Återbostadisering
2016-11-15 · 13 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Återbostadisering (Klimat- och näringslivsdepartementet, 2016-11-15)
Dokumentets text
Promemoria
Återbostadisering
Näringsdepartementet
Promemorians huvudsakliga innehåll
I denna promemoria, som har utarbetats av en arbetsgrupp inom
Näringsdepartementet, föreslås en ny bestämmelse i plan- och
byggförordningen som innebär att utformnings- och egenskapskraven på
bostäder som tillkommer genom ändrad användning av utrymmen i
flerbostadshus ska ställas med utgångspunkt i utformningen och
egenskaperna hos befintliga bostäder i huset. Nybyggnadsreglerna ska
därmed inte tillämpas vid byggnadsnämndens prövning av dessa ärenden.
Förslaget utgör svaret på ett uppdrag att utarbeta författningsförslag som
underlättar s.k. återbostadisering.
1
Innehållsförteckning
2
1
Förslag till förordning om ändring i plan- och
byggförordningen (2011:338) ...........................................................3
2
Bakgrund och gällande rätt ...............................................................4
2.1
Bakgrund ............................................................................4
2.2
Gällande rätt .......................................................................4
3
Ökade möjligheter till återbostadisering ...........................................5
4
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...................................12
5
Konsekvenser ..................................................................................12
5.1
Konsekvenser för staten ...................................................12
5.2
Konsekvenser för kommunerna ........................................13
5.3
Konsekvenser för näringslivet ..........................................13
5.4
Konsekvenser för beskattning ..........................................13
5.5
Konsekvenser för tillgänglighet och miljö .......................13
1
Förslag till förordning om ändring i planoch byggförordningen (2011:338)
Härigenom föreskrivs att det i plan- och byggförordningen (2011:338)
ska införas en ny paragraf, 3 kap. 23 a §, av följande lydelse.
3 kap.
23 a §
Om ett utrymme i en byggnad
som
till
övervägande
del
innehåller bostäder ändras till
användning som bostad, ska
kraven i 8 kap. 1 § 1 och 3 och 4 §
plan- och bygglagen (2010:900)
anpassas till och avsteg från
kraven göras med utgångspunkt
från den utformning och de
egenskaper som de befintliga
bostäderna i byggnaden har.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bakgrund och gällande rätt
2.1
Bakgrund
Regeringen kom den 23 oktober 2015 överens med Moderaterna,
Centerpartiet, dåvarande Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna
om nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet
av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända. Dessa insatser
omfattar bl.a. åtgärder inom plan- och byggregelverket, däribland en
översyn av möjligheterna att ”återbostadisera” lägenheter som i dag
används för annat ändamål utan att behöva tillämpa nybyggnadskraven.
Den 27 oktober 2015 presenterade Sveriges Kommuner och Landsting,
SKL, ett dokument med rubriken Behov av regeländringar med
anledning av flyktingsituationen. I dokumentet gör SKL bedömningen
”att bostäder som övergått i annan användning i ett bostadshus kan
inventeras och undersökas om det är önskvärt att återföra dessa till
bostadsanvändning. För snabb ’återbostadisering’ behövs ändringar i
plan- och byggförordningen genom förtydligande som innebär att
ombyggnadsreglerna inte behöver tillämpas vid den typen av återföring
och att det inte krävs en planändring”.
Mot bakgrund av överenskommelsen och med referens till SKL:s
bedömning har en arbetsgrupp inom Näringsdepartementet fått i uppdrag
att utarbeta författningsförslag som underlättar ”återbostadisering”.
Något ytterligare underlag som stöd för framtagande av denna
promemoria har inte inhämtats. Förslag och bedömningar är
arbetsgruppens egna.
2.2
4
Gällande rätt
Begreppet återbostadisering finns inte i författning, vare sig i plan- och
bygglagen (2010:900), PBL, eller i övrigt. De regler som närmast berörs
redovisas i det följande.
I PBL finns bl.a. krav på hur byggnader ska utformas, placeras och
lokaliseras och att ett byggnadsverk ska ha vissa tekniska egenskaper.
