Avdragsrätt vid representation
2016-02-29 · 20 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Avdragsrätt vid representation (Finansdepartementet, 2016-02-29)
Dokumentets text
Finansdepartementet
Skatte- och tullavdelningen
Avdragsrätt vid representation
Januari 2016
1
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian föreslås ändringar av rätten till avdrag för representation
vid måltider och annan förtäring. Förslagen avser både mervärdesskatt
och inkomstskatt. Avseende mervärdesskatt föreslås att avdraget högst
får uppgå till mervärdesskatten på 300 kronor per person och tillfälle.
Vid inkomstbeskattningen föreslås att avdragsrätten slopas för
representationsutgifter som avser lunch, middag, supé eller annan
förtäring, utom för enklare förtäring av mindre värde. Förslagen syftar
bl.a. till att få mervärdesskatteregler som är förenliga med EU-rätten och
till att förenkla tillämpningen. I nuläget finns ett flertal olika
beloppsgränser som kan bli aktuella vid avdrag för representation.
2
Innehållsförteckning
1
Lagtext ............................................................................................. 4
1.1
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200) ......................................................................... 4
1.2
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ....................................................................... 5
2
Avdragsrätt vid representation ......................................................... 6
2.1
Bakgrund ........................................................................... 6
2.2
Gällande rätt ...................................................................... 6
2.2.1
EU-rätt .............................................................. 6
2.2.2
Svensk rätt ........................................................ 7
2.3
Tidigare beloppsgränser .................................................... 7
2.4
Skatteverkets ställningstaganden ....................................... 8
2.5
Skatteverkets hemställan ................................................. 10
2.6
Förändrad avdragsrätt vid utgifter för representation ...... 10
2.6.1
Mervärdesskatt ............................................... 10
2.6.2
Inkomstskatt ................................................... 14
3
Konsekvenser av förslagen ............................................................ 16
4
Författningskommentar .................................................................. 19
4.1
Förslaget till lag om ändring i mervärdeskattelagen
(1994:200) ....................................................................... 19
4.2
Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229) ..................................................................... 20
3
1
Lagtext
1.1
Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200)1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
9 §2
Avdrag får inte göras för sådan ingående skatt som hänför sig till
1. stadigvarande bostad om inte annat följer av 10 §,
2. utgifter för representation och liknande ändamål för vilka den
skattskyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomstbeskattningen enligt
16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229),
3. förvärv av varor för försäljning från fartyg i de fall som avses i
5 kap. 3 a § tredje stycket, eller
4. kostnader vid uttag av tjänst där beskattningsunderlaget beräknats
enligt 7 kap. 5 § andra stycket. I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns
ytterligare begränsningar av rätten till avdrag för ingående skatt.
Första stycket 2 gäller inte
utgifter som avser måltider eller
liknande förtäring, om
1. avdraget högst uppgår till den
ingående skatten på 300 kronor
per person och tillfälle,
2. utgifterna inte överstiger vad
som kan anses skäligt, och
3. utgifterna har ett sådant
omedelbart
samband
med
verksamheten som avses i 16 kap.
2 § inkomstskattelagen.
I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytterligare begränsningar av rätten
till avdrag för ingående skatt.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om rätten till avdrag inträtt
före ikraftträdandet.
1
2
4
Lagen omtryckt 2000:500.
Senaste lydelse 2011:1253.
1.2
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)1
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap.
2 §2
Utgifter för representation och
Utgifter för representation och
liknande ändamål ska dras av bara liknande ändamål ska dras av bara
om de har omedelbart samband om de har omedelbart samband
med näringsverksamheten, såsom med näringsverksamheten, såsom
då det uteslutande är fråga om att då det uteslutande är fråga om att
eller
upprätthålla
inleda
eller
upprätthålla inleda
affärsförbindelser eller liknande affärsförbindelser eller liknande
eller då utgifterna avser jubileum eller då utgifterna avser jubileum
eller personalvård. Avdraget får eller personalvård. Avdraget får
inte överstiga vad som kan anses inte överstiga vad som kan anses
skäligt. För utgifter för lunch, skäligt. Utgifter för förtäring ska
middag eller supé får avdraget dock bara dras av om det är fråga
inte överstiga 90 kronor per om förfriskningar och annan
person och måltid med tillägg för enklare förtäring som inte kan
mervärdesskatt till den del denna anses som måltid och som är av
inte ska dras av enligt 8 kap. eller mindre värde.
återbetalas
enligt
10
kap.
mervärdesskattelagen (1994:200).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017 och tillämpas första
gången för beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 2016.
2. Bestämmelsen i 16 kap. 2 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande för
beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.
1
2
Lagen omtryckt 2008:803.
Senaste lydelse 2007:1419.
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Avdragsrätt vid representation
2.1
Bakgrund
Enligt mervärdesskattelagen (1994:200), förkortad ML, är avdragsrätten
begränsad vid utgifter för representation och liknande ändamål. Avdrag
för ingående mervärdesskatt på sådana utgifter får inte göras i andra fall
än när utgifterna får dras av vid inkomstbeskattningen. Enligt
inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, får avdrag för lunch,
middag eller supé göras med högst 90 kronor.
Vid det svenska inträdet i EU tillämpades andra och högre
beloppsgränser avseende avdrag för mervärdesskatt på måltider för
representation, t.ex. vid restaurangbesök. Högre beloppsgränser
tillämpades också vid avdrag för mervärdesskatt som avser utgifter för
enklare förtäring i samband med demonstrationer och visningar.
Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett
gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet)
innebär att Sverige får behålla de avdragsbegränsningar som fanns vid
EU-inträdet. En sådan avdragsbegränsning får dock inte utökas (EUdomstolens dom Metropol och Stadler, C-409/99, EU:C:2002:2, punkt
46). Mot bakgrund av detta och med beaktande av Kammarrätten i
Göteborgs dom den 20 september 2013 (mål nr 24-12) har Skatteverket
ansett att avdragsbegränsningen för representationsmåltider har utökats i
förhållande till vad som gällde vid Sveriges EU-inträde. De högre
beloppsgränser som har funnits vid men även efter EU-inträdet får därför
användas vid beräkning av avdrag för ingående mervärdesskatt som
avser representationsmåltider och förtäring i samband med
demonstrationer och visningar (Skatteverkets ställningstaganden den
19 juni 2014, dnr 131 222261-14/111, 131 222261-14/111 och 131
222275-14/111). Eftersom beloppsgränserna för mervärdesskatten har
förändrats vid olika tillfällen medför Skatteverkets ställningstaganden att
olika beloppsgränser tillämpas i olika situationer. Beloppsgränserna för
mervärdesskatten blir också andra än den som gäller vid
inkomstbeskattningen (90 kronor exklusive mervärdesskatt).
