Nationell läkemedelslista 2016:44
2016-12-22 · 314 sidor, varav 294 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 294 av 314 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Nationell läkemedelslista 2016:44 (Socialdepartementet, 2016-12-22)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ds 2016:44
Nationell läkemedelslista
Socialdepartementet
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice.
Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, 106 47 Stockholm
Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: kundservice@wolterskluwer.se
Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB
på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser
Omslag: Regeringskansliets standard
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2016
ISBN 978-91-38-24547-7
ISSN 0284-6012
1
Promemorians huvudsakliga
innehåll
I promemorian lämnas förslag till en ny lag, lagen om nationell
läkemedelslista. Den nya lagen föreslås ersätta lagen (1996:1156)
om receptregister och lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning.
Förslag lämnas också till en ny förordning om nationell läkemedelslista som ska ersätta förordningen (2009:625) om receptregister och förordningen (2009:626) om läkemedelsförteckning.
Därutöver föreslås även följdändringar i andra författningar.
Utgångspunkten för förslaget är att förbättra patientsäkerheten.
I dag finns uppgifter om patientens läkemedelsbehandling uppdelade i flera olika källor, t.ex. patientjournalen, receptregistret och
läkemedelsförteckningen. Förutsättningarna för åtkomst till dessa
källor varierar dock för patienter och för hälso- och sjukvårdspersonal. Ett annat problem är att inte någon av källorna innehåller
information som är fullständig och korrekt för samtliga patienter.
Detta innebär att det är svårt att få en helhetsbild av patientens
aktuella läkemedelsbehandling och att det kan uppstå patientsäkerhetsrisker i läkemedelsprocessens olika steg. Förslaget i denna
promemoria syftar därför till att tillgodose patientens och hälsooch sjukvårdspersonalens behov av information om en patients
läkemedelsbehandling och samtidigt tillgodose det behov av integritetsskydd som patienten har.
Det övergripande målet med en nationell läkemedelslista är att
skapa en samlad bild av en patients läkemedelsbehandling, oavsett
var i landet patienten har ordinerats eller hämtat ut sina läkemedel.
Det nya registret föreslås vara en del av en mer omfattande förändring i ordinationsprocessen som ska bidra till att dels öka
patientsäkerheten, dels effektivisera arbetsmoment i samband med
ordination och förskrivning av läkemedel.
1
Promemorians huvudsakliga innehåll
Ds 2016:44
Förslaget på en ny utformning av ordinationsprocessen stöds av
de krav som Socialstyrelsen ställer på dokumentation av läkemedelsordinationer. Det syftar bl.a. till att underlaget för expediering av receptförskrivna läkemedel (recept) ska vara kopplat till
den läkemedelsordination som ligger till grund för förskrivningen.
Idag existerar inte en sådan koppling, vilket gör att patienten
riskerar att få inaktuella recept expedierade. En förutsättning för
att ovan nämnda förändring i ordinationsprocessen ska kunna realiseras är att dokumentation av en läkemedelsordination bygger på
strukturerade och standardiserade uppgifter samt att informationsöverföringen till och från det nya registret sker enligt nya principer.
Den nationella läkemedelslistan föreslås i ett första steg få innehålla information om förskrivna läkemedel och läkemedelsnära
varor. Informationen inkluderar både förskrivna och uthämtade
varor. Det handlar till stor del om uppgifter som redan idag måste
finnas för att en förskrivning ska vara giltig samt uppgifter som
måste dokumenteras i samband med expediering av läkemedel på
öppenvårdsapotek. För en god och säker patientvård är det av vikt
att registret är fullständigt och korrekt. Samtliga förskrivna
läkemedel ska således registreras i den nationella läkemedelslistan.
Registrering av uppgifter i det nya registret kommer i regel inte att
kräva patientens samtycke då behandlingen är nödvändig för att
bl.a. tillgodose ett allmänt intresse.
I det nya registret föreslås att tre nya uppgifter ska läggas till:
den aktiva substans som ingår i det ordinerade läkemedlet, ordinationsorsak och senaste datum för uppföljning eller utsättning av
läkemedelsordinationen. Dessa uppgifter bedöms bidra till ökad
patientsäkerhet om de är åtkomliga för patienten själv och för
hälso- och sjukvårdspersonal som är involverad i patientens vård.
Även uppgifter om fullmakt ska få ingå i registret.
Ett antal utpekade vårdpersonalskategorier, apotekspersonal och
patienten själv samt av patienten utsedd ombud ska kunna få
åtkomst till uppgifter i registret. I likhet med vad som i dag gäller
för receptregistret ska uppgifter i det nya registret tillgängliggöras
för ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos Ehälsomyndigheten samt lämnas ut till landstingen och myndigheter
för redovisningsändamål. I jämförelse med vad som i dag gäller för
receptregistret och läkemedelsförteckningen, utvidgas och förtydligas möjligheten för utpekade hälso- och sjukvårds- samt öppen-
2
Ds 2016:44
Promemorians huvudsakliga innehåll
vårdsaktörer och patienten själv att få direktåtkomst till uppgifter i
det nya registret för vissa angivna ändamål.
Direktåtkomst till uppgifter i registret ska i vissa fall kräva
patientens samtycke. För akuta nödsituationer och om patienten
inte endast tillfälligt är beslutsoförmögen får åtkomst även ges utan
patientens samtycke. Likt nuvarande ordning i receptregistret krävs
inte patientens samtycke för öppenvårdsapotekens behov av uppgifter för expediering av läkemedel. I det nya registret ska inte
patientens samtycke krävas för att förskrivare eller sjuksköterska
utan behörighet att förskriva läkemedel ska få direktåtkomst till
uppgift om att en patient har fått förskrivet narkotiska läkemedel. I
registret införs också en möjlighet att kunna spärra uppgifter.
De ändamål som idag gäller för receptregistret och läkemedelsförteckningen kommer i allt väsentligt att gälla för det nya
registret. Det införs två nya behandlingsändamål i det nya registret:
registrering och administrering av uppgifter om fullmakter samt
genomförande av en läkemedelsgenomgång.
En bevarandetid på fem år föreslås gälla för personuppgifter i
den nationella läkemedelslistan. Bevarandetiden ska räknas från det
att en giltig förskrivning kommer in i registret. Samtliga de uppgifter om ordinationer, förskrivningar och expedieringar som hör
till en förskrivning ska följa förskrivningens bevarandetid. Uppgift
om samtycke som avser dosdispenserade läkemedel ska inte tas
bort så länge som uppgiften behöver bevaras för ändamålet
registrering av vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar
till en patient med dosdispenserade läkemedel.
Personuppgiftsansvarig för den nationella läkemedelslistan föreslås vara E-hälsomyndigheten. Enligt den s.k. ansvarsskyldigheten
ska den aktör som är personuppgiftsansvarig ansvara för och kunna
visa att de grundläggande principerna för behandling av personuppgifter som bl.a. avser laglighet, korrekthet och öppenhet, ändamålsbegränsning samt uppgiftsminimering efterlevs. Det är således Ehälsomyndigheten som är ytterst ansvarig för att behandling av
personuppgifterna i det nya registret sker i enlighet med gällande
regelverk.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, dataskydds-
3
Promemorians huvudsakliga innehåll
Ds 2016:44
förordningen, kommer den 25 maj 2018 att gälla direkt som lag och
kommer att innebära att bl.a. den svenska personuppgiftslagen
upphävs. De bestämmelser i dataskyddsförordningen som i första
hand bedöms vara relevanta för de förslag som lämnas omnämns
särskilt i promemorian.
I dagens läge bedöms det inte finnas förutsättningar för att föra
in uppgifter om läkemedel som hälso- och sjukvården tillhandahåller (s.k. rekvisitionsläkemedel) samt vissa andra uppgifter med
relevans för patientens läkemedelsbehandling i den nationella läkemedelslistan. Skälet är att detta än så länge inte kan göras på ett sätt
som gör att informationen kan betraktas som helt korrekt och
fullständig. Även om det finns stora fördelar med att all information om en patients läkemedelsbehandling blir tillgänglig i ett
och samma gränssnitt behöver aggregering av information om
patientens läkemedelsbehandling inte endast ske genom en vidareutveckling av den nationella läkemedelslistan. Sammanhållen
journalföring kommer att kvarstå som ett viktigt komplement för
att samla information om en patients ordinerade läkemedel.
