Sök i Ratio Lex

Effektivare ränteavdragsbegränsningar

2012-03-22 · 61 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

  • Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 60 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Promemoria Effektivare ränteavdragsbegränsningar (Finansdepartementet, 2012-03-22)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Finansdepartementet
Skatte- och tullavdelningen

Effektivare
ränteavdragsbegränsningar

Mars 2012

s. 2 Kontrollera mot PDF

Promemorians huvudsakliga innehåll
Den 1 januari 2009 trädde ränteavdragsbegränsningsregler i kraft som
avser vissa skuldförhållanden inom en intressegemenskap. Det har visat
sig att det trots dessa regler finns stora möjligheter att undgå
bolagsbeskattning i Sverige genom skatteplanering med hjälp av
ränteutgifter. Enligt rapporter från Skatteverket utnyttjas denna skatteplanering i hög utsträckning. I denna promemoria föreslås därför att
avdragsmöjligheterna för ränteutgifter begränsas ytterligare för att
skydda den svenska bolagsskattebasen.
Det föreslås att de befintliga reglerna för begränsning av ränteavdragen
utvidgas till att gälla ränteutgifter avseende alla skulder inom en
intressegemenskap.
Det föreslås även att tioprocentsregeln kompletteras med en generell
omvänd ventil. Den innebär att om Skatteverket kan visa att
skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån ska avdrag inte få
göras för ränteutgifter, trots att den som faktiskt har rätt till den
motsvarande inkomsten beskattas med minst tio procent. När den
omvända ventilen är tillämplig ska ett beslut om omprövning kunna
fattas inom den tidsperiod som gäller för efterbeskattning.
Vidare föreslås ändringar av den s.k. ventilen, enligt vilken avdrag får
göras för ränteutgifter – även om mottagaren inte beskattas med minst
tio procent – om företaget kan visa att förhållandena är huvudsakligen
affärsmässigt motiverade. Förslagen innebär bl.a. att bestämmelsen bara
ska vara tillämplig om räntemottagaren hör hemma inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet eller, under vissa villkor, i en stat med
vilken Sverige har ingått skatteavtal.
Bestämmelserna som rör vissa externa skuldförhållanden (interna lån
som ersätter tillfälliga externa lån och s.k. back-to-back-lån) ändras
också i vissa avseenden.
Det föreslås vidare att företag ska anses vara i intressegemenskap med
varandra om ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller
på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det andra företaget eller om
företagen står under i huvudsak gemensam ledning.
De föreslagna förändringarna i reglerna för ränteavdrag förstärker de
offentliga finanserna genom ett ökat skatteuttag på bolagssektorn. Detta
skapar ett utrymme att sänka bolagssektorns skattebelastning i
motsvarande utsträckning, vilket kan ske genom att bolagsskatten sänks.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013.

2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning
Promemorians huvudsakliga innehåll ...................................................... 2
1

Förslag till lagtext ............................................................................ 5
1.1
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ....................................................................... 5
1.2
Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244) ..................................................................... 10

2

Bakgrund ........................................................................................ 12

3

Gällande rätt ................................................................................... 13
3.1
Allmänt om avdrag för ränteutgifter ................................ 13
3.2
Intressegemenskap........................................................... 13
3.3
Huvudregler ..................................................................... 14
3.3.1
Interna lån för interna förvärv......................... 14
3.3.2
Regler angående vissa externa lån .................. 14
3.4
Undantagsregler............................................................... 15
3.4.1
Allmänt ........................................................... 15
3.4.3
Ventilen .......................................................... 16
3.4.4
Företag som kan göra avdrag för lämnad
utdelning - den s.k. omvända ventilen ............ 16
3.5
Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden .................... 16

4

Skatteverkets kartläggning ............................................................. 18
4.1
2009 års uppdrag ............................................................. 18
4.2
2010 års uppdrag ............................................................. 19
4.3
2011 års uppdrag ............................................................. 20

5

Företagsskattekommitténs uppdrag när det gäller
ränteavdragsreglerna ...................................................................... 21

6

Interna lån och affärsmässighet ur ett ekonomiskt perspektiv ....... 21

7

Skattemässiga regler om ränteinkomster och ränteutgifter i
några länder .................................................................................... 23
7.1.1
Allmänt ........................................................... 23
7.1.2
Nederländerna................................................. 23
7.1.3
Danmark ......................................................... 24
7.1.4
Frankrike ........................................................ 25
7.1.5
Tyskland ......................................................... 26
7.1.6
Förenade kungariket ....................................... 27

8

Överväganden och förslag.............................................................. 30
8.1
Behovet av att motverka skatteplanering med
ränteavdrag ...................................................................... 30
8.2
Val av metod för att motverka skatteplanering med
ränteavdrag ...................................................................... 32
8.3
Kompletteringsregler ....................................................... 36
8.3.1
En generell omvänd ventil införs .................... 36
8.3.2
Undantaget vid affärsmässigt motiverade
förhållanden (ventilen) ................................... 42
8.3.3
S.k. back-to-back-lån ...................................... 47
3

s. 4 Kontrollera mot PDF

8.4

9

8.3.4
Definitionen av intressegemenskap ................. 49
Vissa EU-rättsliga aspekter .............................................. 49
8.4.1
Ränte- och royaltydirektivet ............................ 49
8.4.2
Etableringsfriheten .......................................... 50

Konsekvenser av förslagen ............................................................. 52
9.1
Offentligfinansiella konsekvenser .................................... 52
9.2
Konsekvenser för företagen ............................................. 53
9.3
Konsekvenser för Skatteverket och för de allmänna
förvaltningsdomstolarna................................................... 54

10 Författningskommentar................................................................... 56
10.1
Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ...................................................................... 56
10.2
Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244) ...................................................................... 60

4

s. 5 Kontrollera mot PDF

1

Förslag till lagtext

1.1

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1
dels att nuvarande 24 kap. 10 e § ska betecknas 24 kap. 10 f § och ha
följande lydelse,
dels att 24 kap. 1 och 10 a–10 d §§, ska ha följande lydelse,
dels att det införs en ny paragraf, 24 kap. 10 e §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 kap.
1 §2
I detta kapitel finns bestämmelser om
– tillämpning i inkomstslaget näringsverksamhet av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital i 2 och 3 §§,
– partiell fission i 3 a §,
– kapitalrabatt på optionslån i 4 §,
– avdragsrätt för ränta på vinstandelslån i 5–10 §§,
– begränsningar i avdragsrätten
– begränsningar i avdragsrätten
för ränta på vissa skulder i 10 a– för ränta på vissa skulder i 10 a–
10 e §§,
10 f §§,
– avdrag för lämnad utdelning i 11 §, och
– skattefria utdelningar i 12–22 §§.
En bestämmelse om skattefrihet för utdelning från privatbostadsföretag finns i 15 kap. 4 §.
Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar i form av livränta
och liknande utbetalningar för avyttrade tillgångar räknas som ränta
finns i 44 kap. 35 och 37–39 §§.
10 a §3
Företag ska vid tillämpning av
Företag ska vid tillämpning av
10 b–10 e §§ anses vara i intresse- 10 b–10 f §§ anses vara i intressegemenskap med varandra om
gemenskap med varandra om
1. ett av företagen, direkt eller
1. ett av företagen, direkt eller
indirekt, genom ägarandel eller på indirekt, genom ägarandel eller på
annat sätt har ett bestämmande annat sätt har ett väsentligt
inflytande i det andra företaget, inflytande i det andra företaget,
eller
eller
2. företagen står under i huvudsak gemensam ledning.
Med företag avses i första
Med företag avses i första
stycket och i 10 b–10 e §§ stycket och i 10 b–10 f §§
juridiska personer och svenska juridiska personer och svenska
1

Lagen omtryckt 2008:803.
Senaste lydelse 2008:1343.
3
Senaste lydelse 2009:1413.
2

5

s. 6 Kontrollera mot PDF

handelsbolag.
En andel i ett svenskt
handelsbolag eller i en i utlandet
delägarbeskattad juridisk person
som hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska behandlas som
en delägarrätt vid tillämpningen av
10 b–10 e §§.

handelsbolag.
En andel i ett svenskt
handelsbolag eller i en i utlandet
delägarbeskattad juridisk person
som hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska behandlas som
en delägarrätt vid tillämpningen av
10 b–10 f §§.

10 b §4
Ett företag som ingår i en
Ett företag som ingår i en
intressegemenskap får inte – om intressegemenskap får inte – om
inte annat följer av 10 d § – dra av inte annat följer av 10 d eller10 e §
ränteutgifter avseende en skuld till – dra av ränteutgifter avseende en
ett företag i intressegemenskapen, skuld till ett företag i intressetill den del skulden avser ett gemenskapen.
förvärv av en delägarrätt från ett
företag som ingår i intressegemenskapen.
Om en tillfällig skuld till ett
företag som inte ingår i
intressegemenskapen ersätts av en
skuld
till
ett
företag
i
intressegemenskapen, ska första
stycket
tillämpas
på
den
sistnämnda
skulden
om
bestämmelsen
hade
varit
tillämplig på den förstnämnda
skulden, för det fall det företaget
hade ingått i intressegemenskapen.
10 c §5
Bestämmelsen i 10 b § första
stycket tillämpas också – om inte
annat följer av 10 e § – på en skuld
till ett företag som inte ingår i
intressegemenskapen, till den del ett
företag i intressegemenskapen har
en fordran på det förstnämnda
företaget, eller på ett företag som är
i intressegemenskap med det
förstnämnda
företaget,
såvida
skulden kan anses ha samband med
denna fordran och avser förvärv av
en delägarrätt från ett företag som
ingår i intressegemenskapen.

4
5

Senaste lydelse 2008:1343.
Senaste lydelse 2008:1343.

Bestämmelsen i 10 b § tillämpas
också – om inte annat följer av
10 f § – på en skuld till ett företag
som
inte
ingår
i
intressegemenskapen, till den del ett
företag i intressegemenskapen har
en fordran på det förstnämnda
företaget, eller på ett företag som är
i intressegemenskap med det
förstnämnda företaget, om skulden
kan anses ha samband med denna
fordran och avser förvärv av en
delägarrätt från ett företag som ingår
i intressegemenskapen eller i ett
företag som efter förvärvet ingår i

6

s. 7 Kontrollera mot PDF

intressegemenskapen.

10 d §6
Ränteutgifter avseende sådana
Ränteutgifter avseende sådana
skulder som avses i 10 b § ska dras skulder som avses i 10 b § ska dras
av om någon av följande av om inkomsten som motsvarar
förutsättningar är uppfyllda.
ränteutgiften skulle ha beskattats
1. Inkomsten som motsvarar med minst 10 procent enligt
ränteutgiften skulle ha beskattats lagstiftningen i den stat där det
med minst 10 procent enligt företag inom intressegemenskapen
lagstiftningen i den stat där det som faktiskt har rätt till inkomsten
företag inom intressegemenskapen hör hemma, om företaget bara
som faktiskt har rätt till inkomsten skulle ha haft den inkomsten.
hör hemma, om företaget bara
skulle ha haft den inkomsten.
2. Såväl förvärvet som den skuld
som ligger till grund för
ränteutgifterna är huvudsakligen
affärsmässigt motiverade.
Om
det
företag
inom
Första stycket tillämpas inte om
intressegemenskapen som faktiskt Skatteverket
kan
visa
att
har rätt till inkomsten har skuldförhållandet till övervägande
möjlighet att få avdrag för del har uppkommit för att
utdelning får första stycket 1 inte intressegemenskapen ska få en
tillämpas, om Skatteverket kan väsentlig skatteförmån.
visa att såväl förvärvet som den
skuld som ligger till grund för
ränteutgifter till övervägande del
inte är affärsmässigt motiverade.
10 e §
Även om förutsättningarna i
10 d § första stycket inte är
uppfyllda
ska
ränteutgifter
avseende sådana skulder som
avses i 10 b § dras av om det
skuldförhållande som ligger till
grund för ränteutgifterna är
huvudsakligen
affärsmässigt
motiverat. Detta gäller dock bara
om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt
till inkomsten hör hemma i en stat
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med
vilken
Sverige
har
ingått
skatteavtal som inte är begränsat
till att omfatta vissa inkomster, om
6

Senaste lydelse 2008:1343.

7

s. 8 Kontrollera mot PDF

företaget omfattas av avtalets
regler om begränsning av
beskattningsrätten och har hemvist
i denna stat enligt avtalet.
Om skulden avser ett förvärv av
en delägarrätt från ett företag som
ingår i intressegemenskapen eller i
ett företag som efter förvärvet
ingår i intressegemenskapen, ska
första stycket bara tillämpas om
även förvärvet är huvudsakligen
affärsmässigt
motiverat.
Om
skulden har ersatt en tillfällig
skuld till ett företag som inte ingår
i intressegemenskapen och denna
skuld avser ett sådant förvärv ska
även den förstnämnda skulden
anses avse detta förvärv.
Vid bedömningen enligt första
stycket av om skuldförhållandet är
affärsmässigt
motiverat
ska
särskilt beaktas om finansiering i
stället hade kunnat ske genom ett
tillskott från ett företag inom
intressegemenskapen.
10 e §
10 f §7
Ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 c § ska dras av
om någon av följande förutsättningar är uppfyllda.
1. Ett företag som har en sådan
1. Ett företag som har en sådan
fordran som avses i 10 c § fordran som avses i 10 c §
beskattas för den inkomst som har beskattas för den inkomst som har
samband med denna fordran i samband med denna fordran i
enlighet med vad som sägs i 10 d § enlighet med vad som sägs i 10 d §
första stycket 1.
första stycket.
2. Såväl förvärvet som den skuld
2. Både förvärvet och det
som ligger till grund för skuldförhållande som ligger till
ränteutgifterna är huvudsakligen grund för ränteutgifterna är
affärsmässigt motiverade.
huvudsakligen
affärsmässigt
motiverade. Detta gäller dock
bara om det företag som har en
sådan fordran som avses i 10 c §
hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med
vilken Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till att
omfatta vissa inkomster, om
7

Senaste lydelse av tidigare 10 e § 2008:1343.

8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Om ett företag som avses i
första stycket 1 har möjlighet att få
avdrag för utdelning ska 10 d §
andra stycket tillämpas på
motsvarande sätt.

företaget omfattas av avtalets
regler om begränsning av
beskattningsrätten och har hemvist
i denna stat enligt avtalet.
Första stycket 1 tillämpas inte
om Skatteverket kan visa att
skuldförhållandet till övervägande
del har uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en
väsentlig skatteförmån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012. Äldre
bestämmelser tillämpas på ränteutgifter som belöper sig på tiden före den
1 januari 2013.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

1.2

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 66 kap. 27 § skatteförfarandelagen
(2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

66 kap.
27 §
Ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller av ett
beslut om skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex
år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut
(efterbeskattning) om
1. ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den
uppgiftsskyldige
a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning för egen
beskattning,
b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen beskattning,
c) inte har lämnat en deklaration eller låtit bli att lämna en begärd
uppgift, eller
d) inte har lämnat begärt varuprov,
2. en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende
ska rättas,
3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande har saknats eller
varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas för inte har varit skyldig
att lämna inkomstdeklaration,
4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål
a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, eller samma
skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men för en annan
redovisningsperiod, ett annat beskattningsår eller en annan person,
b) om fastighetstaxering,
c) om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska
socialförsäkringsavgifter som avses i 62 kap. 6 inkomstskattelagen
(1999:1229),
d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för
kommuner och landsting,
e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt inkomstskattelagen
eller enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl., eller
f) om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om
prissättningsbesked vid internationella transaktioner eller beslut om
ändring av sådant prissättningsbesked,
5. en förening eller ett registrerat
5. en förening eller ett registrerat
trossamfund inte har genomfört en trossamfund inte har genomfört en
investering inom den tid som investering inom den tid som
föreskrivs i ett sådant beslut som föreskrivs i ett sådant beslut som
avses
i
7
kap.
12
§ avses
i
7
kap.
12
§
inkomstskattelagen eller inte har inkomstskattelagen eller inte har

10

s. 11 Kontrollera mot PDF

följt ett annat villkor i beslutet,
eller
6. det föranleds av en uppgift
om skalbolag enligt 31 kap. 14 §.

följt ett annat villkor i beslutet,
6. det föranleds av en uppgift
om skalbolag enligt 31 kap. 14 §,
eller
7. förutsättning finns för att
begränsa avdragsrätten för ränta
med stöd av 24 kap. 10 d § andra
stycket eller 10 f § andra stycket
inkomstskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012.

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

2

Bakgrund

En ny lagstiftning med ränteavdragsbegränsningar i syfte att förhindra
skatteupplägg med ränteavdrag inom en intressegemenskap, s.k.
räntesnurror, trädde i kraft den 1 januari 2009 (prop. 2008/09:65, bet.
2008/09:SkU19, rskr. 2008/09:114, SFS 2008:1343). Bakgrunden till
ränteavdragsbegränsningsreglerna var att Skatteverket den 23 juni 2008
hade kommit in med en hemställan till Finansdepartementet med begäran
om ändringar av reglerna om ränteavdrag eftersom man hade identifierat
ett antal skatteplaneringsförfaranden som vidtagits inom en intressegemenskap.
De ovan nämnda ränteavdragsbegränsningsreglerna gäller dock bara
vid interna lån som finansierar interna förvärv av andelar och inte vid
övriga interna lån (inklusive interna lån vid externa förvärv) eller externa
lån. I förarbetena till ränteavdragsbegränsningsreglerna (prop.
2008/09:65 s. 45) uttalas dock bl.a. följande. ”Även om externa lån och
externa förvärv i vissa fall kan utnyttjas för skatteplanering med hjälp av
ränteavdrag har de fall som identifierats av Skatteverket rört intern
skatteplanering. Om det skulle visa sig att även skatteplanering vid t.ex.
externa förvärv eller externa lån utgör allvarliga hot mot den svenska
bolagsskattebasen avser regeringen återkomma med regeländringar som
motverkar detta.”
Skatteverket har under år 2009, 2010 och 2011 haft i uppdrag att följa
utvecklingen när det gäller skatteplanering med ränteavdrag. Därutöver
gav regeringen den 1 december 2011 Skatteverket i uppdrag att kartlägga
och analysera förekomsten av skatteplanering i företag inom
välfärdssektorn, särskilt vad avser skatteplanering med ränteavdrag.
Skatteverket ska även, utöver kartläggningen, särskilt granska företag
inom denna sektor. Uppdraget vad gäller kartläggningen ska redovisas
senast den 30 april 2012 och slutredovisning av uppdraget ska ske senast
den 31 december 2012.
Företagsskattekommittén som påbörjade sitt arbete i början av 2011
har fått i uppdrag att undersöka om det är lämpligt att ta fram mer
generellt utformade regler som begränsar ränteavdragen och om skattelättnader för eget kapital bör införas samt lämna förslag i dessa
avseenden (dir. 2011:1).
I denna promemoria föreslås regler som ska motverka skatteplanering
med hjälp av ränteavdrag genom lån från en juridisk person inom samma
intressegemenskap i de situationer där det bedöms nödvändigt för att
skydda bolagsskattebasen. Inledningsvis redogörs för gällande rätt på
området (avsnitt 3) och Skatteverkets kartläggning (avsnitt 4). Därefter
följer avsnitt med företagsskattekommitténs uppdrag (avsnitt 5), en
ekonomisk analys av frågan om interna låns affärsmässighet (avsnitt 6)
och skattemässiga regler om ränteinkomster och ränteutgifter i några
andra länder (avsnitt 7). Sedan kommer ett avsnitt med överväganden
och förslag (avsnitt 8). Slutligen följer en konsekvensanalys (avsnitt 9)
och en författningskommentar (avsnitt 10).

12

s. 13 Kontrollera mot PDF

3

Gällande rätt

3.1

Allmänt om avdrag för ränteutgifter

Av 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, följer att
ränteutgifter som huvudregel är fullt avdragsgilla. Avdragsrätten för
ränta är inte beroende av om mottagaren av räntan beskattas eller när i
tiden en sådan beskattning i så fall sker. Avdrag för räntan får göras det
beskattningsår som den hänför sig till enligt god redovisningssed. Räntan
behöver således inte ha betalats utan avdrag får normalt göras redan för
upplupen ränta.
Som ett undantag från huvudregeln att ränteutgifter är avdragsgilla
finns sedan år 2009 (prop. 2008/09:65) vissa begränsningar i
avdragsrätten vid internt finansierade förvärv av delägarrätter från ett
företag i intressegemenskap. Avsikten med bestämmelserna är att
förhindra skatteupplägg med interna förvärv av delägarrätter inom en
intressegemenskap. Bestämmelserna återfinns i 24 kap. 10 a–e §§ IL och
gäller endast för räntebetalningar mellan företag som befinner sig i
intressegemenskap med varandra.
Ränteavdragsbegränsningarna är uppdelade i huvudregler och
undantagsregler. Huvudreglerna återfinns i 24 kap. 10 b och 10 c §§ IL
och undantagsreglerna i 24 kap. 10 d och 10 e §§.

