Dammsäkerhet
2013-09-26 · 77 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 68 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Lagrådsremiss Dammsäkerhet (2013-09-26)
Dokumentets text
Lagrådsremiss
Dammsäkerhet
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 26 september 2013
Anna-Karin Hatt
Dan Sandberg
(Näringsdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
I lagrådsremissen föreslås att en samlad reglering av frågor om dammsäkerhet införs i miljöbalken. Regelverket syftar till att förebygga
dammbrott, bland annat genom att stödja utvecklingen av dammsäkerhetsarbetet hos dammägarna samt stärka tillsynen av dammsäkerheten.
Förslagen innebär i huvudsak följande.
De dammar som finns i Sverige ska klassificeras utifrån en bedömning
av ett eventuellt dammhaveris sammanlagda samhälleliga konsekvenser.
Beroende på konsekvenserna av ett dammhaveri ska en damm klassificeras i dammsäkerhetsklass A, B, eller C.
I klass A klassificeras dammar där ett dammhaveri kan leda till så
allvarliga konsekvenser att det leder till en nationell kris.
I klass B klassificeras dammar där ett dammhaveri kan leda till stora
lokala och regionala konsekvenser.
I klass C klassificeras dammar där ett dammhaveri kan leda till lokala
konsekvenser.
Om ett dammhaveri endast kan leda till samhälleliga konsekvenser
som har liten betydelse och där risken för förlust av människoliv är
försumbar ska dammen inte klassificeras. Dammen omfattas därmed inte
heller av den föreslagna regleringen.
En damminnehavare ska upprätta en konsekvensutredning där en
bedömning görs av de konsekvenser som ett dammhaveri kan medföra.
Utredningen ska ges in till länsstyrelsen som på grundval av utredningen
fattar beslut om dammsäkerhetsklass.
En damminnehavare ska utföra egenkontroll på grundval av ett säkerhetsledningssystem som fastställs av damminnehavaren.
1
En damminnehavare ska vart tionde år låta genomföra en helhetsbedömning av dammens säkerhet.
Bestämmelser om damminnehavares rapportering införs.
Tillsyn ska utövas av länsstyrelsen.
Affärsverket svenska kraftnät ska svara för tillsynsvägledning.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.
2
Innehållsförteckning
1
Beslut ............................................................................................... 5
2
Förslag till lag om ändring i miljöbalken ......................................... 6
3
Ärendet och dess beredning ........................................................... 11
4
Bakgrund ........................................................................................ 11
4.1
Begreppet damm.............................................................. 11
4.2
Olika typer av dammar .................................................... 12
4.3
Dammhaveri .................................................................... 12
4.4
Utvecklingen av dammsäkerhet....................................... 13
4.5
Nuvarande reglering av dammsäkerhet ........................... 15
5
Huvuddragen av regleringen .......................................................... 16
6
Definition av begreppet damm ....................................................... 17
7
Kraven på dammsäkerhet ............................................................... 19
8
Klassificering av dammar .............................................................. 21
8.1
Dammsäkerhetsklass A ................................................... 23
8.2
Dammsäkerhetsklass B.................................................... 24
8.3
Dammsäkerhetsklass C.................................................... 24
8.4
Övriga dammar ................................................................ 24
8.5
Tillämpning av principen om dammsäkerhet i de
olika dammsäkerhetsklasserna ........................................ 25
9
Säkerställande av dammsäkerhet ................................................... 26
10 Egenkontroll ................................................................................... 28
10.1
Konsekvensutredning av dammar och
helhetsbedömningar av dammsäkerheten ........................ 29
10.2
Övergripande mål och säkerhetsledningssystem ............. 31
10.3
Dammsäkerhetsrapportering............................................ 31
11 Konsekvensutredning av befintliga dammar .................................. 32
12 Organisation av dammsäkerhetsarbetet .......................................... 33
12.1
Tillsyn.............................................................................. 33
12.2
Tillsynsvägledning .......................................................... 35
13 Beredskap och säkerhet .................................................................. 37
13.1
Planering för räddningstjänst och krisberedskap ............. 37
13.2
Beredskapsåtgärder mot dammhaveri ............................. 38
13.3
Säkerhet ........................................................................... 39
14 Finansiering.................................................................................... 41
15 Konsekvensanalys .......................................................................... 44
15.1
Övergripande om konsekvenser ...................................... 44
15.2
Klassificeringssystem ...................................................... 44
15.2.1
Konsekvenser för berörda företag .................. 45
15.2.2
Konsekvenser för länsstyrelserna ................... 46
15.3
Rutiner för egenkontroll .................................................. 46
15.3.1
Konsekvenser för berörda företag .................. 47
15.3.2
Konsekvenser för Svenska kraftnät ................ 47
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.4
15.5
15.6
15.7
Förstärkt dammsäkerhetstillsyn ........................................48
15.4.1
Finansiering av dammsäkerhetstillsynen .........48
15.4.2
Konsekvenser för berörda företag ...................49
15.4.3
Konsekvenser för länsstyrelsen .......................49
Tillsynsvägledning ...........................................................49
15.5.1
Konsekvenser för Svenska kraftnät .................49
Förstärkt beredskap för dammhaveri ................................49
15.6.1
Konsekvenser för berörda företag ...................50
15.6.2
Konsekvenser för länsstyrelser och
kommuner........................................................50
15.6.3
Konsekvenser för MSB och Svenska
kraftnät ............................................................50
Skydd och säkerhet...........................................................51
15.7.1
Konsekvenser för berörda företag ...................51
15.7.2
Konsekvenser för Svenska kraftnät .................51
16 Författningskommentar ...................................................................52
4
Bilaga 1
Sammanfattning av betänkandet Dammsäkerhet –
Tydliga regler och effektiv tillsyn (SOU 2012:46) ...............63
Bilaga 2
Betänkandets lagförslag ........................................................71
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna ......................................76
Bilaga 4
Promemorians lagförslag ......................................................77
1
Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
lag om ändring i miljöbalken.
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härmed föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att 11 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att 11 kap. 2 och 3 §§ ska betecknas 11 kap. 3 och 4 §§,
dels att de nya 11 kap. 3 och 4 §§, 11 kap. 5 och 18 §§ samt 26 kap. 9 §
ska ha följande lydelse,
dels att det i balken ska införas fyra nya paragrafer, 11 kap.
2, 24 och 25 §§, 26 kap. 19 a § samt närmast före 11 kap. 24 § en ny
rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
2§
I detta kapitel avses med
vattenområde: ett område som
täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd, och
markavvattning: en åtgärd som
utförs för att avvattna mark, när
det inte är fråga om avledande av
avloppsvatten, eller som utförs för
att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot
vatten, när syftet med åtgärden är
att varaktigt öka en fastighets
lämplighet för något visst ändamål.
2§
Med vattenverksamhet avses
1. uppförande, ändring, lagning
och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten
från eller grävning, sprängning
och rensning i vattenområden samt
andra åtgärder i vattenområden
om åtgärden syftar till att förändra
vattnets djup eller läge,
2. bortledande av grundvatten
och utförande av anläggningar för
detta,
6
3§
Med vattenverksamhet avses i
detta kapitel
1. uppförande, ändring, lagning
eller utrivning av en anläggning i
ett vattenområde,
2. fyllning eller pålning i ett vattenområde,
3. bortledande av vatten från ett
vattenområde,
4. grävning, sprängning eller
rensning i ett vattenområde,
3. tillförsel av vatten för att öka
grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder
för detta, och
4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga
om avledande av avloppsvatten,
eller som utförs för att sänka eller
tappa ur ett vattenområde eller för
att skydda mot vatten, när syftet
med åtgärden är att varaktigt öka
en fastighets lämplighet för något
visst ändamål (markavvattning).
3§
Med vattenanläggning avses en
sådan anläggning som har kommit
till genom en vattenverksamhet,
tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen.
5. en annan åtgärd i ett vattenområde som syftar till att förändra
vattnets djup eller läge,
6. bortledande av grundvatten
eller utförande av en anläggning
för detta,
7. tillförsel av vatten för att öka
grundvattenmängden eller utförande av en anläggning eller en
annan åtgärd för detta, eller
8. markavvattning.
4§
I detta kapitel avses med
vattenanläggning: en anläggning, som har kommit till genom
en vattenverksamhet, tillsammans
med manöveranordningar som hör
till en sådan anläggning,
damm: en vattenanläggning vars
syfte är att dämma upp eller utestänga vatten eller blandningar av
vatten och annat material,
dammhaveri: ett okontrollerat
utströmmande av det vatten eller
den blandning av vatten och annat
material som dammen är avsedd
att dämma upp eller utestänga.
5§
Med vattentäkt avses bortI detta kapitel avses med
ledande av yt- eller grundvatten
vattentäkt: bortledande av ytvatför vattenförsörjning, värmeut- ten eller grundvatten för vattenförvinning eller bevattning.
sörjning, värmeutvinning eller bevattning,
Med vattenreglering avses ändvattenreglering: ändring av vatring av vattenföringen i ett vatten- tenföringen i ett vattendrag till fördrag till förmån för annan vatten- mån för annan vattenverksamhet,
verksamhet.
och
Med vattenöverledning avses
vattenöverledning: vattenreglervattenreglering genom överföring ing genom överföring av ytvatten
av ytvatten från ett vattenområde från ett vattenområde till ett annat.
till ett annat.
7
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 §
Den som är skyldig att underDen som är skyldig att underhålla en dammanläggning för hålla en damm för vattenreglering
vattenreglering skall ersätta skada ska ersätta skada som orsakas av
som orsakas av att anläggningen att anläggningen inte ger avsett
inte ger avsett skydd mot skydd mot dammhaveri. Detta
utströmmande vatten (damm- gäller även om varken den underhaveri). Detta gäller även om hållsskyldige eller någon som den
varken den underhållsskyldige underhållsskyldige svarar för har
eller någon som den underhålls- vållat skadan.
skyldige svarar för har vållat
skadan.
En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig
eller uppror är dock fri från ansvar.
Dammsäkerhet
24 §
En damm ska vara klassificerad
i en dammsäkerhetsklass, om dammen vid ett dammhaveri kan medföra
1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av områden som
är av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § andra
stycket,
3. störning i elförsörjningen,
4. förstörelse av infrastruktur,
5. förstörelse av eller störning i
samhällsviktig verksamhet,
6. miljöskada, eller
7. ekonomisk skada.
Första stycket gäller inte dammar som har uppförts för att tillfälligt torrlägga ett område i samband med ett bygg- eller anläggningsarbete.
Första stycket 1 gäller inte om
risken för förlust av människoliv
är försumbar. Första stycket 2–7
gäller inte konsekvenser som har
liten betydelse från samhällelig
synpunkt.
8
25 §
Vid klassificering enligt 24 § ska
dammen vara klassificerad i
1. dammsäkerhetsklass A, om ett
dammhaveri kan leda till en kris
som drabbar många människor
och stora delar av samhället samt
hotar grundläggande värden och
funktioner,
2. dammsäkerhetsklass B, om ett
dammhaveri kan leda till stora
regionala och lokala konsekvenser
eller störningar och dammen inte
ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A, och
3. dammsäkerhetsklass C, om
dammen inte ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A eller
B.
Om ett dammhaveri kan medföra förlust av människoliv och
risken för detta inte är försumbar,
ska dammen klassificeras i dammsäkerhetsklass A eller B.
26 kap.
9 §1
En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar
och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte
tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om
tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillEtt tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en ståndsdom hindrar dock inte en
tillsynsmyndighet från att meddela tillsynsmyndighet från att meddela
sådana brådskande förelägganden sådana förelägganden eller förbud
eller förbud som är nödvändiga som
1. är brådskande och nödför att undvika att ohälsa eller
allvarlig skada på miljön upp- vändiga för att undvika att ohälsa
kommer.
eller allvarlig skada på miljön
uppkommer, eller
2. gäller
säkerhetshöjande
åtgärder vid en damm som klassificerats enligt 11 kap. 24 och
25 §§.
I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten
som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen
(2004:1199) om handel med utsläppsrätter, får det inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom
att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av
koldioxidutsläpp. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om
1
Senaste lydelse 2011:1102.
9
dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala
föroreningar.
19 a §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i
fråga om dammar som ska klassificeras enligt 11 kap. 24 och 25 §§
meddela föreskrifter om
1. skyldighet att se till att det
finns dokumenterade och aktuella
utredningar och bedömningar av
dammarnas säkerhet och de
konsekvenser enligt 11 kap. 24 §
första stycket som ett dammhaveri
kan medföra samt skyldighet att
lämna förslag till klassificering,
2. upprättande och dokumentation av övergripande mål och
handlingsprinciper för dammsäkerheten,
3. upprättande och dokumentation av säkerhetsledningssystem
till säkerställande av att de
övergripande målen om dammsäkerheten uppnås,
4. rapportering avseende dammsäkerhet till den myndighet som
utövar tillsyn över dammens
säkerhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
10
3
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 22 juni 2011 att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att se över de statliga insatserna för dammsäkerhet. Utredningen tog namnet Utredningen om översyn av de statliga insatserna för
dammsäkerhet.
Utredaren överlämnade i juni 2012 sitt betänkande Dammsäkerhet
Tydliga regler och effektiv tillsyn (SOU 2012:46). En sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i
Regeringskansliet (Näringsdepartementet) (Dnr N 2012/3129/E).
Inom Regeringskansliet (Näringsdepartementet) upprättades en
promemoria med förslag till ändring av 26 kap. 9 § miljöbalken. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns bilaga 3.
4
Bakgrund
4.1
Begreppet damm
I Sverige finns uppskattningsvis 10 000 dammar av varierande storlek
och ålder. Flertalet av dessa dammar används inte för någon form av
vattenutnyttjande men kan ha stort kulturhistoriskt värde. Cirka
190 dammar är vattenkraftdammar, som har en största höjd från grundläggningsnivån till krönet på 15 m eller mer. Dammar med en sådan höjd
betecknas internationellt som höga dammar. Utöver de höga vattenkraftdammarna finns det i landet cirka 15 gruvdammar som är att beteckna
som höga dammar. Av de höga dammarna är majoriteten mellan 15 och
30 m höga. Ett fåtal dammar är över 30 m höga och enbart tre dammar i
Sverige är högre än 100 m.
Ordet damm har i svenska språket två olika betydelser. I den ena
betydelsen betecknar det en byggnadskonstruktion vars syfte är att
dämma upp vatten, dvs. förhindra vattnets vidare spridning bortom
byggnadskonstruktionen. I den andra betydelsen betecknar ordet den
vattenmängd som har dämts upp genom byggnadskonstruktionen.
Vanliga synonymer till damm i den första betydelsen är dammanläggning, dammbyggnad, fördämning och reservoar. En vanlig
synonym till damm i den andra betydelsen är magasin som betecknar ett
särskilt utrymme för varor eller dylikt, exempelvis vatten.
I fortsättningen används begreppet damm i den första betydelsen när
det gäller konstruktioner som innesluter uppdämt vatten medan
begreppet magasin används för det uppdämda vattnet.
11
4.2
Olika typer av dammar
De i detta sammanhang viktigaste typerna av dammar är just kraftverksdammar och gruvdammar.
Kraftverksdammar har i Sverige byggts för att dämma upp vatten i
älvar, åar och bäckar. I anslutning till dammen ligger ett kraftverk för
produktion av el. Vattnet i magasinet släpps under kontrollerade former
ner till kraftverket som ligger på en lägre nivå än vattenytan i magasinet.
Det utströmmande vattnet får genom sin kraft en eller flera turbiner att
rotera. Dessa roterande turbiner driver en generator som producerar el,
vilken matas ut på elnätet.
Det finns i dag cirka 2 000 vattenkraftverk i landet. De flesta höga
kraftverksdammarna ligger i de stora reglerade älvarna i Norrland. De
största magasinen ligger i allmänhet längst upp i älven, dvs. närmast
fjällen. De höga dammarna byggdes huvudsakligen under 1950-, 1960och 1970-talen.
Även inom gruvbranschen används dammar. Detta görs dels för att
skapa magasin för anrikningssand, dels för magasinering av vatten och
ofta i kombination. Syftet med en gruvdamm är att den ska lagra
anrikningssand och vatten från gruvprocessen på ett säkert sätt. Gruvdammarna måste vara stabila så att de skyddar omgivningen från utsläpp
av anrikningssand som skulle kunna vara skadligt för miljön.
I Sverige finns ett tjugotal gruvdammar med sandmagasin som i dag är
i drift. Den svenska gruvindustrin är främst lokaliserad till Norr- och
Västerbottens län, och det är också där man finner merparten av landets
gruvdammar. Det finns även ett antal gruvor i drift i Bergslagen. Där
finns också ett stort antal mindre dammar som utgör lämningar från
historisk gruvdrift.
4.3
Dammhaveri
Med dammhaveri menas att dammen inte förmår hålla tillbaka det
uppdämda vattnet utan det sker en okontrollerad utströmning av det
uppdämda vattnet från magasinet. De två vanligaste orsakerna till
dammhaveri är läckage i själva dammanläggningen och höga flöden som
leder till överströmning av dammanläggningen, vilket kan medföra att
dammen havererar.
Konsekvenserna av ett dammhaveri kan variera starkt och beror främst
på volymen hos den uppdämda vattenmängden, dammens höjd och längd
samt beskaffenheten hos området nedanför dammen, dvs. det område
som blir översvämmat till följd av dammhaveriet.
Om översvämningsområdet utgörs av orörd natur utgör i allmänhet de
direkt uppkomna skadorna av ras och skred, knäckta träd och andra typer
av erosionsskador i slänter som berörs av det utströmmande vattnet,
något som riskerar leda till irreparabla skador på djur- och växtliv.
I mer exploaterade områden med mycket infrastruktur och bebyggelse i
övrigt är de allvarligaste konsekvenserna av ett dammhaveri förlust av
människoliv och allvarliga personskador. Dessa konsekvenser uppstår
initialt till följd av det utströmmande vattnet.
12
Även kraftiga skador på infrastrukturen kan uppstå genom att vägar,
broar, järnvägar, elledningar, telekommunikationsanläggningar och
liknande infrastruktur spolas bort eller skadas svårt. Även byggnader kan
åsamkas allvarliga skador och i vissa fall till och med spolas bort. När
dessa skador uppstår kan de också orsaka förlust av människoliv och
allvarliga personskador.
En mycket allvarlig konsekvens är att ett haveri på en stor damm långt
upp i en älv kan orsaka s.k. sekundärhaverier, vilket betyder att det
utströmmande vattnet från den första dammens magasin river med sig
dammar som ligger nedströms den första dammen. Detta fenomen brukar
ibland också benämnas dominoeffekt.
Ett dammhaveri i en damm belägen högt upp i ett vattendrag med stor
uppdämd volym i magasinet kan alltså få stora konsekvenser och översvämningsområdet kan sträcka sig ända ner till havet. Under olyckliga
omständigheter får man räkna med att tusentals personer kan omkomma
och att materiella skador för tiotals miljarder kronor kan uppstå. I vissa
fall kan ett sådant dammhaveri leda till att infrastrukturen längs en hel
älvdal slås ut på ett långvarigt och omfattande sätt.
Viktiga samhällsfunktioner kan således slås ut eller allvarligt störas i
hela eller stora delar av landet till följd av ett dammhaveri. Det gäller
främst elförsörjningen och transporter på väg- och järnvägsnätet.
Dammhaveri kan också leda till miljöskador av olika slag. Det kan
vara dels miljöskador till följd av att vattnet orsakar utströmning eller
urlakning av miljöfarliga ämnen, dels direkta skador på värdefull naturmiljö. Om ett magasin innehåller annat än vatten, såsom är fallet med
gruvdammar för anrikningssand, uppkommer vid dammhaveri, förutom
översvämning, ibland även andra skador. Om det deponerade materialet
kommer ut i vattendrag eller sedimenterar i terräng nedströms haveriet
kan miljöskador uppkomma genom t.ex. grumling, försurning och annan
kemisk påverkan på vatten, mark och levande organismer. Konsekvenserna beror på det deponerade materialets egenskaper som i sin tur
avgörs av vilken sorts malm som brutits och vilken process som använts.
Även värdefulla kulturmiljöer kan skadas av ett dammbrott.
För majoriteten av Sveriges cirka 10 000 dammar skulle ett dammhaveri enbart få mindre konsekvenser. För drygt 500 av dammarna skulle
ett dammhaveri däremot kunna medföra betydande nationella, regionala
eller lokala konsekvenser. För drygt tjugo dammar skulle ett dammhaveri
innebära en svår påfrestning på samhället under lång tid.
4.4
Utvecklingen av dammsäkerhet
Begreppet dammsäkerhet är inte definierat vare sig i lagstiftningen eller i
något annat sammanhang. Man kan dock kort säga att dammsäkerhet är
säkerhet mot okontrollerad och hastig utströmning av uppdämt vatten
som kan medföra skador. Denna säkerhet uppnås genom att man
undviker felaktiga konstruktioner och felaktig drift av dammanläggningar, att dammen underhålls på ett korrekt sätt samt att dammen
är rätt dimensionerad. Dit kan också räknas åtgärder för att minimera
13
skador och beredskap för att kunna vidta begränsande åtgärder om ett
dammbrott trots allt inträffar.
De flesta höga dammar i Sverige utgörs av de nu befintliga kraftverksdammarna i de stora älvarna i Norrland. De uppfördes med början efter
andra världskriget och fram till början av 1970-talet. Anläggande av
dammar reglerades under denna tid i 1918 års vattenlag.
Under andra världskriget infördes lagen (1942:335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (krigsskyddslagen). Enligt
krigsskyddslagen försågs bl.a. kraftverk och kraftverksdammar med
bombskydd. Dessa åtgärder för ökad dammsäkerhet syftade dock enbart
till att förhindra dammhaverier till följd av krigshandlingar.
År 1973 inträffade ett dammhaveri i Näckån i Sysslebäck i norra
Värmland. Dammen var liten, bara 2,5 meter hög, och de materiella
skadorna var små, men en person slets med av de utströmmande vattenmassorna och omkom. Detta medförde att man uppmärksammade farorna
med dammhaverier.
Ett tillägg gjordes i den dåvarande vattenlagen med innebörd att
länsstyrelsen fick rätt att ingripa mot en dammägare som inte underhöll
sin damm på ett tillfredsställande sätt. I den nya vattenlagen som infördes
1983 fanns bestämmelser om att länsstyrelsen skulle utöva tillsyn över
bl.a. vattenanläggningar. Tillsynsansvaret omfattade även dammsäkerhet.
Dåvarande Statens vattenfallsverk och Kraftverksföreningen inrättade
1978 gemensamt en nämnd, Dammsäkerhetsnämnden, vars ledamöter
efter några år skulle utses av regeringen. Nämndens uppgift var att lämna
skriftliga rekommendationer för dammsäkerhetskontroll.
År 1997 infördes en ny bestämmelse i vattenlagen med innebörd att
dammägare har strikt ansvar för skada vid dammhaveri. Bestämmelsen
finns numera i miljöbalken.
Från den 1 januari 1998 fick Affärsverket svenska kraftnät (Svenska
kraftnät) en central myndighetsroll inom dammsäkerhetsområdet med
uppgift att främja dammsäkerheten i landet. Bland de främsta uppgifterna
för Svenska kraftnät kan nämnas tillsynsvägledning, stimulerad utveckling av samordnad beredskap för dammhaverier samt stöd för kunskapsutveckling och kompetensförsörjning. Ett rådgivande organ, Dammsäkerhetsrådet, med uppgift att biträda Svenska kraftnät i arbetet med
dammsäkerhetsfrågor, har också inrättats inom Svenska kraftnät.