4
Innehåll
1
Promemorians huvudsakliga innehåll ............................. 1
2
Författningsförslag ..................................................... 15
2.1
Förslag till lag om nationell läkemedelslista .......................... 15
2.2
Förslag till förordning om nationell läkemedelslista ............ 26
2.3
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1157) om
läkemedelskommittéer............................................................ 27
2.4
Förslag till förordning om ändring i förordning
(2005:363) om läkemedelsregister hos Socialstyrelsen......... 28
2.5
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2006:196) om register över hälso- och
sjukvårdspersonal .................................................................... 29
2.6
Förslag till lag om ändring i patientdatalag (2008:355) ........ 31
2.7
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366) om
handel med läkemedel ............................................................. 32
2.8
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)....................................................... 34
2.9
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2009:659) om handel med läkemedel ................................... 36
2.10 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2013:1031) med instruktion för E-hälsomyndigheten....... 38
3
Bakgrund och disposition ........................................... 41
4
Läkemedelsprocessen: en introduktion ........................ 45
5
Innehåll
Ds 2016:44
4.1
Övergripande bestämmelser .................................................. 46
4.1.1
Behörighet att ordinera och förskriva
läkemedel ................................................................. 47
4.2
Ordinationsprocessen ............................................................ 50
4.2.1
Ordination av läkemedel......................................... 50
4.2.2
Dokumentation av en läkemedelsordination ........ 51
4.2.3
Auktorisering av en läkemedelsordination ............ 52
4.3
Läkemedelshanteringsprocessen............................................ 54
4.3.1
Utlämnande av läkemedel ....................................... 54
4.3.2
Iordningställande av ett läkemedel......................... 56
4.3.3
Administrering eller överlämnande av ett
läkemedel ................................................................. 56
4.4
Uppföljning av läkemedelsordinationer ................................ 57
4.4.1
Uppföljning av enskilda ordinationer .................... 57
4.4.2
Uppföljning av en patients samtliga
läkemedelsordinationer........................................... 58
4.5
Informationskällor i läkemedelsprocessen............................ 58
4.5.1
Patientjournalen ...................................................... 59
4.5.2
Nationell patientöversikt ........................................ 61
4.5.3
Receptregistret ........................................................ 62
4.5.4
Läkemedelsförteckningen....................................... 63
4.5.5
Patientens egna uppgifter om ordinerade
läkemedel ................................................................. 63
5
Aktörernas behov av och åtkomst till information om
en patients läkemedel ................................................ 65
5.1
Hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva (ordinatörer) ........................................................... 66
5.1.1
Ordinatörens behov av information ...................... 66
5.1.2
Ordinatörens faktiska åtkomst till
information .............................................................. 74
5.2
Sjuksköterskor utan behörighet att förskriva ....................... 81
5.2.1
Sjuksköterskans behov av information .................. 81
5.2.2
Sjuksköterskans faktiska åtkomst till
information .............................................................. 85
6
Ds 2016:44
Innehåll
5.3
Farmaceuter inom hälso- och sjukvården
(vårdfarmaceuter) ................................................................... 88
5.3.1
Vårdfarmaceuternas informationsbehov ................ 88
5.3.2
Vårdfarmaceuternas faktiska åtkomst till
information .............................................................. 89
5.4
Expedierande personal på öppenvårdsapotek........................ 90
5.4.1
Behov av information för expedierande
personal på öppenvårdsapotek ................................ 90
5.4.2
Faktisk åtkomst till information för
expedierande personal på öppenvårdsapotek ......... 92
5.5
Patienten .................................................................................. 92
5.5.1
Patientens informationsbehov ................................ 92
5.5.2
Patientens faktiska åtkomst till information ......... 94
6
Informationsbristens konsekvenser .............................. 97
6.1
Omfattningen av informationsbristen................................... 98
6.1.1
Fel i befintliga läkemedels- och receptlistor .......... 98
6.1.2
Utmaningar i samband med vårdövergångar ....... 100
6.2
Medicinska konsekvenser ..................................................... 102
6.2.1
Exempel från landstingsfinansierad hälso- och
sjukvård .................................................................. 103
6.2.2
Exempel från kommunfinansierad hälso- och
sjukvård .................................................................. 105
6.3
Direkta och indirekta kostnader .......................................... 106
6.3.1
Direkta kostnader .................................................. 106
6.3.2
Indirekta kostnader ............................................... 108
6.4
Möjligheter till missbruk eller manipulering ....................... 108
6.5
Övriga konsekvenser ............................................................ 109
7
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande
läkemedel för människa ........................................... 111
7.1
Internationell reglering ......................................................... 111
7.1.1
Förenta Nationernas allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna m.m............................ 111
7.1.2
Europakonventionen ............................................. 112
7
Innehåll
Ds 2016:44
7.1.3
7.1.4
7.1.5
7.1.6
Europarådets dataskyddskonvention och
rekommendationer ................................................ 113
Riktlinjer från OECD........................................... 114
Europeiska unionens stadga om de
grundläggande rättigheterna ................................. 114
Dataskyddsdirektivet m.m. .................................. 115
7.2
Nationell reglering................................................................ 116
7.2.1
Regeringsformen ................................................... 116
7.2.2
Bestämmelser om offentlighet och sekretess ...... 117
7.2.3
Personuppgiftslagen.............................................. 119
7.2.4
Allmänt om registerförfattningar ........................ 121
7.2.5
Patientdatalagen .................................................... 122
7.2.6
Apoteksdatalagen .................................................. 127
7.2.7
Lagen om receptregister ....................................... 128
7.2.8
Lagen om läkemedelsförteckning ........................ 134
7.3
Pågående reformarbete – myndighetsdatalag ..................... 137
7.4
Framtida reglering – dataskyddsförordningen ................... 138
8
Vägen till samlad information om en patients
ordinerade läkemedel ............................................... 141
8.1
Tidigare lösningsförslag i Sverige ........................................ 142
8.1.1
De första initiativen .............................................. 142
8.1.2
Nationell ordinationsdatabas (NOD) och
Pascal...................................................................... 143
8.2
Gemensamma läkemedelslistor i övriga nordiska länder ... 147
8.2.1
Danmark: Fælles medicinkort .............................. 147
8.2.2
Norge och Finland ................................................ 149
8.3
Utredningar med bäring på samlad information om
patientens läkemedelsbehandling ........................................ 149
8.3.1
SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i
rätt tid .................................................................... 149
8.3.2
Remissyttranden till Rätt information på rätt
plats i rätt tid ......................................................... 151
8.3.3
SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet .............. 151
8.3.4
Remissyttranden till Nästa fas i e-hälsoarbetet... 153
8
Ds 2016:44
Innehåll
8.4
Vägar framöver ...................................................................... 154
8.4.1
Utvidgad sammanhållen journalföring ................. 155
8.4.2
En gemensam källa i form av ett statligt
förvaltat personregister ......................................... 157
9
Förslag om en nationell läkemedelslista ..................... 159
9.1
Inledning................................................................................ 159
9.1.1
Ramar för en gemensam källa för patientens
läkemedelsbehandling............................................ 159
9.1.2
Övergripande målbild............................................ 164
9.1.3
En ny lag om ett nytt register – den nationella
läkemedelslistan ..................................................... 165
9.2
Registrets innehåll ................................................................. 168
9.2.1
Information med koppling till
läkemedelsordinationen ........................................ 170
9.2.2
Information med koppling till förskrivning
eller expediering ..................................................... 177
9.3
Ett nytt informationsflöde i läkemedelsprocessen ............. 181
9.3.1
Nya principer för informationsöverföring........... 182
9.3.2
Strukturering och standardisering av
läkemedelsordinationer ......................................... 184
9.3.3
Exempel på funktionalitet för den nationella
läkemedelslistan ..................................................... 185
9.3.4
Makulering av expedieringsunderlag .................... 189
9.3.5
Förutsättningar för att uppgifter i det nya
registret ska vara korrekta och fullständiga ......... 191
9.4
Registrets ändamål ................................................................ 193
9.4.1
Registrering av vissa uppgifter om
ordinationer och förskrivningar av sådana
läkemedel och andra varor som ska expedieras
på öppenvårdsapotek ............................................. 195
9.4.2
Registrering och administrering av uppgifter
om en fullmakt....................................................... 196
9.4.3
Expediering av förskrivna läkemedel och andra
varor........................................................................ 198
9.4.4
Åstadkommande av en säker ordination av
läkemedel för en patient, beredande av vård
9
Innehåll
Ds 2016:44
9.4.5
9.4.6
9.4.7
9.4.8
9.4.9
eller behandling av en patient, komplettering
