Sök i Ratio Lex

Elsäkerhet M2016/00550/R

2016-02-26 · 74 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

  • Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Lagrådsremiss Elsäkerhet M2016/00550/R (2016-02-26)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagrådsremiss
Elsäkerhet
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 25 februari 2016
Ibrahim Baylan
Egon Abresparr
(Miljö- och energidepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
I lagrådsremissen föreslås en elsäkerhetslag där nya bestämmelser om elinstallationsarbete ingår tillsammans med de nuvarande bestämmelserna
om elsäkerhet i 9 kap. ellagen (1997:857) och bestämmelserna om skadestånd i 10 kap. 1–8 §§ ellagen.
De nya bestämmelserna innebär i huvudsak att alla företag som utför
elinstallationsarbete ska ha en auktoriserad elinstallatör och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs på rätt sätt och av
personer med rätt kompetens, att företag som utför elinstallationsarbete
på någon annans anläggning måste anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten, att tillsynsmyndigheten beslutar om auktorisation för
elinstallatörer efter ansökan och att det bara är personer med auktorisation som elinstallatör och yrkespersoner som ingår i ett företags egenkontrollprogram som får utföra elinstallationsarbete, med vissa specificerade
undantag.
Lagrådsremissen innehåller också ett förslag till ändring i lagen
(1966:742) om hotell- och pensionatrörelse. Genom ändringen tydliggörs
ansvaret för tillsyn över elsäkerhet i hotell- och pensionatrörelser.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning
1

Beslut ................................................................................................3

2

Lagtext ..............................................................................................4
2.1
Förslag till elsäkerhetslag ...................................................4
2.2
Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) ..............13
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om
hotell- och pensionatrörelse..............................................16

3

Ärendet och dess beredning ............................................................17

4

Utgångspunkter för förslagen..........................................................17

5

Elinstallationsarbete ........................................................................20
5.1
Tillämpningsområde.........................................................20
5.2
Elinstallatör – ett reglerat yrke .........................................21
5.3
Krav för utförande av elinstallationsarbete ......................24
5.4
Kompetensnivåer för elinstallationsarbete .......................29
5.5
Krav på allmän aktsamhet ................................................30
5.6
Egenkontroll .....................................................................31
5.7
Tillsyn ..............................................................................33
5.8
Sanktioner ........................................................................35
5.9
Information och register ...................................................37

6

En samlad elsäkerhetslag ................................................................39

7

Elsäkerhet i hotell- och pensionatrörelse ........................................41

8

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................42

9

Konsekvensanalys ...........................................................................43

10 Författningskommentar ...................................................................46
10.1
Förslaget till elsäkerhetslag ..............................................46
10.2
Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) ...........57
10.3
Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742) om
hotell- och pensionatrörelse..............................................58

2

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Elsäkerhet – en
ledningsfråga (SOU 2014:89) ..........................................59

Bilaga 2

Betänkandets lagförslag ...................................................62

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna för
Elbehörighetsutredningens förslag ...................................74

s. 3 Kontrollera mot PDF

1

Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. elsäkerhetslag,
2. lag om ändring i ellagen (1997:857),
3. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.

3

s. 4 Kontrollera mot PDF

2

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1

Förslag till elsäkerhetslag

Härmed föreskrivs följande
1 § Denna lag syftar till att främja hög elsäkerhet och förebygga risk
för skador på grund av el på människor och egendom.
Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i
lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.

Ordförklaringar
2 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning för produktion, överföring eller användning av el med de särskilda föremål som
finns i anläggningen och som behövs för driften av den.
Om olika delar av en och samma anläggning har skilda innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning. Om en anläggning för användning av el är ansluten till en eller flera andra sådana anläggningar
och anläggningarna har samma innehavare, ska anläggningarna anses
som en och samma anläggning.
3 § I denna lag avses med
starkströmsanläggning: en elektrisk anläggning för sådan spänning,
strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för människor eller egendom,
elektrisk utrustning: en anordning, apparat eller annat föremål som
producerar, överför, använder eller förbrukar el eller en komponent i en
sådan utrustning eller i en starkströmsanläggning, och
säkerhetsbrist i el: el som inte är så säker som skäligen kan förväntas.
4 § Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som avser
1. utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning,
2. att fast ansluta en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning,
eller
3. att i fråga om en elektrisk utrustning som är fast ansluten till en
starkströmsanläggning koppla loss utrustningen från starkströmsanläggningen.

4

5 § I denna lag avses med
elinstallationsföretag: en näringsidkare som yrkesmässigt utför elinstallationsarbete,

s. 5 Kontrollera mot PDF

elinstallatör: en fysisk person som är auktoriserad att utföra elinstallationsarbete, och
yrkesperson: en fysisk person vars kunskaper och färdigheter säkerställs genom ett egenkontrollprogram enligt denna lag.

Skyldigheter i fråga om elektriska anläggningar
6 § Den som har en starkströmsanläggning ska
1. fortlöpande kontrollera att anläggningen ger betryggande säkerhet
mot person- eller sakskada, och
2. se till att arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen
görs på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av personer med
sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada.
7 § Om en elektrisk anläggning kan vålla person- eller sakskada eller
driftstörning genom inverkan på en annan redan befintlig elektrisk anläggning, ska innehavaren av den förstnämnda anläggningen vidta de åtgärder som behövs vid den anläggningen för att förebygga sådan skada
eller störning.
8 § Om en elektrisk anläggning kan vålla sakskada genom inverkan på
en redan befintlig naturgasledning, som det krävs koncession för enligt
naturgaslagen, ska innehavaren av den elektriska anläggningen vidta de
åtgärder som behövs vid den anläggningen för att förebygga sådan skada.
9 § Om det i fråga om en elektrisk ledning eller en skyddsanordning
som hör till den ledningen ska utföras arbete som är farligt på grund av
närhet till en luftledning för starkström och innehavaren av den förstnämnda ledningen begär det, ska innehavaren av starkströmsledningen ta
den ur drift så länge som det är nödvändigt för arbetet.
10 § Den som begär ett driftavbrott enligt 9 § ska ersätta den kostnad
och skada som avbrottet medför för innehavaren av starkströmsledningen.
11 § Den som har en starkströmsanläggning med en spänning som
överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere och får kännedom om att det har tillkommit en elektrisk anläggning för svagström
eller för starkström med en spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare, ska vidta de åtgärder som behövs vid den förstnämnda anläggningen för att förebygga skada eller störning.
Åtgärderna ska vara ändamålsenliga för att förebygga att anläggningen
genom induktion eller förhöjda markpotentialer påverkar den andra anläggningen och orsakar person- eller sakskada eller annan störning än
ljudstörning.
12 § En innehavare av en tillkommen anläggning som genom bristande
planläggning av anläggningens utförande eller på annat sätt har orsakat

5

s. 6 Kontrollera mot PDF

att kostnaden för åtgärder enligt 11 § blivit väsentligt högre än nödvändigt, ska svara för merkostnaden.
13 § Vid tillämpningen av 7–12 §§ ska en elektrisk anläggning
1. anses ha tillkommit då den togs i bruk och, om olika delar av anläggningen har tagits i bruk vid skilda tidpunkter, varje sådan del anses
som en särskild anläggning, och
2. bedömas som ny om den flyttas eller ändras i fråga om utförande
eller drift och därigenom ökar risken för skada eller störning.
14 § Om nödvändigt skydd enligt 7, 8 eller 11 §§ kan uppnås med
bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en annan
anläggning ska innehavaren av den anläggningen utföra åtgärden.
Den som utfört åtgärden har rätt att få ersättning för de utgifter som
varit nödvändiga av den som enligt 7, 8 eller 11 §§ är skyldig att vidta åtgärder. Om åtgärden inneburit en fördel för anläggningen i form av
minskning av utgifterna för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbättring av driften, ska ersättningen minskas i motsvarande mån.
15 § Om ett område för sjötrafik i avsevärd omfattning kommer att
trafikeras av fartyg som kräver större segelfri höjd än en elektrisk ledning
medger, är innehavaren av ledningen skyldig att vidta de åtgärder med
ledningen som behövs för att ge betryggande säkerhet mot person- eller
sakskada. Ledningens innehavare ska svara för kostnaderna för åtgärderna.

Skyldigheter i fråga om elektrisk utrustning
16 § Den som för användning inom landet tillverkar, representerar den
som tillverkar, importerar eller distribuerar en elektrisk utrustning ska se
till att utrustningen uppfyller gällande säkerhetskrav.
Den som installerar en elektrisk utrustning ska se till att utrustningen
uppfyller gällande säkerhetskrav.
17 § Den som äger eller på annat sätt ansvarar för användningen av en
elektrisk utrustning ska se till att den underhålls på ett godtagbart sätt och
används på ett sätt som inte riskerar säkerheten.
18 § Den som använder en elektrisk utrustning ska försäkra sig om att
den är säker för användning.
19 § Den som har en elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till
en starkströmsanläggning ska
1. fortlöpande kontrollera att utrustningen ger betryggande säkerhet
mot person- eller sakskada, och
2. se till att arbete som utförs på eller i anslutning till utrustningen görs
på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot personeller sakskada.
6

s. 7 Kontrollera mot PDF

Auktorisation för elinstallationsarbete
20 § Den som har tillfredsställande utbildning och praktisk erfarenhet
ska efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör. Auktorisation får
inte ges den som har visat oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att vara auktoriserad.
Auktorisation ges för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst
slag av sådant arbete.
21 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om auktorisation av elinstallatörer.
22 § Den som uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som
gäller enligt lagen (2016:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer
och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen ska vid
tillämpningen av denna lag anses vara auktoriserad.

Elinstallationsföretag
23 § Ett elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör som ska verka för att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag
och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
24 § Ett elinstallationsföretag ska
1. se till att elinstallationsarbete endast utförs av en elinstallatör eller
en yrkesperson, och
2. utöva egenkontroll över arbetet enligt ett egenkontrollprogram som
säkerställer att elinstallationsarbete utförs enligt de krav som ställs i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Skyldighet att anmäla elinstallationsarbete
25 § Ett elinstallationsföretag som ska utföra arbete på andras anläggningar ska anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Anmälan kan göras för
alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant arbete.
Arbetet får inte påbörjas förrän anmälan har gjorts.

Utförande av elinstallationsarbete
26 § Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen
ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
27 § Elinstallationsarbete får utföras endast av
1. en elinstallatör som är auktoriserad för arbetet, eller
2. en yrkesperson i ett elinstallationsföretag som omfattas av företagets
egenkontrollprogram enligt 24 §.
7

s. 8 Kontrollera mot PDF

Ansvar för skada genom inverkan av el från en
starkströmsanläggning
28 § Om en personskada eller sakskada orsakas genom inverkan av el
från en starkströmsanläggning, ska innehavaren av den starkströmsanläggning som elen senast kommit från ersätta skadan. Skadeståndsansvaret gäller även om det inte följer av allmänna skadeståndsbestämmelser.
Första stycket gäller inte
1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där
generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,
2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt
mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två
ledare,
3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller på en naturgasledning som det krävs koncession för enligt naturgaslagen (2005:403),
eller
4. om starkströmsanläggningen utgörs av en inrättning för godsbefordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skadan uppkommit
på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.

Ansvar för skada som orsakas av säkerhetsbrist i el
29 § Om en personskada eller sakskada orsakas av säkerhetsbrist i el
som satts i omlopp från en elektrisk anläggning med egen generator eller
transformator, ska anläggningens innehavare ersätta skadan.
I fråga om sakskada gäller första stycket endast skada på egendom som
till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål och som den skadelidande vid tiden för skadan använde huvudsakligen för enskilt ändamål.
Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.
30 § Skadeståndansvaret enligt 29 § gäller inte den som
1. visar att elen sattes i omlopp utanför en näringsverksamhet,
2. gör sannolikt att säkerhetsbristen har uppkommit efter att elen sattes
i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens
med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller
4. visar att det med hänsyn till det vetenskapliga och tekniska vetandet
vid den tidpunkt då elen sattes i omlopp inte var möjligt att upptäcka
säkerhetsbristen.

Ansvar för skada vid driftstörning
31 § Om en personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada orsakas av att el från en elektrisk anläggning stör driften vid en annan elektrisk anläggning och störningen uppstått till följd av uppsåt eller vårdslöshet hos innehavaren av den förstnämnda anläggningen, ska den innehavaren ersätta skadan.
8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ägares skadeståndsansvar
32 § Ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning som upplåtit nyttjanderätten helt eller delvis till någon annan svarar ändå för skada som
ska ersättas enligt denna lag som om ägaren är innehavare. Ägaren är
dock inte ansvarig med annan egendom än den som har upplåtits.
Om ägaren har betalat ersättning i ett sådant fall som avses i första
stycket får ägaren kräva tillbaka den av nyttjanderättshavaren.

Bestämmande av skadestånd
33 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 28, 29 eller 31 §
ska 5 kap. skadeståndslagen (1972:207) tillämpas.
När ersättning för sakskada bestäms enligt 29 § ska ett belopp om
3 500 kronor avräknas.

Skadelidandes medvållande
34 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada,
ska
1. i fråga om ersättning enligt 28 § första stycket eller 31 §, bestämmelserna om jämkning i 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) tillämpas,
och
2. i fråga om ersättning enligt 29 §, skadeståndet bestämmas efter vad
som är skäligt.

Preskription
35 § Talan om ersättning ska väckas
1. i fråga om ersättning enligt 28 § första stycket eller 31 § inom två år
från det att skadan inträffade, och
2. i fråga om ersättning enligt 29 § inom tre år från det att den som vill
ha ersättning fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen kunde
göras gällande, dock senast tio år från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig tillhandahöll elen.
Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning enligt de angivna bestämmelserna.

Tillsynsmyndighet
36 § Den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)
ska utöva tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter meddelade med
stöd av lagen. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna om skadestånd i
28–35 §§.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

Upplysningar och handlingar
37 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar
och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.
En sådan begäran gäller omedelbart och får förenas med vite.

Tillträde och provning
38 § För tillsyn har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
39 § Om det behövs för tillsynen, får tillsynsmyndigheten hos den som
tillverkar, representerar den som tillverkar, importerar eller distribuerar
en elektrisk utrustning för provning ta ut ett eller flera exemplar av elektrisk utrustning som
1. är avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller
2. har införts eller ska införas på marknaden.
40 § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen
enligt 38 och 39 §§.

Förelägganden
41 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs
för att de föreskrifter som omfattas av tillsynen ska följas.
Ett sådant föreläggande gäller omedelbart och får förenas med vite.
42 § Om någon inte följer ett föreläggande enligt 41 §, får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse ska göras på bekostnad av den som föreläggandet riktas mot.

Förbud
43 § Tillsynsmyndigheten får
1. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant
skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom
kan uppstå,
2. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk utrustning
som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person
eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter, och
3. helt eller delvis förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster
som inte uppfyller kraven i denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen, om ett föreläggande enligt 41 § inte följts och det
finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Ett förbud enligt första stycket gäller omedelbart, får förenas med vite
och får verkställas.
10

s. 11 Kontrollera mot PDF

Återkallelse av auktorisation
44 § Tillsynsmyndigheten får återkalla eller inskränka en auktorisation
som har getts enligt 20 §, om elinstallatören visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart
olämplig för auktorisationen.
En auktorisation får återkallas eller inskränkas för viss tid.

Varning
45 § I stället för att återkalla eller inskränka en auktorisation får tillsynsmyndigheten i mindre allvarliga fall varna en elinstallatör.

Dispens
46 § Den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet
ge dispens från kraven i denna lag.

Bemyndiganden
47 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. beskaffenhet, placering, provning, kontroll, besiktning, användning
och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning samt om
arbete på eller i anslutning till sådana anläggningar och utrustning,
2. tillståndsplikt eller anmälningsplikt för uppförande, ändring eller
borttagning av starkströmsanläggningar,
3. skyldighet för innehavare av nätkoncession enligt ellagen (1997:857)
eller en starkströmsanläggning att anmäla olycksfall eller driftstörningar,
4. skyldigheter vid framdragande av svagströmsledning,
5. säkerhetskrav som avses i 16–18 §§,
6. skyldigheter i fråga om information som ska följa med elektrisk utrustning,
7. skyldigheter att i fråga om elektrisk utrustning vidta skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att sådan
utrustning inte överensstämmer med säkerhetskraven,
8. vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att bli auktoriserad som elinstallatör,
9. sådana slag av elinstallationsarbete för auktorisation enligt 20 § andra stycket eller anmälan enligt 25 §,
10. vad ett egenkontrollprogram ska innehålla,
11. avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag,
12. ersättning för uttaget prov enligt 39 § och om skyldighet att ersätta
kostnaderna för provningen, och
13. sådana undantag från kraven i 16–27 §§ som det finns särskilda
skäl för.
11

s. 12 Kontrollera mot PDF

Straff
48 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet bryter mot
1. en skyldighet som en innehavare av starkströmsanläggning eller
elektrisk utrustning har enligt 6 eller 19 §,
2. krav för att få utföra elinstallationsarbete enligt 27 §, eller
3. ett förbud enligt 43 § 3.
49 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot skyldigheten att ha auktoriserad elinstallatör enligt 23 §,
2. bryter mot skyldigheten att ha egenkontrollprogram enligt 24 § 2,
3. utför elinstallationsarbete utan att ha gjort anmälan enligt 25 §, eller
4. bryter mot ett säkerhetskrav i 16, 17 eller 18 § eller en föreskrift som
meddelats med stöd av 47 § 5, 6 eller 7.
50 § Till ansvar enligt denna lag ska inte dömas i ringa fall eller om
gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.
51 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande får inte dömas till
straff enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Förverkande
52 § En elektrisk anläggning eller elektrisk utrustning som varit föremål för brott enligt denna lag ska förklaras förverkad, om det inte är
uppenbart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet av egendomen
förklaras förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag ska förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

Överklagande
53 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 20, 37–39 och 41–45 §§ får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna
lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
2. Den som med stöd av äldre föreskrifter har fått behörighet som
elinstallatör ska vid tillämpningen av denna lag anses vara auktoriserad
enligt 20 §.

12

s. 13 Kontrollera mot PDF

2.2

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härmed föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)1
dels att 9 kap, 10 kap. 1–8 §§ och 12 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 10 kap. 1, 2 och 4–9 §§ ska utgå,
dels att 1 kap 1 §, 12 kap. 1, 3 och 5 §§ och 13 kap. 1 § ska ha följande
lydelse,
dels att rubriken till 10 kap. ska lyda ”Avbrottsersättning”,
dels att rubriken närmast före 12 kap. 4 § ska lyda ”Särskilt om tillsyn
som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet”,
dels att det ska införas en ny paragraf, 11 kap. 12 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §2

I denna lag ges föreskrifter om
elektriska anläggningar, om handel
med el i vissa fall samt om elsäkerhet.

I denna lag ges föreskrifter om
elektriska anläggningar och om
handel med el i vissa fall.
Bestämmelser om elsäkerhet finns
i elsäkerhetslagen (2017:000).

11 kap.
12 a §
Bestämmelser om ansvar för skada
genom inverkan av el finns i elsäkerhetslagen (2017:000).
12 kap.
1 §3
Tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och av föreskrifter eller
villkor som har meddelats med
stöd av lagen utövas, såvitt avser
frågor om elsäkerhet och drift-

Tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och av föreskrifter eller
villkor som har meddelats med
stöd av lagen utövas, när det
gäller frågor om driftsäkerheten

1

Senast lydelse av
9 kap. 2 § 2007:217
9 kap. 2 a § 2009:23
9 kap. 9 § 2009:23
10 kap. 1 § 2007:217
12 kap. 4 § 1998:665.
2
Senaste lydelse 2008:265.
3
Senast lydelse 2011:712.