Inom kraftindustrin uppmärksammades dammsäkerhetsfrågan alltmer
under 1990-talet och man kom till insikt om behovet av gemensamma
dammsäkerhetsriktlinjer. Ett omfattande utrednings- och utvecklingsarbete ledde fram till att kraftindustrin 1997 antog ”Kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet”, benämnda RIDAS. Riktlinjerna beskriver
bland annat rutiner för dammägarnas egenkontroll inom området.
År 2000 skedde ett dammbrott i en gruvdamm, nämligen vid Bolidens
anläggning i Aitik utanför Gällivare. Allvarliga konsekvenser kunde
undvikas främst genom lyckliga omständigheter.
Med anledning av bl.a detta dammhaveri beslutade gruvnäringens
branschorganisation SveMin att utveckla särskilda riktlinjer för gruvdammar. Dessa riktlinjer (GruvRIDAS), som blev färdiga 2007, är
utarbetade med RIDAS som förebild.
14
På uppdrag av regeringen utarbetade Svenska kraftnät rapporten Översyn av de statliga insatserna för dammsäkerhet, Rapport till regeringen,
Svenska kraftnät, (2010), som överlämnades till regeringen 2010.
I rapporten framförde Svenska kraftnät att dammsäkerheten behöver
utvecklas och att det nuvarande systemet för dammsäkerhet inte motsvarar de säkerhetskrav som idag måste ställas. Svenska kraftnät
framförde också att tillsynen av dammsäkerheten är svag och att det
saknas styrande principer och utförliga regler för arbetet med dammsäkerhet. Dessutom påpekade Svenska kraftnät att det saknas bestämmelser om vad kravet på dammägarnas egenkontroll egentligen innebär.
Svenska kraftnät föreslog därför att ett särskilt regelverk för dammsäkerhet skulle införas. Sedan rapporten remitterats till berörda myndigheter och branschorganisationer, som till övervägande del tillstyrkte
förslagen i rapporten, tillsattes den utredning som nämns i avsnitt 3.
Under hösten 2010 skedde ett fullskaligt dammbrott vid Hästberga
kraftverk i Helge Å med lokala konsekvenser, ca en miljon kubikmeter
vatten strömmade ut från magasinet, en bro nedströms rasade, en
närliggande väg och några fastigheter nedströms översvämmades.
4.5
Nuvarande reglering av dammsäkerhet
Någon samlad reglering av dammsäkerhet finns inte. Däremot finns det
flera bestämmelser som berör frågor om dammsäkerhet, varav de flesta
finns i miljöbalken.
11 kap. miljöbalken har rubriken Vattenverksamhet. Med vattenverksamhet avses bl.a. uppförande, ändring, lagning och utrivning av
dammar.
De beskrivna åtgärderna med en damm kräver tillstånd enligt 11:9
miljöbalken. Frågor om tillstånd prövas av mark- och miljödomstolen.
Enligt 11:17 miljöbalken är ägaren av en vattenanläggning, dit dammar
räknas, skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för
allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena.
I förarbetena till bestämmelsen anges att störst krav bör ställas när det
gäller dammar.
15
5
Huvuddragen av regleringen
Regeringens bedömning: En samlad reglering av frågor om dammsäkerhet bör införas i miljöbalken. Huvuddelarna av regleringen bör
vara följande.
Kraven på dammsäkerhetsnivå bör preciseras.
De dammar som finns i Sverige bör klassificeras utifrån en bedömning av ett dammhaveris sammanlagda konsekvenser för omgivningen.
Bestämmelser om damminnehavares egenkontroll och rapportering
bör införas.
Tillsynen och möjligheten för tillsynsmyndigheten att kräva fysiska
åtgärder avseende dammsäkerhet bör stärkas.
Tillsynsvägledningen avseende dammsäkerhet bör stärkas.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller
avstått från att lämna synpunkter på förslaget. Ett antal remissinstanser
har dock haft synpunkter på vissa delar av förslaget. Dessa synpunkter
redovisas under respektive avsnitt.
Svensk Energi anser dock att det är möjligt att utveckla de statliga
insatserna inom ramen för dagens regelverk och att möjligheten att
meddela föreskrifter kan innebära långtgående detaljstyrning som inte
nödvändigtvis främjar dammsäkerheten.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgått av avsnitt 4.3 kan
konsekvenserna av ett dammhaveri i värsta fall bli katastrofartade och i
många fall blir konsekvenserna allvarliga. Därför är det angeläget att alla
rimliga åtgärder vidtas för att förhindra dammhaverier.
Som framgår av avsnitt 4.5 är den nuvarande regleringen av dammsäkerhet något bristfällig. Någon samlad reglering av dammsäkerhet
finns inte för närvarande. För att ge dessa frågor ökad tyngd bör därför en
sådan reglering införas. Den bör lämpligen tas in i 11 kap. miljöbalken
där vattenverksamhet regleras eftersom anläggande och användande av
dammar utgör vattenverksamhet.
Kraven på dammsäkerhetsnivå bör preciseras. Den frågan berörs
närmare i avsnitt 7.
Tillsynsmyndighetens förelägganden om säkerhetshöjande fysiska
åtgärder bör inte hindras av att frågor om dammens konstruktion är
reglerat i tidigare meddelat tillstånd. Den frågan berörs närmare i
avsnitt 9.
Som berörts i avsnitt 4.3 kan ett dammbrott få mycket olikartade
konsekvenser. Därför bör också säkerhetsåtgärderna vara olika långtgående beroende på konsekvenserna av ett dammhaveri. Dammar bör
därför klassificeras utifrån allvaret av dessa konsekvenser. Den frågan
berörs i avsnitt 8.
För att upprätthålla en hög grad av dammsäkerhet bör det också införas
kompletterande bestämmelser om damminnehavarens skyldighet att
utföra egenkontroll av dammsäkerheten och att rapportera detta till tillsynsmyndigheten. Den frågan berörs i avsnitt 10.
16
Slutligen bör tillsyn och tillsynsvägledning stärkas, vilket berörs i
avsnitt 12.
Svensk Energi anser att dagens regelverk ska fortsätta att gälla och att
man därigenom kan undvika en långtgående detaljreglering.
Förslaget från Svensk Energi innebär i praktiken att staten avstår från
att ta det yttersta ansvaret för reglering av dammsäkerheten och låter
branschen själv reglera detta.
Som framgår av avsnitt 4.3 kan konsekvenserna av ett dammhaveri få
så stora samhälleliga konsekvenser att staten, enligt regeringens uppfattning, måste ta det yttersta ansvaret för dammsäkerheten och inte överlämna det ansvaret till branschen.
6
Definition av begreppet damm
Regeringens förslag: En damm definieras som en vattenanläggning
vars syfte är att dämma upp eller utestänga vatten eller blandningar av
vatten och annat material.
Ett dammhaveri definieras som ett okontrollerat utströmmande av
det vatten eller den blandning av vatten och annat material som
dammen är avsedd att dämma upp eller utestänga.
Regeringens bedömning: Någon definition av dammsäkerhet bör
inte införas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Utredningen har även föreslagit att begreppet dammsäkerhet ska
definieras.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Damm
Begreppet damm är inte definierat i miljöbalken. Däremot nämns damm i
definitionen av vattenverksamhet i 11 kap. 2 § miljöbalken. Definitionen
är indelad i fyra punkter. I första punkten anges att med vattenverksamhet avses bl.a. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar
eller andra anläggningar i vattenområden. Av den vidare definitionen av
vattenverksamhet framgår att med detta avses främst åtgärder som har till
syfte att förändra vattnets djup eller läge, vilket också är det primära
syftet med en damm.
I 11 kap. 3 § definieras begreppet vattenanläggning som en sådan
anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans
med manöveranordningar som hör till anläggningen. Av detta följer att
en damm är en vattenanläggning enligt definitionen i miljöbalken.
Med den mer preciserade och starka reglering av dammsäkerhet som
nu föreslås krävs det en uttrycklig definition av just begreppet damm.
En sådan definition bör utgå från syftet med den nu föreslagna regleringen, även om definitionen blir tillämplig i hela 11 kap. miljöbalken.
17
Definitionen bör omfatta alla typer av dammar som kan medföra
konsekvenser vid ett dammhaveri.
Den första delen av den definition som regeringen föreslår, dvs. en
vattenanläggning vars syfte är att dämma upp vatten, medför att alla
typiska dammar innefattas i definitionen. Som exempel kan nämnas
kraftverksdammar, vars syfte just är att dämma upp det vatten som finns i
magasinet bakom dammen. Även gruvdammar har detta syfte.
Det andra ledet i definitionen, dvs. en vattenanläggning vars syfte är att
utestänga vatten, medför att även så kallade invallningar innefattas i
definitionen.
Även uppförande av invallningar utgör vattenverksamhet enligt 11 kap.
2 § 4 miljöbalken, där det bl.a. anges att åtgärder som utförs för att
skydda mot vatten är vattenverksamhet. Därmed är också en invallning
en vattenanläggning enligt 11 kap. 3 § miljöbalken.
Med invallning avses skyddsvallar som anlagts kring ett visst område
för att förhindra översvämning i området vid höga flöden i ett angränsande vattendrag eller högvatten i en närliggande sjö eller del av havet.
Sådana invallningar finns i dag t. ex. vid Kristianstad och Vansbro där
bebyggelse ligger nära vatten och riskerar att översvämmas vid höga
vattenstånd eller flöden.
Slussar kan sägas ha till syfte att både dämma upp och utestänga vatten
och omfattas alltså av definitionen.
Det är inte bara anläggningar som dämmer upp eller utestänger vatten
utan även anläggningar vars magasin dämmer upp blandningar av vatten
och annat material som ingår i definitionen. På det sättet kommer även
gruvdammar med sandmagasin att innefattas i definitionen.
Med denna definition innefattas alla dammar, alltså även sådana där ett
dammhaveri endast får helt försumbara konsekvenser. Med hänsyn till
vad som föreslås i avsnitt 8 om klassificering av dammar kommer dock
inte sådana dammar att omfattas av den föreslagna regleringen.
För att en damm ska omfattas av definitionen krävs att den utgör en
vattenanläggning enligt definitionen i 11 kap. 3 §. Utanför definitionen
faller därmed alla anläggningar som dämmer upp eller utestänger sådant
vatten som inte förekommer i naturen, exempelvis prydnadsdammar i
stadsmiljö, plaskdammar på lekplatser och anlagda badbassänger.
Slutligen bör uppmärksammas att det inte alltid är bara en damm, som
dämmer upp vattnet. Det är inte ovanligt att det behövs flera dammar för
att dämma upp vattnet i ett och samma magasin. För sådana förhållanden
används i allmänhet benämningen dammanläggning.
18
Dammhaveri
Syftet med en damm är att den ska dämma upp eller utestänga en
vattenmängd och alltså förhindra att denna vattenmängd rinner ner i ett
lägre område. Om detta trots allt sker kan stora skador på det nedanför
dammen liggande området uppstå. Detta sker dock bara om det uppdämda vattnet okontrollerat och hastigt rinner ut från magasinet genom
dammen eller på annat sätt. Detta sker om hela eller en betydande del av
dammen, dess grundläggning eller del av omgivande mark brister och
dammanläggningen alltså inte längre kan hålla tillbaka de uppdämda
vattenmassorna.
Ett dammhaveri ska därför definieras på det sätt regeringen nu föreslår.
Dammsäkerhet
Utredningen har föreslagit att begreppet dammsäkerhet ska definieras.
Regeringen anser dock inte att någon sådan definition behövs. Det torde
vara en självklarhet att med dammsäkerhet avses den säkerhet hos en
damm som behövs för att förhindra ett dammhaveri. Denna säkerhet
uppnås genom en korrekt konstruktion av dammen, genom en korrekt
drift av dammen och genom ett tillfredsställande underhåll av dammen.
7
Kraven på dammsäkerhet
Regeringens bedömning: En damm bör vid varje givet tillfälle ha
den grad av säkerhet mot dammhaveri som är rimlig med hänsyn till
kostnaden för att uppnå denna grad av säkerhet.
Utredningens bedömning: Överenstämmer delvis med regeringens
bedömning.
Utredningen har föreslagit en styrande princip, som ska bestå av två
delar enligt följande.
Sannolikheten för dammbrott ska hållas på lägsta rimliga nivå med
hänsyn till föreliggande kunskaper och tillgänglig teknik.
Konsekvenserna av dammbrott ska så långt möjligt reduceras eller förhindras.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
Skälen för regeringens bedömning: Som har angetts i avsnitt 5 är det
angeläget att alla rimliga åtgärder vidtas för att förhindra dammhaverier.
Det kommer förmodligen inte att inom överblickbar framtid anläggas
särskilt många nya dammar i Sverige, särskilt inte vad gäller större
dammar. De nya krav på dammsäkerhet som nu föreslås kommer därför
att huvudsakligen beröra redan befintliga dammar och gälla åtgärder för
att höja säkerheten hos dessa dammar. Dessa krav kommer naturligtvis
att medföra kostnader för innehavare av dammar. Frågan blir då hur stora
krav på säkerhet som staten kan ställa upp för innehavarna av dammar
med hänsyn till de kostnader som dessa åtgärder för med sig.
I 2 kap. miljöbalken, som har rubriken Allmänna hänsynsregler m.m.,
finns i 2–6 §§ ett antal bestämmelser, som den som avser att bedriva en
19
verksamhet eller vidta en åtgärd, måste iaktta. Den kanske viktigaste
bestämmelsen i detta sammanhang är den som finns i 3 §. Där föreskrivs
att den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska utföra vissa
skyddsåtgärder, iaktta vissa begränsningar och vidta vissa försiktighetsmått. Alla dessa åtgärder ska ha samma syfte, nämligen att förebygga,
hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller
olägenhet för människors hälsa eller miljön.
I 7 § finns en bestämmelse om hur höga krav enligt 2–6 §§ som kan
ställas. Huvudprincipen är att kraven gäller i den utsträckning det inte
kan anses orimligt att uppfylla dem. En rimlighetsbedömning ska alltså
göras. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av
skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för
sådana åtgärder.
Regeringen anser att den typ av rimlighetsavvägning som nu beskrivits
bör ligga till grund för de krav som ska ställas på dammsäkerhet.
Som framgår av avsnitt 4.3 kan konsekvenserna av ett dammhaveri
skilja sig åt radikalt beroende på vilken typ av damm det handlar om och
på vilken typ av område som blir översvämmat vid ett dammhaveri.
Konsekvenserna kan alltså bli alltifrån lokala och små till katastrofala
med en allvarlig samhällskris som följd.
Likväl bör den princip som nämnts ovan vad gäller dammsäkerhet
tillämpas.
Tillämpningen av principen bör dock leda till att ju allvarligare
konsekvenserna blir av ett dammhaveri desto större hänsyn ska tas till
den grad av säkerhet som ska uppnås och desto mindre hänsyn till kostnaderna för detta. Principen kan därmed ligga till grund för differentiering av bestämmelserna om både dammsäkerhet, egenkontroll och
tillsyn.
Hur principen ska tillämpas närmare behandlas i avsnitt 8.5.
Utredningen har som första princip föreslagit att avvägningen ska ske
gentemot föreliggande kunskaper och tillgänglig teknik.
Regeringen anser dock att någon avvägning gentemot dessa faktorer
inte ska ske. Oavsett på vilken nivå som dammsäkerheten ska läggas ska
man alltid använda föreliggande kunskaper och tillgänglig teknik. Det är
kostnaderna för att använda dessa kunskaper och denna teknik som ska
vägas mot värdet av att uppnå en viss säkerhetsnivå.
Den andra principen som utredningen föreslår, dvs. att konsekvenserna
av dammhaveri så långt möjligt ska reduceras eller förhindras, rör inte
själva dammen utan det område nedanför dammen som blir översvämmat
vid ett dammhaveri.
De åtgärder som kan vidtas är till exempel att ha larmrutiner vid risk
för dammhaveri, att ha en fungerande räddningstjänst, att utforma
infrastrukturen så att den bättre kan stå emot utforsande vatten vid ett
dammhaveri, att inte bebygga området alldeles nedanför en damm, etc.
Det är naturligtvis angeläget att samhället eftersträvar dessa mål men
åtgärderna kan endast i vissa delar åläggas damminnehavarna lagstiftningsvägen. Detta är åtgärder som primärt åligger staten och
kommunerna.
20
8
Klassificering av dammar
Regeringens förslag: De dammar som ska omfattas av den föreslagna
regleringen ska klassificeras utifrån de konsekvenser som ett dammhaveri kan få. Klassificeringen ska göras i dammsäkerhetsklasserna A,
B eller C, där A omfattar de allvarligaste konsekvenserna, B de
mindre allvarliga och C de minst allvarliga.
Dammar där risken för förlust av människoliv är försumbar och där
övriga konsekvenser av ett dammhaveri har liten betydelse från
samhällelig synpunkt ska inte omfattas av den föreslagna regleringen
och därmed inte heller klassificeras. Tillfälliga dammar ska inte heller
klassificeras.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Utredningen har bara föreslagit att, utöver tillfälliga dammar, bara
dammar där konsekvenserna vid ett dammhaveri har liten samhällelig
betydelse ska undantas från kravet på klassificering.
Remissinstanserna: Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt och
länsstyrelsen i Skåne län anser att undantagen från klassificering bör
preciseras. Länsstyrelserna i Jämtlands län, Stockholms län och Örebro
län anser att alla dammar ska klassificeras och omfattas av bestämmelserna om egenkontroll. Havs- och vattenmyndigheten anser att det direkt
i lagtexten ska anges vilka dammar som ska höra till respektive klass,
exempelvis utifrån den uppdämda vattenmängden. Länsstyrelsen i
Örebro län anser att risken för förlust av människoliv ska beaktas på ett
bättre sätt vid avgörande av vilka dammar som ska undantas från klassificering.
Svensk Energi och Sjöfartsverket anser att klassificeringen ska utgå
från motsvarande bestämmelser i RIDAS.
Skälen för regeringens förslag: Av beskrivningen i avsnitt 4.3 framgår att konsekvenserna av ett dammhaveri kan variera mycket starkt,
alltifrån katastrofartade konsekvenser med en allvarlig efterföljande
samhällskris till vissa skador på miljön av inte alltför allvarlig art.
Först måste konstateras att vissa dammar är av den beskaffenheten att
ett dammhaveri bara skulle orsaka små skador för annan än damminnehavaren och där det därför inte är motiverat att lägga ner de ytterligare
kostnader på dammsäkerhet som skulle bli följden om den föreslagna
regleringen tillämpas på dem.
Ett dammhaveri måste alltså ha mer än dessa mycket begränsade
konsekvenser för att en damm ska omfattas av regleringen. Därmed
måste man också precisera vilken typ av konsekvenser av ett dammhaveri som ska beaktas för att en damm ska omfattas av regleringen. De
konsekvenser som bör beaktas är följande:
1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av områden som är av riksintresse för kulturmiljövården
enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken,
3. störning i elförsörjningen,
4. förstörelse av infrastruktur,
5. förstörelse av eller störning i samhällsviktig verksamhet,
21
22
6. miljöskada, eller
7. ekonomisk skada.
De angivna konsekvenserna, med undantag för förlust av människoliv,
ska för att beaktas uteslutande vara sådana som är allvarliga ur samhällelig synpunkt. Med detta menas konsekvenser som typiskt sett
drabbar ett betydande antal människor och som medför störningar på
flera samhälleliga verksamheter. Dessa konsekvenser kan vara sådana att
skadorna inte går att åtgärda eller att de kostar stora summor att åtgärda.
Det är därför rimligt att i förebyggande syfte lägga ner de kostnader som
krävs för att uppnå en viss grad av dammsäkerhet.
Konsekvenser som bara drabbar någon eller några enskilda intressen
ska däremot inte medföra att dammen omfattas av den föreslagna regleringen. Skälet är att kostnaderna för att uppnå den grad av säkerhet som
kommer att krävas enligt den nya regleringen inte står i rimlig proportion
till kostnaderna för att åtgärda de skador ett dammhaveri kan orsaka.
Om konsekvenserna av ett dammhaveri visserligen berör samhälleliga
intressen men endast har liten betydelse från samhällelig synpunkt bör
samma synsätt anläggas. En förutsättning för detta är dock att risken för
förlust av människoliv bedöms vara försumbar.
I övrigt ska alla dammar omfattas av regleringen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att alla dammar ska klassificeras
och omfattas av bestämmelserna om egenkontroll. Regeringen anser,
som nyss nämnts och i likhet med utredningen, att kostnaderna för att
uppfylla kraven i regleringen beträffande de dammar som undantas från
regleringen inte står i rimlig proportion till kostnaderna för att åtgärda
skadorna vid ett eventuellt dammhaveri.
Som nyss nämnts kan konsekvenserna av ett dammhaveri variera
mycket starkt.
Regleringen av dammsäkerhet, egenkontroll och tillsyn kan därför inte
ges en enhetlig utformning utan måste anpassas efter de konsekvenser
som ett dammhaveri kan få.
Dammarna bör därför indelas i olika klasser utifrån de konsekvenser
ett dammhaveri kan få och regleringen bör utformas för varje klass, både
vad gäller dammsäkerhetsfrågor vid tillståndsprövning, egenkontroll och
tillsyn. Ju allvarligare konsekvenser ett dammhaveri kan få desto högre
krav bör ställas på dammsäkerhet i regleringen.
Havs- och vattenmyndigheten anser att det direkt i lagtexten ska anges
vilka dammar som ska höra till respektive klass, exempelvis utifrån den
uppdämda vattenmängden.
Det avgörande för klassificeringen bör vara konsekvenserna av ett
dammhaveri. Dessa konsekvenser går inte att enkelt bestämma utifrån
enbart en faktor som exempelvis den uppdämda vattenmängden, även om
den naturligtvis har stor betydelse. Minst lika viktigt är dammens höjd
och beskaffenheten av det område som blir översvämmat vid ett dammhaveri, exempelvis om området utgörs av ödemark eller om det är
bebyggt och, i det senare fallet, hur infrastrukturen är utformad. Det är
först efter en sammanvägning av dessa faktorer som man, enligt regeringens uppfattning, kan bedöma till vilken klass en viss damm bör
hänföras.
Det är därför inte möjligt att utforma lagtexten enligt Havs- och
vattenmyndighetens förslag.
Svensk Energi och Sjöfartsverket anser att klassificeringen ska utgå
från motsvarande bestämmelser i RIDAS.
Förslaget innebär i praktiken att branschen i stället för staten fastställer
vilken reglering som ska gälla.
Regeringen anser att staten måste stå fri att utforma den reglering som
bör gälla.
Regeringen föreslår att det införs tre dammsäkerhetsklasser, benämnda
A, B och C, enligt följande kriterier.
8.1
Dammsäkerhetsklass A
Till denna klass ska hänföras de dammar där ett dammhaveri kan få så
allvarliga konsekvenser att det leder till en nationell kris.
Med en nationell kris menas en händelse som drabbar många människor och stora delar av samhället samt hotar grundläggande värden och
funktioner.
Ett dammhaveri i en damm i dammsäkerhetsklass A skulle innebära en
allvarlig påfrestning på samhället såväl nationellt som regionalt och
lokalt. Utströmningen av uppdämt vatten skulle medföra översvämningar
längs en stor del av älvens lopp.