av en patientjournal och genomförande av en
läkemedelsgenomgång .......................................... 199
Underlättande av en patients
läkemedelsanvändning .......................................... 201
Registrering av underlag för tillämpning av
bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid
köp av läkemedel m.m. samt debitering till
landstingen............................................................. 201
Ekonomisk uppföljning och framställning av
statistik hos E-hälsomyndigheten ........................ 201
Registrering och redovisning till landstingen
och myndigheter ................................................... 202
I vad mån uppgifter i registret får redovisas för
vissa ändamål ......................................................... 203
9.5
Aktörer som kan få direktåtkomst till registret för
angivna ändamål .................................................................... 204
9.5.1
Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel....................... 205
9.5.2
Legitimerad sjuksköterska utan behörighet att
förskriva läkemedel ............................................... 206
9.5.3
Farmaceut inom hälso- och sjukvården ............... 207
9.5.4
Expedierande personal på öppenvårdsapotek...... 207
9.5.5
Särskilt om aktörers direktåtkomst till
uppgifter om ordinationer och förskrivningar
av dosdispenserade läkemedel .............................. 208
9.5.6
Patient och ombud ................................................ 209
9.6
Utlämnande av uppgifter och sekretess .............................. 209
9.6.1
Uppgiftsskyldighet och direktåtkomst................ 209
9.6.2
Sekretessbrytande bestämmelser.......................... 210
9.6.3
Sekretess i förhållande till den enskilde själv....... 211
9.7
Rättsliga grunder för behandling av personuppgifter i
registret ................................................................................. 213
9.7.1
Allmänt om behandling av personuppgifter i
registret .................................................................. 215
9.7.2
Särskilt om uppgifter om ordinationer och
förskrivningar av dosdispenserade läkemedel ..... 219
10
Ds 2016:44
9.7.3
9.7.4
9.7.5
Innehåll
Särskilt om uppgifter om fullmakt ....................... 220
Särskilt om underlättande av en patients
läkemedelsanvändning ........................................... 221
Särskilt om ”omvandling” av elektroniska
recept ...................................................................... 221
9.8
Integritetshöjande åtgärder .................................................. 222
9.8.1
Sökbegränsningar .................................................. 223
9.8.2
Samtycke för direktåtkomst ................................. 224
9.8.3
Spärrning av uppgifter ........................................... 226
9.9
Direktåtkomst i akut nödsituation ...................................... 229
9.10 Personuppgiftsbehandling i de fall den registrerade är
beslutsoförmögen ................................................................. 230
9.11 Personuppgiftsansvarig......................................................... 232
9.12 Bevarande och gallring .......................................................... 234
9.12.1 Bevarande av personuppgifter enligt lagen om
receptregister, lagen om
läkemedelsförteckning, patientdatalagen och
apoteksdatalagen .................................................... 234
9.12.2 Behov av bevarandetid i den nationella
läkemedelslistan ..................................................... 236
9.12.3 Bevarandetidens längd ........................................... 238
9.12.4 Startpunkt för bevarandetiden .............................. 242
9.13 Behörighet och kontroll ....................................................... 243
10
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan
framöver ................................................................. 247
10.1 Komplettering av registret avseende receptförskrivna
läkemedel ............................................................................... 248
10.1.1 Elektronisk förskrivning som huvudregel ........... 248
10.1.2 Expedieringar utomlands av förskrivningar i
Sverige .................................................................... 251
10.2 Eventuell komplettering av registret med andra
läkemedel ............................................................................... 252
10.2.1 Rekvisitionsläkemedel ........................................... 252
10.2.2 Vacciner .................................................................. 255
11
Innehåll
Ds 2016:44
10.3 Övriga informationsmängder .............................................. 256
10.3.1 Uppmärksamhets- eller varningsinformation
från vården ............................................................. 256
10.3.2 Uppmärksamhets- eller varningsinformation
från apotek ............................................................. 256
10.3.3 Övriga uppgifter .................................................... 257
10.4 Generisk förskrivning .......................................................... 257
11
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande ............... 259
11.1 Övergripande behov av tekniskt utvecklingsarbete ........... 259
11.2 E-hälsomyndigheten............................................................. 262
11.2.1 Kostnader för E-hälsomyndigheten..................... 264
11.2.2 Möjliga besparingar för E-hälsomyndigheten ..... 265
11.2.3 Övriga vinster i samband med statliga
åtaganden ............................................................... 266
11.3 Hälso-och sjukvårdsaktörer ................................................. 266
11.3.1 Förväntade kostnader ........................................... 267
11.3.2 Besparingspotential för hälso- och sjukvården ... 270
11.4 Apoteksaktörer ..................................................................... 272
11.4.1 Förväntade kostnader ........................................... 272
11.4.2 Möjliga besparingar för apoteksaktörer ............... 273
11.5 Potential för dämpning av läkemedelskostnader ................ 274
11.6 Konsekvenser för läkemedelsindustrin ............................... 274
11.7 Konsekvenser för miljön ...................................................... 275
11.8 Konsekvenser för jämställdheten ........................................ 276
12
Definitioner av begrepp ............................................ 279
13
Författningskommentarer .......................................... 285
13.1 Förslaget till lag om nationell läkemedelslista .................... 285
13.2 Förslaget till förordning om nationell läkemedelslista ...... 304
13.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1157) om
läkemedelskommittéer ......................................................... 304
12
Ds 2016:44
Innehåll
13.4 Förslaget till förordning om ändring i förordningen
(2005:363) om läkemedelsregister hos Socialstyrelsen....... 305
13.5 Förslaget till förordning om ändring i förordningen
(2006:196) om register över hälso- och
sjukvårdspersonal .................................................................. 305
13.6 Förslaget till lag om ändring i patientdatalag (2008:355) ... 305
13.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:366) om
handel med läkemedel ........................................................... 306
13.8 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)..................................................... 306
13.9 Förslaget till förordning om ändring i förordningen
(2009:659) om handel med läkemedel ................................. 307
13.10 Förslaget till förordning om ändring i förordningen
(2013:1031) med instruktion för E-hälsomyndigheten...... 307
13
2
Författningsförslag
2.1
Förslag till lag om nationell läkemedelslista
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om att E-hälsomyndigheten
med automatiserad behandling ska föra ett register över vissa uppgifter om ordinationer, förskrivningar och expedieringar av förskrivna läkemedel och andra varor för människor (nationell läkemedelslista). Med expedieringar avses i denna lag även försäljning
av läkemedel med fullständig kostnadsreducering.
2 § Vad som sägs om landsting i denna lag gäller också kommuner
som inte ingår i ett landsting.
3 § Lagen innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/679 av den 27 april
2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG.
Personuppgiftsansvar
4 § E-hälsomyndigheten är personuppgiftsansvarig för behandling
av personuppgifter i den nationella läkemedelslistan.
15
Författningsförslag
Ds 2016:44
Den registrerades inställning till personuppgiftsbehandlingen
5 § En registrerad har inte, utöver vad som följer av andra och
tredje styckena samt 6 §, rätt att motsätta sig sådan behandling av
personuppgifter som är tillåten enligt denna lag.
Behandling av personuppgifter för de ändamål som avses i 8 §
första stycket 2, 3 och 5–9 får, utom i de fall som anges i tredje
stycket samt 15 och 18 §§, endast ske i fråga om den som har
lämnat sitt samtycke till behandlingen.
För en patient som inte endast tillfälligt saknar förmåga att ta
ställning till om uppgifter ska få behandlas för ändamål som annars
skulle kräva patientens samtycke får uppgifter behandlas i den
nationella läkemedelslistan, om
1. patientens inställning till en sådan behandling så långt som
möjligt klarlagts, och
2. det inte finns anledning att anta att patienten skulle ha motsatt sig personuppgiftsbehandlingen.
Spärrning av uppgifter
6 § En patient som motsätter sig att uppgifter om patienten lämnas
ut, ska efter begäran hos E-hälsomyndigheten få uppgifterna
spärrade för åtkomst i den nationella läkemedelslistan. För ändamålen i 8 § första stycket 1–4 och 10–18 får uppgifter, med undantag för uppgift om ordinationsorsak, dock inte spärras. Vårdnadshavare till ett barn kan inte få uppgifter om barnet spärrade.
Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva läkemedel som efter en prövning enligt 25 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finner att uppgift om
ordinationsorsak inte får lämnas ut till en patient ska hos E-hälsomyndigheten begära att få uppgiften om ordinationsorsak spärrad i
den nationella läkemedelslistan för åtkomst av patienten.
Uppgift om att det finns spärrade uppgifter om en patient får
lämnas ut. Även uppgift om att det finns spärrade uppgifter om en
patient som avser narkotiska läkemedel får lämnas ut.
16
Ds 2016:44
Författningsförslag
Återkallelse av samtycke och spärrning av uppgifter
7 § Patienten har rätt att när som helst hos E-hälsomyndigheten
återkalla ett lämnat samtycke och på begäran få en spärr hävd.
Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva läkemedel som efter en prövning enligt 25 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finner att en spärrad uppgift
om ordinationsorsak kan lämnas ut till en patient ska hos E-hälsomyndigheten begära att spärren hävs.
