Amorteringskrav
2015-09-05 · 16 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Amorteringskrav (Finansdepartementet, 2015-09-05)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemoria
Finansdepartementet
Finansmarknadsavdelningen
Amorteringskrav
September 2015
Innehållsförteckning
2
1
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse ...........................................................................4
2
Bakgrund...........................................................................................6
2.1
Hushållens skuldsättning ....................................................6
2.2
Hushållens amorteringsbeteende ........................................8
3
Införande av en bestämmelse om krav på amortering av nya
bolån .................................................................................................9
4
Förslagets konsekvenser .................................................................13
4.1
Samhällsekonomiska konsekvenser .................................13
4.2
Konsekvenser för berörda företag ....................................15
4.3
Konsekvenser för myndigheter och domstolar .................15
5
Ikraftträdandebestämmelser ............................................................16
6
Författningskommentar ...................................................................16
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian lämnas förslag till en ny bestämmelse om amorteringskrav i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Amorteringskravet innebär att kreditinstitut som lämnar bolån till enskilda personer
ska tillämpa villkor som i fråga om återbetalning är förenliga med en
sund amorteringskultur och som inte bidrar till alltför hög skuldsättning
hos hushållen. Amorteringskravet syftar till att motverka makroekonomiska och finansiella stabilitetsrisker förknippade med hushållens skuldsättning. Det föreslås också att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om amorteringskravet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2016.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Förslag till lag om ändring i lagen
(2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse
dels att 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 6 kap. 3 b §, och närmast före
6 kap. 3 b § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
Amorteringskrav
3b§
Ett kreditinstitut som till
enskilda personer lämnar krediter
som är förenade med panträtt i
fast egendom, tomträtt eller
bostadsrätt eller liknande rätt,
eller som är förenade med motsvarande rätt i byggnad som inte
hör till fastighet, ska tillämpa
villkor som i fråga om återbetalning är förenliga med en sund
amorteringskultur och som inte
bidrar till alltför hög skuldsättning
hos hushållen.
Lydelse enligt lagrådsremiss
Genomförande av krishanteringsdirektivet
Föreslagen lydelse
16 kap.
1§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller
till dem som institutet erbjuder sina tjänster,
2. de krav som ska gälla för deltagande i ledningen av ett kreditinstitut
enligt 3 kap. 2 § första stycket 4 och 5 och 14 kap. 2 § andra stycket 1,
3. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5–7 §§,
4. vilka åtgärder som ett kredit4. vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de institut ska vidta för att uppfylla de
krav på soliditet och likviditet, krav på soliditet och likviditet,
riskhantering, genomlysning, sys- riskhantering, genomlysning, sys4
tem för hantering av uppgifter om
insättare och deras insättningar,
sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§,
tem för hantering av uppgifter om
insättare och deras insättningar,
amorteringskrav, sundhet, samt
riktlinjer och instruktioner som
avses i 6 kap. 1–5 §§,
5. innehållet i en återhämtningsplan enligt 6 a kap. 1 § och en
koncernåterhämtningsplan enligt 6 a kap. 2 §, när planerna ska upprättas
och hur ofta de ska uppdateras,
6. kriterier för när kreditinstitut ska kunna undantas från skyldigheten
att upprätta en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
7. innehållet i en ansökan om godkännande av avtal gällande koncerninternt finansiellt stöd enligt 6 b kap. 3 § första stycket,
8. vad det beslut som styrelsen i det stödgivande företaget fattar enligt
6 b kap. 8 § ska innehålla,
9. innehållet i en anmälan om givande av koncerninternt finansiellt
stöd enligt 6 b kap. 11 §,
10. offentliggörandet av information enligt 6 b kap. 16 §,
11. kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt
resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter,
12. vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller ett
kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt moderbolag
som pant enligt 10 kap. 12 §,
13. vilka upplysningar ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial i Sverige ska lämna till Finansinspektionen för
dess tillsynsverksamhet,
14. vad de register som avses i 13 kap. 8 a § ska innehålla och inom
vilken tid kreditinstitut ska ge in registren för olika typer av avtal, och
15. sådana avgifter som avses i 13 kap. 16 §.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bakgrund
2.1
Hushållens skuldsättning
De svenska hushållens skulder utgörs främst av lån med säkerhet i form
av pant i bostad. Från mitten av 1990-talet fram till år 2010 ökade hushållens skulder snabbare än deras inkomster, vilket återspeglas i form av
en stigande skuldkvot under denna period. Skuldkvoten, beräknad som
hushållens totala skulder i förhållande till deras disponibla inkomster,
motsvarade år 2010 ca 171 procent på aggregerad nivå.
