5b i UCITS-direktivet finns emellertid numera en
bestämmelse som uttryckligen föreskriver en ägarprövning. De behöriga
myndigheterna skall vägra tillstånd om de, med hänsyn till behovet av att
säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av ett fondbolag, bedömer att
lämpligheten hos de aktieägare som direkt eller indirekt har ett
kvalificerat innehav inte är tillfredsställande. Med ett kvalificerat innehav
menas varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar
10 procent eller mer av kapitalet eller av rösträtterna eller som på något
annat sätt gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen i fondbolaget (artikel 1a punkten 10 i UCITS-direktivet). En
sådan regel bör införas också i fondlagstiftningen, i enlighet med vad
som gäller enligt den finansiella lagstiftningen i övrigt (jfr 9 kap. 3 §
tredje stycket 2 bankrörelselagen, 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen om
värdepappersrörelse och 2 kap. 1 § första stycket 3 lagen om
finansieringsverksamhet). På motsvarande sätt som i 2 kap. 2 § andra
stycket lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar bör det i
lagen om investeringsfonder uttryckligen anges att tillstånd inte få ges

161

s. 162 Kontrollera mot PDF

om någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i
bolaget.
I UCITS-direktivet finns vidare, i syfte att säkerställa ägarprövningen,
en uttrycklig regel om att tillstånd inte får meddelas ett fondbolag förrän
de behöriga myndigheterna fått de upplysningar som krävs avseende
ägarförhållandena. Denna regel överensstämmer med vad som följer av
Finansinspektionens föreskrifter och någon uttrycklig lagregel erfordras
därför inte i den delen.
Om ett fondbolag är dotterbolag till ett annat förvaltningsbolag, ett
värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsinstitut med
auktorisation i en annan medlemsstat skall de behöriga myndigheterna,
enligt artikel 5b.3 i UCITS-direktivet, samråda med behöriga
myndigheter i den medlemsstaten. Samråd skall ske innan tillstånd ges.
Detsamma gäller om fondbolaget är dotterföretag till moderföretaget till
ett annat förvaltningsbolag, ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut
eller ett försäkringsinstitut med auktorisation i en annan medlemsstat.
Samma gäller även om fondbolaget kontrolleras av samma fysiska eller
juridiska personer som har ägarkontroll över ett annat förvaltningsbolag,
ett värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett försäkringsinstitut med
auktorisation i en annan medlemsstat.

7.6.2

Ägarprövning under verksamheten

Regeringens förslag: Regler motsvarande de som finns i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse införs avseende ägarprövning i de
fall någon, direkt eller indirekt, förvärvar aktier i ett fondbolag som
medför att denne får ett kvalificerat innehav.
Finansinspektionens tillstånd fordras i sådana fall. Finansinspektionen
har också möjlighet att besluta att ägare till kvalificerade innehav inte får
företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat. Inspektionen får också förelägga ägare till ett kvalificerat
innehav att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är
kvalificerat. Om det finns skäl får inspektionen också begära att
tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda
sådana aktier som här avses och som inte får företrädas av ägaren.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de nya bestämmelserna i
UCITS-direktivet skall en prövning av ägarna till fondbolaget ske under
verksamhetens gång. I artikel 5e anges således att för kvalificerade
innehav i fondbolag skall samma regler gälla som de som fastställs i
artikel 9 i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG). Den artikeln
genomfördes i 6 kap. 3 a–3 h §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse (se prop. 1994/95:50). Motsvarande bestämmelser finns för
banker och kreditmarknadsföretag (se 7 kap. 10–14 b §§ bankrörelselagen och 5 kap. 11–15 b §§ lagen om finansieringsverksamhet; se även
162

s. 163 Kontrollera mot PDF

prop. 1995/96:173 s. 73 ff.). Ägarprövning under verksamhetens gång
utgör en del av Finansinspektionens tillsyn.
Genom hänvisningen till direktivet om investeringstjänster
(93/22/EEG) skall således samma regler för ägarprövning gälla för
fondbolag som för värdepappersbolag. Det är med hänsyn till en enhetlig
reglering därför lämpligt att genomföra de nya bestämmelserna i UCITSdirektivet genom att överföra motsvarande bestämmelser i lagen om
värdepappersrörelse till fondlagstiftningen. Härvid hänvisas till
uttalanden i förarbetena till lagen om värdepappersrörelse (se framför allt
prop. 1994/95:50 s. 138 ff.). Utformningen av regleringen i lagen om
värdepappersrörelse avsåg att ge bestämmelserna om ägarprövning ett
tydligt innehåll, dels för att stärka rättssäkerheten, dels för att underlätta
tillämpningen för Finansinspektionen. Det påpekades dock i förarbetena,
vilket förtjänar att upprepas, att det inte är möjligt att ge en uttömmande
reglering och att ägarprövningen i sista hand måste få en diskretionär
karaktär.
Bestämmelserna om ägarprövning innebär att förvärv, såväl direkta
som indirekta, varigenom någon får ett kvalificerat innehav i ett
fondbolag, inte får ske om Finansinspektionen inte först har lämnat sitt
tillstånd. Detta innebär ett renodlat ansöknings- och tillståndsförfarande.
Med kvalificerat innehav menas enligt artikel 1a.10 i UCITS-direktivet
varje direkt eller indirekt ägarandel i ett fondbolag som motsvarar
10 procent eller mer av kapitalet eller av rösterna, eller som på annat sätt
gör det möjligt att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av
fondbolaget. Vad som närmare menas med direkta och indirekta
ägarandelar får besvaras med utgångspunkt i de bedömningar
inspektionen gjort tidigare såvitt gäller värdepappersrörelse. De
uttalanden som gjorts i tidigare förarbeten kan också ge viss vägledning
(prop. 1994/95:50 s. 139 f.).
Tillstånd före förvärvet krävs också om någon genom förvärv ökar sitt
kvalificerade innehav till 20, 33 eller 50 procent av aktiekapitalet eller
rösterna i fondbolaget, eller att fondbolaget blir ett dotterbolag.
Tillstånd skall ges om det kan antas att förvärvaren inte kommer att
motverka en sund utveckling av fondbolagets verksamhet och om
förvärvaren i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
fondbolagets ledning. Tillstånd får dock inte ges om förvärvaren i
väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra
ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig
brottslighet. Även här hänvisas till tidigare motivuttalanden (prop.
1994/95:50 s. 139 f. som i sin tur hänvisar till prop. 1992/93:89
s. 195 ff.).
Som för värdepappersbolag är det lämpligt att inspektionen ger ett
explicit beslut. Beslut om tillstånd skall lämnas inom tre månader från
det att ansökan gjordes. Om Finansinspektionen inte motsätter sig
förvärvet, får inspektionen föreskriva viss tid inom vilket förvärvet skall
vara genomfört.
I vissa fall skall ägarprövningen föregås av samråd med de behöriga
myndigheterna i andra berörda länder. Så är fallet om förvärvaren av ett
kvalificerat innehav är ett förvaltningsbolag auktoriserat i ett annat land
inom EES eller moderföretag till ett förvaltningsbolag i ett annat land
inom EES. Samma gäller om förvärvaren är en fysisk eller juridisk

163

s. 164 Kontrollera mot PDF

person som har ägarkontroll över ett förvaltningsbolag auktoriserat i ett
annat land inom EES om det fondbolag i vilket förvärvet avses ske till
följd därav skulle få ställning av dotterföretag eller komma under
förvaltarens ägarkontroll.
För att underlätta inspektionens kontroll skall den som avser att avyttra
ett kvalificerat innehav eller en så stor del av ett kvalificerat innehav att
säljarens innehav kommer att understiga 20, 33 eller 50 procent av
aktiekapitalet eller rösterna i fondbolaget underrätta inspektionen om
detta. En skyldighet att underrätta inspektionen åligger också fondbolag
som fått kännedom om sådana förvärv och avyttringar. De juridiska
personer som har ett kvalificerat innehav skall anmäla ändringar i sin
bolagsledning till inspektionen. Varje fondbolag skall också, minst en
gång om året, underrätta Finansinspektionen om namnen på aktieägare
med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav.
Finansinspektionen har en rad olika åtgärder att tillgripa om någon
underlåter att söka tillstånd eller om någon nekas tillstånd eller om någon
med ett kvalificerat innehav utövar eller kan antas komma att utöva sitt
inflytande på ett sätt som motverkar en sund utveckling av verksamheten.
Inspektionen kan då besluta att ägare till kvalificerade innehav inte får
företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat. Inspektionen kan också förelägga ägare till ett kvalificerat
innehav att avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är
kvalificerat. Om det finns skäl får inspektionen också begära att
tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda
sådana aktier som här avses och som inte får företrädas av ägaren.

7.7

Sundhetskrav m.m.

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall driva sin verksamhet så att
allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls och enskildas
kapitalinsats inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan
anses sund.
Ett fondbolag och ett förvaringsinstitut skall vara skyldiga att lämna ut
uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det begärs av
undersökningsledare eller åklagare under en utredning enligt
bestämmelserna om förundersökning.
Utredningens förslag i delbetänkandet och i bilaga 4 till
delbetänkandet överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Riksbanken konstaterar att den föreslagna
bestämmelsen om sundhetskrav och uppföranderegler efterliknar äldre
finansiell lagstiftning på området på ett sätt som enligt banken varken ger
fondbolagen eller Finansinspektionen tillräcklig ledning i dagens
finansiella miljö. Riksgäldskontoret anser att det borde vara möjligt att
finna en annan utformning av uppförandereglerna som ger tydligare
vägledning för berörda företag, liksom för tillsyn och ingripanden från
Finansinspektionen.
Konkurrensverket
ifrågasätter
om
inte
intressekonflikter bör konkretiseras i den föreslagna lagregeln och
exempelvis innefatta krav på fondbolaget att utnyttja konkurrensens

164

s. 165 Kontrollera mot PDF

möjligheter respektive inte gynna närstående koncernbolags intressen.
Konkurrensverket menar att konkretionen åtminstone bör ökas genom
uttalanden i förarbetena.
Skälen för regeringens förslag: Tidigare redovisade bestämmelser
om fondbolagets ledning, organisation och ägande syftar bl.a. till att
skapa förutsättningar för en sund fondverksamhet. Det går givetvis att
diskutera vad som menas med detta, men tanken är att i förlängningen
stärka konsumentskyddet. Finansinspektionen skall som tidigare nämnts
redan i dag i sin tillsyn av fondbolagen se till att en sund utveckling av
verksamheten främjas.
I annan finansiell lagstiftning återfinns härutöver mer allmänna
sundhets- och uppföranderegler. Sundhetsreglerna syftar till att
säkerställa en sund verksamhet genom goda interna rutiner.
Uppförandereglerna omfattar företagets förhållande till kunderna. Dessa
regler är relativt generellt hållna och fordrar förtydliganden i t.ex.
föreskrifter från Finansinspektionen för att få en reell betydelse för
företagens verksamhet och organisation.
Några explicita sundhets- eller uppföranderegler finns inte i lagen om
värdepappersfonder. Finansinspektionen har dock utfärdat allmänna råd
(FFFS 1998:22) om riktlinjer för hantering av etiska frågor hos institut
som står under inspektionens tillsyn. I rådens 1 § finns en allmän
bestämmelse som har betydelse även för fondbolagen. Där anges bl.a. att
de institut som står under Finansinspektionens tillsyn skall bedriva
verksamheten på sådant sätt att allmänhetens förtroende för företaget och
den finansiella marknaden upprätthålls och så att verksamheten kan anses
sund.
UCITS-direktivets nya regler innebär att sundhets- och
uppföranderegler motsvarande dem som gäller för andra finansiella
företag också införs för fondbolag.
I artikel 5 f.1 anges således att varje hemland skall upprätta
sundhetsregler som fondbolaget alltid skall följa vid förvaltningen av
fondföretag som har auktoriserats enligt direktivet. Reglernas utformning
kan variera beroende på den typ av fondföretag som bolaget förvaltar,
men i artikeln finns uppräknat ett antal krav som de behöriga
myndigheterna skall ställa på fondbolaget. Det är bl.a. fråga om sunda
förvaltningsoch
redovisningsförfaranden
och
interna
kontrollmekanismer. De behöriga myndigheterna skall också kräva att
fondbolaget säkerställer att tillgångarna i de fondföretag som fondbolaget
förvaltar investeras i enlighet med fondbestämmelserna eller
bolagsordningen samt gällande lagstiftning.
Vidare skall fondbolaget enligt samma artikel ha en sådan struktur och
organisation att risken minimeras för att fondens och kundernas intressen
skadas av intressekonflikter mellan bolaget och dess kunder, mellan en
av kunderna och en annan kund, mellan en av kunderna och en fond eller
mellan två fonder. Om en filial inrättas får dock inte de organisatoriska
arrangemangen strida mot de uppföranderegler som värdlandet
föreskrivit för att lösa intressekonflikter.
Enligt artikel 5h i UCITS-direktivet skall medlemsländerna utforma
uppföranderegler som fondbolag vid varje tillfälle skall iaktta. I artikeln
anges ett antal principer som åtminstone måste omfattas av
uppförandereglerna. Bolagen skall följaktligen agera med beaktande av

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

de förvaltade fondernas intressen och marknadens integritet och därvid
bedriva sin verksamhet på ett hederligt och rättvist sätt samt handla med
vederbörlig skicklighet, omsorg och försiktighet. Vidare skall bolagen ha
och effektivt utnyttja de resurser och förfaranden som är nödvändiga för
att den egna verksamheten skall fungera väl samt försöka undvika
intressekonflikter och, när sådana är oundvikliga, se till att de
fondföretag (fonder) som bolaget förvaltar får en rättvis behandling.
Följaktligen skall fondbolag driva en verksamhet som kan antas
uppfylla kraven på en sund fondförvaltning.
Reglerna i UCITS-direktivet motsvarar i huvudsak artiklarna 10 och 11
i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG), med några undantag.
En skillnad mellan reglerna i de båda direktiven är att ett
värdepappersbolag enligt investeringstjänstdirektivet skall vidta lämpliga
åtgärder i fråga om instrument och penningmedel som tillhör investerare
för att skydda deras rättigheter och för att förebygga eller hindra att
värdepappersbolaget använder investerarens medel för egen räkning
(artikel 10 andra och tredje strecksatserna). Någon motsvarande regel har
inte införts för de fondbolag som bara skall syssla med fondverksamhet.
Ett sådant fondbolag kommer nämligen inte i direkt kontakt med annans
medel i fondverksamheten. Fondförmögenheten är åtskild från
fondbolagets egna medel genom förvaringsinstitutet och fondbolaget är i
övrigt uttryckligen förbjudet att ha hand om egendom som ingår i
värdepappersfonder (jfr nuvarande 13 § första stycket 3 lagen om
värdepappersfonder).
En annan skillnad är att värdepappersbolag, men inte fondbolag som
driver enbart fondverksamhet, måste informera sig om sina kunders
ekonomiska situation, erfarenhet av finansmarknaden och målsättningen
med de tjänster som efterfrågas eller vid sina kontakter med kunder
lämna tillräcklig information om sådana omständigheter som är
väsentliga i sammanhanget (motsvarande fjärde och femte strecksatserna
i artikel 11.1 i investeringstjänstedirektivet). Motsvarande regler
återfinns nämligen inte i artikel 5h i UCITS-direktivet. Detta torde hänga
ihop med att fondbolaget i sin fondverksamhet tillhandahåller en
kollektiv tjänst och det därför skulle vara i praktiken ogörligt att inhämta
sådana uppgifter från varje enskild fondandelsägare.
De fondbolag som ges tillstånd att förvalta någon annans finansiella
instrument (individuell portföljförvaltning) skall emellertid enligt
artikel 5.4 i UCITS-direktivet tillämpa artiklarna 10 och 11 i direktivet
om investeringstjänster (93/22/EEG) fullt ut när de tillhandahåller
tjänster i den verksamheten.
I övrigt är sundhets- och uppförandereglerna desamma i de två
direktiven. Det är därför lämpligt att vid genomförandet av reglerna i
lagen om investeringsfonder ansluta sig till regleringen i lagen om
värdepappersrörelse.
I 1 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns en
bestämmelse som omfattar sundhets- och uppförandereglerna.
Bestämmelsen är inte lika detaljerad som gemenskapslagstiftningen och
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får
meddela närmare föreskrifter om vad värdepappersinstitut skall iaktta
enligt denna bestämmelsen. Vad som menas med en sund verksamhet är
nämligen inte statiskt, utan kan variera beroende på hur den finansiella

166

s. 167 Kontrollera mot PDF

marknaden utvecklas och det torde inte vara ändamålsenligt att ta in mer
detaljerade regler i lagen (prop. 1990/91:142 s. 156 och prop. 1994/95:50
s. 113). Följaktligen omfattar bestämmelsen och inspektionens
föreskriftsrätt såväl sundhetsreglerna i artikel 10 som uppförandereglerna
i artikel 11 i direktivet om investeringstjänster (jfr prop. 1994/95:50 s.
343 f.).
Finansinspektionen har utfärdat ett antal allmänna råd och föreskrifter
som reglerar bl.a. värdepappersbolags interna rutiner och agerande mot
sina kunder. Bland dessa kan nämnas främst Finansinspektionens
föreskrifter
(FFFS 2002:7)
om
uppföranderegler
på
värdepappersmarknaden. Därutöver kan nämnas Finansinspektionens
allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering avseende
finansiella tjänster till konsumenter, Finansinspektionens allmänna råd
(FFFS 2002:5) om värdepappersrörelse, samt Finansinspektionens
allmänna råd (FFFS 1999:12) om styrning, intern information och intern
kontroll inom kredit- och värdepappersinstitut samt i fondbolag.
Vi anser att det i lagen om investeringsfonder bör tas in sundhetskrav
som motsvarar dem i 1 kap. 7 § första stycket lagen om
värdepappersrörelse. Någon motsvarighet till de bestämmelser som anges
i andra stycket av samma paragraf bör enligt vår mening emellertid inte
tas in i lagen om investeringsfonder. De allmänna regler om sundhet och
uppförande som anges i artiklarna 5f.1 och 5h UCITS-direktivet samt de
regler som enligt artikel 5.4 i direktivet skall tillämpas vid
tillhandahållande av individuell portföljförvaltning bör i stället
genomföras genom att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka sundhetskrav som
skall uppfyllas av ett fondbolag.
Vi kan i viss mån hålla med om de synpunkter som har framförts om
att de aktuella bestämmelserna i utredningens förslag kunde vara
tydligare och ge klarare riktlinjer för berörda parter.
Regeringen har i en lagrådsremiss om reformerade regler för bank- och
finansieringsregler, som överlämnades till Lagrådet den 13 februari
2003, föreslagit att ett kreditinstitut skall vara skyldigt att lämna ut
uppgifter om enskildas förhållanden till institutet, om det begärs av
undersökningsledare eller åklagare under en utredning enligt
bestämmelserna om förundersökning. I den lagrådsremissen gör
regeringen bedömningen att också fondbolag och förvaringsinstitut bör
omfattas av nu aktuell uppgiftsskyldighet. En sådan uppgiftsskyldighet
föreslås därför nu.

7.8

Delegering av vissa funktioner

Regeringens förslag: Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra
visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte
att effektivisera bolagets verksamhet. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig
fondbolaget dess ansvar enligt denna lag eller fondbestämmelserna.
Om ett fondbolag vill uppdra åt någon annan att utföra visst arbete
eller vissa funktioner skall bolaget anmäla detta till Finansinspektionen
och samtidigt ge in uppdragsavtalet.
167

s. 168 Kontrollera mot PDF

Fondbolaget skall i informationsbroschyren för fonden lämna uppgifter
om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon
annan att utföra.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det
bör övervägas om inte uppdragsavtal med företag utanför EES-området
skall kräva tillstånd från Finansinspektionen. Fondbolagens Förening,
Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen invänder
mot utredningens förslag att inte tillåta att ett fondbolag träffar några
uppdragsavtal
med
förvaringsinstitutet
som
avser
förmögenhetsförvaltning. UCITS-direktivet lämnar öppet för fondbolaget
att lämna uppdrag åt förvaringsinstitutet att utföra annan verksamhet
avseende förmögenhetsförvaltningen än kärnverksamheten. Föreningarna
hänvisar till Finansinspektionens praxis såvitt avser möjligheten för ett
fondbolag att uppdra åt förvaringsinstitutet att utföra verksamhet som
annars skulle utföras av fondbolaget. Enligt föreningarna kan denna
praxis beskrivas så, att delegation får ske under förutsättning att
fondbolagets verksamhet har sådan grad av självständighet att
fondbolaget kan sägas driva fondverksamhet i lagens mening. En
verksamhet av detta slag anses självständigt bedriven om bolaget självt
fattar beslut om ramen för förmögenhetsförvaltningen och kontrollerar
den utlagda verksamheten genom en av bolaget därtill anställd person
som rapporterar till fondbolagets styrelse och den verkställande
direktören. De omständigheter som enligt Finansinspektionens praxis
konstituerar att verksamheten bedrivs självständigt motsvarar vad man i
direktivet anger vara ”core function of investment management”. Någon
svårighet
att
särskilja
begreppen
”kärnverksamheten
i
förmögenhetsförvaltningen” och ”förmögenhetsförvaltningen” torde
därmed inte föreligga. Alla begränsningar utöver dem som anges i
direktivet bör enligt föreningarna undvikas mot bakgrund av att olika
aktörer organiserat sin verksamhet på olika sätt, med beaktande av
Finansinspektionens ovan beskrivna praxis. En extensiv tolkning av
direktivet i detta avseende blir enligt föreningarna därför inte
konkurrensneutral och kan komma att leda till ökade kostnader för
andelsägarna.
Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för lagstiftningen är
att det finns en särskild koppling mellan ett fondbolag och de fonder som
fondbolaget förvaltar. Fondbolaget äger inte dessa fonder, men har ett
kontraktsrättsligt ansvar för att tillgångarna i fonderna förvaltas på bästa
sätt. Att så sker gynnar givetvis fondandelsägarna, men också
fondbolagen som därigenom får ökade intäkter; arvodet beräknas
nämligen oftast på den förvaltade fondförmögenheten. Till
fondverksamheten hör också försäljning (och inlösen) av fondandelar.
Detta är givetvis nödvändigt samtidigt som fondbolaget får en ökad
klientbas. Vid sidan härav måste fondbolaget vidta diverse administrativa
åtgärder.
En ny fond bildas av det fondbolag som avser att sköta förvaltningen
(fondbestämmelser skrivs etc.). Det är möjligt att fondbolaget överlåter
förvaltningen av en fond till ett annat fondbolag (dvs. säljer
168

s. 169 Kontrollera mot PDF

verksamheten), men oftast kvarstår den kontraktsrättsliga gemenskapen
som uppkommit genom bildandet.
Även om ett fondbolag inte har intresse av att överlåta förvaltningen
till ett annat fondbolag, kan det uppkomma behov av att uppdra åt någon
annan att utföra vissa tjänster eller funktioner som annars åvilar
fondbolaget. Det kan t.ex. vara fråga om att låta en förvaltare i ett annat
land förvalta de finansiella instrument som är noterade där eller om att
utnyttja någon annans säljorganisation.
Möjligheten eller rätten för fondbolaget att lämna över t.ex.
förvaltningen till någon annan är inte självklar. En fondandelsägare som
förvärvar andelar i en fond ingår ju därmed ett avtal med fondbolaget om
att det skall förvalta fonden. Det kan till och med vara så att
fondandelsägarens förtroende för en viss förvaltare är det avgörande
skälet till varför en viss fond väljs. Detta gäller särskilt sådana fonder
som fordrar en särskild förvaltarkompetens. Vissa fondbolag
marknadsför också i olika omfattning sin förvaltarkompetens. Det går
därför att argumentera för att ett fondbolag inte ensidigt kan ändra denna
relevanta del av (det tänkta) kontraktet mellan fondbolaget och
andelsägarna.
Det finns i dag inte någon uttrycklig bestämmelse i lagen om
värdepappersfonder som tar sikte på fondbolagets möjligheter att låta en
uppdragstagare ta hand om hela eller en del av fondverksamheten.
Rättstillämpningen varierar också från land till land.
Finansinspektionen medger i sin tillämpning att ett fondbolag får
uppdra åt annan att utföra vissa funktioner i fondverksamheten. I
inspektionens föreskrifter finns en skyldighet för fondbolaget att lämna
information om sådana uppdrag (2 kap. 9 § Finansinspektionens
föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder). Om ett fondbolag
har uppdragit eller avser att uppdra åt ett annat företag att utföra någon
del av verksamheten skall fondbolaget således lämna en noggrann
redogörelse för uppdragets art och omfattning och de omständigheter
som ligger till grund för uppdraget. Fondbolaget skall dessutom lämna en
uppgift om företagets andra verksamheter av betydelse och tillsammans
med ansökan om tillstånd ge in en kopia av uppdragsavtalet.
Fondbolaget skall också informera fondandelsägarna till viss del. I
informationsbroschyren skall följaktligen lämnas uppgift om namn och
adress på företag eller externa rådgivare med vilka fondbolaget ingått
avtal med angivande av väsenliga bestämmelser i avtalet som kan vara av
intresse för andelsägarna (7 kap. 1 § 7 Finansinspektionens föreskrifter
[FFFS 1997:11] om värdepappersfonder). Fondbolaget behöver dock inte
avslöja vilka ersättningar som utgår eller uppdragstagarens eventuella
andra verksamheter.
Enligt den nya artikel 5g i UCITS-direktivet får nu medlemsstaterna en
uttrycklig möjlighet att tillåta att fondbolag delegerar vissa funktioner till
en uppdragstagare. Det understryks dock att ett sådant uppdrag inte
fråntar fondbolaget dess ansvar gentemot fonden och fondandelsägarna.
Det ansvaret kan inte delegeras bort.
UCITS-direktivet anger i övrigt relativt detaljerade bestämmelser som
måste vara uppfyllda för att ett fondbolag skall få lämna en del av sina
åtaganden till någon annan. Syftet är bl.a. att säkerställa andelsägarnas
intressen. Det skall finnas krav på hur uppdragsavtalet skall utformas,

169

s. 170 Kontrollera mot PDF

vem som får ta emot sådana uppdrag och information. Vidare får ett
sådant uppdrag inte hindra en effektiv tillsyn över fondbolaget.
Det kan finnas goda skäl till varför ett fondbolag kan vilja anförtro
någon annan att t.ex. ta hand om förvaltningen av en fond. Det kan vara
fråga om särskilt dyrbar expertis som fondbolaget inte har möjlighet att
tillhandahålla själv. Man kan också tänka sig att det etableras företag
som med storskalighetsfördelar kan erbjuda ett billigare alternativ. En
effektivare fondförvaltning stärker fondbolagen och gynnar
fondandelsägarna. Andelsägare som har valt en viss fond med hänsyn till
förvaltaren har ett intresse av att förvaltningen inte utan vidare läggs över
på någon annan. Samma situation uppstår dock i de fall
personalförändringar sker i fondbolaget. En andelsägare kan därför inte
garanteras samma förvaltare under fondens fortlevnad. Det är däremot
viktigt att god information ges och att andelsägarna kan agera på en
sådan förändring.
Vi bedömer att det finns tillräckliga fördelar för fondandelsägarna med
att ge fondbolagen en uttrycklig möjlighet att ge annan i uppdrag att
utföra någon del av verksamheten. En sådan möjlighet bör därför föras in
i den nya lagen. Fondbolaget skall dock innan ett uppdrag ges underrätta
Finansinspektionen i så god tid att det är möjligt för inspektionen att
granska uppdraget.
UCITS-direktivet förbjuder sådana situationer där fondbolaget
delegerar sina funktioner ”i så stor utsträckning” att det blir ett
”brevlådeföretag”. Det är inte alldeles självklart när ett fondbolag skall
anses ha lämnat ifrån sig alltför mycket av sin verksamhet. Avsikten med
reglerna måste vara att betona det faktum att det är fråga om
uppdragsavtal i syfte att effektivisera en del av verksamheten. Meningen
är att det inte skall uppstå fondbolag som finns på pappret, men som i
själva verket inte har någon reell verksamhet. Var gränsen för hur
omfattande delegation som kan accepteras går får överlämnas till
rättstillämpningen att lösa.
Enligt tidigare redovisade bestämmelser skall ett fondbolag ha en
styrelse med minst tre ledamöter och en verkställande direktör. Vilken
organisation ett fondbolag därutöver måste ha beror på verksamhetens
omfattning och utformning. Ett grundläggande krav måste dock vara att
fondbolaget har reella möjligheter att övervaka och kontrollera
uppdragstagaren. I vissa fall kan det därför vara tillräckligt med att den
verkställande direktören har den dagliga kontrollen över verksamheten.
Klart är dock att ett fondbolag inte får uppdra åt någon annan att ta hand
om hela verksamheten, inklusive den övervakande och kontrollerande
funktionen. Uppdragsavtalet måste ha ett visst innehåll. Det är av
särskild vikt att uppdragsavtalet inte hindrar fondbolaget från att agera,
eller fonden från att förvaltas, till investerarnas bästa. Som ett led i detta
måste fondbolaget, vid utformningen av uppdragsavtalet, tillförsäkra sig
en möjlighet att övervaka verksamheten i det företag som har fått
uppdraget. Uppdraget får inte hindra fondbolagets ledning från att när
som helst ge ytterligare anvisningar till uppdragstagaren eller att när som
helst återkalla uppdraget med omedelbar verkan, om detta ligger i
investerarnas intresse.
Vidare måste uppdragsavtal som omfattar förmögenhetsförvaltning
innehålla riktlinjer för placering av fondmedlen och fondbolaget skall

170

s. 171 Kontrollera mot PDF

tillförsäkra sig en rätt att regelbundet få se över och, vid behov, ändra
dessa riktlinjer. Det är således inte tillåtet att lämna ett blankt uppdrag till
en utomstående förvaltare.
Det ställs även krav på uppdragstagaren. Det företag som har tagit
emot uppdraget måste besitta tillfredsställande sakkunskap och
kompetens med hänsyn till de delegerade funktionernas art. Det ställs i
denna del inga uttryckliga krav på kompetens hos uppdragsgivaren, dvs.
fondbolaget. Fondbolaget träffas dock av de allmänna bestämmelserna
om krav på bolagets ledning, sundhetskrav etc. (se avsnitt 7.4 och
framåt).
Ingår det i uppdraget att uppdragstagaren skall ha hand om
förmögenhetsförvaltning, måste uppdragstagaren stå under tillsyn av
Finansinspektionen. Uppdragstagaren måste vidare ha särskilt tillstånd av
inspektionen, eller vara registrerad, att förvalta tillgångar. Ett sådant
tillstånd kan t.ex. ha getts till ett värdepappersbolag enligt lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse, men kan också ha getts till ett
fondbolag med stöd i fondlagstiftningen (avsnitt 7.2). Det kan också vara
fråga om utländska finansiella företag med motsvarande tillstånd. En
förutsättning bör därvid vara att de är underkastade en tillsyn som
motsvarar den som anges i svensk lag och i gemenskapslagstiftningen.
Om uppdraget gäller förmögenhetsförvaltning och ges till ett företag i
tredje land, skall samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna
säkerställas.
Enligt artikel 5g.1 e i UCITS-direktivet får ett uppdrag avseende
”kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen” inte ges till
förvaringsinstitutet eller något annat företag vars intressen kan komma i
konflikt med fondbolagets eller andelsägarnas intressen.
Vad som menas med förmögenhetsförvaltning torde inte vara något
problem. Däremot framgår det inte vad som menas med
”kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen”.
En tanke är att se till uppdragets omfattning. Avser uppdraget hela
eller större delen av portföljen skulle i så fall detta omfattas av
”kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen”. En annan möjlig
tolkning är att till kärnverksamheten hör de åtgärder som omfattas av en
fonds investeringsinriktning. Det kan naturligtvis finnas fler möjliga
tolkningar.
Fondbolagens Förening, Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen (föreningarna) har hävdat att kärnverksamheten
motsvaras av att fondbolaget självt fattar beslut om ramen för
förmögenhetsförvaltningen och kontrollerar den utlagda verksamheten
genom en av bolaget därtill anställd person som rapporterar till
fondbolagets styrelse och VD.
De yttre ramarna för förmögenhetsförvaltningen är fastställda i
fondbestämmelserna och i lag även om fondbolaget lämnar ytterligare
instruktioner som inskränker dessa ramar. Som angetts ovan bör det vara
en förutsättning för delegation att fondbolaget har en godtagbar kontroll
över den verksamhet som delegeras. Med hänsyn till det nu sagda menar
vi att föreningarnas förslag till vad som skall anses vara
kärnverksamheten i förmögenhetsförvaltningen inte kan vinna gehör.
Med hänsyn till tolkningssvårigheterna har vi i vår bedömning kommit
fram till att begreppet ”kärnverksamhet” inte bör införas i den svenska

171

s. 172 Kontrollera mot PDF

lagstiftningen. Förbudet mot delegation till förvaringsinstitutet bör i
stället gälla hela förmögenhetsförvaltningen. Visserligen skulle detta
kunna anses vara en inskränkning i förhållande till direktivets
ordalydelse, men som utredningen påpekat är UCITS-direktivet ett
minimidirektiv som medger strängare regler i medlemsländerna. Därtill
kommer att andelsägarnas intressen enligt vår uppfattning bäst
tillgodoses genom att det görs en klar avgränsning mellan de uppgifter
som skall utföras av fondbolaget respektive av förvaringsinstitutet.
Vissa administrativa åtgärder, såsom förande av andelsägarregister,
omfattas inte av förmögenhetsförvaltningen och bör därför kunna lämnas
till t.ex. förvaringsinstitutet.
Det anses inte finnas något hinder enligt UCITS-direktivet mot att ett
förvaringsinstitut och ett fondbolag ingår i samma koncern. Någon annan
uttrycklig begränsningsregel om att uppdrag inte får ges till
förvaringsinstitutet än den nu diskuterade finns inte heller. Enligt
Finansinspektionens praxis får förvaltningen av en fond och
förvaringsinstitutet ligga i samma juridiska person, om det finns
tillräckliga garantier för att undvika sammanblandning. Denna praxis
torde inte kunna överföras till den nu diskuterade regeln. Om
förvaringsinstitutet är en bank måste förbudet att uppdra åt
förvaringsinstitutet att ta hand om förmögenhetsförvaltningen omfatta
hela banken oavsett om förvaltningen tas omhand av en annan avdelning.
Förbudet bör dock inte sträcka sig till andra bolag i samma koncern.
Förvaringsinstitutets roll och näraliggande frågor behandlas närmare i
utredningens slutbetänkande, Investeringsfonder − Förvaringsinstitut,
avgifter m.m. (SOU 2002:104). Vi har för avsikt att återkomma till dessa
frågor i samband med att förslagen i slutbetänkandet övervägs.
Det åligger fondbolaget, men inte nödvändigtvis uppdragstagaren, att i
sin verksamhet alltid ta tillvara andelsägarnas intressen. Uppdragstagaren
har i stället ett ansvar gentemot fondbolaget i dess egenskap av
uppdragsgivare.
De funktioner som fondbolaget får delegera skall anges i fondbolagets
prospekt (dvs. i informationsbroschyren, se vidare nedan i avsnitt 8).
Denna information talar således om för nuvarande och kommande
andelsägare i vilken omfattning fondbolaget avser att delegera bort sin
verksamhet.
Uppdragsavtalen bör granskas av Finansinspektionen så att de inte
förhindrar en effektiv tillsyn. Fondbolagen bör därför anmäla sina
uppdragsavtal till inspektionen. Det är således fråga om ett
anmälningsförfarande
och
fondbolaget
behöver
alltså
inte
Finansinspektionens tillstånd eller godkännande. Det är upp till
inspektionen att reagera och vidta lämpliga åtgärder om inspektionen
finner att uppdragsavtalet inte uppfyller lagstadgade krav.
UCITS-direktivet anger inte någon särskild tidsfrist inom vilken de
behöriga myndigheterna skall reagera. Möjligtvis skulle en sådan tidsfrist
ge fondbolagen en viss trygghet med argumentet att om tiden gått ut och
inspektionen inte har agerat så är uppdragsavtalet därmed godkänt. Det
står dock inspektionen fritt att när som helst under den löpande tillsynen
reagera på förhållanden som är oförenliga med lagstiftningen eller
inspektionens föreskrifter. Inspektionen har t.o.m. en skyldighet att
reagera. Ett fondbolag kan därför inte ens med en i lag angiven tidsfrist

172

s. 173 Kontrollera mot PDF

utgå från att uppdragsavtalet är godkänt. Vi finner därför inte skäl att
föreslå en tidsfrist för granskningen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anfört att det bör övervägas om
inte uppdragsavtal avseende förmögenhetsförvaltning med företag
utanför EES-området skall kräva tillstånd från Finansinspektionen.
Skälet för detta skulle vara att säkerställa fondandelsägarnas
skyddsintressen eftersom lagstiftningen utanför EES-området angående
förmögenhetsförvaltning och tillsyn i sådana frågor torde ha en högst
varierande utformning och effektivitet. Fondbolag som planerar att ge
någon annan ett uppdrag skall anmäla detta till Finansinspektionen. Om
Finansinspektionen finner att uppdragsavtalet strider mot lagen, eller att
avtalet hindrar en effektiv tillsyn av fondbolaget, skall inspektionen
förelägga fondbolaget att vidta de ändringar som behövs för att avtalet
skall uppfylla lagens krav. I fråga om uppdrag som gäller
förmögenhetsförvaltning och som ges till ett företag i tredje land skall det
dessutom krävas att samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna
säkerställs. Enligt vår bedömning torde dessa krav vara tillräckliga för att
hindra att uppdrag ges till företag i tredje land som inte är underkastade
en tillsyn som motsvarar den som anges i svensk lag och i
gemenskapslagstiftningen.
Att ett uppdragsavtal som ingåtts mellan två parter kan komma att bli
föremål för ändringar efter Finansinspektionens synpunkter torde därtill
vara förutsebart för avtalsparterna. Inspektionens åtgärder riktar sig dock
i första hand mot fondbolaget och inte mot avtalsparten eller avtalet i sig.
Det är fondbolaget som skall vidta åtgärder i avtalsförhållandet, vilket
inte bör medföra några större problem. Fondbolaget skall ju t.ex. i avtalet
tillförsäkra sig rätten att med omedelbar verkan kunna säga upp avtalet
om en sådan uppsägning är i andelsägarnas gemensamma intresse. En
konsekvens av att ett fondbolag inte följer inspektionens beslut kan också
slutligen bli att fondbolagets tillstånd återkallas. Den situationen gynnar
knappast motparten. Denna typ av avtal kommer därför till sin natur att
vara avhängig fondlagstiftningen.
Utgångspunkten är att fondbolagen får ingå uppdragsavtal.
Finansinspektionen bör därför i första hand ge fondbolaget en möjlighet
att rätta till fel och brister i ett avtal som inspektionen funnit.
Inspektionen bör därför kunna förelägga fondbolaget att vidta lämpliga
åtgärder. För det fall uppdragsavtalet ändå inte kan godkännas, får
inspektionen förbjuda förvaltaren att lämna uppdraget eller, om avtalet
har ingåtts, vidta rättelse genom att t.ex. häva avtalet.
Fondbolaget bör också, som tidigare, lämna information om
uppdragsavtalet i informationsbroschyren.

7.9

Särskilda regler för fondbolag som förvaltar någon
annans finansiella instrument

7.9.1

Investeringar i fonder som fondbolaget förvaltar

Regeringens förslag: Fondbolaget får inte placera en investerares
tillgångar i andelar i en investeringsfond eller ett utländskt fondföretag
173

s. 174 Kontrollera mot PDF

som fondbolaget förvaltar direkt eller på uppdrag av någon annan
fondförvaltare, om inte investeraren har godkänt detta på förhand.
Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer
med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 5f.2 i UCITS-direktivet finns
en regel som begränsar fondbolagets möjligheter att i sin individuella
portföljförvaltning investera i sådana fonder som fondbolaget förvaltar.
Bestämmelsen reglerar en sådan situation där fondbolaget har flera
uppdrag och där intressekonflikter kan uppstå. Det kan t.ex. bli så att ett
fondbolag tecknar ett avtal om diskretionär förvaltning med en
investerare och därefter ändå placerar allt i en fond. Det kan givetvis vara
en lyckad investering, men investeraren riskerar då att få betala högre
avgifter till fondbolaget än vad som skulle ha följt vid ett direkt sparande
i fonden. Det förefaller därför lämpligt att införa en motsvarande
bestämmelse i lagen om investeringsfonder; genom ett krav på uttryckligt
godkännande i förväg får investeraren klart för sig vad fondbolaget avser
att göra.

7.9.2

Kapitaltäckning m.m.

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar någon annans
finansiella instrument skall för denna förvaltning och de eventuella
tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten ha det
ytterligare kapital som krävs enligt lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag av värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.
Fondbolaget skall ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet som
bolaget kan komma att dra på sig vid utförandet av dessa tjänster.
Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer
med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag som har tillstånd att
förvalta någon annans finansiella instrument skall − vid sidan av de
allmänna kapitalkrav som har redogjorts för i avsnitt 7.3 − även tillämpa
vissa kapitaltäckningsregler. Enligt artikel 5.4 i UCITS-direktivet och
artikel 8.2 i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG) skall
fondbolag i sådana fall följa de regler som fastställts i direktivet om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG). Det är
fråga om olika kapitalkrav vilka har införts i svensk rätt genom lagen om
värdepappersrörelse och lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
Det bör därför i fondlagstiftningen intas en bestämmelse som hänvisar
till den sistnämnda lagen och som anger att denna i tillämpliga delar
gäller för fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument.
Enligt 5 kap. 2 § lagen om värdepappersrörelse skall ett
värdepappersbolag ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet
som bolaget kan komma att ådra sig vid utförandet av tjänster i rörelsen.

174

s. 175 Kontrollera mot PDF

Bestämmelsen tillkom efter förebild i 4 § 2 lagen (1989:508) om
försäkringsmäklare och har inte sin grund i direktivet om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG). Syftet var att skydda
privatpersoner och andra mindre kunder hos värdepappersbolagen (se
prop. 1990/91:142 s. 130 f. och s. 170). Finansinspektionen har rätt att
meddela närmare föreskrifter om sådan försäkring (se 1 § 11
förordningen [1991:1007] om handel och tjänster på värdepappersmarknaden). Även om kravet på en ansvarsförsäkring inte omfattas av den
hänvisning till direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och
kreditinstitut som görs i artikel 8.2 i direktivet om investeringstjänster
(93/22/EEG), finns det skäl att skapa en enhetlig reglering. För
förvaltning av någon annans finansiella instrument bör samma regler
gälla vare sig det är ett värdepappersbolag eller ett fondbolag som utför
en sådan tjänst. Fondbolag bör således ha en sådan försäkring för denna
förvaltning och de eventuella tjänster som bolaget utför som ett led i den
verksamheten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
bör ges rätt att meddela närmare föreskrifter om sådan försäkring.
Om fondbolaget inte längre uppfyller de särskilda kapitalkrav som
uppställs för individuell portföljförvaltning i enlighet med direktivet om
kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG) får
tillståndet återkallas (se avsnitt 12.2).

7.9.3

Investerarskydd

Regeringens förslag: För ett fondbolag som har tillstånd att förvalta
någon annans finansiella instrument skall lagen (1999:158) om
investerarskydd gälla i fråga om den verksamheten.
Investerarskyddet gäller dock bara för den förvaltningen och för de
eventuella tjänster som bolaget utför som ett led i den verksamheten.
Utredningens förslag i bilaga 4 till delbetänkandet överensstämmer
med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Insättningsgarantinämnden tar upp frågan om
hur utredningens förslag i bilaga 4 skall finansieras. Ett alternativ kan
enligt nämnden vara att låta de fondbolag och utländska
förvaltningsbolag som berörs av förslaget ingå i samma system som
gäller för banker och värdepappersbolag. Enligt nämnden förutsätter det
emellertid i väsentliga avseenden likartade rörelseregler för fondbolag
och de övriga institut som finns inom det gemensamma systemet.
Insättningsgarantinämnden anser vidare att regeringen bör överväga att
införa en sanktion i form av en kännbar förseningsavgift för de institut
som inte i tid betalar in sin avgift till nämnden; om även fondbolag
kommer att tillhöra investerarskyddet blir en sådan sanktion än mer
angelägen.
Skälen för regeringens förslag: Investerarskydd regleras i lagen
(1999:158) om investerarskydd och avser att ge ett visst grundskydd för
investerare. Skyddet omfattar finansiella instrument och medel som ett
värdepappersinstitut förfogar över i samband med att en
investeringstjänst utförs och utlöses i sådana fall där investerarna går
miste om sina tillgångar på grund av att värdepappersinstitutet har gått i

175

s. 176 Kontrollera mot PDF

konkurs och investerarna av någon anledning inte har separationsrätt till
sin egendom.
Skyddet för investerare hör ihop med förtroendet för det finansiella
systemet vilket i sin tur är viktigt för den inre marknadens funktion inom
detta område. Av denna anledning finns harmoniserande regler intagna i
direktivet om system för ersättning till investerare (97/9/EG)87, det s.k.
investerarskyddsdirektivet. Systemet för ersättning till investerare
garanterar en lägsta gemensam skyddsnivå om investeringskundernas
tillgångar går förlorade. Direktivet är genomfört i svensk rätt genom
ovan nämnda lag om investerarskydd. Lagen skall tillämpas på svenska
värdepappersinstitut samt i vissa fall på utländska värdepappersinstituts
filial här i landet (om de omfattas av det s.k. kompletteringsskyddet).
Ersättning lämnas enligt lagen med ett belopp som i princip motsvarar
marknadsvärdet, med en övre gräns på 250 000 kronor. Andelsägare i en
värdepappersfond enligt lagen om värdepappersfonder är emellertid
uttryckligen undantagna från lagen för tillgångar som ingår i fonden, se
12 § lagen om investerarskydd.
Enligt den nya reglerna i artikel 5f.2 i UCITS-direktivet skall också
fondbolag som tillhandahåller individuell portföljförvaltning med
eventuella sidotjänster omfattas av investerarskyddsdirektivet. För att
uppfylla UCITS-direktivets krav och ge investerarna ett gott skydd bör
därför lagen om investerarskydd ändras så att den även omfattar
fondbolag i den del som avser förvaltning av någon annans finansiella
instrument med sidotjänster. Investerare som anlitar ett fondbolag för
sådana tjänster kommer då att åtnjuta lagens skydd.
Detta innebär också att ett fondbolag som har tillstånd att utföra sådana
tjänster och därigenom förfogar över investerares finansiella tillgångar
och pengar skall betala avgifter till Insättningsgarantinämnden i syfte att
finansiera skyddet och för att täcka nämndens administration samt i
övrigt lämna den information och de upplysningar som stadgas.
Ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon annans finansiella
instrument skall enligt vad som nu föreslås i den verksamheten tillämpa
bl.a. sundhets- och uppföranderegler motsvarande dem som gäller för
värdepappersbolag samt även tillämpa vissa kapitaltäckningsregler
utöver de allmänna kapitalkrav som gäller för fondbolag (se t.ex.
avsnitten 7.7 och 7.9.2). Därtill kommer de allmänna krav som föreslås
beträffande ett fondbolags ägare, ledning och organisation (se
avsnitten 7.4 och 7.6). De rörelseregler som föreslås för sådana
fondbolag som skall omfattas av investerarskyddet motsvarar således i
alla väsentliga avseenden de regler som i dag gäller för
värdepappersbolag. I fråga om finansieringen av investerarskyddet bör
fondbolagen därför behandlas på samma sätt som värdepappersbolag och
banker.
Utländska förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land inom EES
har möjlighet att i vissa fall driva verksamhet här i landet med stöd av
auktorisationen i hemlandet (se avsnitt 9.2). Detta innebär att dessa
utländska förvaltningsbolag kan komma att erbjuda individuell
portföljförvaltning här. Förvaltningsbolagen skall omfattas av
87

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för
ersättning till investerare (EGT nr L 84, 26.3.1997, s. 22, Celex 397L0009).

176

s. 177 Kontrollera mot PDF

investerarskyddet enligt sitt hemlands regler, men kompletteringsskyddet
i 6 § lagen om investerarskydd bör tillämpas i motsvarande mån.
I avsnitt 9.3 redogörs för skälen till varför förvaltningsbolag som hör
hemma i ett land utanför EES inte skall ha en motsvarande möjlighet att
driva verksamhet i Sverige. Eftersom det inte blir tillåtet för sådana
utländska förvaltningsbolag att ägna sig åt individuell portföljförvaltning
med stöd av lagen om investeringsfonder, saknas det också skäl att införa
ett motsvarande investerarskydd (5 § nämnda lag). Vill dessa företag
utföra individuell portföljförvaltning i Sverige har de möjlighet att
ansöka om tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse.
Insättningsgarantinämnden har framfört att det bör övervägas att införa
en sanktion i form av en kännbar förseningsavgift för de institut som inte
i tid betalar in sin avgift till nämnden. Vi avser emellertid inte att i detta
sammanhang föreslå några ändringar i lagen om investerarskydd utöver
vad som föranleds av att även fondbolag och utländska förvaltningsbolag
kan komma att omfattas av investerarskyddet. Det kan dock finnas
anledning att i ett annat sammanhang närmare överväga denna fråga.

177

s. 178 Kontrollera mot PDF

8

Informationsbroschyrer och faktablad m.m.

En viktig del av regleringen för fondbolag och värdepappersfonder är
bestämmelser om vilken information som skall lämnas, dels till
andelsägarna, dels till Finansinspektionen. Information skall lämnas till
andelsägarna i en särskild informationsbroschyr (i UCITS-direktivet
benämnd prospekt eller, efter de nu införda artiklarna, fullständigt
prospekt). I UCITS-direktivet har nu också införts särskilda
bestämmelser om s.k. förenklade prospekt (faktablad).

8.1.1

Informationsbroschyr och faktablad (förenklade
prospekt)

Regeringens förslag: Ett fondbolag skall för varje värdepappersfond
upprätta och offentliggöra en aktuell informationsbroschyr. Broschyren
skall innehålla fondbestämmelserna och de ytterligare uppgifter som
behövs för att bedöma fonden och den risk som är förenad med
investeringen. Broschyren skall också innehålla en tydlig och
lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil.
Ett fondbolag skall för varje värdepappersfond upprätta och
offentliggöra ett faktablad. Bladet skall på ett lättbegripligt sätt och i
sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs
för att bedöma fonden och den risk som är förenad med investeringen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom i
fråga om benämningen faktablad.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen
anser
emellertid
att
benämningen
”informationsbroschyr” är missvisande. Enligt föreningarna bör det
övervägas om inte ”prospekt” eller ”fullständig informationshandling” är
lämpligare; benämningen broschyr är vilseledande med hänsyn till den
detaljerade villkorsinformation som ”informationsbroschyren” skall
innehålla. Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att benämningen
”informationsbroschyr” inte är tillräckligt särskiljande i förhållande till
”informationsblad”. Aktiespararna föreslår därför att benämningen
”informationsbroschyr” byts ut mot något som inte innehåller
”information” och ”broschyr”, exempelvis ”fondprospekt”.
Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag skall för varje
värdepappersfond
upprätta
och
offentliggöra
en
aktuell
informationsbroschyr. Enligt den äldre lydelsen av artikel 28 i UCITSdirektivet skulle broschyren innehålla den information som krävdes för
att investeraren skulle kunna göra en välgrundad bedömning av den
erbjudna investeringen (jfr också nuvarande 26 § lagen om
värdepappersfonder). Broschyren skulle därtill närmare innehålla den
information som angavs i lista A i bilagan till UCITS-direktivet. En
motsvarande detaljreglering återfinns dock inte i lagen om
värdepappersfonder utan i Finansinspektionens föreskrifter (se kapitel 7 i
178

s. 179 Kontrollera mot PDF

Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om värdepappersfonder).
I förarbetena till lagen om värdepappersfonder angavs att det närmare
innehållet i en informationsbroschyr lämpligen borde överlåtas till
dåvarande bankinspektionen att bestämma och att regeringen borde
bemyndiga inspektionen att utfärda de föreskrifter som behövdes
beträffande vilka uppgifter som broschyren skulle innehålla för att bl.a.
uppfylla EG-direktivens krav (se prop. 1989/90:153 s. 68). Inspektionens
föreskrifter har meddelats med stöd av 3 § förordningen (1990:1123) om
värdepappersfonder.
Enligt nya artikel 28.1 och 28.2 i UCITS-direktivet i förening med de
ytterligare punkter som lagts till i lista A i bilaga 1 till UCITS-direktivet
(punkterna 5 och 6 om fondens tidigare resultat, den typiska investeraren
samt kostnadsinformation) skall informationsbroschyren ha ett något
annorlunda innehåll än i dag. Som en ram anges att broschyren skall
innehålla den information som krävs för att investerare skall kunna göra
en välgrundad bedömning av den föreslagna investeringen och särskilt av
den risk som är förenad med investeringen. Därtill skall broschyren
innehålla en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil,
oberoende av vilka finansiella instrument som investeringen avser. Vad
som
skall
anges
i
informationsbroschyren
om
fondens
placeringsinriktning m.m. behandlas närmare i avsnitt 10.11 nedan. Vad
gäller den särskilda information som skall lämnas av värdepappersfonder
där en betydande del av medlen placeras i andra fonder, se avsnitt 10.8.5.
Det bör räcka med att de yttre ramarna för informationsbroschyrens
innehåll anges i lag. Det närmare kravet på innehållet bör i form av
verkställighetsföreskrifter preciseras av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer.
Några
remissinstanser
har
ansett
att
benämningen
informationsbroschyr bör bytas ut. En möjlighet vore att, som
remissinstanserna påpekat, kalla informationsbroschyren prospekt eller
fondprospekt. Begreppet prospekt används dock bl.a. i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument för den information som lämnas i
samband med emissioner av fondpapper och erbjudanden om köp eller
försäljning av finansiella instrument. Däremot skall sådana prospekt inte
upprättas avseende emissioner eller erbjudanden som avser fondandelar
(se 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen om handel med finansiella
instrument). För att undvika begreppsförvirring bör därför en annan
terminologi användas i fondlagstiftningen. Med hänsyn till detta samt till
att benämningen informationsbroschyr är väl inarbetad finner vi inte
tillräcklig anledning att ändra den.
En nyhet i UCITS-direktivet är bestämmelsen om förenklade prospekt
(artiklarna 27 och 28). Innehållet i informationsbroschyren kan ibland
vara omfattande och det kan te sig svårt för en andelsägare att snabbt
skaffa sig en uppfattning om värdepappersfonden. Vad som skall ingå i
en informationsbroschyr varierar länderna emellan eftersom broschyren
skall innehålla minst den information som anges i direktivet. Detta
medför att en andelsägare eller någon som funderar på att förvärva
andelar kan få svårt att jämföra olika fonder med varandra.
Samtidigt som det kan vara svårt för en andelsägare att tillgodogöra sig
all den information som lämnas finns det goda skäl att ändå ge

179

s. 180 Kontrollera mot PDF

andelsägaren möjligheten att få denna information. I stället för att sänka
kraven på vad som skall ingå i en informationsbroschyr lanseras i
UCITS-direktivet en för hela EES enhetlig presentation av vissa
grundläggande fakta. Dessa så kallade förenklade prospekt har ett
standardiserat innehåll, vilket avser att underlätta direkta jämförelser
mellan fonder i olika länder. Det är inte heller fråga om lika omfattande
information som i informationsbroschyrerna. Endast den information
som är absolut nödvändig skall finnas med och den informationen skall
dessutom presenteras på ett lättfattligt sätt.
Ett förenklat prospekt kan sägas vara en kortare sammanfattning av
den erbjudna produkten (fonden och fondbolaget). Utredningen har
därför föreslagit att det skall benämnas informationsblad i den svenska
lagstiftningen. Liksom Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser vi dock
inte att denna benämning är tillräckligt särskiljande i förhållande till
informationsbroschyr. Vi anser därför att det förenklade prospektet i
stället bör kallas faktablad.
Fondbolag skall, jämsides med informationsbroschyren, för varje
värdepappersfond upprätta och offentliggöra ett aktuellt faktablad
(artiklarna 27.1 och 30 i UCITS-direktivet). I artiklarna 28.1 och 28.3
tillsammans med lista C i bilaga 1 till UCITS-direktivet anges närmare
vilket innehåll detta skall ha.
Utgångspunkten är att faktabladet, liksom informationsbroschyren,
skall innehålla den information som krävs för att investerare skall kunna
göra en välgrundad bedömning av den föreslagna investeringen och
särskilt av den risk som är förenad med investeringen. Därutöver skall
bladet ge en lättbegripligt och sammanfattande information som
preciseras i lista C i bilaga 1 till direktivet. Det är fråga om en kort
presentation
av
fondbolaget,
värdepappersfonden
och
förvaringsinstitutet, information om placeringen av fondmedlen
investeringar, viss ekonomisk och kommersiell information samt viss
ytterligare information.
Faktabladet skall, precis som informationsbroschyren, ges in till
Finansinspektionen (jfr artikel 32 i UCITS-direktivet).
Faktabladet skall kunna användas som ett marknadsföringsverktyg i
samtliga medlemsstater utan ändringar förutom översättning. Av den
anledningen får inte något medlemsland kräva att ytterligare handlingar
eller uppgifter skall ingå i bladet. UCITS-direktivet anger dock inte exakt
hur faktabladet skall se ut. Det skall ju vara fråga om en
”sammanfattning” som är upplagd och skriven på ett lättbegripligt sätt.
Tanken synes vara, och målsättningen bör vara, att faktabladen för
värdepappersfonder skall få en enhetlig utformning gemensam för hela
den europeiska fondmarknaden. I lagen bör därför endast anges ramarna
för vad som skall ingå i faktabladet. De närmare kraven på hur
faktabladet skall se ut och den information som skall ingå i det avses
preciseras i verkställighetsföreskrifter beslutade av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Faktabladet får bifogas informationsbroschyren som en löstagbar del.

180

s. 181 Kontrollera mot PDF

8.1.2

De närmare formerna för informationen

Regeringens förslag: De handlingar som ett fondbolag skall upprätta
för en värdepappersfond, dvs. informationsbroschyr, faktablad,
årsberättelse och halvårsredogörelse, skall på begäran lämnas eller
skickas kostnadsfritt till den som avser att köpa andelar i en
värdepappersfond.
Årsberättelsen och halvårsredogörelsen skall lämnas eller skickas
kostnadsfritt till de fondandelsägare som inte har avsagt sig detta.
Fondbolaget kan, efter Finansinspektionens godkännande,
tillhandahålla informationsbroschyren och faktabladet t.ex. genom en
datafil över Internet. Ett fondbolag måste dock alltid kunna
tillhandahålla
skriftliga
informationsbroschyrer,
inklusive
fondbestämmelserna, och faktablad för de andelsägare och eventuella
investerare som så önskar.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Enligt utredningens förslag skall dock årsberättelsen och
halvårsredogörelsen lämnas eller skickas till fondandelsägarna först på
begäran.
Remissinstanserna:
Riksgäldskontoret,
Konkurrensverket,
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag. Konsumentverket anser
att det bör övervägas om inte, utöver andelsägarnas möjlighet att
efterfråga mer fullständiga rapporter, en mer lättillgänglig information
automatiskt bör sändas till andelsägare som inte avsagt sig detta. Sveriges
Aktiesparares Riksförbund anser att alla andelsägare som inte
uttryckligen har avsagt sig information, löpande skall få samtliga heloch halvårsrapporter skickade till sig kostnadsfritt.
Skälen för regeringens förslag: Den information som fondbolaget
producerar måste komma till andelsägarnas och de intresserade
investerarnas
kännedom.
UCITS-direktivet
anger
att
informationsbroschyren, årsberättelsen och halvårsrapporten skall
skickas till den som är intresserad av att köpa andelar och som begär det.
På samma sätt skall årsrapport och halvårsrapport skickas till de
andelsägare som begär det (artikel 33). Vidare skall rapporterna hållas
tillgängliga för allmänheten på ett sätt som godkänts av
Finansinspektionen och som anges i informationsbroschyren och
faktabladet (jfr artikel 33.3).
Faktabladet skall alltid uttryckligen erbjudas den som är intresserad av
att förvärva fondandelar.
I nuvarande svenska bestämmelser ställs mer långtgående krav än
UCITS-direktivets i fråga om att skicka årsberättelse och halvårsrapport
till andelsägarna. I 27 § lagen om värdepappersfonder anges således att
årsberättelsen och halvårsrapporten skall skickas till de andelsägare som
inte avsagt sig detta. Denna ordning har kritiserats vid flera tillfällen och
Fondbolagens Förening har i en skrivelse som gavs in till utredningen
den 15 december 2000 argumenterat för dess borttagande. Regeln medför
nämligen, enligt föreningen, ett pappersflöde som inte står i proportion
till det intresse andelsägarna visar för informationen. Föreningen menar
vidare att kostnaderna är betungande och drabbar samtliga andelsägare.