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

säkerheten hos det nationella el- hos det nationella elsystemet, av
systemet, av den eller de myndig- den eller de myndigheter som
heter som regeringen bestämmer.
regeringen bestämmer.
Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter
och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket omfattar inte bestämmelserna i 7 och
10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och inte heller efterlevnaden av elleverantörernas skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och andra styckena
och 6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för
tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av
förordning (EG) nr 1228/2003.
3 §4
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att
trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om det
1. avser elsäkerhet eller driftsä1. avser driftsäkerheten hos det
kerheten hos det nationella elsyste- nationella elsystemet,
met,
2. avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller
3. har meddelats med anledning av en anmälan enligt 14 § första
stycket.
5§
För tillsyn som avser elsäkerhet
eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om det behövs för tillsynen avseende elsäkerhet, får tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer, grossister och detaljhandlare
för provning ta ut ett eller flera
exemplar av en anordning, avsedd
att anslutas till en elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel
som har införts eller skall införas
på marknaden.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får

4

14

Senaste lydelse 2011:712.

För tillsyn som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet
har tillsynsmyndigheten rätt att få
tillträde till områden, lokaler och
andra utrymmen, dock inte bostäder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

meddela föreskrifter om ersättning
för uttaget prov och om skyldighet
att ersätta tillsynsmyndighetens
kostnader för provning.
Polismyndigheten skall lämna det
biträde som behövs för tillsynen.

Polismyndigheten ska lämna det
biträde som behövs för tillsynen.

13 kap.
1 §5
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,
1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,
eller
2. bryter mot villkor som med2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, delats med stöd av 2 kap. 11 §.
eller
3. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 kap. 1 §
andra stycket eller 9 kap. 1 § andra stycket.
Till böter döms den som uppTill böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter såtligen eller av oaktsamhet
mot 2 kap. 17 §.
1. bryter mot 2 kap. 17 §, eller
2. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 kap. 1 §
andra stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

5

Senaste lydelse 2006:926.

15

s. 16 Kontrollera mot PDF

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742)
om hotell- och pensionatrörelse

Härmed föreskrivs i fråga om lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse6
dels att 11 § ska upphöra att gälla,
dels att 18 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
18 §7

Till penningböter döms den som
underlåter att
a. fullgöra anmälningsskyldighet
enligt 8 §;
b. enligt 11 § föranstalta om
undersökning eller anskaffa eller
förvara intyg.

Till penningböter döms den som
låter bli att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 8 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.

6
7

16

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:599.
Senaste lydelse 1991:293.

s. 17 Kontrollera mot PDF

3

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 22 augusti 2013 att ge en särskild utredare i
uppdrag att se över bestämmelserna om elektriska installationer. Utredningen tog namnet Elbehörighetsutredningen.
Utredaren överlämnade i december 2014 sitt betänkande Elsäkerhet –
en ledningsfråga (SOU 2014:89). En sammanfattning av betänkandet
finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljöoch energidepartementet (dnr M2015/00283/Ee).
Den 11 januari 2013 gav Elsäkerhetsverket in en skrivelse till Regeringskansliet med en begäran till regeringen om att upphäva bestämmelserna om elsäkerhet i 11 § och 18 § b lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatrörelse (dnr M2015/00061/Ee). Skrivelsen har remissbehandlats
med Rikspolisstyrelsen och Visita. Ingen av remissinstanserna har haft
något att invända mot förslaget.

4

Utgångspunkter för förslagen

Det är viktigt att elinstallationsarbete utförs så att risken för person- eller
sakskador, liksom för störningar i driften av elektriska anläggningar,
minimeras. Därför är elinstallationsarbete ett reglerat yrke i Sverige.
Detta innebär bland annat att den som utför elektriska installationer
måste ha ett särskilt tillstånd, s.k. behörighet. Det finns ett antal olika
klasser av behörighet, beroende på vilket arbete den behörige ska ha
kompetens för. Den som har fått behörighet kallas elinstallatör. Elsäkerhetsverket har i uppdrag att meddela behörighet att utföra elinstallationsarbete och är tillsynsmyndighet för personer med sådan behörighet. Varje
år behandlar Elsäkerhetsverket cirka 1 800 behörighetsansökningar. I
praktiken utförs merparten av allt elektriskt arbete i Sverige inte av elinstallatören själv utan av s.k. yrkesmän, som arbetar under elinstallatörens
överinseende. Enligt en studie som Elsäkerhetsverket utförde 2013 uppskattas antalet verksamma yrkesmän i Sverige till cirka 55 000. Merparten, cirka 40 procent, arbetar för elinstallationsföretag. Andra stora verksamhetsområden som sysselsätter yrkesmän är installation av luftvärme,
ventilation och säkerhet, tung industri samt eldistribution och elproduktion.
Nuvarande regler om elsäkerhet
Grundläggande bestämmelser om elsäkerhet finns i 9 kap. ellagen
(1997:857). Utöver detta har regeringen meddelat föreskrifter om elektriska installationer i elinstallatörsförordningen (1990:806), om elektrisk
materiel i förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och om elekt-

17

s. 18 Kontrollera mot PDF

riska anläggningar i starkströmsförordningen (2009:22). Regler om
skyddsåtgärder finns också i kungörelsen (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning.
Nuvarande regler om elinstallationsarbete
Bestämmelser om behörighet för installationer av elektriska starkströmsanläggningar finns i elinstallatörsförordningen (1990:806). Förordningen
har sitt stöd i 9 kap. 1 § ellagen (1997:857) men utfärdades ursprungligen
med stöd av 15 § ellagen (1902:71 s.1).
Syftet med förordningen är att förebygga risk för skador på person och
egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska
starkströmsanläggningar (1 §). En elektrisk starkströmsanläggning är en
elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som
kan vara farlig för personer eller egendom (2 §). Förordningen gäller vid
elinstallationsarbete som avser utförande, ändring eller reparation av
elektriska starkströmsanläggningar eller som avser fast anslutning av en
anordning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten anordning från en sådan anläggning (3 §). Elinstallationsarbete får
utföras endast av den som fått behörighet av Elsäkerhetsverket eller av en
yrkesman under överinseende av en behörig installatör under förutsättning att de är anställda i samma företag (6 §). Elinstallatören ska se till
att yrkesmannen har tillräckliga kunskaper och färdigheter och ansvarar
för att det arbete som yrkesmannen har utfört är kontrollerat innan anläggningen tas i bruk (7 §). Det finns inte några formella krav på den som
ska arbeta som yrkesman.
Elsäkerhetsverket har meddelat föreskrifter om bl.a. vissa undantag
från förordningen och om olika behörighetsklasser och om kunskapskrav
och praktik för dessa (ELSÄK-FS 2013:1). Föreskrifterna innehåller också bestämmelser om behörighet efter erkännande av yrkeskvalifikationer
och yrkeserfarenhet som förvärvats i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Bestämmelser om straff för den som bryter mot 6 eller 7 §§ eller mot
föreskrifter meddelade enligt 8 § elinstallatörförordningen finns i 13 kap.
ellagen.
Elsäkerhet är också i många fall en viktig del av en god arbetsmiljö
vilket innebär att även arbetsmiljölagstiftningen är relevant i sammanhanget. Utöver den reglering som finns i lagstiftningen har arbetsmarknadens parter gjort överenskommelser i kollektivavtal.
Vad gäller i de andra nordiska länderna?
Samtliga nordiska länder har reglerade yrken för elinstallationsarbete. I
alla länderna, utom Island, finns också ett krav på registrering eller auktorisation av den som avser att driva verksamhet som innebär utförande
av elinstallationsarbeten. I Danmark har man ett krav på auktorisation av
sådan verksamhet, i Finland gäller en anmälningsskyldighet till tillsynsmyndigheten och i Norge ställs ett krav på registrering.
18

s. 19 Kontrollera mot PDF

Reglerna om elinstallationer behöver bli bättre
Elsäkerheten i Sverige är i grunden god, men det finns potential för förbättringar inom vissa områden. Ett sådant område är lagstiftningen kring
elinstallationer. Bestämmelserna härstammar från år 1919 och har justerats vid flera tillfällen (främst 1939, 1975 och 1990). Dagens regelverk
baseras dock i hög utsträckning på de ursprungliga bestämmelserna. Regelverket har med åren blivit relativt svåröverskådligt och det finns ett
behov av att förtydliga ansvarsförhållandena mellan företag, elinstallatör
och yrkesman. Också utformningen av behörighetssystemet är i behov av
en översyn. Konsumenternas ställning behöver stärkas och tillsynsmyndighetens möjligheter att utöva tillsyn behöver förbättras. Det har länge
diskuterats om systemet blivit omodernt i takt med att elanvändningen
ökat, elektriska installationer både blivit vanligare och mer komplicerade
samtidigt som rörligheten hos elinstallatörer och yrkesmän blivit större
och företagsstrukturen ändrats.
Regeringen gav därför den 21 augusti 2013 en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på bland annat vilka krav som ska ställas på den
som ska utföra en elektrisk installation. Till utredningen har en expertgrupp varit knuten med representanter för Elsäkerhetsverket, elektrikerfacket och arbetsgivarna, tung industri, elnätsinnehavarna, Villaägarna
och Statens skolverk. Betänkandet Elsäkerhet – en ledningsfråga (SOU
2014:89) överlämnades till regeringen den 13 januari 2015 Betänkandet
innehåller förslag som bland annat innebär att alla företag som utför
elinstallationsarbete ska ha både en auktoriserad elinstallatör knuten till
verksamheten och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet
utförs på rätt sätt och av personer med rätt kompetens. I förslaget ersätts
det individuella överinseendet med krav på företagets egenkontrollprogram. Förslaget innebär bl.a. att konsumenten kommer att kunna kontrollera att ett elinstallationsföretag finns med i ett register på Elsäkerhetsverkets webbplats. De delar som rör elsäkerhet samlas också i en egen ny
lag, elsäkerhetslagen.
Bättre överskådlighet och tydligare ansvarsförhållanden
Även om elsäkerheten i Sverige i huvudsak är god är regelverket svåröverskådligt. Ansvarsförhållandet mellan företag, elinstallatör och yrkesman behöver förtydligas.
Någon samlad reglering av elsäkerhet finns inte för närvarande. För att
ge dessa frågor ökad tyngd och då en sammanhållen reglering av elsäkerhet kan öka överskådligheten och förenkla tillämpningen av bestämmelserna behöver reglering samlas.
Den nuvarande ordningen med att elinstallatör är ett reglerat yrke har
fungerat väl och bör behållas. Ansvaret för att bedriva elinstallationsarbete på ett sätt som uppfyller de krav om ställs för säkra elinstallationer
behöver dock knytas till verksamheten och den som tillhandahåller elinstallationstjänsten, dvs. elinstallationsföretaget.
Det finns i dag inget krav på att elinstallationsarbete ska utföras på ett
sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller
sakskada. Det behövs en allmän aktsamhetsregel för elinstallationsarbete.
För att säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav som ställs med
utgångspunkt i aktsamhetskravet, samt att det utförs av personer med till-

19

opaginerad Kontrollera mot PDF

räckliga yrkeskunskaper, behövs bestämmelser om elinstallationsföretags
egenkontroll.
Bättre förutsättningar för tillsyn och starkare konsumenter
Tillsynsmyndigheten behöver ges bättre möjligheter att utöva tillsyn och
konsumenternas ställning behöver stärkas. Anmälningsskyldighet behöver införas för företag som utför elinstallationer på någon annans anläggning.

5

Elinstallationsarbete

5.1

Tillämpningsområde

Regeringens förslag: Kraven för att få utföra elinstallationsarbete ska
omfatta arbete på elektriska starkströmsanläggningar samt arbete som
avser fast anslutning av en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten elektrisk utrustning från
en starkströmsanläggning.

20

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Utredningen föreslår dock att det i lagen tas in en uttrycklig bestämmelse om
undantag för arbete på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk järnvägs-,
spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar.
Remissinstanserna: Transportstyrelsen stöder utredningens förslag
men anser att det såväl i Elsäkerhetsverkets som i Transportstyrelsens
regelverk saknas regler för elinstallationsföretag som ska utföra elinstallationsarbeten på fartyg. Transportstyrelsen efterlyser ett bemyndigande
för en lämplig myndighet att utfärda föreskrifter för elinstallationsföretag
som endast tillfälligt utför elinstallationsarbeten på ett fartyg.
Skälen för regeringens förslag: I utredningsdirektiven angavs att sådant arbete som utförs på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk järnvägs-,
spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar
bör avgränsas från utredningens uppdrag, eftersom sådana verksamheter
regleras i speciallagstiftning. Elsäkerhetsverkets föreskrifter omfattar i
dag inte elinstallationsarbete på sådana fartyg, fordon och anordningar.
Bakgrunden till att sådant arbete är undantaget är flera. Inom vissa områden finns EU-direktiv eller internationella konventioner och andra avser
sådana anordningar som inte är avsedda att anslutas till en elektrisk anläggning. För att undvika dubbelreglering bör, i likhet med det som redan
gäller i dag, den föreslagna regleringen om krav för att utföra elinstallationsarbete inte omfatta arbete på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk
järnvägs-, spårvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar. Det som faller utanför regleringen behöver dock inte räknas
upp i lagtexten. Avgränsningen kan göras genom att definiera elinstallationsarbete som arbete på en elektrisk starkströmsanläggning samt arbete
som avser fast anslutning av en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten elektrisk utrustning från en
sådan anläggning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tillämpningsområdet för reglerna om elinstallationsarbete begränsas
således av definitionen av elektrisk anläggning. Med elektrisk anläggning
avses, kort uttryckt, en stationär anläggning som t.ex. ett kraftverk, ett
ledningsnät eller en annan stationär anläggning för produktion, överföring eller användning – men inte förbrukning – av el. Elektrisk utrustning
som t.ex. kablage, annan elinstallationsmateriel och likande utrustning
som efter installation kommer att utgöra en del av den stationära anläggningen ingår i begreppet elektrisk anläggning. Detsamma gäller dock inte
för mer självständig elektrisk utrustning, dvs. anordningar och apparater
av olika slag. Utmärkande för sådana föremål är framför allt att det är i
dessa föremål som elen förbrukas. Sådan elektrisk utrustning kan ha en
egen elektrisk kraftkälla, men är för det mesta ansluten till en anläggning
för användning av el.
Frågan om bemyndigande att meddela föreskrifter för tillfälliga elinstallationsarbeten på fartyg har inte omfattats av beredningen i detta lagstiftningsärende och bör därför hanteras i ett annat sammanhang.

5.2

Elinstallatör – ett reglerat yrke

Regeringens förslag: Den som har tillfredsställande utbildning och
praktisk erfarenhet för elinstallationsarbete ska efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör. Auktorisation får inte ges den som har
visat oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på
annat sätt visat sig uppenbart olämplig att vara auktoriserad.
De som utför elinstallationsarbete – elektriker och andra yrkesgrupper i elinstallationsverksamhet – och som inte är elinstallatörer, kallas
yrkespersoner i lagstiftningen.
Den som uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller
enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter
som meddelas i anslutning till den lagen ska anses vara auktoriserad.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Elektriska installatörsorganisationen (EIO), Sveriges byggindustrier och Svensk teaterteknisk förening saknar förslag om
inrättande av statlig elektrikerlegitimation för yrkespersonen. EIO menar
att ett sådant system skulle underlätta förståelsen för de risker som elektricitet innebär och även stärka köparnas möjligheter att kontrollera utförarens kompetens. Elektriska nämnden uttrycker viss tveksamhet till hur
förslagen kommer att säkerställa elektrikerns fortlöpande vidareutbildning och föreslår därför någon form av tidsbegränsad elektrikerlegitimation. Byggherrarna bedömer att elbranschen själv kommer att lösa frågan
om auktorisation av yrkespersoner.
Skälen för regeringens förslag
Elsäkerheten i Sverige är god. Med hänsyn till de risker som är förknippade med elinstallationer, både vid utförandet av elinstallationsarbete och
användning av starkströmsanläggningar, bör dock utförandet av elinstallationsarbete även i framtiden förbehållas personer med nödvändiga kunskaper och färdigheter för sådant arbete. Arbetet med att minimera risk-

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

erna för att personer eller egendom skadas till följd av el måste fortsätta.
Dagens behörighetsreglering med ett reglerat yrke för elinstallationsarbete har gett en god grund för arbetet med elsäkerheten. Det bör finnas
en reglering av yrket.
I dag är elinstallatör ett reglerat yrke medan elektriker, yrkesman, inte
är det. En central fråga för utredningen – vilket även några remissinstanser har berört – var om även elektriker bör vara ett reglerat yrke. En reglering av yrkesmannen skulle antingen kunna ersätta nuvarande reglering
av behörig elinstallatör eller också skulle dessa båda reglerade yrken
kunna existera parallellt.
Elinstallatörer
Dagens system med behörig elinstallatör som ett reglerat yrke, och där
yrkesmän får utföra arbete under en elinstallatörs överinseende, har fungerat bra under många år. Det har bidragit till en god elsäkerhet och är
väl inarbetat. Elinstallatörens kompetens, kunskaper och färdigheter behövs för att elinstallationer ska utföras på ett sätt som uppfyller de krav
på elsäkerhet som måste gälla. Även i fortsättningen bör det finnas ett
reglerat yrke för elinstallationsarbete.
Elektriker

22

För att bibehålla och utveckla dagens elsäkerhet vid elinstallationer bör
det krävas att det vid elinstallationsarbete finns tillgång till den högre
kompetens som dagens elinstallatörer har.
Utredningen har konstaterat att en yrkesreglering av dagens elektriker
– för att kunna vara ett realistiskt och genomförbart alternativ när det
gäller kostnader och tillgång till arbetskraft – kan ersätta det reglerade elinstallatörsyrket endast om det innebär att i stort sett alla de som i dag
arbetar som yrkesmän skulle få utföra elinstallationer utan överinseende
av en elinstallatör. Det kan befaras att en sådan lösning inte på ett tillfredsställande sätt kan garantera elsäkerheten.
Elektriker finns inom ett stort antal branscher. Mot bakgrund av de
verksamhetsspecifika krav som finns är det komplicerat och opraktiskt
att skapa ett gemensamt certifieringssystem för elektriker. Att ställa särskilda krav för varje bransch skulle också innebära stora svårigheter och
potentiellt hindra arbetstagarna från att röra sig mellan olika branscher.
Om yrkesmän på samma sätt som i dag endast ska få utföra elinstallationer när det finns en behörig elinstallatör inom ramen för installationsverksamheten, skulle en reglering även av yrkesmännen inte innebära
någon lösning på de problem som finns i dagens system. Ett sådant system skulle inte underlätta konsumenters ansvar som anläggningsinnehavare att kontrollera att den som ska utföra behörighetskrävande installationsarbete faktiskt är behörig till detta. För att konsumenter ska kunna ta
sitt ansvar som anläggningsinnehavare bör de ges möjlighet att kontrollera att den de anlitar, dvs. elinstallationsföretaget, uppfyller de krav som
ställs för att utföra elinstallationsarbete.
Det bör därför inte införas någon yrkesreglering av alla de elektriker
som arbetar med elektriska installationer. Det är dock viktigt att även
fortsättningsvis säkerställa elektrikernas kompetens. Förslaget i denna
lagrådsremiss innebär att egenkontrollprogram ska finnas inom alla verk-

s. 23 Kontrollera mot PDF

samheter som utför elinstallationsarbete. Ett sådant program ska garantera att verksamheten sker i enlighet med gällande bestämmelser, utförs
av personer med tillräckliga yrkeskunskaper och att kontroll sker i betryggande omfattning av den anläggning som arbetet omfattar innan den
tas i bruk. Se vidare avsnitt 5.6.
Krav i EU-rätten
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september
2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, moderniserat genom direktiv 2013/55/EU, innehåller bestämmelser om s.k. reglerade yrken. Med
reglerat yrke avses yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller
andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form
av denna eller använda en viss yrkestitel. Elinstallatörsyrket har sedan tidigare betraktats som ett reglerat yrke i direktivets mening. Av direktivet
följer att en yrkesreglering som innebär att den fria rörligheten inom EU
begränsas får ske endast om det är motiverat med hänsyn till allmänintresset. Regleringen ska i så fall vara proportionerlig och får inte inskränka den fria rörligheten mer än vad som än nödvändigt för att uppnå
det eftersträvade syftet.
I lagrådsremissen föreslås att elinstallatörsyrket ska fortsätta att vara
reglerat. Den förändring som förslagen innebär gäller främst det tidigare
överinseendet som ersätts av ett egenkontrollprogram som bland annat
ska säkerställa kompetensen hos yrkespersoner som utför elinstallationsarbete. Elsäkerheten är ett viktigt allmänintresse som kräver att de som
ska utföra elinstallationsarbete har tillräckligt yrkeskunnande för uppgiften. Regleringen av elinstallatörer kan inte anses gå utöver vad som krävs
för att säkerställa tillräckliga kunskaper för att upprätthålla elsäkerheten
vid elinstallationsarbete. De föreslagna förändringarna är inte diskriminerande i förhållande till medborgarskap eller bosättningsort. Såväl den
nuvarande som den föreslagna regleringen av elinstallatörer överensstämmer med de krav som följer av EU-rätten.
I propositionen Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (prop. 2015/16:44) föreslår regeringen en ny generell lag
om erkännande av yrkeskvalifikationer som gäller alla reglerade yrken i
Sverige. Avsikten är även att lagen ska kompletteras genom en ny generell förordning för alla regerade yrken i Sverige. Det innebär att rätten för
yrkesutövare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i en annan stat
inom EES eller i Schweiz att utöva yrket tillfälligt i Sverige och att få
sina kvalifikationer erkända i Sverige samt de uppgifter som detta medför för de s.k. behöriga myndigheterna i Sverige framöver inte kommer
genomföras sektorsvis för varje yrke för sig utan framgå av det nya generella regelverket. Gällande och nya lagar som rör reglerade yrken ska
anpassas till den generella regleringen. Lagen, som kommer att gälla för
elinstallatörer, är avsedd att träda i kraft under första halvåret 2016.
Det bör framgå av lagen att en yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva
elinstallatörsyrket i Sverige i enlighet med lagen om erkännande av
yrkeskvalifikationer.
23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ny terminologi
Den som uppfyller kraven på kompetens, både utbildning och praktisk
erfarenhet, ska få auktorisation som elinstallatör. De som utför elinstallationsarbete, elektriker och andra yrkesgrupper i elinstallationsverksamhet, och som inte är elinstallatörer, kallas yrkespersoner i lagstiftningen.
Se vidare avsnitt 5.3.