Hushållens skuldkvot motsvarade ca 172 procent vid slutet av år 2014.
Stora ökningar av hushållens skulder har tenderat att föregå djupare och
mer utdragna konjunkturnedgångar. Ökningstakten i hushållens skuldsättning dämpades något efter 2010, men har nu börjat tillta igen. Den
årliga tillväxttakten i hushållens skulder var i juli 2015 7,1 procent.
Bostadspriserna i Sverige har också stigit i relativt snabb takt ända
sedan mitten av 1990-talet. Priserna har ökat i många länder under denna
period men utvecklingen har varit relativt kraftfull i Sverige och till
skillnad från i de flesta andra länder skedde ingen betydande priskorrigering i Sverige i samband med finanskrisen 2008–2009.
Finansinspektionen har analyserat orsakerna till de svenska hushållens
ökade skuldkvot under perioden 1994–2010 (Finansinspektionens
rapport ”Stabiliteten i det finansiella systemet”, december 2014). Enligt
Finansinspektionens studie kan ca 75 procent av skuldökningen under
denna period förklaras av strukturella faktorer. De viktigaste orsakerna
till skuldkvotsökningen är högre bostadsägarandel (ca 30 procent), lägre
boendeskatter (ca 20 procent), lägre bolåneräntor (ca 10 procent) samt
övriga faktorer (ca 15 procent). En fjärdedel av skuldkvotsökningen
under tidperioden kan dock inte förklaras av strukturella faktorer och
vissa av de omnämnda strukturella förklaringsfaktorerna kan också
komma att ändras på sikt.
Internationellt perspektiv
6
I landrapporten med fördjupad granskning av åtgärderna för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser för Sverige 2015
konstaterar EU-kommissionen att hushållens skulder i Sverige är stora
och ökar snabbare än i resten av EU. I rapporten konstateras att flera
faktorer ligger bakom den kontinuerliga ökningen av hushållens skuldsättning i Sverige, däribland en svag amorteringskultur som innebär
begränsade amorteringar och långa faktiska avbetalningstider. I rådets
rekommendation om Sveriges nationella reformprogram 2015 föreslås
Sverige hantera hushållens ökande skuldsättning genom att bl.a. öka
amorteringstakten på bolån. I rådets rekommendation om Sveriges
nationella reformprogram 2014 föreslogs Sverige också dämpa
hushållens låneökning och den privata skuldsättningen genom att bl.a.
vidta ytterligare åtgärder för att öka amorteringstakten på bolån. Rådets
rekommendation om Sveriges nationella reformprogram 2013 innehöll
också ett liknande förslag.
Under den s.k. artikel-IV-konsultationen 2014 påpekade den internationella valutafonden (International Monetary Fund, IMF) att både huspriser
opaginerad Kontrollera mot PDF
och hushållens skuldsättning i Sverige har fortsatt öka från höga nivåer.
Under konsultationen rekommenderade IMF att Sverige bl.a. borde vidta
åtgärder för att minska hushållens efterfrågan på lån, genom exempelvis
amorteringskrav.
Med snabbt stigande bostadspriser ökar risken för att det ska ske en
korrigering. En kraftig nedgång i bostadspriserna kan få stor påverkan på
hushållens förmögenhet. Då hushållens reala förmögenhet minskar finns
det risk att hushållen drar ner på konsumtionen för att i stället spara och
amortera ned sina skulder i syfte att återställa sina balansräkningar. Ett
sådant scenario skulle påverka aggregerad konsumtion, ekonomisk tillväxt och sysselsättning. IMF har studerat data för avancerade ekonomier
under tre årtionden och funnit att vid en recession är en stor skulduppbyggnad hos hushållen förknippad med signifikant större åtstramning
i den ekonomiska aktiviteten, med lägre BNP-tillväxt och högre arbetslöshet som följd (“Dealing with Household Debt”, World Economic
Outlook, IMF, april 2012). Även andra bedömare har funnit att ett
kraftigt bostadsprisfall kan få betydande negativa makroekonomiska
effekter.
Bolånedirektivet
Regeringen beslutade den 6 februari 2014 att tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att bl.a. föreslå hur bolånedirektivet, (Europaparlamentets
och rådets direktiv av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som
avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och
2013/36/EU och förordning [EU] nr 1093/2010), ska genomföras i
svensk rätt samt att överväga vissa andra näraliggande frågor, bl.a.
föreslå åtgärder för att öka konsumenternas insyn i hur bolåneräntan
bestäms och för att främja en sund amorteringskultur. Utredningen antog
namnet Bolåneutredningen och lämnade den 9 april 2015 sitt betänkande
Stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden (SOU 2015:40).