Registerändamål
8 § 1 Personuppgifterna i den nationella läkemedelslistan får endast
behandlas om det är nödvändigt för
1. registrering av vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar av läkemedel och andra varor som ska
expedieras på öppenvårdsapotek,
2. registrering av vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar till en patient med dosdispenserade läkemedel
som ska expedieras på öppenvårdsapotek,
3. registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt,
4. expediering av läkemedel och andra varor som förskrivits,
5. åstadkommande av en säker ordination av läkemedel för en
patient,
6. beredande av vård eller behandling av en patient,
7. komplettering av en patientjournal,
8. genomförande av en läkemedelsgenomgång,
9. underlättande av en patients läkemedelsanvändning,
10. registrering av underlag för tillämpning av bestämmelserna
om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m.,
11. debitering till landstingen,
12. ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos
E-hälsomyndigheten,
13. registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för
ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av statistik,
1
Angående punkten 17 se SFS 2016:531 och prop. 2016/17:43.
17
Författningsförslag
Ds 2016:44
14. registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:0000) och
till läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om
läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,
15. registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter
för epidemiologiska undersökningar, forskning och framställning av statistik inom hälso- och sjukvårdsområdet,
16. registrering och redovisning till Inspektionen för vård och
omsorg av uppgifter om en läkares eller tandläkares förskrivning av narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsäkerhetslagen (2010:659),
17. registrering och redovisning av uppgifter för Tandvårdsoch läkemedelsförmånsverkets tillsyn över utbyte av läkemedel enligt 21 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner
m.m. och för prövning och tillsyn enligt samma lag av läkemedel som får säljas enligt 4 kap. 10 § andra stycket och
5 kap. 1 § tredje stycket läkemedelslagen (2015:315), eller
18. registrering och redovisning av uppgifter för Läkemedelsverkets tillsyn över öppenvårdsapotekens tillhandahållandeskyldighet enligt 2 kap. 6 § första stycket 3 lagen
(2009:366) om handel med läkemedel.
För ändamål som avses i första stycket 11 får uppgifter om en
person inte omfatta annat än inköpsdag, kostnad, kostnadsreducering enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m., kostnadsfrihet
enligt smittskyddslagen (2004:168) och patientens personnummer.
För ändamål som avses i första stycket 12, 14 och 17 får inga
uppgifter om en person redovisas.
Ändamålen enligt första stycket 13 får inte, med undantag för
utlämnande av uppgifter enligt 21 §, omfatta några åtgärder som
innebär att uppgifter om en patient redovisas. Dock får uppgifter
om en förskrivare ingå i redovisning enligt första stycket 14 till
samma förskrivare och till verksamhetschefen vid den enhet där
förskrivaren tjänstgör samt i redovisning enligt första stycket 16 till
Inspektionen för vård och omsorg.
Ordinationsorsak får redovisas endast för de ändamål som avses
i första stycket 1, 2, 4–9 och 13– 15.
18
Ds 2016:44
Författningsförslag
Registerinnehåll
9 § I den utsträckning det behövs för ändamålen enligt 8 § får den
nationella läkemedelslistan innehålla följande uppgifter:
1. förskriven vara och aktiv substans, läkemedelsform, styrka,
dosering, administreringssätt, läkemedelsbehandlingslängd,
behandlingsändamål, mängd samt datum för utfärdande av
förskrivningen,
2. patientens namn, personnummer och folkbokföringsort samt
postnumret i patientens bostadsadress,
3. förskrivarens namn, yrke, specialitet, arbetsplats, arbetsplatskod och förskrivarkod,
4. ordinationsorsak,
5. senaste datum för uppföljning eller utsättning,
6. expedieringsdatum, expedierande apotek, expedierande
farmaceut, expedierad vara, mängd och dosering, uppgift om
att farmaceuten har motsatt sig utbyte av ett förskrivet
läkemedel och skälen för det,
7. kostnad, kostnadsreducering enligt lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner m.m. och kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168),
8. övriga uppgifter som avser en förskrivning eller en
expediering,
9. uppgift om samtycke enligt 5 § andra stycket samt om
spärrade uppgifter enligt 6 §, och
10. uppgifter om fullmakt.
Sökbegrepp
10 § Patientens identitet får användas som sökbegrepp endast för
de ändamål som anges i 8 § första stycket 1–10. Fullmäktigens
identitet får användas som sökbegrepp endast för de ändamål som
anges i 8 § första stycket 3, 4 och 9. Förskrivares identitet får
användas som sökbegrepp endast för de ändamål som anges i 8 §
första stycket 14 och 16.
Vid behandling av personuppgifter får ordinationsorsak inte
användas som sökbegrepp.
19
Författningsförslag
Ds 2016:44
Utlämnande
11 § Får en personuppgift lämnas ut, får det ske på medium för
automatiserad behandling.
Direktåtkomst
12 § Direktåtkomst till andra uppgifter än ordinationsorsak, får ges
till expedierande personal på ett öppenvårdsapotek, för de ändamål
som anges i 8 § första stycket 1, 4 och 10. Direktåtkomsten får
endast avse uppgifter som är hänförliga till förskrivningar som inkommit till den nationella läkemedelslistan inom de senaste
24 månaderna.
13 § Direktåtkomst till uppgifter får ges till expedierande personal
på ett öppenvårdsapotek, för de ändamål som anges i 8 § första
stycket 2, 3 och 9.
14 § Direktåtkomst till uppgifter om ordinationer och förskrivningar av dosdispenserade läkemedel får ges till legitimerad hälsooch sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva, legitimerad
sjuksköterska utan sådan behörighet och farmaceut i hälso- och
sjukvården, för de ändamål som anges i 8 § första stycket 2 och 5–
9.
15 § Direktåtkomst till uppgift om att narkotiska läkemedel har
förskrivits till en patient får ges till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva läkemedel, för de ändamål som anges i 8 § första stycket 5–7. Direktåtkomsten får endast
avse uppgift som är hänförlig till förskrivningar som inkommit till
den nationella läkemedelslistan inom de senaste 24 månaderna.
16 § Direktåtkomst till uppgifter får ges till
1. legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva läkemedel, för de ändamål som anges i 8 § första stycket 1
och 5–9,
2. legitimerad sjuksköterska utan behörighet att förskriva
läkemedel, för de ändamål som anges i 8 § första stycket 6–9, och
20
Ds 2016:44
Författningsförslag
3. farmaceut i hälso- och sjukvården, för de ändamål som anges i
8 § första stycket 6–8.
17 § Patienten får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv.
Direktåtkomst får även ges till annan fysisk person som patienten
utsett genom fullmakt som finns registrerad i den nationella läkemedelslistan.
Direktåtkomst i akuta fall
18 § Om det är nödvändigt för att en patient ska kunna få den vård
eller behandling som han eller hon oundgängligen behöver och
patienten inte kan lämna sitt samtycke, får legitimerad hälso-och
sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva läkemedel och
legitimerad sjuksköterska utan sådan behörighet ges direktåtkomst
till uppgifter i den nationella läkemedelslistan, inklusive spärrade
uppgifter, för de ändamål som anges i 8 § första stycket 5–7.
E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut uppgifter
19 § E-hälsomyndigheten ska till öppenvårdsapoteken, enligt vad
som anges i 12–13 §§, lämna ut
1. underlag för expediering av läkemedel och andra varor som
förskrivits,
2. underlag för tillämpningen av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m., och
3. uppgifter om ordinationer och förskrivningar av läkemedel,
inklusive dosdispenserade läkemedel, och andra varor som ska
expedieras på öppenvårdsapotek.
20 § E-hälsomyndigheten ska till hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel, legitimerad sjuksköterska utan
sådan behörighet och farmaceut i hälso- och sjukvården, lämna ut
uppgifter enligt vad som anges i 14–16 §§.
21 § E-hälsomyndigheten ska till det landsting som enligt 22 §
lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedelsförmåner, för de ändamål som avses i 8 §
21
Författningsförslag
Ds 2016:44
första stycket 11 och 13, lämna ut uppgifter om expedieringar av
förskrivna läkemedel och andra varor som omfattas av den lagen.
E-hälsomyndigheten ska, för samma ändamål som anges i första
stycket, till det landsting som enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen
(2004:168) ska ersätta kostnader för läkemedel, lämna ut uppgifter
om expedieringar av förskrivna läkemedel som är kostnadsfria
enligt den lagen.
För ändamål som avses i 8 § första stycket 13 ska uppgifter om
patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes
identitet skyddas. I 4 kap. 6 § andra stycket patientdatalagen
(2008:355) finns bestämmelser om att detta skydd för patientens
identitet ska bestå hos landstingen.
22 § E-hälsomyndigheten ska till den förskrivare som gjort förskrivningen och till verksamhetschefen vid den enhet där förskrivaren tjänstgör lämna sådan redovisning av uppgifter som avses
i 8 § första stycket 14.