Skatteverket har i en hemställan till Finansdepartementet föreslagit
ändringar av avdragsrätten för ingående mervärdesskatt som avser
representation samt slopande av avdragsrätten för representation vid
inkomstbeskattningen (dnr Fi2015/01362/S2).
6
2.2
Gällande rätt
2.2.1
EU-rätt
Mervärdesskattedirektivet innehåller inte några harmoniserade
avdragsbegränsningar. För närvarande finns således ingen regel med
uppräkning av kostnader som är undantagna från avdragsrätten (EUdomstolens dom Danfoss och AstraZeneca, C-371/07, EU:C:2008:711,
punkterna 5 och 29). Medlemsstaterna i unionen får i stället behålla de
nationella avdragsbegränsningar som gällde den 1 januari 1979, till dess
Europeiska rådet på kommissionens förslag enhälligt beslutar om EUgemensamma förbud. Stater som har anslutit sig till unionen efter den
tidpunkten får i stället behålla de avdragsbegränsingar som gällde vid
deras anslutning (artikel 176 i mervärdesskattedirektivet).
Av EU-domstolens rättspraxis framgår att ändringar i sådana
avdragsbegränsningar som är tillåtna enligt artikel 176 godtas om de
medför att medlemsstaten minskar tillämpningsområdet för en
avdragsbegränsning. Domstolen har även fastslagit att utvidgningar av
tillämpningsområdet för sådana begränsningar inte är tillåtna (jfr Danfoss
och AstraZeneca, punkterna 32–34). Vid den bedömningen tas även
hänsyn till administrativa rättsakter, vilket t.ex. omfattar
förvaltningspraxis som utvecklats av offentliga myndigheter (jfr Danfoss
AstraZeneca, punkterna 42 och 43).
2.2.2
Svensk rätt
Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet till
mervärdesskatt får göra avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför
sig till förvärv eller import i verksamheten (8 kap. 3 § första stycket ML).
Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till utgifter för
representation och liknande ändamål för vilka den skattskyldige inte har
rätt att göra avdrag vid inkomstbeskattningen (8 kap. 9 § första stycket 2
ML).
Enligt 16 kap. 2 § IL får utgifter för representation och liknande
ändamål dras av bara om de har omedelbart samband med
näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda
eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna
avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som
kan anses skäligt. För utgifter för lunch, middag eller supé får avdraget
inte överstiga 90 kronor per person och måltid med tillägg för
mervärdesskatt till den del denna inte ska dras av enligt 8 kap. eller
återbetalas enligt 10 kap. ML. Den faktiska utgiften kan vara större, men
i den delen får avdrag alltså inte göras. Bestämmelsen om avdrag för
representation (16 kap. 2 § IL), tillämpas även i inkomstslagen tjänst och
kapital (12 kap. 1 § respektive 42 kap. 2 § IL).
2.3
Tidigare beloppsgränser
Redan vid Sveriges anslutning till EU gällde att avdrag inte fick göras för
mervärdesskatt som avsåg utgifter för representation och liknande
ändamål som inte var avdragsgilla vid inkomstbeskattningen.
Den 1 januari 1995 gällde enligt dåvarande kommunalskattelagen
(1928:370), förkortad KL, att utgifter för representation och liknande
ändamål var omkostnader i en s.k. förvärvskälla (dvs. någon del av
verksamheten) endast om de hade ett omedelbart samband med
verksamheten, såsom då fråga uteslutande var om att inleda eller behålla
affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avsåg jubileum för
företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten
eller jämförbara händelser eller då utgifterna var att hänföra till
7
opaginerad Kontrollera mot PDF
personalvård. Avdrag medgavs inte med större belopp än vad som kunde
anses som skäligt och inte i något fall för spritdrycker och vin. Avdrag
för måltidsutgifter medgavs normalt inte med större belopp än vad som
motsvarade skäliga utgifter för lunch (punkt 1, tredje stycket i
anvisningarna till 20 § KL i dess lydelse fram till den 1 januari 1996).
Enligt dåvarande Riksskatteverkets (RSV) rekommendationer medgavs
avdrag för representation utanför hemmet i form av lunch, middag eller
supé som ägde rum under kalenderåret 1995 med högst 300 kronor
exklusive mervärdesskatt per person och måltid (RSV S 1994:11). För
fullt avdrag vid intern representation borde kostnaden endast avse
enklare former av traktering och i vart fall inte överstiga två tredjedelar
av den nämnda beloppsgränsen (RSV Dt 1991:20). Därmed borde
kostnaden vid intern representation inte överstiga 200 kronor per person
och tillfälle.
Vidare angavs att avdrag för kostnaden borde medges vid förtäring av
enklare slag i samband med demonstration eller visning. Om
demonstrationen eller visningen riktade sig mot en grupp av företag eller
yrkesutövare, vilkas inställning till företagets produkter eller tjänster var
av ekonomisk betydelse för företaget, kunde avdrag medges med högst
det belopp som rymdes inom den prisram som fastställdes i särskilda
rekommendationer (RSV Dt 1991:20). Som tidigare nämnts var den
beloppsgränsen 300 kronor per person för 1995.
Från och med den 1 januari 1996 infördes ett bestämt belopp för
måltidsutgifter i lagtexten. Avdrag för måltidsutgifter som avsåg lunch,
middag eller supé medgavs då med högst 180 kronor exklusive
mervärdesskatt per person (punkt 1, tredje stycket i anvisningarna till
20 § KL i dess lydelse fram till den 1 januari 1997).
I de rekommendationer som gällde för 1996 angavs att för
demonstrationer och visningar kunde avdrag medges för utgifter för
enklare förtäring med högst en tredjedel av 180 kronor, dvs. 60 kronor,
per person och tillfälle (RSV S 1996:11).