Kraven på byggnaders utformning återfinns i 8 kap. 1 § och kraven på
byggnaders tekniska egenskaper i 8 kap. 4 §. Kraven i PBL fylls ut av
bestämmelser i plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, och
Boverkets byggregler (BFS 2011:6), BBR. När det gäller kraven på
bostäder har dessa successivt utvecklats till den kravnivå som gäller i
dag.
Plan- och byggreglerna har som huvudregel inte retroaktiv verkan. En
ändring i de materiella reglerna i PBL medför således normalt inte att det
sker några ändringar i det befintliga beståndet. Följaktligen finns det
många byggnader som visserligen har prövats lämpliga av
byggnadsnämnden, men som ändå inte uppfyller alla de krav som gäller
vid nybyggnad i dag.
Enligt PBL krävs bygglov för bl.a. nybyggnad och tillbyggnad. Det
krävs även bygglov för en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad,
bl.a. om ändringen innebär att byggnaden helt eller delvis tas i anspråk
eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden
senast har använts för eller enligt senast beviljade bygglov har anpassats
till utan att den avsedda användningen kommit till stånd eller om det i
byggnaden inreds någon ytterligare bostad.
Både vid nybyggnad och vid ändring av ett byggnadsverk ska de krav
på utformning och tekniska egenskaper som gäller vid tidpunkten för
uppförandet eller ändringen uppfyllas. Med normalt underhåll ska kraven
dessutom antas komma att uppfyllas under en ekonomiskt rimlig
livslängd. Kraven ska uppfyllas på så sätt att de vid nybyggnad uppfylls
för hela byggnaden, att de vid ombyggnad uppfylls för hela byggnaden
eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av
byggnaden som förnyas genom ombyggnaden samt att de vid annan
ändring av en byggnad än ombyggnad uppfylls för ändringen (8 kap. 2
och 5 §§ PBL).
Vid en ändring av ett byggnadsverk får kraven anpassas med hänsyn
till ändringens omfattning samt med hänsyn till byggnadsverkets
förutsättningar, kravet på varsamhet och förbudet mot förvanskning. När
det gäller kraven beträffande tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga får anpassningar
endast göras om det med hänsyn till ändringens omfattning, flyttningens
syfte och byggnadens standard är uppenbart oskäligt att uppfylla kraven.
Trots detta får anpassningar gentemot samma krav alltid göras vid
ändringar som innebär att bostäder på högst 35 kvadratmeter inreds på en
vind (8 kap. 7 § PBL).
Det nu sagda leder till att det vanligtvis krävs bygglov för att på nytt
använda ett utrymme som bostad, även om det tidigare har använts som
bostad. Som utgångspunkt ska den ”återbostadiserade” bostaden också
uppfylla nybyggnadskraven.
3
Ökade möjligheter till återbostadisering
Förslag: Plan- och byggförordningen ändras med innebörden att när
bygglov beviljas för ändrad användning av ett utrymme i en byggnad
som till övervägande del innehåller bostäder till användning som
bostad, ska kraven på utformning och egenskaper anpassas till de
befintliga bostädernas standard.
Bedömning: Befintliga regler i plan- och bygglagen behöver inte
ändras.
Hur underlättas återbostadisering?
Med återbostadisering avses i allmänt språkbruk att en lokal som i dag
används för något annat, men som tidigare utgjort en bostadslägenhet,
återgår till att användas som bostad. Med PBL:s terminologi rör det sig
om en ändring som består i att lokalen ändrar användning. Arbetsgruppen
har haft till uppgift att överväga hur sådana ändringar kan underlättas,
och har gjort bedömningen att det kan röra sig om två typer av
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
förändringar i regelverket. Det kan för det första handla om att medge
undantag från kraven på att möta nybyggnadsstandard, vilket kan antas
leda till lägre kostnader för ombyggnader. Det kan för det andra handla
om att minska eller helt ta bort kraven på förhandsprövning av denna typ
av ändring, vilket minskar tiden och kostnaderna för att genomföra en
förändring. Övervägandena kring de båda alternativen redovisas i det
följande under separata rubriker.