3.2

Intressegemenskap

I 24 kap. 10 a § IL regleras vad som avses med uttrycket intressegemenskap vid tillämpning av bestämmelserna i 24 kap. 10 b–10 e §§.
I lagrummets första stycke anges att företag ska anses vara i
intressegemenskap med varandra om
1. ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat
sätt har ett bestämmande inflytande i det andra företaget, eller
2. om företagen står under i huvudsak gemensam ledning.
Detta innebär att företag som är moderföretag och dotterföretag anses
vara i intressegemenskap med varandra. Det gäller också alla företag som
ett företag äger via andra dotterföretag (prop. 2008/09:65 s.83).
Av andra stycket framgår det att med företag avses juridiska personer
och svenska handelsbolag. Det kan förutom aktiebolag vara fråga om en
kommun, staten eller en annan juridisk person. Så kallade oäkta
koncerner med en eller flera fysiska personer som delägare omfattas
också. Däremot ingår inte de fysiska personerna i intressegemenskapen
utan bara de direkt eller indirekt ägda underliggande företagen. Att också
utländska motsvarande företag omfattas följer av 2 kap. 2 § IL (prop.
2008/09:65 s. 46 f.)
Paragrafen utvidgades från och med den 1 januari 2010 (prop.
2009/10:36) med bestämmelsen i tredje stycket att andelar i handelsbolag
och i utlandet delägarbeskattade juridiska personer inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska behandlas som delägarrätter
vid tillämpningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna. Detta
föranleddes av att handelsbolagsandelar och utländska motsvarigheter
13

s. 14 Kontrollera mot PDF

infogades i systemet med skattefria utdelningar och kapitalvinster på
näringsbetingade andelar.

3.3

Huvudregler

3.3.1

Interna lån för interna förvärv

Av huvudregeln i 24 kap. 10 b § IL följer att ränteutgifter avseende en
skuld till ett företag i intressegemenskapen (s.k. internt lån) inte är
avdragsgilla till den del skulden avser ett förvärv av en delägarrätt från
ett företag i intressegemenskapen (s.k. internt förvärv) om inte någon av
de två undantagsreglerna i 24 kap. 10 d § IL är tillämpliga. Räntor på lån
från utomstående (s.k. externa lån) omfattas i princip inte, se dock nedan.
Förvärv av delägarrätter utanför intressegemenskapen (s.k. externa
förvärv) omfattas inte heller. Detta gäller även om finansieringen har
skett med ett internt lån.
Vad som avses med delägarrätter framgår av 48 kap. 2 § IL. Även
delägarrätter som är lagertillgångar omfattas (prop. 2008/09:65 s. 49 f.).
Att även andelar i handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade
juridiska personer inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) ska behandlas som delägarrätter framgår av 24 kap. 10 a § tredje
stycket.
3.3.2

Regler angående vissa externa lån

Huvudregeln gäller såsom ovan angetts endast ränteutgifter på skulder
till ett annat företag i intressegemenskapen, s.k. interna lån. För att
förhindra kringgåenden av reglerna genom att använda skulder till ett
företag som inte ingår i intressegemenskapen, s.k. externa lån, finns två
regler.
Den ena regeln, som finns i 24 kap. 10 b § andra stycket IL, reglerar
räntor som är hänförliga till tillfälliga externa lån. Avdrag får inte göras
för ränteutgifter om en tillfällig skuld till ett företag som inte ingår i
intressegemenskapen – helt eller delvis – ersätts med en skuld till ett
företag i intressegemenskapen. Detta gäller dock endast om skulden till
det utomstående företaget hade omfattats av begränsningen i första
stycket om det utomstående företaget hade ingått i samma
intressegemenskap som det företag som har haft ränteutgiften, dvs. det är
fråga om förvärv av interna delägarrätter. Syftet med regeln är att
förhindra sådana kringgåenden som går ut på att låta det köpande
företaget finansiera sitt interna förvärv med hjälp av ett externt lån och
sedan direkt därefter betala tillbaka detta lån med ett nytt internt lån.
Den andra regeln, som finns i 24 kap. 10 c § IL, tar sikte på räntor som
är hänförliga till s.k. back-to-back-lån. Avdrag får inte göras för
ränteutgifter på en skuld till ett företag som inte ingår i intressegemenskapen om skulden motsvaras av en fordran som ett företag i
intressegemenskapen har på det utomstående företaget eller på ett företag
som ingår i samma intressegemenskap som det utomstående företaget.
Avsikten med regeln är att förhindra kringgåenden genom att låta ett
14

s. 15 Kontrollera mot PDF

koncernföretag låna ut pengar till en extern part som i sin tur lånar ut
pengarna till det bolag som ska göra det interna förvärvet. Regeln gäller
endast lån vid förvärv av interna delägarrätter.

3.4

Undantagsregler

3.4.1

Allmänt

Om förutsättningarna för att vägra avdrag för ränteutgifter på interna lån
föreligger enligt ovan beskrivna regler (med undantag för den omvända
ventilen), ska avdrag ändå få göras om förutsättningarna för att tillämpa
någon av två alternativa undantagsreglerna föreligger. Reglerna finns i
24 kap. 10 d § IL och kallas tioprocentsregeln och ventilen. I 24 kap. 10
e § IL finns motsvarande undantagsregler beträffande ränteutgifter på s.k.
back-to-back-lån.
3.4.2

Tioprocentsregeln

Enligt 24 kap. 10 d § första stycket 1 IL får avdrag göras för ränteutgift
om den inkomst som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med
minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom
intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om
företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdragsrätten hos det
företag som har ränteutgiften är således beroende av hur mottagaren av
räntan beskattas. Uppgår beskattningen hos mottagaren till minst
tio procent får avdrag göras.
Enligt förarbetena ska ett hypotetiskt test göras för att avgöra
beskattningsnivån. Bedömningen av beskattningsnivån kan avse både
skattesubjekt som hör hemma i Sverige och skattesubjekt som hör
hemma i utlandet. När det gäller skattesubjekt som hör hemma i utlandet
är det klassificeringen i den utländska rättsordningen som läggs till grund
för bedömningen.
Om ränteinkomsten t.ex. klassificeras som utdelning eller kapitalvinst
på näringsbetingade andelar och därför är skattefri, är undantaget inte
tillämpligt. Detsamma gäller om betalningen skatterättsligt behandlas
som en nullitet på grund av att den utländska rättsordningen klassificerar
den som en företagsintern betalning. Det kan även finnas stater som har
en särskild lägre beskattningsnivå för t.ex. ränteinkomster eller för
inkomster som inte har uppkommit på grund av verksamhet i den staten.
Även i dessa fall gäller att beskattningens nivå ska fastställas utifrån den
lägre skattesatsen, om det är så att den skulle ha tillämpats på den
aktuella inkomsten. Det relevanta är att den inkomst som motsvarar
ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent om det varit
bolagets enda inkomst. Det hypotetiska testet innebär att hänsyn bara tas
till den inkomst som motsvarar den aktuella ränteutgiften. Hänsyn ska
alltså inte tas till överskott eller underskott som härstammar från normal
drift eller till normalt avdragsgilla utgifter hos det mottagande företaget.
Vidare bör villkoren för att tillämpa regeln inte anses vara uppfyllda t.ex.
15

s. 16 Kontrollera mot PDF

om ränteinkomsten kan neutraliseras genom ett grundavdrag, fribelopp
eller liknande avdrag. Se prop. 2008/09:65 s. 59–60 och 85–87.
3.4.3

Ventilen

Enligt den s.k. ventilen i 24 kap. 10 d § första stycket 2 IL får avdrag
göras – oavsett hur den inkomst som motsvarar ränteutgiften har
beskattats – om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för
ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.
Av förarbetena (prop. 2008/09:65 s. 68 f.) till bestämmelsen framgår
bl.a. följande. Den aktuella bestämmelsen är en säkerhetsventil för vissa
undantagsfall. Att transaktionerna ska vara ”affärsmässigt motiverade”
innebär att det främst ska ligga sunda företagsekonomiska överväganden
bakom de förhållanden som ska bedömas. Det som ska bedömas är den
interna skulden och det interna förvärvet som skulden avser. Den interna
skulden uppkommer normalt av att det föreligger ett finansieringsbehov i
samband med ett förvärv. Med ”huvudsakligen” avses ca 75 procent.
Skatteeffekter ska inte beaktas när man bedömer om åtgärden är
huvudsakligen affärsmässigt motiverad (prop. 2008/09:65 s. 87 f.)
3.4.4

Företag som kan göra avdrag för lämnad utdelning - den
s.k. omvända ventilen

Företag som kan göra avdrag för lämnad utdelning får tillämpa
tioprocentsregeln i 24 kap. 10 d § första stycket 1. Med hänsyn till den
särskilda skattesituation som företag som kan göra avdrag för lämnad
utdelning befinner sig har dock en särskild regel införts i 24 kap. 10 d §
andra stycket IL, en s.k. omvänd ventil. Av denna framgår att
tioprocentsregeln inte får tillämpas om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten har möjlighet att få
avdrag för utdelning och om Skatteverket kan visa att såväl förvärvet
som den skuld som ligger till grund för ränteutgiften till övervägande del
inte är affärsmässigt motiverade. I ett sådant fall får avdrag således inte
göras för ränteutgiften. Det är Skatteverket som har bevisbördan i denna
del till skillnad mot vid prövningen av om ventilen i 24 kap. 10 § första
stycket 2 IL är tillämplig. Av förarbetena till bestämmelsen (prop.
2008/09:65 s. 87) framgår att de företag som omfattas av bestämmelsen
beskattas i Sverige för ränteinkomster, men beskattningen kan
neutraliseras av att mottagen ränta vidareutdelas med avdragsrätt. Det
framgår även att liknande regler kan finnas i utlandet.

3.5

Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden

Högsta förvaltningsdomstolen har den 30 november 2011 avgjort ett
antal mål (mål nr 7648-09, 7649-09, 4348-10, 4797-10, 4798-10, 480010) avseende ränteavdragsbegränsningsreglerna. Den 27 januari 2012
avgjordes ytterligare två mål (mål nr 5070-09 och 4687-11).
16

s. 17 Kontrollera mot PDF

Domstolen har bl.a. prövat om förutsättningarna för att tillämpa
ventilen i 24 kap. 10 d § första stycket 2 IL varit uppfyllda. Domstolen
konstaterar att kriterierna i huvudregeln och tioprocentsregeln är klara,
men att villkoren för undantag i ventilen i 24 kap. 10 d § första stycket 2
IL är allmänt hållna. Vidare konstateras att det av förarbetena framgår att
ventilen ska tillämpas restriktivt för att syftet med bestämmelserna om
avdragsbegränsningen ska kunna uppnås, nämligen att motverka att det
svenska skatteunderlaget urholkas. Högsta förvaltningsdomstolen anger
att även konkurrensskäl talar för en restriktiv tillämpning, eftersom den
som får tillämpa ventilen får en lägre skattekostnad i förhållande till den
som inte får avdrag för sin räntekostnad.
Därefter anger domstolen att följande kriterier bör vara vägledande vid
bedömningen av om affärsmässiga skäl kan anses föreligga.
”Vid tillämpningen av bestämmelserna bör man skilja mellan organisatoriska
och affärsmässiga skäl. En omorganisation är oftast en intern angelägenhet som i
och för sig kan syfta till att förbättra företagsgruppens konkurrensförmåga, men
innebär inte att en affär genomförs med någon i förhållande till företaget
oberoende part. Koncerninterna förvärv som finansieras med koncerninterna lån
innebär inte någon ökad skuldbelastning för koncernen som helhet men kan
medföra en lägre skattekostnad för den. Sådana omstruktureringar kan i de allra
flesta fall i stället ske genom tillskott.
Externa förvärv kan som regel antas ske av affärsmässiga skäl och görs
dessutom oftast i konkurrens med andra. Kostnaden för att finansiera ett förvärv
är en viktig faktor för affärens lönsamhet och många gånger avgörande för om
den över huvud taget kommer till stånd. Att i sådana fall, i stället för att
finansiera externt, välja att låna till en lägre kostnad från ett närstående bolag i ett
lågskatteland kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte strida mot
sunda företagsekonomiska och affärsmässiga överväganden. Den situationen
omfattas inte heller av bestämmelserna om ränteavdragsbegränsning. Det gör
däremot ett internt förvärv som föregåtts av ett externt förvärv. Enligt Högsta
förvaltningsdomstolen bör ventilen kunna tillämpas i en sådan situation om det
interna förvärvet föregåtts av ett externt förvärv och det efterföljande interna
förvärvet tidsmässigt och i övrigt framstår som endast ett led i att foga in det nya
företaget i intressegemenskapen. I övriga fall bör av anförda skäl utrymmet för
att tillämpa ventilen vara mycket begränsat.”

Domstolen konstaterade i fyra av målen (mål nr 4797-10, 7649-09,
4800-10 och 4798-10) att även om ett visst förvärv av andelar skett som
ett led i en intern omstrukturering inom den aktuella intressesfären och
omstruktureringen varit väl motiverad för den verksamhet som bedrivs,
så var förvärvet inte affärsmässigt motiverat i den mening som avses i
24 kap. 10 d § första stycket 2 IL.
I två av fallen (mål nr 4348-10 och 4687-11) när förvärvet av andelar
hade föregåtts av ett externt förvärv fann Högsta förvaltningsdomstolen
att avdrag skulle få göras för ränteutgifterna med stöd av ventilen. I den
situationen ansåg domstolen att det efterföljande interna förvärvet
tidsmässigt och i övrigt endast framstod som ett led i att foga in det
förvärvade bolaget i intressegemenskapen.
I ytterligare ett fall (mål nr 7648-09) fann Högsta förvaltningsdomstolen att det fanns skäl att tillämpa ventilen. Domstolen
konstaterade i detta fall att förvärvet av andelar som skett genom kontant
nyemission föranletts av bolagets svaga resultat och behov av kapital-

17

s. 18 Kontrollera mot PDF

tillskott för att undvika betalningssvårigheter och i förlängningen
konkurs. Domstolen anförde att vid dessa förhållanden och då intern
finansiering av utgifter för driften till lägsta möjliga kostnad får anses
affärsmässigt motiverad finns det skäl att tillämpa ventilen.
Högsta förvaltningsdomstolen har också prövat vad som avses med att
det i 24 kap. 10 b § första stycket IL anges att fråga ska vara om förvärv
av en delägarrätt från ett företag i intressegemenskapen (mål nr 7648-09).
Domstolen har i detta avseende funnit att förvärv av andelar genom
nyemission omfattas av regleringen.
Vidare har Högsta förvaltningsdomstolen funnit att skulder som har sin
grund i obetalda räntor inte omfattas av ränteavdragsbegränsningen då en
sådan skuld inte kan anses hänförlig till förvärvet av andelen (mål nr
4797-10).

4

Skatteverkets kartläggning

4.1

2009 års uppdrag

I regleringsbrevet för 2009 gav regeringen Skatteverket i uppdrag att
göra en bredare kartläggning av förekomsten av ränteavdrag i företagssektorn och utvärdera behovet av ytterligare avdragsbestämmelser.
Uppdraget redovisades den 14 december 2009 i rapporten ”Ränteavdrag i
företagssektorn”. I rapporten anges bl.a. följande.
Det finns svårigheter med att få fram användbara uppgifter som på ett
mer övergripande plan visar på problemens omfattning, men
sammanfattningsvis kan ändå vad gäller kartläggningen anges att
koncernintern skuldsättning används i hög utsträckning vid såväl interna
som externa förvärv av dotterbolag. Koncernintern skuldsättning
etableras även på andra sätt. Det finns stora möjligheter att strukturera
koncernerna och låneförhållandena så att avdrag får göras för räntan i
Sverige och att räntemottagaren inte beskattas alls eller mycket lågt.
Härigenom finns det incitament för att etablera koncerninterna skulder
och strukturera ägande och skuldförhållanden så att ett gynnsamt
sammanlagt skatteutfall uppnås för koncernen. I hur hög utsträckning
detta sker har inte varit möjligt att få fram med de verktyg som
Skatteverket förfogar över. Det finns dock anledning att förmoda att detta
sker i mycket hög utsträckning. Härutöver kan konstateras att det inom i
vart fall leveraged buyout sektorn8 är så att den finansieringskostnad
(avseende såväl externa som interna lån) som uppstår vid externa uppköp
av bolag/koncerner regelmässigt trycks ned i och belastar det uppköpta
bolaget/koncernen. Så får förmodas ske i hög utsträckning även vid andra
externa uppköp av bolag/koncerner. Hur de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. 10 a–10 e §§ IL fungerar är det ännu för
tidigt att ha en uppfattning om. I ett hänseende föreslås dock en
utvidgning av dessa regler. Skatteverket har försökt ta reda på i vad mån
företagen redan nu anpassar sig till den s.k. tioprocentsregeln i 24 kap.
8

Benämns ofta som s.k. riskkapitalförvärv.

18

s. 19 Kontrollera mot PDF

10 d § IL, så att mottagaren av räntan beskattas med tio procent eller
knappt däröver i stället för noll i beskattning, med påföljd att avdrag för
ränteutgiften medges. Det finns indikationer på att en anpassning sker,
men vi vet inte omfattningen. Skatteverket anser att det är lämpligt att
undantaget i 24 kap. 10 d § andra stycket IL görs generellt tillämpligt.
Skatteverket bedömer att en sådan ändring på ett effektivt sätt kommer
att medföra en självsanering. Företagen kommer inte att vidta de mest
utstuderade skatteplaneringsförfarandena. Utöver denna utvidgning
föreslås att det införs en bestämmelse (på samma sätt som gäller
beträffande lagen (1995:575) om skatteflykt) om att beslut med
anledning av denna utvidgade möjlighet ska kunna fattas till den
skattskyldiges nackdel inom de normala eftertaxeringsfristerna, oavsett
om oriktig uppgift lämnats.

4.2

2010 års uppdrag

I regleringsbrevet för 2010 har Skatteverket fått i uppdrag att fortsätta
arbetet med kartläggningen av ränteavdragen. Uppdraget redovisades den
14 mars 2011 i rapporten ”Ränteavdrag i företagssektorn – Fortsatt
kartläggning”. I rapporten anges bl.a. följande.
Skatteverket gör bedömningen att den slutsats som gjordes i 2009 års
rapport om att koncernintern skuldsättning används i hög utsträckning
vid såväl interna som externa förvärv av dotterbolag och att
koncernintern skuldsättning etableras även på andra sätt fortfarande har
giltighet. Enligt Skatteverket är intrycket att planeringsaktiviteten inte
minskat inom detta område. Tioprocentsregeln har, som den nu är
utformad, oönskade effekter. En del koncerner väljer att få till stånd en
beskattning av räntemottagaren på minst tio procent. En sådan effekt har
dubbel negativ påverkan. Om ett svenskt bolag reducerar sin skatt så
reduceras statens skatteinkomster, men detta får i förlängningen även
antas ha alternativa positiva effekter eftersom bolaget erhåller större
resurser för att driva verksamheten. Men om det svenska beskattningsunderlaget reduceras utan att företaget får del av dessa pengar utan dessa
i stället betalas till en utländsk stat får varken svenska staten eller
företaget del av dessa pengar och då uppnås inte dessa alternativa
positiva effekter (annat än med belopp motsvarande mellanskillnaden
mellan den svenska skatten och den utländska). Tioprocentsregeln bör
ändras eller kompletteras så att koncerninterna skuldetableringar som
dikteras av skatteskäl motverkas även om räntemottagaren beskattas med
minst tio procent. Utöver att den s.k. tioprocentsregeln har oönskade
effekter så har även andra problem uppmärksammats. I den slutliga
utformningen av lagstiftningen valde man att smalna av tillämpningsområdet, vilket innebär att lagstiftningen bl.a. inte omfattar
koncerninterna lån för finansiering av utdelningar och för förvärv av
koncerninterna fordringar. Enligt Skatteverket har hittills några sådana
fall uppmärksammats av vardera slaget och det har då genomgående gällt
mångmiljardbelopp.