För att genomföra bolånedirektivet föreslås i betänkandet en ny lag om
kreditgivare och kreditförmedlare av bostadskrediter. Begreppet bostadskrediter föreslås omfatta krediter som är förenade med panträtt i fast
egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller som är
förenad med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till fastighet. Begreppet föreslås också omfatta krediter som en konsument tar i syfte att
förvärva eller behålla äganderätt till fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller en befintlig eller planerad byggnad, utom i de
fall det handlar om en överbryggningskredit. Den föreslagna lagen innebär bl.a. att alla företag som hanterar bostadskrediter ska ha tillstånd och
stå under Finansinspektionens tillsyn. I syfte att stimulera en sundare
amorteringskultur föreslås också att en kreditgivare ska vara skyldig att
diskutera amortering med konsumenten och presentera en individuellt
anpassad amorteringsplan som ligger i konsumentens långsiktiga
intresse. Diskussionen föreslås ske och planen läggas fram senast i samband med att kreditgivaren presenterar ett bindande erbjudande om
bostadskredit. Konsumenten ska även under bostadskreditavtalets löptid
kunna begära att kreditgivaren presenterar en individuellt anpassad
amorteringsplan. Förslaget om den individuellt anpassade amorterings7
opaginerad Kontrollera mot PDF
planen är enligt betänkandet tänkt att komplettera framtida föreskrifter
om amorteringskrav på bostadskrediter (SOU 2015:40 s. 284 f.).
Betänkandet är för närvarande föremål för sedvanlig beredning inom
Regeringskansliet.
2.2
Hushållens amorteringsbeteende
Finansinspektionen har sedan 2010 årligen publicerat bolåneundersökningar, vilka innehåller analys av ett stickprov av nya bolånetagare.
Av bolåneundersökningarna framgår bl.a. nya bolånetagares skuldkvot,
belåningsgrad och amorteringsbeteende. Finansinspektionens bolåneundersökningar visar att andelen nya bolånetagare som amorterar har
ökat under de senaste åren. År 2011 amorterade fyra av tio nya bolånetagare, medan sju av tio nya bolånetagare amorterade under 2014. Dock
skiljer sig amorteringsbeteendet betydligt beroende på hur hög belåningsgrad bolånetagarna har. År 2014 amorterade nio av tio hushåll med
belåningsgrader över 70 procent på sina nya bolån. Under samma år
amorterade fyra av tio hushåll med belåningsgrader på 50–70 procent på
sina nya bolån.
Hushållens skulder innebär risker både för Sveriges ekonomi och för
enskilda hushåll. Även om nya låntagare med hög belåningsgrad amorterar i stor utsträckning så amorterar nya låntagare med något lägre
belåningsgrader i lägre utsträckning. Det kan innebära att de makroekonomiska riskerna, dvs. risken för negativa effekter på Sveriges
ekonomi, ökar. Internationella erfarenheter pekar på att hushåll med
relativt höga belåningsgrader, över 40–50 procent, är mer benägna att dra
ner på konsumtion vid ekonomiska störningar än hushåll med lägre
belåningsgrader, vilket kan fördjupa eventuella konjunkturnedgångar.
Ökade amorteringar minskar på sikt skuldsättningen och ökar hushållens
motståndskraft mot störningar. En ökad motståndskraft hos hushållen ska
minska risken att Sveriges ekonomi påverkas negativt om något oväntat
händer i Sverige eller i omvärlden.
Flera faktorer har påverkat amorteringsbeteendet under de senaste åren.
Finansinspektionen beslutade år 2010 att införa ett allmänt råd om att lån
med bostaden som pant inte bör överstiga 85 procent av bostadens
marknadsvärde. Även efter bolånetakets införande har det varit möjligt
att låna till mer än 85 procent av bostadens värde genom att ta ett lån
utan säkerhet, s.k. blancolån. En majoritet av bankerna som erbjuder
blancolån kräver att dessa ska amorteras av inom 10 år. Bolånetaket har
dessutom inneburit att utlåning till bolånetagare med belåningsgrader
över 85 procent har minskat.
Branschorganisationen Svenska Bankföreningen utfärdade i december
2010 rekommendationer som innebar att låntagare borde amortera på nya
bolån med belåningsgrad överstigande 75 procent. År 2013 utfärdade
Bankföreningen en rekommendation till sina medlemmar som innebar att
låntagare borde amortera ned sina nya bolån till 75 procent av marknadsvärdet under en 10–15 års period. Därutöver rekommenderade Bankföreningen att det av amorteringsplaner skulle framgå hur amortering borde
ske vid belåning under 75 procent. I oktober 2014 aviserade Bankföre8
ningen att den avsåg att utöka sin amorteringsrekommendation till att
omfatta alla nya bolån med en belåningsgrad över 50 procent av
bostadens marknadsvärde. Konkurrensverket meddelade den 18 oktober
2014 att man inlett en utredning om huruvida Bankföreningen genom
utfärdandet av amorteringsrekommendationer till sina medlemmar, överträtt reglerna om konkurrensbegränsande samarbete. Bankföreningen drog
därefter tillbaka sin amorteringsrekommendation.