Anpassning av kraven på bostadens egenskaper
6
Utgångspunkten för övervägandena är att det inom en byggnad finns en
eller flera lokaler, eller mer generellt uttryckt ett utrymme, som vid
någon tidigare tidpunkt utgjort en eller flera bostäder. Detta utrymme
avses, med eller utan ändringar eller ombyggnad, övergå till att bli en
eller flera bostäder. Denna förändring ska underlättas genom att de nya
bostäderna inte ska behöva möta nybyggnadskraven helt eller delvis. Att
mer allmänt sänka kraven på bostäder när de tillkommer genom
ombyggnad ligger inte inom ramen för dessa överväganden.
Det finns redan i PBL ett utrymme för anpassning av kraven med
hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om
varsamhet och förbud mot förvanskning. För att underlätta
återbostadisering behöver dessa bestämmelser kompletteras med
bestämmelser som generellt medger avvikelser från nybyggnadskraven i
dessa fall. Det som specifikt kan antas underlätta vid återbostadisering är
om det går att ta den befintliga lokalen i anspråk utan omfattande
byggnadsarbeten. Det talar för att de krav som den nya bostaden ska
möta bör relatera till den befintliga situationen snarare än
nybyggnadskraven.
Att utgå från den urspungliga bostadens standard som kravnivå på den
nytillkommande bostaden är en möjlig tanke, som dock innehåller
betydande svårigheter. Lokaler som utgjort bostäder långt före
introduktionen av elektricitet och vatten och avlopp bör inte kunna bli
bostäder i sitt originalutförande. Även med en kompletterande
bestämmelse om någon form av lägsta godtagbara skick med hänsyn till
hälsa och säkerhet leder ett regelverk som utgår från ursprungsbostadens
standard till att lagstiftningen legitimerar att bostäder skapas med en
standard som inte är allmänt acceptabel.
Att definiera en specifik ”återbostadiseringsstandard” är svårt såtillvida
att en sådan standard med nödvändighet inte kommer att kunna ta hänsyn
till, och därmed underlätta för, alla de olika lägenheter som kan bli
aktuella för återbostadisering.
Arbetsgruppen anser att en lösning för att definiera en lämplig
kravnivå som både ger förutsättningar för mindre kostsamma ändringar
och en acceptabel boendestandard är att avgränsa reglerna om
återbostadisering till byggnader där det i dag finns bostadslägenheter,
och att göra dessa lägenheters egenskaper till riktmärke för de
tillkommande, dvs. återbostadiserade, lägenheterna. Genom en sådan
lösning tillgodoses det som arbetsgruppen uppfattat vara den tilltänkta
huvudsakliga användningen av bestämmelserna, nämligen att göra det
möjligt att ta i anspråk lokaler i bostadshus som i tider av låg efterfrågan
getts annan användning, samtidigt som de som flyttar in i de
tillkommande bostäderna tillförsäkras motsvarande standard som sina
grannar. Några nytillkommande bostadshus med lägre standard än
dagens nybyggnadsstandard blir då inte aktuella. För att ytterligare
betona att detta inte är syftet med bestämmelserna bör de anpassade
kraven bara kunna tillämpas i byggnader där huvuddelen av ytan redan
utgörs av bostäder. En sedan länge kontoriserad byggnad med en
kvarvarande vaktmästarbostad bör inte kunna omvandlas till ett
bostadshus med den kvarvarande äldre bostaden som grund för
utformning och tekniska egenskaper i hela byggnaden.
En indirekt effekt av att formulera krav på återbostadiserade lägenheter
i relation till övriga lägenheter är att det i praktiken bara är i
flerbostadshus det kan bli aktuellt att anpassa standarden vid ändrad
användning till bostäder. Med hänsyn till att småhus som övergått i
annan användning i allmänhet gjort detta till följd av att de inte längre är
lämpliga som bostäder till följd av förändringar i omgivningen, är
återbostadisering av småhus sannolikt inte aktuellt annat än i ett litet
antal fall.
En annan effekt av att låta befintliga lägenheter utgöra norm för
tillkommande lägenheter i samma byggnad, är att den strikta kopplingen
till att det utrymme som tas i anspråk tidigare varit en bostad kan
ifrågasättas. Om en lägenhet i ett flerbostadshus utgjort kontorslokal
sedan huset byggdes, eller enbart de senaste 30 åren, utgör inget starkt
skäl för att ställa olika krav på standard om lokalen tas i anspråk som
bostad. Om det i en bostadsbyggnad finns allmänna utrymmen som kan
utgöra en del av en ny bostadslägenhet är det ingen nackdel om en sådan
möjlighet kan tas tillvara, utan att därmed behöva utlösa krav på annan
standard än i byggnaden i övrigt.