19

s. 20 Kontrollera mot PDF

4.3

2011 års uppdrag

Skatteverket har i regleringsbrevet för 2011 fått i uppdrag att under 2011
fortsätta arbetet med analysen och kartläggningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna, bl.a. mot bakgrund av erfarenheterna av 2010 års
taxering. Uppdraget redovisades den 19 december 2011 i rapporten
”Ränteavdrag i företagssektorn – Fortsatt kartläggning”. I rapporten
anges bl.a. följande.
De slutsatser som drogs i 2009 års rapport är fortfarande gällande.
Utifrån fokus på företeelser som kan anses innebära ett missbruk av
ränteavdragsrätten är det generella grundproblemet att det finns ett
mycket stort incitament till att av skatteskäl etablera koncerninterna
skuldförhållanden och få höga ränteavdrag (ibland kan avdrag för samma
ränteutgift medges i ytterligare ett land) som inte motsvaras av
beskattning hos mottagaren och att dessa förhållanden skapas i mycket
hög utsträckning och på olika sätt. Räntan betalas i många fall inte
kontant, utan läggs till skulden. Därigenom kan skulden och
ränteströmmarna fördubblas på en femårsperiod. Räntan på ägarlånen
kan i enskilda fall uppgå till flera hundra miljoner kronor per år. När det
gäller frågan om skatteplanering vid externa förvärv så har man redan i
2009 och 2010 års rapporter sagt att den skatteplanering som kan göras
vid interna förvärv också kan göras vid externa förvärv och att
koncernerna i mycket hög utsträckning faktiskt också skatteplanerar så.
Härigenom kan koncernen erhålla avdrag i Sverige utan motsvarande
beskattning i mottagarlandet. Skatteverkets verktyg för att få en
överblick kring den totala omfattningen av problemet räcker inte till. Den
sammanfattande bedömningen är trots allt att ränteavdrag avseende
interna skulder etablerade i samband med externa förvärv av dotterbolag
gäller betydligt större belopp än för interna skulder etablerade i samband
med interna förvärv av dotterbolag. I vilken utsträckning det är ett
problem med externa lån i detta sammanhang och om det förekommer
andra problem i samband med externa lån har Skatteverket inte fokuserat
på och kan därför inte göra någon kvalificerad bedömning av. Såvitt
avser hur de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna fungerar träffar dessa
regler bara ett mycket smalt område, nämligen sådana räntor på interna
skulder som uppkommit vid interna förvärv av delägarrätter. Allt annat
faller utanför tillämpningsområdet. Lagstiftningen omfattar bl.a. inte
koncerninterna lån för finansiering av utdelningar, av förvärv av
koncerninterna fordringar, av kapitaltillskott till dotterbolag som sedan
för ett internt förvärv av delägarrätter, av obetald ränta som omfattas av
lagstiftningen. Inom det mycket smalt avgränsade området som reglerna
gäller får de efter Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden ändå i
huvudsak anses fungera. Reglernas utformning med undantagsregler
innebär dock en mycket hög belastning för Skatteverket. Fler företag än
beräknat har åberopat undantagsreglerna. I de flesta fall sammanhänger
svårigheterna i hanteringen med att en bedömning ska göras utifrån ett
annat lands lagstiftning och förhållanden. Detta är oerhört svårt, kräver
stora resurser och det har varit svårt att få vetskap om allt. Såvitt avser
den s.k. tioprocentsregeln, så har den fortsatta kartläggningen visat att det
är betydande ränteavdrag (9,3 mdkr i årliga ränteavdrag, bara i de fall
Skatteverket observerat) som erhålls i Sverige i fall där den interna

20

s. 21 Kontrollera mot PDF

fordringen placerats inom koncernen så att tioprocentsregeln blir
tillämplig och att detta, som Skatteverket bedömer det, så gott som
uteslutande gjorts av skatteskäl. Tioprocentsregeln har, som den nu är
utformad, oönskade effekter. Enligt Skatteverket är detta ännu tydligare
nu än vid tidigare rapporter. Den bör därför ändras eller kompletteras så
att koncerninterna skuldetableringar som dikteras av skatteskäl
motverkas även om räntemottagaren beskattas med minst tio procent.
Härigenom motverkas att transaktioner bara eller huvudsakligen vidtas
av skatteskäl. Enligt Skatteverket kan lagen (1995:575) om skatteflykt
inte alls tillämpas i de fall tioprocentsregeln krav är uppfyllda.

5

Företagsskattekommitténs uppdrag när det
gäller ränteavdragsreglerna

I början av 2011 tillsattes Företagsskattekommittén. Av direktiven (dir.
2011:1) framgår bl.a. följande. Det finns en dubbel asymmetri i dagens
företagsbeskattning som sammantaget innebär att lånefinansierade
investeringar gynnas jämfört med investeringar som finansieras med
riskkapital i form av eget kapital. Kommittén ska därför undersöka om
det är lämpligt att ta fram mer generellt utformade regler som begränsar
ränteavdragen och om skattelättnader för eget kapital bör införas samt
lämna förslag i dessa avseenden.
Det finns i princip två sätt att åtgärda eller begränsa effekterna av de
olika slagen av asymmetrier. För det första kan avdrag för ränteutgifter
begränsas i kombination med att skattebetalningarna från bolagssektorn
sänks i motsvarande omfattning. För det andra kan det införas en lättnad i
beskattningen av eget kapital, t.ex. genom att det införs ett avdrag för
viss avkastning på eget kapital, vilket medför en lägre beskattning av
riskkapital. Kommittén ska lämna förslag på ett mer heltäckande system
som, om möjligt, kan ersätta de nuvarande ränteavdragsbegränsningarna
och minska diskrimineringen av det egna kapitalet.
Kommitténs arbete ska slutredovisas den i november 2013.

6

Interna lån och affärsmässighet ur ett
ekonomiskt perspektiv

Distinktionen mellan lån och aktier handlar i grunden om hur investerare
i riskfyllda projekt fördelar risken mellan sig. Upp till nivån för
lånebeloppet tillfaller all avkastning långivarna. Eventuell avkastning
därutöver tillfaller aktieägarna. Aktier är mer riskfyllda eftersom det
finns en större risk att de inte ger någon avkastning alls, men denna
nackdel vägs mot att avkastningen på aktier, till skillnad från lån, i
princip är obegränsad uppåt. I många situationer är det lätt att identifiera
affärsmässiga anledningar till varför företag i vissa lägen föredrar lån
framför eget kapital och som reflekterar att lån och aktier har olika
egenskaper. Aktieägarna får betalt sist av alla och är efterställda i en

21

s. 22 Kontrollera mot PDF

konkurs, men i gengäld är den potentiella ersättningen alltså obegränsad
uppåt. Långivaren däremot får betalt först av alla men kan inte erhålla ett
bättre utfall än att lånet betalas av till fullo. Till skillnad från aktieägarna
har långivarna en laglig rätt till räntebetalningar och återbetalning av
lånet. Båda dessa rättigheter regleras i lånevillkoren. Om utbetalningarna
uteblir har långivaren möjligheten att begära låntagaren i konkurs, vilket
ger låntagaren incitament att fullgöra sina förpliktelser.
Möjligheten att välja mellan lån och aktier underlättar företagets
kapitalförsörjning, inte minst genom att den bidrar till att lösa
informationsproblem kring investeringsbeslut. Rangordningen mellan
investerarna kan påverkas genom avtal om detta inom kategorierna
långivare respektive aktieägare. Efterställda (juniora) lån får betalt efter
övriga långivare. Preferensaktier får betalt före övriga aktieägare.
Variationsrikedomen är stor i synnerhet för instrument som ligger i
gränslandet mellan lån och eget kapital, det som kallas för mezzaninekapital.
Efterställda lån är mer riskfyllda än andra lån eftersom det finns en
större risk att långivarna inte får igen lånebeloppet och aktierna är av
samma anledning mer riskabla än de efterställda lånen. Efterställda lån
kan tänkas tilltala investerare som vill ta lite mer risk, men ändå kräver
kontraktsmässiga räntebetalningar.
I ekonomisk mening är det omotiverat att skilja mellan lån från
aktieägarna – i synnerhet efterställda lån från aktieägarna – och
aktiekapital. All avkastning som går åt till att betala räntan på lånet
tillfaller långivarna, och all avkastning därutöver tillfaller aktieägarna,
vilka är desamma som långivarna i det fall det rör sig om ett lån från
företagets ägare. Skattemässigt behandlas ränteinkomster mer förmånligt
än aktieutdelningar i och med att räntor är avdragsgilla för företaget
medan utdelningar i princip måste betalas med beskattade medel.
Företagets ägare har därför incitament att välja att skjuta till medel i form
av lån i stället för aktiekapital.
Ovanstående diskussion visar att det ur en ekonomisk synvinkel kan
vara motiverat att inte bevilja ränteavdrag avseende lån till aktieägare. I
sin enklaste form innebär detta att avdragsrätt för räntor inte bör få göras
i de fall räntebetalningarna går till företagets ägare, direkt eller via en
intressegemenskap. Emellertid måste det dock beaktas att det kan finnas
situationer där en finansiering med hjälp av interna lån kan vara
affärsmässigt motiverad. Utgångspunkten bör därför vara att
affärsmässigt motiverade lån inte ska begränsas. Exempel på sådana
affärsmässiga skäl kan vara koncerners likvidhantering. Här kan
kostnadsfördelar uppstå när koncernen behåller differensen mellan inoch utlåning. Det kan också uppstå skalfördelar i samband med
internbanksverksamhet (internbanken tar upp lån å hela koncernens
vägnar och fördelar därefter krediterna i form av internlån).

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

7

Skattemässiga regler om ränteinkomster och
ränteutgifter i några länder

7.1.1

Allmänt

Regelverk mot skatteplanering med ränteavdrag finns i ett flertal länder.
Nedan följer en kortfattad beskrivning av vissa utländska regelverk som
har till syfte att motverka att ränteavdrag används i skatteplaneringssyfte.
7.1.2

Nederländerna

Sedan år 2004 har Nederländerna underkapitaliseringsregler som blir
tillämpliga om relationen lån/eget kapital överstiger 3:1. I sådant fall
begränsas avdragsrätten för räntor under vissa förutsättningar och det
oberoende av om lånen är från närstående eller inte. Begränsningen kan
dock inte överstiga de räntor som avser lån från (eller som garanteras av)
närstående. Även om rätten till avdrag blir begränsad behandlas räntan
fortfarande som ränta och mottagarens beskattning påverkas inte.
Ränteutgifter, valutakursförluster och andra kostnader avseende ett
antal olika typer av lån som direkt eller indirekt har uppburits från
närstående företag eller närstående person (eller lån från tredje part som
på visst sätt garanteras av närstående företag) är inte avdragsgilla om
– inte låntagaren visar att lånet tillsammans med de i övrigt aktuella
rättshandlingarna baserats på sunda affärsmässiga överväganden, eller
– inte låntagaren visar att räntan hos räntemottagaren beskattas med en
effektiv skattesats om minst tio procent beräknat på ett underlag enligt
nederländska regler.
Vidare får räntemottagaren inte vara berättigad till avdrag för förluster
från år före det att lånet beviljas. Inte heller får lånet beviljas för att
ränteintäkten ska kunna kvittas mot kommande förluster. De sistnämnda
villkoren beror på att det krävs att räntan beskattas effektivt.
Från och med den 1 januari 2008 kan skattemyndigheten, även om
mottagaren beskattas med tio procent, visa att transaktionerna inte
vidtagits av sunda affärsmässiga skäl med påföljd att avdrag för räntan
inte får göras.
De lån som omfattas är följande:
1. Lån för att möjliggöra utdelning eller återbetalning av kapital från
låntagaren, eller från ett till denne närstående företag, till ett
närstående företag eller en närstående person.
2. Lån för att låntagaren ska förvärva andelar eller liknande rättigheter
i ett bolag som innan och/eller efter förvärvet är närstående företag.
Även kapitaltillskott till sådant företag omfattas. Enligt uttalanden i
förarbetena kan externa förvärv omfattas i fall som är mycket
artificiella och bara syftar till att erhålla ränteavdrag, t.ex. när det
förvärvande företaget redan har medel för att göra förvärvet men
töms på medel genom utdelning som sedan på omvägar kommer
tillbaka som ett lån från ett bolag i ett skatteparadis.
3. Lån där låntagaren i sin tur lämnar ett kapitaltillskott e.d. till ett
närstående företag (som kan vara långivaren). Tillskottsgivaren
måste således vara ett nederländskt skattesubjekt. Denna regel

23

s. 24 Kontrollera mot PDF

exemplifieras av att ett nederländskt moderbolag lämnar ett
kapitaltillskott till ett dotterbolag, som i sin tur använder tillskottet
för utlåning till moderbolaget eller ett annat av moderbolagets
dotterbolag.
Nederländerna har även regler som innebär att ett lån (hybridinstrument) under vissa förutsättningar behandlas som eget kapital hos
låntagaren och därmed även som kapitaltillskott från långivaren (avser
främst lån som saknar återbetalningstidpunkt, är efterställda andra lån
och där ”räntan” är beroende av ”låntagarens” resultat etc.). Följaktligen
får avdrag inte göras för ränta eller för en kursförlust.
Avdrag får inte heller göras för räntor eller kursförluster på lån från
närstående företag där lånets löptid är oändligt eller överstiger tio år och
vissa andra förutsättningar är uppfyllda.
Nyligen beslutades ett förslag i parlamentet som ska förhindra
överdriven skuldfinansiering vid förvärv. Kombinationen av ränteavdrag
och det nederländska systemet för beskattning inom en företagsgrupp har
inneburit en dränering av skattebasen. Reglerna innebär en utökning av
ränteavdragsbegränsningsreglerna till att vid sidan av interna lån också
omfatta externa lån vid förvärv av andelar i holländska bolag. De nya
reglerna tillämpas endast om ränteavdragen inte redan är begränsade på
grund av de andra ränteavdragsbegränsningsreglerna. Ränteavdrag får i
korthet göras med högst ett belopp motsvarande vinsten hos det
förvärvande bolaget (beräknad på konsoliderad basis för företag som
deltar i systemet för sambeskattning) och utan hänsyn till vinster i det
förvärvade bolaget.
Avdragsbegränsningen ska gälla när strukturen är överfinansierad. En
förvärvsstruktur anses inte vara överfinansierad när skulden i samband
med förvärvet under förvärvsåret inte uppgår till mer än 60 procent av
förvärvspriset. Detta procenttal minskar sedan med 5 procent per år till
25 procent.
Avdragsbegränsningen är inte tillämplig på avdrag som understiger
1 000 000 Euro.
7.1.3

Danmark

Danmark har underkapitaliseringsregler som är tillämpliga på företag
eller koncerner som direkt eller indirekt kontrollerar mer än 50 procent
av kapitalet eller rösterna i ett danskt låntagande bolag (eller ett utländskt
låntagande bolags fasta driftställe i Danmark). Om relationen mellan alla
lån och eget kapital överskrider 4:1 vid beskattningsårets utgång är
reglerna tillämpliga. Avdrag för räntor m.m. begränsas för lån från
kontrollerande företag och lån som ett sådant företag ställt säkerhet för.
Reglerna är inte tillämpliga om låntagaren kan visa att likvärdiga lån och
lånevillkor skulle kunna ha erhållits från en fristående part.
Vidare finns särskilda regler med syfte att förhindra avdrag (främst
ränteavdrag) i ett danskt företag när motsvarande intäkt inte beskattas i
mottagarlandet på grund av att det danska företaget inte behandlas som
ett skattesubjekt utan delägarbeskattas i det andra landet. Det danska
bolaget behandlas då som en filial till det utländska bolaget och inte som
ett danskt skattesubjekt. Samtliga tillgångar och skulder som ägs av det

24

s. 25 Kontrollera mot PDF

danska företaget anses knutna till företagets fasta driftställe i Danmark.
Detta gäller endast när det andra landet är ett land inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet eller ett land med vilket Danmark har ett
skatteavtal. För räntebetalningar till bolag i övriga länder kan det i stället
bli aktuellt med källskatt.
Om ett företag har en skuld till ett annat kontrollerande företag som
hör hemma utomlands och fordringen enligt det andra landets regler
betraktas som tillfört kapital behandlas skulden skatterättsligt som eget
kapital. I dessa fall anses räntebetalningar vara utdelning och är därför
inte avdragsgilla.
Under 2007 genomfördes ett paket med ändringar som bl.a. innehåller
begränsningar av avdragsrätten för räntebetalningar för bolag och andra
juridiska personer. Syftet var att motverka aggressiv skatteplanering och
uppnå en mer likformig fördelning av skattebelastningen samt att
finansiera en sänkning av bolagsskattesatsen från 28 procent till 25
procent. Avdragsbegränsningarna innehåller en huvudregel och en
kompletteringsregel (EBIT-regel). Huvudregeln maximerar avdraget i
relation till det skattemässiga värdet av bolagets tillgångar. Avdragsrätten
begränsas även för räntor på skulder till icke närstående långivare. Icke
avdragsgilla räntor får inte föras vidare till nästa år. Enligt
kompletteringsregeln får avdrag för ett enskilt bolags nettofinansieringsutgifter göras med högst ett belopp om 80 procent av EBIT
(eng. ”Earnings before interest and taxes”). Regeln gäller alla skulder.
Outnyttjade avdrag får föras vidare till nästa år. För båda reglerna gäller
att det är avdrag för nettofinansieringsutgifter som begränsas.
Begränsningarna gäller endast om koncernens nettofinansieringsutgifter
överstiger 21,3 miljoner danska kronor. För företag som ingår i en dansk
sambeskattning beräknas begränsningarna på koncernnivå och görs sedan
proportionella för respektive koncernföretag.
Reglerna om avdragsbegränsningar tillämpas först efter det att
underkapitaliseringsreglerna har tillämpats, dvs. tillämpning sker enligt
följande ordning: 1) underkapitaliseringsregler, 2) huvudregeln, 3)
kompletterings-/EBIT-regeln.
Under 2009 och 2011 har vissa mindre justeringar gjorts av
lagstiftningen, både i skärpande och lättande riktning. Under 2010
stramades huvudregeln upp på så sätt att vid beräkningen av underlaget
för ränteavdrag ska värdet på utländska aktier skrivas ned på sju år.
7.1.4

Frankrike

De franska underkapitaliseringsreglerna gäller fr.o.m. 2007 alla lån från
företag i intressegemenskap. De tillämpas inte på banker och liknande
kreditinstitut. Till detta ”bankundantag” räknas också företag som
ansvarar för koncernens cash-pooling.
Först undersöks om räntesatsen överstiger medelvärdet av tvåårsräntor
avseende lån som lämnas av fristående kreditinstitut. Om så är fallet är
den överskjutande räntebetalningen att anse som en inte avdragsgill
utdelning. En högre räntesats kan dock godtas om företaget visar att den
är armlängdsmässig. Sistnämnda möjlighet finns emellertid inte om lånen
lämnas av ett direkt aktieägande bolag.