Finansinspektionen aviserade i november 2014 att myndigheten avsåg
att införa amorteringsregler där nya bolånetagare ska amortera sina bolån
ned till 50 procents belåningsgrad. Den 11 mars 2015 remitterade Finansinspektionen ett förslag till föreskrifter avseende amorteringskrav. Förslaget grundades på den s.k. sundhetsregeln i 6 kap. 4 § lagen (2004:297)
om bank- och finansieringsrörelse. Kammarrätten i Jönköping avstyrkte i
sitt remissyttrande Finansinspektionens förslag till föreskrifter om krav
på amortering av nya bolån eftersom domstolen ansåg att det saknades
rättsligt stöd för inspektionen att meddela föreskrifter grundat på sundhetsregeln. Efter kritik från flera remissinstanser meddelade Finansinspektionen den 23 april 2015 att myndigheten inte skulle gå vidare med
det fortsatta regelarbetet eftersom rättsläget var osäkert. Finansinspektionen aviserade samtidigt att myndighetens mandat behöver förtydligas
om den i framtiden ska kunna ha möjlighet att meddela föreskrifter om
amorteringskrav.
3
Införande av en bestämmelse om krav på
amortering av nya bolån
Promemorians förslag: En bestämmelse om amorteringskrav införs i
lagen om bank- och finansieringsrörelse. Kravet på amortering innebär
att kreditinstitut som lämnar bolån till enskilda personer ska tillämpa
villkor som i fråga om återbetalning är förenliga med en sund amorteringskultur och inte bidrar till alltför hög skuldsättning hos hushållen.
Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om amorteringskrav förs in i
samma lag.
Skälen för promemorians förslag
Bakgrund
I svensk rätt finns inga näringsrättsliga krav på amortering av bolån. Det
har inte heller historiskt sett funnits krav på amortering av bolån i svensk
rätt. Enligt 2 kap. 13 § i den numera upphävda bankrörelselagen
(1987:617) fanns en bestämmelse enligt vilken krediter endast fick
beviljas om låntagaren på goda grunder kunde förväntas fullgöra
låneförbindelsen (trygghetsregeln) och att betryggande säkerhet ställdes
för lånet (säkerhetsregeln). Då bankrörelselagen upphävdes och ersattes
med lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF,
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
anfördes att bestämmelserna om kreditprövning borde ges en mer
flexibel utformning i fråga om de faktorer som kunde beaktas vid bedömningen. Således följer numera av 8 kap. 1 § LBF att för att en kredit ska
kunna beviljas av ett institut, ska förpliktelserna på goda grunder förväntas bli fullgjorda (se prop. 2002/03:139 s. 322 f.).
Finansinspektionen har utfärdat allmänna råd (FFFS 2014:11) om
krediter i konsumentförhållanden. Av dessa framgår bl.a. att en kreditgivare ska upprätta en boendekostnadskalkyl som en del i bedömningen
av en konsuments återbetalningsförmåga. Kreditgivaren bör även informera konsumenten om syftet med kalkylen samt också informera om att
beräkningarna kan påverkas av dels beslutade men ännu inte genomförda
ändringar av väsentlig betydelse i skatte- och bidragssystem, dels
ändrade räntenivåer.
Amorteringskravets närmare utformning
10
Enligt det som anförts i avsnitt 2 beträffande hushållens skulder och de
risker som uppstått, både för Sveriges ekonomi och för enskilda hushåll,
kan de makroekonomiska riskerna, dvs. risken för negativa effekter på
Sveriges ekonomi, ha ökat. Ett förbättrat amorteringsbeteende minskar
på sikt skuldsättningen och ökar hushållens motståndskraft mot störningar, vilket minskar risken att Sveriges ekonomi påverkas negativt om
något oväntat händer i Sverige eller i omvärlden. Eftersom det i dagsläget saknas uttryckliga bestämmelser om amorteringskrav på bolån,
samtidigt som det bedöms föreligga ett behov av att införa ett sådant
krav, uppkommer frågan om de författningstekniska förutsättningarna för
ett införande.