Gränsen för hur stora fysiska ändringar av byggnaden som ska kunna
göras i samband med den ändrade användningen till bostadsändamål utan
att utlösa nybyggnadskraven bör gå vid det som i PBL definieras som
ombyggnad, det vill säga om åtgärderna innebär att byggnaden eller en
betydande avgränsbar del av den påtagligt förnyas.
Sammanfattningsvis bör kraven på utformning och egenskaper vid
ändrad användning av ett utrymme i en byggnad som till övervägande del
innehåller bostäder till användning som bostad, anpassas till de befintliga
bostädernas standard. Hur detta bör komma till uttryck i författning
behandlas senare i detta avsnitt.
I det föregående har ordet standard används för att beskriva den
kravnivå som de nytillkommande bostäderna ska möta. Det bör
understrykas att det rör sig om de krav på funktion som följer av
utformningskraven och de tekniska egenskapskraven i 8 kap. 1 och 4 §§
PBL. I begreppet standard kan i dagligt tal även inrymmas sådant som
inte regleras i författning, och som därmed inte berörs av övervägandena.
Borttagen eller minskad förhandsprövning?
I PBL finns två förfaranden för att pröva om en ändrad användning av
mark och vatten, i det här fallet en ändrad användning av ett utrymme i
en byggnad, är förenlig med allmänna och enskilda intressen. Det rör sig
om detaljplanläggning och bygglovsprövning. Att ändra användningen
av en byggnad till bostadsändamål kan utlösa krav på detaljplan i
7
8
situationer där användning som bostad kommer i konflikt med
motstående och oförenliga intressen i omgivningen. Arbetsgruppen
bedömer inte att återbostadisering ska underlättas i lägen som inte
allmänt sett är lämpade för bostäder, och någon förändring av
detaljplanekravet för att underlätta återbostadisering har därför inte
övervägts. Det som har övervägts är därför om kravet på bygglov
behöver modifieras.
I relation till olika allmänna intressen är en ändrad användning av
enskilda lägenheter till bostäder från annan användning i de flesta fall
oproblematisk. Det är dock inte helt ovanligt att byggnader, t.ex. längs
trafikleder, innehåller arbetsplatser mot den bullerstörda sidan. Detta kan
vara arbetsplatser i tidigare bostadslägenheter, där användningen ändrats
med hänsyn till den förändrade bullersituationen. I ett sådant fall är det
uppenbart att en ändrad användning av lägenheterna kan komma att
påverka det allmänna intresset av att använda trafikleden.
Det normala vid återbostadisering i flerbostadshus är att det påverkar
befintliga grannar. Detta talar för att det bör fattas ett beslut som väger in
deras intressen och som är möjligt att överklaga. Bygglov är den
etablerade formen för detta, och slutsatsen blir att något undantag från
bygglovsprövning för ändrad användning i form av återbostadisering inte
är lämpligt. Någon anpassning av reglerna för att möjliggöra att ett
småhus som övergått i annan användning åter ska kunna användas som
bostad är, med hänsyn till att den ändrade användningen sannolikt beror
på att småhuset inte längre är lämpligt som bostad, inte heller aktuellt.
SKL har särskilt lyft frågan om bygglov för återbostadisering bör
kunna lämnas i strid med gällande detaljplan. Bakgrunden får antas vara
fall då ett tidigare bostadshus genom en plan som tillkommit efter det att
husets byggts, getts en användning som helt eller delvis som utesluter
bostäder. Enligt gällande lagstiftning finns relativt omfattande
möjligheter att lämna bygglov i strid mot detaljplan, särskilt i de fall då
genomförandetiden löpt ut. Enligt 9 kap. 31 c § 2 PBL får bygglov ges
för sådan annan användning av mark eller vatten som utgör ett lämpligt
komplement till den användning som har bestämts i detaljplanen, under
förutsättning att planens genomförandetid har löpt ut. Av förarbetena
framgår att det vid bedömningen av vad som är ett lämpligt komplement
ska läggas stor vikt vid den planstridiga användningens
omgivningspåverkan och möjligheterna att tillgodose behovet av
avfallshantering, vatten och avlopp (prop. 2013/14:126, s. 183). Eftersom
dessa förutsättningar torde vara uppfyllda i de flesta tänkbara fall av
återbostadisering bör det vara möjligt för en kommun att ge bygglov för
ändrad användning till bostadsändamål för ett antal lägenheter i en
byggnad i strid med en gällande detaljplan, vars genomförandetid löpt ut.