Om det är möjligt att återuppbygga förstörda funktioner och byggnader
kommer detta att ta flera år och kostnaderna kommer att uppgå till många
miljarder kronor.
Ett dammhaveri inom dammsäkerhetsklass A innebär alltid risk för
1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av många människors hem och egendom, kulturmiljö och
byggnader,
3. allvarliga störningar i landets elförsörjning på grund av skador på
elnätet och förstörda dammanläggningar och vattenkraftstationer
nedströms,
4. allvarliga störningar av transporter till följd av förstörda broar på
älvsträckan och skador i övrigt på vägar och järnvägar,
5. omfattande förstörelse av infrastruktur och störningar i andra samhällsviktiga verksamheter, t.ex. anläggningar för vattenförsörjning samt
radio- och telekommunikationer,
6. allvarlig miljöskada, och
7. mycket stor ekonomisk skada.
Det finns i landet cirka 25 dammanläggningar som är aktuella för
klassificering i klass A. Det är i flertalet fall fråga om vattenkraftdammar
belägna i den övre delen av de tio stora kraftverksälvarna. Ett dammhaveri där skulle leda till dammhaverier även i nedströms liggande
dammar längs hela älvdalen.
Dessa dammar ligger i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands,
Jämtlands, Dalarnas, Värmlands och Västra Götalands län.
23
8.2
Dammsäkerhetsklass B
Om ett dammhaveri i en damm kan leda till stora lokala och regionala
konsekvenser ska dammen klassificeras i dammsäkerhetsklass B.
De konsekvenser som avses är främst
1. förlust av människoliv,
2. allvarlig störning eller skada på samhällsviktiga funktioner och
infrastruktur,
3. allvarlig miljöskada, och
4. stor ekonomisk skada.
En förutsättning för klassificering är också att konsekvenserna enligt
punkterna 2, 3 och 4 i form av skador blir omfattande, dyrbara att
reparera och tar lång tid att reparera samt att störningarna i form av
avbrutna samhällsfunktioner blir långvariga och dyrbara att avhjälpa.
Skillnaden i förhållande till dammsäkerhetsklass A är att omfattningen
av skadorna inte bedöms bli nationell. De konsekvenser som kan komma
att uppstå vid ett dammhaveri skulle således inte innebära en nationell
samhällskris.
Antalet kända dammanläggningar med dammar som är aktuella för
klassificering i klass B bedöms uppgå till cirka 200.
8.3
Dammsäkerhetsklass C
Om ett dammhaveri i en damm kan leda till lokala konsekvenser i form
av skador på lokal infrastruktur, skador på egendom eller miljöskador
eller tillfälliga störningar ska dammen klassificeras i dammsäkerhetsklass C.
Kan ett dammhaveri befaras leda till förlust av människoliv ska
dammen, oavsett övriga konsekvenser, alltid klassificeras i dammsäkerhetsklass A eller B. En damm får endast klassificeras i dammsäkerhetsklass C om risken för förlust av människoliv är obetydlig. I lagen talas
om att risken är försumbar.
Antalet kända dammanläggningar med dammar som är aktuella för
klassificering i klass C bedöms uppgå till cirka 300.
8.4
Övriga dammar
För det stora antalet dammar i Sverige kommer ett dammhaveri inte att
medföra konsekvenser av den art och omfattning som beskrivs för
dammsäkerhetsklasserna A, B eller C. Ett dammhaveri i sådana dammar
skulle endast medföra små lokala skador som kan återställas utan alltför
stora kostnader.
Det är därför inte motiverat att ställa särskilda säkerhetskrav på dessa
dammar och de ska därför inte klassificeras enligt den föreslagna
lagstiftningen. För dessa dammar krävs inte heller någon särskild insyn
för staten och inte heller någon mer omfattande tillsyn med avseende på
dammsäkerhet än vad som följer av nuvarande reglering. De omfattas
alltså inte av den nya regleringen.
24
Det är inte ovanligt att ett specifikt område, där byggnadsåtgärder av
olika slag måste vidtas, är täckt av vatten. För att dessa åtgärder ska
kunna vidtas uppförs då en provisorisk fördämning, en s.k. fångdamm,
runt området, som därefter länspumpas. Så fort arbetet har utförts släpps
vattnet på och fångdammen tas bort. Sådana fångdammar inbegrips i
definitionen av damm men eftersom de bara används under kortare tid
bör de undantas från den nya regleringen. Det är inte rimligt och
knappast heller möjligt att vidta alla de åtgärder som krävs enligt den nya
regleringen under den korta tid de existerar.
8.5
Tillämpning av principen om dammsäkerhet i
de olika dammsäkerhetsklasserna
Som har beskrivits i avsnitt 7 bör varje damm vid varje givet tillfälle ha
den grad av säkerhet mot dammhaveri som är rimlig med hänsyn till
kostnaden för att uppnå denna grad av säkerhet. Denna princip om
dammsäkerhet innebär alltså en rimlighetsavvägning mellan graden av
säkerhet och kostnaden för att uppnå denna grad av säkerhet. Som också
framhålls i det avsnittet bör denna avvägning leda till att större hänsyn
tas till den grad av säkerhet som ska uppnås och mindre hänsyn till kostnaderna för detta ju allvarligare konsekvenserna blir av ett dammhaveri.
Därför bör avvägningen också leda till olika resultat beroende på
vilken dammsäkerhetsklass som dammen tillhör. Ju högre dammsäkerhetsklass som dammen tillhör desto större kostnader är motiverade för att
uppnå en viss grad av säkerhet. Följaktligen bör även kraven på egenkontroll och rapportering differentieras mellan dammsäkerhetsklasserna.
Följande synsätt bör göra sig gällande vid tillämpning av principen.
Dammsäkerhetsklass A
Ett dammhaveri i denna klass kan leda till en nationell kris som drabbar
många människor och stora delar av samhället samt hotar grundläggande
värden och funktioner.
Eftersom ett dammhaveri kan leda till så omfattande och stora konsekvenser ska säkerheten hålla den högsta grad som det över huvud taget är
möjligt att uppnå tekniskt sett. Man kan i detta fall hävda att det knappast
finns några kostnader som är för stora för att förhindra att ett dammhaveri sker.
Oavsett hur höga kostnader som läggs ner för att uppnå högsta möjliga
grad av säkerhet kommer dessa kostnader alltid att vara mycket lägre än
de kostnader som uppkommer efter ett dammhaveri.
Utrymmet för att mildra kraven på dammägaren av kostnadsskäl i den
rimlighetsavvägning som ska göras är i detta fall minimalt.
Dammsäkerhetsklass B
Ett dammhaveri i denna klass kan leda till stora regionala och lokala
konsekvenser eller störningar, som dock inte är lika allvarliga som vid
dammsäkerhetsklass A. Därför är utrymmet för lägre krav på dammägaren i rimlighetsavvägningen aningen större än när det gäller dammar i
den högsta klassen.
25
En säkerhetsåtgärd som endast höjer säkerheten marginellt kan i vissa
fall inte anses rimlig om kostnaden för den är mycket stor. Vid bedömningen av hur långtgående förebyggande åtgärder som är rimliga får
begränsning av skador genom samordnad beredskapsplanering beaktas,
t.ex. planer som säkerställer evakuering av människor från ett översvämningsområde.
Dammsäkerhetsklass C
Ett dammbrott i denna klass kan leda till tillfälliga störningar med lokala
konsekvenser.
För dessa dammar måste alltid en minsta acceptabel säkerhetsnivå
uppnås.
Det bör också krävas att dammen klarar av mer ovanliga laster och
förhållanden, som inte är alltför sällsynta. Hur hög denna säkerhetsnivå
ska vara får då vägas mot de kostnader som krävs för att uppnå en viss
säkerhetsnivå vid rimlighetsavvägningen. I detta fall bör man särskilt
beakta de kostnader som kan uppstå vid ett dammhaveri.
9
Säkerställande av dammsäkerhet
Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens befogenhet att, även i de
fall säkerhetsfrågan behandlats i tidigare meddelat tillstånd och är
rättskraftigt reglerad, meddela sådana förelägganden eller förbud som
är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig
skada på miljön uppkommer utvidgas på sådant sätt att det införs en
möjlighet att meddela sådana förelägganden eller förbud som avser
säkerhetshöjande åtgärder vid en klassificerad damm.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt,
Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, Rikspolisstyrelsen, Statens
meteorologiska och hydrologiska institut, Statskontoret, Riksrevisionen,
Affärsverket svenska kraftnät, Tillväxtverket, Statens geotekniska institut,
Energimarknadsinspektionen, Riksantikvarieämbetet, Kammarkollegiet,
Statens energimyndighet, Ekonomistyrningsverket, Försvarsmakten,
Lantmäteriet, Totalförsvarets forskningsinstitut, Socialstyrelsen, Säkerhetspolisen, Trafikverket, Boverket, Post- och telestyrelsen, Naturvårdsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Civilförsvarsförbundet samt de sexton länsstyrelser som yttrat sig har tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran.
Svensk Energi, Jämtkraft AB och Regelrådet har avstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: De dammar som enligt utredningens
förslag omfattas av krav på klassificering har uppförts och drivs med stöd
av tillstånd meddelade i domar i enlighet med miljöbalken. Sådana
domar gäller enligt 24 kap. 1 § miljöbalken mot alla såvitt avser frågor
som har prövats i domen efter det att domen vunnit laga kraft. Om en
fråga, såsom t.ex. dammens konstruktion eller drift i förhållande till dess
26
påverkan på dammsäkerheten, regleras i domen har verksamhetsutövaren
som huvudregel således rätt att fortsatt bedriva verksamheten på det sätt
som regleras i domen. Detta även om dammens säkerhet på goda grunder
kan ifrågasättas och det i dag finns konstruktioner och driftssätt som är
betydligt bättre från dammsäkerhetssynpunkt.
Mot bakgrund av detta och i syfte att garantera en hög dammsäkerhet
bör 26 kap. 9 § miljöbalken ändras på så sätt att det införs en möjlighet
för tillsynsmyndigheten att utan hinder av att en viss fråga omfattas av
rättskraft meddela de förelägganden och förbud som behövs för att
åtgärda föreliggande säkerhetsbrister. Ändringen bör begränsas till den
typ av dammar som ska omfattas av den obligatoriska dammsäkerhetsklassificeringen.
Av nuvarande 26 kap. 9 § fjärde stycket miljöbalken följer att ett tillstånds rättskraft i dag kan inskränkas på så sätt att ett tillståndsbeslut
eller en tillståndsdom inte hindrar en tillsynsmyndighet från att meddela
sådana brådskande förelägganden och förbud som är nödvändiga för att
undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer. Vad gäller
akuta säkerhetsproblem såsom risk för dammhaveri till följd av extrema
vattenflöden finns således redan i dag utrymme att besluta om inskränkningar i verksamheten. Med den nu föreslagna ändringen utvidgas denna
undantagsbestämmelse till att även omfatta förelägganden och förbud
som inte är brådskande på det sätt som avses i nyssnämnda reglering.
Svensk Energi och Jämtkraft AB anser inte att det är befogat att utvidga
den nuvarande bestämmelsen till att även omfatta förelägganden och
förbud som inte är brådskande.
Syftet med det förslag till reglering av dammsäkerhet som nu läggs
fram är att generellt höja dammsäkerheten i landet vilket framgick redan
av direktiven till utredningen. Ambitionen är alltså att dammsäkerheten
hos varje klassificerad damm ska uppfylla den säkerhetsnivå som beskrivits i avsnitt 8. För att uppnå detta mål anser regeringen att det är motiverat att inskränka rättskraften vid förelägganden om säkerhetshöjande
åtgärder.
Om enbart den nuvarande möjligheten behålls oförändrad kommer det
säkerligen att uppstå tvister om huruvida ett föreläggande om säkerhetshöjande åtgärder är brådskande eller ej. Det kommer då att kräva resurser
och tid att få en sådan fråga lagakraftägande avgjord. Resultatet skulle bli
att arbetet med att höja dammsäkerheten i landet skulle allvarligt fördyras
och fördröjas till följd av sådana tvister och överklaganden.
SveMin har ställt sig tveksam till att alla säkerhetshöjande åtgärder ska
kunna föreläggas.
Regeringen vill då framhålla att förelägganden bara ska meddelas då
säkerheten hos en damm inte uppfyller den säkerhetsnivå som har
beskrivits i avsnitt 8.
Det bör också påpekas att förslaget inte påverkar den omständigheten
att en förelagd åtgärd i visst fall kan kräva tillstånd enligt miljöbalken
eller annan rättslig reglering. Om det till följd av en skada eller för att
förebygga en skada fordras att ändrings- eller lagningsarbeten måste
utföras genast kan prövningsplikten enligt 11 kap. 16 § miljöbalken
iakttas i efterhand.
I detta sammanhang vill regeringen också påpeka att Utredningen om
vattenverksamhet (M 2012:01) senast den 31 maj 2014 ska slutredovisa
27
opaginerad Kontrollera mot PDF
sitt uppdrag. Utredningen ska enligt sina direktiv (Dir. 2012:29) bl.a.
analysera rättskraftens räckvidd i fråga om sådana tillstånd som har
meddelats före miljöbalkens ikraftträdande och analysera systemet för
omprövning av vattenverksamhet och föreslå de ändringar som behövs
för att åstadkomma ett effektivt system för omprövning av vattenverksamheten. I direktiven framhålls också att föreslagna ändringar ska
säkerställa att alla tillståndspliktiga vattenverksamheter har tillstånd i
överensstämmelse med de miljökrav som ställs i miljöbalken.
De förslag som regeringen nu lägger fram har alltså samma inriktning
som eftersträvas i direktiven till utredningen.
Svensk Vattenkraftförening anser att dammägarens strikta ansvar ska
övergå på staten om det visar sig att åtgärder till följd av ett föreläggande
orsakar skada eller ökar skaderiskerna. Även Svensk Energi och
Jämtkraft AB anser att denna fråga bör analyseras.
Den frågan har inte varit föremål för överväganden i det utredningsarbete som ligger till grund för förslagen i lagrådsremissen och kan
därför inte behandlas i detta sammanhang.
Regelrådet avstyrker förslaget i denna del med anledning av att de
administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna och att
konsekvensutredningen är bristfällig.
Förslaget innebär att en tillsynsmyndighet utan hinder av ett besluts
rättskraft får förelägga om säkerhetshöjande åtgärder även om detta inte
är brådskande. Förslaget medför, enligt regeringens uppfattning, inga
ökade administrativa kostnader i förhållande till utredningens förslag.
10
28
Egenkontroll
Den nya regleringens viktigaste komponenter för att uppnå en tillfredsställande dammsäkerhet är främst att den som är underhållsskyldig för en
damm har en väl fungerande egenkontroll och att tillsynsmyndigheten
genom tillsyn kontrollerar att egenkontrollen är ändamålsenligt utformad.
För att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra sin tillsynsverksamhet
krävs att myndigheten får en god insyn i arbetet med egenkontroll.
Därför måste de underhållsskyldiga också åläggas viss rapporteringsskyldighet inom detta område.
De förslag som anges i detta avsnitt ska gälla endast för klassificerade
dammar.
Som har beskrivits i avsnitt 4.2 finns det även ett antal gruvdammar
som kommer att omfattas av den nya regleringen.
För dessa dammar kommer dock vissa undantag att göras av följande
skäl.
Gruvdammar omfattas av bestämmelserna i förordningen (2008:722)
om utvinningsavfall. I förordningen regleras hantering av bl.a.
utvinningsavfall, som definieras som avfall från prospektering, utvinning
eller bearbetning, avfall från lagring av en mineraltillgång och avfall från
driften av bergtäkt. Med avfallsanläggning enligt förordningen avses en
damm, ett upplag eller ett annat område som är avsett för uppsamling
eller deponering av utvinningsavfall. Vissa avfallsanläggningar ska anses
som riskanläggningar om vissa förutsättningar är uppfyllda. En av dessa
förutsättningar är att man kan anta att en allvarlig olycka skulle kunna
inträffa om en fördämning rämnar.
En klassificerad damm enligt den nya regleringen kan alltså även
utgöra en riskanläggning enligt förordningen.
För riskanläggningar enligt förordningen gäller bl.a. att verksamhetsutövaren ska ha en strategi för att förebygga allvarliga olyckor, ett säkerhetsledningssystem, en avfallshanteringsplan och en intern beredskapsplan.
Dessa bestämmelser överensstämmer delvis med vissa bestämmelser i
den nya regleringen. Det finns dock inte anledning att undanta gruvdammar från de grundläggande lagbestämmelser som nu föreslås i
lagrådsremissen. Däremot kommer frågan att uppmärksammas när föreskrifter meddelas av regeringen och myndigheter. Vissa av dessa
bestämmelser kommer då inte att gälla för de gruvdammar som är
riskanläggningar.
10.1
Konsekvensutredning av dammar och
helhetsbedömningar av dammsäkerheten
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för den
som är underhållsskyldig för en damm som ska klassificeras att se till
att det finns dokumenterade och aktuella utredningar och bedömningar
av dammens säkerhet och de konsekvenser som ett dammhaveri kan
medföra samt skyldighet att lämna förslag till klassificering.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Inga synpunkter på förslaget har framförts.
Skälen för regeringens förslag: Som framgår av beskrivningen i
avsnitt 4.3 kan ett dammhaveri medföra olika konsekvenser, alltifrån
sådana av tämligen liten omfattning till katastrofer med nationell räckvidd.
Omfattningen av konsekvenserna av ett dammhaveri ska därför ligga
till grund för om dammen ska klassificeras och, om så ska ske, i vilken
klass dammen ska klassificeras, vilket redan har berörts i avsnitt 8.
Det är inte möjligt att exakt förutse och beskriva hur ett dammhaveri
kan ske, hur flodvågen följer terrängen nedströms, vilka områden som
skulle bli översvämmade eller vilka konsekvenser på omgivningen det
skulle få. Med dagens beräkningsmetoder kan man emellertid göra uppskattningar av dammhaveriets utveckling och flodvågens utbredning.
Man kan således göra ungefärliga bedömningar av vilka områden som
skulle översvämmas.
Det går inte heller att exakt förutse vilka konsekvenser och störningar
på omgivningen som kan uppstå till följd av översvämningen. Man kan
dock kartlägga vad som finns i det område som enligt beräkningarna
kommer att översvämmas och göra en grov bedömning av vilka konsekvenser och störningar som ett dammhaveri kan medföra för omgivningarna.
29
Därför bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att i fråga om dammar som ska klassificeras meddela
föreskrifter om skyldighet att se till att det finns dokumenterade och
aktuella utredningar och bedömningar av dammarnas säkerhet och de
konsekvenser som ett dammhaveri kan medföra samt skyldighet att
lämna förslag till klassificering.
Med stöd av detta bemyndigande kommer regeringen att föreskriva om
skyldighet för som är underhållsskyldig för en damm som ska klassificeras att upprätta en konsekvensutredning där en bedömning görs av de
konsekvenser som ett dammhaveri kan medföra.
Vem som är underhållsskyldig för en damm framgår av 11 kap. 17 §
miljöbalken. Som huvudregel gäller att den som äger en damm är skyldig
att underhålla den.
Föreskrifter kommer också att meddelas om att utredningen ska, tillsammans med ett förslag till klassificering, ges in till tillsynsmyndigheten, som beslutar om klassificering.
En konsekvensutredning bör i stora drag innehålla en beskrivning av
hur dammen antas haverera vid ett eventuellt dammhaveri, en kartläggning av det område som kan antas komma att bli översvämmat av flodvågen och en kartläggning av de objekt som finns i det område som
skulle översvämmas och en grov bedömning av konsekvenserna för
dessa.
Konsekvensutredningen bör hållas uppdaterad med en skyldighet att
anmäla ändrade förhållanden.
Med stöd av bemyndigandet kommer regeringen också att meddela
föreskrifter om skyldighet för den som är underhållsskyldig för en klassificerad damm att vart tionde år utföra en helhetsbedömning av dammsäkerheten.
Det huvudsakliga syftet med en helhetsbedömning är att ge en fullständig bild av dammens säkerhetsstatus och innefatta en bedömning av
om organisatoriska eller strukturella förändringar behöver genomföras
för att säkerställa en ändamålsenlig säkerhetsnivå. Helhetsbedömningen
bör göras utifrån den princip för dammsäkerhet som gäller för den
aktuella anläggningen.
Om det föreligger särskilda skäl bör dock regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer i det enskilda fallet kunna besluta
att en helhetsbedömning ska genomföras trots att löpande tioårsperiod
ännu inte gått till ända.
Helhetsbedömningen ska syfta till att avgöra om dammens konstruktion och funktion motsvarar krav i aktuell reglering, aktuella nationella
och internationella föreskrifter och standarder, samt aktuella krav
avseende säkerhetsnivå. Dessutom ska den ange om den aktuella dammsäkerhetsorganisationen och verksamheten är tillräcklig för att säkerställa
att säkerhetsnivån uppfylls fram till nästa helhetsbedömning.
30
10.2
Övergripande mål och säkerhetsledningssystem
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för den
som är underhållsskyldig för en klassificerad damm att upprätta och
dokumentera övergripande mål och handlingsprinciper för dammsäkerheten, och att upprätta och dokumentera säkerhetsledningssystem
till säkerställande av att de övergripande målen om dammsäkerheten
uppnås.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
Skälen för regeringens förslag: För att göra det möjligt att planera
och följa upp en verksamhet behöver mål för verksamheten ställas upp.
Därför bör den som är underhållsskyldig för en klassificerad damm upprätta övergripande mål för dammsäkerheten och handlingsprinciper för
kontroll av dammsäkerheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför
bemyndigas att meddela föreskrifter om upprättande och dokumentation
av övergripande mål och handlingsprinciper för dammsäkerheten.
Den grad av säkerhet som ska uppnås för den aktuella dammen bör
utgöra en grund för de övergripande mål och de handlingsprinciper som
den underhållsskyldige ska utarbeta för sin dammsäkerhet. Dessa övergripande mål och handlingsprinciper bör i sin tur genomsyra den underhållsskyldiges säkerhetsarbete.
Säkerheten vid en verksamhet är också beroende av den övergripande
organisationen hos den som driver verksamheten. För att en verksamhet
ska kunna drivas säkert krävs att man inom denna övergripande organisation upprättar och bibehåller ett system av strukturer, ansvarsområden
och rutiner, med lämpliga resurser och tillgängliga tekniska lösningar.
Detta kan åstadkommas genom ett säkerhetsledningssystem, som anger
hur den underhållsskyldige arbetar med ovanstående frågor.
Regeringen kommer därför med stöd av bemyndigandet att meddela
föreskrifter om skyldighet för den som är underhållsskyldig för en klassificerad damm att utforma ett säkerhetsledningssystem och sedan arbeta i
enlighet med detta system. Ett sådant system bör omfatta den del av det
allmänna ledningssystemet som gäller organisationsstruktur, ansvarsfördelning samt metoder, förfaranden, processer och resurser.
10.3
Dammsäkerhetsrapportering
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för den
som är underhållsskyldig för en klassificerad damm att rapportera
avseende dammsäkerhet till den myndighet som utövar tillsyn över
dammens säkerhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
31
Skälen för regeringens förslag: Som har angetts i inledningen av
detta avsnitt är de viktigaste komponenterna för att uppnå en tillfredsställande dammsäkerhet främst att den som är underhållsskyldig för en
klassificerad damm har en väl fungerande egenkontroll och att tillsynsmyndigheten genom tillsyn kontrollerar att egenkontrollen är ändamålsenligt utformad.