I 6 kap. 1–3 §§ LBF finns det övergripande bestämmelser om
kreditinstituts rörelse. Det är fråga om rambestämmelser vars närmare
innebörd i regel framgår av mer detaljerade bestämmelser i andra författningar eller andra kapitel i LBF. Rambestämmelserna avser frågor om
soliditet, likviditet, riskhantering och genomlysning. Bestämmelserna är
utformade i första hand som handlingsregler för kreditinstituten. Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna följs. Om inspektionen
finner att ett institut inte följer bestämmelserna, har inspektionen möjlighet att ingripa med sanktioner. Bestämmelserna utgör alltså självständiga
grunder för ingripande (prop. 2002/03:139 s. 530 f.). Samtidigt finns det i
16 kap. 1 § 4 LBF ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka åtgärder
som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och
likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av uppgifter
om insättare och deras insättningar, sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§ samma lag. Vidare har Finansinspektionen enligt 5 kap. 2 § 5 förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse bemyndigats av regeringen att meddela föreskrifter om
samtliga dessa frågor.
Mot bakgrund av det som anförs ovan bör en ny bestämmelse om
amorteringskrav föras in i 6 kap. LBF, där övergripande bestämmelser
om kreditinstituts rörelse återfinns. Bestämmelsen om amorteringskrav
bör utformas så att den enbart träffar kreditgivning som avser bolån till
enskilda personer.
Amorteringskravet bör träffa de krediter som nu avses i 4 § fjärde
stycket konsumentkreditlagen (2010:1846), dvs. krediter som är förenade
med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt
eller som är förenade med motsvarande rätt i byggnad som inte hör till
fastighet. Sådana krediter, utan motsvarande säkerhet, som tas i syfte att
förvärva eller behålla äganderätt till fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt eller liknande rätt eller en befintlig eller planerad byggnad och som
behandlas av Bolåneutredningen (SOU 2015:40), omfattas alltså inte av
det föreslagna amorteringskravet (jfr avsnitt 2.1).
Det nya amorteringskravet syftar alltså till att enbart omfatta nya bolån.
På kreditmarknaden är det i dag åtta kreditinstitut som har den helt
dominerande andelen av bolånemarknaden, ca 97 procent. Övriga kreditgivare är i princip också kreditinstitut, dock med en bråkdel av
marknaden. Vid sidan av kreditinstituten bedriver endast ett fåtal företag
i Sverige verksamhet med kreditförmedling av bolån. Kreditgivare vars
verksamhet inte omfattas av LBF, regleras normalt i lagen (2014:275)
om viss verksamhet med konsumentkrediter. Eftersom de företag som
hamnar utanför LBF:s tillämpningsområde enbart utgör en försumbar del
av marknaden, finns det i nuläget inte skäl att låta amorteringskravet
omfatta krediter som lämnas av denna typ av företag.
Det föreslås därför att kreditinstitut som lämnar bolån till enskilda
personer ska tillämpa villkor i fråga om återbetalning som är förenliga
med en sund amorteringskultur. Amorteringskravet ska bidra till att motverka alltför hög skuldsättning hos hushållen som kan medföra makroekonomiska eller finansiella stabilitetsrisker.
Föreskrifter om amorteringskrav och förhållandet till regeringsformen
Enligt 8 kap. 2 § första stycket 1 regeringsformen, förkortad RF, meddelas föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden
inbördes genom lag. I bestämmelsens första stycke anges det primära
lagområdet i sex olika punkter, dvs. en uppräkning av olika ämnen inom
ett område vilket normgivningskompetensen i första hand ska ligga hos
riksdagen och utövas genom lagstiftning. Genom den första punkten förs
alltså hela den civilrättsliga regleringen till det primära lagområdet.
Delegering är alltså i princip utesluten med undantag för vad som föreskrivs i 8 kap. 4 § RF om moratorium – anstånd med att fullgöra
förpliktelse.
Delegering är däremot enligt 8 kap. 3 § RF i stor utsträckning möjlig i
ämnen som faller under 8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 RF. För att
grundlagsenligheten av en bestämmelse inte ska behöva ifrågasättas är
det viktigt att kunna avgöra huruvida viss reglering hör till det
obligatoriska lagområdet eller inte. Av särskild betydelse är gränsen
mellan civilrätt och offentlig rätt. En vedertagen metod som kan
tillämpas vid gränsdragningen om ett regelsystem är att hänföra till
antingen 8 kap. 2 § första stycket 1 eller 2 RF är att jämföra de inledande
formuleringarna i punkterna. Första punkten talar om enskild och andra
punkten om det allmänna. Enligt uttalanden i doktrinen kan med
utgångspunkt i dessa formuleringar den slutsatsen dras att en rättsregel
som kan åberopas av en enskild gentemot en annan enskild är privaträttslig, medan en regel som kan åberopas endast av eller mot en repre-
11
12
sentant för det allmänna är offentligrättslig (Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, tredje upplagan 1999, s. 174).
