En statlig e-legitimation
2026-01-22 · 129 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 99 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Lagrådsremiss En statlig e-legitimation (2026-01-22)
Dokumentets text
Lagrådsremiss
En statlig e-legitimation
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 22 januari 2026
Erik Slottner
Felisa Krzyzanski
(Finansdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
I lagrådsremissen föreslås en ny lag om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering. En statlig e-legitimation ska kunna ges till personer med
svenskt medborgarskap, utlänningar som är folkbokförda i Sverige och
personer som har ett s.k. immunitetsnummer och som omfattas av lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. För att få en statlig
e-legitimation krävs det att sökanden har fyllt eller innevarande kalenderår
ska fylla nio år. Förslaget syftar till att säkra samhällets tillgång till elektronisk identifiering och uppfylla kraven i EU:s förordning om elektronisk
identifiering.
Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den
1 december 2026.
1
Innehållsförteckning
2
1
Beslut ................................................................................................5
2
Lagtext ..............................................................................................6
2.1
Förslag till lag om statlig e-legitimation och
elektronisk identifiering .....................................................6
2.2
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) ................................................13
3
Ärendet och dess beredning ............................................................14
4
EU-lagstiftning om elektronisk identifiering ..................................14
4.1
EU:s förordning om elektronisk identifiering ..................14
4.2
Revidering av EU:s förordning om elektronisk
identifiering ......................................................................15
4.3
Medel för elektronisk identifiering ...................................16
5
Tjänster för elektronisk identifiering i Sverige ...............................17
5.1
Lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster
för elektronisk identifiering och för digital post ...............17
5.2
Tillitsramverket för svensk e-legitimation .......................17
5.3
Svenska e-legitimationer ..................................................18
5.4
Användningen av e-legitimationer i Sverige ....................18
6
Identitetsbeteckningar i Sverige ......................................................19
7
En ny lag om statlig e-legitimation och elektronisk
identifiering .....................................................................................20
7.1
Det ska införas en statlig e-legitimation ...........................20
7.2
Vissa ord och uttryck i lagen ............................................24
8
Förutsättningar för att få en statlig e-legitimation ...........................25
8.1
En statlig e-legitimation ska kunna ges till personer
med svenskt medborgarskap och till vissa
utlänningar........................................................................25
8.2
För att få en statlig e-legitimation ska det krävas en
ansökan .............................................................................29
8.3
Ansiktsbild och fingeravtryck ska lämnas ........................33
8.4
Avslag av ansökan och utfärdande av statlig elegitimation ......................................................................38
8.5
En statlig e-legitimation ska ha en begränsad
giltighetstid .......................................................................39
8.6
En statlig e-legitimation ska i vissa fall kunna
återkallas och spärras........................................................40
8.7
Användningen av den statliga e-legitimationen ...............44
8.8
Utfärdande myndighet ......................................................45
8.9
Ansökan om en statlig e-legitimation ska
avgiftsbeläggas .................................................................46
9
Personuppgiftsbehandling i verksamheten med den statliga elegitimationen .................................................................................47
9.1
9.2
9.3
9.4
9.5
9.6
9.7
9.8
9.9
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling i den
nya lagen om statlig e-legitimation och elektronisk
identifiering ..................................................................... 47
Ändamålen med personuppgiftsbehandlingen ................. 53
Register över ärenden om statlig e-legitimation .............. 59
Behandling av biometriska uppgifter............................... 61
Vissa integritetskänsliga sökningar ska vara
förbjudna ......................................................................... 67
Längsta tid för behandling av personuppgifter i
registret ............................................................................ 68
Tillgång till personuppgifter ............................................ 70
Sekretess för biometriska uppgifter ................................. 72
Undantag från rätten att invända mot
personuppgiftsbehandling................................................ 75
10 Krav på erkännande av vissa medel för elektronisk
identifiering i offentliga aktörers nättjänster .................................. 76
11 Överklagande av beslut .................................................................. 80
12 Ikraftträdande ................................................................................. 81
13 Konsekvenser ................................................................................. 82
13.1
Allmänt om förslagen ...................................................... 82
13.2
Ekonomiska konsekvenser för utfärdande
myndigheter ..................................................................... 82
13.3
Ekonomiska konsekvenser för offentlig sektor i
övrigt ............................................................................... 83
13.3.1
Kravet på erkännande av medel för
elektronisk identifiering .................................. 83
13.3.2
Konsekvenser för Skatteverket och
Statens servicecenter....................................... 85
13.3.3
Konsekvenser för domstolarna ....................... 86
13.4
Påverkan på den kommunala självstyrelsen .................... 86
13.5
Ekonomiska konsekvenser för företag............................. 86
13.6
Konsekvenser för privatpersoner ..................................... 87
13.7
Konsekvenser för brottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet .............................................. 88
13.8
Förslagens konsekvenser i övrigt .................................... 89
14 Författningskommentar .................................................................. 89
14.1
Förslaget till lag om statlig e-legitimation och
elektronisk identifiering................................................... 89
14.2
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) ............................................. 112
Bilaga 1
Sammanfattning av delbetänkandet En säker och
tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61) ........... 113
Bilaga 2
Delbetänkandets lagförslag............................................ 118
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanserna .............................. 125
Bilaga 4
Sammanfattning av promemorian Passdatalag – en
ny lag som kompletterar EU:s dataskyddsförordning
(Ds 2019:5) i relevanta delar ......................................... 127
3
4
Bilaga 5
Promemorians lagförslag i relevanta delar .....................128
Bilaga 6
Förteckning över remissinstanserna ............................... 129
1
Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering,
2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5
2
Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1
Förslag till lag om statlig e-legitimation och
elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Allmänna bestämmelser
Lagens innehåll och förhållande till annan reglering
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en statlig e-legitimation och
krav på erkännande av vissa medel för elektronisk identifiering.
Bestämmelser om medel för elektronisk identifiering finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014
om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG,
här benämnd EU:s förordning om elektronisk identifiering, och i lagen
(2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
elektronisk identifiering.
2 § Denna lag kompletterar, i den del den avser behandling av personuppgifter, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och
om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här
benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandlingen av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte
annat följer av denna lag eller föreskrifter som regeringen har meddelat i
anslutning till denna lag.
Ord och uttryck
3 § Med autentisering, elektronisk identifiering, medel för elektronisk
identifiering och nättjänst avses i denna lag detsamma som i EU:s förordning om elektronisk identifiering.
4 § Med en offentlig aktör avses i denna lag
1. en statlig eller kommunal myndighet, eller en beslutande församling
i en kommun eller region,
2. en sammanslutning som inrättats särskilt för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell
eller kommersiell karaktär, och som består av en eller flera myndigheter
eller församlingar som anges i 1,
6
3. en privat aktör som yrkesmässigt bedriver verksamhet som till någon
del är offentligt finansierad och som
a) aktören bedriver i egenskap av enskild huvudman inom skolväsendet
eller huvudman för en sådan internationell skola som avses i 24 kap.
skollagen (2010:800),
b) utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
eller tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125),
c) bedrivs enligt socialtjänstlagen (2025:400), lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, eller
d) utgör personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt
51 kap. socialförsäkringsbalken, eller
4. en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina
enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, och som till
största delen har statsbidrag som finansiering av högskoleutbildning på
grundnivå eller avancerad nivå eller av utbildning på forskarnivå.
En statlig e-legitimation
5 § Den statliga e-legitimationen är ett medel för elektronisk identifiering.
Utfärdande myndighet
6 § Den statliga e-legitimationen utfärdas av utfärdande myndighet.
Polismyndigheten är utfärdande myndighet inom riket.
Utom riket fullgör beskickningar och karriärkonsulat uppgifter som
utfärdande myndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
7 § Utfärdande myndighet ska fullgöra de uppgifter som anges i denna
lag och i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Vem som kan få en statlig e-legitimation
8 § En statlig e-legitimation får utfärdas till en svensk medborgare som
har fyllt eller som innevarande kalenderår ska fylla nio år.
9 § En statlig e-legitimation får utfärdas till en utlänning som har fyllt
eller som innevarande kalenderår ska fylla nio år och som
1. är folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481), eller
2. har tilldelats ett personnummer enligt 18 b § samma lag och som
omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Giltighetstiden
10 § En e-legitimation ska utfärdas med en giltighetstid om fem år. Om
sökanden inte har fyllt tolv år ska giltighetstiden vara tre år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att den statliga e-legitimationen i särskilt angivna fall ska
ha en kortare giltighetstid.
7
opaginerad Kontrollera mot PDF
Villkor för användningen av den statliga e-legitimationen
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om villkor för användningen av den statliga elegitimationen.
2 kap. Ansökan, utfärdande och återkallelse
En ansökan krävs
1 § Den statliga e-legitimationen utfärdas efter ansökan.
Om sökanden är under arton år krävs det vårdnadshavares medgivande,
om det inte finns synnerliga skäl för utfärdandet.
Personlig inställelse
2 § Den som ansöker om en statlig e-legitimation ska lämna ansökan vid
personlig inställelse.
Styrkande av identitet
3 § Sökanden ska vid ansökan styrka sin identitet och övriga personuppgifter som krävs för att en statlig e-legitimation ska utfärdas.
Ansiktsbild och fingeravtryck
4 § Sökanden ska låta den utfärdande myndigheten ta sökandens
ansiktsbild och fingeravtryck i samband med ansökan om statlig elegitimation.
Sökanden ska även låta den utfärdande myndigheten ta sökandens
ansiktsbild och fingeravtryck vid utlämnande av den statliga elegitimationen, om den utfärdande myndigheten begär det.
5 § Ansiktsbilden som tas i samband med ansökan enligt 4 § första
stycket ska sparas i ett lagringsmedium i bäraren av den statliga elegitimationen. Om fingeravtryck har tagits ska även dessa sparas i
lagringsmediet.
6 § Om sökanden styrker sin identitet med en identitetshandling som är
försedd med en ansiktsbild eller innehåller ett lagringsmedium där ansiktsbild eller fingeravtryck är sparade, får den utfärdande myndigheten
kontrollera att dessa motsvarar den ansiktsbild och de fingeravtryck som
tas enligt 4 §.
Den utfärdande myndigheten får även kontrollera att ansiktsbild och
fingeravtryck som tas i samband med utlämnande enligt 4 § andra stycket
motsvarar de som finns lagrade i den statliga e-legitimationen.
8
7 § De fingeravtryck som tas enligt 4 § första stycket och de biometriska
uppgifter som tas fram ur dessa ska omedelbart förstöras när den statliga
e-legitimationen har lämnats ut eller, om e-legitimationen inte har lämnats
ut, när det har gått 90 dagar från den dag då den utfärdades. Om ett
ansökningsärende har avslutats på något annat sätt ska uppgifterna också
förstöras omedelbart.
Den ansiktsbild och de fingeravtryck som tas enligt 4 § andra stycket
och de biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden och
fingeravtrycken ska omedelbart förstöras när kontrollen enligt 6 § andra
stycket har genomförts.
Den ansiktsbild och de fingeravtryck som vid kontroll enligt 6 § tas fram
ur ett lagringsmedium och de biometriska uppgifter som tas fram ur
ansiktsbilden och fingeravtrycken ska omedelbart förstöras när kontrollen
har genomförts.
Avslag av ansökan och utfärdande av statlig e-legitimation
8 § En ansökan om en statlig e-legitimation ska avslås om de krav som
framgår av denna lag eller de föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen inte är uppfyllda och sökanden inte har följt en uppmaning att
rätta till bristen. I annat fall ska den statliga e-legitimationen utfärdas och
skyndsamt lämnas ut till sökanden.
Återkallelse och spärr av statlig e-legitimation
9 § En statlig e-legitimation ska återkallas och spärras om
1. det fanns hinder mot att utfärda en e-legitimation vid tiden för
utfärdandet och hindret fortfarande består,
2. någon väsentlig uppgift som en e-legitimation innehåller är felaktig,
3. det är nödvändigt av säkerhetsskäl,
4. den är utfärdad på en fysisk identitetshandling som därefter har upphört att gälla, eller
5. innehavaren har avlidit.
En statlig e-legitimation får även återkallas och spärras på begäran av
innehavaren. Om begäran avser ett barn under arton år krävs det vårdnadshavares medgivande, om det inte finns synnerliga skäl för återkallelsen
och spärren.
10 § En statlig e-legitimation ska, utöver i de fall som anges i 9 §, spärras
1. i samband med att en ny e-legitimation lämnas ut till sökanden, eller
2. när giltighetstiden har löpt ut.
Avgifter
11 § Utfärdande myndighet får ta ut avgifter för ansökan om statlig elegitimation.
Rätt att meddela föreskrifter
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter
om förfarandet vid
1. ansökan,
2. utfärdande,
3. utlämnande, och
4. återkallelse och spärr.
9
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan även
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om den
statliga e-legitimationens
1. innehåll, bärare och utformning i övrigt, och
2. aktivering.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare
meddela föreskrifter om
1. avgifter för ansökan om statlig e-legitimation, och
2. undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck enligt 4 §.
3 kap. Behandling av personuppgifter
Ändamålen med behandlingen
1 § Personuppgifter får behandlas av utfärdande myndighet om det är
nödvändigt för att
1. handlägga ärenden om statlig e-legitimation,
2. föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation, och
3. vidta åtgärder för en säker användning av statliga e-legitimationer.
2 § Personuppgifter som har samlats in enligt 1 § får också behandlas av
utfärdande myndighet
1. om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
Polismyndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa uppbörd eller
upprätthålla allmän ordning och säkerhet, och
2. om det är nödvändigt för att lämna ut uppgifter i enlighet med lag eller
förordning.
Personuppgifterna får även behandlas för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det
ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Begränsning av rätten att göra invändningar
3 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Säkerhetsåtgärder
4 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i verksamheten med
den statliga e-legitimationen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om
1. begränsningen av tillgången till personuppgifter enligt första stycket,
och
2. säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
10
Register över ärenden om statlig e-legitimation
5 § Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra
ett register över ärenden om statlig e-legitimation.
6 § Registret över ärenden om statlig e-legitimation får innehålla
1. namn, personnummer, samordningsnummer, medborgarskap,
födelsedatum och kontaktuppgifter till sökanden,
2. ansiktsbilder som har tagits vid ansökan enligt 2 kap. 4 § första
stycket och biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder,
3. handlingar eller uppgifter från handlingar som har kommit in eller
upprättats i ärenden om statlig e-legitimation,
4. uppgifter som rör handläggningen av ärenden om statlig e-legitimation, och
5. uppgifter om utfärdade statliga e-legitimationer.
Längsta tid som personuppgifter i registret får behandlas
7 § Personuppgifter i registret över ärenden om statlig e-legitimation får
inte behandlas längre än tio år från utgången av det kalenderår som det
ärende som uppgifterna hänför sig till avslutades.
Förbud mot vissa sökningar
8 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av
personer grundat på känsliga personuppgifter eller sådana personuppgifter
om lagöverträdelser som avses i artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning.
9 § Det är förbjudet att som sökbegrepp använda
1. ansiktsbilder, biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansiktsbilder och andra känsliga personuppgifter som avses i 10 §, och
2. uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
Trots förbuden i första stycket får den ansiktsbild som tas enligt 2 kap.
4 § första stycket och de biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden användas vid sökning i registret över ärenden om statlig elegitimation i ett ärende om statlig e-legitimation. Sökning är då tillåten
endast för att kontrollera sökandens identitet och innehav av en e-legitimation i samband med ansökan.
Behandling av känsliga personuppgifter
10 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas endast om det är absolut
nödvändigt för ändamålet med behandlingen.
Känsliga personuppgifter får dock behandlas
1. i registret när det är tillåtet enligt 6 § 2,
2. vid kontroller som är tillåtna enligt 2 kap. 6 §, och
3. vid sökningar som är tillåtna enligt 9 § andra stycket.
11
Personuppgiftsansvar
11 § Varje utfärdande myndighet är personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som myndigheten själv utför.
Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i registret över ärenden om statlig e-legitimation.
Rätt att meddela föreskrifter
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
1. att personuppgifter som avses i 7 § får fortsätta att behandlas under en
viss tid för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål, och
2. avskiljande och begränsningar av åtkomsten till personuppgifter som
behandlas enligt 1.
4 kap. Erkännande av medel för elektronisk identifiering
Krav på erkännande av medel för elektronisk identifiering
1 § När medel för elektronisk identifiering krävs för att få tillgång till en
nättjänst som tillhandahålls av en offentlig aktör, och tjänsten helt eller
delvis riktar sig till enskilda, ska medel erkännas för autentisering för
tjänsten om
1. medlet för elektronisk identifiering tillhandahålls inom ramen för ett
auktorisationssystem i enlighet med lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post,
och
2. tillitsnivån för medlet motsvarar en tillitsnivå som är lika hög eller
högre än den tillitsnivå som den offentliga aktören kräver för åtkomst till
nättjänsten.
Bemyndiganden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. undantag från kravet i 1 §, och
2. hur kravet i 1 § ska fullgöras.
5 kap. Överklagande och verkställighet
1 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i
anslutning till lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
2 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i
beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
12
2.2
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 kap.
1§
Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden,
om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer
i verksamhet som avser
1. folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen
och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan
verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen,
eller
2. förande av eller uttag ur sjömansregistret.
Sekretess gäller i verksamhet
Sekretess gäller i verksamhet
som avses i första stycket 1 för upp- som avses i första stycket 1 för uppgift i form av fotografisk bild av gift i form av fotografisk bild av
den enskilde, om det inte står klart den enskilde och biometrisk uppgift
att uppgiften kan röjas utan att den som har tagits fram ur bilden, om
enskilde eller någon närstående till det inte står klart att uppgiften kan
denne lider men.
röjas utan att den enskilde eller
någon närstående till denne lider
men.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade i december 2022 att ge en särskild utredare i uppdrag
att utreda och lämna förslag på hur staten kan utfärda en e-legitimation på
högsta tillitsnivå.
Utredningen, som antog namnet Utredningen om säker och tillgänglig
digital identitet (I2022:04), överlämnade i oktober 2023 delbetänkandet
En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61). En
sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1. Delbetänkandets
lagförslag finns i bilaga 2. Delbetänkandet har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena
finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i
Finansdepartementet (Fi2023/02704). I denna lagrådsremiss behandlas
förslagen i delbetänkandet.
I lagrådsremissen behandlar regeringen även ett förslag som finns i
promemorian Passdatalag – en ny lag som kompletterar EU:s dataskyddsförordning (Ds 2019:5). Förslaget avser sekretesskydd för biometriska
uppgifter som har tagits fram ur en fotografisk bild av enskilda i verksamhet som bl.a. avser folkbokföring eller liknande registrering av befolkningen. En sammanfattning av promemorian i relevanta delar finns i bilaga 4.
Relevanta delar av promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats
(regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2019/01568). Beredningen
av promemorians övriga förslag fortsätter i Regeringskansliet.
14
4
EU-lagstiftning om elektronisk
identifiering
4.1
EU:s förordning om elektronisk identifiering
Inom EU finns bestämmelser om elektronisk identifiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014
om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska
transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv
1999/93/EG, i fortsättningen EU:s förordning om elektronisk identifiering.
Förordningen syftar bl.a. till att öka förtroendet för elektroniska transaktioner på den inre marknaden genom att säkerställa att det tillhandahålls
en lämplig säkerhetsnivå för medel för elektronisk identifiering och
betrodda tjänster som används i hela unionen (artikel 1 och skäl 2). Medel
för elektronisk identifiering definieras i artikel 3.2 som en materiell
och/eller immateriell enhet som innehåller uppgifter för personidentifiering och som används för autentisering för en nättjänst eller, i
tillämpliga fall, för en offlinetjänst. Betrodda tjänster är elektroniska
tjänster som vanligen tillhandahålls mot ersättning och innehåller vissa
utpekade funktioner kopplade till bl.a. elektroniska underskrifter,
elektroniska stämplar, elektroniska tidsstämplingar eller certifikat för
autentisering av webbplatser (artikel 3.16). För att uppnå syftet med EU:s
förordning om elektronisk identifiering ställs det ett krav på ömsesidigt
erkännande av bl.a. medel för elektronisk identifiering som medlemsstater
har anmält till Europeiska kommissionen för gränsöverskridande
användning under vissa förutsättningar (artikel 6 och skäl 12 och 14). Det
ställs dock inte något krav på att anmäla system för elektronisk
identifiering till kommissionen och förordningen är inte tillämplig på
system som inte har anmälts (artikel 2.1).
EU:s förordning om elektronisk identifiering kompletteras i svensk rätt
genom lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om elektronisk identifiering och förordningen (2016:576) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering.
4.2
Revidering av EU:s förordning om elektronisk
identifiering
EU:s förordning om elektronisk identifiering har reviderats i syfte att göra
den mer effektiv, utvidga tillämpningsområdet till den privata sektorn och
främja tillgången till digitala identiteter för alla européer. Ändringarna i
förordningen, som beslutades genom Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1183 av den 11 april 2024 om ändring av förordning
(EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av ett europeiskt ramverk för
digital identitet, trädde i kraft den 20 maj 2024.
I den reviderade förordningen ställs nya krav på medlemsstaterna. En
betydande förändring är skyldigheten att säkerställa att alla fysiska och
juridiska personer i EU kan tillhandahållas en europeisk digital identitetsplånbok. En digital identitetsplånbok är ett medel för elektronisk identifiering som gör det möjligt för användaren att på ett säkert sätt lagra, hantera och validera personidentitetsuppgifter och elektroniska attributsintyg
(artikel 3.42).
Den europeiska digitala identitetsplånboken syftar till att ge alla fysiska
och juridiska personer i unionen tillgång till offentliga och privata tjänster
genom att användaren bl.a. kan begära, dela och visa uppgifter för
personidentifiering (artikel 5a). Utfärdandet, användningen och återkallandet av europeiska digitala identitetsplånböcker ska vara utan kostnad
för alla fysiska personer (artikel 5a.13). Det ska vidare vara frivilligt att
använda identitetsplånboken och avsaknaden av en sådan ska inte påverka
tillgången till service eller möjligheten att bedriva verksamhet (skäl 15).
Användaren kan förse identitetsplånboken med olika attributsintyg
(artikel 3.42). Med attribut avses egenskaper, kvaliteter, rättigheter eller
tillstånd hos en fysisk eller juridisk person eller hos ett föremål
(artikel 3.43). Det kan vara fråga om exempelvis studieintyg eller intyg om
körkortsbehörighet.
15
4.3
Medel för elektronisk identifiering
E-legitimationer är medel för elektronisk identifiering. Elektronisk identifiering definieras i EU:s förordning för elektronisk identifiering som en
process inom vilken uppgifter för personidentifiering i elektronisk form,
som unikt avser en fysisk eller juridisk person eller en fysisk person som
företräder en annan fysisk person eller en juridisk person, används
(artikel 3.1). Med uppgifter för personidentifiering avses en uppsättning
uppgifter som utfärdas i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt, som
gör det möjligt att fastställa identiteten på en fysisk eller juridisk person
eller på en fysisk person som företräder en annan fysisk person eller en
juridisk person (artikel 3.3). De svenska identitetsbeteckningarna för att
identifiera en fysisk person, personnummer och samordningsnummer,
utgör uppgifter för personidentifiering (se avsnitt 6). Medel för elektronisk
identifiering, dvs. bl.a. e-legitimationer, ska under vissa förutsättningar
omfattas av ömsesidigt erkännande (artikel 6). Det gäller sådana elegitimationer som är utfärdade inom ramen för ett system för elektronisk
identifiering, som har anmälts av en medlemsstat och har förts upp på en
särskild förteckning som offentliggörs av kommissionen (artikel 9). Det är
endast medlemsstater som kan anmäla e-legitimationssystem, men det
behöver inte vara medlemsstaten som utfärdar e-legitimationerna i
systemet.
De krav som måste vara uppfyllda för att anmäla ett e-legitimationssystem framgår av artikel 7. I artikel 8 finns bestämmelser om tillitsnivåer
för e-legitimationssystem. Tillitsnivåerna återger graden av tillit till en elegitimation vid fastställande av en persons identitet och skapar visshet om
att den person som gör anspråk på en viss identitet faktiskt är den person
som har tilldelats denna identitet (skäl 16).
Det finns ingen skyldighet för medlemsstaterna att anmäla ett elegitimationssystem på högsta tillitsnivå. Minst en europeisk digital
identitetsplånbok ska däremot tillhandahållas av varje medlemsstat inom
ramen för ett system för elektronisk identifiering och uppfylla de krav i
artikel 8 vad gäller tillitsnivå hög (artikel 5a.1, 5a.5 d, 5a.5 f och 5a.24).
Förordningen möjliggör att även få tillgång till en identitetsplånbok genom
en e-legitimation på nivå väsentlig i kombination med ytterligare
förfaranden för anslutning på distans, s.k. förstärkningsåtgärder. Till dess
att en eventuell genomförandeakt enligt artikel 5a.24 som reglerar detta
förfarande har antagits krävs dock identifiering med en e-legitimation på
tillitsnivå hög för att få tillgång till en identitetsplånbok.
I förordningen ställs det vidare krav på tillhandahållandet av medel för
elektronisk identifiering. Medel för elektronisk identifiering ska göras
tillgängliga på ett klart och begripligt språk, i enlighet med Förenta
nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och med tillgänglighetskraven i Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2019/882 av den 17 april 2019 om tillgänglighetskrav
för produkter och tjänster. De ska därmed även gynna personer med
funktionsbegränsningar, såsom äldre personer, och personer med
begränsad tillgång till digital teknik (artikel 15).
16
5
Tjänster för elektronisk identifiering i
Sverige
5.1
Lagen om auktorisationssystem i fråga om
tjänster för elektronisk identifiering och för
digital post
Lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post innehåller bestämmelser om
auktorisationssystem i fråga om sådana tjänster. Anskaffning genom
auktorisationssystem är ett alternativ till upphandling enligt lagen
(2016:1145) om offentlig upphandling.
Med auktorisationssystem avses ett system där den myndighet som
tillhandahåller systemet godkänner att leverantörer av tjänster för elektronisk identifiering av enskilda eller för digital post ingår ett avtal inom
systemet om utförande av sådana tjänster. En enskild har rätt att välja den
leverantör som ska utföra tjänsterna för den enskildes räkning och en
offentlig aktör kan använda tjänsterna i sin verksamhet enligt avtal med
den tillhandahållande myndigheten (2 § lagen om auktorisationssystem i
fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post). Med
begreppet elektronisk identifiering avses detsamma som i EU:s förordning
om elektronisk identifiering (3 § samma lag).
En statlig myndighet som kräver elektronisk identifiering av enskilda för
åtkomst till myndighetens digitala tjänster ska använda de tjänster för elektronisk identifiering som tillhandahålls av leverantörer i auktorisationssystem enligt lagen, se 3 § förordningen (2023:709) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.
Myndigheten för digital förvaltning är tillhandahållande myndighet
enligt lagen. Myndigheten ska ta ut en avgift för användningen av tjänster
inom ett auktorisationssystem och får meddela föreskrifter om avgifterna,
se 22 § samma lag och 2 och 7 §§ förordningen om auktorisationssystem
i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.
5.2
Tillitsramverket för svensk e-legitimation
Myndigheten för digital förvaltning utvecklar och förvaltar tillitsramverket för svensk e-legitimation med stöd av 3 § förordningen (2018:1486)
med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning, där det framgår
att myndigheten ska främja användningen av elektronisk identifiering.
Ramverket syftar till att etablera gemensamma krav för utfärdare av
kvalitetsmärkta svenska e-legitimationer som granskas och godkänns av
myndigheten. Kraven, som bl.a. vilar på internationella standarder, är fördelade på olika skyddsklasser eller tillitsnivåer som svarar mot bl.a. olika
grader av teknisk och operationell säkerhet hos utfärdaren (Myndigheten
för digital förvaltning – Vägledning till uppfyllande av tillitsramverkets
krav för Svensk e-legitimation, senast uppdaterad 2025-03-14).
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.3
Svenska e-legitimationer
I Sverige finns det flera privata utfärdare av e-legitimationer, bl.a. AB
Svenska pass, Finansiell ID-Teknik BID AB och Freja eID Group AB.
Finansiell ID-Teknik BID AB äger och förvaltar e-legitimationen Bankid. Bolagets kunder är de flesta av de stora svenska bankerna, som i sin tur
säljer och förmedlar e-legitimationen. I dagsläget är det tio banker som
utfärdar Bank-id. Det finns tre olika typer av Bank-id, mobilt bank-id,
bank-id på fil och bank-id på kort. Vilka lösningar som de olika bankerna
erbjuder sina kunder skiljer sig åt. Vissa banker tar betalt för bank-id på
kort. Bank-id är godkänd på tillitsnivå 3 enligt Myndigheten för digital
förvaltnings tillitsramverk. Bank-id är även anmäld för gränsöverskridande användning inom ramen för EU:s förordning om elektronisk
identifiering på nivå väsentlig. För att kunna skaffa Bank-id måste en
person ha ett svenskt personnummer och vara kund i någon av de banker
som utfärdar Bank-id. Varje bank bestämmer själv vilken åldersgräns som
krävs för att få Bank-id. Om sökanden är under arton år krävs det
medgivande av vårdnadshavare.
AB Svenska pass e-legitimation finns på Skatteverkets identitetskort för
folkbokförda i Sverige. För att kunna få identitetskortet, och därmed AB
Svenska pass e-legitimation, måste sökanden vara folkbokförd i Sverige,
ha fyllt tretton år och kunna styrka sin identitet, 1 och 2 §§ lagen
(2015:899) om identitetskort för folkbokförda i Sverige. Om sökanden är
under arton år krävs det ett skriftligt medgivande från vårdnadshavare, 5 §
förordningen (2015:904) om identitetskort för folkbokförda i Sverige. AB
Svenska pass e-legitimation är godkänd enligt Myndigheten för digital
förvaltnings tillitsramverk på tillitsnivå 4. E-legitimationen är inte anmäld
för gränsöverskridande användning inom ramen för EU:s förordning om
elektronisk identifiering. AB Svenska pass e-legitimation används i
praktiken endast för identifiering gentemot Skatteverket. För att kunna
använda e-legitimationen krävs en dator och en kortläsare. Avgiften för
identitetskortet för folkbokförda i Sverige är 400 kronor.
Freja eID Group AB utvecklar, äger och förvaltar Freja+, som är en
mobil e-legitimation. Det är kostnadsfritt för användare att skaffa Freja+.
För att skaffa Freja+ krävs det för närvarande bl.a. att sökanden är svensk
medborgare och kan legitimera sig med en svensk identitetshandling.
Även personer med styrkt samordningsnummer kan i vissa fall få Freja+.
Lägsta ålder för att få Freja+ är fem år. Om sökanden är under arton år
krävs det medgivande av vårdnadshavare. Freja+ är godkänd enligt
Myndigheten för digital förvaltnings tillitsramverk på tillitsnivå 3 och
anmäld för gränsöverskridande användning inom ramen för EU:s förordning om elektronisk identifiering på nivå väsentlig. Anmälan för
gränsöverskridande användning gäller dock endast för Freja+ som skaffats
genom besök med fysisk identitetskontroll hos ett ATG-ombud.
5.4
18
Användningen av e-legitimationer i Sverige
I en årlig rapport från Internetstiftelsen för 2025 redovisas att 5 procent av
befolkningen saknar e-legitimation och att andelen användare har ökat
med 2 procent sedan 2024 (Internetstiftelsen, Svenskarna och internet
2024, s. 16). Av 2025 års rapport, som utgår från användningen av mobilt
bank-id, framgår också att så gott som alla i arbetsför ålder använder sig
av mobilt bank-id och att endast 84 procent av de som är 65 år eller äldre
använder mobilt bank-id. Bland de som är 76 år eller äldre är det drygt
70 procent som använder mobil bank-id. År 2021 var motsvarande siffra
50 procent, vilket visar på en tydlig ökning bland de äldsta sett över tid.
Det är alltså de som är 65 år eller äldre som är den grupp i befolkningen
som inte använder mobilt bank-id. Det är framför allt de äldsta, de som är
76 år eller äldre, som inte använder mobilt bank-id. När det gäller personer
med funktionsnedsättning svarar 57 procent att de känner sig delaktiga i
det digitala samhället, 33 procent att de känner sig delaktiga till viss del,
8 procent att de inte känner sig delaktiga alls och 2 procent att de inte vet.
I samma grupp uppger 80 procent att de använder mobilt bank-id och
16 procent att de använder en e-legitimation som inte är mobilt bank-id
(Internetstiftelsen, Svenskarna med funktionsnedsättning och internet,
publicerad den 18 augusti 2022).
6
Identitetsbeteckningar i Sverige
I Sverige finns det två identitetsbeteckningar för fysiska personer som används i folkbokföringen och samhället i övrigt. För den som folkbokförs
fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning enligt folkbokföringslagen (1991:481). Den som inte är eller har varit folkbokförd kan
tilldelas ett samordningsnummer enligt lagen (2022:1697) om samordningsnummer.
Personnummer är avsett att vara en identitetsbeteckning för varje
folkbokförd person (18 § folkbokföringslagen). Även om personen skulle
avregistreras från folkbokföringen, exempelvis vid utflyttning, behåller
personen sitt personnummer (prop. 2008/09:111 s. 14). För personer som
är utländska medborgare krävs, utöver bosättning i landet, som huvudregel
uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige och därmed
folkbokföras (3 och 4 §§ folkbokföringslagen). Barn som föds här i landet,
ska också folkbokföras om bl.a. modern är folkbokförd eller fadern är
folkbokförd och vårdnadshavare. Även barn som föds utomlands ska
under vissa förutsättning folkbokföras (2 och 2 a §§ folkbokföringslagen).
Personnummer kan även tilldelas personer som enligt 5 § folkbokföringslagen inte ska folkbokföras i landet. Det avser personer som har rätt
till immunitet och privilegier enligt lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall, t.ex. den som tjänstgör vid ett annat lands ambassad
eller konsulat i Sverige (18 b § folkbokföringslagen). Ett sådant särskilt
personnummer benämns av Skatteverket som immunitetsnummer
(Skatteverkets rättsliga vägledning om personnummer, tilldelning och
uppbyggnad, publicerad den 30 januari 2025). Syftet med att ge dessa
personer personnummer har varit att göra det lättare för dem att ta del av
olika tjänster i samhället, t.ex. vid kontakter med vården
(prop. 2008/09:111 s. 34). Skatteverket tilldelar sådana personnummer
19
efter begäran av Regeringskansliet enligt 5 § första stycket folkbokföringsförordningen (1991:749).
Skatteverket får tilldela ett samordningsnummer bl.a. efter begäran av
en myndighet eller efter ansökan av en enskild som har en sådan
anknytning till Sverige att han eller hon kan antas behöva en identitetsbeteckning (2 kap. 1 § lagen om samordningsnummer). En anknytning till
Sverige kan t.ex. bestå av att den enskilde eller någon annan i familjen
äger fast egendom i landet. Anknytning kan även finnas för en EESmedborgare som med stöd av den fria rörligheten vistas i Sverige för t.ex.
tillfälliga arbeten eller kortare studier. Möjligheten att tilldelas samordningsnummer efter egen ansökan gäller oavsett medborgarskap och
behovet kan även finnas hos t.ex. en tredjelandsmedborgare som har ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige. Den som har ett gällande
avvisnings- eller utvisningsbeslut kan däremot i regel inte anses ha en
sådan anknytning till Sverige att han eller hon kan antas ha ett behov av
samordningsnummer (prop. 2020/21:160 s. 53, 54 och 98).
Samordningsnummer tilldelas i tre nivåer beroende på vilken
identitetskontroll som har föregått tilldelningen. Uppgift om den enskildes
identitet är styrkt, sannolik eller osäker registreras i folkbokföringsdatabasen. Huvudregeln är att samordningsnummer tilldelas den som vid
personlig inställelse har styrkt sin identitet. Från huvudregeln finns vissa
undantag där samordningsnummer får tilldelas även om personen endast
har gjort sin identitet sannolik eller det råder osäkerhet om en persons
identitet (2 kap. 1, 2, 5 och 6 §§ samma lag).
Uppgifter om en person som har tilldelats ett samordningsnummer
registreras i folkbokföringsdatabasen och samordningsnumret är, på motsvarande sätt som ett personnummer, bestående och unikt genom att det är
kopplat till en viss person oavsett om personen t.ex. har lämnat landet eller
avlidit. En person som tilldelats ett samordningsnummer kan, till skillnad
från någon som är folkbokförd, inte avregistreras. Det finns dock en
möjlighet att förklara ett samordningsnummer vilande om det inte har
förnyats inom utgången av det femte kalenderåret efter det år numret
tilldelades, eller om det finns andra skäl för det. Ordningen med vilandeförklaring är en viktig del för att hålla uppgifterna i folkbokföringsdatabasen uppdaterade (prop. 2020/21:160 s. 65 och 66 och
prop. 2021/22:276 s. 48).
7
En ny lag om statlig e-legitimation och
elektronisk identifiering
7.1
Det ska införas en statlig e-legitimation
Regeringens förslag
Det ska införas en statlig e-legitimation.
20
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Bolagsverket,
Centrala studiestödsnämnden, Dals-Eds kommun, Domstolsverket, Ehälsomyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Freja eID
Group AB, Göteborgs kommun, Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Integritetsskyddsmyndigheten, Internetstiftelsen, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Länsstyrelsen i Blekinge län, Statens skolinspektion,
Tierps kommun och Upphandlingsmyndigheten, tillstyrker eller har inga
synpunkter på förslaget. Svenska kommunalpensionärernas förbund anser
att lagstiftningen på e-legitimationsområdet blir tydligare när den är
samlad i en lag och att det stärker personuppgiftsskyddet. Brottsförebyggande rådet framför att en statlig e-legitimation kan medföra att säkerheten vid användning ökar, vilket är positivt ur ett brottsförebyggande
perspektiv. Sveriges riksbank framhåller att en statlig e-legitimation
kommer att göra det möjligt för fler att få tillgång till en e-legitimation, i
synnerhet för de som saknar bankrelation. Afasiförbundet i Sverige framför
att en statlig e-legitimation kommer att innebära att personer som i dag
saknar möjlighet att få en e-legitimation kan få det.
IDnow Gmbh anser att en statlig e-legitimation inte bör införas förrän
den europeiska digitala identitetsplånboken har utvärderats. Enligt bolaget
finns det inte något krav i EU:s förordning om elektronisk identifiering på
att införa ett system för identifiering på högsta tillitsnivå.
Skälen för regeringens förslag
En statlig e-legitimation kan göras tillgänglig för fler
Samhällsutvecklingen präglas i flera avseenden av digitalisering och det
blir allt viktigare att kunna legitimera sig elektroniskt för att ta del av samhällets alla funktioner. Tillgång till e-legitimation erbjuder inte bara åtkomst till digitala tjänster hos exempelvis statliga myndigheter, kommuner
och banker. En e-legitimation kan också skapa förutsättningar för att
förenkla vardagen, eller till och med vara nödvändig, exempelvis vid köp
av buss- eller tågbiljetter och vid inköp på fysiska eller digitala
marknadsplatser.
En majoritet av befolkningen är delaktig i det digitala samhället. Det
finns dock ett stort antal människor som ännu inte har tillgång till en elegitimation, vilket orsakar ett betydande utanförskap. Personer som är
äldre eller som har en funktionsnedsättning har t.ex. inte tillgång till elegitimation i samma utsträckning som den övriga befolkningen (se
avsnitt 5.4). EU:s förordning om elektronisk identifiering ställer krav på
tillgänglighet när det gäller tillhandahållandet av e-legitimationer (se
avsnitt 4.3). En statlig e-legitimation kan, som också framhålls av Sveriges
riksbank och Afasiförbundet i Sverige, på flera sätt göras mer tillgänglig
jämfört med de e-legitimationer som i dag finns på den svenska marknaden.