För att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra sin tillsynsverksamhet
krävs då att myndigheten får en god insyn i den underhållsskyldiges
arbete med egenkontroll. Därför måste de som är underhållsskyldiga för
en klassificerad damm också åläggas viss rapporteringsskyldighet inom
detta område.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför
bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om denna rapportering.
Kraven på rapportering bör differentieras efter dammsäkerhetsklass.
Med stöd av detta bemyndigande avser regeringen också att bemyndiga
Affärsverket svenska kraftnät att meddela dessa föreskrifter.
11
Konsekvensutredning av befintliga
dammar
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om när en
konsekvensutredning senast ska vara ingiven till tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.
Utredningen har föreslagit att dammar som inte är klassificerade när
lagen träder i kraft ska klassificeras enligt följande.
1. Senast den 1 juli 2014, om ett dammhaveri skulle innebära att det
vid haveritidpunkten okontrollerat strömmar ut mer än 5 miljoner
kubikmeter vatten eller blandning av vatten och annat material.
2. Senast den 1 juli 2015, om ett dammhaveri skulle innebära att det
vid haveritidpunkten okontrollerat strömmar ut mer än 500 000 kubikmeter men inte mer än 5 miljoner kubikmeter vatten eller blandning av
vatten och annat material.
3. Senast den 1 juli 2016, om ett dammhaveri skulle innebära att det
vid haveritidpunkten okontrollerat inte strömmar ut mer än 500 000
kubikmeter vatten eller blandning av vatten och annat material.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
Skälen för regeringens förslag: Den reglering som nu föreslås
kommer inte bara att gälla för nya dammar utan också för befintliga
dammar. Det finns nu i landet ett mycket stort antal dammar.
Som har angetts i avsnitt 10.1 ska ett beslut om klassificering föregås
av en konsekvensutredning. Syftet med utredningen är att identifiera
vilka dammanläggningar som ska omfattas av klassificeringssystemet
och vilka konsekvenser som ett dammhaveri i någon av de ingående
dammarna skulle medföra.
32
De som är underhållsskyldiga för en damm måste få rimlig tid att
upprätta och ge in en sådan konsekvensutredning till tillsynsmyndigheten
efter det att den nya regleringen har trätt i kraft.
Dessutom är det lämpligt att sprida ingivandet av de första
konsekvensutredningarna eftersom tillsynsmyndigheten annars kan få
svårigheter att inom rimlig tid behandla alla konsekvensutredningar och
fatta beslut om klassificering på grundval av varje konsekvensutredning.
Utredningen har föreslagit att nämnda ordning ska tillämpas på grundval av den vattenmängd som kan komma att släppas ut vid ett dammhaveri.
De volymgränser som angetts i utredningens förslag skulle dock medföra att huvuddelen av de dammar som ska klassificeras måste behandlas
redan under det första året.
Dessutom kan man inte uteslutande lägga den uppdämda volymen till
grund för bedömningen av konsekvenserna av ett dammhaveri.
Därför bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigas att meddela föreskrifter om när en konsekvensutredning
senast ska vara ingiven till tillsynsmyndigheten.
Med stöd av bemyndigandet i 26 kap. 19 a § 1 kommer regeringen att
bemyndiga Affärsverket svenska kraftnät att meddela de mer preciserade
föreskrifterna. I dessa föreskrifter kommer inte bara den uppdämda
vattenvolymen att beaktas utan också dammens konstruktion, vilket har
betydelse för hur ett dammhaveri sker, och beskaffenheten hos det
område som blir översvämmat vid ett dammhaveri.
Samtliga konsekvensutredningar ska vara ingivna till tillsynsmyndigheten senast den 1 juli 2017.
12
Organisation av dammsäkerhetsarbetet
12.1
Tillsyn
Regeringens bedömning: Länsstyrelsen bör även fortsättningsvis
vara tillsynsmyndighet för dammsäkerhet. Tillsyn av dammsäkerhet
bör utgöra ett eget tillsynsområde som särskiljs från övrig vattenverksamhet.
En kontrollstation bör genomföras år 2018 för att säkerställa att
tillsynen fungerar väl. Vid kontrollstationen bör en utvärdering göras
av såväl tillsyn som tillsynsvägledningen för att avgöra om de uppfyller de högt ställda förväntningar och behov som samhället har på en
fungerande dammsäkerhet.
Svenska kraftnät har i uppdrag att löpande följa dammsäkerhetens
utveckling och rapportera till regeringen.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Totalt har 61 remissinstanser kommit in med
synpunkter. Av dessa stöder följande 29 remissinstanser förslaget om att
länsstyrelsen ska vara operativ tillsynsmyndighet: Mark- och miljööverdomstolen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Havs-
33
34
och Vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Statens geotekniska institut ,
Statskontoret, Kammarkollegiet, Uppsala universitet samt de 21
länsstyrelser som svarat på remissen.
Havs- och Vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och Länsstyrelsen i
Jämtlands län anser dessutom att dammsäkerhetstillsynen inte ska
särskiljas från vattenverksamhetstillsynen.
Mark- och miljööverdomstolen, Mark- och miljödomstolen vid Umeå
tingsrätt och Svensk Energi anser inte att länsstyrelsen ska fortsätta att
vara operativ tillsynsmyndighet utan att tillsynen över dammsäkerheten
bör samordnas med de tillsynsvägledande och främjande uppgifterna vid
en särskild central myndighet.
Mark- och miljööverdomstolen nämner möjligheten att någon av de
länsstyrelser som har flest dammar i klass A i länet också ges en roll som
central dammsäkerhetsmyndighet.
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) anser att utredningen inte har
behandlat olika myndighetsförslag tillräckligt djupt för att FOI ska kunna
ta ställning i frågan men anser att dammsäkerhet bör ses som ett särskilt
kompetensområde som bör hållas ihop.
Bakgrund: Regeringen gav Affärsverket svenska kraftnät (Svenska
kraftnät) i uppdrag att göra en översyn av dammsäkerheten i Sverige.
Svenska kraftnät inkom år 2010 med rapporten Översyn av de statliga
insatserna för dammsäkerhet (Dnr N2010/4863/E) till regeringen.
Svenska kraftnät ansåg att dammsäkerheten behövde utvecklas och att
nuvarande system för dammsäkerhet inte motsvarade de krav på säkerhet
som samhället i dag måste ställa. Svenska kraftnät ansåg vidare att
stärkta statliga insatser främst motiveras av förekomsten av dammar som
i händelse av dammhaveri, förutom fara för många människors liv och
hälsa, skulle kunna förorsaka allvarliga störningar i samhällsviktiga verksamheter. För dessa anläggningar är det särskilt angeläget att samhället
har sakkunnig insyn i och kontroll av säkerheten.
Svenska kraftnät ansåg att tillsynen av dammsäkerheten var svag och
det saknades styrande principer och mer utförliga regler för dammsäkerhetsarbetet. Rapporten har remissbehandlats och remissvaren gav i stort
sett stöd till Svenska kraftnäts beskrivning av dammsäkerhetssituationen
i landet. De flesta remissinstanser ställde sig positiva till de rekommendationer som Svenska kraftnät gav i rapporten men flera ansåg att vissa
rekommendationer borde analyseras ytterligare.
Baserat på de synpunkter som framkom om statens insatser för dammsäkerheten i både Riksrevisionens granskningsrapport Säkerheten vid
kraftverkdammar (RiR 2007:9) och Svenska kraftnäts översynsrapport
tillsatte staten sommaren 2011 Dammsäkerhetsutredningen (dir.
2011:57).
Skälen för regeringens bedömning: Tillsyn är det huvudsakliga
verktyget för att säkerställa nivån på dammsäkerheten. Dammsäkerheten
ingår som en del i länsstyrelsernas tillsyn över vattenverksamhet och
regleras i enlighet med miljöbalken. Regeringen delar utredningens
bedömning att länsstyrelsernas dammsäkerhetstillsyn hittills varit otillräcklig. Det har berott på begränsade resurser för tillsyn av vattenverksamheter i allmänhet och dammsäkerhet i synnerhet. Efter genomförande
av förslagen i denna lagrådsremiss kommer emellertid betydligt större
resurser att avsättas för tillsyn av dammsäkerhet. Länsstyrelsen är en
etablerad tillsynsmyndighet med en omfattande kompetens och erfarenhet av tillsyn. Tillsyn som myndighetsuppgift utgör en central del i
myndighetens verksamhet. Utifrån ett statligt helhetsperspektiv ska
länsstyrelsen arbeta sektorsövergripande och inom myndighetens
ansvarsområde samordna olika samhällsintressen. Det innebär att
länsstyrelsen har ett ansvar att väga olika intressen mot varandra.
Länsstyrelsen har ett brett tillsynsansvar. I fråga om dammar omfattar
uppdraget vattenverksamhetstillsyn där dammsäkerhetstillsyn ingår.
Utöver det har länsstyrelsen ett omfattande ansvar för samordningen av
krisberedskap inom länet. För att upprätthålla en god dammsäkerhet
krävs en samordning mellan dessa ansvarsområden. Ibland kan avvägningar behöva göras mellan olika intressen. Förutsättning för samordning
och möjligheten att göra avvägningar kan lättare uppnås om dammsäkerhetstillsynen ligger kvar på länsstyrelsen jämfört med andra lösningar.
Det finns därför fördelar med att tillsynsuppgiften för dammsäkerhet
även i fortsättningen ligger kvar på länsstyrelsen.
Regeringen gör bedömningen att en kontrollstation bör genomföras år
2018 för att säkerställa att tillsynen skärpts i den omfattning som krävs.
Vid kontrollstationen ska en utvärdering göras av hur såväl tillsyn som
tillsynsvägledning uppfyller samhällets högt ställda krav och förväntningar på en fungerande dammsäkerhet. Svenska kraftnät har i uppdrag
att löpande följa dammsäkerhetens utveckling och rapportera till regeringen.
Havs- och Vattenmyndigheten, Kammarkollegiet och Länsstyrelsen i
Jämtlands län anser att dammsäkerhetstillsynen inte ska särskiljas från
vattenverksamhetstillsynen eftersom de hänger ihop.
Genom att särskilja dammsäkerheten till ett eget tillsynsområde
möjliggörs en förbättrad planering och uppföljning av dammsäkerhetstillsynen.
12.2
Tillsynsvägledning
Regeringens bedömning: Uppgiften att främja och ge tillsynsvägledning för dammsäkerheten bör ligga kvar på Svenska kraftnät. En
organisatoriskt sammanhållen enhet med ansvar för beredskap och
säkerhet inom elområdet är gynnsam. Svenska kraftnät har som
organisation möjlighet att på ett effektivt sätt ansvara för alla arbetsuppgifter som den centrala myndighetsfunktionen för dammsäkerhet
bör driva.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
(MSB), Elsäkerhetsverket, Statens geotekniska institut, Statskontoret och
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att den tillsynsvägledande och
främjande uppgiften bör ligga kvar på Svenska kraftnät.
Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt, Affärsverket svenska
kraftnät, Svenskt Vatten, Uppsala universitet samt länsstyrelserna i
Gotlands län, Stockholms län, Kronobergs län, Västra Götalands län,
Värmlands län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands län,
35
36
Jämtlands län och Norrbottens län anser att den tillsynsvägledande och
främjande uppgiften bör flyttas till MSB.
Havs- och Vattenmyndigheten anser att tillsynsvägledningen bör flyttas
över till Havs- och Vattenmyndigheten och att beredskapsplanering för
dammhaverier bör flyttas till MSB. Även Kammarkollegiet anser att
Havs- och vattenmyndigheten bör vara tillsynsvägledande myndighet.
Statens meteorologiska och hydrologiska institut anser att den tillsynsvägledande myndigheten bör vara antingen Svenska kraftnät eller MSB,
och trycker på att det är viktigt att dammar i klass A får en tydligare
statlig tillsyn. Även Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att tillsynsvägledningen bör ligga hos antingen Svenska kraftnät eller MSB.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att Svenska kraftnät eller MSB är
bäst lämpade som tillsynsvägledande myndighet och pekar på vikten av
att hålla kompetensen samlad.
Ekonomistyrningsverket anser inte att Svenska kraftnät som är ett
affärsverk bör vara tillsynsvägledande och främjande myndighet. Även
Svenska kraftnät anser att uppgiften att vara tillsynsvägledande myndighet för dammsäkerhet borde anförtros en renodlad förvaltningsmyndighet
och inte ett affärsdrivande verk.
Socialstyrelsen anser att arbetet med tillsynsvägledning bör knytas
närmare arbetet med samhällssäkerhet och krishantering.
Länsstyrelsen i Skåne län anser att placeringen av tillsynsvägledande
myndighet inte spelar någon roll utan att det viktiga är att myndigheten
förses med rätt kompetens.
Skälen för regeringens bedömning: Svenska kraftnät har fullföljt den
tillsynsvägledande och främjande uppgiften avseende dammsäkerhet väl.
Svenska kraftnät har även via sitt arbete med elberedskapsmedel skapat
ett funktionellt sätt att stödja forskning och utveckling i samverkan med
branschen. Dammsäkerhetsarbetet har fungerat väl inom Svenska kraftnät genom att de som arbetat med frågorna varit kompetenta och
initierade, men också genom att Svenska kraftnät som organisation givit
arbetet med dammsäkerhet förutsättningar att utvecklas och fungera.
Ansvaret för dammsäkerhet ligger nära Svenska kraftnäts ansvar för
elberedskap. Att det vidtas åtgärder för att undvika dammbrott i en kraftverksdamm är primärt en dammsäkerhetsfråga men kan även vara en
elberedskapsåtgärd. Verksamheterna kan därför med fördel samordnas.
Samordningen kan t.ex. avse framtagande av vägledningsdokument,
föreskrifter eller allmänna råd.
Det är därför lämpligt att dessa ansvarsområden hålls ihop på samma
sätt som de görs redan i dag på Svenska kraftnät. En sammanhållen enhet
som ansvarar för säkerhet och beredskap inom elområdet är gynnsam. I
sammanhanget bör även återigen nämnas att cirka 95 procent av landets
dammar med stora konsekvenser i händelse av dammhaveri har koppling
till vattenkraft och svarar för en betydande del av elproduktionen.
Främjande och tillsynsvägledning av dammsäkerhet skulle oavsett val
av ansvarig myndighet komma att utgöra en liten del av denna myndighetens verksamhet. Ansvaret för dammsäkerhet kräver därför en
organisation som möjliggör en fokusering på frågan, Svenska kraftnäts
organisation tillåter ett sådant fokus.
Trots att flertalet av remissinstanserna stöder en placering av tillsynsvägledande uppgifterna hos MSB gör regeringen en annan bedömning.
Svenska kraftnät har redan i dag en fungerande dammsäkerhetsverksamhet och det finns en risk att ett byte av ansvarig myndighet skulle
medföra en försämring på kort och medellång sikt. Med tanke på att
dammsäkerhetsutvecklingen är i ett skede som präglas av stora förändringar är det viktigt att prioritera stabilitet och kontinuitet där möjligheten finns.
13
Beredskap och säkerhet
13.1
Planering för räddningstjänst och krisberedskap
Regeringens bedömning: Befintligt regelverk ställer nödvändiga
krav på de aktörer som har ansvar för planering av räddningstjänst och
krisberedskap för dammhaveri. Planeringen bör ske per vattendrag och
de befintliga älvgruppernas betydelse bör understrykas.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
samt länsstyrelserna i Jönköpings län, Värmlands län och Östergötlands
län tillstyrker betänkandet vad gäller att älvgruppernas roll bör stärkas
och beredskapsplanering bör ske per vattendrag.
Socialstyrelsen anser att det ut hälso- och sjukvårdsperspektiv vore en
fördel om de uppgifter som syftar till att förebygga dammhaverier och
beredskapsplanering för dessa bedrivs samlat och i en samverkansform
som inkluderar landstingen. Om dammägaren åläggs att utveckla
varningssystem anser Socialstyrelsen att landstingen – berörda sjukhus –
i sådana fall också ansluts till varningssystemen.
Civilförsvarsförbundet anser att befolkningen bör engageras mer aktivt
i beredskapen för dammbrott samt att övningar måste hållas. Civilförsvarsförbundet anser att frivilliga resursgrupper (FRG) kan utgöra en
resurs som inte bara innebär ökad kapacitet utan även bygger broar
mellan det ansvariga samhällsorganet och lokalbefolkningen.
Skälen för regeringens bedömning: Dammhaverier kan medföra
konsekvenser såväl lokalt och regionalt som nationellt. För att uppnå en
likvärdig beredskap för dammhaverier över hela landet är det av stor vikt
att beredskapen samordnas och utvecklas. Såväl kommuner som
länsstyrelser ska planera räddningstjänst och krisberedskap på ett sådant
sätt att det möjliggör effektiva räddningsinsatser vid dammhaverier. Som
stöd för deras planering måste en dialog ske samtliga berörda aktörer
emellan. Ett lämpligt forum för det kan vara älvgrupperna vars betydelse
därför bör understrykas. Berörda aktörer är främst länsstyrelser,
kommuner och dammägare. Länsstyrelsen bör samordna planeringen av
räddningstjänst och krisberedskap för dammhaverier inom länet.
För att ge förutsättningar för en fungerande samordnad beredskap för
dammhaverier behöver de olika aktörernas ansvar och roller förtydligas
och uppmärksammas. Regeringen delar utredningens uppfattning att det
redan i dag finns ett regelverk som ställer nödvändiga krav på respektive
37
aktörer. Utredningen har dock funnit att regelverket inte fullt ut tillämpas
på det sätt som avsetts. Det finns därför ett behov av tydligare vägledning
för tillämpningen av befintligt regelverk så att utvecklingen av
samordnad beredskap i händelse av dammhaveri stimuleras.
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) och Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap bör därför ges i uppdrag att identifiera
behov och genomföra insatser för att stimulera utveckling av samordnad
och övad beredskap för dammhaverier. Projekt med samordnad planering
för räddningstjänst och krisberedskap pågår i eller planeras för samtliga
större kraftverksälvar. Det är angeläget att denna utveckling fortgår. En
bra utgångspunkt för arbetet med samordnande planering kan vara
pilotprojektet i Ljusan som beskrivs närmare i betänkandet.
De synpunkter som Socialstyrelsen och Civilförsvarsförbundet har
framfört får övervägas i det fortsatta arbetet med planering av räddningstjänst och krisberedskap för dammhaveri.
13.2
Beredskapsåtgärder mot dammhaveri
Regeringens bedömning: Det finns regelverk för samhällets planering för allvarliga olyckor som t.ex. dammhaveri. Det är av stor vikt
att berörda aktörer gör de bedömningar och insatser som behövs.
Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Skåne län, Södermanlands län
och Kronobergs län anser att dammar i dammsäkerhetsklass A och B i en
författning bör pekas ut som farlig verksamhet enligt lagen (2003:778)
om skydd mot olyckor.
Skälen för regeringens bedömning: Med utgångspunkt i de mycket
omfattande skador på människor, egendom och miljö som kan bli
resultatet av ett dammhaveri, särskilt gällande anläggningar i de av
utredningen föreslagna dammsäkerhetsklasserna A och B, är det centralt
att det är möjligt att ställa krav på kompletterande beredskapsåtgärder.
Möjligheten att ställa krav på kompletterande beredskapsåtgärder finns
om en anläggning omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 4 § lagen
(2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). Det är en förutsättning för att
kunna ställa krav på dammägaren enligt den bestämmelsen, att
länsstyrelsen först fattat beslut om att verksamheten utgör en farlig
verksamhet. Om ett sådant beslut inte fattats för verksamheten är det inte
möjligt att, om det behövs, rikta ett föreläggande om att vidta åtgärder
för att möjliggöra effektiva räddningsinsatser. Det är därför angeläget att
berörda länsstyrelser efter samråd med kommunerna prövar och beslutar
vilka dammar i länet som är en sådan farlig verksamhet att de ska
omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 4 § LSO.
Länsstyrelserna i Skåne län, Södermanlands län och Kronobergs län
anser att dammar i dammsäkerhetsklass A och B bör i en författning
utpekas som farlig verksamhet enligt bestämmelserna i LSO.
38
Det är enligt gällande regler länsstyrelsen som har att besluta vilka
anläggningar som ska omfattas av skyldigheterna. Denna ordning bör
bestå.
Anläggningens ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen där verksamheten har bedömts som farlig verksamhet enligt 2
kap. 4 § LSO ska analysera riskerna med verksamheten. Utifrån analysen
bör lämpligen ägaren eller verksamhetsutövaren föra en dialog med
kommunen och/eller länsstyrelsen om hur kommunens beredskap kan
kompletteras. För de stora reglerade älvarna bör älvövergripande behovsanalyser och systemlösningar betonas i en sådan dialog. System för
varning av allmänheten är exempel på en lämplig och rimlig beredskapsåtgärd som skulle kunna bekostas av dammägaren. Även andra åtgärder
kan komma i fråga.
13.3
Säkerhet
Regeringens bedömning: Innehavare av dammar som ska klassificeras bör uppmärksammas på att verksamheten vid deras damm även
kan omfattas av säkerhetsskyddslagen och därmed av de krav som den
lagen ställer på deras verksamhet.
Det finns dessutom ett behov av att se över vilka dammar som bör
utgöra skyddsobjekt enligt skyddslagen.
Svenska kraftnät bör därför i samråd med branschen förtydliga,
uppdatera och i viss mån ta fram nya vägledningar med avseende på
dammanläggningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens
bedömning.
Det föreligger enligt utredningen ett behov av att tydliggöra vilka
dammanläggningar som omfattas av kraven i säkerhetsskyddslagen
(1996:627). Svenska kraftnäts föreliggande vägledning behöver därför
förtydligas och uppdateras avseende dammar. Ett dammbrott i en damm i
dammsäkerhetsklass A kan ha en sådan påverkan på rikets säkerhet och
omgivningen i övrigt att ägarföretagen ska omfattas av säkerhetsskyddslagens krav i aktuella delar.
Utredningen bedömer också att det finns ett behov av att fastslå vilka
dammar som bör utgöra skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305).
Svenska kraftnäts vägledning om skyddsobjekt bör därför uppdateras och
kompletteras. Dammanläggningar i utredningens föreslagna dammsäkerhetsklass A bör vara skyddsobjekt.
Vägledning och goda exempel med avseende på fysiskt skydd av
dammanläggningar bör tas fram av Svenska kraftnät i samråd med
branschen.
Remissinstanserna: Fortifikationsverket anser att det är viktigt att
riktlinjer avseende utformning av fysiskt skydd av dammanläggningar
mot olika typer av hot tas fram.
Säkerhetspolisen anser att det bör klarläggas vilka dammar som är
skyddsobjekt samt vilka dammar som ska omfattas av kraven i säkerhetsskyddsförordningen.
39
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att förutsättningar för att utse
dammar som skyddsobjekt måste utredas vidare samt att regelverk för
kameraövervakning måste ses över. Länsstyrelsen anser även att
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) bör ses över och förtydligas
avseende dammar i klass A och B.
Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt anser att säkerhetsskyddslagens tillämpning och avgränsning avseende dammar inte bör
sättas strikt vid dammsäkerhetsklass A.