25

s. 26 Kontrollera mot PDF

Även om räntan uppfyller armlängdsmässiga villkor kan avdrag vägras
om räntan samtidigt överstiger
– en teoretisk ränta som beräknas med utgångspunkt från en 1,5:1kvot mellan intern skuld och eget kapital per bokslutsdagen,
25 procent av en justerad rörelsevinst före internränta, avskrivning,
vissa leasingavgifter och skatt, samt
– mottagen ränta från företag i intressegemenskap.
Ränta för vilken avdrag vägras i steg två anses fortfarande som ränta
och kan rullas vidare till efterföljande år, dock med en avtrappning med
5 procent per år.
En speciallagstiftning, l’amendement Charasse, syftar till att förhindra
nedtryckning av skulder till franska bolag inom en koncern. Om ett
franskt förvärvande bolag uppträder som köpare av ett bolag från sin
aktieägare och finansierar förvärvet med lån kan avdragsrätten för räntan
begränsas. Detta förutsätter att det förvärvande bolaget och det
förvärvade bolaget väljer att konsolideras skattemässigt. Denna lag riktar
sig mot rent koncerninterna överlåtelser och tillämpas inte om det
förvärvade bolaget nyligen förvärvats till koncernen.
Frankrike har enligt en särskild bestämmelse begränsningar vid
räntebetalningar till företag i s.k. icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner.
Som huvudregel är sådana räntebetalningar inte avdragsgilla, men kan bli
det om gäldenären kan visa att en verklig transaktion ligger till grund för
räntebetalningen. Sedan den 1 januari 2011 gäller att den skattskyldige
dessutom måste visa att transaktionens huvudsakliga syfte och effekt inte
är att flytta vinster ut från Frankrike.
7.1.5

Tyskland

I samband med en skattereform, vars övergripande syfte var att göra det
tyska skattesystemet mer attraktivt för utländska investerare, bl.a. genom
att sänka bolagsskatten från 40 procent till 30 procent, infördes från och
med 2008 begränsningar i avdragsrätten för ränta. Dessa har sedan
ändrats vid två tillfällen under 2009.
Avdragsbegränsningen infördes för att ge incitament till att i högre
utsträckning finansiera företag med eget kapital i stället för med lånat
kapital samt för att förhindra att inkomster överförs till utlandet. Den nya
avdragsbegränsningen (i det följande räntespärren) ersatte de tyska
underkapitaliseringsreglerna. Räntespärren innebär att avdrag får göras
för ränteutgifter till den del de motsvaras av ränteinkomster och
därutöver endast för nettoränteutgifter (skillnaden mellan ränteutgifter
och andra avgifter till långivarna och motsvarande inkomster) som inte
överstiger 30 procent av skattemässig EBITDA (dvs. inkomster före
räntor, skatter och avskrivningar ”earnings before interest, taxes,
depreciation and amortization”). Nettoränteutgifter som inte kan dras av
får rullas vidare till nästa år och läggs, vid beräkningen av ränteavdraget,
till det årets ränteutgifter.
För att förbättra förutsättningarna för tillväxt i spåren av finanskrisen
mildrades reglerna om räntespärren i slutet av 2009 på olika sätt, bl.a.
genom att även oanvänd EBIDTA får rullas framåt i tiden samt genom
justeringar av vissa gränsvärden, i enlighet med vad som framgår längre

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

fram. Rullningen av EBIDTA innebär att den del av årets beräknade
EBIDTA som överstiger den nettoräntekostnad som får dras av, kan
utnyttjas följande fem år genom att räntor som på grund av 30-procentsspärren inte kan dras av mot innevarande års EBIDTA i stället får dras av
till den del de ryms inom framåtrullad EBIDTA från föregående år.
Kvarvarande EBIDTA, som får rullas vidare till följande år, minskas i
motsvarande mån. De räntor som inte heller har kunnat dras av mot
framåtrullad EBIDTA får rullas vidare till nästa år.
Räntespärren gäller för såväl interna som externa lån och för såväl
inhemska som gränsöverskridande förhållanden, samt för såväl
aktiebolag som handelsbolag.
Som huvudregel gäller bestämmelserna det enskilda bolaget. Om
företaget ingår i en skattemässig enhet gäller de i stället hela enheten.
Medan överränta enligt underkapitaliseringsreglerna behandlades som
utdelning, och därför kunde vara skattefri hos det mottagande bolaget,
utgör överränta enligt de nya reglerna skattepliktig inkomst för
mottagaren.
Räntespärren gäller inte om någon av följande förutsättningar är
uppfyllda:
– Nettoräntekostnaderna understiger 3 miljoner euro.
– Företaget i fråga kan inte redovisningsmässigt konsolideras med och
dess finansierings- och affärsstrategi kan inte bestämmas enhetligt
med, ett eller flera andra företag.
– Företagets andel eget kapital i förhållande till företagets totala
redovisningsmässiga balansomslutning är högre eller understiger
inte motsvarande kvot för koncernen med mer än två
procentenheter.
Även om någon av förutsättningarna i andra eller tredje strecksatsen är
uppfyllda undantas kapitalassociationer inte från räntespärren i vissa fall.
Det är fråga om situationer där mer än 10 procent av bolagets räntenetto
går till en andelsägare som äger mer än 25 procent av andelarna i
företaget, till en närstående person till denne eller en tredje person som
står i förbindelse med dessa. Det är företaget som ska visa att det inte
förhåller sig på det viset.
7.1.6

Förenade kungariket

Förenade kungarikets underkapitaliseringsregler har alltid varit nära
knutna till regelsystemet för internprissättning. År 1995 upprättade
skatteförvaltningen riktlinjer för hur finansieringsstrukturer inom globala
koncerner borde vara utformade för att uppfylla armlängdskravet.
Riktlinjerna följde den praxis som utformats under en längre period. Om
skulderna för den inhemska delen av koncernen understeg det egna
kapitalet (kvot 1:1) och kvoten räntor i förhållande till inkomst inte
översteg 1:3 skulle finansieringsstrukturen i princip godtas.
Från och med år 2004 finns underkapitaliseringsreglerna inom
ramverket för internprissättningsreglerna. Underkapitalisering behandlas
som en fråga om finansiell internprissättning där man, för att avgöra om
underkapitalisering föreligger, tittar på varje aspekt av lån respektive
utlåning. I grunden bygger reglerna på armlängdsprincipen i artikel 9 i

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

OECD:s modellavtal (Model Tax Convention on Income and Capital).
Förenade kungarikets skatteförvaltning har publicerat detaljerade
riktlinjer med exempel för att illustrera tillämpningen av de nya reglerna.
De ska tolkas i enlighet med OECD:s principer.
En inledande och grundläggande förutsättning för att frågor om
underkapitalisering ska aktualiseras är att inblandade subjekt företar
dispositioner som avviker från sådana som skulle ha gjorts mellan
oberoende parter.
En annan förutsättning är att inblandade subjekt står i en viss relation
till varandra när den aktuella dispositionen företogs eller någon gång
under sex månader därefter. Vad som avses är direkt eller indirekt
deltagande i förvaltning, kontroll eller kapitalet i övriga berörda subjekt.
Med kontroll avses förmågan att bestämma över annan, oavsett om det
beror på aktieinnehav, röstandelar, bolagsordning, aktieägaravtal.
En tredje förutsättning är att dispositionen potentiellt ger en eller flera
av inblandade subjekt en fördel vid beskattningen i Förenade kungariket.
Så är fallet om vinsterna minskar eller förlusterna ökar i Förenade
kungariket.
Om dessa förutsättningar är uppfyllda ska vinsterna eller förlusterna
för den gynnade parten vid beskattningen i stället beräknas baserat på
dispositioner som uppfyller armlängdsprincipen. Ett nekat avdrag för en
ränteutgift leder inte till att räntan omklassificeras som utdelning vid
beskattningen utan den behåller sin karaktär som räntebetalning
samtidigt som någon källskatt emellertid inte behöver innehållas på en
sådan betalning till en utländsk mottagare. Om vinsten eller förlusten
justeras kan en långivare som betalar brittisk bolagsskatt kräva en
kompensatorisk justering för att dubbelbeskattning inte ska uppstå
genom att låntagaren inte får avdrag för räntan samtidigt som mottagaren
beskattas för den.
Under år 2005 har nya regler om skattearbitrage införts i syfte att
försvåra för företag att dra nytta av gränsöverskridande sådana
möjligheter. Reglerna gäller endast transaktioner som involverar
användningen av ett hybridföretag eller ett hybridinstrument.9 Vidare blir
regelverket endast tillämpligt om skatteförvaltningen uppmanar berört
företag att lämna eller ändra dess deklaration med beaktande av det
aktuella regelverket. Det bedöms därför att de flesta företagen inte
kommer att behöva tillämpa denna anti-arbitrage-lagstiftning.
I sak skiljer lagstiftningen mellan avdragsfall och inkomstfall.
Avdragsreglerna gäller när förekomsten av ett hybridföretag eller ett
hybridinstrument leder till ett större avdrag vid beskattningen i Förenade
kungariket än annars. Det kan vara fråga om situationer där avdraget inte
motsvaras av en inkomst i Förenade kungariket eller där samma utgift
leder till dubbla avdrag. För att reglerna ska bli tillämpliga krävs
därutöver att det huvudsakliga syftet med transaktionerna är att uppnå en
skattefördel i Förenade kungariket. För att svara på den frågan ska
bedömas huruvida transaktionen som leder till avdrag skulle ha
9

Med hybridföretag avses ett företag som i ett land betraktas som ett skattesubjekt medan
det i ett annat land är företagets delägare som beskattas. Med hybridinstrument avses t.ex.
instrument vars avkastning i ett land betraktas som avkastning på eget kapital (utdelning)
medan det i ett annat land betraktas som avkastning på främmande kapital (lån).

28

s. 29 Kontrollera mot PDF

genomförts i avsaknad av hybridföretaget eller hybridinstrumentet, om
den i så fall skulle ha avsett samma belopp och om den skulle ha
genomförts under samma förhållanden och med samma villkor.
Inkomstfallen är relativt begränsade och avser situationer där ett
belopp som motsvarar ett kapitaltillskott till ett brittiskt företag inte
beskattas hos mottagaren samtidigt som det leder till avdrag för
betalaren.
I de angivna avdrags- och inkomstsituationerna kan skatteavdraget
begränsas helt eller delvis.
Vid sidan av reglerna om underkapitalisering infördes 2009 särskilda
regler om ett världsvitt skuldtak (worldwide debt cap) som tillämpas från
och med den 1 januari 2010. Syftet med de nya reglerna är att begränsa
avdragen för finansiella kostnader i Förenade kungariket till bruttot av
koncernens konsoliderade externa finansiella kostnader, för att hindra
koncerner från att erodera skattebasen i Förenade kungariket med ränteeller andra finansiella kostnader, när koncernen som helhet inte har
motsvarande kostnader till externa kreditgivare.
Reglerna är tillämpliga på koncerner om någon medlem i den är ett
stort företag enligt den definition som den Europeiska kommissionen
använder (i bilagan till rekommendation 2003/361/EG från den 6 maj
2003). Till koncernen räknas företag som äger 75 procent av andelarna i
ett annat företag eller som är berättigat till åtminstone så stor del av
företagets utdelning, eller av företagets tillgångar vid en konkurs. Företag
som väsentligen får sina inkomster från utlåningsverksamhet,
försäkringsverksamhet eller från handel med finansiella instrument är
undantagna från reglerna och räknas således inte till koncernen. Vidare
finns ett inträdestest som avser att från reglernas tillämpningsområde
utesluta den majoritet av koncerner som inte skulle träffas av några
avdragsbegränsningar om de fullföljde de mer ingående beräkningar som
reglerna kräver. Enligt inträdestestet behöver en koncern inte tillämpa
regelverket om gruppens nettoskuld i Förenade kungariket är lägre än 75
procent av koncernens globala bruttoskuld. För de företag som måste
tillämpa reglerna innebär de i korthet att om ett ”testbelopp”, som i
princip motsvarar nettot av finansieringskostnaderna hos relevanta
koncernbolag i Förenade kungariket, överskrider ”det tillgängliga
beloppet”, som i princip motsvarar bruttot av finansieringskostnaderna
för den världsvida koncernen, under någon av den världsvida koncernens
räkenskapsperioder så får de överskjutande finansiella kostnaderna i
Förenade kungariket inte dras av. Inom regelverket finns särskilda regler
som syftar till att förhindra kringgåenden.
Den brittiska skatteförvaltningen har utfärdat ingående riktlinjer
angående reglernas tillämpning.

29

s. 30 Kontrollera mot PDF

8

Överväganden och förslag

8.1

Behovet av att motverka skatteplanering med
ränteavdrag

Promemorians bedömning: Trots de ränteavdragsbegränsningsregler
som infördes 2009 och som gäller vissa skuldförhållanden inom en
intressegemenskap har företagen stora möjligheter att undgå bolagsbeskattning i Sverige. Eftersom denna möjlighet utnyttjas i mycket
hög utsträckning bör avdragsmöjligheterna för ränteutgifter begränsas
ytterligare för att skydda den svenska bolagsskattebasen.
Skälen för promemorians bedömning: Reglerna om avdragsrätt för
räntor i inkomstslaget näringsverksamhet ändrades den 1 januari 2009
(prop. 2008/09:65). Lagändringen innebar att möjligheten att göra
ränteavdrag vid internt finansierade förvärv av delägarrätter från ett
företag inom intressegemenskapen begränsades. Syftet med lagändringen
var att stoppa rent konstlade upplägg inom en intressegemenskap.
Externa förvärv av delägarrätter och externa lån omfattades inte av
ränteavdragsbegränsningsreglerna. I förarbetena (prop. 2008/09:65 s. 45)
uttalas dock bl.a. följande. ”Även om externa lån och externa förvärv i
vissa fall kan utnyttjas för skatteplanering med hjälp av ränteavdrag har
de fall som identifierats av Skatteverket rört intern skatteplanering. Om
det skulle visa sig att även skatteplanering vid t.ex. externa förvärv eller
externa lån utgör allvarliga hot mot den svenska bolagsskattebasen avser
regeringen återkomma med regeländringar som motverkar detta.”
Den generella avdragsrätten för räntor innebär att företagen fortfarande
har stora möjligheter att undgå bolagsbeskattning i Sverige. Detta
möjliggörs främst på grund av avsaknaden av generella ränteavdragsbegränsningsregler eller underkapitaliseringsregler i kombination med
koncernbidragsreglerna. På grund av detta kan företagen i en koncern
t.ex. strukturera ett skuldförhållande inom intressegemenskapen på ett
sådant sätt att räntan betalas till en jurisdiktion där mottagaren beskattas
mycket lågt eller inte alls. Sådan skatteplanering kan även ske inom
Sverige om skattesubjekten inom intressegemenskapen beskattas enligt
skilda regler. Att det fortfarande finns en sådan möjlighet utgör i sig ett
allvarligt hot mot den svenska bolagsskattebasen.
Nedan i figur 8.1. ges ett exempel på en lånestruktur inom en
intressegemenskap. Den nedanstående lånestrukturen kan t.ex.
uppkomma då företag A tar ett lån från ett utländskt systerföretag C för
att t.ex. förvärva företag B. Av bilden framgår att det upprättas ett
skuldförhållande mellan det svenska företaget A och det utländska
systerföretaget C. A betalar ränta på skulden. Med stöd av
koncernbidragsreglerna kan det svenska företaget B, som går med vinst,
lämna koncernbidrag till A för att finansiera räntekostnaden. Effekten
blir att vinsten i B reduceras genom avdraget för det lämnade
koncernbidraget (1). För A:s del kan det mottagna koncernbidraget
kvittas mot ränteavdraget (2). Om C finns i ett lågskatteland beskattas
räntan inte alls eller mycket lågt (3). Som en följd av detta kan
30

s. 31 Kontrollera mot PDF

skattepliktiga vinster som uppstår i Sverige
räntebetalningar som går till ett lågskatteland.

omvandlas

till

Figur 8.1. Exempel på en lånestruktur

I de rapporter som Skatteverket har lämnat (se avsnitt 4) anges bl.a. att
det är vanligt att den finansieringskostnad avseende både externa och
interna lån som uppstår vid externa uppköp av bolag och koncerner
regelmässigt belastar det uppköpta bolaget eller den uppköpta koncernen.
Enligt Skatteverket är det generella grundproblemet att det finns ett
mycket stort incitament till att av skatteskäl etablera koncerninterna
skuldförhållanden. När det gäller skatteplanering vid externa förvärv
konstaterar Skatteverket att samma form av skatteplanering som kan
göras vid interna förvärv också kan göras vid externa förvärv och att
koncernerna i mycket hög utsträckning faktiskt skatteplanerar så.
Skatteverkets bedömning är att ränteavdrag avseende interna skulder
etablerade i samband med externa förvärv av dotterbolag gäller betydligt
större belopp än för interna skulder etablerade i samband med interna
förvärv av dotterbolag. När det gäller interna förvärv anger Skatteverket
att det är betydande ränteavdrag som erhålls i Sverige i fall där den
interna fordringen placerats inom koncernen så att tioprocentregeln blir
tillämplig och att detta så gott som uteslutande gjorts av skatteskäl.
Frågan om ränteavdrag har fått ytterligare aktualitet under hösten 2011
beträffande företag inom den skattefinansierade välfärdssektorn.
Regeringen har därför den 1 december 2011 gett Skatteverket ett uppdrag
att kartlägga och analysera förekomsten av skatteplanering i företag inom
välfärdssektorn, särskilt vad avser skatteplanering med ränteavdrag.
Skatteverket ska även, utöver kartläggningen, särskilt granska företag
inom denna sektor. Uppdraget vad gäller kartläggningen ska redovisas
senast den 30 april 2012 och slutredovisning av uppdraget ska ske senast
den 31 december 2012.
Mot bakgrund av att det fortfarande finns stora möjligheter att med
hjälp av ränteutgifter undgå bolagsbeskattning i Sverige och då
Skatteverket har rapporterat att denna möjlighet i mycket hög

31

s. 32 Kontrollera mot PDF

utsträckning utnyttjas av internationella koncerner bedöms det som
mycket angeläget att förhindra denna form av skatteplanering. Om inte
denna möjlighet motverkas kan den svenska bolagsskattebasen vara
allvarligt hotad. Det bedöms därför som nödvändigt att vidta
lagstiftningsåtgärder för att ytterligare begränsa möjligheten att göra
avdrag för ränteutgifter främst avseende skulder från företag inom
samma intressegemenskap. En utgångspunkt bör dock vara att
undantagsregler liknande de som gäller enligt nuvarande ränteavdragsbegränsningsregler, dvs. den s.k. tioprocentsregeln och ventilen, även bör
gälla för de utvidgade reglerna så långt det är möjligt med hänsyn till
effekterna på skattebasen. Undantagsreglerna behandlas nedan i avsnitt
8.3.1 och 8.3.2.

8.2

Val av metod för att motverka skatteplanering med
ränteavdrag

Promemorians förslag: De befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna utvidgas till att gälla ränteutgifter avseende alla skulder inom
en intressegemenskap.
De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012.
Skälen för promemorians förslag: Som framgår i avsnitt 8.1 har
Skatteverket påtalat att koncerner i mycket hög utsträckning
skatteplanerar med hjälp av ränteavdrag vid bl.a. externa förvärv på
samma sätt som vid interna förvärv av delägarrätter. Ett annat problem
gäller tioprocentsregeln, enligt vilken det finns en presumtion för
affärsmässighet om mottagaren av räntan beskattas med minst tio procent
(se förarbetena till den nuvarande lagstiftningen, prop. 2008/09:65
s. 58 f). Av Skatteverkets rapporter framgår att det har skett en
anpassning till regelverket på så sätt att interna fordringar ofta placeras
inom koncernen så att tioprocentsregeln blir tillämplig. Såvitt kan utläsas
av rapporterna flyttas lånen från ett företag i intressegemenskapen med
hemvist i en lågskattejurisdiktion till ett företag med hemvist i ett land
som beskattar inkomsten med tio procent. Det framgår att detta så gott
som uteslutande gjorts av skatteskäl. Det nu sagda innebär att det finns
stora möjligheter att undvika bolagsskatt i Sverige genom skatteplanering
med hjälp av ränteavdrag även avseende interna förvärv av delägarrätter.
För att komma till rätta med ovan nämnda problem kan antingen riktade
åtgärder eller mer generella begränsningar av avdragsrätten för
ränteutgifter införas. Som framgår av avsnitt 7 har de länder vars
lagstiftning beskrivs i avsnittet valt olika lösningar.
De generella åtgärder som skulle kunna vara aktuella och som har
övervägts är t.ex. att införa rätt till avdrag med en viss högsta
schablonränta på lån inom en intressegemenskap eller att införa regler
som medför en kvoterad avdragsrätt för räntor. Dessa lösningar skulle
dock bara åtgärda problemet med skatteplanering till viss del. Även att
införa underkapitaliseringsregler skulle endast till viss del åtgärda
problemen.