23 § E-hälsomyndigheten ska till Socialstyrelsen, för de ändamål
som anges i 8 § första stycket 15, lämna ut uppgifter om
1. expedieringsdatum, expedierad vara, mängd och dosering,
kostnad och kostnadsreducering enligt lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,
2. patientens personnummer och folkbokföringsort,
3. förskrivarens yrke, specialitet och arbetsplatskod, och
4. ordinationsorsak.
24 § E-hälsomyndigheten ska till Inspektionen för vård och omsorg, för de ändamål som anges i 8 § första stycket 16, lämna ut
uppgifter om en läkares eller tandläkares förskrivning av narkotiskt
läkemedel eller annat särskilt läkemedel.
25 § E-hälsomyndigheten ska till Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, för det ändamål som avses 8 § första stycket 17, lämna
ut uppgifter om expedieringsdatum, expedierad vara och mängd,
kostnad, kostnadsreducering, uppgifter om att farmaceuten har
motsatt sig utbyte samt skälen för det enligt lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner m.m., samt övriga uppgifter som avser en för-
22
Ds 2016:44
Författningsförslag
skrivning eller en expediering. E-hälsomyndigheten ska redovisa
uppgifterna per öppenvårdsapotek.
26 § E-hälsomyndigheten ska till Läkemedelsverket, för det ändamål som anges i 8 § första stycket 18, lämna ut uppgifter om
expedieringsdatum, expedierad vara, mängd och dosering, samt
övriga uppgifter som avser en förskrivning eller en expediering,
redovisade per öppenvårdsapotek.
Gallring
27 § Uppgifter ska tas bort ur den nationella läkemedelslistan fem
år efter det att den förskrivning som uppgifterna hör till inkommit
till den nationella läkemedelslistan.
Uppgift om samtycke avseende ändamålet i 8 § första stycket 2
ska tas bort ur den nationella läkemedelslistan när den inte längre
är nödvändig för ändamålet.
Sekretess
28 § I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns
bestämmelser om begränsningar i rätten att lämna ut uppgifter.
Behörighetstilldelning
29 § E-hälsomyndigheten ska bestämma villkor för tilldelning av
behörighet till den som arbetar hos myndigheten för åtkomst till
den nationella läkemedelslistan. Behörigheten ska begränsas till vad
som behövs för att den som arbetar hos E-hälsomyndigheten ska
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter där.
Direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan får
ges först sedan E-hälsomyndigheten försäkrat sig om att behörighets- och säkerhetsfrågorna är lösta på ett sätt som är tillfredsställande ur integritetssynpunkt samt behörigheten hos den som
ska få direktåtkomst är begränsad till att endast gälla sådana uppgifter som denne har rätt att få ut enligt denna lag.
23
Författningsförslag
Ds 2016:44
Åtkomstkontroll
30 § E-hälsomyndigheten ska se till att åtkomst till uppgifter i den
nationella läkemedelslistan dokumenteras så att åtkomsten kan
kontrolleras. Myndigheten ska systematiskt och återkommande
kontrollera om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter.
Om direktåtkomst ges till spärrade uppgifter ska åtkomsten skyndsamt kontrolleras av myndigheten.
Krav på hälso- och sjukvården och öppenvårdsapotek
31 § Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska
1. ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan och
2. vid en förskrivning lämna de uppgifter som anges i 9 §.
32 § De krav som ställs på att den som har tillstånd att bedriva
öppenvårdsapotek ska ha ett elektroniskt system som gör det
möjligt att få direktåtkomst till uppgifter hos E-hälsomyndigheten
samt vid expediering av en förskrivning lämna vissa uppgifter till Ehälsomyndigheten anges i 2 kap. 6 § 5 och 6 lagen (2009:366) om
handel med läkemedel.
E-hälsomyndighetens skyldighet att informera vissa
myndigheter
33 § E-hälsomyndigheten ska informera Inspektionen för vård och
omsorg om vad som framkommit vid en kontroll av det elektroniska system för direktåtkomst till uppgifter hos myndigheten
som den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska
ha enligt 31 §.
Myndigheten ska även informera Inspektionen för vård och omsorg om den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården
inte lämnar de uppgifter till myndigheten som föreskrivs i 31 §.
34 § I 2 kap. 10 b § lagen (2009:366) om handel med läkemedel
finns bestämmelser om att E-hälsomyndigheten ska informera
Läkemedelsverket om vad som framkommit vid en kontroll av det
24
Ds 2016:44
Författningsförslag
elektroniska system för direktåtkomst och om en tillståndshavare
inte lämnar vissa uppgifter som föreskrivs i den lagen.
Avgifter
35 § E-hälsomyndigheten får ta ut avgifter av den som har tillstånd
att bedriva öppenvårdsapotek för att täcka kostnaderna för att föra
den nationella läkemedelslistan.
Bemyndigande
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om avgifter som avses i 35 §.
37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ordinationsorsak enligt 9 §.
________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Genom lagen upphävs lagen (1996:1156) om receptregister
och lagen (2005:258)om läkemedelsförteckning.
25
Författningsförslag
Ds 2016:44
äkemedelslista.
2.2
Förslag till förordning om nationell
läkemedelslista
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
– 36 § lagen (xxxx:xxx) om nationell läkemedelslista i fråga om
2 §, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om 3 §.
2 § E-hälsomyndigheten får meddela föreskrifter om storleken på
de avgifter som avses i 35 § lagen (xxxx:xxxx) om nationell läkemedelslista.
3 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om ordinationsorsak
enligt 9 § lagen (xxxx:xxxx) om nationell läkemedelslista.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2009:625) om
receptregister och förordningen (2009:626) om läkemedelsförteckning.
26
Ds 2016:44
2.3
Författningsförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1157)
om läkemedelskommittéer
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §1
E-hälsomyndigheten ska till
E-hälsomyndigheten ska till
en läkemedelskommitté lämna en läkemedelskommitté lämna
uppgift om läkemedelsförskri- uppgift om läkemedelsförskrivningar av personal vid vård- vningar av personal vid vårdinrättning inom kommitténs inrättning inom kommitténs
verksamhetsområde och som verksamhetsområde och som
registrerats
enligt
lagen registrerats
enligt
lagen
(1996:1156) om receptregister.
(xxxx:xxxx) om nationell läkemedelslista.
Om kommittén finner att det förekommer brister i läkemedelsanvändningen inom verksamhetsområdet ska kommittén göra de
påpekanden som behövs och vid behov erbjuda hälso- och sjukvårdspersonalen utbildning för att avhjälpa bristerna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
1
Senaste lydelse 2013:1022.
27
Författningsförslag
2.4
Ds 2016:44
Förslag till förordning om ändring i förordning
(2005:363) om läkemedelsregister hos
Socialstyrelsen
Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (2005:363) om läkemedelsregister hos Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I läkemedelsregistret får endast följande uppgifter registreras:
1. inköpsdag, vara, mängd,
dosering, kostnad och kostnadsreducering
enligt
lagen
(2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,
2. patientens personnummer
och folkbokföringsort, samt
3.
förskrivarens
yrke,
specialitet och arbetsplatskod.
1.
expedieringsdatum,
expedierad vara, mängd och
dosering, kostnad och kostnadsreducering
enligt
lagen
(2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,
2. patientens personnummer
och folkbokföringsort,
3.
förskrivarens
yrke,
specialitet och arbetsplatskod,
samt
4. ordinationsorsak.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
28
Ds 2016:44
2.5
Författningsförslag
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2006:196) om register över hälso- och
sjukvårdspersonal
Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (2006:196) om
register över hälso- och sjukvårdspersonal ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §1
Personuppgifterna i registret får, utöver det som anges i 4 §,
behandlas endast för att
1. utöva tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal,
2. lämna uppgifter till recept2. lämna uppgifter till den
registret enligt lagen (1996:1156) nationella läkemedelslistan enligt
om receptregister,
lagen (xxxx:xxxx) om nationell
läkemedelslista,
3. lämna uppgifter till myndigheter och enskilda i enlighet med
det som föreskrivs i annan författning eller avtal,
4. lämna uppgifter till E4. lämna uppgifter till Ehälsomyndigheten för kontroll hälsomyndigheten för kontroll
av identitet och behörighet i av identitet och behörighet i
fråga om förskrivare av läke- fråga om förskrivare av läkemedel och kontroll av identitet i medel och kontroll av identitet i
fråga om legitimerade sjuk- fråga om legitimerade sjuksköterskor utan behörighet att sköterskor utan behörighet att
förskriva läkemedel, i samband förskriva läkemedel, i samband
med myndighetens behandling med myndighetens behandling
av personuppgifter enligt lagen av personuppgifter enligt lagen
(2005:258) om läkemedels- om nationell läkemedelslista,
förteckning,
5. lämna uppgifter till E-hälsomyndigheten för kontroll av förskrivares identitet och behörighet vid expedition på öppenvårdsapotek av läkemedel och andra varor som förskrivits,
1
Senaste lydelse 2013:1037.