5.3

Krav för utförande av elinstallationsarbete

Regeringens förslag: Elinstallationsarbete får utföras endast av en elinstallatör eller av en yrkesperson som omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram.
Ett elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör
och ett egenkontrollprogram som säkerställer att elinstallationer uppfyller de krav som ställs enligt lag och att de utförs av personer med
tillräckliga yrkeskunskaper.
Den som utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning
som tillhör annan ska anmäla verksamheten till tillsynsmyndigheten.

24

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Elektriska installatörsorganisationen (EIO), Föreningen för industriell elteknik (FIE), LO,
Svenska elektrikerförbundet och SEKO, anser att det bör förtydligas vad
det innebär att elinstallatören ska vara knuten till verksamheten. FIE, LO
och Svensk Energi anser även att den auktoriserade elinstallatörens roll i
det nya systemet bör förtydligas.
LO, Elektrikerna och SEKO anser att den behöriga elinstallatören ska
vara tillsvidareanställd eller ha ett bestämmande ägarinflytande i elinstallationsföretaget, att elinstallatören ska ha vetorätt när det gäller utförande av elinstallationer och att uthyrning av elinstallatörer endast bör få
ske till elinstallationsföretag.
EIO, VVS-företagen, Svensk Ventilation och FIE anser att det måste
klargöras när ett företag anses utföra ett arbete på annans anläggning,
exempelvis vad som gäller för ett företag som utför elinstallationsarbete
åt ett företag som ingår i en och samma koncern. Svensk Energi pekar på
att elmätare normalt är placerade i kundens anläggning och anser därför
att det bör införas ett undantag från anmälningsplikten för elnätsföretag
som utför elinstallationsarbete avseende sådana elmätare.
Elektriska nämnden befarar att antalet elinstallatörer kommer att minska till följd av förslaget att ett elinstallationsföretag endast behöver ha
en elinstallatör knuten till företaget. Elektriska nämnden anser att detta
riskerar att påverka elsäkerheten negativt och föreslår i stället att ett elinstallationsföretag ska ha krav på en elinstallatör per kommun där företaget är verksamt.
Kommerskollegium stöder krav på egenkontrollprogram och att en auktoriserad elinstallatör ska vara knuten till företaget, men motsätter sig att
det ska gälla företag som tillfälligt utför tjänster i Sverige. Kollegiet
menar också att en liknande ändring bör införas gällande anmälningsplikt. Standard Solutions Group (SSG) anser tvärtom att alla elinstalla-

s. 25 Kontrollera mot PDF

tionsföretag, oavsett nationstillhörighet, ska omfattas av anmälningskrav
till Elsäkerhetsverket före utförande av elinstallationsarbete i Sverige.
Svensk teaterteknisk förening anser att underhållningsbranschen inte
kommer att ha möjlighet att ha en auktoriserad elinstallatör, som ska
kopplas till ett elinstallationsföretag med egenkontroll. Enligt föreningen
behöver den auktoriserade personen vara anställd på teatern och inte vid
ett elinstallationsföretag – många elinstallationer monteras av teatrarnas
egen personal under överinseende av anställd elektriker med behörighet.
Skälen för regeringens förslag
Dagens reglering
Elinstallationsarbete får endast utföras av en elinstallatör eller av en
yrkesman under överinseende av en elinstallatör som yrkesmannen är
anställd hos eller som är anställd i samma företag som yrkesmannen.
Detta gäller enligt 6 § elinstallatörsförordningen (1990:806). Regelverket
innehåller alltså krav på att det ska finnas ett anställningsförhållande
mellan den behörige elinstallatören och den yrkesman som får arbeta
under elinstallatörens överinseende. Tanken bakom detta krav är att
säkerställa att den behöriga elinstallatören har faktisk möjlighet att utöva
sitt överinseende. Det finns dock inte några restriktioner i hur många
yrkesmän en installatör kan ha överinseende över eller några krav på
geografisk närhet. Så länge de är anställda i samma företag kan således
en behörig elinstallatör ha överinseende över ett stort antal yrkesmän utspridda över hela landet. Det finns inte heller någon bestämning av vad
som avses med anställning eller vilken anställningsform som avses, heltid, deltid eller timanställning.
Det nuvarande systemet med behörig elinstallatör och yrkesmän som
arbetar under överinseende av elinstallatören har både fördelar och nackdelar. I många avseenden fungerar det på ett tillfredsställande sätt, inte
minst genom att det på grund av sin flexibilitet gör det möjligt att ta hänsyn till förändringar av olika slag, t.ex. ny teknik och nya affärsmodeller.
Samtidigt bygger systemet på regler som har tillkommit i en annan tid
med andra förutsättningar för arbetet. Inom de olika verksamhetsområdena för elinstallationer har man tillämpat olika modeller för att uppfylla de
krav som lagstiftningen ställer. För industrin finns t.ex. väl fungerande
system med elansvariga. Även om elsäkerheten som helhet kan bedömas
som god finns det utrymme för förbättringar.
Inom andra områden med reglerade yrken finns ofta, vid sidan om
kraven på yrkesutövaren, en statlig kontroll som omfattar den som driver
den verksamhet som de olika yrkeskategorierna verkar i. Det finns således både ett krav på att personalen måste ha legitimation eller annan behörighet för att utöva yrket och på att vissa förutsättningar ska vara uppfyllda i själva verksamheten för att få erbjuda dessa tjänster till allmänheten. Det gäller t.ex. hälso- och sjukvården, skolan, trafikutbildning,
fordonsbesiktning, väktare och taxirörelse. Det finns dock områden där
kontrollen, på samma sätt som enligt dagens system för elinstallatörer,
endast avser dem som ska utföra vissa arbetsuppgifter, t.ex. advokater,
tolkar, veterinärer, flera olika certifieringar enligt plan- och bygglagen
(2010:900) och kranförare. Inom vissa verksamhetsområden med kontrolluppgifter ackrediteras s.k. kontrollorgan där det finns krav på att an-

25

opaginerad Kontrollera mot PDF

ställda inom sådan verksamhet ska ha viss kompetens. Det gäller t.ex.
kontroll av hissar och vissa motordrivna anordningar.
En rad historiska och funktionella skäl ligger bakom denna skillnad när
det gäller formen för statlig kontroll och varför man valt en viss lösning.
Merparten av de yrken där kontrollen är begränsad till personer är sådana
där verksamheten kan antas bedrivas i liten skala, ofta i enmansföretag,
och där den som ansvarar för verksamheten också utför arbetet. Detta bör
ha varit fallet även inom elinstallationsbranschen när reglerna infördes.
Därefter har utvecklingen inneburit att elinstallatören i många fall inte
längre är den som driver verksamheten utan han eller hon är anställd för
att ha överinseende över ett antal yrkesmän.
Vilka ändringsbehov finns?
Elsäkerheten är god i Sverige. En förändring av behörighetsregleringen
kan därför inte anses nödvändig enbart med hänsyn till ett behov av att
öka elsäkerheten. Som utredningen har konstaterat kan dock dagens system av många upplevas som krångligt och ålderdomligt. En modernare
reglering kan ge anläggningshavarna bättre möjligheter att fullgöra sitt
ansvar för att anläggningarna är säkra och ge tillsynsmyndigheten bättre
förutsättningar för tillsyn och stöd i arbetet för att öka och bibehålla elsäkerheten i landet.
I dag är det innehavaren av en starkströmsanläggning eller en anordning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning som svarar
för att fortlöpande kontrollera att anläggningen eller anordningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Detta framgår av starkströmsförordningen (2009:22). Innehavaren ska också se till att arbete
som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller anordningen sker
på ett sådant sätt och utförs av, eller under ledning av, personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet ges mot personeller sakskada. Detta bör vara utgångspunkten även i ett nytt behörighetssystem. Konsumenterna, i egenskap av anläggningshavare, måste ges
möjlighet att på ett enkelt sätt förstå vad som gäller för elinstallationer
och förutsättningar att säkerställa att de som arbetar på anläggningen har
en viss grundkompetens. Eftersom innehavarna har olika hög kunskap,
dels om sin egen anläggning, dels om vad som krävs för underhåll och
vid arbeten på anläggningen, varierar deras möjligheter att kontrollera
den som arbetar där. Många villaägare, liksom bostadsrättsföreningar och
andra anläggningsinnehavare, har inte alltid tillgång till nödvändig sakkunskap. En förändring av systemet bör därför ta sikte på att underlätta
för anläggningsinnehavare att ta sitt ansvar för elsäkerheten.
Elinstallationsarbete i näringsverksamhet

26

Elinstallationsarbeten utförs inom många olika verksamhetsområden.
Förhållandena är inte desamma när det gäller elinstallationsarbeten avseende offentliga anläggningar, hemma hos konsumenter eller arbeten
inom industrin och produktion och distribution av el. En skiljelinje går
mellan sådant elinstallationsarbete som görs på egna anläggningar, t.ex.
inom en industrianläggning eller ett elnätsföretag, och sådant arbete som
utförs på andras anläggningar på uppdrag av villaägare, kommuner, företag m.fl. där elanläggningen i många fall inte är en väsentlig del i pro-

s. 27 Kontrollera mot PDF

duktionen. Andra regelsystem för näringsverksamhet, både de som är
specifika för en viss verksamhet (t.ex. avseende patient- och trafiksäkerhet) och de som är allmängiltiga (t.ex. arbetsmiljöregler), innebär att det
läggs ett tydligt ansvar på verksamhetsutövaren. Det sistnämnda bör
gälla för elinstallationsarbete.
Eftersom en starkströmsanläggning på grund av spänning, strömstyrka
eller frekvens kan vara farlig för person eller egendom, bör den som
yrkesmässigt utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning vara
skyldig att följa de krav som gäller för elinstallationsföretag. Dagens system med krav på en behörig elinstallatör vid alla installationer bygger på
att elinstallatören har den kompetens, erfarenhet och kunskap och det bestämmande inflytande över elinstallationen som gör att den blir säker.
Det innebär i praktiken ett krav på att den som bedriver en verksamhet
som innebär att elinstallationer utförs ska ha tillgång till viss kompetens.
Inom verksamheten måste det finnas någon som – utöver att kunna utföra
elinstallationer – har kompetens att säkerställa att de andra som utför elinstallationer i verksamheten har de kunskaper och färdigheter som krävs
för det aktuella arbetet och att kontroll av anläggningen sker innan den
börjar användas. Ett krav för att ett företag ska få utföra elinstallationer
yrkesmässigt bör vara att det finns minst en auktoriserad elinstallatör i
verksamheten.
Egenkontrollprogram med lednings- och kvalitetssystem kan medverka
till att det arbete som utförs sker i enlighet med gällande bestämmelser
och uppfyller kraven på elsäkerhet. Krav på liknande program finns i
många verksamheter, t.ex. när det gäller försäljning av livsmedel, läkemedel och tobak. Krav på att ha ett egenkontrollprogram bör gälla även
för den som vill utföra elinstallationer yrkesmässigt.
Den som utför arbeten på annans anläggning bör ha en skyldighet att
anmäla detta till tillsynsmyndigheten. På så sätt får tillsynsmyndigheten
kunskap om dem som utför elinstallationer på andras anläggningar. Samtidigt ges konsumenter och andra anläggningsinnehavare – som kan ha
otillräckliga kunskaper och svårt att ta sitt ansvar för att elinstallationer
utförs på ett korrekt sätt – möjlighet att enkelt kontrollera att den som de
anlitar för ett elinstallationsarbete är anmäld hos myndigheten. Ett sökbart register över elinstallationsföretag bör finnas tillgängligt på tillsynsmyndighetens webbplats, se avsnitt 5.9. En sådan reglering ger också
bättre förutsättningar för tillsyn och kontroll, se avsnitt 5.7.
Den som utför elinstallationer på en egen anläggning (t.ex. elproduktions- och elnätsbolag och större industrier med egen personal) bör inte
omfattas av anmälningsskyldigheten. För att få utföra arbetet bör det
dock krävas att övriga förutsättningar för sådant arbete är uppfyllda, dvs.
att det finns minst en elinstallatör i verksamheten och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs enligt gällande säkerhetskrav.
Det kan uppstå situationer då det är oklart om ett elinstallationsarbete
utförs på en annans anläggning eller på en egen anläggning. Frågan kan
uppkomma t.ex. vid utförande av elsinstallationsarbeten inom en koncern. Avgörande för bedömningen blir då inte valet av organisationsform, utan om det företag som utför elinstallationsarbetet har ett bestämmande inflytande över det företag som har anläggningen. Om ett sådant
bestämmande inflytande finns bör det inte anses vara fråga om arbete på
annans anläggning.

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

Anmälningsskyldigheten behöver inte avse varje enskilt arbete. Det bör
räcka att den som i sin verksamhet avser att utföra elinstallationsarbete
på andras anläggningar anmäler att verksamheten omfattar sådana situationer. Det kan alltså räcka med en enda anmälan. Ett sådant krav är inte
så betungande att det behöver göras några undantag för t.ex. elnätsföretag som utför elinstallationsarbete på elmätare som är placerade i kundernas anläggningar.
Frågan om elinstallatörens roll i elinstallationsföretaget måste ta utgångspunkt i syftet att säkerställa en hög elsäkerhet. En viktig del i detta
är övergången till ett system där det finns minst en elinstallatör i verksamheten och att det i verksamheten finns ett egenkontrollprogram som
garanterar att elinstallationsarbetet sker i enlighet med gällande bestämmelser, att arbetet utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper och
att kontroll sker i betryggande omfattning av den anläggning eller anordning som arbetet omfattar innan den börjar användas. Elinstallatörens roll
blir viktig i detta sammanhang. Det är lämpligt att elinstallatören är tillsvidareanställd eller har ett bestämmande ägarinflytande i elinstallationsföretaget men det kan inte vara avgörande för bedömningen. Det finns
andra sätt som en elinstallatör kan vara tillräckligt fast knuten till verksamheten. Det avgörande bör vara att elinstallatörens arbetstid kan utnyttjas i verksamheten i den omfattning som krävs för att upprätthålla
elsäkerheten.
Tillfällig yrkesutövning
I lagrådsremissen föreslås att en yrkesutövare som har rätt att tillfälligt
utöva elinstallatörsyrket i Sverige i enlighet med lagen om erkännande av
yrkeskvalifikationer ska anses vara auktoriserad. Med en sådan lösning
behövs det inga särskilda undantagsbestämmelser för elinstallationsföretag som har sådana yrkesutövare.
Ny terminologi – auktorisation, yrkespersoner, egenkontrollprogram
I lagrådsremissen föreslås en förändring i sak när det gäller vad som
krävs för att få utföra elinstallationsarbete. Som utredningen har funnit
bör terminologin därför ändras så att det blir tydligt för alla aktörer att en
förändring har skett, vilket kan underlätta informationen om de nya reglerna.
Den kontroll som ska ske av att den som ansöker om att få utföra elinstallationer har rätt kompetens, både utbildning och praktisk erfarenhet,
bör leda till en auktorisation som elinstallatör. De som utför elinstallationsarbete (elektriker och andra yrkesgrupper i elinstallationsverksamhet) bör fortsättningsvis benämnas yrkespersoner. I elinstallationsföretaget ska det enligt förslaget finnas ett system, egenkontrollprogram, för
att säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav som ställs och att de
utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper.

28

s. 29 Kontrollera mot PDF

5.4

Kompetensnivåer för elinstallationsarbete

Regeringens förslag: Elinstallatörer ska kunna auktoriseras för visst
slag av elinstallationsarbete. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om detta och om vilka
krav som ska gälla i fråga om utbildning och praktisk erfarenhet.
Anmälan av elinstallationsföretag ska kunna göras för visst slag av
elinstallationsarbete. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om detta och om vilka krav som
ska gälla för en sådan anmälan.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Standard Solutions Group (SSG) och Föreningen
för industriell elteknik (FIE) anser att en person med högre teoretisk
utbildning inte ska behöva genomgå lika lång praktik för auktorisation
jämfört med en person med kortare teoretisk utbildning.
Trafikverket föreslår att det bör införas en särskild behörighet för de
som projekterar och utför beräkningar inför elinstallationsarbete. Trafikverket anser att den formellt ansvarige behörige elinstallatören oftast inte
kan eller ens har ambitionen att verifiera de utförda beräkningarna inför
installationsarbetet. Trafikverket menar också att det bör vara den behöriga elinstallatören som utför kontroll före idrifttagning av en anläggning.
Elektriska installatörsorganisationen (EIO) och SSG anser att auktorisation bör utformas så att kompetenskrav även omfattar projektering.
Svensk Ventilation, Svenska Kyl & Värmepumpföreningen och VVSföretagen anser att de gärna sett att utredningen hade gjort en utförlig
analys av hur elinstallatörens förändrade roll påverkar de praktik- och utbildningskrav som kommer att ställas för de olika behörigheterna. De
anser att servicearbeten ska kunna utföras av en installatör som har kunskap om att elektriskt hantera in- och urkoppling av den specifika elektriska produkten, men framförallt kunskap om det överordnade systemet,
t.ex. hur en fläkt ska anslutas i ett ventilationssystem eller en pump i ett
rörsystem. Remissinstanserna pekar på att sådana installationer i vissa
fall är reglerade i annan lagstiftning och anser att det blir orimligt att två
olika yrkeskategorier skickas för exempelvis byte av en fläkt.
Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH), Svensk Ventilation, Svenska
Kyl & Värmepumpföreningen, VVS-företagen och Sveriges Byggindustrier stöder utredningens förslag om att ge Elsäkerhetsverket i uppdrag att
genomföra en översyn av vilka former av elinstallationer som bör omfattas av krav på kompetens och yrkeskunnande.
Skälen för regeringens förslag: Enligt dagens regelverk har Elsäkerhetsverket ett bemyndigande i elinstallatörsförordningen (1990:806) att
meddela föreskrifter om bl.a. olika behörighetsklasser och kunskaps–
krav och praktik för behörighetsklasserna. Sådana föreskrifter finns i Elsäkerhetsverkets föreskrifter ELSÄK-FS 2013:1. I dag finns fyra olika
behörighetsklasser, varav en omfattar arbete på starkströmsanläggningar
för högspänning och en är ospecificerad eftersom den beslutas från fall
till fall.
29

opaginerad Kontrollera mot PDF

De olika nivåerna för elinstallationsbehörighet är ett system som ger
utymme för utbildnings- och praktikkrav som motsvarar olika behov. Det
gäller t.ex. branscher vars verksamhet innebär att elinstallationer utförs i
viss begränsad omfattning (t.ex. installation av vitvaror hos konsumenter
och spänningssättning av hissar och portar). Företag får då möjlighet att
anlita installatörer vars utbildning och praktiska erfarenhet motsvarar
deras behov. En sådan gradering av krav på utbildning och praktisk erfarenhet för elinstallationsarbeten på olika anläggningar finns även i andra
länder. Systemet skapar utrymme för ett mer effektivt resursutnyttjande
där kraven på utbildning och praktisk erfarenhet kan anpassas till de
konkreta behoven för visst angivet elinstallationsarbete.
Även ett framtida system måste vara flexibelt och svara mot förändringar på marknaden. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra om det ska
finnas olika nivåer för auktorisationer och vilka krav som då ska ställas
på utbildning och praktisk erfarenhet för att auktorisera för de olika
nivåerna.
För att flexibiliteten ska få genomslag bör de olika nivåerna för elinstallationsarbete omfatta såväl auktorisation av elinstallatörer som anmälan av elinstallationsföretag. Det bör därför finnas en möjlighet för
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att bestämma
om anmälan av ett elinstallationsföretag ska kunna göras för visst slag av
elinstallationsarbete och vilka krav som ska gälla för en sådan anmälan.
Det bör naturligtvis krävas att ett elinstallationsföretag ska ha en elinstallatör vars auktorisation minst motsvarar den nivå på vilken företaget
avser att utföra elinstallationsarbeten.
Regeringen har i regleringsbrevet för Elsäkerhetsverket för budgetåret
2016 uppdragit åt myndigheten att redovisa hur det kan säkerställas att
det blir tydligt vilka former av elinstallationer som bör omfattas av krav
på kompetens och yrkeskunnande. Den frågan berörs närmare i avsnitt 5.9.