32

s. 33 Kontrollera mot PDF

Den typen av mer grundläggande förändringar av systemet kräver dock
noggranna överväganden och omfattande analyser. Företagsskattekommittén har redan tidigare fått i uppdrag att undersöka om det är
lämpligt att ta fram mer generellt utformade regler som begränsar
ränteavdragen och om skattelättnader för eget kapital bör införas (se
avsnitt 5). Kommittén ska lämna förslag på sådana regler senast den
1 november 2013. Med hänsyn till detta bedöms det i nuläget inte som
lämpligt att införa några nya modeller av ränteavdragsbegränsningsregler. Det är inte heller lämpligt, på grund av hotet mot bolagsskattebasen, att avvakta kommitténs förslag. Det bedöms i stället som
mest ändamålsenligt att utvidga de befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna. I dess nuvarande utformning träffar reglerna i princip endast
räntor för interna lån i samband med interna förvärv av delägarrätter. En
utvidgning av de befintliga reglerna kan ske på olika sätt. Reglerna kan
utvidgas till att även gälla för externa förvärv av delägarrätter eller till att
gälla generellt för alla interna lån, oberoende av vad lånet har använts till.
Vidare skulle de befintliga reglerna även kunna utvidgas till att omfatta
externa lån.
Vad gäller frågan om även externa lån ska omfattas görs följande
överväganden. Externa lån kan i vissa fall utnyttjas för skatteplanering
med hjälp av ränteavdrag. I Nederländerna, vars lagstiftning de svenska
reglerna har tagit intryck av, har reglerna nyligen utvidgats till att även i
vissa fall omfatta förvärv med externa lån (se avsnitt 7). I sin rapport för
2011 (se avsnitt 4) anger Skatteverket att man inte kan göra någon
kvalificerad bedömning av i vilken utsträckning det är ett problem med
externa lån i detta sammanhang eller vilka problem som förekommer.
Som nämns ovan har Företagsskattekommittén fått i uppdrag att göra en
bredare översyn av reglerna om ränteavdrag och även särskilt se över
frågan om de befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna även bör
omfatta externa lån. En utvidgning av reglerna till att också omfatta
externa lån skulle träffa många fler situationer än vad som bedömts
nödvändigt att åtgärda i detta lagstiftningsärende. Mot denna bakgrund
görs i nuläget bedömningen att reglerna inte bör utvidgas till att även
omfatta externa lån, utan den frågan bör i första hand prövas av
Företagsskattekommittén. Som framgår av avsnitt 3.3.2 omfattas dock
redan i dag vissa externa låneförhållanden av avdragsbegränsningarna för
att undvika kringgåenden. Behovet av förändringar i dessa regler
behandlas i avsnitt 8.3.2 och 8.3.3.
När det därefter gäller valet mellan att utvidga de nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna till att även omfatta externa förvärv av
delägarrätter eller till att gälla generellt för alla interna lån, oberoende av
vad lånet har använts till har följande överväganden gjorts. Om reglerna
utvidgas till att också omfatta externa förvärv av delägarrätter skulle
avdrag inte få göras för ränteutgifter som avser lån från ett företag inom
intressegemenskapen för att förvärva delägarrätter (både internt och
externt), om inte någon av undantagsreglerna är tillämpliga. Alternativet
att i stället utvidga de befintliga begränsningsreglerna till att gälla
generellt för samtliga lån inom en intressegemenskap, dvs. inte bara
ränteutgifter avseende lån vid förvärv av delägarrätter skulle innebära att
avdrag inte får göras för ränteutgifter hänförliga till interna lån, oavsett
vad lånet har använts till, om inte undantagsreglerna är tillämpliga.

33

s. 34 Kontrollera mot PDF

Det finns för- och nackdelar med båda alternativen. En fördel med att
endast utvidga de befintliga reglerna till att även omfatta externa förvärv
av delägarrätter är att åtgärden är begränsad till den specifika formen av
skatteplanering med ränteavdrag som sker i samband med externa
förvärv. En nackdel är att problemet med ”öronmärkning” (att företagen
måste särskilja de lån som är hänförliga till förvärv av delägarrätter) av
lånen kvarstår. Vidare skulle en sådan reglering relativt enkelt kunna
kringgås. Även om det i dagsläget inte är klart i vilken omfattning sådana
former av kringgåenden skulle kunna stoppas med hjälp av lagen
(1995:575) om skatteflykt (skatteflyktslagen) måste denna risk ändå
beaktas. Kringgåenden skulle t.ex. kunna ske genom att lånet i stället
används för att lämna ett kapitaltillskott till ett företag som ingår i
intressegemenskapen. Det mottagande bolaget kan därefter använda
tillskottet för ett förvärv av andelar. Ett annat exempel på kringgående är
att en inkråmsöverlåtelse görs i stället för ett förvärv av delägarrätter.
Skatteverket konstaterar också i sin rapport för 2011 att interna lån kan
skapas på annat sätt än genom förvärv av delägarrätter, t.ex. genom att
uppta lån för förvärv av koncernfordringar eller andra rörelsetillgångar
eller för utdelning.
För att en utvidgning till externa förvärv av delägarrätter ska bli
verkningsfull skulle det därför krävas kompletterande regler som
begränsar avdragsrätten vid varje specifik situation. Även en sådan
utvidgad avdragsbegränsning skulle vara förenad med liknande nackdelar
som vid en begränsning till externa förvärv av delägarrätter, såsom
”öronmärkningen” av lån och risken för nya kringgåenden. Dessutom
kan det antas att regleringen skulle bli alltför komplicerad.
En nackdel med att utvidga de befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna till att gälla generellt för samtliga lån inom en intressegemenskap är att reglerna skulle kunna träffa fler situationer än de som
bedöms nödvändiga att åtgärda. Det finns dock flera fördelar med en
sådan lösning. En fördel är att företagen inte skulle behöva ”öronmärka”
lånen, dvs. någon särskiljning behöver inte göras vad gäller lån som är
hänförliga till förvärv av delägarrätter. En annan väsentlig fördel är att
det inte skulle vara möjligt att kringgå reglerna genom att välja
inkråmsförvärv e.d. i stället för att förvärva delägarrätter. Dessutom kan
det ur ett rent ekonomiskt perspektiv ifrågasättas att avdrag görs för
ränteutgifter avseende aktieägarlån eller lån till ett företag inom en
intressegemenskap (se avsnitt 6).
Det kan även noteras att det i andra länder är vanligt med mer
omfattande regler som begränsar avdragsrätten för ränta i företagssektorn
än de som i dag gäller i Sverige (se avsnitt 7). De franska reglerna utgår
t.ex. från alla interna lån med undantag för banksektorn. Reglerna i
Tyskland, Förenade kungariket, Nederländerna och Danmark tar alla sin
utgångspunkt i både interna och externa lån, även om dessa regler
innehåller ett antal undantag.
Med hänsyn till att alternativet att bara utvidga ränteavdragsbegränsningsreglerna till externa förvärv av delägarrätter inte skulle
innebära en heltäckande lösning eftersom det i alltför hög grad skulle
möjliggöra kringgåenden av avdragsbegränsningen och eftersom svårigheterna med att ”öronmärka” lån, i kombination med att flera lån
omfattas, skulle göra regelverket än mer svårtillämpbart än det är i dag

34

s. 35 Kontrollera mot PDF

bedöms det sammantaget vara mest lämpligt att utvidga reglerna till att
generellt omfatta alla interna lån. Därmed minskar riskerna för kringgåenden och svårigheterna med att ”öronmärka” lån. Utgångspunkten är
dessutom att de befintliga undantagsreglerna avseende affärsmässiga
transaktioner kommer att begränsa eventuella negativa effekter som en
utvidgning till alla interna lån annars skulle kunna medföra.
Undantagsreglerna behandlas närmare i avsnitt 8.3.1 och 8.3.2.
Förslaget innebär inte att den allmänna regeln i 16 kap. 1 §
inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, om att ränteutgifter ska
dras av, ändras. Däremot görs ytterligare avsteg från principen genom att
de nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. 10 a–10 e §§
IL utvidgas.
Ikraftträdande
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012. Äldre
bestämmelser tillämpas på ränteutgifter som belöper sig på tiden före den
1 januari 2013.
Vilka lån omfattas?
En utvidgning av ränteavdragsbegränsningsreglerna till att omfatta alla
ränteutgifter avseende skulder till företag inom en intressegemenskap
innebär att reglerna kommer att gälla oavsett vad lånet används till. Med
hänsyn till detta behövs inte någon uttömmande uppräkning av vilka lån
som ska omfattas. Som exempel kan nämnas att lån för förvärv av
rörelsetillgångar i form av t.ex. en verksamhetsgren, maskiner eller
patent kommer att omfattas. Detsamma gäller lån som tas i syfte att
lämna kapitaltillskott eller utdelning. Reglerna kommer också att gälla
interna lån som används för förvärv av fordringsrätter. Även skulder som
har sin grund i obetalda räntor hänförliga till interna lån kommer att
omfattas av den föreslagna regleringen (jfr Högsta förvaltningsdomstolens dom den 30 november 2011 i mål nr 4797-10).
I den hemställan, av Skatteverket, med förslag till ränteavdragsbegränsningsregler som föregick 2009 års lagstiftning innefattades flera
av de situationer som kommer att omfattas av det förslag som nu
övervägs. Den kritik som då framfördes mot förslaget handlade bl.a. om
att normal affärsverksamhet träffades eftersom det t.ex. inte tagits hänsyn
till hur företag samordnar sina finansfunktioner genom internbanker och
användande av s.k. cash-pooling. Kritiken resulterade i att den s.k.
tioprocentsregeln och ventilen infördes för att inte förhindra eller onödigt
försvåra för företag att bedriva normal affärsverksamhet. Som framgår
ovan är utgångspunkten också för de utvidgningar som nu föreslås att
reglerna bör utformas så att de, så långt det är möjligt med beaktande av
behovet av att skydda skattebasen, inte förhindrar eller onödigt försvårar
för företag att bedriva normal affärsverksamhet. De undantagsregler som
föreslås nedan avseende affärsmässiga transaktioner bör begränsa de
negativa effekter som en sådan utvidgning kan medföra (se avsnitt 8.3.1
och 8.3.2).

35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Vad avses med ränta?
Enligt förslaget ska de nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna
utvidgas till att omfatta alla räntebetalningar på skulder till en juridisk
person inom samma intressegemenskap. Med ränta avses en kostnad för
en kredit, dvs. det belopp låntagaren betalar till långivaren utöver
kapitalbeloppet som ersättning för att denne fått låna pengar. Vissa andra
betalningar som går under annan benämning jämställs skattemässigt med
ränta.
I förarbetena till de befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna (prop.
2008/09:65 s. 52 och 53) behandlas vad som bör gälla i fall ränteliknande
utgifter har betalats. Regeringen gjorde i detta avseende bedömningen att
det inte fanns tillräckliga skäl att utsträcka avdragsbegränsningen till
andra utgifter än ränteutgifter. Det konstaterades att i de fall det är fråga
om kringgåenden av reglerna så får det hanteras med tillämpning av
allmänna regler och skatteflyktslagen. Därutöver ansåg regeringen att i
tveksamma fall får det bedömas i rättstillämpningen om utgiften omfattas
av avdragsbegränsningen eller inte.
Dessa bedömningar bör även gälla nu när det föreslås att ränteavdragsbegränsningsreglerna utvidgas till att omfatta alla lån inom en intressegemenskap. Det bedöms alltså inte vara ändamålsenligt att inom ramen
för detta lagstiftningsarbete införa en definition av vad som avses med
ränta. Som ett belysande exempel kan nämnas leasingavgifter. Om en
leasingavgift till någon del anses utgöra ränta kan avdragsrätten för
leasingavgiften till den delen komma att begränsas, om inte någon av
undantagsreglerna är uppfyllda. Det skulle inte vara möjligt eller
lämpligt att i detta sammanhang reglera vad som ska gälla generellt för
alla leasingavgifter utan det måste prövas från fall till fall.
Rättstillämpningen får avgöra i det enskilda fallet om en leasingavgift till
någon del kan sägas utgöra ränta och om den ska dras av.
Lagförslaget
Den föreslagna utvidgningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna till
alla interna lån innebär en ändring i 24 kap. 10 b § IL.

8.3

Kompletteringsregler

8.3.1

En generell omvänd ventil införs

Promemorians förslag: Den s.k. tioprocentsregeln kompletteras med
en generell omvänd ventil. Den innebär att avdrag inte ska göras, trots
att förutsättningarna i den s.k. tioprocentregeln är uppfyllda, om
Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har
uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig
skatteförmån. Regeln föreslås gälla för alla företag som omfattas av
reglerna och för alla interna lån.
För det fall att den omvända ventilen är tillämplig ska ett beslut om
omprövning kunna fattas inom den tidsperiod som gäller för
efterbeskattning.

36

s. 37 Kontrollera mot PDF

Skälen för promemorians förslag: I de nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna finns det en begränsad s.k. omvänd ventil i 24 kap.
10 d § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, som
innebär att ränteavdrag i vissa fall inte får göras med stöd av
tioprocentsregeln. Regeln gäller om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften
har möjlighet att få avdrag för utdelning. Av förarbetena (prop.
2008/09:65 s. 87) framgår att bestämmelsen ska förhindra att företag som
beskattas i Sverige för ränteinkomster ska kunna neutralisera
beskattningen genom att vidareutdela räntan med avdragsrätt. En
ytterligare förutsättning för att avdrag inte ska få göras för ränteutgiften
enligt den nu gällande omvända ventilen är att Skatteverket kan visa att
såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna till
övervägande del inte är affärsmässigt motiverade.
I sitt remissvar över 2009 års lagstiftning föreslog Skatteverket att
verket skulle ges en möjlighet att vägra avdrag trots att förutsättningarna
i tioprocentsregeln är uppfyllda, om Skatteverket kan visa att
transaktionerna inte har genomförts av sunda affärsmässiga skäl. I
propositionen uttalade regeringen följande (prop. 2008/09:65 s. 59).
”Regeringen anser att en sådan generell regel inte bör införas nu.
Däremot avser regeringen att ge Skatteverket i uppdrag att utvärdera och
följa upp den lagstiftning som föreslås.”
I sina rapporter för 2009, 2010 och 2011 (se avsnitt 4) har Skatteverket
föreslagit att den s.k. omvända ventilen utvidgas till att gälla generellt för
alla företag.
I rapporten för år 2009 anger Skatteverket att de har försökt ta reda på i
vad mån företagen anpassat sig till den s.k. tioprocentsregeln i 24 kap.
10 d § IL, så att mottagaren av räntan beskattas med tio procent eller
knappt däröver. Enligt Skatteverket fanns det indikationer på att så
skedde. I 2011-års rapport anger Skatteverket när det gäller den s.k.
omvända ventilen bl.a. följande. Den fortsatta kartläggningen har visat
att det är betydande ränteavdrag – 9,3 miljarder kronor i årliga
ränteavdrag, bara i de fall Skatteverket observerat – som erhålls i Sverige
i fall där den interna fordringen placerats inom koncernen så att
tioprocentsregeln blir tillämplig. Enligt Skatteverket har detta så gott som
uteslutande gjorts av skatteskäl. Bedömningen är att tioprocentsregeln i
dess nuvarande utformning har oönskade effekter. Enligt Skatteverket
bör tioprocentsregeln därför ändras eller kompletteras så att
koncerninterna skuldförhållanden som främst har tillkommit av
skatteskäl motverkas även om räntemottagaren beskattas med minst tio
procent. På så sätt motverkas att transaktioner bara eller huvudsakligen
vidtas av skatteskäl. Skatteverket påpekar vidare att lagen (1995:575) om
skatteflykt (skatteflyktslagen) inte alls kan tillämpas i de fall
tioprocentsregelns krav är uppfyllda.
De svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna har likheter med regler
som finns i Nederländerna. Från och med den 1 januari 2008 gäller där
en omvänd ventil, enligt vilken skattemyndigheten kan vägra avdrag för
ränteutgifter om man kan visa att transaktionerna inte har vidtagits av
sunda affärsmässiga skäl.
37

s. 38 Kontrollera mot PDF

Det framstår som mindre sannolikt att skatteflyktslagen kan tillämpas
om förutsättningarna i tioprocentsregeln är uppfyllda, även om det rör sig
om ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån och detta
dessutom har varit ett av de främsta skälen för förfarandet. Detta
eftersom lagstiftaren i de befintliga reglerna i princip har godkänt alla
räntebetalningar som beskattas med mer än tio procent. I en sådan
situation handlar det inte om ett kringgående av tioprocentsregeln, utan
om en anpassning till regeln för att optimera skatteutfallet.
Tioprocentsregeln fyller en viktig funktion genom att den förenklar
förfarandet betydligt. De fall av skatteplanering som Skatteverket har
uppmärksammat är dock av sådan art att det starkt kan ifrågasättas om
det är rimligt att behålla tioprocentsregeln i sin nuvarande utformning.
Att upphäva tioprocentsregeln helt skulle emellertid få till följd att
företagen måste visa att samtliga ränteutgifter inom intressegemenskapen
är huvudsakligen affärsmässigt motiverade med stöd av ventilen i
nuvarande 24 kap. 10 d § första stycket 2 IL. Detta skulle komplicera
förfarandet betydligt. För att motverka beteenden som har till
övervägande syfte att undgå beskattning och för att samtidigt göra det
möjligt att behålla tioprocentsregeln finns det därför starka skäl som talar
för att det i stället bör införas en generell omvänd ventil. Därmed
motverkas att avdrag får göras för ränteutgifter om det övervägande
syftet med förfarandet är att uppnå skattefördelar.
Skatteverkets bedömning, att det finns ett behov av en generell omvänd
ventil, utgår från de befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna som
bara gäller skulder vid interna förvärv av delägarrätter. Problem liknande
de som beskrivs i rapporterna avseende tillämpningen av tioprocentsregeln kan också förväntas uppkomma vid andra interna lån, exempelvis
vid externa förvärv av delägarrätter och vid inkråmsförvärv. För att det
föreslagna regelverket ska vara effektivt och åtgärda problemen med att
det finns allt för stora möjligheter att undvika bolagsskatt i Sverige
genom skatteplanering med ränteavdrag vid interna lån bedöms det som
nödvändigt att införa en generell omvänd ventil som omfattar alla interna
skulder. Bestämmelsen bör gälla generellt för alla företag till skillnad
från den nuvarande omvända ventilen som endast gäller för företag som
har möjlighet att få avdrag för utdelning.
Den nu föreslagna generella omvända ventilen är således tänkt att gälla
för alla interna lån och för samtliga företag som omfattas av ränteavdragsbegränsningsreglerna. Den kommer därmed dels att gälla fler
situationer, dels situationer där förutsättningarna är delvis annorlunda
jämfört med dagens omvända ventil. Det finns därför skäl att förändra
utformningen av bestämmelsen för att den ska träffa just de skattedrivna
interna ränteutgifter som nu avses att motverkas. Avsikten är inte att
bestämmelsen ska träffa interna ränteutgifter som huvudsakligen är
affärsmässigt motiverade.
I den nuvarande omvända ventilen används begreppet ”skulden”. I den
nu föreslagna omvända ventilen föreslås i stället att begreppet ”skuldförhållandet” används. Detta för att tydliggöra att bedömningen ska göras
både ur gäldenärens och ur borgenärens perspektiv samt för att det ska
vara tydligt att även de relevanta omständigheter som har samband med
skuldförhållandet ska beaktas. Det föreslås även att motsvarande begrepp
införs i den s.k. ventilen (se avsnitt 8.3.2)

38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Vid utformandet av bestämmelsen kan det vidare vara lämpligt att
beakta hur skatteflyktslagen är utformad. För att skatteflyktslagen ska
vara tillämplig krävs bl.a. att det är fråga om en rättshandling som ingår i
ett förfarande som medför en väsentlig skatteförmån för den skattskyldige och att skatteförmånen med hänsyn till omständigheterna kan
antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet. Det bedöms som
ändamålsenligt att även den omvända ventilen bara ska vara tillämplig
om skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.
Frågan är då om det finns något behov av att även behålla den
nuvarande omvända ventilen. Vid tillämpningen av den nu föreslagna
generella omvända ventilen ska hela skuldförhållandet bedömas i
samband med prövningen av om det rör sig om en väsentlig skatteförmån. Man ska således beakta både långivarens och låntagarens
skattemässiga situation. Detta innebär bl.a. att även i fortsättningen ska
hänsyn tas till den särskilda skattesituation som företag som kan göra
avdrag för utdelning befinner sig i (se prop. 2008/09:65 s. 65). Den
föreslagna bestämmelsen bedöms därför omfatta även de situationer som
den nuvarande omvända ventilen var avsedd att tillämpas på. Det finns
således inte skäl att behålla den nuvarande omvända ventilen.
Sammanfattningsvis föreslås således att den nuvarande omvända
ventilen ersätts av en generell omvänd ventil som innebär att ränteavdrag
inte ska göras även om räntan beskattas med minst tio procent hos det
företag som faktiskt har rätt till inkomsten, under förutsättning att
Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har
uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.
Avsikten med den föreslagna bestämmelsen är att avdrag inte ska få
göras för ränteutgifter om de relevanta transaktionerna inte har
genomförts av sunda affärsmässiga skäl. Det är varken möjligt eller
lämpligt att ange någon särskild beloppsgräns för när en väsentlig
skatteförmån föreligger. Som vägledning kan dock sägas att det av att
skatteförmånen ska vara väsentlig följer att det inte ska vara fråga om
mindre belopp. Däremot kan det t.ex. beaktas om förfarandet medför
skatteförmåner vid mer än ett beskattningsår. Vidare bör normalt sett inte
kortfristiga skulder anses ha uppkommit för att intressegemenskapen ska
få en väsentlig skatteförmån, under förutsättning att det inte handlar om
ett förfarande där skulden ersätts löpande med nya kortfristiga skulder. I
detta sammanhang avses med kortfristiga skulder sådana skulder som har
en löptid på ett par månader. Detta innebär t.ex. att normal s.k. cashpool-verksamhet inte kommer att omfattas av den omvända ventilen.
En bedömning ska således göras i varje enskilt fall med beaktande av
samtliga relevanta omständigheter för att avgöra om transaktionerna
vidtagits och avtalsförhållandena uppstått för att intressegemenskapen
ska få en väsentlig skatteförmån. Denna bedömning måste ske på
intressegemenskapsnivå för att reglerna ska träffa de aktuella
situationerna. Detta bör uttryckligen framgå av bestämmelsen.
Vägledning kan hämtas från vad som anges i avsnitt 8.3.2 om vilka
skuldförhållanden som ska anses som affärsmässigt motiverade vid
tillämpning av ventilen (nuvarande 24 kap 10 d § första stycket 2 IL).
Ventilen innebär att ett företag kan göra avdrag för ränteutgifter om
förhållandena är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Vad som sägs