Från och med den 1 januari 1997 sänktes beloppsgränsen för avdrag
avseende lunch, middag eller supé till 90 kronor per person (punkt 1,
tredje stycket i anvisningarna till 20 § KL i dess lydelse fram till den
1 januari 2000 och därefter 16 kap. 2 § IL). Enligt det nu gällande
allmänna rådet får, om sambandskravet är uppfyllt, avdrag göras med
högst 60 kronor per person och tillfälle för utgifter för enklare förtäring
vid PR-verksamhet som exempelvis demonstrationer och visningar (SKV
A 2004:5).
2.4
8
Skatteverkets ställningstaganden
Skatteverket har som tidigare nämnts behandlat beloppsgränserna för
avdrag för mervärdesskatt vid representation i tre ställningstaganden den
19 juni 2014 (dnr 131 222261-14/111, 131 222261-14/111 och 131
222275-14/111). Av dessa framgår att Skatteverket anser att
mervärdesskattelagens nuvarande avdragsbegränsning för representation
inte ska tillämpas när det gäller utgifter för lunch, middag eller supé samt
utgifter i samband med demonstrationer och visningar, i den mån
avdragsbegränsningen innebär en inskränkning av avdragsrätten i
förhållande till vad som har gällt vid någon tidpunkt sedan den 1 januari
1995 och samtidigt är i strid med artikel 176 mervärdesskattedirektivet.
Skatteverkets uppfattning innebär att om kostnaden kan hänföras till en
verksamhet som medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen, får
avdraget för mervärdesskatt beräknas på ett underlag som högst
motsvarar de beloppsgränser som gällde vid inkomstbeskattningen under
1995 eller 1996.
Skatteverkets ställningstaganden innebär att avdrag för mervärdeskatt
för lunch, middag eller supé får göras enligt något av följande alternativ.
Alternativ 1
Vid måltidsutgifter i samband med extern representation får avdrag göras
för den mervärdesskatt som avser en utgift om högst 300 kronor
exklusive mervärdesskatt. Starköl får ingå i beloppet, men inte vin eller
sprit. Vid intern representation är underlaget för avdraget i stället högst
200 kronor exklusive mervärdesskatt.
Alternativ 2
Vid måltidsutgifter får avdrag göras för den mervärdesskatt som avser en
utgift om högst 180 kronor exklusive mervärdesskatt. I beloppet får såväl
starköl som vin och sprit ingå. Beloppet 180 kronor får användas oavsett
om det gäller extern eller intern representation.
Avdraget för mervärdesskatt avseende förtäring i samband med
demonstrationer och visningar får i vissa situationer också beräknas på
en utgift som är högst 300 kronor per person i stället för 60 kronor som
tidigare utgjorde beloppsgränsen i dessa situationer.
Beloppsgränsen för representationsmåltider vid inkomstbeskattningen
förändras inte genom Skatteverkets ställningstaganden om avdrag för
mervärdesskatt. Enligt vad som följer av 16 kap. 2 § IL får avdraget för
utgifter för lunch, middag eller supé således inte överstiga 90 kronor per
person och måltid.
De ändrade beloppsgränserna för mervärdesskatt får enligt
Skatteverket också tillämpas när kommuner, landsting och
kommunalförbund (fortsättningsvis kommuner) representerar, i den mån
de har rätt till avdrag eller återbetalning enligt mervärdesskattelagen.
Kommuner kan dock också ha rätt till ersättning för mervärdesskatt som
inte får dras av enligt mervärdesskattelagen. Denna rätt regleras i lagen
(2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner,
landsting, kommunalförbund och samordningsförbund. Vid tillämpning
av 4 § i den lagen anser Skatteverket att avdragsrätten vid måltidsutgifter
för representation fortfarande är begränsad till mervärdesskatten på högst
90 kronor.
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
2.5
Skatteverkets hemställan
Skatteverket föreslår i en hemställan den 9 mars 2015 till
Finansdepartementet (dnr Fi2015/01362/S2) att mervärdesskattelagen
ändras så att avdrag för ingående skatt som hänför sig till utgifter för
representation bara får göras om det är skäligt och inte i något fall med
ett högre belopp än den mervärdesskatt som belöper på 500 kronor
exklusive mervärdesskatt per person och tillfälle eller per gåva. Beloppet
bör enligt Skatteverket omfatta alla slags kostnader (mat, alkoholhaltiga
och icke alkoholhaltiga drycker, teaterbiljetter, lokalhyror etc.).
Vad gäller inkomstskatt föreslår Skatteverket att avdragsrätten för
utgifter för representation slopas helt.
Slutligen föreslås att samma begränsning för utgifter för representation
ska gälla vid utbetalning av ersättning enligt lagen (2005:807) om
ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting,
kommunalförbund och samordningsförbund som vid beräkning av
avdrag för ingående skatt enligt mervärdesskattelagen.
Skatteverkets syfte med förslagen är att få en reglering som
överensstämmer med EU-rätten och som samtidigt är enkel att tillämpa.
2.6
Förändrad avdragsrätt vid utgifter för
representation
2.6.1
Mervärdesskatt
Förslag: Vid representation får avdraget för mervärdesskatt som avser
måltider eller liknande förtäring högst uppgå till mervärdesskatten på
300 kronor per person och tillfälle.
Ändringen träder i kraft den 1 januari 2017.
Skälen för förslaget
Behovet av ändrad reglering
10
Mervärdesskattelagens bestämmelse om avdragsrätt för mervärdesskatt
som avser representation är kopplad till de regler som gäller för avdrag
för utgifter vid representation enligt inkomstskattelagen. I den lagen
begränsas storleken på avdraget för lunch, middag eller supé till högst
90 kronor per person och måltid, även om den faktiska utgiften skulle
vara högre. Den beloppsgränsen gäller sedan den 1 januari 1997. Sett
över tid har dock olika beloppsgränser gällt för utgifter som avser
representationsmåltider. De beloppsgränser som har tillämpats har
framgått av lagstiftningen eller av Riksskatteverkets rekommendationer.