181

s. 182 Kontrollera mot PDF

Föreningen har vidare anfört att det är väsentligt att ge relevant
information till den som vill och behöver det, men att det med gällande
regler inte blir så; exempelvis får en familj med minderåriga barn ett
exemplar för varje barn om man inte avböjt det. Enligt föreningen visar
erfarenheten att den som inte önskar information oftare kasserar den än
gör sig besväret att avböja att få den.
När lagen om värdepappersfonder infördes gick den motsvarande
bestämmelsen i 27 § ännu längre än i dag; då skulle årsberättelsen och
halvårsredogörelserna tillställas samtliga andelsägare. Fondbolagens
Förening föreslog då i sitt remissyttrande att bestämmelsen skulle lindras
så att endast de fondandelsägare som begärde informationen skulle få
den (se prop. 1989/90:153 s. 69). Det förslaget vann dock inte gehör då.
Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning genom 1992 års
ändringar på initiativ av Fondbolagens Förening (se prop. 1992/93:90 s.
46 f.). Föreningens förslag gick ut på att information skulle skickas
endast till den som begärt det, eller åtminstone endast till andelsägare
som inte avböjt att få handlingarna. Föreningens argument då var ungefär
desamma som framförts till utredningen i skrivelsen den 15 december
2000.
I motiven medgavs att det låg ett visst resursslöseri i att skicka
årsberättelser och halvårsredogörelser till andelsägare som inte är
intresserade. Samtidigt konstaterades att det är av vikt för att
andelsägarna skall kunna bevaka sina intressen att de får del av
grundläggande och regelbunden information om fondens verksamhet;
därför vore det att gå för långt att inskränka skyldigheten att skicka ut
handlingar till enbart sådana andelsägare som begärt att få dem.
Utredningen har vid sin bedömning kommit fram till att bestämmelsen
bör ändras för att bättre överensstämma med den motsvarande regeln i
UCITS-direktivet. Utredningen har bl.a. pekat på att andelsägarna på ett
lättare sätt kommer att få tillgång till den information som finns i t.ex.
årsberättelsen genom användandet av Internet. Av de remissinstanser
som har yttrat sig i denna fråga har flertalet tillstyrkt utredningens
förslag.
Vi delar utredningens uppfattning att informationsplikten måste vägas
mot de kostnader denna är förknippad med. Å ena sidan ligger det i
andelsägarnas intresse att deras sparande inte belastas av kostnader för
information som de inte anser sig ha behov eller intresse av. Å andra
sidan är det viktigt att andelsägarna regelbundet får sådan grundläggande
information om fonden som årsberättelser och halvårsredogörelserna
innehåller. Vi anser att det inte finns anledning att göra någon annan
bedömning än den som gjordes vid införandet av den nuvarande regeln i
lagen om värdepappersfonder (se prop. 1992/93:90 s. 47). Den
nuvarande bestämmelsen bör därför föras över till lagen om
investeringsfonder.
Internet är i dagsläget främst en kanal för information, men får också
allt större betydelse för försäljningen av fondandelar. Den information
som skall lämnas före och i samband med ett köp borde därför lämpligen
kunna lämnas på samma sätt. I artikel 28.4 i UCITS-direktivet anges att
både informationsbroschyren, vilken innefattar fondbestämmelserna, och
faktabladet får ingå i ett skriftligt dokument eller lagras på ett hållbart
medium som av behöriga myndigheter tillerkänns samma rättsliga

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

ställning. Vi anser att Finansinspektionen bör få en möjlighet att göra en
sådan bedömning och tillerkänna andra hållbara medium samma rättsliga
ställning som ett skriftligt dokument. Det kan dock inte komma i fråga att
fondbolagen lämnar sådan information endast via Internet.

183

s. 184 Kontrollera mot PDF

9

Verksamhet över gränserna

9.1

Svenska fondbolags verksamhet utomlands

De harmoniserade bestämmelserna för fondbolag som redovisats i
avsnitt 7 avser att skapa en auktorisation som erkänns av alla EU:s
medlemsstater. Detta möjliggör för svenska fondbolag att verka inom EU
och, till följd av EES-avtalet, även inom EES. Utländska
förvaltningsbolag, med säte inom EES, får samtidigt verka här (se vidare
avsnitt 9.2). Enligt de nya bestämmelserna kommer ett system med
”dubbla anmälningsskyldigheter” att tillämpas för fondföretag inom
EES. Möjligheten att med stöd av sitt hemlands auktorisation bedriva
verksamhet i ett värdland inom EES avser nämligen inte automatiskt
rätten att sälja fondandelar i värdlandet. För det fordras, som tidigare, att
varje värdepappersfond anmäls till värdlandets behöriga myndigheter.
Detta kan givetvis ske samtidigt.
I avsnitt 7.2 ovan har lämnats en närmare redogörelse för vilken
verksamhet ett svenskt fondbolag kan driva i Sverige. I motsvarande mån
gäller tillståndet även inom EES (ett s.k. service provider-pass). I
artikel 6 i UCITS-direktivet fastställs nämligen principen att en
auktorisation i ett medlemsland gäller i alla medlemsländer. Följaktligen
får ett svenskt fondbolag tillhandahålla sina tjänster i ett annat EES-land.
Detta kan ske antingen genom etablering av en filial eller enligt friheten
att tillhandahålla tjänster (s.k. gränsöverskridande verksamhet). Några
ytterligare krav på sådana fondbolag får inte ställas av de behöriga
myndigheterna i värdlandet. I UCITS-direktivet uppställs dock särskilda
procedurregler för de förvaltningsbolag som vill verka utomlands. Dessa
procedurregler motsvarar i huvudsak de som anges i artiklarna 17 och 18
i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG), vilka återfinns i 1 kap.
3 c–6 b §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Genom de nya bestämmelserna får ett svenskt fondbolag tillhandahålla
fondförvaltning inom hela EES med stöd av det tillstånd som
Finansinspektionen har lämnat. Däremot får fondbolaget inte utan vidare
sälja andelar i sina värdepappersfonder i ett annat EES-land. De
bestämmelser som återfinns i artiklarna 44–48 i UCITS-direktivet
kvarstår nämligen. Detta innebär något som närmast kan beskrivas som
ett produktpass.
De två anmälningsförfarandena har emellertid anpassats till varandra,
vilket har särskild betydelse för de tidsfrister som gäller för fondbolag
som vill inleda sin verksamhet i ett annat land. Följden blir att ett svenskt
fondbolag som vill sälja andelar i sin värdepappersfond i t.ex. Frankrike
kan välja flera olika sätt. Fondbolaget kan göra som i dag och anmäla in
värdepappersfonden till de behöriga myndigheterna. Om fondbolaget
vidtagit åtgärder för att i Frankrike kunna göra utbetalningar till
andelsägare, lösa in andelar och lämna den information som behövs, får
verksamheten påbörjas två månader efter det att anmälan gjorts, om inte
de behöriga myndigheterna i Frankrike dessförinnan har nekat
fondbolaget tillträde (jfr artikel 46 i UCITS-direktivet).
Det andra alternativet är att fondbolaget använder sig av den procedur
som gäller för filialverksamhet eller gränsöverskridande verksamhet och

184

s. 185 Kontrollera mot PDF

därvid samtidigt anmäler in värdepappersfonden. Då skall de frister som
avser filialverksamhet eller gränsöverskridande verksamhet tillämpas (se
vidare nedan).
Ett svenskt fondbolag får enligt de nya bestämmelserna tillhandahålla
förvaltningstjänster m.m. åt andra förvaltningsbolag (genom
uppdragsavtal). Även denna tjänst får tillhandahållas inom EES-området.
Det kan diskuteras om detta inte redan gäller enligt de nuvarande
bestämmelserna. Om ett svenskt fondbolag får i uppdrag av ett utländskt
förvaltningsbolag att förvalta utländska fonders svenska aktier, torde
detta snarare vara ett avtal mellan två avtalsparter än en
gränsöverskridande verksamhet.

9.1.1

Svenska fondbolag får driva verksamhet från filial i ett
annat EES-land

Regeringens förslag: Om ett fondbolag vill inrätta filial i ett annat
land inom EES, skall bolaget underrätta Finansinspektionen innan
verksamheten påbörjas. Underrättelsen skall innehålla en plan för den
tilltänkta filialverksamheten.
Finansinspektionen skall pröva om förutsättningarna är uppfyllda
för att fondbolaget skall få inrätta filialen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett svenskt fondbolag kan välja att
etablera en filial i ett annat land inom EES. Procedurreglerna för detta
anges i nya artikel 6a i UCITS-direktivet. Överförda på svenska
förhållanden innebör de följande.
Fondbolaget skall anmäla sin avsikt att etablera en filial till
Finansinspektionen. Anmälan skall innehålla uppgifter och handlingar
om den medlemsstat i vilken fondbolaget avser att etablera en filial, en
verksamhetsplan som beskriver den planerade verksamheten och de
planerade tjänsterna samt filialens organisationsstruktur, den adress i
värdlandet där handlingar kan erhållas, och namnen på dem som leder
filialens verksamhet.
Om Finansinspektionen inte har anledning att ifrågasätta fondbolagets
administrativa struktur eller finansiella situation med tanke på den
planerade verksamheten, skall inspektionen inom tre månader från en
fullständig anmälan lämna över uppgifterna till de behöriga
myndigheterna i värdlandet.
Enligt UCITS-direktivet skall de behöriga myndigheterna lämna
uppgifter om alla ersättningssystem avsedda att skydda investerare.
Bestämmelsen i UCITS-direktivet (artikel 6a.3 och artikel 6b.2) avser
främst det s.k. investerarskyddet enligt lagen (1999:158) om
investerarskydd. Det skyddet gäller dock inte i fondverksamheten, utan
tillämpas endast vid individuell portföljförvaltning. Finansinspektionen
skall således samtidigt med underrättelsen lämna en uppgift om
investerarskyddet i de fall fondbolagen tillhandahåller individuell
185

s. 186 Kontrollera mot PDF

portföljförvaltning. I övriga fall bör Finansinspektionen upplysa om att
något ersättningssystem av det slag som avses inte finns.
Inspektionen skall underrätta fondbolaget om att uppgifterna har
lämnats över.
Om Finansinspektionen vägrar att lämna över de uppgifter som skall
finnas med i anmälan, skall inspektionen underrätta fondbolaget om
skälen för detta inom två månader från det att alla uppgifter kommit in.
Ett sådant beslut – eller underlåtenhet att meddela beslut – skall
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Finansinspektionen
skall − på motsvarande sätt som gäller enligt t.ex. lagen om
värdepappersrörelse − om den inte meddelar något beslut inom två
månader från det att underrättelsen togs emot, ge sökanden besked om
skälen för detta. Sökanden får därefter begära prövning av kammarrätt
av om ärendet onödigt uppehålls. Om underrättelsen inte har lämnats
över inom två månader från det att kammarrätten har meddelat en sådan
förklaring, skall det anses som att beslut att inte lämna över
underrättelsen meddelats, vilket får överklagas till länsrätt.
Finansinspektionen skall underrätta EG-kommissionen om antalet och
arten av de fall där vägran har förekommit.
Innan ett fondbolags filial inleder sin verksamhet skall de behöriga
myndigheterna i värdlandet inom två månader från att de tagit emot
uppgifterna från Finansinspektionen förbereda tillsynen över
fondbolaget. De skall vid behov upplysa fondbolaget om de villkor som
gäller i värdlandet för utbjudande och marknadsföring av fondandelar.
Filialen får etableras och inleda sin verksamhet så snart fondbolaget
fått ett meddelande från värdlandets behöriga myndigheter eller, i
avsaknad av ett sådant meddelande, sedan tvåmånadersfristen gått ut.
Därefter får fondbolaget börja sälja andelar i de värdepappersfonder
som omfattas av anmälan, om inte värdlandets behöriga myndigheter i
beslut före utgången av tvåmånadersperioden fastställer att
arrangemangen för att saluföra andelar inte överensstämmer med
bestämmelserna härför. Det kan t.ex. vara fråga om att fondbolaget inte
vidtagit åtgärder för att göra utbetalningar eller lösa in andelar i
värdlandet eller inte kan lämna den information som erfordras. I så fall
skall den behöriga myndigheten även meddela Finansinspektionen.
Denna tidsfrist kan sägas motsvara den tvåmånadersfrist som gäller vid
inanmälning av värdepappersfonder utan att därtill anmäla en filial.
Om uppgifterna om verksamhetsplan, adress och namn ändras, skall
fondbolaget skriftligen underrätta Finansinspektionen och värdlandets
behöriga myndigheter om detta senast en månad innan ändringen
genomförs.
UCITS-direktivet anger inte uttryckligen inom vilken tid
Finansinspektionen skall meddela beslut om att ändringen inte får göras.
Eftersom anmälan om ändrade förhållanden skall göras med en månads
varsel, förefaller det dock lämpligt att inspektionen har en månad på sig
att fatta sitt beslut. Så är också fallet enligt 1 kap. 5 § lagen om
värdepappersrörelse.

186

s. 187 Kontrollera mot PDF

9.1.2

Gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag: Ett fondbolag som avser att driva verksamhet
i ett annat land inom EES, genom att erbjuda och tillhandahålla
tjänster utan att inrätta filial där, skall innan verksamheten påbörjas
underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen skall innehålla uppgift
om i vilket land verksamheten skall drivas. Fondbolaget skall
samtidigt lämna en plan för den planerade verksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Procedurreglerna för ett fondbolag
som för första gången önskar driva verksamhet inom en annan
medlemsstats territorium enligt friheten att tillhandahålla tjänster
återfinns i artikel 6b i UCITS-direktivet. Överförda på svenska
förhållanden innebär de följande.
Fondbolaget skall till Finansinspektionen lämna uppgifter om den
medlemsstat fondbolaget avser att driva verksamhet i och ge in en
verksamhetsplan med uppgift om den planerade verksamheten.
Finansinspektionen skall inom en månad från anmälan lämna över
uppgifterna till värdlandets behöriga myndigheter. Enligt UCITSdirektivet skall de behöriga myndigheterna också lämna uppgifter om
alla tillämpliga ersättningssystem avsedda att skydda investerare. Den
bestämmelsen blir aktuell för de svenska fondbolagen när möjligheten att
tillhandahålla individuell portföljförvaltning införs (se avsnitt 7.2.2).
Inspektionen bör dock informera de behöriga myndigheterna i det andra
landet om att några sådana ersättningssystem inte finns såvitt avser
bolagens fondförvaltning. Om så har skett kan fondbolaget inleda sin
verksamhet utan att fondbolaget därutöver behöver underrätta de
behöriga myndigheterna om att det avser att utbjuda och marknadsföra
fondandelar. Den tvåmånadsfrist som normalt gäller för försäljning av
fondandelar skall följaktligen inte tillämpas i dessa fall. Enligt
artikel 6b.3 i UCITS-direktivet får nämligen verksamheten inledas utan
hinder av bestämmelserna i artikel 46. I sistnämnda artikel anges
förutsättningarna för försäljning av fondandelar i ett annat land inom
EES samt att sådan försäljning får ske två månader från det att
nödvändiga uppgifter lämnats till de behöriga myndigheterna.
Om det sker några förändringar avseende uppgifterna i
verksamhetsplanen om den planerade verksamheten och de planerade
tjänsterna skall fondbolaget skriftligen underrätta Finansinspektionen och
de behöriga myndigheterna i värdlandet om detta. Sådan underrättelse
skall göras innan ändringen genomförs så att värdlandets behöriga
myndigheter vid behov kan upplysa bolaget om huruvida det krävs
ändringar eller tillägg av de uppgifter som lämnats.
Ett fondbolag skall lämna de upplysningar som avses här även i de fall
då det överlåter försäljningen av andelar i värdlandet åt tredje part.

187

s. 188 Kontrollera mot PDF

9.1.3

Ingripanden

Regeringens förslag: Har Finansinspektionen av behörig myndighet i
ett annat land inom EES underrättats om att ett svenskt fondbolag
överträtt föreskrifter som i det landet gäller för bolaget, får
inspektionen vidta lämpliga åtgärder mot bolaget. Inspektionen får då
i samma omfattning som för fondbolags verksamhet i Sverige, och
under samma förutsättningar, vidta åtgärder mot bolaget.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det ligger primärt på de behöriga
myndigheterna i värdlandet att agera mot fondbolag som driver
verksamhet där, vare sig det är fråga om verksamhet från filial eller
gränsöverskridande verksamhet, och som i värdlandet överträder
föreskrifter som gäller där (jfr artikel 6c.3 i UCITS-direktivet).
Värdlandets behöriga myndigheter får dock endast, åtminstone som en
första åtgärd, förelägga fondbolaget att upphöra med överträdelsen. Om
fondbolaget inte följer ett sådant föreläggande får de behöriga
myndigheterna i värdlandet underrätta den behöriga myndigheten i
hemlandet, nämligen Finansinspektionen, om detta. Bestämmelser som
ger rätt för Finansinspektionen att ingripa i sådana fall bör införas i den
svenska lagen.
Får Finansinspektionen en sådan underrättelse skall inspektionen,
enligt artikel 6c.4, vidta lämpliga åtgärder mot fondbolaget. Direktivet
anger dock inte vad som menas med lämpliga åtgärder. I princip bör
samma möjligheter till sanktioner finnas som vid överträdelser i Sverige.
Det kan således vara fråga om att inspektionen förbjuder verkställighet
av beslut, förelägger fondbolaget att vidta rättelse, meddelar varning eller
återkallar tillståndet (se avsnitt 12.2).
Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det andra
landet om vilka åtgärder som vidtas.

9.1.4

Om tillståndet har återkallats

Regeringens förslag: Om ett tillstånd för ett svenskt fondbolag
återkallas, skall Finansinspektionen underrätta värdlandets behöriga
myndigheter om detta.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Om Finansinspektionen återkallar ett
tillstånd (se avsnitt 12.2.1) bör givetvis värdlandets behöriga
myndigheter få kännedom om detta. En sådan regel finns också intagen i
artikel 6c.9 i UCITS-direktivet. Eftersom fondbolagets verksamhet i
värdlandet, vare sig det är via filial eller gränsöverskridande, förutsätter
ett giltigt tillstånd, får fondbolaget inte fortsätta sin verksamhet i
värdlandet. Genom underrättelsen från inspektionen får således de
behöriga myndigheterna i värdlandet möjlighet att vidta de åtgärder som
188

s. 189 Kontrollera mot PDF

erfordras för att hindra fondbolaget att från att utföra ytterligare
transaktioner där och för att skydda andelsägarnas intressen.

9.1.5

Verksamhet i ett land utanför EES

Regeringens förslag: Ett svenskt fondbolag får efter tillstånd av
Finansinspektionen inrätta filial i ett land utanför EES. Ansökan om
tillstånd skall innehålla en plan för den tilltänkta filialverksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I linje med fondbolagens möjlighet
att verka inom EES bör det finnas en möjlighet för dem att bedriva sin
verksamhet även från filial i ett land utanför EES. Ur svensk synvinkel
bör det inte vara någon skillnad. Däremot kan det givetvis finnas
begränsade möjligheter för fondbolagen att verka utanför EES beroende
på värdlandets regler.
En förutsättning för filialetableringen bör dock vara att
Finansinspektionen lämnar sitt tillstånd. För detta fordras att
inspektionen får en verksamhetsplan med uppgifter om filialens
organisation och uppgift om i vilket land filialen skall inrättas samt om
filialens adress och ansvariga ledning.

9.2

Förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land
inom EES

UCITS-direktivets bestämmelser skapar som redan nämnts en
auktorisation för förvaltningsbolag att verka inom hela EES. Detta
innebär att förvaltningsbolag som har tillstånd enligt UCITS-direktivet i
sitt hemland i motsvarande omfattning får driva verksamhet i andra
medlemsstater. I likhet med svenska fondbolags verksamhet utomlands
får de utländska förvaltningsbolagen driva verksamhet här från filial eller
verka gränsöverskridande.
Möjligheten för utländska fondföretag, som hör hemma i ett annat land
inom EES att efter anmälan sälja fondandelar kvarstår dock
(nuvarande 7 b § lagen om värdepappersfonder). Detta hänger delvis
ihop med att utländska fondföretag kan vara organiserade som aktiebolag
med rörligt aktiekapital (benämnda investeringsbolag i UCITSdirektivet). Dessa fondföretag kan förvaltas av ett separat
förvaltningsbolag,
men
kan
också
vara
självförvaltande.
Investeringsbolag får nämligen inte, med stöd av de bestämmelser som
behandlas i det följande, bedriva verksamhet i ett annat medlemsland
utan måste använda sig av det särskilda anmälningsförfarandet.

9.2.1

Verksamhet här från filial

Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma
i ett annat land inom EES och som där har tillstånd att driva

189

s. 190 Kontrollera mot PDF

verksamhet enligt UCITS-direktivet får driva sådan verksamhet från
filial i Sverige.
Verksamhet från filial här får påbörjas två månader efter det att
Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets
hemland har fått en underrättelse eller dessförinnan, om
Finansinspektionen medger att verksamheten får påbörjas.
Finner Finansinspektionen att förvaltningsbolagets åtgärder för att
kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna
information, inte är tillräckliga får inspektionen inom två månader
från det att inspektionen tog emot underrättelsen från behörig
myndighet i bolagets heml and, förbjuda att verksamheten påbörjas.
Inspektionen skall underrätta behörig myndighet i hemlandet om sitt
beslut.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Sveriges Advokatsamfund anser dock att det bör antingen i lagtexten eller
i motiven på ett klart och tydligt sätt anges vilka bestämmelser i lagen
som är tillämpliga och när lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. i
stället skall tillämpas.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med bestämmelserna om
en i hela EES gällande auktorisation får ett utländskt förvaltningsbolag
som hör hemma i ett annat land inom EES driva verksamhet från filial i
Sverige. En förutsättning är att förvaltningsbolaget i sitt hemland har
tillstånd att driva verksamhet i enlighet med UCITS-direktivets
bestämmelser. Verksamheten kan bestå både av fondförvaltning och av
individuell portföljförvaltning.
Verksamhet från filial här får påbörjas två månader efter det att
Finansinspektionen från en behörig myndighet i förvaltningsbolagets
hemland har fått en underrättelse eller dessförinnan, om
Finansinspektionen medger att verksamheten får påbörjas. Underrättelsen
skall innehålla en plan för den tilltänkta filialverksamheten, med uppgift
om filialens organisation, och uppgift om i vilket land filialen skall
inrättas samt om filialens adress och ansvariga ledning.
Vid behov skall Finansinspektionen, när anmälan har tagits emot, till
förvaltningsbolaget lämna de upplysningar som krävs för att
förvaltningsbolaget skall kunna driva sin verksamhet här. Inspektionen
skall lämna upplysningar bl.a. om vad som krävs avseende åtgärder för
att i Sverige göra utbetalningar till andelsägare och lösa in andelar.
Vidare skall inspektionen lämna upplysningar om de uppföranderegler
förvaltningsbolaget måste följa när det tillhandahåller individuell
portföljförvaltning (se artikel 6a.4 i UCITS-direktivet). Finner
Finansinspektionen att förvaltningsbolagets åtgärder och arrangemang
för att kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och
lämna information, inte är tillräckliga får inspektionen inom två månader
från det att inspektionen tog emot underrättelsen från de behöriga
myndigheterna i hemlandet, besluta att förvaltningsbolaget inte får sälja
fondandelar här. Inspektionen skall i sådana fall också underrätta de
behöriga myndigheterna i hemlandet (se artikel 6a.5 i UCITS-direktivet).
Finansinspektionen skall underrätta EG-kommissionen om antalet och
arten av de fall där inspektionen har vägrat filialetablering.

190

s. 191 Kontrollera mot PDF

Finansinspektionen får också för statistiska ändamål kräva att
förvaltningsbolag som bedriver verksamhet i Sverige från filial, skall
lämna periodiska rapporter om sin verksamhet i Sverige till inspektionen.
Det får krävas av förvaltningsbolags filialer att de lämnar samma
uppgifter som för detta ändamål krävs av svenska fondbolag (se
artikel 6a.1 och 6c.2 i UCITS-direktivet). Dessa åtgärder omfattas av
inspektionens allmänna befogenhet att i sin tillsyn kräva in upplysningar.
Enligt utredningens förslag skall för utländska förvaltningsbolags
filialverksamhet i Sverige gälla bestämmelserna i lagen om
investeringsfonder i tillämpliga delar och i övrigt lagen om utländska
filialer m.m. Advokatsamfundet har i sitt remissvar framfört
uppfattningen att det antingen i lagtexten eller i motiven bör anges vilka
bestämmelser i lagen om investeringsfonder som är tillämpliga.
Utredningens förslag motsvarar bestämmelsen om utländska
fondföretags filialverksamhet i Sverige i 7 c § lagen om
värdepappersfonder.
Bestämmelser
för
utländska
företags
filialverksamhet i Sverige med motsvarande lydelse finns även i t.ex.
1 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617), 1 kap. 1 § lagen om
värdepappersrörelse, 2 kap. 7 § lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet och 1 kap. 2 § lagen (1992:1610) om
finansieringsverksamhet. En motsvarande bestämmelse föreslås även i
förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse i promemorian
Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5). Såvitt
känt har utformningen av dessa bestämmelser inte heller gett upphov till
några praktiska problem vid tillämpningen. Genom att ta in en
motsvarande hänvisningen till lagen om utländska filialer m.m. i lagen
om investeringsfonder kommer även utländska förvaltningsbolags och
utländska fondföretags filialer i Sverige att lyda under de regler som
finns i den lagen om bl.a. firma, ledning, bokföring och revision m.m. på
samma sätt som gäller i fråga om sådan verksamhet som utländska
finansiella företag driver i Sverige med stöd av ovan angivna lagar.

9.2.2

Gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som hör hemma
i ett annat land inom EES och som där har tillstånd att driva
verksamhet får från sitt hemland erbjuda och tillhandahålla tjänster i
Sverige. Detta får ske endast om verksamheten omfattas av
förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.
Förvaltningsbolaget får börja erbjuda och tillhandahålla tjänster från
hemlandet så snart Finansinspektionen blivit underrättad om detta av
en behörig myndighet i bolagets hemland.
Finansinspektionen får i sin tillsynsverksamhet kräva in de uppgifter
som behövs för att kontrollera att förvaltningsbolaget följer tillämpliga
bestämmelser i Sverige.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag, som
hör hemma i ett annat land inom EES, får också erbjuda och

191

s. 192 Kontrollera mot PDF

tillhandahålla
tjänster
i
Sverige
från
hemlandet.
Sådan
gränsöverskridande verksamhet får ske så snart Finansinspektionen från
en behörig myndighet i förvaltningsbolagets hemland har fått en
underrättelse med en plan för den planerade verksamheten med uppgift
om vilka tjänster som skall erbjudas.
När sådan underrättelse har lämnats över till Finansinspektionen får det
utländska förvaltningsbolaget erbjuda och tillhandahålla sina tjänster här
utan iakttagande av den tvåmånadersfrist som annars gäller för
marknadsföring och försäljning av andelar i fondföretag.
Det uppställs inga krav på att förvaltningsbolaget här skall vidta
åtgärder för utbetalningar till andelsägare, inlösen av andelar eller för att
kunna lämna den information som erfordras. Däremot får
Finansinspektionen kräva in de uppgifter som behövs för att kontrollera
att förvaltningsbolaget följer tillämpliga bestämmelser i Sverige.
Inspektionen får i så fall använda sig av de allmänna befogenheter som
följer av inspektionens tillsyn (jfr artikel 6c.2 i UCITS-direktivet).

9.2.3

Tillåten marknadsföring i vissa fall

Regeringens
bedömning:
Tillståndsplikten
för
individuell
portföljförvaltning omfattar inte marknadsföringsåtgärder som ett
utländskt förvaltningsbolag, som hör hemma i ett annat land inom EES,
vidtar i Sverige, om företaget har tillstånd i hemlandet för motsvarande
verksamhet. Den närmare gränsdragningen får överlåtas till
rättstillämpningen och någon uttrycklig lagbestämmelse behövs därför
inte.
Utredningens bedömning i bilaga 4 till delbetänkandet
överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 5.4 i UCITSdirektivet skall artikel 13 i direktivet om investeringstjänster
(93/22/EEG) tillämpas på fondbolag som bedriver individuell
portföljförvaltning. I artikel 13 i investeringstjänstedirektivet regleras
den situationen då ett utländskt företag marknadsför sina tjänster här i
landet. Innebörden för svenska förhållanden är att tillstånd inte erfordras
för marknadsföring av individuell portföljförvaltning som utförs av
utländska förvaltningsbolag med motsvarande tillstånd i ett annat land
inom EES. Dessa förvaltningsbolag får då, ”med varje tillgängligt
kommunikationsmedel” marknadsföra sina tjänster i Sverige i enlighet
med de regler rörande form och innehåll i sådan marknadsföring som kan
ha antagits för det allmänna bästa.
Någon sådan uttrycklig bestämmelse finns inte intagen i lagen om
värdepappersrörelse. I stället anges i 1 kap. 3 c § att företag som hör
hemma i ett annat land inom EES efter anmälan kan driva
värdepappersrörelse här, antingen genom filial eller genom
gränsöverskridande verksamhet. Den bestämmelsen motsvarar
artikel 14.1 i direktivet om investeringstjänster. I motiven till lagen om
värdepappersrörelse (prop. 1994/95:50 s. 105) angavs att varje
kommersiell aktivitet över gränserna inte faller inom direktivets

192

s. 193 Kontrollera mot PDF

tillämpningsområde (och kräver tillstånd eller anmälan). Utländska
företag har traditionellt ansetts kunna ingå enskilda affärsförbindelser här
utan att detta behövt ses som auktorisationspliktig verksamhet.
Marknadsföringens intensitet, omfattningen m.m. bör avgöra hur en
verksamhet skall bedömas; bestämmelserna i direktivet bör tolkas så att
de tar fasta på fortlöpande, egentlig verksamhet. I motiven hänvisas dock
inte till artikel 13 som stöd för detta resonemang.
Artikel 13 i direktivet om investeringstjänster ger dock vid handen att
tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet inte föreligger om det endast är
fråga om marknadsföring och inte tillhandahållande av tjänster här i
landet. Var gränsen går får avgöras från fall till fall och där kan de
tidigare förarbetsuttalandena ge viss ledning. Den bedömningen bör dock
överlämnas till rättstillämpningen och då närmast Finansinspektionens
bedömning av vad som utgör tillståndspliktig verksamhet.
Någon uttrycklig bestämmelse i lagen om investeringsfonder i detta
avseende torde därför inte erfordras. Den redovisade ordningen följer i
stället indirekt genom tillämpningen av den allmänna tillståndsplikten.
Det är också viktigt att notera, att principen om hemlandsauktorisation
i artikel 14 i direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG) inte skall
tillämpas för förvaltningsbolag som tillhandahåller individuell
portföljförvaltning. Någon hänvisning till den artikeln görs nämligen inte
i artikel 5.4 i UCITS-direktivet som uttömmande anger vilka artiklar i
investeringstjänstedirektivet som skall tillämpas på förvaltningsbolag
som tillhandahåller individuell portföljförvaltning. I stället får
motsvarande bestämmelser i UCITS-direktivet användas.

9.2.4

Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag

Regeringens förslag: Om ett förvaltningsbolag, som hör hemma i ett
annat land inom EES, driver verksamhet från filial här i landet eller
genom direkt tillhandahållande av tjänster och då överträder lagen om
investeringsfonder eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
eller på annat sätt visar sig vara olämpligt att driva sådan verksamhet,
får Finansinspektionen förelägga bolaget att göra rättelse.
Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen
underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.
Om rättelse ändå inte sker, får inspektionen förbjuda
förvaltningsbolaget att göra nya åtaganden här i landet. Innan förbud
meddelas skall inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets
hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan
föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten. Denna och
EG−kommissionen skall då underrättas så snart som möjligt.
Om förvaltningsbolaget har fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i
hemlandet skall inspektionen genast förbjuda bolaget att göra nya
åtaganden i Sverige.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I linje med att förvaltningsbolag med
hemlandsauktorisation får verka inom EES anger UCITS-direktivet de

193

s. 194 Kontrollera mot PDF

förutsättningar under vilka värdlandets tillsynsmyndighet kan ingripa
(artikel 6c.3–9 i direktivet). Modellen bygger på att värdlandets behöriga
myndigheter får förelägga ett utländskt förvaltningsbolag att vidta
rättelse. Mer ingripande åtgärder överlåts åt hemlandets behöriga
myndigheter. I vissa fall är de åtgärder som hemlandets myndigheter
vidtar inte tillräckliga. I så fall får värdlandet agera. Även i brådskande
fall kan värdlandets myndigheter få ingripa utan att först ha underrättat
hemlandsmyndigheterna.
Finner Finansinspektionen att ett förvaltningsbolag, som hör hemma i
ett annat land inom EES och som driver verksamhet från filial här i
landet eller som tillhandahåller tjänster i Sverige från hemlandet,
överträder den svenska lagen om investeringsfonder eller de föreskrifter
som meddelats med stöd av den eller på annat sätt visar sig vara
olämpligt att driva verksamheten, skall inspektionen kräva att
förvaltningsbolaget gör rättelse.
Om det berörda förvaltningsbolaget inte vidtar erforderliga åtgärder
skall Finansinspektionen underrätta hemlandets behöriga myndigheter.
De senare skall snarast vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att
förvaltningsbolaget gör rättelse. Finansinspektionen skall underrättas om
vilka åtgärder som vidtas.
Om förvaltningsbolaget fortsätter att bryta mot de lagar och
författningar som gäller i Sverige, trots de åtgärder som hemlandet
vidtagit eller på grund av att dessa åtgärder visat sig vara otillräckliga, får
Finansinspektionen vidta lämpliga åtgärder efter att ha underrättat
hemlandets behöriga myndigheter och EG-kommissionen. I brådskande
fall kan sådana underrättelser anstå till efter det att åtgärder vidtagits.
Enligt UCITS-direktivet skulle det kunna vara åtgärder för att hindra
eller bestraffa ytterligare överträdelser och i den mån det är nödvändigt
hindra förvaltningsbolaget från att inleda fler transaktioner. Den
återstående sanktionen torde dock vara, med tanke på att
Finansinspektionens föreläggande om rättelse och hemlandets åtgärder
visat sig otillräckliga, att förbjuda förvaltningsbolaget att verka här.
I UCITS-direktivet anges också, antagligen mest för tydlighetens skull,
att de behöriga myndigheterna i värdlandet får vidta lämpliga åtgärder
för att hindra eller bestraffa sådana överträdelser som strider mot lag eller
andra författningar till skydd för det allmännas bästa.
Varje åtgärd som omfattar påföljder för eller begränsningar av ett
förvaltningsbolags verksamhet skall givetvis motiveras på vederbörligt
sätt och meddelas det berörda förvaltningsbolaget. Finansinspektionens
åtgärder får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Om Finansinspektionen får en underrättelse om att ett utländskt
förvaltningsbolag har fått sitt tillstånd i hemlandet återkallat, skall
inspektionen vidta lämpliga åtgärder för att hindra förvaltningsbolaget
från att utföra fler transaktioner i Sverige och för att skydda investerarnas
intressen (artikel 6c.9 i UCITS-direktivet).
Finansinspektionen skall underrätta EG-kommissionen om antalet och
arten av de fall där inspektionen enligt nu angivna bestämmelser har
förbjudit ett utländskt förvaltningsbolag att driva verksamhet här.

194

s. 195 Kontrollera mot PDF

9.3

Förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför
EES

I avsnitt 9.2 beskrivs möjligheterna för förvaltningsbolag som hör
hemma i ett annat land inom EES och som har tillstånd att driva
verksamhet enligt UCITS-direktivet att driva verksamhet i Sverige. Vad
som nu återstår är frågan om huruvida övriga utländska förvaltningsbolag
bör få driva verksamhet här.
Möjligheten för utländska fondföretag, som hör hemma i ett land
utanför EES att efter tillstånd av Finansinspektionen sälja andelar i
fonden i Sverige föreslås kvarstå (se avsnitt 11.9.3 och jfr nuvarande
7 a § lagen om värdepappersfonder).

9.3.1

Verksamhet här från filial

Regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som inte har
tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet får efter tillstånd
av Finansinspektionen driva fondverksamhet från filial i Sverige.
Tillstånd får lämnas bara om
1. bolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet och där står under
tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ, samt
2. den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att
uppfylla kraven på en sund verksamhet.
Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller
vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag
eller ett fondföretag.
Utredningens bedömning är att det med hänsyn till den utökade
möjligheten för fondföretag som hör hemma i länder utanför EES att
marknadsföra och sälja fondandelar i Sverige saknas skäl att därutöver
föreslå en möjlighet för förvaltningsbolag som hör hemma i länder
utanför EES att driva verksamhet i Sverige.
Remissinstanserna: Konkurrensverket finner inte några bärande skäl
för att vägra förvaltningsbolag i tredje land exempelvis filialetablering.
Verket har i olika sammanhang hävdat att det på det finansiella området
inte finns anledning att vad avser etableringsmöjligheter i Sverige
diskriminera institut i tredje land med lagstiftning och tillsyn som
bedöms likvärdig med motsvarande regler inom EES.
Skälen för regeringens förslag: De som sparar i fonder gynnas av en
ökad konkurrens på den svenska fondmarknaden, med ett stort utbud av
fonder att välja mellan och flera olika förvaltare som konkurrerar om att
vara bäst och billigast. Det är därför viktigt att den svenska
fondlagstiftningen inte i onödan sätter hinder för utländska aktörer att
verka här i landet.
I avsnitt 11.9 behandlas möjligheterna för utländska fondföretag att
marknadsföra och sälja andelar i företaget i Sverige. Genom att detta
tillåts får svenska fondsparare möjlighet att välja mellan ett stort antal
UCITS-fonder men också förhoppningsvis ett antal utländska ickeharmoniserade fonder, dvs. de utländska motsvarigheterna till de svenska
fonder som i dag brukar kallas nationella fonder.

195

s. 196 Kontrollera mot PDF

Frågan är om även förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför
EES bör få driva verksamhet här.
Bestämmelserna i UCITS-direktivet förhindrar inte detta. Däremot
anger direktivet att medlemsstaterna för sådana förvaltningsbolag inte får
tillämpa bestämmelser som ger en mer förmånlig behandling än den som
tillämpas för filialer till förvaltningsbolag som hör hemma i en
medlemsstat (artikel 5b.2).
Vad skulle det då innebära att tillåta förvaltningsbolag med hemvist
utanför EES att driva verksamhet här från filial? De får enligt de
bestämmelser som behandlas i avsnitt 11.9 ändå möjlighet att
marknadsföra och sälja andelar i de fonder som de förvaltar. Sådana
förvaltningsbolag kan också ta emot t.ex. förvaltningsuppdrag från
svenska fondförvaltare (om detta omfattas av deras tillstånd i hemlandet).
Vi anser till skillnad från utredningen att det saknas skäl för att inte
införa en möjlighet även för förvaltningsbolag som hör hemma i ett land
utanför EES att driva fondverksamhet från filial i Sverige. Detta även om
det i och för sig framför allt är genom att i Sverige marknadsföra och
sälja andelar i de utländska fondföretag som sådana förvaltningsbolag
förvaltar som dessa skulle kunna bidra till ökad konkurrens på den
svenska fondmarknaden. Sådan verksamhet föreslås bli möjlig redan i
och med att fondföretag kan få tillstånd av Finansinspektionen att
marknadsföra och sälja andelar i företaget i Sverige. Detta är emellertid
enligt vår mening inte ett tillräckligt skäl för att inte också tillåta sådana
förvaltningsbolag att driva verksamhet från filial i Sverige.
Tillstånd bör få lämnas bara om förvaltningsbolaget i sitt hemland
driver likartad verksamhet och där står under tillsyn av en myndighet
eller annat behörigt organ, samt den planerade verksamheten här i landet
kan antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet. Vad gäller
kravet på sundhet bör motsvarande krav vid tillståndsprövningen ställas
på ett förvaltningsbolag som på ett fondbolag (se avsnitt 7.7).
Ett förvaltningsbolag bör efter tillstånd av Finansinspektionen också få
ta emot uppdrag från ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett
fondföretag att utföra visst arbete eller vissa funktioner.
Reglerna om individuell portföljförvaltning i UCITS-direktivet och
motsvarande bestämmelser i lagen om investeringsfonder bör emellertid
enligt vår mening förbehållas fondbolag. Möjligheten för andra än
fondbolag att få tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning
bör därför regleras uteslutande i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. Något hinder mot att ett utländskt bolag beviljas
tillstånd
att
driva
både
fondverksamhet
och
individuell
portföljförvaltning från en och samma filial i Sverige torde dock inte
föreligga om bolaget uppfyller förutsättningarna för tillstånd både enligt
lagen om investeringsfonder och lagen om värdepappersrörelse.
Motsvarande regler bör gälla även för sådana förvaltningsbolag som
hör hemma i ett annat land inom EES som inte har tillstånd att driva
verksamhet enligt UCITS-direktivet.

196

s. 197 Kontrollera mot PDF

9.3.2

Ingripanden mot utländska förvaltningsbolag

Regeringens förslag: Om ett utländskt förvaltningsbolag, som inte har
tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS-direktivet, driver verksamhet
från filial här i landet och då överträder lagen om investeringsfonder eller
på annat sätt visar sig olämpligt att driva sådan verksamhet, får
Finansinspektionen vidta åtgärder mot bolaget i samma omfattning och
under samma förutsättningar som i fråga om fondbolag.
Inspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det land där
förvaltningsbolaget är hemmahörande om vilka åtgärder som vidtas.
Utredningens förslag: Utredningen har inte lagt fram något förslag
vad gäller möjligheten för utländska förvaltningsbolag att driva
verksamhet från filial i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: I princip bör samma möjligheter till
ingripanden finnas för Finansinspektionen oavsett om fondverksamhet
drivs av ett fondbolag eller av ett utländskt förvaltningsbolag från filial i
Sverige. Det kan således vara fråga om att inspektionen förbjuder
verkställighet av beslut, förelägger förvaltningsbolaget att vidta rättelse,
meddelar varning eller återkallar tillståndet (se avsnitt 12.2).
Finansinspektionen skall underrätta den behöriga myndigheten i det
land där förvaltningsbolaget är hemmahörande om vilka åtgärder som
vidtas mot förvaltningsbolaget.

197

s. 198 Kontrollera mot PDF

10

Nya placeringsbestämmelser

10.1

Bakgrund till de nya bestämmelserna

Bestämmelser som behandlar placering av fondmedel i olika tillgångar är
centrala för fondlagstiftningen. För värdepappersfonder är dessa
bestämmelser harmoniserade genom reglerna i UCITS-direktivet, medan
de icke harmoniserade nationella fonderna ofta medgetts undantag från
denna reglering. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/108/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv
85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper
(fondföretag), vad gäller fondföretags investeringar88 har nya
placeringsregler införts för värdepappersfonder.
Bakgrunden till de nya reglerna är den finansiella marknadens och
fondmarknadens snabba utveckling sedan UCITS-direktivets tillkomst
för snart 20 år sedan och genomförandet av den ekonomiska och
monetära unionen. På grund härav har det skapats ett behov av att utöka
investeringsmöjligheterna för fonderna till att omfatta även andra
finansiella instrument än de som nu är tillåtna att placera i. Det är bl.a.
fråga om vissa penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och
andelar i andra fonder, men även placeringar på konto hos vissa
kreditinstitut. Inom ramen för UCITS-direktivet accepteras numera också
att fonderna avviker från de allmänna riskspridningsreglerna om detta
behövs för att fonden skall kunna följa ett visst index.
I detta avsnitt görs överväganden kring hur de nya placeringsreglerna
bör genomföras i lagstiftningen. I vissa fall ger de nya reglerna utrymme
för flera alternativ, där medlemsstaterna har möjlighet att välja. I andra
fall uppstår behov av att tolka direktivet. Placeringsreglerna i UCITSdirektivet är s.k. miniminormer. Dessa syftar till att skapa en enhetlig
miniminivå till skydd för investerare (se punkten 16 i ingressen till
direktivet 2001/108/EG med ändring av UCITS-direktivet vad gäller
fondföretags investeringar). Miniminormer innebär bl.a. att
medlemsstaterna kan välja att begränsa valet av placeringsalternativ och
skärpa de gränser inom vilka de får användas. Direktivet medger således
att kompletterande regler i syfte att förstärka konsumentskyddet införs på
nationell nivå, om det bedöms att det finns behov av det.

10.2

Fondmedel får placeras i flera tillgångsslag

Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå fondpapper,
penningmarknadsinstrument, finansiella derivatinstrument och
fondandelar. Fondmedel får även placeras på konto hos vissa
kreditinstitut.

88

EGT L 41, 13.2.2002, s. 35 (Celex 32001L0108).

198

s. 199 Kontrollera mot PDF

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag med
den skillnaden att utredningen föreslår att termen överlåtbara
värdepapper skall användas i lagen om investeringsfonder.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: En central del av fondlagstiftningen
och UCITS-direktivet är bestämmelser som ”reglerar produkten”, dvs. i
vilken typ av tillgångar medel i en fond får placeras och under vilka
förutsättningar. Det kan vara fråga om olika begränsningsregler som
syftar till att skapa riskspridning eller förhindra alltför stor
maktkoncentration. Dessa begränsningsregler varierar beroende på
tillgångsslag. De nya reglerna i UCITS-direktivet möjliggör nu
placeringar i fler olika tillgångsslag än vad som tidigare var möjligt. De
flesta av dessa tillgångsslag kan hänföras till en vid definition av
begreppet finansiella instrument.
Den terminologi som används i lagen om värdepappersfonder och i
UCITS-direktivet överensstämmer inte riktigt med varandra. Enligt 1 §
första stycket 1 lagen om värdepappersfonder är en värdepappersfond en
fond bestående av ”fondpapper och andra finansiella instrument”. I
UCITS-direktivet talas i stället om ”överlåtbara värdepapper”. Någon
egentlig praktisk skillnad synes emellertid inte ha åsyftats. I tidigare
förarbeten ansågs nämligen ”fondpapper” ha samma betydelse som i
annan lagstiftning inom det finansiella området och begreppet ”andra
finansiella instrument” fick omfatta alla övriga på marknaden
förekommande instrument (prop. 1989/90:153 s. 47 f.).
För ytterligare vägledning finns definitionerna i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument. Där anges att
”finansiellt instrument” är fondpapper och annan rättighet eller
förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. Med
”fondpapper” menas aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter
eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i
värdepappersfond och depåbevis (se också prop. 1990/91:142 s. 85 ff.).
I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet kompliceras dock bilden.
Direktivet räknar nämligen upp de typer av likvida finansiella tillgångar
som fondmedel kan placeras i (artikel 1.2 med hänvisning till artikel 19.1
i
direktivet).
Dessa
är
överlåtbara
värdepapper,
penningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos vissa
kreditinstitut, finansiella derivatinstrument av viss karaktär och vissa
fondandelar. I direktivet intas också särskilda definitioner som avser att
närmare förklara vad som avses ingå i respektive tillgångsslag.
Samtliga dessa tillgångsslag i UCITS-direktivet, förutom placeringar
på konto hos vissa kreditinstitut, synes falla inom den nyss angivna
definitionen av finansiella instrument. Samtidigt ger direktivet
begränsningar som gör att den svenska definitionen i vissa fall blir alltför
vid. Utredningen har mot denna bakgrund funnit det lämpligare att
använda sig av de begrepp som anges i UCITS-direktivet i stället för att,
som nu är fallet, tillämpa en egen, svensk terminologi. Enligt vår
uppfattning är det emellertid en stor fördel om det så långt som möjligt
går att undvika att i fondlagstiftningen införa en särskild terminologi som
skiljer sig från den terminologi som används i övrig finansiell
lagstiftning och som enbart skulle gälla i fråga om värdepappersfonder.
199

s. 200 Kontrollera mot PDF

Eftersom den nya definitionen i UCITS-direktivet (artikel 1.8) av
överlåtbara värdepapper i stort sett överensstämmer med vad som avses
med fondpapper bör det senare begreppet användas även i lagen om
investeringsfonder. I begreppet fondpapper ingår enligt definitionen i
lagen om handel med finansiella instrument andelar i värdepappersfonder
och sådana instrument som i UCITS-direktivet (artikel 1.9) benämns
penningmarknadsinstrument. Eftersom direktivet innehåller specifika
regler för penningmarknadsinstrument och fondandelar menar vi att
dessa instrument inte bör ingå i definitionen av fondpapper enligt lagen
om investeringsfonder. Däremot bör en särskild definition av vad som
menas med penningmarknadsinstrument införas.
Beträffande placeringar i övriga tillgångsslag, dvs. placeringar på
konto hos kreditinstitut och i finansiella derivatinstrument, bör det inte
uppkomma några motsvarande problem med terminologin.

10.3

System för riskhantering

Regeringens förslag: Fondbolag skall ha ett riskhanteringssystem
som gör det möjligt för bolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och
bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en
värdepappersfond och hur dessa bidrar till fondens allmänna
riskprofil.
Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att kravet på ett
förfarande för riskhantering endast skulle gälla i de fall investeringar
görs i derivatinstrument.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.1 i UCITS-direktivet
skall fondbolag använda sig av ett riskhanteringssystem som gör det
möjligt för bolaget att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk
som är knuten till positionerna och hur dessa påverkar fondens allmänna
riskprofil. Artikel 21 reglerar i övrigt bara användandet av
derivatinstrument, vilket torde vara anledningen till utredningens förslag.
Vi gör emellertid den bedömningen att kravet på riskhantering bör vara
tillämpligt på all fondförvaltning. Kravet synes stämma väl överens med
hur förvaltare arbetar i dag.
Syftet bakom kravet på särskild riskhantering är att säkerställa att
fondbolaget har en ständig kännedom om riskerna och åtagandena för
varje värdepappersfond som bolaget förvaltar. Det är de individuella
positionerna som fortlöpande skall kontrolleras och bedömas liksom den
totala risken i fonden.
Ett fondbolag bör hålla Finansinspektionen informerad om sitt
riskhanteringssystem.

10.4

Fondpapper och penningmarknadsinstrument

Regeringens förslag: En särskild definition av penningmarknadsinstrument införs i den nya lagen om investeringsfonder.
200

s. 201 Kontrollera mot PDF

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser
definitionen av penningmarknadsinstrument.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Medlen i de nuvarande
värdepappersfonderna kan placeras i överlåtbara värdepapper. Med
överlåtbara värdepapper menas enligt de nya reglerna i UCITS-direktivet
(artikel 1.8) aktier och andra motsvarande värdepapper, obligationer eller
andra skuldförbindelser samt försäljningsbara värdepapper av annat slag
som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper genom teckning
eller utbyte. Däremot undantas uttryckligen derivatinstrument.
Definitionen motsvarar i det närmaste definitionen av fondpapper i 1 kap.
1 § lagen om handel med finansiella instrument. På samma sätt som i
lagen om värdepappersfonder bör därför även i lagen om
investeringsfonder begreppet fondpapper användas. En särskild
definition av begreppet bör dock införas i lagen om investeringsfonder,
se avsnitt 10.2. När det i UCITS-direktivet talas om överlåtbara
värdepapper avses som nyss nämnts inte derivatinstrument. De
bestämmelser i direktivet som reglerar placeringar i överlåtbara
värdepapper bör därför när de genomförs i lagen om investeringsfonder
avse fondpapper.
I begreppet överlåtbara värdepapper ingår, efter ändringarna i UCITSdirektivet, inte penningmarknadsinstrument. Med sådana avses
instrument som normalt omsätts på penningmarknaden och som är
likvida och har ett värde som vid varje tidpunkt exakt kan fastställas
(artikel 1.9 i direktivet). Penningmarknadsinstrument tillhör, enligt
direktivet, de kategorier av överlåtbara instrument som normalt inte
handlas på reglerade marknader utan som omsätts på penningmarknaden,
t.ex. statsskuldväxlar, kommunala skuldväxlar, bankcertifikat,
företagscertifikat, omsättningsbara medelfristiga skuldväxlar och
bankaccepter (se punkten 4 i ingressen till direktivet 2001/108/EG med
ändring av UCITS-direktivet vad gäller fondföretags investeringar).
Oftast beskrivs penningmarknadsinstrument som fordringsrätter med en
löptid som understiger 12 månader.
I placeringsbestämmelserna i lagen om värdepappersfonder behandlas
inte penningmarknadsinstrument som en särskild kategori utan dessa
ingår i ”fondpapper och andra finansiella instrument”. Eftersom
penningmarknadsinstrument i det ändrade UCITS-direktivet omfattas av
vissa speciella placeringsregler som avviker från dem som annars gäller
för överlåtbara värdepapper, behöver denna kategori av instrument också
särskiljas i den svenska lagstiftningen vid genomförandet av de nya
placeringsreglerna i direktivet. För detta ändamål är det också
nödvändigt att i den nya lagen ta in en särskild definition av
penningmarknadsinstrument som avspeglar den definition som finns i
direktivet.

10.4.1

Tillåtna instrument

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i
fondpapper och penningsmarknadsinstrument som är noterade på en
reglerad marknadsplats.

201

s. 202 Kontrollera mot PDF

Utöver noterade fondpapper och penningmarknadsinstrument får
medel i en värdepappersfond, med vissa begränsningar, placeras i
− vissa särskilda, onoterade penningmarknadsinstrument,
− onoterade fondpapper och andra onoterade penningmarknadsinstrument, samt
− onoterade fondpapper som förväntas bli noterade på en reglerad
marknad inom ett år från emissionen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom i
fråga om termen fondpapper.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen påtalar att i många fall är aktier emitterade långt innan
beslut fattas om notering, dvs. det är ovanligt att emission och beslut om
notering sker samtidigt. Enligt föreningarna vore det därför rimligt med
en regel som i stället anger att fondpapper och andra finansiella
instrument som inom ett år från beslut om notering avses bli noterade vid
börs eller auktoriserad marknadsplats skall betraktas som noterade.
Skälen för regeringens förslag: Medel som ingår i en
värdepappersfond får enligt UCITS-direktivet placeras i sådana
överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som är
noterade på en reglerad marknad. Det kan ses som en grundläggande
förutsättning, en huvudregel, att fondpapperet är noterat på en reglerad
marknad (se artikel 19.1 a, b och c i direktivet). Härigenom säkerställs en
viss likviditet i fonden, vilket i sin tur är en förutsättning för att
andelsägare skall kunna få sina andelar inlösta på begäran. Därtill
underlättas värderingen av fondandelarna.
Dessa bestämmelser är i stort sett oförändrade i det ändrade UCITSdirektivet, dock med ett undantag. I syfte att skapa samstämmighet knyts
definitionen av vad som menas med en reglerad marknad till den som
anges i direktivet 93/22/EEG om investeringstjänster. I stället för
”fondbörs” hänvisas således till ”en sådan reglerad marknadsplats som
avses i artikel 1.13 i direktivet om investeringstjänster” (se artikel 19.1 a
i UCITS-direktivet).
I den nuvarande bestämmelsen i 18 § första stycket lagen om
värdepappersfonder räknas upp svensk eller utländsk börs, auktoriserade
marknadsplatser och andra reglerade marknader som är öppna för
allmänheten. Denna uppräkning motsvarar UCITS-direktivets krav, även
efter den nu redovisade ändringen. Skäl att ändra lagtexten på grund av
utfasningen av begreppet ”fondbörs” i UCITS-direktivet saknas. Den
nuvarande lydelsen bör därför föras över till den föreslagna lagen om
investeringsfonder,
med
förtydligandet
att
även
penningmarknadsinstrument omfattas.
I det ändrade UCITS-direktivet finns en bestämmelse som tar sikte på
vissa typer av onoterade penningmarknadsinstrument (artikel 19.1 h i
direktivet). Dessa instrument kan sägas vara privilegierade och likställs
med noterade instrument. En förutsättning för denna särbehandling är att
det finns ett tillräckligt grundskydd för dem som investerar i
instrumenten och de medel som investeras. Vidare krävs att
penningmarknadsinstrumenten är utgivna eller garanterade av någon av
de i direktivet uppräknade emittenterna respektive garanterna. Det är

202

s. 203 Kontrollera mot PDF

huvudsakligen fråga om stater eller myndigheter samt vissa företag och
institutioner.
En motsvarande bestämmelse bör införas i den svenska lagstiftningen.
I artikeltexten (artikel 19.1 h sista strecksatsen) hänvisas till direktivet
78/660/EEG.89 Det är det s.k. fjärde bolagsdirektivet, vilket är genomfört
bl.a. i årsredovisningslagen (1995:1554). Det fordras emellertid en
hänvisning till direktivet och inte till den svenska lagen eftersom medel
som ingår i en svensk värdepappersfond får placeras även i
penningmarknadsinstrument som emitterats av andra än svenska företag.
Genom hänvisningen till det fjärde bolagsdirektivet omfattas även sådana
utländska emittenter som lägger fram och offentliggör årsredovisningar i
enlighet med någon av de nationella årsredovisningslagar genom vilka
detta direktiv har genomförts i medlemsstaterna.
I en värdepappersfond får enligt artikel 19.2 i UCITS-direktivet för det
första ingå onoterade fondpapper upp till maximalt 10 procent av
fondens värde. Den regeln i UCITS-direktivet är endast ändrad på så sätt
att den även omfattar vissa onoterade penningmarknadsinstrument.
I en värdepappersfond får, enligt artikel 19.1 d i UCITS-direktivet, för
det andra ingå onoterade fondpapper om det kan förväntas att
fondpapperen kommer att noteras inom ett år från det att de emitterades.
Det finns därmed inte något utrymme för att − såsom remissinstanserna
har förordat − i den svenska regleringen föreskriva att tiden skall räknas
från det att beslut fattats om att papperen avses bli noterade. Någon gräns
för hur stor del av medlen i en värdepappersfond som får placeras i denna
typ av onoterade fondpapper finns det inte. Däremot gäller de allmänna
reglerna om riskspridning. Om dessa papper inte noteras inom ett år
måste fonden sälja dem, om det sammanlagda onoterade innehavet
annars skulle överstiga 10 procent av fondens värde. Värt att notera är
dock att denna regel i UCITS-direktivet inte omfattar
penningmarknadsinstrument,
vilket
sannolikt
beror
på
att
penningmarknadsinstrument normalt har en löptid som är kortare än 12
månader.
I en värdepappersfond kan, med tillämpning av en kombination av de
två nyss nämnda bestämmelserna, från tid till annan ingå onoterade
fondpapper och penningmarknadsinstrument som överstiger 10 procent
av fondens värde. Även om detta således är tillåtet kan det i vissa fall
vara olämpligt. Det kan tänkas uppkomma fall där en värdepappersfond
regelmässigt ligger över 10 procent i onoterade innehav. Detta kan skapa
värderingsproblem och kan påverka värdepappersfondens karaktär. I
syfte att ge Finansinspektionen större möjligheter att vidta lämpliga
åtgärder bör det krävas av fondbolaget att det informerar inspektionen
när det, med stöd av ovan angivna bestämmelser, har placerat en fonds
medel i fondpapper och penningmarknadsinstrument som överstiger
10 procent av fondens värde. Det är således fråga om ett
anmälningsförfarande som ger inspektionen möjlighet att agera. I dag ger
fondbolagen in en allmän information om sina innehav till
Finansinspektionen,
se
t.ex.
Finansinspektionens
föreskrifter
89

Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i
fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, EGT L 222, 14.8.1978, s. 11 (Celex
31978L0660), senast ändrat genom direktiv 1999/60/EG (EGT L 162, 26.6.1999, s. 65).

203

s. 204 Kontrollera mot PDF

(FFFS 2001:18) om rapportering av värdepappersfonders innehav av
fondpapper och andra finansiella instrument. Information om onoterade
innehav över 10 procent av fondens värde bör lämpligen kunna inordnas
i detta system.
Fondbolaget bör också i fondbestämmelserna ange de
värderingsprinciper som används vid värderingen av onoterade innehav.

10.4.2

Riskspridning

Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå fondpapper eller
penningmarknadsinstrument som utfärdats av samma emittent till
högst
1. 5 procent av fondens värde, eller
2. 10 procent av fondens värde, om det sammanlagda innehavet av
sådana tillgångar uppgår till högst 40 procent av fondens värde, eller
3. 25 procent av fondens värde, om de består av obligationer
utfärdade av ett kreditinstitut som har säte i ett land inom EES och
som enligt lag är underkastat särskild offentlig tillsyn avsedd att
skydda innehavare av institutets obligationer, under förutsättning att
det sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår till högst
80 procent av fondens värde, eller
4. 35 procent av fondens värde, om de är utfärdade eller garanterade
av ett land, en kommun eller en statlig eller kommunal myndighet i ett
land inom EES eller av något allmänt internationellt organ i vilket ett
eller flera länder inom EES är medlemmar.
Vid beräkningen av det sammanlagda innehavet enligt punkten 2
skall de fondpapper och penningmarknadsinstrument som anges i
punkterna 3 och 4 inte beaktas. I en värdepappersfond får ingå
fondpapper och penningmarknadsinstrument som utfärdats av
emittenter i en och samma koncern till sammanlagt högst 20 procent
av fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen anmärker att de ändringar som gjordes av UCITSdirektivet 1988 innebär att de värdepapper som anges i 5 kap. 5 § första
stycket 4 i utredningens förslag − som motsvarar 19 § första stycket 4
lagen om värdepappersfonder − inte skall räknas med vid beräkningen av
gränsen på 40 procent i första stycket 2. Enligt föreningarna synes denna
ändring hittills inte ha återspeglats i den svenska lagstiftningen.
Föreningarna har vidare påtalat vissa tolkningsproblem beträffande två
av bestämmelserna i utredningens förslag (5 kap. 5 § första stycket 4 och
5 kap. 7 §). Dessa tolkningsfrågor behandlas i författningskommentaren.
Skälen för regeringens förslag: Riskspridningsreglerna i det ändrade
UCITS-direktivet är i huvudsak desamma som tidigare. Således får en
värdepappersfond inte exponeras mot samma emittent med mer än upp
till 5 procent (respektive 10, 25 eller 35 procent) av fondens tillgångar.
Vidare finns bestämmelsen om vissa obligationer och andra
skuldförbindelser kvar.