21
En statlig e-legitimation kan stärka beredskapen och ge ökad redundans
Det försämrade omvärldsläget har ökat betydelsen av samhällets motståndskraft och ett fungerande totalförsvar. Flera utredningar och rapporter
har pekat på bristen på konkurrens och den sårbarhet som finns inom elegitimationsområdet genom att samhället i princip är beroende av en aktör
(se t.ex. SOU 2023:16 s. 376 och Riksrevisionens rapport E-legitimation
– en underutnyttjad resurs, RiR 2009:19).
Bristen på redundans, dvs. andra liknande tjänster som kan fungera som
substitut, innebär en stor risk för samhället som helhet. Såväl användare
som tillhandahållare av digitala tjänster riskerar att sakna alternativ om
tjänsten inte är tillgänglig. Tillgängligheten till tjänsten kan t.ex. påverkas
av en överbelastningsattack där någon angriper systemet genom att skicka
så mycket trafik till en resurs att den blir otillgänglig.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns ett stort behov av
fler alternativ till dagens e-legitimationer. En statlig e-legitimation skulle
skapa bättre motståndskraft och ett tillförlitligare system om en viss elegitimation av någon anledning inte fungerar.
Nya krav till följd av EU:s förordning om elektronisk identifiering
EU:s förordning om elektronisk identifiering ställer krav på medlemsstaterna att tillhandahålla en digital identitetsplånbok. För att användare
ska kunna få tillgång till en sådan plånbok krävs antingen en e-legitimation
på tillitsnivå hög eller en e-legitimation på tillitsnivå väsentlig i kombination med s.k. förstärkningsåtgärder (se avsnitt 4.3). Sverige har anmält elegitimationer på tillitsnivå väsentlig inom ramen för anmälningsförfarandet som regleras i EU:s förordning om elektronisk identifiering, men
det finns ännu ingen svensk e-legitimation på tillitsnivå hög (se avsnitt
5.3). För närvarande har det inte heller antagits någon genomförandeförordning som reglerar förstärkningsåtgärderna. Regeringen bedömer
därför, till skillnad från IDnow Gmbh, att det behöver införas en statlig elegitimation som kan utformas på tillitsnivå hög för att uppfylla förordningens krav på att tillhandahålla en digital identitetsplånbok.
Det finns behov av en e-legitimation med en säker grundidentifiering
Med digitaliseringen har det skett en ökning av den identitetsrelaterade
brottsligheten, en brottslighet som många gånger är sammankopplad med
den grova organiserade brottsligheten. I en myndighetsgemensam rapport
om organiserad brottslighet från 2023 beskrivs e-legitimation som en
dörröppnare för kriminella aktörer. En kriminell aktör som förfogar över
och kontrollerar ett större antal e-legitimationer med tillhörande konton
kan enkelt och relativt riskfritt begå brott i den utnyttjade identitetens
namn och därefter förflytta brottsvinsterna mellan andra utnyttjade identiteter (Polismyndigheten, Nationella operativa avdelningen, Myndighetsgemensam lägesbild – Organiserad brottslighet 2023 s. 17).
En stor risk med elektronisk identifiering är kopplad till identifieringen
i samband med att en e-legitimation utfärdas. En säker grundidentifiering,
dvs. att identiteten styrks på ett tillförlitligt sätt i samband med ansökan av
den statliga e-legitimationen, bedöms kunna motverka den identitetsrelaterade brottsligheten och ha en brottsförebyggande effekt.
22
I dagsläget finns det ingen anmäld svensk e-legitimationsutfärdare som
genomför grundidentifiering som når upp till kravet för tillitsnivå hög
enligt EU:s förordning om elektronisk identifiering eller motsvarande
tillitsnivå 4 enligt det svenska tillitsramverket. Ett sådant högre krav
innebär bl.a. att användarens identitet ska verifieras vid ett personligt
besök. En statlig e-legitimation utfärdad på en sådan högre tillitsnivå
skulle innebära en säkrare grundidentifiering med ökade möjligheter att
säkerställa att en viss digital identitet representerar en viss fysisk person,
som Brottsförebyggande rådet framför. Det finns mot den bakgrunden ett
behov av en e-legitimation med en säker grundidentifiering.
En statlig e-legitimation bör regleras i en ny lag
Regeringen anser sammantaget att det bör införas en statlig e-legitimation.
Det behövs för att så många som möjligt i samhället ska få tillgång till en
e-legitimation och för att stärka samhällets säkerhet och motståndskraft
vid t.ex. attacker på den digitala infrastrukturen. E-legitimationen bör
kunna utformas på tillitsnivå hög. En e-legitimation på tillitsnivå hög
behövs vidare för att säkerställa att svenska invånare inte utesluts från
tillgång till digitala tjänster i andra EU-länder och för att uppfylla kraven
i EU:s förordning om elektronisk identifiering.
Den statliga e-legitimationen bör regleras i lag. I nationell lagstiftning
finns det endast en lag som direkt berör e-legitimationer, lagen med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk
identifiering. Lagen kompletterar och ska tillämpas med EU:s förordning
om elektronisk identifiering. Regleringen av en statlig e-legitimation är
däremot inte tänkt att komplettera EU-förordningen. De nya
bestämmelserna bör därför samlas i en egen lag. Lagstiftningen blir på så
sätt också mer överskådlig. Den nya lagen bör benämnas lagen om statlig
e-legitimation och elektronisk identifiering.
Den statliga e-legitimationen bör ingå i ett auktorisationssystem för
tjänster för elektronisk identifiering
Bristen på konkurrens på e-legitimationsområdet är ett skäl för förslaget
att införa en statlig e-legitimation. Det finns i dag ett krav på att statliga
myndigheter under regeringen ska använda de tjänster för elektronisk
identifiering som tillhandahålls av leverantörer i auktorisationssystem
enligt lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk
identifiering och för digital post. Kravet gäller för myndigheter som kräver
elektronisk identifiering av enskilda för åtkomst till myndighetens digitala
tjänster, se 3 § förordningen om auktorisationssystem i fråga om tjänster
för elektronisk identifiering och för digital post (se avsnitt 5.1).
Om den statliga e-legitimationen anmäls till ett auktorisationssystem
innebär det att den kommer att bli en av de tjänster som statliga
myndigheter under regeringen måste använda om de kräver elektronisk
identifiering för enskilda för inloggning i sina nättjänster. Det skulle leda
till att fler e-legitimationer kan användas på marknaden, vilket skulle öka
konkurrensen och därmed även samhällets motståndskraft. Det skulle
vidare bidra till att öka tillgängligheten till digital offentlig service, eftersom den statliga e-legitimationen kommer att vara tillgänglig för en större
personkrets än de e-legitimationer som för närvarande finns på marknaden
23
(se avsnitt 8.1). I avsnitt 10 lämnar regeringen förslag om erkännande av
medel för elektronisk identifiering som ingår i ett auktorisationssystem.
Om den statliga e-legitimationen ansluts till ett auktorisationssystem
kommer den att ingå i de tjänster som omfattas av det föreslagna kravet på
erkännande.
Regeringen anser sammantaget att den statliga e-legitimationen bör
anslutas till ett auktorisationssystem enligt lagen om auktorisationssystem
i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.
Myndigheten för digital förvaltning är tillhandahållande myndighet
enligt lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk
identifiering och för digital post (se avsnitt 5.1). Myndigheten har meddelat föreskrifter om de krav som ska vara uppfyllda för att en ansökan om
anslutning till ett auktorisationssystem ska godkännas (Föreskrifter om
krav på leverantörers ansökan om anslutning till auktorisationssystem för
tjänster för elektronisk identifiering och för digital post, MDFFS 2025:1).
Regeringen anser att granskningen inför den statliga e-legitimationens
anslutning till auktorisationssystem inte får medföra konsekvenser för
Sveriges säkerhet.
7.2
Vissa ord och uttryck i lagen
Regeringens förslag
Med autentisering, elektronisk identifiering, medel för elektronisk
identifiering och nättjänst ska i lagen avses detsamma som i EU:s
förordning om elektronisk identifiering.
Det ska anges i lagen att en statlig e-legitimation är ett medel för elektronisk identifiering.
Det ska finnas en upplysning i lagen om att bestämmelser om medel
för elektronisk identifiering finns i EU:s förordning om elektronisk
identifiering och i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om elektronisk identifiering.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens.
Utredningen föreslår att uttrycket statligt medel för elektronisk
identifiering ska användas i stället för statlig e-legitimation. Utredningen
föreslår följaktligen inte en bestämmelse som anger att en statlig elegitimation är ett medel för elektronisk identifiering.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
24
Ett av syftena med den statliga e-legitimationen är att den ska kunna
anmälas för gränsöverskridande användning inom ramen för EU:s förordning om elektronisk identifiering (se avsnitt 7.1). Mot den bakgrunden
anser regeringen att de ord och uttryck som används i den föreslagna lagen
om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering i relevanta delar bör
motsvara de i förordningen. Dessa ord och uttryck är autentisering,
elektronisk identifiering, medel för elektronisk identifiering och nättjänst.
Av samma förordning följer att en e-legitimation är ett medel för
elektronisk identifiering (artikel 3). Att den statliga e-legitimationen är ett
medel för elektronisk identifiering bör även framgå av den nya lagen.
Det bör även finnas en upplysning i lagen om att bestämmelser om
medel för elektronisk identifiering finns i EU:s förordning om elektronisk
identifiering och i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om elektronisk identifiering.
8
Förutsättningar för att få en statlig elegitimation
8.1
En statlig e-legitimation ska kunna ges till
personer med svenskt medborgarskap och
till vissa utlänningar
Regeringens förslag
Den statliga e-legitimationen ska kunna utfärdas till personer som har
svenskt medborgarskap, utlänningar som är folkbokförda i Sverige och
personer som har ett s.k. immunitetsnummer och som omfattas av lagen
om immunitet och privilegier i vissa fall. För att få den statliga elegitimationen ska det även krävas att sökanden har fyllt eller
innevarande kalenderår ska fylla nio år.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens.
Utredningen föreslår inte att det uttryckligen ska anges att en statlig elegitimation ska få utfärdas till personer med svenskt medborgarskap.
Utredningen föreslår att en statlig e-legitimation ska få utfärdas till
personer med ett svenskt personnummer och till personer med sådant
samordningsnummer som tilldelas dem som har styrkt sin identitet.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Centrala studiestödsnämnden,
Göteborgs kommun, Huddinge kommun och Länsstyrelsen i Stockholms
län, tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Föreningen svenskar
i världen, Helsingborgs kommun och Kommerskollegium ser positivt på
att personer med styrkt samordningsnummer föreslås kunna få en statlig
e-legitimation. Myndigheten för digital förvaltning och Region Stockholm
ser behov av en e-legitimation även för personer med samordningsnummer
som inte har styrkt sin identitet. Ekobrottsmyndigheten ser en risk för ökad
25
opaginerad Kontrollera mot PDF
ekonomisk och identitetsrelaterad brottslighet med en statlig e-legitimation som baseras på ett samordningsnummer. Sveriges ambassad i Bangkok menar att en sådan risk gör sig gällande vid utfärdanden för minderåriga med samordningsnummer som är bosatta utanför EU eller EES och
anser att den gruppen endast bör få en statlig e-legitimation om det finns
behov.
Finansiell ID-Teknik BID AB önskar ett förtydligande i fråga om
personer med immunitetsnummer kan få en statlig e-legitimation. Flera
remissinstanser, bl.a. Arbetsförmedlingen, Funktionsrätt Sverige och
Myndigheten för delaktighet, menar att ställföreträdare också bör ges
möjlighet att använda en statlig e-legitimation för sina huvudmän för att
inte personer med t.ex. förvaltare och god man ska riskera att uteslutas från
möjligheten att använda en statlig e-legitimation.
Freja eID Group AB anser att det inte bör finnas någon nedre åldersgräns
för att kunna få en statlig e-legitimation. Enligt bolaget skulle möjligheten
för barn att identifiera sig digitalt bl.a. motverka gromning, dvs. att vuxna
tar kontakt med barn i sexuellt syfte. Enligt Region Stockholm är det
angeläget att barn kan ges tillgång till en e-legitimation från tretton års
ålder för att kunna ta del av digital information. Försäkringskassan anser
däremot att en statlig e-legitimation på högsta tillitsnivå inte bör vara
tillgänglig för barn på grund av risken för missbruk och oegentligheter.
Enligt Diskrimineringsombudsmannen bör det kunna göras undantag från
åldersgränsen, t.ex. för barn som har hoppat över en årskurs. Tierps
kommun och Statens skolverk påpekar att det inte finns något behov av
digital identifiering för elever i skolan.
Skälen för regeringens förslag
Personer med svenskt medborgarskap, utlänningar som är folkbokförda i
Sverige och personer som har ett immunitetsnummer bör kunna få en
statlig e-legitimation
26
I avsnitt 7.1 föreslås att det ska införas en statlig e-legitimation som kan
utformas på tillitsnivå hög för att uppfylla de krav på att tillhandahålla en
digital identitetsplånbok som gäller enligt EU:s förordning om elektronisk
identifiering. Av förordningen följer också ett ansvar för medlemsstaterna
att tillhandahålla sådana plånböcker för användning av fysiska och
juridiska personer som är bosatta på deras territorium (artikel 5a och
skäl 16). I skälen anges vidare att medlemsstaterna bör säkerställa lika
tillgång till elektronisk identifiering för alla sina medborgare och invånare
(skäl 5, 7 och 15).
Enligt regeringens mening bör en utgångspunkt vara att så många som
möjligt ska få tillgång till en statlig e-legitimation för att kunna utöva sin
rättshandlingsförmåga och ta del av information digitalt (se avsnitt 7.1).
Samtidigt är det viktigt att upprätthålla en hög säkerhet på e-legitimationen
och att det ställs krav på en säker identifiering vid utfärdandet.
Den statliga e-legitimationen bör kunna utfärdas till personer som
kvalificerar sig för någon av de statliga fysiska identitetshandlingarna. Det
innefattar personer som är svenska medborgare och personer som är folkbokförda i Sverige, se 1 § lagen om identitetskort för folkbokförda i
Sverige, 4 § passlagen (1978:302) och 1 § förordningen (2005:661) om
nationellt identitetskort.
Till skillnad från utredningen anser regeringen att det saknas skäl att ge
alla som har ett personnummer möjlighet att få en statlig e-legitimation.
Personer som har folkbokförts i Sverige behåller sitt personnummer även
om de avregistreras från folkbokföringen, exempelvis vid utflyttning från
Sverige. Att en person har ett personnummer behöver alltså inte innebära
att personen är folkbokförd eller bosatt i landet (jfr 3 § folkbokföringslagen). Regeringen anser inte att det finns behov av att kunna
utfärda en statlig e-legitimation till en sådan person om den inte är svensk
medborgare. Mot denna bakgrund bör den statliga e-legitimation utfärdas
till personer som är svenska medborgare eller folkbokförda i Sverige.
Personer som enligt 5 § folkbokföringslagen inte ska folkbokföras på
grund av att de omfattas av lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
får under vissa förutsättningar tilldelas ett personnummer, s.k. immunitetsnummer. Syftet med att tilldela dem personnummer har varit att göra
det lättare för sådana personer att ta del av olika tjänster i samhället (se
avsnitt 6). Regeringen anser att samma skäl gör sig gällande i fråga om
möjligheten att få en statlig e-legitimation. Därför bör även personer som
har fått ett personnummer tilldelat enligt 18 b § folkbokföringslagen ges
möjlighet att få en statlig e-legitimation. Även för denna krets bör det
krävas att personen befinner sig i Sverige och fortfarande omfattas av
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. I annat fall skulle personer
med obetydlig eller ingen anknytning till landet kunna få en statlig elegitimation.
En avgränsning av personkretsen till de som är svenska medborgare,
utlänningar som är folkbokförda i Sverige eller har ett immunitetsnummer
utesluter dock fortfarande många som har anknytning till Sverige, t.ex. de
som har ett tillfälligt arbete i landet, men som inte är bosatta här och
därmed inte ska folkbokföras. Sådana personer har möjlighet att under
vissa förutsättningar tilldelas ett samordningsnummer (se avsnitt 6).
Samordningsnummer kan tilldelas i tre nivåer beroende på vilken identitetskontroll som har föregått tilldelningen. Huvudregeln är att samordningsnummer ska tilldelas den som har styrkt sin identitet. En person som
ska styrka sin identitet i samband med tilldelning ska som huvudregel
inställa sig personligen för identitetskontroll, se 2 kap. 1 och 2 §§ lagen
om samordningsnummer.
Utredningen har föreslagit att personer med sådant samordningsnummer
som tilldelas personer som har styrkt sin identitet och som inte är vilande
ska kunna få en statlig e-legitimation. Kravet för att tilldelas sådant samordningsnummer motsvarar det som gäller vid folkbokföring för personer
som flyttar till Sverige från utlandet (prop. 2020/21:160 s. 56 och
prop. 2021/22:276 s. 37). Med hänsyn till de strikta krav på en säker
identifiering som ställs i samband med sådan tilldelning anser regeringen
att risken för ökad ekonomisk och identitetsrelaterad brottslighet om en elegitimation utfärdas för dessa personer, som bl.a. Ekobrottsmyndigheten
lyfter, inte bör överdrivas. Det finns dock vissa praktiska svårigheter som
behöver hanteras för att utländska medborgare som tilldelas ett sådant
samordningsnummer ska kunna ges möjlighet att få en statlig e-legitimation. Som flera remissinstanser framför, bl.a. Föreningen svenskar i
världen, är det samtidigt angeläget att en statlig e-legitimation kan utfärdas
så snart som möjligt till personer som är bosatta i landet. Regeringen
bedömer mot denna bakgrund att personer med samordningsnummer och
27
opaginerad Kontrollera mot PDF
som inte är svenska medborgare för närvarande inte kan omfattas av den
personkrets som bör ges möjlighet att få en statlig e-legitimation. Med
hänsyn till det behov som finns för utländska medborgare med
samordningsnummer, som har styrkt sin identitet, att få tillgång till en
svensk e-legitimation, har regeringen för avsikt att återkomma i frågan.
Regeringen anser sammanfattningsvis att en statlig e-legitimation bör
kunna utfärdas till personer som har svenskt medborgarskap, utlänningar
som är folkbokförda i Sverige och personer har ett s.k. immunitetsnummer
och som omfattas av lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
Något förslag om att ställföreträdare ska ha tillgång till den statliga elegitimationen för sina huvudmäns räkning, som efterfrågas av flera remissinstanser, har inte lämnats och bereds därmed inte vidare inom ramen
för detta lagstiftningsarbete.
Möjligheten att få en e-legitimation bör vara begränsad till personer som
har fyllt eller som innevarande kalenderår ska fylla nio år
28
Det uppställs inte någon åldersgräns för att få ett svenskt pass. Om den
som ansöker om ett pass är under arton år måste dock, som huvudregel,
vårdnadshavare lämna medgivande för att passet ska få utfärdas (7 § passlagen). Samma krav gäller för det nationella identitetskortet (3 § förordningen om nationellt identitetskort) och identitetskortet för folkbokförda i
Sverige (5 § förordningen om identitetskort för folkbokförda i Sverige).
För identitetskortet för folkbokförda finns det dock en åldersgräns om
tretton år (1 § lagen om identitetskort för folkbokförda i Sverige).
Det är inte enbart myndiga som kommer att ha behov av en statlig elegitimation. Många barn använder redan i lågstadiet internet dagligen
(Internetstiftelsen, Svenskarna och internet 2025, s. 202). Underåriga har
vidare en viss rättshandlingsförmåga. De har rätt att i vissa fall råda över
egendom som de t.ex. har fått genom villkorad gåva eller genom eget
arbete (se t.ex. 9 kap. 1 och 3 §§ föräldrabalken). I likhet med vad Region
Stockholm påpekar kan det också finnas behov för de som har fyllt
tretton år att använda en statlig e-legitimationen för att t.ex. boka vårdtider
och förnya recept. Regeringen har dessutom när det gäller barns möjlighet
till inflytande i hälso- och sjukvården bedömt att det inte bör införas
särskilda åldersgränser. I stället ska barnets ålder och mognad beaktas vad
gäller barns möjlighet till inflytande och information i olika medicinska
frågor (prop. 2013/14:106). Dessa omständigheter talar till viss del för att
inte införa någon åldersgräns för den statliga e-legitimationen, som Freja
eID Group AB förordar.
Som Försäkringskassan lyfter finns det dock olika risker kopplade till
ungas användning av en e-legitimation. En uppenbar risk är att barn kan
bli målgrupp för den grova organiserade brottsligheten (se avsnitt 7.1). Det
finns vidare inte något som talar för att de allra yngsta är i behov av en elegitimation. Detta talar för att möjligheten för underåriga att få en statlig
e-legitimation bör begränsas till barn som har uppnått en viss ålder och
mognad som vanligtvis följs av ett behov av att legitimera sig digitalt.
Fram till nyligen har det funnits föreskrifter meddelade av Statens skolverk om digitala nationella prov för elever i årskurs tre, dvs. för elever som
innevarande kalenderår har fyllt eller ska fylla nio år. Utredningen föreslår
att den statliga e-legitimationen ska utfärdas till den som är eller
innevarande kalenderår ska fylla nio år, bl.a. för att de som går i årskurs
tre självständigt ska kunna identifiera sig för att genomföra digitala
nationella prov. Även om det inte längre genomförs digitala nationella
prov i årskurs tre, som Statens skolverk påpekar, anser regeringen att den
åldersgräns som föreslagits av utredningen framstår som väl avvägd. Det
kan inte heller uteslutas att det i framtiden införs digitala tjänster som
kräver elektronisk identifiering från den åldern.
I avsnitt 8.2 föreslår regeringen att det ska krävas vårdnadshavares
medgivande vid ansökan om en statlig e-legitimation. Ett sådant krav
innebär att det ytterst är vårdnadshavaren som avgör om barnet kan anses
ha uppnått tillräcklig mognad för att ha en e-legitimation. En reglering som
i stället skulle innebära att en utfärdande myndighet ska göra en individuell
mognadsbedömning av sökanden bedöms inte vara aktuellt med hänsyn
till ändamålet med lagstiftningen. Regeringen anser mot denna bakgrund
att den statliga e-legitimationen bör kunna utfärdas till personer som har
fyllt eller som innevarande kalenderår ska fylla nio år.
Eftersom det inte ställs några krav på unga att legitimera sig digitalt finns
det inte något behov av ett sådant undantag från åldersgränsen som Diskrimineringsombudsmannen efterfrågar.
8.2
För att få en statlig e-legitimation ska det
krävas en ansökan
Regeringens förslag
Den statliga e-legitimationen ska utfärdas efter ansökan. Den som
ansöker om en statlig e-legitimation ska lämna ansökan vid personlig
inställelse. Sökanden ska styrka sin identitet och de övriga personuppgifter som krävs för att en statlig e-legitimation ska kunna utfärdas.
För den som är under arton år ska det krävas vårdnadshavares medgivande om det inte finns synnerliga skäl.
Lagen ska innehålla en upplysning om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid ansökan, utfärdande och utlämnande.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.
Utredningen föreslår att kravet på personlig inställelse ska regleras i
förordning. Det föreslås också en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela
föreskrifter för verkställigheten av kontrollen av att sökanden har styrkt
sin identitet. Utredningen föreslår slutligen att undantaget från kravet på
vårdnadshavares medgivande ska regleras i förordning.
29
opaginerad Kontrollera mot PDF
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Boverket, Centrala studiestödsnämnden, E-hälsomyndigheten, Huddinge kommun, Internetstiftelsen och
Länsstyrelsen i Skåne län, tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget.
Länsstyrelsen i Västra Götalands län framför att ett ansökningsförfarande innebär en begränsning för flera grupper i samhället. Länsstyrelsen
i Blekinge län anser att det bör framgå av lagen att en sökande ska inställa
sig personligen och att ansökan ska avges på heder och samvete i likhet
med regleringen i passlagen. Funktionsrätt Sverige, Myndigheten för
delaktighet och Synskadades riksförbund anser att det bör göras undantag
från kravet på personlig inställelse för personer som inte kan ta sig till en
utfärdande myndighets lokaler och att andra lösningar bör utredas vidare.
Sorsele kommun konstaterar att det i många kommuner saknas tillgång till
myndigheter och att det kommer att innebära långa resor för att ansöka om
och hämta ut en e-legitimation för de som bor i glesbygdsområden. Skatteverket önskar ett förtydligande av huruvida ansökan, grundidentifiering,
utlämnande och, i förekommande fall, aktivering av e-legitimationen kan
ske vid ett och samma tillfälle. Sveriges ambassad i Berlin påpekar att
ambassaden kan ha svårt att bedöma äktheten av utländska identitetshandlingar som är utfärdade i tredje land.
Barnombudsmannen anser att kravet på vårdnadshavares medgivande
behöver utvecklas och efterfrågar en fördjupad analys av vad kravet
innebär för barn. Enligt Föreningen Sveriges överförmyndare och Lessebo
kommun bör det rätteligen vara förmyndare och inte vårdnadshavare som
ska lämna medgivande till ansökan om e-legitimation för barn. Även
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) framför att förmyndare bör
kunna ansöka om e-legitimation för sina barn, t.ex. i fall där vårdnadshavare fråntagits sitt förmyndarskap. SKR föreslår vidare att det ska
föreskrivas att kommuner ska yttra sig i ärenden om utfärdande av e-legitimation för barn, på samma sätt som i passärenden. Stockholms kommun
framför att det är oklart vad den kommunala likställighetsprincipen
innebär i fall där vårdnadshavare avstår från att skaffa en e-legitimation
till sitt barn.
Skälen för regeringens förslag
För att få en e-legitimation bör det krävas en ansökan
30
Att en e-legitimation på tillitsnivå hög måste utfärdas efter ansökan följer
av EU:s förordning om elektronisk identifiering och av kommissionens
genomförandeförordning (EU) 2015/1502 av den 8 september 2015 om
fastställande av tekniska minimispecifikationer och förfaranden för
tillitsnivåer för medel för elektronisk identifiering i enlighet med artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 om
elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden. Dessutom utfärdas även de nationella
identitets- och resehandlingarna efter ansökan. Regeringen anser därför,
till skillnad från Länsstyrelsen i Västra Götalands län, att det bör krävas
en ansökan för att en statlig e-legitimation ska utfärdas.
Ytterligare föreskrifter om förfarandet vid ansökan, utfärdande och
utlämnande kan meddelas av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer. Den nya lagen bör innehålla en upplysningsbestämmelse om detta.
En ansökan bör göras personligen
Syftet med en identitetshandling är att den ska vara ett tillförlitligt bevis
för innehavarens identitet. Den som granskar handlingen ska kunna vara
säker på att uppgifterna om innehavaren är korrekta. För att säkerställa
detta är det av stor vikt att den som vill ha en identitetshandling inställer
sig personligen.
Den personliga inställelsen fyller flera funktioner. Den möjliggör att
bilderna av sökandens ansikte och, i förekommande fall, fingeravtryck kan
tas på plats av en utfärdande myndighet. Förutom att bilderna då får rätt
format och tekniska egenskaper innebär det att den utfärdande
myndighetens personal enkelt kan säkerställa att det som tas in i
handlingen är en ansiktsbild av sökanden. Det personliga mötet innebär
dessutom att personalen kan göra en bedömning av om sökandens
uppgifter i fråga om t.ex. födelsedatum är korrekta. Vid behov kan
personalen även enkelt ställa kontroll- eller följdfrågor.
Ett krav på personlig inställelse vid en ansökan om e-legitimation ger
alltså goda förutsättningar för ett korrekt utfärdande. Det finns därför
starka skäl för att uppställa ett krav på personlig inställelse trots att det kan
innebära längre resor för de som bor i glesbygdsområden, som Sorsele
kommun påpekar.
Krav på personlig inställelse gäller även vid ansökan om pass, nationellt
identitetskort och identitetskort för folkbokförda i Sverige. I fråga om pass
regleras det i 6 § passlagen. Eftersom kravet på personlig inställelse är
centralt för säkerheten i förfarandet bör kravet, i likhet med vad
Länsstyrelsen i Blekinge län anser, regleras i lag. Flera remissinstanser,
bl.a. Myndigheten för delaktighet och Synskadades riksförbund, anser att
det bör göras undantag från kravet på personlig inställelse för personer
som inte kan ta sig till en utfärdande myndighets lokaler. Något sådant
förslag lämnas emellertid inte av utredningen och regeringen anser att det
i nuläget inte bör införas något undantag från kravet. Regeringen anser
således att det bör uppställas ett krav på personlig inställelse vid ansökan
om statlig e-legitimation. Det kan dock noteras att det i betänkandet Ett
säkert statligt id-kort – med e-legitimation (SOU 2019:14) ansågs vara
möjligt att i vissa undantagsfall ansöka om en statlig e-legitimation genom
bud. Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Det kan därför finnas skäl
att återkomma till frågan i framtiden.
Det finns inte inom ramen för detta lagstiftningsärende beredningsunderlag för att, som Länsstyrelsen i Blekinge län efterfrågar, införa ett
krav på att en ansökan om e-legitimation ska avges på heder och samvete.
Hur det praktiskt ska gå till med ansökan, utfärdande, utlämnande och
aktivering av e-legitimationen, som Skatteverket efterfrågar ett förtydligande om, bör regleras i förordning eller genom myndighetsföreskrifter.
Det bör då också beaktas en utfärdande myndighets möjligheter att kontrollera biometriska uppgifter (se avsnitt 8.3).
31
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sökandens identitet bör vara styrkt
Vid ansökan om pass, nationellt identitetskort, identitetskort för folkbokförda i Sverige och svenskt medborgarskap krävs det att sökanden har
styrkt sin identitet. För att få ett pass måste sökanden även styrka sitt
svenska medborgarskap och övriga personuppgifter (6 § passlagen).
Identiteten kan styrkas på de sätt som anges i 3 kap. 2 och 3 §§
Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om pass och nationellt
identitetskort (PMFS 2021:3, FAP 530-1). Enligt dessa ska sökanden i
första hand styrka sin identitet genom att visa upp en godtagbar
identitetshandling, t.ex. ett svenskt vanligt eller extra pass eller körkort.
Identiteten kan även styrkas genom en skriftlig försäkran där en
intygsgivare, t.ex. en vårdnadshavare, intygar att sökandens uppgifter är
riktiga.
Den statliga e-legitimationen ska vara säker. Ett av syftena med den
statliga e-legitimationen är vidare att den ska kunna anmälas för gränsöverskridande användning inom ramen för EU:s förordning om elektronisk identifiering (se avsnitt 7.1). För att kunna göra det måste det uppställas ett krav på att sökanden styrkt sin identitet (punkt 2.1.1 i bilagan till
kommissionens genomförandeförordning 2015/1502). Det bör därför
krävas att sökanden har styrkt sin identitet och de övriga personuppgifter
som krävs för utfärdande av den statliga e-legitimationen. Kravet bör
motsvara det som gäller för pass och nationellt identitetskort. Det är dock
tillräckligt att närmare bestämmelser om kravet på styrkt identitet
meddelas i förordning eller genom myndighetsföreskrifter.
Som Sveriges ambassad i Berlin påpekar kan identitetskontrollen i vissa
fall behöva innefatta en kontroll av utländska identitetshandlingar. Regeringen konstaterar att vissa myndigheter redan i dag måste göra sådana
kontroller, t.ex. i utlännings- och viseringsärenden. Det bör därför finnas
en upparbetad kunskap om hur utländska identitetshandlingar ska granskas. Föreskrifter om förfarandet vid ansökan kan exempelvis reglera hur
kontrollen av sådana handlingar ska gå till.
Det bör krävas vårdnadshavares medgivande om sökanden är under
arton år
32
För pass, nationellt identitetskort och identitetskort för folkbokförda i
Sverige gäller i dag som huvudregel att den som är under arton år behöver
ett medgivande från sin eller sina vårdnadshavare för att kunna få
identitetshandlingen. Som Barnombudsmannen lyfter innebär kravet på
vårdnadshavares medgivande att barn inte självständigt kan bestämma om
sin ansökan om en statlig e-legitimation. Motsvarande krav på
medgivande gäller såväl för andra e-legitimationer (se avsnitt 5.3) som för
de fysiska identitetshandlingarna. I avsnitt 8.1 konstaterar regeringen att
det finns olika risker kopplade till ungas användning av en e-legitimation.
Riskerna bör till viss del kunna motverkas av att en aktör som
tillhandahåller en nättjänst som kräver e-legitimation kan begränsa
tillgången till tjänsten för vissa ålderskategorier. Samtidigt bedöms det
viktigt att ett barn som har uppnått åldersgränsen för att få e-legitimationen
också har uppnått tillräcklig mognad för att kunna hantera och använda
den på ett säkert sätt. Som utgångspunkt bör barnet kunna ges större
möjlighet att bestämma själv över användningen i takt med stigande ålder
och utveckling (jfr bl.a. prop. 1981/82:168 s. 22 och 23 samt prop.
2013/14:106 s. 120). Den typen av bedömningar bör göras av barnets
vårdnadshavare. Regeringen anser därför att det bör krävas vårdnadshavares medgivande om sökanden är under arton år. Till skillnad från
utredningen anser regeringen att kravet på medgivande är så grundläggande att det bör framgå av lag.
Regeringen anser vidare att den som är under arton år bör kunna få en elegitimation utan vårdnadshavarnas medgivande om det finns synnerliga
skäl. Det bör bl.a. anses finnas synnerliga skäl om en av föräldrarna är
tillfälligt förhindrad att lämna sitt medgivande, t.ex. på grund av sjukdom,
och det är uppenbart att dennes medgivande annars skulle ha lämnats (jfr
prop. 1977/78:156 s. 44). Eftersom ett barn kommer att kunna få en elegitimation i situationer där vårdnadshavare är förhindrade att lämna sitt
medgivande finns det, till skillnad från vad bl.a. Föreningen Sveriges
överförmyndare anser, inte anledning att föreskriva att det är förmyndare
som ska lämna medgivande till ansökan. Lagstiftningen bör i stället, i
relevanta delar, utformas med passlagen som förebild.
Det finns dock inte något behov av att, som SKR efterfrågar, på
motsvarande sätt som i passärenden föreskriva att en kommunal nämnd
som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska yttra sig i ett ärende om
utfärdande av e-legitimation för barn under arton år utan vårdnadshavares
medgivande. Till skillnad från pass är den statliga e-legitimationen inte en
resehandling. De behov som kan finnas för att utfärda ett pass utan
vårdnadshavares medgivande, t.ex. att få hem ett barn som mot sin vilja
förts ur landet, aktualiseras därför inte i ett ärende om statlig e-legitimation
(jfr prop. 2005/06:144 s. 10–16). Det bör därför inte krävas något yttrande
från kommunens socialtjänst i ett sådant ärende.
Stockholms kommun anför att det är oklart vad likställighetsprincipen
enligt 2 kap. 3 § kommunallagen (2017:725) innebär i de fall där
vårdnadshavare avstår från att skaffa en e-legitimation till sitt barn.
Likställighetsprincipen innebär att kommuner och regioner ska behandla
sina medlemmar lika. Att ansöka om en statlig e-legitimation kommer att
vara en möjlighet och inte en skyldighet för de som ingår i personkretsen
som kan få en sådan e-legitimation utfärdad. Det finns för närvarande inte
heller något krav på att ha någon e-legitimation, vare sig för barn eller
vuxna. Likställighetsprincipen aktualiseras därmed inte i den här situationen.
8.3
Ansiktsbild och fingeravtryck ska lämnas
Regeringens förslag
Sökanden ska i samband med ansökan av statlig e-legitimation låta
utfärdande myndighet ta hans eller hennes ansiktsbild och fingeravtryck. Ansiktsbild och fingeravtryck ska sparas i ett lagringsmedium i
bäraren av e-legitimationen. Sökanden ska vidare låta utfärdande myndighet ta sökandens ansiktsbild och fingeravtryck vid utlämnande av
den statliga e-legitimationen, om myndigheten begär det.
33
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att låta utfärdande
myndighet ta sökandens fingeravtryck.
Lagen ska innehålla en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om den statliga e-legitimationens innehåll, bärare, utformning i övrigt och aktivering.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår inte att sökanden ska låta den utfärdande myndigheten ta hans eller hennes ansiktsbild och fingeravtryck vid utlämnande
av den statliga e-legitimationen, om myndigheten begär det. Utredningen
föreslår inte en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om den statliga
e-legitimationens bärare, innehåll och aktivering.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Barnombudsmannen, Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Diskrimineringsombudsmannen, Försvarets radioanstalt, Göteborgs kommun, Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten, tillstyrker
eller har inga synpunkter på förslaget. Försäkringskassan anser att biometriska uppgifter bör användas vid legitimering med den statliga elegitimationen i syfte att säkerställa en korrekt autentisering.
Synskadades riksförbund framför att personer med ögonskador eller
ögonproteser måste kunna använda biometrisk ansiktsigenkänning som
identifieringsmetod vid användning av den statliga e-legitimationen. Totalförsvarets forskningsinstitut är positivt till att e-legitimationen ska innehålla biometriska uppgifter och att det därmed finns beredskap för framtida teknisk utveckling. Svenska kommunalpensionärernas förbund anser
att det finns fördelar med att använda biometriska uppgifter men påpekar
att det också finns en risk för att uppgifterna inte alltid är tillförlitliga, särskilt i fall där användarens fysiska egenskaper har förändrats över tid
Några remissinstanser, bl.a. Myndigheten för digital förvaltning, anser
att det inte bör lagras biometriska uppgifter på e-legitimationen eftersom
det för närvarande saknas teknik som möjliggör användning av sådana
uppgifter vid autentisering på distans. Sveriges ambassad i Washington
anser att en utfärdande myndighet även ska få ta sökandens signatur digitalt.
Skälen för regeringens förslag
Starka skäl talar för att den statliga e-legitimationen bör innehålla
innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck
34
En lagring av innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck i den statliga elegitimationen skulle fylla flera viktiga funktioner ur säkerhetssynpunkt.
Lagringen i den fysiska bäraren av e-legitimationen innebär t.ex. att
informationen i bäraren går att kontrollera med hjälp av biometri.
Uppgifterna i den fysiska bäraren skulle t.ex. kunna användas av en
utfärdande myndighet vid grundidentifieringen i samband med
utlämnandet. En utfärdande myndighet skulle då kunna ta sökandens
ansiktsbild och fingeravtryck och göra en jämförelse av dessa uppgifter
med de som finns sparade i bäraren. Om sökanden styrker sin identitet med
hjälp av en handling som innehåller ansiktsbild eller fingeravtryck skulle
en utfärdande myndighet vidare kunna kontrollera att de uppgifterna
stämmer överens med uppgifterna i bäraren på den statliga e-legitimationen. Uppgifterna i den fysiska bäraren skulle även kunna användas
i jämförande syfte vid ansökan om förnyelse av en statlig e-legitimation
(se avsnitt 9.4).
De biometriska uppgifter som skulle komma i fråga är sådana kännetecken som är bestående över tid och därmed opåverkade av åldrande. Det
finns därför inte någon risk för att uppgifterna inte skulle vara tillförlitliga
på det sätt som Svenska kommunalpensionärernas förbund befarar.
Vissa utfärdare av e-legitimationer möjliggör redan användning av ansiktsigenkänning vid e-legitimering. Att kunna använda sig av den typen
av teknik för autentisering på distans höjer säkerheten betydligt. Det skulle
kunna motverka identitetsrelaterad brottslighet och missbruk av den statliga e-legitimationen. Möjligheten att använda sig av ansiktsigenkänning
innebär också, som Synskadades riksförbund lyfter, att fler kan använda
sig av den statliga e-legitimationen. Trots att det, som bl.a. Myndigheten
för digital förvaltning påpekar, för närvarande inte fullt ut går att använda
sig av biometriska uppgifter för autentisering på distans anser regeringen,
i likhet med bl.a. Försäkringskassan, att användningen av biometriska
uppgifter är befogad av säkerhetsskäl och därför bör möjliggöras.