Ett exempel på en högre beloppsgräns är att avdrag för mervärdesskatt
vid måltidsutgifter i samband med extern representation har fått göras
baserat på en utgift om högst 300 kronor exklusive mervärdesskatt under
1995. Då kunde underlaget för avdraget alltså vara högre än nuvarande
90 kronor per person och måltid.
Mot bakgrund av de förändringar som har gjorts under åren har frågan
uppkommit om avdraget för ingående skatt har förändrats på ett sätt som
inte är förenligt med EU-rätten. Som framgått ovan tillåter EU-rätten inte
att i och för sig tillåtna nationella avdragsbegränsningar utvidgas, dvs. att
avdragsrätten inskränks. Om inskränkningen beror på lagstiftning eller
myndighetspraxis saknar betydelse. En minskning av underlaget för
avdrag vid representationsmåltider medför samtidigt en minskad
avdragsrätt för ingående skatt. En sådan utvidgning av
avdragsbegränsningen är inte tillåten enligt mervärdesskattedirektivet.
Som framgår av avsnitt 2.4 har Skatteverket därför ansett att högre
beloppsgränser än de 90 kronor som gäller vid inkomstsbeskattningen får
tillämpas för att avgöra vad som kan anses vara ett skäligt avdrag för
mervärdesskatt vid representationsmåltider.
Den nuvarande regleringen i mervärdesskattelagen ger intrycket att
avdragsrätten fortfarande är begränsad till mervärdesskatten på
90 kronor, vilket gör att lagstiftningen behöver ändras.
Den nuvarande tillämpningen, såsom den beskrivs i Skatteverkets
ställningstaganden, innebär att olika beloppsgränser kan gälla för
representationsmåltider i olika situationer. Beloppsgränserna blir t.ex.
olika beroende på om det är extern eller intern representation. Det blir
också en annan beloppsgräns för en måltid med starköl än en måltid med
vin. Kommunerna skulle vidare kunna få olika beloppsgränser beroende
på
verksamhetens
mervärdesskatterättsliga
karaktär.
Vid
representationsmåltider gäller dessutom andra beloppsgränser för
mervärdesskatt än den som gäller vid inkomstbeskattningen.
Beloppsgränsen för avdrag vid inkomstbeskattningen är fortfarande
90 kronor och den gränsen behöver inte ändras av några EU-rättsliga
skäl. Ett företag kan därför behöva förhålla sig till två beloppsgränser
avseende en och samma utgift. En sådan ordning är svåröverskådlig och
svårtillämpad samt försvårar den praktiska hanteringen. Det finns därför
skäl att ändra reglerna om avdragsrätt vid representation för måltider,
även i syfte att förenkla tillämpningen och få ett tydligare och mer
överskådligt regelverk.
Den närmare utformningen av mervärdesskattelagens
avdragsbegränsning.
En ändring av mervärdesskattelagens bestämmelse får med hänsyn till
artikel 176 i mervärdesskattedirektivet inte medföra att beloppsgränserna
för mervärdesskatt sänks, dvs. att rätten till avdrag för mervärdesskatt
inskränks. Det begränsar möjligheterna att jämna ut nivåerna så att en
utjämning av beloppsgränserna för avdraget enbart kan ske genom att
gränserna höjs. En utjämning av beloppsgränserna för mervärdesskatt
innebär i så fall att företagen får en utvidgad avdragsrätt för
mervärdesskatt som avser representation. Även praktiska frågor kan
behöva beaktas vid utformningen av en ändrad lagstiftning. Genom
Skatteverkets ställningstaganden har avdragsrätten för mervärdesskatt
förändrats för utgifter som avser representationsmåltider och förtäring i
samband med demonstrationer och visningar. Olika beloppsgränser
tillämpas beroende på omständigheterna, t.ex. beroende på om det gäller
intern eller extern representation. För andra former av representation har
avdragsrätten inte förändrats. Det saknas därför EU-rättsliga skäl att
förändra rätten till avdrag för mervärdesskatt när det handlar om andra
11
12
former av representation än sådan som avser måltider och enklare
förtäring.
Skatteverkets har i sin hemställan två förslag. Det ena rör avdraget för
mervärdesskatt
och
det
andra
rör
avdragsrätten
vid
inkomstsbeskattningen. När det gäller mervärdesskatten föreslår
Skatteverket att det ska införas en beloppsgräns som ska avse alla former
av representation. Beloppsgränsen skulle därmed gälla även vid andra
utgifter än måltider, t.ex. utgifter för greenfee, biljetter till
idrottsevenemang och representationsgåvor. Skatteverkets förslag
innebär att det inte i något fall får göras avdrag för ingående skatt som
hänför sig till utgifter för representation med ett högre belopp än den
mervärdesskatt som belöper på 500 kronor exklusive mervärdesskatt per
person och tillfälle eller per gåva.
En enda beloppsgräns som gäller för alla former av representation har
den fördelen att det blir mer överskådligt än om det finns olika
beloppsgränser för olika representationsformer. Det blir också enklare
jämfört med den hantering av mervärdesskatteavdrag vid
representationsmåltider som följer av Skatteverkets ställningstaganden.
När det kommer till inkomstbeskattningen så föreslår Skatteverket att
avdragsrätten för utgifter som avser representation ska slopas helt. En
ändrad beloppsgräns för mervärdesskatt behöver fungera tillsammans
med inkomstskattelagens regler för att kunna hanteras praktiskt. En
situation med olika beloppsgränser för en och samma utgift blir
svåröverskådlig och svår att tillämpa. I någon mån undviks detta om
beloppsgränsen i ett av de två aktuella regelverken sätts till 0 kronor, dvs.
ett totalt avdragsförbud införs. Ett totalt slopande av avdragsrätt för alla
former av representation vid inkomstbeskattningen kan dock ge upphov
till nya gränsdragningsproblem och praktiska problem. Mot den
bakgrunden föreslås, som framgår i det följande avsnittet 2.6.2, inte
någon helt slopad avdragsrätt för alla former av representation vid
inkomstbeskattningen. I stället föreslås endast ändringar av
representationsavdraget vid all slags förtäring (ät- eller drickbart). Det
bildar utgångspunkten för de överväganden som i det följande görs
angående en förändrad utformning av avdragsrätten för mervärdesskatt.