Försök att hänföra regelsystem till antingen 8 kap. 2 § första stycket 1
eller 2 RF kan vara svårare än vad som ovan antyds. Avgörande för om
en regel kategoriseras som privaträttslig eller offentligrättslig blir vilken
rättsföljd eller sanktion som är direkt knuten till rättsregeln. Om en regel
är sanktionerad med t.ex. straff eller av att en tillsynsmyndighet kan
gripa in med förbud är regeln offentligrättslig.
Till föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden
inbördes bör räknas sådana föreskrifter som en enskild person med
framgång kan direkt åberopa mot andra enskilda i domstol och som kan
leda till att enskilda förpliktas att erlägga exempelvis skadestånd (jfr t.ex.
Lagrådets yttrande i prop. 1997/98:44 s. 58–61 och 243 f.).
Föreskrifter om amorteringskrav på nya bolån kommer att rikta sig till
kreditinstitut som står under Finansinspektionens tillsyn, trots att kravet
på amortering som sådant även kommer att få ekonomiska konsekvenser
även för enskilda bolånetagare. Om ett kreditinstitut skulle underlåta att
tillämpa föreskrifterna har Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot
institutet. Den direkta rättsföljden av ett ingripande skulle emellertid inte
bli att bolåneavtalet mellan kreditinstitutet och den enskilde skulle bli
ogiltigt eller att endera parten skulle ha rätt att rikta krav på skadestånd
mot den andre. Mot denna bakgrund är bedömningen att föreskrifter om
amortering med angiven utformning är av offentligrättslig art. Detta
innebär att delegering av föreskriftsrätt är möjlig.
Den mer detaljerade regleringen av amorteringskravet bör, liksom i
dag när det gäller övriga bestämmelser i 6 kap. LBF, ske på lägre nivå än
lag. En sådan ordning följer även systematiken i övriga lagar på finansmarknadsområdet, där föreskriftsrätt i stor utsträckning är delegerad till
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det
huvudsakliga skälet till denna form av lagstiftningsteknik är att det ofta
är fråga om detaljerade och tekniskt komplicerade bestämmelser. Sannolikheten är ofta stor för att regelverket återkommande behöver ändras för
att hållas aktuellt samt följa utvecklingen på marknaden. Eftersom amorteringskravet syftar till att motverka makroekonomiska och finansiella
stabilitetsrisker, kan det inte uteslutas att den närmare tekniska utformningen av amorteringskravet som sådant kan behöva justeras och förändras över tid med särskild hänsyn tagen till just då rådande förhållanden på marknaden.
Vissa hushåll med nya bostadslån bör kunna undantas från ett
amorteringskrav. Sådana undantag bör exempelvis gälla köp av
nyproducerade bostäder. Undantag bör också ges om vissa särskilda skäl
föreligger, t.ex. närståendes dödsfall, arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa. Det kan inte heller uteslutas att undantagen från amorteringskravet över tid måste omprövas t.ex. på grund av yttre omständigheter
som inte förelåg vid den tidpunkt då undantagen infördes. Samtliga dessa
omständigheter talar för att amorteringskravet som sådant bör regleras
antingen genom att regeringen reglerar frågan på förordningsnivå eller
genom att den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om amorteringskrav.
Eftersom regeringen inte utan stöd i bemyndigande från riksdagen får
meddela föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda och det
allmänna under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för
enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, föreslås därför att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter såvitt
avser krav på amortering av nya bolån.
Beredning av myndighetsföreskrifter
Enligt 2 § förordningen (2014:570) om regeringens medgivande till
beslut om vissa föreskrifter, ska en förvaltningsmyndighet, innan den
beslutar om föreskrifter, inhämta regeringens medgivande om föreskrifterna vid tillämpningen kan få sådana effekter på kostnader för staten,
kommuner eller landsting som inte är oväsentliga. Syftet med denna
bestämmelse är huvudsakligen att ge regeringen överblick och kontroll
över vilka konsekvenser som myndigheters föreskrifter ger upphov till,
allt i ett led att förstärka regeringens möjligheter att bevaka eventuella
ekonomiska effekter av statliga myndigheters föreskrifter i syfte att en
samlad budgetbehandling ska kunna ske i regeringen och riksdagen.