Regeringen anser mot denna bakgrund att starka skäl talar för att den
statliga e-legitimationen bör innehålla innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck.
Grundläggande fri- och rättigheter måste beaktas
Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen är var och en skyddad mot
påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmännas sida. Fotografering
räknas inte som ett kroppsligt ingrepp. Det gör däremot fingeravtryckstagning (se t.ex. prop. 2017/18:35 s. 12 och prop. 2020/21:120 s. 16). Var
och en är alltså skyddad mot att behöva lämna fingeravtryck till en myndighet.
Skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp är dock inte absolut utan får
i vissa fall begränsas genom lag (2 kap. 20 § regeringsformen). Begränsningen får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett
demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med
hänsyn till det ändamål som har föranlett dem. Begränsningen får vidare
inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan
åskådning (2 kap. 21 § regeringsformen). För den som inte är svensk medborgare får skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp begränsas genom
lag utan att de förutsättningar som anges i 2 kap. 21 § regeringsformen är
uppfyllda (2 kap. 25 § regeringsformen).
Ett skydd mot integritetsintrång av olika slag följer även av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt artikel 8 i Europa-
35
opaginerad Kontrollera mot PDF
konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv.
Det inbegriper i vissa fall en rätt till skydd mot att bli fotograferad. Likaså
får det antas att rätt till skydd mot fingeravtryckstagning omfattas av
skyddet (prop. 2014/15:32 s. 26 och prop. 2020/21:120 s. 17). Inskränkningar i skyddet godtas bara om de har stöd i lag och i ett demokratiskt
samhälle är nödvändiga med hänsyn till vissa ändamål, däribland statens
säkerhet, den allmänna säkerheten eller förebyggande av oordning eller
brott. En motsvarande rätt till respekt för privatlivet och familjelivet gäller
enligt artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Av
barnkonventionen följer bl.a. att en bedömning av barnets bästa är det som
i första hand ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn och att barn ska
skyddas från godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv (artiklarna 3 och 16).
Det finns redan i dag en skyldighet för en sökande att låta myndigheten
ta ansiktsbild och fingeravtryck i samband med ansökan om pass och
nationellt identitetskort (6 § passlagen och 3 § förordningen om nationellt
identitetskort). Att använda två typer av biometriska underlag ökar
säkerheten betydligt. Syftet med en lagring av biometriskt underlag i den
statliga e-legitimationen är att motverka missbruk av e-legitimationen och
säkerställa att den utfärdas till rätt person. Regeringen bedömer mot den
bakgrunden att ändamålet med skyldigheten att lämna fingeravtryck får
anses utgöra ett viktigt allmänt intresse som kan motivera en begränsning
av skyddet mot kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen. När dessa
intressen vägs mot det integritetsintrång som förslagen innebär för den
enskilde måste det beaktas att den enskilde själv får välja att ansöka om en
statlig e-legitimation. Det ligger vidare i den enskildes intresse att
förhindra missbruk av e-legitimationen (se avsnitt 9.4). Enligt regeringens
bedömning finns det inte några mindre ingripande sätt att uppnå syftet att
motverka missbruk av e-legitimationen och säkerställa att den utfärdas till
rätt person. Det allmänna intresset av att förebygga missbruk och
brottslighet väger alltså i detta sammanhang tyngre än integritetsaspekten.
Enligt regeringens bedömning bör det införas en skyldighet för sökanden av en statlig e-legitimation att låta utfärdande myndighet ta hans
eller hennes ansiktsbild och fingeravtryck. Ansiktsbilden och fingeravtrycken bör sparas i ett lagringsmedium i bäraren av e-legitimationen.
Ansiktsbild och fingeravtryck bör få tas i samband med ansökan och
utlämnande av den statliga e-legitimationen
36
Utredningen har föreslagit att sökanden ska låta den utfärdande myndigheten ta hans eller hennes fingeravtryck i samband med ansökan. Syftet är
enligt utredningen att det, på samma sätt som för pass och nationellt identitetskort, ska gå att kontrollera sökandens identitet för att göra e-legitimationen säker och för att motverka identitetsrelaterad brottslighet. I linje
med det föreslår utredningen också att det ska vara möjligt att behandla
biometriska uppgifter för att kontrollera sökandens identitet och innehav
av statlig e-legitimation i samband med ansökan. Syftet är att dessa uppgifter ska kunna tas i samband med ansökan och behandlas under hela
handläggningen av ärendet om statlig e-legitimation. Enligt regeringens
mening bör sökanden låta utfärdande myndighet ta ansiktsbild och finger-
avtryck även vid utlämnande av den statliga e-legitimationen för att
möjliggöra en jämförelse med uppgifterna som är lagrade i den statliga elegitimationen. Det bör dock lämnas åt utfärdande myndigheten att avgöra
om ansiktsbild och fingeravtryck ska lämnas då. Regeringen anser därför
att det bör införas en skyldighet för sökanden att i samband med ansökan
av statlig e-legitimation låta utfärdande myndighet ta hans eller hennes
ansiktsbild och fingeravtryck. Sökanden bör vidare låta utfärdande myndighet ta ansiktsbild och fingeravtryck vid utlämnande av den statliga elegitimationen, om myndigheten begär det.
Regeringen ser inte något behov av att i lagen reglera att en utfärdande
myndighet bör få ta sökandens signatur digitalt, som Sveriges ambassad i
Washington efterfrågar.
I avsnitt 9.4 lämnar regeringen förslag på i vilka situationer personuppgifter i form av ansiktsbild och fingeravtryck bör få behandlas i en
utfärdande myndighets verksamhet.
Grundläggande krav bör finnas i lag och undantag i förordning
Det bör vara möjligt att göra undantag från skyldigheten att låta utfärdande
myndighet ta sökandens fingeravtryck. Undantag kan t.ex. avse barn som
är i en viss ålder och personer som har skador på fingrarna (se t.ex.
prop. 2008/09:132 s. 10 och 11). Det bedöms dock vara tillräckligt att
sådana undantag meddelas i förordning eller genom myndighetsföreskrifter. I lagen bör det därför införas en bestämmelse om att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att låta utfärdande myndighet ta
fingeravtryck.
Vidare bör lagen innehålla en upplysning om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om elegitimationens innehåll, bärare, utformning i övrigt och aktivering.
Sådana föreskrifter kan t.ex. avse vilken tillitsnivå e-legitimationen ska ha
och den närmare utformningen av e-legitimationen, exempelvis vilken
fysisk handling som e-legitimationen ska finnas på. Det kan t.ex. avse föreskrifter om att den statliga e-legitimationen kan placeras på ett identitetskort som utfärdas av en passmyndighet för medborgare eller, för övriga
personkategorier, på ett kort som i fråga om utformning och innehåll
motsvarar ett sådant kort. Att en e-legitimation aktiveras innebär att den
rent praktiskt blir tillgänglig för innehavaren att använda, t.ex. genom en
mobilapplikation.
37
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.4
Avslag av ansökan och utfärdande av statlig elegitimation
Regeringens förslag
En ansökan om en statlig e-legitimation ska avslås om de krav som
framgår av den nya lagen eller föreskrifter som har meddelats i
anslutning till lagen inte är uppfyllda och sökanden inte har följt en
uppmaning att rätta till bristen. I annat fall ska den statliga e-legitimationen utfärdas och skyndsamt lämnas ut till sökanden.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningen föreslår att bestämmelserna om att den statliga e-legitimationen
skyndsamt ska lämnas ut till sökanden ska regleras i förordning.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Bolagsverket,
Socialstyrelsen, Statens servicecenter och Växjö kommun, tillstyrker eller
har inga synpunkter på förslaget. Patent- och registreringsverket anser att
det bör övervägas om utfärdandet av en e-legitimation bör föregås av en
registerkontroll. Myndigheten förespråkar att tidigare brottslighet, t.ex.
missbruk av e-legitimation, bedrägeriförsök och liknande, ska hindra att
en statlig e-legitimation utfärdas. Skatteverket anser att en ansökan ska
kunna avslås om förutsättningarna för återkallelse på grund av säkerhetsskäl är uppfyllda.
Skälen för regeringens förslag
38
En ansökan om pass eller nationellt identitetskort ska avslås om de bestämmelser som gäller för ansökan inte har iakttagits och sökanden inte har följt
uppmaningen att avhjälpa bristen (7 § 1 passlagen och 8 § förordningen
om nationellt identitetskort). En ansökan om identitetskort för folkbokförda i Sverige ska vidare avslås om sökanden inte hör till den personkrets
som kan få identitetskortet. Den ska också avslås om det som anges i lagen
eller som har föreskrivits av regeringen i fråga om ansökan inte har
iakttagits och sökanden inte har följt en uppmaning att avhjälpa bristen
(4 § lagen om identitetskort för folkbokförda i Sverige).
En motsvarande reglering om när en ansökan ska avslås bör införas för
den statliga e-legitimationen. En ansökan om en statlig e-legitimation bör
därför avslås om de krav som framgår av den nya lagen eller föreskrifter
som har meddelats i anslutning till lagen inte är uppfyllda och sökanden
inte har följt en uppmaning att rätta till bristen. Om samtliga krav däremot
är uppfyllda bör en statlig e-legitimation utfärdas och skyndsamt lämnas
ut till sökanden.
Något förslag om att tidigare brottslighet ska utgöra hinder för utfärdande av en statlig e-legitimation, som Patent- och registreringsverket
efterfrågar, har inte remitterats. Regeringen anser att det saknas
beredningsunderlag för att införa ett sådant hinder mot utfärdande av en
statlig e-legitimation inom ramen för detta lagstiftningsarbete.
Skatteverket föreslår att en ansökan ska kunna avslås om förutsättningarna
för återkallelse på grund av säkerhetsskäl är uppfyllda redan vid ansökan.
En sådan grund för avslag av en ansökan finns inte för de fysiska
identitetshandlingarna. Enligt regeringens uppfattning finns det för
närvarande inte anledning att införa en sådan grund för avslag vid ansökan
av en statlig e-legitimation.
8.5
En statlig e-legitimation ska ha en begränsad
giltighetstid
Regeringens förslag
Den statliga e-legitimationen ska ha en giltighetstid om fem år. Om
sökanden inte har fyllt tolv år ska giltighetstiden vara tre år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om att den statliga e-legitimationen i särskilt
angivna fall ska ha en kortare giltighetstid.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningen föreslår att giltighetstiden ska regleras i förordning.
Remissinstanserna
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Ett identitetskort för folkbokförda i Sverige är giltigt i högst fem år. Även
pass och nationellt identitetskort är som huvudregel giltiga i fem år. För
sökande under tolv år begränsas giltighetstiden dock till högst tre år.
Giltighetstiden har ansetts vara av stor betydelse ur ett säkerhetsperspektiv, eftersom innehavarens utseende förändras över tid. Barns utseende
genomgår vidare väsentliga förändringar under uppväxtåren, vilket kan
göra det svårt att avgöra om ansiktsbilden verkligen föreställer innehavaren efter en tid. Eftersom detta ökar risken för att barns identitetshandlingar missbrukas har det ansetts motiverat med en kortare giltighetstid för
barn, trots att det kan medföra vissa praktiska svårigheter och ökade kostnader för barnfamiljer (prop. 2015/16:81 s. 20–22).
Det saknas skäl att ha en annan giltighetstid för den statliga elegitimationen än den som gäller för andra identitetshandlingar.
Giltighetstiden för den statliga e-legitimationen bör därför vara högst fem
år. För barn under tolv år bör giltighetstiden dock vara högst tre år.
Regeringen anser att huvudregeln om giltighetstiden för den statliga elegitimationen är av sådan central betydelse att den bör anges direkt i lagen
(jfr prop. 1977/78:156 s. 42 och 43). Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer bör dock få meddela föreskrifter om att den statliga
e-legitimationen i särskilt angivna fall ska ha en kortare giltighetstid. Det
39
opaginerad Kontrollera mot PDF
kan t.ex. behövas om den statliga e-legitimationen placeras på en statlig
identitetshandling med en kortare giltighetstid. Om e-legitimationen
placeras på det nationella identitetskortet kan giltighetstiden behöva
begränsas till den tidpunkt när en person kan antas förlora sitt svenska
medborgarskap, se 5 § förordningen om nationella identitetskort.
8.6
En statlig e-legitimation ska i vissa fall kunna
återkallas och spärras
Regeringens förslag
En statlig e-legitimationen ska återkallas och spärras om
– det fanns hinder mot att utfärda e-legitimationen vid tiden för
utfärdandet och hindret fortfarande består,
– någon väsentlig uppgift som e-legitimationen innehåller är felaktig,
– det är nödvändigt av säkerhetsskäl,
– den är utfärdad på en fysisk identitetshandling som därefter har
upphört att gälla, eller
– innehavaren har avlidit.
En statlig e-legitimation ska vidare kunna återkallas och spärras på
begäran av innehavaren. Om begäran avser ett barn under arton år ska
vårdnadshavares medgivande krävas, om det inte finns synnerliga skäl
för återkallelsen och spärren.
En statlig e-legitimation ska också spärras i samband med att en ny
lämnas ut till sökanden eller när giltighetstiden har löpt ut.
Lagen ska innehålla en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter
om förfarandet vid återkallelse och spärr av statlig e-legitimation.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens.
Utredningen föreslår att vissa utpekade situationer ska föranleda återkallelse och spärr på grund av säkerhetsskäl. Utredningen föreslår vidare
att återkallelse och spärr ska ske om e-legitimationen inte har aktiverats
inom sex månader från att ansökan gjordes. Utredningen föreslår inte att
den statliga e-legitimationen ska återkallas och spärras om den är utfärdad
på en fysisk identitetshandling som därefter har upphört att gälla. Utredningen föreslår inte heller någon bestämmelse om vårdnadshavares
medgivande för återkallelse och spärr. Utredningen föreslår slutligen att
en statlig e-legitimation ska spärras senast i samband med att en ny
utfärdas.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Arbetsförmedlingen, Falköpings
kommun, Försäkringskassan, Länsstyrelsen i Blekinge län, Statens tjäns40
tepensionsverk och Totalförsvarets forskningsinstitut, tillstyrker eller har
inga synpunkter på förslaget.
Riksförbundet för barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning anser att spärren av en e-legitimation bör kunna hävas när en bedrägerisituation inte längre är aktuell eller att innehavaren annars ska
erbjudas en ny kostnadsfri e-legitimation. Finansiell ID-Teknik BID AB
anser att även brottsutredande myndigheter bör kunna återkalla och spärra
e-legitimationer från samtliga utfärdare vid misstanke om att de används
vid brott. Svenska bankföreningen anser att det bör övervägas en
begränsning i antal utfärdade e-legitimationer som en person kan få. Vid
upprepade förlustanmälningar bör det inte gå att beställa en ny statlig elegitimation utan någon trovärdig förklaring till att den tidigare kommit
bort, menar föreningen. E-hälsomyndigheten ser en risk för missbruk av
möjligheten att spärra en e-legitimation på innehavarens begäran och
framhåller vikten av att det säkerställs att begäran görs av rätt person.
Skatteverket anser att det finns andra säkerhetsskäl än de uppräknade som
bör aktualisera en återkallelse, t.ex. när någon använder sin egen elegitimation som ett led i ett brottsligt förfarande.
Myndigheten för digital förvaltning avstyrker utredningens förslag om
att den statliga e-legitimationen ska spärras när giltighetstiden har löpt ut,
eftersom giltighetstiden kontrolleras vid autentisering med e-legitimationen. Vidare önskar myndigheten ett förtydligande av vad som avses
med återkallelse av e-legitimation eftersom den fysiska bäraren inte ska
lämnas tillbaka om e-legitimationen har spärrats eller blivit ogiltig.
Skälen för regeringens förslag
En statlig e-legitimation bör kunna återkallas och spärras
Den statliga e-legitimationen ska vara ett tillförlitligt bevis för innehavarens identitet. Den som erbjuder möjlighet till elektronisk identifiering
med en statlig e-legitimation ska kunna vara säker på att den har utfärdats
på rätt sätt och att uppgifterna om innehavaren är korrekta. En statlig elegitimation bör därför kunna återkallas i vissa fall.
En statlig e-legitimation som har återkallats eller upphört att gälla bör
göras obrukbar genom att den spärras elektroniskt. Med spärr avses den
tekniska åtgärd som gör att e-legitimationen blir permanent obrukbar på
grund av ett beslut om återkallelse eller att e-legitimationen av andra skäl
har upphört att gälla.
Regeringen anser, till skillnad från Finansiell ID-Teknik BID AB, att det
är tillräckligt att utfärdande myndighet beslutar om återkallelse och spärr
av den statliga e-legitimationen.
Det finns inget behov av att e-legitimationen ska återlämnas efter att den
har återkallats och spärrats, oavsett om den tillhandahålls på en egen fysisk
bärare eller en nationell identitetshandling, eftersom den kommer att bli
obrukbar efter sådana åtgärder. I det senare fallet skulle identitetshandlingen
dessutom fortsatt kunna vara giltig även om e-legitimationen återkallats och
spärrats.
Regeringen anser vidare, till skillnad från Riksförbundet för barn, unga
och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, att det inte bör införas
någon möjlighet att häva en spärr om det exempelvis skulle visa sig att
grunden för återkallelse har upphört. Syftet med det skulle främst vara att
41
opaginerad Kontrollera mot PDF
bespara den enskilde en ny ansökningsprocess och att undvika
administration för utfärdande myndighet i samband med en ny ansökan. En
sådan lösning framstår dock inte som lämplig av säkerhetsskäl. Förslaget om
att den statliga e-legitimationen ska spärras i vissa fall hindrar dock inte
att det meddelas föreskrifter om tillfällig begränsning av innehavarens
användning av den statliga e-legitimationen, t.ex. vid upprepade felslagningar av inloggningsuppgifter (se avsnitt 8.7).
Det ligger utanför detta lagstiftningsärende att, som Finansiell IDTeknik BID AB efterfrågar, föreslå åtgärder för spärr av andra elegitimationer än den statliga e-legitimationen. Svenska bankföreningen
framför att det bör övervägas en begränsning i antal utfärdade elegitimationer som en person kan få. Enligt regeringens bedömning finns
det för närvarande inte anledning att införa en sådan begränsning.
Den nya lagen bör innehålla en upplysning om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter
om förfarandet vid återkallelse och spärr av statlig e-legitimation. Sådana
föreskrifter kan t.ex. avse hur en begäran om återkallelse från innehavaren
ska vara utformad.
I det följande redogörs för de återkallelsegrunder som regeringen anser
bör införas och andra fall som bör leda till att en statlig e-legitimation
spärras.
Återkallelse om det fanns hinder mot att utfärda e-legitimationen
En statlig e-legitimation bör kunna återkallas om det efter utfärdandet visar
sig att det fanns hinder mot det vid tidpunkten för utfärdandet och hindret
fortfarande består. En liknande bestämmelse finns för pass, det nationella
identitetskortet och identitetskortet för folkbokförda (jfr 12 § 8 passlagen,
9 § förordningen om nationellt identitetskort och 6 § lagen om
identitetskort för folkbokförda i Sverige). Det skulle t.ex. finnas grund för
återkallelse om innehavaren har fått en e-legitimation i en annan persons
namn (jfr prop. 2015/16:28 s. 55) eller om något annat av de krav som
ställs i samband med ansökan inte var uppfyllt vid tiden för utfärdandet
och det inte har blivit uppfyllt i efterhand (jfr prop. 1977/78:156 s. 48).
Återkallelse om väsentliga uppgifter i den statliga e-legitimationen är
felaktiga
Det bör finnas skäl att återkalla en statlig e-legitimation om den innehåller
väsentliga uppgifter som är felaktiga. En liknande återkallelsegrund finns
för identitetskort för folkbokförda i Sverige (6 § lagen om identitetskort
för folkbokförda i Sverige). Förändrade uppgifter kan medföra att nya
säkerhetsöverväganden måste göras eller att förutsättningarna för utfärdande inte längre kan anses vara uppfyllda, även om de var det när e-legitimationen utfärdades. Så kan exempelvis vara fallet vid namnbyte eller byte av
personnummer.
Återkallelse om det är nödvändigt av säkerhetsskäl
42
En statlig e-legitimation bör kunna återkallas om säkerhetsbrister upptäcks
eller om det finns misstanke om att den används i brottslig verksamhet.
Grund för återkallelse kan t.ex. finnas när någon annan än den som elegitimationen är utställd till kan misstänkas obehörigen förfoga över e-
opaginerad Kontrollera mot PDF
legitimationen eller om den som e-legitimationen är utställd till själv
använder den för brottslig verksamhet, exempelvis i en bulvansituation.
Regeringen anser, i likhet med Skatteverket, att möjligheten att återkalla
en statlig e-legitimation av säkerhetsskäl inte bör vara begränsad till vissa
i lagen angivna situationer.
Återkallelse om den statliga e-legitimationen är utfärdad på en fysisk
identitetshandling som därefter har upphört att gälla
Den statliga e-legitimationen ska kunna utfärdas på en fysisk identitetshandling, t.ex. det nationella identitetskortet (se avsnitt 8.3). Om den
statliga e-legitimationen har utfärdats på en fysisk identitetshandlingen
som därefter har upphört att gälla, t.ex. om giltighetstiden har gått ut eller
den har återkallats, bör den statliga e-legitimationen återkallas och spärras.
Återkallelse efter begäran från innehavaren eller när innehavaren avlidit
Den statliga e-legitimationen bör kunna återkallas efter begäran av innehavaren, t.ex. om bäraren av e-legitimationen kommit bort, jfr 5 kap. 1 §
Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om pass och nationellt
identitetskort (PMFS 2021:3, FAP 530-1).
Det är givetvis av stor vikt att det säkerställs, som E-hälsomyndigheten
påpekar, att en sådan begäran görs av den som e-legitimationen är utställd
till. Den närmare reglering som behövs för förfarandet vid en sådan
begäran bör dock regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter.
På samma sätt som för ansökan av en statlig e-legitimation bör det
krävas vårdnadshavares medgivande för återkallelse och spärr av en statlig
e-legitimation som är utfärdad till ett barn, om det inte finns synnerliga
skäl för att ändå återkalla och spärra e-legitimationen. Det bör bl.a. anses
finnas synnerliga skäl om en av föräldrarna är tillfälligt förhindrad att
lämna sitt medgivande, t.ex. på grund av sjukdom, och det är uppenbart att
dennes medgivande annars skulle ha lämnats (jfr avsnitt 8.2). Det kan
också finnas situationer där återkallelse och spärr bör ske utan
vårdnadshavares medgivande, t.ex. om e-legitimationen används i
brottslig verksamhet och den enskilde skulle lida skada om återkallelsen
och spärren skulle dröja.
Regeringen anser slutligen att en e-legitimation även bör kunna återkallas om innehavaren avlidit.
En statlig e-legitimation bör spärras i samband med att en ny lämnas ut
och när giltighetstiden löpt ut
Utredningen har föreslagit att en statlig e-legitimation ska spärras innan en
ny e-legitimation utfärdas, exempelvis i ett fall då den enskilde ansöker
om en ny e-legitimation innan giltighetshetstiden har löpt ut. Regeringen
anser att det bör finnas en sådan möjlighet till spärr av säkerhetsskäl och
för att det inte ska vara möjligt att inneha fler än en statlig e-legitimation
samtidigt. Av samma skäl bör en statlig e-legitimation alltid spärras när
giltighetstiden löpt ut, till skillnad från vad Myndigheten för digital
förvaltning anser. Regeringen anser dock att spärr i samband med
utfärdande av en ny e-legitimation bör ske vid utlämnande av den nya elegitimationen. På så sätt riskerar inte den enskilde att vara utan e43
opaginerad Kontrollera mot PDF
legitimation under tiden mellan utfärdandet och utlämnandet av den nya
e-legitimationen.
Det saknas skäl att återkalla en statlig e-legitimation på grund av att den
inte har tagits i bruk inom en viss tid
Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att det inte finns behov av
att återkalla en e-legitimation på grund av att den inte har aktiverats inom
sex månader från tiden för ansökan.
8.7
Användningen av den statliga e-legitimationen
Regeringens förslag
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om villkor för användningen av den statliga elegitimationen.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens. Utredningens förslag har en annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Arbetsförmedlingen, Finansinspektionen, Helsingborgs kommun och Säkerhetspolisen, tillstyrker eller
har inga synpunkter på förslaget. Myndigheten för digital förvaltning anser
att det är oklart om bemyndigandet innefattar en rätt att föreskriva om
användning av biometriska uppgifter. Konkurrensverket anser att det
behövs ett förtydligande om hur utfärdande myndighet får agera gentemot
privata aktörer som vill erbjuda sina användare möjlighet att legitimera sig
med den statliga e-legitimationen. Sådana aktörer har inte möjlighet att
anskaffa tjänsten genom auktorisationssystem, påpekar myndigheten.
Skälen för regeringens förslag
44
Regeringen bedömer att den statliga e-legitimationen bör anslutas till ett
auktorisationssystem enligt lagen om auktorisationssystem i fråga om
tjänster för elektronisk identifiering och för digital post. Den kommer då
att bli en av de tjänster för elektronisk identifiering som statliga
myndigheter under regeringen i vissa fall måste använda i sina nättjänster
(se avsnitt 7.1). Utöver den användning som kommer att följa av auktorisationssystemet kan den statliga e-legitimationen även komma att användas
i privata aktörers nättjänster.
Syftet med en statlig e-legitimation är främst att den ska kunna användas
för identifiering. Mot bakgrund av de risker som finns med användningen,
bl.a. risken för obehörig användning, kan det finnas anledning att meddela
föreskrifter om villkor i fråga om vilka situationer den statliga e-legitimationen ska kunna användas. Det kan t.ex. behöva regleras vilka krav
som ska ställas för att en aktör, offentlig eller privat, ska få använda
identifiering med den statliga e-legitimationen i sin nättjänst, men även
meddelas villkor för enskildas användning. Sådana villkor kan behöva
ställas för att säkerställa att den statliga e-legitimationen inte används i
oseriösa sammanhang. Ett annat villkor för ökad säkerhet kan exempelvis
vara kontroll av biometriska uppgifter i samband med identifiering eller
vid betalningstransaktioner. Det bör även ges möjlighet att meddela
föreskrifter om att tillfälligt begränsa innehavarens användning av den
statliga e-legitimationen, t.ex. vid upprepade felslagningar av inloggningsuppgifter (se avsnitt 8.6). Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om användningen av den statliga e-legitimationen.
Under vilka förutsättningar privata aktörer kommer att få använda den
statliga e-legitimationen för identifiering i sina nättjänster, som Konkurrensverket efterfrågar ett förtydligande av, är en sådan fråga som kan regleras i förordning eller myndighetsföreskrifter.
8.8
Utfärdande myndighet
Regeringens förslag
Den statliga e-legitimationen ska utfärdas av utfärdande myndighet.
Utfärdande myndighet ska fullgöra de uppgifter som anges i den nya
lagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Polismyndigheten ska vara utfärdande myndighet inom riket.
Utom riket ska beskickningar och karriärkonsulat fullgöra uppgifter
som utfärdande myndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens.
Utredningen föreslår att det ska utses identitetskontrollerande myndighet
och utfärdande myndighet på förordningsnivå.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget om att regeringen ska
få utse utfärdande myndighet. Flera remissinstanser, bl.a. Afasiförbundet i
Sverige, Diskrimineringsombudsmannen, Försvarsmakten, Försäkringskassan, Polismyndigheten, Svensk Handel, Sveriges advokatsamfund och
Säkerhetspolisen anser att samma myndighet bör ansvara för grundidentifiering och utfärdande av e-legitimationen. Några myndigheter, bl.a.
Svensk handel, förordar att Polismyndigheten ska utses till utfärdande
myndighet.
Skälen för regeringens förslag
I avsnitt 8.2 föreslår regeringen att det ska göras en kontroll av sökandens
identitet i samband med en ansökan om statlig e-legitimation. Det finns en
upparbetad kunskap hos flera befintliga myndigheter som bör utnyttjas vid
45
valet av utfärdande myndighet. Det finns t.ex. myndigheter som har
kunskap om hur identitetskontroller ska göras och som arbetar med att
motverka identitetsrelaterad brottslighet. Det finns även erfarenhet av bl.a.
den hantering av ansiktsbild och fingeravtryck som regeringen föreslår i
avsnitt 9.4, och som kräver särskild säkerhet i processen.
Polismyndigheten ansvarar i dag för utfärdandet av pass och nationellt
identitetskort inom riket. Utom riket ansvarar bl.a. beskickningar och karriärkonsulat för utfärdandet av dessa identitetshandlingar (2 § passlagen
och 1 § förordningen om nationellt identitetskort). Polismyndigheten,
beskickningarna och karriärkonsulaten har därigenom en upparbetad kunskap och tillgång till utrustning för att hantera utfärdandet av nationella
identitetshandlingar. Regeringen bedömer mot denna bakgrund, i likhet
med Svensk handel, att det är lämpligt att dessa myndigheter även ansvarar
för utfärdandet av den statliga e-legitimationen. Den statliga e-legitimationen ska dessutom kunna utfärdas på en nationell identitetshandling,
vilket även talar för att uppgiften ges till dessa myndigheter. Polismyndigheten bör alltså vara utfärdande myndighet inom riket. Utom riket
bör beskickningar och karriärkonsulat fullgöra uppgifter som utfärdande
myndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Genom den valda lösningen kommer en myndighet att ansvara för såväl
grundidentifieringen som utfärdandet av e-legitimationen, vilket förordas
av många remissinstanser, bl.a. Försvarsmakten och Sveriges advokatsamfund. Förslaget utgör dock inte något hinder för att den utfärdande
myndigheten kan ingå serviceavtal med en annan myndighet om att för
dennes räkning lämna upplysningar, vägledning, råd och i övrigt handlägga förvaltningsärenden enligt lagen (2019:212) om viss gemensam
offentlig service.
De myndigheter som kommer att ansvara för utfärdandet av den statliga
e-legitimationen bör i lagen kallas för utfärdande myndighet.
8.9
Ansökan om en statlig e-legitimation ska
avgiftsbeläggas
Regeringens förslag
Utfärdande myndighet ska få ta ut avgifter för ansökan om en statlig elegitimation.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om avgifterna.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår inte något bemyndigande för föreskrifter om
avgifterna.
46
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Diskrimineringsombudsmannen,
Ekonomistyrningsverket, Kommerskollegium, Polismyndigheten och Upphandlingsmyndigheten, tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget.
Några remissinstanser, bl.a. Afasiförbundet i Sverige och Funktionsrätt
Sverige, anser att det inte bör tas ut någon avgift eftersom det riskerar att
leda till att vissa grupper som saknar ekonomiska förutsättningar inte
kommer att ansöka om en statlig e-legitimation.
Skälen för regeringens förslag
Uppgiften att utfärda den statliga e-legitimationen ska enligt förslaget
läggas på statliga myndigheter (se avsnitt 8.8). Regeringen bedömer, till
skillnad från bl.a. Funktionsrätt Sverige, att verksamheten med den statliga
e-legitimationen bör avgiftsfinansieras. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om avgifterna för
ansökan om statlig e-legitimation. Det kan t.ex. röra sig om storleken på
avgifterna. Det skulle också kunna vara aktuellt med olika avgifter om elegitimationen placeras på olika bärare. Avgifterna kan även behöva
anpassas och samordnas med befintliga avgifter om e-legitimationen
placeras på en nationell identitetshandling.
Huvudregeln enligt avgiftsförordningen (1992:191) är att avgifter ska
beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader (full kostnadstäckning). Till skillnad från utredningen anser regeringen att huvudregeln
om full kostnadstäckning bör följas. Regeringen bedömer vidare att avgifternas nivå inte kommer att bli så hög att det kommer att påverka viljan
eller möjligheterna för majoriteten av befolkningen att ansöka om en
statlig e-legitimation. Som bl.a. Afasiförbundet i Sverige påpekar kan vissa
grupper dock komma att se avgiften som ett hinder för att skaffa en statlig
e-legitimation. De som saknar ekonomiska förutsättningar bör dock ha
möjlighet att ansöka om ekonomiskt bistånd till en statlig e-legitimation.
9
Personuppgiftsbehandling i
verksamheten med den statliga elegitimationen
9.1
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling i
den nya lagen om statlig e-legitimation och
elektronisk identifiering
Regeringens förslag
Bestämmelserna om personuppgiftsbehandling i den nya lagen ska
komplettera EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt lagen ska dataskyddslagen
och föreskrifter som har meddelats i anslutning till dataskyddslagen
47
opaginerad Kontrollera mot PDF
gälla, om inte annat följer av den nya lagen eller föreskrifter som har
meddelats i anslutning till den.
Varje utfärdande myndighet ska vara personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som myndigheten själv utför. Polismyndigheten ska vara personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i registret över ärenden om statlig e-legitimation.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.
Utredningen föreslår att personuppgiftsansvariga myndigheter ska pekas
ut i förordning.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Kammarkollegiet, Svenska bankföreningen, Säkerhetspolisen och Åklagarmyndigheten, tillstyrker eller har
inga synpunkter på förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län, framför att något personuppgiftsbiträdesförhållande inte
borde aktualiseras. Länsstyrelsen i Stockholms län framför att det borde
vara tillräckligt att precisera ändamålen för respektive myndighets
behandling av personuppgifter för att ansvarsfördelningen ska vara tydlig.
Sveriges advokatsamfund anser att bestämmelserna om personuppgiftsansvar behöver vara tydligare och precisera vad berörda myndigheter
ansvarar för. Myndigheten för digital förvaltning anser att utfärdande
myndighet bör ges rätt att meddela föreskrifter om personuppgiftsbiträdesavtal.
Integritetsskyddsmyndigheten framför att det behövs en redogörelse för
om de parter som kommer att erbjuda nättjänster där den statliga elegitimationen används kommer att behandla personuppgifter och i så fall
om det finns grund för sådan behandling. Även Patent- och registreringsverket framför en liknande synpunkt. Myndigheten menar att de som
erbjuder nättjänster behöver spara åtminstone personnummer för att elegitimationen över tid ska fungera.
Skälen för regeringens förslag
Utfärdande myndigheter får behandla personuppgifter
48
Utfärdande myndigheter kommer att behandla personuppgifter i verksamheten med den statliga e-legitimationen. Bestämmelser om behandling av
personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om upphävande av
direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i fortsättningen EU:s
dataskyddsförordning, och i lagen (2018:218) med kompletterande
bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, i fortsättningen dataskyddslagen.
En förutsättning för att EU:s dataskyddsförordning ska vara tillämplig
är att personuppgifter behandlas. Med personuppgifter avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person som är i
livet. Det avgörande är om den personuppgiftsansvarige eller någon annan
kan knyta den aktuella uppgiften, ensamt eller i kombination med andra
uppgifter, till en individ (se artikel 4.1 och skäl 26 och 27 i EU:s dataskyddsförordning). Behandling är ett brett begrepp och omfattar exempelvis insamling, registrering, lagring, bearbetning, framtagning, läsning,
utlämnande genom överföring, spridning, radering eller förstöring (artikel 4.2). Av artikel 6 i EU:s dataskyddsförordning framgår att all behandling av personuppgifter ska vila på en rättslig grund. Utan rättslig grund
är behandlingen inte tillåten. Rättslig grund finns bl.a. om behandlingen är
nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c), för att
utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Den grund för
behandlingen som avses i artikel 6.1 c och e ska enligt artikel 6.3 fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt
som den personuppgiftsansvarige omfattas av.
Enligt artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning ska syftet med behandlingen, i fråga om behandling enligt artikel 6.1 e, vara nödvändig för att
utföra en uppgift av allmänt intresse. Ändamålet med varje enskild
behandling måste vara nödvändig för att utföra den fastställda uppgiften.
Detta krav på samband framgår även av artikel 5.1 b, där det anges att de
särskilda ändamålen ska vara berättigade.
Biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person får
som huvudregel inte behandlas (artikel 9.1) och är att betrakta som känsliga uppgifter, se 3 kap. 2 § dataskyddslagen. Undantag gäller bl.a. om
behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse
(artikel 9.2 g). Personnummer och samordningsnummer får behandlas
utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet
med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat
beaktansvärt skäl (3 kap. 10 § dataskyddslagen).
Artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning innehåller särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål
och överträdelser eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder (personuppgifter som rör lagöverträdelser). Utöver de villkor som gäller vid
all behandling av personuppgifter gäller att personuppgifter som rör lagöverträdelser endast får behandlas under kontroll av en myndighet eller
om behandlingen är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas
nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter
och friheter fastställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får endast föras under kontroll av en myndighet.
En utfärdande myndighets behandling av personuppgifter kommer bl.a.
att avse sökandens namn, person- eller samordningsnummer, medborgarskap och ansiktsbild. För underåriga kommer det även att avse uppgifter
om vårdnadshavare. Myndigheten kan även komma att behandla
personuppgifter som rör lagöverträdelser i samband med återkallelse och
spärr av en statlig e-legitimation. Behandlingen är nödvändig för att en
utfärdande myndighet ska kunna fullgöra den nya lagens krav avseende
handläggning av ärenden om statlig e-legitimation. Det gäller både den
behandling som utförs inom ramen för enskilda ärenden och den som sker
i myndighetens register. Behandlingen av personuppgifter kommer alltså
att grundas på en rättslig förpliktelse som följer av lag. Behandlingen av
personnummer och samordningsnummer är bl.a. nödvändig för att tillgodose behovet av en säker identifiering (jfr 3 kap. 10 § dataskyddslagen).
49
opaginerad Kontrollera mot PDF
Handläggningen av ärenden om statlig e-legitimation kommer vidare att
innefatta myndighetsutövning och behandlingen är därför även nödvändig
som ett led i myndighetsutövning. Att uppgiften följer av lag innebär att
den också ska anses vara av allmänt intresse (prop. 2017/18:105 s. 56
och 57). Behandlingen av personuppgifter är även nödvändig för att
säkerställa att den statliga e-legitimationen är tillförlitlig och korrekt
utfärdad. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att den
behandling av personuppgifter som behövs i verksamheten med den
statliga e-legitimationen är proportionerlig i förhållande till de angivna
syftena, bl.a. att säkerställa en säker grundidentifiering och ett korrekt
utfärdande (se vidare avsnitt 8.2och 9.4). Behandlingen av
personuppgifter är därmed tillåten enligt EU:s dataskyddsförordning,
dataskyddslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Detta gäller även behandlingen av biometriska uppgifter (se avsnitt 9.4).
Personuppgiftsansvaret bör framgå av lagen
50
EU:s dataskyddsförordning tillåter nationella bestämmelser som anger
vilken eller vilka myndigheter som ska ha personuppgiftsansvaret för en
viss behandling av personuppgifter (artikel 4.7). Eftersom flera myndigheter kommer att vara involverade i verksamheten med den statliga elegitimationen bör det, till skillnad från vad Länsstyrelsen i Stockholms län
anser, framgå tydligt i lagen vilka myndigheter som är personuppgiftsansvariga för behandlingen av personuppgifter.
I verksamheten med den statliga e-legitimationen kommer personuppgifter att behandlas vid handläggningen av enskilda ärenden och i registret
över ärenden om statlig e-legitimation. Som huvudregel bör den myndighet som bestämmer över personuppgiftsbehandlingen också ansvara för
behandlingen, om det inte finns skäl för något annat (jfr t.ex.
prop. 2014/15:148 s. 32–34 och prop. 2015/16:65 s. 55).