29
Författningsförslag
Ds 2016:44
6. kontrollera hälso- och sjukvårdspersonals identitet och
behörighet i samband med tjänstetillsättning och under anställning
eller uppdrag, och
7. kontrollera hälso- och sjukvårdspersonals identitet och
behörighet att utfärda intyg.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
30
Ds 2016:44
2.6
Författningsförslag
Förslag till lag om ändring i patientdatalag
(2008:355)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § patientdatalag (2008:355)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §1
I 14 § lagen (1996:1156) om
I 21 § lagen (xxxx:xxxx) om
receptregister finns bestämmelser nationell läkemedelslista finns
om att E-hälsomyndigheten ska bestämmelser om att E-hälsolämna ut vissa uppgifter till myndigheten ska lämna ut vissa
landstingen om förskrivning av uppgifter till landstingen om
läkemedel och andra varor och förskrivning av läkemedel och
att uppgifter om patientens andra varor och att uppgifter
identitet ska vara krypterade vid om patientens identitet ska vara
utlämnandet.
krypterade vid utlämnandet.
Uppgifter som avses i första stycket får inte behandlas i syfte att
röja en patients identitet utan att patienten samtycker till det.
Uppgifter om en patients identitet som har dokumenterats
inom hälso- och sjukvården och som landstingen ska sambearbeta
med sådana uppgifter som avses i första stycket, ska vara krypterade så att patientens identitet skyddas vid behandlingen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
1
Senaste lydelse 2013:1024.
31
Författningsförslag
2.7
Ds 2016:44
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:366)
om handel med läkemedel
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (2009:366) om handel
med läkemedel ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §1
Den som har tillstånd enligt 1 § att bedriva detaljhandel med
läkemedel till konsument ska
1. ha lokalen bemannad med en eller flera farmaceuter under
öppethållandet,
2. bedriva verksamheten i lokaler som är lämpliga för sitt ändamål,
3. tillhandahålla samtliga förordnade läkemedel, och samtliga
förordnade varor som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,
4. ha en läkemedelsansvarig för apoteket,
5. vid expediering av en för5. vid expediering av en
skrivning lämna de uppgifter förskrivning lämna de uppgifter
som anges i 8 § lagen som anges i 9 § 6–10 lagen
(1996:1156) om receptregister till (xxxx:xxxx) om nationell läkeE-hälsomyndigheten,
medelslista till E-hälsomyndigheten,
6. ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få direktåtkomst till uppgifter hos E-hälsomyndigheten,
7. till E-hälsomyndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna föra statistik över detaljhandeln,
8. utöva särskild kontroll (egenkontroll) över detaljhandeln och
hanteringen i övrigt och se till att det finns ett för verksamheten
lämpligt egenkontrollprogram,
9. på begäran utfärda intyg enligt 3 a § lagen (1992:860) om
kontroll av narkotika,
1
Senaste lydelse 2015:334.
32
Ds 2016:44
Författningsförslag
10. på begäran erbjuda konsumenter delbetalning av läkemedel
och varor som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner m.m.,
11. tillhandahålla individuell och producentoberoende information och rådgivning om läkemedel, läkemedelsanvändning och
egenvård till konsumenter samt se till att informationen och rådgivningen endast lämnas av personal med tillräcklig kompetens för
uppgiften,
12. ha ett för Läkemedelsverket registrerat varumärke för
öppenvårdsapotek väl synligt på apoteket,
13. i de fall tillståndshavaren inte direkt kan tillhandahålla ett
läkemedel eller en vara som avses i 3, informera konsumenten om
på vilket eller vilka öppenvårdsapotek läkemedlet eller varan finns
för försäljning, och
14. kontrollera sådana säkerhetsdetaljer som avses i 4 kap. 1 §
andra stycket läkemedelslagen (2015:315) på de humanläkemedel
som tillståndshavaren hanterar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
33
Författningsförslag
2.8
Ds 2016:44
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 25 kap. 6 § och 17 c § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 kap.
6§
Sekretessen enligt 1–5 §§
Sekretessen enligt 1–5 och
gäller i förhållande till den vård- 17 a §§ gäller i förhållande till
eller behandlingsbehövande själv den vård- eller behandlingsför uppgift om hans eller hennes behövande själv för uppgift om
hälsotillstånd, om det med hän- hans eller hennes hälsotillstånd,
syn till ändamålet med vården om det med hänsyn till ändaeller behandlingen är av synner- målet med vården eller behandlig vikt att uppgiften inte lämnas lingen är av synnerlig vikt att
till honom eller henne.
uppgiften inte lämnas till
honom eller henne.
17 c § 2
Sekretessen enligt 17 a §
Sekretessen enligt 17 a och
hindrar inte att uppgift i läke- 17 b §§ hindrar inte att uppgift i
medelsförteckningen
lämnas den nationella läkemedelslistan
enligt lagen (2005:258) om läke- lämnas enligt lagen (xxxx:xxxx)
medelsförteckning
till
en om nationell läkemedelslista till
förskrivare av läkemedel eller till förskrivare
av
läkemedel,
en legitimerad sjuksköterska legitimerad sjuksköterska utan
utan behörighet att förskriva behörighet att förskriva läkemedel, farmaceut i hälso- och
läkemedel.
sjukvården eller till expedierande
personal på öppenvårdsapotek.
Sekretessen enligt 17 a och
Sekretessen enligt 17 a och
17 b §§ hindrar inte att uppgift 17 b §§ hindrar inte att uppgift
2
Senaste lydelse 2016:528.
34
Ds 2016:44
lämnas enligt lagen (1996:1156)
om receptregister eller lagen
(2016:526) om behandling av
personuppgifter i ärenden om
licens för läkemedel till öppenvårdsapotek, hälso- och sjukvårdspersonal eller den som är
behörig att förordna läkemedel.
Författningsförslag
lämnas enligt lagen (2016:526)
om behandling av personuppgifter i ärenden om licens för
läkemedel
till
öppenvårdsapotek, hälso- och sjukvårdspersonal eller den som är
behörig att förordna läkemedel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.
35
Författningsförslag
Ds 2016:44
2.9
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2009:659) om handel med läkemedel
Härigenom föreskrivs att 11 § förordningen (2009:659) om
handel med läkemedel ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 § 1
För att E-hälsomyndigheten ska kunna föra statistik enligt
2 kap. 6 § 7 lagen (2009:366) om handel med läkemedel, ska den
som har tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel enligt
2 kap. 1 § samma lag varje månad lämna uppgifter till myndigheten
om de läkemedel som sålts föregående månad.
Uppgifterna ska innehålla information om
1. läkemedlets namn,
2. läkemedelsform,
3. styrka,
4. förpackningsstorlek,
5. antalet sålda förpackningar,
6. försäljningsdatum,
7. försäljningspris samt i förekommande fall kostnadsreducering
enligt lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. eller kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168).
Vid distansförsäljning ska, utöver de uppgifter som anges i
andra stycket, kundens postnummer anges.
De uppgifter som anges i andra och tredje styckena ska redovisas per försäljningstransaktion separat för vart och ett av de
öppenvårdsapotek för vilka tillstånd gäller.
Andra och tredje styckena
Andra och tredje styckena
gäller inte för sådana uppgifter gäller inte för sådana uppgifter
som
redan
lämnats
till som
redan
lämnats
till
Apotekens Service Aktiebolag Apotekens Service Aktiebolag
eller E-hälsomyndigheten i eller E-hälsomyndigheten i
enlighet med lagen (1996:1156) enlighet med lagen (xxxx:xxxx)
om receptregister.
om nationell läkemedelslista.
1
Senaste lydelse 2016:855.
36
Ds 2016:44
Författningsförslag
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
37
Författningsförslag
2.10
Ds 2016:44
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2013:1031) med instruktion för
E-hälsomyndigheten
Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2013:1031) med
instruktion för E-hälsomyndigheten ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §1
Myndigheten ska särskilt
1. ansvara för de register som
1. ansvara för det register
anges i lagen (1996:1156) om som anges i lagen (xxxx:xxxx)
receptregister
och
lagen om nationell läkemedelslista,
(2005:258) om läkemedelsförteckning,
2. utfärda intyg som visar att den som ansöker om tillstånd att
bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument uppfyller de
förutsättningar för tillståndet som föreskrivs i 2 kap. 6 § 5–7 lagen
(2009:366) om handel med läkemedel,
3. vid behov genomföra kon3. vid behov genomföra kontroller av det elektroniska troller av det elektroniska
system för direktåtkomst till system för direktåtkomst till
uppgifter hos myndigheten som uppgifter hos myndigheten som
en tillståndshavare ska ha enligt en tillståndshavare ska ha enligt
2 kap. 6 § 6 lagen om handel 2 kap. 6 § 6 lagen om handel
med läkemedel,
med läkemedel samt som den
som bedriver verksamhet inom
hälso- och sjukvården ska ha
enligt 31 § lagen om nationell
läkemedelslista,
4. förmedla ersättning från landstingen till öppenvårdsapoteken
enligt vad som sägs i förordningen (2002:687) om läkemedelsförmåner m.m. och i smittskyddsförordningen (2004:255),
5. förvalta, framställa och tillhandahålla nationell läkemedelsstatistik,
1
Senaste lydelse 2016:854.