5.5

Krav på allmän aktsamhet

Regeringens förslag: Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant
sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.

30

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har föreslagit att aktsamhetskravet ska gälla såväl elinstallationsarbete som annat arbete på elektriska starkströmsanläggningar.
Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket anser att utredningens förslag
är otydligt i fråga om vad som avses med ”annat arbete” och ser inget behov av att reglera annat än behörighetskrävande arbete.
Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag inte något krav på att
elinstallationsarbete eller annat arbete på en starkströmsanläggning ska
utföras på ett säkert sätt. I elinstallatörsförordningen (1990:806) föreskrivs vem som får utföra elinstallationer. Till skillnad från lagstiftningen
om andra reglerade yrken ställs det i elinstallatörsförordningen inte några
krav på hur arbetet ska utföras eller på omsorg eller skicklighet i arbetets
utförande. En advokat ska till exempel ”redbart och nitiskt utföra de upp-

s. 31 Kontrollera mot PDF

drag som anförtrotts honom och iaktta god advokatsed” (8 kap. 4 § rättegångsbalken), hälso- och sjukvårdspersonal ska ”utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet” (2 kap. 1 § lagen
[1998:531] om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område), och
en fastighetsmäklare ska ”utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och i allt iaktta
god fastighetsmäklarsed” (12 § fastighetsmäklarlagen [1995:400]). De
skyldigheter som elinstallatörsförordningen ålägger den behöriga elinstallatören avser endast övervakning av yrkesmän och kontroll av anläggningar inför ibruktagande (7 §).
I den tidigare elinstallatörsförordningen (1975:567) angavs att tillsynsmyndigheten fick återkalla eller inskränka en meddelad behörighet för en
elinstallatör som visat oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller brustit i den tillsynsskyldighet som överinseendet innebär.
Bestämmelsen bortföll i samband med att den nuvarande elinstallatörsförordningen trädde i kraft och i nuvarande regelverk anges att Elsäkerhetsverket får återkalla eller inskränka ett beslut om behörighet eller tilldela elinstallatören en varning om elinstallatören inte fullgör sina skyldigheter enligt förordningen eller föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen.
För anläggningsinnehavare finns det bestämmelser i starkströmsförordningen (2009:22) som anger att anläggningsinnehavaren fortlöpande ska
kontrollera att anläggningen eller anordningen ger betryggande säkerhet
mot person- eller sakskada. Anläggningsinnehavaren ska också se till att
arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller anordningen
sker på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada.
När det finns stora risker för både person- och sakskador är det mycket
viktigt att arbetet genomförs på ett sätt som ger en säker anläggning men
också att utförandet av elinstallationsarbetet uppfyller säkerhetskraven.
Det bör därför framgå av lagen att elinstallationsarbete ska utföras på ett
sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller
sakskada. Bestämmelsen bör inte omfatta annat än behörighetskrävande
arbete. Det allmänna aktsamhetshetskravet bör kompletteras av mer detaljerade regler för sådant arbete i en förordning eller i myndighetsföreskrifter.

5.6

Egenkontroll

Regeringens förslag: Elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll
över arbetet och se till att elinstallationsarbete endast utförs av en elinstallatör eller av en yrkesperson vars kunskaper och färdigheter har
säkerställts genom egenkontrollen.
Ett egenkontrollprogram ska säkerställa att elinstallationsarbete utförs i enlighet med de krav som ställs i lagen och i föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen samt att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vad ett egenkontrollprogram ska innehålla.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

31

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Remissinstanserna: Svensk Energi, Elektriska installatörsorganisationen (EIO), LO, Svenska elektrikerförbundet, SEKO, Svensk ventilation
och Föreningen för industriell elteknik (FIE) anser att egenkontrollprogrammets övergripande utformning och innehåll måste förtydligas i lag
eller förordning. Svensk ventilation och VVS-företagen anser att det är
viktigt att varje enskilt företag får utforma egenkontrollen utifrån sin
verksamhets förutsättningar, men att det vore olyckligt om det uppstår
för stora skillnader mellan olika egenkontrollprogram. De anser därför att
Elsäkerhetsverket bör utarbeta ett ramverk och ange egenkontrollens
huvudsakliga innehåll. Svenska Kyl & Värmepumpföreningen anser att
någon form av vägledning om hur egenkontrollen kan upprättas skulle
vara till stor hjälp för framför allt de mindre företagen. Elsäkerhetsverket
föreslår att myndigheten får meddela föreskrifter om vad ett egenkontrollprogram ska innehålla.
Skälen för regeringens förslag: Enligt dagens regelverk ska elinstallatören se till att den som utför elinstallationsarbete under elinstallatörens
överinseende har de kunskaper och färdigheter som krävs för arbetet.
Elinstallatören ska vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i
betryggande omfattning innan den börjar användas genom att spänning,
ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom
(7 § elinstallatörsförordningen).
Elinstallatörens överinseende bör ersättas av elinstallationsföretagets
egenkontroll. Egenkontroll kan beskrivas som elinstallationsföretagets
egna kvalitetssystem. Inom alla verksamheter som utför elinstallationsarbete ska det finnas ett egenkontrollprogram. Ett sådant program ska garantera att verksamheten sker i enlighet med gällande bestämmelser, utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper och att kontroll sker i
betryggande omfattning av den anläggning eller utrustning som arbetet
omfattar innan den tas i bruk.
Ett egenkontrollprogram utgår vanligen från en beskrivning av den
tillsynspliktiga verksamheten och då särskilt dess kritiska punkter, t.ex. i
fråga om påverkan på människor, miljö och säkerhet. Vidare beskrivs i
programmet ansvarsförhållanden samt rutiner för hur den som är ansvarig löpande ska följa och dokumentera verksamhetens utveckling och
eventuella särskilda händelser (t.ex. olyckor och tekniska problem).
Egenkontrollprogrammet ska vara ett stöd för att utforma verksamheten
på ett sådant sätt att reglerna för elinstallationer kan följas. Programmets
roll som stöd för att yrkespersoner har tillräckliga yrkeskunkaper innebär
att det måste framgå vilka som ska utföra elinstallationsarbete och vilken
kompetens de har inom olika områden. Det tidigare kravet på att yrkesmän måste vara anställda i samma företag som den elinstallatör under
vars överinseende de arbetar kan ersättas med den anknytning till verksamheten som måste finnas genom ett egenkontrollprogram. Ett sådant
program bör vara en förutsättning för att yrkespersoner ska få utföra elinstallationsarbete. Det är genom egenkontrollprogrammet som elinstallationsföretaget ska säkerställa att yrkespersonernas arbete kan ledas i
den utsträckning som behövs för att uppfylla elsäkerhetskraven.
Kraven på egenkontroll och dokumentation måste anpassas till varje
verksamhet så att kraven inte blir orimliga men ändå omfattar det som
behöver göras. Innehållet i egenkontrollprogrammet kommer därför att

s. 33 Kontrollera mot PDF

vara olika för olika typer av verksamheter. När det gäller enmansföretag
och andra små företag blir egenkontrollprogrammen av naturliga skäl begränsade. I ett enmansföretag, där det endast arbetar en elinstallatör, behöver programmet t.ex. inte omfatta säkerställande av kompetens. Det
väsentliga i ett egenkontrollprogram blir då rutinerna för kontroll innan
den ifrågavarande anläggningen börjar att användas efter elinstallationsarbetet. Upprättade egenkontrollprogram är också en hjälp för tillsynsmyndigheten i dess tillsynsverksamhet. För näringsidkaren är egenkontrollprogrammet en checklista för vad som krävs för att verksamheten ska
vara väl organiserad i fråga om t.ex. utbildning, kompetens, information
och rutiner för kontroller innan en anläggning börjar att användas.
Arbetet med egenkontroll måste naturligtvis bedrivas fortlöpande och
systematiskt. Ett egenkontrollprogram måste hela tiden hållas aktuellt.
Det är lämpligt att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att i föreskrifter
och allmänna råd närmare beskriva vad ett egenkontrollprogram måste
innehålla. För att undvika alltför kostnadskrävande insatser från företagen är det önskvärt att tillsynsmyndigheten ger ut en vägledning i god tid
före ikraftträdandet med anvisningar om vad ett egenkontrollprogram bör
innehålla.

5.7

Tillsyn

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska helt eller delvis kunna
förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster som inte uppfyller
kraven i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om
ett föreläggande inte följts och det finns skäl att befara att det medför
fara för elsäkerheten.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslog en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten helt eller
delvis får förbjuda fortsatt verksamhet om ett elinstallationsföretag som
gjort anmälan om arbete på annans anläggning inte uppfyller kraven i
lagen och det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket anser att det mot bakgrund av
artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet bör övervägas att införa möjlighet för Elsäkerhetsverket att förbjuda en fysisk person att tillfälligt utöva
elinstallationsarbete om utövandet strider mot lagen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Tillsynsmyndigheten har enligt 12 kap. ellagen (1997:857) befogenhet att
meddela de förelägganden som behövs och har även möjlighet att förena
föreläggandena med vite. Tillsynsmyndigheten har tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen för tillsyn, dock inte till bostäder. Myndigheten har också möjlighet att i vissa fall förbjuda användningen av en
elektrisk anläggning och förbjuda tillhandahållande eller användning av
elektrisk materiel och att förbjuda tillhandahållande av tjänster.

33

s. 34 Kontrollera mot PDF

Stärkt tillsyn
Det bör vara möjligt för tillsynsmyndigheten att ingripa mot en verksamhetsutövare som inte följer de regler som gäller för elinstallationsarbete.
Det gäller när arbetet utförs på ett sådant sätt att det finns skäl att befara
att det medför fara för elsäkerheten.
Enligt ellagen får tillsynsmyndigheten förbjuda tillhandahållande av
tjänster som innebär fara för person eller egendom till följd av bristfällig
eller felaktig installation av en elektrisk starkströmsanläggning. Det finns
alltså en möjlighet att ingripa mot den som tillhandahåller elinstallationstjänster. Bestämmelsen har på grund av en oklar utformning inte kommit
att tillämpas av tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen bör utformas så att
den blir ett effektivt instrument i tillsynsarbetet och samtidigt får den
funktion som utredningen avsett. Tillsynsmyndigheten bör alltså kunna
förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster, helt eller delvis, när
den som utför sådant arbete inte följer de regler som gäller och inte har
följt myndighetens föreläggande.
När någon från ett annat EU-land arbetar tillfälligt i Sverige enligt
lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer kan det arbetet utföras utan
att det finns någon auktoriserad elinstallatör. Eftersom rätten att utöva
yrket i detta fall inte beror på auktorisation kan sanktioner som återkallelse och inskränkning av auktorisation inte bli aktuella. Den föreslagna
bestämmelsen innebär dock att tillsynsmyndigheten får ett verktyg att
ingripa mot den som tillhandahåller elinstallationstjänster oavsett om det
är fråga om ett svenskt elinstallationsföretag eller någon som utför arbete
med stöd av de EU:s yrkeskvalifikationsregler.
Bättre förutsättningar att utöva tillsyn
I lagrådsremissen föreslås en anmälningsskyldighet för elinstallationsföretag som avser att utföra elinstallationsarbete på annans anläggning.
Detta innebär att tillsynsmyndigheten får kunskap om vilka de elinstallationsföretagen är och bättre möjligheter att utöva sin tillsyn. Register
över auktoriserade elinstallatörer och anmälda elinstallationsföretag kan
därför användas för att nå de aktörer som utför elinstallationsarbete. Frågan om register berörs närmare i avsnitt 5.9.

34

s. 35 Kontrollera mot PDF

5.8

Sanktioner

Regeringens förslag: Den som utför elinstallationsarbete i strid med
bestämmelserna om krav för eller ett förbud mot att utföra sådant
arbete ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Den som bryter mot skyldigheten att ha en auktoriserad elinstallatör
eller ett egenkontrollprogram eller utför elinstallationsarbete på
annans anläggning utan att ha gjort anmälan ska dömas till böter.
Den som bryter mot bestämmelser som har meddelats om elektrisk
utrustning ska dömas till böter.
Om en elinstallatör visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart olämplig att vara
auktoriserad som elinstallatör, ska auktorisationen kunna återkallas. I
mindre allvarliga fall ska elinstallatören kunna varnas.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Av utredningens förslag följer att överträdelser av de bestämmelser som i dag
finns i 9 kap. 2–9 §§ ellagen, liksom överträdelser av bestämmelser som
meddelats med stöd av nya bemyndiganden i den nya lagen ska straffbeläggas. Utredningen har föreslagit att överträdelser av bestämmelserna
om kraven på elinstallationsföretag ska sanktioneras med böter eller
fängelse.
Remissinstanserna: Linköpings tingsrätt anser att utredningens förslag till straffbestämmelse inte är tillräckligt tydligt. Tingsrätten anser
också– i den mån förslagen leder till nykriminalisering – att detta liksom
straffskalan bör motiveras särskilt. Elsäkerhetsverket anser att en auktorisation bör kunna återkallas även av andra skäl än av oskicklighet eller
försummelse. Transportstyrelsen anser att det saknas sanktionsåtgärder
för elföretag som inte följer föreskrifterna.
Skälen för regeringens förslag
Felaktigt eller bristfälligt utförande av en starkströmsanläggning kan
medföra livsfara och vissa anläggningar representerar mycket stora värden som kan äventyras. I lagrådsremissen konstateras att en behörighetsreglering med ett reglerat yrke för elinstallationsarbete ger en god grund
för arbetet med elsäkerheten. En förutsättning för att bestämmelserna om
behörighet och utförande av elinstallationsarbete ska få genomslag är att
överträdelser av reglerna får tydliga konsekvenser.
Straffbestämmelser
Bestämmelser om straffrättsliga sanktioner finns i dag i 13 kap. 1 § ellagen. Där straffbeläggs, i fråga om elsäkerhet, överträdelser av föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i lagen. Både uppsåtliga
och oaktsamma brott är straffbelagda. Straffsatsen är böter eller fängelse
i högst ett år. I ringa fall får dock inte dömas till ansvar. Inte heller får
den som har överträtt ett vitesföreläggande dömas till ansvar enligt lagen
för den gärning som omfattas av föreläggandet. Ansvar inträder inte
heller om ansvar för gärningen kan utdömas enligt brottsbalken.

35

opaginerad Kontrollera mot PDF

En summarisk genomgång av tillgänglig rättspraxis visar att straffbestämmelserna i ellagen inte används i någon större utsträckning. En sanktion i form av böter eller, i allvarligare fall, fängelse i högst ett år bör
dock även i fortsättningen vara en viktig del i ett regelsystem för elinstallationer. Överträdelser av centrala förpliktelser och handlingsregler bör
alltså straffsanktioneras.
I lagrådsremissen föreslås att elinstallationsarbete endast får utföras av
auktoriserade elinstallatörer och av yrkespersoner i elinstallationsföretag
som omfattas av företagets egenkontrollprogram. Elinstallationsföretag
måste ha minst en elinstallatör, ett egenkontrollprogram och, om så
krävs, ha gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten
föreslås också kunna helt eller delvis förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster som inte uppfyller gällande krav. Det gäller när arbetet utförs på ett sådant sätt att det finns skäl att befara att det medför fara
för elsäkerheten.
En straffsanktion signalerar i samtliga dessa fall vikten av att endast
personer med tillräckliga kunskaper och färdigheter utför elinstallationsarbete. Förbudet mot att utföra elinstallationsarbete för annan än en auktoriserad elinstallatör eller en yrkesperson innebär att det även i fortsättningen ska vara straffbelagt att utföra elinstallationer för den som inte
uppfyller lagens krav. Förslaget om att det ska vara straffbelagt att utföra
elinstallationer i strid med ett förbud mot tillhandahållande av elinstallationstjänster eller utan att ha följt de krav som gäller för elinstallationsföretag skulle delvis kunna ses som en nykriminalisering. I ett system
med krav på verksamhetsutövaren bör dock de föreslagna straffbestämmelserna anses motsvara nuvarande regler om att det är straffbart att utföra elinstallationer i strid med gällande krav.
I samma utsträckning som i dag bör överträdelser av skyldigheter för
innehavare av starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som är
avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning vara straffsanktionerade. För annan elektrisk utrustning meddelas bestämmelser om dessa i stor
utsträckning i regeringens eller en myndighets föreskrifter. Vid överträdelser av sådana skyldigheter bör fängelse utgå ur straffskalan.
Såväl uppsåtliga som oaktsamma brott bör straffbeläggas. Om den
straffbelagda gärningen är att anse som ringa bör dock inte dömas till
ansvar. Till ansvar enligt lagbestämmelserna om elsäkerhet bör inte heller dömas om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Enligt allmänna principer bör det inte vara möjligt att ingripa med straff och vitespåföljd mot samma förseelse. I likhet med det som gäller enligt den nuvarande lagen bör därför i den nya lagen föreskrivas att den som har
överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud inte döms till ansvar
enligt lagen för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Återkallelse av auktorisation

36

I lagrådsremissen föreslås en regel om att den som utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning ska se till att arbetet utförs på ett
sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller
sakskada. Om en elinstallatör inte följer de krav som elsäkerheten ställer,
bör auktorisationen kunna återkallas eller inskränkas. Det bör även finnas
en möjlighet att i mindre allvarliga fall meddela varning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Det kan finnas situationer där en auktorisation bör kunna återkallas
även av andra skäl. Företagsledningen har ansvaret för att ett elinstallationsföretag har en auktoriserad elinstallatör som verkar för att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande krav. Elinstallatören har dock en
central roll i det föreslagna systemet och måste lägga ned så mycket av
sin arbetstid i verksamheten som krävs för att upprätthålla elsäkerheten.
Bedömningen är därför att auktorisationen ska kunna återkallas eller inskränkas om elinstallatören på annat sätt än genom brister i elinstallationsarbete visat sig uppenbart olämplig att inneha sådan auktorisation.