Vid inkomstbeskattningen föreslås således att avdragsrätten för alla
typer av representation blir oförändrad, utom när det gäller utgifter för
förtäring. Det är också för förtäring som den svenska regleringen av
avdraget för mervärdesskatt inte står i överensstämmelse med EU-rätten.
Med hänsyn till de mindre omfattande ändringar som föreslås beträffande
avdraget vid inkomstsbeskattningen är det inte lämpligt att för
mervärdesskattens del ha en beloppsgräns på 500 kronor som ska gälla
vid alla former av representation. I sådana fall skulle det i många
situationer gälla olika beloppsgränser för mervärdesskatt och
inkomstskatt. Det skulle finnas två parallella regelverk om hur de
avdragsgilla beloppen – som i grunden avser samma utgifter – ska
beräknas, vilket skulle försvåra tillämpningen och bli svåröverskådligt.
En beloppsgräns på 500 kronor som ska gälla samtliga utgifter som
avser varje representationstillfälle skulle vara ett nytt sätt att fastställa
gränsbeloppet på, jämfört med idag när avdragsrätten för annat än
måltider inte får överstiga vad som kan anses skäligt. Det kan också
medföra att det uppkommer situationer där avdragsrättens omfattning
inskränks i förhållande till nuvarande reglering. Skattverket tar i sin
hemställan upp att avdragsrätten skulle kunna minska vid extern
representation, om två måltider ingår vid ett och samma
representationstillfälle. Skatteverket bedömer dock att begränsningar av
avdragsrätten endast skulle uppkomma i exceptionella fall och att
förslaget med en beloppsgräns för all slags representation därför inte är i
strid med artikel 176 i mervärdesskattedirektivet (jfr EU-domstolens dom
X Holding och Oracle Nederland, C-538/08 och C-33/09,
EU:C:2010:192, punkterna 70–71). Den bedömningen får anses rimlig i
det avseendet.
Även andra situationer kan dock uppkomma där begränsningen till
500 kronor för alla utgifter som avser representation skulle utgöra en
begränsning i förhållande till nuvarande tillämpning. Ett exempel på
detta gäller utgifter i samband med jubileum. Av 16 kap. 2 § IL framgår
att sådana utgifter kan omfattas av avdragsbegränsningen för
representation. Det kan mot den bakgrunden noteras att i ett
domstolsavgörande från 1989, från dåvarande Regeringsrätten, har ett
bolag fått avdrag för representationsutgifter som uppgick till 685 kronor
per person vid ett jubileum (RÅ 1989 not. 239). Detta illustrerar att en
fast beloppsgräns om 500 kronor för all slags representation – riskerar att
stå i strid med mervärdesskattedirektivet. Uppkommer sådana problem
begränsas möjligheterna att därefter ändra reglerna av artikel 176 i
mervärdesskattedirektivet.
Beloppet
500 kronor
per
representationstillfälle skulle gälla även i de fall det enbart är fråga om
en utgift per person, t.ex. en måltid. I förhållande till den nuvarande
tillämpningen skulle det i många fall medföra en utvidgad avdragsrätt
som därefter inte får inskränkas. Därmed begränsas också möjlighetena
att senare ändra reglerna på ett ändamålsenligt sätt.
Mot denna bakgrund kan det vara lämpligt att göra en mer begränsad
förändring av avdragsrätten för mervärdesskatt, för att på ett mer
ändamålsenligt sätt lösa det EU-rättsliga problem som finns med
avdragsrätten för mervärdesskatt vid förtäring i samband med
representation. Om den nuvarande ordningen behålls i övriga delar
minskar risken för att det uppkommer nya situationer där avdragsrätten i
konkreta fall visar sig ha begränsats i förhållande till tidigare. De
problem som uppkommit med avdragsrätten för mervärdesskatt gäller
måltider och s.k. enklare förtäring. Det är för sådana utgifter som
avdragsrätten har begränsats sedan EU-inträdet och det är med avseende
på dessa som det nu kan finns olika beloppsgränser. Det framstår därför
som en lämplig åtgärd att ändra beloppsgränsen för måltider och annan
förtäring samtidigt som avdragsrätten för andra representationsutgifter
behålls oförändrad. Risken blir därmed mindre för att det uppkommer
situationer där avdragsrätten begränsas och kommer i konflikt med
artikel 176 i direktivet. En sådan ordning fungerar också bättre
tillsammans med inkomstskattereglerna, där delar av den nuvarande
avdragsrätten behålls (se avsnitt 2.6.2). Därmed blir även en sådan
förändring en klar förenkling jämfört med den nuvarande situationen.
Den högsta av de beloppsgränser som idag kan tillämpas vid
representationsmåltider medför att avdraget högst får uppgå till
mervärdesskatten på 300 kronor per person och måltid. En lämplig åtgärd
kan vara att beloppsgränsen 300 kronor får användas i samtliga
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
situationer där avdrag för mervärdesskatt medges för måltider och
liknande förtäring i samband med representation. Därmed kommer det
inte att finnas flera olika beloppsgränser för representationsmåltider.
Jämfört med den nuvarande tillämpningen medför det en mer överskådlig
reglering och en klar förenkling av tillämpningen. En förändring av
mervärdesskattelagen med denna innebörd föreslås därför. Förslaget
medför att mervärdesskattereglerna blir förenliga med EU-rätten och
medför en förenkling, vilket talar för att ändringarna bör träda i kraft så
snart det bedöms vara möjligt. Mot den bakgrunden föreslås att
ändringen ska träda i kraft den 1 januari 2017.
Lagförslag
Förslaget föranleder ändring av 8 kap. 9 § ML.
2.6.2
Inkomstskatt
Förslag:
I
inkomstskattelagen
slopas
avdragsrätten
för
representationsutgifter som avser lunch, middag, supé eller annan
förtäring, utom för enklare förtäring av mindre värde.
Ändringen träder i kraft den 1 januari 2017.
14
Skälen för förslaget: Som framgår ovan i avsnitt 2.6.1 behöver
beloppsgränserna för mervärdeskatt vid representation ändras för att
förenkla tillämpningen och för att reglerna ska vara förenliga med
mervärdesskattedirektivet. Det finns emellertid inte några EU-rättsliga
skäl för att förändra reglerna om avdrag för representation vid
inkomstbeskattningen. Med justeringar av beloppsgränserna för
mervärdesskatt uppkommer dock en situation där olika beloppsgränser
gäller på respektive område. Företagen måste alltså förhålla sig till olika
beloppsgränser för avdrag avseende en och samma utgift. Det försvårar
den praktiska hanteringen och blir svåröverskådligt och svårtillämpat.