39

s. 40 Kontrollera mot PDF

i avsnitt 8.3.2 om affärsmässighet har också betydelse vid bedömningen
av om ett skuldförhållande till övervägande del har uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Detta innebär att
om ett skuldförhållande bedöms vara huvudsakligen affärsmässigt enligt
dessa principer bör det inte samtidigt kunna ifrågasättas med stöd av den
omvända ventilen.
Som framgår ovan ska samtliga relevanta omständigheter beaktas vid
bedömningen av om förutsättningarna i den omvända ventilen är
uppfyllda. Detta betyder att en allsidig bedömning även ska göras av
kringliggande omständigheter, dvs. annat än det koncerninterna skuldförhållandet kan beaktas om det framstår som sannolikt att det har
påverkat det valda förfarandet. Nedan redogörs närmare för olika
omständigheter som bör beaktas vid tillämpningen av den omvända
ventilen. Det bör noteras att detta endast utgör exempel och inte är någon
uttömmande uppräkning av vilka omständigheter som bör beaktas.
Omständigheter som bör beaktas är t.ex. om det handlar om slussning
av räntebetalningar via andra företag i intressegemenskapen och
slussningen framstår som omotiverad vid sidan av de skatteeffekter som
uppnås. Vid bedömningen av om det rör sig om omotiverad slussning är
den valda strukturen relevant. Ett exempel på i sammanhanget
omotiverad slussning är att ett företag som har stora underskott och som
saknar medel att låna ut ändå agerar som långivare genom att pengar
slussas från andra företag i intressegemenskapen i syfte att uppnå
skattefördelar. Om t.ex. skuldförhållandet har upprättats för att
intressegemenskapen ska kunna utnyttja ett underskott i ett företag i ett
visst land och lånet därför slussas dit bör avdrag inte få göras om
förfarandet har genomförts för att intressegemenskapen ska få en
väsentlig skatteförmån. Syftet kan t.ex. vara att kringgå
koncernbidragsreglerna. Vidare är kapitalets ursprung en faktor som bör
ingå i bedömningen. Den omständigheten att det rör sig om
egenupparbetade medel som lånas ut kan, sett ur borgenärens perspektiv,
i stället tala för att det handlar om sunda affärsmässiga skäl. En annan
situation som skulle kunna ifrågasättas med stöd av den omvända
ventilen är att en intressegemenskap i samband med förvärv av
delägarrätter regelmässigt bildar nya bolag vars huvudsakliga funktion är
att inneha en lånefordran.
När det gäller frågan om tillämpningen av tioprocentsregeln i övrigt
bör samma principer som anges i förarbetena (prop. 2008/09:65 s. 57 f.)
till den nu gällande regleringen gälla. Förslaget innebär således inte
några ändringar i dessa avseenden. Detta betyder t.ex. att någon ändring
inte är avsedd för tolkningen av uttrycket ”vem som faktiskt har rätt till
inkomsten” (s.k. beneficial owner) eller hur beskattningsnivån ska
beräknas, dvs. det hypotetiska testet. Vad som sägs i ovan nämnda
förarbeten i dessa avseenden ska således fortfarande gälla.
Tid för omprövning avseende den s.k. omvända ventilen
Ett beslut om omprövning till nackdel för den skattskyldige ska enligt
huvudregeln i 66 kap. 21 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad
SFL, meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då

40

s. 41 Kontrollera mot PDF

beskattningsåret har gått ut (tvåårsfristen). I de fall det kan vara aktuellt
att tillämpa den s.k. omvända ventilen kommer det inte sällan att vara
fråga om komplicerade fall. Det kan därför antas att många fall blir
kända först i samband med revision eller annan mer omfattande kontroll.
Med hänsyn till detta kan det antas att Skatteverket många gånger inte
kommer att ha möjlighet att ta ställning till om den omvända ventilen ska
tillämpas inom tvåårsfristen.
Efter tvåårsfristen kan dock beslut om efterbeskattning fattas, 66 kap.
27 § SFL. Ett sådant beslut får meddelas inom sex år från utgången av
det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. En förutsättning för att ett
beslut om efterbeskattning ska kunna fattas är att en oriktig uppgift har
lämnats. Uttrycket oriktig uppgift har enligt förarbetena (prop.
2010/11:165 s. 1110) samma innebörd som gäller vid påförande av
skattetillägg. I 49 kap. 5 § SFL definieras uttrycket oriktig uppgift. Av
sistnämnda lagrum framgår att en uppgift ska anses vara oriktig om det
klart framgår att en lämnad uppgift är felaktig eller en uppgift som ska
lämnas till ledning för beskattningen har utelämnats. En uppgift ska dock
inte anses vara oriktig om uppgiften tillsammans med övriga uppgifter
som har lämnats eller godkänts utgör tillräckligt underlag för ett riktigt
beslut eller uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.
I de nu avsedda fallen är det fråga om att bedöma avsikten med den
skuld som ligger till grund för ränteutgifterna, närmare bestämt om
skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Om Skatteverket kan visa
att så är fallet innebär det inte automatiskt att en oriktig uppgift har
lämnats. I vissa fall kommer det därför inte att vara möjligt att tillämpa
reglerna om efterbeskattning eftersom någon oriktig uppgift inte anses ha
lämnats. Det finns därför behov av en regel som möjliggör ändring inom
de tidsfrister som gäller för efterbeskattning även när oriktig uppgift inte
anses ha lämnats. En sådan regel införs lämpligen som en ny punkt i
66 kap. 27 § SFL. Av denna nya punkt bör det framgå att ett beslut om
efterbeskattning får meddelas om förutsättningar finns för att begränsa
avdragsrätten för ränta med stöd av den omvända ventilen.
Lagförslaget
Den föreslagna omvända ventilen tas in i 24 kap. 10 d § andra stycket IL.
Regleringen om tid för omprövning tas in som en ny sjunde punkt i
66 kap. 27 § SFL. Reglerna tillämpas på ränteutgifter som belöper sig på
tiden efter den 31 december 2012.

41

s. 42 Kontrollera mot PDF

8.3.2

Undantaget vid affärsmässigt motiverade förhållanden
(ventilen)

Promemorians förslag: Undantagsregeln i 24 kap. 10 d § första
stycket 2 inkomstskattelagen utvidgas till att gälla för alla interna lån.
Den ändras också i vissa andra avseenden.
Avdrag ska göras, trots att mottagaren inte beskattas med minst tio
procent för ränteutgifterna, om företaget kan visa att det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen
affärsmässigt motiverat. Om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag
som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen ska företaget visa att
även förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat för att avdrag
ska få göras. Det föreslås även att ett internt lån som har ersatt ett
tillfälligt externt lån ska omfattas av bestämmelsen om förvärv. Vid
bedömningen av om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat, i
den mening som avses i ventilen, ska det särskilt beaktas om
finansiering hade kunnat ske genom ett tillskott från ett företag inom
intressegemenskapen, i stället för genom ett lån från ett företag i
intressegemenskapen.
Ventilen begränsas även till att bara gälla om det företag som har
rätt till inkomsten hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått
skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster, om
företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet.
Skälen för promemorians förslag: Den s.k. ventilen i 24 kap. 10 d §
första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, i de
befintliga ränteavdragsbegränsningsreglerna innebär att ränteutgifter ska
dras av om företaget kan visa att både förvärvet och den skuld som ligger
till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.
Detta gäller oavsett hur den motsvarande inkomsten beskattas.
Bestämmelsen innebär att rätt till avdrag kan föreligga trots att
förutsättningarna i tioprocentsregeln inte är uppfyllda. I samband med att
de nu gällande reglerna infördes angavs bl.a. följande i förarbetena. Det
kan inte uteslutas att det finns några undantagsfall där beskattningen är
mycket låg, samtidigt som det uppenbarligen inte handlar om sådan
skatteplanering som reglerna är avsedda att motverka. Det borde därför
finnas möjlighet att få göra avdrag även i sådana situationer. Avsikten
med ventilen är att den ska utgöra en säkerhetsventil i sådana
undantagsfall där beskattningen är mycket låg, men där transaktionerna
anses ha vidtagits huvudsakligen av affärsmässiga skäl (prop.
2008/09:65 s. 67 och 87).
Vidare har också Högsta förvaltningsdomstolen (se avsnitt 3.5)
konstaterat att ventilen ska tillämpas restriktivt och har framhållit att
även konkurrensskäl talar för en restriktiv tillämpning, eftersom den som
får tillämpa ventilen får en lägre skattekostnad i förhållande till den som
inte får avdrag för sin räntekostnad. Utgångspunkten bör vara att ventilen
även i fortsättningen ska ges en restriktiv innebörd.
42

s. 43 Kontrollera mot PDF

Den befintliga ventilen är utformad för att gälla i samband med interna
förvärv av delägarrätter. När reglerna nu föreslås utvidgas till att gälla
alla interna lån behöver den anpassas till förslaget. Bestämmelsen bör
ändras dels vad gäller skulder avseende externa förvärv av delägarrätter,
dels vad gäller andra interna skulder.
Som regeln är utformad i dag får avdrag göras för ränteutgifter om
företaget kan visa att både förvärvet och den skuld som ligger till grund
för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Vad gäller
externa förvärv av delägarrätter bör samma krav som i dag ställs på
interna förvärv av delägarrätter gälla, även om det i normala fall kan
antas att sådana förvärv görs av affärsmässiga skäl om motparten är ett
oberoende företag. Vid interna förvärv av delägarrätter omfattas alla
förvärv från ett företag i intressegemenskapen. Vad gäller andra förvärv
bedöms det dock som tillräckligt att särbehandla förvärv av delägarrätter
i företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen. Det föreslås
därför att ventilen ändras så att den även gäller i alla de situationer där
det förvärvade företaget efter förvärvet ingår i samma intressegemenskap
som det företag som yrkar avdrag för ränteutgifter. Detta innebär
sammanfattningsvis att om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt
från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som
efter förvärvet ingår i intressegemenskapen ska företaget visa att både
förvärvet och det skuldförhållande som ligger till grund för
ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade för att avdrag
ska få göras.
Liksom vad gäller förslaget till den s.k. omvända ventilen (se avsnitt
8.3.1) bör begreppet ”skuld” ändras till ”skuldförhållande”. Detta för att
tydliggöra att bedömningen ska göras ur både gäldenärens och
borgenärens perspektiv samt för att det ska vara tydligt att alla relevanta
omständigheter som har samband med skuldförhållandet ska beaktas.
Vad gäller övriga skulder, dvs. skulder som inte avser ett förvärv av
delägarrätter från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett
företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen, bedöms det som
tillräckligt att den skattskyldige kan visa att det skuldförhållande som
ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt
motiverat.
Nedan redogörs närmare för hur ventilen är avsedd att tillämpas. Det
bör dock observeras att de situationer som nämns nedan endast utgör
exempel och inte är någon uttömmande uppräkning av vilka omständigheter som bör beaktas.
En omständighet som särskilt bör beaktas vid bedömningen av om
skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat är frågan om finansiering.
Om långivaren har fått ett tillskott för att kunna lämna ett lån eller om
långivaren tillskjuter sin fordran till ett annat företag i intressegemenskapen så rör det sig som regel inte om ett affärsmässigt motiverat lån. I
dessa situationer hade det företag som lämnat tillskottet till långivaren
lika gärna kunnat lämna tillskottet till det företag som är i behov av
finansiering (låntagaren). Denna fråga berördes också av Högsta
förvaltningsdomstolen i avgöranden den 30 november 2011 och
27 januari 2012 (se avsnitt 3.5). Högsta förvaltningsdomstolen gör i de
ovan nämnda avgörandena bedömningen att koncerninterna förvärv som
finansieras med koncerninterna lån inte innebär någon ökad

43

s. 44 Kontrollera mot PDF

skuldbelastning för koncernen som helhet, men kan medföra en lägre
skattekostnad för den. Vidare konstaterar domstolen att sådana
omstruktureringar i de allra flesta fall i stället kan ske genom tillskott.
Det bör uttryckligen framgå av lagtexten att det vid bedömningen av
om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverad, i den mening som
avses i ventilen, särskilt ska beaktas om finansiering hade kunnat ske
genom ett tillskott från ett företag inom intressegemenskapen, i stället för
genom ett lån från ett företag i intressegemenskapen. Bedömningen bör
göras på intressegemenskapsnivå, dvs. inte bara utifrån det långivande
och låntagande företaget. Detta betyder att finansieringen även kan
komma att beaktas om ett skuldförhållande etableras uppåt i hierarkin
eller i sidled. För investmentföretag kan visserligen den s.k.
substansrabatten, som innebär att börsvärdet är lägre än värdet på
tillgångarna, påverka valet av finansieringsform. Vid bedömningen av
om finansieringen hade kunnat ske genom ett tillskott i stället för genom
ett lån vid tillämpningen av ventilen är det dock skuldförhållandet mellan
företag inom intressegemenskapen som ska bedömas. Det är således inte
möjligheterna att få tillskott från aktieägarna på aktiemarknaden som ska
bedömas vid tillämpningen av reglerna.
Vad gäller frågan om skattemässiga överväganden ska beaktas
konstaterade regeringen i förarbetena till de befintliga reglerna (se prop.
2008/09:65 s. 87 f.) att uttrycket ”affärsmässigt” ska ses i ljuset av det
sammanhang som det används, dvs. för att motverka skattedrivna
transaktioner. Vidare anförde regeringen att det därför ligger i sakens
natur att skatteeffekter inte ska beaktas när man bedömer om en åtgärd är
huvudsakligen affärsmässigt motiverad. Motsvarande resonemang bör
även gälla för övriga interna lån. Skattemässig hänsyn bör därmed inte
kunna beaktas vid bedömningen av om ett skuldförhållande är
affärsmässigt motiverat. Som regeringen påtalade i nämnda förarbeten
kan dock ventilen vara tillämplig även om de aktuella förhållandena
innebär vissa fördelaktiga skatteeffekter vid sidan av de affärsmässiga
motiven eftersom transaktionerna endast behöver vara ”huvudsakligen”
affärsmässigt motiverade. Detta resonemang är även tillämpligt när det
gäller interna lån generellt sett, dvs. oavsett vad lånet används till.
Det bör även beaktas om intressegemenskapen bedriver reell
ekonomisk verksamhet i det land där mottagaren av räntebetalningen är
etablerad samt om ränteutgifterna inte är anmärkningsvärt stora jämfört
med vad som betalats i samband med lån till företag i andra länder med
högre beskattning. Dessa omständigheter kan tala för att
förutsättningarna i ventilen är uppfyllda.
Andra omständigheter som kan tala emot att ventilen är tillämplig är
om mottagaren varken beskattas för ränta eller utdelning eller om
beskattningen kan neutraliseras av att mottagen ränta vidareutdelas med
avdragsrätt. Ett annat exempel är att olika former av hybridinstrument
eller hybridföretag har använts på ett sätt som leder till en förmånlig
skattesituation. Med hybridinstrument avses t.ex. instrument vars
avkastning i ett land betraktas som avkastning på eget kapital (utdelning)
medan det i det andra landet betraktas som avkastning på främmande
kapital (lån). Vidare avses med hybridföretag ett företag som i ett land
betraktas som ett skattesubjekt medan det i det andra landet är företagets
44

s. 45 Kontrollera mot PDF

delägare som beskattas. Även strukturerna och kapitalets ursprung bör
beaktas.
Ett exempel på vad som normalt sett anses vara huvudsakligen
affärsmässigt motiverat är kortfristiga skulder. Detta under förutsättning
att det inte handlar om ett förfarande där skulden ersätts löpande med nya
kortfristiga skulder. Med kortfristig avses i detta sammanhang sådana
skulder som har en löptid på högst ett par månader. Även lån till löpande
verksamhet bör anses som huvudsakligen affärsmässigt motiverat, under
förutsättning att det inte rör sig om ett systematiskt uppbyggande av en
stor skuld. När det gäller avdrag för ränta som ett företag i Sverige
betalar ut från en cash-pool (avseende en deposition i cash-poolen) bör
skuldförhållandet normalt anses som huvudsakligen affärsmässigt
motiverat. Detta gäller dock bara under förutsättning att det rör sig om
normal cash-pool-verksamhet. Om företaget som innehar cash-poolen i
stället är mottagare av räntebetalningen och beskattningen understiger tio
procent får omständigheterna i det enskilda fallet avgöra om
förhållandena är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.
Som framgår ovan (avsnitt 8.1) så innebär ränteavdragsreglerna, trots
lagändringen 2009, att det fortfarande finns stora incitament att av
skattemässiga skäl etablera koncerninterna skuldförhållanden som
medför att vinster upparbetade i Sverige inte beskattas här. Detta innebär
ett allvarligt hot mot bolagsskattebasen. Det framgår även att en koncern
t.ex. kan strukturera ett låneförhållande inom intressegemenskapen på ett
sådant sätt att räntan betalas till en mottagare i en jurisdiktion med
mycket låg beskattning eller ingen beskattning alls. Mot bakgrund av det
hot mot den svenska bolagsskattebasen som ränteupplägg med interna
lån utgör finns det skäl att överväga en begränsning av ventilen till att
endast gälla i de fall där mottagaren av räntan hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i en stat med
vilken Sverige har ingått ett skatteavtal. Detta skulle innebära att räntor
som exempelvis betalas till lågskattejurisdiktioner inte kommer att
omfattas av ventilen, även om förhållandena är huvudsakligen
affärsmässigt motiverade.
Det finns dock även skäl som talar emot en sådan avgränsning. Ett skäl
är att det kan uppkomma problem med s.k. cash-poolverksamhet. De
problem som skulle kunna uppkomma är om det finns företag i
intressegemenskapen som är etablerade i en stat utanför avgränsningen
för tillämpningen av ventilen. Om ett sådant företag skulle deponera ett
likvidöverskott i den gemensamma cash-poolen skulle den ränta som
cash-poolen betalar för depositionen inte få dras av, även om cash-poolverksamheten i sig är affärsmässigt bedriven.
Vid en samlad bedömning anses dock behovet av att skydda
bolagsskattebasen och att motverka att obeskattade bolagsvinster förs ut
ur landet väga över. Därför föreslås att ventilen endast ska gälla om
mottagaren av räntan hör hemma inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett
skatteavtal. Det bedöms dessutom som rimligt att begränsa regeln till att
endast gälla sådana skatteavtal som inte är begränsade till att omfatta
vissa inkomster. Som ytterligare förutsättning bör gälla att företaget i
fråga omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten
och att företaget har hemvist i den andra avtalsslutande staten enligt