I avsnitt 8.8 föreslår regeringen att Polismyndigheten ska vara utfärdande myndighet inom riket och att beskickningar och karriärkonsulat, i
den utsträckning som regeringen bestämmer, ska fullgöra uppgifter som
utfärdande myndighet utom riket. Såväl Polismyndigheten som beskickningarna och karriärkonsulaten är självständiga myndigheter. En
utfärdande myndighet kommer att sköta de uppgifter och utföra den
personuppgiftsbehandling som följer av lagen. Detta talar för att varje
myndighet också ska ansvara för den personuppgiftsbehandling som myndigheten utför. Till skillnad från Sveriges advokatsamfund anser regeringen att personuppgiftsansvaret kopplat till varje specifik uppgift inte
behöver preciseras i lagen. Regeringen anser mot denna bakgrund att det i
lagen bör anges att varje utfärdande myndighet ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten själv
utför. Eftersom Polismyndigheten ska ansvara för registret över ärenden
om statlig e-legitimation bör det i lagen även anges att myndigheten
ansvarar för personuppgiftsbehandlingen i registret (se avsnitt 9.3).
Flera remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Gävleborgs län, framför att
något personbiträdesförhållande inte borde aktualiseras. Vem som är att
betrakta som personuppgiftsbiträde följer av EU:s dataskyddsförordning
(se t.ex. artikel 28). Regeringen anser därför, till skillnad från Myndigheten
för digital förvaltning, att frågan inte behöver regleras särskilt. Det måste
vara upp till den personuppgiftsansvarige att bedöma vem som är att
betrakta som personuppgiftsbiträde och se till att nödvändiga avtal finns.
Offentliga aktörer som erbjuder nättjänster kommer också att behandla
personuppgifter
Som bl.a. Integritetsskyddsmyndigheten framför kommer offentliga
aktörer som erbjuder nättjänster med möjlighet till legitimering med elegitimation sannolikt att behandla personuppgifter. Sådan personuppgiftsbehandling sker dock redan i dessa aktörers verksamhet. De
förslag som regeringen lämnar i denna lagrådsremiss innebär inte någon
tillkommande personuppgiftsbehandling för offentliga aktörer. Det finns
därför inte anledning att redogöra för offentliga aktörers personuppgiftsbehandling inom ramen för sina respektive verksamheter.
Grundläggande bestämmelser om personuppgiftsbehandling bör införas
i lag
Skydd för den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter
regleras även i regeringsformen. Enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande
intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Begreppet personliga förhållanden har samma innebörd som i sekretesslagstiftningen och omfattar bl.a. namn och andra identifikationsuppgifter (prop. 2009/10:80 s. 177).
Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller
kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt åtgärden
har. Vid bedömningen av vilka åtgärder som kan anses utgöra betydande
intrång ska bl.a. åtgärdens omfattning och arten av det intrång åtgärden
innebär beaktas (prop. 2009/10:80 s. 181 och 184). Grundlagsskyddet får
enligt 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen endast begränsas genom
lag. Det ställs också krav på att begränsningar endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, se 2 kap.
21 § regeringsformen. Konstitutionsutskottet har i flera lagstiftningsärenden som rört myndigheters personuppgiftsbehandling framhållit
att målsättningen bör vara att myndighetsregister med ett stort antal
registrerade och ett särskilt känsligt innehåll ska regleras särskilt i lag (se
t.ex. bet. 1990/91:KU11 s. 11 och bet. 1997/98:KU18 s. 43). Regeringen
har vid åtskilliga tillfällen instämt i den bedömningen (se t.ex.
prop. 1999/2000:39 s. 78).
Utfärdande myndighets behandling av personuppgifter i verksamheten
med den statliga e-legitimationen kommer sannolikt att avse många personer och därmed omfatta dels ett stort antal uppgifter, dels flera
personliga identifikationsuppgifter, t.ex. namn, person eller samordningsnummer och medborgarskap. Utfärdande myndighet kommer också att
behandla integritetskänsliga uppgifter, såsom ansiktsbild och
fingeravtryck med tillhörande biometriska uppgifter. Behandlingen
kommer bl.a. att ske vid handläggningen av enskilda ärenden och i
register. Mot denna bakgrund får behandlingen anses innebära en sådan
kartläggning av enskildas personliga förhållanden som avses i 2 kap. 6 §
andra stycket, även om syftet med behandlingen är ett annat.
51
Bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen omfattar endast sådant intrång i den personliga integriteten som är betydande. Vid
bedömningen av hur ingripande intrånget anses vara i samband med
insamling, lagring och bearbetning eller utlämnande av uppgifter om
enskildas personliga förhållanden är det naturligt att stor vikt läggs vid
uppgifternas karaktär och ändamålet med behandlingen. Därutöver kan
mängden uppgifter vara en betydelsefull faktor i sammanhanget (jfr
prop. 2009/10:80 s. 183).
Ändamålen med behandlingen av personuppgifter i verksamheten med
den statliga e-legitimationen är bl.a. att möjliggöra handläggningen av
ärenden om statlig e-legitimation, säkerställa att utfärdandet sker till rätt
person och därigenom motverka missbruk av e-legitimationen (se vidare
avsnitt 9.2 om ändamålen med personuppgiftsbehandlingen). Som anges
ovan kommer personuppgiftsbehandlingen att avse vissa personliga identifikationsuppgifter och ansiktsbild och fingeravtryck med tillhörande
biometriska uppgifter. Merparten av de uppgifter som kommer att
behandlas är dock inte av känslig karaktär. Vidare väljer den enskilde själv
om den vill ansöka om en statlig e-legitimation och kommer då att ha
kännedom om vilka personuppgifter som en utfärdande myndighet
kommer att behandla med anledning av ansökan. Mot denna bakgrund
anser regeringen att det inte rör sig om ett sådant betydande intrång i den
personliga integriteten att grundlagsskyddet i 2 kap. 6 § andra stycket
regeringsformen blir tillämpligt. Eftersom utfärdande myndigheter
kommer att behandla en stor mängd uppgifter om enskilda i verksamheten
med den statliga e-legitimationen anser regeringen dock att ramarna för
behandlingen bör regleras i lag.
Förhållandet till EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen bör
anges i lagen
Lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering föreslås innehålla bestämmelser som kompletterar EU:s dataskyddsförordning. Att
lagen kompletterar förordningen bör anges i en särskild bestämmelse i
lagen. Lagens hänvisningar till EU:s dataskyddsförordning bör vara
utformade på så sätt att de avser förordningen i den vid varje tidpunkt
gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Genom dynamiska hänvisningar säkerställs att eventuella ändringar i förordningen får omedelbart
genomslag. Det kan dock inte uteslutas att den nya lagen ändå kan behöva
ändras i samband med ändringar i EU:s dataskyddsförordning
(prop. 2017/18:105 s. 24). Det bör också anges att vid behandling av personuppgifter som omfattas av EU:s dataskyddsförordning gäller även
dataskyddslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den
lagen, om inte annat följer av lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering eller föreskrifter som regeringen har meddelat i
anslutning till den lagen (jfr 1 kap. 6 § dataskyddslagen).
52
9.2
Ändamålen med personuppgiftsbehandlingen
Regeringens förslag
Personuppgifter ska få behandlas av utfärdande myndighet om det är
nödvändigt för att
– handlägga ärenden om statlig e-legitimation,
– föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation, och
– vidta åtgärder för en säker användning av statliga e-legitimationer.
Personuppgifter som har samlats in för dessa ändamål ska även få
behandlas
– om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs
i Polismyndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller
upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa
uppbörd eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet,
– om det är nödvändigt för att lämna ut uppgifter i enlighet med lag
eller förordning, och
– för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in.
Känsliga personuppgifter ska endast få behandlas i verksamheten med
den statliga e-legitimationen om det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.
Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om att utfärdande myndighet ska få behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att
kontrollera en sökandes identitet i samband med ansökan. Utredningen
föreslår vidare att ordet databas ska användas i stället för register.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Diskrimineringsombudsmannen, Internetstiftelsen och Växjö kommun, tillstyrker
eller har inga synpunkter på förslaget. Integritetsskyddsmyndigheten framför att integritetsanalysen även bör omfatta en redogörelse för vilka
skyddsåtgärder som krävs för att behandlingen ska anses vara proportionerlig, t.ex. om det går att begränsa möjligheten att lämna uppgifter för
brottslighet av viss allvarlighetsgrad. Myndigheten för digital förvaltning
anser att ändamålen med personuppgiftsbehandlingen inte bör anges
uttryckligen, eftersom det följer av de materiella bestämmelserna. Vidare
anser myndigheten att begreppet register bör användas i stället för databas.
Chalmers tekniska högskola AB framför att det är av vikt att det säkerställs
att informationen i registret bara används för nödvändiga ändamål. Pensionsmyndigheten framför att det bör införas bestämmelser, likt de i 1 kap.
6 § 2 lagen (2023:457) om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten, för att undvika fel och missbruk i samband med såväl
53
opaginerad Kontrollera mot PDF
registrering som efter att e-legitimationen utfärdats. Polismyndigheten
anser att brottsbekämpande myndigheter behöver få ta del av uppgifter hos
utfärdande myndighet.
Skälen för regeringens förslag
Vad är ändamålsbestämmelser?
Förslagen i denna lagrådsremiss innebär att utfärdande myndigheter kommer att behöva behandla personuppgifter. En grundläggande princip i EU:s
dataskyddsförordning är att personuppgifter endast får samlas in för
särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och att de inte
senare får behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål
(artikel 5.1 b). Denna princip kallas i förordningen för principen om
ändamålsbegränsning. Kravet på att senare behandling inte får ske för
ändamål som är oförenliga med insamlingsändamålet brukar kallas för
finalitetsprincipen.
Principen om ändamålsbegränsning är central i det dataskyddsrättsliga
regelverket. Den innebär att den personuppgiftsansvarige måste göra klart
för sig i vilket syfte personuppgifter samlas in. Möjligheten att senare behandla dessa personuppgifter för ett annat ändamål än det ursprungliga är
begränsad (artikel 5.1 b). Den registrerade skyddas på det sättet mot
oväntad och integritetskränkande behandling av de personuppgifter som
har samlats in.
EU:s dataskyddsförordning ger medlemsstaterna utrymme att införa
ändamålsbestämmelser i nationell rätt (artiklarna 6.2, 6.3, 6.4 och 23.2 a).
Om det inte finns sådana bestämmelser ska den personuppgiftsansvarige
själv bestämma ändamålet med insamlingen av uppgifter. Prövningen av
om en ny behandling av uppgifterna är förenlig med detta ändamål ska
därefter göras direkt enligt förordningen. Enligt artikel 6.4 ska den
personuppgiftsansvarige då beakta flera faktorer, bl.a. kopplingar mellan
ändamålet för insamlingen och det nya ändamålet, förhållandet mellan den
registrerade och den personuppgiftsansvarige, uppgifternas art, konsekvenser för den registrerade och förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder.
Ytterligare behandling av personuppgifter för arkivändamål av allmänt
intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller vissa statistiska ändamål ska inte anses vara oförenlig med de ursprungliga ändamålen (artikel 5.1 b).
Det finns olika typer av ändamålsbestämmelser, primära och sekundära
54
De allra flesta registerförfattningar, dvs. författningar som innehåller särskild reglering om framför allt myndigheters personuppgiftsbehandling,
innehåller en reglering av tillåtna ändamål för behandlingen av personuppgifter. Ändamålsbestämmelserna brukar delas in i primära och sekundära ändamål. Bestämmelserna om primära ändamål avser behovet av att
behandla personuppgifter i en myndighets egen verksamhet och anger för
vilka ändamål inom lagens tillämpningsområde myndigheten får samla in
personuppgifter. Bestämmelser om sekundära ändamål reglerar hur personuppgifter som redan har samlats in och behandlas i verksamheten för
de primära ändamålen får vidarebehandlas. I de sekundära ändamålsbestämmelserna anges ofta att uppgifter får behandlas för att fullgöra upp-
giftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. Det
brukar också anges att uppgifter även får behandlas för andra ändamål,
under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är
oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in
(finalitetsprincipen).
Den nya lagen bör innehålla ändamålsbestämmelser
Regeringen anser, till skillnad från Myndigheten för digital förvaltning, att
lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering bör innehålla
ändamålsbestämmelser. Det kommer att innebära att utfärdande myndigheter inte får bestämma för vilka ändamål personuppgifter behandlas i
verksamheten med den statliga e-legitimationen. Genom sådana bestämmelser blir det tydligt för de registrerade vilken behandling av personuppgifter som är tillåten. På så sätt säkerställs också att personuppgiftsbehandlingen i verksamheten med den statliga e-legitimationen endast
används för nödvändiga ändamål, som Chalmers tekniska högskola AB
efterfrågar. Ändamålsbestämmelserna i lagen bör utgå från en uppdelning
mellan primära och sekundära ändamål.
Ärendehandläggning, registrering av ärenden om statlig e-legitimation
och säker användning av e-legitimationen som primära ändamål
Utfärdande myndighet kommer att behöva behandla personuppgifter för
att handlägga ärenden om statlig e-legitimation. Som Myndigheten för
digital förvaltning påpekar kommer det även att framgå av de materiella
bestämmelserna i lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering vilka personuppgifter som behöver samlas in och hur de behöver
hanteras vid handläggningen. Det finns därför inte något behov av att i
ändamålsbestämmelserna i detalj gå in på vilken typ av handläggningsåtgärder som kommer att innebära behandling av personuppgifter, t.ex. för
att kunna kontrollera sökandens identitet. Det är därmed tillräckligt att
fastställa att ett primärt ändamål för behandling av personuppgifter är att
handlägga ärenden om statlig e-legitimation. En sådan bestämmelse
omfattar all personuppgiftsbehandling som behövs för att ärenden ska
kunna handläggas, t.ex. prövning av en ansökan eller återkallelse och spärr
av en e-legitimation. Dessutom omfattas alla åtgärder som är nödvändiga
att vidta i ett ärende. Exempel på sådana åtgärder är mottagande av
uppgifter, diarieföring, kommunicering och utlämnande i samband med
expediering. Det kan vidare avse behandling av uppgifter i brottmålsdomar
i samband med ett beslut om återkallelse och spärr av en statlig elegitimation.
Vidare bör en utfärdande myndighet få behandla personuppgifter för att
föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation. Myndigheten
behöver t.ex. kontrollera om sökanden redan har en giltig statlig elegitimation. Det kommer därför att vara nödvändigt att spara personuppgifter som hänför sig till ärenden om statliga e-legitimation i ett
register. Att en utfärdande myndighet, närmare bestämt Polismyndigheten,
ska föra ett register över ärenden om statliga e-legitimation kommer också
att framgå av en uttrycklig bestämmelse i lagen (se avsnitt 9.3). Det bör
för tydlighets skull även framgå av ändamålsbestämmelserna att utfärdande myndighet får behandla personuppgifter för att föra ett register över
55
opaginerad Kontrollera mot PDF
ärenden om statlig e-legitimation. Regeringen anser, i likhet med Myndigheten för digital förvaltning, att ordet register bör användas i stället för
databas (jfr prop. 2022/23:34 s. 138 och artikel 4.6 i EU:s dataskyddsförordning).
En utfärdande myndighet bör vidare få behandla personuppgifter i syfte
att möjliggöra en säker användning av den statliga e-legitimationen.
Myndigheten kan t.ex. behöva behandla personuppgifter för att motverka
identitetsrelaterad brottslighet kopplad till användningen av e-legitimationen. För dessa syften föreslås att vissa biometriska uppgifter ska få
sparas i ett register och lagras i bäraren till e-legitimationen (se avsnitt 8.3
och 9.3). En säker användning av e-legitimationen kan också handla om
att vidta åtgärder för att den ska kunna användas på ett säkert sätt i
offentliga och privata aktörers nättjänster för elektronisk identifiering,
t.ex. genom villkor för användningen av den statliga e-legitimationen (se
avsnitt 8.7). I samband med sådana åtgärder kan det uppstå ett behov att
behandla personuppgifter, t.ex. om innehavare av e-legitimationen eller en
kontaktperson hos en offentlig eller privat aktör.
Enligt regeringens uppfattning saknas det skäl att tillåta insamling av
personuppgifter för andra ändamål än handläggning av ärenden om statlig
e-legitimation, att föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation
och för att möjliggöra en säker användning av e-legitimationen. De
primära ändamålsbestämmelserna som föreslås innebär en uttömmande
reglering av de ändamål som utfärdande myndighet får samla in
personuppgifter för.
Brottsbekämpning som sekundärt ändamål
56
Till Polismyndighetens huvuduppgifter hör att förebygga, förhindra och
upptäcka brottslig verksamhet, utreda och lagföra brott och upprätthålla
allmän ordning och säkerhet. I den verksamheten används inte sällan personuppgifter som har samlats in i passverksamheten (Ds 2019:5 s. 114).
Brottsbekämpning, lagföring och upprätthållande av allmän och nationell säkerhet är viktiga samhällsintressen som erkänns i EU:s dataskyddsförordning (se artikel 23.1). Det är uppenbart att Polismyndigheten skulle
få avsevärt bättre möjligheter att bekämpa och lagföra brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet om personuppgifter från verksamheten med den statliga e-legitimationen kan användas för sådana ändamål.
På samma sätt som Polismyndigheten i dag har möjlighet att använda sig
av uppgifter i passregistret för brottsbekämpande ändamål bör de personuppgifter som har samlats in i verksamheten med den statliga e-legitimationen kunna användas av myndigheten för brottsbekämpande ändamål, så
som Polismyndigheten efterfrågar. Det gäller framför allt de ansiktsbilder
som är sparade i registret över ärenden om statlig e-legitimation, men
också andra personuppgifter som har samlats in.
När det kommer till risken för den personliga integriteten kan det konstateras att brottsdatalagen (2018:1177) och lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (polisens brottsdatalag) kommer att gälla om personuppgifter från verksamheten med den statliga e-legitimationen behandlas för brottsbekämpande ändamål. Ett uttryckligt syfte med dessa lagar är att skydda fysiska
personers grundläggande rättigheter och friheter (se t.ex. 1 kap. 1 § brotts-
datalagen). Behandlingen kommer att omfattas av lagarnas bestämmelser
om bl.a. rättslig grund, ändamål, lagringstider och överföring till tredjeland. Personuppgiftsbehandlingen kommer också att stå under tillsyn av
Integritetsskyddsmyndigheten och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. En behandling för brottsbekämpande ändamål kommer alltså att
omfattas av ett väl utvecklat regelverk till skydd för den enskildes personliga integritet. Enligt regeringens mening finns det därför inte
anledning att, som Integritetsskyddsmyndigheten framför, begränsa
behandlingen för vissa typer av brott.
Regeringen bedömer sammanfattningsvis att Polismyndigheten bör få
använda de personuppgifter som har samlats in i verksamheten med den
statliga e-legitimationen även i brottsbekämpande syfte. Utfärdande myndighet bör därför även få behandla de personuppgifter som samlats in i
verksamheten med den statliga e-legitimationen om det är nödvändigt för
att tillhandahålla information som behövs i Polismyndighetens verksamhet
för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda
eller lagföra brott, verkställa uppbörd eller upprätthålla allmän ordning och
säkerhet. De angivna ändamålen motsvarar de i polisens brottsdatalag
(2 kap. 1 §). En sådan bestämmelse, tillsammans med den primära
ändamålsbestämmelsen om att möjliggöra en säker användning av elegitimationen, är enligt regeringens bedömning tillräcklig för att stävja
missbruk av den statliga e-legitimationen. Det finns därför inte något
behov av att införa en särskild ändamålsbestämmelse om att en utfärdande
myndighet ska få behandla personuppgifter för att kunna förebygga,
förhindra och upptäcka felaktigt utfärdade e-legitimationer, som
Pensionsmyndigheten efterfrågar.
Uppgiftslämnande som sekundärt ändamål
Det finns situationer där utfärdande myndighet kommer att behöva behandla personuppgifter, som t.ex. har samlats in för handläggningen av
ärenden om statlig e-legitimation, för att lämna ut dessa till andra myndigheter eller till enskilda. En bestämmelse som uttryckligen tillåter
behandling för sådana ändamål bör därför införas.
En allmän förutsättning för att behandling av detta slag ska vara tillåten
bör vara att uppgiftslämnandet sker i överensstämmelse med lag eller
förordning. När bestämmelser som kräver eller tillåter utlämnande har
införts får det förutsättas att det har gjorts en avvägning mellan intresset
av att uppgifterna lämnas ut och intresset av att skydda enskilda personers
integritet, och att den avvägningen har resulterat i att uppgifterna ska eller
får lämnas ut (prop. 2007/08:126 s. 60 och prop. 2014/15:148 s. 41).
Utfärdande myndighet kan vara skyldig att lämna ut uppgifter enligt
flera olika bestämmelser. När det gäller uppgifter som inte omfattas av
sekretess finns det exempelvis en allmän skyldighet för en myndighet att
på begäran av en annan myndighet lämna ut uppgifter, om det inte skulle
hindra arbetets behöriga gång, se 6 kap. 5 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. De flesta uppgifter i verksamheten med den statliga e-legitimationen är offentliga och ska därmed
lämnas ut enligt dessa regler, på begäran av en annan myndighet. På
begäran av en enskild ska en myndighet dessutom lämna uppgift ur en
57
allmän handling som förvaras hos myndigheten, om den inte är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång (6 kap. 4 § OSL).
Det finns vidare fall när det inte finns någon uttrycklig skyldighet att
lämna uppgifter men där det ändå kan anses föreskrivet eller önskvärt att
göra detta. Det kan exempelvis vara fråga om åtgärder som vidtas för att
fullgöra den allmänna serviceskyldigheten gentemot enskilda. Det kan
ifrågasättas om det behövs en bestämmelse som tillåter behandling av
personuppgifter i dessa situationer eller om det räcker att uppgiftsskyldigheten i sig är reglerad. Av tydlighetsskäl finns det dock anledning
att införa en sekundär ändamålsbestämmelse som anger att uppgifter som
har samlats in för de primära ändamålen även får behandlas för uppgiftslämnande som sker i enlighet med gällande lagar och förordningar.
Liknande bestämmelser finns i t.ex. 12 § lagen om identitetskort för folkbokförda i Sverige, 7 § domstolsdatalagen (2015:728) och 4 § kriminalvårdsdatalagen (2018:1235).
Behandling för andra sekundära ändamål
Personuppgifter som har samlats in för t.ex. handläggning av ärenden om
statlig e-legitimation bör även kunna behandlas för vissa andra sekundära
ändamål. Uppgifterna bör bl.a. få behandlas om det behövs för arkivändamål. För att tydliggöra detta bör det införas en bestämmelse som anger
att personuppgifter som behandlas för de primära ändamålen, även får
behandlas för andra ändamål under förutsättning att uppgifterna inte
behandlas på ett sätt som är oförenligt med de primära ändamålen. Det bör
alltså införas en bestämmelse som motsvarar finalitetsprincipen i artikel 5.1 b i EU:s dataskyddsförordning (jfr 12 § lagen om identitetskort för
folkbokförda i Sverige, 7 § domstolsdatalagen och 4 § kriminalvårdsdatalagen).
Behandling av känsliga personuppgifter
Med känsliga personuppgifter avses personuppgifter som t.ex. avslöjar ras
eller etniskt ursprung, politiska åsikter och behandling av biometriska
uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, se 3 kap. 1 § dataskyddslagen och artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning. Känsliga
personuppgifter får enligt EU:s dataskyddsförordning t.ex. behandlas om
det är nödvändigt av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters
behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja
eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria
flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut
2008/977, i fortsättningen benämnt brottsdatadirektivet, gäller i stället en
högre tröskel för behandling av sådana uppgifter. Det ska nämligen vara
absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen, se t.ex. 2 kap. 4 §
lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område och prop. 2017/18:269 s. 296. För att känsliga
personuppgifter ska få behandlas räcker det då inte att behandlingen är
nödvändig, dvs. att den t.ex. effektiviserar handläggningen
(prop. 2017/18:105 s. 45–48).
58
För att motverka risken för integritetsintrång bör det vara tydligt att det
ställs särskilda krav för den behandling av känsliga personuppgifter som
kommer att ske med stöd av lagen om statlig e-legitimation och elektronisk
identifiering. Även om brottsdatadirektivet inte är tillämpligt på den
personuppgiftsbehandling som sker i verksamheten med den statliga elegitimationen finns det inga hinder mot att tillämpa direktivets högre
tröskel även på andra områden, se t.ex. 9 § andra stycket lagen (2021:319)
om Transportstyrelsens olycksdatabas. Det bör därför, i likhet med
utredningens förslag, införas en bestämmelse som anger att känsliga
personuppgifter får behandlas i verksamheten endast om det är absolut
nödvändigt för ändamålet med behandlingen. I avsnitt 9.4 redogörs för i
vilka särskilda fall det bör anses vara tillåtet för en utfärdande myndighet
att behandla känsliga personuppgifter.
9.3
Register över ärenden om statlig e-legitimation
Regeringens förslag
Polismyndigheten ska föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation. Registret ska föras med hjälp av automatiserad behandling.
Registret ska få innehålla
– namn, personnummer, samordningsnummer, medborgarskap,
födelsedatum och kontaktuppgifter till sökanden,
– ansiktsbilder som har tagits vid ansökan om statlig e-legitimation
och biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana ansiktsbilder,
– handlingar eller uppgifter i handlingar som har kommit in eller
upprättats i ärenden om statlig e-legitimation,
– uppgifter som rör handläggningen av ärenden om statlig e-legitimation, och
– uppgifter om utfärdade statliga e-legitimationer.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår att de uppgifter som registret får innehålla ska
regleras i förordning. Utredningen föreslår inte att uppgift om medborgarskap ska få registreras som en särskild kategori av uppgift.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Diskrimineringsombudsmannen, Internetstiftelsen och Vännäs kommun, tillstyrker eller
har inga synpunkter på förslaget. Myndigheten för civilt försvar anser att
registret bör innehålla uppgift om vilken identitetshandling som har legat
till grund för grundidentifieringen och en kopia av handlingen. Enligt
Totalförsvarets forskningsinstitut bör utfärdande myndighet även få spara
fingeravtryck med tillhörande biometriska uppgifter i registret för att
kontrollera identiteten i samband med utfärdande av nya identitetshandlingar. Ekobrottsmyndigheten menar att brottsförebyggande skäl talar
59
opaginerad Kontrollera mot PDF
för att utfärdande myndighet bör få möjlighet att bevara biometriska
uppgifter. Försäkringskassan framför att det bör förtydligas om det, vid
sidan av det föreslagna registret, kommer att finnas ett ärendehanteringssystem och personuppgiftsbehandlingen för det. I annat fall bör
det enligt myndigheten förtydligas att registret över statliga e-legitimationer inte ska användas för handläggningsändamål. Göteborgs kommun
anser att det bör förklaras vad som avses med automatiserad behandling.
Skälen för regeringens förslag
Polismyndigheten bör föra ett register över ärenden om statlig elegitimation
Ett register över ärenden om statlig e-legitimation är nödvändigt för att
t.ex. kontrollera giltigheten av utfärdade e-legitimationer och för att återkalla och spärra sådana e-legitimationer som inte uppfyller föreskrivna
krav. Ett register minskar också risken för att det utfärdas flera statliga elegitimationer till samma person.
I avsnitt 8.8 föreslås att samma ansvarsfördelning ska gälla mellan
Polismyndigheten, beskickningar och karriärkonsulat för utfärdandet av
den statliga e-legitimationen som för utfärdandet av pass och nationellt
identitetskort. Eftersom samma myndigheter ska utfärda den statliga elegitimationen framstår det som ändamålsenligt att även ansvaret för
registret fördelas på samma sätt som för registren över pass och nationellt
identitetskort. Regeringen anser mot denna bakgrund att Polismyndigheten bör föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation med hjälp
av automatiserad behandling. En bestämmelse om detta bör införas i lagen.
Automatiserad behandling avser behandling med tekniska hjälpmedel,
t.ex. med hjälp av datorer, till skillnad från manuell behandling som avser
t.ex. renodlad pappershantering (jfr prop. 2017/18:105 s. 47). De ändamålsbestämmelser som föreslås i avsnitt 9.2 kommer även att gälla för
personuppgiftsbehandlingen i registret, med undantag för bestämmelserna
om att möjliggöra en säker användning av den statliga e-legitimationen.
Att utfärdande myndighet får behandla personuppgifter i registret för att
kunna handlägga ärenden om statlig e-legitimation, som Försäkringskassan efterfrågar ett förtydligande av, följer av den primära ändamålsbestämmelsen om ärendehandläggning (se avsnitt 9.2).
Det bör införas en bestämmelse om vad registret får innehålla
60
De ändamålsbestämmelser som föreslås i avsnitt 9.2 sätter gränser för
vilka uppgifter som kan behandlas i registret över ärenden om statlig elegitimation. Ur ett integritetsskyddsperspektiv är det ändå lämpligt att
närmare reglera vilka uppgifter som får behandlas i registret över ärenden
om statlig e-legitimation. Enligt regeringens uppfattning bör det alltså
framgå av lagen vad registret får innehålla. En sådan reglering kan
underlätta både för utfärdande myndighet och för tillsynsmyndigheten.
Det blir också tydligt för enskilda vilka uppgifter registret får innehålla.
Bestämmelserna bör säkerställa att de uppgifter som krävs för en
ändamålsenlig och säker verksamhet får finnas i registret. Bestämmelserna
bör inte vara så detaljerade att de hindrar vissa anpassningar över tid, men
bör ge en tydlig bild av vilka kategorier av uppgifter som får behandlas i
registret. Regeringen bedömer att följande uppgifter behöver framgå av
registret:
– namn, personnummer, samordningsnummer, medborgarskap,
födelsedatum och kontaktuppgifter till sökanden,
– ansiktsbilder som har tagits vid ansökan om statlig e-legitimation och
biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana ansiktsbilder,
– handlingar eller uppgifter i handlingar som har kommit in eller upprättats i ärenden om statlig e-legitimation,
– uppgifter som rör handläggningen av ärenden om statlig e-legitimation, och
– uppgifter om utfärdade statliga e-legitimationer.
Registret över ärenden om statlig e-legitimation bör alltså innehålla namn,
person och samordningsnummer, medborgarskap, födelsedatum och
kontaktuppgifter till sökanden. Registret bör också få innehålla
ansiktsbilder som tas vid ansökan om statlig e-legitimation och
biometriska uppgifter som tagits fram ur ansiktsbilderna, som
Ekobrottsmyndigheten påpekar. Detta är av stor vikt för identifieringen av
sökanden och för att motverka missbruk av den statliga e-legitimationen
(se avsnitt 8.3). Vidare bör registret även innehålla handlingar eller
uppgifter i handlingar som har kommit in eller upprättats i ärenden om
statlig e-legitimation. Det gör det möjligt att registrera skriftliga medgivanden från vårdnadshavare och andra handlingar som ges in eller
upprättas i ett ärende, t.ex. identitetshandlingar som ligger till grund för en
ansökan, som Myndigheten för civilt försvar efterfrågar. Att uppgifter i
upprättade handlingar får sparas medför att t.ex. beslut i ärenden kan
registreras. Det kan avse såväl beslut om beviljade som nekade ansökningar, som återkallelse och spärr av statliga e-legitimationer. I registret
bör också uppgifter som rör handläggningen av ärenden få behandlas.
Detta krävs för att det ska gå att registrera bl.a. uppgifter om när en
ansökan gjordes, vilken handläggare som tog emot ansökan och vilka
åtgärder som har vidtagits i ärendet. Slutligen bör registret också få
innehålla uppgifter om utfärdade statliga e-legitimationer. Sådana uppgifter kan t.ex. avse unik identifierare och serienummer, aktiveringskod,
utfärdandedatum och giltighetstid. Uppgifterna i registret bör alltså avse
ärenden om statlig e-legitimation, dvs. även ärenden som inte har lett till
att en e-legitimation har utfärdats.
Utredningen har inte lämnat något förslag om att fingeravtryck ska
kunna sparas i registret, som Totalförsvarets forskningsinstitut efterfrågar.
Regeringen anser därför att det inte finns ett tillräckligt underlag för att gå
fram med ett sådant förslag i det här lagstiftningsärendet.
9.4
Behandling av biometriska uppgifter
Regeringens förslag
Den ansiktsbild som tas vid ansökan om statlig e-legitimation och de
biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder ska få
61
användas för sökning i registret över ärenden om statlig e-legitimation.
Sökning är endast tillåten för att kontrollera sökandens identitet och
innehav av statlig e-legitimation i samband med ansökan om statlig elegitimation.
Biometriska uppgifter ska också få behandlas om den handling som
sökanden styrker sin identitet med är försedd med en ansiktsbild eller
innehåller ett lagringsmedium med ansiktsbild och fingeravtryck.
Utfärdande myndighet ska då få kontrollera att ansiktsbilden och
fingeravtrycken motsvarar de som tas i det aktuella ärendet om statlig
e-legitimation.
Biometriska uppgifter ska dessutom få behandlas genom att den
ansiktsbild och de fingeravtryck som får tas innan en statlig e-legitimation lämnas ut jämförs med de som finns lagrade i den statliga elegitimationen.
Fingeravtryck som tas i samband med ansökan om statlig e-legitimation och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa ska omedelbart
förstöras när e-legitimationen har lämnats ut eller, om e-legitimationen
inte har lämnats ut, när det har gått 90 dagar från den dag då den
utfärdades. Om ett ansökningsärende har avslutats på något annat sätt
ska uppgifterna också förstöras omedelbart.
Ansiktsbilden och fingeravtrycken som får tas i samband med
utlämnande av en statlig e-legitimation och de biometriska uppgifter
som tas fram ur ansiktsbilden och fingeravtrycken ska omedelbart
förstöras efter att en kontroll av uppgifterna har genomförts.
Ansiktsbilden och fingeravtrycken som vid kontroll tas fram ur ett
lagringsmedium och de biometriska uppgifter som tas fram ur
ansiktsbilden och fingeravtrycken ska också omedelbart förstöras när
en sådan kontroll har genomförts.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer i delvis överens med regeringens.
Utredningen föreslår att jämförelsen av biometriska uppgifter i den
handling som sökanden uppvisar för att styrka sin identitet och de i den
statliga e-legitimationen ska regleras i förordning. Utredningen föreslår
inte en bestämmelse om att biometriska uppgifter får behandlas i samband
med att en statlig e-legitimation lämnas ut. Utredningen föreslår inte heller
att fingeravtryck som har tagits i ett ärende om statlig e-legitimation och
de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa ska förstöras 90 dagar efter
utfärdandet om e-legitimationen inte har lämnats ut. Utredningen föreslår
inte att ansiktsbilden och fingeravtrycken som får tas i samband med
utlämnande av en statlig e-legitimation och de biometriska uppgifter som
tas fram ur ansiktsbilden ska förstöras omedelbart efter att en kontroll av
uppgifterna har genomförts. Inte heller att ansiktsbilden och fingeravtrycken som vid kontroll tas fram ur ett lagringsmedium och de
biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden och fingeravtrycken
omedelbart ska förstöras när en sådan kontroll har genomförts.
62
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Brottsförebyggande rådet, Gislaveds kommun, Polismyndigheten och Sveriges advokatsamfund, tillstyrker
eller har inga synpunkter på förslaget. Föreningen för digitala fri- och
rättigheter menar att det är problematiskt ur integritetssynpunkt att samla
in biometriska uppgifter för att spara dem i bäraren. Försäkringskassan
anser att det behöver förtydligas om känsliga personuppgifter även
kommer att hanteras i utfärdande myndighets ärendehanteringssystem.
Integritetsskyddsmyndigheten ifrågasätter om behandlingen av biometriska uppgifter är nödvändig mot bakgrund av att verifiering på distans
för närvarande inte är fullt tekniskt eller praktiskt möjligt. Myndigheten
anser vidare att det bör framgå av lagen vilket undantag i artikel 9.2. i EU:s
dataskyddsförordning som är tillämpligt. Slutligen framför myndigheten
att integritetsanalysen även bör omfatta en redogörelse för vilka skyddsåtgärder som krävs för att behandlingen ska anses vara proportionerlig.
Skälen för regeringens förslag
Vad är biometri och biometriska uppgifter?
En definition av begreppet biometriska uppgifter finns i artikel 4.14 i EU:s
dataskyddsförordning. Där definieras biometriska uppgifter som personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk behandling som rör en
fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga kännetecken
och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna fysiska person,
såsom ansiktsbilder eller fingeravtrycksuppgifter. Av skäl 51 framgår att
behandling av fotografier inte systematiskt anses utgöra behandling av
känsliga personuppgifter, eftersom fotografier endast definieras som
biometriska uppgifter när de behandlas med särskild teknik som möjliggör
identifiering eller autentisering av en fysisk person.
Begreppet biometriska uppgifter definieras på samma sätt i artikel 3.13
i brottsdatadirektivet. Brottsdatadirektivet har genomförts i svensk rätt i
brottsdatalagen. I förarbetena till den lagen anges att biometri är ett samlingsnamn för automatiserad teknik som syftar till att identifiera en person
eller avgöra om en påstådd identitet är riktig. Tekniken baseras på mätning
av fysiska karaktärsdrag hos den som ska identifieras. När det gäller pass
är det framför allt mönster av fingeravtryck, ansiktsgeometri och ögats iris
som brukar användas. Gemensamt för teknikerna är att kroppen mäts
elektroniskt. Biometriska uppgifter är den information som kan tas fram
ur ett biometriskt underlag. Dessa uppgifter kan användas för att skapa en
referensmall eller för att jämföra tidigare lagrade referensmallar i syfte att
kontrollera en persons identitet. I dataskyddsdirektivets definition av
biometriska uppgifter anges ansiktsbilder som ett exempel på sådana
uppgifter. Det kan leda tanken till att vanliga fotografier och filmer skulle
omfattas av definitionen. Om de inte bearbetas tekniskt genom en särskild
metod som syftar till identifiering faller de utanför definitionen. Om de
däremot bearbetas i exempelvis ett ansiktsigenkänningsprogram så att det
går att identifiera personer på bilden eller filmen omfattas de av definitionen (prop. 2017/18:232 s. 86, 150, 151 och 435).
63
opaginerad Kontrollera mot PDF
Möjligheten att behandla biometriska uppgifter
Biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person utgör
s.k. särskilda kategorier av personuppgifter enligt EU:s dataskyddsförordning (artikel 9.1). I nationell rätt betecknas de som känsliga personuppgifter (3 kap. 1 § dataskyddslagen).
Behandling av känsliga personuppgifter är som huvudregel förbjuden
enligt EU:s dataskyddsförordning, om inte något av undantagen i
artikel 9.2 a–j är tillämpligt. Enligt artikel 9.2 g får känsliga personuppgifter behandlas om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt
allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas
nationella rätt. Behandlingen ska vidare stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till
dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder
för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
I EU:s dataskyddsförordning förtydligas inte vad som avses med viktigt
allmänt intresse. Regeringen har tidigare bedömt att verksamhet som
innefattar myndighetsutövning borde betraktas som ett viktigt allmänt
intresse (prop. 2017/18:105 s. 83). Bestämmelserna i artikel 9.2 g kompletteras av 3 kap. 3 § dataskyddslagen. Där framgår att känsliga personuppgifter får behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i EU:s
dataskyddsförordning om uppgifterna har lämnats till myndigheten och
behandlingen krävs enligt lag, om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende eller i annat fall, om behandlingen är nödvändig
med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt
intrång i den registrerades integritet.
Behandling av biometriska uppgifter bör vara tillåten för att kontrollera
sökandens identitet och innehav av statlig e-legitimation
64
För att den statliga e-legitimationen ska vara tillförlitlig föreslår
regeringen att det ska ställas krav på att sökanden i samband med ansökan
styrker sin identitet genom personlig inställelse (se avsnitt 8.2). Ett sådant
krav bör åtföljas av kontroll av ett biometriskt underlag i form av
ansiktsbild och fingeravtryck. Regeringen föreslår därför att ansiktsbild
och fingeravtryck ska lagras i den statliga e-legitimationen och att
ansiktsbilden och tillhörande biometriska uppgifter ska få behandlas i
myndighetens register för att möjliggöra jämförande kontroller (se
avsnitt 8.3 och 9.3). Till skillnad från Integritetsskyddsmyndigheten och
Föreningen för digitala fri- och rättigheter anser alltså regeringen att det
finns skäl för lagring av biometriska uppgifter i bäraren av den statliga elegitimationen. En sådan lagring möjliggör bl.a. en tillförlitlig grundidentifiering i samband med ansökan och vid utlämnande av en statlig e-legitimation (se även avsnitt 8.3). Integritetsskyddsmyndigheten efterfrågar
också en redogörelse för vilka skyddsåtgärder som krävs för att personuppgiftsbehandlingen ska vara proportionerlig. I det följande redogörs
bl.a. för de överväganden som görs i fråga om den enskildes integritetsintressen vid utfärdande myndighets behandling av känsliga personuppgifter och för föreslagna skyddsåtgärder.