Det finns därför anledning att se över även rätten till avdrag för
representation vid inkomstbeskattningen, i syfte att åstadkomma en
reglering som fungerar praktiskt tillsammans med avdragsrätten för
mervärdesskatt.
Den reglering som Skatteverket föreslår påverkar rätten till avdrag för
alla former av representation. För mervärdesskattens del innebär
förslaget att det införs en enhetlig beloppsgräns och för inkomstskattens
del att rätten till avdrag helt slopas. Ett annat alternativ i den senare delen
– som Skatteverket nämner men avfärdar – är att gränsen höjs till samma
nivå som föreslås för mervärdeskatteavdraget. Detta alternativ skulle
innebära ytterligare utökade möjligheter till avdrag vid sidan av de som i
denna promemoria föreslås för avdraget avseende mervärdesskatt men
även jämfört med de som redan har uppkommit till följd av Skatteverkets
ställningstaganden. Ett sådant alternativ är i första hand beroende av
finansiering men kräver också lagtekniska och ändamålsrelaterade
överväganden. I denna promemoria görs bedömningen att något
alternativ med den inriktningen inte är motiverat för att hantera den
situation som har föranlett Skatteverkets förslag. Skatteverkets förslag får
i stället tjäna som utgångspunkt för de överväganden som följer.
En helt slopad rätt till avdrag för alla former av representation vid
inkomstbeskattningen ger upphov till gränsdragningsproblem med
avseende på vad som omfattas av ett sådant undantag i jämförelse med
huvudregeln (16 kap. 1 § IL), enligt vilken alla utgifter för att förvärva
och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Frågor som saknade
betydelse så länge avdraget höll sig inom beloppsgränserna (inklusive
begränsningen till skäligt belopp) kommer att accentueras och ställas på
sin spets, eftersom de plötsligt blir av avgörande betydelse för själva
avdragsrätten. Det kan t.ex. handla om gränsen mellan personalkostnad
och intern representation respektive avdragsrätt för marknadsföring
jämförd med extern representation. Som ett annat exempel på
uppkommande frågor kan nämnas i vilken mån t.ex. löner och
avskrivningar i vissa fall ska anses som kostnader för representation som
träffas av ett totalt avdragsförbud.
Vid sidan av uppkommande rättsliga frågor uppkommer problem i den
praktiska hanteringen. Ett vardagligt exempel på detta kan t.ex. vara när
affärsbesökare i samband med ett möte för att inleda eller upprätthålla
affärsförbindelser bjuds på enklare förtäring som med avseende på
personalen utgör en inte skattepliktig personalvårdsförmån (11 kap. 12 §
IL) och som i den delen utgör en avdragsgill kostnad för arbetsgivaren.
Om förstnämndas förtäring å andra sidan inte får dras av (i egenskap av
inte avdragsgill representation), så måste denna rätteligen särskiljas från
de senares. Med ett totalt avdragsförbud kommer situationer likt denna
att behöva hanteras i praktiken, så att avdragsförbudet kan efterföljas i
den fortsatta administrativa hanteringen.
Övervägande skäl talar för att en begränsning av avdragsrätten för
representation dels inte utsträcks mer än vad som kan anses nödvändigt
för att åstadkomma eftersträvad förenkling, dels att det sker på ett sätt
som minimerar uppkomsten av nya gränsdragningsfrågor som i sin tur
kräver en lösning. Så bedöms vara fallet om ett avdragsförbud utformas
så att det endast omfattar förtäring, utom sådan som ett företags personal
kan tillhandahållas utan att det uppstår en skattepliktig förmån, dvs.
sådana personalvårdsförmåner som anges i 11 kap. 12 § IL. En
avdragsbegränsning med denna innebörd knyter an till en etablerad
ordning i en befintlig reglering och bör således inte ge upphov till några
nya gränsdragningsfrågor eller tillämpningsproblem.
Mot ovanstående bakgrund föreslås en lagändring som innebär att
utgifter för förtäring bara ska dras av om det är fråga omförfriskningar
och annan enklare förtäring som inte kan anses som måltid och som är av
mindre värde. Ändringen i inkomstskattelagen föreslås, på motsvarande
sätt som ändringen i mervärdesskattelagen, träda i kraft den 1 januari
2017.
Lagförslag
Förslaget föranleder en ändring av 16 kap. 2 § IL.
15
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Konsekvenser av förslagen
Offentligfinansiella effekter
Förslaget bedöms öka skatteintäkterna med 0,64 miljarder kronor
införandeåret och därefter 0,98 miljarder årligen. Intäktseffekten uppstår
genom minskad avdragsrätt vid inkomstbeskattningen. Den del av
förslaget som avser utökad avdragsrätt för mervärdesskatt försvagar i
stället statens skatteintäkter något, men nettoeffekten av båda förslagen
är positiv.
Offentligfinansiella effekter, avdragsrätt representation
Mdkr, fasta priser och volymer
Nettoeffekter, År
Bolagsskatteintäkter
Mervärdesskatt
Offentligfinansiell nettoeffekt
2017
0,690
-0,056
2018
1,030
-0,044
2019
1,030
-0,047
2020
1,030
-0,050
Varaktig
1,030
-0,050
0,635
0,986
0,983
0,980
0,980
Effekter för företagen
16
Den nuvarande regleringen i mervärdesskattelagen ger intryck av att
avdragsrätten vid representationsmåltider fortfarande är begränsad till
mervärdesskatten på en utgift som högst är 90 kronor. I tillämpningen
medges dock avdrag med högre belopp eftersom en beloppsgräns på
90 kronor inte är förenlig med mervärdesskattedirektivet. I den
nuvarande tillämpningen finns flera olika beloppsgränser för avdrag som
avser representationsmåltider. En förändring behövs därmed både av EUrättsliga skäl och för att få enklare och mer överskådliga regler avseende
representationsavdrag.