5.9

Information och register

Regeringens bedömning: Information om vilka elinstallatörer som är
auktoriserade och vilka elinstallationsföretag som har anmält att de
bedriver elinstallationsarbete på någon annans anläggning kan fås från
den myndighet som auktoriserar och tar emot anmälningarna. Informationsbehovet kan tillgodoses lättare om informationen finns tillgänglig i ett register. Regeringen kan instruera myndigheten att hålla
informationen i ett register.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens men utredningen föreslog att en bestämmelse om register tas in i lagen och att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att
meddela föreskrifter om register.
Remissinstanserna: Datainspektionen tillstyrker inte utredningens
förslag om register över auktoriserade elinstallatörer och elinstallationsföretag. Inspektionen saknar en noggrann integritetsanalys och framför
att författningsförslagen i denna del är otydliga. Kommerskollegium anser
att krav på personnummer om möjligt bör undvikas då även utländska
elinstallatörer utan personnummer kan auktoriseras. Elsäkerhetsverket
har synpunkter på registrets innehåll.
Skälen för regeringens bedömning
För en fullgod elsäkerhet är det viktigt att det generellt sett bedrivs en
effektiv tillsyn. Med tillsyn avses den offentliga kontrollen av att regelverket om elsäkerhet följs.
En grundläggande förutsättning för att tillsynsmyndigheten ska kunna
bedriva en effektiv tillsyn är att myndigheten har goda möjligheter att ta
del av och bearbeta information av olika slag om det elinstallationsarbete
som utförs i landet. En god tillgång till information om den eller de som
är föremål för kontroll har avgörande betydelse för att myndigheten ska
kunna planera och genomföra sin tillsynsverksamhet. Även för att kunna
göra uppföljningar av kontrollen behövs god tillgång till information.
Behov av register
Bestämmelser om register finns i dag i 11 § elinstallatörsförordningen
(1990:806). Av paragrafen följer att Elsäkerhetsverket ska föra ett register över elinstallatörer och att beslut om varning eller om inskränkning
eller återkallelse av behörighet ska antecknas i registret. I Elsäkerhets-

37

opaginerad Kontrollera mot PDF

verkets register är elinstallatörer registrerade med behörighetsklass, personnummer och folkbokföringsadress.
I dag är det svårt för anläggningsinnehavaren att kontrollera om den
som anlitas för ett elinstallationsarbete uppfyller kraven för att utföra sådant arbete. Anledningen är att det faktiska arbetet i de flesta fall utförs
av yrkesmän som själva saknar behörighet men som arbetar under överinseende av en behörig elinstallatör. Förslaget om anmälningsskyldighet
till tillsynsmyndigheten för elinstallationsföretag som avser att utföra elinstallationsarbeten på annans anläggning bör kunna vara en utgångspunkt för att ge alla konsumenter möjlighet till sådan kontroll. Anmälningsskyldigheten innebär också att tillsynsmyndigheten får kunskap om
vilka som utför elinstallationer på andras anläggningar. På så sätt får
myndigheten bättre möjligheter att kontrollera dem som bedriver elinstallationsverksamhet.
Det finns alltså ett behov av att kunna samla och behandla information
om elinstallationsföretag och elinstallatörer i ett centralt register. Ett register gör det enklare att söka efter och sammanställa uppgifter. Det är
önskvärt att registret blir tillgängligt och sökbart för allmänheten. Behovet av ett register och vad det innehåller och hur det ordnas måste
naturligtvis ställas mot intresset av ett väl avvägt skydd för den personliga integriteten. Regleringen av registret måste utformas så att det kan
fullgöra sin avsedda funktion samtidigt som integriteten för de personer
som omfattas av registret skyddas i största möjliga utsträckning och inte
kommer i konflikt med överordnad reglering om hur personuppgifter får
hanteras. Instruktioner till en myndighet att ordna ett register av information som myndigheten har beträffande auktorisationer och anmälningar
kan tas in i föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen. I det fortsatta beredningsarbetet med att ta fram sådana
föreskrifter kommer hänsyn att tas till remissinstansernas synpunkter i
frågan.
Informationsinsatser
Det nuvarande systemet med behörig elinstallatör har funnits i många år
och är väl känt för verksamma inom berörda branscher. Även bland allmänheten är kunskapen god om att det gäller särskilda krav för elinstallationer. Syftet med förslagen i lagrådsremissen är att skapa ett mer
sammanhållet och tydligt system för vad som krävs för att utföra elinstallationer. En förutsättning för det är att allmänheten och alla som berörs
av reglerna får information om reglerna och tillgång till kunskap för att
följa dem. Tillsynsmyndigheten bör därför få i uppdrag att genomföra
särskilda informationsinsatser om de nya reglerna, så snart de är beslutade. Informationen behöver vara tydlig och rikta sig till de olika målgrupper som berörs.
Kunskapsutveckling

38

Mot bakgrund av den utveckling som skett med nya elektriska produkter
och ny elektrisk utrustning samt en ökad specialisering inom de branscher som utför elinstallationsarbete bör det tydliggöras vilka krav på
kompetens och yrkeskunnande som gäller för olika former av elinstallationsarbete. Elsäkerhetsverket har därför – i regleringsbrevet för budget-

s. 39 Kontrollera mot PDF

året 2016 – fått i uppdrag att redovisa hur det kan säkerställas att det blir
tydligt vilka former av elinstallationer som bör omfattas av krav på kompetens och yrkeskunnande.

6

En samlad elsäkerhetslag

Regeringens förslag: Lagreglerna om elsäkerhet – de nya och som i
dag finns i ellagen – ska samlas i en ny elsäkerhetslag.
De bestämmelser som redan finns i gällande rätt men som nu placeras i den nya lagen utan ändringar i sak ges en modernare språklig
utformning och anpassas till den nya lagens redaktionella struktur.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Regeringens förslag innebär en språklig modernisering av de bestämmelser som flyttas från ellagen till den nya elsäkerhetslagen.
Remissinstanserna: Svensk Energi anser följande. Skadeståndsreglerna i 10 kap. 1–8 §§ ellagen bör vara kvar i ellagen (1997:857). Eftersom
de skadeståndsregler som gäller för konsumenter vid elavbrott blir kvar i
ellagen kommer regelverket för skadestånd på elmarknaden att bli mer
svåröverskådligt. Förslaget att flytta dagens bestämmelse i 10 kap. 7 § ellagen innebär också en materiell förändring. Den bestämmelsen hänvisar
till ”skada som ska ersättas enligt denna lag”. I ellagen betyder detta att
en ägare av en starkströmsanläggning som upplåtit nyttjanderätten till anläggningen ändå ansvarar för skada enligt såväl 10 kap. som 11 kap. ellagen. Om skadeståndsreglerna delas upp i två lagar får hänvisningen en
annan betydelse.
Skälen för regeringens förslag
En rad ändringar har gjorts i ellagen sedan den infördes och den har blivit
relativt omfattande och svåröverskådlig. När det gäller elsäkerheten finns
i dag regler både i ellagen, som främst innehåller regler om eldistribution, och ett antal förordningar som reglerar olika delar av elsäkerheten.
En sammanhållen reglering av elsäkerheten ökar överskådligheten och
förenklar tillämpningen. En ny elsäkerhetslag med tillhörande förordning
bör omfatta de skyddsåtgärder som i dag regleras i ellagen, elinstallatörsförordningen (1990:806), starkströmsförordningen (2009:22) och förordningen om elektrisk materiel (1993:1068). När en ny elsäkerhetsförordning tas fram bör även övervägas om kungörelsen (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning
ska ingå i den samlade elsäkerhetsregleringen.
Skadeståndsreglerna
Allmänna bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (1972:207).
För elektriska anläggningar finns det särskilda bestämmelser om skadestånd i 10 och 11 kap. ellagen. I 10 kap. 1–8 §§ ellagen regleras skadeståndsskyldighet vid person- och sakskada på grund av inverkan av el.
Anläggningsinnehavaren har som huvudregel strikt ansvar för sådana

39

s. 40 Kontrollera mot PDF

skador. Konsumenters rätt till skadestånd vid avbruten elöverföring regleras i 11 kap. 8–12 §§. Dessa bestämmelser utgår från att nätkoncessionshavaren har ett s.k. kontrollansvar. Det innebär att nätkoncessionshavaren undgår skadeståndsskyldighet endast om vissa förutsättningar är
uppfyllda. Därutöver finns bestämmelser om avbrottersättning i 10 kap.
9–16 §§ som gäller vid ett oplanerat avbrott som varar minst 12 timmar i
en följd. Avbrottersättning utges också av nätkoncessionshavaren och ska
avräknas från eventuellt skadestånd vid elavbrott.
I 9 kap. ellagen finns bestämmelser om skyddsåtgärder vid elektriska
anläggningar som syftar till att förhindra personskador och skador på
egendom samt störning av driften i andra anläggningar. Skyddsåtgärderna avser elsäkerhet. Reglerna om skadestånd vid elskador i 10 kap. 1–
8 §§ ansluter direkt till reglerna om skyddsåtgärder och har ett sådant
samband med elsäkerhetsregleringen att de också bör omfattas av det nya
regelverket om elsäkerhet. Den otydlighet som en uppdelning av skadeståndsreglerna skulle kunna innebära kan undvikas genom en bestämmelse i ellagen som upplyser om skadeståndsbestämmelserna i elsäkerhetslagen.
Enligt den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 7 § ellagen svarar ägaren
av en elektrisk starkströmsanläggning som upplåtits med nyttjanderätt till
någon annan ändå för skada som ska ersättas ”enligt denna lag” som om
ägaren fortfarande är innehavare. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 10 § i den gamla ellagen (1902:71 s. 1). I den gamla ellagen användes dock inte uttrycket ”i denna lag” utan det gjordes en direkt hänvisning till de bestämmelser som i den nuvarande ellagen återfinns i 10 kap.
Avsikten i den nuvarande ellagen kan inte ha varit att bestämmelsen ska
vara tillämplig i förhållande till 11 kap., som gäller nätkoncessionshavarens skadeståndsansvar och inte anläggningsinnehavarens. Det finns inte
heller något skäl för en sådan ordning.
De skadeståndsregler i ellagen som avser elsäkerhet bör tas in i den
nya elsäkerhetslagen.
Tillsynsmyndighet
I den nya elsäkerhetslagen behöver det finnas tillsynsbestämmelser som i
relevanta delar motsvarar tillsynsbestämmelserna i ellagen. Tillsynen bör
utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Med stöd av detta
bemyndigande avser regeringen att utse Elsäkerhetsverket att vara tillsynsmyndighet.
Ett modernare språk
I elsäkerhetslagen används i vissa delar en terminologi som skiljer sig
från den som finns i den nuvarande ellagen. När bestämmelser flyttas
från ellagen till den nya elsäkerhetslagen bör de ges en språklig och redaktionell utformning som är anpassad till den nya lagen. Om en bestämmelse ändras i sak anges det uttryckligen i författningskommentaren.
Ändrade eller nya termer och uttryck

40

I dag används i föreskrifter som rör elsäkerhet uttryck som elektrisk anläggning, elektrisk anordning, elektrisk materiel, elektriska apparater och
elektrisk installation.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Grundläggande för såväl ellagens som den nya elsäkerhetslagens
tillämpning är det begrepp som beskrivs med uttrycket ”elektrisk anläggning” (1 kap. 2 § ellagen). Med elektrisk anläggning avses föremål av
mer stationär natur och av en viss omfattning. Begreppet omfattar till
exempel kraftverk, ledningsnät och vissa anläggningar för användning av
el.
Utanför begreppet faller icke–stationära föremål, dvs. elektriska anordningar och apparater. Utmärkande för sådana föremål är framför allt att
det är i dessa föremål som elen förbrukas. En anordning kan ha en egen
elektrisk kraftkälla, men är för det mesta ansluten till en anläggning för
användning av el. Som exempel kan nämnas elektriska maskiner i fabriker, elektriska lok och elektriska hamnkranar. Huvuddelen av all elektrisk materiel kan indelas i två huvudgrupper, nämligen dels de enskilda
beståndsdelarna i anläggningar, anordningar och installationer, dels
elektriska apparater såsom spisar, kylskåp, tv-apparater och armaturer.
Elektriska apparater är elektriska anordningar eftersom man i en apparat
förbrukar el. Av hävd brukar man dock anse att endast större föremål är
anordningar. Med elektriska installationer avses den samlade utrustningen i en anläggning för överföring eller användning av el. Man syftar här
framför allt på det sätt på vilken de olika komponenterna i anläggningen
har kopplats samman.
Den nya elsäkerhetslagen innebär inte någon ändring i fråga om vad
som avses med ”elektrisk anläggning”. När det gäller anordningar, apparater och materiel finns det utrymme att göra vissa förenklingar utan att
de bestämmelser där uttrycken finns ändras i sak. I den nya elsäkerhetslagen används genomgående endast uttrycket ”elektrisk utrustning” när
det gäller föremål av det slaget. Med det avses såväl anordningar som är
avsedda att anslutas till en elektrisk starkströmsanläggning som anordningar som har en egen elektrisk kraftkälla. Bestämmelserna anpassas till
att det är uttrycket ”elektrisk utrustning” som används i den nya lagen.

7

Elsäkerhet i hotell- och pensionatrörelse

Regeringens förslag: Bestämmelserna om elsäkerhet i lagen om
hotell- och pensionatrörelse ska upphävas.
Elsäkerhetsverkets förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1966:742) om hotelloch pensionatrörelse krävs det tillstånd av Polismyndigheten för att driva
en hotell- och pensionatrörelse som är avsedd att samtidigt ta emot minst
nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum. Den som driver en sådan hotell- eller pensionatrörelse ska se till att elektriska anläggningar i
hotellet eller pensionatet undersöks av en sakkunnig person en gång om
året (11 §). Om man låter bli att göra det, döms man till penningböter
(18 § b). Polismyndigheten är tillsynsmyndighet enligt lagen och har rätt
till tillträde till aktuella anläggningar för att kunna utöva tillsyn.
41

s. 42 Kontrollera mot PDF

Bestämmelser om elsäkerhet i elektriska anläggningar finns i dag i ellagen (1997:857). Av ellagen följer att tillsynsmyndigheten i sin tillsyn
har rätt att på begäran få de upplysningar och att ta del av de handlingar
som behövs för tillsynen. Vidare har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder. I
denna lagrådsremiss föreslås att motsvarande tillsynsbestämmelser tas in
i den nya elsäkerhetslagen.
Elsäkerhetsverket är i dag tillsynsmyndighet enligt starkströmsförordningen (2009:22) när det gäller frågor om elsäkerhet. Det finns inget
undantag för hotell- och pensionatrörelser i ellagstiftningen eller i Elsäkerhetsverkets tillsynsansvar. De särskilda bestämmelserna i lagen om
hotell- och pensionatrörelse innebär en dubbelreglering som det inte
finns något skäl för. Både från lagstiftningssynpunkt och från praktisk
synpunkt är det ändamålsenligt att låta tillsynsansvaret för elsäkerheten
ligga på en och samma myndighet. Elsäkerhetsverket har både kompetens och befogenheter på elsäkerhetsområdet och en utbyggd tillsynsorganisation. Den särreglering av elsäkerhet som finns i lagen om hotelloch pensionatrörelse bör därför tas bort.

8

Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i
kraft den 1 juli 2017.
Den som med stöd av äldre föreskrifter har fått behörighet som elinstallatör ska vid tillämpningen av den nya lagen anses vara auktoriserad.
Utredningens förslag: Lagen och lagändringarna ska träda i kraft den
1 januari 2017.
Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket anser – med hänsyn till de informationsinsatser som behövs och till genomförandet av egenkontrollprogram och register – att ikraftträdandet bör senareläggas med sex månader jämfört med utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Att införa ett nytt system för auktorisation av elinstallatörer och anmälningsskyldighet för den som ska utföra elinstallationer på annans anläggning kräver förberedelser. Tillsynsmyndigheten måste t.ex. ta fram de nya föreskrifter som behövs i ett sådant system. Vidare måste ett register skapas som kan göras tillgängligt
för allmänheten. De informationsåtgärder som ska genomföras och ett
nytt register över auktoriserade elinstallatörer och anmälda elinstallationsföretag kräver också förberedelser.
Den nya lagen bör kunna träda i kraft den 1 juli 2017. Inget hindrar att
anmälningar av elinstallationsföretag görs innan lagen trätt i kraft.

42

s. 43 Kontrollera mot PDF

9

Konsekvensanalys

Förslaget syftar till att anpassa och modernisera behörighetssystemet
efter dagens förutsättningar, stärka konsumenternas ställning och ge tillsynsmyndigheten bättre möjligheter att utöva tillsyn. Samtidigt skapas en
sammanhållen reglering kring elsäkerheten vilket bidrar till ökad överskådlighet och förenklad tillämpning av bestämmelserna.
Flera grupper berörs: De företag som bedriver elinstallationsverksamhet, anläggningsinnehavarna, elinstallatörerna och konsumenterna. Tillsynsmyndighetens tillsynsverksamhet påverkas bl.a. till följd av det aviserade registret. Elektriker och andra yrkesmän påverkas endast indirekt
genom att de inte längre är beroende av elinstallatörernas överinseende
utan i stället omfattas av det egenkontrollprogram som innefattar hela
elsäkerhetsorganisationen.
Konsekvenser för företagen
Förslaget består av två delar som kan orsaka kostnader för företagen –
dels anmälningsplikten till tillsynsmyndigheten vid arbete på annans
starkströmsanläggning, dels det egenkontrollprogram som ska upprättas
och som ersätter elinstallatörens överinseende.
När det gäller anmälan till tillsynsmyndigheten regleras de uppgifter
som ska lämnas in till tillsynsmyndigheten inte i lagen men tidsåtgången
för anmälan till myndigheten beräknas bli en timme per företag. Besked
om att företaget är anmält och kan påbörja verksamheten bör kunna ske
automatiskt tack vare att myndighetens anmälningsregister samkörs med
auktorisationsregistret.
Det finns i dag inte någon statistik som visar hur många företag som
kommer att beröras av anmälningsplikten. Enligt uppgifter från Elsäker–
hetsverket finns det cirka 40 000 elinstallatörer som är verksamma inom
elinstallationsbranschen. Det kan således finnas maximalt 40 000 företag.
I november 2015 gick 10 205 företag under koden Elinstallationsfirmor i
SCB:s register. Det är dock fler företagstyper som utför anmälningspliktiga elinstallationer. Antalet företag ligger således någonstans i spannet mellan 10 000 och 40 000, vilket betyder att förslaget om anmälningsplikt medför ett merarbete på 10 000–40 000 timmar totalt.
Kostnaden för kravet på egenkontrollprogram är avhängigt hur väl företagen följer dagens regelverk. Ju bättre rutiner företagen har, desto
lägre blir kostnaden. Kostnaden består i att dokumentera det systematiska
överinseendet så att det kan bli föremål för tillsyn.
Konsekvenser för brottsligheten
Enligt nuvarande regler är det straffbart att ägna sig åt obehörigt elinstallationsarbete, dvs. att bryta mot förbudet mot att utföra elinstallationer
utan att vara behörig elinstallatör eller yrkesman som arbetar under en
behörig elinstallatörs överinseende.
43

s. 44 Kontrollera mot PDF

Förslagen i lagrådsremissen innehåller ett förbud mot att utföra installationsarbete för annan än en auktoriserad elinstallatör eller en yrkesperson inom ramen för verksamhet som uppfyller vissa angivna krav. Det
blir således även i fortsättningen straffbelagt att utföra elinstallationer för
den som inte uppfyller lagens krav. Förslaget att det ska vara straffbelagt
att utföra elinstallationer utan att ha följt de krav som gäller för elinstallationsföretag, eller i strid med ett förbud, skulle delvis kunna ses som
en nykriminalisering men i ett system med krav på verksamhetsutövaren
motsvarar det de nuvarande reglerna om att det är straffbart att utföra
elinstallationer i strid med förbudet.
Konsekvenser för rättsväsendet
Förslagen innebär inte några ökade kostnader för rättsväsendet, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten eller Sveriges domstolar.
Andra konsekvenser
Den förbättrade möjligheten för konsumenterna, och även för andra företag, att kontrollera om ett företag är registrerat hos tillsynsmyndigheten
bör ge en viss konkurrensfördel för seriösa aktörer gentemot de som inte
följer regelverket. Det borde kunna innebära en fördel, inte minst för små
företag, att kostnadsfritt kunna utnyttja tillsynsmyndighetens register för
att visa kunder att de uppfyller kraven för att finnas med i registret.
Förslaget har inga konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och
män eller för de integrationspolitiska målen.
EU-rättsliga krav
Enligt artiklarna 15.7 och 39.5 i tjänstedirektivet (2006/123/EG) är medlemsstaterna i vissa fall skyldiga att anmäla nya författningsförslag eller
ändringar av befintliga författningar till kommissionen, när dessa faller
inom direktivets tillämpningsområde. Förfarandet enligt artikel 15.7 avser krav som ställs på tjänsteleverantörer som vill etablera sig i Sverige,
medan förfarandet enligt artikel 39.5 avser krav som ställs på tjänsteleverantörer som är etablerade i ett annat land inom EU eller EES och som
vill tillhandahålla tjänster i Sverige utan att etablera sig här. Anmälningsplikten i tjänstedirektivet aktualiseras vid förslag till författningar som
innehåller krav som påverkar tillträdet till eller utövandet av en tjänst i
direktivets mening.
Kraven på anmälan för att få utföra elinstallationsarbete på annans anläggning måste anses vara att likställa med ett sådant krav på tillstånd
som måste anmälas till kommissionen. En anmälan hindrar inte medlemsstaterna från att anta de aktuella bestämmelserna. Inom tre månader
från mottagandet av anmälan ska kommissionen dock undersöka om de
nya kraven är förenliga med gemenskapsrätten och vid behov fatta ett
beslut om att begära att medlemsstaten ska avstå från att anta dem eller
upphäva dem.
Kostnader förknippade med förslagen
44