38
Ds 2016:44
Författningsförslag
6. tillhandahålla ett system för analys av läkemedelsstatistik,
7. ansvara för ett nationellt register över elektroniska recept för
djur,
8. ansvara för ett nationellt produkt- och artikelregister över
läkemedel samt förbrukningsartiklar och livsmedel som ingår i
läkemedelsförmånerna,
9. ansvara för ett nationellt register över sortiments- och
leveransinformation avseende dosdispenserade läkemedel, och
10. tillhandahålla ett elektroniskt expertstöd till öppenvårdsapoteken i syfte att öka säkerheten vid expediering av läkemedelsrecept.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018.
39
3
Bakgrund och disposition
Bakgrund
År 2011 fattade regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL) beslut om en nationell läkemedelsstrategi. Strategin syftar
till att få till stånd en nationell kraftsamling kring prioriterade
frågor inom läkemedelsområdet. Den vision som beskrivs i
strategins handlingsplaner är rätt läkemedelsanvändning till nytta
för patient och samhälle. Formuleringen har valts för att lyfta fram
både den enskilda patientens och samhällets intressen av en ändamålsenlig läkemedelsanvändning. Viktiga ledstjärnor i det arbete
som görs inom ramen för den nationella läkemedelsstrategin är
hållbarhet, vård för jämlik hälsa och patientsäkerhet. Att ta fram en
rikstäckande informationskälla som innehåller patienters samtliga
läkemedelsordinationer har länge prioriterats högt av aktörerna på
läkemedelsområdet, och därmed varit en aktivitet inom ramen för
strategin ända sedan den lanserades.
Som ett led i arbetet med att skapa tillgång till en så samlad bild
som möjligt av en patients läkemedelsbehandling beslutade
regeringen den 15 december 2011 att ge en särskild utredare
uppdraget att lämna förslag på en mer sammanhållen och ändamålsenlig informationshantering inom och mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten (dir 2011:111). Utredningen antog
namnet Utredningen om rätt information i vård och omsorg. I
utredningens slutbetänkande Rätt information på rätt plats i rätt
tid (SOU 2014:23) föreslås bl.a. att uppgifter om ordinerade läkemedel alltid ska få finnas tekniskt åtkomliga för en vårdgivare så att
uppgifterna kan nås i de situationer det behövs för patientens vård.
Betänkandet remissbehandlades och ett flertal remissinstanser med
sjukvårdshuvudmännen i spetsen välkomnade utredningens förslag
på grundläggande förändring av lagstiftningen inom informations-
41
Bakgrund och disposition
Ds 2016:44
området, som de menade skulle öka möjligheterna att bedriva en
säker vård och omsorg inom en rad områden. Den övergripande
kritik som fördes fram från bl.a. Datainspektionen, Myndigheten
för samhällsskydd och beredskap, Justitiekanslern och Advokatsamfundet var att utredningen inte gjort någon integritetsanalys
eller proportionalitetsbedömning vid lagda förslag.
I samband med att verksamheten i Apotekens Service AB fördes
över till E-hälsomyndigheten såg regeringen ett behov av att
analysera statens roll i arbetet med framtagningen av en gemensam
läkemedelslista. Regeringen beslutade bl.a. mot den bakgrunden att
i december 2013 tillsätta en utredning med uppdrag att se över
ändamålsenlighet och ansvarsfördelning när det gäller tillhandahållande och utformning av it-stöd för personal, vård- och omsorgsgivare och andra aktörer inom hälso- och sjukvård och socialtjänsten (dir. 2013:125). Utredningen skulle bland annat undersöka
behovet av en bättre hantering av informationen i hela ordinationskedjan. Utredningen, som antog namnet E-hälsokommittén,
lämnade i mars 2015 betänkandet Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU
2015:32). En genomgång av de olika remissyttrandena visar att
många remissinstanser, framför allt inom hälso- och sjukvården,
var positiva till förslaget med en gemensam läkemedelslista. Andra
aktörer ansåg att förslagen i betänkandet behöver utredas och
omarbetas medan vissa remissinstanser, t.ex. Datainspektionen och
Riksdagens ombudsmän, avstyrkte förslaget med motivering att det
inte tagits tillräcklig hänsyn till de effekter förslagen skulle ha på
den personliga integriteten.
Avsikten i denna promemoria är att utifrån de förslag om en
gemensam läkemedelslista som lämnades i E-hälsokommitténs
betänkande och med beaktande av tillhörande remissynpunkter
lämna ett omarbetat förslag som tillgodoser både behovet av
information om en patients läkemedel och behovet av ett godtagbart integritetsskydd för honom eller henne. Övriga frågor som
behandlas i Nästa fas i e-hälsoarbetet och Rätt information på rätt
plats i rätt tid tas inte upp i denna promemoria.
42
Ds 2016:44
Bakgrund och disposition
Disposition
Efter en sammanfattning av promemorians huvudsakliga innehåll
lämnas i kapitel 2 ett förslag om en lag om nationell läkemedelslista
och en förordning om nationell läkemedelslista. Här redogörs
också för konsekvensändringar i andra lagar och förordningar.
Föreliggande beskrivning av promemorians bakgrund och disposition utgör kapitel 3.
Kapitlen 4 till 6 syftar till att beskriva behovet av en gemensam
källa för patientens läkemedelsinformation. Kapitel 4 innehåller en
nulägesbeskrivning av läkemedelsprocessen, där ordination, förskrivning och hantering av läkemedel samt uppföljning av läkemedelsordinationer är de viktigaste delprocesserna. I kapitlet
lämnas en allmän redogörelse för dagens bestämmelser inom
området, vilka som är de centrala aktörerna i läkemedelsprocessen
samt vilka informationskällor som de har till sitt förfogande
avseende patientens läkemedelsbehandling. Kapitel 5 innehåller en
kartläggning av det informationsbehov som olika aktörer har för
att kunna fullgöra sina uppgifter i läkemedelsprocessen samt vilken
information de faktiskt har åtkomst till. I kapitel 6 redovisas på
aggregerad nivå vilka medicinska, ekonomiska och andra konsekvenser informationsbristen har enligt bl.a. studier och myndighetsrapporter.
Kapitel 7 innehåller en beskrivning av den rättsliga regleringen
av personuppgiftsbehandling rörande läkemedel till människa. I
kapitlet redovisas vilka författningar som styr personuppgiftsbehandling i samband med bl.a. ordination, förordnande och
hantering av läkemedel. Huvudsyftet med kapitlet är att redogöra
för bestämmelser som behöver beaktas vid framtagandet av en
gemensam källa för patientens läkemedelsbehandling.
I kapitel 8 redovisas tidigare förslag om en samlad läkemedelslista i Sverige och en bedömning görs av vilka för- och nackdelar
dessa förslag hade. Här omnämns bland annat arbetet med en
nationell ordinationsdatabas och redogörs för ovan nämnda utredningar och remissyttranden. När det gäller utländska initiativ redovisas det danska arbetet med Fælles Medicinkort översiktligt. Ett
resonemang förs också kring vilka utvecklingsmöjligheter som
finns inom ramen för sammanhållen journalföring och vilka frågor
som behöver lösas på annat sätt.
43
Bakgrund och disposition
Ds 2016:44
Kapitel 9 innehåller förslag till ett nytt personregister, den
nationella läkemedelslistan. Registret föreslås ersätta två befintliga
register: receptregistret och läkemedelsförteckningen. I kapitlet
beskrivs bl.a. vilka uppgifter som får finnas i det nya registret, för
vilka ändamål informationen ska få behandlas och vilka aktörer som
kan få direktåtkomst till informationen. De förslag som lämnas i
kapitel 9 utgår ifrån de behovsanalyser som behandlas i kapitlen 5
och 6 samt integritetsanalyser utifrån den rättsliga reglering som
behandlas i kapitel 7. Framtagningen av registret föreslås vara en
del av en mer omfattande förändring i ordinationsprocessen som
syftar till att dels öka patientsäkerheten, dels effektivisera arbetsmoment i samband med ordination och förskrivning av läkemedel.