45

s. 46 Kontrollera mot PDF

skatteavtalet. Avgränsningarna syftar till att undvika att ventilen är
tillämplig på företag som i samband med skatteavtalsförhandlingar har
bedömts vara föremål för en så förmånlig skattemässig behandling i den
stat där de har hemvist att de inte ska vara berättigade till avtalsförmåner
eller som enligt skatteavtal har hemvist i annan stat.
Av avsnitt 8.2 framgår att externa lån inte omfattas av de förslag som
nu lämnas (bortsett från de situationer som berörs nedan i avsnitt 8.3.3).
Detta innebär att vanlig bankverksamhet, vars låneverksamhet
huvudsakligen består i att förmedla lån till externa kunder inte berörs av
de förslag som lämnas. För bankers interna verksamhet har bedömningen
gjorts att inga särregler behövs. Banker som har verksamhet enbart i
länder där inkomsten som motsvarar ränteutgiften beskattas med minst
tio procent – och ett övervägande skäl för skuldförhållandet inte har varit
att uppnå en väsentlig skatteförmån – påverkas inte av de föreslagna
reglerna. Vidare är avsikten att normal cash-pool-verksamhet inte ska
påverkas om den ligger i ett land där inkomsten beskattas med minst tio
procent, vilket givetvis även är tillämpligt på sådana funktioner hos
banker. På samma sätt som gäller för övriga företag är ventilen tillämplig
på ränteutgifter där mottagaren inte beskattas med minst tio procent, dvs.
avdrag kan få göras för ränteutgifter om förhållandena är huvudsakligen
affärsmässigt motiverade. Också vad som sägs om kortfristiga skulder
gäller för bankverksamhet. Även avseende banker kan det dock, när det
anses befogat med hänsyn till omständigheterna, bli aktuellt att beakta
om finansiering hade kunnat ske genom ett tillskott från ett företag inom
intressegemenskapen, i stället för genom ett lån från ett företag i intressegemenskapen.
Interna lån som ersätter tillfälliga externa lån
De nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna gäller även ränteutgifter
avseende vissa externa skulder. Det finns bl.a. en regel för s.k. tillfälliga
lån i 24 kap. 10 b § andra stycket IL som gäller i de fall en skuld till ett
företag i intressegemenskap har ersatt ett tillfälligt externt lån (i avsnitt
8.3.3 behandlas s.k. back-to-back-lån). Enligt reglerna begränsas
avdragsrätten om den tillfälliga skulden avser ett förvärv av en
delägarrätt från ett företag inom en intressegemenskap precis som enligt
den nu gällande huvudregeln i 24 kap. 10 b § första stycket IL. Orsaken
till att dessa regler har införts är att reglerna om avdragsbegränsningar
annars skulle kunna kringgås genom att ett tillfälligt lån först tas från en
extern långivare i samband med ett förvärv av en delägarrätt från ett
företag i intressegemenskapen och därefter ersätts lånet av ett internt lån.
Med hänsyn till att reglerna nu föreslås utvidgas till att gälla alla
interna lån kommer nya interna lån som ersätter tillfälliga lån vid förvärv
av delägarrätter att omfattas av regelverket utan att detta regleras särskilt.
Det är dock nödvändigt med en regel som innebär att det lån som har
ersatt ett tillfälligt externt lån ska omfattas av bestämmelsen i ventilen
beträffande lån avseende förvärv av delägarrätter (dvs. villkoret att även
förvärvet ska vara affärsmässigt). Det ska således inte vara möjligt att
omvandla ett förvärvslån till ett vanligt internt lån, med hjälp av ett
tillfälligt externt lån. På samma sätt som i rent interna situationer innebär

46

s. 47 Kontrollera mot PDF

regeln således att företaget ska visa att även förvärvet är huvudsakligen
affärsmässigt motiverat för att avdrag ska få göras om skulden avser ett
förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen.
Lagförslaget
De föreslagna ändringarna tas in i den nya 24 kap. 10 e § IL.
8.3.3

S.k. back-to-back-lån

Promemorians förslag: Bestämmelserna som rör vissa externa
skuldförhållanden (s.k. back-to-back-lån) ändras med anledning av att
reglerna utvidgas till att gälla alla interna lån.
Det föreslås även att den s.k. ventilen begränsas till att bara gälla om
det företag som har rätt till inkomsten hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken
Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta
vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om
begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt
avtalet. Dagens regel gäller skulder som avser förvärv av en
delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen.
Tillämpningsområdet utvidgas till att även omfatta förvärv av
delägarrätter i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen, vilket bl.a. innebär att även externa förvärv av
delägarrätter omfattas.
Vidare införs en generell omvänd ventil som innebär att avdrag inte
ska göras, trots att förutsättningarna i den s.k. tioprocentsregeln är
uppfyllda, om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till
övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en
väsentlig skatteförmån.
Skälen för promemorians förslag: De nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna gäller även ränteutgifter avseende vissa externa
skulder. Regleringen för s.k. back-to-back-lån finns i 24 kap. 10 c §
inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, och gäller om ett företag i
intressegemenskapen har en fordran på den externa långivaren eller något
företag i intressegemenskap med denne (i avsnitt 8.3.2 behandlas
reglerna om tillfälliga lån). Enligt reglerna begränsas avdragsrätten om
skulden avser förvärv av delägarrätter från ett företag som ingår i
intressegemenskapen, vilket också gäller enligt den nu gällande
huvudregeln i 24 kap. 10 b § IL.
Syftet med den regel som finns i dag är att undvika kringgåenden
genom att en extern långivare används som mellanhand vid ett förvärv.
Detta kan ske genom att ett företag i intressegemenskapen (t.ex. i en
lågskattejurisdiktion) lånar ut pengar till den externa långivaren och
därigenom får en fordran. Denna lånar i sin tur ut pengarna till ett företag
i intressegemenskapen.

47

s. 48 Kontrollera mot PDF

Eftersom ränteavdragsbegränsningsreglerna nu föreslås utvidgas till
alla interna lån uppkommer frågan om även andra externa back-to-backlån än lån vid interna förvärv av delägarrätter bör omfattas av
regelverket. En avvägning måste i detta avseende göras mot
svårigheterna som finns med att följa lån och bedöma om det föreligger
ett samband mellan ett externt lån och en fordran inom intressegemenskapen, vilket även Lagrådet påpekade i samband med att de
befintliga reglerna infördes (se prop. 2008/09:65 s. 52). Att beakta är
också att det i dessa fall alltid är en extern part involverad. Med hänsyn
till detta bedöms det sammantaget inte som nödvändigt att inkludera alla
interna lån i denna bestämmelse. Det föreslås således att den befintliga
regeln bara utvidgas till att också omfatta förvärv av delägarrätter i ett
företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen. Vid
bedömningen av om förhållandena är huvudsakligen affärsmässigt
motiverade ska samma principer som anges ovan avseende ventilen
tillämpas (avsnitt 8.3.2). Dock är förhållandena något annorlunda
eftersom det rör sig om ett externt låneförhållande.
Som framgår av avsnitt 8.3.2 föreslås en begränsning av ventilen till att
endast gälla i de fall där mottagaren av räntan hör hemma i en stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i en stat med
vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att
omfatta vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om
begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt
avtalet. Detta innebär att räntor som exempelvis betalas till lågskattejurisdiktioner inte kommer att omfattas av ventilen. Denna begränsning
bör även gälla avseende back-to-back-lån vid tillämpning av ventilen.
Enligt den befintliga lagstiftningen omfattas även s.k. back-to-back-lån
av en omvänd ventil motsvarande den som gäller för företag som har
möjlighet att göra avdrag för lämnad utdelning (24 kap. 10 e § andra
stycket IL). För att undvika kringgåenden bedöms det vara
ändamålsenligt att det även för back-to-back-lån införs en generell
omvänd ventil som motsvarar den som föreslås i avsnitt 8.3.1. Detta
innebär att tioprocentsregeln inte ska tillämpas om Skatteverket kan visa
att skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. I avsnitt 8.3.1 tas
olika omständigheter upp som bör beaktas vid tillämpningen av den nu
föreslagna generella omvända ventilen. Vad som där anges ska även
gälla vid tillämpningen av den generella omvända ventil som föreslås för
back-to-back-lån.
Lagförslaget
De föreslagna ändringarna avseende back-to-back-lån medför ändringar i
24 kap. 10 c § och den nya 24 kap. 10 f § IL. Förslaget om en ny sjunde
punkt i 66 kap. 27 § skatteförfarandelagen (2011:1244) avseende tid för
omprövning (se avsnitt 8.3.1) omfattar också omprövning enligt 24 kap.
10 f § andra stycket IL.

48

s. 49 Kontrollera mot PDF

8.3.4

Definitionen av intressegemenskap

Promemorians förslag: Företag ska anses vara i intressegemenskap
med varandra om ett av företagen, direkt eller indirekt, genom
ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det andra
företaget eller om företagen står under i huvudsak gemensam ledning.
Skälen för promemorians förslag: Av nuvarande bestämmelse i
24 kap. 10 a § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad
IL, framgår att företag ska anses vara i intressegemenskap med varandra
om
1. ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat
sätt har ett bestämmande inflytande i det andra företaget, eller
2. om företagen står under i huvudsak gemensam ledning.
Detta innebär att företag som är moderföretag och dotterföretag anses
vara i intressegemenskap med varandra. Det gäller också alla företag som
ett företag äger via andra dotterföretag (prop. 2008/09:65 s. 83). Med
bestämmande inflytande avses minst hälften.
För att de föreslagna ränteavdragsbegränsningsreglerna ska fungera så
effektivt som möjligt och för att det inte ska vara för enkelt att anpassa
strukturen så att den inte omfattas av definitionen för en intressegemenskap kan det finnas skäl att se över definitionen. Med den nuvarande
definitionen av begreppet intressegemenskap kan det uppkomma vissa
situationer där det kan ifrågasättas varför ägarförhållandena inte omfattas
av definitionen. Om t.ex. två företag, som inte är i intressegemenskap
med varandra äger ett företag gemensamt på så sätt att det ena företaget
äger 49 procent och det andra 51 procent, kan det medföra att
räntebetalningar till ett företag i intressegemenskap med den första
ägaren inte omfattas av reglerna. En ändring föreslås därför av punkten 1
i definitionen. En lämplig nivå är att det räcker med att ett av företagen,
direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt
inflytande i det andra företaget för att de ska vara i intressegemenskap
med varandra. Begreppet väsentligt inflytande innebär att i vart fall en
ägarandel strax under 50 procent kan beaktas.
Lagförslaget
Den föreslagna ändringen av intressegemenskapsdefinitionen tas in i
24 kap. 10 a § IL.

8.4

Vissa EU-rättsliga aspekter

8.4.1

Ränte- och royaltydirektivet

EU-domstolen har i en dom den 21 juli 2011 (mål C-397/09, Scheuten
Solar Technology) prövat hur tyska regler om företagsskatt, som innebär
att låneräntor som ett bolag i en medlemsstat betalar till ett närstående
bolag i en annan medlemsstat tas med i underlaget för beräkning av
företagsskatt hos det förstnämnda bolaget, förhåller sig till artikel 1.1
rådets direktiv 2003/49/EG om ett gemensamt beskattningssystem för

49

s. 50 Kontrollera mot PDF

räntor och royalties som betalas mellan närstående företag i olika
medlemsländer (ränte- och royaltydirektivet). Av artikel 1.1 i ränte- och
royaltydirektivet följer att ränte- och royaltybetalningar ska undantas från
varje form av skatt som påförs sådana betalningar i källstaten, oavsett om
den tas ut vid källan eller genom taxering, under förutsättning att den
som har rätt till räntan eller royaltyn är ett bolag i en annan medlemsstat,
eller ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och tillhör
ett bolag i en medlemsstat.
EU-domstolen konstaterade att syftet med artikeln är att säkerställa att
den som har rätt till ränta som uppkommit i en annan medlemsstat än den
där vederbörande har sitt hemvist undantas från skattskyldighet i den
medlemsstat som är källstat för räntan (punkt 26). Avsikten är således att
undvika juridisk dubbelbeskattning av gränsöverskridande räntebetalningar genom ett förbud mot beskattning i källstaten och
bestämmelsen avser endast borgenärens skattemässiga situation
(punkt 28). Domstolen konstaterade därefter att den tyska bestämmelsen
inte medför att den som har rätt till räntorna beskattas för dem utan
lagstiftningen avser endast att fastställa beskattningsunderlaget för
gäldenären (punkt 30). Domstolen fann sammanfattningsvis att artikel
1.1 ränte- och royaltydirektivet inte utgör hinder för en bestämmelse som
innebär att räntebetalningar tas med i låntagarens beskattningsunderlag.
I några av de i avsnitt 3.5 nämnda avgörandena från Högsta
förvaltningsdomstolen den 30 november 2011 (mål nr 7648-09, 4797-10,
4798-10 och 4800-10) konstaterade domstolen, mot bakgrund av EUdomstolens dom i ovan nämnda mål, att en tillämpning av
ränteavdragsbegränsningsreglerna i 24 kap. inkomstskattelagen inte
strider mot ränte- och royaltydirektivet.
Inte heller de nu föreslagna förändringarna av reglerna i 24 kap.
inkomstskattelagen bedöms strida mot ränte- och royaltydirektivet.
8.4.2

Etableringsfriheten

Inom Europeiska unionen (EU) omfattas frågor om direkta skatter av
medlemsstaternas kompetens. Enligt EU-domstolens rättspraxis är
medlemsstaterna dock skyldiga att iaktta EU-rätten vid utövandet av sin
behörighet. Etableringsfriheten enligt artikel 49 fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, EUF-fördraget (f.d. artikel 43 EG-fördraget) ger
alla gemenskapsmedborgare rätt att starta och utöva verksamhet som
egenföretagare. Vidare innebär etableringsfriheten en rätt att bilda och
driva företag på samma villkor som gäller för medborgare i etableringsstaten enligt den där gällande lagstiftningen. I enlighet med artikel 54
EUF-fördraget (f.d. artikel 48 EG-fördraget) inbegriper detta en rätt för
bolag, som har bildats i överensstämmelse med en medlemsstats
lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga
verksamhet inom gemenskapen, att utöva sin verksamhet i den berörda
medlemsstaten genom ett dotterbolag, en filial eller en agentur.10 I
10

Se t.ex. EU-domstolens dom den 21 september 1999 i mål nr C-307/97 Compagnie de
Saint-Gobain (p. 3).

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

artikel 63 i EUF-fördraget (f.d. artikel 56 EG-fördraget) regleras den fria
rörligheten för kapital, som i princip även gäller i förhållande till länder
utanför EU.
EU-domstolen har slagit fast att transaktioner mellan företag i intressegemenskap inte ska prövas med ledning av reglerna om fri rörlighet för
kapital utan uteslutande enligt reglerna om etableringsfrihet.11 Reglerna
om etableringsfrihet gäller inte i förhållande till tredje land. Av EUdomstolens praxis framgår att det föreligger ett hinder i den fria
rörligheten när skilda regler tillämpas i jämförbara situationer eller när
samma regel tillämpas i olika situationer.12
De föreslagna bestämmelserna om avdragsbegränsningar tar, liksom de
regler som infördes 2009, sikte på räntebetalningar i de fall då gäldenären
och borgenären är i intressegemenskap med varandra och ska därför
bedömas enligt fördragets regler om fri etablering.
Regeringen gjorde i samband med införandet av 2009 års regler
bedömningen att de föreslagna reglerna inte kom i konflikt med
fördragets regler om fri etablering (prop. 2008/09:65 s. 70 f.). Detta bl.a.
då det inte var fråga om att tillämpa skilda regler i jämförbara situationer
eller att tillämpa samma regel i olika situationer.
I några av de av Högsta förvaltningsdomstolen den 30 november 2011
avgjorda målen (mål nr 7648-09, 4797-10, 4798-10 och 4800-10) som
nämns i avsnitt 3.5 behandlades också frågan om 2009 års reglers
förenlighet med EU-rätten. Högsta förvaltningsdomstolen fann i detta
avseende att reglerna var förenliga med EU-rätten och att de inte stred
mot etableringsfriheten. Domstolen angav bl.a. att det inslag i
bestämmelserna som skulle kunna ifrågasättas avseende etableringsfriheten var tioprocentsregeln, men fann att så inte var fallet.
Som skäl för sin bedömning angav domstolen bl.a. följande. Liknande
regler prövades av EU-domstolen i mål C-324/00, Lankhorst-Hohorst.
Målet gällde tyska regler som innebar att räntor i vissa fall skulle anses
utgöra förtäckt utdelning. Reglerna var tillämpliga bara på räntor på
kapital som tillskjutits av en ägare som inte hade rätt till s.k. skattekredit
i Tyskland. EU-domstolen konstaterade att moderbolag som har sitt säte i
Tyskland i de allra flesta fall hade rätt till skattekredit, medan utländska
moderbolag i allmänhet inte hade det. De tyska juridiska personerna som
var befriade från bolagsskatt, och som därmed inte hade rätt till
skattekredit, var i huvudsak offentligrättsliga juridiska personer och
juridiska personer som utövade ekonomisk verksamhet i en särskild
bransch eller som hade uppgifter av allmänintresse. De ansågs inte
jämförbara med bolag som utövade ekonomisk verksamhet i vinstsyfte.
Reglerna ansågs därmed oförenliga med etableringsfriheten.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den svenska tioprocentsregeln, till skillnad från vad de tyska reglerna i praktiken gjorde,
inte uppställer något krav på att beskattningen av räntorna ska ske i
11

Se exempelvis dom av den 10 maj 2007 i mål C-492/04, Lasertec, (p. 22 – 24) och EGdomstolens dom den 26 juni 2008 i mål C-284/06, Burda (p. 68 – 73 och där givna
hänvisningar), jfr EU-domstolens dom den 3 oktober 2006 i mål C-452/04, Fidium Finanz,
(p. 48 och 49).
12
Se t.ex. EU-domstolens dom den 29 april 1999 i mål nr C-311/97 Royal Bank of Scotland
(p. 26 och där givna hänvisningar).

51

s. 52 Kontrollera mot PDF

Sverige utan genom regeln undantas även räntor som beskattas i den
utländska mottagarens hemland. Resonemanget i EU-domstolens mål
ansågs därför inte direkt överförbart på de svenska reglerna.
Högsta förvaltningsdomstolen redogjorde även för att EU-domstolen i
ett mål om de finska koncernbidragsreglerna uttalat att en medlemsstat
kan villkora rätten till avdrag för koncernbidrag genom att uppställa krav
beträffande hur koncernbidraget ska behandlas i mottagarens hemstat
(EU-domstolens dom i mål C-231/05 p. 37, Oy AA). Även om uttalandet
tog sikte på koncernbidragsreglerna, vilka syftar till att åstadkomma
resultatutjämning, ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att det får anses
ha viss relevans när det gäller andra avdragsbestämmelser. Högsta
förvaltningsdomstolen angav vidare att EU-domstolen också har slagit
fast att negativa skattemässiga konsekvenser som är en följd av olikheter
i medlemsstaternas lagstiftning inte kommer i konflikt med
fördragsbestämmelserna om fri rörlighet (t.ex. mål C-403/03, Schempp).
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade därefter att det förhållandet
att avdragsbegränsningsreglerna är tillämpliga på räntebetalningar till
mottagare i länder där räntor beskattas lägre än med tio procent, men inte
på räntebetalningar till mottagare i Sverige som betalar full bolagsskatt
får anses vara just en sådan följd av olikheter i medlemsstaternas
lagstiftning.
Även den nu föreslagna utvidgningen av reglerna om begränsningar i
avdragsrätten för ränta till alla interna lån innebär att reglerna är
desamma oavsett om det företag som har lämnat ett lån har hemvist i
Sverige eller i en annan medlemsstat. Vidare gäller samma regler oavsett
om det företag som vill göra avdrag för en räntekostnad är begränsat eller
obegränsat skattskyldigt i Sverige.
De undantag som föreslås och som ger företagen möjlighet att få göra
avdrag för räntor om mottagaren beskattas med en viss lägsta nivå eller
om det finns huvudsakligen affärsmässiga skäl föreslås, liksom i
nuvarande reglering, för att förenkla för företagen. Vidare är avsikten att
normal affärsverksamhet inte ska försvåras, så långt det är möjligt med
hänsyn till behovet av att skydda bolagsskattebasen. När det gäller
möjligheten att visa en viss lägsta beskattning är förutsättningarna
desamma oavsett om det är fråga om ett svenskt eller ett utländskt
subjekt. Inte heller görs någon skillnad mellan svenska och utländska
företag när det gäller kravet på affärsmässiga skäl.
Även vad gäller den generella omvända ventilen som behandlas i
avsnitt 8.3.1 är reglerna desamma oavsett om det är fråga om ett svenskt
eller utländskt företag.