De direkta kostnader som uppkommer med en förändrad reglering är
främst förknippade med att den som vill utföra elinstallationer på stark-

s. 45 Kontrollera mot PDF

strömsanläggning som tillhör annan måste anmäla detta till tillsynsmyndigheten. Kostnaden för att upprätta och underhålla ett register med den
information som anmäls uppskattas till i storleksordningen 3,5 miljoner
kronor.
De företag som vill anmäla sig till registret får en kostnad för denna
arbetsinsats. Denna kan uppskattas till cirka en timme per företag.
Vissa kostnader kan även uppkomma genom att det nuvarande överinseendet omhändertas genom ett egenkontrollprogram. Även om egenkontrollprogrammet inte i formell mening innebär ökade krav jämfört
med det som redan gäller för ett fungerande överinseende, enligt arbetsmiljölagstiftningen och kollektivavtal, innebär det en arbetsinsats att formalisera och dokumentera egenkontrollen så att den är möjlig att utöva
tillsyn över. Många företag har redan i dag dokumenterat sitt elsäkerhetsarbete och vem som gör vad i organisationen. I stora och medelstora
företag är detta en förutsättning för att garantera ett fungerande överinseende. Initialt kan kravet på egenkontrollprogram, som ställer krav på
delvis andra rutiner än vid ett personligt överinseende, innebära en viss
ökad administrativ börda. På sikt blir dock merkostnaderna blygsamma.
Dessa merkostnader kan dock förväntas bli större för de företag som i
dag inte följer regelverket.
Det uppkommer även direkta kostnader för tillsynsmyndighetens informationsinsatser, både till följd av den riktade insats till elinstallationsbranschen som krävs vid implementeringen av den nya regleringen och
på grund av behovet av informationsinsatser för att medvetandegöra anläggningsinnehavare och övriga om sitt ansvar samt möjligheter att informera sig via tillsynsmyndighetens register. Bedömningen är att de ökade
resurser som kommer att krävas hos tillsynsmyndigheten under en planerings- och införandefas på cirka tre år ryms inom befintliga anslagsramar.
Finansiering av kostnaderna
Den som ansöker om behörighet som elinstallatör får i dag betala en avgift för att finansiera kostnaderna för prövningen. Detsamma bör gälla
för ansökan om auktorisation som elinstallatör. Prövningen av en sådan
ansökan kommer att vara likvärdig med vad som i dag gäller för ansökan
om behörighet och kostnaden bör därför också vara densamma.
Dagens register över elinstallatörer som meddelats behörighet finansieras genom anslag. Förslaget innebär inte någon förändring av detta.
Det register över anmälda elinstallationsföretag, som bör göras tillgängligt för allmänheten på tillsynsmyndighetens webbplats, kan finansieras antingen via avgifter för dem som anmäler sig eller via myndighetens anslag. Med hänsyn till den relativt begränsade kostnad som ett
sådant register kan antas innebära i förhållande till antalet elinstallationsföretag blir kostnaden per företag relativt liten. Vid en jämförelse mellan
en sådan beräknad avgift och myndighetens kostnad för att ta ut den
framstår det som rimligt att finansiera ett sådant register via myndighetens anslag. Det finns också ett syfte och allmänt intresse av att göra registret tillgängligt och användbart för konsumenterna. Även de informationsinsatser som är förknippade med regeringens förslag bör finansieras
via anslag till tillsynsmyndigheten. De ökade kostnaderna för tillsynsmyndigheten ryms inom befintliga anslagsramar.

45

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Författningskommentar

10.1

Förslaget till elsäkerhetslag

1§
I paragrafens första stycke anges lagens syfte.
Andra stycket motsvarar nuvarande 9 kap. 8 § ellagen (1997:857) och
är en upplysning om att det i en annan lag finns särskilda bestämmelser
om elektromagnetisk kompatibilitet.
Ordförklaringar
2§
Paragrafen förklarar vad som i lagen menas med uttrycket ”elektrisk
anläggning” och motsvarar i sak nuvarande 1 kap. 2 § ellagen med några
språkliga moderniseringar. Enligt definitionen avses med elektrisk anläggning såväl en anläggning för produktion, överföring eller användning
av el som de särskilda föremål som finns i anläggningen. Till skillnad
från ellagens definition anges att de särskilda föremål som finns i anläggningen ska behövas för driften av den. Sådana föremål ska vara stationärt
anslutna till anläggningen. Någon ändring i sak är inte avsedd. Motiven
finns i prop. 1996/97:136 s. 115 f.
3§

46

Paragrafen förklarar vad som i lagen menas med uttrycken ”starkströmsanläggning”, ”elektrisk utrustning” och ”säkerhetsbrist i el”
Förklaringen av uttrycket ”starkströmsanläggning” motsvarar definitionerna i 2 § starkströmsförordningen (2009:22) och 2 § elinstallatörsförordningen (1990:806). En starkströmsanläggning är en elektrisk anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig
för människor eller egendom. I sammanhanget avser ström alltid elektrisk ström, som mäts i ampere. Ordet starkström syftar inte på något särskilt antal ampere. Orsaken till detta är att redan en mycket liten ström
kan orsaka skada. Exempel på starkströmsanläggningar är elektriska installationer i hushållet, kraftledningar och elektriska järnvägar och spårvägar.
”Elektrisk utrustning” omfattar det som tidigare benämndes anordningar, oavsett om de är avsedda att anslutas till en starkströmsanläggning eller om de har en annan strömkälla. ”Elektrisk utrustning” omfattar
också elektrisk materiel. Exempel på elektrisk utrustning är maskiner,
transformatorer, skyddsutrustning, kablage, armaturer och hushållsapparater.
”Säkerhetsbrist i el” motsvarar det uttryck som finns i nuvarande
10 kap. 2 § ellagen. Begreppet tar sikte på fel i själva elen. Som exempel
på fel kan nämnas avvikelser i fråga om frekvens eller spänning hos elen.
Övervägandena finns i avsnitt 6.

s. 47 Kontrollera mot PDF

4§
Paragrafen förklarar vad som i lagen menas med ”elinstallationsarbete”
och motsvarar 3 § elinstallatörsförordningen.
Av definitionen följer att elinstallationsarbete är sådant arbete som avser utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning samt fast anslutning av elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning och losskoppling av fast ansluten elektrisk utrustning från en
sådan anläggning. En starkströmsanläggning kan t.ex. finnas i ett kärnkraftverk, en industri eller en villa. Arbetet vid anläggningen kan bestå
av mängder av olika moment. Det är inte möjligt att i lagen närmare precisera vilka uppgifter eller åtgärder som ska omfattas av uttrycket. En sådan reglering skulle bli detaljrik, svårtillgänglig och snabbt riskera att bli
omodern.
Arbete på elektrisk utrustning omfattas inte av definitionen. Arbete på
sådan elektrisk utrustning som blir en del av anläggningen efter installation omfattas dock av ”elinstallationsarbete”.
Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
5§
I paragrafen förklaras ord som används för olika aktörer i lagen.
Ordet ”elinstallationsföretag” saknar motsvarighet i gällande rätt. Ett
elinstallationsföretag är en näringsidkare som yrkesmässigt utför elinstallationsarbete. Med yrkesmässigt avses att elinstallationsarbetet utförs
inom ramen för yrkesverksamhet, antingen på en egen anläggning eller
på annans anläggning. Arbete på annans anläggning sker då mot betalning eller annan ersättning.
Ordet ”elinstallatör” motsvarar i huvudsak det som anges i 2 § elinstallatörsförordningen. En elinstallatör är en fysisk person som är auktoriserad att utföra elinstallationsarbete. En auktorisation kan enligt 20 § vara
generell och ges för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag
av sådant arbete.
Ordet ”yrkesperson” saknar direkt motsvarighet i gällande rätt. Med
yrkesperson avses den vars kunskaper och färdigheter säkerställs genom
det egenkontrollprogram som ett elinstallationsföretag är skyldigt att ha
enligt 24 §. En person är alltså endast yrkesperson när han eller hon utför
arbete inom ramen för ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram.
En person som inte är auktoriserad elinstallatör kan alltså inte utföra elinstallationsarbete utanför yrkesverksamhet, eftersom det i dessa fall inte
finns något egenkontrollprogram.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Skyldigheter i fråga om elektriska anläggningar
6§
Paragrafen innehåller bestämmelser om grundläggande skyldigheter för
innehavare av starkströmsanläggningar och motsvarar delvis 4 och 5 §§
starkströmsförordningen.
Enligt bestämmelserna ska den som har en starkströmsanläggning fortlöpande kontrollera att anläggningen ger betryggande säkerhet mot personeller sakskada och se till att arbete som utförs på eller i anslutning till an-

47

opaginerad Kontrollera mot PDF

läggningen sker på ett sådant sätt och utförs av eller under ledning av
personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet
ges mot person- eller sakskada. Kontrollen ska vara anpassad till anläggningens beskaffenhet, ålder, omgivande miljö och användning. Skyldigheten gäller en anläggning som tagits i bruk, dvs. när den är spänningssatt med sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig
för person eller egendom. Reglerna gäller såväl för innehavare av anläggningar för yrkesmässig verksamhet som för innehavare av anläggningar
för enskilt bruk. Skyldigheten innebär inte att innehavaren personligen
måste utföra kontrollen utan endast att innehavaren har ansvaret för det.
I paragrafen regleras inte vad som gäller för elektrisk utrustning som är
avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning (jfr 4 och 5 §§ starkströmsförordningen). Bestämmelser om sådan elektrisk utrustning finns i
stället i 19 §.
7§
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § första stycket ellagen. De ändringar som
gjorts är endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 175 f.
8§
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § andra stycket ellagen. De ändringar som
gjorts är endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 175 f.
9§
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 a § första stycket ellagen. De ändringar
som gjorts är endast redaktionella. Motiven finns i prop. 2008/09:57 s. 9
och 13.
10 §
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 a § andra stycket ellagen. De ändringar
som gjorts är endast redaktionella. Motiven finns i prop. 2008/09:57 s. 9
och 13.
11–15 §§
Paragraferna motsvarar 9 kap 3–7 och 9 §§ ellagen. De ändringar som
gjorts är endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 176 f.
(11–14 §§) och prop. 2008/09:57 s 9 f. och s. 13 f (15 §).
Skyldigheter i fråga om elektrisk utrustning
16 §

48

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § första stycket förordningen om
elektrisk materiel.
I första stycket anges att den som tillverkar, representerar den som tillverkar, importerar eller distribuerar elektrisk utrustning som ska användas i landet ska se till att utrustningen uppfyller gällande säkerhetskrav.
De aktörer som anges i stycket grundar sig på de definitioner av ekonomiska aktörer som anges i artikel 2 punkterna 3–6 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmoniser-

s. 49 Kontrollera mot PDF

ing av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden
av elektrisk utrustning (omarbetning). Med tillverkare avses en fysisk
eller juridisk person som tillverkar elektrisk utrustning eller som låter
konstruera och tillverka sådan utrustning och saluför den elektriska utrustningen, i eget namn eller under eget varumärke. Med tillverkarens
representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom
Europeiska unionen och som enligt skriftlig fullmakt från tillverkaren har
rätt att i dennas ställe utföra särskilda uppgifter. Med importör avses en
fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen
och släpper ut elektrisk utrustning från ett tredjeland på unionsmarknaden. Med distributör avses en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, förutom tillverkaren eller importören, som tillhandahåller elektrisk
utrustning på marknaden.
I andra stycket anges att den som installerar elektrisk utrustning se till
att utrustningen uppfyller gällande säkerhetskrav.
17 §
Paragrafen motsvarar 3 § andra stycket förordningen om elektrisk materiel. De ändringar som gjorts är endast redaktionella.
Enligt bestämmelsen ska den som äger eller annars svarar för användningen av elektrisk utrustning se till att den underhålls på ett godtagbart
sätt och används på ett sätt som inte riskerar säkerheten.
18 §
Paragrafen motsvarar 3 § tredje stycket förordningen om elektrisk materiel. De ändringar som gjorts är endast redaktionella.
Enligt bestämmelsen ska den som använder elektrisk utrustning försäkra sig om att den är säker för användning.
19 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheter för innehavare av
sådan elektrisk utrustning som är avsedd att anslutas till en elektrisk
starkströmsanläggning och motsvarar delvis 4 och 5 §§ starkströmsförordningen.
Av bestämmelserna följer att den som har elektrisk utrustning där el
används och som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning
fortlöpande ska kontrollera att utrustningen ger betryggande säkerhet mot
person- eller sakskada. Innehavaren ska också se till att arbete som utförs
på eller i anslutning till utrustningen sker på ett sådant sätt och utförs av
eller under ledning av personer med sådana kunskaper och färdigheter att
betryggande säkerhet ges mot person- eller sakskada. Skyldigheterna för
innehavaren motsvarar de som följer av 6 §, se författningskommentaren
ovan.
Auktorisation för elinstallationsarbete
20 §
I paragrafen, som saknar direkt motsvarighet i gällande rätt, anges förutsättningar för auktorisation som elinstallatör.
49

opaginerad Kontrollera mot PDF

Enligt första stycket ska den som har tillfredsställande utbildning och
praktisk erfarenhet efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör.
Auktorisation får inte ges den som har visat oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visat sig uppenbart
olämplig att vara auktoriserad, jfr 41 §. Av 47 § framgår att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att meddelas
auktorisation som elinstallatör. Det är tillsynsmyndigheten som prövar
ansökningar om auktorisation.
I andra stycket anges att auktorisation kan meddelas för visst slag av
elinstallationsarbete. Av 47 § framgår att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om auktorisation
som elinstallatör för visst slag av elinstallationsarbete.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3 och 5.4.
21 §
I paragrafen, som delvis motsvarar 9 § elinstallatörsförordningen, anges
att tillsynsmyndigheten är den myndighet som prövar frågor om auktorisation av elinstallatörer.
22 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, anges att den som
uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som följer av lagen
(2016:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer vid tillämpningen av
elsäkerhetslagen ska anses vara auktoriserad.
Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Elinstallationsföretag
23 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, anges att elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör som ska verka
för att verksamheten bedrivs i enlighet med lagen och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen. Genom att det finns minst en auktoriserad
elinstallatör i företaget säkerställs tillgången till den nödvändiga kompetens som behövs för att företaget ska kunna fullgöra sina skyldigheter
enligt lagen. Den särskilda roll som den utsedda elinstallatören har innebär bland annat att på ett organiserat och systematiskt sätt arbeta med
företagets egenkontrollprogram och rutiner. En elinstallatör ska vara anställd eller på annat sätt fast knuten till verksamheten. En sådan fast anknytning förutsätter att en så stor del av elinstallatörens arbetstid kan
utnyttjas i verksamheten som krävs för att upprätthålla elsäkerheten.
Elinstallatören måste ha den auktorisation som krävs för det elinstallationsarbete som ska utföras.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
24 §

50

I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, finns regler om
egenkontroll. Ett elinstallationsföretag måste ha ett egenkontrollprogram
som säkerställer att kraven i 26 § uppfylls, att den som ska utföra arbetet

s. 51 Kontrollera mot PDF

har nödvändig kompetens för arbetet och att det finns tillfredsställande
rutiner för kontroll före ibruktagande av en starkströmsanläggning. Egenkontrollprogrammet är ett verktyg för elinstallationsföretaget att utforma
verksamheten på ett sådant sätt att reglerna för elinstallationer kan följas.
I egenkontrollprogrammet måste elinstallationsföretaget bland annat
redovisa rutinerna för kontroll före ibruktagande. Av programmet ska
också framgå vilka som ska utföra elinstallationsarbete och vilken
kompetens de har inom olika områden. Programmet är en förutsättning
för att yrkespersoner ska få utföra elinstallationsarbete. Kraven på egenkontrollprogrammet måste i övrigt anpassas till verksamhetens storlek
och typ. Regeringen avser med stöd av bemyndigandet i 47 § meddela
föreskrifter om innehållet i egenkontrollprogram.
Övervägandena finns i avsnitt 5.6.
Skyldighet att anmäla elinstallationsarbete
25 §
I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, finns regler om
krav på anmälan till tillsynsmyndigheten för elinstallationsföretag vars
verksamhet innebär elinstallationsarbete på annans anläggning. Anmälan
behöver alltså inte göras för arbete på den egna anläggningen. Anmälan
kan göras för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant arbete. Anmälan behöver bara göras en gång för det slag av arbete
som anmälan avser.
Av andra stycket framgår att arbete på en anläggning inte får påbörjas
innan anmälan har skett.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Utförande av elinstallationsarbete
26 §
Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, innehåller ett allmänt aktsamhetskrav vid elinstallationsarbete. Enligt bestämmelsen ska
elinstallationsarbete utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
Övervägandena finns i avsnitt 5.5.
27 §
I paragrafen, som delvis motsvarar 6 § elinstallatörsförordningen, regleras vad som krävs för att utföra elinstallationsarbete.
Av bestämmelsen följer att det är förbjudet för andra än elinstallatörer
och yrkespersoner i elinstallationsföretag att utföra elinstallationsarbete.
Att elinstallationsarbete även får utföras av den som enligt lagen om
erkännande av yrkeskvalifikationer har rätt att tillfälligt tillhandahålla
tjänster som elinstallatör i Sverige följer av att en sådan yrkesutövare ska
anses vara auktoriserad enligt 22 §. Definitionen av elinstallationsarbete
framgår av 4 §.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
51

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ansvar för skada genom inverkan av el från en
starkströmsanläggning
28 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § ellagen. De ändringar som gjorts är endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 180 f.
Ansvar för skada som orsakas av säkerhetsbrist i el
29 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § ellagen. De ändringar som gjorts är
endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 182.
30 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § ellagen. De ändringar som gjorts är
endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 182.
Ansvar för skada vid driftstörning
31 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § ellagen. De ändringar som gjorts är
endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 183.
Ägares skadeståndsansvar
32 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § ellagen. Motiven finns i prop.
1996/97:136 s. 184.
Bestämmande av skadestånd
33 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § ellagen. De ändringar som gjorts är
endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 184.
Skadelidandes medvållande
34 §
Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § ellagen. De ändringar som gjorts är
endast redaktionella. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 183.
Preskription
35 §