I deklarationerna för inkomstskatt eller mervärdesskatt specificeras inte
avdraget vare sig för representationskostnader i allmänhet eller avdrag
för måltidsrepresentation. Det saknas därför närmare uppgifter om hur
många som berörs av de förslagna ändringarna avseende avdragsrätt vid
måltidsrepresentation eller i vilka branscher dessa företag finns.
Förändringen bedöms dock beröra ett stort antal företag i många olika
branscher som har utgifter för representationsmåltider. För företagen
innebär förslaget att det blir en utökad avdragsrätt för mervärdesskatt vid
måltidsrepresentation
samtidigt
som
avdragsrätten
vid
inkomstbeskattningen minskar. Den utökade avdragsrätten kommer
emellertid inte de företag till del som saknar avdragsrätt för
mervärdesskatt. Verksamheter som saknar avdragsrätt för mervärdesskatt
finns t.ex. inom finans- och försäkringsbranschen, privat vård- och
omsorg, tandvård, friskolor och bostadsuthyrning.
Den nuvarande tillämpningen gör att företagen behöver förhålla sig till
flera olika beloppsgränser avseende avdrag för mervärdesskatt. Förslaget
medför att endast en beloppsgräns kommer att gälla vid representationsavdrag för måltidsutgifter. Ett företag behöver därmed inte bedöma
vilken av de annars tillämpliga beloppsgränserna som skulle vara aktuell
i samband med representationsmåltider. Det torde också finnas mindre
behov av att dela upp den samlade kostnaden för ett
representationstillfälle med avseende på de olika beloppsgränserna. Det
innebär en förenkling för företagen och leder till minskad administration
i samband med representationsutgifter. Förslaget innebär också att
avdragsrätten för i stort sett all förtäring slopas vid
inkomstbeskattningen. Även detta gör att det i praktiken blir en
beloppsgräns mindre att förhålla sig till. I inkomstskattehänseende
kommer det därmed inte att vara nödvändigt att göra uppdelningar
mellan avdragsgill respektive inte avdragsgill representation i samband
med måltidsrepresentation (lunch, middag, supé). Även det kan ge
minskad administration för företagen i samband med utgifter för måltidsrepresentation. Eftersom representationskostnader eller avdrag för
måltidsrepresentation inte specificeras i deklarationerna för inkomstskatt
eller mervärdesskatt går det inte att avgöra exakt hur många eller vilka
kategorier av företag som berörs av förslagen. Uppskattningar av antalet
tillfällen med måltidsrepresentation, genomsnittlig tidsåtgång och
lönekostnader för den administrativa hanteringen ger vid handen att de
administrativa kostnaderna för företagen förväntas minska med mellan
50 miljoner kronor och 240 miljoner kronor. Uppskattningar av den
minskade administrativa bördan har gjorts med Tillväxtverkets
Regelräknaren och intervallet avspeglar olika antaganden om antalet
tillfällen, genomsnittlig tidsåtgång och lönekostnader.
Som framgår av avsnitt 2.6 har alternativ till den föreslagna
regleringen övervägts. Dessa har dock bedömts innebära större
förändringar än vad som är nödvändigt för att dels lösa det uppkomna
EU-rättsliga problemet, dels åstadkomma en förenkling. Den alternativa
lösningen med 500 kronor som underlag för mervärdesskatteavdrag
riskerar också att medföra både gränsdragningsproblem och konflikter
med EU-rätten.
Förändringen avser avdragsrätten för en omkostnad i företagens
verksamhet. Företag inom samma bransch kommer att påverkas på ett
liknande sätt av den utökade avdragsrätten för mervärdesskatt och den
minskade avdragsrätten vid inkomstbeskattningen. Förslaget bedöms
därför inte ha någon påverkan av betydelse för konkurrensen.
Kostnader för att följa reglerna kan relativt sett vara större för små
företag (Skatteverkets rapport 2006:3 Krånglig moms en företagsbroms?
– om företagens fullgörandekostnader för moms s. 49). Förenklingar av
det slag som nu föreslås är därför viktiga inte minst för små företag. Det
har inte bedömts nödvändigt att ta särskilda hänsyn till dessa vid
utformningen av förslaget. Förslaget bedöms inte heller föranleda några
speciella informationsinsatser.
Den skattemässiga betydelsen av företagens minskade avdragsrätt för
representation bedöms vara begränsad. Med ett avdrag för en
representationsmåltid
minskar
med
nuvarande
regler
det
beskattningsbara resultatet med 90 kronor per måltid och deltagare.
Slopas denna avdragsrätt förväntas det beskattningsbara resultatet öka
med 90 kronor per måltid och deltagare vilket betyder knappt 20 kronor
(90 × 0,22 = 19,80 kr) mer i bolagsskatt.
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna
De olika beloppsgränser som i dagsläget gäller för avdrag för
representationsmåltider komplicerar rättstillämpningen. Denna förenklas
alltså med förslaget. I den mån förslaget har några effekter på
måltillströmningen till de allmänna förvaltningsdomstolarna bör denna
minska snarare än öka. Bedömningen är emellertid att effekten av
förslaget
i
praktiken
är
försumbar
för
de
allmänna
förvaltningsdomstolarna.
För Skatteverkets del bör det vara lättare att kontrollera att den
föreslagna regleringen tillämpas på rätt sätt än att alla de nuvarande
beloppsgränserna iakttas. På sikt bör förslaget leda till att Skatteverkets
arbetsbörda minskar något. Inledningsvis bedöms förslaget emellertid
leda till mindre engångskostnader för Skatteverket, huvudsakligen för
information
till
företag
och
personal.
Några
särskilda
informationsinsatser torde dock inte behövas. Sammantaget bedöms
förslagets effekter för Skatteverket vara försumbara. Skatteverkets
kostnader för information m.m. bedöms kunna hanteras inom befintliga
anslagsramar.
Kommuner och landsting
Förslaget innebär även för kommunerna att det blir en beloppsgräns för
mervärdesskatteavdrag. Samma beloppsgränser kommer också att gälla
för representation enligt lagen (2005:807) om ersättning för
mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och
samordningsförbund som för representation enligt mervärdesskattelagen.