9

Konsekvenser av förslagen

9.1

Offentligfinansiella konsekvenser

Regelförändringarna som föreslås i denna promemoria kommer att
begränsa avdragsmöjligheterna för ränteutgifter för interna lån.
Begränsningarna gäller bl.a. interna lån till intresseföretag i länder där
ränteintäkterna beskattas lägre än tio procent. De föreslagna regel-

52

s. 53 Kontrollera mot PDF

förändringarna utvidgar de nuvarande begränsningarna rörande avdrag
för räntebetalningar inom en intressegemenskap som trädde i kraft den
1 januari 2009. De föreslagna begränsningarna ska motverka en
urholkning av den svenska bolagsskattebasen. Att en sådan urholkning
faktiskt sker framgår av Skatteverkets kartläggning av ränteavdrag i
företagssektorn (se avsnitt 4). En iakttagelse i Skatteverkets analys är att
utländska företags investeringar i Sverige finansieras med interna lån i
högre utsträckning än svenska företags investeringar utomlands, vilket
indikerar att skatteplanering med interna lån förekommer.
Utvidgningen av ränteavdragsbegränsningsreglerna till alla interna lån
bidrar till att stärka den svenska bolagsskattebasen och därmed till en
förstärkning av de offentliga finanserna. Den offentligfinansiella effekten
är svår att beräkna då datamaterialet är bristfälligt. En uppskattning av
den offentligfinansiella effekten kan dock göras utifrån Skatteverkets
uppgifter om omfattningen av skatteplanering med ränteavdrag och
företagsdatabasen FRIDA.
Begränsningen i avdragsrätten för interna lån förväntas öka
skatteintäkterna med 6,29 miljarder kronor år 2013. De föreslagna
åtgärderna innebär att bolagsskattebasen breddas. Detta skapar ett
offentligfinansiellt utrymme som ger möjlighet att sänka bolagssektorns
skattebelastning i motsvarande utsträckning, vilket kan ske genom att
bolagsskattesatsen sänks.
Den föreslagna lagstiftningen är en uppföljning av 2009 års
ränteavdragsbegränsningar. Enligt uppskattningar gjorda av Skatteverket
i samband med införandet av 2009 års regler reducerades det svenska
skatteunderlaget med minst 25 miljarder kronor per år till följd av de
upplägg lagstiftningen avsåg att motverka, motsvarande 7 miljarder
kronor i skattebortfall. Detta var enbart bortfallet i de fall som
Skatteverket hade observerat, men då inga säkra uppgifter fanns gjordes
en försiktig bedömning i vilken underlaget inte justerades upp för att ta
hänsyn till att det kunde finnas fall av skatteplanering som Skatteverket
inte hade observerat.
Det finns en risk för att företagen i än högre grad anpassar sig till 2009
års lagstiftning, vilket får till följd att skattebasen urholkas. Införandet av
den generella omvända ventilen kommer att motverka ytterligare
urholkning. Skärpningen av reglerna innebär dessutom att reglerna blir
mer omfattande än 2009 års regler och utökas till att gälla alla interna
lån. Denna utökning av reglerna bidrar till en förstärkning av statens
finanser utöver den intäktsförstärkning som uppkom då 2009 års ränteavdragsbegränsningar trädde i kraft dels för att reglerna vid interna
förvärv av delägarrätter nu blir svårare att utnyttja, dels för att
begränsningarna nu omfattar fler låneförhållanden.

9.2

Konsekvenser för företagen

De föreslagna reglerna om ränteavdragsbegränsningar ska förhindra en
urholkning av den svenska bolagsskattebasen och minska möjligheterna
att skatteplanera för bl.a. internationella koncerner. Förslaget kommer att
jämna ut spelplanen mellan internationellt verksamma koncerner och
53

s. 54 Kontrollera mot PDF

koncerner eller andra företag som saknar möjligheter att ta interna lån
från utlandet.
De föreslagna reglerna kommer att begränsa företagens möjligheter att
göra ränteavdrag för skulder inom en intressegemenskap. Reglerna
förväntas dock inte påverka normal cash-pool-verksamhet. Utformningen
av reglerna innebär vidare att det bara är en begränsad del av alla
ränteavdrag på interna lån som kommer att omfattas. Det kommer främst
att röra sig om räntebetalningar där mottagaren beskattas för
ränteintäkten till en skattesats som är lägre än den svenska
bolagsskattesatsen. Det betyder att räntebetalningar på interna lån mellan
konventionellt beskattade svenska aktiebolag som ingår i en koncern som
regel inte kommer att träffas av det nya regelverket. Detsamma gäller för
svenska koncernföretag som har tagit ett internt lån från ett annat
koncernföretag som ligger i ett land där beskattningen liknar den som
gäller i Sverige. Utöver detta torde det främst röra sig om företag som
gör stora ränteavdrag. Om avdragen inte skulle vara tillräckligt stora
skulle kostnaderna för att upprätta finansieringsstrukturen medföra att
transaktionerna inte blir lönsamma.
Förändringarna kommer dessutom att minska det administrativa
merarbetet som de nuvarande reglerna om ränteavdragsbegränsningar har
medfört. En anledning till detta är att företagen inte längre kommer att
behöva öronmärka interna skulder som uppkommit genom förvärv. De
alternativa åtgärder som har övervägts – t.ex. att införa rätt till avdrag
med en viss högsta schablonränta på lån inom en intressegemenskap, att
införa regler som medför en kvoterad avdragsrätt för räntor eller att
införa underkapitaliseringsregler – skulle vidare endast åtgärda
problemet med skatteplanering till viss del. Den generella omvända
ventilen kommer att ge Skatteverket möjlighet att pröva om en intern
skuld har uppkommit till övervägande del av skatteskäl. Det
administrativa merarbete som kan uppkomma för företagen får betraktas
som begränsat och måste vägas mot vikten av att komma till rätta med
problemen med skatteplanering med hjälp av ränteutgifter avseende
interna lån. Att beakta är också att alternativet till att införa den generella
omvända ventilen skulle vara att upphäva tioprocentsregeln helt, vilket
skulle innebära att företagen i stället måste visa att samtliga ränteutgifter
inom intressegemenskapen är huvudsakligen affärsmässigt motiverade
med stöd av den föreslagna ventilen i 24 kap. 10 e § inkomstskattelagen
(1999:1229). Detta skulle leda till betydligt mer administrativt arbete för
företagare.

9.3

Konsekvenser för Skatteverket och för de allmänna
förvaltningsdomstolarna

Förslaget om ränteavdragsbegränsningar bedöms inte medföra några
merkostnader för Skatteverket. Införandet av den generella omvända
ventilen kan förväntas ha en avhållande effekt när det gäller sådan
skatteplanering med ränteavdrag i företagen som de föreslagna reglerna
är avsedda att motverka. Detta minskar arbetsbördan för Skatteverket.
Vidare bör arbetsbördan för Skatteverket minska då man genom
införandet av den generella omvända ventilen inte längre behöver

54

s. 55 Kontrollera mot PDF

undersöka räntenivåerna i de fall där transaktionerna till övervägande del
har gjorts av skatteskäl. Regelförenklingen som innebär att någon
särskiljning inte behöver göras av interna lån som avser förvärv, dvs.
öronmärkning, medför också en minskning av arbetsbördan. Eventuella
ekonomiska konsekvenser med anledning av förslaget ska finansieras
inom befintliga och beräknade budgetramar inom utgiftsområdet.
Förslaget bedöms inte ge upphov till ökade kostnader eller merarbete
för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

55

s. 56 Kontrollera mot PDF

10

Författningskommentar

10.1

Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)

24 kap.
1§
Paragrafen ändras på så sätt att hänvisningen till 10 a–10 e §§ utökas till
att avse 10 a–10 f §§.
10 a §
Första stycket 1 ändras på så sätt att det är tillräckligt att ett av företagen,
direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt
inflytande i det andra företaget för att de ska anses vara i
intressegemenskap med varandra. Begreppet väsentligt inflytande
innebär att i vart fall en ägarandel strax under 50 procent kan beaktas. I
övrigt görs även följdändringar med anledning av att det införs en ny
paragraf, 10 f §.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 8.3.4.
10 b §
De nuvarande ränteavdragsbegränsningsreglerna gäller ränteutgifter till
företag inom en intressegemenskap till den del skulden avser ett förvärv
av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen.
Ändringen i första stycket innebär att ränteavdragsbegränsningsreglerna
utvidgas till att gälla ränteavdrag avseende alla lån inom en intressegemenskap. I övrigt görs även en följdändring med anledning av att det
införs en ny paragraf, 10 f §.
Mot bakgrund av att reglerna föreslås utvidgas till att gälla alla interna
lån kommer nya interna lån som ersätter tillfälliga externa lån att
omfattas av regelverket. Bestämmelsen i andra stycket om att avdrag inte
får göras för ränteutgifter om en tillfällig skuld till ett företag som inte
ingår i intressegemenskapen – helt eller delvis – ersätts med en skuld till
ett företag i intressegemenskapen blir därmed obehövlig och slopas
därför. En regel avseende tillfälliga externa lån föreslås dock i 10 e §
andra stycket sista meningen vid tillämpning av ventilen (se vidare
kommentaren till den paragrafen).
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 8.2.
10 c §
Enligt den befintliga regeln om s.k. back-to-back-lån omfattas en skuld
till ett utomstående företag som avser ett förvärv av en delägarrätt från ett
företag i intressegemenskapen. Paragrafen ändras på så sätt att
tillämpningsområdet utökas till att även gälla externa förvärv av
delägarrätter som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen. Detta
kommer till uttryck genom att ränteavdragsbegränsningsreglerna även
omfattar en extern skuld om skulden kan anses ha samband med en
extern fordran och avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag i
intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i
56

s. 57 Kontrollera mot PDF

intressegemenskapen. I övrigt görs även en följdändring med anledning
av att det införs en ny paragraf, 10 f §.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 8.3.3.
10 d §
Bestämmelsen i nuvarande första stycket punkten 2, den s.k. ventilen
flyttas till 10 e §.
Första stycket motsvarar första stycket 1 i den nuvarande
bestämmelsen, den s.k. tioprocentsregeln enligt vilken avdrag ska göras
för ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § om
inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst
tio procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom
intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om
företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Bestämmelsen ändras inte,
men kommer på grund av den föreslagna ändringen i 10 b § att gälla alla
interna lån.
Av andra stycket framgår att den s.k. omvända ventilen ges generell
tillämplighet. Enligt den nuvarande bestämmelsen får tioprocentsregeln
inte tillämpas om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har
rätt till inkomsten har möjlighet att få avdrag för utdelning, om
Skatteverket kan visa att såväl förvärvet som den skuld som ligger till
grund för ränteutgifter till övervägande del inte är affärsmässigt
motiverade. Enligt den nya omvända ventilen ska tioprocentsregeln inte
tillämpas om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande
del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig
skatteförmån. Med övervägande del avses i inkomstskattelagen mer än
hälften (prop. 1999/2002:2 del 1 s. 505). En bedömning av om
skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån måste göras i varje
enskilt fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter.
Den nya omvända ventilen gäller generellt för alla företag som
omfattas av ränteavdragsbegränsningsreglerna. Vidare gäller den för alla
interna skulder. Vid bedömningen av varför skuldförhållandet har
uppkommit ska både gäldenärens och borgenärens perspektiv beaktas.
Även andra relevanta omständigheter ska beaktas vid bedömningen av
om förutsättningarna i den omvända ventilen är uppfyllda. Detta innebär
att en allsidig bedömning även av kringliggande omständigheter bör
göras, dvs. annat än det koncerninterna skuldförhållandet kan beaktas om
det framstår som sannolikt att det har påverkat det valda förfarandet.
Avsikten är att avdrag inte ska få göras för ränteutgifter om de relevanta
transaktionerna inte har genomförts av sunda affärsmässiga skäl.
Kortfristiga skulder bör normalt sett inte anses ha uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, under förutsättning att det inte handlar om ett förfarande där skulden ersätts löpande
med nya kortfristiga skulder. Andra omständigheter som t.ex. bör beaktas
är om det handlar om slussning, kapitalets ursprung eller att det handlar
om egen-upparbetade medel som lånas ut. Ytterligare vägledning för
tillämpningen av den omvända ventilen vid bedömningen av om
skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån kan hämtas i vad
som anges i avsnitt 8.3.2 om vad som ska anses som affärsmässigt vid

57

s. 58 Kontrollera mot PDF

tillämpning av ventilen. Ett skuldförhållande som hade varit huvudsakligen affärsmässigt motiverat enligt ventilen bör inte samtidigt kunna
ifrågasättas med stöd av den omvända ventilen och vice versa. Kravet på
att skuldförhållandet till övervägande del ska ha uppkommit för att
intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån innebär dock att
det kan uppkomma situationer där avdrag får göras med stöd av
tioprocentsregeln – för att Skatteverket inte kan visa att förutsättningarna
i den omvända ventilen är uppfyllda – trots att företaget, om det hade
varit aktuellt, inte hade kunnat visa att skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. I dessa fall kommer avdrag att medges
med stöd av tioprocentsregeln. Den omvända ventilen innebär således att
det föreligger ett visst säkerhetsavstånd mellan vilka skuldförhållanden
som kan angripas med stöd av den omvända ventilen och vilka som är
huvudsakligen affärsmässigt motiverade.
Med hänsyn till att ränteavdragsbegränsningsreglerna föreslås gälla
alla interna lån innebär det även att interna lån som ersätter s.k. tillfälliga
externa lån omfattas av reglerna. Sådana lån omfattas därmed även av
tioprocentsregeln och den omvända ventilen utan särskild reglering.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 8.3.1.
10 e §
Paragrafen är ny. Nuvarande 10 e § har bytt beteckning till 10 f § och
ändras.
Den nuvarande bestämmelsen i 10 d § första stycket punkten 2, dvs.
den s.k. ventilen placeras i denna paragraf. Enligt ventilen i dess
nuvarande lydelse ska avdrag göras om såväl det interna förvärvet som
den interna skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är
huvudsakligen affärsmässigt motiverade.
Av det nya första stycket framgår att även om förutsättningarna i 10 d §
första stycket, dvs. tioprocentsregeln, inte är uppfyllda ska ränteutgifter
avseende sådana skulder som avses i 10 b § dras av om företaget kan visa
att det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgifterna är
huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Detta stycke gäller således alla
lån mellan företag inom intressegemenskapen. I likhet med vad som
gäller i 10 d § har ordet ”skulden” bytts ut mot ”skuldförhållandet”. Vid
bedömningen av om ett skuldförhållande är huvudsakligen affärsmässigt
motiverat ska samtliga omständigheter som har samband med skulden
beaktas. Som redan framfördes i förarbetena till den befintliga
lagstiftningen (prop. 2008/09:65 s. 68) bör det även beaktas om intressegemenskapen bedriver reell ekonomisk verksamhet i det land där
mottagaren av räntebetalningen är etablerad samt om ränteutgifterna är
anmärkningsvärt stora jämfört med vad som betalats i samband med lån
till företag i andra länder med högre beskattning. I avsnitt 8.3.2 tas
ytterligare omständigheter upp som bör beaktas bl.a. hur strukturen ser
ut, kapitalets ursprung och om olika former av hybridinstrument eller
hybridföretag har använts på ett sätt som leder till en förmånlig
skattesituation.
När det gäller avdrag för ränta som ett företag i Sverige betalar ut från
en cash-pool (avseende en deposition i cash-poolen) bör skuldförhållandet normalt sett anses som huvudsakligen affärsmässigt
motiverat. Detta gäller dock bara under förutsättning att det rör sig om

58

s. 59 Kontrollera mot PDF

normal cash-pool-verksamhet. Om företaget som innehar cash-poolen i
stället är mottagare av räntebetalningen och beskattningen understiger tio
procent får omständigheterna i det enskilda fallet avgöra om
förhållandena är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.
Av första stycket framgår även att en skärpning av tillämpningsområdet för ventilen görs genom att den endast får tillämpas om det
företag som faktiskt har rätt till inkomsten är ett företag som hör hemma i
en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller i en stat
med vilken Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till att
omfatta vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om
begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt
avtalet. Skälen för denna avgränsning framgår av avsnitt 8.3.2.
Om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag som
ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i
intressegemenskapen ska företaget enligt andra stycket även visa att
förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat för att avdrag ska få
göras med stöd av ventilen. I normala fall kan det antas att externa
förvärv sker av affärsmässiga skäl när förvärvet sker från en oberoende
part. Med hänsyn till att ränteavdragsbegränsningsreglerna ska gälla alla
interna lån innebär det att även interna lån som ersätter s.k. tillfälliga
externa lån omfattas av reglerna. Regeln i andra stycket sista meningen
innebär att ett lån som har ersatt ett tillfälligt externt lån också omfattas
av bestämmelsen i ventilen beträffande lån avseende motsvarande
förvärv av delägarrätter. Detta innebär att även förvärvet ska vara
huvudsakligen affärsmässigt motiverat för att avdrag ska få göras för
ränteutgiften enligt ventilen om skulden avser ett förvärv av en
delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett
företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen.
Vid bedömningen av om skuldförhållandet är huvudsakligen
affärsmässigt motiverat, i den mening som avses i ventilen, ska det
särskilt beaktas om finansiering hade kunnat ske genom ett tillskott från
ett företag inom intressegemenskapen, i stället för genom ett lån från ett
företag i intressegemenskapen, vilket framgår av tredje stycket. Om
långivaren har fått ett tillskott för att kunna lämna lånet eller om
långivaren tillskjuter sin fordran till ett annat företag i intressegemenskapen rör det sig som regel inte om ett affärsmässigt motiverat
skuldförhållande. I dessa situationer hade det företag som lämnat
tillskottet lika gärna kunnat låna ut pengarna direkt till låntagaren. Som
framgår av bestämmelsen ska bedömningen göras på intressegemenskapsnivå, dvs. inte bara utifrån det långivande och låntagande
företagets situation. För investmentföretag kan visserligen den s.k.
substansrabatten, som innebär att börsvärdet är lägre än värdet på
tillgångarna, påverka valet av finansieringsform. Vid bedömningen av
om finansieringen hade kunnat ske genom ett tillskott i stället för genom
ett lån är det dock skuldförhållandet mellan företag inom intressegemenskapen som ska bedömas. Det är således inte möjligheterna att få
tillskott från aktieägarna på aktiemarknaden som ska bedömas vid
tillämpningen av reglerna.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 8.3.2.
59

s. 60 Kontrollera mot PDF

10 f §
Paragrafen är ny. Undantagsreglerna avseende s.k. back-to-back-lån i
nuvarande 10 e § flyttas till 10 f § med vissa ändringar. Punkten 2 i
första stycket ändras i förhållande till motsvarande punkt i nuvarande
10 e § så att ordet ”skulden” byts ut mot ”skuldförhållandet”. Som
framgår av kommentaren till 10 d § ska bedömningen göras både ur
gäldenärens och ur borgenärens perspektiv. Samtliga relevanta
omständigheter som har samband med skuldförhållandet ska beaktas. Av
sista meningen framgår att ventilen begränsas till att bara gälla om det
företag som har rätt till inkomsten hör hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har
ingått skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster,
om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av
beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet. Se vidare
kommentaren till 10 e §.
Av andra stycket i dess nuvarande utformning följer att back-to-back
lån omfattas av den omvända ventilen när det gäller interna förvärv av
delägarrätter om företaget har möjlighet att få avdrag för utdelning.
Paragrafen har formulerats om så att den ska tillämpas på ett
motsvarande sätt som den generella omvända ventilen i 10 d § andra
stycket. Detta innebär att tioprocentsregeln inte ska tillämpas om
Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har
uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.
Se vidare kommentaren till 10 d § andra stycket. En skillnad avseende
back-to-back lån är att den generella omvända ventilen endast gäller
skulder som har samband med en fordran som ett företag i
intressegemenskapen har på det utomstående företaget och den avser ett
förvärv av delägarrätter. Detta följer av 10 c §. Även i denna paragraf
ersätts ordet ”skulden” mot ”skuldförhållandet” (se kommentaren till
10 e §).
Såsom framgår av kommentaren till 10 d § kommer ventilen inte att
vara tillämplig samtidigt som Skatteverket kan visa att förutsättningarna
för att tillämpa den omvända ventilen är uppfyllda.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 8.3.3.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012. Det är
avdragseffekten som reglerna tar sikte på. De förfaranden som gett
upphov till utgifterna, till den del de belöper sig på tiden efter den
31 december 2012, kan dock ha vidtagits före ikraftträdandet.

10.2

Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244)

66 kap.
27 §
En ny sjunde punkt införs av vilken det framgår att ett beslut om
efterbeskattning får meddelas om förutsättningar finns för att tillämpa
60

s. 61 Kontrollera mot PDF

den s.k. omvända ventilen i 24 kap. 10 d § andra stycket eller 10 f §
andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Ändringarna träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas på
ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012.

61

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.