204

s. 205 Kontrollera mot PDF

I artikel 22.5 första stycket i UCITS-direktivet anges att ”Vid
beräkningen av den gräns på 40 procent som anges i punkt 2 skall inte de
överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument som anges i
punkterna 3 och 4 beaktas” (se förslagsrutan punkterna 2, 4 och 3).Vi
anser
i
likhet
med
Fondbolagens
Förening,
Svenska
Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen att bestämmelsen
bör genomföras i lagen om investeringsfonder.
Tidigare fick en värdepappersfond inte investera mer än 5 procent av
sina tillgångar i värdepapper med samme utgivare. Nu anges att en
värdepappersfond inte får investera mer än 5 procent av sina tillgångar i
värdepapper eller penningmarknadsinstrument som emitterats av samma
organ (artikel 22.1 i UCITS-direktivet).
För det första bör begreppet penningmarknadsinstrument införas i
lagtexten. Innebörden av detta blir att samtliga innehav med samma
emittent tas med vid beräkningen om en fond håller sig inom de
procentuella begränsningarna. Om det t.ex. ingår såväl aktier i Nordea
som penningmarknadsinstrument utfärdade av samma bank i en
värdepappersfond, måste således dessa olika innehav räknas samman.
För det andra måste lagen anpassas till UCITS-direktivets hänvisning
till att värdepapperen och penningmarknadsinstrumenten utfärdats av
”samma organ”. Denna terminologi är något otydlig. I den engelska
versionen används begreppet ”body”. UCITS-direktivet ger dock en
definition av begreppet som i princip överensstämmer med
koncernbegreppet (se artikel 22.5 tredje stycket i direktivet). Hänvisning
görs nämligen till det s.k. sjunde bolagsdirektivet.90 Med samma organ
skulle därmed menas alla de bolag som ingår i samma grupp för
sammanställd redovisning enligt det direktivet eller i enlighet med
erkända internationella redovisningsregler. Den sistnämnda hänvisningen
har betydelse för investeringar utanför EES. Det sjunde bolagsdirektivet
är genomfört bl.a. i årsredovisningslagen (1995:1554). Koncernföretag
definieras i artikel 1 i sjunde bolagsdirektivet och i 1 kap. 4 §
årsredovisningslagen. Definitionen motsvarar i huvudsak den som
återfinns i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Vi anser att begreppet koncern bör definieras särskilt i lagen om
investeringsfonder. Definitionen bör omfatta definitionen i det sjunde
bolagsdirektivet och erkända internationella redovisningsprinciper. På så
sätt träffas inte bara svenska koncernförhållanden, utan även liknande
förhållanden oavsett vilken marknad en fond är inriktad på.
Den aktuella regeln i UCITS-direktivet innebär således att
begränsningsreglerna träffar fondpapper m.m. utgivna av ett eller flera
bolag i samma koncern. Regeln har införts av försiktighetsskäl. Det är
nödvändigt att en för stor koncentration undviks när en fond utsätts för
kreditrisker (jfr punkten 10 i ingressen till direktivet 2001/108/EG med
ändring av UCITS-direktivet vad gäller fondföretagets investeringar).
Fondbolaget måste följaktligen i fortsättningen t.ex. kontrollera om de
aktier eller andra fondpapper som ingår i en fond har emitterats av bolag
som ingår i en och samma koncern.
90

Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i
fördraget om sammanställd redovisning, EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349),
senast ändrat genom rådets direktiv 2001/65/EG (EGT L 283, 27.10.2001, s. 28, Celex
32001L0065).

205

s. 206 Kontrollera mot PDF

Den nya bestämmelsen träffar placeringar i fondpapper och
penningmarknadsinstrument. Enligt artikel 22.5 fjärde stycket i UCITSdirektivet får medlemsstaterna tillåta placeringar upp till en gräns på
20 procent i överlåtbara värdepapper och penningmarknadsinstrument
inom samma koncern. I direktivtexten anges egentligen ”inom samma
grupp”. I ordet grupp torde dock läggas samma betydelse som koncern,
dvs. en grupp av företag med sammanställd redovisning.

10.5

Indexfonder

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i
aktier eller skuldförbindelser i syfte att efterbilda sammansättningen
av ett visst aktieindex eller index för skuldförbindelser. Om
Finansinspektionen har godkänt ett index för ett sådant ändamål får
avsteg göras från de riskspridningsregler som annars gäller för aktier
och skuldförbindelser, om detta behövs för att spegla indexet.
I indexfonder får ingå aktier eller skuldförbindelser som getts ut av
samma emittent eller av emittenter i en och samma koncern upp till
20 procent av fondens värde.
Om det råder exceptionella marknadsförhållanden på den marknad
som indexet avser får sådana placeringar, efter tillstånd av
Finansinspektionen, uppgå till 35 procent av fondens värde.
Placeringar upp till denna gräns får bara tillåtas i fråga om aktier eller
skuldförbindelser utgivna av en enda emittent eller av emittenter inom
en enda koncern.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: De allmänna begränsningsregler som
gäller för aktier och skuldförbindelser såsom t.ex. obligationer och
statsskuldväxlar har tidigare förhindrat s.k. indexfonder där något enskilt
värdepapper haft för stor vikt i indexet. Som exempel kan tas
Stockholmsbörsens OMX-index per den 1 februari 2002 då Ericsson B
hade en vikt på 17,4 procent och AstraZeneca PLC en vikt på
10,5 procent. Detta index består av 30 aktieslag och omviktas inför varje
handelsdag. Per den 1 januari 2003 hade Ericsson B en vikt på
7,2 procent och AstraZeneca PLC en vikt på 10,2 procent. Den allmänna
begränsningsregeln om högst 10 procent i aktier med samme emittent
som återfinns i artikel 22.2 i UCITS-direktivet förhindrar således för en
värdepappersfond att replikera det indexet. Därtill inryms inte heller alla
de aktier med en vikt över 5 procent inom den stadgade 40procentsgränsen i artikel 22.2 i UCITS-direktivet (både per den 1
februari 2002 och per den 1 januari 2003 gäller detta sex aktieslag i
OMX-indexet som tillsammans har en vikt på ca 50 procent).
I syfte att möjliggöra för indexfonder även i sådana fall tillåter numera
UCITS-direktivet medlemsstaterna att ge särskilt undantag från de
allmänna begränsningsreglerna (artikel 22a).
I indexfonder, dvs. sådana värdepappersfonder som enligt
fondbestämmelserna åsyftar att efterbilda sammansättningen av ett visst
index, får ingå aktier eller skuldförbindelse som getts ut av samma

206

s. 207 Kontrollera mot PDF

emittent eller av emittenter i samma koncern upp till 20 procent av
fondens värde. I artikel 22a används skrivningen ”emitterade av samma
organ”. Begreppet ”organ” bör tolkas likadant i artikel 22a som i
artikel 22 (se avsnitt 10.4.2). Detta lär dock inte få någon större praktisk
betydelse eftersom det nog tillhör ovanligheten att flera koncernbolag
ingår i samma index. Om medel i en indexfond skall placeras i ett index
där ett flertal koncernbolag ingår, får således fondbolaget placera
maximalt 20 procent av fondens värde i sådana koncernbolag.
Fonden skall ”syfta till att efterbilda” sammansättningen av ett visst
index. Detta innebär inte nödvändigtvis att det i fonden måste ingå exakt
de aktier eller räntepapper som omfattas av indexet. Genom andra
åtgärder, t.ex. placeringar i derivatinstrument, kan en motsvarande
sammansättning uppnås. Däremot bör inte Finansinspektionen tillåta
fondbestämmelser för en indexfond där en fond säger sig syfta till att
efterbilda sammansättningen av ett visst index med en del av
fondförmögenheten (t.ex. att 80 procent skall placeras i enlighet med
OMX-index och resterande 20 procent i enskilda aktier). En sådan
kombination skulle kunna medföra risk för ett kringgående av de
grundläggande placeringsreglerna. Däremot skulle man kunna tänka sig
en konstruktion där avsikten är att följa fler än ett index. Det får dock
ankomma på Finansinspektionen att besluta om fondbestämmelserna för
en sådan fond bör tillåtas eller inte.
I vissa fall kan marknadsförhållandena vara sådana att inte ens en
möjlighet att placera upp till 20 procent i ett värdepapper förslår till att
följa ett index. I Finland t.ex. har Nokiaaktien en högre viktning. I
artikel 22a.2 i UCITS-direktivet finns en regel som gör det möjligt för
medlemsstaterna att, om det föreligger ”exceptionella marknadsvillkor”,
tillåta placeringar för indexfonder med upp till 35 procent av fondens
värde i finansiella instrument som getts ut av en emittent eller av en
annan emittent i samma koncern. I en indexfond får i så fall endast ingå
ett sådant innehav.
Lämpligheten av att tillåta indexfonder där ett innehav uppgår till över
en tredjedel av fondens värde kan emellertid ifrågasättas. Sådana
indexfonder skulle möjligtvis kunna tillåtas som specialfonder, där
fondspararna får en särskild fingervisning om att det är fråga om en fond
med hög exponering mot ett enskilt innehav. Bestämmelsen i UCITSdirektivet kan bli föremål för skilda tolkningar i olika medlemsstater och
utländska UCITS-fonder får som bekant säljas här. Efterfrågar svenska
fondsparare sådana indexfonder som har en viktning på upp till
35 procent lär de också vända sig till sådana utländska indexfonder. Om
Finansinspektionen får en möjlighet att godkänna sådana svenska
indexfonder har inspektionen en större möjlighet att i det internationella
samarbetet verka för en enhetlig rättstillämpning inom EES. En
möjlighet att tillåta indexfonder att placera upp till 35 procent av
tillgångarna i aktier eller skuldförbindelser utgivna av samma emittent
eller emittenter inom samma koncern bör därför införas i lagen om
investeringsfonder.
Det är inte alla index som kan användas för indexfonder.
Finansinspektionen bör ges i uppgift att kontrollera och godkänna de
index som en värdepappersfond vill efterbilda. En grundläggande
förutsättning är att indexet är tillräckligt diversifierat. Det är givetvis inte

207

s. 208 Kontrollera mot PDF

fråga om att kräva att alla fondpapper som ingår i ett index har en vikt
som följer de allmänna begränsningsreglerna. Däremot kan fondpapper
med hög viktning ha betydelse om indexet består av ett färre antal
fondpapper. Exempelvis skulle ett index som består av fem fondpapper
med vardera 20 procents vikt kunna anses ha en otillräcklig
diversifiering. På samma sätt bör ett index där ett fondpapper har en vikt
på 35 procent bedömas som tillräckligt diversifierat endast om indexets
sammansättning i övrigt väger upp det dominerande fondpapperet på ett
fullgott sätt.
Vidare skall indexet utgöra en lämplig referens för den marknad det
hänför sig till samt offentliggöras på lämpligt vis. Det bör med andra ord
vara endast välkända och erkända index som kan komma i fråga för
värdepappersfonder (jfr punkten 14 i ingressen till direktivet
2001/108/EG med ändring av UCITS-direktivet vad gäller fondföretags
investeringar). Härigenom underlättas för andelsägare och andra som vill
jämföra olika fonder med varandra. Vilka index som bör anses som
välkända och erkända är emellertid något som kan förändras över tiden
genom att nya index bildas och index som förekommer i dag förlorar sin
betydelse.
De mer generösa placeringsbestämmelserna som medges för
indexfonder innebär emellertid inte någon lättnad i den regel som avser
att begränsa ägandet av en enskild emittent (se avsnitt 10.12).
Följaktligen måste även en indexfond följa t.ex. röstbegränsningsregeln
för aktier.

10.6

Placeringar på konto hos kreditinstitut m.m.

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras på
konton hos svenska kreditinstitut, utländska kreditinstitut med säte
inom EES samt andra utländska kreditinstitut om dessa omfattas av
tillsynsregler som av Finansinspektionen anses motsvara dem som
fastställs i gemenskapslagstiftningen.
Kontot får ha en bindningstid på högst 12 månader men medlen
måste alltid kunna göras tillgängliga för fonden med omedelbar
verkan. I en värdepappersfond får det ingå insättningar i ett och
samma kreditinstitut eller i kreditinstitut som ingår i en och samma
koncern till högst 20 procent av fondens värde.
En värdepappersfond får därutöver ha de likvida medel som behövs
för verksamheten.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det har hittills förutsatts att medel i
värdepappersfonder placeras i finansiella instrument och att fonden
därutöver har andra likvida medel i syfte att underlätta inlösen av andelar
och betalningen av de löpande kostnaderna. En nyhet i det ändrade
UCITS-direktivet är att viss inlåning, eller med andra ord, placering på
konto, hos kreditinstitut likställs med investeringar i finansiella
instrument (artikel 19.1 f i direktivet).
208

s. 209 Kontrollera mot PDF

I dag får en värdepappersfond ha de likvida medel som behövs för
verksamheten (se 18 § femte stycket lagen om värdepappersfonder och
artikel 19.4 i UCITS-direktivet). En förutsättning är att dessa medel
placeras så att de förräntas, antingen genom insättning på bankräkning
eller genom placering i likvida instrument på penningmarknaden och
liknande (prop. 1989/90:153 s. 64). Det finns inte någon gräns för hur
mycket likvida medel en fond högst får ha, men enligt tidigare
förarbetsuttalanden är inte avsikten att en fond skall ha en
likviditetshantering som till omfattning och inriktning kan jämställas
med den vanliga placeringsverksamheten (prop. 1989/90:153 s. 64).
Möjligheten för en värdepappersfond att ha de likvida medel som behövs
för verksamheten bör överföras till lagen om investeringsfonder. Behov
av likvida medel kan uppstå för löpande och särskilda betalningar, vid
försäljning av investeringstillgångar till dess fonden återinvesterat
medlen samt när det är nödvändigt att avvakta med nya placeringar.
Enligt nya regler i UCITS-direktivet får nu medel i
värdepappersfonder, som ett led i fondens placeringsinriktning, dessutom
placeras på konto hos vissa kreditinstitut. Dock får inte mer än
20 procent av fondmedlen placeras i insättningar i samma koncern
(artikel 22.1 och 22.5 tredje stycket).
Någon närmare beskrivning av vad som menas med kreditinstitut
återfinns inte i UCITS-direktivet. Vad som avses med kreditinstitut
framgår dock av artikel 1.1 i direktivet 2000/12/EG om rätten att starta
och driva verksamhet i kreditinstitut. I lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag
definieras
kreditinstitut
som
bank,
kreditmarknadsföretag
och
Svenska
skeppshypotekskassan.
Kreditmarknadsföretag
är,
enligt
lagen
(1992:1610)
om
finansieringsverksamhet, svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening som har fått tillstånd att driva finansieringsverksamhet enligt
lagen. Det saknas skäl att i fondlagstiftningen införa någon särskild
bestämning som avviker från den allmänna.
Placeringar får göras på konto hos kreditinstitutet som har sitt säte
inom EES. En värdepappersfond får även i vissa fall göra placeringar på
konto i kreditinstitut med säte utanför EES. Förutsättningen är dock att
sådana
kreditinstitut
omfattas
av
tillsynsregler
som
av
Finansinspektionen anses motsvara dem som fastställs i
gemenskapslagstiftningen.
Enligt vår mening är det av stor vikt att den här typen av placeringar på
konto är likvida. Någon uppsägningstid för kontot bör därför inte tillåtas.
Direktivtexten tillåter att medlen kan placeras på konton med en
bindningstid på upp till 12 månader, men medlen måste alltid kunna
göras omedelbart tillgängliga för fonden.

10.7

Finansiella derivatinstrument

Värdepappersfonder får i dag handla med olika derivatinstrument endast
i viss begränsad omfattning. Enligt 25 § lagen om värdepappersfonder får
sådan handel endast ske i syfte att effektivisera förvaltningen av fondens
tillgångar eller att skydda fondens tillgångar mot valutakursförluster eller

209

s. 210 Kontrollera mot PDF

andra risker. Med derivatinstrument avses främst optioner och terminer,
men även andra liknande finansiella instrument som grundar sig på en
underliggande finansiell tillgång. Valutaderivat godtas dock uttryckligen.
Däremot omfattas inte derivatinstrument som grundar sig på råvaror eller
liknande tillgångar av regleringen.
Vid införandet av nuvarande fondlagstiftning noterades att optioner
och terminer var relativt nya finansiella instrument på den svenska
marknaden vilka – rätt hanterade – var utmärkta s.k.
riskavläggningsinstrument (se prop. 1989/90:153 s. 35 f.) Uttrycket
effektivisera förvaltningen, som är hämtat från UCITS-direktivet
(artikel 21), ansågs emellertid inte bara omfatta situationer där ett
innehav garderas. Uttrycket ansågs även omfatta åtgärder som syftar till
att öka avkastningen på tillgångarna i en fond. Finansinspektionen har i
sina föreskrifter särskilt reglerat handeln med derivatinstrument (se
kapitel 6 i Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 1997:11] om
värdepappersfonder).

10.7.1

Noterade finansiella derivatinstrument

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i
finansiella derivatinstrument som omsätts på en reglerad marknad, om
de underliggande tillgångarna utgörs av fondpapper och
penningmarknadsinstrument,
finansiella
index,
räntesatser,
växelkurser eller utländska valutor.
I lagen om investeringsfonder införs en särskild definition av
begreppet derivatinstrument.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förutom såvitt
avser förslaget om att införa en definition av begreppet
derivatinstrument.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Sjunde AP-fonden anser dock att svenska värdepappersfonder bör ges
möjlighet att också placera i derivat baserade på finansiella index under
förutsättning att derivaten handlas på en fungerande finansiell marknad.
Enligt UCITS-direktivet tillåts investeringar i derivat med ”finansiella
index” som underliggande tillgång. Flera råvaruderivat torde enligt
Sjunde AP-fondens uppfattning falla in inom begreppet ”finansiella
index”. Den underliggande tillgången är nämligen ett index baserat på
priser på finansiella instrument, råvaruderivat. Indexet är således baserat
på finansiella priser, inte råvarupriser.
Skälen för regeringens förslag: Enligt det ändrade UCITS-direktivet
finns möjlighet att placera i olika finansiella derivatinstrument som ett
led i fondens placeringsinriktning. Det är främst fråga om sådana
finansiella derivatinstrument som handlas på en reglerad marknad
(artikel 19.1 g med hänvisning till artikel 19.1 a−c i direktivet). Med
reglerad marknad avses detsamma som för noterade fondpapper och
penningmarknadsinstrument i avsnitt 10.4.1.
Vilka typer av derivatinstrument som medel i en värdepappersfond får
placeras i bestäms genom en uppräkning i direktivet av de underliggande
tillgångar som kan komma i fråga. En förutsättning för placeringar i

210

s. 211 Kontrollera mot PDF

derivatinstrument är att fondmedlen kan placeras i dessa underliggande
tillgångar utifrån den placeringsinriktning som angetts i
fondbestämmelserna.
I begreppet finansiella derivatinstrument inkluderas enligt artikeltexten
även ”motsvarande kontantavräknade instrument”. Kontantavräkning är
mycket vanligt vid handel med derivat på en derivatbörs. Det innebär att
om den underliggande tillgången är exempelvis en aktie, så kommer
leverans aldrig ske av aktien utan i stället betalas ett kontant belopp
motsvarande skillnaden mellan lösenpriset och marknadspriset.
Av artikel 19.1 g framgår att en UCITS-fond bl.a. kan investera i
finansiella derivatinstrument som har ett finansiellt index som
underliggande tillgång. Någon definition av vad som skall anses som
finansiella index anges dock inte i direktivet. Ett finansiellt index i
UCITS-direktivets mening torde emellertid vara ett index baserat på
sådana finansiella instrument som medel i en värdepappersfond får
placeras i.
Vi delar således inte Sjunde AP-fondens uppfattning att även index
baserade på priser på råvaruderivat bör anses utgöra ett sådant finansiellt
index som avses i artikel 19.1 g i UCITS-direktivet.
I lagen om investeringsfonder bör definieras särskilt att med
derivatinstrument förstås optioner, terminer och swappar samt andra
liknande finansiella instrument.

10.7.2

OTC-derivat

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i
finansiella derivatinstrument som handlas direkt mellan parterna (s.k.
OTC-derivat).
Motparten vid en OTC-affär skall omfattas av tillsyn och tillhöra en
kategori av företag som godkänts som motparter av
Finansinspektionen.
OTC-derivaten skall vara föremål för daglig, tillförlitlig och
kontrollerbar värdering och skall vid varje tidpunkt, på fondbolagets
initiativ, kunna säljas, lösas in eller avslutas genom en utjämnande
transaktion till ett rimligt värde.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av noterade finansiella
derivat får medel i värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet
(artikel 19.1 g) även placeras i s.k. OTC-derivat. Begreppet är en
förkortning av uttrycket over-the-counter och avser sådana
derivatinstrument som handlas direkt mellan parterna och inte på en
reglerad marknad. Att derivatet skall handlas ”direkt mellan parterna”
skall dock inte tas allt för bokstavligt. Oftast genomförs sådana affärer
via en mellanhand på den finansiella marknaden. OTC-derivat kan vara
skräddarsydda för en viss affär, men kan också följa en fastställd
standard.
Medel i en värdepappersfond får, enligt vad som föreskrivs i UCITSdirektivet, placeras i OTC-derivat som uppfyller vissa krav. En

211

s. 212 Kontrollera mot PDF

grundläggande förutsättning är, som för noterade derivatinstrument, att
de
underliggande
tillgångarna
utgörs
av
fondpapper,
penningmarknadsinstrument, finansiella index, räntesatser, växelkurser
eller utländska valutor. En ytterligare förutsättning är att medlen i
värdepappersfonden får placeras i dessa underliggande tillgångar utifrån
den placeringsinriktning som angetts i fondbestämmelserna.
Vidare uppställs krav på en lämplighetsbedömning av motparten,
likviditet och fortlöpande värdering av positionen. Genom dessa krav
begränsas riskerna vid placeringar i OTC-derivat.
Följaktligen fordras att motparten omfattas av tillsyn och tillhör de
kategorier av företag som godkänts av Finansinspektionen. Därvid avses
sådana finansiella företag som fått tillstånd av inspektionen att bedriva
verksamhet i vilken handel med derivatinstrument ingår. Vidare krävs att
OTC-derivaten är föremål för regelbunden, tillförlitlig och verifierbar
värdering. Denna värdering skall enligt direktivet ske från dag till dag,
dvs. det är fråga om en daglig värdering. OTC-derivaten skall vidare vid
varje tidpunkt, på fondbolagets initiativ, kunna säljas, lösas in eller
avslutas genom en utjämnande transaktion till ett rimligt värde.

10.7.3

Riskspridning

Regeringens förslag: Placeringar i finansiella derivatinstrument får
göras endast om fondens exponering mot de underliggande tillgångarna
inte sammanlagt överstiger de gränser som föreskrivs för placeringar i
sådana tillgångar.
En värdepappersfonds totala exponering som hänför sig till
derivatinstrument får inte överskrida fondportföljens totala nettovärde.
Exponeringen skall beräknas med hänsyn till värdet av de underliggande
tillgångarna,
motpartsrisken,
kommande
marknadsrörelser,
derivatinstrumentens återstående löptid och den tid som behövs för att
avsluta positionerna.
Riskexponeringen mot en fonds motpart vid en transaktion med OTCderivat får vidare inte överstiga 10 procent av fondens tillgångar, när
motparten är ett kreditinstitut. I andra fall får denna riskexponering inte
överstiga 5 procent av fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Värdepappersfonder vars medel får
placeras i derivatinstrument är enligt UCITS-direktivet underkastade
flera olika riskspridningsregler. En förutsättning för placeringar i
derivatinstrument är att dessa måste tas med i beräkningen av fondens
totala riskexponering mot en enskild emittent (artikel 21.3 tredje stycket i
UCITS-direktivet). De positioner som uppkommer för en fond genom en
placering i ett derivatinstrument skall således läggas samman med de
direkta innehaven i den underliggande tillgången. Denna regel avser även
de begränsningar som gäller för olika kombinationer av investeringar och
som behandlas närmare i avsnitt 10.8 nedan. Om medel som ingår i en
fond har placerats till 10 procent av fondens värde i t.ex. Volvoaktier, är
det inte tillåtet att placera fondmedel i t.ex. köpoptioner med rätt att köpa

212

s. 213 Kontrollera mot PDF

Volvoaktier. Däremot kan givetvis fondmedel placeras i optioner med
rätt att sälja Volvoaktier. Vid bedömningen om en placering i ett
derivatinstrument faller inom ramarna skall också noteras att det är fråga
om den sammanlagda exponeringarna som hänför sig till instrument som
getts ut av alla emittenter som ingår i en och samma koncern.
Enligt UCITS-direktivet får medlemsstaterna medge undantag från de
allmänna begränsningsreglerna om fonden avser att efterbilda
sammansättningen av ett visst index (avsnitt 10.5). På samma sätt bör
Finansinspektionen kunna tillåta att fondmedlen placeras i
derivatinstrument trots att begränsningsreglerna överskrids, om det är
fråga om indexbaserade derivatinstrument (artikel 21.3 tredje stycket i
UCITS-direktivet). Bestämmelserna om indexfonder i innehåller dock
särskilda krav på det efterbildade indexet (se avsnitt 10.5). Detta index
måste vara tillräckligt diversifierat och utgöra en lämplig referens för den
marknad indexet hänför sig till. Undantagsbestämmelsen för
indexbaserade derivat synes dock inte vara kopplad till bestämmelserna
för indexfonder. Vår bedömning är dock att det inte finns några fördelar
med att ge större möjligheter till användandet av indexbaserade
derivatinstrument än vad som skulle vara möjligt med tillämpning av
bestämmelserna för indexfonder.
Vid sidan av angivna begränsningar måste fondbolaget även
säkerställa att en värdepappersfonds totala exponering som hänför sig till
derivatinstrument inte överskrider fondportföljens totala nettovärde
(artikel 21.3 första stycket i UCITS-direktivet).
Vid beräkningen av exponeringen skall hänsyn tas till det aktuella
värdet av de underliggande tillgångarna, motpartsrisken, kommande
marknadsrörelser, derivatinstrumentens återstående löptid och den tid
som behövs för att avsluta positionerna. Den beskrivna modellen
motsvarar i huvudsak den vedertagna derivatvärderingen som används på
marknaden i syfte att räkna fram det s.k. deltavärdet. Att i denna
uträkning beakta motpartsrisken synes dock avvika från vad som normalt
görs. Om ett fondpapper eller ett penningmarknadsinstrument innefattar
ett derivat, måste även detta beaktas (artikel 21.3 andra och fjärde
styckena i UCITS-direktivet). Det kan t.ex. vara fråga om en option som
är knuten till fondpapperet. Vid värderingen av fondens exponering
måste givetvis en sådan option beaktas.
Riskexponeringen mot en fonds motpart vid en transaktion med OTCderivat får inte överstiga 10 procent av fondens tillgångar, när motparten
är ett kreditinstitut. Vad som avses med kreditinstitut behandlas i
avsnitt 10.6. I andra fall får denna riskexponering inte överstiga 5 procent
av fondens tillgångar (artikel 22.1 andra stycket i UCITS-direktivet).
Frågor om hur de olika riskexponeringarna skall beräknas och hur
reglerna skall tillämpas är relativt detaljerade. De närmare bedömningar
och ställningstaganden som måste göras bör enligt vår mening inte låsas
fast genom bestämmelser i lagstiftningen utan bör lämpligen meddelas
genom föreskrifter.Nu behandlade fråga om beräkning av
exponeringarna hör samman med fondbolagets förfarande för
riskhantering. Kraven på riskhanteringssystem har behandlats i
avsnitt 10.3.
213

s. 214 Kontrollera mot PDF

10.8

Andelar i andra fonder

Enligt nuvarande bestämmelse får i en värdepappersfond upp till
fem procent av fondens värde ingå andelar i andra värdepappersfonder
eller i utländska fondföretag. Denna bestämmelse har förhindrat s.k.
fond-i-fond-lösningar eller fondandelsfonder. De nya bestämmelserna i
UCITS-direktivet förändrar emellertid detta; nu får alla medel i en
värdepappersfond placeras i andelar i andra fonder (artiklarna 19.1 e och
24 i direktivet).
Det finns många fördelar med placeringar i andra fonder. Ett fondbolag
kan på det sättet för hela eller en del av en fonds förmögenhet plocka ut
de fonder och fondförvaltare som fondbolaget anser är bra. Detta kan
rationalisera förvaltningen, men kan också ses som en tjänst gentemot
fondspararna; fondbolaget tar på sig ansvaret att kontrollera och följa upp
andra fonder. Härigenom kan också en god riskspridning uppnås, inte
bara mot olika tillgångsslag, utan också mot olika förvaltare och
marknader. Fondbolaget behöver inte anlita förvaltare eller experter på
främmande marknader, utan kan i stället investera i en fond där. Genom
fondandelsfonder kan också svenska fondsparare få tillgång till fonder
som annars inte finns på den svenska marknaden eller som egentligen
inte är avsedda för det stora flertalet småsparare på grund av krav på en
stor första insättning eller liknande.
Fonder vars medel placeras i andra fonder kan emellertid ge upphov
till en del problem. Allmänt sett är fondandelsfonder dyrare än andra
värdepappersfonder. Andelsägaren betalar ju inte enbart för
förvaltningen av fondandelsfonden, utan indirekt också för förvaltningen
av de underliggande fonderna. Vidare anses fondandelsfonder vara
mindre genomlysta, vilket försvårar såväl tillsyn som andelsägarnas
möjligheter att bedöma fonden och dess utfall. Därutöver finns det risk
för att mindre nogräknade fondbolag kan lockas att kringgå de
placeringsregler som gäller för den egna fonden genom investeringar i
andra fonder med avvikande placeringsinriktning. Sådana förvaltare kan
också frestas till att sinsemellan debitera för höga kostnader som
slutligen kommer att bäras av andelsägarna.
I syfte att motverka de nackdelar som kan finnas med placeringar i
fondandelar ställer UCITS-direktivet upp flera villkor för sådana
placeringar. Värdepappersfonden får bl.a. inte ta allt för stora positioner i
enskilda fonder. Vidare ställs särskilda informationskrav och
avgiftssättningen regleras särskilt.

10.8.1

Fondmedel får placeras i andelar i andra fonder

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får placeras i
svenska värdepappersfonder och utländska fondföretag som följer
UCITS-direktivet samt, under förutsättning att de uppfyller vissa
villkor, svenska specialfonder och andra utländska fondföretag.
Medel i en värdepappersfond får bara placeras i fonder där högst
10 procent av fondmedlen placeras i andra fonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

214

s. 215 Kontrollera mot PDF

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I syfte att behålla ett gott grundskydd
för dem som investerar i värdepappersfonder anges i UCITS-direktivet
som huvudregel att medel i en fond får placeras i andra likvärdiga fonder,
dvs. i andra värdepappersfonder som är underkastade UCITS-direktivets
bestämmelser. På detta sätt kommer riskspridningsregler, bestämmelser
om tillstånd och tillsyn, krav på förvaringsinstitut och information etc. att
gälla även de fonder i vilka medel i en värdepappersfond placeras.
Medel i en värdepappersfond får även placeras i andelar i andra fonder
och fondföretag som inte omfattas av UCITS-direktivets regler. I Europa
finns sådana s.k. oharmoniserade fonder eller fondföretag i de flesta
länder. I Sverige motsvaras de av de nuvarande nationella fonderna, som
här föreslås få beteckningen specialfonder. Därtill kommer givetvis alla
de fonder och fondföretag som är registrerade utanför Europa och EES.
För att medel i en värdepappersfond skall få placeras i dessa
oharmoniserade fonder fordras dock att de uppfyller vissa grundkrav som
liknar dem som återfinns i UCITS-direktivet.
En första förutsättning är att den oharmoniserade fonden företar
kollektiva investeringar i sådana likvida finansiella tillgångar som medel
i en värdepappersfond får placeras i och med kapital från allmänheten.
Fonden måste vidare tillämpa principen om riskspridning och vara öppen
för utträde (se första och andra strecksatsen i artikel 1.2 i UCITSdirektivet). Detta innebär att alla medel i en värdepappersfond inte får
placeras i andelar hos t.ex. tyska eller brittiska fastighetsfonder, i
riskkapitalfonder där andelsägarna inte kan få sina andelar inlösta eller
återköpta eller i fonder som riktar sig till en särskilt angiven krets
investerare.
För det andra måste oharmoniserade fonder som hör hemma i ett land
utanför EES vara auktoriserade under ett regelverk som underställer dem
sådan tillsyn som UCITS-fondens tillsynsmyndighet finner likvärdig med
den inom EES. Samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna måste
dessutom vara godtagbart. Det bör ankomma på Finansinspektionen att
bedöma om de fonder i vilka en värdepappersfonds medel placeras i är
underkastade en godtagbar tillsyn. I dag gör inspektionen en liknande
prövning när ett utländskt fondföretag med säte utanför EES ansöker om
tillstånd att driva verksamhet i Sverige enligt 7 a § lagen om
värdepappersfonder. Finansinspektionen skall då bl.a. bedöma om det
finns en betryggande tillsyn i hemlandet och om det går att etablera ett
tillfredsställande informationsutbyte mellan inspektionen och den
utländska tillsynsmyndigheten (prop. 1992/93:90 s. 69). Grundtanken är
att det vid tillståndsprövningen skall ställas krav som i princip är
likvärdiga med dem som gäller för svenska fondbolag (se vidare i
avsnitt 11.9).
Finansinspektionens bedömning av den tillsyn som utövas över en
utländsk oharmoniserad fond bör vara densamma oavsett om det är fråga
om ett tillståndsärende eller en prövning av en värdepappersfonds
investeringar. I båda fallen blir nämligen de utländska fonderna
tillgängliga för de svenska fondspararna och i båda fallen avser
regleringen att tillgodose andelsägarnas behov av ett grundläggande
skydd.
215

s. 216 Kontrollera mot PDF

En tredje förutsättning är att dessa oharmoniserade fonder är
underkastade regler som ger andelsägarna ett skydd som är likvärdigt
med det som ges andelsägare i en värdepappersfond. UCITS-direktivet
anger särskilt att krav bör ställas på att tillgångarna i den oharmoniserade
fonden hålls avskilda och att reglerna för ut- och inlåning och blankning
är likvärdiga de som återfinns i UCITS-direktivet. Denna bestämmelse
riktar sig mot såväl svenska specialfonder som europeiska
oharmoniserade fonder och utomeuropeiska fonder. Regelverket för
dessa måste alltså i dessa avseenden vara likvärdigt med UCITSdirektivets regler.
För specialfonder kommer detta krav troligtvis inte att utgöra något
problem eftersom grundskyddet för investerare i sådana fonder avses
motsvara det som gäller för värdepappersfonder (se avsnitt 11.2).
Tillgångarna i en specialfond skall t.ex. som för en värdepappersfond
hållas åtskilda från fondförvaltarens tillgångar genom förvaring hos ett
förvaringsinstitut. Däremot kan en specialfonds placeringsbestämmelser
komma att innehålla sådana undantag från vad som gäller för en
värdepappersfond att Finansinspektionen kan finna att förutsättningarna
inte uppfylls.
För det fjärde måste fondens verksamhet redovisas i halvårs- och
årsrapporter på ett sätt som möjliggör bedömning av fonden avseende
tillgångar, ansvarsfrågor, avkastning och händelser under den aktuella
perioden. Även denna regel riktar sig mot alla oharmoniserade fonder
oavsett var i världen de är registrerade.
För det femte får den fond i vilken placeringar görs, i sin tur inte
placera mer än 10 procent av tillgångarna i andra fonder. Denna
bestämmelse avser att förbjuda fondandelsfonder som i sin tur placerar i
andra fondandelsfonder.

10.8.2

Begränsningsregler

Regeringens förslag: Medel i en värdepappersfond får inte placeras
till mer än 20 procent av fondens värde i en och samma fond eller
fondföretag. Medel i en värdepappersfond får vidare inte placeras till
mer än 30 procent av fondens värde i specialfonder och utländska
oharmoniserade fonder och fondföretag.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Som för andra tillgångsslag ställer
UCITS-direktivet upp vissa riskspridningsregler för investeringar i andra
fonder (artikel 24.1 i direktivet). I direktivet anges att medel i en
värdepappersfond inte får placeras till mer än 10 procent av fondens
värde i andelar i en och samma fond. Direktivet möjliggör dock för varje
medlemsstat att höja denna gräns till 20 procent.
De fonder som kan komma i fråga för värdepappersfonders placeringar
skall, som angetts i avsnitt 10.8.1, vara underkastade regler som avser att
tillförsäkra andelsägarna ett grundskydd. Därtill kommer att även dessa
fonder måste tillämpa principen om riskspridning. Mot den bakgrunden
saknas därför skäl att ha alltför stränga riskspridningsregler för

216

s. 217 Kontrollera mot PDF

placeringar i andra fonder. Vi bedömer att det är möjligt att låta medel i
en värdepappersfond placeras med upp till 20 procent av fondens värde i
en och samma fond.
Vidare finns en regel i UCITS-direktivet som ytterligare förstärker
skyddet för andelsägarna; nämligen begränsningen av placeringar i ickeharmoniserade fonder och som innebär att medel i en värdepappersfond
inte får placeras till mer än 30 procent av fondens värde i andelar i
sådana fonder (artikel 24.2 första stycket i direktivet).

10.8.3

Den andra fondens innehav påverkar inte
värdepappersfonden

Regeringens förslag: I en värdepappersfond får ingå andelar i en
annan fond även om den fondens innehav tillsammans med
värdepappersfondens innehav skulle överstiga de allmänna
begränsningsregler som gäller för exponeringar mot en enskild
emittent eller mot denne och emittenter inom samma koncern.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: En fråga som behandlas särskilt i
UCITS-direktivet är om man skall slå ihop en värdepappersfonds
innehav som hänför sig till en enskild emittent med de innehav som en
annan fond, i vars andelar värdepappersfondens medel placeras, har i
samme emittent. Direktivet ger därvid medlemsstaterna rätten att medge
att det sammanlagda värdet av sådana innehav inte behöver rymmas
inom de gränser som anges i artikel 22 (artikel 24.2 andra stycket i
direktivet).
För fondandelsfonder vars medel placeras endast i andra
värdepappersfonder torde det sammanlagda innehavet med automatik
alltid hålla sig inom dessa ramar (med undantag för indexfonder). Men
om möjligheten att placera upp till 30 procent av fondens värde i
oharmoniserade fonder utnyttjas kan dessa gränser komma att
överskridas. Detsamma gäller sådana fonder vars medel placeras i såväl
enskilda värdepapper som i andra fonder. Då kan fondens sammanlagda
innehav av enskilda värdepapper tillsammans med andra fonders innehav
av samma värdepapper komma att överstiga de allmänna
begränsningarna. För en värdepappersfond där t.ex. 10 procent av värdet
har placerats i en enskild aktie skulle det därmed inte vara tillåtet att
placera fondmedlen i andelar i fonder som har ett även så litet innehav av
samma aktie.
Om andra fonders innehav skall beaktas vid bedömningen om en
värdepappersfond håller sig inom ramarna för t.ex. femprocentsregeln,
måste fondförvaltaren vid varje tidpunkt ha uppgifter om den andra
fondens innehav. Sådan information lämnas oftast inte ut förrän i
efterhand och i samband med de periodiska redovisningarna. Vi finner
det därför rimligt att tillåta att medel i värdepappersfonder placeras i
andelar i andra fonder även om det sammanlagda innehavet av ett enskilt
värdepapper därmed skulle gå över de begränsningsregler som annars
217

s. 218 Kontrollera mot PDF

gäller. Det finns emellertid skäl för Finansinspektionen att i sin tillsyn
följa utvecklingen i denna fråga.

10.8.4

Placeringar i andelar i närstående fonder

Regeringens förslag: Om medel i en värdepappersfond placeras i
andelar i andra fonder eller fondföretag som förvaltas av samma
fondbolag eller någon annan fondförvaltare som har samma ledning eller
ägare, får inte fondbolaget ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av
andelarna i den fond eller det fondföretag som fondmedlen har placerats
i.
Det nuvarande kravet på tillstånd av Finansinspektionen för
placeringar i närstående fonder tas bort liksom förbudet mot att ta ut
förvaltningsavgifter om fonden har sådan anknytning till den andra
fonden.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Särskilda problem kan uppstå när ett
fondbolag väljer att placera en värdepappersfonds medel i en annan fond
som fondbolaget eller någon närstående förvaltar. Intressekonflikter kan
uppstå och risk föreligger för uttag av för höga avgifter. I 22 § lagen om
värdepappersfonder anges att sådana närstående andelar får innehas
endast efter tillstånd av Finansinspektionen. I sådana fall får förvaltaren
inte heller ta ut någon avgift för förvärv, förvaltning eller inlösen av
andelarna.
I artikel 24.3 i UCITS-direktivet finns numera inte längre något krav
på tillstånd från tillsynsmyndigheten. Dessutom mildras förbudet mot att
ta ut avgifter. Enligt denna bestämmelse får fondförvaltaren ”inte
debitera några avgifter för teckning eller inlösen” av fondandelarna.
Förbudet mot att ta ut en förvaltningsavgift är således borttaget. I stället
införs ett generellt informationskrav angående förvaltningsavgiften (se
närmare avsnitt 10.8.5).
Dessa nya bestämmelser i UCITS-direktivet riskerar att medföra ett
överuttag av avgifter. Den förvaltningsavgift som tas ut bör reflektera de
kostnader som är förknippade med förvaltningen av fondandelsfonden.
Många gånger är dessa lägre än vid traditionell fondförvaltning, särskilt
om fondandelsfonden placerar endast i närstående fonder. Någon djupare
analys av de fonder som är föremål för placeringar fordras knappast i
sådana fall. De kostnader som uppstår torde närmast vara av
administrativ art. Det är rimligt att förvaltaren av en fondandelsfond får
ta ut avgift för de kostnader som är hänförliga till verksamheten. På så
sätt hamnar kostnaderna på ”rätt” andelsägare. Om förbudet kvarstod
skulle kostnaderna i en fondandelsfond för t.ex. tryckning och utskick av
årsredovisningar bäras av fondbolaget, som i sin tur skulle kompensera
sig genom de avgifter som tas ut i de underliggande fonderna. Det går
emellertid inte att bortse från att risk föreligger för överuttag av avgifter.
Finansinspektionen bör i sin tillsyn vara särskilt uppmärksam på
avgiftssättningen i denna typ av fonder och bör vara noga med att
informationskraven följs.

218

s. 219 Kontrollera mot PDF

10.8.5

Särskild information om förvaltningsavgifterna

Regeringens förslag: För en värdepappersfond vars medel till en
betydande del placeras i andra fonder eller fondföretag skall i
informationsbroschyren, faktabladet och årsberättelsen lämnas särskilda
uppgifter om högsta förvaltningsavgifter
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av förbudet att ta ut vissa
avgifter som redovisats i föregående avsnitt 10.8.4, finns numera i det
förändrade
UCITS-direktivet
en
allmän
regel
om
hur
förvaltningsavgifterna skall redovisas (artikel 24.3 andra stycket).
Regeln skall tillämpas för de fonder vars medel till en betydande del
placeras i andra fonder. UCITS-direktivet anger inte några procentsatser
och det finns en risk för att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna
lägger sig på olika nivåer. Att notera är dock att regeln inte skall
tillämpas endast på fondandelsfonder (dvs. sådana värdepappersfonder
som uteslutande placerar i andra fonder). En rimlig riktgräns torde vara
att den aktuella informationen skall lämnas om placeringar i fondandelar
som överstiger 10 procent av fondens tillgångar.
Om medel i en värdepappersfond således placeras till en betydande del
i andra fonder skall det i informationsbroschyren och faktabladet anges
den högsta avgift för förvaltningen av värdepappersfonden och de fonder
eller fondföretag i vilka placeringar görs. Det framgår inte av
direktivtexten hur denna information skall vara utformad. Klart är att det
är en prognos eller utfästelse för framtiden och inte en uppgift om hur
stora avgifter som har debiterats. En möjlighet är att maximinivån anges i
en procentsats, vilket ansluter till det sätt på vilket förvaltningsavgifter
normalt anges. En annan möjlighet är att maximinivån skall anges i
kronor; i nästa mening i direktivet anges nämligen uttryckligen ”maximal
procentsats”. Det förefaller emellertid inte lämpligt att i lagtexten låsa sig
för en modell utan detta tas lämpligen om hand i föreskrifter av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Fondbolaget skall vidare i sin årsberättelse för fonden uppge en högsta
procentsats för de avgifter som tas ut för förvaltning av
värdepappersfonden och av de fonder och fondföretag i vilka
värdepappersfondens medel placeras.

10.9

Begränsningar för olika kombinerade placeringar

Regeringens förslag: Placeringar av medel i en värdepappersfond
med stöd av 5- och 10-procentsregeln för fondpapper och
penningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut
och exponeringar i OTC-derivat tillsammans mot ett eller flera företag
i samma koncern får inte överstiga 20 procent av fondens värde.
Placeringar av medel i en värdepappersfond i fondpapper och
penningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos kreditinstitut
och exponeringar i derivatinstrument sammantaget mot ett eller flera
219

s. 220 Kontrollera mot PDF

företag i samma koncern får vidare inte överstiga 35 procent av
fondens värde.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Tidigare har redogjorts för de
riskspridningsregler eller begränsningar som gäller placeringar i
fondpapper och penningmarknadsinstrument (avsnitt 10.4.2), placeringar
på konto hos kreditinstitut (avsnitt 10.6), derivatinstrument
(avsnitt 10.7.3) och fondandelar (avsnitt 10.8.2). I och med de utökade
möjligheterna att placera i olika tillgångsslag uppkommer dock risken att
en värdepappersfond vid en kombination av olika placeringar
tillsammans får en högre riskexponering än vad som egentligen avses
enligt respektive begränsningsregler. I syfte att begränsa den
sammanlagda
exponeringen
mot
en
enskild
emittent/kreditinstitut/motpart
anger
UCITS-direktivet
särskilda
begränsningsregler som beaktar placeringar i olika tillgångsslag
(artikel 22.2 andra stycket och artikel 22.5 andra stycket i direktivet).
För det första får placeringar av medel i en värdepappersfond inte
kombineras i fondpapper eller penningmarknadsinstrument som placeras
med stöd av 5- eller 10-procentsregeln, placeringar på konto hos
kreditinstitut och exponeringar från transaktioner med OTC-derivat så att
dessa placeringar tillsammans hos ett eller flera företag i samma koncern
överstiger 20 procent av fondens värde.
För det andra får placeringar av medel i en fond aldrig kombineras i
fondpapper eller penningmarknadsinstrument, placeringar på konto hos
kreditinstitut och exponeringar från transaktioner med derivatinstrument
så att dessa placeringar tillsammans hos en eller flera emittenter i samma
koncern överstiger 35 procent av fondens värde.

10.10

Om belåning och blankning

Regeringens förslag: Förbudet mot s.k. oäkta blankning utökas till att
gälla fondpapper, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument och
fondandelar.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler får ett
fondbolag i fondverksamheten inte ta upp eller bevilja penninglån eller
gå i borgen (13 § lagen om värdepappersfonder). Fondbolaget får
däremot ta kortfristiga lån till ett belopp som motsvarar högst 10 procent
av fondens värde.
Det stadgas uttryckligen i artikel 41.2 i UCITS-direktivet att detta
förbud inte hindrar fondbolag att, för en fonds räkning, förvärva
överlåtbara värdepapper som inte är till fullo betalda. Den bestämmelsen
utvidgas nu till att även omfatta penningmarknadsinstrument och andra
finansiella instrument som fondmedel får placeras i. Regeln infördes för
att undvika missförstånd. När en affär genomförs åtar sig fondbolaget att
för fondens räkning betala de förvärvade fondpapperen vid

220

s. 221 Kontrollera mot PDF

avvecklingstidpunkten. Vid en strikt tolkning av förbudet mot penninglån
skulle även ett sådant åtagande kunna inbegripas. Enligt vår mening är
dock en sådan tolkning emellertid orimlig.
Ett fondbolag får i dag inte använda sig av s.k. oäkta blankning, med
vilket menas att fondbolaget inte får sälja fondpapper som fonden inte
förfogar över (13 § lagen om värdepappersfonder). Däremot är det i
Sverige tillåtet med s.k. äkta blankning. Om fondbolaget för en fonds
räkning lånar in värdepapper, kan dessa också säljas. Förbudet mot
blankning utökas nu i UCITS-direktivet till att avse blankning av
överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument och övriga
finansiella instrument som fondmedel får placeras i. Detta förbud bör
även återfinnas i den svenska fondlagstiftningen.

10.11

Information om fondens placeringsinriktning m.m.

Regeringens förslag: I faktabladet och informationsbroschyren för en
värdepappersfond skall anges
− i vilka tillgångsslag fondmedlen får placeras, och
− om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och i så fall i
vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av
derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil.
I faktabladet och informationsbroschyren samt i övrigt
reklammaterial som rör fonden, skall på framträdande plats, särskilt
anges
– fondens placeringsinriktning, om medel i fonden placeras i andra
tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument eller om
fonden är en indexfond,
− om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens
sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig
av.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Som ett ytterligare skydd för
investerarna i en fond och med hänsyn till de utökade möjligheterna för
placeringen av fondmedel i olika finansiella tillgångar, införs en ny
bestämmelse i UCITS-direktivet som föreskriver viss information om
fondens placeringar, riskprofil och då särskilt om fondmedlen placeras i
derivatinstrument (artikel 24a i UCITS-direktivet). Det är fråga om
information som skall tas in i fondens faktablad och
informationsbroschyr. Vidare skall det i faktabladet och
informationsbroschyren samt i övrigt reklammaterial som rör en
värdepappersfond,
på
framträdande
plats,
anges
fondens
placeringsinriktning, om fondmedlen placeras huvudsakligen i andra
tillgångar än fondpapper och penningmarknadsinstrument. Det kan t.ex.
vara fråga om derivatfonder och fondandelsfonder. Vidare skall sådan
uppgift lämnas för indexfonder.
På samma sätt skall i faktabladet, informationsbroschyren och i övrigt
reklammaterial som rör en värdepappersfond, på framträdande plats,
anges om fondens värde kan variera kraftigt på grund av dess

221

s. 222 Kontrollera mot PDF

sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig
av.
Fondbolaget skall vidare enligt direktivet, på begäran av en
investerare, tillhandahålla kompletterande information om de kvantitativa
gränser som gäller för fondens riskhantering, de metoder som har valts
för att hantera riskerna såväl som den senaste risk- och
avkastningsutvecklingen för de viktigaste kategorierna av instrument.

10.12

Begränsningar mot en enskild emittent

Regeringens förslag: En värdepappersfonds möjligheter att förvärva en
alltför stor del av de finansiella instrument som getts ut av en enskild
emittent begränsas. För en värdepappersfond gäller följande högsta
gränser för innehav av instrument i fonden
1. för aktier utan rösträtt, 10 procent av sådana aktier som en enskild
emittent gett ut,
2. för obligationer och andra skuldförbindelser, 10 procent av de
instrument som emitterats av en och samma emittent, om de inte är
utgivna eller garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller
kommunal myndighet i ett land inom EES eller av något allmänt
internationellt organ i vilket ett eller flera länder inom EES är
medlemmar,
3. för penningmarknadsinstrument, 10 procent av de instrument som
emitterats av en och samma emittent, om de inte är utgivna eller
garanterade av en stat, av en kommun eller en statlig eller kommunal
myndighet i ett land inom EES eller av något allmänt internationellt
organ i vilket ett eller flera länder inom EES är medlemmar, samt
4. för andelar i andra fonder eller fondföretag, 25 procent av andelarna
i fonden eller det fondföretaget.
Ett fondbolag får inte för en värdepappersfonds räkning förvärva aktier
med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett
väsentligt inflytande över ledningen hos ett aktiebolag. Om ett fondbolag
förvaltar flera värdepappersfonder eller specialfonder gäller restriktionen
det sammanlagda aktieinnehavet i fonderna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen
har dock även föreslagit att fondbolaget i sina fondbestämmelser skall
redovisa hur bolaget avser att agera i ägarfrågor.
Remissinstanserna: Sjunde AP-fonden, Konkurrensverket och
Landsorganisationen i Sverige (LO) tillstyrker utredningens förslag.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen välkomnar förslaget till ändring av den s.k.
femprocentsregeln. Föreningarna invänder dock mot förslaget att
fondbolagen i fondbestämmelserna skall redovisa hur de avser att agera i
ägarfrågor. Enligt föreningarnas uppfattning synes det inte vara praktiskt
möjligt för fondbolagen att i fondbestämmelserna redovisa hur de avser
att agera i ägarfrågor, bl.a. med hänsyn till att varje ändring av
fondbestämmelserna måste godkännas av Finansinspektionen. Om en
sådan redovisning skall ske bör det enligt föreningarnas mening endast
krävas att bolaget i generella termer slår fast t.ex. huruvida bolaget avser

222

s. 223 Kontrollera mot PDF

att vara aktivt i ägarfrågor. Sveriges Aktiesparares Riksförbund
välkomnar den utökade uppräkningen av vad som skall redovisas i
fondbestämmelserna, särskilt då att fondbolagen uttryckligen skall ange
hur de avser att agera i ägarfrågor. För att ytterligare säkerställa att
fondbolagen verkligen tar ett aktivt ägaransvar, anser Aktiespararna att
det i lagen närmare bör anges att som en följd av fondbolagens
ägaransvar i marknadsnoterade bolag krävs att de aktivt medverkar vid
tillsättande av styrelse, aktivt bevakar och röstar på bolagsstämmor, samt
att de till andelsägarna rapporterar fondbolagets ställningstaganden i
viktiga ägarfrågor. Som en ytterligare följd av värdepappersfondernas
skyldighet att ta ett aktivt ägaransvar anser Aktiespararna att det även bör
föreskrivas att värdepappersfonder som huvudregel inte bör låna ut
värdepapper, själva blanka, eller genomföra andra kortsiktiga affärer.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 25 i UCITS-direktivet finns
bestämmelser som tar sikte på att begränsa fonders innehav av
värdepapper m.m. som getts ut av en enskild emittent. För aktier med
rösträtt finns t.ex. en röstbegränsningsregel som syftar till att motverka
att en fond får ett väsentligt inflytande över ledningen hos en emittent.
För andra finansiella instrument gäller uttryckliga gränser för hur stor
andel av de instrument som en emittent gett ut som en värdepappersfond
får förvärva.
För placeringar i andelar i andra fonder gällde tidigare att en
värdepappersfond inte fick förvärva mer än 10 procent av andelarna i en
annan fond. Den gränsen höjs nu till 25 procent (artikel 25.2 i UCITSdirektivet). För placeringar i penningmarknadsinstrument gäller nu att en
värdepappersfond inte får förvärva mer än 10 procent av de
penningmarknadsinstrument som emitterats av en och samma emittent.
Det bör härvid anmärkas att någon hänvisning till koncernförhållanden
inte görs i artikel 25 (jfr avsnitt 10.4.2). Undantag görs avseende
obligationer och andra skuldförbindelser, för instrument som är utfärdade
eller garanterade av en stat, en kommun eller en statlig eller kommunal
myndighet i ett land inom EES eller av något allmänt internationellt
organ i vilket ett eller flera länder inom EES är medlemmar
(artikel 25.3 a−c). I dessa fall gäller således de allmänna bestämmelserna
för riskspridning som behandlats i avsnitt 10.4.
Vid tidpunkten för förvärvet kan det vara omöjligt för fondbolaget att
beräkna om en placering håller sig inom de angivna gränserna. I UCITSdirektivet finns en regel som ger undantag från begränsningarna i sådana
fall, dvs. om det vid förvärvstillfället inte går att beräkna bruttomängden
av skuldförbindelserna eller penningmarknadsinstrumenten eller
nettomängden av de fondpapper som är föremål för emission
(artikel 25.2). Den bestämmelsen synes inte ha införts i svensk rätt, men
kan ha praktisk betydelse, varför den nu bör bli införd.
I likhet med vad som gäller för andra finansiella instrument finns en
bestämmelse i UCITS-direktivet som förhindrar att en värdepappersfond
förvärvar alltför stor andel av de aktier med rösträtt ett bolag emitterat. I
direktivtexten beskrivs förbudet på så sätt att en fond inte får förvärva
aktier med sådan rösträtt som skulle göra det möjligt för bolaget att utöva
ett väsentligt inflytande över ledningen hos en emittent (artikel 25.1).
I den svenska fondlagstiftningen har en motsvarande bestämmelse
funnits sedan 1974 års aktiefondslag. Den svenska bestämmelsen skiljer

223

s. 224 Kontrollera mot PDF

sig dock från UCITS-direktivets genom att inte hänvisa till ett väsentligt
inflytande, utan i stället ange en procentuell gräns om maximalt
5 procent av röstvärdet för samtliga av en emittents utfärdade aktier (i
fortsättningen femprocentsregeln).
Den svenska regeln har varit föremål för omfattande diskussion i
tidigare förarbeten och har vid upprepade tillfällen kritiserats bl.a. för att
gå längre än vad UCITS-direktivet gör. Fondbolagens Förening har t.ex. i
en skrivelse ingiven till utredningen, uttryckt sitt önskemål att
femprocentsregeln skall ändras mot bakgrund av de förändringar som
genomförts för försäkringsbolagen.
När paragrafen infördes i svensk rätt genom 1974 års aktiefondslag
uttalades, att en begränsningsregel om 5 procent borde införas för att
hindra en från samhällssynpunkt mindre önskvärd maktkoncentration
inom näringslivet (prop. 1974:128 s. 123). Vidare anfördes att en sådan
regel också kunde bidra till riskfördelningen inom fonden (prop.
1974:128 s. 124). Vid införandet av 1991 års lag om värdepappersfonder
behölls gränsen i syfte att begränsa en fonds möjligheter att skaffa sig
kontroll över ett enskilt företag. Flera remissinstanser kritiserade dock
femprocentsregeln eftersom den ansågs vara väsentligt strängare än vad
UCITS-direktivet ger uttryck för (se prop. 1989/90:153 s. 67).
I Storbritannien gäller för Securities funds att en fond inte får inneha
mer än 10 procent av de aktier som har full rösträtt eller begränsad
rösträtt i ett bolag. Även i Tyskland tillämpas en 10-procentsregel. I
Danmark finns en bestämmelse som ger en investeringsforening rätt att
äga upp till 15 procent av aktierna i ett aktiebolag, dock att
investeringsforeningen inte får äga aktier i ett enkelt aktieselskab i sådan
omfattning att investeringsforeningen får möjlighet att utöva ett
betydande inflytande över aktiebolaget. I Finland stadgas att en
placeringsfond får investera i aktier i ett och samma aktiebolag högst till
ett belopp som motsvarar en tiondel av bolagets aktiekapital och en
tjugondel av det röstetal som samtliga aktier medför. I Norge ändrade
man nyligen sin röstbegränsningsregel från 5 till 10 procent med
hänvisning till att den högre gränsen i tillräcklig grad tillvaratar de
begränsningar som fordras enligt EES-avtalet.
Regeln i UCITS-direktivet är från 1985 och grundar sig, i likhet med
femprocentsregeln i 1974 års aktiefondslag, bl.a. på tidigare riktlinjer
från OECD. I direktivet valde man emellertid att inte ange någon
procentsats utan hänvisade som nämnts till ett väsentligt inflytande. Den
praxis som utvecklats i de olika medlemsstaterna syntes inte kunna
sammanfattas på ett bättre sätt, även om artikeltexten gav uttryck för
förhoppningen om en framtida samordning (artikel 25.1 andra stycket i
UCITS-direktivet). Bestämmelsen synes emellertid ha tillkommit främst
som ett komplement till de övriga riskspridningsreglerna och mindre för
att förhindra en oönskad maktkoncentration. Tanken var den att en fond
skulle få en olycklig riskexponering om den, väl inom de allmänna
begränsningsreglerna, ägde ett mindre aktiebolag till 100 procent. Denna
exponering skulle inte ligga i andelsägarnas intresse (se Towards a
European Market for the Undertakings for Collective Investment in
Transferable Securities. Commentary on the provisions of Council
Directive 85/611/EEC of 20 December 1985. Commission of the
European Communities s. 59 ff.).