Den aktuella bestämmelsen ger inte utrymme för att tillåta ändrad
användning av en hel byggnad i strid med detaljplan. I den refererade
propositionen anger regeringen att utrymmet för att fatta beslut om
bygglov i strid med detaljplan ska vara begränsat för att förebygga en
situation där det finns gällande detaljplaner som helt saknar betydelse för
bedömningen av vad som är lämplig användning. Denna bedömning är,
enligt arbetsgruppen, fortsatt giltig.
Sammanfattningsvis bör nuvarande regler som innebär att ändrad
användning till bostadsändamål kräver bygglov kvarstå. Inte heller finns
det något behov av att ändra möjligheterna att besluta om bygglov i strid
med detaljplan i syfte att underlätta återbostadisering.
Formen för författningsreglering
I det föregående har förordats att återbostadisering bör underlättas genom
att kraven på utformning och tekniska egenskaper på de bostäder som
tillkommer i ett befintligt bostadshus bör anpassas till den standard som
råder i huset. Anpassningen avser dels bedömningen av byggnadens och
de gemensamma utrymmenas lämplighet i förhållande till användning
om ett utrymme som bostad, dels den specifika lägenhetens utformning
och egenskaper. De bestämmelser som berörs återfinns i 8 kap. 1 § 1 och
3 samt 4 § PBL. De aktuella bestämmelserna är generellt utformade och
riksdagen har gett regeringen bemyndigande att föreskriva närmare om
innehållet (16 kap. 2 § 3 PBL) liksom att föreskriva om undantag
(16 kap. 2 § 5 PBL). Regeringen har gett Boverket bemyndigande att
utfärda tillämpningsföreskrifter, medan möjligheten att föreskriva om
undantag stannar hos regeringen.
När det gäller de krav på byggnader som härrör från EU-direktiv, dvs.
kraven i 8 kap. 4 § 1–6 och 10 PBL ska de enligt direktiven uppfyllas vid
nybyggnad eller vid större förändringar av byggnader. Genom att de nu
föreslagna reglerna inte ska tillämpas vid ombyggnad, tillbyggnad eller
nybyggnad kommer de inte i konflikt med EU-rätten. I fråga om
förenligheten med FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning har regeringen i prop. 2013/14:59 redovisat sin syn
på hur den då aktuella förändringen att tillåta mindre bostäder på vindar
utan att uppfylla kraven på tillgänglighet förhöll sig till konventionen. Av
propositionen följer att regeringen då ansåg att ett begränsat undantag
från kraven på tillgänglighet och användbarhet inte står i strid med
konventionen. Den nu föreslagna ändringen öppnar för att ytterligare
bostadslägenheter tillkommer som inte är tillgängliga för alla. Samtidigt
tillkommer dessa bostäder genom att lokaler som i dag inte är tillgängliga
ändrar användning. Även denna ändring bedöms vara förenlig med FNkonventionen.
Sammanfattningsvis föreslår arbetsgruppen att en ny bestämmelse
införs i PBF under rubriken Undantag från utformnings- och
egenskapskraven på byggnadsverk.
Bestämmelsernas utformning
Den föreslagna bestämmelsen har likheter och skillnader jämfört med de
nuvarande bestämmelserna i 8 kap 7 § PBL och 23 § PBF som också
behandlar ändring av byggnader, däribland ändrat användningssätt. De
gällande bestämmelserna ger i likhet med den föreslagna möjlighet till
anpassning och avsteg från samtliga utformnings- och egenskapskrav i de
aktuella lagrummen så som de kommer till utryck i förordning och
föreskrifter. Någon särskild hänvisning till vilka bestämmelser detta är
behöver därför inte göras i den nya bestämmelsen.