Jämfört med Skatteverkets ställningstagande skulle det medföra en
förenkling. Även för kommunernas del medför förslaget en högre
beloppsgräns för att återfå mervärdeskatt på representationsutgifter och
därmed en möjlighet att återfå ett högre mervärdesskattebelopp för
representationsmåltider.
Övrigt
18
När det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor kan inledningsvis
konstateras att det är företagen som direkt påverkas av den utökade
avdragsrätten för mervärdesskatt respektive den inskränkta avdragsrätten
vid inkomstbeskattningen, eftersom rätten till avdrag tillkommer dessa
och inte dem som utövar representationen. Den andra sidan av de
offentligfinansiellt förstärkande effekter som förslagen har är att företag
som representerar kommer att få en högre skattekostnad sammantaget för
representation. Företagen kan vara juridiska personer eller fysiska
personer (enskilda näringsidkare). I den mån män eller kvinnor påverkas
direkt av förslagen är det alltså i den utsträckning de utövar
representation i egenskap av företagare. För enskilda näringsidkare finns
det tydliga skillnader av könsfördelningen mellan olika branscher, men
totalt sett är det en övervikt av män (jfr På tal om kvinnor och män, SCB
2014).
I övrigt påverkas män och kvinnor endast indirekt såsom direkta eller
indirekta ägare av företag. Ägandet i företag är i stor utsträckning
indirekt, via t.ex. privata och offentliga aktörer inom pensionssystemet. I
den mån det har några effekter för ägarna av företagen är de indirekta,
genom att vinsterna i företagen minskar med den ökade skattekostnaden.
Män har generellt sett en större del av både det direkta och det indirekta
ägandet i företagen.
I den utsträckning förslagen har några effekter för individer, dvs. för
kvinnor och män, är dessa således – sett ut ovanstående perspektiv –
generellt större för de senare.
4
Författningskommentar
4.1
Förslaget till lag om ändring i
mervärdeskattelagen (1994:200)
8 kap.
9§
I paragrafen regleras när avdrag inte får göras för ingående skatt.
Paragrafen ändras dels i syfte att uppnå en reglering avseende
representationsavdrag vid måltider eller liknande som är förenlig med
EU-rätten, dels för att underlätta tillämpningen.
I paragrafen införs ett nytt andra stycke. Av det nya stycket framgår att
avdragsbegränsningen i första stycket 2 inte gäller för representationsutgifter som avser måltider eller liknande förtäring under vissa villkor.
Liknande förtäring kan t.ex. avse förtäring av enklare slag i samband
med demonstration eller visning av ett företags produkter. Avdragsrätt
för ingående skatt som avser måltider och liknande förtäring kan därför
finnas trots att sådana utgifter inte får dras av vid inkomstbeskattningen,
se författningskommentaren till 16 kap. 2 § IL inkomstskattelagen
(1999:1229), IL. Av punkten 1 framgår att det gäller om avdraget högst
uppgår till den ingående skatten på 300 kronor per person och tillfälle.
Avdraget får således inte bli större än den mervärdesskatt som avser en
utgift på 300 kronor exklusive mervärdesskatt per person och måltidstillfälle eller liknande. Det gäller även om utgiften skulle överstiga
300 kronor exklusive mervärdesskatt. Punkten 2 innebär att utgifterna
inte heller får överstiga vad som kan anses skäligt. Det är motsvarande
begränsning av avdragsrätten som idag finns i 16 kap. 2 § IL. Av
punkten 3 följer att utgiften ska ha ett sådant omedelbart samband med
verksamheten som avses i 16 kap. 2 § IL. Det kan vara fallet då det
uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla ett affärsförbindelser
eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Vid
den bedömningen samt vid bedömningen av om avdraget är skäligt bör
ledning kunna hämtas i hittillsvarande praxis avseende avdrag vid
representationsutgifter. En grundläggande förutsättning för avdrag är
dessutom att den ingående skatten avser en verksamhet som medför
skattskyldighet (se 8 kap. 3 § ML). Ändringarna i paragrafen medför en
justering av beloppsgränsen för avdrag för ingående skatt avseende
måltider och liknande förtäring vid representation. Några andra ändringar
av förutsättningarna för avdrag är inte avsedda.
19
Det nuvarande andra stycket i paragrafen flyttas till ett nytt tredje
stycke.
Se vidare avsnitt 2.6.1.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
I punkten 1 anges tidpunkten för ikraftträdande. Av punkten 2 framgår att
äldre bestämmelser ska tillämpas om rätten till avdrag inträtt före
ikraftträdandet. Om en representationsmåltid ska hänföras till en
redovisningsperiod före ikraftträdandet tillämpas därmed äldre
bestämmelser.
4.2
Förslaget till lag om ändring i
inkomstskattelagen (1999:1229)
16 kap.
2§
Ändringen innebär att nuvarande avdragsbegränsning i tredje meningen
ersätts med ett avdragsförbud för all slags förtäring utom sådana
förfriskningar och annan enklare förtäring som inte kan anses som måltid
och som är av mindre värde.
Avdragsutrymmet begränsas därigenom till sådan förtäring som kan
utgöra s.k. personalvårdsförmåner enligt 11 kap. 12 § jämförd med
11 kap. 11 § IL. Som exempel på ”förfriskningar och annan enklare
förtäring som inte kan anses som måltid och som är av mindre värde”
kan nämnas läskande dryck (ej öl, vin eller sprit), kaffe, te respektive
kakor, bullar, frukt och en enklare smörgås som inte ersätter en måltid.
För avdrag för sådan förtäring gäller också vad som föreskrivs i första
meningen om omedelbart samband med näringsverksamheten och i andra
meningen om att avdraget inte får överstiga vad som kan anses skäligt. I
förekommande fall är det den lägsta av de kvantifierande begränsningar
som förekommer i den nya tredje meningen (”mindre värde”) och den
befintliga andra meningen (”skäligt belopp”) som blir utslagsgivande för
avdragets beloppsmässiga storlek.
Se vidare avsnitt 2.6.2.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
I första punkten anges tidpunkten för ikraftträdande. Av andra punkten
framgår att lagändringen tillämpas första gången för beskattningsår som
påbörjas efter den 31 december 2017. Av tredje punkten framgår att
bestämmelsen i 16 kap. 2 § i dess äldre lydelse fortfarande gäller för
beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.
20
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.