Skälen för regeringens bedömning: Med säkerhetsskydd avses enligt
säkerhetsskyddslagen (1996:627) bl. a. skydd mot spioneri, sabotage och
andra brott som kan hota rikets säkerhet samt skydd mot terroristbrott
enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott (terrorism), även
om brotten inte hotar rikets säkerhet.
Enligt lagen ska säkerhetsskyddet förebygga bl. a. att obehöriga får
tillträde till platser där verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet
bedrivs och att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt
deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet. Säkerhetsskyddet ska även i övrigt förebygga terrorism.
Lagen gäller vid verksamhet hos staten, kommuner och landsting, hos
vissa typer av företag över vilka staten, kommuner eller landsting utövar
ett rättsligt bestämmande inflytande samt hos enskilda, om verksamheten
är av betydelse för rikets säkerhet eller särskilt behöver skyddas mot
terrorism.
Om en viss verksamhet omfattas av lagen ska det säkerhetsskydd
finnas som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och
övriga omständigheter.
Det krävs inte något beslut av en statlig myndighet för att lagen ska
gälla utan lagen gäller om den aktuella verksamheten är av betydelse för
rikets säkerhet eller särskilt behöver skyddas mot terrorism. Detta innebär att den som är ansvarig för verksamheten själv måste bedöma om
verksamheten omfattas av lagen och, om så är fallet, vidta de åtgärder
som krävs enligt lagen.
Regeringen anser att det är viktigt att innehavare av dammar som ska
klassificeras uppmärksammas på att säkerhetsskyddslagen kan vara
tillämplig på deras verksamhet så att de vidtar de åtgärder som krävs
enligt lagen.
Regeringen anser mot denna bakgrund bl. a. att Svenska kraftnäts
vägledning behöver förtydligas och uppdateras avseende dammar.
Svenska kraftnät bör därför i samråd med branschen ta fram vägledning och goda exempel bl.a. med avseende på fysiskt skydd av dammanläggningar.
I sammanhanget kan noteras att säkerhetsskyddslagen för närvarande
är föremål för en översyn inom ramen för Utredningen om säkerhetsskyddslagen (Ju 2011:14). I utredningens uppdrag ingår bl. a. att
analysera vilka verksamheter som är av betydelse för rikets säkerhet eller
som behöver skyddas mot terrorism och därför är i behov av säkerhetsskydd.
I skyddslagen (2010:305) finns bestämmelser om vissa åtgärder till
förstärkt skydd för byggnader, andra anläggningar, områden och andra
objekt mot sabotage, terroristbrott, spioneri och grovt rån. Bl.a. kan
40
anläggningar m.m. som används för energiförsörjning beslutas vara
skyddsobjekt.
En anläggningsägare har själv att bedöma om anläggningen i fråga
behöver ett mer långtgående skydd mot de i skyddslagen angivna
skyddsändamålen sabotage, terroristbrott, spioneri och grovt rån. För det
fall ägaren anser att ett sådant behov föreligger kan en ansökan ges in till
länsstyrelsen.
Länsstyrelsen prövar sedan om anläggningen ska vara ett skyddsobjekt.
Regeringen anser att vissa dammanläggningar rimligen bör omfattas av
det mer långtgående skyddet som skyddslagen erbjuder. Det kan
exempelvis föreligga ett behov av förstärkt skydd för dammar i de fall
dammen utgör en del av en kraftproduktionsanläggning med nationell
betydelse eller då dammen vid ett haveri skulle kunna orsaka betydande
skador på kraftproduktion nedströms eller på omgivningen i övrigt.
Det är därför angeläget att ansvariga aktörer, för varje enskild anläggning i de av utredningen föreslagna dammsäkerhetsklasserna A och B,
noga överväger om den ska vara skyddsobjekt eller inte.
Svenska kraftnät bör därför i samråd med branschen förtydliga, uppdatera och i viss mån ta fram nya vägledningar bl.a. med avseende på
fysiskt skydd av dammanläggningar.
Vid den kontrollstation år 2018 som regeringen har föreslagit i avsnitt
12.1 bör en utvärdering ske av hur många dammar som utgör skyddsobjekt enligt skyddslagen.
14
Finansiering
Regeringens bedömning: Den som är skyldig att underhålla en damm
i dammsäkerhetsklass A–C bör betala en årlig tillsynsavgift för
dammsäkerhetstillsyn utformad som en schablonavgift. Schablonavgiften bör utgöra en grundavgift för den dammsäkerhetstillsyn som
länsstyrelsen ska utföra utifrån de krav som ställs i miljöbalken och
som följer av utredningens förslag till förtydligat regelverk. Regeringen avser att reglera nivån på denna avgift i förordningen
(1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Avgiften bör disponeras av den länsstyrelse som utför tillsynen.
För det fall tillsynsmyndigheten behöver vidta tillsynsåtgärder som
ligger utanför det grundläggande tillsynsbehovet bör det finnas
möjlighet att debitera en tilläggsavgift i form av timavgift.
Tillsynsmyndigheten bör rapportera till den tillsynsvägledande
myndigheten om hur och i vilken utsträckning dammsäkerhetstillsyn
har utförts.
Länsstyrelsens genomförande av klassificeringsprocessen bör
utföras inom ramen för finansieringen av tillsynsvägledningen för
dammsäkerhet. Svenska kraftnät fördelar medel från elberedskapsanslaget till länsstyrelserna efter en fördelningsnyckel baserad på antal
dammanläggningar som omfattas av kravet på utredning av konsekvenser i respektive län.
41
Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna: Statskontoret anser att förslaget att avsätta mer
resurser för tillsynen kommer att öka länsstyrelsernas möjligheter att
bedriva egeninitierad tillsyn.
Ekonomistyrningsverket stöder utredningens förslag att dammsäkerhetstillsynen bör finansieras med avgifter. Dessutom anser myndigheten
att en myndighet måste följa upp kostnaden för faktisk tillsyn med ett
visst intervall. Om tillsynsavgiften ska tillfalla länsstyrelserna som
genomför tillsynen behöver en utredning ske om formerna för detta.
Myndigheten menar att även klassificeringen eventuellt kan finansieras
av den årliga tillsynsavgiften.
Havs- och vattenmyndigheten stöder förslag om finansiering av
länsstyrelsens dammsäkerhetstillsyn men anser att ägare av alla dammar
och vattenkraftverk ska betala årliga tillsynsavgifter.
Naturvårdsverket anser att det är lämpligt med årliga tillsynsavgifter
men att det krävs utökade tillsynsresurser vid länsstyrelserna för att de
ska kunna ge en motprestation. Myndigheten, som har fokus på dammar
inom gruvindustrin, uppmärksammar regeringen på att dessa verksamheter med utredningens förslag skulle få dubbla tillsynsavgifter enligt
miljöbalken.
Mark- och miljödomstolen i Växjö tillstyrker utredningens förslag med
anledning av att modellen ansluter till PPP och miljöbalkens system för
kostnadstäckning av myndigheternas arbete.
Länsstyrelsen i Dalarnas län stöder utredningens förslag med
schablonavgifter för dammsäkerhetstillsyn och framhåller att det är
viktigt att tillsynsavgifterna verkligen öronmärks för dammsäkerhetstillsynen och kommer dammsäkerheten till del. Länsstyrelsen framför
vidare att schablonavgifter för tillsyn av vattenverksamheter bör införas.
Även Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det är positivt att införa
årliga tillsynsavgifter men anser att hanteringen av avgiften måste kunna
skötas på ett administrativt effektivt sätt.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att tillsynsavgifternas storlek
bör beslutas först när klassificeringen är genomförd.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att länsstyrelserna bör kunna få
kostnadstäckning för de arbetsinsatser som en tillsynsavgift inte täcker
fullt ut.
Länsstyrelsen i Skåne län anser att avgifternas storlek kan ifrågasättas
när det gäller dammar som bedrivs utan kommersiellt syfte, exempelvis
för att utestänga vatten.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Uppsala län samt
SveMin anser att tillsynsavgiften ska tas ut per dammanläggning och inte
per damm och menar att en begränsning av tolkningsmöjligheterna vore
önskvärt.
Svensk Energi och Sjöfartsverket anser att de föreslagna schablonavgifterna för dammsäkerhetstillsyn av dammar i klass A och B är för
höga.
42
Sjöfartsverket efterfrågar en närmare beskrivning av vilka kriterier som
ska tillämpas för varje klass och vill se en redovisning av vad dammägaren kan förvänta sig att få i gengäld för den föreskrivna tillsynsavgiften.
Svensk Vattenkraftförening avvisar tillsynsavgifter.
Skälen för regeringens bedömning: Som framgår i avsnitt 4.4 finns
behov av en ambitionshöjning i arbetet med dammsäkerhet och därtill
hörande frågor hos berörda myndigheter, länsstyrelser, kommuner och
företag för att motsvara de säkerhetskrav som i dag måste ställas på
dammarna. Detta arbete ska ske inom ramen för befintliga medel och
nedan särskilt beskrivna avgifter.
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har i uppdrag att
löpande följa dammsäkerhetens utveckling och rapportera till regeringen.
Enligt budgetpropositionen (prop. 2012/13:1) kan elberedskapsavgiften
användas till dammsäkerhetsåtgärder. Regeringen föreslår att ambitionshöjningen av Svenska kraftnäts arbete med dammsäkerhetsåtgärder och
tillsynsvägledning även i fortsättningen att finansieras av dessa medel. I
dag uppgår kostnaden för Svenska kraftnäts dammsäkerhetsarbete till
cirka 15,5 miljoner kronor. Enligt utredningen bedöms den totala kostnaden för Svenska kraftnäts framtida arbete med tillsynsvägledning och
främjande uppgå till 20–22 miljoner kronor. Regeringen finner inte skäl
att tillföra medel för ett nytt anslag avseende Svenska kraftnäts arbete
med tillsynsvägledning, såsom utredningen har föreslagit.
Regeringen föreslår att länsstyrelsernas arbete med klassificeringen av
dammarna finansieras av elberedskapsanslaget. Utredningen har bedömt
kostnaden till totalt ca 4 miljoner kr över tre års tid. Upplysningsvis
uppgår elberedskapsanslaget i dag till 255 miljoner kr per år som
inhämtas genom fastställda avgifter från elnätskunder. Regeringen avser
att ge Svenska kraftnät i uppdrag att i samarbete med länsstyrelserna ta
fram en fördelningsnyckel för dessa medel som ska överföras till
länsstyrelserna.
Utredningen har bedömt att den årliga tillsynsavgiften för dammsäkerhet bör utformas som en schablonavgift och bedöms uppgå till
följande belopp per damm:
Dammsäkerhetsklass A 96 000 kronor
Dammsäkerhetsklass B 32 000 kronor
Dammsäkerhetsklass C 6 400 kronor
Tillsynsarbetet omfattar bl.a. granskning och uppföljning av
dokumentation samt åtgärder som krävs för att verksamhetsutövarna ska
följa föreslagna och redan gällande rutiner och krav. Det förutsätter både
s.k. skrivbordsgranskning och tillsynsbesök. Tillsynsavgiften baseras på
den uppskattade tid som kommer att läggas på tillsynsarbetet av
länsstyrelserna avseende dammar i klasserna A–C. För dammar i klass A
motsvarar avgiften en tillsynstid om 15 dagar, för dammar i klass B en
tillsynstid om 5 dagar och för dammar i klass C en tillsynstid om 1 dag.
Regeringen bedömer att de föreslagna schablonavgifterna för
länsstyrelsernas tillsynsarbete står i rimlig proportion till de kostnader
som den avgiftsbetalande orsakar myndigheten. En avgift ska täcka
statens kostnader för motprestationen. Den ska således inte sättas i relation till det ekonomiska värdet som motprestationen har för den enskilde.
En viss schablonisering vid utformningen av avgifterna i detta samman-
43
opaginerad Kontrollera mot PDF
hang är nödvändig, men med viss möjlighet till jämkning av avgiften om
en dammanläggning med flera dammar ägs av en och samma ägare.
Regeringen finner att tillsynsavgiften ska disponeras av den länsstyrelse
som utför tillsynen. Verksamheten styrs av efterfrågan då dammarna är
ojämnt fördelade över landet och länsstyrelser. Om avgiften disponeras
av myndigheten och särredovisas i länsstyrelsernas årsredovisning innebär detta en säkerställd styrning och kontroll av verksamheten. Regeringen avser genom förordning att närmare reglera schablonavgifterna för
länsstyrelsernas tillsynsarbete. Länsstyrelserna har redan enligt gällande
regelverk möjlighet att debitera verksamhetsutövarna för tillsynsarbete.
De föreslagna schablonavgifterna är en grundavgift som avser tillsynen
som normalt utförs. Därutöver finns således även möjlighet till tilläggsavgift enligt gällande bestämmelser.
Regeringen avser att i den aviserade kontrollstationen år 2018 följa upp
hur tillsynsarbetet bedrivs och hur väl avgifterna motsvarar motprestationen samt nivån på schablonavgifterna.
15
Konsekvensanalys
15.1
Övergripande om konsekvenser
Om ett dammhaveri inträffar kan det medföra konsekvenser av olika art
och omfattning för samhället och omgivningen samt människors liv och
hälsa. Brister någon av de större dammarna i landet kan konsekvenserna
bli mycket allvarliga. Dessa konsekvenser kan uppkomma direkt av det
utströmmande vattnet eller som en följd av andra skador, såsom ras och
skred omfattande byggnader, vägar och järnvägar. Skador på vägar, järnvägar, el-, tele-, vatten- och avloppssystem kan ge allvarliga störningar i
samhällsviktiga funktioner. I vissa fall kan ett dammhaveri leda till
omfattande och långvarig utslagning av infrastruktur längs en hel älvdal.
Det kan även avse avbrott i elförsörjningen i stora delar av landet.
Miljöskador av olika slag kan också uppkomma. Det kan vara dels
miljöskador till följd av att vattnet orsakar utströmning eller urlakning av
miljöfarliga ämnen, dels direkta skador på värdefull naturmiljö. Även
värdefulla kulturmiljöer kan skadas av ett dammhaveri.
För majoriteten av Sveriges cirka 10 000 dammar skulle ett dammhaveri enbart få mindre konsekvenser. För drygt 500 av dammarna skulle
ett dammhaveri däremot kunna medföra betydande nationella, regionala
eller lokala konsekvenser. För drygt tjugo dammar skulle ett dammhaveri
innebära en svår påfrestning på samhället under lång tid.
15.2
44
Klassificeringssystem
Regeringen föreslår att det i miljöbalken införs en skyldighet att klassificera dammar efter de konsekvenser ett dammbrott skulle kunna orsaka.
En författningsreglerad dammsäkerhetsklassificering är en förutsättning
för att kunna ställa differentierade krav på verksamhetsutövarnas egen-
kontroll utifrån dammars konsekvenser i händelse av ett haveri. Klassificeringen ger också en möjlighet att differentiera tillsynens omfattning
utifrån dammsäkerhetsklass.
Klassificeringssystemet föreslås innehålla tre dammsäkerhetsklasser,
A, B och C, där dammsäkerhetsklass A skulle ge störst konsekvenser för
samhället. En damm där dammhaveri inte bedöms ha mer än små lokala
konsekvenser ska inte klassificeras.
15.2.1
Konsekvenser för berörda företag
Förslaget om konsekvensutredning innebär att ägarna till berörda
anläggningar ska ta fram en konsekvensutredning som beskriver de
konsekvenser ett haveri vid anläggningen kan medföra. Konsekvenserna
av ett dammhaveri samt omfattningen av ägarnas befintliga utredningar
av konsekvenser varierar stort. Tidsåtgången och de administrativa
kostnaderna för upprättande av konsekvensutredningen kommer därför
att variera.
De dammsäkerhetsklasser som regeringen föreslår överensstämmer i
stort med de konsekvensklasser som anges i branschens riktlinjer RIDAS
1+, 1 och 2 respektive GruvRIDAS 1A, 1B och 2. För de ägare som
redan har klassificerat sina dammar enligt RIDAS och GruvRIDAS
bedömer regeringen att förslaget om dammsäkerhetsklassificering inte
kommer att medföra några större administrativa åtgärder eller kostnader.
Utredningen har uppskattat att kostnaden för att upprätta en konsekvensutredning kan uppgå till 4 000–16 000 kronor per anläggning om
ägaren har genomfört konsekvensklassificering enligt branschriktlinjerna
RIDAS eller GruvRIDAS. De ägare som har fler anläggningar kan enligt
utredningen uppnå s.k. stordriftsfördelar. Ju fler konsekvensutredningar
som behöver upprättas desto mer effektivt kan de genomföras. För de
större dammägarna kan den sammanlagda kostnaden för att ställa
samman konsekvensutredningarna uppgå till 0,2–0,8 miljoner kronor per
företag. För de mindre ägarna som bara har en eller ett fåtal anläggningar
uppgår kostnaderna till i storleksordningen 10 000 kronor.
För de dammanläggningar där konsekvenserna inte tidigare har utretts
kan, utöver själva upprättandet av konsekvensutredningen, bedömningar
eller beräkningar avseende tänkbara dammhaverier, översvämmade
områden och skadeobjekt behöva göras som underlag för denna. Om
flodvågsberäkningar och identifiering av skadeobjekt behöver göras kan
en konsult anlitas av dammägaren för att göra detta. Flodvågsberäkningar
och identifiering av skadeobjekt som finns i översvämningsområdet kan
kosta från några tusen kronor till några hundratusentals kronor beroende
på omfattning och detaljeringsgrad.
För dammar i de stora kraftverksälvarna kommer underlag för
utveckling av samordnad beredskapsplanering för dammhaverier och
höga flöden och framväxande kunskaper om konsekvenser av dammhaverier kunna nyttiggöras även i dammägarnas arbete med konsekvensutredningar.
Regeringen uppskattar att det främst är dammanläggningar med mindre
konsekvenser i händelser av dammhaveri där konsekvenserna inte tidigare har utretts. För de flesta av dessa dammanläggningar räcker det att
45
göra en sakkunnigbedömning av tänkbara dammhaverier, översvämmade
områden och skadeobjekt. Regeringen bedömer att det endast är få ägare
som kommer att behöva göra nya flodvågsberäkningar för att klassificera
sin dammanläggning.
Den sammanlagda kostnaden för att upprätta konsekvensutredningar
för ett tusental dammanläggningar uppskattas till cirka 5,2 miljoner
kronor. Vid uträkningen av summan har det beaktats att det för den större
delen av anläggningarna redan finns ett tillräckligt underlag för konsekvensutredningen.
15.2.2
Konsekvenser för länsstyrelserna
Förslaget innebär att berörda länsstyrelser under en begränsad period
kommer att behöva fatta ett stort antal klassificeringsbeslut. Efter att den
initiala prövningen är utförd kommer endast beslut att behöva fattas vid
nyanläggning eller om klassificeringsbeslutet behöver omprövas.
Regeringen uppskattar att tidsåtgången för en länsstyrelse att granska
konsekvensutredningarna och därefter fatta beslut uppgår till 0,5–1 dag
per anläggning beroende på konsekvensutredningarnas omfattning. För
en hantering av cirka 1 000 dammanläggningar kommer det hos
länsstyrelsen att krävas tre årsarbetskrafter. Tidsåtgången för varje
länsstyrelse beror på antalet dammanläggningar i länet.
Riktade medel under den period som klassificeringen pågår möjliggör
en kompetensuppbyggnad på länsstyrelsen. Länsstyrelsen kommer även
att tillsammans med Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät)
behöva utföra informationsinsatser riktade till berörda dammägare.
15.3
Rutiner för egenkontroll
Det finns redan i dag bestämmelser om egenkontroll i miljöbalken och i
förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.
Bestämmelserna är emellertid allmänt hållna.
Regeringen föreslår att rutiner för och dokumentation av egenkontroll
preciseras för de anläggningar som klassificeras i dammsäkerhetsklasserna A–C. Regeringen uppskattar att drygt 500 dammanläggningar
kommer att omfattas av klassificeringssystemet. Som redan nämnts ägs
dessa 500 dammanläggningar av cirka 70 företag. Cirka 350 av dammanläggningarna ägs av sex stora vattenkraftsproducenter. Cirka 40 av
dammägarna äger enbart en eller ett fåtal dammanläggningar.
Däremellan finns ett 20-tal medelstora företag som äger något fler
anläggningar.
Förslaget innebär att en ägare ska upprätta och följa ett säkerhetsledningssystem som beskriver strukturer, ansvarsområden och rutiner,
med lämpliga resurser och tillgängliga tekniska lösningar. Syftet med
säkerhetsledningssystemet är att det ska hjälpa verksamhetsutövaren att
bygga upp och förvalta kunskap om dammen samt vara ett stöd till ett
systematiskt dammsäkerhetsarbete. På samma sätt blir det klarare för
tillsynsmyndigheten vilka krav som ska ställas på verksamhetsutövaren.
46
Vidare föreslår regeringen att ägare av en dammanläggning i dammsäkerhetsklass A–C ska utföra periodiska helhetsbedömningar av dammanläggningens säkerhet. Bedömningen ska utföras vart tionde år eller
oftare om särskilda skäl föreligger.
Regeringen föreslår även att det införs krav på årlig dammsäkerhetsrapportering för samtliga dammar som klassificerats i dammsäkerhetsklasserna A–C. Omfattningen och det exakta innehållet i rapporteringen
ska enligt regeringens förslag differentieras utifrån dammsäkerhetsklass
och meddelas genom föreskrifter meddelade av Svenska kraftnät.
15.3.1
Konsekvenser för berörda företag
Regeringen anser att förslaget avseende rutiner för egenkontroll inte
innebär mer långtgående krav än i dag. En stor del av det som förslaget
avser utförs redan i dag av ägarna. Det innebär att det nya regelverket i
praktiken inte medför någon större ökning av tidsåtgång eller administrativa kostnader. Att upprätta rutiner för samt genomföra och dokumentera egenkontrollåtgärderna innebär ett ständigt pågående arbete som det
är svårt att uppskatta kostnader för.
Tydligare och mer sammanhållna regler är en fördel för företagen. Det
ger ägarna en större förutsägbarhet vad gäller de krav tillsynsmyndigheten kan ställa.
Tydliga regler ger även förutsättningar för att bestämmelserna kommer
att tillämpas på samma sätt över hela landet.
Den dokumentation som kommer att behöva tas fram inom ramen för
de föreslagna egenkontrollåtgärderna kan även användas som underlag
för krav enligt annan lagstiftning.
Det är cirka 70 företag som berörs av kravet på årsrapportering.
Tidsåtgången för den årliga dammsäkerhetsrapporten beräknas uppgå till
0,5–1 dag per anläggning. Rapporteringens omfattning differentieras och
för dammanläggningar i dammsäkerhetsklass A beräknas tidsåtgången
till fem arbetsdagar per anläggning.
Kostnaderna per dammägare för att upprätta årsrapporteringen beror på
antalet dammanläggningar och de ingående dammarnas dammsäkerhetsklass. För de stora vattenkraftsproducenterna uppskattas den årliga
administrativa kostnaden till mellan 0,2 och 0,9 miljoner kronor per
företag. För de mindre dammägarna som äger en eller några få dammanläggningar i dammsäkerhetsklass C uppskattas den årliga administrativa kostnaden i storleksordningen 10 000 kronor. Den totala administrativa kostnaden för den årliga rapporteringen för alla dammanläggningar i
dammsäkerhetsklasserna A, B och C uppskattas till 3,8 miljoner kronor.
15.3.2
Konsekvenser för Svenska kraftnät
Svenska kraftnät meddelar föreskrifter inom ramen för sitt utökade uppdrag.