Givet de potentiellt betydande makroekonomiska effekterna av ett
amorteringskrav är det viktigt att åtgärden är väl avvägd både när det
gäller utformning och val av tidpunkt för införande. Makrotillsynsåtgärder, såsom amorteringskrav, är kraftfulla instrument med stor potentiell
påverkan på svensk ekonomi och de offentliga finanserna. Eftersom
syftet med ett amorteringskrav är att bidra till att motverka alltför hög
skuldsättning hos hushållen, som i sin tur kan medföra betydande makroekonomiska eller finansiella stabilitetsrisker – ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv tveklöst viktiga frågor – finns det skäl för regeringen att vid
en delegering till Finansinspektionen av rätten att meddela föreskrifter
om amorteringskrav införa ett krav på att inspektionen ska inhämta
regeringens medgivande innan föreskrifterna beslutas. Att regeringens
medgivande inhämtas är också lämpligt då föreskrifter om amortering
kan anses vara ett ingripande i den enskildes ekonomi. Ett krav på
inhämtande av regeringens medgivande kan utformas efter mönster i den
nämnda förordningen om regeringens medgivande till beslut om vissa
föreskrifter.
4
Förslagets konsekvenser
4.1
Samhällsekonomiska konsekvenser
Konsekvenser för enskilda
Ungefär tre miljoner individer eller en och en halv miljon hushåll i
Sverige har bolån. Amorteringskravet ska dock inte omfatta befintliga
lån, utan endast nya bolån. Finansinspektionen gör årligen en bolåneundersökning och analyserar då bl.a. amorteringsbeteende hos hushåll
med nya bolån. Under 2014 amorterade nio av tio hushåll med belåningsgrader över 70 procent på sina nya bolån. Samma år amorterade fyra av
tio hushåll med belåningsgrader mellan 50 och 70 procent på sina nya
13
bolån. Antalet hushåll som påverkas och i vilken utsträckning dessa
hushåll påverkas beror på hur amorteringskravet utformas. Dessutom bör
vissa hushåll med nya bolån kunna undantas från ett amorteringskrav.
Eftersom det i flera av Sveriges regioner råder brist på bostäder bör
sådana undantag exempelvis gälla köp av nyproducerade bostäder. Om
dessa bostäder undantas bör inte nyproduktionen av bostäder påverkas i
betydande utsträckning vid införandet av ett amorteringskrav. Undantag
bör också ges om vissa särskilda skäl föreligger, t.ex. närståendes dödsfall, arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa.
Ett amorteringskrav kan i ett kortare perspektiv innebära ökade utgifter
för vissa hushåll. På längre sikt leder amorteringar dock till lägre lån och
därmed lägre ränteutgifter för hushållen. Hushållen påverkas även av
amorteringskravets möjliga effekter på samhällsekonomin som beskrivs
nedan.
Konsekvenser för samhällsekonomin
Ett amorteringskrav kan väntas dämpa bostadsprisutvecklingen och
därmed medföra negativa effekter för den makroekonomiska utvecklingen jämfört med om inget krav hade funnits. Det är viktigt att
ekonomin kan hantera de kortfristiga kostnaderna som kan uppkomma av
policyåtgärder. På lite längre sikt måste eventuella kortsiktiga makroekonomiska kostnader vägas mot att hushållen blir mer motståndskraftiga och att man undviker en okontrollerad korrigering av de
observerade ökande bostadspriserna. Den osäkerhet som råder kring den
ekonomiska återhämtningen i svensk ekonomi innebär att det är centralt
med välavvägda åtgärder för att minska riskerna förknippade med hushållens skuldsättning, i syfte att inte utlösa en snabb och okontrollerad
nedgång i bostadspriserna med betydande negativa effekter på tillväxt
och sysselsättning.
Ett amorteringskrav som riktas mot nya lån kommer med stor
sannolikhet leda till att hushåll som planerar köpa en bostad förändrar sitt
beteende. Då nya köpare kan sägas utgöra s.k. marginalköpare bedöms
ett amorteringskrav som riktas mot nya bolån medföra att efterfrågan på
bostäder hos denna grupp minskar, vilket sannolikt dämpar bostadspriserna. En dämpning av bostadspriserna innebär att den reala förmögenheten hos de hushåll som redan äger en bostad utvecklas svagare
än de annars skulle ha gjort, vilket bedöms få negativa effekter på den
makroekonomiska utvecklingen på kort sikt. Ett krav som enbart träffar
nya bolån får alltså implikationer även för befintliga bolånetagare. Regler
som endast omfattar nya bolån medför en risk för att de inlåsningseffekter vi ser redan i dag förstärks ytterligare, till följd av att om ett
hushåll byter bostad kommer detta hushåll att omfattas av amorteringskravet. Inlåsningseffekter kan försämra bostads- och även arbetsmarknadens funktionssätt och innebär således en samhällsekonomisk
kostnad.