224

s. 225 Kontrollera mot PDF

Femprocentsregeln kan således sammanfattas ha två syften, dels att
verka maktbegränsande, dels att skapa en god riskspridning.
Det har dock hävdats att regeln styr investeringar mot större företag.
Sådana tankegångar luftades redan i förarbetena till 1974 års
aktiefondslag. Det fanns en risk, ansåg man, att bestämmelsen kunde
försvåra möjligheterna för en fond att genom aktieförvärv delta i mindre
och medelstora företags finansiering. Den åsikten fick emellertid inte
gehör hos lagstiftaren (prop. 1974:128 s. 124) eftersom ”[m]öjligheterna
att genom aktiefondsverksamhet bidra till finansieringen av mindre
företag torde i praktiken komma att bli begränsade, eftersom normalt
endast börsnoterade aktier kommer att ingå i aktiefonder”.
Det svaret har emellertid mindre bärkraft i dag, när aktier i mindre och
medelstora företag kan noteras t.ex. på Stockholmsbörsen AB:s O-lista
eller på någon annan svensk börs eller marknadsplats.
Att femprocentsregeln motverkar placeringar i mindre och medelstora
företag är en tankegång som framförs även i dag. Resonemanget bygger
på ekonomiska överväganden och beteenden som kan ge olyckliga
effekter. Detta gäller särskilt stora fonder. Femprocentsregeln gör att
varje placering i ett litet företag kan motsvara endast en mycket liten
andel av fondens värde. Detta medför att det krävs ett stort antal olika
aktieslag innan portföljen är fullinvesterad, om fondmedlen endast
placeras i småbolag. Om fondmedlen i stället placeras i aktier i stora
företag räcker det med placeringar i ett mindre antal företag. Detta skulle
medföra stordriftsfördelar som i sin tur ger drivkrafter i riktning mot
fonder där medlen endast placeras i stora företag. Effekten skulle med
detta resonemang bli att de större företagen får en högre värdering på
grund av fondernas intresse. Konsekvensen av detta skulle i sin tur vara
att de övervärderade företagen får incitament att med egna aktier som
betalning förvärva relativt undervärderade företag. Detta bidrar till att
öka koncentrationen inom ekonomin. En lösning skulle då kunna vara att
luckra upp femprocentsregeln.
Inom försäkringsområdet har en liknande begränsningsregel funnits.
Försäkringsbolag hade tidigare inte tillåtelse att äga aktier motsvarande
mer än 5 procent av rösterna i ett aktiebolag. Regeln togs bort i den
svenska lagstiftningen efter det att EG-domstolen konstaterat att den
stred mot EG:s försäkringsdirektiv avseende försäkringsföretagens
investeringar av s.k. fria medel (se prop. 1998/99:142 s. 29). En
femprocentsregel som bara avsåg de medel som omfattas av
försäkringsbolagens placeringsregler (skuldtäckningsmedel) ansågs inte
ha någon effekt och därför inte heller lämplig att införa. Någon ny
begränsning har således inte angetts; de allmänna principerna om
finansiell stabilitet och andra placeringsregler som finns på
försäkringsområdet anses vara tillräckliga. I de principerna ingår t.ex. att
bolagen måste ha tillräcklig likviditet. Det konstaterades också i
förarbetena till lagändringen att regeringens förslag också underlättar
riskkapitalförsörjningen eftersom möjligheten att investera i små och
medelstora tillväxtföretag förbättras.
Regler som begränsar inflytande finns för AP-fonderna. Första–Fjärde
AP-fonderna får äga högst 10 procent av rösterna i ett enskilt börsnoterat
bolag. I onoterade riskkapitalbolag får de däremot äga högst 30 procent.
Sjätte AP-fonden har en annan placeringsinriktning som innebär att den

225

s. 226 Kontrollera mot PDF

är mer fokuserad på små och medelstora företag. Sjätte AP-fonden får
äga upp till 30 procent av kapitalet och/eller rösterna i ett enskilt företag.
Det finns således goda skäl att överväga en ändring av
femprocentsregeln, med beaktande av en direktivkonform reglering och
med hänsyn till andra europeiska länders motsvarande bestämmelser. Det
är förenligt med fondernas inriktning på förvaltning av kapital och det
allmänna kravet på riskspridning att begränsa fondernas innehav i
enskilda företag. Däremot är det tveksamt att ange en specifik gräns för
när ägandet kan anses vara för stort. En sådan reglering är godtycklig
eftersom den inte tar hänsyn till hur ägarstrukturen ser ut i det enskilda
företaget. Även ägarandelar under 5 procent kan ge upphov till ett
ägarengagemang beroende på hur ägarstrukturen ser ut i företaget. I
stället bör de allmänna principerna bakom regeln och UCITS-direktivets
allmänna bestämmelse vara tillräckliga för att begränsa fondernas
inflytande i olika företag. Finansinspektionen har – liksom på
försäkringssidan – också möjlighet att ingripa om fonderna inte agerar
sunt i dessa frågor. Ett riktmärke för tillämpningen av regeln bör vara
den gräns på 10 procent som synes utvecklas till europeisk standard.
Hänsyn måste naturligtvis även tas till ägarstrukturen i det enskilda
företaget. Den nu diskuterade begränsningsregeln omfattar alla de aktier
som ingår i de fonder som förvaltas av samma fondbolag. Denna
bestämmelse kan kritiseras från olika håll. Från ena hållet kan hävdas att
regeln i onödan inskränker möjligheterna att placera fondmedel i aktier
och att riskspridningen måste bedömas för varje fond för sig. Från det
andra hållet kan påpekas att maktbegränsningen blir urvattnad eftersom
intressenter kan bilda flera olika fondbolag och på så sätt kringgå regeln.
UCITS-direktivet ger emellertid inget utrymme att avvika från att
begränsningsregler skall avse de sammanlagda innehaven i de fonder
som ett fondbolag förvaltar. Riskspridning uppnås i varje fond och har
inget direkt samband med innehavet i fondbolagets eller i koncernens, i
vilken fondbolaget ingår, övriga förvaltade fonder. Möjligheten att på
detta sätt begränsa koncerners (indirekta) makt är också att gå för långt.
Varje fondbolag inom en koncern är en självständig juridisk person och
ansvarar för att bestämmelserna i fondlagstiftningen följs. Det är således
på fondbolaget ansvaret skall läggas t.ex. om andelsägarnas intressen inte
tas tillvara.
Det är viktigt att fondandelsägarna får information om hur fondbolaget
använder den rösträtt m.m. som följer med de aktier som ingår i fonden.
Fondbolagens Förening rekommenderar t.ex. att fondbolagen skall ta sitt
ägaransvar och redovisa sin ägarpolicy till andelsägarna (se Fondbolagen
och ägarfrågor, rekommendation för fondbolagens ägarutövande, antagen
av Fondbolagens Förenings styrelse 2002-02-13). Enligt föreningens
rekommendationer bör fondbolagen redovisa sin ägarpolicy i
informationsbroschyren, årsrapporter och hemsidor. Utredningen har
föreslagit att fondbolagen skall redovisa hur de avser att agera i
ägarfrågor även i fondbestämmelserna. Hur fondbolaget agerar i
ägarfrågor kan enligt utredningen delvis jämföras med de ramar inom
vilka fondbolaget placerar fondens medel.
Av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen framfört invändningar mot förslaget.

226

s. 227 Kontrollera mot PDF

Vi anser i likhet med utredningen att det är av stor vikt att
fondandelsägarna får information om hur fondbolaget använder den
rösträtt m.m. som följer med de aktier som ingår fonden. Vi har
emellertid för avsikt att ta upp frågor om hur andelsägarnas intresse
närmare skall tillgodoses vid behandlingen av utredningens
slutbetänkande. Vi ser därför inte anledning att nu ta ställning till om det
i fondbestämmelserna bör redovisas hur fondbolaget avser att agera i
ägarfrågor. Vi utgår dock från att fondbolagen följer de
rekommendationer om ägarutövande som har antagits av Fondbolagens
Förenings styrelse.
Aktiespararnas Riksförbund har framfört att det som en ytterligare
följd av värdepappersfondernas skyldighet att ta ett aktivt ägaransvar bör
föreskrivas att värdepappersfonder som huvudregel inte bör låna ut
värdepapper, själva blanka, eller genomföra andra kortsiktiga affärer. När
ett fondbolag agerar i ägarfrågor skall det − i likhet med vad som gäller
när bolaget agerar i övriga frågor som rör förvaltningen av en
värdepappersfond − handla uteslutande i fondandelsägarnas
gemensamma intresse. Därtill kommer att fondbolaget skall agera i
enlighet med de sundhets- och uppföranderegler som föreslås i
avsnitt 7.7). I fondbestämmelserna skall anges grunden för fondens
placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen. Vi finner inte att
det därutöver bör införas några sådana särskilda bestämmelser för
fondbolagens agerande av det slag som Aktiespararnas Riksförbund
föreslagit. Frågan kan dock komma att beröras ytterligare i samband med
behandlingen av utredningens slutbetänkande.

10.13

Ansvaret för förpliktelser i samband med placeringen
av tillgångarna i fonden

Regeringens förslag: Fondbolaget får använda tillgångarna i en
investeringsfond för att fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i
förvaltningen av fonden och för att ställa säkerhet för fullgörandet av
sådana förpliktelser.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en regel om att
investeringsfonder inte kan ikläda sig skyldigheter i större utsträckning
än vad som framgår av lagen om investeringsfonder.
Remissinstanserna:
Fondbolagens
Förening,
Svenska
Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser att det bör
klargöras att ett fondbolag får pantförskriva en fonds tillgångar även för
sådana förpliktelser som kan uppkomma i förhållande till
förvaringsinstitut
vid
avvecklingen
av
fondens
värdepapperstransaktioner. Föreningarna anser också att det är angeläget
med ett klarläggande från lagstiftarens sida i fråga om förvaringsinstituts
ansvar för förpliktelser som ett fondbolag ingått för en fond, på så sätt att
det bör slås fast att förvaringsinstitutens ansvar inte kan gå utöver
fondförmögenheten i dessa fall. Juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet ställer sig bakom utredningens förslag såsom det
angetts, men anser att det vore lämpligt med en mera utförlig analys och
227

s. 228 Kontrollera mot PDF

bearbetning
av
fondkonstruktionen
som
sådan.
Juridiska
fakultetsnämnden anser även att motiveringen till varför förslaget
avviker från den civilrättsliga regleringen av panthavares rättigheter i
allmänhet inte är tillräckligt underbyggd. Sveriges Advokatsamfund anser
att fondbolagens skyldigheter vad gäller förpliktelser som ingåtts för en
fonds räkning bör tydliggöras samt att skyldigheterna bör framgå av
lagtexten. Utredningen har exempelvis inte behandlat frågan om
eventuella möjligheter till utmätning eller annan verkställighet hos
fondbolaget för förpliktelser som ingåtts för en fonds räkning.
Advokatsamfundet anser vidare att utmätningsförbudet kan sättas i fråga.
Skälen för regeringens förslag: Allt sedan 1974 års aktiefondslag
gäller att en fond inte är en juridisk person även om den i vissa fall kan
sägas ha ett eget gäldansvar. Detta innebär att fonden inte kan förvärva
rättigheter eller ta på sig skyldigheter. Fonden kan inte heller föra talan
inför domstol eller någon annan myndighet. Den nu gällande
bestämmelsen återfinns i 8 § lagen om värdepappersfonder.
Den egendom som ingår i en värdepappersfond får inte utmätas. Att
fonden skulle vara fri från utmätning var ett kontroversiellt förslag, men
genomfördes med hänvisning till att fondverksamheten stod under tillsyn
och till att det av ”verksamhetens art följer att andra än normala
kortfristiga skulder i allmänhet inte uppkommer i någon större
utsträckning” (prop. 1974:128 s. 111). Regelverket gav därför enligt
motiven en möjlighet till skydd inte bara för andelsägarna utan även för
eventuella borgenärer med fordringsanspråk som avser egendom i
fonden. Eftersom fonden inte är något självständigt rättssubjekt kan den
inte heller försättas i konkurs. Enligt 13 § första stycket lagen om
värdepappersfonder får ett fondbolag inte för en fond ta upp (eller
bevilja) penninglån eller gå i borgen. Enligt andra stycket får dock
fondbolaget i fondverksamheten ta kortfristiga lån till ett belopp som
motsvarar 10 procent av fondens värde.
Dessa bestämmelser ger en konstruktion där fonden egentligen inte är
någonting annat än en förmögenhetsmassa. Äganderätten till
förmögenheten tillkommer andelsägarna. Dessa svarar emellertid inte för
förpliktelser som avser fonden. Avsikten var, enligt tidigare
motivuttalanden, att säkerställa att fondförmögenheten var fristående från
det förvaltande bolagets förmögenhet. Samtidigt ville lagstiftaren inte
göra fonden till ett självständigt rättssubjekt. Det var därför nödvändigt
att klarlägga fondens ställning i fråga om bl.a. fondtillgångarnas
avgränsning samt förhållandet till fondbolaget och till tredje man.
Den valda konstruktionen bygger således på att fonden eller rättare
sagt de tillgångar som är hänförliga till en fond inte får tas i anspråk för
fondandelsägarnas eller fondbolagets skulder. Fondandelsägarnas
borgenärer har emellertid möjlighet att ta i anspråk fondandelarna.
Fondbolagets fordringsägare kan inte begära betalning med fondens
medel.
Rättsläget beträffande frågan om vem som ansvarar för fondanknutna
förpliktelser måste mot denna bakgrund betecknas som oklart. Frågan är
principiellt viktig, även om det tidigare, såsom det framgått av ovan
citerade motivuttalanden, inte synes ha varit av så stor praktisk betydelse.
I dag har dock frågan en större praktisk aktualitet. I många fall
228

s. 229 Kontrollera mot PDF

uppkommer ett behov av att bedöma om fondens tillgångar kan tas i
anspråk för en ingången förpliktelse.
Ett första exempel återfinns, som ovan nämnts, i 13 § andra stycket
lagen om värdepappersfonder. Fondbolaget får i fondverksamheten ta
kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens
värde. Ett andra exempel är bestämmelsen i 25 § lagen om
värdepappersfonder.
Fondbolaget
får
enligt
den,
för
en
värdepappersfond, handla med optioner och terminer. Genom t.ex. en
termin tar man på sig en viss förpliktelse. Sådana affärer liksom andra
affärer med derivatinstrument fordrar vanligtvis också att säkerhet ställs,
vilket dessutom förutses i Finansinspektionens föreskrifter. I tidigare
motivuttalanden angavs också att fondbolaget bör ha möjlighet att
använda den egendom som ingår i fonden för att ställa sådan säkerhet
som vanligtvis krävs vid options- och terminsaffärer.
Ett tredje exempel är att ett fondbolag tillåts att för en
värdepappersfonds räkning utföra blankningsaffärer, där värdepapper
lånas in och därefter säljs. Detta förutsätter således att fonden (eller
fondbolaget för fondens räkning) kan låna värdepapper av någon.
Därmed uppstår förstås en förpliktelse att lämna tillbaka värdepapperen.
I enlighet med de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet utökas
möjligheterna att handla med derivatinstrument (se avsnitt 10.7). Detta
gör att det finns ytterligare anledning att försöka bringa klarhet i frågan
om vem som ansvarar för de förpliktelser som uppstår i samband med att
en fonds tillgångar placeras.
Fondbolaget är skyldigt att infria förpliktelser som ingåtts för en fonds
räkning med medel ur den fonden så långt dessa räcker till. Ett fondbolag
som underlåter att infria en klar och rättsligt oomtvistad skuld riskerar i
slutändan att få sitt tillstånd återkallat. Om tillståndet återkallas övertas
ansvaret för fonden av fondens förvaringsinstitut som i stället bör
uppfylla förpliktelserna med medel ur fonden. Med den ordningen ges
fondens borgenärer ett skydd och garantier för betalning, dock att det kan
uppstå fördröjningar med fullgörandet.
En särskild fråga som har uppmärksammats är om fondbolaget kan
pantsätta eller på annat sätt ställa egendom som ingår i en
värdepappersfond till säkerhet för förpliktelser som rör fonden. Ett
sådant säkerställande kan göras t.ex. genom säkerhetsöverlåtelse eller
s.k. transfer of title varigenom äganderätten till egendomen övergår till
fondens motpart. Säkerställanden åtföljs normalt av en rätt för
innehavaren att realisera tillgångarna om betalning inte erläggs. På sina
håll ifrågasätts giltigheten av pantavtal m.m. avseende fondtillgångar.
Mot bakgrund av tidigare förarbetsuttalanden och behovet av att ställa
säkerhet vid handel med derivatinstrument förekommer det dock i
praktiken att egendom i en fond ställs som säkerhet. Det kan därför
finnas skäl att lösa osäkerheten kring pantsättning eller annat
säkerställande i lagstiftningen. Detta torde kunna åstadkommas utan att
fondens rättsliga karaktär för den skull behöver förändras. Det bedöms
inte lämpligt att ge fonden status som ett självständigt rättssubjekt i den
nuvarande kontraktsrättsliga formen. Vilka former av juridiska personer
som erkänns i svensk rätt anses vara fast och det fordras starka skäl att
införa en ny rättsfigur. Vi ser inte heller skäl att ta bort
utmätningsförbudet. Konsekvenserna av en sådan åtgärd skulle vara

229

s. 230 Kontrollera mot PDF

svåra att överblicka. Samtidigt bör ett fullgott borgenärsskydd kunna
uppnås även med ett utmätningsförbud, eftersom detta inte hindrar t.ex.
en realisation av pant.
Enligt vår mening bör det införas en uttrycklig bestämmelse som ger
fondbolaget rätt att använda tillgångarna i en investeringsfond för att
fullgöra förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av fonden.
Detta bör medföra en större tydlighet för fondens motparter. Motparten
kan dock inte begära utmätning. Den normala gången torde i stället bli att
fondbolaget skall tillse att en rättsligt klar fordran på en fond skall
betalas med fondens medel och om så inte sker bör Finansinspektionen
vidta åtgärder.
I den nya lagen bör också tas in en uttrycklig bestämmelse för att
klargöra att det är möjligt för fondbolaget att ställa säkerhet för
fullgörandet av förpliktelser som ingåtts som ett led i förvaltningen av
fonden. Möjligheten till sådana säkerställanden begränsas således till att
gälla endast de fall då fondbolaget har rätt att använda tillgångarna i
fonden för att fullgöra förpliktelser. Giltigheten av säkerställandet beror
därmed på om fondbolaget hållit sig inom den legala behörigheten.
Möjligheten till säkerställande omfattar även sådana förpliktelser som
har
uppkommit
i
samband
med
avvecklingen
av
värdepapperstransaktioner, förutsatt att förpliktelserna har ingåtts för
fondens räkning.
Om ett fondbolag ställer fondens tillgångar till säkerhet skall detta
givetvis göras på affärsmässiga grunder. Det får inte förekomma att
fondbolaget t.ex. pantsätter en större del av fondförmögenheten än vad
som är nödvändigt för att säkerställa förpliktelserna. Som vägledning
finns här, som i all annan fondverksamhet, att fondbolaget skall agera i
fondandelsägarnas gemensamma intresse. Om så inte sker skall
Finansinspektionen ingripa.
Den praktiska betydelsen av ett säkerställande begränsas av
utmätningsförbudet. En av fördelarna med t.ex. en pantsättning är att
panthavaren får förmånsrätt vid en eventuell utmätning. Den fördelen
kan inte upprätthållas här. Om panthavaren däremot i pantavtalet har
förhandlat sig fram till en rätt att få realisera panten vid ett fallissemang
uppnås ändå ett gott borgenärsskydd. Av 37 § lagen (1915:218) om avtal
och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen)
framgår att s.k. förfallopanter är förbjudna i Sverige. Detta innebär att
förbehåll att pant skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars
fullgörande panten ställs inte rätteligen fullgörs, är utan verkan. När en
pant realiseras måste således en avräkning göras och eventuellt överskott
skall då tillkomma fonden.

230

s. 231 Kontrollera mot PDF

11

Specialfonder

11.1

Bakgrund

Nationella fonder används som en samlande benämning för de fonder
enligt lagen om värdepappersfonder som på något sätt avviker från
UCITS-direktivets bestämmelser. De nuvarande reglerna för dessa
fonder redovisas i avsnitten 4.3.4 och 4.3.5. Dessa bestämmelser är
förhållandevis knapphändiga och det är oklart hur en nationell fond får se
ut.
Regler för fonder som avviker från UCITS-direktivet återfinns i de
flesta europeiska länder. Hur man valt att reglera dessa oharmoniserade
fonder och vad som tillåts varierar dock från land till land. Gemensamma
nämnare är dock behovet av andra fonder än UCITS-fonder som är
underkastade ett regelverk.
UCITS-direktivet har givetvis en stor betydelse för fondmarknaden
och för fondlagstiftningen. Det går dock att diskutera den principiella
grunden för en svensk fondlagstiftning. Den kan ta avstamp i
gemenskapslagstiftningen, men fondlagstiftningen kan också formas
oberoende av EG-direktivet och med utgångspunkt i vilken verksamhet
som bör vara underkastad reglering. UCITS-direktivet är emellertid en
realitet och tillämpas på den övervägande delen av fondkapitalet i
Sverige och i Europa. Det är därför naturligt att använda direktivets
bestämmelser som en måttstock. Vid bedömningen av vad en svensk
lagstiftning kan tillåta, vid sidan av UCITS-direktivet, måste emellertid
beaktas fondstrukturens speciella natur.
Finns det några skäl för att också framdeles tillåta andra fonder än de
som uppfyller UCITS-direktivets regler? Det har från vissa håll framförts
att UCITS-direktivet är en produkt framarbetad genom kompromisser
och utan samklang med marknadens utveckling. Detta gäller särskilt de
bestämmelser som avser att reglera produkten som sådan, dvs. regler om
vilka tillgångar fondmedlen får placeras i och vilken riskspridning en
fond måste ha. Meningen är dock inte att EG-reglerna skall vara de enda
tillämpliga i Europa. Vissa skrivningar i direktivet visar i stället på
behovet och möjligheten att ha särskilda regler i de olika
medlemsstaterna. Det finns därför ingen anledning att av principiella skäl
framhålla UCITS-direktivets fonder som de enda möjliga.
Vi anser i likhet med utredningen att det bör finnas ett brett utbud av
fonder för alla kategorier av sparare. Ett skäl är att ett brett utbud av
produkter ger varje konsument bättre möjligheter att finna fördelaktiga
placeringar för sitt sparande. Ett annat skäl är att en viss typ av
fondsparande annars kan ta sig vägar utomlands vilket är till nackdel för
den svenska fondindustrin. Vi har också i grunden en positiv syn på
möjligheten att utveckla fondsparandet och att de nationella fonderna bör
kunna betraktas som ett lämpligt forum för det. Ett väl utvecklat
fondsparande är också positivt för utvecklingen av den finansiella
marknaden i landet.
Utredningen har i sitt betänkande tagit upp ett antal företeelser som –
trots att de inte omfattas av UCITS-direktivet – möjligtvis kan tänkas
vara lämpliga att inordna under fondlagstiftningen. Det är bland annat

231

s. 232 Kontrollera mot PDF

fråga om fonder särskilt anpassade för riskkapital, fonder där medlen
placeras i andra tillgångar än finansiella instrument, t.ex. fastigheter, och
fonder som inte är riktade till allmänheten utan till någon begränsad krets
av investerare.
Avsikten är att i detta avsnitt analysera och bedöma vilken typ av
verksamhet som bör inordnas under fondlagstiftningen, och hur
regleringen i så fall bör se ut. Utgångspunkten för detta arbete är, som
närmare angetts i avsnitt 5, att fondstrukturen är till för ett kollektivt
sparande, främst för konsumenter. En annan utgångspunkt är, att de
fonder som kan bildas och säljas med stöd av en lagstadgad auktorisation
också skall behandlas på likartat sätt. Så är huvudsakligen fallet inom
t.ex. skattelagstiftningen, medan nationella fonder i annan reglering
särbehandlas jämfört med de harmoniserade värdepappersfonderna.
Benämningen nationell fond är inte ett vanligt förekommande begrepp
hos fondspararna. De flesta fondspararna är inte medvetna om skillnaden
mellan en UCITS-fond och en nationell fond. För en fondsparare är det
heller i princip ingen skillnad att spara i en nationell fond och en UCITSfond. Båda fonderna står under tillsyn, skall ha av tillsynsmyndigheten
godkända fondbestämmelser och följa övriga regler som gäller för
fondbolag. Lagtekniskt är det givetvis en skillnad, men de flesta
fondsparare är sannolikt inte införstådda med skillnaden. I massmedia
görs sällan någon uppdelning mellan fondkategorierna.
Nationella fonder etableras när fondbolagen önskat skapa produkter
som inte går att förena med UCITS-direktivet. Fram till mars år 2003 har
Finansinspektionen beviljat undantag från de bestämmelser som annars
skall gälla enligt lagen om värdepappersfonder för ca 150 fonder. Dessa
undantag avser främst lagens placeringsbestämmelser. Undantagen gäller
också i vissa fall bestämmelser som begränsar användandet av
derivatinstrument och vissa fondkategorier.
De nya reglerna i UCITS-direktivet ger större utrymme för UCITSfonder som avser att efterbilda sammansättningen av ett visst index (se
avsnitt 10.5). Enligt de nya reglerna får upp till 20 procent av medlen i en
fond placeras i tillgångar som har samma emittent och i enstaka och
särskilda fall kan detta utvidgas till 35 procent. De flesta av de fonder
som i dag är nationella indexfonder kommer därmed genom införandet
av de nya reglerna att kunna bli UCITS-fonder. Även fondandelsfonder
kommer liksom indexfonder att bli tillåtna med införandet av de nya
reglerna i UCITS-direktivet (avsnitt 10.8). Vidare införs nya
bestämmelser om placeringar i derivatinstrument (avsnitt 10.7) som
också kan påverka om en fond skall betecknas som en UCITS-fond eller
inte.
De typer av fonder som för närvarande är nationella fonder och som
kommer att vara det även efter införandet av det nya UCITS-direktivet är
framför allt fonder där en större andel av fondmedlen placeras i enskilda
värdepapper och s.k. hedgefonder. Det kan också finnas fonder för vilka
undantag önskas från de bestämmelser som beskriver vilka värdepapper
som fondmedel får placeras i (att det är noterade värdepapper, att
instrumenten har utfärdats eller garanterats av en motpart av viss
”kvalitet” etc.). I vissa fall kan det också röra sig om fondandelsfonder,
beroende på vilka fonder medlen placeras i.
232

s. 233 Kontrollera mot PDF

11.2

En gemensam plattform för investeringsfonder

Regeringens förslag: För specialfonder gäller som utgångspunkt
samma regler som för värdepappersfonder. Den grundstruktur som
föreslås för värdepappersfonder bör gälla även för specialfonder. För
investeringsfonder finns därmed en gemensam plattform med följande
innehåll.
─ Fondernas rättsliga ställning.
─ Verksamheten är förenad med tillståndsplikt.
─ Tillgångarna i fonden skall förvaras av ett förvaringsinstitut.
─ Innehållet i fondverksamheten och fondbolagets ansvar och
skyldigheter, inklusive skadeståndsskyldighet.
─ Möjligheten att ingå uppdragsavtal för del av fondverksamheten.
─ Bestämmelser
om
upphörande
och
överlåtelse
av
fondverksamheten.
─ Fondbestämmelser.
─ Den rättsliga beskrivningen av fondandelarna.
─ Vissa grundläggande informationskrav.
Tillstånd för förvaltning av specialfonder får dock beviljas även för
värdepappersbolag eller svenska kreditinstitut.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att specialfonder
endast skall få förvaltas av fondbolag. Utredningens förslag
överensstämmer i övrigt med regeringens.
Remissinstanserna: Konkurrensverket är tveksamt till förslaget att
specialfonder endast skall få förvaltas av fondbolag. De övriga
remissinstanser som yttrar sig i denna fråga (Finansinspektionen,
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
Bankföreningen och Aktiespararna) anser att möjligheten för
värdepappersbolag att få tillstånd att förvalta nationella fonder bör bestå.
Dessa remissinstanser påpekar att detta är konsekvent med deras
inställning att UCITS-direktivets bestämmelser om individuell
portföljförvaltning bör införas i den svenska lagstiftningen. I övriga delar
tillstyrker remissinstanserna förslaget eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag
Fondlagstiftningen skall tillämpas på företag för kollektiva investeringar
som uppfyller vissa grundläggande krav. Dessa krav formuleras med
utgångspunkt i vad som erfordras för att uppnå ett bra konsumentskydd.
En redogörelse för regeringens principiella ställningstagande återfinns i
avsnitt 5. Specialfonder är fonder som har beviljats undantag från
bestämmelserna i lagen om investeringsfonder och som inte omfattas av
UCITS-direktivets regler. Specialfonder riktar sig i likhet med
värdepappersfonder som huvudregel till konsumenter och måste därför
vara underkastade en grundläggande rättslig struktur som garanterar
konsumentskyddet.
För alla fonder bör det finnas en gemensam grundstruktur. Utanför
denna gemensamma grund kan särskilda regler gälla för specialfonderna.
Vilka dessa är diskuteras i de följande avsnitten.

233

s. 234 Kontrollera mot PDF

I detta avsnitt redogörs för de bestämmelser som bör gälla för såväl
värdepappersfonder som specialfonder, dvs. för alla investeringsfonder.
Fondernas rättsliga ställning

Den juridiska konstruktionen bör vara gemensam för alla
investeringsfonder (se avsnitt 10.13). Värdepappersfonder och
specialfonder är inte några juridiska personer och egendom som ingår i
fonderna får inte utmätas. Andelsägare, vare sig de äger andelar i en
värdepappersfond eller en specialfond, är inte personligen ansvariga för
förpliktelser som avser fonden. Förvaringsinstitutens uppdrag och ansvar
är också desamma vare sig det är fråga om värdepappersfonder eller
specialfonder.
Närmare om fondverksamheten

I fondverksamheten ingår förvaltningen av investeringsfonder,
försäljning av fondandelar och olika administrativa åtgärder. I likhet med
vad som gäller i fråga om värdepappersfonder får fondbolaget inte ha
hand om egendom som ingår i en specialfond. På samma sätt som för en
värdepappersfond får fondbolaget uppdra åt annan att utföra delar av
förvaltningen av en specialfond eller att ta emot sådana uppdrag.
Till detta kopplas fondbolagets ansvar som givetvis bör vara detsamma
oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond;
fondandelsägarnas gemensamma intresse måste alltid ligga i främsta
rummet
och
skadeståndsskyldigheten
vid
överträdelser
av
fondlagstiftningen och fondbestämmelserna bör tillämpas lika.
Förfarandet kring upphörande och överlåtelse av fondverksamheten
bör vara detsamma för specialfonder som för värdepappersfonder.
För alla investeringsfonder skall finnas fondbestämmelser. Här kan det
dock finnas skäl att för specialfonderna kräva ytterligare information än
vad som krävs för värdepappersfonder (se nedan i avsnitt 11.7). Däremot
bör regelverket kring fondbestämmelserna, under vilka förutsättningar
och på vilket sätt dessa får ändras etc. vara desamma för alla
investeringsfonder.
Andelarna i en specialfond bör, som andelarna i en värdepappersfond,
vara lika stora och värderas på samma sätt. Desamma gäller möjligheten
till och reglerna kring förvaltarregistrering etc. Vissa närliggande frågor,
som möjligheten att få köpa och sälja andelar, kräver särskilda
överväganden och behandlas nedan i avsnitten 11.5 och 11.6.
Den information som måste lämnas avseende en värdepappersfond bör
även lämnas avseende specialfonder. Oavsett om det är fråga om en
värdepappersfond eller en specialfond bör informationen vara anpassad
till fondens placeringsinriktning och risknivå m.m.
Förvaltning av specialfonder

Värdepappersfonder får förvaltas endast av fondbolag. Nationella fonder
däremot får förvaltas av fondbolag eller annan som står under
Finansinspektionens tillsyn (3 § lagen om värdepappersfonder). I mars år

234

s. 235 Kontrollera mot PDF

2003 fanns åtta värdepappersbolag som vid sidan av sin
värdepappersrörelse förvaltade sammanlagt 14 nationella fonder. Dessa
bolag är auktoriserade enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
men har särskilt tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder att
förvalta nationella fonder. På dessa fondförvaltare ställs således delvis
andra krav än de som ställs på fondbolag.
I och med de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet (se avsnitt 7.2.1)
står det klart att fondbolag får förvalta såväl värdepappersfonder som
specialfonder (sådana fonder som på något sätt avviker från UCITSdirektivet). Utredningen har föreslagit att specialfonder i fortsättningen
skall få förvaltas endast av fondbolag. Därigenom skulle det enligt
utredningen uppnås en enhetlig reglering som konsumenter och andra
andelsägare lättare kan uppfatta. Utredningen har i denna fråga också
hänvisat till de överväganden som utredningen har gjort när det gäller
för- och nackdelar med att ha olika verksamhet i ett och samma bolag.
De intressekonflikter som kan uppstå mellan fonder och individuella
uppdragsgivare kan enligt utredningen på samma sätt uppkomma i
värdepappersbolag som i fondbolag. Utredningen påpekar därvid att
värdepappersbolag därtill får tillhandahålla en mängd olika finansiella
tjänster som på olika sätt kan komma i konflikt med fondförvaltningen.
Flera av remissinstanserna har framfört uppfattningen att möjligheten
för värdepappersbolag att få tillstånd att förvalta specialfonder
(nationella fonder) bör bestå.
Ovan föreslås att UCITS-direktivets regler om att tillåta fondbolag att
även tillhandahålla individuell portföljförvaltning skall genomföras (se
avsnitt 7.2.2). Fondbolag kommer därigenom att kunna få tillstånd att i
sin verksamhet förvalta både investeringsfonder och individuella
portföljer. Enligt vår bedömning kan konsumenternas intressen tas
tillvara också om fondbolagen ges möjlighet att tillhandahålla individuell
portföljförvaltning. Vi gör samma bedömning i fråga om möjligheten för
värdepappersbolag att också i fortsättningen kunna få tillstånd för
förvaltning av specialfonder. De intressekonflikter som därvid
uppkommer torde på samma sätt som i dag kunna hanteras genom
bestämmelser i lag och föreskrifter i kombination med
Finansinspektionens tillsyn. För att ett värdepappersbolag skall få
tillstånd att förvalta en specialfond krävs att värdepappersbolaget har
tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument enligt
1 kap. 3 § första stycket 4 lagen om värdepappersrörelse. Tillstånd för
förvaltning av någon annans finansiella instrument får enligt nyss
nämnda lagrum ges även till svenska kreditinstitut. Ett svenskt
kreditinstitut som har ett sådant tillstånd bör därför även kunna ges
tillstånd för förvaltning av en specialfond.
Såsom beskrivits ovan har värdepappersbolags förvaltning av
nationella fonder enligt praxis ansetts omfattas av bestämmelserna i
lagen om värdepappersfonder, även om detta inte har varit fullt förenligt
med en tolkning i enlighet med lagens bokstav. För att det skall framgå
att lagen om investeringsfonder gäller även för värdepappersbolags och
svenska kreditinstituts förvaltning av specialfonder bör detta anges i en
uttrycklig bestämmelse i lagen.
235

s. 236 Kontrollera mot PDF

11.3

Placeringsregler för specialfonder

11.3.1

Bakgrund

Den fria regleringen av nationella fonder som i dag finns i Sverige har
underlättat för dem som önskat starta t.ex. hedgefonder eller andra fonder
med utvidgade placeringsmöjligheter. I grund och botten har detta haft
positiva effekter på fondsparandet genom ett ökat utbud till investerare,
även om sparande i nationella fonder representerar endast en mindre del
av den totala fondmarknaden i kronor räknat.
Det går dock att ha invändningar mot en alltför fri reglering för
specialfonder. Dessa fonder vänder sig liksom värdepappersfonder till en
vid krets av investerare. Det finns därför skäl till att de utgångspunkter
för reglering som framförs i avsnitt 5 också har giltighet för
specialfonder. Syftet är att skapa ett regelverk för specialfonder som
tillgodoser de skyddsintressen som finns för konsumenter, men som
också ser till deras intresse att få ett brett utbud av produkter. Samtidigt
bör också de positiva effekter som finns från ett bra utvecklingsklimat för
fondindustrin bevaras.
Den första frågan som bör ställas vid överväganden om
specialfondernas placeringsregler är om inte motsvarande regler som för
värdepappersfonder bör tillämpas. Värdepappersfonder har fått en stor
spridning i Sverige och hela Europa. Som framgår av utredningens
redogörelse av utländska förhållanden i kapitel 4 i delbetänkandet utgör
UCITS-fonder 80 procent av den totala reglerade fondmarknaden i
Europa. Det ligger nära till hands att anse att värdepappersfonder och
regelverket kring dessa är accepterat av den stora allmänheten.
De undantag från UCITS-direktivets regler som framför allt har varit
aktuella för de nationella fonderna är undantag från placeringsreglerna.
Som framgått har för vissa indexfonder beviljats undantag från regeln om
högst 10 procent i enskilda innehav för att fonden skall kunna följa ett
index över Stockholmsbörsen. Ett annat vanligt undantag från
placeringsreglerna för vissa fonder har varit rätten att överskrida
gränserna på 5 och 10 procent i syfte att höja risken i placeringarna och
därmed förhoppningsvis ge en högre avkastning. I allmänhet har också
begärts undantag från begränsningar i fråga om derivatinstrument.
UCITS-direktivets placeringsregler föreskriver i praktiken att varje
värdepappersfond måste ha minst 16 innehav (högst 5 procent av
fondvärdet i enskilt innehav, dock får man ha upp till 10 procent i ett
enskilt innehav för 40 procent av tillgångarna). Det gör att fonderna får
en rimlig spridning av riskerna och i många fall når
diversifieringsvinster.
De procentuella begränsningarna kan dock vara till nackdel för
förvaltare som vill sätta samman väldiversifierade portföljer med en
särskild inriktning. Främst kan förvaltare som bortser från indexsammansättning vid olika tillfällen vilja ha andra exponeringar mot
företag än vad som är möjligt inom ramen för värdepappersfonder. Det
kan t.ex. vara fonder som lägger ned stor energi på analys av enskilda
bolag och vill koncentrera fonderna på ett tiotal innehav. Det kan också
vara så att enskilda stora innehav i t.ex. ett investmentbolag kan
motiveras eftersom investmentbolaget i sig har riskspridning.

236

s. 237 Kontrollera mot PDF

Visserligen skapar procentuella begränsningar tydlighet inte bara för
fondspararna när dessa skall jämföra olika fonder med varandra, utan
också för förvaltarna. Detta gäller också för Finansinspektionen i sin
tillsyn. Procentuella gränser i lagstiftningen skapar dock statiska ramar
som inte alltid ger avsedd effekt.
Vidare finns det på derivatmarknaden instrument som inte är tillåtna
trots de nya reglerna i UCITS-direktivet. Det kan t.ex. vara instrument
som handlas med en motpart som inte står under tillsyn men där avtalen
likväl är reglerade. En stor del av utvecklingen av de finansiella
marknaderna sker dessutom utanför den reglering som tillämpas av
vanliga värdepappersfonder. Det bör finnas möjligheter för specialfonder
att ta del av denna utveckling.

11.3.2

Krav på riskspridning

Regeringens förslag: En specialfond skall placera sina tillgångar med
iakttagande av principen om riskspridning. Kravet på riskspridning
preciseras inte i antal innehav eller i procentuella begränsningar.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret och Sjunde AP-fonden
avstyrker förslaget att riskspridning skall vara ett krav även på
specialfonder. Riksgäldskontoret uppfattar att lagstiftningen bygger på
förutsättningen att de enskilda spararna har att bedöma egenskaperna hos
de fonder de överväger att investera i, varför motivet för ett generellt
diversifieringskrav bortfaller. Enligt Riksgäldskontoret är risken att ett
sådant krav motverkar sitt syfte genom att minska spararnas benägenhet
att informera sig om fondens placeringsinriktning, vilket är ett
allvarligare problem när det gäller specialfonder givet att dessa kan ha så
fundamentalt olika egenskaper. För Sjunde AP-fonden framstår ett
diversifieringskrav för specialfonder som onödigt med tanke på att
konsumenter
tillåts
investera
i
enskilda
aktier.
Premiepensionsmyndigheten (PPM) anser att det bör ställas högre krav
på riskspridning för specialfonder än vad som i dag gäller för nationella
fonder. Principen om riskspridning måste därför enligt PPM:s mening
uttryckas i lagen på ett så preciserat och klart sätt att Finansinspektionen
i sin tillämpning kan göra boskillnad mellan fonder som har en
tillräckligt god riskspridning och dem som inte uppfyller dessa krav.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen uppfattar att utredningens förslag inte förhindrar att en
specialfond skall kunna placera hela fondförmögenheten i endast en
annan värdepappersfond. Föreningarna anser det önskvärt med ett
förtydligande på denna punkt.
Skälen för regeringens förslag: Kombinationer av värdepapper i en
portfölj reducerar risken i sparandet jämfört med enskilda innehav. Det
beror på att varje värdepapper under normala omständigheter rör sig på
ett visst sätt i förhållande till marknadsutvecklingen. Om olika papper
kombineras kommer den totala portföljen av värdepapper eller fonden att
få en mindre rörelse vilket reducerar risken i portföljen. Fördelen med att
sprida riskerna gör att portföljen blir mindre beroende av enskilda

237

s. 238 Kontrollera mot PDF

innehavs utveckling (den specifika risken) och mer liknar
marknadsutvecklingen. Vissa händelser i bolag är svåra att förutse. Det
kan t.ex. visa sig att ett bolags företrädare systematiskt har fuskat med
bokföringen eller att bolagets produkter har visat sig hälsovådliga. Vissa
företag kan också drabbas hårt av regionala chocker eller händelser i de
nationella ekonomier där de har sin huvudsakliga marknad. Sådana risker
går inte att skydda sig mot på annat sätt än att ha flera innehav i sin
portfölj.
Alla investerare kan inte förväntas ha de kunskaper som krävs för att
bedöma riskerna med olika placeringsstrategier. Genom att ange ett krav
på riskspridning för specialfonder kan fondspararen åtminstone förvänta
sig att förvaltaren sprider fondens risker genom att utnyttja
finansmarknadernas diversifieringsmöjligheter. Syftet med ett sådant
krav är att fonder som erbjuds till allmänheten skall skilja sig från
innehav i enskilda värdepapper.
Krav på riskspridning får också anses vara rimligt mot bakgrund av
fondsparandets allmänna spridning och ett uttryck för att sparandet bör
tillföra konsumenten en förvaltningstjänst. Härvid bör beaktas att
specialfonder i likhet med värdepappersfonder som huvudregel riktar sig
till konsumenter.
Att ställa krav på riskspridning är inte något nytt. Krav på
riskspridning ställs såväl i UCITS-direktivet som i de flesta nationella
rättsordningar och tillämpas också på de nuvarande svenska nationella
fonderna. Det har emellertid framförts kritik mot att lagstiftningen för
nationella fonder är otydlig och att fondindustrin inte kunnat förutse
vilka undantag från placeringsreglerna som Finansinspektionen är beredd
att acceptera. Den praxis som dock vuxit fram genom
Finansinspektionens tillämpning är att kravet på riskspridning uppfylls
om fonden har åtminstone två innehav.
Fråga uppstår då om den nuvarande ordningen är godtagbar eller om
lagstiftningen skall ställa mer specifika krav på riskspridning. En
tumregel inom finansiell ekonomi är att en aktieportfölj som består av 10
olika aktier i stort har tillgodogjort sig diversifieringsvinsterna på en
aktiemarknad. Detta är ett generellt mått och kan givetvis variera
beroende på hur en portfölj är sammansatt och med vilka värdepapper
den jämförs. En portfölj av värdepapper som tenderar att röra sig likartat
kan uppnå diversifieringsvinster vid färre antal papper men då är också
vinsterna med riskspridning relativt små.
UCITS-direktivets placeringsregler innebär som nämnts att fonderna
måste ha minst 16 innehav. En möjlig lösning för att precisera
riskspridningskravet är att ställa samma krav på riskspridning hos
specialfonderna. UCITS-direktivets placeringsregler är en rimlig
avvägning mellan behovet av diversifiering och möjlighet till en stor
variation av fondprodukter. Nackdelen med en sådan ordning är dock de
invändningar som anförts angående statiska begränsningar i form av
procentsatser. Det skulle dessutom sannolikt hämma utvecklingen av
fondindustrin om inga fonder utöver dem som tillämpar de
placeringsregler som gäller för värdepappersfonder skulle tillåtas.
En annan möjlighet skulle kunna vara att – i enlighet med
portföljteorin – föreskriva att specialfonder måste ha minst 10 innehav
med maximalt 10 procent av fondvärdet i ett enskilt innehav. Detta skulle

238

s. 239 Kontrollera mot PDF

dock utesluta flera typer av portföljer som med fog kan anses vara
väldiversifierade men som kanske har en större andel i en tillgång
och/eller färre innehav. Man kan också argumentera för att en portfölj är
fullt diversifierad först vid 12–14 innehav och att man därför bör sätta
gränsen där. Följaktligen uppstår det problem när man inför en statisk
begränsning eftersom det kan hindra lämpliga portföljsammansättningar.
Portföljavkastningen är främst beroende av hur de olika värdepappernas
värde rör sig i förhållande till varandra, inte hur många de är, så det är
dessa rörelser som bör vara utgångspunkt för regleringen.
Ytterligare en möjlighet är att helt bortse från riskspridningskravet och
t.ex. låta ett värdepapper dominera fonden, vilket skulle kunna vara ett
utmärkt komplement i en bredare portfölj av tillgångar. Fondspararen
skulle därmed själv behöva diversifiera sitt sparande. Det är emellertid
inte meningen att lagstiftningen skall förutsätta att fondspararen är väl
förtrogen med principerna om diversifiering. Sådana krav kan däremot
ställas på en professionell investerare. Dessutom står det placeraren fritt
att själv köpa vilka instrument som helst på den marknad där det är
noterat och denne behöver således inte fond för att investera i enskilda
värdepapper.
Mot detta kan anföras, att fondsparare med hjälp av bra information
kan fatta lämpliga investeringsbeslut. Följaktligen skulle då dessa förstå
att en fond med liten riskspridning vanligen bör utgöra ett komplement
till det övriga (fond)sparandet. Det ligger i fondbolagens eget intresse att
lämna sådan information; anser fondspararen att informationen varit
bristfällig lär denne inte fortsättningsvis välja fonder förvaltade av
fondbolaget.
De flesta fondförvaltare ger också information om hur riskfyllda deras
fonder är. Denna information är oftast inriktad på de marknadsmässiga
riskerna, att aktier är mer riskfyllda än räntepapper, att branschfonder är
mer riskfyllda än globalfonder etc. Men även annan information om
själva riskspridningen finns med och vilken risk fonden har. Fondsparare
får också genom rådgivning från fondbolag och andra aktörer på
finansmarknaden hjälp att fatta sina investeringsbeslut.
Kravet på riskspridning är dock så pass grundläggande att det inte kan
kompenseras med mer information. Kravet är också till för att minimera
de risker som är helt oförutsägbara oavsett mängden information.
Ett annat skäl till att låta medel i specialfonder placeras utan någon
placeringsrestriktion skulle kunna vara att hävda att de administrativa
fördelarna med fondsparandet i sig räcker som motivering för
lagstiftning. De administrativa fördelarna skulle vara att fonder kan ta
ansvaret för att bevaka värdepapperen och delta i emissioner,
aktieuppdelningar (s.k. split) etc. Dessa administrativa fördelar gentemot
att hålla enskilda värdepapper kan dock ifrågasättas. Utdelning på aktier
betalas t.ex. i dag ut direkt till aktieägarens bankkonto. Emissioner och
split bevakas av bankerna som en tjänst till den som sparar i enskilda
värdepapper. Att se specialfonder enbart som en administrativ fördel är
inte tillräckligt för att ge dem en speciallagstiftning. Fonder är dessutom
främst reglerade för att skydda de konsumenter som annars inte skulle
söka sig till värdepappersmarknaden. Dessa behöver ett regelverk som
riktar sig mot de finansiella riskerna och som begränsar de administrativa
riskerna.

239

s. 240 Kontrollera mot PDF

En mer allmänt hållen riskspridningsregel som tar sikte på kravet att
diversifiera portföljen så att den specifika risken minimeras har den
fördelen att lagstiftaren inte låser utbudet av produkter på marknaden. En
sådan regel torde inte heller kunna uppfattas som så långtgående att det
därmed skulle finns anledning att befara att spararnas benägenhet att
informera sig om fondernas placeringsinriktning minskar.
Vi finner således i likhet med utredningen att en allmänt hållen regel
om riskspridning bör ge de bästa förutsättningarna för att skapa bra
fondprodukter och utveckla fondsparandet. En sådan regel bör förhindra
att portföljerna blir beroende av enskilda innehav eller positioners
utveckling så att fondens utveckling i betydande utsträckning påverkas
av det. Kravet på riskspridning bör inte anses uppfyllt av en fond vars
utveckling i huvudsak är beroende av utvecklingen i något eller några
enstaka innehav såsom har varit möjligt för vissa nationella fonder.
Sammansättningen av portföljerna bör avgöra i vilken mån kravet på
riskspridning är tillgodosett. Procentuella begränsningar eller
begränsningar i antalet innehav förleder tanken från det som väsentligen
avgör om riskspridning finns i fonden eller inte.
I de flesta fall torde det inte vara något problem att uppfylla kraven på
riskspridning. För de allra flesta nationella fonder som finns i dag
tillämpas redan riskspridning eftersom det är en väl etablerad metod för
att uppnå goda förvaltningsresultat.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och
Svenska Bankföreningen menar att utredningens förslag inte förhindrar
att hela fondförmögenheten i en specialfond kan komma att placeras i en
värdepappersfond samt att de anser att det vore önskvärt med ett
förtydligande på denna punkt. En nyhet i UCITS-direktivet är − som
behandlats i avsnitt 10.8 − möjligheten att alla medel i en
värdepappersfond får placeras i andra fonder (se artikel 19.1 e och
artikel 24 i direktivet). Enligt vad som föreslås nedan (avsnitt 11.3.3) i
fråga om specialfonder skall medel i en sådan fond få placeras med de
begränsningar som gäller för värdepappersfonder om inte
Finansinspektionen meddelat särskilt undantag. Några särskilda
placeringsbestämmelser för specialfonder som reglerar det fallet att
medlen i en specialfond avses placeras i andra fonder behövs därför
inteenligt vår mening.
Det blir upp till Finansinspektionen att i sin tillståndsgivning och
tillsyn bedöma om fonden uppfyller de kriterier som här har beskrivits.
Det är inte otänkbart att fondbolaget kommer att vilja kommunicera sina
begränsningar i placeringsreglementen till fondspararna via angivande av
procentsatser. För andra fonder kan emellertid riskspridningen mycket
väl beskrivas på annat sätt. Huvudsaken är att denna beskrivning finns
angiven i fondbestämmelserna på ett klart och tydligt sätt samt är uttryckt
i ord och/eller siffror på ett sådant sätt att för fonden valda
begränsningarna kan följas upp.

11.3.3

Undantag från placeringsbestämmelserna

Regeringens förslag: Specialfonder får,
Finansinspektionen och med iakttagande

efter tillstånd av
av principen om

240

s. 241 Kontrollera mot PDF

riskspridning, avvika från de placeringsbestämmelser som gäller för
värdepappersfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av UCITS-direktivets
riskspridningsregler kan det förekomma önskemål om att en specialfond
skall beviljas undantag från andra bestämmelser som rör placeringen av
fondmedlen. Som tidigare nämnts är det oklart vilka undantag som kan
medges med stöd av den nuvarande 3 § i lagen om värdepappersfonder.
Finansinspektionen har haft liten ledning i tidigare förarbetsuttalanden
och har fått bedöma från fall till fall vilka undantag som kan medges.
Någon enhetlig praxis tycks inte ha bildats. Därmed är det också svårt för
marknadens aktörer att kunna förutse vad inspektionens bedömning kan
bli.
Det som här föreslås, vilket även överensstämmer med utredningens
syn, innebär att specialfonder får, efter en preciserad ansökan och ett
särskilt tillstånd från inspektionen, avvika från placeringsbestämmelserna
som gäller för värdepappersfonder. Därmed behöver specialfonder inte
nödvändigtvis iaktta de begränsningsregler som gäller för
värdepappersfonder så länge den allmänna principen om riskspridning
tillåter det. Härigenom kan specialfonder ta större exponeringar mot
enskilda emittenter och t.ex. bilda indexfonder som inte är möjliga enligt
bestämmelserna för värdepappersfonder.
Medel i specialfonder får vidare placeras i de tillgångsslag som anges
för värdepappersfonder utan att iaktta de särskilda krav som ställs på
tillgångarna. För värdepappersfonder gäller t.ex. att värdepapper som
huvudregel skall vara noterade eller handlas på en reglerad marknad. För
en specialfond kan dock undantag från detta krav medges och därmed
kommer fondmedlen i ökad omfattning att kunna placeras i onoterade
innehav (riskkapital) eller i värdepapper som handlas på andra marknader
än de som anges för värdepappersfonder. Vidare får medel i en
värdepappersfond placeras i andra fonder under förutsättning att dessa
andra fonder är underkastade vissa regler. För en specialfond kan tänkas
att undantag från dessa krav medges och att fondmedlen därmed kan
placeras i fonder i länder där regelverket ser annorlunda ut. Ett annat
exempel är att medel i värdepappersfonder får placeras i s.k. OTCderivat endast under förutsättning att motparten står under tillsyn. Det
kan tänkas finnas skäl att ge undantag för specialfonder där medlen skall
placeras i andra typer av OTC-derivat, där motparten inte står under
tillsyn. Många utländska finansiella institut, framför allt i USA, är
organiserade så att viss verksamhet, t.ex. handel med s.k. swappar,
bedrivs i ett särskilt dotterbolag som är väl kapitaliserat. Dotterbolaget
står vanligtvis inte under tillsyn, eller står under begränsad tillsyn, av
behöriga myndigheter. Dotterbolagets förpliktelser är dock ofta
garanterade av moderbolaget. Derivatinstrument som handlas med dessa
dotterbolag handläggs vanligtvis under exempelvis det s.k. ISDA-avtalet
och dess tillägg CSA (Credit Support Annex). Parterna kan härigenom
bli skyldiga att ställa säkerheter för de exponeringar som tas. Inom ramen
för ISDA-avtalet kan även en särskild garanti ställas (Credit Support
Document). Det finns därför goda förutsättningar för ett fondbolag att för

241

s. 242 Kontrollera mot PDF

en specialfonds räkning handla med OTC-derivat med motparter som
nödvändigtvis inte står under tillsyn. Sådana undantag bör därför kunna
beviljas om Finansinspektionen finner att andelsägarna åtnjuter ett
fullgott skydd.
De röstbegränsningsregler som anges för värdepappersfonder kan
också bli föremål för särskilt undantag.
Bestämmelserna om belåning och blankning kan också bli föremål för
undantag.
En förutsättning för att undantag skall meddelas är alltid att
andelsägarnas gemensamma intresse kan garanteras och att undantagen
kan beskrivas på ett tydligt sätt i fondbestämmelserna.
Möjligheten att placera medel i specialfonder i andra tillgångsslag
behandlas i avsnitt 11.4.

11.3.4

Uppgift om risknivå i förvaltningen

Regeringens förslag: För en specialfond skall det i
fondbestämmelserna anges den risknivå som fonden eftersträvar.
Denna risknivå skall anges i siffror och i ord. Den i fonden faktiskt
uppnådda risknivån (realiserad volatilitet) skall redovisas till
fondandelsägarna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: För både investerare, fondbolag och
tillsynsmyndighet vore det önskvärt om det för en specialfond på förhand
kunde anges vilken risknivå som fonden siktar på. Det skulle ge värdefull
information om fondens inriktning och underlätta jämförelser mellan
olika fonder.
Ett exempel på ett mått som skulle kunna beskriva specialfonder och
deras risknivå är Value at Risk (VaR). VaR är ett statistiskt riskmått som
anger hur mycket en tillgångsportföljs värde kan minska med en viss
sannolikhet från en tidpunkt till en annan, förutsatt att marknadspriserna
rör sig på ett normalt sätt. Rent praktiskt kan VaR beräknas på flera olika
sätt; ett sätt är att utgå från samma grund som vid beräkning av
portföljens standardavvikelse. Det är också möjligt att använda mer
avancerade metoder som bygger på att simulera olika
marknadsutvecklingar. Detta kan göras med utgångspunkt i historiska
värden eller med stöd av statistiska slumpvalsmodeller.
Som alla riskmått har VaR-måttet både för- och nackdelar. Den största
fördelen är att även om de bakomliggande beräkningarna är
komplicerade så är VaR-måttet förhållandevis lätt att förstå. En annan
fördel är att det redan används av många förvaltare vid deras egna
beräkningar av marknadsrisk och att det har visat sig fungera väl under
normala marknadsförhållanden. Den största nackdelen med måttet är att
det inte klarar av att mäta risken för förluster vid de extrema
marknadsförhållanden som inträffar då och då. Måttet täcker inte heller
in alla typer av risker som en fondförvaltning är utsatt för även om det
täcker marknadsrisken som är den dominerande risken i en portfölj.
242

s. 243 Kontrollera mot PDF

Måttet säger emellertid betydligt mer om risknivån i en fond än vad
fondbestämmelserna gör.
För att kontrollera en portföljs värdeförändring vid extrema
marknadsförhållanden krävs mer avancerade modeller. Flera
finansinstitut använder sig av olika former av stresstest. Dessa är dock
ofta mycket dataintensiva och därmed kostsamma.
Vi anser − i likhet med utredningen − att det i fondbestämmelser för en
specialfond bör anges vilken risknivå som fondbolaget eftersträvar i
förvaltningen av en fond. Fondbolaget bör sedan i verksamheten
kontinuerligt beräkna och redovisa risknivån till Finansinspektionen. På
så sätt kan inspektionen i sin tillsyn övervaka efterlevnaden av risknivån.
Fondbolaget bör också informera andelsägarna om vilken risknivå
fonden har haft.
Förutom att risknivån bör anges i siffror bör den även beskrivas i ord
och då lämpligen relateras till en relevant marknads risknivå. Exempelvis
kan fondbolaget ange att fonden siktar på en risknivå som är högre (alt.
lägre eller jämförbar med) ett angivet index t.ex. för den europeiska
räntemarknaden eller den svenska aktiemarknaden. Vidare bör riskmått
anges som ett förväntat avkastningsintervall i förhållande till fondens
inriktning. Storleken på intervallet och dess nivå skall ge en god bild av
fondens risknivå och kommer att vara beroende av i vilka tillgångar och
på vilka marknader fondens tillgångar placeras samt vilken
förvaltningsmetodik som används. Fonderna kommer trots det att under
vissa omständigheter ha en volatilitet som ligger utanför intervallet.
Större avvikelser bör vara mycket ovanliga. Det kan t.ex. bero på att
fondbolagets modell för att mäta risk inte är adekvat eller att förvaltarna
medvetet eller omedvetet arbetar med en annan risknivå än vad som
angetts i fondbestämmelserna. En förutsättning för riskmåttet måste vara
att det är möjligt att i efterhand kontrollera om den risknivå fonden
arbetat med har varit i överensstämmelse med fondbestämmelserna.
I redovisningen av den faktiska risknivån (realiserad volatilitet) till
allmänheten är det av värde om enhetlighet i riskmått uppnås. Fördelen
med ett gemensamt mått är att då kan andelsägarna jämföra olika fonders
risknivåer utan att nödvändigtvis vara förtrogna med hur måttet är
sammansatt. Ett lämpligt mått för denna kommunikation kan vara
standardavvikelsen. Denna redovisas redan av en del fondbolag och
används i Premiepensionsmyndighetens fondfaktablad. Den realiserade
risknivån bör också redovisas i ord till fondandelsägarna.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör meddela de
närmare föreskrifter som behövs i fråga om fondernas val av riskmått och
redovisning av risk.

11.3.5

Hedgefonder

Regeringens bedömning: Någon särreglering bör inte införas för s.k.
hedgefonder. Denna typ av fonder bör i stället omfattas av de allmänna
bestämmelser som föreslås gälla för specialfonder.
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det införs en
definition av hedgefonder i lagen om investeringsfonder. Andelar i en

243

s. 244 Kontrollera mot PDF

hedgefond skall endast få säljas till allmänheten via fondandelsfonder,
där varje enskild fond inte får utgöra mer än 20 procent av
fondandelsfondens förmögenhet. Andelar i en hedgefond skall dock få
säljas direkt till investerare som placerar minst 500 000 kronor i fonden.
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är det endast
Landsorganisationen i Sverige (LO) som instämmer i utredningens
förslag. Riksbanken tar inte ställning till förslaget men anser att
hedgefonder kan spela en värdefull roll från stabilitetssynpunkt.
Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Premiepensionsmyndigheten
(PPM), Sjunde AP-fonden, Konkurrensverket, OM AB, Fondbolagens
Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen,
Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Advokatsamfund
avstyrker förslaget att hedgefonder endast skall få säljas till allmänheten
via fondandelsfonder. Finansinspektionen motsätter sig införandet av en
legaldefinition som kan skapa svårhanterliga gränsdragningsproblem.
Inspektionen menar att utbudet av svenska hedgefonder kan avstanna
eller minska på grund av förbudet mot direktförsäljning till konsument,
vilket kan försämra fondandelsfondernas urvalsmöjligheter, och att
utredningens
förslag
kan
kringgås
genom
att
andelarna
förvaltarregistreras. Finansinspektionen anser inte att det finns tillräckligt
starka skäl för att begränsa allmänhetens möjligheter att spara i
hedgefonder. Ett lämpligare sätt att skydda andelsägarna vore enligt
inspektionens mening utökade krav på information och redovisning av
riskmått m.m. Riksgäldskontoret anser att utredningens förslag präglas
av missriktade konsumentskyddsambitioner och att en hedgefond inte
generellt är mer riskfylld än en specialiserad UCITS-fond eller ett enskilt
aktieinnehav. Riksgäldskontoret menar att det är olämpligt att på det av
utredningen föreslagna sättet förutsätta att alla delar i en sparares
tillgångsportfölj, var och en för sig, skall vara väldiversifierade. Ansvaret
för den totala portföljens sammansättning måste enligt Riksgäldskontoret
ligga på den enskilde. PPM konstaterar att det inte finns något givet
samband mellan en placering i en fondandelsfond och låg risknivå,
eftersom fonden som helhet blir beroende av samtliga i fonden ingående
fonders placeringar och risknivå. Däremot menar PPM att det större antal
förvaltare som en fondandelsfond innebär bör borga för en lägre risknivå.
PPM anser att en investerare med mindre tillgångar bör ha tillgång till en
hedgefondplacering, t.ex. som en del i en diversifierad portfölj, och att
det är olämpligt att sätta upp särskilda regler för hur hedgefonder skall
kunna säljas till allmänheten. Sjunde AP-fonden anser att ett gott
konsumentskydd bör inriktas på att ge konsumenten relevant och korrekt
information vid investeringstillfället snarare än att ställa upp detaljerade
regler som inskränker investeringsmöjligheterna i fonder. Sjunde APfonden påpekar att UCITS-direktivet tillåter investeringar med betydligt
högre risk än de flesta hedgefonder uppvisar. Fonden menar att det av
utredningen föreslagna kravet på ett lägsta investeringsbelopp för
hedgefonder t.o.m. kan ge motsatt effekt jämfört med den avsedda. En
enskild investerare kan välja en sämre diversifierad portfölj än han eller
hon annars skulle ha gjort genom att en större andel av portföljen läggs i
en enskild hedgefond än vad som skulle ha varit fallet utan reglering.
Konkurrensverket menar att förslaget står i strid med utgångspunkten att
alla kategorier av sparare bör ha tillgång till ett brett utbud av fonder.