47
15.4
Förstärkt dammsäkerhetstillsyn
Regeringen föreslår att tillsynen över dammsäkerhet ska ligga kvar på
länsstyrelsen. Regeringen anser dock att dammsäkerhetstillsynen såsom
den utövats hittills inte har varit tillfredsställande. För att uppnå en
effektivare och mer likriktad tillsyn krävs att tillsynen utförs av handläggare med dammsäkerhetskompetens och enligt en utarbetad tillsynsrutin. En särskild tidrapporteringskod för tillsyn av dammsäkerhet bör
användas. I och med att en sådan kod finns tillgänglig möjliggörs planering och uppföljning av dammsäkerhet som ett eget tillsynsområde.
Dammsäkerhetstillsynen avseende anläggningar i dammsäkerhetsklass
A–C ska bedrivas av dammsäkerhetshandläggare med dammsäkerhetskompetens i de län som har dammanläggningar i dammsäkerhetsklass A.
I län utan dammanläggningar i dammsäkerhetsklass A bedrivs dammsäkerhetstillsynen av vattenhandläggare.
Regeringen menar att det är lämpligt att bygga upp dammsäkerhetskompetens på de länsstyrelser som har tillsynsansvar för dammarna som
skulle innebära särskilt stora konsekvenser i händelse av ett dammbrott,
dvs. dammar i dammsäkerhetsklass A. Dessa län är Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Dalarna, Värmland och Västra Götaland. Dessa län har dessutom relativt sett många dammar i dammsäkerhetsklass B och C inom sina geografiska områden vilket möjliggör för
minst en dammsäkerhetshandläggare per länsstyrelse att arbeta med
dammsäkerhetsfrågor som huvudsyssla.
Regeringen anser att dammsäkerhetstillsynen bör genomföras enligt
tydliga rutiner och följas upp. Tillsynen ska utgå från årsrapporteringen.
Tiden för länsstyrelsen att planera tillsynen, granska och analysera den
årliga dammsäkerhetsrapporteringen, utföra tillsynsbesök och återkoppla
till ägaren beräknas uppgå till i genomsnitt 0,2–3 veckor per anläggning
och år. Tidsåtgången antas variera beroende på vilken dammsäkerhetsklass anläggningen i fråga har.
15.4.1
Finansiering av dammsäkerhetstillsynen
Med anledning av regeringens ovanstående förslag kommer såsom redan
nämnts ytterligare rekrytering att behöva ske till länsstyrelsen. För att
finansiera den mer omfattande dammsäkerhetstillsynen har utredningen
föreslagit att ägare av anläggningar i dammsäkerhetsklass A–C ska betala
en fast årlig tillsynsavgift. Avgiften ska utformas som en schablonavgift
och motsvara den tillsyn som länsstyrelsen utför.
De årliga schablonavgifterna för dammsäkerhetstillsynen uppskattas
till 96 000 kronor för dammanläggningar i dammsäkerhetsklass A,
32 000 kronor för dammanläggningar i dammsäkerhetsklass B samt
6 400 kronor för dammanläggningar i dammsäkerhetsklass C. Schablonavgifterna beräknas utifrån uppskattat tid för tillsyn per dammanläggning.
Tillsynen ska följas upp för att säkerställa att utförd tillsyn motsvarar
den avgift som betalas.
48
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det finns en möjlighet att redan idag debitera tillsynen med timavgifter, men det görs sällan. En avgift på 800 kronor per timme för
utförd tillsyn kan debiteras.
15.4.2
Konsekvenser för berörda företag
En fast årlig avgift för dammsäkerhetstillsyn innebär att företagen påförs
en kostnad. Förslaget ligger i linje med den centrala principen inom
miljörätten om att förorenaren ska betala. En fast årlig avgift innebär
även en större förutsägbarhet för ägaren och mindre administrationskostnader.
För de större vattenkraftproducenterna uppskattas den årliga kostnaden
för avgift för dammsäkerhetstillsyn uppgå till 0,8–2,6 miljoner kronor.
För de mindre dammägarna uppskattas den årliga tillsynsavgiften uppgå
till 6 400–40 000 kronor, beroende på antal dammanläggningar och de
ingående dammarnas dammsäkerhetsklass.
15.4.3
Konsekvenser för länsstyrelsen
De fasta avgifterna för finansiering av tillsynen gör att länsstyrelserna
kan utveckla sin kompetens inom dammsäkerhet genom både vidareutbildning och anställning av ny personal. Det är lättare att administrera
en fast årlig avgift än en timavgift. Det innebär att avgiften kommer att
debiteras i större utsträckning än hittills.
15.5
Tillsynsvägledning
Regeringen föreslår att Svenska kraftnät som central myndighetsfunktion
för dammsäkerhet även fortsättningsvis ska utföra tillsynsvägledande och
främjande arbetsuppgifter. Instruktionen för affärsverket kommer att
kompletteras med ett antal arbetsuppgifter.
15.5.1
Konsekvenser för Svenska kraftnät
Att Svenska kraftnäts uppdrag avseende dammsäkerhet utökas medför att
den totala arbetsbördan för dammsäkerhetsfrågorna uppskattats till sex
årsarbetskrafter. Det innebär att Svenska kraftnät måste anställa personal,
utveckla sin tillsynsvägledning och utfärda föreskrifter m.m.
15.6
Förstärkt beredskap för dammhaveri
Regeringen föreslår inte någon författningsändring utan bedömer att det
redan framgår av befintlig reglering att det är länsstyrelsen som har
ansvaret att utveckla och samordna beredskapen för dammhaveri inom
länet. Regeringen understryker vikten av att såväl kommuner som
länsstyrelser ska planera räddningstjänsten på ett sådant sätt att damm49
haverier kan hanteras på ett effektivt sätt. Dammägarens deltagande i en
sådan planering är en förutsättning för att planeringen ska fungera.
Däremot bedömer regeringen att det behövs mer vägledning om hur
planeringen av räddningstjänst och krisberedskap bör ske för dammhaveri och att det bör tas fram goda exempel. Sådan vägledning bör
enligt regeringen tas fram av Svenska kraftnät och MSB.
Regeringen anser att den pågående utvecklingen av beredskapen längs
de större reglerade vattendragen bör fortsätta i enlighet med Svenska
kraftnäts övergripande plan för detta.
Skyldigheten att komplettera kommunernas beredskap föreligger redan
i dag i enlighet 2 kap. 4 § LSO. Det gäller dock endast ägare av de
anläggningar vars verksamhet har bedömts farlig enligt angiven bestämmelse. I nuläget omfattas drygt 100 dammanläggningar av bestämmelsen. Det är rimligt att ägare till dessa dammanläggningar står för kostnaden för upprättande och underhåll av varningssystem om man bedömer
att det behövs.
15.6.1
Konsekvenser för berörda företag
Kravet på delaktighet i planeringen av räddningstjänst och krisberedskap
för dammhaveri innebär ingen ny skyldighet. Däremot innebär det
faktum att man genomför planering per vattendrag en omfattande
arbetsinsats för berörda ägare. Arbetet genomgår en ständig utveckling
och är därför svår att kostnadsuppskatta.
Kostnaden för att upprätta och driva system för varning av allmänheten
uppskattas till några miljoner kronor per älv för de stora reglerade
älvarna. Systemet bör enligt regeringen finansieras av ägare till de
dammar som omfattas av bestämmelserna om farlig verksamhet. Antalet
sådana dammar och ägarförhållandena skiljer sig åt mellan vattendragen.
Det går därför inte att ange en kostnad per ägare.
15.6.2
Konsekvenser för länsstyrelser och kommuner
En mer omfattande planering av räddningstjänst och krisberedskap för
dammhaveri än i dag kommer att innebära en större arbetsinsats för
berörda länsstyrelser och kommuner. Vissa länsstyrelser och kommuner
har redan framtagna beredskapsplaner.
Länsstyrelserna bör enligt regeringen verka för att älvgruppernas
funktion som forum för samordning och initiering av planering av räddningstjänst och krisberedskap för dammhaveri förstärks.
15.6.3
Konsekvenser för MSB och Svenska kraftnät
Att utarbeta en vägledning för planering av räddningstjänst och krisberedskap för dammhaverier innebär en kostnad för Svenska kraftnät och
för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Att genomföra
nationella årliga älvgruppsträffar innebär också en utökad kostnad för
myndigheterna. Kostnaderna bedöms dock inrymmas i myndigheternas
befintliga medel.
50
15.7
Skydd och säkerhet
Om verksamheten vid en damm omfattas av bestämmelserna i säkerhetsskyddslagen (1996:627) men damminnehavaren inte har vidtagit de
åtgärder som krävs enligt den lagen är det angeläget att dessa åtgärder
vidtas.
För att säkerställa att så sker är det lämpligt att vägledning och goda
exempel tas fram avseende hur det fysiska skyddet för dammar kan
utformas. Sådan vägledning bör tas fram av Svenska kraftnät i samråd
med branschen.
Regeringen anser att allmänheten har ett befogat intresse av att vissa
dammanläggningar omfattas av det mer långtgående skydd som skyddslagen ger. Det finns ett behov av att tydliggöra vilka dammar som bör
utgöra skyddsobjekt enligt skyddslagen (2010:305). Svenska kraftnäts
vägledning bör därför hållas uppdaterad.
Det är angeläget att ansvariga aktörer, för varje enskild anläggning i de
av utredningen föreslagna dammsäkerhetsklasserna A och B, noga överväger om det finns anledning att ansöka hos Länsstyrelsen om att
anläggningen ska beslutas vara ett skyddsobjekt.
15.7.1
Konsekvenser för berörda företag
Det är främst de företag inom elförsörjningen som äger dammanläggningar i dammsäkerhetsklass A som kan beröras av säkerhetsskyddslagen
och skyddslagen. Vissa företag med dammanläggningar i dammsäkerhetsklass B kan också komma att beröras. Det är uppskattningsvis sju
företag som har dammanläggningar i dammsäkerhetsklass A och ytterligare cirka 20 företag som har dammanläggningar i dammsäkerhetsklass
B men inte i A. De företag som äger dammanläggningarna i dammsäkerhetsklass A äger också merparten av dammanläggningarna i dammsäkerhetsklass B. Dessa företag ska göra säkerhetsanalyser enligt säkerhetsskyddslagen om de omfattas av den lagen.
De bör också överväga om det finns behov av att dammarna i dammsäkerhetsklass A och B ska beslutas vara skyddsobjekt. Företagen bör
aktivt medverka i samverkansprojekt med Svenska kraftnät i upprättandet av vägledningar.
15.7.2
Konsekvenser för Svenska kraftnät
Svenska kraftnät ska enligt regeringen förtydliga, uppdatera och i viss
mån ta fram nya vägledningar med avseende på dammar. Utvecklingen
bör ske i samverkan med branschen.
Svenska kraftnät kommer även att behöva utföra informationsinsatser
till berörda dammägare.
51
16
Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
11 kap.
I detta kapitel regleras vattenverksamhet. I 2–5 §§ definieras ett antal
begrepp enligt följande. I 2 § definieras vattenverksamhet, i 3 § definieras vattenanläggning, i 4 § definieras vattenområde samt i 5 § definieras
vattentäkt, vattenreglering och vattenöverledning.
I lagrådsremissen föreslås nu en ändrad struktur av de paragrafer där de
olika begreppen definieras enligt följande.
I 2 § definieras nu vattenområde, som tidigare definierades i 4 §, och
dessutom ges en definition av begreppet markavvattning, som tidigare
inte uttryckligen definierats.
Den tidigare 2 § benämns nu 3 § och där definieras, liksom tidigare,
vattenverksamhet med endast några redaktionella ändringar.
Den tidigare 3 § benämns nu 4 § och där definieras, som tidigare,
vattenanläggning. Dessutom definieras två nya begrepp, som inte tidigare
har definierats, nämligen damm och dammhaveri.
I 5 § föreslås bara vissa redaktionella ändringar.
11 kap.
2 § I detta kapitel avses med
vattenområde: ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara
vattenstånd, och
markavvattning: en åtgärd som utförs för att avvattna mark, när det
inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att
sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten,
när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för
något visst ändamål.
I paragrafen, som är ny, definieras begreppen vattenområde och markavvattning.
Definitionen av vattenområde har överförts oförändrad från den
tidigare 4 §.
Begreppet markavvattning är inte tidigare uttryckligen definierats i
kapitlet. Däremot nämns markavvattning i definitionen av begreppet
vattenverksamhet i den tidigare 2 § 4.
Beskrivningen har överförts oförändrad och utgör nu en uttrycklig
definition.
3 § Med vattenverksamhet avses i detta kapitel
1. uppförande, ändring, lagning eller utrivning av en anläggning i
ett vattenområde,
2. fyllning eller pålning i ett vattenområde,
3. bortledande av vatten från ett vattenområde,
4. grävning, sprängning eller rensning i ett vattenområde,
5. en annan åtgärd i ett vattenområde som syftar till att förändra
vattnets djup eller läge,
52
6. bortledande av grundvatten eller utförande av en anläggning för
detta,
7. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden eller
utförande av en anläggning eller en annan åtgärd för detta, eller
8. markavvattning.
I paragrafen, som tidigare benämndes 2 §, definieras, som tidigare,
begreppet vattenverksamhet.
I punkten 1 nämns inte längre damm explicit eftersom begreppet damm
nu definieras i den nya 4 §.
Ett antal redaktionella ändringar har dessutom gjorts i paragrafen.
4 § I detta kapitel avses med
vattenanläggning: en anläggning, som har kommit till genom en
vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör
till en sådan anläggning,
damm: en vattenanläggning vars syfte är att dämma upp eller utestänga vatten eller blandningar av vatten och annat material,
dammhaveri: ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller den
blandning av vatten och annat material som dammen är avsedd att
dämma upp eller utestänga.
I paragrafen, som tidigare benämndes 3 §, definieras, som tidigare,
begreppet vattenanläggning. En mindre redaktionell ändring har gjorts i
texten.
Dessutom har två nya definitioner lagts till.
I andra stycket definieras begreppet damm. Syftet med definitionen är
främst att avgränsa de vattenanläggningar som ska omfattas av den reglering som föreslås i lagrådsremissen.
En förutsättning för att en anläggning ska falla under definitionen är att
den utgör en vattenanläggning enligt definitionen i första stycket. En
förutsättning för detta är i sin tur att vattenanläggningen har tillkommit
genom en vattenverksamhet enligt definitionen i den nya 3 §. Av den
definitionen framgår att vattenverksamhet bara kan förekomma i naturligt
förekommande vatten. Därmed utesluts från definitionen av damm
konstgjorda vattenanläggningar, såsom prydnadsdammar, plaskdammar
på lekplatser och bassänger i såväl utomhus- som inomhusbad samt
andra liknande konstgjorda anläggningar.
En förutsättning för att dammen ska utgöra en vattenanläggning är
alltså att den har tillkommit genom en vattenverksamhet, dvs. en verksamhet i naturligt vatten. Definitionen av vattenverksamhet i den nya 3 §
innehåller en rad olika aktiviteter. Redan i punkten 1 nämns uppförande,
ändring, lagning eller utrivning av en anläggning i ett vattenområde.
Därmed omfattas alla dammar i naturligt vatten av definitionen av
damm.
En damm är alltså anläggning som dämmer upp vatten. Den vattenmängd som däms upp av dammen benämns i allmänhet magasin.
Exempel på dammar är kraftverks-, reglerings- och spärrdammar.
Kraftverksdammar förekommer vid vattenkraftverk och ligger vanligtvis i en älv eller å. Vattnet i magasinet nyttjas för att driva de turbiner
som finns i själva kraftverket, varefter vattnet släpps ut på lägre nivå än
53
54
vattennivån i magasinet. Turbinerna driver i sin tur den generator som
alstrar elektricitet som sedan matas ut på det elektriska kraftnätet.
Vattenflödet genom kraftstationen regleras genom ett antal luckor i
dammen som kan hållas stängda men också öppnas mer eller mindre.
Dessa luckor benämns med ett samlingsnamn intag.
En annan viktig anordning vid en kraftverksdamm är de så kallade
avbördningsanordningarna. Vattennivån i magasinet påverkas av den
naturliga tillrinningen av vatten och av mängden vatten som tappas
genom intaget. Vattennivån i magasinet regleras så att den inte överstiger
dämningsgränsen eller understiger sänkningsgränsen enligt vattenhushållningsbestämmelser. För att undvika att vattenståndet i magasinet
överstiger tillåten dämningsnivå, vilket kan sätta dammens säkerhet i
fara, spiller man vid behov ut vatten som då inte passerar genom kraftverket. Detta sker genom avbördningsanordningarna.
Eftersom definitionen av vattenanläggning också omfattar manöveranordningar som hör till anläggningen omfattas också avbördningsanordningar och intag av definitionen av damm.
Definitionen av damm omfattar inte bara vattenanläggningar som
dämmer upp vatten utan också sådana som utestänger vatten.
En typ av vattenanläggning vars syfte är att utestänga vatten är så
kallade invallningar. Sådana finns vid vissa låglänta områden med översvämningsrisk. De syftar till att förhindra översvämningar i dessa
områden till följd av höga vattenstånd i havet eller i sjöar eller höga
flöden i vattendrag, som ligger i närheten av dessa områden.
En invallning är en vattenanläggning enligt nya 4 § första stycket
eftersom den har tillkommit genom vattenverksamhet enligt den nya 3 §
8, där markavvattning nämns som vattenverksamhet. Med markavvattning avses enligt den nya 2 § bland annat en åtgärd som utförs för att
skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. En invallning omfattas därmed
av den nya definitionen av damm.
Av definitionen av markavvattning framgår att flera olika typer av
åtgärder än den nu nämnda utgör markavvattning. Här rör det sig dock
om avvattning av betydligt mindre områden och betydligt mindre
mängder vatten som utestängs. De fördämningar som uppstår vid dessa
typer av avvattning faller visserligen inom ramen för definitionen av
damm men de små områden och de små vattenmängder det handlar om
medför att de inte omfattas av den reglering som föreslås i lagrådsremissen.
En typ av vattenanläggning som syftar till att både dämma upp och
utestänga vatten är slussar. Deras syfte är nämligen att upprätthålla en
viss vattennivå såväl ovanför som nedanför slussportarna och anslutande
konstruktioner. De omfattas alltså av definitionen av damm.
I anslutning till själva slussen finns normalt en uppbyggd konstruktion
som dämmer upp eller utestänger vatten i närheten av slussen. Även
sådana konstruktioner omfattas av definitionen.
Många slussar kommer dock inte att omfattas av den föreslagna regleringen eftersom ett haveri av slussen inte medför de konsekvenser som
krävs för att regleringen ska bli tillämplig.
Slutligen ska uppmärksammas att definitionen inte bara omfattar
dammar som dämmer upp eller utestänger vatten utan också sådana
dammar som dämmer upp eller utestänger blandningar av vatten och
annat material. Därmed innefattas även gruvdammar i definitionen av
damm.
I tredje stycket definieras begreppet dammhaveri. En damm ska upprätthålla en dämmande funktion i syfte att innehålla eller utestänga vatten
eller blandningar av vatten och annat material. Om denna funktion inte
fungerar och detta leder till ett genombrott i dammen, dess grundläggning eller anslutande mark som medför ett okontrollerat utströmmande
av uppdämt vatten eller blandning av vatten och annat material utgör det
ett dammhaveri.
Ett dammhaveri föreligger både om dammen hastigt havererar och om
den successivt eroderas. Även när en okontrollerad utströmning beror på
felmanövrering föreligger ett genombrott i dammen och således ett
dammhaveri i bestämmelsens mening.
Dammhaveri föreligger däremot inte när dammen fullgör sin
dämmande eller utestängande funktion men vattnet ändå strömmar över
dammkrönet eller omgivande mark. Detta kan dock få till följd att
dammen havererar.
Frågorna har berörts i avsnitt 6.
5 § I detta kapitel avses med
vattentäkt: bortledande av ytvatten eller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning,
vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag till
förmån för annan vattenverksamhet, och
vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten
från ett vattenområde till ett annat.
Redaktionellt har paragrafens tidigare tre stycken sammanförts till ett
stycke. Innebörden är oförändrad.
18 § Den som är skyldig att underhålla en damm för vattenreglering ska ersätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger
avsett skydd mot dammhaveri. Detta gäller även om varken den
underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige svarar
för har vållat skadan.
En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en
krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror är dock fri från ansvar.
I första stycket har ordet dammanläggning bytts ut mot damm. Dessutom
har orden ”utströmmande vatten (dammhaveri)” bytts ut mot ordet
”dammhaveri”. Därmed inkluderas även utströmmande blandning av
vatten och annat material, som ingår i definitionen av dammhaveri enligt
den nya 4 §.
24 § En damm ska vara klassificerad i en dammsäkerhetsklass, om
dammen vid ett dammhaveri kan medföra
1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av områden som är av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § andra stycket,
55
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. störning i elförsörjningen,
4. förstörelse av infrastruktur,
5. förstörelse av eller störning i samhällsviktig verksamhet,
6. miljöskada, eller
7. ekonomisk skada.
Första stycket gäller inte dammar som har uppförts för att tillfälligt
torrlägga ett område i samband med ett bygg- eller anläggningsarbete.
Första stycket 1 gäller inte om risken för förlust av människoliv är
försumbar. Första stycket 2–7 gäller inte konsekvenser som har liten
betydelse från samhällelig synpunkt.
56
Paragrafen är ny. Syftet med bestämmelsen om klassificering är att
identifiera de dammar som skulle kunna orsaka konsekvenser för
samhället om de havererar. Bestämmelsen avser såväl befintliga som nya
dammar.
I första stycket anges att dammar ska klassificeras i en dammsäkerhetsklass om vissa förutsättningar föreligger, nämligen om ett dammhaveri kan medföra någon, några eller alla av de konsekvenser som
nämns i punkterna 1–7.
I andra stycket anges att temporära dammar inte omfattas av kravet på
klassificering oavsett dess eventuella konsekvenser vid ett dammhaveri.
Därmed omfattas de heller inte av regleringen i övrigt.
I tredje stycket anges att bestämmelserna i första stycket inte gäller om
risken för de konsekvenser som anges i punkten 1 endast är försumbar.
Frågan behandlas nedan under punkten 1. Dessutom anges att konsekvenser enligt första stycket 2–7 som endast har liten betydelse från
samhällelig synpunkt inte ska beaktas vid tillämpning av första stycket.
Av de konsekvenser som anges i första stycket, med undantag för
förlust av människoliv enligt punkten 1, framgår att paragrafen endast är
tillämplig vid konsekvenser som har samhällelig betydelse. Konsekvenser som bara berör enskilda ska alltså inte beaktas.
Förlust av människoliv ska dock alltid beaktas. Endast då risken för
förlust av människoliv är försumbar ska denna konsekvens inte beaktas,
vilket framgår av tredje stycket.
Vid bedömningen om ett dammhaveri kan medföra förlust av
människoliv, enligt punkten 1, ska alltså varje risk som inte kan anses
försumbar beaktas.
Vid bedömningen ska man därför utgå från huruvida människor
normalt kan förväntas vistas i det område som kommer att översvämmas
vid ett dammhaveri. Om det är fråga om bebyggda områden med
bostadshus, arbetsplatser, andra byggnader eller samlingsplatser där
människor normalt vistas föreligger det alltid en påtaglig risk för förlust
av människoliv. Detsamma gäller välbesökta friluftsområden där människor kan förväntas vistas mer frekvent.