Till skillnad från de befintliga bestämmelserna krävs det inget särskilt
motiv för att byggherren ska få avvika från nybyggnadskraven. Den nya
bestämmelsen innebär en rätt för byggherren att göra avvikelser i den
mån de befintliga bostäderna i byggnaden inte möter dagens
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
nybyggnadskrav. I författningstexten avspeglas det genom att kraven ska
anpassas, till skillnad från de befintliga bestämmelserna där avsteg får
göras. Det ska noteras att det trots bestämmelsen står byggherren fritt att
gå utöver kraven och i stället vidta åtgärder som leder till att en
tillkommande bostad har en högre standard, t.ex. motsvarande
nybyggnadskraven.
Tillämpning av bestämmelserna
10
För att belysa hur den förordade nya bestämmelsen i PBF är tänkt att
tillämpas lämnas i det följande exempel på hur ett ärende kan bedömas.
Det är liksom vid andra ärenden byggherren som är ansvarig för att den
tillkommande bostaden möter lagstiftningens krav. Kraven på
byggherren att bistå med underlag för att byggnadsnämnden ska kunna
bedöma detta kan i vissa fall bli omfattande beroende på den aktuella
byggnadens utformning och egenskaper. Även om bestämmelsen ger
utrymme för en bredare tillämpning torde den därför i första hand få
tillämpning i fall där de befintliga bostäderna har stora inbördes likheter
och den aktuella lokalen redan i utgångsläget har många egenskaper
gemensamma med dessa.
Ärendet initieras genom en begäran om bygglov eller förhandsbesked.
I det följande antas en begäran om bygglov vara utgångspunkten. Fall då
någon har inrett en bostad i ett utrymme utan lov påverkas inte av
förslaget. Av bygglovsansökan måste framgå om det är möjligt att utan
om- eller tillbyggnad ordna en eller flera bostäder inom det utrymme som
ansökan avser. Om ansökan avser ett utrymme där det behöver byggas
nya bjälklag eller som i utgångsläget helt saknar förutsättningar för att
utgöra en bostad, t.ex. genom att det är beläget under mark, ska
byggnadsnämnden behandla ansökan utan hänsyn till den föreslagna
bestämmelsen. Av ansökan måste också framgå byggnadens användning
vid tiden för ansökan. Om mer än 50 procent av byggnadens bruksarea
utgörs av annat än bostäder, ska bestämmelsen inte tillämpas. Det
innebär normalt att om två av fyra våningar i en byggnad innehåller
annat än bostäder är bestämmelsen inte tillämplig, eftersom delar av de
våningsplan som innehåller bostäder utgörs av allmänna utrymmen.
Under förutsättning att den nya bestämmelsen är tillämplig ska den vid
bygglovsprövningen tillämpas på utformningskraven, dvs. kraven på
lämplighet för ändamålet och tillgänglighet och användbarhet för
personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Kraven på god
form-, färg- och materialverkan, som också utgör utformningskrav i
PBL, förutsätts inte bli aktuella vid en ändrad användning av en lokal
inne i en byggnad. Vid ändrad användning gäller att kraven ska riktas
mot den del av en byggnad som ges ändrad användning. Det är med
andra ord den eller de tillkommande bostädernas lämplighet och
tillgänglighet som ska prövas med utgångspunkt i vad som gäller för
övriga bostäder i byggnaden, med de möjligheter till avsteg och
anpassningar som följer av 8 kap. 7 § PBL. Byggnaden får vid denna
prövning antas vara lämplig för att inrymma bostäder och brister i
tillgänglighet i entréer, avsaknad av utrymmen för avfallshantering etc.
utgör inget hinder för bygglov. Det kan dock vara så att det aktuella
utrymmet i byggnaden är olämpligt att använda som bostad, om det t.ex.
utgör utrymningsväg för boende i huset eller är utsatt för någon form av
förutsägbar störning i form av ljus, ljud eller lukt som inte går att
förebygga utan ombyggnad. Det kan också vara så att det aktuella
utrymmet är beläget på ett våningsplan som saknar hiss, medan övriga
bostäder har tillgång till hiss, eller att utrymmet är så litet att det inte går
att inreda en bostad som antingen motsvarar de som förekommer i
byggnaden i övrigt eller som följer av dagens utformningskrav. I dessa
fall ska bygglov inte lämnas med hänsyn till att det inte finns
förutsättningar för att utforma en bostad som möter kraven i PBL 8 kap.