52

Paragrafen motsvarar 10 kap. 8 § ellagen.
I punkten 1 föreskrivs en preskriptionstid på två år i de fall skadestånd
ska utgå enligt bestämmelserna om ansvar för skada genom inverkan av
el från en starkströmsanläggning (28 § första stycket) och ansvar för
skada vid driftstörning (31 §). I 10 kap. 8 § första stycket ellagen anges i
motsvarande fall att talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om skadestånd ska väckas inom två år från det att skadan in-

s. 53 Kontrollera mot PDF

träffade. Att talan mot en elektrisk anläggnings ägare kan väckas inte
bara mot innehavaren utan också ägaren framgår av 32 §. Preskriptionstiden börjar löpa oavsett mot vem talan riktas. Detta behöver inte anges
särskilt i den aktuella bestämmelsen. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Motiven finns i övrigt i prop. 1996/97:136 s. 184 f.
Tillsynsmyndighet
36 §
Av paragrafen framgår att den myndighet som regeringen bestämmer är
tillsynsmyndighet enligt lagen.
Myndighetens tillsyn omfattar inte bestämmelserna om skadestånd.
Bestämmelserna om skadestånd reglerar kort uttryckt vem som ska bära
det ekonomiska ansvaret för skador som uppstår genom inverkan av el.
Om berörda parter inte kan komma överens om hur bestämmelserna ska
tillämpas i ett enskilt fall kan tvisten avgöras vid allmän domstol. Bestämmelserna är alltså av sådan natur att de inte kan bli föremål för tillsyn. Därför undantas bestämmelserna uttryckligen från tillsynsmyndighetens tillsynsansvar.
Upplysningar och handlingar
37 §
I paragrafen, som motsvarar 12 kap. 2 § ellagen, finns regler om att tillsynsmyndigheten har rätt att få upplysningar och ta del av handlingar vid
vite. Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 197 f. och i prop. 2005/06:158
s. 87.
Tillträde och provning
38 §
I paragrafen, som motsvarar den del av 12 kap. 5 § första stycket ellagen
som gäller elsäkerhet, ges tillsynsmyndigheten tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen för tillsyn. Det gäller dock inte bostäder.
Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 197 f.
39 §
I paragrafen, som i huvudsak motsvarar 12 kap. 5 § andra stycket ellagen, finns bestämmelser om tillgång till exemplar för provning av elektrisk utrustning. De ändringar som gjorts är en anpassning till den terminologi som används för ekonomiska aktörer i direktiv 2014/35/EU, se
författningskommentaren till 16 §.
Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 197 f.
40 §
Enligt paragrafen, som motsvarar 12 kap. 5 § fjärde stycket ellagen, ska
Polismyndigheten lämna den hjälp som behövs för tillsynen enligt 38 och
39 §§. De ändringar som gjorts är endast redaktionella.
Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 197 f.
53

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förelägganden
41 §
I paragrafen, som motsvarar den del av 12 kap. 3 § ellagen som gäller
elsäkerhet, ges tillsynsmyndigheten möjlighet att meddela de förelägganden som behövs för att de föreskrifter som omfattas av tillsynen ska
följas. De ändringar som gjorts är endast redaktionella.
Motiven finns i prop. 1996/97:136 s. 196.
42 §
Enligt paragrafen, som motsvarar 12 kap. 4 § 1 ellagen, får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse ska ske på bekostnad av den som inte följer
ett föreläggande enligt 41 §. De ändringar som gjorts är endast redaktionella.
Motiven finns i 1996/97:136 s. 197.
Förbud
43 §
I paragrafen, som delvis motsvarar 12 kap. 4 § ellagen, ges tillsynsmyndigheten rätt att i vissa fall förbjuda användningen av en elektrisk anläggning och förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk utrustning.
Nytt i jämförelse med ellagen är att första stycket 1 har utgått och finns
i 42 §. Vidare har första stycket 4 fått en ny beteckning, 3, och en ny lydelse. Enligt bestämmelsen får tillsynsmyndigheten förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster, helt eller delvis, när den som utför
elinstallationsarbete inte följer de regler som gäller för sådant arbete och
inte har följt myndighetens föreläggande.
Motiven finns i fråga om paragrafens oförändrade delar i prop.
1996/97:136 s. 197. Övervägandena i fråga om ändringen finns i avsnitt
5.7.
Återkallelse av auktorisation
44 §

54

I paragrafen, som delvis motsvarar 10 § elinstallatörsförordningen, finns
regler om återkallelse eller inskränkning av auktorisation.
I första stycket anges att återkallelse eller inskränkning av auktorisationen får ske om elinstallatören visar oskicklighet eller försummelse vid
elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart olämplig att
inneha sådan auktorisation. Elinstallatören ska följa det särskilda krav på
aktsamhet som gäller vid elinstallationsarbete. Han eller hon har också en
särskild roll i elinstallationsföretaget som bland annat innebär att på ett
organiserat och systematiskt sätt arbeta med företagets egenkontrollprogram och rutiner. Bestämmelsen ger tillsynsmyndigheten en möjlighet att
ingripa mot en elinstallatör som inte följer de krav som elsäkerheten ställer.
Av andra stycket framgår att en sådan återkallelse eller inskränkning
kan ske för viss tid.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Varning
45 §
I paragrafen, som delvis motsvarar 10 § elinstallatörsförordningen, anges
att tillsynsmyndigheten i mindre allvarliga fall får meddela en varning i
stället för att återkalla eller inskränka auktorisationen.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
Dispens
46 §
Enligt paragrafen, som delvis motsvarar 4 § elinstallatörsförordningen,
20 § starkströmsförordningen och 11 § förordningen om elektrisk materiel, får den myndighet som regeringen bestämmer i det enskilda fallet ge
dispens från kraven i lagen.
Bemyndiganden
47 §
Paragrafen, som delvis motsvarar 9 kap. 1 § andra stycket ellagen, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.
Med stöd av motsvarande bemyndigande i ellagen och i den äldre ellagen 1902:71 s. 1 har regeringen meddelat föreskrifter om elsäkerhet i
kungörelsen (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i
förhållande till starkströmsledning, elinstallatörsförordningen (1990:806),
förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel och starkströmsförordningen (2009:22).
Det breda och generellt hållna bemyndigandet 9 kap. 1 § andra stycket
ellagen ersätts i elsäkerhetslagen med en närmare precisering av bemyndigandet. Preciseringen har skett med utgångspunkt från att bemyndigandet ska vara detsamma som i dag. Utöver det finns i paragrafen även
bemyndiganden som gäller utförande av elinstallationsarbete, kraven för
auktorisation som elinstallatör, egenkontrollprogram samt undantag från
kraven i lagen. Föreskrifter om undantag från kraven i lagen får endast
meddelas om det finns särskilda skäl för det. Ett sådant skäl kan t.ex.
vara att möjliggöra för den som genomgår utbildning att utföra elinstallationsarbete utan hinder av kraven i lagen.
Straff
48 §
Paragrafen, som delvis motsvarar 13 kap. 1 § ellagen, innehåller bestämmelser om straff. Genom bestämmelserna straffsanktioneras att någon
bryter mot de bestämmelser till vilka paragrafen hänvisar.
Paragrafen innehåller straffbestämmelser med påföljden böter eller
fängelse i högst ett år. Överträdelser mot 6 och 19 §§ avser skyldigheter
för innehavare av starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som
är avsedd att anslutas till starkströmsanläggningar, 27 § avser obehörigt
elinstallationsarbete och 43 § 3 avser den som bryter mot ett förbud som
tillsynsmyndigheten har meddelat.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

55

s. 56 Kontrollera mot PDF

49 §
I paragrafen finns straffbestämmelser med påföljden böter. Bestämmelserna tar sikte på dels sådana skyldigheter som gäller elinstallationsföretag i vissa närmare angivna fall, dels skyldigheter i fråga om elektrisk utrustning.
Punkterna 1–3 saknar motsvarighet i gällande rätt och träffar den som
bryter mot skyldigheten att ha auktoriserad elinstallatör enligt 23 §,
bryter mot skyldigheten att ha egenkontrollprogram enligt 24 §, eller
utför elinstallationsarbete utan att ha gjort anmälan enligt 25 §.
Det straffbara området som gäller elektrisk utrustning, punkten 4,
motsvarar i sak den reglering som finns i dag.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
50 §
I paragrafen, som motsvarar 13 kap. 1 § tredje stycket och 2 §, anges att
det inte ska dömas till ansvar i ringa fall eller om gärningen är belagd
med straff enligt brottsbalken. Detta överensstämmer med gällande rätt.
Övervägandena finns i avsnitt 5.8.
51 §
Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 § ellagen. Motiven finns i prop.
1996/97:136 s. 199.
Förverkande
52 §
Paragrafen motsvarar 13 kap. 4 § ellagen. Motiven finns i prop.
1996/97:136 s. 199.
Överklagande
53 §
I paragrafen, som delvis motsvarar 13 kap. 7 § 2 och 13 kap. 8 § ellagen,
finns regler om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut.
Nytt jämfört med gällande rätt är reglerna om överklagande av beslut i
frågor om auktorisation och förbud för den som tillhandahåller elinstallationstjänster att fortsätta sin verksamhet. Motiven finns i övrigt i prop.
2012/13:70 s. 97.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017. Tidigare meddelad behörighet som elinstallatör ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med
auktorisation.

56

s. 57 Kontrollera mot PDF

10.2

Förslaget till lag om ändring i ellagen
(1997:857)

1 kap.
1§
I ett nytt andra stycke införs en hänvisning till elsäkerhetslagen
(2017:000) i fråga om bestämmelser om elsäkerhet.
9 kap.
Samtliga bestämmelser i 9 kap. upphör att gälla då de i fortsättningen
finns i elsäkerhetslagen (2017:000).
10 kap. Avbrottsersättning
Rubriken är ändrad med anledning av att kapitlet fortsättningsvis endast
innehåller regler om avbrottsersättning.
1–8 §§
Dessa bestämmelser upphör att gälla då de i fortsättningen finns i elsäkerhetslagen.
11 kap.
12 a §
Paragrafen är ny och innehåller en hänvisning till elsäkerhetslagen
(2017:000) för att tydliggöra att det finns ytterligare bestämmelser om
skadestånd i den lagen.
12 kap.
1§
Ändringarna i första och tredje styckena är en följd av att bestämmelserna om elsäkerhet, och då även de som gäller tillsyn, överförs till elsäkerhetslagen. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.
3§
Ändringen är en följd av att bestämmelserna om elsäkerhet, och då även
de som gäller tillsyn, överförs till elsäkerhetslagen.
4§
Bestämmelsen upphör att gälla då den i fortsättningen återfinns i elsäkerhetslagen.
5§
Ändringen är en följd av att bestämmelserna om elsäkerhet, och då även
de som gäller tillsyn, överförs till elsäkerhetslagen.

57

s. 58 Kontrollera mot PDF

13 kap.
1§
I första stycket upphör tredje punkten att gälla. Bestämmelserna om elsäkerhet, och då även de som gäller straffansvaret, överförs till elsäkerhetslagen. Ansvaret för brott mot föreskrifter som meddelats med stöd av
8 kap. 1 § flyttas till andra stycket. På så sätt blir straffsatsen böter vilket
överensstämmer med de allmänna kraven på bestämmelser som straffbelägger överträdelser av myndighetsföreskrifter.

10.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:742)
om hotell- och pensionatrörelse

Lagen behandlas i avsnitt 7.

58

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Elsäkerhet – en
ledningsfråga (SOU 2014:89)
Utredningens uppdrag
Elinstallationsarbete är ett s.k. reglerat yrke i Sverige. Sådant arbete får
endast utföras av behörig elinstallatör eller av en yrkesman under överinseende av elinstallatören. Utredningens uppdrag har varit att föreslå bestämmelser om vad som ska krävas för att utföra en elektrisk installation
samt bedöma om mer än en kompetensnivå behövs för olika typer av utförande av elektriska installationer, som exempelvis vid elinstallationsarbete på anläggningar med viss spänningsnivå.
I uppdraget har också ingått att föreslå en avgränsning mot elinstallationsarbete på fartyg, luftfartyg, fordon för elektrisk järnvägs-, spårvägs-,
tunnelbane- och trådbussdrift, övriga fordon och anordningar liksom att
utreda möjligheten för tillsynsmyndigheten att i särskilda fall få möjlighet att bedriva tillsyn i bostäder. Att se över behovet av sanktionsmöjligheter för att komma åt felaktigt eller obehörigt utförande av en elektrisk
installation har också ingått i uppdraget liksom att föreslå de övergångsbestämmelser som bedöms nödvändiga. Utredningen har även undersökt
om det är lämpligt att införa en ny elsäkerhetslag.

Behovet av förändring
Elsäkerheten i Sverige är, såvitt utredningen kunnat bedöma, i huvudsak
god. Det finns dock skäl att stärka konsumenternas ställning och ge Elsäkerhetsverket bättre möjligheter att utöva tillsyn. Regelverket är svåröverskådligt och ansvarsförhållandet mellan företag, installatör och yrkesman behöver förtydligas.

Krav för elinstallationsarbete
Utredningen föreslår att det ska införas en allmän aktsamhetsregel om att
elinstallationsarbete eller annat arbete på en starkströmsanläggning ska
utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot
person- eller sakskada. Elinstallationsarbete ska även i fortsättningen
vara omgärdat av vissa krav.
Elsäkerhetsverket ska meddela den som uppfyller kraven på utbildning
och praktisk erfarenhet auktorisation som elinstallatör. Elinstallatör blir
då även i fortsättningen ett reglerat yrke. Utredningen föreslår att elinstallationsarbete endast ska få utföras av elinstallatör, eller yrkesperson i
elinstallationsföretag som omfattas av företagets egenkontrollprogram.
Det innebär att ansvaret för elinstallationsarbetet på ett tydligare sätt än i
dag läggs på företagsledningen. Ett elinstallationsföretag måste ha minst
en auktoriserad elinstallatör anställd, eller på annat sätt fast knuten till

59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

verksamheten, och ett egenkontrollprogram som säkerställer att elinstallationerna uppfyller de krav som ställs enligt lag och att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper. För att utföra elinstallationsarbete
på starkströmsanläggning som tillhör annan ska elinstallationsföretaget
därutöver vara skyldigt att anmäla verksamheten till Elsäkerhetsverket.
Elsäkerhetsverket ska avgöra om auktorisation av elinstallatörer och anmälan av elinstallationsföretag ska kunna göras för visst slag av elinstallationsarbete och vilka krav som då ska gälla.

En elsäkerhetslag
Utredningen anser att en sammanhållen reglering kring elsäkerheten kan
öka överskådligheten inom området och förenkla tillämpningen av bestämmelserna. Utredningen föreslår därför att samtliga bestämmelser om
elsäkerhet i ellagen (1997:857), starkströmsförordningen (2009:22) och
förordningen om elektrisk materiel (1993:1068) samt regler om behörighet att utföra elinstallationer förs samman i en ny elsäkerhetslag med
tillhörande förordning.

Tillsyn och sanktioner
Elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll över arbetet och svara för
att elinstallationer endast utförs av elinstallatör eller yrkesperson vars
kunskaper och färdigheter har säkerställts genom egenkontrollen. Ett
egenkontrollprogram ska säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav
som ställs med utgångspunkt i det allmänna aktsamhetskravet, samt att
de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper. Genom den anmälningsplikt som utredningen föreslår för elinstallationsföretag som vill
utföra arbete på någon annans anläggning ges Elsäkerhetsverket bättre
möjligheter till tillsyn. Om en elinstallatör visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete ska auktorisationen kunna återkallas. I
mindre allvarliga fall ska en varning kunna meddelas. Elsäkerhetsverket
ska helt eller delvis kunna förbjuda fortsatt verksamhet om ett elinstallationsföretag som gjort anmälan om arbete på annans anläggning inte uppfyller kraven i lagen och det finns skäl att befara att det medför fara för
elsäkerheten. Att bryta mot ett sådant förbud ska vara straffbelagt.

Ett register över elinstallationsföretag
Elsäkerhetsverket ska föra register över auktoriserade elinstallatörer och
anmälda elinstallationsföretag. Registret över elinstallationsföretag ska
finnas tillgängligt på Elsäkerhetsverkets webbplats. Därigenom får den
som ska anlita någon för elinstallationsarbete ökade möjligheter att kontrollera om företaget uppfyller de krav som ställs.

60

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Information m.m.
Elsäkerhetsverket ska få i uppdrag att genomföra en bred informationsinsats i samband med att de nya reglerna om elinstallationer börjar gälla.
Den bör vända sig både till allmänheten och verksamma inom elinstallationsbranschen och andra berörda branscher. Myndigheten bör också få i
uppdrag att genomföra en översyn av vilka former av elinstallationer som
bör vara förenade med krav på kompetens och yrkeskunnande.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Ett nytt regelsystem för elinstallationer bör kunna träda i kraft den
1 januari 2017. De som i dag har meddelats behörighet som elinstallatörer bör då få auktorisation som elinstallatör utan ny prövning. De som i
dag utför arbeten på annans anläggning ska ha möjlighet att göra föreskriven anmälan till Elsäkerhetsverket före den 1 januari 2017.

Konsekvenser
Kostnaderna för Elsäkerhetsverkets register över anmälda elinstallationsföretag har vi beräknat till 3,7 miljoner kronor under 2015–2018 och därefter en årlig kostnad om 300 000 kronor. Den informationsinsats vi föreslagit kostar totalt 4,7 miljoner kronor under tre år.

61

s. 62 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Betänkandets lagförslag
Förslag till elsäkerhetslag
Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens syfte, innehåll och tillämpningsområde
1 § Denna lag syftar till att främja hög elsäkerhet och förebygga risk
för skador på grund av el på person och egendom.
Elektriska anläggningar, elektriska anordningar avsedda att anslutas till
sådana anläggningar, elektrisk materiel och elektriska installationer ska
utformas, placeras och användas så att betryggande säkerhet ges mot
person- eller sakskada eller störning i driften vid den egna anläggningen
eller vid andra elektriska anläggningar.
I lagen finns bestämmelser om
– anläggningsinnehavarens skyldigheter (2 kap.),
– elinstallationsarbete (3 kap.),
– elektrisk materiel (4 kap.),
– skadestånd (5 kap.),
– tillsyn (6 kap.), och
– övriga bestämmelser (7 kap.).
2 § Bestämmelserna i 3 kap. gäller inte för elinstallationsarbete på
– luftfartyg,
– fordon för elektrisk järnvägs-, tunnelbane- och trådbussdrift,
– övriga fordon, inklusive släpfordon,
– fartyg, inklusive fritidsbåtar och
– på övriga anordningar.
3 § Särskilda bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet finns i
lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet.
Definitioner
4 § Med elektrisk anläggning avses i denna lag en anläggning med däri
ingående särskilda föremål för produktion, överföring eller användning
av el.
Om olika delar av en och samma anläggning har skilda innehavare, anses varje sådan del som en särskild anläggning. Om en anläggning för användning av el är ansluten till en eller flera andra sådana anläggningar
och är anläggningarna i samma innehavares hand, ska anläggningarna
anses som en och samma anläggning.

62

5 § Med elektrisk starkströmsanläggning avses i denna lag en anläggning för sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig
för person eller egendom.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2
6 § Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som avser utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning
samt elinstallationsarbete som avser fast anslutning av anordning till en
starkströmsanläggning och losskoppling av fast ansluten anordning från
en sådan anläggning.
7 § Med elinstallationsföretag avses den som yrkesmässigt utför elinstallationsarbete.
8 § Med elinstallatör avses i denna lag en person som av Elsäkerhetsverket meddelats auktorisation att utföra elinstallationsarbete i angiven
omfattning.
9 § Med yrkesperson avses i denna lag en person vars kunskaper och
färdigheter säkerställs i enlighet med 3 kap. 5 §.