244

s. 245 Kontrollera mot PDF

Verket påpekar att det finns hedgefonder med olika riskprofil och att en
hedgefond kan utgöra ett lämpligt inslag i en välkomponerad
fondportfölj. Konkurrensverket påpekar vidare att det inte är givet att en
fondandelsfond med hedgefonder innebär mindre risk än en investering i
en enstaka sådan fond, att gränsdragningsproblem mellan hedgefonder
och övriga specialfonder kommer att uppstå till följd av förslaget, att
gränsen för minimiinsättning förefaller godtycklig och att förslaget
riskerar att missgynna svenska fondbolag i den internationella
konkurrensen. OM AB menar att det faktum att hedgefonder kan vara
riskfyllda produkter inte är unikt för dessa fonder. OM AB anser att den
enskilde investeraren inte får diskrimineras utan i princip måste få
tillgång till alla typer av finansiella produkter. Det skydd som bör införas
är i stället större krav på information när det gäller mer komplicerade
finansiella
produkter.
Fondbolagens
Förening,
Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen (Föreningarna) anser
att även mindre investerare bör ha tillgång till en hedgefondplacering
som en del i en diversifierad portfölj och att regeln kan leda till en
mindre önskvärd fördelning för den som har ett större belopp än
500 000 kronor att placera. Föreningarna pekar på reglerna om
information samt på att den förslagna regleringen för specialfonder med
bl.a. redovisning av såväl eftersträvad som faktisk risk också kan
tillämpas på hedgefonder. Föreningarna menar att Finansinspektionen
härutöver kan bemyndigas att sätta eventuella ytterligare ramar för
risknivån i hedgefonder. Aktiespararna motsätter sig bestämt
begränsningar av möjligheten för mindre placerare att sprida sina risker
och diversifiera sin portfölj, genom att placera mindre belopp i enskilda
hedgefonder. Aktiespararna anser att det skulle vara liktydigt med att
neka småspararna tillträde till de placeringsalternativ som annars står till
buds på marknaden och betecknar detta som en unik kränkning av den
personliga valfriheten. Aktiespararna anser att tydlig riskinformation, i
kombination med allmän information om vikten av att diversifiera sin
portfölj, skulle skapa ett tillräckligt konsumentskydd. Aktiespararna
motsätter sig förslaget om en investeringströskel eftersom de menar att
även sådana konsumenter som placerar kapital om minst 500 000 kronor
behöver skyddas. Advokatsamfundet anmärker att den föreslagna
särregleringen innebär att spararnas valmöjligheter minskas, att spararna
får en dyrare produkt, att konkurrensen minskar inom förvaltningssektorn
genom att färre alternativ erbjuds fondspararna samt att
avgränsningsproblem kan uppstå. I jämförelse med beskrivna nackdelar
finner Advokatsamfundet att de angivna skälen mot att tillåta
allmänheten att spara i hedgefonder inte är tillräckligt starka för att
motivera en särreglering. Det bör enligt samfundet vara tillräckligt med
utökade krav på tydlig information särskilt med avseende på risknivåerna
för fonden.

Skälen för regeringens bedömning
Som framgår av avsnitt 4.1.2 är hedgefonder samlingsnamnet för en
heterogen grupp fonder som har som målsättning att skapa ett positivt
resultat oavsett marknadens allmänna utveckling. För att kunna uppnå

245

s. 246 Kontrollera mot PDF

detta mål fordrar oftast hedgefonder en friare placeringsinriktning än de
traditionella aktie- och räntefonderna. Det kan vara fråga om möjligheten
att använda sig av t.ex. derivatinstrument, blankning och belåning. De
flesta hedgefonder på den internationella marknaden är inte underkastade
offentliga myndigheters kontroll. Den svenska lagstiftningen medger
dock i dag att det inom ramen för fondlagstiftningen bildas hedgefonder
enligt bestämmelsen i 3 § lagen om värdepappersfonder om nationella
fonder. Detta medför att de svenska hedgefondförvaltarna är underställda
lagens krav och Finansinspektionens tillsyn. Ramen för vad förvaltarna
får göra anges framför allt i fondbestämmelserna.
Hedgefondernas särdrag och karaktär

Hedgefonder har som nyss nämnts mer flexibla placeringsregler än
traditionella fonder. Förvaltarna kan betraktas som specialister på att
hantera finansiella instrument och särskilda strategier på de finansiella
marknaderna. Denna fondverksamhet är mindre beroende av marknadens
utveckling i stort och kan närmare jämföras med annan affärsverksamhet
som kan gå både bra och dåligt beroende på hur väl affärerna lyckas och
hur kunnig företagsledningen är. Det gör att risken för fondspararen
snarare ligger i själva fondförvaltningen och inte i marknadsrisken som
oftast är fallet för traditionella fonder. För investeraren, eller
fondspararen, bör hedgefonder därför betraktas som ett eget tillgångsslag
som kan ingå som en del i en portfölj av värdepapper eller fonder.
Hedgefondförvaltarens – eller förvaltarkollektivets – frihet kommer till
uttryck
i
fondbestämmelserna
genom
mer
generösa
placeringsbegränsningar, t.ex. möjlighet till stora enskilda exponeringar
och att använda sig av derivatinstrument, blankning och belåning.
Hedgefondernas placeringsstrategi och risknivå kan vara svår att förklara
genom angivande av vilka tillgångar de får placera i och vilka gränser
som gäller för placeringarna. En hedgefond kan t.ex. ta en position i ett
värdepapper som i förhållande till det totala fondvärdet utgör en
väsentligt högre andel än vad t.ex. UCITS-direktivets regler tillåter.
Samtidigt blankar fonden en annan stor position som motverkar den
första positionen vilket gör att nettoexponeringen blir ”normal”. För att
täcka in respektive ”bruttoposition” måste fondbestämmelserna ge
betydligt vidare ramar än vad som egentligen är den risk eller exponering
som fonden anser sig ha. Fondbestämmelserna uttryckta på traditionellt
sätt säger således inte så mycket om hur hedgefonden arbetar. Som
kompensation för detta krävs att hedgefonderna kommunicerar andra mer
rättvisande riskbegrepp till sina investerare.
Förutom att hedgefonder har en riskstruktur som skiljer sig från
vanliga värdepappersfonder är verksamheten i allmänhet också betydligt
svårare att förstå. Förvaltarna av hedgefonder använder ofta många olika
och komplicerade finansiella modeller för sina placeringsval. Dessutom
krävs avancerade modeller för att många av de finansiella instrument
som används för hedgefondernas placeringar skall kunna värderas på ett
tillförlitligt sätt. Dessa omständigheter får till följd att avkastningen i en
hedgefond till stor del är beroende av förvaltarens skicklighet. Det kan
därför vara svårt för en utomstående att få inblick i hur fonderna sköts
och att utvärdera dem.

246

s. 247 Kontrollera mot PDF

Också sättet att bestämma avgifterna är något som vanligen skiljer
hedgefonder från andra typer av investeringsfonder. Det är inte ovanligt
att hedgefondförvaltare tar ut en rörlig avgift – vid sidan av den vanliga
fasta avgiften – som är relaterad till fondens avkastning. Argumentet
bakom denna typ av arvoden brukar vara att det ger förvaltaren
ytterligare incitament att nå goda resultat, eftersom förvaltarens vinst
stiger med avkastningen i fonden. Nackdelen med denna typ av avgifter
är att de kan ge incitament till ett för fondandelsägarna orimligt högt
risktagande om fonden går dåligt. Förvaltaren ökar sina intäkter om
risktagandet leder till en positiv avkastning i fonden, men gör ingen
ekonomisk förlust om spekulationen inte slår in. De rörliga avgifterna
kan också tänkas leda till ”för lågt” risktagande om fonden har haft en
väldigt bra avkastning. För förvaltaren kan det då finnas ett incitament
för att placera fondens medel så riskfritt som möjligt för att inte riskera
den uppkomna vinsten.
Hedgefonder har från tid till annan haft ett dåligt rykte eftersom det
inträffat att de har förlorat en stor del av sitt kapital och fått lov att stänga
verksamheten. Bland traditionella fonder har inte samma
uppmärksammade krascher inträffat (även om vissa aktiefonder som
placerat enligt UCITS-direktivets bestämmelser tappat över 50 procent
under år 2002). Det ligger i de fria placeringsreglernas natur att
hedgefonder kan förlora stora delar eller t.o.m. hela sitt kapital. Å andra
sidan finns det många exempel på hedgefonder där förvaltningen har
varit framgångsrik med hög och jämn avkastning som följd.
Behövs en särreglering av hedgefonder?

Utredningen har kommit till slutsatsen att hedgefonder endast bör få
säljas till allmänheten via fondandelsfonder. Detta skulle bl.a. få till följd
att beroendet av en enskild förvaltare minskade. Hedgefonder som spreds
till allmänheten skulle också, genom förvaltaren av fondandelsfonden, få
en professionell utvärdering i syfte att minska risken för olämpliga
förvaltare. Lösningen leder dock inte till att konsumenterna får tillgång
till en mer lättförståelig form av hedgefonder. Lösningen skulle dessutom
leda till ökade kostnader för konsumenten som, förutom avgifter till
förvaltaren av hedgefonderna, måste ersätta förvaltaren till
fondandelsfonden. Utredningen framhåller också att ställningstagandet
inte är självklart eftersom hedgefonder är en heterogen grupp och
avgränsningsproblem kommer att uppstå.
Det är onekligen så att hedgefonder har en riskstruktur som är betydligt
svårare att förstå än en vanlig investeringsfond. Vad gäller exempelvis en
aktiefond så finns så gott som alltid ett index att jämföra fondens
avkastning och risk med; så är inte fallet med hedgefonder. Detta betyder
emellertid – som flera remissinstanser påpekat – inte nödvändigtvis att
hedgefonder i allmänhet har högre risk än andra typer av fonder, endast
att den skiljer sig från deras.
Vad remissinstanserna särskilt har förordat är att kraven på den
information som lämnas om hedgefonder skall utökas. Bara genom att en
fond benämns hedgefond får konsumenterna troligen en fingervisning
om vilken typ av produkt det är fråga om. Etiketten hedgefond är dock
inte något enhetligt begrepp och säger ingenting om fondens närmare

247

s. 248 Kontrollera mot PDF

inriktning. Vad som är avgörande är fondens egenskaper och inte om
fondbolaget har valt att ge den benämningen hedgefond. Oftast
informeras potentiella sparare om respektive fonds särskilda karaktär.
Fondbolagen lämnar oftast uppgifter om att målet är en absolut
avkastning, att fonden har friare placeringsmöjligheter, om den
resultatbaserade avgiften samt om villkoren för in- och utträde.
Behovet av information och vikten av att informationen är anpassad till
den kunskap om finansiella produkter som konsumenter normalt kan
förväntas ha är något som Finansinspektionen måste beakta när
inspektionen fastställer de informationskrav som skall gälla för olika
typer av fonder. I fråga om hedgefonder är dock kravet på information
särskilt stort.
Vi kan – i likhet med utredningen och remissinstanserna − konstatera
att frågan om hedgefonder innehåller många svåra avvägningar.
De hedgefonder som för närvarande har fått tillstånd i Sverige är
nationella fonder. Dessa fonder riktar sig framför allt till institutionella
placerare. Några särskilda regler för försäljning av andelar till
allmänheten finns dock inte för sådana fonder. Till skillnad från många
utländska fonder som går under benämningen hedgefonder driver de
svenska hedgefonderna emellertid tillståndspliktig verksamhet och står
därmed under tillsyn. I den nya lagen om investeringsfonder föreslås
dessutom ökade krav på fondbolagen bl.a. vad gäller lämplighet hos de
personer som deltar i ledningen eller har större aktieinnehav i fondbolag.
I jämförelse med vad som gäller för nationella fonder i dag innebär
förslaget till lag om investeringsfonder att också specialfonder − och
därmed även hedgefonder − kommer att omfattas av ett mer omfattande
regelverk. Enligt vår uppfattning bör fondlagstiftningen möjliggöra olika
fondprodukter och inte utan starka skäl inskränka allmänhetens tillgång
dessa produkter. Klara regler till skydd för konsumenterna är
grundläggande för allt fondsparande. Det går dock inte att bortse från att
fondsparande är förenat med risker oavsett vilka slags investeringsfonder
man väljer att investera i. Det väsentliga är att fondspararna kan
tillförsäkras sådan information om egenskaper och risker som är förenade
med olika fondprodukter att de har möjlighet att avgöra om en viss
fondprodukt är lämplig för deras sparande.
Vad som också måste tas med i bedömningen är att en särreglering för
hedgefonder skulle medföra svåra avgränsningsproblem. Någon allmänt
accepterad definition av begreppet hedgefond finns inte. Detta behöver i
och för sig inte utgöra något hinder mot att man i lagen om
investeringsfonder definierar vilka fonder som skall anses som
hedgefonder vid tillämpningen av den lagen. En definition skulle dock
inte lösa avgränsningsproblemen. Med hänsyn till den snabba
utvecklingen på detta område är det dessutom möjligt att det kommer att
startas fonder som har liknande egenskaper som hedgefonder men som
skulle falla utanför definitionen eller fonder som skulle omfattas av
definitionen trots att de skulle ha väsentligt andra egenskaper.
Vid en sammantagen bedömning anser vi att det inte har framkommit
tillräckligt starka skäl för att föreslå en särreglering för hedgefonder.
Några särskilda bestämmelser för formerna för försäljning av andelar i
hedgefonder till allmänheten föreslås således inte. Vi vill dock
understryka vikten av att investerarna ges en väl anpassad information

248

s. 249 Kontrollera mot PDF

vid investeringar i hedgefonder. Vi vill även hänvisa till det förslag till
lag om finansiell rådgivning till konsumenter som beslutats av regeringen
den 15 maj 2003. Enligt det förslag som behandlats av Lagrådet skall
lagen gälla vid s.k. placeringsrådgivning och kommer att omfatta
rådgivning som avser placering i hedgefonder.
Även om hedgefonder är mer fria i sin verksamhet gör sig kravet på
riskspridning ändå gällande och en mer flexibelt utformad bestämmelse
såsom den beskrivits i avsnitt 11.3.4 om specialfonder bör omfatta även
hedgefonder. Denna regel i kombination med en effektiv tillsyn gör att
fondbestämmelserna för en hedgefond kan bli mer precisa utan att frånta
förvaltare av sådana fonder möjligheten att ta större positioner när så
krävs. För hedgefonder är det emellertid mer adekvat att i fråga om
kravet på riskspridning uttrycka det i spridning av antalet positioner
snarare än spridning av antalet innehav.

11.3.6

Specialfonder med möjlighet till obegränsade undantag
från placeringsbestämmelser m.m.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särreglering för
specialfonder som endast vänder sig till särskilt kapitalstarka investerare
och för vilka det ges möjlighet att göra obegränsade undantag från lagens
krav på placeringar och information m.m.
Utredningens förslag: Specialfonder som vänder sig endast till
investerare som vid ett och samma tillfälle placerar åtminstone
500 000 kronor i fonden, får i sina fondbestämmelser göra obegränsade
undantag från lagens krav på placeringar och information. Sådana fonder
får också vara helt slutna.
Remissinstanserna: Bland remissinstanserna är det endast
Landsorganisationen i Sverige (LO) som instämmer i utredningens
förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sjunde AP-fonden, Verket
för näringslivsutveckling (NUTEK), Fondbolagens Förening, Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen och Sveriges
Aktiesparares Riksförbund ifrågasätter den av utredningen föreslagna
beloppsgränsen på 500 000 kronor. Hovrätten ifrågasätter om
beloppsgränsen 500 000 kronor utgör ett effektivt hinder för
konsumenter att placera pengar i de aktuella fonderna. Konsumentverket
avstyrker att specialfonder som vänder sig till investerare som placerar
minst 500 000 kronor i fonden skall få göra obegränsade undantag i sina
fondbestämmelser från lagens krav bl.a. vad gäller information.
Finansinspektionen har inte något att invända mot att specialfonder för
kvalificerade investerare omfattas av fondlagstiftningen eller att de skall
krävas godkännande av inspektionen även för sådana fonder. Däremot
ser inspektionen inte några skäl för att dessa fonder skall omfattas av
inspektionens tillsyn. Sjunde AP-fonden anför att det torde finnas bättre
sätt att definiera institutionella kunder än genom ett minsta krav på
investeringens storlek. NUTEK anser att enbart en beloppsmässig
engångsinsättning inte är ett bra kriterium för att anses vara kvalificerad
investerare. Dessutom är en gräns på 500 000 kronor alltför hög enligt
NUTEK. Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och

249

s. 250 Kontrollera mot PDF

Svenska Bankföreningen invänder mot principen att särskilja en viss typ
av fonder från övriga med hjälp av en penninggräns. Enligt föreningarnas
uppfattning bör en investerare som har en större summa att placera och
av denna summa vill sätta in kanske en mindre del i en specialfond med
t.ex. från andra specialfonder avvikande placeringsinriktning inte vara
förhindrad att göra detta. Aktiespararna anför att det bör tydligt stadgas
att sådana fonder endast får vara öppna för institutionella placerare och
ifrågasätter det lämpliga i att använda termen ”kvalificerad investerare”
samt avgränsningen med ett minsta investerat belopp om 500 000 kronor.
Enligt Aktiespararna är sådana bedömningar inte avgörande.
Aktiespararna menar vidare att det inte bör vara möjligt att medge
undantag från bestämmelserna om informationsbroschyr och
informationsblad.
Skälen för regeringens bedömning: Tidigare har redogjorts för de
grundläggande krav som bör ställas på specialfonder (avsnitt 11.2). I
många fall medger dessa grundläggande krav att specialfonder kan
beviljas undantag från vad som följer av UCITS-direktivet och
följaktligen från vad som gäller för värdepappersfonder. Gemensamt för
såväl värdepappersfonder som specialfonder är emellertid att dessa måste
leva upp till fondlagstiftningens krav på ett gott konsumentskydd.
Utredningen har föreslagit en särreglering för specialfonder som är
avsedda för investerare som inte kan anses vara i behov av ett sedvanligt
konsumentskydd. För sådana fonder skall enligt utredningens förslag
kunna medges obegränsade undantag från de allmänna placeringsregler
och informationskrav som föreslås gälla enligt lagen om
investeringsfonder samt dessutom skulle de få vara helt slutna. Enligt
utredningens förslag skall andelar i sådana fonder få säljas enbart till de
investerare som vid ett och samma tillfälle placerar minst 500 000 kronor
i fonden. Som nämnts tidigare är konsumentskyddet det avgörande
motivet för att reglera fondsparandet (se avsnitt 5.2). Remissinstanserna
har bl.a. påtalat flera svårigheter som uppstår om man skall försöka att
dra en gräns mellan investerare som bör omfattas av det konsumentskydd
som gäller vid investeringar i värdepappersfonder och specialfonder och
investerare som av olika anledningar inte kan anses vara i behov av ett
lika långtgående skydd. Därtill kommer frågan om vilka undantag som i
så fall bör få medges för dessa fonder. Enligt vår uppfattning innebär
emellertid de allmänna regler som föreslås för placeringar och
information inte att värdepappersfonder eller specialfonder därmed skulle
vara mindre lämpliga för institutionella eller andra kapitalstarka
investerares placeringar. Härvid bör det också framhållas att det föreslås
att fondbolag skall få möjlighet att tillhandahålla individuell
portföljförvaltning (se avsnitt 7.2.2). Detta torde medföra förbättrade
förutsättningar för förvaltningstjänster som är särskilt anpassade till
institutionella investerares önskemål samt samordningsfördelar inom
fondbolagens förvaltning.
Vi gör därför bedömningen att det inte bör införas en särreglering för
specialfonder som vänder sig endast till särskilt kapitalstarka investerare
och för vilka det skulle ges möjlighet att göra obegränsade undantag från
de allmänna kraven på placeringar och information m.m.
250

s. 251 Kontrollera mot PDF

11.4

Alternativa placeringstillgångar

Enligt bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder får medlen i en
fond, oavsett om det är en UCITS-fond eller en nationell fond, placeras i
fondpapper eller andra finansiella instrument. Fonderna kunde därför
med fog kallas för värdepappersfonder. Som framgår av avsnitt 10 skall
medel i värdepappersfonder enligt vad som nu föreslås få placeras i
fondpapper, penningmarknadsinstrument, fondandelar, derivatinstrument
och på konto hos kreditinstitut. Alla dessa olika tillgångsslag kan inte
formellt sett hänföras till finansiella instrument, men det är fortfarande
fråga om fonder som ger sina andelsägare tillgång till den finansiella
marknaden.
Regelverket för fondsparandet är således främst till för finansiella
tillgångar. Utgångspunkten är att säkerställa en sund riskspridning och en
likviditet som gör det möjligt för fondandelsägarna att få sina andelar
inlösta när de så önskar. Fondsparandet är därför inte lämpligt för ett
generellt sparande i annan egendom än finansiella tillgångar, t.ex.
antikviteter. Förutom svårigheter i värdering och omsättning är sådana
investeringar förknippade med omfattande praktiska problem. En fond
avsedd för investeringar bör inte ägna sig åt varuhandel.
De begränsningar i vilka tillgångsslag som medlen i en
värdepappersfond får placeras i enligt UCITS-direktivet behöver trots
detta inte automatiskt överföras till specialfonderna. Utomlands finns det
t.ex. fonder som investerar i fastigheter och fonder som investerar i
råvaror. Placeringar i dessa tillgångsslag kan i vissa delar jämföras med
placeringar i finansiella tillgångar. I de följande avsnitten diskuteras
möjligheten att placera medel i specialfonder i fastigheter samt råvaror
eller råvaruderivat.

11.4.1

Fastigheter

Regeringens bedömning: Det saknas skäl att utreda frågan om
fastighetsfonder närmare.
Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Konkurrensverket, Sjunde AP-fonden, APfastigheter och Fastighetsägarna Sverige anser att det är motiverat att
vidare utreda och finna lösningar på de problem som utredningen pekar
på.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i sitt
delbetänkande gjort en utförlig analys av om fastigheter är lämpliga som
placeringstillgång för specialfonder (se avsnitt 9.6.1 och 9.6.2 i
delbetänkandet). Några principiella hinder mot att specialfonder skulle få
investera i fastigheter har utredningen inte funnit. Fastigheter som
placeringstillgång är enligt utredningen en sparform som har många av
de egenskaper som värdepapper har. Ett sådant förslag skulle också
kunna gynna fastighetsmarknaden. Utredningen har emellertid gjort
bedömningen att skatteproblematiken är en avgörande fråga. Att närmare
ange lösningar på dessa problem har dock legat utanför utredningens

251

s. 252 Kontrollera mot PDF

mandat. Enligt utredningen skulle fastighetsfonder fordra relativt
omfattande förändringar av fondlagstiftningen, såvitt avser inte bara den
grundläggande juridiska konstruktionen utan också avseende
placeringsbestämmelser m.m. Utredningen gör bedömningen att det med
hänsyn till skatteproblematiken för närvarande saknas tillräckliga skäl att
göra sådana förändringar i fondlagstiftningen och i annan lagstiftning
som skulle fordras för att införa fastighetsfonder.
Vi anser i likhet med utredningen att fastighetsfonder skulle kräva
omfattande förändringar av både fondlagstiftning och skattelagstiftning.
Enligt vår mening saknas skäl att utreda frågan närmare.

11.4.2

Råvaror och råvaruderivat

Regeringens förslag: Medel i en specialfond får, med tillstånd av
Finansinspektionen, placeras i derivatinstrument med råvaror som
underliggande tillgång i samma omfattning som i finansiella
derivatinstrument. Som förutsättning krävs dock att dessa
råvaruderivat handlas på en fungerande finansiell marknad och att
instrumenten inte innefattar en skyldighet att ta emot eller fysiskt
leverera den underliggande tillgången.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga, som utredningen
också har behandlat, är om medel i en specialfond skall kunna placeras i
råvaror. Den fysiska handeln med råvaror skiljer sig markant från
finansiella investeringar. Fonden skulle i så fall kunna bli tvungen att
köpa och sälja råvaror för leverans. En väl fungerande fond skulle säkert
kunna undvika att någonsin behöva hantera råvarorna rent fysiskt.
Leverans kan ju ske direkt från producenten (som fonden köper av) till
kunden (som fonden säljer till). Det kan dock uppstå situationer när detta
inte är möjligt. De praktiska problem detta skulle medföra gör att
fondformen lämpar sig sämre för denna typ av verksamhet. Det finns
också en rad bättre alternativa strukturer för denna typ av verksamhet.
Det bör därför inte vara möjligt att placera fondmedel direkt i råvaror.
Det förekommer emellertid handel med råvaror på den finansiella
marknaden. Det handlas med olika finansiella instrument i form av
derivatinstrument med en råvara som underliggande tillgång. Sådan
handel äger rum på organiserade marknader, via finansiella mellanhänder
(OTC-marknaden) och bilateralt mellan köpare och säljare. Det är främst
fråga om derivatinstrument på metall och energiprodukter (olja, el, gas
m.m.).
Derivatinstrument med råvaror som underliggande tillgång innefattas i
definitionen av finansiella instrument, om derivatinstrumenten är
avsedda för handel på värdepappersmarknaden (prop. 1990/91:142 s. 141
och prop. 1999/2000:94 s. 38). Vad som menas med handel på
värdepappersmarknaden kan vara föremål för diskussion. Det torde dock
innebära handel på en organiserad marknadsplats eller avtal om köp och
försäljning som görs upp på penningmarknaden samt köp eller
252

s. 253 Kontrollera mot PDF

försäljning genom en mellanhand som yrkesmässigt tillhandahåller dessa
tjänster (prop. 1990/91:142 s. 50).
På kraftmarknaden finns en officiell finansiell el-börs, administrerad
av Nord Pool som ägs av Statnett SF och Affärsverket svenska kraftnät.
På el-börsen noteras el-terminer av futurestyp (avräknas löpande under
handelstiden före leverans) och av forwardtyp (avräknas i samband med
avräkningsperioden) samt el-optioner. Optionerna är standardiserade.
Nord Pool agerar också som clearinghus och tar på sig motpartsrisken.
Vidare finns nio mäklarhus på den nordiska marknaden som sammanför
köpare och säljare.
Finansinspektionen har inställningen att yrkesmässig handel med
råvaruderivat kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse.
Tillstånd att driva värdepappersrörelse inkluderar handel med
råvaruderivat under förutsättning att instrumenten avvecklas genom
kvittning eller kontantavräkning och att det därmed inte sker några
leveranser av den fysiska råvaran.
Råvaruderivat är med andra ord, åtminstone som huvudregel, att anse
som finansiella instrument och medel i specialfonder bör därför också
som utgångspunkt få placeras i dessa.
Enligt de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet anges särskilt för
derivatinstrumenten vilka underliggande tillgångar som kan komma i
fråga. Bland dessa tillgångar återfinns inte råvaror. En svensk
värdepappersfond kan följaktligen inte tillåtas att placera fondmedel i
råvaruderivat.
Frågan är då om medel i en specialfond skall få placeras i
råvaruderivat. Den finansiella handeln med råvaruderivat, där
instrumenten avvecklas genom kvittning eller kontantavräkning och där
leverans av den fysiska råvaran inte sker, liknar i många avseenden
handeln med finansiella derivatinstrument. I båda fallen kan handeln äga
rum på en marknadsplats, där motpartsrisken är reglerad, eller via
mellanhänder på den finansiella marknaden. Såväl råvaruderivat som
finansiella derivat kan på olika sätt vara standardiserade.
Det finns därför inte några principiella skäl att behandla sådana
råvaruderivat
som
nämnts
annorlunda
än
de
finansiella
derivatinstrumenten, åtminstone inte i fondlagstiftningen.
Skatterättsligt betraktas råvaruderivat inte som delägarrätter. Dessa
skall i stället beskattas som övrig lös egendom. Det har i samband med
tidigare lagstiftning (se prop. 1999/2000:2 s. 573) förts fram ett behov av
att se över detta, men så har ännu inte skett.
Vi anser – i likhet med utredningen – att det bör vara möjligt att
placera medel i specialfonder i derivatinstrument med råvaror som
underliggande tillgång i samma omfattning som i finansiella
derivatinstrument. Som förutsättning bör dock krävas att dessa
råvaruderivat handlas på en fungerande finansiell marknad och att
instrumenten inte innefattar en skyldighet att ta emot eller fysiskt
leverera den underliggande tillgången. I likhet med vad som gäller i fråga
om andra avvikelser från de placeringsbestämmelser som gäller för
värdepappersfonder bör det fordras tillstånd av Finansinspektionen för att
medel i en specialfond skall få placeras i råvaruderivat.
253

s. 254 Kontrollera mot PDF

11.5

Möjligheten att begränsa inträde till fonden

Regeringens förslag: Fonden som sparform är förbehållen kollektiva
investeringar och måste därför vara spridd till en större krets sparare.
En specialfond behöver emellertid inte vara riktad till allmänheten,
utan det kan i fondbestämmelser anges att fonden riktar sig till en på
förhand särskilt angiven och avgränsad krets investerare.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
förutom att utredningen har föreslagit att det i lagen om
investeringsfonder även bör införas en uttrycklig rätt för ett fondbolag att
i vissa fall vägra en investerare att köpa andelar i en fond trots att denne
tillhör den i fondbestämmelserna angivna kretsen investerare.
Remissinstanserna:
Fondbolagens
Förening,
Svenska
Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen ställer sig positiva
till förslaget att specialfonder får begränsa sin kundkrets men har
ifrågasatt vad som menas med att kretsen inte får vara ”för snäv”.
Skälen för regeringens förslag: I den nuvarande fondlagstiftningen
och UCITS-direktivet beskrivs fondverksamhet som en verksamhet i
vilken det tillhandahålls en finansiell tjänst till ett kollektiv eller, närmare
angivet, till allmänheten. Med detta krav måste en fond rikta sig till alla
utan åtskillnad. Fondbolaget anses därmed ha en generell
kontraheringsplikt, en skyldighet att sälja andelar i de fonder som
fondbolaget förvaltar till alla som önskar köpa. Denna plikt gäller i dag
oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en nationell fond.
Kravet på att en fond skall vända sig till allmänheten grundar sig i
gränsdragningsproblem med andra företag för kollektiva investeringar. I
UCITS-direktivet anges att regleringen av andra företag för kollektiva
investeringar som inte omfattas av direktivet erbjuder en mängd problem
som måste lösas med hjälp av andra bestämmelser (se stycke 6 i
ingressen, beaktandemeningen oräknad). I förarbetena till 1974 års
aktiefondslag angavs likaså, att det saknades anledning att underkasta en
verksamhet, som inte vänder sig till allmänheten, begränsningar som inte
är nödvändiga från allmän synpunkt (prop. 1974:128 s. 105). I stället
borde den enskilde ha frihet att i största möjliga utsträckning själv
bestämma om sina ekonomiska förhållanden. Därvid nämndes särskilt s.
k. aktiesparklubbar.
Det kan ifrågasättas om de avgränsningsproblem som angetts som skäl
för den nuvarande ordningen är av sådan tyngd att specialfonder bör
tvingas att rikta sig till allmänheten. Det kan finnas flera skäl till varför
en fondförvaltare anser det nödvändigt att begränsa ”sina” fonders
kundkrets.
Det stora flertalet fonder riktar sig till konsumenter, medan ett fåtal
fonder är avsedda för mer kapitalstarka investerare. De sistnämnda kan
kallas för professionella eller sofistikerade investerare och, i
förekommande fall, institutionella investerare. Gemensamt för dessa
investerare är att de anses, eller förutsätts, besitta särskilda kunskaper
som ger dem bättre möjligheter att bedöma komplicerade
investeringsstrategier och närmare avväga risken med en viss
fondprodukt. Enligt nuvarande reglering måste även sådana fonder rikta
sig till allmänheten och de fondbolag som har ett intresse att begränsa

254

s. 255 Kontrollera mot PDF

antalet andelsägare har löst problemet med att kräva en viss
minimiinsättning. Visserligen riktar sig en sådan fond till allmänheten i
det att alla som har möjlighet att uppfylla kravet på minimiinsättningen
får köpa andelar, men med krav på flera hundratusen kronor synes en
sådan fond inte direkt vara avpassad för småsparare.
Det kan också finnas legala skäl till varför en fond inte kan rikta sig till
allmänheten. Kontraheringsplikten kan strida mot andra länders
fondlagstiftning. USA tillåter t.ex. inte att fondföretag marknadsför sig
mot ett stort antal investerare (a Securities Offering) om de inte har
tillstånd till detta av den amerikanska motsvarigheten till
Finansinspektionen, SEC. En svensk värdepappersfond får emellertid
inte vägra amerikanska investerare tillträde till fonden. Skulle ett stort
antal investerare köpa fondandelar kan SEC anse att det skett en otillåten
marknadsföring (an unauthorised Securities Offering), vilket är brottsligt.
Vid sidan av dessa praktiska skäl till varför det är önskvärt att begränsa
kundkretsen finns andra skäl. En fackförening som vill starta en fond för
enbart sina medlemmar kan inte göra det med hänsyn till
allmänhetsbegreppet. På samma sätt kan inte ett större företag bilda
fonder som uteslutande riktar sig till de anställda. Lösningen blir att
fonden i sin marknadsföring endast riktar sig till den avsedda
kundkretsen. Fonder som riktar sig till en viss krets personer kan således
även de vara avsedda för konsumenter.
Till fondsparandets speciella karaktär hör det faktum att ett kollektiv
av investerare går samman och anlitar en förvaltare med på förhand
fastställda ramar för uppdraget. Den fråga som följer blir då om sådan
verksamhet som inte riktar sig till allmänheten skall omfattas av
fondlagstiftningen. Argumentet är att sådan verksamhet inte behöver ett
särskilt lagstadgat skydd. Särskilda krav på organisation, information och
tillsyn är nämligen nära förknippade med verksamhet som riktar sig till
allmänheten. De problem som kan följa med ett kollektivt ägande, till
exempel ansvaret för förvaltaren och andelsägarnas inbördes rättsliga
förhållande, är dock inte exklusiva för de företag som riktar sig till
allmänheten.
Ett gemensamt ägandes särskilda karakteristik är inte förbehållen
fondsparandet. Den associationsrättsliga lagstiftningen tar sikte på olika
former för samarbete mellan flera ägare; samäganderättslagen likaså. I
den nuvarande fondlagstiftningen finns också hänvisningar till
gränsdragningen mot aktiebolag, ekonomiska föreningar och lagen om
samäganderätt. Det finns dessutom möjligheter för flera personer att
enligt den allmänna förmögenhetsrätten via avtal med varandra reglera
de inbördes relationerna i olika avseenden. Den legala ram som uppställs
i den nuvarande fondlagstiftningen har emellertid visat sig väl lämpad för
kollektiva investeringar. Det kan därför finnas praktiska skäl för att även
låta företag för kollektiva investeringar som riktar sig till en viss
begränsad krets personer omfattas av lagstiftningen. Skyddet för
konsumenten synes likaså vara lika angeläget oavsett om en fond riktar
sig till allmänheten eller till exempelvis alla SACO- eller LOmedlemmar.
Det finns därför anledning att inte utan vidare begränsa den
lagreglerade fondverksamheten till att avse endast sådana fonder som
utan några inskränkningar riktar sig till allmänheten. Alltjämt återstår

255

s. 256 Kontrollera mot PDF

frågor kring gränsdragningen. Mot andra i lag reglerade samarbetsformer
bör detta inte vara något problem. Som i dag kan en hänvisning till
aktiebolagslagen,
lagen
om
ekonomiska
föreningar
och
samäganderättslagen utgöra en naturlig avgränsning. Meningen är inte
heller att en fondlagstiftning skall omfatta s.k. aktiesparklubbar, dvs. då
exempelvis några arbetskamrater går ihop och köper aktier tillsammans.
Det är viktigt att skilja på kollektiv och individuell portföljförvaltning.
Olika regler gäller nämligen för dessa verksamheter. Individuell
portföljförvaltning innebär i huvudsak att förvaltaren handlar med
finansiella instrument för annans räkning. Förvaltaren kan ha detaljerade
instruktioner om vad denne får göra, men kan även ha ett friare uppdrag.
För de olika verksamheterna gäller emellertid olika tillstånd och olika
regler om t.ex. kapitaltäckning och investerarskydd. Medan den
kollektiva portföljförvaltningen regleras i huvudsak av fondlagstiftningen
återfinns regler för den individuella förvaltningen i flera olika EGdirektiv och nationella lagar. Regler finns bl.a. i direktivet om
investeringstjänster91. Dessa har genomförts i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse. Vidare finns regler i direktivet om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut92. Dessa har genomförts i bl.a.
lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag. Därtill omfattas sådan individuell
förvaltning av bestämmelserna om investerarskydd som finns i lagen
(1999:158) om investerarskydd93.
Det finns exempel på där fondformen öppnats även för en enda
investerare. I tysk fondlagstiftning ges möjlighet till s.k. specialfonder
som riktar sig till maximalt 10 juridiska personer. Det är dock möjligt
och vanligt att sådana specialfonder riktar sig till endast en investerare.
Bakgrunden är att det i Tyskland finns ett behov av motsvarande
individuell portföljförvaltning i den legala form fondlagstiftningen
tillhandahåller. Detta gäller särskilt de tyska pensionsstiftelserna.
Med hänsyn till behovet av att skilja mellan kollektiv och individuell
förvaltning kan fondbolaget inte tillåtas att fritt få bestämma till vem
fonden skall rikta sig. En sådan möjlighet skulle kunna missbrukas så att
reglerna om kapitaltäckning m.m. kringgicks.
En utgångspunkt är att Finansinspektionen, som lämnar tillstånd för
såväl kollektiv som individuell portföljförvaltning, också är bäst lämpad
att bevaka gränsen mellan dessa typer av förvaltning. Ett grundläggande
krav är därför att begränsningar i investerarkretsen skall göras i
fondbestämmelserna, vilka skall godkännas av Finansinspektionen.
Vi anser att det − i likhet med vad utredningen har föreslagit − för
specialfonderna bör införas en möjlighet att begränsa den krets till vilken
en sådan fond riktas. Detta innebär en ändring i förhållande till vad som
i dag gäller för nationella fonder. En specialfond bör därvid kunna riktas
till en särskilt angiven och avgränsad krets investerare. Denna krets av
investerare får emellertid inte vara alltför snäv.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och
Svenska Bankföreningen har efterfrågat ett förtydligande härvid. En
91

Direktivet om investeringstjänster inom värdepappersområdet (93/22/EEG).
Direktivet om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (93/6/EEG).
93
Direktivet om system för ersättning till investerare (97/9/EG).
92

256

s. 257 Kontrollera mot PDF

fråga som enligt föreningarna är av intresse är om det skulle vara tillåtet
med en specialfond riktad endast till Premiepensionsmyndigheten,
förutsatt att fonden i övrigt uppfyller de krav som ställs för att en fond
skall få förekomma i premiepensionssystemet. Enligt vad som nu
föreslås kommer specialfonder emellertid inte att ges tillgång till
premiepensionssystemet (se avsnitt 11.8), varför den frågan inte blir
aktuell. Det finns därför skäl att återkomma till föreningarnas fråga vid
en eventuell framtida lagändring som skulle ge specialfonder tillträde till
premiepensionssystemet.
Att i fondbestämmelserna ange att fonden är öppen för alla anställda på
ett visst medelstort företag, alla medlemmar i en viss förening med ett
inte alltför ringa antal medlemmar eller alla i ett visst yrke kan ses som
exempel på vad som bör ligga väl inom möjlighetens ramar.
Avgränsningen får givetvis inte verka diskriminerande eller i övrigt stå i
strid med de värden som samhället avser att skydda. För tydlighetens
skull bör påpekas att det är fråga om en krets av investerare, dvs. att den
angivna kretsen mycket väl kan bestå av t.ex. institutionella investerare.
Inom ramen för dessa begränsningar faller även de i dag så vanliga
kraven på en minsta insättning i fonden.
I syfte att upprätthålla gränsen mot individuell portföljförvaltning,
samt till säkerställande av en öppen och sund fondmarknad, anser vi att
fondbolaget måste sälja fondandelar till de investerare som ingår i den
särskilt angivna och avgränsade kretsen. I så måtto förespråkas alltjämt,
åtminstone som en huvudregel, en kontraheringsplikt. Annars skulle den
kollektiva sparformen lätt kunna omvandlas till ett individuellt uppdrag.
Naturligtvis innebär den kontraheringsplikt som måste anses gälla inte
något hinder mot att ett fondbolag vägrar en investerare att köpa andelar i
en specialfond om fondbolaget annars skulle handla i strid mot svensk
eller utländsk lag eller någon annan författning. Enligt vår uppfattning
finns det därför inte något behov av att − såsom utredningen har
föreslagit − införa en uttrycklig rätt för ett fondbolag att i vissa fall vägra
en investerare att köpa andelar i en specialfond trots att denne tillhör den
i fondbestämmelserna angivna kretsen investerare.

11.6

Slutna fonder och möjligheten att begränsa utträde

En av de grundläggande förutsättningarna i en värdepappersfond som
vänder sig till allmänheten är att andelsägarna har rätt att när som helst få
sitt innehav inlöst ur tillgångarna i fonden. Det innebär en trygghet för
fondspararen att alltid kunna lösa in sina andelar och är troligen en
förutsättning för fondernas stora spridning till allmänheten. Principen
återfinns i UCITS-direktivet och infördes i svensk rätt redan genom 1974
års aktiefondslag. I förarbetena till den lagen sades även att slutna fonder
inte borde få förekomma inom ramen för fondsparande utan enbart via de
befintliga associationsformerna t.ex. investmentföretagen (prop.
1974:128 s. 94 f.). Synsättet förändrades dock inför den nu gällande
lagstiftningen. I förarbetena till dagens lag uttalades att även slutna
fonder kunde erbjuda fördelar för vissa sparare och att sådana kunde
tillåtas genom särskilt tillstånd såsom nationell värdepappersfond (prop.
1989/90:153 s. 38).

257

s. 258 Kontrollera mot PDF

Slutna fonder förekommer emellertid inte i någon större utsträckning.
Det finns å andra sidan andra investeringsmöjligheter som kan liknas vid
en sluten fondinvestering. En sådan är investmentföretag, en annan är
olika sammanslutningar via kommanditbolagsformen. Utredningen har i
sitt
delbetänkande
(avsnitt
9.8)
redogjort
för
dessa
investeringsmöjligheter.

11.6.1

Delvis slutna specialfonder

Regeringens förslag: Specialfonder får vara delvis slutna. En
specialfond måste dock vara öppen för inlösen av andelar minst en
gång per år. För sådana fonder skall det på förhand anges under vilka
tidsperioder andelarna kan lösas in.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: Ur fondspararens perspektiv kan en
investering i ett investmentföretag mycket väl vara ett bra sparalternativ.
Genom dessa investeringar når fondspararen en annan typ av placeringar
som samtidigt uppfyller de krav som en fondsparare kan ställa på den
som förvaltar kapitalet. Det går alltså mycket väl att kombinera sitt
fondsparande med sparande i investmentföretag. Det finns därför inte
skäl att skapa särskilda specialfonder för motsvarande ändamål som
investmentföretagen eller att tillåta helt slutna fonder.
En placering i ett investmentföretag kan således utgöra ett alternativ
till fondsparande. Det kan emellertid också finnas goda skäl att för
fonder med olika typer av inriktningar begränsa möjligheten till inlösen
av andelar utan att det åsidosätter konsumentskyddsintresset. För
hedgefonder kan det t.ex. på grund av olika placeringsstrategier redan i
dag föredra att begränsa uttag och insättningar. Det kan också tänkas
finnas andra skäl till varför en fond bör vara sluten. Fonder där medlen
placeras i finansiella instrument som handlas på illikvida marknader eller
i instrument där likviditeten kan vara ett problem kan tänkas fungera
bättre om de är slutna.
Det kan således finnas specialfonder för vilka det kan finnas
godtagbara skäl att åtminstone periodvis vara stängda för inlösen. Vi
anser därför – i likhet med utredningen – att specialfonder under vissa
förutsättningar bör få vara delvis slutna. En förutsättning bör vara att
fondspararen i sådana fall på förhand vet vid vilka tidsintervall som
andelarna i fonden kommer att kunna lösas in och att avståndet mellan
dessa inte är alltför stort. Skälet till det är att fondsparandet bör vara ett
relativt likvitt sparande med tanke på dess allmänna spridning. Inlåsning
av kapital i perioder som är längre än ett år är således inte lämplig för
fondsparandet som sparform.

258

s. 259 Kontrollera mot PDF

11.6.2

Riskkapitalfonder (entreprenörsfonder)

Regeringens bedömning: Särskilda slutna fonder för investeringar i
nystartade onoterade företag (entreprenörsfonder) bör inte hanteras
inom ramen för fondlagstiftningen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Verket för näringslivsutveckling (NUTEK) anser
att utredningen har behandlat denna fråga enbart ur ett
konsumentskyddsperspektiv.
Enligt
NUTEK
behövs
nya
finansieringsformer och nya samarbetsmöjligheter för små och växande
företag; det pågår en omstrukturering och de små företagens behov
riskerar att annars att hamna i skymundan.
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har i sitt
delbetänkande (avsnitt 9.8.5) gjort en utförligt analys av om
specialfonder kan anses vara en lämplig form för investeringar i
riskkapital i onoterade bolag och därvid kommit fram till att särskilda
slutna fonder för investeringar i nystartade onoterade företag
(entreprenörsfonder) är mindre lämpliga att hantera inom ramen för
fondlagstiftningen.
En väl fungerande riskkapitalförsörjning är av stor betydelse för att
främja nyföretagande och tillväxt i små och medelstora företag. Såsom
utredningen har konstaterat finns det flera olika associationsformer som
lämpar sig väl för riskkapitalinvesteringar; en del av dessa kanske i första
hand vänder sig till institutionella placerare eller andra större aktörer på
kapitalmarknaden, medan andra vänder sig till allmänheten på samma
sätt som värdepappersfonder och specialfonder gör. I sin analys har
utredningen funnit flera olika argument som talar mot att varken
värdepappersfonder eller specialfonder eller den lagstiftning som reglerar
sådan verksamhet lämpar sig för denna typ av riskkapitalinvesteringar
som det nu är fråga om. Dessa argument omfattar emellertid också andra
aspekter än vikten av ett gott konsumentskydd. Vi finner vid en samlad
bedömning att det i den föreslagna lagen om investeringsfonder inte bör
införas en möjlighet att bilda särskilda, slutna fonder för investeringar i
nystartade onoterade företag.

11.7

Informationskrav för specialfonder

Regeringens förslag: I fondbestämmelserna för en specialfond skall
anges att den är en specialfond samt på vilket sätt fonden avviker från de
regler som annars gäller för värdepappersfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: Som för hedgefonder (se
avsnitt 11.3.5) finns det skäl att låta det tydligt framgå i all information
som lämnas avseende en specialfond, att den är en sådan fond. Det finns
också skäl att ytterligare stärka konsumentskyddet genom att kräva att
det i all information om en specialfond tydligt skall anges vilka undantag
som meddelats för fonden. Därvid är det inte tillräckligt att, som i dag

259

s. 260 Kontrollera mot PDF

sker, endast ange att undantag har medgetts från bestämmelserna för
värdepappersfonder. I fondbestämmelserna för specialfonden måste
utförligt redovisas de avvikelser som gäller fonden i jämförelse med
värdepappersfonder. Har en specialfond t.ex. undantag från
riskspridningsreglerna som innebär att fonden får placera medel med upp
till 20 procent av fondens förmögenhet hos en enskild emittent, skall det
framgå att detta avviker från vad som normalt gäller för
värdepappersfonder.

11.8

Specialfonder och värdepappersfonder i annan
lagstiftning

Regeringens förslag: Bestämmelser i skattelagar och andra lagar där
begreppet värdepappersfonder förekommer ändras till att avse
investeringsfonder, dvs. såväl specialfonder som värdepappersfonder.
Bestämmelserna i lagen (1998:674) om inkomstgrundande
ålderspension avseende vilka fonder som får förekomma i systemet
för premiepensionen skall dock inte omfatta specialfonder.
Möjligheten i lagen att tillåta även nationella fonder som efterbildar
ett index tas bort. En motsvarande ändring görs i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) avseende Sjunde AP-fondens
förvaltning av Premievalsfonden och Premiesparfonden. De nya
placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder skall gälla även i
Sjunde AP-fondens förvaltning.
Bestämmelsen
i 1 kap. 3 b § lagen
(1991:981) om
värdepappersrörelse − om möjligheten för en försäkringsmäklare att
som sidoverksamhet förmedla fondandelar utan tillståndsplikt – skall
även gälla förmedling av specialfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna
Skattelagstiftningen

Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag. Föreningarna framhåller
att det för att undvika oklarheter bör klargöras i motiven att de ändringar
som föreslås innebär förtydliganden snarare än materiella ändringar.
Kammarrätten i Stockholm påpekar att om en svensk investeringsfond
placerar sina medel i en annan svensk investeringsfond skall båda
fonderna enligt regeln i 39 kap. 14 § första stycket 2 inkomstskattelagen
(1999:1229) ta upp 1,5 procent av värdet på delägarrätterna i respektive
fond trots att det i grund och botten rör sig om samma underliggande
tillgångar. Genom att schablonbeskattning sker både hos den fond som
har sina placeringar i diverse finansiella instrument och hos
fondandelsfonden blir i praktiken samma innehav av delägarrätter
beskattat flera gånger. Kammarrätten ifrågasätter om en sådan ordning är
förenlig med vad som åsyftas med regeln om schablonbeskattning. Enligt

260

s. 261 Kontrollera mot PDF

kammarrätten motiverar detta förhållande samt den hämmande effekt
beskattningskonsekvenserna kan få vid en jämförelse mellan olika
placeringsalternativ att denna fråga blir föremål för ytterligare
överväganden. Riksskatteverket (RSV) konstaterar att enligt utredningens
förslag kommer begreppet investeringsfond att ha en betydligt vidare
omfattning än definitionen av värdepappersfond i lagen om
värdepappersfonder; vissa investeringsformer som har mycket lite
gemensamt med vad som i dag definieras som värdepappersfonder
kommer således att kunna godkännas som investeringsfonder. Eftersom
de skatterättsliga reglerna enligt förslaget kopplas till begreppet
investeringsfonder, kommer således även dessa investeringsformer att
omfattas av nämnda regler. RSV har uppfattat att utredningens förslag
medför att t.ex. en helt sluten hedgefond, som i stor omfattning använder
sig av blankning och belåning av värdepapper och som har hög
omsättningshastighet i sitt innehav, kommer att omfattas av reglerna om
skattefrihet för kapitalvinster och schablonbeskattning. RSV har
ifrågasatt om en sådan fond kan anses utgöra det slag av
”mellanhandsägare” som dessa regler ursprungligen avsåg att omfatta.
Enligt RSV:s uppfattning rör det sig i realiteten snarare kanske mer om
någon form av näringsverksamhet än om kapitalförvaltning i vanlig
mening. RSV har dock svårt att överblicka konsekvenserna av att
skattereglerna föreslås kopplas till det − i förhållande till nuvarande
begreppet värdepappersfond − vidare begreppet investeringsfond. Det
kan enligt RSV inte uteslutas att detta kan få vissa oönskade
skattemässiga effekter. Även Skattemyndigheten i Stockholm finner det
svårt att överblicka konsekvenserna av förslaget och då framför allt
konsekvensen av att slutna specialfonder i princip kan komma att
undantas från stora delar av den lagstiftning som gäller i övrigt för
värdepappersfonder. Skattemyndigheten har uppfattat att de föreslagna
reglerna i princip inte utgör något hinder mot att slutna fonder kan
komma att äga 100 procent av olika företag. Enligt skattemyndighetens
uppfattning är det inte självklart att slutna specialfonder skall omfattas av
samma skatteregler som övriga fonder. Sveriges Advokatsamfund anför
att en harmonisering är önskvärd även inom skattelagstiftningen. Ett
exempel på där det nuvarande skatterättsliga regelverket inte är
harmoniserat är att värdepappersfonder som huvudsakligen placerar sina
tillgångar i aktier och andra delägarrätter (aktiefonder) beskattas
annorlunda jämfört med sådana värdepappersfonder vars innehav endast
består av fordringar och andra finansiella instrument (räntefonder). Enligt
Advokatsamfundets uppfattning bör det därför i framtiden göras en
översyn av den skattelagstiftning som berör investeringsfonder i syfte att
nå en harmonisering inom detta område.
Försäkringar och pensioner

Finansinspektionen konstaterar att utredningens förslag föranleder en
följdändring av försäkringsrörelselagen (1982:713) som innebär att
försäkringsbolagen får möjlighet att skuldtäcka även med utländska
nationella fonder. Enligt Finansinspektionens uppfattning fordrar en
utvidgning i detta avseende särskilda överväganden som lämpligen bör
261

s. 262 Kontrollera mot PDF

göras av Utredningen om översyn av försäkringsbolagens
placeringsregler (FI 2001:11). Premiepensionsmyndigheten (PPM) delar i
och för sig utredningens uppfattning att det saknas skäl att göra skillnad
mellan värdepappersfonder och specialfonder – liksom mellan svenska
och utländska fonder. En förutsättning är dock att ett tillräckligt gott
konsumentskydd uppnås, t.ex. genom en tydlig och precis lagstiftning i
fråga om vilken nivå för riskspridning som skall vara tillåten för
specialfonder. Enligt PPM finns det dock skäl att avvakta utvecklingen
av den praxis som kommer att följa med en ny lagstiftning innan
specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet. Det är enligt PPM
tänkbart att det kommer att finnas specialfonder som till sin utformning
är mindre lämpliga för premiepensionssystemet och som därför bör ligga
utanför. PPM tillstyrker att undantagsbestämmelsen avseende
indexfonder i lagen om inkomstgrundad ålderspension tas bort. Detta
skulle innebära att premiepensionssystemet tills vidare i princip bara
kommer att rymma värdepappersfonder. Enligt PPM:s mening bör det
dock införas en övergångsbestämmelse som tillåter att sådana nationella
fonder som nu finns i systemet, och som inte ombildas till
värdepappersfonder, ändå får finnas kvar så länge de inte ändrar sina
fondbestämmelser på ett sätt som för dem längre bort från
bestämmelserna UCITS-direktivet. Sjunde AP-fonden har uppfattningen
att specialfonder skall tillåtas inom ramen för premiepensionssystemet på
samma sätt som inom fondförsäkringssparande och individuellt
pensionssparande (IPS). Enligt Sjunde AP-fondens mening är det
orimligt att ha olika skyddsnivåer för olika typer av pensionssparande.
Det är på intet sätt heller självklart att en investering i en specialfond
innebär en högre risk för investeraren jämfört med en investering i en
UCITS-fond. Samma fondutbud bör kunna erbjudas inom samtliga
former av fondbaserat pensionssparande. Enligt Sjunde AP-fondens
uppfattning bör även en parallell regelförändring göras i Sjunde APfondens regelverk så att det blir konkurrensneutrala villkor mellan
Sjunde AP-fondens bägge fonder och övriga fonder inom
premiepensionssystemet. Enligt Konkurrensverket vore det från
konkurrenssynpunkt önskvärt att öppna upp premiepensionssystemet för
specialfonder. Detta eftersom det på intet sätt är självklart att en
investering i en specialfond generellt innebär en högre risk för
investeraren jämfört med en investering i en UCITS-fond. Även enligt
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen bör premiepensionssystemet öppnas för specialfonder.
Föreningarna finner inga skäl för att i detta avseende göra skillnad
mellan värdepappersfonder och specialfonder. De framhåller att det torde
finnas specialfonder med betydligt lägre risk än vissa ”traditionella”
värdepappersfonder samt att frågan bör övervägas på nytt.

Skälen för regeringens förslag
Lagen om investeringsfonder föreslås bli utformad så att regelverket för
specialfonder blir tydligare än vad som i dag gäller för nationella fonder.
Vidare föreslås att investeringsfonder, dvs. såväl värdepappersfonder
som specialfonder, får en gemensam plattform med regler om

262

s. 263 Kontrollera mot PDF

tillståndsplikt, tillsyn, förvaringsinstitut, rättslig ställning etc. (se
avsnitt 11.2). Det kommer dock att finnas stora skillnader i regleringen
av värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder, men inte
specialfonder, får fritt säljas inom EES. Specialfonder, men inte
värdepappersfonder, får placera i råvaruderivat etc.
Utgångspunkten är emellertid att de två formerna av
investeringsfonder skall behandlas lika i fondlagstiftningen. Som en
konsekvens härav bör de därför vara det även i annan lagstiftning.
Utredningen har i sitt delbetänkande inte kunnat skönja någon enhetlig
modell avseende regleringen i annan lagstiftning av värdepappersfonder i
allmänhet och nationella fonder i synnerhet. Utredningen har därvid
konstaterat att det i många lagar talas endast om värdepappersfonder
samt att det av förarbetena eller praxis ibland, men inte alltid, framgår
om reglerna skall tillämpas på nationella fonder eller inte. Enligt
utredningen kan detta till en del förklaras med att de relevanta
bestämmelserna ändrades eller tillkom strax efter ikraftträdandet av lagen
om värdepappersfonder och att det vid den tidpunkten inte bildats någon
praxis kring reglerna för de nationella fonderna. I något fall undantas
dock uttryckligen nationella fonder i lagtexten.
Vi finner i likhet med utredningen att vid en översyn av de lagar som
hänvisar till lagen om värdepappersfonder bör utgångspunkten vara att
värdepappersfonder och specialfonder skall behandlas på samma sätt, om
det inte finns särskilda skäl som talar för en annan ordning.
Skattelagstiftningen

Hänvisningar till lagen om värdepappersfonder förekommer i en rad
lagar inom detta område. Så är fallet i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
kupongskattelagen
(1970:624),
mervärdesskattelagen
(1994:200), lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,
skattebetalningslagen (1997:483), inkomstskattelagen (1999:1229), lagen
(1999:1230) om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:1229) och
lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
Gemensamt för dessa lagar är att någon skillnad i
beskattningshänseende mellan värdepappersfonder och nationella fonder
inte eftersträvas.
Frågan om hur nationella fonder skall bedömas i skattehänseende
behandlades av Regeringsrätten i ett rättsfall från 1996 (RÅ 1996
ref. 32). I rättsfallet angavs att nationella fonder hade samma
grundstruktur som övriga värdepappersfonder enligt lagen och
omfattades formellt sett av definitionen i 1 § lagen om
värdepappersfonder. Skatterättsnämnden, med vilken Regeringsrätten
instämde, fann därför att de nationella fonderna skulle beskattas på
samma sätt som övriga värdepappersfonder.
I förarbetena till inkomstskattelagen (prop. 1999/2000:2 Del 2 s. 453)
konstaterades att någon särskild definition av ”värdepappersfond” inte
behövdes i inkomstskattelagen eftersom ordet inte har någon annan
innebörd än den som anges i lagen om värdepappersfonder. Beträffande
omfattningen hänvisades också till ovan angivna avgörande av
Regeringsrätten. Någon materiell skillnad avsågs inte heller jämfört med
tidigare skattelagstiftning.