1 §.
Slutligen kan den rumsindelning, de funktioner och den tillgänglighet
som redovisas i bygglovet avvika från vad som i övrigt förekommer i
byggnaden. Vad som i detta hänseende är att anse som utformningskrav
som ska prövas i bygglovet, framgår av Boverkets promemoria ”BBR
avsnitt 3:1 och 3:2 Utformningskrav respektive tekniska egenskapskrav”.
Övriga bostäder kan t.ex. genom en sentida ombyggnad fått bredare
ytterdörrar, medan den aktuella lokalen har en ursprunglig smalare dörr
och detta inte kan åtgärdas. Även i dessa fall ska bygglovansökan avslås,
med hänsyn till att tillgänglighetkraven i PBL 8 kap. 1 § 3 eller i den nya
bestämmelsen inte går att uppfylla. Om det i bygglovet redovisas förslag
som innebär att den nya bostaden utformas med mått som motsvarar de
som förekommer i huset i övrigt, spelar det ingen roll om det som
redovisas är befintliga förhållanden eller om det helt eller delvis utgör
sådant som kommer att byggas inne i lägenheten.
När bygglov getts ska byggnadsnämnden kalla till samråd. Vid
samrådet krävs att sökanden redovisar någon form av dokumentation av
vilka egenskaper befintliga bostäder i huset har. Formerna för detta, och
behovet av besök på plats, kan variera beroende på förutsättningarna i det
enskilda fallet. Om det visar sig att de befintliga bostäderna har
egenskaper som kan föranleda ingripanden med stöd av PBL eller annan
lagstiftning, t.ex. miljöbalken, ska dessa egenskaper inte ligga till grund
för kravställning på de tillkommande bostäderna. De kan t.ex. röra sig
om alltför låga inomhustemperaturer, för höga radonhalter eller brister i
elsäkerhet. I sådana fall får den fortsatta handläggningen av ärendet
antingen avvakta att fastighetsägaren åtgärdat bristerna, eller fullföljas
med nybyggnadskraven som grund i det aktuella avseendet. Byggherren
ska vid det fortsatta samrådet visa hur han avser att säkerställa att den
kravnivå som följer av övriga bostäders utformning kan uppnås.
Byggnadsnämnden har möjlighet att medge avvikelser på de grunder som
framgår av 8 kap. 7 § PBL.
Med hänsyn till att övriga bostäder i byggnaden kan ha genomgått
renovering kan den aktuella lokalen kräva relativt omfattande ändringar
för att motsvara kraven. Men även i det fall då den aktuella lokalen
tidigare utgjort en bostad och övriga bostäder befinner sig i oförändrat
skick, kan åtgärder behöva vidtas. Skälet till att lokalen tagits ur bruk
som bostad kan ju vara att den genom sitt läge är särskilt utsatt för buller,
höga radonhalter eller luftföroreningar. I sådant fall kan ventilation och
bullerskydd utöver det som finns i byggnaden i övrigt krävas för att
byggnadsnämnden ska ge startbesked.
I det fall de befintliga bostäderna i byggnaden har varierande standard
är det byggnadsnämnden som avgör vilken kravnivå som ska gälla för de
11
tillkommande bostäderna med utgångspunkt från vad som kan bedömas
vara den för byggnaden mest generellt förekommande nivån för
respektive egenskapskrav.
4
Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
Förslag: Den nya bestämmelsen föreslås träda i kraft så snart som
möjligt.
Bedömning: Några övergångsbestämmelser krävs inte.
Den nya bestämmelsen bör träda i kraft så fort som möjligt. Med hänsyn
till att bestämmelsen innebär lättnader för den enskilda finns ingen
anledning att införa några övergångsbestämmelser. En bestämmelse med
innebörden att bestämmelsen bara ska tillämpas i ärenden som påbörjats
efter ikraftträdandet riskerar att leda till att byggherrar återkallar
ansökningar om bygglov, för att därefter lämna nya ansökningar. En
sådan effekt är inte önskvärd.