Om det däremot är fråga om ett helt oexploaterat område som inte
ligger i närheten av något samhälle och där människor därför mer sällan
uppehåller sig får risken anses vara försumbar och behöver då inte
beaktas.
I punkten 2 anges förstörelse av områden som är av riksintresse för
kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § andra stycket. Begreppet områden av
intresse för kulturmiljövården preciseras närmare i nämnda paragrafs
första stycke. Med sådana områden avses mark- och vattenområden samt
fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av
deras kulturvärden.
Med orden fysisk miljö i övrigt avses framför allt den bebyggda miljön
och landskapsbilden.
Riksantikvarieämbetet ansvarar för att utpeka de områden som är av
riksintresse för kulturmiljövården, vilket framgår av 2 § 4 förordningen
(1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m.
Vid bedömningen av om konsekvenserna på dessa områden endast har
liten betydelse från samhällelig synpunkt eller ej ska man beakta hur
omfattande skadorna kan komma att bli och om det är möjligt att återställa dessa. Går det att återställa skadorna ska bedömningen även beakta
hur lång tid det kan ta och kostnaderna för ett återställande.
Störning i elförsörjningen, enligt punkten 3, kan uppstå på såväl
nationell och regional som lokal nivå.
Vid ett dammhaveri kan det utströmmande vattnet direkt översvämma
transformatorstationer och spola bort de stolpar som håller uppe ledningarna. Stationer och stolpar kan också raseras genom att marken de
står på blir underminerad av det utströmmande vattnet eller till följd av
att träd eller andra föremål som har rubbats faller över ledningarna. I
sådana fall blir resultatet i de allra flesta fall att elöverföringen avbryts.
Om en sådan störning uppstår på stamnätet eller på regionledningar
torde störningen alltid bli sådan att den ska beaktas enligt paragrafens
första stycke. Detsamma kan gälla om störningen uppstår på ett lokalnät.
Om störningen endast kan förväntas förorsaka att några enstaka hushåll
drabbas av elavbrott torde störningen kunna anses ha endast liten
betydelse från samhällelig synpunkt enligt tredje stycket.
Eftersom störningar i elförsörjningen i sig orsakar allvarliga
konsekvenser från samhällelig synpunkt i de allra flesta fall bör dock
kostnader och tidsåtgång för återställning i dessa fall inte ges fullt ut
samma tyngd som enligt punkten 2 vid en bedömning enligt tredje
stycket.
Det bör uppmärksammas att störningar enligt denna punkt, i motsats
till de flesta störningar enligt övriga punkter, i extrema fall kan få riksomfattande konsekvenser.
Med infrastruktur, enligt punkten 4, avses framför allt väg- och järnvägsnät samt flygplatser men dit hör även all bebyggelse.
Vid bedömningen av konsekvenserna på dessa områden ska samma
synsätt tillämpas som angetts under punkten 3.
Samhällsviktig verksamhet, enligt punkten 5, utgörs bl.a. av verksamhet vid sjukhus, vatten- och avloppsanläggningar samt telenätet.
Vid bedömningen av konsekvenserna på dessa områden ska samma
synsätt tillämpas som angetts under punkten 3.
Med miljöskada, enligt punkten 6, avses skada eller olägenhet för
människors hälsa eller miljön.
Med ekonomiska skador, enligt punkten 7, avses de indirekta konsekvenser som uppstår till följd av andra skador orsakade av ett dammhaveri. Det kan t.ex. vara förlust av kraftproduktion när vattenkraftverk
och nätinfrastruktur förstörs, produktions- och inkomstbortfall för
industrier och att transporter förhindras till följd av förstörd infrastruktur.
57
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid bedömningen av konsekvenserna på dessa områden ska samma
synsätt tillämpas som angetts under punkten 3. En sådan miljöskada som
avses i 10 kap. 1 § andra stycket miljöbalken, allvarlig miljöskada, kan
aldrig anses ha en liten betydelse från samhällelig synpunkt.
Frågorna har berörts i avsnitt 8.
25 § Vid klassificering enligt 24 § ska dammen vara klassificerad i
1. dammsäkerhetsklass A, om ett dammhaveri kan leda till en kris
som drabbar många människor och stora delar av samhället samt
hotar grundläggande värden och funktioner,
2. dammsäkerhetsklass B, om ett dammhaveri kan leda till stora
regionala och lokala konsekvenser eller störningar och dammen inte
ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A, och
3. dammsäkerhetsklass C, om dammen inte ska vara klassificerad i
dammsäkerhetsklass A eller B.
Om ett dammhaveri kan medföra förlust av människoliv och risken
för detta inte är försumbar, ska dammen klassificeras i dammsäkerhetsklass A eller B.
58
I paragrafen, som är ny, anges i första stycket att dammar som ska klassificeras enligt 24 § ska klassificeras i någon av dammsäkerhetsklasserna
A, B eller C.
Klassificeringen ska ske utifrån allvaret av de samhälleliga konsekvenser som ett dammhaveri kan få. Det är allvaret av de sammanlagda
konsekvenserna av ett dammhaveri som ska bedömas.
I punkten 1 anges vilka dammar som ska klassificeras i dammsäkerhetsklass A. Detta ska ske om konsekvenserna av ett dammhaveri kan
leda till en nationell kris som drabbar många människor och stora delar
av samhället samt hotar grundläggande värden och funktioner.
Definitionen av en nationell kris i paragrafen är densamma som regeringen avsåg med en kris i regeringens skrivelse Samhällets krisberedskap – stärkt samverkan för ökad säkerhet (skr. 2009/10:124).
Utmärkande för en kris är att den inte kan hanteras med normala
resurser och organisation, att den är oväntad, utanför det vanliga och
vardagliga och att det krävs samordnade åtgärder från flera aktörer för att
lösa krisen.
I punkten 2 anges vilka dammar som ska klassificeras i dammsäkerhetsklass B. Detta ska ske om ett dammhaveri kan leda till stora
regionala eller lokala konsekvenser eller störningar och dammen inte ska
vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A.
I detta fall handlar det främst om konsekvenser och störningar som har
en regional utsträckning, dvs. de berör ett större område än bara en
enstaka ort. Utsträckningen blir dock inte så stor att en nationell kris
uppstår.
Att konsekvenserna och störningarna ska vara stora innebär att
konsekvenserna i form av skador av olika slag blir omfattande, dyrbara
att reparera och tar lång tid att åtgärda samt att störningarna i form av
avbrutna samhällsfunktioner blir långvariga och dyrbara att avhjälpa.
För klassificering i denna klass räcker det alltså med att långvariga
störningar eller stora konsekvenser kan befaras uppstå vid ett dammhaveri. I de flesta fall torde dock båda konsekvenserna uppstå.
Med störningar avses exempelvis avbrott i elförsörjningen, avbrutna
väg- och järnvägsförbindelser och avbrott i telenätet, dvs. sådana konsekvenser som anges i 24 § 3–5.
Med konsekvenser avses de konsekvenser som anges i 24 § 1, 2, 6 och
7. Vid bedömningen av om konsekvenserna kan antas bli stora ska inte
bara deras utsträckning beaktas. Dessutom ska man göra samma bedömning som anges i författningskommentaren till 24 § 3.
Även om ett dammhaveri bara kan leda till lokala konsekvenser och
störningar ska dammen klassificeras i denna klass om konsekvenserna
och störningarna kan förväntas bli stora enligt vad som nyss sagts.
I punkten 3 anges vilka dammar som ska klassificeras i dammsäkerhetsklass C. Det gäller alla dammar som inte ska klassificeras i A eller B.
En förutsättning är dock att de över huvud taget ska klassificeras enligt
bestämmelserna i 24 §.
Om bestämmelserna i 24 § tredje stycket är tillämpliga på en damm
ska den inte klassificeras alls.
De konsekvenser av ett dammbrott i dammsäkerhetsklass C som kan
förutses består av tillfälliga störningar med lokala konsekvenser, exempelvis skador på lokal infrastruktur, skador på egendom eller miljöskador.
En damm får inte klassificeras i dammsäkerhetsklass C om ett
dammbrott kan medföra förlust av människoliv och risken för detta inte
är försumbar enligt 24 § tredje stycket, vilket framgår av andra stycket.
En sådan damm ska alltid klassificeras i dammsäkerhetsklass A eller B
utifrån de förutsättningar som gäller för klassificering i dessa två klasser.
Om denna risk föreligger men förutsättningarna i övrigt talar för dammsäkerhetsklass C torde dammsäkerhetsklass B vara den som blir aktuell.
Frågorna har berörts i avsnitt 8.
26 kap.
9 § En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de
förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av
balken ska följas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet
får inte tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom
om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en
tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden eller
förbud som
1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller
allvarlig skada på miljön uppkommer, eller
2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassificerats
enligt 11 kap. 24 och 25 §§.
I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt
enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, får det inte
beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle
59
syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte
förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten
behövs för att hindra betydande lokala föroreningar.
Paragrafen ändras på så sätt att undantaget från regeln om bindande
verkningar hos tillståndsdomar och tillståndsbeslut utvidgas.
Ändringen i fjärde stycket innebär att man, avseende dammar som
klassificerats i enlighet med 11 kap. 24 § miljöbalken, kan ingripa mot en
tillståndshavare också när sådana avgöranden föreligger om det behövs
för att säkerhetsnivån hos en damm ska uppnå den nivå som bör eftersträvas enligt den reglering som nu föreslås.
Övriga ändringar är redaktionella.
Frågan har berörts i avsnitt 9.
19 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får i fråga om dammar som ska klassificeras enligt 11 kap. 24 och
25 §§ meddela föreskrifter om
1. skyldighet att se till att det finns dokumenterade och aktuella
utredningar och bedömningar av dammarnas säkerhet och de konsekvenser enligt 11 kap. 24 § första stycket som ett dammhaveri kan medföra samt skyldighet att lämna förslag till klassificering,
2. upprättande och dokumentation av övergripande mål och handlingsprinciper för dammsäkerheten,
3. upprättande och dokumentation av säkerhetsledningssystem till
säkerställande av att de övergripande målen om dammsäkerheten
uppnås,
4. rapportering avseende dammsäkerhet till den myndighet som
utövar tillsyn över dammens säkerhet.
I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i angivna hänseenden.
Punkten 1
I denna punkt bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet att i fråga om
dammar som ska klassificeras enligt 11 kap. 24 § första stycket se till att
det finns dokumenterade och aktuella utredningar och bedömningar av
dammarnas säkerhet och de konsekvenser enligt 11 kap. 24 § som ett
dammhaveri kan medföra samt skyldighet att lämna förslag till klassificering.
Dessa föreskrifter kommer för det första att innebära en skyldighet för
den som är underhållsskyldig för en damm som ska klassificeras att upprätta en så kallad konsekvensutredning. I denna utredning ska en bedömning göras av de konsekvenser som ett dammhaveri kan medföra. Vem
som är underhållsskyldig för en damm framgår av 11 kap. 17 § miljöbalken. Som huvudregel gäller att den som äger en vattenanläggning är
skyldig att underhålla den.
De konsekvenser som ska ingå i utredningen är de konsekvenser som
nämns i 24 § första stycket 1–7.
60
Föreskrifter kommer också att meddelas om att utredningen ska, tillsammans med ett förslag till klassificering, ges in till tillsynsmyndigheten, som beslutar om klassificering.
Dessutom kommer föreskrifter att meddelas som innebär att helhetsbedömningar av dammsäkerheten ska ske med tioårsintervaller.
Helhetsbedömningen innebär att hela frågan om dammens säkerhet
behandlas i ett sammanhang.
Med stöd av bemyndigandet kommer regeringen att bemyndiga
Affärsverket svenska kraftnät att meddela huvuddelen av dessa föreskrifter.
Frågorna har berörts i avsnitt 10.1.
Punkten 2
I punkten bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om upprättande och dokumentation
av övergripande mål och handlingsprinciper för dammsäkerheten.
Föreskrifterna kommer att innebära att den underhållsskyldige kommer
att bli skyldig att upprätta och dokumentera övergripande mål för dammsäkerheten. Principen om dammsäkerhet som behandlas i avsnitt 7 blir
därvid avgörande för den nivå som dammsäkerheten ska uppnå. Kort
uttryckt innebär det att ju högre dammsäkerhetsklass dammen har, desto
högre nivå på dammsäkerheten måste den underhållsskyldige ställa upp
som övergripande mål.
Vidare kommer den underhållsskyldige att bli skyldig att upprätta och
dokumentera handlingsprinciper för hur man genom kontroll ska kunna
säkerställa att de övergripande målen för dammsäkerheten upprätthålls.
Frågorna har berörts i avsnitt 10.2.
Punkten 3
I punkten bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om upprättande och dokumentation
av säkerhetsledningssystem till säkerställande av att de övergripande
målen om dammsäkerheten uppnås.
Föreskrifterna kommer att innebära att den underhållsskyldige för en
klassificerad damm ska upprätta och dokumentera ett säkerhetsledningssystem. Detta system ska vara så utformat att det säkerställer att de övergripande målen för dammsäkerheten uppnås. Ett sådant system ska
naturligtvis utformas enligt de handlingsprinciper som den underhållsskyldige har lagt fast enligt andra punkten.
I detta system ska man främst lägga fast organisationsstrukturen för
detta arbete, ansvarsområdena inom denna organisation, kompetenskrav
för den personal som deltar i arbetet och de rutiner som ska tillämpas
inom denna organisation. Vidare ska man definiera och bedöma de risker
som är förknippade med verksamheten, hur verksamheten ska bedrivas,
hur kontroll och underhåll av anläggningen ska organiseras, hur yttre och
inre förändringar som berör verksamheten ska hanteras och hur planeringen för nödsituationer ska byggas upp.
Frågorna har berörts i avsnitt 10.2.
61
Punkten 4
I punkten bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om rapportering avseende dammsäkerhet till den myndighet som utövar tillsyn över dammens säkerhet.
Frågorna har berörts i avsnitt 10.3.
Ikraftträdandebestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
62
Sammanfattning av betänkandet Dammsäkerhet
– Tydliga regler och effektiv tillsyn
(SOU 2012:46)
Bilaga 1
Utredningens direktiv
Utredningen ska lämna förslag till ett förtydligat regelverk för dammsäkerhet som komplement till de övergripande bestämmelser som finns i
bl.a. miljöbalken. Regelverket ska stödja en utveckling av dammsäkerhetsarbetet hos dammägarna, en samordnad beredskap för dammbrott,
samt en stärkt tillsyn av dammsäkerheten, särskilt avseende de dammar
som i händelse av dammbrott förutom fara för många människors liv och
hälsa, skulle kunna förorsaka allvarliga störningar i samhällsviktiga verksamheter. Utredaren ska bl.a.:
• lämna förslag till utformning av ett obligatoriskt klassificeringssystem
för alla dammanläggningar utifrån de konsekvenser som ett dammbrott
skulle kunna orsaka,
• lämna förslag till lagstiftning och andra åtgärder som krävs för att
möjliggöra en strukturerad rapportering från dammägare till tillsynsmyndigheterna vars omfattning ska anpassas efter vilken kategori
dammarna tillhör,
• utreda om tillsynsvägledningen för dammsäkerhet och åtgärder för att
främja dammsäkerheten i landet sker i tillräcklig omfattning och genom
lämplig organisation eller om den bör inordnas i någon annan myndighets organisation.
Nuläge
I Sverige finns uppskattningsvis 10 000 dammar av varierande storlek
och ålder. Av dessa utgör 190 vattenkraftdammar som man internationellt betecknar som höga dammar, dvs. de är högre än 15 m. Utöver
de 190 höga vattenkraftdammarna finns det cirka 15 gruvdammar som är
högre än 15 m. Dammarna är till stor del belägna i reglerade vattendrag.
De flesta byggdes under perioden 1940 – 1970 men det finns dammar
som är äldre.
Ett dammbrott i en damm med stor indämd volym kan orsaka mycket
stora konsekvenser. Människor kan omkomma och viktiga samhällsfunktioner såsom vägar, järnvägar, el-, tele-, vatten-, och avloppssystem
kan slås ut eller allvarligt förstöras. Drygt 500 av dammarna i landet
skulle medföra betydande konsekvenser för samhället och dammens
omgivning vid ett dammbrott.
En vanlig dammbrottsorsak är överströmning av dammkrönet. Andra
orsaker till dammbrott kan vara läckage eller otillräcklig stabilitet.
Det finns inte någon särskild lag om dammsäkerhet i Sverige. Dammsäkerheten regleras i flera regelverk där miljöbalken och lagen om skydd
mot olyckor (LSO) är de mest centrala. Enligt dessa regelverk är verksamhetsutövaren skyldig att skaffa den kunskap som behövs, undersöka
och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt,
63
Bilaga 1
utarbeta och följa rutiner för egenkontroll samt i övrigt vidta erforderliga
åtgärder och ha beredskap för att undvika skador. Regelverkens mer
generella karaktär innebär dock att tillämpningen av bestämmelserna
varierar.
Gruvdammar omfattas av bestämmelserna i förordningen (2008:722)
om utvinningsavfall. Förordningen ställer redan i dag uttryckliga krav på
verksamhetsutövaren att bl.a. upprätta ett säkerhetsledningssystem och
en intern beredskapsplan.
Dammsäkerhet utgör en del av tillsynsområdet vattenverksamheter
enligt miljöbalken för vilket länsstyrelsen är tillsynsmyndighet.
Länsstyrelsernas tillsyn över dammsäkerhet har skett i begränsad omfattning, med ingen eller mycket liten tid till egeninitierad tillsyn.
Uppgiften att främja dammsäkerheten i landet, vilket även omfattar att
vara tillsynsvägledande för länsstyrelserna, åvilar sedan år 1998 Svenska
kraftnät.
Förslag om system för dammsäkerhetsklassificering
För samhället är det viktigt att ha kännedom om sådana objekt som kan
utgöra en risk för omgivningen eller samhället i stort. Dammanläggningar kan vid ett haveri utgöra en sådan risk med stora
konsekvenser för samhället som följd. För att identifiera dessa dammar
har utredningen föreslagit att bestämmelser om ett klassificeringssystem
för dammar införs i MB. Som grund för klassificeringssystemet bör
följande styrande principer gälla för dammar där dammbrott kan orsaka
konsekvenser för samhället, dvs. mer än små lokala konsekvenser:
• Sannolikheten för dammbrott ska hållas på lägsta rimliga nivå med
hänsyn till föreliggande kunskaper och tillgänglig teknik.
• Konsekvenserna av dammbrott ska så långt möjligt reduceras eller
förhindras.
Beroende på de konsekvenser som ett dammbrott skulle kunna förorsaka
ska principerna tillämpas olika. Utöver att utgöra grund för klassificeringssystemet utgör tillämpningen av principerna en grund för den
differentiering av såväl dammägarens säkerhetsarbete och rapportering
som den myndighetstillsyn som föreslås.
Klassificeringen ska utgå från en bedömning av ett dammbrotts
sammanlagda konsekvenser. Med konsekvenser på omgivningen innefattas bl.a. förlust av människoliv, förstörelse av bostäder, kulturmiljö
och byggnader, förstörelse av eller störningar på samhällsviktiga funktioner och infrastruktur såsom elförsörjningen, dammanläggningar,
vatten- och avloppsanläggningar, broar, vägar, järnvägar, telekommunikation m.m., miljöskada och ekonomisk skada.
Systemet ska innehålla tre dammsäkerhetsklasser, A till C, där klass A
är de dammar som bedöms ha störst konsekvenser vid ett dammbrott.
Dammanläggningar där dammbrott inte bedöms ha mer än små lokala
konsekvenser ges ingen dammsäkerhetsklass och några särskilda dammsäkerhetskrav ställs inte på dessa.
Vattenanläggningar som innehåller eller utestänger vatten, blandningar
av vatten och annat material, t.ex. anrikningssand ska omfattas av det
64
föreslagna klassificeringssystemet. Kraftverksdammar, reglerings- Bilaga 1
dammar, gruvdammar, slussar och skyddsvallar utgör exempel på vad
som ska omfattas av klassificeringssystemet. Såväl nya som befintliga
anläggningar ska omfattas av klassificeringssystemet.
Dammägaren ska upprätta en konsekvensutredning med en redogörelse
för bedömningen av sammanlagda konsekvenser i händelse av
dammbrott. Utifrån utredningen ska ägaren lämna förslag till tillsynsmyndigheten om vilken klass dammen anses tillhöra. Tillsynsmyndigheten fattar därefter beslut om dammsäkerhetsklass. Beslutet ska endast
kunna överklagas av ägaren.
Utredningen föreslår att klassificeringsprocessen bedrivs som ett
särskilt projekt hos tillsynsmyndigheten under en period på tre år, där
dammarna med störst vattenvolym som kan frisläppas vid dammbrott
klassificeras först. Svenska kraftnät ska enligt förslaget bemyndigas att
meddela närmare föreskrifter avseende konsekvensutredningarnas innehåll.
Förslag om rutiner för egenkontroll och rapportering
För MB:s efterlevnad är en väl fungerande egenkontroll hos verksamhetsutövaren central. Tillsynsmyndigheten ska kontrollera efterlevnaden
genom att följa upp att egenkontrollen är ändamålsenligt utformad och
vid behov påtala brister i verksamheten. Utredningen föreslår att det för
dammanläggningar med dammar i dammsäkerhetsklass A, B och C
införs ett krav på att verksamhetsutövaren ska upprätta och arbeta efter
ett säkerhetsledningssystem. Systemet ska bl.a. beskriva hur verksamhetens ansvarsområden är fördelade, allvarliga risker som kan leda till
dammbrott, rutiner för drift, tillståndskontroll och underhåll, rutiner för
hur ändringar hanteras, planering för nödsituationer och hur säkerhetsledningssystemet ska revideras. Förslaget omfattar även ett krav på att
ägaren ska utföra en helhetsbedömning av respektive anläggnings säkerhet samt lämna en årlig dammsäkerhetsrapport till tillsynsmyndigheten.
Underlåtenhet att ge in dammsäkerhetsrapporten inom angiven tid ska
enligt förslaget vara förenat med en miljösanktionsavgift. Syftet med de
preciserade kraven är att möjliggöra en bättre insyn i ägarnas dammsäkerhetsarbete för tillsynsmyndigheten men också att stärka ägarnas
egenkontroll.
Gruvdammar omfattas som redan nämnts av utvinningsavfallsförordningen där vissa krav finns på verksamhetsutövarens säkerhetsarbete. För
att undvika en dubbelreglering för gruvdammar ska en ägare till sådana
gruvdammar som utgör en riskanläggning enligt förordningen endast
genomföra en helhetsbedömning av anläggningens säkerhet med ett visst
tidsintervall och årligen lämna en dammsäkerhetsrapport till tillsynsmyndigheten.
Svenska kraftnät föreslås att genom bemyndigande meddela föreskrifter om det närmare innehållet i säkerhetsledningssystemet samt
innehåll i och frekvens av helhetsbedömningen och rapporteringen.
65
Bilaga 1
Förslag om dammsäkerhetstillsyn
Utredningen har bedömt att länsstyrelsernas dammsäkerhetstillsyn varit
otillräcklig. Det har berott på länsstyrelsernas begränsade resurser för
tillsyn av vattenverksamheter i allmänhet och dammsäkerhet i synnerhet.