263

s. 264 Kontrollera mot PDF

Någon skillnad mellan värdepappersfonder och nationella fonder görs
således inte i inkomstskattelagen och terminologin bör därför anpassas
till den nu föreslagna. I förhållande till nu gällande skattelagstiftning
innebär denna anpassning inte någon materiell förändring.
Även utländska värdepappersfonder regleras i inkomstskattelagen (se
t.ex. 6 kap. 10 a och 16 a §§). De termer och uttryck som anges i
inkomstskattelagen omfattar också motsvarande utländska företeelser,
om det inte anges eller framgår av sammanhanget att endast svenska
företeelser avses. Skatteutskottet har t.ex. uttalat (bet. 2000/02:SkU9 s. 6)
att andelsägare i de utländska fonder som motsvarar svenska
värdepappersfonder ”vad avser öppenhet, reglering samt kontroll” borde
beskattas för sin andel på samma sätt som andelsägare i svenska
värdepappersfonder. Härigenom undviks diskriminerande och
svåradministrerade skatteregler.
I linje härmed bör hänvisning göras till utländska investeringsfonder
där det i dag hänvisas till utländska värdepappersfonder. En sådan
ändring bör inte medföra någon skillnad i materiellt hänseende.
Lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen innehåller två
paragrafer vari värdepappersfonder nämns (4 kap. 65 och 76 §§).
Inkomstskattelagen trädde i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första
gången vid 2002 års taxering. De angivna bestämmelserna avser äldre
förhållanden och behöver inte ändras.
Enligt mervärdesskattelagen undantas från skatteplikt viss verksamhet,
bl.a. värdepappershandel. Sådan verksamhet omfattar också förvaltning
av värdepappersfonder (3 kap. 9 § mervärdesskattelagen). En
motsvarande bestämmelse infördes år 1992 i den tidigare lagen
(1968:430) om mervärdeskatt (SFS 1991:1755). I den äldre
bestämmelsen fanns en uttrycklig hänvisning till 1 § 1 stycket lagen om
värdepappersfonder, men i förarbetena (jfr prop. 1991/92:50 s. 17)
diskuterades inte innebörden. Någon skillnad mellan värdepappersfonder
enligt UCITS-direktivet och nationella fonder har inte avsetts; även
förvaltning av nationella fonder omfattas av målsättningen att undanta
från skatteplikt bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel
och ”därmed jämförlig verksamhet”. Hänvisning bör därför göras till
investeringsfonder.
I lagen om arvsskatt och gåvoskatt finns två bestämmelser som tar
sikte på värdepappersfonder. I 23 § B regleras till vilket värde aktier,
värdepappersfonder
och
andra
värdepapper
som
omsätts
marknadsmässigt skall tas upp. I 37 § 3 mom. anges att gåvoskatt skall
utgå för utdelning från en värdepappersfond till andra än andelsägare.
Värderingsregeln i 23 § B ändrades år 1991 med anledning av lagen om
värdepappersfonder (SFS 1990:1434, prop. 1990/91:54 s. 325). I motiven
uttalades inte om det med värdepappersfonder avsågs även nationella
fonder. En värdering enligt 23 § B bör dock vara densamma oavsett om
det är fråga om en fond enligt bestämmelserna i UCITS-direktivet eller
med andra placeringsbestämmelser. Bestämmelsen om gåvoskatt i 37 § 3
mom. ändrades år 1999 (SFS 1998:247, prop. 1997/98:50 s. 22 f. och
s. 33) från att ha gällt endast allemansfonder till att avse alla
värdepappersfonder som ger utdelning till andra än andelsägarna (t.ex.
ideella organisationer). I motiven diskuterades däremot inte om
bestämmelsen även avsåg utdelning från nationella fonder. Någon

264

s. 265 Kontrollera mot PDF

skillnad avsågs dock inte. De två bestämmelserna bör därför ändras i
enlighet med den nya terminologin.
Även
övrig
skatterättslig
lagstiftning
omfattar
såväl
värdepappersfonder som nationella fonder. I lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter anges uttryckligen att även förvaltare av nationella
fonder skall lämna kontrolluppgifter (10 kap. 3 § första stycket 2).
Några av remissinstanserna har ifrågasatt om samtliga specialfonder
bör omfattas av samma skatteregler som övriga investeringsfonder.
Såsom framgår ovan har en enhetlig behandling av värdepappersfonder
och nationella fonder i beskattningshänseende eftersträvats. Enligt vår
uppfattning är det önskvärt att så långt som möjligt behålla denna
likabehandling även när det gäller värdepappersfonder och specialfonder.
Någon materiell ändring av beskattningsreglerna är således inte avsedd.
Genom den föreslagna lagen om investeringsfonder kommer
specialfonder att omfattas av ett regelverk som i jämförelse med vad som
i dag gäller för nationella fonder i vissa avseenden kommer att ge
utrymme för större möjligheter till avvikelser från de regler som gäller
för värdepappersfonder och i andra avseenden mindre möjligheter.
Utrymmet för undantag är i och för sig relativt vitt. Det kan därför inte
uteslutas att det i framtiden kommer att ges tillstånd för specialfonder
som avviker från de nationella fonder som finns i dag.
Sammanfattningsvis finner vi att det inte har framkommit tillräckliga
skäl för att nu frångå principen om att i beskattningshänseende behandla
värdepappersfonder och specialfonder lika. Beskattningsfrågor som
denna och andra frågor om schablonbeskattning av investeringsfonder är
dock något som kan behöva övervägas ytterligare och det kan därför
finnas skäl för oss att senare återkomma i dessa frågor.
Försäkringar och pensioner

Sparande i fonder är numera nära förknippat med sparande genom olika
försäkringslösningar och med pensionssparandet. Hänvisningar till
värdepappersfonder och lagen om värdepappersfonder återfinns i
försäkringsrörelselagen (1982:713), lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande, lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension
och lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).
I 7 kap. 10 § försäkringsrörelselagen regleras vilka tillgångar som får
användas för skuldtäckning. Bestämmelsen har tolkats så att
försäkringsbolagen får skuldtäcka med andelar i svenska
värdepappersfonder och i utländska UCITS-fonder. Däremot anses inte
skuldtäckning kunna ske med utländska nationella fonder. Som
Finansinspektionen har påpekat innebär utredningens förslag en
följdändring i försäkringsrörelselagen som innebär att försäkringsbolagen
får möjlighet att skuldtäcka även med utländska nationella fonder.
Avsikten är dock inte att göra någon materiell ändring i denna del. Den
aktuella bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör därför utformas på
ett sådant sätt att det tydligt framgår att skuldtäckning får ske i andelar i
investeringsfonder och vad gäller utländska fonder endast sådana som
omfattas av UCITS-direktivet.
265

s. 266 Kontrollera mot PDF

Enligt 2 kap. 1 och 3 §§ lagen om individuellt pensionssparande får
sparande ske i värdepappersfonder. Dessa bestämmelser har i praxis
tolkats så att sparande i nationella fonder inte kan komma i fråga.
Försäkringssparande med fondanknytning (s.k. unit-link-försäkringar)
medgavs tidigare enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder. Den lagen upphävdes år 1999 i
samband
med
att
motsvarande
bestämmelser
infördes
i
försäkringsrörelselagen. I förarbetena till 1999 års ändringar (prop.
1998/99:87 s. 304 ff.) angavs att försäkringspremier fick placeras i alla
sådana fonder som får förvaltas av fondförvaltare som har rätt att driva
verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Vidare angavs
(a. prop. s. 310) att även nationella fonder borde kunna omfattas av
fondförsäkring ”under förutsättning att de allmänna skyddsreglerna för
försäkringstagarna om information m.m. är uppfyllda”.
I motiven till lagen om individuellt pensionssparande diskuterades inte
närmare om sparande får ske i nationella fonder (prop. 1992/93:187).
Däremot hänvisades till att fondsparandet i unit-link-försäkringar har
ökat snabbt och att fondkonstruktionen möjliggör ett sparande i
värdepapper till rimliga kostnader och med en betydande riskspridning
även för den som inte disponerar ett större kapital (a. prop. s. 103).
Vidare drogs paralleller till systemet med P-försäkring med
fondanknytning och att fonderna i det systemet var underkastade samma
placeringsregler som övriga värdepappersfonder. Avsikten var främst att
”förhindra en kraftig koncentration till enskilda papper”;
placeringsreglerna utgör ett konsumentskydd motiverat av att spararen i
en fond ”inte själv har någon kontroll över den enskilda fondens
inriktning”. I motiven uttalades också att det inte fanns anledning att
överväga vare sig strängare eller liberalare placeringsregler för
fondsparande
inom
det
individuella
pensionssparandet.
I
författningskommentaren angavs (a. prop. s. 183) också särskilt att även
utländska fonder kan vara föremål för sparande. I första hand är det fråga
om sådana utländska fonder som uppfyller UCITS-direktivets
bestämmelser, men även andra utländska fonder kan komma i fråga
”under förutsättning att de lyder under motsvarande regler”.
Vi finner − i likhet med utredningen − inte skäl att undanta
specialfonderna från systemet med individuellt pensionssparande. Enligt
de tidigare förarbetsuttalandena har avsikten inte heller varit att ställa
ytterligare krav på fonder inom det systemet än vad som följer av
fondlagstiftningen. Specialfonder kan få undantag från de
placeringsregler som gäller för värdepappersfonder, men skall alltid
tillämpa principen om riskspridning. Det skall vidare alltid anges i
fondbestämmelserna hur specialfondens medel får placeras. Alla
investeringsfonder står under Finansinspektionens tillsyn och skall ha
sina medel förvarade i ett särskilt förvaringsinstitut. På detta sätt får
sparare inom det individuella pensionssparandet samma grundskydd
oavsett om det är fråga om en värdepappersfond eller en specialfond.
Andelsägarna har också i de flesta fall en möjlighet att när som helst sälja
sina andelar i en fond. Det saknas därför skäl att i praxis eller
uttryckligen i lagen om individuellt pensionssparande särbehandla
specialfonderna. Vi anser därför att lagen bör förtydligas genom att
placeringar får ske i investeringsfonder.

266

s. 267 Kontrollera mot PDF

Inom ramen för premiepensionssystemet görs åtskillnad mellan
värdepappersfonder och nationella fonder. I 8 kap. 2 § lagen om
inkomstgrundad ålderspension anges som utgångspunkt att
pensionsmedlen får placeras i värdepappersfonder eller utländska
fondföretag. Bestämmelsen torde i och för sig omfatta såväl
värdepappersfonder enligt UCITS-direktivet som nationella fonder. Av
8 kap. 3 § framgår dock att nationella fonder endast får förekomma om
det är fråga om godkända indexfonder.
Inte heller utländska nationella fonder kan komma i fråga inom
premiepensionssystemet. Enligt författningskommentaren (prop.
1997/98:151 s. 724) framgår detta av att det i 8 kap. 3 § första stycket 1
talas om fondförvaltare som har rätt att utöva fondverksamhet enligt
lagen
om
värdepappersfonder.
Rätten
enligt
lagen
om
värdepappersfonder för utländska fondföretag att vara verksamma i
Sverige anses, enligt författningskommentaren, nämligen inte omfatta
någon rätt att tillhandahålla sådana fonder som faller utanför UCITSdirektivets tillämpningsområde, dvs. nationella fonder. Detta är i linje
med Finansinspektionens nuvarande tillämpning av bestämmelserna i
lagen om värdepappersfonder, se avsnitt 11.9.2.
Utredningen har gjort bedömningen att det med tillämpning av
fondlagstiftningen saknas skäl att göra någon skillnad mellan
värdepappersfonder och specialfonder. Någon närmare förklaring till
varför nationella fonder inte tillåts inom premiepensionssystemet har
utredningen inte funnit i förarbetena. Utredningen har konstaterat att det
kan tänkas finnas andra överväganden som faller utanför utredningens
uppdrag. Specialfonder kan exempelvis ha en friare placeringsinriktning
som kanske inte bör tillåtas inom premiepensionssystemet. Till skillnad
från det individuella pensionssparandet tillåts t.ex. inte sparande i
enskilda värdepapper och det kan finnas ett värde i att ha enhetliga
placeringsbestämmelser för de fonder som får förekomma inom
premiepensionssystemet. Lagen om inkomstgrundad ålderspension
ställer också ytterligare villkor på de fonder (eller fondbolag) som vill
omfattas av systemet. Utredningen har därför inte varit beredd att föreslå
en lagändring i syfte att öppna premiepensionssystemet för specialfonder.
Enligt utredningen föreligger det dock inte några principiella hinder för
detta med hänsyn till fondlagstiftningen.
PPM har i och för sig delat utredningens uppfattning att det saknas skäl
att göra skillnad mellan värdepappersfonder och specialfonder i
premiepensionssystemet. Enligt PPM finns det dock skäl att avvakta
utvecklingen av den praxis som kommer att följa med en ny lagstiftning
innan specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet. De övriga
remissinstanserna som har yttrat sig i denna fråga har framfört att
premiepensionssystemet bör öppnas för specialfonder. Enligt Sjunde APfondens uppfattning bör även en parallell regelförändring göras i Sjunde
AP-fondens regelverk så att det blir konkurrensneutrala villkor mellan
Sjunde AP-fondens bägge fonder och övriga fonder inom
premiepensionssystemet.
Vi delar dock den bedömning som har gjorts av utredningen och av
PPM, dvs. att specialfonder, i vart fall tills vidare, inte bör tillåtas inom
premiepensionssystemet.
267

s. 268 Kontrollera mot PDF

Som framgår i avsnitt 10.5 föreslås att UCITS-direktivets
bestämmelser om indexfonder genomförs. Härigenom kommer många av
dagens nationella indexfonder att ”bli” värdepappersfonder. En
förutsättning för detta är att det index som fonden avser att efterbilda är
tillräckligt diversifierat och utgör en lämplig referens för den marknad
det hänför sig till. Dessa krav torde överensstämma med de villkor som
uppställs i 8 kap. 3 § tredje stycket lagen om inkomstgrundad
ålderspension. Enligt författningskommentaren (a. prop. s. 724) menas
med god riskspridning att index återspeglar värdeförändringar för en eller
flera börser, auktoriserade marknadsplatser eller liknande marknader.
Genom de nya bestämmelserna för indexfonder i lagen om
investeringsfonder torde undantagsbestämmelsen i lagen om
inkomstgrundad ålderspension förlora sin betydelse. Det kan visserligen
tänkas finnas indexfonder som faller utanför UCITS-direktivets reglering
eftersom indexet innehåller ett enskilt värdepapper som har en vikt som
överstiger 20 respektive 35 procent, och som även i fortsättningen måste
struktureras som nationella fonder (dvs. specialfonder). I linje med det
ovan anförda finns det inget hinder enligt fondlagstiftningen att dessa
fonder omfattas av premiepensionssystemet. Med hänvisning till de
tidigare motivuttalandena saknas dock skäl att ha en specialreglering för
dessa fonder. Lagen om inkomstgrundande ålderspension bör därför
ändras på så sätt att undantaget för nationella indexfonder tas bort. Detta
torde inte innebära någon större praktisk förändring. Däremot bör det,
som PPM påpekat, införas en övergångsbestämmelse som tillåter att
sådana nationella fonder som nu finns i systemet, och som inte ombildas
till UCITS-fonder, ändå får finnas kvar så länge de inte ändrar sin
placeringsinriktning på ett sätt som för dem längre bort från
bestämmelserna UCITS-direktivet.
I 5 kap. lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) finns vissa
bestämmelser som tar sikte på Sjunde AP-fonden, som förvaltar
Premiesparfonden och Premievalsfonden inom premiepensionssystemet.
Syftet med regleringen är att förvaltningen så långt som möjligt skall
vara konkurrensneutral i förhållande till de privata fondförvaltare som
agerar inom ramen för premiepensionssystemet (prop. 1999/2000:46
s. 109). Som en utgångspunkt får därför Sjunde AP-fonden inte genom
Premiesparfonden
eller
Premievalsfonden
utöva
annan
näringsverksamhet enligt 3 § lagen om värdepappersfonder. Dessa två
fonder får alltså inte vara nationella fonder. I linje med vad som ovan
angetts avseende lagen om inkomstgrundande ålderspension saknas skäl
att göra någon ändring i detta avseende. Däremot bör lagen ändras för att
överensstämma med den nya terminologin i lagen om investeringsfonder.
På samma sätt som vissa nationella indexfonder får förekomma inom
premiepensionssystemet får Premiepensionsmyndigheten, efter yttrande
från
Finansinspektionen,
medge
att
värdeutvecklingen
för
Premiesparfonden eller Premievalsfonden får vara beroende av index. En
förutsättning är dock att god riskspridning uppnås i fonden (5 kap. 2 §
andra stycket). Något sådant medgivande har ännu inte varit aktuellt. I
övrigt gäller i princip de placeringsregler som återfinns i lagen om
värdepappersfonder. Med hänsyn till de nya bestämmelserna i UCITSdirektivet som medger för värdepappersfonder att efterbilda ett visst
index (avsnitt 10.5) bör nämnda bestämmelse ha förlorat sin betydelse.

268

s. 269 Kontrollera mot PDF

Att Premiesparfonden och Premievalsfonden ändå kan följa index följer i
stället av en hänvisning till motsvarande bestämmelse för
värdepappersfonder. I övrigt bör bestämmelserna i 5 kap. lagen om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ändras med beaktande av den nya
lagen om investeringsfonder. Därigenom behålls en konkurrensneutralitet
gentemot de övriga värdepappersfonder som finns inom ramen för
premiepensionssystemet.
Annan finansiell lagstiftning m.m.

Andelar i värdepappersfonder och nationella fonder betraktas som
finansiella instrument. Vidare ger fondernas innehav av värdepapper
upphov till reglering i annan lagstiftning. Det finns därför en rad
hänvisningar till värdepappersfonder och lagen om värdepappersfonder i
olika associationsrättsliga och näringsrättsliga lagar. Sådana hänvisningar
finns i lagen (1972:262) om understödsföreningar, aktiebolagslagen
(1975:1385), bankrörelselagen (1987:617), lagen (1991:980) om handel
med finansiella instrument, lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
lagen (1992:160) om utländska filialer, lagen (1992:543) om börs- och
clearingverksamhet, lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,
lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag,
insiderstrafflagen
(2000:1086)
och
lagen
(2000:1087)
om
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.
Dessa lagar bör ändras så att de följer den föreslagna terminologin i
lagen om investeringsfonder.
När det gäller definitionen av fondpapper i lagen om handel med
finansiella instrument bör dock i stället för andel i värdepappersfond eller
andel i investeringsfond talas om fondandelar. Skälet för detta är att även
andelar i utländska fonder och fondföretag bör omfattas av definitionen
av fondpapper. Motsvarande ändringar bör göras i definitionerna av
fondpapper i insiderstrafflagen och i lagen om anmälningsskyldighet för
vissa innehav av finansiella instrument
Bestämmelsen i 1 kap. 3 b § lagen om värdepappersrörelse fordrar
dock ytterligare överväganden. Enligt paragrafen undantas registrerade
försäkringsmäklare från tillståndsplikten enligt lagen under förutsättning
att
verksamheten
endast
är
en
sidoverksamhet
till
försäkringsmäklarrörelsen och endast avser andelar i värdepappersfonder
eller vissa utländska fondandelar. Enligt motivuttalanden (prop.
1994/95:50 s. 340) omfattar undantaget dock inte andelar i nationella
fonder som regleras i 3 § lagen om värdepappersfonder. Fondbolagens
Förening och Svenska Försäkringsmäklares Förening har i en gemensam
skrivelse till Finansdepartementet tagit upp detta stadgande (diarienr
Fi 2000/1373). Föreningarna anför att sparande i nationella fonder har
kommit att alltmer jämställas med andra värdepappersfonder och har
blivit tillgängliga för nya kategorier av sparare. Föreningarna hemställer i
skrivelsen att undantaget utvidgas till att omfatta även förmedling av
nationella fonder.
Bestämmelsen infördes eftersom Finansinspektionen i sin
tillsynsverksamhet
uppmärksammat
att
försäkringsbolag
och
försäkringsmäklare i anslutning till sin ordinarie verksamhet i viss
utsträckning även förmedlade andelar i värdepappersfonder (prop.

269

s. 270 Kontrollera mot PDF

1994/95:50 s. 93 ff.). Det var ett naturligt komplement till de övriga
tjänster som tillhandahölls. Det kunde förutsättas att många kunder
efterfrågade inte endast en försäkring utan önskade hjälp med att ordna
sitt sparande. Eftersom försäkringsmäklare är registrerade hos och står
under tillsyn av Finansinspektionen fanns det skäl att öppna en möjlighet
för dessa att tillåta viss begränsad förmedlingsverksamhet av
fondandelar. Undantaget omfattade dock inte förmedling av andelar i
nationella fonder i enlighet med det förslag som lades fram i
departementets tidigare promemoria (Ds 1994:78 Ändringar i
lagstiftningen för kreditinstitut och värdepappersbolag med anledning av
nya EG-direktiv, m.m., s. 97 och s. 346 f.). Skälen för detta utvecklades
dock inte.
I linje med förslaget att behandla värdepappersfonder och
specialfonder lika om det inte finns särskilda skäl för en annan reglering,
bör därför bestämmelsen i lagen om värdepappersrörelse utökas till att
uttryckligen omfatta även förmedling av specialfonder. De resurser och
kvalifikationer som erfordras för att förmedla värdepappersfonder bör
motsvara de som behövs för att bedöma specialfonder.
Föräldrabalken

I 13 kap. 5 § och 14 kap. 5 § föräldrabalken anges på vilket sätt
förmyndare och förvaltare m.m. får förvalta underårigs eller annans
tillgångar. Utan samtycke av överförmyndaren får tillgångar placeras
bl.a. i andelar i värdepappersfonder och i andelar i utländska fondföretag
som är underkastade en offentlig reglering som väsentligen stämmer
överens med den som gäller för värdepappersfonder.
Möjligheten att placera i fonder infördes år 1995 (SFS 1994:1433,
prop. 1993/94:251). Förvaltningsreglerna i föräldrabalken har som
främsta syfte att den enskildes egendom skall förvaltas på ett
betryggande sätt och att medlen skall ge en skälig avkastning.
Trygghetskravet uppfylls om placeringen är säker. Före 1995 års ändring
fick fria placeringar göras främst i vissa obligationer och vissa andra
skuldförbindelser. I motiven (a. prop. s. 119) konstaterades att reglerna
för fonder ändrades i och med lagen om värdepappersfonder.
Placeringsbestämmelserna gjordes mer generella för att fonderna skulle
få större möjlighet att utnyttja de finansiella instrument som marknaden
erbjöd. Vidare angavs att lagen om värdepappersfonder ställde krav på
att fondernas sammansättning skall vara lämplig med hänsyn till intresset
för riskspridning och att det finns relativt detaljerade regler som styr till
vilka andelar fonden får inneha fondpapper och andra finansiella
instrument med samme utfärdare. I motiven hänvisades också till att
fondbolagen står under tillsyn och att fondens tillgångar förvaras av ett
förvaringsinstitut, som står under tillsyn. Mot bakgrund av den kontroll
och de regler som i övrigt gäller för värdepappersfonder föreslogs att
placeringar i värdepappersfonder fick göras utan att överförmyndarens
samtycke inhämtas. Det uttalades också att placeringar i utländska fonder
inte bör innebära en större risk än placeringar i svenska fonder.
Fondernas reglering fick förutsättas vara likartad inom EES med hänsyn
till UCITS-direktivet (a. prop. s. 120).
270

s. 271 Kontrollera mot PDF

I förarbetena diskuterades inte närmare om nationella fonder kunde
komma i fråga. Å ena sidan omfattas även de nationella fonderna (och i
fortsättningen specialfonderna) av samma kontroll och grundreglering
som värdepappersfonderna. Å andra sidan kan specialfonder genom
undantag få en friare placeringsinriktning som kan bedömas som
oförenligt med syftet att förvalta tillgångarna på ett betryggande sätt. I
föräldrabalken görs nämligen skillnad mellan olika placeringar.
Tillgångar får enligt föräldrabalken även placeras i aktier och andra
tillgångar, men då fordras överförmyndarens tillstånd (13 kap. 6 § och
14 kap. 6 § föräldrabalken). Även om värdepappersfonder och
specialfonder är likställda i fondlagstiftningen kan det därför finnas skäl
att ställa krav på överförmyndarens tillstånd för placeringar i
specialfonder. Vi anser därför − i likhet med utredningen − att
föräldrabalkens bestämmelser bör hänvisa till värdepappersfonder och
inte till specialfonder. Placeringar i specialfonder fordrar således
överförmyndarens tillstånd.

11.9

Utländska nationella fondföretags etablering i
Sverige

I utredningens uppdrag har ingått att behandla frågan om den svenska
fondmarknaden skall öppnas upp ytterligare för utländska nationella
fondföretag. Bolag som är etablerade i tredje land har nämligen i stort
sett fått erbjuda sina fondandelar i Sverige endast om de uppfyller kraven
för UCITS-fonder.

11.9.1

Utländska fondföretag på den svenska fondmarknaden

Svenska fondsparare kan komma i kontakt med utländska fondföretag,
förvaltningsbolag och fonder, på flera olika sätt. Det kan vara direkt med
fondföretaget eller via mellanhänder såsom försäkringsbolag och banker.
Genom Internet har fondspararen möjlighet att få information om
fondföretag som kanske inte marknadsför sig aktivt i Sverige.
Vissa utländska fondföretag är inte etablerade här i landet utan
marknadsför sig endast här. I sådana fall hänvisas den intresserade
fondspararen att ta kontakt med fondförvaltaren eller fonden i landet där
förvaltaren respektive fonden hör hemma. Denna verksamhet träffas inte
av den svenska fondlagstiftningen. Tillstånd eller anmälan enligt lagen
om värdepappersfonder förutsätter att fonden säljs här i landet.
Marknadsföring av fonder över Internet, men också annan
distansförsäljning såsom via telefon eller brev, skapar frågor kring vilka
regler som skall gälla, men också om konsumenter skall åtnjuta ett
särskilt skydd. Lagen (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal
och hemförsäljningsavtal gäller försäljning och marknadsföring av lös
egendom m.m. Lagen tillämpas emellertid inte på försäljning av
finansiella tjänster. I september 2002 har ett särskilt EG-direktiv för
distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter antagits94. När
94

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om
distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv

271

s. 272 Kontrollera mot PDF

det direktivet genomförs kommer distansförsäljning av fondandelar att
omfattas till viss del. Visserligen gäller inte konsumenternas ångerrätt
finansiella tjänster vars pris beror på fluktuationer på den finansiella
marknaden, men däremot kan konsumenten ångra sådana tjänster vars
avgifter är fasta (artikel 6.2 a). Vidare anger direktivet vilken information
som skall lämnas vid distansförsäljningen (artiklarna 3 och 4). För
Internethandeln blir också EG:s E-handelsdirektiv95 aktuellt. Direktivet
tar i princip sikte på marknadsföringen över Internet och slår fast att det
är ursprungslandsprincipen som gäller. Det är alltså reglerna om
marknadsföring i hemlandet som skall tillämpas vid marknadsföring över
Internet. Direktivet gör dock undantag för artikel 44.2 i UCITSdirektivet. Ett utländskt fondföretag som får utbjuda sina UCITS-fonder
här i Sverige får också marknadsföra fonderna; för reklam (advertising)
gäller då de svenska reglerna. E-handelsdirektivet behandlar inte vilken
lag som skall tillämpas på avtalet. I det fallet blir den internationella
privaträtten tillämplig, dvs. Romkonventionen om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen
(2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets
tjänster, som trädde i kraft den 1 juli 2002 (prop. 2001/02:150).
Utländska fondföretag kan driva verksamhet här i landet antingen med
tillstånd av Finansinspektionen eller efter anmälan till inspektionen (se
avsnitt 9). En skiljelinje går mellan utländska fondföretag som hör
hemma i ett annat land inom EES och fondföretag med hemvist utanför
EES.
Fondföretag som hör hemma i ett annat land inom EES får, efter en
anmälan till Finansinspektionen, driva verksamhet (dvs. sälja sina
UCITS-fonder) i Sverige. Anmälningsförfarandet är grundat på
bestämmelserna i UCITS-direktivet och fondföretaget står under tillsyn
av tillsynsmyndigheten i hemlandet. Denna möjlighet kräver dock att
hemlandsauktorisationen har meddelats i enlighet med de krav som
uppställs i direktivet. Detta förhållande skall också framgå av ett intyg
från hemlandsmyndigheten. Anmälningsförfarandet gäller således inte
oharmoniserade fondföretag inom EES.
De utländska fondföretag som verkar i Sverige hör − med några få
undantag − hemma i ett annat EES-land. Fondföretag registrerade i
Luxemburg eller Irland dominerar, men även fondföretag från övriga
nordiska länder förekommer. Ett fåtal fondföretag har sitt säte i
Frankrike, Storbritannien eller Tyskland.
För andra utländska fondföretag gäller att verksamhet i Sverige får
drivas endast efter Finansinspektionens tillstånd. Verksamheten kan
drivas från filial här i landet eller vara gränsöverskridande. För att
tillstånd skall ges krävs dock att fondföretaget driver likartad
fondverksamhet i hemlandet och där står under tillsyn. Därtill skall den
planerade verksamheten i Sverige antas komma att uppfylla kraven på en
sund fondverksamhet. Grundtanken är att det vid tillståndsprövningen
90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16,
CELEX 32002L0065).
95
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga
aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre
marknaden (”Direktivet om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1,
CELEX 32000L0031).

272

s. 273 Kontrollera mot PDF

skall ställas krav som i princip är likvärdiga med dem som gäller för
svenska fondbolag (prop. 1992/93:90 s. 69). Finansinspektionen skall
bedöma om det finns en betryggande tillsyn i hemlandet och att det går
att etablera ett tillfredställande informationsutbyte mellan inspektionen
och den utländska tillsynsmyndigheten.
I mars 2003 hade endast 24 utländska fondföretag med säte utanför
EES tillstånd från Finansinspektionen att driva verksamhet i Sverige.
Dessa fondföretag har säte på Isle of Man eller Jersey.
Lika för utländska fondföretag, oavsett var de har sitt säte, är att de i
Sverige skall kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar
och lämna den information som fondföretaget enligt reglerna i hemlandet
är skyldiga att tillhandahålla.
Dessa bestämmelser är tillämpliga endast på utländska fondföretag
som driver verksamhet i Sverige utan att här etablera en självständig
juridisk person, t.ex. ett dotterbolag. I de fallen blir de regler som gäller
för svenska fondbolag och fonder tillämpliga.

11.9.2

Finansinspektionens tillämpning av gällande regler

Av lagens ordalydelse framgår inte om möjligheten för utländska
fondföretag att driva verksamhet här i landet omfattar utländska
oharmoniserade fondföretag eller inte (jfr 7 a § lagen om
värdepappersfonder samt 1 § första stycket 2 och 3 § samma lag).
Finansinspektionen har gjort bedömningen att denna möjlighet inte finns.
Det är nämligen endast med svenska fonder likvärdiga utländska
fondföretag som dessutom driver en sund fondverksamhet som kan
komma i fråga (prop. 1992/93:90 s. 40). Detta har tolkats så att det i
princip är endast UCITS-liknande fonder som kan få tillstånd.

11.9.3

Utländska oharmoniserade fondföretags verksamhet i
Sverige

Regeringens förslag: Utländska oharmoniserade fonder och
fondföretag skall bedömas på samma sätt som svenska specialfonder.
Sådana utländska fondföretag som anses vara likvärdiga med
motsvarande svenska specialfonder skall efter tillstånd av
Finansinspektionen, få marknadsföra och sälja sina andelar i Sverige.
En förutsättning är att inspektionen har ett fungerande samarbete med
tillsynsmyndigheterna i fondföretagets hemland.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet den föreslagna regleringen
av specialfonder bör också utländska fondföretag kunna få tillstånd att i
Sverige marknadsföra och även sälja fonder som på något sätt avviker
från UCITS-direktivets regler. Godtar Finansinspektionen en svensk
specialfond bör inspektionen således också godta en motsvarande
utländsk fond. Kraven på dessa fonder skall inte vara högre än de som
gäller för svenska specialfonder, men inte heller lägre.
273

s. 274 Kontrollera mot PDF

En marknad, där enbart svenska specialfonder tillåts, riskerar att
hämmas av dålig konkurrens. Specialfonder kan många gånger vara ett
bra komplement till andra investeringar. För att dessa fonder skall vara
ett reellt alternativ fordras emellertid fondförvaltare som har rätt kunskap
och erfarenhet.
Självklart ställer även utländska oharmoniserade fonders etablering
krav på att Finansinspektionen noga granskar fondföretaget och
fondförvaltaren. De krav som i dag uppställs avseende organisation för
inlösen av andelar, utbetalning till fondandelsägarna och
informationsgivning bör upprätthållas.
Som tidigare har angetts uppställs stora krav på tillsynen över
specialfonder. Utländska oharmoniserade fonder skall primärt stå under
tillsyn av sitt hemlands myndigheter. Det bör finnas en väl fungerande
kommunikation och ett bra samarbete mellan Finansinspektionen och
den utländska tillsynsmyndigheten. Många utländska hedgefonder står
t.ex. inte under erforderlig tillsyn och kan av den anledningen inte tillåtas
verka i Sverige. Det saknas principiella skäl att behandla nationella
fondföretag inom EES annorlunda jämfört med dem med hemvist utanför
EES. Tillsynsmyndigheternas samarbete inom EES kan dock komma att
medföra att fondföretag inom EES lättare får tillgång till den svenska
marknaden.

11.10

Förenklade regler för mindre fondförvaltare

Regeringens bedömning: Det saknas skäl att införa dispensregler i
lagen om investeringsfonder för små, ideella fondförvaltare.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen till regeringens bedömning: I två motioner till riksdagen
(1998/99:Fi704 och Fi706, bet. 1998/99:FiU21) föreslås att vissa mindre
fondförvaltare med ett ideellt syfte skall få lättnader i fråga om krav på
organisation m.m. I utredningens uppdrag har ingått att överväga de
förslag som framförs i motionerna. Ett ärende hos Finansdepartement i
samma fråga (Fi 1999/4837) har också genom beslut den 1 februari 2000
överlämnats till utredningen.
I motionerna framhålls att lagen om värdepappersfonder bör ändras så
att en möjlighet skapas att få dispens från tillståndsreglerna för
fondverksamhet då en sammanslutning av aktieägare har ett överordnat
ideellt syfte.
Det är viktigt att lagstiftningen inte innehåller mer omfattande regler
än vad som är nödvändigt för att uppnå ett fullgott konsumentskydd.
Utrymmet för att tillskapa lättnader eller dispensmöjligheter i regelverket
för t.ex. små, ideella fondförvaltare är därför begränsat redan från början.
Fondens storlek eller syfte påverkar inte heller behovet av att skydda den
enskilde konsumenten. Det behovet är lika stort oavsett om konsumenten
är en bland tiotusen fondsparare eller en bland etthundra. Regler om hur
en förvaltares verksamhet skall vara organiserad syftar dessutom till att
skydda ägaren av de tillgångar som överlämnats till förvaltaren. Detta
274

s. 275 Kontrollera mot PDF

behov gör sig gällande i samma omfattning oavsett om det huvudsakliga
skälet till investeringen är ekonomiskt eller ideellt.
Det är inte meningen att fondlagstiftningen skall förbjuda alla typer av
alternativa former för kollektiva investeringar. I aktiebolagslagen och
lagen om ekonomiska föreningar uppställs inte lika långt gående krav på
organisation och eget kapital. Genom dessa legala former kan man skapa
ett indirekt gemensamt ägande. Den juridiska personen äger då de
värdepapper som inhandlas. Medlemmarna utser via stämman den
styrelse som skall sköta den löpande förvaltningen. Till skillnad från
lagen om värdepappersfonder uppställs inte några särskilda bestämmelser
om hur styrelsen skall placera aktiebolagets respektive den ekonomiska
föreningens tillgångar. Följaktligen får styrelsen agera mer fritt än vad en
fondförvaltare får göra. Det finansiella regelverket kan förstås bli aktuellt
även för sådan verksamhet, t.ex. om verksamheten skulle vara att anse
som värdepappersrörelse.
Med hänsyn till att utrymmet för lättnader är begränsat och det finns
alternativ till tillståndspliktig fondverksamhet där ramarna för dem som
satsar pengar är klara, saknas skäl att införa särskilda undantag för små,
ideella fondförvaltare i fondlagstiftningen.

275

s. 276 Kontrollera mot PDF

12

Finansinspektionens möjligheter att ingripa
m.m.

12.1

Tillsyn

Det åligger Finansinspektionen att utöva tillsynen över ett svenskt
fondbolag, även när det etablerar en filial eller tillhandahåller tjänster i
ett annat land inom EES. Denna tillsyn skall dock inte påverka vad
tillsynsmyndigheten i värdlandet är skyldig att göra enligt UCITSdirektivet (artikel 5d.2).
Det kan särskilt påpekas att Finansinspektionen har tillsynsansvar över
både de sundhetsregler och de uppföranderegler som gäller för
fondbolag. Enligt direktivet om investeringstjänster (93/22/EEG) har
tillsynsmyndigheten i hemlandet tillsynsansvaret över att ett
värdepappersbolag följer sundhetsreglerna, medan ansvaret för tillsynen
över uppförandereglerna åvilar de behöriga myndigheterna i värdlandet.
Detta hör ihop med möjligheten för myndigheterna i värdlandet att
meddela ytterligare uppföranderegler. Någon sådan motsvarande
möjlighet finns dock inte enligt UCITS-direktivet.

12.2

Ingripanden mot fondbolag

Finansinspektionen skall i sin tillsyn bevaka att fondbolagen under
verksamhetens gång alltid uppfyller kraven för tillstånd (jfr artikel 5d.1 i
UCITS-direktivet). Frågan blir då på vilket sätt inspektionen kan ingripa
mot fondbolag som t.ex. överträtt lagens bestämmelser eller på annat sätt
visat sig vara olämpligt att driva verksamheten. I dag kan inspektionen
antingen återkalla ett tillstånd eller meddela varning (43 § lagen om
värdepappersfonder). Dessa ingripandemöjligheter kan kritiseras för att
vara för kategoriska. I och med de nya bestämmelserna i UCITSdirektivet harmoniseras möjligheterna att återkalla ett tillstånd i viss
utsträckning. I övrigt anger UCITS-direktivet en miniminivå för
regleringen.
Finansinspektionen − och i viss mån förvaringsinstituten − har det
primära ansvaret att agera mot fondbolag som på något sätt avviker från
vad som gäller i lagen eller enligt fondbestämmelserna.
Fondandelsägarna kan dock också själva väcka talan mot fondbolaget.

12.2.1

Återkallelse av tillstånd m.m.

Regeringens förslag: Tillstånd som har lämnats ett svenskt fondbolag
skall återkallas av Finansinspektionen om:
1. fondbolaget inte inom ett år från beviljande av tillstånd har börjat
driva sådan verksamhet som tillståndet avser,
2. fondbolaget har förklarat sig avstå från tillståndet,
3. fondbolaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har
drivit sådan verksamhet tillståndet avser,
276

s. 277 Kontrollera mot PDF

4. fondbolaget fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på
något annat otillbörligt sätt,
5. fondbolaget inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd, eller
6. fondbolaget genom att överträda en bestämmelse i lagen om
investeringsfonder eller någon annan författning som reglerar dess
verksamhet, föreskrift som meddelats med stöd av sådan författning,
fondbestämmelserna eller bolagsordningen eller på annat sätt visat sig
olämpligt att driva sådan verksamhet som tillståndet avser.
Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i stället för att återkalla ett
tillstånd meddela varning om grunden för återkallelse är någon av dem
som anges i punkterna 1, 3 eller 6. Varning skall användas om det inte
krävs en mer ingripande åtgärd.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: OM AB anser att det vid utformningen av
sanktionsbestämmelserna är av vikt att dessa görs enhetliga i samtliga
näringsrättsliga lagstiftningar på det finansiella området. Utredningen
borde enligt OM AB närmare ha beaktat de förslag som lagts fram i
promemorian Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler
(Ds 2002:5). OM AB anser vidare att varning normalt är en sanktion som
används när förutsättningar för återkallelse av tillstånd i och för sig
föreligger men varning i det enskilda fallet framstår som tillräcklig.
OM AB menar att varning inte är en sanktion som skall tillämpas i ringa
fall av överträdelse. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om värdepappersfonder anges
att Finansinspektionen skall återkalla ett tillstånd att driva
fondverksamhet i vissa fall. Detta kan ske om fondbolaget har förlorat en
tredjedel av sitt aktiekapital och bristen inte täcks inom tre månader efter
det att den blev känd eller om fondbolaget genom att överträda lagen om
värdepappersfonder eller på annat sätt visat sig vara olämpligt att utöva
fondverksamhet.
Förutsättningarna för återkallelse av tillstånd ändras genom de nya
reglerna i artikel 5a.5 i UCITS-direktivet. Enligt direktivet får de
behöriga myndigheterna återkalla ett tillstånd endast i vissa särskilt
angivna fall. Det är fråga om passivitet, otillbörligt agerande eller
ändrade förutsättningar. Utöver dessa fall får återkallelse endast ske med
stöd av bestämmelser i nationell lag (jfr prop. 1994/95:50 s. 113).
Reglerna i direktivet utgör inte något hinder mot strängare nationella
bestämmelser. OM AB har påtalat vikten av att sanktionsbestämmelserna
utformas så att de blir enhetliga i samtliga näringsrättsliga lagstiftningar
på det finansiella området och har särskilt hänvisat till de förslag som
lagts
fram
i
promemorian
Reformerade
bankoch
finansieringsrörelseregler (Ds 2002:5). I promemorian görs en översyn
av de ingripandemöjligheter som finns mot banker och
kreditmarknadsföretag. Finansinspektionen föreslås bl.a. få fler medel till
sitt förfogande vid ingripanden. Det finns skäl som talar för att
sanktionsbestämmelserna bör ges en enhetlig utformning. Det kan därför
finnas anledning att genomföra en allmän översyn av
sanktionsbestämmelserna på det finansiella området. I avvaktan på en
277

s. 278 Kontrollera mot PDF

sådan allmän översyn måste ändå de nya reglerna i UCITS-direktivet
genomföras.
Finansinspektionen skall återkalla ett tillstånd om fondbolaget inte
utnyttjar tillståndet inom tolv månader, om fondbolaget uttryckligen
avstår från tillståndet eller om fondbolaget i mer än sex månader har
upphört med den verksamhet som omfattas av tillståndet. Enligt UCITSdirektivet finns det en möjlighet för medlemsländerna att i lag ange att
tillståndet förfaller i stället för ett uttryckligt krav på återkallelse. Det kan
dock tänkas finnas fall där fondbolaget och inspektionen är oense i
frågan om tillståndet har förfallit eller inte och fondbolaget driver sin
verksamhet vidare utan behörighet. Vi anser därför att tillståndet bör
återkallas genom ett uttryckligt beslut.
Återkallelse av tillståndet skall också ske om fondbolaget har fått
tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat
otillbörligt sätt. Detsamma gäller om fondbolaget allvarligt och
systematiskt har brutit mot de bestämmelser som har antagits i enlighet
med UCITS-direktivet.
Finansinspektionen skall även återkalla ett tillstånd om fondbolaget
inte längre uppfyller de villkor på vilka tillståndet har lämnats. Det kan
t.ex. vara fråga om kapitalkraven, kraven på bolagets ledning och
organisation, sundhets- och uppföranderegler m.m.
Det finns dock i artikel 5d.1 en särskild regel som tar sikte på de fall då
ett fondbolags egna medel understiger de nivåer som fordras. Det kan
nämligen vara en allt för ingripande åtgärd att i sådana fall återkalla
tillståndet. I sådana fall får Finansinspektionen i stället förelägga
fondbolaget att vidta rättelse.
Enligt UCITS-direktivet får de behöriga myndigheterna bevilja
fondbolaget en begränsad tidsperiod, under vilken bolaget kan rätta till
situationen eller upphöra med sin verksamhet. Vad som menas med
begränsad tidsperiod framgår dock inte. I annan finansiell lagstiftning
ges i motsvarande situation en frist på tre månader (se t.ex. 7 kap. 16 §
första stycket 6 bankrörelselagen, 6 kap. 9 § tredje stycket lagen om
värdepappersrörelse samt 5 kap. 17 § första stycket 4 lagen om
finansieringsverksamhet). Vi finner det lämpligt att tillämpa en lika lång
frist för fondbolag.
Finansinspektionen skall ge fondbolaget möjlighet till rättelse om
omständigheterna motiverar detta. Om inspektionen däremot gör den
bedömningen att fondbolaget är på obestånd eller i övrigt inte kan
förväntas vidta rättelse, bör således ytterligare anstånd inte medges. Då
torde en återkallelse av tillståndet vara det som återstår.
Om ledningen i ett fondbolag inte uppfyller de krav som ställs i lagen
om investeringsfonder bör tillståndet − på samma sätt som gäller enligt
annan finansiell lagstiftning − få återkallas på denna grund endast om
Finansinspektionen först beslutat att anmärka på att personen ingår i
bolagets ledning och han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid
av högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i ledningen.
En särskild fråga som förtjänar ytterligare överväganden är om ett
tillstånd skall kunna återkallas om fondbolaget har kommit att ingå i en
svåröverskådlig företagsgrupp (se ovan i avsnitt 7.5). En förutsättning för
tillstånd är nämligen att Finansinspektionen kan bedriva en effektiv
tillsyn över fondbolaget. Om fondbolaget ingår i en svåröverskådlig

278

s. 279 Kontrollera mot PDF

företagsgrupp kan tillsynen komma att äventyras. Det kan dock
ifrågasättas om detta är ett villkor för tillståndet som skall belasta
fondbolaget. Det kan möjligtvis uppstå en situation där en konkurrent
lyckas få ett sådant ägarinflytande att det uppstår en nära förbindelse.
Syftet skulle kunna vara att försvåra tillsynen för att på så sätt bli av med
en konkurrent. I sådant fall står emellertid den konkurrenten troligtvis
redan under tillsyn och inspektionen kan därvid komma att nödgas vidta
andra åtgärder mot denne. Samtidigt är behovet av en effektiv tillsyn en
nödvändig komponent i konsumentskyddet. Dessa omständigheter talar
således för en tolkning som möjliggör en återkallelse för det fall ett
fondbolag, även utan egen förskyllan, hamnar i en svåröverskådlig
företagsgrupp.
Utredningen har föreslagit att inspektionen även skall kunna återkalla
ett tillstånd om ett fondbolag allvarligt eller systematiskt har brutit mot
lagen om investeringsfonder. Det kan emellertid finnas grund för att
återkalla bolagets tillstånd även vid överträdelser av andra bestämmelser
som reglerar fondbolagets verksamhet än de i lagen om
investeringsfonder. Fondbolaget kan ha överträtt en bestämmelse i t.ex.
någon annan författning som reglerar dess verksamhet, mot föreskrift
som meddelas med stöd av sådan författning, mot fondbestämmelserna
eller mot bolagsordningen. Vi anser därför att Finansinspektionen skall
återkalla ett fondbolags tillstånd också när ett fondbolag har överträtt en
bestämmelse av nyss nämnt slag, om bolaget därigenom får anses ha
visat sig olämpligt att driva sådan verksamhet som tillståndet avser. En
så ingripande åtgärd som att återkalla ett tillstånd får självklart inte ske
utan starka skäl.
I likhet med vad som gäller i fråga om värdepappersbolag bör
tillståndet återkallas för ett fondbolag som har tillstånd att förvalta någon
annans finansiella instrument om bolaget inte fullgjort sina skyldigheter
enligt lagen (1999:158) om investerarskydd, och inte vidtagit rättelse
inom ett år efter det att inspektionen har förelagt bolaget att fullgöra sina
skyldigheter med förklaring att dess tillstånd annars kan komma att
återkallas.
Som i dag bör det finnas en möjlighet för Finansinspektionen att i vissa
fall meddela varning. Varning bör vara ett alternativ till återkallelse av
tillståndet. Som OM AB angett bör varning kunna tillgripas när en
överträdelse är sådan att den i och för sig utgör grund för återkallelse,
men varning i det särskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd.
Omständigheter som kan göra att varning framstår som tillräcklig kan
vara att det finns befogad anledning att anta att fondbolaget inte kommer
att upprepa överträdelsen samt att det finns starka skäl som talar för att
bolaget framdeles kommer att följa bestämmelserna i lagen och de övriga
regler som gäller för verksamheten. Vid allvarliga eller systematiska
överträdelser av lagen eller någon annan författning som reglerar
verksamheten bör normalt inte annat än återkallelse av tillståndet komma
i fråga. Någon möjlighet att meddela varning bör inte finnas om grunden
för återkallelse är att fondbolaget förklarat sig avstå från tillståndet, fått
tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat
otillbörligt sätt, eller inte längre uppfyller förutsättningarna för tillstånd.
279

s. 280 Kontrollera mot PDF

12.2.2

Förbud mot viss åtgärd, föreläggande om rättelse

Regeringens förslag: Om ett fondbolag har fattat beslut som strider
mot lagen eller någon annan författning som reglerar bolagets
verksamhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av sådan
författning, mot fondbestämmelserna eller mot fondbolagets
bolagsordning, får Finansinspektionen förbjuda verkställighet av
beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga
fondbolaget att göra rättelse om det är möjligt.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag:
Den möjlighet
som
Finansinspektionen har i dag att meddela varning, uppbackad med
möjligheten att slutligen återkalla ett tillstånd kan i många fall vara
tillräcklig för att fondbolag skall låta bli att utföra en viss åtgärd eller
vidta rättelse. Inspektionen kan genom informella kontakter med
fondbolagen i samband den löpande tillsynen säkerligen förmå fondbolag
att vidta rättelse eller låta bli att verkställa ett beslut. Det förefaller dock
lämpligt att införa en motsvarande möjlighet i lagen.
I 6 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse finns en
bestämmelse som ger inspektionen möjlighet att förbjuda ett
värdepappersinstitut att verkställa ett beslut och, om det är möjligt, vidta
rättelse av redan verkställda beslut. En motsvarande bestämmelse bör
införas i lagen om investeringsfonder.

12.2.3

Vite

Regeringens förslag: Meddelar Finansinspektionen föreläggande
eller förbud enligt den föreslagna lagen om investeringsfonder får
inspektionen förelägga vite.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande 45 § lagen om
värdepappersfonder får Finansinspektionen förena vissa förelägganden
och beslut med vite. Det är fråga om beslut om återkallelse av tillstånd,
föreläggande att upphöra med tillståndspliktig verksamhet samt beslut
om förbud för utländskt fondföretag att göra nya åtaganden här i landet.
Det finns skäl att utvidga möjligheten för Finansinspektionen att
förena ett beslut med ett föreläggande om vite. Den i avsnitt 12.2.2
föreslagna möjligheten för Finansinspektionen att förbjuda fondbolag att
utföra viss åtgärd eller förelägga fondbolag att vidta rättelse, innebär att
inspektionens sanktionsmöjligheter utökas i överensstämmelse med
annan finansiell lagstiftning. För att skapa bättre samklang föreslås
sålunda inspektionen kunna förena ett föreläggande eller ett beslut om
förbud med ett föreläggande om vite.
Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Stockholms län
på ansökan av Finansinspektionen. Förfarandet regleras i lagen
(1985:206) om viten.

280

s. 281 Kontrollera mot PDF

12.2.4

Skadestånd m.m.

Regeringens förslag: De nuvarande skadeståndsreglerna förs över
oförändrade till den nya lagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att frågan om att
fondbolag – i likhet med t.ex. värdepappersbolag och försäkringsmäklare
– bör ha en ansvarsförsäkring för skadeståndsskyldighet bör utredas. Det
strikta skadeståndsansvaret i författningsförslaget, det faktum att ett
eventuellt skadeståndsansvar skulle kunna uppgå till betydande belopp
samt en eventuell möjlighet att bedriva individuell portföljförvaltning
skulle enligt inspektionen kunna motivera krav på ansvarsförsäkring.
Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska
Bankföreningen menar att den föreslagna skadeståndsregeln, som i och
för sig inte är ny, har en utformning som avviker från motsvarande
bestämmelse i andra EU-länder, i det att ansvaret är strikt. Detta medför
enligt föreningarna att fondbolagen har mycket svårt att få ett
försäkringsskydd, vilket i sin tur kan vara till nackdel för fondspararna.
Föreningarna önskar därför att frågan utreds i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.
Skälen för regeringens förslag: Vid sidan av Finansinspektionens
möjligheter att ingripa mot ett fondbolag finns möjligheten att väcka en
skadeståndstalan mot bolaget. Enligt 47 § lagen om värdepappersfonder
är fondbolaget ansvarigt för skada som tillfogats andelsägare genom att
bolaget överträtt den lagen eller fondbestämmelserna. Det är fråga om ett
ansvar som inträder oberoende av om fondbolaget agerat felaktigt med
avsikt eller agerat försumligt. Även förvaringsinstitutet är
skadeståndsansvarigt om det orsakat skada genom att överträda
fondlagstiftningen eller fondbestämmelserna.
Det är således skadedrabbade fondandelsägare som får kräva
skadestånd. Den kritik som kan framföras mot denna ordning är att
fondandelsägare oftast har liten möjlighet att föra en juridisk process mot
ett fondbolag. Regeln påverkar dock säkerligen fondbolagets vilja att
göra upp i godo med andelsägare. Det framställs ibland krav på att
lagstiftaren skall underlätta för fondandelsägarna att föra en process mot
fondbolaget. I finsk rätt finns en särskild bestämmelse som ger
andelsägarna möjlighet att som ett kollektiv väcka talan mot fondbolaget.
Frågan behandlas på andelsägarstämman som också utser ett ombud som
skall företräda andelsägarna. Kostnaderna för processen betalas av
fonden och eventuellt skadestånd tillfaller fonden. Det finns också en
möjlighet för en minoritet av andelsägarna att väcka talan. Även den
finska finansinspektionen har en sådan möjlighet, om andelsägarnas
intresse kräver det (se 139–143 §§ lagen om placeringsfonder [Nr
48/1999]).
Den finska modellen förutsätter att andelsägarna organiseras i
andelsägarstämmor. Så är inte fallet i Sverige.
Frågan om möjligheten att väcka grupptalan har diskuterats under lång
tid och ledde slutligen fram till en proposition med förslag till lag om
grupprättegång (prop. 2001/02:107), som antogs av riksdagen. Lagen
(2002:599) om grupprättegång trädde i kraft den 1 januari 2003.

281

s. 282 Kontrollera mot PDF

Förslaget har sin bakgrund i ett modernt samhälle där händelser inträffar
som ger upphov till att många personer kan rikta likadana eller likartade
anspråk mot någon annan. Sådana anspråk är svåra att göra gällande vid
domstol eller på annat sätt, inte minst när varje enskilt anspråk har ett
litet ekonomiskt värde.
En grupptalan skall enligt lagen om grupprättegång kunna väckas av
enskilda personer, organisationer eller myndigheter. Den som väcker
talan måste vara medlem i den grupp han eller hon vill företräda. Den
personen för talan för övriga medlemmar i gruppen utan att dessa är
parter i rättegången och de behöver inte medverka aktivt. En dom i
processen gäller för och mot alla som ingår i gruppen. En grupprättegång
skall dock tillåtas endast under vissa förutsättningar. Bland dessa kan
nämnas att det måste finnas gemensamma tvistefrågor och att grupptalan
är det bästa tillgängliga processalternativet.
Grupprättegång bör kunna användas för tvister mellan fondandelsägare
och fondbolag avseende skadestånd för överträdelser av lagen eller
fondbestämmelserna. Sådana överträdelser torde omfatta alla andelsägare
på samma sätt. För den enskilde andelsägaren kan tvistebeloppet vara
lågt, men för kollektivet av andelsägare kan beloppen vara avsevärda.
Om ingen andelsägare träder fram och väcker talan kan en
intresseorganisation väcka talan i andelsägarnas ställe. I vissa fall kan
även lämpliga myndigheter väcka talan. Det är dock, enligt lagen,
regeringen som bestämmer vilka myndigheter som får väcka offentlig
grupptalan. Lagen om grupprättegång innebär en förbättring av
fondandelsägarnas möjligheter att ta tillvara sina intressen.
Några remissinstanser har framfört att frågan om ansvarsförsäkring
och om skaderekvisit bör utredas vidare. I båda dessa frågor gör vi
bedömningen att det saknas tillräckligt underlag för att föreslå någon
ändring av de nu gällande reglerna. De nuvarande skadeståndsreglerna i
lagen om värdepappersfonder bör därför föras över oförändrade till den
nya lagen om investeringsfonder. Det kan dock finnas anledning att
närmare överväga dessa frågor i ett annat sammanhang. Vi anser däremot
att den som förvaltar någon annans finansiella instrument bör omfattas av
samma regler vare sig det är ett värdepappersbolag eller ett fondbolag
som utför en sådan tjänst och har därför föreslagit att fondbolag skall ha
en ansvarsförsäkring för denna förvaltning och de eventuella tjänster som
bolaget utför som ett led i den verksamheten (se avsnitt 7.9.2).

12.3

Överklaganden

Regeringens förslag: Beslut av Finansinspektionen enligt lagen om
investeringsfonder får som regel överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätt.
Utredningens förslag: Finansinspektionens beslut får överklagas till
länsrätt om inte något annat anges. Beslut om bl.a. tillstånd,
godkännande av fondbestämmelserna samt ingripanden mot en
fondförvaltare får − i likhet med vad som gäller enligt lagen om
värdepappersfonder − överklagas direkt till kammarrätt.

282

s. 283 Kontrollera mot PDF

Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter
att överklagande av Finansinspektionens beslut i vissa fall skall ske
direkt till kammarrätt och inte till länsrätt. Ett enhetligt system för
överklagande av inspektionens beslut till länsrätt är enligt hovrättens
mening att föredra.
Skälen för regeringens förslag: På det finansiella området gäller som
huvudregel att Finansinspektionens beslut får överklagas till länsrätt. När
bestämmelserna om instansordningen infördes år 1995 diskuterades vilka
beslut som skulle kunna överklagas till kammarrätt som första instans (se
prop. 1994/95:27). I förarbetena angavs att beslut som huvudregel skulle
överklagas till länsrätt som första instans, men att det undantagsvis fanns
skäl att låta vissa beslut överklagas till kammarrätt som första instans.
Det hänvisades till att Finansinspektionen fattar beslut som rör viktiga
ekonomiska intressen, såsom beviljande och återkallelse av tillstånd att
driva värdepappersrörelse, finansieringsverksamhet samt auktorisation av
börs, marknadsplats eller clearingorganisation. Dessa typer av beslut kan
vara av central betydelse för Sveriges finansiella system. Detta system
utmärks bl.a. av en mycket stor rörlighet och snabbhet och en tids
osäkerhet om ett finansiellt instituts rätt att driva verksamhet kan påverka
hela det finansiella systemet. Det är därför, enligt motivuttalandena, av
samhällsekonomiska skäl nödvändigt att slutliga beslut i dessa frågor
meddelas så fort som möjligt. Den normala instansordningen med
länsrätt, kammarrätt och Regeringsrätten i dessa fall bedömdes inte
uppfylla de särskilda krav på snabbhet som måste ställas i dessa mål, och
detta även om det skulle krävas prövningstillstånd i kammarrätt. Dessa
måltyper borde därför (som tidigare) prövas av kammarrätt i första
instans. Detsamma borde enligt motiven gälla vissa med tillståndsgivning
näraliggande frågor samt beslut om varning inom ramen för
Finansinspektionens tillsynsverksamhet.
Frågan om instansordningen på det finansiella området har därefter
tagits upp av Lagrådet i prop. 1999/2000:18 Förstärkt skydd för
avvecklingen av förpliktelser på finansmarknaden. Lagrådet uttalade
därvid bl.a. följande (s. 140 f.). När ett stort antal grupper av mål år 1995
flyttades från kammarrätt till länsrätt, undantogs vissa mål, vari
Finansinspektionens beslut överklagas, av det skälet att målen var av
central betydelse för Sveriges finansiella system och att det därför var
nödvändigt att slutliga beslut i dessa mål meddelades så fort som möjligt
(se prop. 1994/95:27 s. 156). Lagrådet vill fästa uppmärksamheten på att
mål, som anhängiggörs direkt hos kammarrätten genom överklagande av
förvaltningsbeslut,
handläggs
som
enpartsmål
enligt
äldre
förvaltningsrättsliga
principer
(se
7a§
andra
stycket
förvaltningsprocesslagen
[1971:291]).
Det
innebär
att
Finansinspektionen inte blir part i målet hos kammarrätten och, framför
allt, inte kommer att kunna överklaga kammarrättens dom. Om
kammarrätten skulle upphäva inspektionens överklagade beslut och t.ex.
meddela det sökta godkännandet eller ändra beslutet (t.ex. byta ut en
återkallelse mot varning), saknar inspektionen möjlighet att söka rättelse.
En viktig anledning till att tvåpartsprocess infördes var att
beslutsmyndigheten skulle ges möjlighet att hävda det allmänna intresset
mera aktivt i målen hos förvaltningsdomstol (se prop. 1995/96:22
s. 72−82). Som jämförelse kan nämnas att Finansinspektionen blir både

283

s. 284 Kontrollera mot PDF

part och klagoberättigad i de mål där inspektionens beslut överklagas hos
länsrätt, fastän dessa beslut kan anses av mindre vikt. Lagrådet
rekommenderade att de ovan angivna konsekvenserna vägdes in, innan
slutlig ställning togs till en lämplig överklagandeordning.
Med anledning av Lagrådets yttrande uttalade regeringen bl.a. följande
(prop. 1999/2000:18 s. 97). Den av Lagrådet ifrågasatta ordningen för
överklagande av Finansinspektionens beslut tillämpas generellt inom den
finansiella lagstiftningen. En eventuell ändring av denna övergripande
ordning bör övervägas i ett särskilt, större sammanhang. Regeringen
anser därför att överklagandeordningen i det nu aktuella lagförslaget bör
följa gängse mönster i avvaktan på att frågan övervägs i ett vidare
perspektiv.
I promemorian Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler
(Ds 2002:5)
föreslås
en
ny
reglering
av
banker
och
kreditmarknadsföretag. Därvid (se s. 376 f.) behandlas den fråga om
överklagandeordning som Lagrådet berört i prop. 1999/2000:18 varvid
det konstateras att Lagrådet har pekat på ett starkt skäl att flytta ner de
resterande målen till länsrätt. I promemorian görs bedömningen att det
visserligen är viktigt att också dessa mål avgörs skyndsamt, men att de
skäl som Lagrådet anför väger tyngre än den tid som kan vinnas genom
att målen avgörs av kammarrätt som första domstolsinstans. Enligt
förslaget till lag om bank- och finansieringsrörelse skall därför samtliga
beslut av Finansinspektionen som får överklagas, till skillnad från den
nuvarande ordningen, överklagas hos länsrätt som första domstolsinstans.
Kammarrätt kommer således inte längre att vara första domstolsinstans i
något fall enligt förslaget i promemorian.
En motsvarande ordning bör införas i lagen om investeringsfonder.
Detta innebär att samtliga beslut av Finansinspektionen som får
överklagas skall överklagas hos länsrätt som första instans. Beslut av
Finansinspektionen om att kalla till sammanträde med ett fondbolags
styrelse får inte överklagas. Beslut av inspektionen om att förelägga
någon, som utan tillstånd driver viss verksamhet, att lämna de
upplysningar som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig på
verksamheten får inte heller överklagas.
Beslut av Finansinspektionen i ärenden om meddelande av föreskrifter,
dvs. sådana ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223), bör inte få överklagas hos domstol. I stället får, i den mån
regeringen föreskriver det, sådana beslut överklagas hos regeringen
enligt 35 § verksförordningen (1995:1322).