5
Konsekvenser
Den avsedda effekten av förslaget är att fler lokaler i befintliga
bostadshus ska omvandlas till bostäder. Samtidigt kommer en del av de
ombyggnader som skulle ha skett oberoende av förslaget att genomföras
med en lägre standard som resultat. Boverket bedömer att ca 3 000
lägenheter kommer att tillkomma genom ombyggnad i flerbostadshus
under 2016. Av SCB:s statistik går inte att utläsa hur stor andel av
ombyggnaderna som skulle omfattas av den nya regleringen. I brist på
bättre underlag antas högst 1 000 bostäder om året tillkomma med stöd
av de föreslagna reglerna, varav hälften antas vara sådana som annars
ändrat användning utan förändring av reglerna.
5.1
Konsekvenser för staten
En möjlig konsekvens för staten är en ökad ärendetillströmning vid
överklagande av kommunala beslut till länsstyrelser och mark- och
miljödomstolar. En annan möjlig konsekvens är att statliga företrädare
för berörda intressen, t.ex. infrastruktur eller totalförsvar, måste vara
beredda att yttra sig över fler bygglovärenden. Med hänsyn till det lilla
tillskottet av ärenden som kan bli aktuellt antas inte effekterna bli av den
omfattningen att de påverkar ekonomi eller verksamhet.
12
5.2
Konsekvenser för kommunerna
För kommunerna innebär den nya regleringen att en ny typ av ärenden
som kräver mera handläggningstid tillkommer. I enskilda fall kan det
visa sig svårt att formulera de krav som ska ställas på den konkreta
tillkommande bostaden, med utgångspunkt från standarden i övriga
lägenheter i huset. Kraven på utredningar och underlag, liksom på besök
på platsen, kan förväntas vara högre än ett ärende som prövas mot dagens
regler. De extra kostnader som detta innebär för kommunen får täckas
genom bygglovsavgifter.
5.3
Konsekvenser för näringslivet
Förslaget innebär en option för en fastighetsägare att genomföra en
förändrad användning av ett befintligt utrymme med lägre formella krav
än i dag. Någon skyldighet för fastighetsägaren att utföra någon åtgärd
eller att tillämpa det nya regelverket införs inte. Effekterna på
bostadsmarknaden i form av ökat utbud av bostäder förväntas bli så litet
att det inte påverkar konkurrensförutsättningarna.
5.4
Konsekvenser för beskattning
De hyreshus i vilka lokaler omvandlas till bostäder kommer att vid
kommande fastighetstaxering värderas med utgångspunkt från den
ändrade fördelningen mellan ytan för bostäder och lokaler. För bostäder
utgår sedan kommunal fastighetsavgift. För att det ska bli aktuellt att
beräkna ett nytt värdeår för byggnaden bör ombyggnadskostnaderna
enligt Skatteverkets allmänna råd uppgå till 20 procent av
nybyggnadskostnaden för motsvarande hus vid tiden för ombyggnaden.
Med hänsyn till att de ändringar som omfattas av förslaget inte får vara
av den omfattning att de definieras som ombyggnad enligt PBL torde
någon förändring av värdeåret inte bli aktuell.
5.5
Konsekvenser för tillgänglighet och miljö
Förslaget innebär att fler bostäder kommer att tillkomma utan att
uppfylla nybyggnadskraven på tillgänglighet och resurshushållning i
olika avseenden. Med hänsyn till att förslaget påverkar även
ombyggnader som hade kommit till stånd utan regeländringar, kommer
det att finnas färre tillgängliga och resurseffektiva bostäder med förslaget
än om det inte genomförs. Mot detta ska ställas att förslaget förväntas
bidra till att fler bostäder tillkommer totalt. Den överenskommelse
regeringen ingått med fyra av oppositionspartierna innebär en avvägning
till förmån för fler bostäder. Det finns därför anledning att följa upp
tillämpningen av förslaget för att säkerställa att effekten på antalet
bostäder blir positiv. Om så inte blir fallet finns det anledning att åter
ändra reglerna.
13
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.