Den dammsäkerhetstillsyn som bedrivits har inte i tillräcklig utsträckning
kunnat säkerställa att dammägarna i sin egenkontroll upptäcker och
åtgärdar allvarliga svagheter och brister. Utredningen har därför bedömt
att dammsäkerhetstillsynen behöver förstärkas med såväl resurser som
kompetens.
Länsstyrelsen ska enligt utredningens förslag även fortsättningsvis vara
tillsynsmyndighet för dammsäkerhet. I fråga om dammar omfattar
länsstyrelsernas uppdrag vattenverksamhetstillsyn vari dammsäkerhetstillsyn ingår. Utöver det har länsstyrelsen ett omfattande ansvar för
samordningen av beredskap inom länet. Myndigheten har goda förutsättningar för att samordna de olika ansvarområdena. Möjligheten att göra
avvägningar mellan dessa ansvarsområden kan enligt utredningen lättare
uppnås om dammsäkerhetstillsynen ligger kvar på länsstyrelsen.
I de län där det finns en damm i dammsäkerhetsklass A bör det enligt
utredningens förslag finnas en dammsäkerhetshandläggare som uteslutande arbetar med dammsäkerhetstillsyn och andra ärenden som berör
dammsäkerhet. Det kommer troligen att beröra Norrbottens län, Västerbottens län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Dalarnas län, Värmlands
län och Västra Götalands län. I dessa län finns utöver dammanläggningarna med dammar i dammsäkerhetsklass A även över 70 procent av
dammanläggningarna med dammar i dammsäkerhetsklass B och C.
Även Länsstyrelsen i Gävleborgs län bör förstärkas med en dammsäkerhetshandläggare trots att det inom länet troligtvis inte finns någon
damm i dammsäkerhetsklass A. Det finns dock många dammar i B och C
inom länet. Gävleborgs län ligger i nedre delen av Ljusnan. Om även
Länsstyrelsen i Gävleborgs län förstärks med en dammsäkerhetshandläggare kommer de tio stora kraftverksälvarna ligga i län vars
länsstyrelser har en särskild dammsäkerhetskompetens. Det är en fördel
för genomförande och uppföljning av samordnad beredskapsplanering
för dammbrott som bedrivs älvsvis i de stora reglerade älvarna.
I övriga 13 län kan dammsäkerhetstillsynen över dammanläggningar
med dammar i dammsäkerhetsklass B och C bedrivas av vattenhandläggare som även ansvarar för tillsynen över vattenverksamheten vid
anläggningarna. Dessa länsstyrelser kan få råd och stöd av dammsäkerhetshandläggarna på de åtta utpekade länsstyrelserna ovan eller på
Svenska kraftnät.
Utredningen förslår att en särskild kod för dammsäkerhetstillsyn införs
i länsstyrelsernas tidredovisningssystem. Om en sådan kod finns tillgänglig möjliggörs uppföljning och planering av dammsäkerhetstillsyn.
Utredningen föreslår att ett nätverk för dammsäkerhetshandläggare
bildas där dammsäkerhetshandläggarna på länsstyrelserna i de åtta länen
angivna ovan ingår tillsammans med dammsäkerhetshandläggarna på den
centrala myndighetsfunktionen för dammsäkerhet på Svenska kraftnät.
Nätverket ska engagera sig för utökad samverkan och utveckling av
dammsäkerhetstillsynen. Ett handläggarnätverk möjliggör att likvärdiga
66
tillsynsmetoder och bedömningar utarbetas vilket är förutsättningen för Bilaga 1
en effektiv och likvärdig tillsyn.
Det behövs sammanlagt sju–nio årsarbetskrafter för den löpande
operativa dammsäkerhetstillsynen av dammanläggningar med dammar i
dammsäkerhetsklass A, B och C i hela landet.
Tillsynen baseras lämpligen på den årliga dammsäkerhetsrapporteringen som utredningen föreslår. Pågående utvecklingsarbete inom
ramen för Svenska kraftnäts regeringsuppdrag om tillsynsvägledning
avseende dammar med särskilt stora konsekvenser i händelse av
dammbrott ska enligt utredningen vara vägledande för den tillsyn som
ska bedrivas för dessa dammar i framtiden.
För att säkerställa att tillsynen bedrivs likriktat, i tillräcklig omfattning
samt följer regelverk och föreskrifter krävs uppföljning av den utförda
tillsynen. Utredningen föreslår att länsstyrelserna ska upprätta årliga
rapporter om dammsäkerhetstillsynen som genomförts. Rapporterna ska
ges in till Svenska kraftnät.
Dammsäkerhetshandläggare behöver ha kompetens inom framförallt
dammbyggnad och dammsäkerhetsarbete. Därutöver behöver en handläggare kompetens inom tillsynsmetodik och juridik.
Förslag om tillsynsvägledning och främjande av
dammsäkerhet
Utredningen har bedömt att även tillsynsvägledningen avseende dammsäkerhet har varit otillräcklig. Tillgången till elberedskapsmedel har gjort
att Svenska kraftnät kunnat göra goda insatser för dammsäkerheten i
landet genom att stödja forsknings- och utvecklingsprojekt. Däremot har
verket enligt utredningen inte satsat tillräckliga resurser på tillsynsvägledning.
Uppgiften att främja dammsäkerheten inkluderat den tillsynsvägledande rollen avseende dammsäkerhet ska enligt utredningen ligga kvar
på Svenska kraftnät. Utredningen har inte kunnat finna några övervägande skäl att för närvarande föra över ansvaret för främjande och
tillsynsvägledning av dammsäkerheten till annan myndighet.
En organisatoriskt sammanhållen enhet med ansvar för säkerhet och
beredskap inom elområdet är gynnsam. Svenska kraftnät har som organisation möjlighet att ansvara för och fokusera på alla arbetsuppgifter som
den centrala myndighetsfunktionen för dammsäkerhet bör driva. Det är
enligt utredningen en förutsättning för god utveckling inom området.
Möjligheterna att rekrytera personer med dammsäkerhetskompetens till
Svenska kraftnät bedöms som goda.
Finansieringen med elberedskapsmedel är av stor betydelse för hur den
centrala myndighetsfunktionen för dammsäkerhet har kommit att
utvecklas. Det är också en förutsättning för att främjandet av dammsäkerheten i landet ska kunna fortsätta att utvecklas. Det är därför positivt
för dammsäkerheten att frågorna hanteras i nära anslutning till elberedskapsmyndigheten på Svenska kraftnät.
Svenska kraftnät ska som central myndighetsfunktion för dammsäkerhet fortsätta utföra de tillsynsvägledande och främjande arbetsupp-
67
Bilaga 1
gifterna som Svenska kraftnät utför i dag i enlighet med verkets
instruktion. Instruktionen för Svenska kraftnät ska justeras för att bl.a.
förtydliga samverkan med länsstyrelser för att åstadkomma ett effektivt
tillsynsarbete.
Utredningen föreslår att den centrala myndighetsfunktionen för dammsäkerhet på Svenska kraftnät ges i uppdrag att utreda formerna för samt
utveckla och administrera en dammsäkerhetsdatabas med erforderliga
uppgifter om dammarna som behövs för en god dammsäkerhetstillsyn.
Dammsäkerhetsdatabasen bör i förlängningen innehålla alla dammar i
landet där dammens dammsäkerhetsklass har fastställts. Utformningen av
databasen bör medge att dammägaren själv ska kunna rapportera direkt in
i databasen och också kunna se information om sina dammar. Den
webbaserade databasen ska även utgöra underlag för länsstyrelsernas
tillsyn. Länsstyrelsen ska ha möjlighet att se uppgifter om dammar i sina
län och rapportera in genomförda tillsynsinsatser. Utredningen menar att
en dammsäkerhetsdatabas är en förutsättning för en effektiv dammsäkerhetstillsyn eftersom den förenklar inrapporteringsprocessen av
årsrapporter, underlättar för länsstyrelserna att planera och följa upp
tillsynsinsatser samt underlättar för Svenska kraftnät att följa upp
inrapportering och genomförd tillsyn.
De utökade arbetsuppgifterna medför att den totala arbetsbördan för
den centrala myndighetsfunktionen för dammsäkerhet på Svenska kraftnät bör uppgå till sex årsarbetskrafter.
Dammsäkerhetshandläggare på Svenska kraftnät behöver liksom
motsvarande handläggare på länsstyrelsen ha kompetens inom dammbyggnad och dammsäkerhetsarbete. Därutöver behöver en handläggare
kompetens inom tillsynsmetodik och juridik.
Finansiering av tillsyn och tillsynsvägledning
Utredningen föreslår att ägare av dammar i dammsäkerhetsklass A–C ska
betala en årlig schablonavgift för tillsyn. Schablonavgiften ska utgöra en
grundavgift för den dammsäkerhetstillsyn som länsstyrelsen ska utföra
utifrån de krav som ställs i MB och som följer av utredningens förslag till
förtydligat regelverk. Avgiftens storlek ska motsvara den dammsäkerhetstillsyn som utförs av länsstyrelsen. Det är därför viktigt att utförd
tillsyn följs upp.
Utredningen föreslår att den årliga tillsynsavgiften ska uppgå till
96 000 kronor för en damm i dammsäkerhetsklass A, 32 000 kronor för
en damm i dammsäkerhetsklass B och 6 400 kronor för en damm i
dammsäkerhetsklass C. Om tillsynsmyndigheten behöver vidta
tillsynsåtgärder som ligger utanför det grundläggande tillsynsbehovet ska
det finnas möjlighet att debitera en tilläggsavgift i form av timavgift. Har
en dammanläggning mer än en damm bör jämkning av tillsynsavgiften
göras.
Finansieringen av tillsynsvägledningen för dammsäkerhet ska ske
genom ett eget anslag. Anslaget för tillsynsvägledning samt utveckling
av metoder för tillsyn och egenkontroll inklusive personalkostnader bör
uppgå till 10 miljoner kronor.
68
Finansiering av främjande av dammsäkerhet ska även fortsättningsvis Bilaga 1
ske genom elberedskapsanslaget. Anslaget bör uppgå till 10–12 miljoner
kronor.
Innan berörda dammar klassificerats finns inget system för att avgränsa
avgiftskollektivet. Det går därmed inte att börja ta ut tillsynsavgifter
baserade på vilken klass dammen i fråga hänför sig till förrän ett klassificeringsbeslut har fattats. Utredningen föreslår därför att länsstyrelsen
genomför klassificeringen inom ramen för finansieringen av tillsynsvägledningen för dammsäkerhet. Det innebär att det årliga anslag för
tillsynsvägledning om 10 miljoner kronor som nämns ovan även ska
finansiera länsstyrelsens arbete med klassificering. Under de tre år som
klassificeringsprocessen enligt utredningens bedömning kommer att
pågå, fördelar Svenska kraftnät ut medel till länsstyrelserna efter en
fördelningsnyckel. Nyckeln bör baseras på antal dammanläggningar som
ska konsekvensutredas i respektive län.
Beredskapsplanering för dammbrott
Beredskapsplanering för dammbrott bör enligt utredningen ske per
vattendrag. Den samordnade beredskapsplanering som pågår eller
planeras i samtliga större reglerade vattendrag bör därför enligt utredningen fullföljas. Av befintlig reglering framgår att länsstyrelsen ska
samordna och utveckla beredskapsplaneringen för dammbrott inom länet.
Länsstyrelsen är enligt utredningen en lämplig aktör att fortsätta ansvara
för samordningen och att utveckla densamma i fråga om dammbrott.
Såväl kommuner som länsstyrelser ska planera sin räddningstjänst och
krisorganisation på ett sådant sätt att effektiva räddningsinsatser vid
dammbrott blir möjliga. Samtliga berörda aktörer ska som stöd för sin
egen planering kommunicera med varandra. Ett lämpligt forum för det är
älvgrupperna. Älvgruppernas betydelse bör därför understrykas. MSB i
samverkan med Svenska kraftnät bör utforma vägledning och ta fram
goda exempel i fråga om beredskap för dammbrott.
Anläggningens ägare eller den som utövar verksamhet på en anläggning där verksamheten har bedömts farlig enligt 2 kap. 4 § LSO ska
analysera riskerna med verksamheten. Utifrån analysen ska ägaren eller
verksamhetsutövaren föra en dialog med kommunen om hur kommunens
beredskap kan kompletteras. System för varning av allmänheten är en
lämplig och rimlig beredskapsåtgärd som skulle kunna bekostas av
dammägaren. Även andra åtgärder kan dock komma ifråga.
För att kunna ställa krav på kompletterande beredskapsåtgärder krävs
att anläggningen i fråga omfattas av 2 kap. 4 § LSO. Det är därför viktigt
att länsstyrelserna fattar beslut om vid vilka dammar i länet som verksamheten ska anses vara farlig i den mening som denna paragraf anger.
Dammanläggningar med dammar i klass A och B bör omfattas av
bestämmelsen om farlig verksamhet.
69
Bilaga 1
Skydd, säkerhet och elberedskap
Energisektorn är sårbar och antagonistiska aktioner riktade mot den kan
orsaka stor eller mycket stor effekt med små medel. Hotbilden är i dag
inte statisk utan varierar med hänsyn till förändringar både innanför och
utanför landets gränser. Säkerheten för elförsörjningen omfattar även
dammar. Kravet i elberedskapslagen på verksamhetsutövares risk- och
sårbarhetsanalyser avseende säkerheten i den egna verksamheten samt
information om störningar i elförsörjningen innebär en möjlighet för
staten att få en större inblick i hur säkerheten i elförsörjningen ser ut.
Dammar bör särskilt beaktas i de föreskrifter som upprättas.
Utredningen bedömer att det finns ett behov av att klarlägga vilka
dammanläggningar som bör utgöra skyddsobjekt enligt skyddslagen. En
dammanläggning i utredningens föreslagna dammsäkerhetsklass A bör
enligt utredningen vara ett skyddsobjekt.
Det föreligger även ett behov av att klarlägga vilka dammanläggningar
som ska omfattas av kraven i säkerhetsskyddslagen. Utredningen menar
att ett dammbrott i en dammanläggning med en damm i dammsäkerhetsklass A kan ha en sådan påverkan på rikets säkerhet och omgivningen i
övrigt att ägarföretagen ska omfattas av säkerhetsskyddslagens krav i
aktuella delar.
Utredningen anser att vägledning och goda exempel med avseende på
fysiskt skydd av dammanläggningar bör tas fram av Svenska kraftnät i
samråd med branschen. Utredningen anser dock att det inte är lämpligt
att specificera det i föreskrifter.
70
Bilaga 2
Betänkandets lagförslag
Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att 11 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att 11 kap. 2 och 3 §§ ska betecknas 11 kap. 3 och 4 §§,
dels att de nya 11 kap. 3 och 4 §§ samt 11 kap. 5 och 18 §§ ska ha
följande lydelse,
dels att det i balken ska införas fem nya paragrafer, 11 kap. 2 och 24–
26 §§ och 26 kap. 20 a §, samt närmast före 11 kap. 24 § en ny rubrik av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
2§
I detta kapitel avses med
vattenområde: ett område som
täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd, och
markavvattning: en åtgärd som
vidtas för att avvattna mark, när
det inte är fråga om avledande av
avloppsvatten, eller som utförs för
att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot
vatten, när syftet med åtgärden är
att varaktigt öka en fastighets
lämplighet för något visst ändamål.
2§
Med vattenverksamhet avses
1. uppförande, ändring, lagning
och utrivning av dammar eller
andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i
vattenområden, bortledande av
vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden
samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att
förändra vattnets djup eller läge,
3§
Med vattenverksamhet avses i
detta kapitel
1. uppförande, ändring, lagning
eller utrivning av en damm eller
annan anläggning i ett vattenområde,
2. fyllning eller pålning i ett
vattenområde,
3. bortledande av vatten från ett
vattenområde,
4. grävning, sprängning eller
rensning i ett vattenområde,
5. vidtagande av en annan
åtgärd i ett vattenområde som
syftar till att förändra vattnets djup
eller läge,
71
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2
2. bortledande av grundvatten
och utförande av anläggningar för
detta,
3. tillförsel av vatten för att öka
grundvattenmängden
samt
utförande av anläggningar och
åtgärder för detta, och
4. åtgärder som utförs för att
avvattna mark, när det inte är
fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att
sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot
vatten, när syftet med åtgärden är
att varaktigt öka en fastighets
lämplighet för något visst ändamål
(markavvattning).
3§
Med vattenanläggning avses en
sådan anläggning som har kommit
till genom en vattenverksamhet,
tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen.
72
6. bortledande av grundvatten
eller utförande av en anläggning
för detta,
7. tillförsel av vatten för att öka
grundvattenmängden
eller
utförande av en anläggning eller
vidtagande av en åtgärd för detta,
eller
8. markavvattning.
4§
I detta kapitel avses med
vattenanläggning: en anläggning som har kommit till genom
en vattenverksamhet tillsammans
med manöveranordningar som hör
till en sådan anläggning,
damm: en vattenanläggning vars
syfte är att innehålla eller utestänga vatten eller blandningar av
vatten och annat material,
dammhaveri: ett genombrott av
dammen som leder till ett
okontrollerat utströmmande av det
vatten eller blandning av vatten
och annat material som dammen
är avsedd att innehålla eller utestänga, och
dammsäkerhet: dammens egenskaper och de åtgärder som vid
drift och underhåll av dammen
vidtas för att förhindra ett dammhaveri och för att begränsa skador
till följd av ett sådant haveri.
5§
Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten
för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning.
Med vattenreglering avses ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet.
Med vattenöverledning avses
vattenreglering genom överföring
av ytvatten från ett vattenområde
till ett annat.
Bilaga 2
I detta kapitel avses med
vattentäkt: bortledande av yteller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller
bevattning,
vattenreglering: ändring av
vattenföringen i ett vattendrag till
förmån för annan vattenverksamhet, och
vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten
från ett vattenområde till ett annat.
18 §
Den som är skyldig att underDen som är skyldig att underhålla en dammanläggning för hålla en damm för vattenreglering
vattenreglering skall ersätta skada ska ersätta skada som orsakas av
som orsakas av att anläggningen att anläggningen inte ger avsett
inte ger avsett skydd mot skydd mot utströmmande vatten.
utströmmande vatten (damm- Detta gäller även om varken den
haveri). Detta gäller även om underhållsskyldige eller någon
varken den underhållsskyldige som den underhållsskyldige svarar
eller någon som den underhålls- för har vållat skadan.
skyldige svarar för har vållat
skadan.
En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig
eller uppror är dock fri från ansvar.
Dammsäkerhet
24 §
En damm ska vara klassificerad
i en dammsäkerhetsklass, om
dammen vid ett dammhaveri kan
medföra
1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av kulturmiljö
eller byggnader,
3. störning i elförsörjning,
4. förstörelse av infrastruktur,
5. förstörelse av eller störning i
samhällsviktig verksamhet,
6. miljöskada, eller
7. ekonomisk skada.
Första stycket 2–7 gäller inte
konsekvenser som har liten
betydelse från samhällelig synpunkt.
73
Bilaga 2
25 §
Vid klassificering enligt 24 § ska
dammen vara klassificerad i
1. dammsäkerhetsklass A, om ett
dammhaveri skulle kunna leda till
en kris som drabbar många
människor och stora delar av
samhället samt hota grundläggande värden och funktioner,
2. dammsäkerhetsklass B, om ett
dammhaveri skulle kunna leda till
långvariga störningar eller stora
regionala
konsekvenser
och
dammen inte ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A,
och
3. dammsäkerhetsklass C, om
dammen inte ska vara klassificerad i dammsäkerhetsklass A
eller B.
Första stycket gäller inte
dammar som har uppförts för att
tillfälligt torrlägga ett område i
samband med ett bygg- eller
anläggningsarbete.
26 §
Klassificeringen enligt 24 och
25 §§ ska göras av den myndighet
som utövar tillsyn över dammens
säkerhet.
Ett beslut om dammsäkerhetsklass får endast överklagas av den
som är skyldig att underhålla
dammen.
26 kap.
20 a §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att den
som är skyldig att underhålla en
damm som avses i 11 kap. ska
1. se till att det alltid finns en
dokumenterad aktuell utredning
och bedömning av vilka konsekvenser som ett dammhaveri vid
dammen kan medföra,
74
2. lämna dokumentationen till
tillsynsmyndigheten tillsammans
med ett förslag till klassificering
enligt 11 kap. 24 och 25 §§, och
3. rapportera avseende dammsäkerhet till den myndighet som
utövar tillsyn över dammens
säkerhet.
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. I fråga om en damm som vid ikraftträdandet inte är klassificerade i
någon dammsäkerhetsklass ska 24 och 25 §§ tillämpas
a) från och med den 1 juli 2014, om ett dammhaveri skulle innebära att
det vid haveritidpunkten okontrollerat strömmar ut mer än 5 miljoner
kubikmeter vatten eller blandning av vatten och annat material,
b) från och med den 1 juli 2015, om ett dammhaveri skulle innebära att
det vid haveritidpunkten okontrollerat strömmar ut mer än 500 000
kubikmeter men inte mer än 5 miljoner kubikmeter vatten eller blandning
av vatten och annat material, och
c) från och med den 1 juli 2016, om ett dammhaveri skulle innebära att
det vid haveritidpunkten okontrollerat inte strömmar ut mer än 500 000
kubikmeter vatten eller blandning av vatten och annat material.
75
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna
Riksrevisionen, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI,
SÄPO, Mark- och miljööverdomstolen, Mark- och miljödomstolen i
Umeå, Mark- och miljödomstolen i Växjö, Socialstyrelsen, Civilförsvarsförbundet, Ekonomistyrningsverket, Fortifikationsverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i
Gotlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kalmar län,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Södermanlands län,
Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,
Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,
Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i
Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i
Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län,
Statens jordbruksverk, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket,
SMHI, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Statens geotekniska institut
(SGI), Försvarshögskolan, Regelrådet, Lantmäteriet, Post- och
telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Elsäkerhetsverket, Statens
energimyndighet, Svenska kraftnät, Sveriges geologiska undersökning
(SGU),
Energimarknadsinspektionen,
Tillväxtverket,
Uppsala
universitet, Sveriges kommuner och landsting, Svenskt Näringsliv,
Lantbrukarnas Riksförbund, Svenskt Vatten, Svensk Energi, Svensk
Vattenkraftförening,
Föreningen
för
gruvor,
mineraloch
metallproducenter i Sverige, (SveMin), Vattenregleringsföretagen,
Svenska Naturskyddsföreningen, Sjöfartsverket.
76
Bilaga 4
Promemorians lagförslag
Härigenom föreskrivs att 26 kap. 9 § miljöbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
26 kap.
9§
En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar
eller andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte
tillgripas.
Förelägganden eller förbud får inte begränsa ett beslut eller dom om
tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillEtt tillståndsbeslut eller en
tillståndsdom hindrar dock inte en ståndsdom hindrar dock inte en
tillsynsmyndighet från att meddela tillsynsmyndighet från att meddela
sådana brådskande förelägganden sådana förelägganden eller förbud
eller förbud som är nödvändiga för som
1. är brådskande och nödvänatt undvika att ohälsa eller allvardiga för att undvika att ohälsa
lig skada på miljön uppkommer.
eller allvarlig skada på miljön
uppkommer, eller
2. avser
säkerhetshöjande
åtgärder vid en damm som klassificerats i enlighet med 11 kap. X §.
I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten
som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen
(2004:1199) om handel med utsläppsrätter, får inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att
reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala
föroreningar.
77
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Lagrådets yttrande 2013-10-02, Dammsäkerhet Dammsäkerhet ur registret