Som konstateras i avsnitt 7.1 har det skett en ökning av identitetsrelaterad brottslighet med tydliga kopplingar till den organiserade brotts-
ligheten. Brottsligheten får inte bara konsekvenser för enskilda personer
och företag, utan också omfattande ekonomiska konsekvenser för brottsbekämpande myndigheter och staten i övrigt. Många transaktioner och
avtalsslut sker i dag digitalt. Felaktigt utfärdade statliga e-legitimationer,
som t.ex. kan användas för att skaffa andra e-legitimationer, kan därför
snabbt få allvarliga konsekvenser genom ökad identitetsrelaterad brottslighet.
En möjlighet att använda biometriska uppgifter för jämförande sökningar i ärenden om statlig e-legitimation skulle väsentligt minska de
risker som finns för felaktigt utfärdade e-legitimationer. Det finns alltså
starka skäl för att en utfärdande myndighet ska få använda den ansiktsbild
och de biometriska uppgifter som sökanden lämnar i samband med
ansökan av en e-legitimation för sökningar. Syftet med en sådan sökning
bör endast få vara att i samband med en ansökan om statlig e-legitimation
kontrollera sökandens identitet och innehav av statlig e-legitimation för att
myndigheten t.ex. ska kunna säkerställa att samma person inte innehar
flera e-legitimationer. Av samma skäl bör en utfärdande myndighet få
behandla biometriska uppgifter om sökanden i ett ärende om statlig elegitimation styrker sin identitet med hjälp av en handling som är försedd
med en ansiktsbild eller innehåller ansiktsbild eller fingeravtryck i ett
lagringsmedium. Ett pass, som en sökande kan använda för att styrka sin
identitet, innehåller vanligtvis såväl en ansiktsbild på passet som
ansiktsbild och fingeravtryck i ett lagringsmedium i passet. Myndigheten
bör då få kontrollera att ansiktsbilden och fingeravtrycken motsvarar de
som tas i det aktuella ärendet om statlig e-legitimation. Det kan t.ex. vara
en biometrisk jämförelse av ansiktsbilden på identitetshandlingen eller en
ansiktsbild som finns i ett lagringsmedium på identitetshandlingen med
den ansiktsbild som tas i ärendet om statlig e-legitimation. Det kan också
vara en okulär jämförelse av ansiktsbilderna.
Regeringen anser, till skillnad från Föreningen för digitala fri- och
rättigheter, att integritetsriskerna med den föreslagna behandlingen av
biometriska uppgifter är begränsade. Det är endast ansiktsbilden som tas i
samband med ansökan med tillhörande biometriska uppgifter som
kommer att få sparas i registret över ärenden om statlig e-legitimation (se
avsnitt 9.3). Det bör också uttryckligen anges i den föreslagna lagen om
statlig e-legitimation och elektronisk identifiering att de känsliga uppgifter
som inte får sparas ska förstöras. Det gäller t.ex. de fingeravtryck som tas
vid ansökan av den statliga e-legitimationen, och de biometriska uppgifter
som tas fram ur fingeravtrycken. Dessa bör omedelbart förstöras när elegitimationen har lämnats ut eller, om e-legitimationen inte har lämnats
ut, 90 dagar från den dag då den utfärdades. Om ett ansökningsärende har
avslutats på något annat sätt ska uppgifterna också omedelbart förstöras.
Det kan nämligen efter denna tidpunkt inte längre anses finnas skäl för
behandlingen av uppgifterna. Ett ärende kan avslutas t.ex. genom att
ansökan återkallas, avslås eller skrivs av från vidare handläggning.
Förslaget innebär att fingeravtrycken och de biometriska uppgifter som tas
fram ur dessa får behandlas under handläggningen av en ansökan om
statlig e-legitimation.
Identitetskontrollen och jämförelsen av biometriska uppgifter som en
utfärdande myndighet föreslås få göra i samband med ansökan om och
utlämnande av en statlig e-legitimation kan innefatta en jämförelse av
65
ansiktsbild, fingeravtryck och de biometriska uppgifter som tas fram ur
ansiktsbilden och fingeravtrycken. Den ansiktsbild och de fingeravtryck
som vid en kontroll tas fram ur ett lagringsmedium och de biometriska
uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden och fingeravtrycken bör också
förstöras omedelbart när kontrollen har genomförts. Även ansiktsbilden
och fingeravtrycken, med tillhörande biometriska uppgifter, som myndigheten får ta i samband med utlämnandet av en statlig e-legitimation, bör
omedelbart förstöras efter att en jämförande kontroll har gjorts av
uppgifterna med de som finns lagrade i den statliga e-legitimationen. Det
bör vägas in att de föreslagna kontrollmöjligheterna skyddar enskilda mot
att någon annan använder deras identitet. Risken för sådant missbruk
måste för de flesta människor framstå som ett större hot mot den personliga
integriteten än att vissa myndigheter får jämföra biometriska uppgifter
under reglerade former. I avsnitt 9.6 och 9.7 lämnar regeringen ytterligare
förslag i syfte att minimera de risker för den personliga integriteten som
behandling av biometriska uppgifter kan medföra. I avsnitt 9.8 föreslår
regeringen vidare sekretesskydd för vissa biometriska uppgifter i
verksamheten med den statliga e-legitimationen. Även de föreslagna
bestämmelserna om ändamål tillgodoser den registrerades grundläggande
intressen och rättigheter (se avsnitt 9.2).
Samtliga förslag om behandling av biometriska uppgifter syftar till att
motverka missbruk av den statliga e-legitimationen och att säkerställa att
e-legitimationen utfärdas till rätt person. Syftet måste anses utgöra ett
sådant viktigt allmänt intresse som avses i artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning. Behandlingen får vidare anses stå i proportion till det angivna
syftet. Enligt regeringens bedömning finns det inte något mindre ingripande sätt som är lika effektivt än de föreslagna åtgärderna. Behandlingen
är därför nödvändig och därmed förenlig med såväl EU:s dataskyddsförordning som dataskyddslagen.
Till skillnad från Integritetsskyddsmyndigheten anser regeringen att det
inte bör göras någon hänvisning till artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning för att klargöra med vilket stöd behandlingen av känsliga
personuppgifter sker. Regeringen föreslår att behandlingen av känsliga
personuppgifter ska vara absolut nödvändig för ändamålet med behandlingen (se avsnitt 9.2), vilket är ett mer omfattande skydd än det som
föreskrivs i EU:s dataskyddsförordning. En hänvisning till artikel 9.2 g i
EU:s dataskyddsförordning riskerar därför att vara missvisande.
Försäkringskassan efterfrågar ett förtydligande av om känsliga personuppgifter kommer att behandlas i utfärdande myndighets ärendehanteringssystem. Utfärdande myndighet kommer även att behöva hantera
känsliga personuppgifter i myndighetens ärendehandläggning, vid t.ex.
diarieföring av handlingar. Sådan behandling som sker inom ramen för ett
elektroniskt ärendehanteringssystem får enligt regeringens bedömning
betraktas som nödvändig och därmed tillåten vid handläggningen av ett
ärende oavsett om uppgifterna förekommer i löpande text eller inte (jfr
prop. 2017:18:105 s. 87 och 88).
66
9.5
Vissa integritetskänsliga sökningar ska vara
förbjudna
Regeringens förslag
Det ska vara förbjudet att använda ansiktsbilder och biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder som sökbegrepp i andra fall
än vid kontroll av sökandens identitet och innehav av statlig e-legitimation i samband med en ansökan om statlig e-legitimation.
Det ska också vara förbjudet att använda andra känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar
i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden som sökbegrepp.
Det ska inte heller vara tillåtet att utföra sökningar i syfte att få fram
ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter eller personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer delvis överens med regeringens.
Utredningen föreslår inte någon bestämmelse som förbjuder sökningar i
syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter
eller personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Enligt passlagen och förordningen om nationellt identitetskort gäller för
närvarande ett absolut förbud mot sökningar med hjälp av ansiktsbilder,
fingeravtryck och biometriska uppgifter som kan tas fram ur ansiktsbilder
och fingeravtryck (6 b § passlagen och 18 § förordningen om nationellt
identitetskort). Syftet med bestämmelserna är att värna den registrerades
personliga integritet (prop. 2008/09:132 s. 13). Ett motsvarande sökförbud
finns i 3 kap. 3 § dataskyddslagen men det gäller bara när känsliga personuppgifter behandlas med stöd av den paragrafen (prop. 2017/18:105
s. 195). I verksamheten med den statliga e-legitimationen ska känsliga
personuppgifter i form av vissa biometriska uppgifter få behandlas med
stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 9.4.
För att stärka den registrerades personliga integritet bör motsvarande
förbud mot att använda känsliga personuppgifter i pass och identitetskortsverksamheten gälla i verksamheten med den statliga e-legitimationen.
Ansiktsbilder, fingeravtryck och biometriska uppgifter som har tagits fram
ur sådana underlag bör därför inte få användas som sökbegrepp när
personuppgifter behandlas i verksamheten med den statliga e-legitimationen. Som ett undantag från detta förbud bör den kontroll av ansiktsbilder, och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder,
som beskrivs i avsnitt 9.4 dock vara tillåten. Förbudet mot användningen
av sökbegrepp bör också gälla andra känsliga personuppgifter.
67
Uppgifter i t.ex. brottmålsdomar kan komma att behöva behandlas i
ärenden om återkallelse och spärr av statlig e-legitimation på grund av
säkerhetsskäl. Den typen av uppgifter kommer i så fall även att finnas i
registret över ärenden om statlig e-legitimation. Sådana uppgifter är
integritetskänsliga även om de inte är känsliga personuppgifter i rättslig
mening. De bör därför inte få användas som sökbegrepp i den utfärdande
myndighetens verksamhet med den statliga e-legitimationen. Flera registerförfattningar innehåller bestämmelser om sökbegränsningar för
uppgifter om lagöverträdelser till skydd för den personliga integriteten.
Sökbegränsningarna avser då lagöverträdelser som innefattar brott, domar
i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden (se t.ex. 17 § lagen om identitetskort för folkbokförda i
Sverige och prop. 2017/18:95 s. 64–67 och 122). Regeringen anser att
motsvarande sökbegränsning bör finnas i den föreslagna lagen om statlig
e-legitimation och elektronisk identifiering.
Till skillnad från utredningen anser regeringen att det bör införas ett
förbud mot att göra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer
grundat på känsliga personuppgifter eller personuppgifter som avses i
artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning, dvs. som rör fällande domar i
brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott. Även om renodlade
uppgifter om etniskt ursprung inte kommer att behandlas i verksamheten
med den statliga e-legitimationen kan en kombination av andra uppgifter,
exempelvis ansiktsbild och uppgifter om medborgarskap och födelseort,
avslöja en persons etniska ursprung. Genom ett förbud mot att göra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på känsliga
personuppgifter klargörs att det exempelvis inte får göras sökningar för att
få fram ett urval personer utifrån ett visst etniskt ursprung. Förbudet
hindrar inte sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera ett urval
av individer, t.ex. för att få fram viss statistik eller för registervård.
De föreslagna sökförbuden bör gälla när personuppgifter behandlas för
såväl de i lagen angivna primära som sekundära ändamålen.
9.6
Längsta tid för behandling av personuppgifter i
registret
Regeringens förslag
Personuppgifter i registret över ärenden om statlig e-legitimation ska
inte få behandlas under längre tid än tio år räknat från utgången av det
kalenderår som det ärende som uppgifterna hänför sig till avslutades.
Lagen ska innehålla en upplysning om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om
– att personuppgifter i registret får behandlas under längre tid för
arkivändamål av allmänt intresse eller vetenskapliga, statistiska
eller historiska ändamål, och
– avskiljande och begränsningar av åtkomsten till personuppgifter
som behandlas för sådana ändamål.
68
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår att bestämmelser om den längsta tid som uppgifter
och handlingar får lagras i registret ska regleras i förordning. Utredningen
föreslår inte någon upplysningsbestämmelse om möjligheten att meddela
föreskrifter om att personuppgifter i vissa fall får behandlas under längre
tid och om avskiljande och begränsningar av åtkomsten till personuppgifter. Utredningen föreslår att begreppet gallring ska användas i stället
för längsta tid för behandling.
Remissinstanserna
Riksarkivet avstyrker förslaget om en gallringsbestämmelse och föreslår
att bestämmelsen i stället ska utformas som en reglering av längsta tid för
behandling av uppgifter i registret. Vidare framhåller myndigheten att det
med en sådan utformning inte finns skäl att bemyndiga myndigheten att
meddela föreskrifter om bevarande.
Skälen för regeringens förslag
En längsta tid för personuppgiftsbehandling i registret bör införas
Enligt artikel 5.1 e i EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter inte
förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under
längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. Personuppgifter får dock lagras under längre
perioder i den mån som personuppgifterna enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål. Huvudprincipen enligt arkivlagen
(1990:782) är att allmänna handlingar ska bevaras (3 §). Statliga myndigheter får enligt 14 § arkivförordningen (1991:446) gallra allmänna
handlingar endast i enlighet med föreskrifter eller beslut av Riksarkivet,
om inte särskilda gallringsföreskrifter finns i lag eller förordning.
Register som innehåller ett stort antal personuppgifter innebär integritetsrisker för den enskilde. Det är anledningen till att registerförfattningar vanligtvis innehåller bestämmelser som, i motsats till arkivlagens huvudprincip om bevarande, anger att gallring ska ske på visst sätt
eller anger en längsta tid för behandling av uppgifterna (se t.ex. 17 §
förordningen om nationellt identitetskort och 13 § förordningen om identitetskort för folkbokförda i Sverige). Regeringen har tidigare konstaterat
att orden bevarande och gallring enbart bör användas i den betydelse de
har i arkivlagstiftningen, för att så långt som möjligt skilja mellan
arkivrättsliga regler och regler om dataskydd. När syftet med bestämmelser är att skydda den personliga integriteten bör regleringen i stället
ange den yttersta gränsen för hur länge personuppgifterna får behandlas
(prop. 2017/18:269 s. 120 och 121). I likhet med vad Riksarkivet framför
anser regeringen att det inte finns skäl att nu göra en annan bedömning.
För att skydda den registrerades personliga integritet anser regeringen
att det bör införas särskilda bestämmelser om den längsta tiden som
personuppgifter får behandlas i registret över ärenden om statlig elegitimation. Att personuppgifter upphör att behandlas innebär inte
nödvändigtvis att handlingarna gallras, dvs. förstörs. Det innebär enbart
69
att de inte längre behandlas för de ändamål som anges i den föreslagna
lagen. Allmänna handlingar som inte ska gallras med stöd av gällande
regelverk ska bevaras i enlighet med arkivlagstiftningens krav (jfr
prop. 2022/23:34 s. 150).
Vid bestämmandet av den längsta tillåtna tiden för behandling av
personuppgifter bör en avvägning göras mellan å ena sidan intresset av
skyddet för den personliga integriteten och å andra sidan verksamhetens
behov. Det är av stor vikt för utfärdandeprocessen att en utfärdande
myndighet kan kontrollera uppgifterna i registret i samband med att en
person ansöker om en statlig e-legitimation. Uppgifterna behövs för att
kunna kontrollera att samma person inte har flera e-legitimationer med
olika identiteter eller ansöker om att få en e-legitimation i någon annan
persons identitet. Många uppgifter kan av det skälet behöva sparas under
lång tid. I likhet med utredningen anser regeringen att en tidsfrist på tio år
tillgodoser dessa behov. Personuppgifter i registret över ärenden om statlig
e-legitimation bör alltså få behandlas som längst tio år från utgången av
det år som det ärende som uppgifterna hänför sig till avslutades. Detta
hindrar inte att Polismyndigheten gallrar uppgifter från registret tidigare i
enlighet med 14 § arkivförordningen (1991:446). Polismyndigheten måste
som personuppgiftsansvarig göra en bedömning av behovet av olika typer
av uppgifter och utifrån det behovet ta fram rutiner för hur länge olika
uppgifter ska behandlas (se avsnitt 9.1).
Undantag från bestämmelserna om längsta tid för behandling
Som framgår ovan kan personuppgifter bevaras under längre tid än tio år
för exempelvis vetenskapliga, statistiska eller historiska ändamål.
Riksarkivet framför att det därför saknas skäl att bemyndiga myndigheten
att meddela föreskrifter om bevarande. Regeringen anser dock att en
upplysningsbestämmelse bör tas in i lagen om att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om att
personuppgifter i registret över ärenden om statlig e-legitimation får
fortsätta att behandlas under viss tid för arkivändamål av allmänt intresse
eller vetenskapliga, statistiska eller historiska ändamål. För att fristen ska
få genomslag kan det vidare behöva införas föreskrifter om att sådana
personuppgifter som bevaras under längre tid, för t.ex. arkivändamål, ska
avskiljas från annan information i registret och att åtkomsten till dessa
uppgifter ska begränsas. Dessa föreskrifter bör också kunna meddelas med
stöd av regeringens restkompetens. Upplysningsbestämmelsen bör därför
även omfatta möjligheten att meddela sådana föreskrifter.
9.7
Tillgång till personuppgifter
Regeringens förslag
Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i verksamheten med
den statliga e-legitimationen.
70
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om begränsningen av tillgången till personuppgifter och om säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.
Utredningen föreslår inte något bemyndigande om möjligheten att meddela föreskrifter om på vilket sätt tillgången till personuppgifter kan begränsas och om säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
Remissinstanserna
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Diskrimineringsombudsmannen, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Integritetsskyddsmyndigheten, tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget.
Försäkringskassan framför att det bör övervägas att i lag reglera att
åtkomsten till personuppgifter ska följas upp regelbundet eller genom ett
bemyndigande för sådana föreskrifter.
Skälen för regeringens förslag
Tillgången till personuppgifter bör begränsas
Enligt artikel 24.1 i EU:s dataskyddsförordning ska den personuppgiftsansvarige, med beaktande av bl.a. behandlingens art, omfattning och
ändamål, genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att
säkerställa och kunna visa att behandlingen av personuppgifter utförs i
enlighet med förordningen. Enligt artikel 25.2 ska den personuppgiftsansvarige också genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder
för att säkerställa att endast personuppgifter som är nödvändiga för varje
specifikt ändamål med behandlingen behandlas. Skyldigheten gäller
mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för
dess lagring och deras tillgänglighet. Enligt artikel 32 har den personuppgiftsansvarige vidare en skyldighet att se till att en lämplig säkerhetsnivå för behandlingen av personuppgifter upprätthålls. Detta ska ske bl.a.
genom lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder. Den personuppgiftsansvariges skyldigheter i denna del finns även i de allmänna principer för personuppgiftsbehandling som framgår av artikel 5.1 f i samma
förordning.
Även om skyldigheten för personuppgiftsansvariga att på olika sätt
begränsa tillgången till personuppgifter följer direkt av EU:s dataskyddsförordning har regeringen bedömt att tillgången till personuppgifter kan
regleras särskilt i nationell rätt (se t.ex. prop. 2017/18:254 s. 36 och
prop. 2017/18:248 s. 28). Sådana bestämmelser finns därför i flertalet
registerförfattningar, t.ex. 7 § kriminalvårdsdatalagen och 16 § utlänningsdatalagen (2016:27).
Mot bakgrund av att verksamheten med den statliga e-legitimationen
kommer att innebära behandling av en stor mängd personuppgifter, bl.a.
känsliga personuppgifter, bedömer regeringen att tillgången så långt som
möjligt bör begränsas med hänsyn till den registrerades integritet. Det bör
därför införas en bestämmelse i den nya lagen om att tillgången till
71
opaginerad Kontrollera mot PDF
personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver för att kunna
fullgöra sina arbetsuppgifter i verksamheten med den statliga e-legitimationen. Den som inte arbetar med uppgifter kopplade till verksamheten
med den statliga e-legitimationen ska alltså inte ha rätt att befatta sig med
uppgifterna i den verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få
meddela vissa föreskrifter till skydd för personuppgifter
Det bör i den nya lagen införas en rätt för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om begränsningen av
tillgången till personuppgifterna. På så sätt kan regleringen av tillgången
till personuppgifter enklare justeras vid behov. Det innebär att regleringen
kan följas upp regelbundet, som Försäkringskassan efterfrågar. Den nya
lagen bör också innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om
säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter. Sådana föreskrifter kan
meddelas för att ytterligare tillvarata den enskildes integritetsintresse, t.ex.
om nya säkerhetsåtgärder blir tillgängliga på grund av den tekniska
utvecklingen.
9.8
Sekretess för biometriska uppgifter
Regeringens förslag
Sekretess ska gälla för biometrisk uppgift som har tagits fram ur en
fotografisk bild av en enskild om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
Det ska gälla om uppgiften förekommer i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i
den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. För
uppgifter i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år.
Promemorians förslag
Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens. Förslaget har
dock en annan redaktionell utformning.
Utredningens bedömning
Bedömningen från utredningen stämmer inte överens med regeringens
förslag. Utredningen bedömer att det inte finns något behov av sekretessbestämmelser.
Remissinstanserna
72
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inte några invändningar mot
promemorians förslag.
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. AB Svenska pass, Diskrimineringsombudsmannen, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Integritets-
skyddsmyndigheten, tillstyrker eller har inga synpunkter på utredningens
bedömning. Skatteverket anser att det finns behov av en sekretessbrytande
bestämmelse för att möjliggöra tillhandahållande av uppgifter från utfärdande myndighet till brottsbekämpande myndigheter.
Skälen för regeringens förslag
Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) har var och en rätt att ta
del av allmänna handlingar. Den rätten får begränsas endast om det krävs
med hänsyn till vissa särskilda intressen, bl.a. skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden (2 kap. 2 § första stycket 6). En
sådan begränsning ska anges noga i en bestämmelse i OSL eller, om det
anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som OSL hänvisar till (2 kap.
2 § TF). Sekretess innebär att det är förbjudet att röja uppgifter, vare sig
det sker muntligen, genom att en handling lämnas ut eller på annat sätt
(3 kap. 1 § OSL).
För att utfärdande myndighet ska kunna utföra de uppgifter som föreslås
i den nya lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering
kommer myndigheten att behöva få tillgång till och behandla ett stort antal
personuppgifter. Registret över ärenden om statlig e-legitimation kommer
t.ex. att innehålla namn, person- och samordningsnummer och ansiktsbild.
För uppgifter om enskilds personliga förhållanden gäller sekretess enligt
22 kap. 1 § OSL om det av särskild anledning kan antas att den enskilde
eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och
uppgiften förekommer i verksamhet som avser folkbokföringen eller
annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning
regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som avser
registrering av en betydande del av befolkningen. Sekretess gäller också i
sådan verksamhet för uppgift i form av fotografisk bild av den enskilde
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon närstående till denne lider men. Regeringen har med stöd av 22 kap.
1 § OSL meddelat föreskrifter som innebär att bestämmelserna bl.a.
omfattar Polismyndighetens passregister, registret över nationella identitetskort och Skatteverkets databas över identitetskort för folkbokförda i
Sverige, se 6 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).
Registret över ärenden om statlig e-legitimation kommer sannolikt att
omfatta en stor del av befolkningen. Regeringen bedömer därför att det
finns förutsättningar för att registret ska kunna omfattas av samma
sekretesskydd som de register som omfattas av 6 § offentlighets- och
sekretessförordningen. För ansiktsbilder i sådana register gäller i dag ett
omvänt skaderekvisit, dvs. en presumtion för sekretess. Regeringen har
motiverat presumtionen bl.a. utifrån de enskildas intresse av att fotografierna inte kommer till användning i ett sammanhang som de upplever
som hotfullt (prop. 2003/04:93 s. 34–41).
Regeringen föreslår i avsnitt 9.3 att registret över ärenden om statlig elegitimation inte bara ska få innehålla ansiktsbilder utan även biometriska
uppgifter som har tagits fram ur sådana ansiktsbilder. Vad som gäller för
biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansiktsbilder och som sparas
i ett sådant register som omfattas av 22 kap. 1 § OSL framgår inte av lagen.
Sådana uppgifter skulle kunna betraktas som en del av själva ansiktsbilderna och därmed omfattas av den sekretess som gäller för dessa.
73
Beroende på vilken teknisk lösning som väljs skulle de dock också kunna
uppfattas som fristående uppgifter.
De biometriska uppgifterna har en nära koppling till de ansiktsbilder
som används för att ta fram uppgifterna, vilket talar för att de bör ha samma
sekretesskydd som bilderna. Vidare är biometriska uppgifter att betrakta
som integritetskänsliga (se bl.a. prop. 2024/25:37 s. 106, 125, 133
och 142) och enligt dataskyddsregleringen får de enbart behandlas om det
är särskilt föreskrivet och nödvändigt för ändamålet med behandlingen (se
bl.a. artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning). Det är därför viktigt att
säkerställa att uppgifterna inte används för andra ändamål än de avsedda.
Regeringen anser att intresset av att uppgifterna inte ska användas i otillåtna sammanhang och skyddet för de enskildas personliga förhållanden
överväger mediernas och allmänhetens intresse av att få ta del av uppgifterna. Sekretessens styrka bör vara densamma som för de ansiktsbilder
som används för att ta fram uppgifterna. Sekretess enligt 22 kap. 1 § OSL
bör därför gälla både för fotografiska bilder av enskilda och för biometriska uppgifter som har tagits fram ur bilderna, om det inte står klart att
uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till
honom eller henne lider men. För att det inte ska råda något tvivel om att
de biometriska uppgifterna omfattas av samma sekretesskydd som själva
ansiktsbilderna bedömer regeringen att 22 kap. 1 § OSL behöver ändras.
Regeringens förslag innebär att sekretess kommer att kunna gälla för
sådana biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansiktsbilder och som
får behandlas i registret över ärenden om statlig e-legitimation (se avsnitt 9.3). Samtidigt kommer sekretess att gälla för biometriska uppgifter i
de verksamheter som i dag omfattas av bestämmelserna i 22 kap. 1 § OSL,
bl.a. passregistret och registret över nationella identitetskort (6 § offentlighets- och sekretessförordningen). I den mån biometriska uppgifter tas
fram ur fotografier i dessa register kommer även de biometriska uppgifterna att omfattas av den presumtion för sekretess som nu föreslås. Detta
framstår som rimligt och logiskt. De biometriska uppgifter som tas fram
ur ett fotografi måste även i dessa sammanhang anses vara lika skyddsvärda som själva fotografiet.
För övriga uppgifter i en allmän handling som omfattas av 22 kap. 1 §
OSL gäller sekretessen i högst sjuttio år. Motsvarande sekretesstid bör
gälla även för biometriska uppgifter.
Till skillnad från Skatteverket anser regeringen inte att det behövs någon
sekretessbrytande bestämmelse för att möjliggöra tillhandahållande av
uppgifter från registret över ärenden om statlig e-legitimation till brottsbekämpande myndigheter. Enligt den föreslagna lagen får nämligen personuppgifter behandlas om uppgiftslämnandet sker i överensstämmelse
med lag eller förordning. Sedan den 1 december 2025 gäller också att sekretess till skydd för enskilda inte hindrar att en uppgift lämnas till en
annan myndighet, om det behövs för att bl.a. förebygga, förhindra eller
upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott, eller förebygga eller förhindra
att en ekonomisk förmån, ett ekonomiskt stöd, en skatt eller an avgift
beslutas, betalas ut eller tillgodoräknas felaktigt eller med ett för högt eller
ett för lågt belopp (10 kap. 15 a § OSL, prop. 2024/25:180). Det finns
alltså rättslig grund att lämna vidare uppgifter som behandlas i registret till
andra myndigheter i syfte att bekämpa brott.
74
9.9
Undantag från rätten att invända mot
personuppgiftsbehandling
Regeringens förslag
Den rätt att invända mot personuppgiftsbehandling som följer av artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning ska inte gälla vid behandling som
är tillåten enligt den nya lagen om statlig e-legitimation och elektronisk
identifiering eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Av artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning framgår att den registrerade
har rätt att när som helst göra invändningar mot personuppgiftsbehandling
som bl.a. sker för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led
i myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Om en sådan invändning har gjorts
får den personuppgiftsansvarige inte längre behandla personuppgifterna,
såvida denne inte kan påvisa tvingande berättigade skäl för behandlingen
som väger tyngre än den registrerades intressen, rättigheter och friheter
eller om det sker för fastställande, utövande eller försvar av rättsliga anspråk.
Rätten att göra invändningar kan sannolikt bli aktuell i flera av de situationer där utfärdande myndighet behandlar personuppgifter i verksamheten med den statliga e-legitimationen. En rätt för den registrerade att
invända mot behandlingen av personuppgifter kan tänkas påverka effektiviteten i myndighetens verksamhet. Begränsningar i rätten att göra invändningar får enligt artikel 23.1 göras i syfte att säkerställa bl.a. ett viktigt
mål av generellt allmänt intresse för medlemsstaten. Det krävs också att
begränsningen uppfyller krav på nödvändighet och proportionalitet.
Den behandling av personuppgifter som följer av den föreslagna lagen
om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering är en förutsättning
för att utfärdande myndighet ska kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt,
rättssäkert och effektivt sätt. Den personuppgiftsansvariga myndigheten
får närmast undantagslöst anses kunna visa skäl för fortsatt behandling
som väger tyngre än den registrerades intressen i det enskilda fallet. Under
sådana förhållanden och för att fullt ut säkerställa förutsättningarna för
utfärdande myndighet att behandla relevanta personuppgifter bör den registrerade inte ha någon rätt att motsätta sig sådan personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt lagen. En sådan begränsning måste anses
utgöra en nödvändig och proportionell åtgärd i syfte att säkerställa ett
viktigt mål av generellt allmänt intresse (jfr prop. 2017/18:95 s. 85 och 86
och prop. 2017/18. 105 s. 106). Den föreslagna lagen innehåller dessutom
ett flertal integritetsskyddande bestämmelser, bl.a. om ändamålen och
75
opaginerad Kontrollera mot PDF
längsta tid för behandling av personuppgifter. Regeringen anser därför att
det i den nya lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering
bör införas en bestämmelse om att rätten att enligt artikel 21.1 i EU:s
dataskyddsförordning göra invändningar inte gäller vid sådan personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt lagen och föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen.
10
Krav på erkännande av vissa medel för
elektronisk identifiering i offentliga
aktörers nättjänster
Regeringens förslag
Offentliga aktörer ska, för autentisering i sina nättjänster, erkänna medel för elektronisk identifiering som tillhandahålls inom ramen för ett
auktorisationssystem enligt lagen om auktorisationssystem i fråga om
tjänster för elektronisk identifiering och för digital post. Kravet ska
gälla när en e-legitimation krävs för att få tillgång till en nättjänst och
tjänsten helt eller delvis riktar sig till enskilda.
Kravet ska endast gälla om tillitsnivån för medlet motsvarar en tillitsnivå som är lika hög eller högre än den tillitsnivå som den offentliga
aktören kräver för åtkomst till nättjänsten.
Med offentlig aktör ska det avses detsamma som i lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för
digital post. Offentligt styrda organ och sådana juridiska personer som
tillgodoser behov i det allmännas intresse ska dock inte omfattas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om hur kravet att erkänna medel för elektronisk
identifiering i auktorisationssystem ska fullgöras och om undantag från
kravet.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i sak överens med regeringens.
Utredningens förslag har dock en annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna
76
Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Bolagsverket, Finansinspektionen,
Göteborgs kommun, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarkollegiet,
Kronofogdemyndigheten, Lantmäteriet, Länsstyrelsen i Skåne län, Sveriges advokatsamfund och Upphandlingsmyndigheten, tillstyrker eller har
inga synpunkter på förslaget.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) anser att kravet endast innebär
förenklingar för kommuner om det säkerställs att en hög andel leverantörer
av medel för elektronisk identifiering ansluter sig till auktorisationssystemet. Flera remissinstanser, bl.a. Freja eID Group AB och Försvars-
makten, framför att kravet även bör omfatta privata aktörer, alternativt att
frågan bör utredas vidare. Freja eID Group AB anser vidare att det bör
göras obligatoriskt för de som tillhandahåller nättjänster att hantera
samordningsnummer, eftersom det i dagsläget är få aktörer som har möjlighet att hantera sådana i sina system. Konkurrensverket påpekar att få
kommer att vilja ha en statlig e-legitimation om privat sektor inte omfattas
av kravet. Myndigheten anser vidare att det krävs ytterligare överväganden
av om verksamheten hänförlig till den statliga e-legitimationen kan påverka konkurrensen och handeln mellan EU:s medlemsstater enligt
statsstödsreglerna. TechSverige anser att det är problematiskt ur ett konkurrensrättsligt perspektiv om tillgången till elektronisk identifiering i en
nättjänst måste anskaffas genom ett auktorisationssystem och det inte finns
möjlighet för offentliga aktörer att fortsatt upphandla sådana tjänster.
Region Stockholm framhåller att kravet riskerar att medföra att befintlig
marknad för elektronisk identifiering försvinner och att det, åtminstone
tillfälligt, kan bromsa digitaliseringstakten. Några myndigheter, bl.a.
Försvarets materielverk, anser att det bör finnas möjlighet till undantag
från kravet att erkänna medel för elektronisk identifiering som tillhandahålls av leverantörer i auktorisationssystemet och att myndigheter som
tillhör Försvarsdepartementet bör omfattas av ett sådant undantag.
Skälen för regeringens förslag
Det bör införas ett krav på att vissa medel för elektronisk identifiering
ska godtas vid identifiering i nättjänster
I avsnitt 7.1 föreslår regeringen att det ska införas en statlig e-legitimation.
Syftet är bl.a. att säkra samhällets tillgång till elektronisk identifiering och
stärka samhällets motståndskraft genom att öka konkurrensen på området.
Att en statlig e-legitimation införs innebär dock inte i sig att den kommer
att kunna användas i olika nättjänster eftersom det som utgångspunkt är
upp till förlitande part, dvs. tillhandahållaren av den nättjänsten som kräver
elektronisk identifiering, att avgöra vilka medel som godtas för autentisering i tjänsten. I avsnitt 7.1 bedömer regeringen att den statliga elegitimationen bör anslutas till ett auktorisationssystem enligt lagen om
auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och
för digital post. Ett krav på att medel för elektronisk identifiering som
tillhandahålls inom ramen för ett auktorisationssystem ska erkännas för
autentisering kommer sannolikt att leda till att urvalet av e-legitimationer
som kan användas i nättjänsterna blir större. Det skulle i sin tur bidra till
ökad konkurrens på marknaden för elektronisk identifiering och tillgänglighet till digital offentlig service, till skillnad från vad Region Stockholm
framför. En enskild som ska skaffa en e-legitimation skulle på så sätt få
möjlighet att välja bland fler leverantörer av medel för elektronisk identifiering.
Som SKR påpekar är anslutningsgraden till auktorisationssystemet en
avgörande faktor för att systemet ska vara effektivt och göra nytta (se
prop. 2023/24:6 s. 32). Ett krav på att ett medel för elektronisk identifiering som ingår i ett sådant system ska godtas i vissa aktörers nättjänster
innebär dock inte att de aktörer som berörs av kravet måste anskaffa
tjänsten genom att ansluta till auktorisationssystemet. Det är upp till varje
aktör som berörs av kravet att ta ställning till om de medel för elektronisk
77
opaginerad Kontrollera mot PDF
identifiering som ingår i systemet i stället ska anskaffas genom exempelvis
upphandling enligt lagen om offentlig upphandling eller på något annat
sätt. Det finns inte heller något som hindrar en sådan aktör från att upphandla andra tjänster, utöver de som ingår i auktorisationssystemet. En
sådan ordning begränsar inte konkurrensen på marknaden, som TechSverige befarar.
Utredningen har föreslagit att ett medel för elektronisk identifiering ska
erkännas för autentisering i en nättjänst bl.a. om medlet tillhandahålls av
en leverantör som är godkänd i enlighet med lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.
Eftersom en leverantör kan tillhandahålla flera medel för elektronisk
identifiering, och vissa medel kanske inte ingår i ett auktorisationssystem,
bör kravet på erkännande i stället avse de medel som ingår i ett sådant
system. Regeringen anser mot denna bakgrund att det bör införas en
skyldighet att erkänna medel för elektronisk identifiering som tillhandahålls inom ramen för ett auktorisationssystem enligt lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för
digital post. Skyldigheten att erkänna medel för elektronisk identifiering
innebär inte en skyldighet att ge enskilda åtkomst till nättjänsten.
Kravet bör omfatta nättjänster som tillhandahålls av offentliga aktörer
och som riktar sig till enskilda
78
Enligt lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk
identifiering och för digital post får offentliga aktörer använda de medel
för elektronisk identifiering som ingår i ett auktorisationssystem bl.a. för
identifiering av enskilda för åtkomst till sina digitala tjänster.
Det föreslagna kravet på att medel för elektronisk identifiering som
ingår i ett auktorisationssystem under vissa förutsättningar ska erkännas
syftar till att öka konkurrensen och redundansen inom e-legitimationsområdet och till att öka tillgängligheten till digitala tjänster. För att det ska
kunna uppnås är det motiverat att en stor del av den offentliga sektorn omfattas av kravet. Detta skulle också vara ett effektivt sätt att öka incitamenten för anslutning till auktorisationssystem för elektronisk identifiering.
Kravet bör därför omfatta statliga myndigheter, kommuner och regioner
och sammanslutningar av dessa aktörer som inrättas särskilt för att tillgodose behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är
av industriell eller kommersiell karaktär.
För att inte utesluta en stor del av den kommunala verksamheten som
utförs i privat regi bör även vissa privata aktörer som bedriver offentligt
finansierad verksamhet omfattas. När det gäller vilka privata aktörer som
bör omfattas kan ledning hämtas från lagen om auktorisationssystem i
fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post och lagen
(2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service. Med offentlig
aktör i dessa lagar avses bl.a. en privat aktör som yrkesmässigt bedriver
verksamhet som till någon del är offentligt finansierad inom olika verksamhetsområden. Ett utpekat område är verksamhet som bedrivs av en enskild huvudman inom skolväsendet eller av enskild huvudman för en sådan
internationell skola som avses i 24 kap. skollagen (2010:800). Även verksamhet som utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen
(2017:30) eller tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125) omfattas. Vid-
are omfattas verksamhet som bedrivs enligt socialtjänstlagen (2025:400),
lagen (1988:879) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1993:387) med stöd
och service till vissa funktionshindrade. Även personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken omfattas. Med
offentlig finansiering avses ett direkt stöd eller betalning för att driva verksamheten inom de aktuella verksamhetsområdena (prop. 2023:24:6 s. 51
och prop. 2017/18:299 s. 87).
När lagen om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk
identifiering och för digital post infördes övervägdes om en bredare krets
skulle få använda sig av tjänsterna i auktorisationssystemet. I förarbetena
konstateras att tillämpningen av auktorisationssystem är ett annat sätt för
offentliga aktörer att anskaffa tjänster än genom offentlig upphandling.