2 kap. Anläggningsinnehavarens skyldigheter
1 § Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig
sådan anläggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften,
svarar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för de åtgärder som
behövs vid denna anläggning för att förebygga sådan skada eller
störning.
Vad som anges i första stycket gäller också då en elektrisk anläggning
kan vålla sakskada genom inverkan på en redan befintlig naturgasledning, för vilken det krävs koncession enligt naturgaslagen.
2 § Om arbete ska utföras på en elektrisk ledning eller en dithörande
skyddsanordning i farlig närhet av en luftledning för starkström, är innehavaren av starkströmsledningen skyldig att ta ledningen ur drift så länge
som är nödvändigt för arbetet, om den andra ledningens innehavare begär
det.
Den ledningsinnehavare som begär driftavbrottet ska ersätta den kostnad och skada som kan komma att tillfogas innehavaren av starkströmsledningen genom avbrottet.
3 § Den som innehar en anläggning för starkström med en spänning
som överstiger 1 000 volt mellan fasledare där det vid enfasigt fel kan
uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, är, utöver vad som följer av 2 §, skyldig att iaktta följande. Så snart innehavaren får kännedom om att en elektrisk anläggning för svagström eller
för starkström med en spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare
tillkommit, svarar innehavaren för de åtgärder som behövs vid denna
anläggning för att förebygga skada eller störning.
Åtgärder som avses i första stycket ska vara ägnade att förebygga att
anläggningen genom inverkan på den andra anläggningen genom induktion eller förhöjda markpotentialer orsakar personeller sakskada eller
annan störning än ljudstörning.
63

s. 64 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

4 § Om, i fall som avses i 3 §, innehavaren av en senare tillkommen
anläggning genom bristande planläggning av anläggningens utförande
eller på annat sätt har föranlett att kostnaden för skyddsåtgärder blivit
väsentligt högre än nödvändigt, svarar innehavaren för merkostnaden.
5 § Om en elektrisk anläggning flyttas eller ändras i fråga om utförande
eller drift och risken för skada eller störning därmed ökar, ska frågan om
skyldighet att svara för skyddsåtgärder som föranleds av den ökade
risken bedömas på samma sätt som om anläggningen var ny.
6 § En elektrisk anläggning ska anses ha tillkommit då den togs i bruk.
Har olika delar av en anläggning tagits i bruk vid skilda tidpunkter, ska
varje sådan del vid tillämpning av detta kapitel anses som en särskild
anläggning.
7 § Om, i fall som avses i 2 och 3 §§, nödvändigt skydd kan uppnås
med bättre verkan eller till lägre kostnad genom någon åtgärd vid en
annan anläggning än den vars innehavare enligt 2 eller 4 § är skyldig att
svara för åtgärden, ska innehavaren av den förstnämnda anläggningen,
efter överenskommelse eller beslut av allmän domstol, utföra åtgärden.
Den innehavare som utfört en åtgärd enligt första stycket har rätt att av
den som enligt 2 eller 3 § haft att svara för åtgärden få ersättning för de
utgifter som varit nödvändiga för de utförda åtgärderna. Om de utförda
åtgärderna inneburit en fördel för anläggningen i form av minskning av
utgifterna för dess underhåll och drift eller annan stadigvarande förbättring av driften, ska ersättningen minskas i motsvarande mån.
8 § Kommer ett område för sjötrafik att i avsevärd omfattning trafikeras av fartyg som kräver större segelfri höjd än en elektrisk ledning medger, är innehavaren av ledningen skyldig att vidta de åtgärder med ledningen som behövs för att ge betryggande säkerhet mot person- eller
sakskada. Ledningens innehavare ska svara för kostnaderna för åtgärderna.
9 § Innehavaren av en starkströmsanläggning eller elektrisk utrustning
där el används och som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning ska fortlöpande kontrollera att anläggningen eller utrustningen ger
betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
10 § Innehavaren av en starkströmsanläggning eller elektrisk utrustning
där el används och som är avsedd att anslutas till en sådan anläggning
ska se till att arbete som utförs på eller i anslutning till anläggningen eller
utrustningen sker på ett sådant sätt och utförs av, eller under ledning av,
personer med sådana kunskaper och färdigheter att betryggande säkerhet
ges mot person- eller sakskada.

64

s. 65 Kontrollera mot PDF

3 kap. Elinstallationsarbete

Bilaga 2

Aktsamhetskrav
1 § Elinstallationsarbete eller annat arbete på en starkströmsanläggning
ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet
mot person- eller sakskada.
Auktorisation
2 § Den som har tillfredsställande utbildning och praktisk erfarenhet
ska efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör.
Auktorisation får inte ges om förhållandena är sådana att auktorisationen skulle ha återkallats enligt 7 kap. 1 § om sökanden haft auktorisation.
Auktorisation meddelas för alla slag av elinstallationsarbeten eller för
visst slag av sådant arbete.
3§

Elsäkerhetsverket prövar frågor om auktorisation av elinstallatörer.

Elinstallationsföretag
4 § Elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör
som ska verka för att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
5 § Elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll över arbetet och svara
för att elinstallationer endast utförs av elinstallatör eller yrkesperson vars
kunskaper och färdigheter har säkerställts genom egenkontrollen. Ett
egenkontrollprogram ska säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav
som ställs enligt denna lag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper.
Bestämmelserna i första stycket gäller också när innehavaren av en anläggning utför sådant arbete.
6 § Elinstallationsföretag som ska utföra arbete på anläggningar som
tillhör annan ska göra en anmälan till Elsäkerhetsverket. Anmälan kan
göras för alla slag av elinstallationsarbeten eller för visst slag av sådant
arbete.
Verksamheten får inte påbörjas förrän anmälan har gjorts.
Förbud
7 § Elinstallationsarbete får utföras endast av
1. elinstallatör,
2. yrkesperson i elinstallationsföretag som omfattas av företagets egenkontrollprogram enligt 5 §, eller
3. den som enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/55/EU, har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster som elinstallatör
i Sverige.
65

s. 66 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

4 kap. Elektrisk materiel
1 § Den som för användning inom landet tillverkar, importerar, upplåter, saluför eller överlåter på annat sätt samt installerar elektrisk materiel ska svara för att materielen uppfyller gällande säkerhetskrav.
Den som äger eller annars svarar för användningen av elektrisk materiel ska svara för att den används på ett sätt som inte riskerar säkerheten
och att den underhålls på ett godtagbart sätt.
Den som använder elektrisk materiel ska förvissa sig om att den är
säker för användning.
2 § Elektrisk materiel ska vara konstruerad och tillverkad i enlighet
med inom EES gällande god säkerhetsteknisk praxis så att den inte riskerar säkerheten för människor, husdjur eller egendom, när den är korrekt
installerad och underhållen och används för avsett ändamål.

5 kap. Skadestånd
Ansvar för skada genom inverkan av el från starkströmsanläggning
1 § Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el
från en starkströmsanläggning, ska skadan, även om det inte följer av allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den starkströmsanläggning från vilken elen senast kommit.
Ansvar enligt första stycket gäller inte
1. den som innehar en starkströmsanläggning för produktion av el där
generatorn har en märkeffekt om högst 50 kilovoltampere,
2. den som innehar en starkströmsanläggning som är avsedd för användning av el och som tillförs el med en spänning av högst 250 volt
mellan en ledare och jord eller, vid icke direkt jordat system, mellan två
ledare,
3. om skadan skett på en annan elektrisk anläggning eller en naturgasledning, för vilken det krävs koncession enligt naturgaslagen (2005:403),
eller
4. om den elektriska anläggningen utgörs av en inrättning för godsbefordran eller är avsedd för en sådan inrättnings behov och skada uppkommit på egendom som har blivit mottagen för sådan befordran.
Produktansvar
2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har satts i omlopp
från en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator är
innehavaren, om inte annat följer av 3 §, skyldig att betala skadestånd för
personskada samt för sakskada på egendom som till sin typ vanligen är
avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan
använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.
Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan förväntas.
Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.
66

s. 67 Kontrollera mot PDF

3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som
Bilaga 2
1. visar att elen inte har satts i omlopp i en näringsverksamhet,
2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när elen sattes i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens
med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller
4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet
vid den tidpunkt då elen sattes i omlopp inte var möjligt att upptäcka
säkerhetsbristen.
Skadestånd vid driftstörning
4 § Har driften vid en elektrisk anläggning störts genom inverkan av el
från en annan sådan anläggning och vållar störningen personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, ska innehavaren av sistnämnda anläggning ersätta skadan, om störningen har uppstått till följd av uppsåt
eller vårdslöshet från hans eller hennes sida.
Skadelidandes medvållande
5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skada
som ska ersättas enligt 1 § första stycket eller 4 § gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Skadestånd enligt 2 § ska sättas efter vad som är skäligt, om vållande
på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.
Bestämmande av skadestånd
6 § Vid bestämmande av ersättning för skada enligt 1, 2 eller 4 §
tillämpas 5 kap. skadeståndslagen (1972:207).
När ersättning för sakskada bestäms enligt 2 § avräknas ett belopp om
3 500 kr.
Ägares skadeståndsansvar
7 § Ägaren till en elektrisk starkströmsanläggning som upplåtit nyttjanderätten helt eller delvis till någon annan, svarar ändå för skada som ska
ersättas enligt denna lag som om han eller hon alltjämt innehaft anläggningen. Ägaren är dock inte ansvarig med annan egendom än som har
upplåtits.
Om ägaren har betalat ersättning i ett sådant fall som avses i första
stycket får ägaren kräva tillbaka den av nyttjanderättshavaren.
Preskription
8 § Talan mot en elektrisk anläggnings ägare eller innehavare om
skadestånd enligt 1 § första stycket eller 4 § ska väckas inom två år från
det skadan inträffade.
Den som vill ha ersättning enligt 2 § ska väcka talan inom tre år från
det han eller hon fick eller borde ha fått kännedom om att fordringen
kunde göras gällande. Talan om ersättning måste dock väckas inom tio år
från det att den som påstås vara skadeståndsskyldig tillhandahöll elen.
67

s. 68 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Den som inte väcker talan i tid har inte rätt till ersättning enligt de angivna bestämmelserna.

6 kap. Tillsyn
Tillsynsmyndighet m.m.
1 § Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet enligt denna lag. Tillsynen
omfattar inte bestämmelserna i 5 kap.
Elsäkerhetsverkets befogenheter
2 § Elsäkerhetsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och ta
del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas
med vite.
Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart.
3 § Elsäkerhetsverket får meddela de förelägganden som behövs för att
de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande gäller omedelbart om det avser elsäkerhet.
4 § För tillsyn har Elsäkerhetsverket rätt att få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om det behövs för tillsynen, får Elsäkerhetsverket hos tillverkare,
importörer, grossister och detaljhandlare för provning ta ut ett eller flera
exemplar av en anordning, avsedd att anslutas till en elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel som har införts eller ska införas på marknaden.
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Åtgärder mot anläggningsinnehavare och elinstallationsföretag
5 § Elsäkerhetsverket får
1. besluta om rättelse på vederbörandes bekostnad om någon inte följer
ett föreläggande enligt 3 §,
2. förbjuda användning av en elektrisk anläggning som är i ett sådant
skick eller används på ett sådant sätt att fara för person eller egendom
kan uppstå,
3. förbjuda tillhandahållande eller användning av elektrisk materiel
som är i ett sådant skick eller används på ett sådant sätt att fara för person
eller egendom kan uppstå eller som inte är kontrollerad, provad, besiktigad eller dokumenterad enligt gällande föreskrifter,
4. förbjuda tillhandahållande av tjänster som innebär fara för person
eller egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar.
Beslut enligt första stycket gäller omedelbart och får verkställas.
Beslut enligt första stycket 2–4 får förenas med vite.

68

6 § Om Elsäkerhetsverket finner att ett elinstallationsföretag som gjort
anmälan enligt 3 kap. 6 § inte uppfyller kraven i denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av den och det finns skäl att befara att det

s. 69 Kontrollera mot PDF

medför fara för elsäkerheten får Elsäkerhetsverket, om ett föreläggande Bilaga 2
enligt 3 § inte följts, helt eller delvis förbjuda verksamheten. Ett sådant
beslut gäller omedelbart.

7 kap. Övriga bestämmelser
Återkallelse av auktorisation
1 § Elsäkerhetsverket får återkalla eller inskränka ett beslut om auktorisation om elinstallatören visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete.
Återkallelse eller inskränkning av auktorisation får ske för viss tid.
Om det finns särskilda skäl får myndigheten i stället för att återkalla
eller inskränka ett beslut om auktorisation meddela varning.
Straffbestämmelser
2 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet
– bryter mot 2 kap.
– bryter mot 3 kap. 4–7 §§.
– bryter mot ett förbud enligt 6 kap. 6 §.
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en
föreskrift som har meddelats med stöd av 9 §.
I ringa fall döms inte till ansvar.
3 § Till ansvar enligt denna lag ska inte dömas om gärningen är belagd
med straff enligt brottsbalken.
4 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande får inte dömas till straff
enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Förverkande
5 § Elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till en
elektrisk anläggning eller elektrisk materiel som varit föremål för brott
enligt denna lag ska förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för sådan egendom kan värdet av egendomen förklaras förverkat. Även utbytet av brott enligt denna lag ska förklaras förverkat, om
det inte är uppenbart oskäligt.
Överklagande
6 § Elsäkerhetsverkets beslut enligt 1 §, 3 kap. 2 § och 6 kap. 2–3 §§,
4 § första och andra stycket samt 5–6 §§ får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Andra
beslut enligt denna lag får inte överklagas.

69

s. 70 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Register
7 § Elsäkerhetsverket ska föra register över
1. auktoriserade elinstallatörer, och
2. elinstallationsföretag som gjort anmälan enligt 3 kap. 6 §.
Beslut om varning eller om inskränkning eller återkallelse av auktorisation och beslut om förbud ska antecknas i registret.
Avgifter
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker
med stöd av denna lag.
Bemyndiganden
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
– kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som rör
elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer,
– vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att meddelas
auktorisation som elinstallatör,
– register över auktoriserade elinstallatörer och anmälda elinstallationsföretag,
– auktorisation som elinstallatör och anmälan av elinstallationsföretag
för visst slag av elinstallationsarbete,
– ersättning för uttaget prov enligt 6 kap. 4 § och om skyldighet att
ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provningen, och
– undantag från bestämmelserna i 2 kap. 9–10 §§, och 3 kap.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016 i fråga om 7 kap. 7 § samt
9 § såvitt avser register över anmälda elinstallationsföretag och i övrigt
den 1 januari 2017.
2. Behörighet som meddelats enligt elinstallatörsförordningen
(1990:806) och tidigare elinstallatörsförordningen (1975:967) ska vid
tillämpningen av denna lag jämställas med auktorisation enligt 3 kap.
2 §.

70

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)8
dels att 9 kap. 10 kap. 1–8§§ och 12 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 10 kap. 9 § ska utgå,
dels att 1 kap. 1 §, 12 kap. 1, 3 och 5 §§ samt 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 10 kap. ska lyda ”Avbrottsersättning”,
dels att rubriken närmast före 12 kap. 4 § ska lyda ” Särskilt om tillsyn
som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet” dels att det ska
införas en ny paragraf, 11 kap. 12 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §9

I denna lag ges föreskrifter om
elektriska anläggningar, om handel
med el i vissa fall samt om elsäkerhet.

I denna lag ges föreskrifter om
elektriska anläggningar samt om
handel med el i vissa fall.
Bestämmelser om elsäkerhet
finns i elsäkerhetslagen (2017:xxx).

11 kap.
12 a §
Bestämmelser om skadestånd finns
också i elsäkerhetslagen (2017:xxx).
12 kap.
1 §10
Tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och av föreskrifter eller
villkor som har meddelats med
stöd av lagen utövas, såvitt avser
frågor om elsäkerhet och driftsäkerheten hos det nationella elsystemet, av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Tillsynen över efterlevnaden av
denna lag och av föreskrifter eller
villkor som har meddelats med
stöd av lagen utövas, när det
gäller frågor om driftsäkerheten
hos det nationella elsystemet, av
den eller de myndigheter som
regeringen bestämmer.

8

Senaste lydelse av
9 kap. 2 § 2007:217
9 kap. 2 a § 2009:23
9 kap. 9 § 2009:23
10 kap. 1 § 2007:217
12 kap. 4 § 1998:665.
9
Senaste lydelse 2008:265.
10
Senast lydelse 2011:712.

71

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2

Tillsynen i övrigt över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter
och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av nätmyndigheten.
Tillsynen enligt andra stycket
Tillsynen enligt andra stycket
omfattar inte bestämmelserna i 7 omfattar inte bestämmelserna i 7
och 10 kap. samt 11 kap. 1–12 §§ och 11 kap. 1–12 §§ och inte heller
och inte heller efterlevnaden av efterlevnaden av elleverantörernas
elleverantörernas skyldigheter en- skyldigheter enligt 8 kap. 1–4 §§,
ligt 8 kap. 1–4 §§, 5 § första och 5 § första och andra styckena och
andra styckena och 6–11 a §§.
6–11 a §§.
Nätmyndigheten är tillsynsmyndighet enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för
tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av
förordning (EG) nr 1228/2003.
3 §11
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att
trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Ett föreläggande gäller omedelbart, om det
1. avser elsäkerhet eller drift1. avser driftsäkerheten hos det
säkerheten hos det nationella el- nationella elsystemet,
systemet,
2. avser riktigheten av lämnade
2. avser riktigheten av lämnade
uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller uppgifter enligt 8 kap. 11 b §, eller
3. har meddelats med anledning
3. har meddelats med anledning
av en anmälan enligt 14 § första av en anmälan enligt 14 § första
stycket.
stycket.
5§
För tillsyn som avser elsäkerhet
eller driftsäkerheten hos det nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till
områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder.
Om det behövs för tillsynen avseende elsäkerhet, får tillsynsmyndigheten hos tillverkare, importörer, grossister och detaljhandlare
för provning ta ut ett eller flera
exemplar av en anordning, avsedd
att anslutas till en elektrisk anläggning, eller elektrisk materiel
som har införts eller skall införas
på marknaden.

11

72

Senaste lydelse 2011:712.

För tillsyn som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet
har tillsynsmyndigheten rätt att få
tillträde till områden, lokaler och
andra utrymmen, dock inte bostäder.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om ersättning
för uttaget prov och om skyldighet
att ersätta tillsynsmyndighetens
kostnader för provning.
Polismyndigheten skall lämna
det biträde som behövs för tillsynen.

Bilaga 2

Polismyndigheten ska lämna det
biträde som behövs för tillsynen.

13 kap.
1 §12
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,
1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §,
eller
2. bryter mot villkor som med2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 11 §, delats med stöd av 2 kap. 11 §.
eller
3. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 kap. 1 §
andra stycket eller 9 kap. 1 §
andra stycket.
Till böter döms den som uppTill böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter såtligen eller av oaktsamhet,
mot 2 kap. 17 §.
1. bryter mot 2 kap. 17 §, eller
2. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 kap. 1 §
andra stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
I ringa fall döms inte till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

12

Senaste lydelse 2006:926.

73

s. 74 Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna för
Elbehörighetsutredningens förslag
Riksdagens ombudsmän (JO), Svea Hovrätt, Linköpings tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Karlstad, Domstolsverket,
Datainspektionen, Kommerskollegium, Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap, Statens skolverk, Boverket, Universitets- och högskolerådet, Energimarknadsinspektionen, Elsäkerhetsverket, Statens energi–
myndighet, Försvarsmakten, Affärsverket svenska kraftnät, Konsument–
verket, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Trafikverket, Transport–styrelsen, Sjöfartsverket, Arbetsmiljöverket, Sveriges Kommuner och Landsting, Landsorganisationen i Sverige (LO), Myndigheten för yrkeshögskolan, SWEDAC, Svenska elektrikerförbundet (och SEKO), Civilingenjörsförbundet, Unionen, Elektriska installatörs–organisationen (EIO),
Standard solutions group (SSG), Teknikföretagen, Svensk Energi,
Sollentuna Energi, Villaägarnas riksförbund, Fastighetsägarna Sverige,
Vasakronan, Specialfastigheter i Sverige AB, AB Svenska bostäder, SBC
Sveriges BostadsrättsCentrum AB, Bostadsrätterna, Sveriges Allmän–
nyttiga Bostadsföretag (SABO), Lernia, STF Ingenjörsutbildning AB,
Teknikutbildarna, Eltrygg Miljö AB, Föreningen för industriell elteknik,
Kyl- och värmepumpföretagen, Stagevision, Svensk Ventilation, Geotec,
VVS företagen, Svenska Kyl- & Värmepumpföreningen, SWEPUMP,
Portgruppen, Bravida, Elajo, Billerud Korsnäs, Svenskt Näringsliv,
Svensk teaterteknisk förening
Härutöver har Sveriges byggindustrier, Elektriska nämnden, Föreningen byggherrarna och Hissförbundet inkommit med yttranden.

74

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.