Det är av betydande vikt att ett amorteringskrav som riktas mot nya
bolån medger ett visst mått av flexibilitet. Konsekvenserna för enskilda
hushåll kan i annat fall bli mycket stora, vilket i förlängningen också kan
få oönskade konsekvenser på aggregerad nivå.
14
Storleken på effekten på bostadspriserna beror givetvis på hur amorteringskravet utformas, men beror också till stor del på hur fördelningen
mellan olika typer av hushåll ser ut samt hur deras efterfrågan på
bostäder påverkas av ett amorteringskrav. Enligt livscykelhypotesen
antas att hushåll kan omfördela konsumtionen över tid, genom att låna
under sämre tider med tillfälligt låga inkomster och betala tillbaka under
goda tider. Dessa hushåll omfördelar sin konsumtion över sin livscykel
och är således framåtblickande. En viss andel av hushållen kan dock
antas vara likviditetsbegränsade, vilket innebär att de saknar möjlighet att
belåna sina framtida inkomster och förändringar i inkomsterna påverkar
därför konsumtionsbeteendet. Vilka antaganden som görs angående
andelen likviditetsbegränsade respektive livscykelhushåll är avgörande
för hur den aggregerade efterfrågan och därmed bostadspriserna bedöms
påverkas av ett amorteringskrav.
Det råder samtidigt stor osäkerhet kring hur hushållen antas agera om
utgifterna genom införande av amorteringskrav för bostaden ökar och hur
detta kan antas påverka konsumtionen respektive sparande. Ökade
utgifter till följd av ett amorteringskrav kan till viss del innebära en
omfördelning av konsumtionen i dag till ett senare skede. Svenska
hushåll har också ett högt sparande. Det finns skäl att tro att ett amorteringskrav, oaktat utformning, inte får fullt genomslag på konsumtion,
utan att en viss del av de ökade utgifterna kompenseras av ett minskat
sparande.
4.2
Konsekvenser för berörda företag
Ett amorteringskrav berör kreditinstitut dvs. banker och kreditmarknadsföretag som till enskilda personer lämnar bolån. Totalt omfattas
ca 130 företag av förslaget. Bolånemarknaden är dock koncentrerad till
ett mindre antal företag; de åtta största aktörerna står för ca 97 procent av
den utestående bolånevolymen.
De berörda företagen hanterar amorteringar redan i dag, vilket innebär
att ett amorteringskrav inte väntas innebära omfattande merkostnader.
Vissa engångskostnader kan tillkomma för att anpassa rutiner och system
samt utbilda personal. Utöver engångskostnaderna kommer vissa löpande
kostnader att tillkomma för företagen. Införande av ett amorteringskrav
bedöms inte påverka företagens organisation och system och bedöms inte
ha någon betydande påverkan på företagens totala löpande kostnader.
På sikt innebär ett amorteringskrav lägre utlåningsvolymer vilket medför lägre ränteintäkter för företagen. Samtidigt betyder ökade amorteringar på sikt att låntagarna blir mindre känsliga för störningar vilket
innebär att företagens risker minskar.
4.3
Konsekvenser för myndigheter och domstolar
Ett amorteringskrav innebär merkostnader för Finansinspektionen bl.a. i
form av tillsyn över att detta nya krav följs. De merkostnader som ett
15
amorteringskrav medför bedöms rymmas inom Finansinspektionens
befintliga budgetramar.
Finansinspektionens beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Kreditinstitutens möjlighet att överklaga Finansinspektionens beslut
om sanktioner medför emellertid endast en helt försumbar ökning av
belastningen på domstolarna och den eventuella målökningen ryms
därmed inom befintlig ram. Några ytterligare resurser bedöms därför inte
behöva tillföras domstolarna på grund av de i promemorian presenterade
förslagen.
5
Ikraftträdandebestämmelser
Promemorians förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj
2016.
Skälen för promemorians förslag: De i promemorian föreslagna lagändringarna, som enbart avser nya bolån, bör träda i kraft så snart som
det är praktiskt möjligt, vilket bedöms vara den 1 maj 2016.
6
Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse
6 kap.
3b§
I paragrafen, som är ny, definieras och införs termen amorteringskrav.
Amorteringskravet omfattar enbart nya krediter och påverkar således inte
redan ingångna kreditavtal.
Övervägandena finns i avsnitt 3.
16 kap.
1§
Med stöd av bemyndigandet i punkten 4 får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om amorteringskrav
som avses i 6 kap. 3 b §.
Övervägandena finns i avsnitt 3.
16
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.