284

s. 285 Kontrollera mot PDF

13

Frågor om revision

13.1

Revision av fondens räkenskaper

Regeringens förslag: Fondbolagets revisorer skall granska de
räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för en
investeringsfond. Revisionsberättelsen, med eventuella anmärkningar,
skall i sin helhet återges i årsberättelsen. Revisor förordnad av
Finansinspektionen skall delta i granskningen.
Finansinspektionens skyldighet att för varje fondbolag förordna en
revisor ersätts av en rätt för inspektionen att göra detta.
Utredningens förslag i slutbetänkandet SOU 2002:104 att
fondbolagets revisorer skall granska de räkenskaper som ligger till grund
för en investeringsfonds årsberättelse överensstämmer med regeringens
förslag. Utredningen har föreslagit att Finansinspektionen skall förordna
en revisor för varje fondbolag.
Remissinstanserna:
Riksbanken,
Finansinspektionen,
Riksskatteverket, Skattemyndigheten i Malmö, Föreningen Auktoriserade
Revisorer (FAR), Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna)
och Sveriges Advokatsamfund tillstyrker förslaget. Finansinspektionen
påpekar emellertid att det råder oklarhet om huruvida investeringsfonder
är bokföringsskyldiga i enlighet med bokföringslagen (1999:1078). För
det fall fonderna skall anses omfattas av denna skyldighet återstår frågan
om vilka delar av den lagen som bör vara tillämpliga på en fond. Enligt
Finansinspektionen råder det även osäkerhet om fonder skall omfattas av
den bokföring som sker i det förvaltande bolaget, eller om fondernas
bokföring skall hållas avskild från fondbolagets bokföring och därmed
föras separat. I praktiken hålls fondernas bokföring separerad från
fondbolagets eftersom fonderna har egna tillgångar, skulder och
transaktioner som inte är relaterade till fondbolaget. Finansinspektionen
anser att detta förhållande bör klargöras i lag. Det är enligt
Finansinspektionens uppfattning lämpligt att fondens redovisning hålls
separerad från fondbolaget. I remissvaret på utredningens delbetänkande
(SOU 2002:56) har Finansinspektionen även framfört önskemål om
förändring av bestämmelserna om inspektionens skyldighet att förordna
revisor för fondbolag. Finansinspektionen har förordat att inspektionen i
stället ges en möjlighet att förordna speciella granskningsmän. Även om
institutet granskningsmän kommer att utgöra det huvudsakliga redskapet
för att förse tillsynsverksamheten med relevant information och analyser
kan det enligt Finansinspektionen inte uteslutas att det i särskilda fall kan
uppstå behov att utse en medrevisor. Med hänsyn härtill anser
Finansinspektionen att rätten för inspektionen att förordna en revisor bör
kvarstå som ett alternativ. Finansinspektionen har hänvisat till att
inspektionen har framfört motsvarande förslag i sitt remissvar på
promemorian Reformerade bank- och finansieringsrörelseregler
(Ds 2002:5). När det gäller utformningen av bestämmelserna om att
fondernas räkenskaper skall vara föremål för revision har FAR
uppfattningen att de bör utformas så att de liknar bestämmelserna om

285

s. 286 Kontrollera mot PDF

revision i andra lagar. Enligt FAR bör revisorns uppgift vara tydligare
formulerad i författningstexten och omfatta granskning av fondens
räkenskaper, fondens årsberättelse samt förvaltarens (fondbolagets)
förvaltning. Förebilder kan vara 5 § revisionslagen (1999:1079) eller
4 kap. 9 § 1 första stycket stiftelselagen (1994:1220). Enligt FAR bör det
finnas lagregler även för fondens bokföring. FAR har konstaterat att
förslaget inte behandlar denna fråga. Även om så inte sker denna gång är
FAR av uppfattningen att det vore önskvärt att − för att skapa klarhet −
knytning görs till bokföringslagen i tillämpliga delar. Enligt
Aktiespararna bör revisionen avse sedvanlig förvaltningsrevision och
den av Finansinspektionen utsedda revisorn bör ingå i gruppen som
reviderar fondens räkenskaper.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolagets räkenskaper granskas
av revisorer i enlighet med aktiebolagslagens och fondlagstiftningens
bestämmelser. Däremot finns det inte någon bestämmelse som
uttryckligen kräver att revisorerna skall granska fondens räkenskaper.
Värdepappersfondsutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 2002:56)
inte heller föreslagit någon sådan bestämmelse. Detta har
uppmärksammats av både Finansinspektionen och FAR i remissvaren på
delbetänkandet. Finansinspektionen har konstaterat att genom
bestämmelserna om revision i aktiebolagslagen (1975:1385) omfattas
fondbolag av reglerna för den externa revisionen; i revisionen av
fondbolaget ingår således bl.a. att enligt god revisionssed granska
fondbolagets förvaltning av fonderna. FAR har påpekat att också fondens
räkenskaper skall granskas enligt artikel 31 i UCITS-direktivet. Det är
fråga om en granskning av de räkenskaper som ligger till grund för
fondens
årsrapporter.
Enligt
direktivtexten
skall
dessutom
revisionsberättelsen i sin helhet återges i årsrapporten.
Enligt FAR förekommer det, trots avsaknaden av uttrycklig lagregel,
att fondbolagets revisorer granskar fondens räkenskaper. FAR påpekar
dock att det förekommer att fonder inte revideras. FAR förslår att det i
fondlagstiftningen tas in ett krav på revision. Utredningen har delat
FAR:s uppfattning och har i sitt slutbetänkande (SOU 2002:104)
föreslagit att fondbolagets revisorer också skall granska de räkenskaper
som ligger till grund för fondernas årsberättelse. De remissinstanser som
har yttrat sig särskilt i denna fråga har tillstyrkt utredningens förslag.
I likhet med utredningen och remissinstanserna anser vi att
fondbolagets revisorer bör granska de räkenskaper som ligger till grund
för en fonds årsberättelse samt att revisionsberättelsen, med eventuella
anmärkningar, i sin helhet bör återges i årsberättelsen. Revision av
fondbolagens förvaltning av fonder regleras emellertid − såsom
Finansinspektionen har påpekat − av bestämmelserna om revision i
aktiebolagslagen. Någon särskild bestämmelse i fondlagstiftningen om
förvaltningsrevision behövs därför inte enligt vår mening.
I sitt remissvar till utredningens delbetänkande har Finansinspektionen
även föreslagit att bestämmelsen om inspektionens skyldighet att
förordna revisor i fondbolag skall ändras. Enligt Finansinspektionen bör
det i stället införas en rätt för inspektionen att förordna speciella
granskningsmän samt en rätt att förordna revisor om det i särskilda fall
kan uppstå behov av att utse en medrevisor.
286

s. 287 Kontrollera mot PDF

I
departementspromemorian
reformerade
bankoch
finansieringsrörelseregler föreslås att Finansinspektionens skyldighet att
för banker förordna revisorer ersätts av en rätt för inspektionen att göra
detta. En sådan valmöjlighet att förordna revisor överensstämmer med
vad som i dag gäller för Finansinspektionen i fråga om revisor i
värdepappersbolag,
institut
för
elektroniska
pengar
och
kreditmarknadsföretag. Vi anser att skyldigheten för Finansinspektionen
att förordna revisorer i fondbolag bör ersättas av en rätt att göra det. Om
Finansinspektionen förordnat revisor i ett fondbolag skall denne delta vid
granskningen de räkenskaper som ligger till grund för årsberättelsen för
en investeringsfond.
Finansinspektionens förslag med speciella granskningsmän kräver
emellertid ytterligare överväganden innan det kan ligga till grund för et
lagförslag och den frågan bör därför behandlas i ett annat sammanhang.
Finansinspektionen har framfört uppfattningen att det skulle råda
oklarhet om huruvida investeringsfonder blir bokföringsskyldiga i
enlighet med bokföringslagen (1999:1078). Av bokföringslagen framgår
emellertid att bestämmelserna i den lagen gäller bokföringsskyldighet för
vissa fysiska och juridiska personer (se t.ex. 1 kap. 1 §). Eftersom
investeringsfonder varken är fysiska eller juridiska personer är de således
inte bokföringsskyldiga enligt den lagen (se avsnitt 10.13). Enligt
Finansinspektionen råder det även osäkerhet om fonder skall omfattas av
den bokföring som sker i det förvaltande bolaget, eller om fondernas
bokföring skall hållas avskild från fondbolagets bokföring och därmed
föras separat. Det är enligt Finansinspektionens uppfattning lämpligt att
fondens redovisning hålls separerad från fondbolaget. Även FAR har
konstaterat att utredningens förslag inte behandlar frågan om lagregler
för fondens bokföring. Enligt FAR:s uppfattning bör det finnas lagregler
för fonders bokföring. Även om detta inte skulle införas nu anser FAR att
det vore önskvärt att det införs lagregler som knyter an till
bokföringslagen i tillämpliga delar.
I dag gäller enligt 27 § lagen om värdepappersfonder att fondbolag för
varje fond som bolaget förvaltar skall lämna en årsberättelse och en
halvårsredogörelse. Årsberättelser och halvårsredogörelser skall
innehålla den information som behövs för att man skall kunna bedöma
varje värdepappersfonds utveckling och ställning. Enligt 3 § 6
förordningen
(1990:1123)
om
värdepappersfonder
får
Finansinspektionen meddela de närmare föreskrifter som behövs
beträffande innehållet i årsberättelser och halvårsredogörelser. Från och
med den 1 januari 2003 skall Finansinspektionens föreskrifter och
allmänna råd (FFFS 2002:20) om årsberättelse och halvårsredogörelse
för värdepappersfonder tillämpas vid upprättande av årsberättelser och
halvårsredogörelser för värdepappersfonder och nationella fonder. Vad
som är reglerat genom lag, förordning och föreskrifter är således vad som
skall gälla för årsberättelser och halvårsredogörelser. Några närmare
bestämmelser härutöver om fondernas redovisning finns inte. Även utan
att det finns något uttryckligt stadgande härom åligger det emellertid
fondbolagen att iaktta god redovisningssed vid upprättande av fondernas
redovisning (jfr prop. 1974:128 s. 133 och 180).
Vi delar Finansinspektionens och FAR:s bedömning att det är viktigt
att det finns klara regler för fondernas redovisning. En så genomgripande

287

s. 288 Kontrollera mot PDF

förändring av reglerna på detta område som det skulle innebära att göra
bokföringslagens bestämmelser tillämpliga även för investeringsfonder
fordrar emellertid ytterligare överväganden. Denna fråga bör därför inte
behandlas i detta ärende utan i ett annat sammanhang. I avvaktan på detta
ställningstagande bör den nyss beskrivna ordning för redovisning som i
dag gäller för värdepappersfonder och nationella fonder gälla också för
investeringsfonder.

288

s. 289 Kontrollera mot PDF

14

Övergångsbestämmelser

14.1

Genomförande av UCITS-direktivets nya regler

Medlemsstaterna skall senast den 13 augusti 2003 anta de lagar och
andra författningar som är nödvändiga för genomförandet av de nya
reglerna i UCITS-direktivet. De nya bestämmelserna skall träda i kraft
senast sex månader därefter eller den 13 februari 2004. Detta framgår av
artikel 3 i direktivet 2001/107/EG med ändring av UCITS-direktivet
avseende regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt och
artikel 3 i direktivet 2001/108/EG med ändring av UCITS-direktivet
avseende regler vad gäller fondföretags investeringar.

14.2

Fortsatt verksamhet utan nytt tillstånd

I artikel 2.2 i direktivet 2001/107/EG med ändring av UCITS-direktivet
avseende regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt finns en
bestämmelse som gör det möjligt för fondbolag som före den 13 februari
2004 fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt regler som motsvarar
de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet att få fortsätta sin verksamhet
utan att nytt tillstånd behöver sökas. För detta fordras att fondbolaget
uppfyller krav enligt nationell lagstiftning som är likvärdiga med dem
som ställs enligt de nya bestämmelserna i fråga om bl.a. kapital samt
ledning och ägare. I den nuvarande lagen om värdepappersfonder ställs
inte sådana krav, vilket innebär att ett svenskt fondbolag inte ges
möjlighet att med stöd av den aktuella artikeln i UCITS-direktivet driva
verksamhet vidare utan krav på nytt tillstånd. Någon bestämmelse
motsvarande den i artikel 2.2 föreslås därför heller inte införas i
anledning av den nya svenska fondlagstiftningen.

14.3

Fondbolag

Regeringens förslag: Fondbolag som har tillstånd att driva
fondverksamhet eller annan näringsverksamhet enligt lagen om
värdepappersfonder får fortsätta med denna verksamhet fram till den 13
februari 2007.
Om ett fondbolag inte har beviljats tillstånd enligt den nya lagen om
investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall det upphöra med sin
verksamhet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna:
Fondbolagens
Förening,
Svenska
Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen anser att det är
oklart om t.ex. uppdragsavtal som lämnats före lagens ikraftträdande och
som av ett eller annat skäl inte kommer att stå i full överensstämmelse
med den nya lagen kan fortsätta att gälla till februari 2007, dvs. om dessa
avtal kan omfattas av uttrycket ”verksamheten”. Föreningarna menar
289

s. 290 Kontrollera mot PDF

vidare att det även kan finnas andra bestämmelser där osäkerhet om
tillämpningen, på motsvarande sätt, kan komma att råda.
Skälen för regeringens förslag: De svenska fondbolagen driver
verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. I den ställs inte lika
höga krav på bolagen som de nya reglerna i UCITS-direktivet. Reglerna i
direktivet kommer enligt vårt förslag att införas genom en ny lag om
investeringsfonder. De svenska fondbolagen kan välja att antingen söka
nytt tillstånd i enlighet med de nya bestämmelserna i lagen om
investeringsfonder eller att upphöra med sin verksamhet.
I UCITS-direktivet anges att fondbolag får fortsätta sin verksamhet
enligt sitt ursprungliga tillstånd fram till den 13 februari 2007, se
artikel 2.3 i direktivet 2001/107/EG med ändring av UCITS-direktivet
avseende regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt. För att
kunna etablera sig fritt i en annan medlemsstat eller tillhandahålla
tjänster över gränserna måste emellertid dessa fondbolag auktoriseras
enligt de nya reglerna i UCITS-direktivet (dvs. enligt lagen om
investeringsfonder).
UCITS-direktivet anger således en femårig övergångsperiod. Det finns
emellertid goda incitament för de svenska fondbolagen att söka tillstånd
tidigare. Förutom avsaknaden av möjligheten att etablera sig i en annan
medlemsstat eller tillhandahålla tjänster över gränserna får ett fondbolag
som inte har ett nytt tillstånd inte förvalta värdepappersfonder där
fondmedlen placeras enligt de nya bestämmelserna i lagen om
investeringsfonder. Ett sådant fondbolag får inte heller förvalta
specialfonder.
Enligt den aktuella regeln i UCITS-direktivet är en förutsättning för att
fondbolag skall få fortsätta driva verksamhet att bolaget erhåller
auktorisation enligt de nya reglerna före den 13 februari 2007. Om
Finansinspektionen inte beviljar tillstånd eller om fondbolaget inte väljer
att ansöka om nytt tillstånd upphör det gamla tillståndet att gälla fr.o.m.
den 13 februari 2007. Fram till det datumet får fondbolaget driva
verksamhet i enlighet med sitt tillstånd enligt lagen om
värdepappersfonder. Detta innebär att bestämmelserna i lagen om
värdepappersfonder även i fortsättningen blir tillämpliga för bolagets
verksamhet. Detta innebär i sin tur bl.a. att så länge det gamla tillståndet
gäller får även sådana funktioner i verksamheten som fondbolaget har
delegerat utföras i enlighet med träffade uppdragsavtal.
Om det gamla tillståndet upphör att gälla utan att något nytt tillstånd
har beviljats skall fondbolaget upphöra med sin verksamhet. Fondbolaget
skall i så fall överlåta förvaltningen av fonderna till ett annat fondbolag −
eller, i fråga om nationella fonder, till ett värdepappersbolag eller
kreditinstitut − som har tillstånd för fondverksamhet enligt lagen om
investeringsfonder. I annat fall måste fonderna upplösas (se avsnitt 14.5).
Fondbolagen bör ansöka om tillstånd enligt de nya reglerna i god tid
före den 13 februari 2007. Eftersom det enligt lagen om
investeringsfonder åligger Finansinspektionen att fatta beslut inom sex
månader från det att ansökan lämnades in, bör bolaget ansöka om
tillstånd att driva verksamhet enligt lagen om investeringsfonder i vart
fall senast den 13 augusti 2006. Detta får dock i sista hand ankomma på
bolaget självt eftersom det är det som bär risken för att tillstånd inte
beviljas i rätt tid.

290

s. 291 Kontrollera mot PDF

14.4

Andra fondförvaltare

Regeringens förslag: Fondförvaltare som inte är fondbolag och som
förvaltar fonder med stöd av 3 § lagen om värdepappersfonder får
fortsätta med denna verksamhet fram till den 13 februari 2007. Om en
sådan fondförvaltare inte har beviljats tillstånd för fondverksamhet som
avser förvaltning av specialfonder enligt den nya lagen om
investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall denne upphöra med
sin verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder.
Utländska fondföretag som har fått tillstånd av Finansinspektionen att
driva fondverksamhet enligt 7 a § lagen om värdepappersfonder får
fortsätta med denna verksamhet fram till den 13 februari 2007. Om ett
fondföretag inte har beviljats tillstånd enligt lagen om investeringsfonder
senast den 13 februari 2007 skall det upphöra med denna verksamhet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens med undantag
av att utredningen inte lagt fram något förslag vad gäller utländska
fondföretag.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § lagen om
värdepappersfonder får s.k. nationella fonder förvaltas av fondbolag eller
annan som står under tillsyn av Finansinspektionen. Som framgår av
avsnitt 11.3 är det i dag bara värdepappersbolag som förutom
fondbolagen har beviljats tillstånd att förvalta sådana fonder. Dessa
värdepappersbolag bör − på motsvarande sätt som föreslås i föregående
avsnitt i fråga om fondbolag − få fortsätta driva verksamhet om bolaget
beviljas tillstånd enligt de nya reglerna före den 13 februari 2007. Om
Finansinspektionen inte beviljar tillstånd eller om värdepappersbolaget
väljer att inte ansöka om nytt tillstånd upphör det gamla tillståndet att
gälla fr.o.m. den 13 februari 2007. Värdepappersbolaget skall i så fall
överlåta förvaltningen av fonderna till ett fondbolag eller till ett annat
värdepappersbolag eller kreditinstitut som har tillstånd för
fondverksamhet enligt lagen om investeringsfonder. I annat fall måste
fonderna upplösas (se avsnitt 14.6).
Även sådana utländska fondföretag som har fått tillstånd av
Finansinspektionen att driva fondverksamhet enligt 7 a § lagen om
värdepappersfonder får fortsätta med denna verksamhet fram till den 13
februari 2007. Därefter måste fondföretaget ansöka om nytt tillstånd
enligt den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 10 § lagen om
investeringsfonder. Om det gamla tillståndet upphör att gälla utan att
något nytt har beviljats skall fondföretaget upphöra med denna
verksamhet. Det kan även finnas fondföretag som på grund av de nya
bestämmelserna i UCITS-direktivet i stället kommer att omfattas av
bestämmelserna i 1 kap. 8 § lagen om investeringsfonder. Dessa företag
behöver i så fall inte något tillstånd enligt lagen om investeringsfonder.
Däremot måste de göra en anmälan till Finansinspektionen.

291

s. 292 Kontrollera mot PDF

14.5

Värdepappersfonder

Regeringens förslag: Om fondbestämmelserna för en värdepappersfond
inte har godkänts enligt den nya lagen om investeringsfonder senast den
13 februari 2007 skall fonden upplösas. Bestämmelserna om upphörande
och överlåtelse av förvaltning av en investeringsfond i lagen om
investeringsfonder skall tillämpas även i fråga om värdepappersfonder
vars fondbestämmelser godkänts enligt lagen om värdepappersfonder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 2.2 i direktivet 2001/108/EG
med ändring av UCITS-direktivet avseende regler vad gäller
fondföretags investeringar anges att medlemsstaterna får bevilja
fondföretag, som är verksamma vid tiden för direktivets ikraftträdande,
en frist om högst 5 år (60 månader) från ikraftträdandet för att de skall
kunna anpassa sig till den nya nationella lagstiftningen.
Med hänsyn till att fondbolagen enligt vad som sagts i avsnitt 14.3
tillåts driva verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder fram till den
13 februari 2007 bör det i fråga om värdepappersfonderna ges en
motsvarande frist för att göra anpassningar till den nya lagstiftningen.
De nya bestämmelserna i lagen om investeringsfonder som avser en
värdepappersfonds placeringar bör dock inte medföra några problem i en
övergångsfas. Vill ett fondbolag att det skall vara möjligt att placera
medlen i en värdepappersfond enligt de nya bestämmelserna får fondens
fondbestämmelser ses över.
Eftersom ett fondbolag skall ansöka om och erhålla nytt tillstånd senast
den 13 februari 2007 behövs inga särskilda övergångsbestämmelser
avseende fonderna. Vid tillståndsprövningen skall nämligen bl.a.
fondbestämmelserna godkännas av Finansinspektionen.
En förutsättning för att fondbestämmelser som har godkänts enligt
lagen om värdepappersfonder skall godkännas även enligt lagen om
investeringsfonder bör dock vara att placeringsinriktningen för en
värdepappersfond inte kommer att ändras annat än i den utsträckning
som kan anses vara skälig för fondandelsägarna. Den praxis som har
bildats beträffande ändringar av fondbestämmelser enligt 10 § andra
stycket lagen om värdepappersfonder bör därvid kunna tjäna som ledning
vid denna bedömning. Motsvarande bör gälla när fondbolaget vill passa
på att ändra fondbestämmelserna för en äldre värdepappersfond i
samband
med
tillståndsprövningen
enligt
lagen
om
investeringsfonder.Om fondbestämmelserna för en värdepappersfond
inte godkänns vid tillståndsprövningen måste fonden emellertid upplösas.
Bestämmelserna om upplösning i den nya lagen om investeringsfonder
(9 kap.) bör bli tillämpliga i sådana fall. Att fondbestämmelserna inte
skulle godkännas vid denna tillståndsprövning torde dock − även om det
såsom nämnts ovan i och för sig kan antas förekomma sådana fall − bli
sällsynt, framför allt på grund av att placeringsbestämmelserna i lagen
om investeringsfonder har utvidgats i förhållande till de
placeringsbestämmelser som gäller enligt lagen om värdepappersfonder.
Det kan dock vara så att en värdepappersfond förvaltas av ett
fondbolag som inte ansöker om eller beviljas nytt tillstånd. Fondbolaget

292

s. 293 Kontrollera mot PDF

bör i så fall i första hand söka överlåta förvaltningen av fonden till ett
fondbolag som har tillstånd för fondverksamhet enligt lagen om
investeringsfonder. I annat fall måste fonden upplösas. Bestämmelserna
om upphörande och överlåtelse i den nya lagen om investeringsfonder
bör bli tillämpliga på sådana värdepappersfonder.
De värdepappersfonder som godkänts enligt de äldre bestämmelserna
kan med ett undantag fritt marknadsföras och säljas över gränserna efter
det att de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet har genomförts inom
EU. Här måste dock uppmärksammas att artikel 2.2 i direktivet
2001/108/EG om ändring av UCITS-direktivet avseende regler som
gäller fondföretags investeringar endast gäller fondföretag som var
verksamma vid tidpunkten för direktivets ikraftträdande, dvs. den 13
februari 2002. Detta får till följd att de fonder som bildats enligt lagen
om värdepappersfonder efter den 13 februari 2002 inte med stöd av
reglerna i UCITS-direktivet kan marknadsföras och säljas i andra länder
inom EES efter den 13 februari 2004, då de nya bestämmelserna i
direktivet skall vara genomförda. För att dessa fonder skall kunna
marknadsföras och säljas inom EES måste de således anpassas till de nya
reglerna i direktivet.
Svenska värdepappersfonder som har godkänts enligt lagen om
värdepappersfonder efter den 13 februari 2002 kan således komma att
hindras av utländska tillsynsmyndigheter om fondbolaget försöker
marknadsföra och sälja andelar efter den 13 februari 2004.
Finansinspektionen bör upplysa om detta om inspektionen mottar en
underrättelse om att ett fondbolag har för avsikt att bjuda ut andelar i en
sådan fond i ett annat land.
Det finns enligt vår mening inte skäl att föreskriva att
Finansinspektionen skall hindra marknadsföring och försäljning av
andelar i utländska värdepappersfonder som har godkänts enligt de äldre
bestämmelserna i UCITS-direktivet, vare sig de godkänts före eller efter
den 13 februari 2002. Dessa utländska fonder bör få säljas här fram till
den 13 februari 2007. Senast då skall ju fondföretaget enligt tidigare
redovisade bestämmelser ha anpassats till de nya bestämmelserna i
UCITS-direktivet.

14.6

Nationella fonder

Regeringens förslag: Om fondbestämmelserna för en fond enligt 3 §
lagen om värdepappersfonder inte har godkänts enligt den nya lagen om
investeringsfonder senast den 13 februari 2007 skall fonden upplösas.
Bestämmelserna om upphörande och överlåtelse av förvaltning av en
investeringsfond i lagen om investeringsfonder skall tillämpas även i
fråga om nationella fonder vars fondbestämmelser godkänts enligt lagen
om värdepappersfonder.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna yttrar sig inte om frågan.
Skälen för regeringens förslag: De nuvarande nationella fonderna
kommer att omfattas av nya bestämmelser. En del av dagens nationella
fonder
har
placeringsramar
som
faller
inom
de
nya

293

s. 294 Kontrollera mot PDF

placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder. Det gäller t.ex. vissa
indexfonder, fondandelsfonder och fonder som använder sig av
derivatinstrument. Andra nationella fonder blir specialfonder. Det kan
även finnas nationella fonder vars fondbestämmelser inte kan godkännas
enligt lagen om investeringsfonder.
Eftersom ett fondbolag eller en annan fondförvaltare som driver
verksamhet enligt 3 § lagen om värdepappersfonder skall ansöka om och
erhålla nytt tillstånd senast den 13 februari 2007 behövs inga särskilda
övergångsbestämmelser avseende fonderna. Vid tillståndsprövningen
skall såsom nämnts i avsnitt 14.5 bl.a. fondbestämmelserna godkännas av
Finansinspektionen.
För de nationella fonderna torde det emellertid − åtminstone för de
flesta fonder − bli nödvändigt att fondförvaltarna justerar
fondbestämmelserna för att Finansinspektionen skall kunna godkänna en
fond som värdepappersfond eller specialfond enligt den nya lagen om
investeringsfonder. För specialfonder gäller t.ex. att det i
fondbestämmelserna skall anges på vilket sätt fonden avviker från
bestämmelserna för värdepappersfonder.
Även när det gäller denna typ av fonder är en förutsättning för att
fondbestämmelser som har godkänts enligt lagen om värdepappersfonder
även skall kunna godkännas enligt lagen om investeringsfonder att
placeringsinriktningen inte ändras annat än i den utsträckning som kan
anses vara skälig för fondandelsägarna.
De nya fondbestämmelserna måste dock godkännas av
Finansinspektionen senast den 13 februari 2007. Övergångstiden kan
synas lång men såsom utredningen har funnit är detta nödvändigt för att
överensstämma med reglerna för värdepappersfonder.
Om Finansinspektionen finner att fondbestämmelserna inte kan
godkännas enligt lagen om investeringsfonder måste fonden upplösas.
Om ett fondbolag eller ett värdepappersbolag som förvaltar en nationell
fond inte får nytt tillstånd enligt lagen om investeringsfonder senast den
13 februari 2007 skall förvaltningen av fonden överlåtas till ett
fondbolag, ett värdepappersbolag eller ett kreditinstitut som har tillstånd
för fondverksamhet enligt lagen om investeringsfonder. I annat fall måste
fonden upplösas. Förfarandet bör ske enligt bestämmelserna om
upphörande och överlåtelse av förvaltning av en fond i lagen om
investeringsfonder (9 kap.). Upplösning sker således genom att
tillgångarna i fonden säljs och nettobehållningen i fonden skiftas ut till
fondandelsägarna. Det är upp till fondförvaltaren (före den 13 februari
2007) eller förvaringsinstitutet att bestämma den exakta tidpunkten.

294

s. 295 Kontrollera mot PDF

15

Konsekvenser

15.1

Ekonomiska konsekvenser

15.1.1

Berörda myndigheter

Förslagen i lagrådsremissen har ingen direkt effekt på det offentliga
åtagandet. Förslagen innebär framför allt en vidareutveckling av befintlig
reglering av fondbolag och fonder. Genom den föreslagna lagen om
investeringsfonder och de följdändringar i annan lagstiftning som
föreslås kommer sådan verksamhet att omfattas av en reglering som är
bättre anpassad till rådande förhållanden. Regelverket bör därmed bli
enklare att hantera för marknadens aktörer, vilket borde leda till
effektivitetsvinster. Dessutom innehåller den föreslagna lagen om
investeringsfonder också en del förtydliganden av vad som enligt praxis
anses gälla, vilket kan minska osäkerheten på marknaden och därmed
underlätta dess funktion.
De nya förslagen kommer emellertid att ställa större krav på
Finansinspektionen vilket i sin tur kan kräva omprioriteringar.
Fondbolagen kommer att behöva söka nya tillstånd och göra ändringar i
fondbestämmelserna för att kunna verka i enlighet med det nya
regelverket. Vidare kommer Finansinspektionen att behöva meddela nya
föreskrifter i samband med en övergång till de nya reglerna.
Finansinspektionen bedömer att förslagen medför ett behov av ytterligare
resurser som totalt kan beräknas till motsvarande fem årsarbetskrafter.
Insättningsgarantinämnden kommer att beröras av förslaget att
fondbolag skall kunna få tillstånd även för individuell portföljförvaltning.
Detta eftersom investerarskyddet blir tillämpligt på de fondbolag som
beviljas sådana tillstånd. Insättningsgarantinämnden har i sitt remissvar
framfört att det därför är sannolikt att nämndens resurs- och
beredskapsbehov kommer att öka i någon mån.
Regeringen kommer att bedöma dessa båda myndigheters eventuella
resursbehov inom ramen för det ordinarie budgetarbetet.

15.1.2

Berörda företag

För en del fondbolag kommer de större krav som ställs på bevakning av
risken i fonderna att innebära en merkostnad i form av system för att
bevaka och hantera riskerna (alternativt att de köper tjänsten externt).
Många av fondbolagen har emellertid redan system för att klara av de
krav som föreslås. Även andra skärpningar i lagstiftningen kommer att
medföra ökade kostnader för fondbolagen. De samlade ökade
kostnaderna torde dock inte vara större än att de täcks av medel som
finns avsatta för utveckling av verksamheten.

15.2

Konsekvenser för de mindre fondbolagen

Förslagen innebär en skärpning av kapitalkraven för att starta och driva
fondbolag och ställer också högre krav på de personer som driver

295

s. 296 Kontrollera mot PDF

fondverksamheten. Förslagen innebär också som nämnts större krav på
riskhanteringssystem.
Dessa skärpningar innebär i praktiken att det ställs högre krav för
etablering på nya aktörer på marknaden. Kraven skall dock vägas mot att
skyddet för konsumenterna stärks vilket kan förmodas leda till bättre
produkter. Hindren är heller inte oöverstigliga och innebär i kostnader en
relativt liten del av verksamheten. Fondverksamhet är starkt
volymberoende. Det krävs många andelsägare för att kunna konkurrera
med de avgifter som finns på marknaden. På marginalen är de fasta
kostnaderna i fondverksamhet förhållandevis små om tillräcklig volym
av fondandelsägare har uppnåtts. De extra kostnader som kommer för
den som vill starta fondverksamhet torde inte vara ett avgörande hinder.

296

s. 297 Kontrollera mot PDF

16

Författningskommentar

16.1

Förslaget till lag om investeringsfonder

1 kap. Inledande bestämmelser
Tillämpningsområdet

1§
Verksamhet för kollektiva investeringar kan organiseras på olika sätt.
Avsikten är inte att lagen skall förhindra eller reglera t.ex.
aktiesparklubbar eller verksamhet som drivs i investmentbolag.
Första och andra styckena motsvarar 2 § lagen om
värdepappersfonder. Tredje stycket motsvarar 1 § tredje stycket samma
lag.
Definitioner

2§
Paragrafen innehåller vissa definitioner som är av central betydelse för
bestämmelserna i lagen.
I punkten 1 definieras vad som avses med behöriga myndigheter. I
varje land inom EES finns en eller flera myndigheter som respektive land
har utsett att fullgöra de uppgifter som anges i UCITS-direktivet; dessa
uppgifter avser framför allt frågor som rör tillstånd och tillsyn. Även i
länder utanför EES torde det finnas myndigheter som har anförtrotts
motsvarande uppgifter. I Sverige finns en behörig myndighet och det är
Finansinspektionen.
I punkten 2 definieras vad som avses med derivatinstrument. I vid
mening avses med derivatinstrument finansiella avtal vars värde beror på
en eller flera underliggande tillgångar eller på ett index av sådana
tillgångar. De i Sverige vanligaste derivatinstrumenten är optioner,
terminer och swappar. Angående innebörden av optioner och terminer
hänvisas till prop. 1990/91:142 s. 88 f. och 143 f. Med swapp avses avtal
som innebär att förpliktelser byts, t.ex. kan en förpliktelse att betala
rörlig ränta bytas mot en förpliktelse att betala fast ränta. En swapp kan
avse t.ex. räntor, valutor, aktier eller aktieindex. Även andra likartade
instrument som finns i dag och tillkommande nya instrument med
motsvarande egenskaper som optioner, terminer eller swappar omfattas
av definitionen av derivatinstrument i denna lag. Finansiella
derivatinstrument behandlas i avsnitt 10.7 och derivatinstrument med
råvaror som underliggande tillgång i avsnitt 11.4.2.
Definitionen i punkten 4 av filial motsvarar i sak vad som avses med
filial i lagen om värdepappersfonder (7 a § första stycket). I enlighet med
definitionen av filial i artikel 1a.7 i UCITS-direktivet skall flera
driftställen som etableras i ett och samma land betraktas som en enda
filial. Detta framgår uttryckligen av den nu införda definitionen.
297

s. 298 Kontrollera mot PDF

Definitionen i punkten 5 av finansiellt instrument motsvarar i sak
definitionen av finansiellt instrument i 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om
handel
med
finansiella
instrument.
Eftersom
fondpapper,
penningmarknadsinstrument och derivatinstrument definieras särskilt i
punkt 2, 9 respektive 17 denna lag definieras även finansiellt instrument
särskilt.
I punkterna 7 och 11 definieras vad som avses med fondföretag
respektive förvaltningsbolag.
Ett fondföretag är ett utländskt företag som har tillstånd för verksamhet
där det enda syfte är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar
som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 3 § andra stycket med
kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad
krets investerare, och som tillämpar principen om riskspridning samt vars
andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur
företagets tillgångar. Denna definition är utformad med artikel 1.2 i
UCITS-direktivet som förebild. Eftersom både harmoniserade och
oharmoniserade fondföretag samt såväl fondföretag som hör hemma i ett
annat land inom EES som fondföretag som hör hemma i ett land utanför
EES omfattas av definitionen hänvisas inte till UCITS-direktivet. Även
oharmoniserade fondföretag som har en sådan placeringsinriktning som
skulle kunna godkännas för en specialfond omfattas av definitionen.
Ett förvaltningsbolag är ett utländskt företag som i sitt hemland har
tillstånd att förvalta fondföretag. Genom denna definition omfattas såväl
förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land inom EES som
förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför EES.
I punkterna 8 och 12 definieras fondföretags hemland och
förvaltningsbolags hemland. Dessa definitioner är utformade med
artiklarna 1a.5 respektive 1a.3 i UCITS-direktivet som förebild. På
motsvarande sätt som för definitionerna av fondföretag och
förvaltningsbolag hänvisas inte till direktivet eftersom definitionerna
skall bli tillämpliga även i fråga om fondföretag och förvaltningsbolag
som har hör hemma i länder utanför EES.
Fondföretag kan aningen vara bildade på kontraktsrättslig grund, dvs.
på motsvarande sätt som en investeringsfond, eller bildade på
associationsrättslig grund. Definitionen av fondföretags hemland
omfattar fondföretag av båda slag.
I punkten 9 definieras vad som avses med fondpapper. Definitionen
skiljer sig något från definitionen av fondpapper i 1 kap. 1 § lagen
(1991:980) om handel med finansiella instrument genom att varken
penningmarknadsinstrument eller fondandelar innefattas. Med hänsyn till
utformningen av placeringsreglerna i UCITS-direktivet bör
penningmarknadsinstrument och fondandelar anses utgöra särskilda slag
av finansiella instrument vid tillämpningen av lagen och de kan därför
inte innefattas i definitionen av fondpapper.
Definitionen av fondverksamhet i punkten 10 har justerats något i
jämförelse med den i 1 § första stycket 2 lagen om värdepappersfonder.
Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Genom den nya definitionen
framgår det uttryckligen att de administrativa åtgärder som hänger
samman med förvaltning av en investeringsfond samt försäljning och
inlösen av andelar i fonden omfattas av fondverksamheten. Indirekt
framgår att även förvaltning av specialfond enligt 6 § omfattas av

298

s. 299 Kontrollera mot PDF

definitionen genom att fondverksamhet inte längre omfattar bara sådan
verksamhet som utövas av ett fondbolag. I bilaga II till
direktivet 2001/107/EG om regler för förvaltningsbolag och förenklade
prospekt anges vilka funktioner som skall anses ingå i kollektiv
portföljförvaltning, vilket får anses motsvara det svenska begreppet
fondverksamhet. Uppräkningen i bilagan av vilka funktioner som skall
anses ingå i kollektiv portföljförvaltning, som inte är uttömmande, bör
kunna ligga till grund för tillämpningen av begreppet fondverksamhet.
Definitionen i punkten 14 anknyter till rubriken på den nya lagen.
Termen investeringsfond används här som ett samlingsnamn på de
svenska fonder som omfattas av lagen. En stor del av lagens
bestämmelser tillämpas också på båda fondtyperna. Terminologin
stämmer också väl överens med den som finns i andra länder.
I punkten 15 definieras koncernbegreppet i syfte att precisera
placeringsbestämmelserna i 5 kap. Bestämmelsen behandlas även i
avsnitt 10.4.2.
Definitionen i punkten 16 av kvalificerat innehav motsvarar i sak
definitionen i artikel 1a.10 i UCITS-direktivet.
I punkten 17 definieras vad som menas med penningmarknadsinstrument. Definitionen är hämtad från UCITS-direktivet i syfte att
skapa en enhetlig terminologi (se också avsnitten 10.2 och 10.4). I
direktivet återfinns definitionen i artikel 1.9. För att tydliggöra vilka
slags finansiella instrument som innefattas i definitionen har två av de
exempel på penningmarknadsinstrument − statsskuldväxlar och
bankcertifikat − som anges i punkt 4 i ingressen till direktivet
2001/108/EG med ändring av UCITS-direktivet avseende regler vad
gäller fondföretags investeringar tagits in i definitionen av
penningmarknadsinstrument i denna lag. Förutom nämnda instrument
omfattar definitionen även andra sådana finansiella instrument, dvs.
skuldförbindelser med en löptid på högst 12 månader som normalt
omsätts på penningmarknaden.
I punkterna 18 och 19 anges vad som menas med specialfond
respektive värdepappersfond. Skillnaden mellan dessa fonder tydliggörs
därmed. Värdepappersfonder riktar sig till allmänheten och fondmedlen
får placeras enligt 5 kap. Specialfonder däremot kan rikta sig till en
särskilt angiven och avgränsad krets investerare (se vidare avsnitt 11.6)
För specialfonderna gäller särregleringen i 6 kap. Vad som inte anges
här, men som är en följd av skillnaderna mellan de två fondtyperna, är att
bara värdepappersfonder får säljas fritt inom EES.
3§
I paragrafen återfinns en bestämmelse som reglerar i vilka fall ett
fondbolag skall anses ha nära förbindelser med ett annat företag.
Beskrivningen av nära förbindelser motsvarar den som finns i annan
finansiell lagstiftning. Den har främst betydelse för Finansinspektionens
möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn, se 2 kap. 2 § och 10 kap. 12 §.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 7.5.

299

s. 300 Kontrollera mot PDF

Allmänna bestämmelser om tillståndsplikt

4§
I paragrafen klargörs att fondverksamhet får drivas bara med stöd av
denna lag (jfr 11 § första stycket lagen om värdepappersfonder).
Fondverksamhet som drivs med stöd av denna lag är antingen sådan
verksamhet som fordrar tillstånd av Finansinspektionen eller verksamhet
som är undantagen från tillståndsplikt men som får påbörjas först efter
anmälan till inspektionen.
Fondverksamhet som fordrar tillstånd regleras i 5, 6, 9 och 10 §§.
Verksamhet som är undantagen från tillståndsplikt regleras i 7 och 8 §§.
5§
Ett svenskt aktiebolag får driva verksamhet enligt denna lag bara efter
Finansinspektionens uttryckliga tillstånd. Tillstånd får ges för att driva
fondverksamhet, dvs. förvaltning av värdepappersfonder och
specialfonder, s.k. kollektiv förvaltning, och för förvaltning av någon
annans finansiella instrument, dvs. individuell portföljförvaltning. Med
förvaltning av någon annans finansiella instrument avses detsamma som i
1 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Tillstånd får även ges för att utföra visst arbete eller vissa funktioner på
uppdrag av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag.
Skillnaden mellan att förvalta fonder med stöd av tillståndet enligt
första stycket 1 och att förvalta fonder enligt uppdrag med stöd av första
stycket 3 är den att fondbolag enligt första stycket 1 är ansvariga fullt ut
för förvaltningen. Möjligheten till, formerna för och konsekvenserna av
sådana uppdragsavtal regleras i 4 kap. 4–7 §§.
Enligt de tidigare bestämmelserna i UCITS-direktivet fick ett
fondbolag förvalta harmoniserade värdepappersfonder (som uppfyllde
direktivets bestämmelser i alla avseenden) och andra fonder under vissa
förutsättningar. Dessa andra, s.k. nationella fonder (eller med den nu
föreslagna terminologin – specialfonder) skulle t.ex. vara öppna, rikta sig
till allmänheten och investera i fondpapper och andra finansiella
instrument, eller med terminologin i direktivet i överlåtbara värdepapper.
En motsvarande beskrivning återfinns dock inte i de nya bestämmelserna
i UCITS-direktivet. I stället talas om fonder som inte uppfyller UCITSdirektivets krav. Ett tillstånd enligt denna paragraf kan därför mycket väl
avse bara förvaltningen av specialfonder, oavsett hur dessa ser ut.
Av andra stycket framgår en uttrycklig bestämmelse som anger att
tillstånd för individuell portföljförvaltning eller att ta emot uppdrag från
andra fondbolag och fondförvaltare bara ges tillsammans med tillstånd
att driva fondverksamhet.
Frågor om tillstånd behandlas också i avsnitt 7.2.
6§
Enligt första stycket får tillstånd för fondverksamhet som avser
specialfonder ges även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut.
En förutsättning för detta är att värdepappersbolaget eller kreditinstitutet
300

s. 301 Kontrollera mot PDF

har tillstånd för förvaltning av någon annans finansiella instrument enligt
1 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Av andra stycket framgår att tillstånd får beviljas bara om den
planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund
verksamhet. Motsvarande krav som ställs på fondbolags förvaltning av
en specialfond skall således ställas på ett värdepappersbolags eller ett
kreditinstituts förvaltning av en likartad specialfond.
Enligt tredje stycket gäller för värdepappersbolags eller kreditinstituts
fondverksamhet bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar. För
fondförvaltningen skall således tillämpas samma regler oavsett om en
specialfond förvaltas av ett värdepappersbolag, kreditinstitut eller ett
fondbolag. Däremot skall de bestämmelser i lagen som avser t.ex.
ledning och ägare till fondbolag eller fondbolags verksamhet i andra
länder inte tillämpas på värdepappersbolag och kreditinstitut; i dessa
delar gäller bestämmelserna i de närings- och associationsrättsliga lagar
där sådan verksamhet regleras, dvs. lagen om värdepappersrörelse,
bankrörelselagen
(1987:617)
och
lagen
(1992:1610)
om
finansieringsverksamhet.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 11.2.
Utländska företags verksamhet i Sverige

7–12 §§
I dessa paragrafer regleras möjligheten för förvaltningsbolag och
fondföretag att verka i Sverige.
Förvaltningsbolag och fondföretag definieras i 2 § 11 respektive 7.
Förvaltningsbolag är således de bolag som har hand om
fondförvaltningen, motsvarande de svenska fondbolagen. Fondföretag
kan vara fonder som inte är juridiska personer, som de svenska
investeringsfonderna, eller fondföretag som är juridiska personer, såsom
franska SICAV:er. En utförligare redogörelse för de legala skillnaderna
mellan fondföretag som inte är juridiska personer och fondföretag som är
juridiska personer finns i avsnitt 4. Sedan tidigare finns möjligheten för
utländska fondföretag att driva verksamhet i Sverige. Som en konsekvens
av de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet införs i 7 § en möjlighet
för förvaltningsbolag att verka i Sverige.
Förvaltningsbolag som hör hemma i ett annat land inom EES får med
stöd av auktorisationen i hemlandet driva verksamhet här. Det kan ske
från hemlandet (gränsöverskridande) eller från filial här. För att dessa
förvaltningsbolag skall få sälja andelar i fondföretag i Sverige fordras
dock därutöver att fondföretagen anmäls till Finansinspektionen.
Förvaltningsbolag som hör hemma i ett land utanför EES får efter
tillstånd av Finansinspektionen driva verksamhet från filial i Sverige.
Tillstånd får lämnas bara om bolaget i sitt hemland driver likartad
verksamhet och där står under tillsyn av en myndighet eller annat
behörigt organ. Vidare krävs att den planerade verksamheten här i landet
måste kunna antas komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet.
Härvid bör krav motsvarande de som ställs på ett fondbolag ställas även
på ett förvaltningsbolag.
301

s. 302 Kontrollera mot PDF

Som tidigare har utländska fondföretag möjlighet att marknadsföra och
sälja sina andelar i Sverige. Bestämmelserna i 8 och 10 §§ motsvarar i
huvudsak de som finns i 7 b och 7 a §§ lagen om värdepappersfonder. En
skillnad är att 8 och 10 §§ reglerar möjligheten att marknadsföra och
sälja fondandelar här och bestämmelserna i lagen om värdepappersfonder
avser möjligheten att driva fondverksamhet respektive driva verksamhet i
Sverige. Någon materiell ändring åsyftas dock inte. Detta gör t.ex. att
Finansinspektionen vid tillståndsprövningen enligt 10 § bl.a. skall
bedöma om det finns en betryggande tillsyn i hemlandet och om det går
att etablera ett tillfredsställande informationsutbyte mellan inspektionen
och den utländska tillsynsmyndigheten (prop. 1992/93:90 s. 69). Det nya
uttryckssättet avser att bättre återspegla den terminologi som används i
UCITS-direktivet (artikel 44).
Bestämmelsen i 12 § är ny och motsvarar reglerna i artikel 48 i
UCITS-direktivet.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitten 9.2, 9.3 och 11.9.

2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.
Förutsättningar för tillstånd

1§
I paragrafen anges de krav som ställs för att tillstånd att driva
fondverksamhet skall kunna ges för ett svenskt aktiebolag. Tillstånd får
ges bara till bolag som har sitt huvudkontor i Sverige. Därtill krävs bl.a.
att fondbestämmelserna godkänts för den eller de fonder som bolaget
avser att förvalta. Dessa krav motsvarar de som nu ställs i 6 § andra
stycket och 11 § andra stycket lagen om värdepappersfonder. Vidare
måste bolagets ägare och ledning vara lämpliga. Dessa villkor är en
konsekvens av de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet (artikel 5a och
artikel 5b) och har sin motsvarighet i annan finansiell, näringsrättslig
lagstiftning.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitten 7.4 och 7.6.
2§
Bestämmelserna i första och andra styckena om ägarkontroll och effektiv
tillsyn följer av de nya bestämmelserna i UCITS-direktivet (artikel 5b)
och har sin motsvarighet i annan finansiell, näringsrättslig lagstiftning.
Bestämmelsen i andra stycket behandlas även i avsnitt 7.5.
Tredje stycket motsvarar 11 § tredje stycket lagen om
värdepappersfonder.
3§
Eftersom fondbolaget skall vara ett svenskt aktiebolag gäller enligt första
stycket som utgångspunkt att vad som är föreskrivet om aktiebolag i
allmänhet skall gälla, om inte annat följer av den förevarande lagen.
302

s. 303 Kontrollera mot PDF

Enligt andra stycket skall ett fondbolag ha en styrelse med minst tre
ledamöter samt en verkställande direktör.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 7.4.
4§
Fondbolag skall enligt UCITS−direktivet ha ett minsta startkapital
motsvarande 125 000 euro (artikel 5a). Någon motsvarande bestämmelse
om startkapital finns inte i lagen om värdepappersfonder utan i 6 § tredje
stycket föreskrivs bara att ett fondbolag skall ha ett aktiekapital som med
hänsyn till verksamhetens omfattning är tillräckligt stort. Aktiekapitalets
storlek anges i stället i Finansinspektionens föreskrifter och där uppställs
ett krav på ett aktiekapital på minst 1 miljon kronor.
Enligt 11 kap. 1 § 1 får regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om vilka poster som får
räknas in i startkapitalet.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 7.3.1.
Samråd med andra behöriga myndigheter

5§
Bestämmelsen, som motsvarar artikel 5b.3 i UCITS-direktivet, behandlas
i avsnitt 7.6.1.
Ansökan om tillstånd

6§
Enligt första stycket får ansökan om tillstånd att driva fondverksamhet
inte göras förrän bolaget har registrerats (jfr 11 § andra stycket 1 lagen
om värdepappersfonder).
7§
Finansinspektionen skall enligt första stycket underrätta ett bolag om sitt
beslut inom sex månader från det att en fullständig ansökan har kommit
in till inspektionen. Om så inte sker kan bolaget enligt 12 kap. 2 § första
stycket vända sig till kammarrätten för att få en förklaring om att ärendet
uppehålls i onödan. Bestämmelsen motsvarar 46 § första stycket lagen
om värdepappersfonder.
Rättsföljden av Finansinspektionens passivitet blir således inte att
bolaget kan börja driva fondverksamhet. För detta fordras, enligt andra
stycket, ett uttryckligt tillstånd.

303

s. 304 Kontrollera mot PDF

Kapitalkrav under pågående verksamhet

8–10 §§
I paragraferna anges de allmänna kapitalkraven för ett fondbolag. Basen
är det startkapital motsvarande minst 125 000 euro som ett fondbolag
skall ha enligt 4 §. Därutöver måste fondbolaget ha ytterligare medel,
vars storlek beror dels på fondbolagets omkostnader, dels på det
förvaltade fondkapitalet. Avsikten är att upprätthålla en solid ekonomisk
bas för verksamheten och främja en kontinuerlig förvaltning av fonden.
Enligt 10 kap. 19 § tredje stycket får Finansinspektionen, om ett
fondbolags egna medel understiger vad som föreskrivs här, förelägga
bolaget att inom tre månader täcka bristen eller upphöra med
verksamheten.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 7.3.
11 §
Bestämmelsen gäller bara de fall då ett fondbolag utför individuell
portföljförvaltning. För denna förvaltning och de eventuella tjänster som
bolaget utför som ett led i den verksamheten enligt 7 kap. 1 § första
stycket skall de bestämmelser som finns intagna i lagen (1994:2004) om
kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag gälla. Fondbolaget betraktas då, i den del som avser
den individuella förvaltningen, som ett värdepappersbolag med
motsvarande förvaltning.
Om ett fondbolag inte uppfyller detta ytterligare kapitalkrav får
Finansinspektionen enligt 10 kap. 19 § tredje stycket förelägga bolaget
att inom tre månader täcka bristen eller upphöra med verksamheten.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 7.9.2.
Fondbolags verksamhet i ett land inom EES

12–16 §§
I paragraferna regleras förutsättningarna och proceduren för svenska
fondbolag att verka i ett annat land inom EES.
Bestämmelsen i 16 § avser de fall då ett fondbolag vill marknadsföra
och sälja andelar i en värdepappersfond med stöd av det s.k.
produktpasset.
Paragrafen
motsvarar
13 a §
lagen
om
värdepappersfonder.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 9.1.
Fondbolags verksamhet i ett land utanför EES

17 §
Bestämmelsen är ny och reglerar förutsättningarna för svenska fondbolag
att verka i länder utanför EES. Det bör observeras att bestämmelsen
304

s. 305 Kontrollera mot PDF

enbart anger vad som gäller enligt svensk rätt. Den utländska
myndigheten kan ställa upp ytterligare krav.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 9.1.5.
Sundhetskrav

18 §
Bestämmelsen i paragrafen är ny och saknar motsvarighet i lagen om
värdepappersfonder. Det sundhetskrav som uppställs motsvarar de i t.ex.
1 kap. 7 § första stycket lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
Enligt 11 kap. 1 § 3 får regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om vilka sundhetskrav som
skall uppfyllas av ett fondbolag. Föreskrifterna bör motsvara de allmänna
regler om sundhet och uppförande som anges i artiklarna 5f.1 och 5h i
UCITS-direktivet samt de regler som enligt artikel 5.4 i direktivet skall
tillämpas vid tillhandahållande av individuell portföljförvaltning.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 7.7.
Förvärvsförbud vid insyn i daglig handel

19 §
Paragrafen motsvarar 7 § lagen om värdepappersfonder, som i sak
motsvarar 8 § i den lag som föregick lagen om värdepappersfonder,
nämligen aktiefondslagen (1974:931). Av specialmotiveringen till 8 §
aktiefondslagen framgår bl.a. vilka personer som skall anses vara
innehavare av ledande befattningar. Där uttalade departementschefen
följande (prop. 1974:128 s. 148). ”För egen del anser jag liksom
utredningen och flertalet remissinstanser att styrelseledamot i fondbolag
inte bör få sälja värdepapper till eller köpa sådana papper från fond som
bolaget förvaltar. Detta bör också gälla verkställande och vice
verkställande direktör i fondbolaget samt revisor och revisorssuppleant. I
jävskretsen bör också inräknas andra personer med ledande ställning i
bolaget, dvs. chef för bolagets bokföring eller medelsförvaltning samt
innehavare av annan ledande befattning, t.ex. personer som är
verksamma i nivån närmast under bolagsledningen. Som en allmän
förutsättning bör därvid gälla att vederbörande befattningshavare har en
chefsbefattning som inte bara tillfälligt utan generellt medför kännedom
om betydelsefulla förhållanden i aktiefondsverksamheten. I praktiken
torde det inte bli svårt att avgöra, om befattningshavaren i fråga har en
sådan ställning att han har möjlighet att till fondandelsägarnas skada
påverka värdepapperstransaktioner avseende fonden. − − − När det gäller
person som är att betrakta som chef för bokföring eller medelsförvaltning
eller som innehavare av annan ledande befattning, kan det i undantagsfall
inte alltid stå klart för vederbörande befattningshavare att förbudet gäller
honom. Styrelsen eller verkställande direktören skall därför … meddela
befattningshavaren i fråga att befattningshavaren omfattas av förbudet
…”
305

s. 306 Kontrollera mot PDF

Tystnadsplikt

20 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt och motsvarar 5 §
lagen om värdepappersfonder.
Uppgiftsskyldighet

21 §
I bestämmelsen, som är ny, regleras fondbolags och förvaringsinstituts
uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare.
Förutsättningen för att ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut skall
vara skyldigt att lämna ut uppgifter är att det begärs av en
undersökningsledare (dvs. åklagare eller polis) respektive en åklagare
samt att det sker under en utredning enligt reglerna om förundersökning i
brottmål respektive i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på
framställning av annan stat eller mellanfolklig domstol. Det innebär att
en uppgiftsskyldighet alltid föreligger om uppgifterna begärs under en
svensk förundersökning och om begäran görs av undersökningsledaren.
Pågår inte någon sådan förundersökning eller begärs uppgifterna av
någon annan än undersökningsledaren, är ett fondbolag eller ett
förvaringsinstitut således inte skyldigt att lämna ut uppgifter enligt denna
bestämmelse. Detta hindrar dock inte att uppgifter i andra fall kan lämnas
ut enligt bestämmelsen i 20 § under förutsättningar som anges där.
Uppgiftsskyldigheten innefattar även det fallet att begäran om
uppgifter görs för att bistå utländska myndigheter i deras
brottsutredningar sedan en ansökan om rättslig hjälp i brottmål
framställts. En sådan begäran handläggs enligt lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål. En ansökan enligt den lagen
handläggs av domstol eller åklagare enligt 2 kap. 7 § och under de
förutsättningar och enligt det förfarande som gäller för en motsvarande
åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång (se 2 kap. 1 §
första stycket och 10 § nämnda lag). En utredning som åklagaren vidtar
sker således enligt reglerna om förundersökning.
Uppgiftsskyldigheten omfattar uppgifter om ”enskildas förhållanden”
till företaget. Med detta uttryckssätt avses detsamma som i 20 §.
Skadestånd

22 §
Första stycket motsvarar 47 § lagen om värdepappersfonder.
Bestämmelsen gäller både i fondbolags förvaltning av investeringsfonder
och i ett värdepappersbolags eller kreditinstituts förvaltning av
specialfonder.
Såvitt avser individuell portföljförvaltning regleras inte frågan om
skadestånd i denna lag utan därvid gäller bestämmelserna om skadestånd
i skadeståndslagen (1972:207). På motsvarande sätt som gäller för
värdepappersbolag skall enligt andra stycket ett fondbolag som förvaltar

306

s. 307 Kontrollera mot PDF

någon annans finansiella instrument ha en försäkring för
skadeståndsskyldighet som fondbolaget kan ådra sig i den individuella
portföljförvaltningen.
Bestämmelsen i andra stycket behandlas även i avsnitt 7.9.2.

3 kap. Förvaringsinstitut
I fråga om regler för förvaringsinstituten har utredningen redovisat sina
överväganden och förslag i slutbetänkandet (SOU 2002:104). Detta
bereds inom Regeringskansliet. I avvaktan på att den beredningen
slutförs görs inte några ändringar i de regler som i dag gäller för
förvaringsinstituten. Bestämmelserna om förvaringsinstitut i 3 kap.
motsvarar därför de som nu finns i lagen om värdepappersfonder.
1§
Bestämmelsen i första stycket motsvarar 14 § lagen om
värdepappersfonder.
I andra stycket anges att förvaringsinstitutet skall handla oberoende av
fondbolaget och uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Den
bestämmelsen motsvarar 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder,
men får här en mer framträdande placering.
2 och 3 §§
Bestämmelserna i paragraferna motsvarar 15 och 16 §§ lagen om
värdepappersfonder. I 2 § tredje stycket har dock förts in en andra
mening som motsvarar artikel 7 i UCITS-direktivet.

4 kap. Allmänna bestämmelser för investeringsfonder
Investeringsfondens rättsliga ställning

1§
Paragrafen, som motsvarar 8 § lagen om värdepappersfonder, beskriver
investeringsfondens,
dvs.
såväl
värdepappersfondens
som
specialfondens, rättsliga ställning. Den kontraktsrättsliga konstruktion
som använts i Sverige allt sedan 1974 års aktiefondslag behålls.
Att fonden inte är något självständigt rättssubjekt medför att den inte
kan försättas i konkurs.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 10.13.
Förvaltningen av investeringsfonder

2§
Paragrafen motsvarar delvis bestämmelser som finns i lagen om
värdepappersfonder och avser att reglera fondbolagets roll.
307

s. 308 Kontrollera mot PDF

Enligt första stycket är det fondbolaget som företräder andelsägarna i
alla frågor som rör fonden. Denna bestämmelse motsvarar 12 § lagen om
värdepappersfonder.
Bestämmelsen i andra stycket har dock inte någon motsvarighet i lagen
om värdepappersfonder. Fondbolagets rätt att använda fondmedlen för att
fullgöra förpliktelser och för att ställa egendomen till säkerhet för
ingångna förpliktelser anges här uttryckligen.
Fonden är inte en juridisk person och kan därför inte förvärva
rättigheter eller ta på sig skyldigheter. I ett antal bestämmelser i
fondlagstiftningen ges dock möjlighet för fondbolaget att ingå avtal som
belastar fonden. Ett exempel på detta finns i 5 kap. 23 § andra stycket.
Enligt den bestämmelsen får ett fondbolag i fondverksamheten ta
kortfristiga lån till ett belopp motsvarande högst 10 procent av fondens
värde. Ett sådant lån kan hänföras till en specifik värdepappersfond. Det
ingår i fondverksamheten att betala tillbaka lånet. Om ett fondbolag
underlåter att göra det kan Finansinspektionen vidta åtgärder mot
bolaget. Tillståndet för fondbolaget att driva fondverksamhet kan som en
yttersta konsekvens komma att återkallas. Det blir i så fall upp till
förvaringsinstitutet eller det övertagande fondbolaget att betala lånet med
medel ur fonden. Motsvarande gäller givetvis i fråga om specialfonder
som fått tillåtelse till högre belåning och andra investeringar eller
åtgärder som medför förpliktelser och som vidtagits inom ramen för
denna lag.
Reglerna i tredje och fjärde styckena om att fondförvaltaren skall
handla i andelsägarnas gemensamma intresse och att all verksamhet skall
bedrivas oberoende av förvaringsinstitutet motsvarar 1 § andra stycket
lagen om värdepappersfonder.
Bestämmelserna i första och andra styckena behandlas även i
avsnitt 10.13.
3§
Bestämmelsen motsvarar 13 § första stycket 1 lagen om
värdepappersfonder.
Genom att i en paragraf särskilt reglera förbudet för fondbolag att ha
hand om egendom som ingår i en investeringsfond som bolaget förvaltar
uppnås två syften. För det första blir det tydligare att ett fondbolag under
inga omständigheter får ha hand om egendom som ingår i fonden, vilken
ju skall förvaras av ett förvaringsinstitut. För det andra understryks att
bestämmelsen gäller för såväl värdepappersfonder som specialfonder och
att undantag från denna regel inte får meddelas.
Vad innebär då förbudet? I vissa fall kan det uppstå situationer där det
är praktiskt att först föra över medel från fonden till fondbolaget för
vidarebefordran till andelsägarna. Så kan t.ex. vara fallet vid utdelning
från fonden eller vid inlösen av andelar. Betalning kan därvid ske genom
att kontanta medel överförs från förvaringsinstitutet till fondbolagets
konto och därifrån till andelsägarna. Alternativet är att fondbolaget
instruerar förvaringsinstitutet om att det skall betala ut en summa pengar
till andelsägarna. Om betalningen går över fondbolagets konto uppstår en
situation där fondens medel tas om hand av fondbolaget. Om en
obeståndssituation uppstår kan dessa medel komma att gå förlorade i

308

s. 309 Kontrollera mot PDF

fondbolagets konkurs. Det är därför viktigt att förbudet i paragrafen
upprätthålls även i sådana situationer där det kan vara billigare eller mer
praktiskt att låta fondbolaget ombesörja utbetalningen.
Uppdragsavtal

4–7 §§
Fondbolag får enligt bestämmelserna i dessa paragrafer lämna över delar
av fondverksamheten till en eller flera uppdragstagare i syfte att
effektivisera bolagets verksamhet. I lagen om värdepappersfonder finns
inte någon uttrycklig sådan rätt, men detta anses ändå vara möjligt enligt
dagens regler. Behovet av att i lag reglera förutsättningarna och formerna
för uppdragsavtal kommer av motsvarande nya bestämmelser i UCITSdirektivet. I direktivet föreskrivs nämligen att uppdragsavtal får ingås
bara under de förutsättningar som anges där (se artikel 5g). Genom
bestämmelserna i 4–7 §§ genomförs direktivets regler.
Särskilda regler gäller om fondbolaget vill delegera förvaltningen av
tillgångarna i fonden. Denna förvaltning kallas i direktivet för
förmögenhetsförvaltning och med detta bör förstås förvaltning av
tillgångarna i fonden. Häri ligger beslut om hur medlen i fonden skall
placeras, vilket regleras i 5 kap. för värdepappersfonder och i 6 kap. för
specialfonder.
Fondbolaget får inte lämna över förvaltningen av tillgångarna i fonden
till förvaringsinstitutet eller någon annan vars intressen kan komma i
konflikt med fondbolaget eller andelsägarnas intressen. Detta kan ses
som en specificering av de allmänna bestämmelserna i 2 § tredje och
fjärde styckena. Att andelsägarnas intresse alltid skall tas tillvara av
fondbolaget i fondverksamheten framgår där. Detta kan dock inte alltid
göras gällande mot en fristående uppdragstagare. Uppdragstagaren
omfattas ju inte automatiskt av fondbolagets ansvar. Detta måste därför
beaktas vid ingående av uppdragsavtal.
Finansinspektionen skall ingripa om uppdragsavtalet inte uppfyller
lagens krav eller om inspektionen finner att avtalet hindrar en effektiv
tillsyn. En första åtgärd bör vara att förmå fondbolaget att ändra
uppdragsavtalet så att det uppfyller lagens krav. Om så inte sker har
inspektionen möjlighet enligt de allmänna bestämmelserna i 10 kap. 18 §
att förbjuda fondbolaget att ingå avtalet eller – om avtal redan har ingåtts
– att på annat sätt göra rättelse.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 7.8.
Fondbestämmelser

8 och 9 §§
Bestämmelserna motsvarar 9 och 10 §§ lagen om värdepappersfonder.
För varje värdepappersfond och specialfond skall det finnas
fondbestämmelser. Undantag från detta krav får inte göras för
specialfonder. Detta innebär att alla investeringsfonder skall ha ett
grunddokument där i 8 § angivna uppgifter måste finnas med.