Privata aktörer som inte omfattas av upphandlingsregelverket har inte
samma begränsningar i fråga om möjligheten att ingå avtal med flera leverantörer som tillhandahåller tjänster för elektronisk identifiering. Mot bakgrund av bl.a. detta ansågs det inte finnas skäl att utvidga kretsen användare av auktorisationssystemet till fler privata aktörer än de som bedriver
verksamhet som till någon del är offentligt finansierad (prop. 2023/24:6
s. 32–34). Regeringen anser, till skillnad från bl.a. Försvarsmakten och
Konkurrensverket, att det inte skulle vara ändamålsenligt att en större krets
skulle omfattas av kravet. Det framstår också som olämpligt att ett sådant
krav skulle gälla aktörer som inte har möjlighet att använda sig av
auktorisationssystemet.
Sammanfattningsvis bör det alltså införas ett krav på att statliga myndigheter, kommuner och regioner och privata aktörer som yrkesmässigt
bedriver offentligt finansierad verksamhet inom de uppräknade områdena
ska erkänna de medel för elektronisk identifiering som tillhandahålls inom
ramen för ett auktorisationssystem enligt lagen om auktorisationssystem i
fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.
Kravet bör gälla när en sådan aktör kräver e-legitimation för att få tillgång till en nättjänst som aktören tillhandahåller och som helt eller delvis
riktar sig till enskilda. En förutsättning bör vidare vara att tillitsnivån för
medlet för elektronisk identifiering motsvarar en tillitsnivå som är lika hög
eller högre än den tillitsnivå som den offentliga aktören kräver för åtkomst
till nättjänsten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör ges rätt
att föreskriva om hur kravet på att erkänna medel för elektronisk identifiering i auktorisationssystemet ska fullgöras. Det kan t.ex. avse inom
vilken tid ett medel för elektronisk identifiering som har tillkommit i
auktorisationssystem ska erkännas.
Regeringen ser, till skillnad från Freja eID Group AB, inte något behov
av att ställa särskilda krav på att offentliga aktörer ska kunna hantera vissa
typer av uppgifter i sina nättjänster.
Undantag från kravet
Det kan i vissa fall finnas ett behov av att göra undantag från kravet för
offentliga aktörer att erkänna medel för elektronisk identifiering i auktorisationssystemet. Som Försvarets materielverk framför bör t.ex. hänsyn till
rikets säkerhet kunna utgöra skäl för att undanta vissa myndigheter från
79
kravet (jfr 3 § förordningen om auktorisationssystem i fråga om tjänster
för elektronisk identifiering och för digital post). Det kan också avse
undantag från kravet i förhållande till vissa medel för elektronisk
identifiering om det t.ex. finns flera överlappande auktorisationssystem
med delvis likartade tjänster.
Regeringen bedömer att det bör vara tillräckligt att sådana undantag
meddelas i förordning eller genom myndighetsföreskrifter. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att
meddela föreskrifter om undantag från kravet att erkänna medel för
elektronisk identifiering.
Aktualiseras reglerna om statsstöd?
Statsstöd är finansiering med offentliga medel som ger ett eller flera företag en fördel i förhållande till övriga konkurrenter. Huvudregeln är att det
är förbjudet att ge sådant stöd. Bestämmelser om statsstöd finns i artiklarna 107–109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
För att en åtgärd ska utgöra statligt stöd krävs bl.a. att stödet ges av en
medlemsstat eller med hjälp av statliga medel och att det gynnar vissa företag eller viss produktion. När det gäller frågan om en åtgärd innebär en
ekonomisk fördel har EU-domstolen slagit fast att det, för att det ska kunna
bedömas om en statlig åtgärd utgör stöd, måste avgöras om det mottagande
företaget får ekonomiska fördelar som det inte skulle ha fått under normala
marknadsvillkor (EU-domstolens dom den 11 juli 1996 i målet SFEI m.fl.
mot La Poste m.fl., C-39/94, EU:C:1196:285 och den 2 september 2010 i
målet kommissionen mot Deutsche Post, C-399/08 P, EU:C:2010:481,
punkt 40). Regeringens förslag är att den statliga e-legitimationen ska finansieras genom ansökningsavgifter utifrån principen om full kostnadstäckning (se avsnitt 8.9). Det är därmed inte fråga om statligt stöd, eftersom finansieringen endast ska täcka kostnaderna och verksamheten därmed inte får några ekonomiska fördelar. Reglerna om statsstöd aktualiseras därför inte.
11
Överklagande av beslut
Regeringens förslag
Beslut enligt lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen
ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd
ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Beslut enligt lagen ska gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet.
Utredningens förslag
Förslagen från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens.
Utredningen föreslår inte en bestämmelse om att beslut som har fattats
80
med stöd av föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen ska få
överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Remissinstanserna
Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Överklagande av beslut
Beslut enligt den nya lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats i
anslutning till lagen bör kunna överklagas. Ytterligare bestämmelser om
överklagande, bl.a. vem som får överklaga ett beslut, hur man överklagar
ett beslut och tiden för överklagande finns i förvaltningslagen (2017:900).
Vid överklagande av förvaltningsrättens avgöranden bör prövningstillstånd krävas i kammarrätten.
Besluten bör som huvudregel gälla omedelbart
Det är viktigt att utfärdande myndighets beslut om exempelvis återkallelse
av en statlig e-legitimation kan verkställas så fort som möjligt. Beslut
enligt lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering bör
därför, på samma sätt som beslut enligt passlagen, gälla omedelbart om
inte något annat anges i beslutet. Det innebär t.ex. att en e-legitimation
fortsätter att vara spärrad om ett beslut om återkallelse och spärr, som
gäller omedelbart, överklagas. En spärr bör vidare inte kunna hävas (se
avsnitt 8.6). Det innebär att utfärdande myndighet får utfärda en ny elegitimation om innehavaren överklagar ett beslut om återkallelse och
spärr och får rätt i domstol.
12
Ikraftträdande
Regeringens förslag
Lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering och ändringen i offentlighets- och sekretesslagen ska träda i kraft den
1 december 2026.
Promemorians förslag
Förslaget i promemorian stämmer inte överens med regeringens. I promemorian föreslås att ändringen i offentlighets- och sekretesslagen ska träda
i kraft den 1 juli 2020.
Utredningens förslag
Förslaget från utredningen stämmer inte överens med regeringens. Utredningen föreslår att lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering ska träda i kraft den 1 mars 2026.
81
opaginerad Kontrollera mot PDF
Remissinstanserna
Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslagen.
Skälen för regeringens förslag
Den tidpunkt för ikraftträdande som föreslås i promemorian och av utredningen har passerat och ikraftträdandet behöver därför senareläggas.
Lagen om statlig e-legitimation och elektronisk identifiering och ändringen i offentlighets- och sekretesslagen bör träda i kraft så snart som möjligt,
vilket bedöms vara den 1 december 2026.
Det bedöms inte finnas något behov av övergångsbestämmelser.
13
Konsekvenser
13.1
Allmänt om förslagen
Regeringen föreslår att det ska införas en statlig e-legitimation. Syftet med
förslaget är bl.a. att säkra samhällets tillgång till elektronisk identifiering.
En statlig e-legitimation behövs också för att Sverige ska kunna uppfylla
kraven i EU:s förordning om elektronisk identifiering.
Regeringen föreslår vidare att vissa offentliga aktörer som kräver medel
för elektronisk identifiering i sina nättjänster ska erkänna de medel för
elektronisk identifiering som tillhandahålls inom ramen för ett auktorisationssystem i enlighet med lagen om auktorisationssystem i fråga om
tjänster för elektronisk identifiering och för digital post. Syftet med förslaget är att främja ett större urval av e-legitimationer i auktorisationssystemet bl.a. för att öka konkurrensen och redundansen inom e-legitimationsområdet. Enligt regeringens bedömning bör även den statliga elegitimationen anslutas till ett sådant system.
13.2
82
Ekonomiska konsekvenser för utfärdande
myndigheter
Polismyndigheten föreslås utses till utfärdande myndighet inom riket.
Utom riket föreslås beskickningar och karriärkonsulat fullgöra uppgifter
som utfärdande myndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer (se avsnitt 8.8). En
utfärdande myndighet ska bl.a. hantera ansökningar och utfärda den statliga e-legitimationen. För att kunna utfärda en statlig e-legitimation
behöver det göras en identitetskontroll av sökanden. De myndigheter som
ska ansvara för utfärdandet av den statliga e-legitimationen kommer att ha
erfarenhet av att utföra identitetskontroller och ha en upparbetad kunskap
om hantering av känsliga uppgifter. Utfärdande myndigheter behöver
därmed inte etablera verksamheten med den statliga e-legitimationen från
grunden utan kan i stor utsträckning dra nytta av befintlig verksamhet.
Utfärdande myndigheter kommer att ha kostnader för att hantera ansökningsförfarandet, utfärdandet av den statliga e-legitimationen och drift
och support av e-legitimationen samt nödvändiga it-system. De kommer
också att ha förvaltningskostnader, dvs. utgifter för bl.a. löner, lokaler och
övriga driftskostnader.
Verksamheten med den statliga e-legitimationen kommer i stor utsträckning att motsvara den för pass och nationellt identitetskort, bl.a. i
fråga om ansökningsprocess och utfärdande. Samtliga kostnader för verksamheten med den statliga e-legitimationen kommer att finansieras genom
den ansökningsavgift som sökanden ska betala. Polismyndigheten
kommer även att få vissa intäkter genom ersättningen som ska betalas
inom auktorisationssystemet (se avsnitt 13.3.1 om ersättning till leverantörer inom ett auktorisationssystem). Till skillnad från Totalförsvarets
forskningsinstitut och Sveriges ambassad i Berlin anser regeringen att det
för närvarande inte krävs någon ytterligare finansiering.
13.3
Ekonomiska konsekvenser för offentlig sektor i
övrigt
13.3.1
Kravet på erkännande av medel för elektronisk
identifiering
Regeringen föreslår att det ska införas ett krav för vissa offentliga aktörer
att erkänna medel för elektronisk identifiering som tillhandahålls inom
ramen för ett auktorisationssystem enligt lagen om auktorisationssystem i
fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post (se
avsnitt 10). Kravet kan komma att innebära kostnader för teknisk
anpassning och för användning av tjänsterna. Det är dock svårt att närmare
bedöma omfattningen av kostnaderna, bl.a. mot bakgrund av osäkerheten
kring hur många fler e-legitimationer som aktörerna kommer att behöva
godta i sina tjänster jämfört med om kravet inte hade ställts. Kravet
kommer i vart fall att innebära ett behov av att godta ytterligare en elegitimation, förutsatt att den statliga e-legitimationen ansluts till ett
auktorisationssystem (se avsnitt 7.1). Det får också antas att offentliga
aktörer redan godkänner de medel för elektronisk identifiering som finns i
Sverige. Det bedöms därför att kostnaderna kommer att vara begränsade
för de allra flesta offentliga aktörer som träffas av kravet.
De offentliga aktörer som omfattas av det nu föreslagna kravet på
erkännande kan behöva anpassa sina tjänster till de e-legitimationer som
för närvarande finns i auktorisationssystemet. Det beror bl.a. på om
aktören redan godtar sådana e-legitimationer för användning i sin nättjänst.
För en offentlig aktör som redan godtar en e-legitimation som använder
samma anslutningsmetod medför kravet inte ett behov av tekniska anpassningar. Offentliga aktörer som inte redan använder samma anslutningsmetod kommer däremot att behöva göra sådana anpassningar.
Ett krav på användning av tjänster som ingår i ett auktorisationssystem
uppställs redan i dag för statliga myndigheter. I promemorian Auktorisationssystem för elektronisk identifiering och för digital post (I2020/03268)
som låg till grund för det kravet bedömdes att de statliga myndigheterna
skulle behöva möjliggöra inloggning med fler e-legitimationer. Någon
uppskattning av hur många e-legitimationer det skulle röra sig om angavs
83
84
dock inte. Kostnaderna för teknisk anpassning bedömdes vara marginella
med hänsyn till att myndigheterna ändå skulle behöva anpassa sig till att
ta emot fler e-legitimationer, bl.a. till följd av skyldigheten att godta
utländska e-legitimationer som följer av EU:s förordning om elektronisk
identifiering (samma promemoria s. 51 och 52).
Anpassningskostnaden, dvs. kostnaden för att anpassa de tekniska
systemen för användning av en e-legitimation, bedöms för närvarande
uppgå till cirka 31 000 kronor för den första e-legitimationen och därefter
12 000 kronor per e-legitimation. Därutöver behöver aktörerna betala en
ersättning för användningen av tjänsterna, antingen genom ett auktorisationssystem eller direkt till leverantören. Myndigheten för digital förvaltning har beslutat om en modell för ersättning för auktorisationssystem där
avgiften för offentliga aktörer uppgår till 0,12 kronor per genomförd elektronisk identifiering.
Flera kommuner har anfört att ersättningsmodellen för auktorisationssystemet riskerar att leda till oförutsebara kostnader. För de aktörer som
väljer att uppfylla kravet genom att ansluta till auktorisationssystemet blir
den ersättningsmodell som Myndigheten för digital förvaltning har
beslutat tillämplig. Det innebär att kostnaden för användningen av
tjänsterna i ett auktorisationssystem utgår från den faktiska användningen
av e-legitimationer i kommunens nättjänster. En sådan modell bedöms
som mer fördelaktig för kommunerna än om ersättningen hade bestämts
till ett fast belopp. Det innebär t.ex. att kommuner med färre invånare
kommer att ha en lägre kostnad än kommuner med ett större antal
invånare, eftersom användningen sannolikt också kommer att vara mindre.
Det går inte att närmare förutse hur omfattande användningen av medel
för elektronisk identifiering som tillhandahålls inom ramen för ett auktorisationssystem kommer att vara. Användningen av sådana medel i tidigare
valfrihetssystem enligt lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om
tjänster för elektronisk identifiering kan ligga till grund för en
uppskattning. Användningen har varierat mellan olika offentliga aktörer.
Under 2024 uppgick antal legitimeringar för en mellanstor kommun med
46 600 invånare till 98 580, och för en större statlig myndighet till
54 513 534. Vid ett antagande om en användning på mellan 100 000 och
55 000 000 antal digitala legitimeringar per år kommer kostnaden för en
offentlig aktör att uppgå till mellan 12 000 och 6 600 000 kronor. Detta
bedöms dock vara kostnader som aktörerna som omfattas av förslaget
sannolikt skulle ha haft även ett utan ett krav på att erkänna medel för
elektronisk identifiering som tillhandahålls i ett auktorisationssystem.
Förslaget att införa en statlig e-legitimation möjliggör att fler ska få
tillgång till en e-legitimation, vilket kan leda till att antalet digitala
legitimeringar i offentliga aktörers nättjänster ökar och därmed även
kostnaderna för användningen av medel för elektronisk identifiering.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den
26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters
webbplatser och mobila applikationer (webbtillgänglighetsdirektivet)
syftar bl.a. till att göra myndigheters webbplatser och mobila applikationer
mer tillgängliga för användarna. Direktivet har genomförts genom lagen
om tillgänglighet till digital offentlig service och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. I föreskrifterna ställs det krav på tillgänglighet
på digitala tjänster som tillhandahålls av en offentlig aktör. Kraven avser
bl.a. e-tjänster för autentisering, identifiering och betalning. Det ställs
alltså redan krav på tillgänglighet på den här typer av tjänster i webbplatser
och mobila applikationer som tillhandahålls av offentliga aktörer. Syftet
med kravet på erkännande av vissa medel för elektronisk identifiering är,
i linje med detta, bl.a. att öka tillgängligheten till digital offentlig service.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att kostnaderna till följd av
kravet på erkännande av medel för elektronisk identifiering när det gäller
statliga myndigheter bör finansieras inom ramen för den ordinarie verksamheten.
Den kommunala finansieringsprincipen innebär bl.a. att kommuner och
regioner inte ska åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt får möjlighet
att finansiera dessa på annat sätt än genom höjda skatter
(prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). De krav på
tillgänglighet som ställs på statliga myndigheter gäller även kommuner.
Regeringen anser därför, till skillnad från Malmö kommun och Tanum
kommun, att den kommunala finansieringsprincipen inte är tillämplig.
13.3.2
Konsekvenser för Skatteverket och Statens
servicecenter
Den statliga e-legitimationen kommer för folkbokförda utlänningar att
placeras på en fysisk bärare som kan komma att innehålla samma uppgifter
om innehavaren som finns på det identitetskort som Skatteverket utfärdar,
nämligen identitetskortet för folkbokförda i Sverige. Vidare kan bäraren
av den statliga e-legitimationen för denna persongrupp komma att
utformas på ett sätt som motsvarar det nationella identitetskortet. Genom
förslaget införs ytterligare en möjlighet för utländska medborgare i landet
att få en identitetshandling. Det kan därför inte uteslutas att den lösning
som Polismyndigheten kommer att erbjuda folkbokförda utlänningar kan
medföra att enskilda väljer att ansöka om en statlig e-legitimation hos
Polismyndigheten i stället för en identitetshandling hos Skatteverket.
Förslaget bedöms därför successivt kunna medföra ett minskat behov av
identitetskortet för folkbokförda som Skatteverket utfärdar.
Inledningsvis väntas antalet ärenden gällande nyansökningar eller
förnyelser av identitetshandlingar hos Skatteverket minska något från
dagens nivåer som uppgår till ca 170 000 identitetskort årligen. Med en
avgift på 400 kronor per kort motsvarar detta intäkter på omkring
68 miljoner kronor årligen, vilket inte ger full kostnadstäckning. I takt med
att den statliga e-legitimationen etableras kan antalet ansökningar komma
att minska ytterligare och ge ett visst intäktsbortfall. Det kommer att
innebära att en större del av Skatteverkets identitetskortsverksamhet
kommer att behöva finansieras från förvaltningsanslaget jämfört med i dag
eftersom fasta kostnader för verksamheten inte påverkas av minskat antal
ärenden.
Behovet av personal vid servicekontor för handläggning, fotografering
och utlämning av identitetshandlingar kan minska över tid till följd av
lägre antal ärenden. Några av dessa uppgifter sköts i dag av Statens
servicecenter genom avtal. De nämnda konsekvenserna, bl.a. minskat
personalbehov, kan därför även påverka Statens servicecenter. De merkostnader som eventuellt kan uppstå till följd av förslagen bedöms rymmas
85
inom ramen för Skatteverkets och Statens servicecenters befintliga ekonomiska ramar.
Konsekvenserna av att förslaget innebär ytterligare en möjlighet för
utländska medborgare i landet att få en identitetshandling behöver analyseras ytterligare. Som en följd av förslaget avser regeringen överväga om
lagen om identitetskort för folkbokförda i Sverige bör upphävas.
13.3.3
Konsekvenser för domstolarna
Beslut som rör den statliga e-legitimationen föreslås få överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Som utgångspunkt för bedömning av konsekvenserna för förvaltningsdomstolarna kan en jämförelse göras med
antalet mål enligt passlagen och förordningen om nationellt identitetskort.
Överklaganden i ärenden enligt passlagen hanteras tillsammans med
ärenden om nationellt identitetskort. Enligt uppgifter från Domstolsverket
registrerades det 148–300 mål under 2020–2024. Det kan antas att antalet
mål som rör den statliga e-legitimationen kommer att uppgå till ungefär
hälften av detta. Förslaget bedöms därmed innebära en marginell ökning
av antalet mål för förvaltningsdomstolarna. De merkostnader som eventuellt kan uppstå bedöms rymmas inom ramen för de allmänna förvaltningsdomstolarnas befintliga anslag.
13.4
Påverkan på den kommunala självstyrelsen
Förslaget om att kommuner och regioner ska erkänna vissa medel för
elektronisk identifiering innebär en ny skyldighet för kommuner och
regioner och utgör därmed en inskränkning i den kommunala självstyrelsen. I 14 kap. 3 § regeringsformen anges att en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är nödvändigt med
hänsyn till de ändamål som föranlett den.
Ett syfte med kravet är att öka tillgängligheten till digital offentlig service.
Vidare är syftet med kravet att skapa ökad konkurrens på marknaden för
tjänster för elektronisk identifiering och i förlängningen stärka samhällets
motståndskraft. Regeringen bedömer att detta inte kan uppnås med mindre
ingripande åtgärder. Mot denna bakgrund anser regeringen att den inskränkning i den kommunala självstyrelsen som förslaget innebär är proportionerlig.
13.5
Ekonomiska konsekvenser för företag
Förslaget att införa en statlig e-legitimation bedöms leda till ökad konkurrens på marknaden för tjänster för elektronisk identifiering.
Regeringen föreslår också att offentliga aktörer ska erkänna de tjänster
som finns i auktorisationssystemet, där den statliga e-legitimationen är
avsedd att ingå. En sådan lösning bedöms inte vara konkurrensbegränsande, eftersom alla leverantörer som uppfyller villkoren för att ansluta till
ett auktorisationssystem får göra det.
86
De företag som träffas av kravet på att erkänna vissa utpekade medel för
elektronisk identifiering är sådana som yrkesmässigt bedriver verksamhet
som till någon del är offentligt finansierad inom förskola, skola, hälso- och
sjukvård och omsorg. Uppgifter från Statistiska centralbyrån för 2023 visar att 18 procent av verksamheten inom välfärdssektorn utfördes av privata utförare. Högst andel privata utförare finns inom omsorg, följt av hälso- och sjukvård och därefter utbildning (statistiknyhet från den
16 september 2025).
Inom hälso- och sjukvård och omsorgsverksamhet utgörs de privata utförarna av ca 15 000 vård- och omsorgsföretag. Av denna sektor utgörs
93 procent av företag som har färre än 20 anställda (Vårdföretagarnas
webbplats, Privat vårdfakta, information hämtad den 15 maj 2025). Det
bedöms inte som sannolikt att företag av denna storlek kommer att erbjuda
nättjänster med möjlighet till identifiering med medel för elektronisk
identifiering. Det får därför antas att majoriteten av privata företag inom
vård och omsorg inte kommer att påverkas av det aktuella förslaget.
Vidare finns det drygt 4 200 fristående skolenheter i Sverige, varav
drygt 2 800 är förskolor. Fristående skolor är ofta små. Majoriteten av de
fristående huvudmännen driver få, och inte sällan relativt sett små, enheter.
Det innebär dock inte nödvändigtvis att det är fråga om mindre företag. Ett
bolag kan äga flera huvudmän med både en, två eller fler enheter.
Friskolornas Riksförbunds lista över de största friskoleägarna i februari 2024 visar att de 24 största ägarna svarar för ca 600 skolenheter på
grundskole- och gymnasienivå, motsvarande drygt 40 procent av alla fristående skolor på grundskole- och gymnasienivå.
Kravet omfattar även enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att
utfärda examina enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa
examina, och som till största delen har statsbidrag som finansiering av
högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå eller för utbildning
på forskarnivå. Det finns arton sådana företag enligt Universitetskanslersämbetets årsrapport för 2024 (s. 127).
Av den typ av företag som kravet riktas på erbjuder inte samtliga digitala
tjänster där inloggning med ett medel för elektronisk identifiering krävs.
De flesta mindre företag kommer sannolikt inte att erbjuda sådana tjänster.
Kostnaderna för de företag som berörs bedöms främst bestå av utvecklingsoch anpassningskostnader för att hantera de medel för elektronisk identifiering
som måste godtas för legitimering. De kommer också att ha kostnader för
användningen av medel för elektronisk identifiering. Dessa kostnader
bedöms vara i nivå med de uppskattade kostnaderna för de statliga och
kommunala aktörerna (se avsnitt 13.3.1).
13.6
Konsekvenser för privatpersoner
Regeringen föreslår att det ska införas en statlig e-legitimation för personer
med svenskt medborgarskap. En statlig e-legitimation ska även kunna
utfärdas till utlänningar som är folkbokförda i Sverige och personer som
har ett s.k. immunitetsnummer och som omfattas av lagen om immunitet
och privilegier i vissa fall (se avsnitt 8.1). Vidare föreslås att en
ansökningsavgift ska få tas ut enligt principen om full kostnadstäckning.
87
Som bl.a. Helsingborgs kommun framför kan en avgift minska möjligheterna för vissa grupper att ansöka om en statlig e-legitimation. Den
statliga e-legitimationen kommer att vara en av flera e-legitimationer på
marknaden. Enskilda kommer därför inte att behöva en statlig e-legitimation för att legitimera sig digitalt. De som väljer att ansöka om en statlig
e-legitimation kommer dock att behöva betala en ansökningsavgift.
Avgiften kommer sannolikt att uppgå till ca 400–500 kronor, vilket är i
samma nivå som avgiften för pass. Om den statliga e-legitimationen
tillhandahålls på en fysisk identitetshandling bör det kunna leda till
samordningsvinster och en lägre total kostnad för både identitetshandlingen
och e-legitimationen och därmed en lägre avgift för privatpersoner.
Regeringen bedömer att förslagen gör det möjligt för flera personer att
skaffa en e-legitimation, vilket i sin tur kommer att minska det digitala
utanförskapet (se avsnitt 7.1). Kraven på grundidentifiering innebär att det
kommer att vara svårare att få en e-legitimation i en annan persons
identitet. Det bedöms leda till minskade risker för enskilda att utsättas för
identitetsrelaterad brottslighet. Kravet på personlig inställelse kan innebära besvär för vissa grupper, men det är nödvändigt för att e-legitimationen ska utfärdas på ett säkert sätt (se avsnitt 8.2). Genom de föreslagna
ändamålsbestämmelserna för personuppgiftsbehandling kommer det
vidare att vara tydligt för enskilda och utfärdande myndigheter när och hur
personuppgifter får behandlas. På så sätt tillvaratas den enskildes rättigheter och skydd för den personliga integriteten (se avsnitt 9.2).
Sammanfattningsvis bedöms förslagen kunna medföra vissa kostnader
för de privatpersoner som väljer att ansöka om en statlig e-legitimation.
Förslagen bedöms inte medföra några andra negativa konsekvenser för
privatpersoner.
13.7
Konsekvenser för brottsligheten och det
brottsförebyggande arbetet
Den statliga e-legitimationen bör uppgå till tillitsnivå hög (se avsnitt 7.1).
Regeringen föreslår ett krav på personlig inställelse i samband med
ansökan och att sökanden ska styrka sin identitet för att en statlig elegitimation ska kunna utfärdas (se avsnitt 8.2 och 8.4). Kravet på
personlig inställelse är en grundläggande förutsättning för att motverka
den identitetsrelaterade brottsligheten. Vidare föreslås att utfärdande myndighet ska få lagra vissa biometriska uppgifter och göra jämförande
sökningar för att kontrollera sökandens identitet och innehav av statlig elegitimation (se avsnitt 9.3 och 9.4). Även detta kan förväntas bidra till att
motverka den identitetsrelaterade brottsligheten. För att motverka obehörig användning av den statliga e-legitimationen föreslås också att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela
föreskrifter om användningen av den statliga e-legitimationen (se
avsnitt 8.7). Regeringen föreslår vidare att Polismyndigheten, som har
erfarenhet av brottsförebyggande arbete, ska vara utfärdande myndighet
inom riket. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen, till skillnad från
Försäkringskassan, att förslagen inte förväntas leda till ökad brottslighet.
88
13.8
Förslagens konsekvenser i övrigt
Regeringen bedömer att den statliga e-legitimationen bör anmälas för
gränsöverskridande användning inom ramen för EU:s förordning om
elektronisk identifiering (se avsnitt 7.1). Förslagen påverkar dock inte
tillämpningen av EU:s förordning om elektronisk identifiering och
bedöms i övrigt vara förenliga med EU-rätten.
Förslagen bedöms inte medföra några andra konsekvenser. Förslagen
bedöms exempelvis inte ha någon betydelse för sysselsättningen eller för
offentlig service i olika delar av landet. Förslaget bedöms inte heller påverka små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor
i övrigt i förhållande till större företags. Förslagen träffar vidare kvinnor
och män på samma sätt och bedöms inte medföra några ekonomiska eller
andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.
14
Författningskommentar
14.1
Förslaget till lag om statlig e-legitimation och
elektronisk identifiering
1 kap. Allmänna bestämmelser
Lagens innehåll och förhållande till annan reglering
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en statlig e-legitimation och krav på
erkännande av vissa medel för elektronisk identifiering.
Bestämmelser om medel för elektronisk identifiering finns i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden
och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, här benämnd EU:s förordning om
elektronisk identifiering, och i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering.
Paragrafen innehåller en upplysning om lagens innehåll och annan
reglering om medel för elektronisk identifiering. Övervägandena finns i
avsnitt 7.2.
I första stycket anges att lagen innehåller bestämmelser om en statlig elegitimation och krav på erkännande av vissa medel för elektronisk
identifiering.
I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att ytterligare
bestämmelser om elektronisk identifiering finns i EU:s förordning om
elektronisk identifiering och lagen med kompletterande bestämmelser till
EU:s förordning om elektronisk identifiering. Hänvisningen till EU:s
förordning om elektronisk identifiering är dynamisk och avser alltså
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
2 § Denna lag kompletterar, i den del den avser behandling av personuppgifter,
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och
89
om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandlingen av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218)
med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter
som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till denna lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens förhållande till EU:s
dataskyddsförordning och lagen med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
I första stycket finns en upplysning om att lagen innehåller bestämmelser
som kompletterar EU:s dataskyddsförordning. Förordningen är direkt
tillämplig i svensk rätt. De kompletterande bestämmelserna finns i 3 kap.
i denna lag.
Av andra stycket framgår att lagen med kompletterande bestämmelser
till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i
anslutning till den lagen gäller för behandling av personuppgifter i verksamheten med den statliga e-legitimationen, om inte annat följer av denna
lag eller av föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.
Ord och uttryck
3 § Med autentisering, elektronisk identifiering, medel för elektronisk identifiering och nättjänst avses i denna lag detsamma som i EU:s förordning om
elektronisk identifiering.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ord och uttryck i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Av paragrafen framgår att uttrycken autentisering, elektronisk identifiering, medel för elektronisk identifiering och nättjänst ska förstås på
samma sätt som i EU:s förordning om elektronisk identifiering. Definitionerna finns i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering.
Med autentisering avses en elektronisk process som gör det möjligt att
bekräfta en fysisk eller juridisk persons elektroniska identifiering eller att
bekräfta ursprunget för och integriteten hos uppgifter i elektronisk form.
Med elektronisk identifiering avses en process inom vilken uppgifter för
personidentifiering i elektronisk form, som unikt avser en fysisk eller
juridisk person eller en fysisk person som företräder en juridisk person,
används. Med medel för elektronisk identifiering avses en materiell och
immateriell enhet som innehåller uppgifter för personidentifiering och
som används för autentisering för en nättjänst eller, i tillämpliga fall, för
en offlinetjänst. Nättjänst definieras inte i förordningen Begreppet ska vid
tillämpningen av denna lag ges samma innebörd som vid tillämpningen av
EU:s förordning om elektronisk identifiering.
4 § Med en offentlig aktör avses i denna lag
1. en statlig eller kommunal myndighet, eller en beslutande församling i en
kommun eller region,
2. en sammanslutning som inrättats särskilt för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller
kommersiell karaktär, och som består av en eller flera myndigheter eller
församlingar som anges i 1,
90
3. en privat aktör som yrkesmässigt bedriver verksamhet som till någon del är
offentligt finansierad och som
a) aktören bedriver i egenskap av enskild huvudman inom skolväsendet eller
huvudman för en sådan internationell skola som avses i 24 kap. skollagen
(2010:800),
b) utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) eller
tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125),
c) bedrivs enligt socialtjänstlagen (2025:400), lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller
d) utgör personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt 51 kap.
socialförsäkringsbalken, eller
4. en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina enligt lagen
(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, och som till största delen har
statsbidrag som finansiering av högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad
nivå eller av utbildning på forskarnivå.
I paragrafen anges vad som avses med en offentlig aktör. Övervägandena
finns i avsnitt 10.
Paragrafen utformas med regleringen i 4 § lagen (2018:1937) om
tillgänglighet till digital offentlig service och 4 § lagen (2023:704) om
auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och
för digital post som förebilder. Viss vägledning för hur paragrafen ska
tillämpas kan därför hämtas från förarbetena till de lagarna
(prop. 2017/18:299 s. 30, 31 och 86–89 och prop. 2023/24:6 s. 51).
Av första punkten framgår att det med offentlig aktör avses en statlig
eller kommunal myndighet eller en beslutande församling i en kommun
eller en region. Detta innebär att statliga myndigheter, som t.ex. Skatteverket, Försäkringskassan och domstolarna omfattas av lagens tillämpningsområde. En kommunal myndighet utgörs av exempelvis en kommunal nämnd. Med beslutande församling i en kommun eller region avses
kommun- eller regionfullmäktige.
Enligt andra punkten avses vidare med offentlig aktör en sammanslutning som inrättats särskilt för att tillgodose behov i det allmännas
intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller
kommersiell karaktär, och som består av en eller flera myndigheter eller
församlingar som avses i första punkten. Bedömningen av om det finns ett
allmännyttigt behov som inte är av industriell eller kommersiell karaktär
ska enligt EU-domstolen göras med hänsyn till samtliga relevanta faktiska
och rättsliga omständigheter (se t.ex. SIEPSA, C-283/00, EU:C:2003:544,
p. 81 och prop. 2017/18:299 s. 89).
I tredje punkten anges att det med offentlig aktör även avses privata
aktörer som yrkesmässigt bedriver verksamhet som till någon del är
offentligt finansierad och som omfattas av de områden som räknas upp i
punkten. Med privat bedriven verksamhet avses enskilda personer eller
sammanslutningar av personer som bedriver ett medvetet arbete för att
uppnå ett eller flera mål. Det kan röra sig om allt från enskilda näringsidkare, ideella organisationer och kooperativa driftsformer till stiftelser
och koncerner. Att verksamheten bedrivs yrkesmässigt innebär att den
bedrivs kontinuerligt och i förvärvssyfte. Kravet på att verksamheten ska
vara yrkesmässig innebär att t.ex. familjehem och personlig assistans som
91
inte bedrivs i företagsform, utan i egenskap av privatperson, faller utanför
bestämmelsens tillämpningsområde.
Bestämmelsen omfattar även sådan verksamhet som bedrivs som en
verksamhetsgren i en större organisation. Ett exempel på detta är när ett
och samma företag både bedriver verksamhet inom skolväsendet och
producerar läromedel. Kravet på erkännande av medel för elektronisk
identifiering i 4 kap. 1 § kommer då att gälla endast i skolverksamheten
eftersom läromedelsverksamheten inte bedrivs i egenskap av enskild
huvudman inom skolväsendet och därmed inte omfattas av tillämpningsområdet.
Med offentlig finansiering avses ett direkt stöd eller betalning för att
driva verksamheten inom de aktuella verksamhetsområdena. Det kan t.ex.
vara fråga om bidrag till enskilda huvudmän inom skolväsendet som ges
med stöd av skollagen (2010:800), ersättning som utgår med stöd av lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning eller verksamhet som upphandlas av
det allmänna. Det är tillräckligt att en enskild verksamhet till någon del
uppbär offentlig finansiering för att betraktas som offentligt finansierad.
Stödet måste dock ha getts för att den aktuella verksamheten ska bedrivas.
När en verksamhet finansieras av allmänna medel endast under en
begränsad period omfattas verksamheten av definitionen endast under den
perioden som den är offentligt finansierad.
De aktuella verksamhetsområdena i punkterna 3 a–d och 4 motsvarar de
i 4 § 3 a–c och 4 lagen om tillgänglighet till digital offentlig service (se
prop. 2017/18:299 s. 88).
En statlig e-legitimation
5§
Den statliga e-legitimationen är ett medel för elektronisk identifiering.
I paragrafen anges vad en statlig e-legitimation är för typ av identifieringsmedel. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
I paragrafen anges att den statliga e-legitimationen är ett medel för
elektronisk identifiering. Vad som avses med ett medel för elektronisk
identifiering framgår av 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Utfärdande myndighet
6 § Den statliga e-legitimationen utfärdas av utfärdande myndighet.
Polismyndigheten är utfärdande myndighet inom riket.
Utom riket fullgör beskickningar och karriärkonsulat uppgifter som utfärdande
myndighet i den utsträckning som beslutas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
I paragrafen finns en bestämmelse om utfärdande myndighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Av första stycket framgår att den statliga e-legitimationen utfärdas av
utfärdande myndighet.
I andra stycket anges att Polismyndigheten är utfärdande myndighet
inom riket.
92
Av tredje stycket framgår att beskickningar och karriärkonsulat fullgör
uppgifter som utfärdande myndighet utom riket i den utsträckning som
beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
7 § Utfärdande myndighet ska fullgöra de uppgifter som anges i denna lag och i
föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Paragrafen reglerar utfärdande myndighets uppgifter. Övervägandena
finns i avsnitt 8.8.
Av paragrafen följer att utfärdande myndighet ska fullgöra de uppgifter
som anges i lagen och i föreskrifter som har meddelats i anslutning till
lagen. De uppgifter som avses är exempelvis utfärdande av den statliga elegitimationen enligt 2 kap. 1 § och återkallelse och spärr av statlig elegitimation enligt 2 kap. 9 §.
Vem som kan få en statlig e-legitimation
8 § En statlig e-legitimation får utfärdas till en svensk medborgare som har fyllt
eller som innevarande kalenderår ska fylla nio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om personkretsen för utfärdande av
en statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Av paragrafen framgår att en statlig e-legitimation får utfärdas till svenska medborgare. En förutsättning för att kunna få en statlig e-legitimation
är vidare att sökanden har fyllt eller ska fylla nio år under innevarande
kalenderår. Var personen är bosatt, i Sverige eller utomlands, saknar
betydelse, så länge han eller hon är svensk medborgare. Det saknas också
betydelse om personen har ett personnummer eller har tilldelats ett samordningsnummer som identitetsbeteckning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med stöd av bemyndigandet i 2 kap.
12 § andra stycket meddela föreskrifter om att den statliga e-legitimationen ska lagras exempelvis på ett nationellt identitetskort. Svenska medborgare skulle i så fall kunna få ett nationellt identitetskort och en statlig
e-legitimation i samma fysiska identitetshandling.
9 § En statlig e-legitimation får utfärdas till en utlänning som har fyllt eller som
innevarande kalenderår ska fylla nio år och som
1. är folkbokförd i Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481), eller
2. har tilldelats ett personnummer enligt 18 b § samma lag och som omfattas av
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Paragrafen innehåller bestämmelser om personkretsen för utfärdande av
en statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Av paragrafen framgår att en statlig e-legitimation under vissa förutsättningar får utfärdas till en utlänning som har fyllt eller som innevarande
kalenderår ska fylla nio år.
I första punkten anges att en statlig e-legitimation får utfärdas till
utlänningar som är folkbokförda i Sverige enligt folkbokföringslagen
(1991:481). Personer som har tilldelats samordningsnummer är inte folkbokförda och omfattas därför inte av den aktuella bestämmelsen.
Av andra punkten framgår att en statlig e-legitimation får utfärdas till
en utlänning som har tilldelats ett personnummer enligt 18 b § folkbok-
93
opaginerad Kontrollera mot PDF
föringslagen och som omfattas av lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall. Av 18 b § folkbokföringslagen följer att personnummer i vissa fall kan tilldelas personer som enligt 5 § folkbokföringslagen inte ska folkbokföras. Det gäller personer som har rätt till immunitet
och privilegier enligt lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Det
gäller bl.a. den som tjänstgör vid ett annat lands ambassad eller konsulat i
Sverige, om förutsättningarna i övrigt i 18 b § folkbokföringslagen är
uppfyllda. Det är dock inte tillräckligt att personen en gång har tilldelats
ett sådant personnummer. Vid tidpunkten för ansökan om statlig e-legitimation måste personen fortfarande omfattas av lagen om immunitet och
privilegier i vissa fall. Detta innebär att personen måste befinna sig i
Sverige och i övrigt uppfylla förutsättningarna i 2, 3 eller 4 § lagen om
immunitet och privilegier i vissa fall.
Giltighetstiden
10 § En e-legitimation ska utfärdas med en giltighetstid om fem år. Om sökanden
inte har fyllt tolv år ska giltighetstiden vara tre år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att den statliga e-legitimationen i särskilt angivna fall ska ha en
kortare giltighetstid.
Paragrafen reglerar den statliga e-legitimationens giltighetstid. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Enligt första stycket ska en statlig e-legitimation utfärdas med en
giltighetstid om fem år eller, om sökanden inte har fyllt tolv år, tre år.
Av andra stycket framgår att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den statliga elegitimationen i särskilt angivna fall ska ha en kortare giltighetstid än det
som föreskrivs i första stycket. Att föreskrifterna ska avse särskilt angivna
fall innebär att giltighetstiden inte kan förkortas generellt för alla som
ansöker om en e-legitimation. En kortare giltighetstid skulle t.ex. kunna
föreskrivas för personer som av fysiska skäl är tillfälligt förhindrade att
lämna fingeravtryck, jfr 5 § förordningen (2005:661) om nationellt
identitetskort. Om e-legitimationen placeras på ett nationellt identitetskort
kan giltighetstiden exempelvis begränsas till den tidpunkt då en person kan
antas förlora sitt svenska medborgarskap, se 5 § andra stycket 3 förordningen (2005:661) om nationellt identitetskort.
Villkor för användningen av den statliga e-legitimationen
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om villkor för användningen av den statliga e-legitimationen.
94
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer rätt att meddela föreskrifter om villkor för användningen av
den statliga e-legitimationen. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Föreskrifter enligt paragrafen kan exempelvis avse villkor för offentliga
eller privata aktörers användning av den statliga e-legitimationen i sina
nättjänster, t.ex. om kontrollen av biometriska uppgifter i samband med
identifiering. Det kan vidare avse föreskrifter om att tillfälligt begränsa en
innehavare från att använda den statliga e-legitimationen. Det kan också
avse villkor om användning för innehavaren av e-legitimationen, t.ex. aktsamhetskrav.
2 kap. Ansökan, utfärdande och återkallelse
En ansökan krävs
1 § Den statliga e-legitimationen utfärdas efter ansökan.
Om sökanden är under arton år krävs det vårdnadshavares medgivande, om det
inte finns synnerliga skäl för utfärdandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på ansökan och medgivande
av vårdnadshavare. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Enligt första stycket utfärdas den statliga e-legitimationen efter ansökan.
I 12 § finns bestämmelser om att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förfarandet vid ansökan
och föreskrifter om avgifter.
Av andra stycket framgår att det krävs vårdnadshavares medgivande om
sökanden under arton år, om det inte finns synnerliga skäl för att ändå
utfärda e-legitimationen. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om
barnet, krävs medgivande från båda. Det kan exempelvis finnas synnerliga
skäl för att göra undantag från huvudregeln om en av vårdnadshavarna är
tillfälligt förhindrad att lämna sitt medgivande, t.ex. på grund av sjukdom,
och det är uppenbart att dennes medgivande annars skulle ha lämnats (jfr
prop. 1977/78:156 s. 44).
Personlig inställelse
2 § Den som ansöker om en statlig e-legitimation ska lämna ansökan vid personlig inställelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om personlig inställelse vid ansökan
om statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Kravet på personlig inställelse innebär att den som vill ha en statlig elegitimation som utgångspunkt ska komma till utfärdande myndighets
lokaler och göra sin ansökan där. Bestämmelsen hindrar inte att myndigheten tar upp en ansökan utanför myndighetens lokaler, om de tekniska,
ekonomiska och personalmässiga förutsättningarna för detta skulle finnas.
Någon skyldighet för myndigheten att göra detta finns dock inte. I
samband med den personliga inställelsen kan myndigheten ta sökandens
ansiktsbild och fingeravtryck enligt 4 §.
Av 12 § första stycket 1 framgår att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet
vid ansökan. Det kan t.ex. avse föreskrifter om var sökanden ska inställa
sig vid ansökan om statlig e-legitimation.
Styrkande av identitet
3 § Sökanden ska vid ansökan styrka sin identitet och övriga personuppgifter
som krävs för att en statlig e-legitimation ska utfärdas.
95
Paragrafen innehåller bestämmelser om styrkande av identitet och övriga
personuppgifter vid ansökan om statlig e-legitimation. Övervägandena
finns i avsnitt 8.2.
Den som ansöker om en statlig e-legitimation ska enligt paragrafen
styrka sin identitet och de övriga personuppgifter som krävs för att e-legitimationen ska kunna utfärdas. Om sökanden inte styrker sin identitet och
övriga personuppgifter, trots en uppmaning att göra det, ska ansökan
avslås. Detta framgår av 8 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Av 12 § första stycket 1 framgår att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet
vid ansökan. Det kan t.ex. vara föreskrifter om hur sökanden ska styrka sin
identitet och övriga personuppgifter.
I 6 § första stycket finns bestämmelser om kontroll av ansiktsbild och
fingeravtryck i den identitetshandling som en sökande visar upp för att
styrka sin identitet, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Ansiktsbild och fingeravtryck
4 § Sökanden ska låta den utfärdande myndigheten ta sökandens ansiktsbild och
fingeravtryck i samband med ansökan om statlig e-legitimation.
Sökanden ska även låta den utfärdande myndigheten ta sökandens ansiktsbild
och fingeravtryck vid utlämnande av den statliga e-legitimationen, om den
utfärdande myndigheten begär det.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sökandens ansiktsbild och fingeravtryck. Övervägandena finns i avsnitt 8.3 och 9.4.
Av paragrafen framgår att sökanden är skyldig att låta den utfärdande
myndigheten ta sökandens ansiktsbild och fingeravtryck vid särskilt
angivna tillfällen.
Enligt första stycket är sökanden skyldig att låta den utfärdande
myndigheten ta sökandens ansiktsbild och fingeravtryck i samband med
ansökan om statlig e-legitimation. Ansiktsbilden och fingeravtrycken ska
sparas i ett lagringsmedium i bäraren av den statliga e-legitimationen.
Detta framgår av 5 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Enligt andra stycket är sökanden skyldig att låta den utfärdande
myndigheten ta sökandens ansiktsbild och fingeravtryck vid utlämnande
av den statliga e-legitimationen om den utfärdande myndigheten begär det.
Det finns dock ingen skyldighet för myndigheten att ta sökandens
ansiktsbild och fingeravtryck vid utlämnande. Om uppgifterna tas får de
användas vid kontroll enligt 6 §, se författningskommentaren till den
paragrafen.
Den ansiktsbild, och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur
ansiktsbilden, som får tas enligt första stycket i denna paragraf får enligt
3 kap. 6 § 2 sparas i registret över ärenden om statlig e-legitimation. Av
3 kap. 9 § följer att det är förbjudet att som sökbegrepp använda ansiktsbilder och biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansiktsbilder.
Uppgifterna får dock användas vid sökning i registret i ett ärende om
statlig e-legitimation. Sökning är då tillåten endast för att kontrollera sökandens identitet och innehav av en e-legitimation i samband med ansökan.
96
Av 12 § tredje stycket 2 följer att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck.
5 § Ansiktsbilden som tas i samband med ansökan enligt 4 § första stycket ska
sparas i ett lagringsmedium i bäraren av den statliga e-legitimationen. Om
fingeravtryck har tagits ska även dessa sparas i lagringsmediet.
I paragrafen finns bestämmelser om utformningen av den statliga elegitimationen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
Den ansiktsbild som tas vid ansökan enligt 4 § första stycket ska sparas
i ett lagringsmedium i bäraren av den statliga e-legitimationen. Om fingeravtryck har tagits ska även dessa sparas i lagringsmediet. Ansiktsbilden
och de biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder får
sparas i registret över ärenden om statlig e-legitimation enligt 3 kap. 6 § 2,
se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Av 7 § första stycket framgår att fingeravtrycken och de biometriska
uppgifter som tas fram ur dessa omedelbart ska förstöras när den statliga
e-legitimationen har lämnats ut eller, om e-legitimationen inte har lämnats
ut, när det har gått 90 dagar från den dag då den utfärdades. Om ett
ansökningsärende har avslutats på något annat sätt ska uppgifterna också
förstöras omedelbart, se författningskommentaren till 7 § första stycket.
6 § Om sökanden styrker sin identitet med en identitetshandling som är försedd
med en ansiktsbild eller innehåller ett lagringsmedium där ansiktsbild eller fingeravtryck är sparade, får den utfärdande myndigheten kontrollera att dessa motsvarar
den ansiktsbild och de fingeravtryck som tas enligt 4 §.
Den utfärdande myndigheten får även kontrollera att ansiktsbild och fingeravtryck som tas i samband med utlämnande enligt 4 § andra stycket motsvarar de
som finns lagrade i den statliga e-legitimationen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kontroll av ansiktsbilder och fingeravtryck. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Av första stycket följer att om sökanden styrker sin identitet med en
handling som är försedd med en ansiktsbild eller innehåller ett lagringsmedium där ansiktsbild eller fingeravtryck är sparade får den utfärdande
myndigheten kontrollera att dessa motsvarar den ansiktsbild och de fingeravtryck som tas enligt 4 §, dvs. i samband med ansökan om och utlämnande av en e-legitimation. Jämförelsen av ansiktsbilderna kan vara okulär. Kontrollen kan också vara datorstödd genom att ansiktsbilden eller
fingeravtrycken i identitetshandlingen jämförs biometriskt med ansiktsbilden och fingeravtrycken som har tagits med stöd av 4 § (jfr
prop. 2004/05:119 s. 50).
Enligt andra stycket får den utfärdande myndigheten i samband med
utlämnande av e-legitimationen även kontrollera att ansiktsbild och
fingeravtryck som då tas med stöd av 4 § andra stycket motsvarar de som
finns lagrade i den statliga e-legitimationen. Den utfärdande myndigheten
avgör om ansiktsbild och fingeravtryck ska tas vid utlämnande enligt 4 §
andra stycket och om en kontroll enligt denna bestämmelse i så fall ska
göras.
97
opaginerad Kontrollera mot PDF
I 3 kap. 10 § andra stycket 2 regleras behandlingen av känsliga personuppgifter vid denna typ av kontroll, se författningskommentaren till den
paragrafen.
Av 7 § tredje stycket framgår att fingeravtrycken och de biometriska
uppgifter som tas fram ur dessa omedelbart ska förstöras när kontrollen
enligt denna paragraf har genomförts, se författningskommentaren till den
bestämmelsen.
7 § De fingeravtryck som tas enligt 4 § första stycket och de biometriska
uppgifter som tas fram ur dessa ska omedelbart förstöras när den statliga elegitimationen har lämnats ut eller, om e-legitimationen inte har lämnats ut, när det
har gått 90 dagar från den dag då den utfärdades. Om ett ansökningsärende har
avslutats på något annat sätt ska uppgifterna också förstöras omedelbart.
Den ansiktsbild och de fingeravtryck som tas enligt 4 § andra stycket och de
biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden och fingeravtrycken ska
omedelbart förstöras när kontrollen enligt 6 § andra stycket har genomförts.
Den ansiktsbild och de fingeravtryck som vid kontroll enligt 6 § tas fram ur ett
lagringsmedium och de biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden och
fingeravtrycken ska omedelbart förstöras när kontrollen har genomförts.
98
Paragrafen innehåller bestämmelser om förstörelse av ansiktsbild, fingeravtryck och biometriska uppgifter. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Enligt första stycket ska de fingeravtryck som tas av utfärdande
myndighet i samband med ansökan av den statliga e-legitimationen enligt
4 § första stycket och de biometriska uppgifter som tas fram ur
fingeravtrycken förstöras. Det ska göras omedelbart när e-legitimationen
har lämnats ut eller, om e-legitimationen inte har lämnats ut, när det har
gått 90 dagar från den dag då den utfärdades. Uppgifterna ska även
förstöras omedelbart om ett ansökningsärende har avslutats på annat sätt.
Med biometriska uppgifter avses detsamma som i artikel 4.14 i EU:s
dataskyddsförordning, dvs. personuppgifter som erhållits genom en
särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska
eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar
identifieringen av denna fysiska person, exempelvis fingeravtryck.
Biometriska uppgifter kan beskrivas som den information som är resultatet
av en automatiserad mätning av t.ex. ett fingeravtryck utifrån en bild.
Ett ärende kan avslutas t.ex. genom att ansökan återkallas, avslås eller
skrivs av från vidare handläggning. Bestämmelsen innebär att fingeravtrycken och de biometriska uppgifter som tas fram ur dessa får behandlas
under handläggningen av en ansökan om statlig e-legitimation. Efter att elegitimationen har lämnats ut eller ansökningsärendet avslutats får
uppgifterna inte sparas på något annat sätt än i den statliga e-legitimationen, se 5 § och författningskommentaren till den paragrafen. Det finns
däremot inte något hinder mot att spara ansiktsbilder som har tagits vid
ansökan enligt 4 § första stycket och de biometriska uppgifter som har
tagits fram ur dessa i registret över ärenden om statlig e-legitimation, se
3 kap. 6 § 2 och författningskommentaren till den bestämmelsen.
Enligt andra stycket ska den ansiktsbild och de fingeravtryck som tas i
samband med utlämnande av den statliga e-legitimationen och de
biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden och fingeravtrycken
omedelbart förstöras när kontrollen enligt 6 § andra stycket har
genomförts. Kontrollen enligt 6 § andra stycket innebär att utfärdande
myndighet får kontrollera att ansiktsbild och fingeravtryck som tas i
samband med utlämnande enligt 4 § andra stycket motsvarar de som finns
lagrade i den statliga e-legitimationen.
Kontrollerna som utfärdande myndighet enligt 6 § får göra i samband
med ansökan om och utlämnande av en statlig e-legitimation kan innefatta
en jämförelse av ansiktsbild, fingeravtryck och de biometriska uppgifterna
som tas fram ur ansiktsbilden och fingeravtrycken. Enligt tredje stycket
ska den ansiktsbild och de fingeravtryck som vid en kontroll enligt 6 § tas
fram ur ett lagringsmedium och de biometriska uppgifter som tas fram ur
ansiktsbilden och fingeravtrycken förstöras. Det ska göras omedelbart
efter att kontrollen har genomförts. Bestämmelsen omfattar ansiktsbild
och fingeravtryck som tas fram ur ett lagringsmedium i en identitetshandling som en sökande styrker sin identitet med vid kontroll enligt 6 §
första stycket. Den omfattar även ansiktsbild och fingeravtryck som tas
fram ur den statliga e-legitimationen vid kontroll enligt 6 § andra stycket.
Avslag av ansökan och utfärdande av statlig e-legitimation
8 § En ansökan om en statlig e-legitimation ska avslås om de krav som framgår
av denna lag eller de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen inte är
uppfyllda och sökanden inte har följt en uppmaning att rätta till bristen. I annat fall
ska den statliga e-legitimationen utfärdas och skyndsamt lämnas ut till sökanden.
Paragrafen anger under vilka förutsättningar en ansökan om statlig elegitimation ska avslås eller den statliga e- legitimationen ska utfärdas.
Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
En ansökan om statlig e-legitimation ska avslås om de krav som framgår
av lagen, eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, inte
är uppfyllda och sökanden inte har följt en uppmaning att rätta till bristen.
De krav som måste vara uppfyllda framgår av 2 kap. 1–4 §§, se författningskommentarerna till de paragraferna. Om kraven är uppfyllda ska den
statliga e-legitimationen utfärdas och skyndsamt lämnas ut till sökanden.
Återkallelse och spärr av statlig e-legitimation
9 § En statlig e-legitimation ska återkallas och spärras om
1. det fanns hinder mot att utfärda en e-legitimation vid tiden för utfärdandet och
hindret fortfarande består,
2. någon väsentlig uppgift som en e-legitimation innehåller är felaktig,
3. det är nödvändigt av säkerhetsskäl,
4. den är utfärdad på en fysisk identitetshandling som därefter har upphört att
gälla, eller
5. innehavaren har avlidit.
En statlig e-legitimation får även återkallas och spärras på begäran av innehavaren. Om begäran avser ett barn under arton år krävs det vårdnadshavares
medgivande, om det inte finns synnerliga skäl för återkallelsen och spärren.
Paragrafen anger grunderna för återkallelse och spärr av en statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
I första stycket anges i vilka fall en statlig e-legitimation ska återkallas
och spärras på den utfärdande myndighetens initiativ. Med spärr avses den
tekniska åtgärden som gör att e-legitimationen blir permanent obrukbar.
En sådan spärr hindrar inte att föreskrifter meddelas med stöd av 1 kap.
99
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 § om att tillfälligt begränsa innehavarens användning av den statliga elegitimationen, t.ex. vid upprepade felslagningar av inloggningsuppgifter.
Enligt första stycket första punkten ska en statlig e-legitimation återkallas och spärras om det fanns hinder mot att utfärda en e-legitimation
vid tiden för utfärdandet och hindret fortfarande består. Återkallelse på
denna grund aktualiseras exempelvis om innehavaren har fått en elegitimation i en annan persons namn eller om något av de krav som gäller
för att få en e-legitimation inte var uppfyllt vid utfärdandet och fortfarande
inte är det (jfr prop. 1977/78:156 s. 48 och prop. 2015/16:28 s. 55).
I första stycket andra punkten anges att en statlig e-legitimation ska
återkallas och spärras om någon väsentlig uppgift som en e-legitimation
innehåller är felaktig. Bestämmelsen omfattar både rena felskrivningar och
ändringar av uppgifter. Vilka uppgifter som ska finnas i en statlig elegitimation framgår av 2 kap. 5 §. Vidare får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om det enligt 12 §
andra stycket. Sådana uppgifter som krävs för att innehavaren ska kunna
identifieras på ett korrekt sätt ska betraktas som väsentliga. Det kan vara
t.ex. namn eller person- eller samordningsnummer. Om det visar sig att
någon sådan uppgift är felaktig eller inte längre gäller ska e-legitimationen
återkallas och spärras.
Enligt första stycket tredje punkten ska en statlig e-legitimation
återkallas och spärras om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Grund för
återkallelse av säkerhetsskäl kan exempelvis finnas om den som elegitimationen är utställd till eller någon annan kan misstänkas använda elegitimationen i brottslig verksamhet. Det avser både fall där innehavaren
själv har lämnat ut e-legitimationen till någon annan och sådana där elegitimationen har hamnat i orätta händer på annat sätt.
Enligt första stycket fjärde punkten ska en statlig e-legitimation
återkallas och spärras om e-legitimationen har utfärdats på en fysisk
identitetshandling, exempelvis ett nationellt identitetskort, som inte längre
gäller. Bestämmelsen gäller oavsett om den fysiska identitetshandlingen
har upphört att gälla på grund av att giltighetstiden har gått ut eller att
identitetshandlingen har återkallats.
Av första stycket femte punkten följer att en e-legitimation ska återkallas
och spärras om innehavaren har avlidit.
Enligt andra stycket får en statlig e-legitimation återkallas och spärras
på begäran av innehavaren. Det uppställs inte något krav på att ange några
skäl för en sådan begäran. Om begäran om återkallelse och spärr avser ett
barn under arton år krävs det vårdnadshavares medgivande, om det inte
finns synnerliga skäl för att ändå återkalla och spärra e-legitimationen. Om
föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, krävs medgivande från
båda. Det kan exempelvis finnas synnerliga skäl om en av vårdnadshavarna är tillfälligt förhindrad att lämna sitt medgivande, t.ex. på grund
av sjukdom, och det är uppenbart att dennes medgivande annars skulle ha
lämnats (jfr 2 kap. 1 § andra stycket). Synnerliga skäl kan också finnas om
e-legitimationen används i brottslig verksamhet och den enskilde skulle
lida skada om återkallelsen eller spärren skulle dröja.
100
10 § En statlig e-legitimation ska, utöver i de fall som anges i 9 §, spärras
1. i samband med att en ny e-legitimation lämnas ut till sökanden, eller
2. när giltighetstiden har löpt ut.
Paragrafen reglerar ytterligare fall, utöver de som anges i 9 §, i vilka en
statlig e-legitimation ska spärras. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Av första punkten framgår att en statlig e-legitimation ska spärras i
samband med att en ny lämnas ut till sökanden. Det kan t.ex. inträffa att
en enskild ansöker om en ny e-legitimation innan giltighetstiden till en
tidigare utfärdad e-legitimation har löpt ut.
Enligt andra punkten ska en statlig e-legitimation spärras när giltighetstiden har löpt ut.
Avgifter
11 § Utfärdande myndighet får ta ut avgifter för ansökan om statlig e-legitimation.
Paragrafen reglerar möjligheten för utfärdande myndighet att ta ut avgifter
för ansökan om statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.
Av paragrafen framgår att utfärdande myndighet får ta ut avgifter för
ansökan om statlig e-legitimation. Enligt 12 § tredje stycket 1 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter
om avgifter för ansökan om statlig e-legitimation.
Rätt att meddela föreskrifter
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid
1. ansökan,
2. utfärdande,
3. utlämnande, och
4. återkallelse och spärr.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan även med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om den statliga e-legitimationens
1. innehåll, bärare och utformning i övrigt, och
2. aktivering.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare meddela
föreskrifter om
1. avgifter för ansökan om statlig e-legitimation, och
2. undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck enligt 4 §.
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer möjlighet att meddela vissa föreskrifter. Övervägandena finns
i avsnitt 8.2, 8.3, 8.6 och 8.9.
Första stycket första punkten avser en rätt att meddela ytterligare
föreskrifter om förfarandet vid ansökan. Sådana föreskrifter kan t.ex. vara
bestämmelser om kravet på styrkt identitet enligt 3 § eller om hur ansiktsbilden och fingeravtrycken ska tas enligt 4 §. Det kan också vara föreskrifter om var sökanden ska inställa sig vid ansökan om statlig e-legitimation.
Exempel på föreskrifter som avses i första stycket andra punkten är
föreskrifter som bedöms som nödvändiga för förfarandet vid utfärdandet
av den statliga e-legitimationen.
101
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreskrifter enligt första stycket tredje punkten kan avse bestämmelser
om tidpunkten för utlämnandet, t.ex. om utlämnandet ska göras i samband
med ansökan eller vid ett senare tillfälle.
Föreskrifter som avses i första stycket fjärde punkten kan exempelvis
reglera hur en begäran om återkallelse från innehavaren ska vara utformad.
Av andra stycket första punkten framgår att föreskrifter kan meddelas
om e-legitimationens innehåll, bärare och utformning i övrigt. Det kan
avse föreskrifter om vilka uppgifter som ska lagras i e-legitimationen, t.ex.
uppgifter om sökanden, såsom namn och övriga personuppgifter. Vidare
kan det avse föreskrifter om den statliga e-legitimationens bärare. Med
bärare avses den fysiska handling som e-legitimationen placeras på. För
svenska medborgare kan e-legitimationen t.ex. placeras på ett identitetskort utfärdat av en passmyndighet, dvs. för närvarande det nationella
identitetskortet. För övriga personkategorier kan föreskrifterna exempelvis
avse placering av e-legitimationen på ett kort som i fråga om utformning
och innehåll motsvarar ett sådant identitetskort.
Av andra stycket andra punkten framgår att föreskrifter om aktivering
av den statliga e-legitimationen kan meddelas. Att e-legitimationen
aktiveras innebär att den rent praktiskt blir tillgänglig för innehavaren att
använda, t.ex. genom en mobilapplikation.
Tredje stycket första punkten avser möjligheten att meddela föreskrifter
om avgifter för ansökan om statlig e-legitimation. Bemyndigandet omfattar exempelvis frågan om avgifter ska tas ut och avgifternas storlek.
Tredje stycket andra punkten ger möjlighet att meddela föreskrifter om
undantag från sökandens skyldighet att låta utfärdande myndighet ta
sökandens fingeravtryck. Det kan t.ex. avse föreskrifter om att barn i en
viss ålder eller personer som har skador på fingrarna inte är skyldiga att
lämna fingeravtryck (jfr prop. 2008/09:132 s. 10 och 11).
3 kap. Behandling av personuppgifter
Ändamålen med behandlingen
1 § Personuppgifter får behandlas av utfärdande myndighet om det är nödvändigt
för att
1. handlägga ärenden om statlig e-legitimation,
2. föra ett register över ärenden om statlig e-legitimation, och
3. vidta åtgärder för en säker användning av statliga e-legitimationer.
102
I paragrafen anges de primära ändamålen för personuppgiftsbehandling.
Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
Ändamålsbestämmelserna i paragrafen är s.k. primära ändamål, dvs.
ändamål för vilka myndigheten både får samla in personuppgifter och
behandla de uppgifter som har samlats in. Ändamålsbestämmelserna ger
stöd för personuppgiftsbehandling i alla typer av ärenden om statlig elegitimation. Bestämmelserna ger vidare stöd för att behandla personuppgifter vid alla åtgärder som är nödvändiga att vidta för ändamålen. Att
behandlingen ska vara nödvändig innebär inte ett krav på att den ska vara
oundgänglig. Behandlingen kan anses nödvändig om den leder till
effektivitetsvinster (se prop. 2017/18:105 s. 189).
Enligt första punkten får utfärdande myndighet behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att handlägga ärenden om statlig e-
legitimation. Det gäller exempelvis för utfärdande, återkallelse och spärr
eller någon annan åtgärd som har sin grund i lagen. De åtgärder som
aktualiseras vid handläggning av ett ärende är exempelvis mottagande av
uppgifter, diarieföring, kommunicering och utlämnande i samband med
expediering.
Av andra punkten följer att utfärdande myndighet får behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att föra ett register över ärenden om
statlig e-legitimation. Enligt 5 § ansvarar Polismyndigheten för registret.
Vilka uppgifter som får finnas i registret framgår av 6 §.
Åtgärder för en säker användning enligt tredje punkten kan vara åtgärder
som den utfärdande myndigheten vidtar för att e-legitimationen ska
användas på ett säkert sätt exempelvis i privata aktörers nättjänster, t.ex.
genom villkor för användningen av den statliga e-legitimationen. Sådana
villkor kan t.ex. ställas på aktörer som erbjuder identifiering med medel
för elektronisk identifiering i sina nättjänster och innebära behandling av
personuppgifter, t.ex. uppgifter om en kontaktperson hos aktören som
erbjuder nättjänsten.
2 § Personuppgifter som har samlats in enligt 1 § får också behandlas av utfärdande myndighet
1. om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i Polismyndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa uppbörd eller upprätthålla allmän
ordning och säkerhet, och
2. om det är nödvändigt för att lämna ut uppgifter i enlighet med lag eller förordning.
Personuppgifterna får även behandlas för andra ändamål, under förutsättning att
uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket
uppgifterna samlades in.
Paragrafen innebär att personuppgifter som har samlats in enligt 1 § även
får behandlas för vissa andra angivna ändamål, s.k. sekundära ändamål.
Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
Av första punkten framgår att personuppgifter som behandlas enligt 1 §
även får behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla information
som behövs i Polismyndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra
eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa
uppbörd eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Bestämmelserna
utformas med regleringen i 2 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2018:1693)
om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område
som förebild. Vägledning för hur bestämmelserna ska tillämpas kan därför
hämtas från förarbetena till de bestämmelserna (prop. 2017/18:269 s. 292
och prop. 2018/19:65 s. 192). Vid den fortsatta behandlingen för dessa
ändamål gäller brottsdatalagen (2018:1177) och lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område (prop. 2017/18:232 och prop. 2017/18:269).
Enligt andra punkten får personuppgifter som behandlas enligt 1 § även
behandlas om det är nödvändigt för att lämna ut uppgifter i enlighet med
lag eller förordning. Det kan handla om att myndigheten behöver lämna ut
uppgifter till enskilda eller till andra myndigheter enligt exempelvis
6 kap. 4 och 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
103
Bestämmelsen i andra stycket tillåter att personuppgifter som har
samlats in enligt 1 § behandlas för andra ändamål enligt den s.k.
finalitetsprincipen. Bestämmelsen är utformad enligt artikel 5.1 b i EU:s
dataskyddsförordning och bör tolkas på samma sätt. Det innebär bl.a. att
behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller
historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål i enlighet med
artikel 89.1 i förordningen inte ska anses vara oförenlig med insamlingsändamålen. Det innebär också att de omständigheter som anges i artikel 6.4 a–e i förordningen ska beaktas vid bedömningen av om behandlingen är förenlig med insamlingsändamålen. Exempel på omständigheter
som den personuppgiftsansvarige ska beakta är personuppgifternas art och
eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta
behandlingen.
Begränsning av rätten att göra invändningar
3 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar
gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter
som har meddelats i anslutning till lagen.
I paragrafen görs undantag från den rätt som registrerade har att invända
mot behandling av personuppgifter enligt artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.
Undantaget avser rätten för den registrerade att när som helst, av skäl
som hänför sig till den registrerades specifika situation, göra invändningar
mot behandlingen av personuppgifter. Vid sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt lagen, eller föreskrifter som har meddelats
i anslutning till den, gäller därmed inte rätten enligt artikel 21.1 att göra
invändningar mot behandlingen.
Säkerhetsåtgärder
4 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver
för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter i verksamheten med den statliga elegitimationen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om
1. begränsningen av tillgången till personuppgifter enligt första stycket, och
2. säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
Paragrafen reglerar tillgången till personuppgifter för utfärdande myndighets personal. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.
Anställda och andra som utför uppgifter i den utfärdande myndighetens
verksamhet med den statliga e-legitimationen ska enligt första stycket inte
ges tillgång till fler personuppgifter än det som behövs med hänsyn till
deras arbete. Det är den utfärdande myndigheten som i egenskap av
personuppgiftsansvarig ansvarar för att avgöra vilka personuppgifter som
varje person behöver ha tillgång till för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Tillgången till personuppgifter kan begränsas genom tekniska
och organisatoriska åtgärder. Uttrycket var och en inkluderar såväl tillsvidareanställd personal som t.ex. personal med tidsbegränsad anställning.
104
Andra stycket ger regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om begränsningar
av tillgången till personuppgifter och om säkerhetsåtgärder till skydd för
personuppgifter.
Föreskrifter som kan meddelas med stöd av andra stycket första punkten
kan t.ex. vara föreskrifter om vilka uppgifter en handläggare ska få tillgång
till i ett ärende om ansökan om statlig e-legitimation eller om återkallelse
av statlig e-legitimation.
Med stöd av andra stycket andra punkten kan exempelvis föreskrifter
meddelas om att en viss typ av teknisk lösning ska användas för att skydda
och begränsa tillgången till enskildas personuppgifter i myndighetens
verksamhet.
Register över ärenden om statlig e-legitimation
5 § Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra ett
register över ärenden om statlig e-legitimation.
I paragrafen anges att Polismyndigheten ska föra ett register över ärenden
om statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Av bestämmelsen följer att registret ska avse ärenden om statlig elegitimation. Det innebär att registret även får innehålla uppgifter om
ärenden där någon e-legitimation inte har utfärdats.
Med automatiserad behandling avses behandling med hjälp av tekniska
hjälpmedel, såsom datorer, till skillnad från manuell behandling som avser
t.ex. renodlad pappershantering (jfr prop. 2017/18:105 s. 47).
Vilka uppgifter som registret får innehålla regleras i 6 §. Hur länge
uppgifterna får behandlas framgår av 7 §. Behandlingen av personuppgifter i registret omfattas även av övriga bestämmelser i kapitlet. Det
innebär att bestämmelserna om exempelvis ändamål i 1 och 2 §§, säkerhetsåtgärder i 4 § och sökbegränsningar i 8 och 9 §§ även gäller när
personuppgifter behandlas i registret, se författningskommentarerna till de
paragraferna.
6 § Registret över ärenden om statlig e-legitimation får innehålla
1. namn, personnummer, samordningsnummer, medborgarskap, födelsedatum
och kontaktuppgifter till sökanden,
2. ansiktsbilder som har tagits vid ansökan enligt 2 kap. 4 § första stycket och
biometriska uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder,
3. handlingar eller uppgifter från handlingar som har kommit in eller upprättats
i ärenden om statlig e-legitimation,
4. uppgifter som rör handläggningen av ärenden om statlig e-legitimation, och
5. uppgifter om utfärdade statliga e-legitimationer.
I paragrafen regleras vad registret över ärenden om statlig e-legitimation
får innehålla. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Paragrafen innehåller en uppräkning av det som registret får innehålla.
Uppräkningen är uttömmande.
Enligt första punkten får registret innehålla namn, personnummer,
samordningsnummer, medborgarskap, födelsedatum och kontaktuppgifter
till sökanden.
105
Av andra punkten framgår att registret får innehålla ansiktsbilder som
har tagits vid ansökan enligt 2 kap. 4 § första stycket och biometriska
uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder. Med biometriska uppgifter
avses detsamma som i artikel 4.14 i EU:s dataskyddsförordning, dvs.
personuppgifter som erhållits genom en särskild teknisk behandling som
rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska eller beteendemässiga
kännetecken och som möjliggör eller bekräftar identifieringen av denna
fysiska person, exempelvis ansiktsbilder. Biometriska uppgifter kan
beskrivas som den information som är resultatet av en automatiserad
mätning av t.ex. ett ansikte utifrån ett fotografi. Möjligheten att söka i
registret med hjälp av ansiktsbilder och biometriska uppgifter regleras i
9 §.
I tredje punkten anges att registret får innehålla handlingar eller
uppgifter från handlingar som har kommit in eller upprättats i ärenden om
statlig e-legitimation. Det kan t.ex. avse medgivanden som ska lämnas av
vårdnadshavare enligt 2 kap. 1 §, kopior av handlingar som använts för att
styrka identiteten enligt 2 kap. 3 § och beslut om beviljade eller avslagna
ansökningar eller återkallelse och spärr av e-legitimationer.
Enligt fjärde punkten får registret innehålla uppgifter som rör handläggningen av ärenden om statlig e-legitimation. Det kan t.ex. avse uppgift om
när ansökan gjordes, vilken handläggare som tog emot ansökan eller som
är ansvarig för ett ärende och vilka åtgärder som har vidtagits i ärendet.
Av femte punkten följer att registret får innehålla uppgifter om utfärdade
statliga e-legitimationer. Sådana uppgifter kan t.ex. avse e-legitimationens
serienummer eller annan identifierare, aktiveringskod, utfärdandedatum
och giltighetstid.
Längsta tid som personuppgifter i registret får behandlas
7 § Personuppgifter i registret över ärenden om statlig e-legitimation får inte
behandlas längre än tio år från utgången av det kalenderår som det ärende som
uppgifterna hänför sig till avslutades.
Paragrafen reglerar hur länge personuppgifter får behandlas i registret över
ärenden om statlig e-legitimation. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
I paragrafen anges den längsta tid som personuppgifter får behandlas i
registret. Om det vid en tidigare tidpunkt står klart att personuppgifterna
saknar betydelse i verksamheten med den statliga e-legitimationen ska de
upphöra att behandlas redan då. Det är den personuppgiftsansvarige som
bedömer hur länge personuppgifter behöver behandlas i registret.
Bestämmelsen om längsta tid för behandling av personuppgifter hindrar
inte att handlingar arkiveras och gallras enligt arkivlagens (1990:782)
bestämmelser. Av 13 § framgår att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att personuppgifter ska
fortsätta behandlas för vissa ändamål, se författningskommentaren till den
paragrafen.
Förbud mot vissa sökningar
106
8 § Det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer
grundat på känsliga personuppgifter eller sådana personuppgifter om lagöverträdelser som avses i artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning.
Paragrafen förbjuder sökningar i vissa syften. Övervägandena finns i
avsnitt 9.5.
Enligt paragrafen är det förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram
ett urval av personer grundat på känsliga personuppgifter eller sådana
personuppgifter som avses i artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning, dvs.
personuppgifter om fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som
innefattar brott. Vad som avses med känsliga personuppgifter framgår av
författningskommentaren till 10 §. Förbudet gäller oavsett om en sökning
utförs i registret över ärenden om statlig e-legitimation eller bland andra
uppgifter som behandlas enligt lagen. Det gäller vidare när
personuppgifter behandlas för såväl primära ändamål enligt 1 § som
sekundära ändamål enligt 2 §.
Förbudet i paragrafen omfattar alla tekniska åtgärder som innebär att
känsliga personuppgifter eller sådana personuppgifter som avses i
artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning används för att strukturera eller
systematisera information i syfte att få fram ett urval av personer. Därmed
förbjuds sökningar som görs för att få fram ett urval av personer som t.ex.
har ett visst etniskt ursprung eller som har dömts för brott. Däremot hindrar
bestämmelsen inte sökningar som görs i ett annat syfte än att identifiera
ett urval av individer, t.ex. för att ta fram verksamhetsstatistik, för
registervård eller vid tillsyn.
9 § Det är förbjudet att som sökbegrepp använda
1. ansiktsbilder, biometriska uppgifter som har tagits fram ur ansiktsbilder och
andra känsliga personuppgifter som avses i 10 §, och
2. uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.
Trots förbuden i första stycket får den ansiktsbild som tas enligt 2 kap. 4 § första
stycket och de biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden användas vid
sökning i registret över ärenden om statlig e-legitimation i ett ärende om statlig elegitimation. Sökning är då tillåten endast för att kontrollera sökandens identitet
och innehav av en e-legitimation i samband med ansökan.
I paragrafen förbjuds användningen av vissa sökbegrepp i en utfärdande
myndighets verksamhet med den statliga e-legitimationen. Övervägandena finns i avsnitt 9.4 och 9.5.
Första stycket innebär förbud mot att använda vissa typer av uppgifter
som sökbegrepp i verksamheten med den statliga e-legitimationen. Med
sökbegrepp avses sådana begrepp som används för att söka igenom en
informationsmängd i syfte att hitta och välja ut de poster eller uppgiftskonstruktioner där begreppet förekommer (jfr prop. 2022/23:34 s. 211).
Förbudet gäller oavsett om en sökning utförs i registret över ärenden om
statlig e-legitimation eller bland andra uppgifter som behandlas enligt
lagen. Förbudet gäller när personuppgifter behandlas för såväl primära
ändamål enligt 1 § som sekundära ändamål enligt 2 §. Förbudet är absolut
i den meningen att syftet med sökningen saknar betydelse. Förbudet
medför att sökningar inte får göras ens för att tillmötesgå en begäran om
utlämnande av allmän handling. Enligt 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen
anses en sammanställning inte förvarad hos en myndighet om den
innehåller personuppgifter och myndigheten enligt lag eller förordning
107
saknar befogenhet att göra den tillgänglig. Sammanställningen är alltså i
sådana fall inte en allmän handling.
Enligt första stycket första punkten gäller ett förbud mot att som
sökbegrepp använda ansiktsbilder, biometriska uppgifter som har tagits
fram ur sådana bilder och andra känsliga personuppgifter enligt 10 §.
Bestämmelsen innebär att det är förbjudet att exempelvis i ett datorprogram göra en sökning med utgångspunkt i en ansiktsbild eller biometriska uppgifter som har tagits fram ur en sådan bild. Se även författningskommentaren till 10 §.
Enligt första stycket andra punkten gäller ett förbud mot användningen
av uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden som
sökbegrepp. Bestämmelsen utformas med 17 § (2015:899) lagen om
identitetskort för folkbokförda i Sverige som förebild (jfr prop. 2017/18:95
s. 64–67 och 122).
I andra stycket finns ett undantag från förbuden i första stycket. Den
ansiktsbild som tas vid en ansökan om statlig e-legitimation och de
biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden får användas vid
sökning i registret över ärenden om statlig e-legitimation. Sökning tillåts
endast i samband med ansökan och för att kontrollera sökandens identitet
och innehav av statlig e-legitimation.
Behandling av känsliga personuppgifter
10 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning
(känsliga personuppgifter) får behandlas endast om det är absolut nödvändigt för
ändamålet med behandlingen.
Känsliga personuppgifter får dock behandlas
1. i registret när det är tillåtet enligt 6 § 2,
2. vid kontroller som är tillåtna enligt 2 kap. 6 §, och
3. vid sökningar som är tillåtna enligt 9 § andra stycket.