309

s. 310 Kontrollera mot PDF

Bestämmelsen i 8 § andra stycket 2 grundar sig på motsvarande
bestämmelse i UCITS-direktivet och föranleds av de nya
placeringsbestämmelser som föreslås i direktivet. Vidare förtydligas 8 §
andra stycket 4 med en angivelse om värdering av onoterade värdepapper
och s.k. OTC-derivat.
I 8 § tredje stycket finns en bestämmelse som gäller bara för
värdepappersfonder där fondmedlen placeras enligt bestämmelserna i
5 kap. 8 §. Bestämmelsen motsvarar regler i artikel 23.2 i UCITSdirektivet.
Bestämmelsen i 8 § fjärde stycket avser bara specialfonder. I
fondbestämmelserna för en specialfond skall det anges om fonden riktar
sig till allmänheten eller till en särskild, avgränsad krets investerare. Om
fonden riktar sig till en särskild, avgränsad krets investerare skall denna
krets anges i fondbestämmelserna. Det är viktigt att det tydligt framgår
på vilket sätt en specialfond avviker från vad som gäller för
värdepappersfonder. Vidare skall anges den risknivå som fondbolaget
strävar efter samt det riskmått som fondbolaget använder sig av. Att
fondbolaget skall beräkna risknivån för specialfonder framgår av 6 kap.
5 §. Den angivna risknivån skall inte tas för en utfästelse av fondbolaget
och fondbolaget kan från tid till annan avvika från risknivån. Uppgiften
ger dock vägledning för hur förvaltningen skall skötas och kan utgöra en
grund för skadestånd om det är fråga om onormalt stora eller upprepade
avvikelser. Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 11.3.4.
Fondandelar och inlösen av fondandelar

10–14 §§
Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 30−32 a §§ lagen om
värdepappersfonder.
Fondandelar skall vara lika stora och medföra lika rätt till
fondförmögenheten. Detta är en naturlig följd av att investeringsfonder är
öppna för in- och utträde. Vidare finns bestämmelser om hur värdet på
andelarna skall beräknas och offentliggöras, att register skall finnas över
andelsägarna samt om möjligheten att få sina andelar
förvaltarregistrerade.
I 11 § hänvisas till den nya företeelsen faktablad (se 15 §) och i 12 §
anges att information från fonden skall vidarebefordras av förvaltaren till
andelsägare, om andelsägaren inte avsagt sig detta.
Bestämmelserna om att fondbolaget fortlöpande och minst en gång i
veckan skall beräkna och på lämpligt sätt offentliggöra fondandelsvärdet
(10 § tredje stycket) och om att fondandelar på begäran av andelsägare
omedelbart skall lösas in (13 §) modifieras av möjligheten för
specialfonder att få undantag jämlikt 6 kap. 1 §. Enligt bestämmelsen
skall andelar i en sådan specialfond vara öppna för inlösen åtminstone en
gång per kalenderår. För tiden däremellan kan följaktligen en
andelsägare inte räkna med möjligheten att få sina andelar inlösta.

310

s. 311 Kontrollera mot PDF

Information om investeringsfonder

15–23 §§
Bestämmelserna
motsvarar
delvis
26−29 §§
lagen
om
värdepappersfonder.
En grundläggande beståndsdel i skyddet för andelsägare i allmänhet
och för konsumenter i synnerhet är skyldigheten för fondbolaget att
lämna information om fonden. Nytt är att fondbolag skall upprätta och
tillhandahålla s.k. faktablad. Dessa är förenklade versioner av
informationsbroschyren och avser att göra det enklare för andelsägare,
befintliga som potentiella, att bedöma och jämföra fonder.
Bestämmelserna i 15 och 16 §§ är i princip nya och anger vilken
information som skall ingå i informationsbroschyren och i faktabladet.
Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 8.
I 15 § första stycket anges att informationsbroschyren skall innehålla
uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt
någon annan att utföra. Härmed avses uppdragsavtal som fondbolagen
enligt 7 § har anmält och gett in till Finansinspektionen.
I faktablad, informationsbroschyr, och i vissa fall även i allt övrigt
reklammaterial, skall vissa uppgifter intas avseende fondens placeringar
(16 §). Den bestämmelsen är en konsekvens av de nya
placeringsbestämmelserna i 5 kap. och motsvarande regler i UCITSdirektivet (särskilt artiklarna 24a och 23.3).
Bestämmelsen i 19 § har inte någon motsvarighet i lagen om
värdepappersfonder. I enlighet med artikel 31 i UCITS-direktivet
föreskrivs här att fondbolagets revisor skall granska de räkenskaper som
ligger till grund för årsberättelsen. Revisionsberättelse, med eventuella
anmärkningar, skall i sin helhet återges i årsberättelsen. I denna
granskning skall även av Finansinspektionen förordnad revisor delta.
Bestämmelserna om revision behandlas även i avsnitt 13.

5 kap. Förvaltning av värdepappersfonder
Spridning och hantering av risker

1§
Första stycket motsvarar 17 § lagen om värdepappersfonder.
Värdepappersfonder skall tillämpa principen om riskspridning. Detta
följer redan av artikel 1.2 i UCITS-direktivet. För värdepappersfonder får
principen sin närmare förklaring genom en hänvisning till
placeringsbestämmelserna i detta kapitel.
Medel som ingår i en värdepappersfond får placeras i en rad likvida
finansiella tillgångar. Dessa anges i andra stycket.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.2.

311

s. 312 Kontrollera mot PDF

2§
Första stycket motsvarar artikel 21.1 första meningen första ledet i
UCITS-direktivet och syftar till att skapa en god riskhantering vid
förvaltningen av värdepappersfonder.
Andra stycket motsvarar artikel 21.1 första meningen andra ledet i
direktivet. Ett fondbolag bör hålla Finansinspektionen underrättad om sitt
riskhanteringssystem. Av artikel 21.1 framgår att bolaget bl.a. skall
uppge de typer av derivatinstrument som medel i fonden får placeras i,
underliggande risker, kvantitativa begränsningar liksom de metoder som
valts för att beräkna de risker som åtföljer derivatinstrumenten. Närmare
uppgifter om vilken information som skall lämnas avses preciseras i
föreskrifter meddelade av regeringen eller, efter bemyndigande,
Finansinspektionen.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 10.3.
Fondpapper och penningmarknadsinstrument

3§
Paragrafen motsvarar huvudsakligen 18 § lagen om värdepappersfonder
och artikel 19.1 a–c i UCITS-direktivet.
Medel i en värdepappersfond får som huvudregel placeras i fondpapper
och penningmarknadsinstrument som är noterade på en reglerad
marknadsplats. Medel får även placeras i fondpapper (dock inte
penningmarknadsinstrument) som ännu inte noterats men som avses bli
noterade inom ett år från emissionen.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.4.1.
4§
Paragrafen motsvarar i sin helhet den nya artikel 19.1 h i UCITSdirektivet. Den innebär en möjlighet att placera en värdepappersfonds
medel i ytterligare penningmarknadsinstrument än de som nämns i 3 §.
Det gäller vissa kategorier av onoterade penningmarknadsinstrument. I
punkten 4 upptas en typ av penningmarknadsinstrument som
förekommer främst utomlands. Den bestämmelsen har därför för tillfället
mindre praktisk betydelse för svenska förhållanden.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.4.1.
5§
Paragrafen motsvarar artikel 19.2 i UCITS-direktivet och möjliggör att
medel i värdepappersfonder placeras i andra onoterade fondpapper och
onoterade penningmarknadsinstrument än de som tillåts enligt 3 och
4 §§.
Första och andra styckena motsvarar 18 § tredje respektive fjärde
stycket lagen om värdepappersfonder, dock med en kompletterande
hänvisning till onoterade penningmarknadsinstrument. Regeln ges nu en
egen paragraf i syfte att understryka att det i en värdepappersfond bara
312

s. 313 Kontrollera mot PDF

undantagsvis får ingå onoterade fondpapper och onoterade
penningmarknadsinstrument (utöver de som tillåts enligt 3 och 4 §§).
I tredje stycket åläggs fondbolaget att informera Finansinspektionen
om det sammanlagda värdet av onoterade fondpapper och
penningmarknadsinstrument som ingår i en fond överstiger 10 procent av
fondens värde.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.4.1.
6§
I paragrafen återfinns de allmänna begränsningsregler som gäller för
placeringar i fondpapper och penningmarknadsinstrument i förhållande
till fondens värde, vare sig det är fråga om noterade eller onoterade
instrument.
De gränser som anges i första stycket motsvarar de som återfinns i 19 §
i lagen om värdepappersfonder och i artikel 22.1–4 i UCITS-direktivet.
Placeringar enligt denna paragraf måste göras med beaktande av de
ytterligare begränsningsregler som finns i 19–22 §§, vilka delvis har sin
motsvarighet i 23 § lagen om värdepappersfonder.
Bestämmelsen i andra stycket har inte någon motsvarighet i 19 § lagen
om värdepappersfonder. Vid beräkningen av de maximala innehav som
anges i första stycket punkten 2 skall inte beaktas sådana instrument som
avses i punkterna 3 och 4. Detta följer av artikel 22.5 första stycket i
UCITS-direktivet.
I tredje stycket finns en bestämmelse som begränsar placeringar i
fondpapper och penningmarknadsinstrument som getts ut av emittenter
som ingår i samma koncern. Även denna bestämmelse saknar
motsvarighet i lagen om värdepappersfonder. Genom bestämmelsen, som
motsvarar artikel 22.5 fjärde stycket i UCITS-direktivet, begränsas den
totala exponering som en värdepappersfond får ha mot en och samma
koncern. Vad som utgör en koncern framgår av i 1 kap. 2 § 15.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.4.2.
7§
Denna paragraf skapar utrymme för s.k. indexfonder av viss karaktär.
Bestämmelsen motsvarar artikel 22a i UCITS-direktivet. En första
förutsättning för att en indexfond skall godkännas är att det är fråga om
index för aktier eller skuldförbindelser. En andra är att indexet har
godkänts som jämförelseindex för fonder enligt denna paragraf.
Finansinspektionen får godkänna index som följer de i paragrafen
uppräknade förutsättningarna.
Enligt andra stycket får det i en indexfond ingå tillgångar som utfärdats
av en och samma emittent till högst 20 procent av fondens värde. Därvid
måste också beaktas de röstbegränsningsregler m.m. som anges i 19 och
20 §§. Om det föreligger exceptionella förhållanden på en marknad får,
efter tillstånd av Finansinspektionen, exponeringen mot en enda emittent
eller mot emittenter i en enda koncern öka till 35 procent av fondvärdet.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.5.
313

s. 314 Kontrollera mot PDF

8§
Paragrafen motsvarar 20 § lagen om värdepappersfonder och artikel 23.1
i UCITS-direktivet.
Bestämmelsen tar sikte på vissa obligationer och andra
skuldförbindelser som getts ut eller garanterats av ett land, en kommun,
myndighet m.m. i ett land inom EES och som därför anses vara
förknippade med en lägre risk. Av denna anledning medges undantag
beträffande
dessa
skuldförbindelser
från
de
huvudsakliga
placeringsbestämmelserna.
Remissynpunkter har framförts om att begreppet ”emissioner” bör
preciseras närmare eftersom detta visat sig vara svårtolkat vid
tillämpningen av 20 § lagen om värdepappersfonder.
I artikel 23.1 tredje stycket i UCITS-direktivet anges att ett sådant
fondföretag som avses där ”… skall inneha värdepapper från minst sex
olika emissioner, varvid dock skall gälla att värdepapper från en och
samma emission inte får motsvara mer än 30 procent av de samlade
fondtillgångarna”. Vad som avses med ”emissioner” i detta sammanhang
anges dock inte. Tolkningen får betydelse om värdepapper emitteras på
samma villkor som gäller för sådana värdepapper som har emitterats
tidigare. Ett exempel på detta är om Riksgäldskontoret emitterar
ytterligare statsobligationer i ett lån. Bör obligationerna i sådant fall
anses komma från olika emissioner trots att de avser ett och samma lån?
Det förekommer allmänt att emittenter utökar en emission eller
fortlöpande ger ut värdepapper som ingår i en emission. Om detta görs på
villkor som är identiska med dem för de först utgivna obligationerna och
i avsikt att de senare utgivna obligationerna skall vara utbytbara mot de
först utgivna, kommer dessa emissioner att vara fungibla, dvs.
obligationerna kommer att omsättas under samma identifieringsnummer
och i praktiken utgöra en och samma emission. Mot bakgrund härav
framstår det som mest ändamålsenligt att begreppet ”emission” i det nu
aktuella sammanhanget bör tolkas som att det omfattar en emission i dess
helhet, dvs. både en ursprunglig emission och eventuella senare,
ytterligare emissioner som är identiska med denna.
En ytterligare remissynpunkt som har framförts är att det i vissa fall
kan uppkomma en konflikt mellan 6 § första stycket 4 och 8 §. I en
värdepappersfond som inte har medgetts undantag enligt 8 § (artikel 23.1
i UCITS-direktivet) får enligt 6 § första stycket 4 (artikel 22.3 i UCITSdirektivet) ingå överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument av det nu aktuella slaget med samma emittent till högst
35 procent av fondens värde. I en värdepappersfond som har medgetts
undantag enligt 8 § får ingå sådana överlåtbara värdepapper och
penningmarknadsinstrument med samma emittent till mer än 35 procent
av fondens värde, under förutsättning att dessa värdepapper utgörs av
minst sex olika emissioner samt att värdepapperen från en och samma
emission inte motsvarar mer än 30 procent av fondens värde. Den
konflikt som skulle kunna uppkomma är således att det i en
värdepappersfond som har medgetts undantag enligt 8 § inte får ingå
värdepapper från en och samma emission till större värde än som
motsvarar 30 procent av fondens värde, medan det i en fond som inte har
medgetts något undantag får ingå sådana värdepapper till värde som

314

s. 315 Kontrollera mot PDF

motsvarar högst 35 procent av fondens värde, under förutsättning att det i
fonden inte ingår några andra värdepapper som är utfärdade eller
garanterade av samma emittent. Detta är emellertid något som följer av
bestämmelserna i artikel 22.4 och 23.1 i UCITS-direktivet.
Bestämmelserna i direktivet ger således inte utrymme för att tillämpa
gränsen på 35 procent enligt 6 § första stycket 4 (artikel 22.4) på en
värdepappersfond som har fått tillstånd enligt bestämmelsen i 8 §
(artikel 23.1), vilken föreskriver att finansiella instrument från en och
samma emission inte får överstiga 30 procent av fondens värde.
Bestämmelsen i andra stycket andra meningen är ny och motsvarar
artikel 23.1 andra stycket i UCITS-direktivet.
9§
Paragrafen motsvarar 24 § lagen om värdepappersfonder och artikel 26.1
i UCITS-direktivet. I 24 § lagen om värdepappersfonder talas dock om
aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev.
Till en värdepappersfond får fondpapper eller penningmarknadsinstrument förenade med optionsrätt till nyteckning förvärvas trots
begränsningsreglerna om förvärvet grundas på tidigare innehav.
Följaktligen får en fond delta i t.ex. nyemissioner av aktier som har ett
samband med tidigare innehav. Om tillgångarna i en fond efter ett sådant
förvärv kommer att överskrida de gränser som anges i detta kapitel måste
avyttring i motsvarande omfattning ske i enlighet med 25 §.
Placeringar på konto hos kreditinstitut

10 §
Denna bestämmelse är fristående från den allmänna bestämmelsen i 26 §
första stycket om likvida medel. En värdepappersfond får som ett led i en
placeringsstrategi och med stöd i nya artikel 19.1 f i UCITS-direktivet
placera medel på konto hos vissa kreditinstitut.
Placeringar enligt denna paragraf skall vara likvida. Fondmedel får
därför placeras bara på konton där insatta medel kan tas ut omedelbart
(s.k. avistakonton). Medlen kan även placeras på konton med en
bindningstid på högst 12 månader men de måste alltid kunna sägas upp
med omedelbar verkan. En sådan uppsägning kan vara förenad med
särskild avgift eller medföra en lägre ränta på de insatta medlen.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.6.
11 §
En värdepappersfond måste enligt bestämmelsen begränsa sin
exponering mot ett och samma kreditinstitut eller, om kreditinstitutet
ingår i en koncern, mot alla kreditinstitut som ingår i en och samma
koncern, till högst 20 procent av fondens värde (artikel 22.1 i UCITSdirektivet). En renodlad kontantfond måste således sprida sina innehav
på minst fem olika kreditinstitut.
315

s. 316 Kontrollera mot PDF

I fondförvaltningen måste emellertid även de generella
begränsningsreglerna i 21 och 22 §§ beaktas för det fall fonden har även
andra typer av placeringar hos ett kreditinstitut.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.6.
Derivatinstrument

12 §
Bestämmelsen motsvarar artikel 19.1 g i UCITS-direktivet och innebär
att medel i en värdepappersfond får placeras i noterade derivatinstrument
och i s.k. OTC-derivat som ett led i fondens placeringsinriktning. Vad
det här handlar om är finansiella derivatinstrument med någon av de
underliggande tillgångar som anges i första stycket. Det innebär att
medel i värdepappersfonden inte får placeras i t.ex. råvaruderivat.
Placeringar i OTC-derivat fordrar att motparten står under tillsyn.
Därmed innebär bestämmelsen att OTC-derivat får förvärvas från ett
finansiellt institut som står under tillsyn och i vars tillstånd från
Finansinspektionen ingår handel med derivatinstrument. Här bör noteras
en skillnad från vad som i dag gäller enligt Finansinspektionens
föreskrifter. I 6 kap. 1 § fjärde stycket Finansinspektionens föreskrifter
(FFFS 1997:11) om värdepappersfonder anges nämligen möjligheten att i
vissa fall förvärva köpoptioner som ett bolag ställt ut avseende aktier i ett
annat bolag. Dessa bolag behöver inte enligt föreskrifterna stå under
tillsyn.
Det fordras vidare att OTC-derivaten är föremål för en tillförlitlig och
verifierbar värdering från dag till dag samt att fondbolaget för en fonds
räkning kan sälja eller lösa in derivaten eller göra en kontantavräkning
till ett rimligt värde. Vad som avses med rimligt värde förklaras inte
närmare i UCITS-direktivet.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitten 10.7.1 och 10.7.2.
13 §
Denna bestämmelse motsvarar artikel 21.3 i UCITS-direktivet.
I paragrafen finns regler om vilken riskspridning som fordras vid
placeringar i finansiella derivatinstrument. Till skillnad från placeringar i
t.ex. fondpapper så anges inte några direkta procentuella begränsningar.
Anledningen är att derivatinstrument kan innehas med både rättighet
(eller skyldighet) att köpa eller att sälja andra (underliggande) finansiella
tillgångar. Eftersom de rättigheter eller skyldigheter som
derivatinstrumenten är behäftade med i vissa fall kan ta ut varandra så
anges istället begränsningarna som exponering, dels mot de individuella
underliggande tillgångarna dels de samlade tillgångarnas värde.
I första stycket finns en hänvisning till de begränsningsregler som
gäller för respektive underliggande tillgång. Dessa begränsningar
behöver dock inte beaktas om derivatinstrumenten ingår i en indexfond
enligt 7 § i syfte att efterbilda ett index. Enligt 7 § gäller nämligen
gränser på 20 respektive 35 procent. Sådana indexbaserade
derivatinstrument får således ingå i en indexfond om de procentuella
begränsningarna i 7 § respekteras.

316

s. 317 Kontrollera mot PDF

I andra stycket anges den yttersta gränsen för derivatexponeringar i
förhållande till fondens nettovärde. En fond får därför inte ens
tillfälligtvis, genom belåning eller på annat sätt, ta exponeringar som
överstiger värdet på tillgångarna i fonden. Det åligger givetvis
fondbolaget att se till att så inte sker.
Tredje och fjärde styckena beskriver hur beräkningen av
exponeringarnas storlek skall göras.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.7.3.
14 §
I paragrafen, som motsvarar andra stycket i den nya artikel 22.1 i
UCITS-direktivet, finns en särregel för placeringar i OTC-derivat. En
fond får inte ta alltför stor exponering mot en och samma motpart.
Riskexponeringen har inte med derivatinstrumentet i sig att göra, utan är
förknippad med risken att motparten skall fallera. Det spelar härvid inte
någon roll om det är fråga om derivatinstrument med olika underliggande
tillgångar. Är motparten ett kreditinstitut som nämns i 10 § får fonden
inte ta positioner som överstiger 10 procent av fondens värde. I andra fall
får positionerna inte överstiga 5 procent av fondens värde.
Fondandelar

15 §
Paragrafen motsvarar de nya reglerna i artikel 19.1 e i UCITS-direktivet.
Medel i en värdepappersfond får enligt bestämmelsen i första stycket
placeras i fondandelar. Lagen möjliggör för såväl renodlade
fondandelsfonder (även kallade fond-i-fonder eller liknande) som fonder
där fondmedlen placeras i såväl fondandelar som andra finansiella
instrument.
I paragrafen anges vilka typer av andra fonder som medel i en
värdepappersfond får placeras i. Det är fråga om andra svenska
värdepappersfonder och vissa svenska specialfonder. Därutöver får
medel placeras även i utländska harmoniserade fonder, dvs. sådana
fonder som är registrerade i något EES-land och som är underkastade
UCITS-direktivets regler. Dessa fonder behöver dock inte vara anmälda
till Finansinspektionen enligt 1 kap. 8 §. Medel i värdepappersfonder får
slutligen placeras även i andelar i vissa andra utländska fonder. Det kan
t.ex. vara fonder som är registrerade i ett EES-land, men som inte i alla
delar följer UCITS-direktivet (oharmoniserade fonder), men det kan
också vara fonder registrerade någon annanstans i världen. För dessa
utländska fonder fordras emellertid att de uppfyller vissa grundkrav. Inte
heller dessa fonder behöver vara registrerade eller anmälda i Sverige,
men skall uppfylla de krav som anges i 1 kap. 10 § för försäljning här i
landet.
En förutsättning för placeringar i fondandelar är dock enligt andra
stycket att den andra fonden, oavsett om det är en värdepappersfond eller
inte, själv enligt sina fondbestämmelser, sin bolagsordning eller
motsvarande grunddokument inte får investera mer än 10 procent av sina
medel i andelar i andra fonder. Genom den bestämmelsen förhindras

317

s. 318 Kontrollera mot PDF

fondandelsfonder som i sin tur placerar medel i andelar i andra
fondandelsfonder.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 10.8.1.
16 §
Paragrafen motsvarar de nya bestämmelserna i artikel 24.1 och 24.2
första stycket i UCITS-direktivet.
I första stycket finns en riskspridningsregel som begränsar
värdepappersfondens exponering mot en och samma fond. Den innebär
att en fondandelsfond, som placerar medel enbart i andelar i andra
fonder, måste fördela placeringarna på minst fem andra fonder.
Bestämmelsen i andra stycket inskränker möjligheten att placera medel
i andelar i andra fonder än värdepappersfonder eller sådana fondföretag
från ett EES-land som uppfyller kraven i UCITS-direktivet. Andelar i
sådana andra fonder eller fondföretag får inte tillsammans uppgå till mer
än 30 procent av värdepappersfondens värde.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 10.8.2.
17 §
Paragrafen motsvarar de nya bestämmelserna i artikel 24.2 andra stycket
i UCITS-direktivet.
Enligt paragrafen får det i en värdepappersfond ingå andelar i andra
fonder även om värdepappersfonden därigenom tar för stor exponering
mot en enskild emittent jämfört med vad som tillåts enligt de allmänna
begränsningsreglerna. En värdepappersfond behöver således inte av den
anledningen hålla reda på vilka innehav som finns i den andra fonden.
Det kan ju också vara svårt att få tillgång till sådan information annat än i
efterhand.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 10.8.3.
18 §
Första stycket, som motsvarar artikel 24.3 andra stycket i UCITSdirektivet, innehåller särskilda krav på information som skall lämnas av
fonder som placerar en ”betydande” del av medlen i andelar i andra
fonder eller i fondföretag. Det är fråga om uppgifter om hur stora
kostnaderna kan bli som mest för förvaltningen av fonden och de fonder i
vilka medel placeras.
Andra stycket, som motsvarar artikel 24.3 första stycket i UCITSdirektivet, anger vad som gäller för placering av medel i andelar i
närstående fonder. Placeras medel som ingår i en värdepappersfond i
andelar i en annan fond som förvaltas av samme förvaltare eller ett
närstående bolag får inte någon avgift för transaktionerna i den andra
fonden tas ut. Ett sådant förbud minskar således risken för att illojala
förvaltare genom omfattande affärer ökar sina intäkter på bekostnad av
andelsägarna. Förbudet mot debitering av avgifter (22 § andra stycket
lagen om värdepappersfonder) för förvärv, förvaltning eller inlösen av
andelar har tagits bort i UCITS-direktivet vilket torde ha samband med
att förvaltningen av en fond genererar kostnader som en förvaltare

318

s. 319 Kontrollera mot PDF

rimligen bör få ersättning för. I stället finns det informationskrav som
anges i första stycket. Vidare har det tidigare kravet på tillstånd för att
inneha andelar i närstående fonder tagits bort i UCITS-direktivet (jfr 22 §
första stycket lagen om värdepappersfonder).
Bestämmelserna behandlas även i avsnitten 10.8.4 och 10.8.5.
Generella begränsningar

19 §
Paragrafen motsvarar till viss del 23 § lagen om värdepappersfonder.
Som tidigare får i en värdepappersfond inte ingå alltför stor del av de
fondpapper m.m. som getts ut av en emittent. Denna regel skall inte
förväxlas med de begränsningar som relateras till fondens värde. Här är
det i stället emittentens eller den andra fondens storlek som är relevant.
I första stycket 1 finns en bestämmelse som tar sikte på aktier utan
rösträtt. En sådan regel fanns redan tidigare intagen i artikel 25.2 i
UCITS-direktivet, men inte i 23 § lagen om värdepappersfonder. Den
typen av aktier förekommer inte i Sverige, men eftersom det är möjligt
att placera medel i värdepappersfonder i aktier i utländska bolag bör
regeln få sin motsvarighet i svensk fondlagstiftning.
Första stycket 2 anger att obligationer och andra skuldförbindelser inte
får överstiga 10 procent av emittentens instrument. Undantag görs dock
för instrument som är utgivna eller garanterade av vissa angivna
emittenter. Lagtexten har justerats jämfört med 23 § första stycket 2
lagen om värdepappersfonder i syfte att förtydliga att undantaget avser
instrument som emitterats eller garanteras av stater, oavsett om det är
fråga om EES-stater eller inte. Så är nämligen fallet enligt artikel 25.3 i
UCITS-direktivet.
Med hänsyn till de nya bestämmelserna om placeringar i
penningmarknadsinstrument och i fondandelar föreskrivs i första
stycket 3 och 4 begränsningar för dessa typer av finansiella instrument.
Ändringarna i förhållande till 23 § första stycket lagen om
värdepappersfonder motsvarar de som gjorts i artikel 25.2 i UCITSdirektivet.
I andra stycket finns en bestämmelse som motsvarar artikel 25.2 andra
stycket i UCITS-direktivet, men som tidigare inte har införlivats med
svensk rätt. Bestämmelsen avser de fall där det på förhand är svårt att
avgöra t.ex. hur många aktier som kommer att emitteras.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 10.12.
20 §
Paragrafen motsvarar till viss del 23 § lagen om värdepappersfonder.
Enligt i 23 § första stycket 1 lagen om värdepappersfonder får en fond
inte förvärva aktier som representerar mer än 5 procent av det samlade
röstvärdet för ett bolags samtliga aktier. Den bestämmelsen ersätts med
en ny bestämmelse i första stycket i förevarande paragraf. Den tidigare 5procentsregeln har kritiserats för att vara strängare än motsvarande regel
i UCITS-direktivet (artikel 25.1). Den gjorda ändringen innebär att den
319

s. 320 Kontrollera mot PDF

svenska bestämmelsen i princip får samma lydelse som regeln i
direktivet.
Andra stycket motsvarar 23 § andra stycket lagen om
värdepappersfonder.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 10.12.
21 §
Paragrafen motsvarar artikel 22.2 andra stycket i UCITS-direktivet.
I paragrafen finns en bestämmelse som avser att komplettera de i
paragrafen angivna lagrummen. I dessa finns allmänna begränsningar för
vilken exponering en fond får ta mot en och samma motpart. En fond kan
emellertid med en kombination av placeringar i olika tillgångsslag få en
större exponering mot ett enskilt företag än vad som formellt sett är
möjligt enligt begränsningsreglerna för respektive placering. Denna
bestämmelse tar sikte på att begränsa möjligheterna till sådana
kombinationer. Riskexponeringen får således inte överstiga totalt
20 procent av fondens värde. Ingår i en fond t.ex. aktier i
FöreningsSparbanken tillsammans med penningmarknadsinstrument som
banken gett ut samt utnyttjas möjligheten att ha medel insatta på ett
konto i banken, får dessa placeringar tillsammans inte överstiga
20 procent av fondens värde.
22 §
Paragrafen motsvarar artikel 22.5 andra stycket i UCITS-direktivet.
I likhet med närmast föregående paragraf kompletterar bestämmelsen
andra begränsningsregler i lagen. Denna regel omfattar fler lagrum än
21 § och anger att sådana placeringar som avses i de uppräknade
lagrummen tillsammans aldrig får överstiga 35 procent av fondens värde.
Denna gräns sammanfaller med indexfondernas maximala
riskexponering under exceptionella marknadsförhållanden och 35procentspärren kan därför med fog ses som den absolut högsta möjliga
exponeringen mot ett enskilt företag.
23 §
Paragrafen motsvarar 13 § första stycket 2−4 och andra stycket lagen om
värdepappersfonder samt artiklarna 41 och 42 i UCITS-direktivet.
Förbudet mot s.k. oäkta blankning i första stycket punkten 3 ändras
dock till att även omfatta de uppräknade finansiella instrumenten. Denna
bestämmelse behandlas även i avsnitt 10.10.
Allmänna bestämmelser

24 §
Bestämmelsen motsvarar artikel 26.1 andra stycket i UCITS-direktivet
och huvudsakligen 21 § lagen om värdepappersfonder.
320

s. 321 Kontrollera mot PDF

Det kan vara svårt att hålla nystartade fonder inom de
begränsningsregler som räknas upp i paragrafen och samtidigt fatta
välgrundade och ekonomiskt riktiga placeringsbeslut. Det finns därför
praktiska skäl att tillåta tillfälliga avvikelser från dessa
begränsningsregler under startfasen. Finansinspektionen får för en
enskild värdepappersfond besluta att avvikelse får ske från
begränsningsreglerna under sex månader från det verksamheten
påbörjats, under förutsättning att fonden har en lämplig fördelning av
placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med
fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.
I enlighet med ändringarna i UCITS-direktivet får Finansinspektionen
besluta om avvikelser från bestämmelserna om placeringar i fondpapper
och penningmarknadsinstrument, inklusive dem för indexfonder, om
placeringar på konto hos kreditinstitut samt om placeringar i s.k. OTCderivat och i fondandelar.
25 §
Bestämmelsen
motsvarar
19 §
andra
stycket
lagen
om
värdepappersfonder och artikel 26.2 i UCITS-direktivet.
En värdepappersfond kan av flera olika orsaker komma att överskrida
de gränser som anges i detta kapitel. Inträffar detta skall fondbolaget
rätta till förhållandet.
26 §
Denna paragraf ger en fondförvaltare rätt att för en fonds räkning vidta
åtgärder som egentligen inte kan inordnas under placeringar eller
investeringar.
Enligt första stycket, som motsvarar 18 § femte stycket lagen om
värdepappersfonder, får en fond ha de likvida medel som behövs för
verksamheten. Denna rätt skall således inte sammanblandas med
möjligheten att placera fondmedel på konto hos kreditinstitut enligt 10 §.
Det sistnämnda fordrar stöd i fondbestämmelserna, medan likvida medel
enligt denna paragraf inte kräver något sådant uttryckligt stöd.
Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 25 § lagen om
värdepappersfonder. Den ändrade lydelsen grundar sig i artikel 21.2
första stycket i UCITS-direktivet och det faktum att medel i en fond
numera får placeras i derivatinstrument. Det kan finnas skäl för ett
fondbolag att, trots att fondmedlen enligt placeringsinriktningen inte
skall placeras i derivatinstrument, ändå använda sig av sådana
instrument. Det kan t.ex. vara för att skydda en placering eller att gardera
sig för valutakursförändringar. I den äldre lydelsen av artikel 21 angavs
uttryckligen att derivatinstrument fick användas i syfte att skydda
fondens tillgångar mot valutakursförluster och andra risker. En rimlig
tolkning är att möjligheten att med hjälp av derivatinstrument skydda
fonden mot valutakursförluster nu i stället faller in under fondbolagets
möjligheter att använda sig av derivatinstrument för att ”effektivisera
förvaltningen”. Om ett fondbolag, enligt fondbestämmelserna, får
använda sig av åtgärder för att effektivisera förvaltningen enligt denna
paragraf, och därvid använder sig av derivatinstrument, skall de regler

321

s. 322 Kontrollera mot PDF

som gäller för placeringar i derivatinstrument även tillämpas för sådana
derivat. Under inga omständigheter får ett fondbolags åtgärd för att
effektivisera förvaltningen leda till att värdepappersfonden avviker från
placeringsinriktningen såsom den fastställts i fondbestämmelserna.
Enligt 11 kap. 1 § 5 får regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om vilka derivatinstrument
som får användas för att effektivisera förvaltningen samt om villkor och
gränser för detta.

6 kap. Förvaltning av specialfonder
Inlösen och förvärv av fondandelar

1§
Som framgår redan av definitionen i 1 kap. 2 § första stycket 18 behöver
en specialfond inte nödvändigtvis rikta sig till allmänheten. Häri ligger
en skillnad jämfört med vad som gäller för värdepappersfonder.
Det kan finnas skäl att inte neka, men begränsa möjligheten att
förvärva andelar. Det kan t.ex. vara fråga om specialfonder där
fondmedlen placeras i sådana instrument eller i enlighet med sådana
modeller som fordrar viss kontinuitet. På samma sätt kan det finnas skäl
att ange när en andelsägare kan få sina andelar inlösta. Härigenom kan
fondverksamheten drivas mer effektivt och framför allt till lägre
kostnader än annars. En specialfond för vilken belåning tillåtits kan
därvid ges förmånligare villkor om det investerade kapitalet förblir orört
under en viss period.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 11.6.
Spridning och hantering av risker

2§
För alla specialfonder gäller principen om riskspridning vid fördelning av
placering av fondmedel. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 11.3.2.
I likhet med vad som gäller för fondbolag som förvaltar
värdepappersfonder måste bolag som förvaltar specialfonder använda sig
av ett förfarande för riskhantering (se författningskommentaren till 5 kap.
2 §).
Placeringsbestämmelser

3§
Placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder anges i 5 kap. Det
fordras inte lika detaljerade bestämmelser för specialfonderna.
Utgångspunkten är nämligen enligt första stycket att 5 kap. gäller även
specialfonder om inte särskilt undantag har medgetts. Möjligheten att få
undantag från samtliga bestämmelser i 5 kap. ger utrymme för många
olika fondtyper och en dynamisk fondmarknad. Exakt vilka undantag

322

s. 323 Kontrollera mot PDF

som kan komma i fråga bör inte låsas fast i lagen. Utgångspunkten är att
undantag från samtliga bestämmelser i 5 kap. kan komma i fråga.
Specialfonder måste dock alltid tillämpa principen om riskspridning.
Finansinspektionen får i sin tillståndsgivning inte medge undantag som
skulle strida mot de allmänna bestämmelserna i lagen. Andelsägarnas
gemensamma intresse fordrar t.ex. att placeringsinriktningen kan
beskrivas på ett fullgott sätt och göras tydlig för de som investerar i
fonden. Vill ett fondbolag exempelvis bilda och förvalta en
fondandelsfond där fondmedlen placeras i andelar i andra fonder än de
som godkänns i 5 kap., är förutsättningen att en godtagbar och synbar
avgränsning kan göras i fondbestämmelserna. Allmänt hållna undantag
bör med andra ord inte få förekomma.
Placeringsinriktningen för specialfonder får beskrivas på olika sätt. För
specialfonder kan t.ex. gälla olika procentuella begränsningar på samma
sätt som för värdepappersfonder. Specialfonderna kan dock även komma
att beskrivas på ett sätt som avviker från det som tillämpas för
värdepappersfonder. Fondbolaget kan finna det mer lämpligt att i sin
information till andelsägarna närmare redogöra för inom vilka ramar
placeringar normalt sett görs. Det är också lämpligt att fondbolag
redovisar specialfondens risknivå med hjälp av ett riskmått som tar
hänsyn till detta.
Av andra stycket framgår att medel i specialfonder, till skillnad från
vad som gäller för värdepappersfonder, också får placeras i
derivatinstrument med andra underliggande tillgångar än rent finansiella.
Det kan vara olika råvaruderivat, men även andra underliggande
tillgångar kan komma i fråga. Huvudsaken är att dessa derivatinstrument
handlas på en fungerande finansiell marknad och att det inte finns någon
skyldighet att fysiskt leverera eller ta emot den underliggande tillgången.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitten 11.3.2, 11.3.3 och 11.4.2.
Särskild information

4§
Förutom de krav som ställs på information i 4 kap. 15−23 §§ gäller för
specialfonder dessutom kravet att det i all information som lämnas om
fonden skall framgå att det är fråga om en specialfond.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 11.7.
Risknivå

5§
Fondbolaget skall för varje specialfond som det förvaltar beräkna och
redovisa fondens risknivå. Det riskmått som bolaget använder måste vara
ett mått som godkänts av Finansinspektionen.
Enligt 11 kap. 1 § 6 får regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om hur beräkning och
redovisning av en specialfonds risknivå skall utföras.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 11.3.4.

323

s. 324 Kontrollera mot PDF

7 kap. Förvaltning av andras finansiella instrument
1§
Första stycket motsvarar i huvudsak artikel 5.3 b i UCITS-direktivet.
I första stycket anges de sidotjänster som ett fondbolag kan få
tillhandahålla om det har tillstånd enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 att
förvalta någon annans finansiella instrument. För detta krävs dock
särskilt tillstånd från Finansinspektionen.
Eftersom fondandelar innefattas i definitionen av finansiellt instrument
i 1 kap. 2 § 5 omfattas förvaltning av fondandelar (artikel 5.3 b andra
strecksatsen i UCITS-direktivet) av tillståndet att förvalta någon annans
finansiella instrument. Ett fondbolag som har beviljats ett sådant tillstånd
behöver därför inte något särskilt tillstånd för att förvalta fondandelar (jfr
3 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersrörelse samt se även
prop. 1990/91:142 s. 164 och prop. 1994/95:50 s. 350). Förvaring av
fondandelar är dock en sidotjänst som kräver särskilt tillstånd.
Med hänsyn till den grundläggande regeln i 4 kap. 3 § som förbjuder
fondbolaget att ha hand om egendom i en fond gäller tillstånd enligt
punkten 1 bara sådana fondandelar som inte ingår i en investeringsfond
som fondbolaget förvaltar.
I andra stycket finns en bestämmelse som tar sikte på de fall då en
uppdragsgivare sätter in pengar hos fondbolaget för att användas till
investeringar. Dessa kontanta medel måste då avskiljas så att
separationsrätt uppstår. Om detta inte sker riskerar uppdragsgivaren att
förlora de insatta medlen vid en eventuell konkurs (se dock avsnitt 7.9.3
om investerarskydd). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i
UCITS-direktivet, men fordras för att ge investerarna ett gott skydd.
Bestämmelserna i första stycket behandlas även i avsnitt 7.2.2.
2§
Bestämmelsen motsvarar artikel 5f.2 i UCITS-direktivet.
Genom bestämmelsen uppställs ett krav på godkännande på förhand
från en investerare för att fondbolaget skall få placera investerarens
tillgångar i andelar i de investeringsfonder eller fondföretag som
fondbolaget förvaltar direkt eller på uppdrag av någon annan
fondförvaltare.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 7.9.1.

8 kap. Sammanläggning och delning av en investeringsfond
1§
Bestämmelsen motsvarar 33 a § lagen om värdepappersfonder. Lagtexten
har dock anpassats till den nya terminologin och omfattar således
investeringsfonder, vare sig det är fråga om värdepappersfonder eller
specialfonder.
Utredningen har redovisat sina överväganden i frågor som rör
sammanläggning och delning av fonder i slutbetänkandet
(SOU 2002:104). I avvaktan på att detta behandlas inom

324

s. 325 Kontrollera mot PDF

Regeringskansliet föreslås inte här några förändringar av de regler som
i dag gäller i nämnda avseenden.
2§
Bestämmelsen motsvarar 10 a § lagen om värdepappersfonder som har
sin grund i artikel 1.5 i UCITS-direktivet. Enligt UCITS-direktivet får
nämligen en värdepappersfond inte ombildas till ett företag för kollektiv
investering som ligger utanför direktivets tillämpningsområde.
Förbudet mot ombildning skall gälla för alla investeringsfonder, dvs.
både värdepappersfonder och specialfonder.

9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en
investeringsfond
1−6 §§
Paragraferna motsvarar 33–38 §§ lagen om värdepappersfonder.
Lagtexten har dock anpassats till den nya terminologin och omfattar
således investeringsfonder, vare sig det är fråga om värdepappersfonder
eller specialfonder.
Utredningen har redovisat sina överväganden i frågor som rör
upphörande och överlåtelse av fondförvaltningen i slutbetänkandet
(SOU 2002:104). I avvaktan på att detta behandlas inom
Regeringskansliet föreslås inte här några förändringar av de regler som
i dag gäller i nämnda avseenden.

10 kap. Tillsyn
Upplysningsskyldighet

1§
Paragrafen motsvarar 39 § lagen om värdepappersfonder med det
tillägget att tillsynen avser även utländska aktörer i Sverige. Dessa står
primärt under tillsyn i hemlandet, men det kan i vissa fall finnas skäl för
Finansinspektionen att se över deras verksamhet. Inspektionen har även
möjlighet att ingripa mot utländska företag som driver verksamhet i
Sverige (23–26 §§).
Samarbete med utländska behöriga myndigheter

2§
Bestämmelse är ny och har sin grund i artikel 52b i UCITS-direktivet.
Huvudansvaret för tillsynen över en filial till ett förvaltningsbolag som
hör hemma i ett annat land inom EES vilar på den behöriga myndigheten
i bolagets hemland. För att den behöriga myndigheten skall kunna skaffa
sig all den information som den behöver för att uppfylla sitt

325

s. 326 Kontrollera mot PDF

tillsynsansvar finns denna möjlighet att inspektera en filial i Sverige efter
anmälan till Finansinspektionen.
Bestämmelsen är utformad efter förebild i 7 kap. 8 § andra stycket
bankrörelselagen (1987:617).
3§
Bestämmelse är ny och har sin grund i artikel 52a.1 i UCITS-direktivet.
Om ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag som hör hemma i ett
land inom EES driver verksamhet i här i landet genom att erbjuda och
tillhandahålla tjänster från en filial eller direkt från sitt hemland skall den
behöriga myndigheten i hemlandet och Finansinspektionen samarbeta
och förse varandra med upplysningar. Finansinspektionen skall därför
lämna de uppgifter som den behöriga myndigheten i hemlandet behöver
för sin tillsyn över ett förvaltningsbolag och ett fondföretag som driver
verksamhet här i landet.
Bestämmelsen är utformad efter förebild i 7 kap. 9 § bankrörelselagen
(1987:617).
Ägarprövning

4–11 §§
Bestämmelserna är nya och har sin grund i UCITS-direktivet
(artiklarna 5e). De motsvarar innehållsmässigt samma typ av regler som
finns i annan finansiell lagstiftning (se prop. 1995/96:173 s. 61 ff.).
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.6.
Nära förbindelser

12 §
Bestämmelserna är nya och har sin grund i UCITS-direktivet
(artiklarna 5a.2 och 5d.1). De motsvarar innehållsmässigt samma typ av
regler som finns i annan finansiell lagstiftning (se prop. 1995/96:173 s.
86 ff.).
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.5.
Hur tillsynen skall bedrivas

13–15 §§
Dessa paragrafer innehåller bestämmelser som i huvudsak motsvarar de
som finns i 40–42 §§ lagen om värdepappersfonder. Bestämmelsen i 13 §
andra stycket har utformats med banklagstiftningen och inte med 40 §
andra stycket lagen om värdepappersfonder som förebild.
I fråga om 15 § skiljer sig bestämmelserna åt från vad som gäller enligt
42 § lagen om värdepappersfonder på så sätt att Finansinspektionens
skyldighet att förordna revisor ersätts med en rätt för inspektionen att
göra detta. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 13.1.

326

s. 327 Kontrollera mot PDF

Rapporteringsskyldighet för revisor och särskild granskare

16 och 17 §§
Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar de i 6 a och 6 b §§ lagen
om värdepappersfonder.
Ingripanden mot fondbolag

18–22 §§
Enligt 43 § lagen om värdepappersfonder har Finansinspektionen
möjlighet att ingripa mot ett fondbolag antingen genom varning eller
genom återkallelse av tillståndet. Enligt 18 § får Finansinspektionen även
en möjlighet att förbjuda fondbolaget att vidta viss åtgärd eller ge ett
föreläggande om rättelse. Sådana möjligheter har inspektionen i annan
finansiell lagstiftning, se t.ex. 6 kap. 7 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse.
De förelägganden och beslut om förbud som inspektionen meddelar får
förenas med vite (28 §).
Bestämmelserna om när ett tillstånd skall återkallas är utformade efter
modell i UCITS-direktivet (artikel 5a.5). Eftersom bestämmelserna i
UCITS-direktivet har stora likheter med dem som gäller för återkallelse
av tillstånd för värdepappersbolag enligt investeringstjänstedirektivet
(artikel 3.7) har även 6 kap. lagen om värdepappersrörelse fått stå modell
för bestämmelserna.
Bestämmelserna i 19 § andra stycket motsvarar i huvudsak dem i
6 kap. 9 § tredje stycket 2 och fjärde stycket lagen om
värdepappersrörelse.
Om ett fondbolags egna medel understiger kapitalkraven i 2 kap. 8–
10 §§ utgör detta grund för återkallelse av tillståndet. Det kan dock
finnas tillfälliga orsaker till detta och därför har Finansinspektionen
enligt 19 § tredje stycket en möjlighet att förelägga fondbolaget att inom
viss tid, högst tre månader, täcka bristen. Ett sådant föreläggande
behöver dock inte göras om inspektionen bedömer att fondbolaget inte
kan vidta rättelse. Motsvarande gäller om ett fondbolag som har tillstånd
att förvalta någon annans finansiella instrument inte uppfyller det krav på
ytterligare kapital som bolaget måste för denna förvaltning och de
eventuella tjänster som bolaget får utföra som ett led i den verksamheten.
Om fondbolaget har tillstånd för förvaltning av någon annans
finansiella instrument skall tillståndet för den verksamheten enligt 19 §
fjärde stycket återkallas om bolaget inte fullgör sina skyldigheter enligt
lagen (1999:158) om investerarskydd. På motsvarande sätt som gäller för
värdepappersbolag enligt 6 kap. 9 § andra stycket lagen om
värdepappersrörelse får återkallelse i sådant fall ske först om bolaget inte
har gjort rättelse inom ett år från det att Finansinspektionen har förelagt
bolaget att fullgöra sina skyldigheter med förklaring att dess tillstånd
annars kan komma att återkallas.
Bestämmelsen i 21 § motsvarar 43 a § lagen om värdepappersfonder
samt artiklarna 6c.9 och 52.3 i UCITS-direktivet.
327

s. 328 Kontrollera mot PDF

Enligt 22 § − som är utformad efter modell i artikel 6c.4 i UCITSdirektivet − får Finansinspektionen även vidta åtgärder enligt 18–20 §§
mot ett fondbolag om inspektionen av behörig myndighet i ett annat land
inom EES underrättats om att fondbolaget överträtt föreskrifter som i det
landet gäller för bolaget.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 12.2.
Ingripanden mot utländska företag

23–26 §§
När ett förvaltningsbolag med hemvist i ett annat land inom EES (23 §)
driver verksamhet här med stöd av hemlandsauktorisationen är det
primärt hemlandets behöriga myndigheter som utövar tillsyn över
bolaget. Det kan dock uppstå situationer där Finansinspektionen finner
skäl att ingripa. Det kan vara om förvaltningsbolaget i sin verksamhet här
överträder fondlagstiftningen eller på något annat sätt visat sig vara
olämplig att driva verksamheten. Modellen är då att inspektionen först
skall förmå förvaltningsbolaget att vidta rättelse. Om detta inte lyckas,
skall ärendet överlämnas till hemlandets behöriga myndigheter. Finns det
trots detta behov av ytterligare ingripanden från Finansinspektionens sida
återstår möjligheten för inspektionen att förbjuda ytterligare åtgärder här
i landet. Tillsynen kan därför sägas vara delad mellan de behöriga
myndigheterna i hemlandet och Finansinspektionen.
23 och 24 §§ har inte några motsvarigheter i lagen om
värdepappersfonder. Bestämmelserna i dessa paragrafer har sin grund i
artikel 6c.3−9 i UCITS-direktivet. Paragraferna har utformats efter
modell i 6 kap. 8 b och 8 c §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
(se prop. 1994/95:50 s. 358 f.)
25 och 26 §§ motsvarar 44 b och 44 a §§ lagen om värdepappersfonder
och innehåller bestämmelser som tar sikte på fondföretag (se prop.
1992/93:90 s. 40 ff. och s. 75 f.) För EES-fondföretag är
sanktionsmöjligheterna snarlika de som gäller för förvaltningsbolag som
hör hemma i ett land inom EES (se artiklarna 49 och 52 i UCITSdirektivet). För andra fondföretag och för förvaltningsbolag enligt 1 kap.
9 § gäller motsvarande bestämmelser som för svenska fondbolag.
Enligt 26 § andra stycket i skall Finansinspektionen underrätta
tillsynsmyndigheten i bolagets eller företagets hemland om åtgärder som
vidtagits. Med tillsynsmyndighet avses här både behörig myndighet eller
annat behörigt organ som utövar tillsyn över bolaget eller företaget i det
land där det hör hemma.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitten 9.2.4 och 9.3.2.
Ingripanden mot den som saknar tillstånd

27 §
Paragrafen motsvarar 44 § lagen om värdepappersfonder.
328

s. 329 Kontrollera mot PDF

Vite

28 §
Finansinspektionen får förena förelägganden och beslut om förbud med
vite. Bestämmelsen är utformad efter förebild i 6 kap. 12 § lagen om
värdepappersrörelse. Genom denna bestämmelse får Finansinspektionen
en enhetlig katalog av sanktioner mot olika finansiella företag.
Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Stockholms län
och med iakttagande av förfarandet i lagen (1985:206) om viten.
Bestämmelsen behandlas även i avsnitt 12.2.3.

11 kap. Bemyndiganden
1§
I paragrafen ges bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.
Punkterna 1 och 2 avser vilka poster som får räknas in i startkapitalet
enligt 2 kap. 4 § och i egna medel enligt 2 kap. 8−10 §§. Ett liknande
bemyndigande finns i 6 § tredje stycket lagen om värdepappersfonder.
Det bemyndigandet avser föreskrifter om aktiekapitalets storlek.
En förutsättning för att ett fondbolag skall få inleda verksamheten är
att kravet på startkapital är uppfyllt. Från den tidpunkt verksamheten har
inletts får fondbolagets egna medel inte understiga startkapitalet.
Eftersom det i lagen inte anges vilka poster som får räknas in i
startkapital och egna medel är det nödvändigt att föreskrifter meddelas
där detta närmare anges.
Punkten 8 motsvarar 39 § andra stycket lagen om värdepappersfonder.

12 kap. Överklagande
1§
Paragrafen reglerar möjligheterna till överklagande.
Första stycket motsvarar 46 § första stycket lagen om
värdepappersfonder. Beslut av Finansinspektionens att kalla till
sammanträde med ett fondbolags styrelse (10 kap. 14 §) eller och att
förelägga den som driver verksamhet att lämna de upplysningar som
behövs för att bedöma om lagen är tillämplig (10 kap. 27 § andra stycket)
får inte överklagas. Annars skulle den som vill tredskas fördröja
Finansinspektionens utredning i onödan.
Beslut av Finansinspektionen i ärenden om meddelande av föreskrifter,
dvs. sådana ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223), får inte heller överklagas hos domstol. I stället får, i den mån
regeringen föreskriver det, sådana beslut överklagas hos regeringen
enligt 35 § verksförordningen (1995:1322).
Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får enligt andra
stycket överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
329

s. 330 Kontrollera mot PDF

Enligt tredje stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till
kammarrätten.
Finansinspektionen får enligt fjärde stycket bestämma att ett beslut om
förbud, föreläggande eller återkallelse skall gälla omedelbart.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 12.3.
2§
Bestämmelsen i första stycket motsvarar den i 46 § fjärde stycket lagen
om värdepappersfonder samt artikel 5a.3 och artikel 51.2 i UCITSdirektivet (se prop. 1992/93:90 s. 42 ff.). I fråga om möjligheten att
begära förklaring i ett ärende om tillstånd att driva verksamhet är det
alltjämt till kammarrätten som den sökande skall vända sig om
Finansinspektionen inte meddelar beslut inom sex månader från det att
ansökan gavs in. Om inspektionen inte har meddelat beslut inom sex
månader från det att en förklaring har lämnats av kammarrätten, skall det
anses som att ansökan har avslagits. Ett sådant avslagsbeslut får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt bestämmelserna i andra
stycket.
Enligt andra stycket finns det möjlighet att begära förklaring av
kammarrätten också i ärende om att inrätta filial i ett annat land inom
EES enligt 2 kap. 12 §. Bestämmelsen motsvarar artikel 6a.3 andra
stycket i UCITS-direktivet. Tidsfristen inom vilken Finansinspektionen
skall lämna över en underrättelse till behörig myndighet i utlandet eller
meddela beslut i ärendet är två månader från det att underrättelsen togs
emot. Om Finansinspektionen inte lämnar över underrättelsen inom två
månader från det att en förklaring har lämnats av kammarrätten, skall det
anses som inspektionen har meddelat beslut att inte lämna över
underrättelsen. Även ett sådant avslagsbeslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol enligt bestämmelserna i andra stycket.
Bestämmelserna behandlas även i avsnitt 9.1.1.

16.2

Förslaget till lag om införande av lagen (0000:00) om
investeringsfonder

1§
Paragrafen anger när den nya lagen om investeringsfonder och den
förevarande lagen skall träda i kraft.
2§
Av paragrafen framgår att den nuvarande lagen om värdepappersfonder
och ikraftträdandelagen för den lagen upphävs i och med att lagen om
investeringsfonder börjar gälla.
3§
Paragrafen är avsedd att omfatta såväl fondbolag, annan som har fått
tillstånd enligt 3 § lagen om värdepappersfonder att förvalta nationella

330

s. 331 Kontrollera mot PDF

fonder samt utländska fondföretag som har fått tillstånd att driva
fondverksamhet enligt 7 a § lagen om värdepappersfonder.
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitten 14.3 och 14.4.
4§
Bestämmelsen behandlas i avsnitten 14.5 och 14.6.
5§
Bestämmelsen behandlas i avsnitten 14.5 och 14.6.

16.3

Övriga lagförslag

Övriga lagförslag – utom förslagen till ändring i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument, lagen (1992:160) om utländska
filialer, lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, lagen
(1999:158) om investerarskydd, lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder), insiderstrafflagen (2000:1086) och lagen
(2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument – innehåller huvudsakligen konsekvensändringar med
anledning av den nya terminologi som används i förslaget till lag om
investeringsfonder. Där introduceras begreppen investeringsfond och
specialfonder. Samtidigt behålls begreppet värdepappersfonder men ges
en något snävare betydelse i och med att det alltid omfattar enbart fonder
som följer reglerna i EG:s UCITS-direktiv. De ändringar som föreslås i
lagen om investerarskydd är betingade av att fondbolag – och dess
motsvarigheter inom EES – ges möjlighet att ägna sig även åt individuell
portföljförvaltning och skall därmed, liksom värdepappersinstitut som
tillhandahåller sådana tjänster, omfattas av investerarskyddet.
Förslaget till ändring i lagen om investerarskydd behandlas i
avsnitt 7.9.3. Övriga lagförslag behandlas i avsnitt 11.8. Ändringen i
lagen om utländska filialer behandlas dessutom i avsnitt 9.2.1 och
ändringen i lagen om inkomstgrundad ålderspension i det följande.
I 8 kap. 2 och 3 §§ lagen om inkomstgrundad ålderspension anges
vilka typer av fonder som kan vara föremål för sparande inom
premiepensionssystemet och under vilka förutsättningar det kan ske.
Enligt gällande bestämmelser får sparande ske bara i värdepappersfonder
samt i nationella fonder som följer ett visst index och för vilka
Premiepensionsmyndigheten gett ett särskilt medgivande.
8 kap. 2 och 3 §§ har anpassats till den nya terminologin i lagen om
investeringsfonder. Genom att bara värdepappersfonder nämns i 2 §
framgår att specialfonder inte kan vara föremål för sparande inom
premiepensionssystemet.
Av 3 § första stycket 1 framgår att överföring får ske bara till fonder
som förvaltas av fondförvaltare som har rätt att driva verksamhet enligt
lagen om investeringsfonder. Bara fondbolag och förvaltningsbolag kan
bli aktuella som fondförvaltare eftersom värdepappersbolag och
kreditinstitut bara kan förvalta specialfonder.
331

s. 332 Kontrollera mot PDF

Förvaltningsbolag som har rätt att driva verksamhet enligt lagen om
investeringsfonder kan förvalta såväl fondföretag som omfattas av
UCITS-direktivet som fondföretag som inte gör det. Avsikten med
ändringarna i lagen om inkomstgrundad ålderspension är inte att skapa
någon materiell ändring i förhållande till dagens system. Detta gör det
nödvändigt att införa bestämmelser i 3 § om att medel bara får placeras i
fondföretag som avses i 1 kap. 10 § lagen om investeringsfonder om
fondföretaget uppfyller krav motsvarande de som ställs i UCITSdirektivet. Medgivande till placeringar i sådana fonder får lämnas av
Premiepensionsmyndigheten efter yttrande från Finansinspektionen.
I och med de nya reglerna i UCITS-direktivet (se 5 kap. lagen om
investeringsfonder) behöver inte särskilt undantag göras för nationella
indexfonder i 3 §.
Som framgår av avsnitt 11.8 behövs en övergångsregel för de
indexfonder som nu finns i systemet och som inte ombildas till
värdepappersfonder enligt lagen om investeringsfonder. Regeln innebär
att medgivande som lämnats enligt 8 kap. 3 § lagen om inkomstgrundad
ålderspension före den 1 januari 2004 skall fortsätta att gälla så länge
fondens placeringsinriktning inte ändras. Om placeringsinriktningen
ändras framgår detta genom att fondbestämmelserna måste ändras.
Ändringarna i lagen om inkomstgrundad ålderspension behandlas även
i avsnitt 11.8.

332

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.