I paragrafen regleras i vilka fall känsliga personuppgifter får behandlas i
en utfärdande myndighets verksamhet med den statliga e-legitimationen.
Övervägandena finns i avsnitt 9.2, 9.3 och 9.4.
Enligt första stycket får personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s
dataskyddsförordning behandlas endast om det är absolut nödvändigt för
ändamålet med behandlingen. De uppgifter som avses är sådana som betecknas som känsliga personuppgifter enligt 3 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Med känsliga
personuppgifter avses uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung,
politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i en
fackförening. Även genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att
entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa och uppgifter om
en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning är känsliga personuppgifter. En kombination av t.ex. ansiktsbild och uppgifter om namn,
medborgarskap och födelseort kan i vissa fall anses avslöja en persons
etniska ursprung. Enligt bestämmelsen får sådana uppgifter behandlas om
det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen. Att behandlingen ska vara absolut nödvändig innebär att behovet av att behandla
uppgifterna måste prövas noggrant i varje enskilt fall.
108
Av andra stycket framgår i vilka fall som känsliga personuppgifter får
behandlas utan någon prövning av om behandlingen är absolut nödvändig
för ändamålet.
Enligt andra stycket första punkten får känsliga personuppgifter behandlas i registret över ärenden om statlig e-legitimation när det är tillåtet
enligt 6 § 2. Det avser alltså behandling av ansiktsbilder som har tagits vid
ansökan enligt 2 kap. 4 § första stycket och biometriska uppgifter som har
tagits fram ur bilderna.
Av andra stycket andra punkten framgår att känsliga personuppgifter får
behandlas vid kontroller som är tillåtna enligt 2 kap. 6 §. Den paragrafen
reglerar möjligheten till jämförande kontroller av bl.a. biometriska
uppgifter när en sökande ska styrka sin identitet i ett ärende om statlig elegitimation, se författningskommentaren till den paragrafen.
Enligt andra stycket tredje punkten får känsliga personuppgifter
behandlas vid sådana sökningar som är tillåtna enligt 9 § andra stycket.
Enligt den bestämmelsen får biometriska uppgifter användas vid sökning
i registret över ärenden om statlig e-legitimation i ett ärende om statlig elegitimation för att kontrollera sökandens identitet och innehav av en elegitimation i samband med ansökan, se författningskommentaren till den
paragrafen.
Personuppgiftsansvar
11 § Varje utfärdande myndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling
av personuppgifter som myndigheten själv utför.
Polismyndigheten är personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter
i registret över ärenden om statlig e-legitimation.
Paragrafen innehåller bestämmelser om personuppgiftsansvaret i verksamheten med den statliga e-legitimationen. Övervägandena finns i
avsnitt 9.1.
Av första stycket framgår att varje utfärdande myndighet är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten
själv utför. Det innebär att varje myndighet ansvarar för den personuppgiftsbehandling som sker inom ramen för myndighetens egen verksamhet.
Enligt andra stycket är Polismyndigheten personuppgiftsansvarig för
behandlingen av personuppgifter i registret över ärenden om statlig elegitimation. Den som exempelvis vill begära rättelse enligt artikel 16 i
EU:s dataskyddsförordning av uppgifter i registret ska därför vända sig till
Polismyndigheten.
Rätt att meddela föreskrifter
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd
av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
1. att personuppgifter som avses i 7 § får fortsätta att behandlas under en viss tid
för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål, och
2. avskiljande och begränsningar av åtkomsten till personuppgifter som behandlas enligt 1.
109
I paragrafen finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer kan meddela vissa föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
Enligt första punkten kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att personuppgifter i
registret över ärenden om statlig e-legitimation får fortsätta behandlas
under en viss tid för arkivändamål av allmänt intresse eller vetenskapliga,
statistiska eller historiska ändamål under längre tid än det som regleras i
7 §. Föreskrifterna får alltså tillåta att uppgifter för sådana ändamål
behandlas under längre tid än tio år från utgången av det kalenderår som
det ärende som uppgifterna hänför sig till avslutades.
Av andra punkten framgår att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om avskiljande och
begränsningar av åtkomsten till personuppgifter i registret över ärenden
om statlig e-legitimation som behandlas för sådana ändamål som anges i
första punkten. Med avskiljande menas att personuppgifter tas bort från
registret över ärenden om statlig e-legitimation.
4 kap. Erkännande av medel för elektronisk identifiering
Krav på erkännande av medel för elektronisk identifiering
1 § När medel för elektronisk identifiering krävs för att få tillgång till en nättjänst
som tillhandahålls av en offentlig aktör, och tjänsten helt eller delvis riktar sig till
enskilda, ska medel erkännas för autentisering för tjänsten om
1. medlet för elektronisk identifiering tillhandahålls inom ramen för ett
auktorisationssystem i enlighet med lagen (2023:704) om auktorisationssystem i
fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post, och
2. tillitsnivån för medlet motsvarar en tillitsnivå som är lika hög eller högre än
den tillitsnivå som den offentliga aktören kräver för åtkomst till nättjänsten.
I paragrafen uppställs ett krav på offentliga aktörer att erkänna vissa medel
för elektronisk identifiering. Övervägandena finns i avsnitt 10.
Paragrafen innebär att offentliga aktörer är skyldiga att erkänna medel
för elektronisk identifiering för autentisering i en nättjänst när ett sådant
medel krävs för att få tillgång till en nättjänst som tillhandahålls av aktören
och tjänsten helt eller delvis riktar sig till enskilda. Vad som avses med
medel för elektronisk identifiering, nättjänst och autentisering framgår av
1 kap. 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Vilka som
anses vara offentliga aktörer framgår av 1 kap. 4 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Att tjänsten helt eller delvis riktar sig till
enskilda innebär att kravet inte omfattar nättjänster som används inom
ramen för en persons arbete eller utbildning, där identifiering sker med
medel som uteslutande används i tjänsten eller i utbildningen.
Kravet gäller enligt första punkten endast sådana medel för elektronisk
identifiering som tillhandahålls inom ramen för ett auktorisationssystem
enligt lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för
elektronisk identifiering och för digital post. Det innebär att leverantören
och medlet ska ha godkänts inom ramen för ett auktorisationssystem enligt
lagen.
110
Vidare måste enligt andra punkten tillitsnivån på medlet motsvara minst
den tillitsnivå som den offentliga aktören kräver för åtkomst till
nättjänsten.
Kravet i denna paragraf att erkänna vissa medel för elektronisk
identifiering innebär inte ett krav på att den offentliga aktören ska ingå
avtal med leverantörer genom ett auktorisationssystem enligt lagen om
auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och
för digital post.
Bemyndiganden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. undantag från kravet i 1 §, och
2. hur kravet i 1 § ska fullgöras.
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela vissa föreskrifter om kravet på erkännande av medel
för elektronisk identifiering. Övervägandena finns i avsnitt 10.
Möjligheten att enligt första punkten föreskriva om undantag från kravet
att erkänna medel för elektronisk identifiering kan t.ex. aktualiseras av
hänsyn till rikets säkerhet. Det kan också avse föreskrifter om undantag
från kravet i förhållande till medel för elektronisk identifiering om det t.ex.
finns flera överlappande auktorisationssystem med delvis likartade tjänster.
Föreskrifter enligt andra punkten kan avse inom vilken tid ett medel för
elektronisk identifiering som har tillkommit i auktorisationssystem ska
erkännas.
5 kap. Överklagande och verkställighet
1 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I paragrafen finns bestämmelser om överklagande av beslut enligt lagen.
Övervägandena finns i avsnitt 11.
Enligt första stycket får beslut enligt lagen, eller föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen, överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ytterligare bestämmelser om överklagande, bl.a. vem som får
överklaga ett beslut, hur man överklagar ett beslut och tiden för
överklagande finns i förvaltningslagen (2017:900).
Av andra stycket framgår att prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
2§
Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.
Av paragrafen framgår att beslut enligt lagen gäller omedelbart, om inte
något annat anges i beslutet. Övervägandena finns i avsnitt 11.
Att ett beslut gäller omedelbart innebär att beslutet får verkställas även
om det har överklagats eller om överklagandetiden inte har gått ut. Det
111
innebär t.ex. att en e-legitimation fortsätter att vara spärrad om ett beslut
om återkallelse och spärr, som gäller omedelbart, överklagas.
14.2
Förslaget till lag om ändring i offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400)
22 kap.
1 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det
av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne
lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i verksamhet som avser
1. folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den
utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan verksamhet som
avser registrering av en betydande del av befolkningen, eller
2. förande av eller uttag ur sjömansregistret.
Sekretess gäller i verksamhet som avses i första stycket 1 för uppgift i form av
fotografisk bild av den enskilde och biometrisk uppgift som har tagits fram ur
bilden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller
någon närstående till denne lider men.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Paragrafen reglerar sekretess vid folkbokföring och annan liknande
registrering av befolkningen. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.
Paragrafen ändras genom ett tillägg i andra stycket. Tillägget innebär att
den presumtion för sekretess som gäller i fråga om fotografiska bilder av
enskilda även omfattar biometriska uppgifter som har tagits fram ur bilderna. Med biometriska uppgifter avses detsamma som i artikel 4.14 i
EU:s dataskyddsförordning, dvs. personuppgifter som erhållits genom en
särskild teknisk behandling som rör en fysisk persons fysiska, fysiologiska
eller beteendemässiga kännetecken och som möjliggör eller bekräftar
identifieringen av denna fysiska person, exempelvis ansiktsbilder. Biometriska uppgifter kan beskrivas som den information som är resultatet av
en automatiserad mätning av t.ex. ett ansikte utifrån ett fotografi.
112
Sammanfattning av delbetänkandet En säker och
tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61)
Bilaga 1
Uppdraget i korthet
Att föreslå utformning av en statlig e-legitimation
Rådets kompromissförslag till Europaparlamentets och rådets förordning
om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad gäller inrättandet av en
ram för europeisk digital identitet (den reviderade eIDAS-förordningen),
COM(2021) 281, innebär bl.a. att det ska bli obligatoriskt för varje
medlemsstat att anmäla en e-legitimation på den högsta tillitsnivån enligt
ett förfarande för gränsöverskridande identifiering.1 Tillitsnivån på elegitimationen avgör hur tillförlitligt det är att personen som identifierar
sig är den man utger sig för att vara.
Med anledning av bl.a. förslagen i den reviderade eIDAS-förordningen
har utredningen getts i uppdrag att, för det första, lämna förslag på hur en
kostnadseffektiv statlig e-legitimation på högsta tillitsnivå kan utformas
och tillhandahållas av Myndigheten för digital förvaltning och att, för det
andra, analysera och föreslå förändringar som följer av den reviderade
eIDAS-förordningen. Syftet är att stärka samhällets säkerhet och robusthet, motverka bedrägerier som begås med hjälp av e-legitimationer och
underlätta för så många som möjligt att kunna få tillgång till en elegitimation.
I detta delbetänkande redovisas utredningens förslag avseende det första
deluppdraget.
Problem- och behovsbild
Tillgänglighet, säkerhet och redundans
En statlig e-legitimation som komplement till de kommersiella som redan
finns i Sverige, har efterfrågats även av andra anledningar än de förväntade
kraven i den reviderade eIDAS-förordningen. I våra direktiv anges att ett
statligt alternativ till befintliga e-legitimationer bör utredas ur fler
perspektiv, särskilt i fråga om tillgänglighet, säkerhet och redundans.
I synnerhet bland äldre personer, personer med funktionsnedsättningar
och personer utan svenskt personnummer råder ett mer eller mindre stort
digitalt utanförskap. Även svenskar i utlandet kan i vissa fall ha svårt att
få tillgång till en svensk e-legitimation. Staten har ett ansvar att säkerställa
att e-legitimationer blir tillgängliga för så många som möjligt. I likhet med
vad som framförts i tidigare utredningar om en statlig e-legitimation anser
vi att en grundidentifiering (se nedan) som uppfyller kraven för den högsta
1
Ständiga representanternas kommitté (Coreper I), 25 november 2022, Förslag till
Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 vad
gäller inrättandet av en ram för europeisk digital identitet – Allmän riktlinje, s. 55 eIDASförordningen är den vanligen förekommande benämningen av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och
betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande
av direktiv 1999/93/EG.
113
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
tillitsnivån och utförs av staten, medför att också andra e-legitimationer,
som baseras på den statliga, kan bli säkrare. I förening med andra
säkerhetshöjande åtgärder vid e-legitimationens användande kan riskerna
för identitetsrelaterad brottslighet då minskas.
Id-växling, dvs. att kunna skaffa en alternativ e-legitimation för vissa
specifika ändamål, kan komma att underlättas genom en statlig elegitimation på högsta tillitsnivån. En statlig e-legitimation skulle alltså
inte bara stärka den civila beredskapen genom att utgöra ett komplement
till befintliga e-legitimationer; den kan också underlätta för andra aktörer
att erbjuda e-legitimationer och betrodda tjänster, vilket i sin tur också kan
stärka beredskapen och även bidra till ökad konkurrens på e-legitimationsmarknaden. I kapitel 6 redovisas problem- och behovsbilden närmare.
En statlig e-legitimation för så många som möjligt
Myndigheten för digital förvaltning ska utfärda den statliga elegitimationen
I enlighet med vårt uppdrag föreslår vi att en statlig e-legitimation på
tillitsnivå hög enligt eIDAS-förordningen ska utfärdas av Myndigheten för
digital förvaltning (avsnitt 7.6).
Enligt våra förslag ska den statliga e-legitimationen tillhandahållas efter
ansökan till den som, vid personlig inställelse hos en identitetskontrollerande myndighet, har styrkt sin identitet och har svenskt personnummer, alternativt ett samordningsnummer för personer med styrkt
identitet vilket inte är vilandeförklarat. Vi föreslår också en minimiålder.
Den statliga e-legitimationen får utfärdas från och med det kalenderår
sökanden fyller nio år. För barn under arton år krävs att barnets
vårdnadshavare har lämnat skriftligt medgivande (avsnitt 7.4). Den
statliga e-legitimationen ska ha en giltighetstid om högst fem år (avsnitt
7.7).
Delat myndighetsansvar
Polismyndigheten och Skatteverket bedöms var och en vara lämpliga
som identitetskontrollerande myndighet
114
Vårt uppdrag omfattar att bl.a. föreslå vilken eller vilka myndigheter som
ska ansvara för grundidentifieringen i samband med utfärdandet av den
statliga e-legitimationen, och vilka kontroller av sökandens identitet som
ska genomföras vid en sådan grundidentifiering.
Med grundidentifiering avses i detta betänkande ett förfarande som leder
fram till att en identitetshandling utfärdas, innefattande en process i vilken
det ingår personlig inställelse för sökanden vid såväl ansökan om som
utlämnandet av identitetshandlingen, att sökanden styrker sin identitet på
ett tillförlitligt sätt, och att vissa fysiska kännetecken av sökanden
dokumenteras. Vårt förslag om ansöknings- och utgivningsprocess för den
statliga e-legitimationen innefattar samtliga dessa moment (avsnitt 7.5).
Vår tolkning av uppdraget är att grundidentifieringen ska utföras av en
annan myndighet än Myndigheten för digital förvaltning. Vi gör
bedömningen att det är antingen Polismyndigheten eller Skatteverket som
kan komma i fråga för att genomföra grundidentifieringen på ett tillräckligt Bilaga 1
säkert, effektivt och tillgängligt sätt, och att regeringen ska bemyndigas att
bestämma vilken myndighet som ska ansvara för uppgiften (avsnitt 7.6).
Vi förordar Polismyndigheten framför Skatteverket. Polismyndigheten
har redan i dag en utbredd närvaro i samhället och har till antalet närmare
dubbelt så många utgivningsställen för identitetshandlingar som Skatteverket. Vidare har Polismyndigheten en i omfattning och tid större erfarenhet beträffande identitetskontroller. Att polisen utses som identitetskontrollerande myndighet för den statliga e-legitimationen bedömer vi
sammantaget vara den mest kostnadseffektiva lösningen. Därtill menar vi
att Polismyndigheten vid identitetskontrollerna – i sin egenskap av
brottsbekämpande myndighet – bättre kan motverka utmaningar kopplade
till den identitetsrelaterade brottsligheten.
Utlandsmyndigheterna och Utrikesdepartementet bedöms ha erforderliga förutsättningar att hantera grundidentifiering i samband med ansökningar om statlig e-legitimation utanför riket (avsnitt 7.6).
Utformningen av den statliga e-legitimationen
Den statliga e-legitimationen ska tillhandahållas på ett kontaktlöst aktivt
kort som även är eller kan certifieras som en anordning för att skapa
kvalificerade elektroniska underskrifter
Den statliga e-legitimationen ska tillhandahållas på en bärare som utformats på ett sätt som uppfyller kraven för nivå hög enligt eIDASregelverket. Bäraren av e-legitimationen ska vara ett kontaktlöst aktivt kort
som ska skyddas mot obehörig användning, läsning och kopiering av
uppgifter som e-legitimationen innehåller (avsnitt 7.2).
E-legitimationen bör dock, enligt vår bedömning, finnas även på ett
statligt utfärdat identitetskort så snart som möjligt (avsnitt 7.6). Skatteverkets identitetskort för folkbokförda i Sverige får utfärdas enbart till
personer som har fyllt tretton år och är folkbokförda i landet enligt
folkbokföringslagen (1991:481). Det nationella identitetskortet får
utfärdas av Polismyndigheten till endast svenska medborgare. Dessa
statliga identitetshandlingar kan därmed för närvarande inte utgöra bärare
för den statliga e-legitimationen, om den ska kunna tillhandahållas till hela
den föreslagna personkretsen (avsnitt 7.2).
I våra direktiv konstateras dels att det är tidskrävande att ta fram ett
kombinerat identitetskort och e-legitimation, dels att förslagen i den reviderade eIDAS-förordningen, i kombination med ett förändrat säkerhetsläge, kan medföra vissa krav på skyndsamhet att ta fram en statlig elegitimation på högsta tillitsnivån. Vårt förslag kan mot den bakgrunden
ses som en alternativ lösning för att möta skyndsamhetskraven. En elegitimation på ett separat kort tillgodoser samtidigt behovet av att
personer som saknar svenskt personnummer men har tillräcklig anknytning till Sverige för att tilldelas ett samordningsnummer, kan få en svensk
e-legitimation, oberoende av om personkretsen för exempelvis Skatteverkets identitetskort även fortsättningsvis omfattar enbart folkbokförda
personer.
Den statliga e-legitimationen ska innehålla de attribut som behövs i elegitimationer som ges ut till privatpersoner, dvs. innehavarens namn och
115
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1
personnummer, alternativt samordningsnummer för personer med styrkt
identitet. Därutöver ska den statliga e-legitimationen i ett lagringsmedium
på bäraren innehålla innehavarens ansiktsbild och fingeravtryck (avsnitt
7.2).
Vi bedömer att den statliga e-legitimationen bör kunna användas för att
framställa kvalificerade elektroniska underskrifter. Bäraren för e-legitimationen ska därför antingen vara eller kunna certifieras som en anordning
för att framställa kvalificerade elektroniska underskrifter (avsnitt 7.3).
Finansiering
Ansökningsavgift och förstärkta anslag till berörda myndigheter
En ansökan om statlig e-legitimation ska förenas med en ansökningsavgift.
Den kan finansiera delar av det arbete som fordras för att utföra
grundidentifieringen. Uppbyggnaden av detta arbete, liksom det som krävs
för verksamheten att utfärda den statliga e-legitimationen, förutsätter dock
anslagsfinansiering. Det är vidare en förutsättning för att skapa långsiktighet i dessa verksamheter (avsnitt 7.9).
Krav på offentlig sektor att godta vissa e-legitimationer för
identifiering i digitala tjänster
Godkända e-legitimationer måste kunna användas
Vi föreslår att det ska ställas lagkrav på offentliga aktörer att för sina
digitala tjänster tillåta identifiering med de e-legitimationer som utfärdas
av leverantörer som är godkända enligt ett auktorisationssystem för
elektronisk identifiering och för digital post.2 Utöver statliga myndigheter,
kommuner och regioner omfattas sådana företag som yrkesmässigt
bedriver verksamhet, vilken till någon del är offentligt finansierad, inom
förskola, skola, hälso- och sjukvård samt omsorg. Enligt vår bedömning
krävs denna reglering bl.a. för att uppnå de i våra direktiv uppställda målen
om ökad tillgänglighet och ökad redundans genom en mer diversifierad
marknad för e-legitimationer.
Den föreslagna skyldigheten gäller endast om tillitsnivån för elegitimationen motsvarar en tillitsnivå som är lika hög eller högre än den
tillitsnivå som den offentliga aktören kräver för åtkomst till den digitala
tjänsten.
Statliga myndigheter, kommuner och regioner som har behov av tjänster
för elektronisk identifiering ska använda de tjänster som tillhandahålls
genom auktorisationssystem. Närmare bestämmelser om vilken typ av
tjänster som kravet avser, och om hur skyldigheten ska fullgöras, meddelas
genom myndighetsföreskrifter (avsnitt 7.13).
2
116
Prop. 2023/46:6. I propositionen föreslås att valfrihetssystem enligt lagen (2013:311) om
valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska ersättas av
auktorisationssystem för sådana tjänster.
Författningsreglering
Bilaga 1
En ny lag och förordning om elektronisk identifiering
Den lagreglering som är nödvändig med anledning av förslaget om en
statlig e-legitimation samlas i en ny lag. I den lagen regleras också det
föreslagna kravet om att godta vissa e-legitimationer. För övriga bestämmelser, bl.a. sådana som behövs för verkställigheten av lagen, föreslås
en förordning (avsnitt 7.1).
I lagen tas in centrala bestämmelser om den uppgifts- och ansvarsfördelning som aktualiseras mellan berörda myndigheter i den gemensamma utgivningsprocessen, bl.a. personuppgiftsansvar och behandling av
personuppgifter (avsnitt 7.11). Vidare införs bestämmelser om kraven för
att tillhandahålla en statlig e-legitimation (avsnitt 7.4), om återkallelse och
spärr av utfärdad e-legitimation (avsnitt 7.7), om överklagande och
verkställbarhet av beslut, och om användning av vissa e-legitimationer
(avsnitten 7.8 och 7.13).
Våra förslag medför behov av följdändringar i bl.a. offentlighets- och
sekretessförordningen (2009:641) samt regeringens förslag till lag om
auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och
digital post.
Ny och ändrad reglering föreslås träda i kraft den 1 mars 2026.
117
Bilaga 2
Delbetänkandets lagförslag
Förslag till lag om elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens innehåll och förhållande till annan reglering
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om medel för elektronisk
identifiering som utfärdas av staten samt krav på erkännande av vissa
medel för elektronisk identifiering.
Bestämmelser om medel för elektronisk identifiering finns också i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli
2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska
transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direkt
1999/93/EG, här benämnd EU:s förordning om elektronisk identifiering,
samt i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om elektronisk identifiering.
Ord och uttryck i lagen
2 § Med elektronisk identifiering, medel för elektronisk identifiering,
nättjänst och autentisering avses i denna lag detsamma som i EU:s förordning om elektronisk identifiering.
3 § Med en offentlig aktör avses i denna lag
1. en statlig eller kommunal myndighet, eller en beslutande församling
i en kommun eller region,
2. en sammanslutning som inrättats särskilt för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell
eller kommersiell karaktär, och som består av en eller flera myndigheter
eller församlingar som anges i 1,
3. en privat aktör som yrkesmässigt bedriver verksamhet som till någon
del är offentligt finansierad och som
a) aktören bedriver i egenskap av enskild huvudman inom skolväsendet
eller huvudman för en sådan internationell skola som avses i 24 kap.
skollagen (2010:800),
b) utgör hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
eller tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125),
c) bedrivs enligt socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga eller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade, eller
d) utgör personlig assistans som utförs med assistansersättning enligt
51 kap. socialförsäkringsbalken, eller
4. en enskild utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examina
enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, och som
tillstörsta delen har statsbidrag som finansiering av högskoleutbildning på
grundnivå eller avancerad nivå eller av utbildning på forskarnivå.
118
Ansökan om utfärdande av statligt medel för elektronisk
identifiering
Bilaga 2
4 § Statligt medel för elektronisk identifiering får, efter ansökan, utfärdas av den myndighet som regeringen bestämmer (utfärdande myndighet).
5 § Statliga medel för elektronisk identifiering får utfärdas till en person
som innevarande kalenderår är eller ska fylla nio år och som har antingen
ett svenskt personnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481) eller ett
sådant samordningsnummer som tilldelats personer som styrkt sin identitet
enligt lagen (2022:1697) om samordningsnummer, som inte är förklarat
vilande.
För den som är under arton år krävs vårdnadshavares skriftliga medgivande.
6 § Den sökande är skyldig att styrka sin identitet och övriga personuppgifter.
7 § Kontroll av att sökandens identitet är styrkt ska göras av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer (identitetskontrollerande myndighet).
8 § I samband med ansökan är sökanden skyldig att låta den identitetskontrollerande myndigheten ta ett fingeravtryck och en ansiktsbild i
digitalt format.
9 § Fingeravtrycken och ansiktsbilden enligt 8 § ska sparas i ett lagringsmedium i bäraren av det statliga medlet för elektronisk identifiering.
Fingeravtrycken och de biometriska data som tas fram ur dessa ska
omedelbart förstöras när det statliga medlet för elektronisk identifiering
har lämnats ut eller en ansökan om sådant medel har återkallats eller
avslagits.
10 § En ansökan ska avslås om förutsättningarna i 5 och 6 §§ inte är
uppfyllda. Detsamma gäller det som anges i 8 § eller som föreskrivits i
enlighet med 11 § andra stycket 1 inte har iakttagits, och sökanden inte har
följt en uppmaning att avhjälpa bristen.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att lämna fingeravtryck när det gäller minderåriga och personer som av fysiska skäl är
permanent förhindrade att lämna fingeravtryck.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
ytterligare föreskrifter om
1. ansökan om samt utfärdande och utlämnande av ett statligt medel för
elektronisk identifiering, och
2. utformningen av det statliga medlet för elektronisk identifiering.
119
Bilaga 2
Återkallelse och spärr av statligt medel för elektronisk identifiering
12 § Ett statligt medel för elektronisk identifiering ska återkallas och
spärras om
1. det fanns hinder mot att utfärda ett sådant medel vid tiden för
utfärdandet och hindret fortfarande består,
2. någon väsentlig uppgift som ett sådant medel innehåller är felaktig
eller inte längre gäller,
3. det är nödvändigt av säkerhetsskäl för att någon annan än den som ett
sådant medel är utställt till kan misstänkas obehörigt förfoga över det, eller
om innehavaren av medlet på annat sätt förlorat kontrollen över det,
4. ett sådant medel inte har aktiverats inom sex månader efter att
ansökan gjordes, eller
5. innehavaren av ett sådant medel har avlidit.
På begäran av innehavaren får ett statligt medel för elektronisk
identifiering återkallas och spärras.
13 § Om ett statligt medel för elektronisk identifiering tidigare har
utfärdats till sökanden ska det spärras senast i samband med att ett nytt
sådant medel utfärdas.
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om förfarandet vid spärr av statligt medel för elektronisk identifiering.
Behandling av personuppgifter
15 § Bestämmelserna i 16, 17, 19–23 och 25 §§ samt föreskrifter som
meddelats enligt 18 och 24 §§ i denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här
benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen
(2018:218)
med
kompletterande
bestämmelser
till
EU:s
dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till
den lagen, om inte annat följer av 16–25 §§ eller föreskrifter som har
meddelats i anslutning till dessa paragrafer.
Databas över statliga medel för elektronisk identifiering
16 § Den utfärdande myndigheten ska med hjälp av automatiserad
behandling föra en databas med en samling uppgifter om statliga medel
för elektronisk identifiering som myndigheten har utfärdat.
17 § En kopia av den ansiktsbild som enligt 9 § ska finnas i ett
lagringsmedium i bäraren av det statliga medlet för elektronisk identifiering, och de biometriska uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden får
behandlas i databasen.
120
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan Bilaga 2
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter
om
1. vilka uppgifter databasen ska eller får innehålla, och
2. den längsta tid som personuppgifter får behandlas i databasen.
Personuppgiftsansvar
19 § Den utfärdande myndigheten är personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som sker i samband med ansökan om och
utfärdande av ett statligt medel för elektronisk identifiering.
Den identitetskontrollerande myndigheten är personuppgiftsansvarig för
den behandling av personuppgifter som sker i samband med att myndigheten kontrollerar att sökandens identitet är styrkt enligt 7 §.
Ändamål
20 § Personuppgifter får behandlas av den utfärdande myndigheten om
det är nödvändigt för att
1. handlägga ärenden om statligt medel för elektronisk identifiering,
2. administrera en databas över innehavare av statliga medel för
elektronisk identifiering, och
3. möjliggöra en säker användning av statliga medel för elektronisk
identifiering.
Personuppgifter får behandlas av den identitetskontrollerande
myndigheten om det är nödvändigt för att, i samband med ansökan, kunna
kontrollera den sökandes identitet.
Personuppgifter som har samlats in enligt första stycket får också
behandlas av den utfärdande myndigheten
1. om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs i
Polismyndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa uppbörd eller
upprätthålla allmän ordning och säkerhet,
2. om det är nödvändigt för att fullgöra uppgiftsutlämnande som sker i
överensstämmelse med lag eller förordning, och
3. för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas
på ett sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna
samlades in.
Behandling av känsliga personuppgifter
21 § Personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning (känsliga personuppgifter) får behandlas endast om det är absolut
nödvändigt för ändamålet med behandlingen.
Känsliga personuppgifter får dock behandlas
1. i databasen när det är tillåtet enligt 17 § och föreskrifter som
meddelats enligt 18 §, och
2. vid sökning som är tillåten enligt 22 §.
121
Bilaga 2
Integritetshöjande och säkerhetshöjande åtgärder
22 § Det är förbjudet att använda ansiktsbilder samt biometriska
uppgifter som har tagits fram ur sådana bilder som sökbegrepp. Trots
förbudet får den ansiktsbild som tas enligt 8 §, och de biometriska
uppgifter som tas fram ur ansiktsbilden, användas vid sökning i databasen
i samband med ansökan om medel för elektronisk identifiering. Sökning
är då tillåten endast för att kontrollera sökandens identitet och innehav av
sådant medel.
Sådana övriga känsliga personuppgifter som avses i 21 § och uppgifter
om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,
straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden får
inte användas som sökbegrepp.
23 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och
en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
1. närmare föreskrifter om tillgången till personuppgifter, och
2. ytterligare föreskrifter om säkerhetsåtgärder till skydd för personuppgifter.
Rätten att göra invändningar
25 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra
invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna
lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Krav på erkännande av vissa medel för elektronisk identifiering
26 § När medel för elektronisk identifiering krävs för att få tillgång till
en nättjänst som tillhandahålls av en offentlig aktör, och tjänsten helt eller
delvis riktar sig till privatpersoner, ska medel erkännas för autentisering
för tjänsten om
1. medlet för elektronisk identifiering tillhandahålls av leverantör som
är godkänd i enlighet med lagen (20XX:XXX) om auktorisationssystem i
fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post, och
2. tillitsnivån för medlet för elektronisk identifiering motsvarar en tillitsnivå som är lika hög eller högre än den tillitsnivå som den offentliga
aktören kräver för åtkomst till nättjänsten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. vilka typer av tjänster för elektronisk identifiering som kravet i första
stycket avser,
2. hur skyldigheten ska fullgöras, och
3. undantag från kraven.
122
Användning av statligt medel för elektronisk identifiering
Bilaga 2
27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om villkor för när och hur ett statligt medel för
elektronisk identifiering får användas.
Övriga bestämmelser
28 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
29 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat
anges i beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2026.
123
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (2023:704) om
auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk
identifiering och för digital post
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen om auktorisationssystem i fråga om
tjänster för elektronisk identifiering och för digital post
dels ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 23 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse enligt proposition 2023/24:6
Föreslagen lydelse
2§
Med ett auktorisationssystem avses i denna lag ett system där
1. den myndighet som tillhandahåller systemet godkänner att
leverantören av tjänster för elektronisk identifiering av enskilda eller för
digital post får ingå ett avtal inom systemet och ingår avtal med var och en
av de godkända leverantörerna om utförande av sådana tjänster,
2. en enskild har rätt att välja den
2. en enskild har rätt att välja den
leverantör som ska utföra tjänsterna leverantör som ska utföra tjänsterna
för den enskildes räkning, och
för den enskildes räkning,
3. en offentlig aktör kan använda
3. en sådan offentlig aktör som
tjänsterna i sin verksamhet enligt avses i 4 § första stycket 1–3 a ska
avtal med den tillhandahållande använda tjänsterna för elektronisk
myndigheten.
identifiering och kan använda
tjänsterna för digital post i sin
verksamhet enligt avtal med den
tillhandahållande
myndigheten,
och
4. en sådan offentlig aktör som
avses i 4 § första stycket 3 b–5 och
andra stycket kan använda tjänsterna i sin verksamhet enligt avtal
med den tillhandahållande myndigheten.
23 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får besluta om undantag från skyldigheten i 2 § 3.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2026.
124
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över delbetänkandet En säker och tillgänglig elegitimation (SOU 2023:61) kommit in från AB Svenska pass, Afasiförbundet i Sverige, Arbetsförmedlingen, Barnombudsmannen, Bolagsverket, Boverket, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Chalmers tekniska högskola AB, Dals-Eds
kommun, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, E-hälsomyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Ekonomistyrningsverket, Falköpings
kommun, Finansiell ID-Teknik BID AB, Finansinspektionen, Freja eID
Group AB, Funktionsrätt Sverige, Föreningen för svenskar i världen, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Försvarsmakten, Försäkringskassan, Gislaveds kommun, Göteborgs kommun, Helsingborgs
kommun, Hogia Signit AB, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Huddinge
kommun, Härnösands kommun, Inera AB, Integritetsskyddsmyndigheten,
International Air Transport Association, Internetstiftelsen i Sverige,
Justitiekanslern, Kalix kommun, Kammarkollegiet, Kammarrätten i
Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Kriminalvården,
Kronofogdemyndigheten, Kungliga tekniska högskolan, Kungälvs kommun, Lantmäteriet, Lessebo kommun, Luleå tekniska universitet, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Malmö
kommun, Migrationsverket, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten
för digital förvaltning, Myndigheten för civilt försvar (tidigare Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), Patent- och registreringsverket,
Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen, Regelrådet, Region Stockholm, Riksarkivet, Riksdagens ombudsmän, Riksförbundet för barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, Sameskolstyrelsen, Scrive AB, Skatteverket, Skolforskningsinstitutet, Skolväsendets överklagandenämnd, Socialstyrelsen, Sorsele
kommun, Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPF Seniorerna, Statens
servicecenter, Statens skolinspektion, Statens skolverk, Statens tjänstepensionsverk, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Stockholms kommun, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Svensk Handel,
Svenska bankföreningen, Svenska institutet för standarder, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges
ambassad i Bangkok, Sveriges ambassad i Belin, Sveriges ambassad i
Canberra, Sveriges ambassad i London, Sveriges ambassad i Washington,
Sveriges generalkonsulat Hongkong, Sveriges Kommuner och Regioner,
Sveriges riksbank, Synskadades riksförbund, Säkerhets- och försvarsföretagen, Säkerhetspolisen, Tanums kommun, TechSverige, Telia
Sverige AB, Tierps kommun, Tillväxtverket, Totalförsvarets forskningsinstitut, Transportstyrelsen, Trelleborgs kommun, Umeå kommun,
Universitets- och högskolerådet, Upphandlingsmyndigheten, Uppsala
kommun, Verket för innovationssystem, Vetenskapsrådet, Vännäs kommun, Växjö kommun och Åklagarmyndigheten.
Därutöver har yttrande inkommit från Elöverkänsligas riksförbund, Föreningen för digitala fri- och rättigheter, Föreningen mot nätbedrägerier,
Föreningen Sveriges överförmyndare, Idnow Gmbh, Institutet för mänsk-
Bilaga 3
125
Bilaga 3
126
liga rättigheter, Kirei AB, Kommunalförbundet Lystkom, Riksföreningen
JAG, Svenska kommunalpensionärernas förbund, Sparbankernas riksförbund och Yubico AB.
Följande remissinstanser har inbjudits att lämna synpunkter, men avstått
från att yttra sig eller inte kommit in med något yttrande. Bodens kommun,
Borgholms kommun, CGI Sverige AB, Comfact AB, Cybercom Group
AB, Fintech Sverige, Föreningen Begripsam, Föreningen för arkiv och
informationsförvaltning, Företagarna, Förvaltningsrätten i Härnösand,
Gotlands kommun, Ideella föreningen teknikföretagen i Sverige, Knowit
AB, Landsorganisationen i Sverige, Nordanstigs kommun, Norrköpings
kommun, Pensionärernas riksorganisation, Region Gävleborg, Region
Skåne, Signicat AB, Sundsvalls kommun, Svenska e-identitet, Svenskt
näringsliv, Sveriges ambassad i Madrid, Tingsryds kommun, Tjänstemännens centralorganisation, Uddevalla kommun, Vimmerby kommun,
ZealiD AB och Ödeshögs kommun.
Sammanfattning av promemorian
Passdatalag – en ny lag som kompletterar
EU:s dataskyddsförordning (Ds 2019:5) i
relevanta delar
Bilaga 4
För att säkerställa att det finns ett sekretesskydd för biometriska uppgifter
föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Ändringen innebär att sekretess ska gälla för biometriska uppgifter som
har tagits fram ur en fotografisk bild av en enskild, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till
denne lider men. Sådan sekretess ska gälla i viss typ av verksamhet, bl.a.
i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering
av befolkningen.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.
127
Bilaga 5
Promemorians lagförslag i relevanta delar
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 kap.
1§
Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden,
om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer
i verksamhet som avser
1. folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen
och, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det, i annan
verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen,
eller
2. förande av eller uttag ur sjömansregistret.
Sekretess gäller i verksamhet
Sekretess gäller i verksamhet
som avses i första stycket 1 för upp- som avses i första stycket 1 för uppgift i form av fotografisk bild av gift i form av en fotografisk bild av
den enskilde, om det inte står klart den enskilde, och biometrisk uppatt uppgiften kan röjas utan att den gift som har tagits fram ur en sådan
enskilde eller någon närstående till bild, om det inte står klart att
denne lider men.
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon närstående till
denne lider men.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
128
Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 6
Efter remiss har yttranden över promemorian Passdatalag – en ny lag som
kompletterar EU:s dataskyddsförordning (Ds 2019:5) kommit in från
Ekobrottsmyndigheten, Försvarsmakten, Förvaltningsrätten i Stockholm,
Integritetsskyddsmyndigheten (tidigare Datainspektionen), Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Lunds universitet, Migrationsverket, Myndigheten
för digital förvaltning, Polismyndigheten, Region Norrbotten (tidigare
Norrbottens läns landsting), Region Örebro län (tidigare Örebro läns
landsting), Riksarkivet, Riksdagens ombudsmän, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
ambassad i Bangkok, Sveriges ambassad i Berlin, Sveriges ambassad i
Bern, Sveriges ambassad i Canberra, Sveriges ambassad i Haag, Sveriges
ambassad i London, Sveriges ambassad i Madrid, Sveriges ambassad i
Paris, Sveriges ambassad i Washington, Sveriges generalkonsulat i Hongkong, Sveriges generalkonsulat i New York, Sveriges Kommuner och
Regioner (tidigare Sveriges Kommuner och Landsting), Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.
Följande remissinstanser har inbjudits att lämna synpunkter, men avstått
från att yttra sig eller inte kommit in med något yttrande. AB Svenska Pass
och Region Skåne (tidigare Skåne läns landsting).
129
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Lagrådets yttrande 2026-01-30, En statlig e-legitimation En statlig e-legitimation ur registret
- SOU 2023:61 En säker och tillgänglig statlig e-legitimation ur registret