I kapitlet redogörs därför också för hur det nya informationsflödet
föreslås se ut samt förutsättningarna för att den nationella läkemedelslistan ska fungera optimalt och skapa maximal nytta för
samtliga aktörer.
I kapitel 10 nämns hur det nya registret skulle kunna utvecklas i
framtiden. Ett antal informationsmängder har identifierats som,
om de är tillräckligt strukturerade, ytterligare kan öka nyttan av
den nationella läkemedelslistan. Detta förutsätter att nödvändiga
behovs- och konsekvensanalyser görs på samma sätt som i denna
promemoria. Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande tas upp i
kapitel 11. Kapitel 12 innehåller en definitionskatalog med ofta
använda termer. Promemorian avslutas i kapitel 13 med författningskommentarer till de förslag till lag och förordning som
lämnas i kapitel 2.
44
4
Läkemedelsprocessen: en
introduktion
För att kunna analysera och värdera informationsbehovet av de
aktörer som är involverade i en patients läkemedelsbehandling är
det nödvändigt att först kortfattat beskriva hur ett antal centrala
processer ser ut inom läkemedelsområdet samt förklara det regelverk som styr behandling med läkemedel. Läkemedelsbehandling är
en av flera behandlingsformer som finns inom hälso- och sjukvården. I den processmodell för hälso- och sjukvården som Socialstyrelsen har tagit fram inom ramen för arbetet med den nationella
informationsstrukturen 1 beskrivs sex steg som alla personer som
får vård går igenom, oberoende av behandlingsform och organisatoriska gränser. Det handlar om att hälso- och sjukvården tar emot
patientens vårdbegäran, bedömer behovet av en eventuell utredning, genomför utredningen, bedömer behovet av eventuella åtgärder, vidtar en eller flera åtgärdar och slutligen följer upp åtgärderna. Frågan om en patient behöver läkemedelsbehandling
avgörs först efter det fjärde steget, då en bedömning görs om
patienten är i behov av en eller flera hälso- och sjukvårdsåtgärder.
I och med att det ständigt tillkommer nya läkemedel och tillhörande diagnostik har läkemedelsbehandling blivit en allt vanligare
åtgärd inom hälso- och sjukvården. I betänkandet ”Nästa fas i ehälsoarbetet”(SOU 2015:32) används det övergripande begreppet
läkemedelsprocessen för att beskriva samtliga de aktiviteter som
sker från att en patient bedöms vara i behov av läkemedels1
Den nationella informationsstrukturen (NI) ingår i en nationell strategi att genom
nationella överenskommelser och krav skapa förutsättningar för tillgänglig och säker digital
informationshantering inom och mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Socialstyrelsen har i uppdrag från regeringen att vidareutveckla och kvalitetssäkra NI så att den
stödjer olika processer och leder till målen om en strukturerad och ändamålsenlig
dokumentation i hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
45
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
behandling till dess att denna behandling följs upp eller avslutas.
Läkemedelsprocessen sammanfaller i stora drag med de två sista
stegen i Socialstyrelsens processmodell och kan i sin tur delas upp i
tre olika delprocesser: läkemedelsordination, läkemedelshantering
och uppföljning av enskilda ordinationer eller av patientens
samlade läkemedelsanvändning. I detta kapitel förklaras utifrån
gällande regelverk vilka uppgifter som ingår i de olika processerna,
vilka aktörer som är involverade och vilka informationskällor som
finns att tillgå.
4.1
Övergripande bestämmelser
Det finns lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som
direkt eller indirekt reglerar ordination och hantering av läkemedel
samt uppföljning av pågående läkemedelsordinationer. Bland de
bestämmelser som är av mer allmän karaktär och som ligger till
grund för all hälso- och sjukvård kan nämnas att legitimerad hälsooch sjukvårdspersonal enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen
(2010:659) ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap
och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav. Detta ansvar betonas ytterligare i läkemedelslagen (2015:315). Den som förordnar eller
lämnar ut läkemedel ska särskilt iaktta kraven på sakkunnig och
omsorgsfull vård samt på upplysning till och samråd med patienten
eller företrädare för denne. En annan generell princip som ska
beaktas framgår av 2 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763), 3 § tandvårdslagen (1985:125) och 5 kap. 1 § patientlagen (2014:821). Enligt dessa bestämmelser ska den vård och
behandling som en patient får 1. bygga på respekt för patientens
självbestämmande och integritet, och 2. så långt som möjligt
utformas och genomföras i samråd med patienten. Ytterligare en
övergripande bestämmelse som har bäring på läkemedelsprocessen
är att hälso- och sjukvården ska tillgodose patientens behov av
kontinuitet och säkerhet i vården, även den i 2 § första stycket
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Bland de myndighetsföreskrifterna som aktörer i läkemedelsprocessen ska förhålla sig till är Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och
46
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
sjukvården särskilt viktiga. Dessa föreskrifter togs till stor del fram
i slutet av 90-talet, då många vårdsystem fortfarande var pappersbaserade och antalet vårdgivare betydligt färre än idag. För att göra
föreskrifterna modernare och mer ändamålsenliga avser Socialstyrelsen att fatta beslut om nya föreskrifter och allmänna råd om
ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården. Ett
förslag remitterades sommaren 2016 och målsättningen är att dessa
ska beslutas 2017. Då syftet med förslagen i denna promemoria är
att göra olika processer kring ordination och hantering av läkemedel säkrare utifrån dagens förutsättningar, precis som tanken är
med att ta fram nya föreskrifter inom området, finns ett flertal
hänvisningar till de bestämmelser som har föreslagits i den version
som skickats på remiss i juni 2016, vid sidan om hänvisningar till de
idag gällande föreskrifterna.
Andra föreskrifter av betydelse för läkemedelsprocessen är
Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit, även kallat
för receptföreskrifterna. Även Socialstyrelsens föreskrifter
(2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och
sjukvården är viktiga i sammanhanget. Den 1 mars 2017 kommer
dessa föreskrifter att ersättas med föreskrifter och allmänna råd
(HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården.
4.1.1
Behörighet att ordinera och förskriva läkemedel
Behörigheten att ordinera och förskriva läkemedel styrs i grunden
av den s.k. förskrivningsrätten, som bl.a. innefattar rätten att utfärda recept som avser läkemedel för behandling av människor.
Termerna ordination och förskrivning används ofta som synonymer, men har i själva verket olika innebörd. Vem som har rätt att
förskriva läkemedel regleras av Läkemedelsverket. Vem som har
rätt att ordinera läkemedel framgår av Socialstyrelsens föreskrifter.
Enligt Socialstyrelsens termbank är en ordination ett beslut av
behörig hälso- och sjukvårdspersonal som är avsett att påverka en
patients hälsotillstånd genom en hälso- och sjukvårdsåtgärd. En
läkemedelsordination definieras således som en ordination som
avser läkemedelsbehandling. Med förskrivning avses utfärdande av
47
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
recept, hjälpmedelskort och livsmedelsanvisning (jfr 1 kap. 7 §
HSLF-FS 2016:34 och 7-8 §§ förordningen om läkemedelsförmåner m.m.). En förskrivning kan därmed betraktas som en
auktorisering av en läkemedelsordination när avsikten är att läkemedlet (eller en läkemedelsnära vara) ska expedieras på öppenvårdsapotek.
Om det är hälso- och sjukvårdspersonal som ska ge ett läkemedel till patienten, oavsett om läkemedlet direkt ska tillföras
kroppen (t.ex. med hjälp en injektion) eller lämnas över till
patienten, behöver personalen få en instruktion av den som har
ordinerat läkemedlet. Det finns ingen gängse beteckning för detta
steg, som motsvarar förskrivning av läkemedel som ska hämtas ut
på öppenvårdsapotek. Syftet är även här att auktorisera en läkemedelsordination, den här gången för att den på ett patientsäkert
sätt ska kunna verkställas av berörd hälso- och sjukvårdspersonal.
Tidigare har orden ordination och ordinera ofta använts för alla
situationer då ett läkemedel ska nå patienten utan att det förskrivs,
dvs. utan att det först ska hämtas ut på öppenvårdsapotek. Detta är
alltså inte korrekt utan ordet ordination har en mer generisk
betydelse som det första steget i det som kan kallas för ordinationsprocessen (se avsnitt 4.2).
Av 3 kap. 1 SOSFS 2000:1 får det anses framgå att den som har
rätt att förordna ett läkemedel enligt Läkemedelsverkets föreskrifter också har rätt att ordinera läkemedel. I Socialstyrelsens
förslag till nya föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården, som externremitterades i juni 2016,
förtydligas att rätten att ordinera läkemedel är kopplad till rätten
att förordna. Förordnande är ett samlingsbegrepp för både förskrivning av läkemedel på recept och rätten att utfärda rekvisitioner
av läkemedel. Idag har fem av 21 legitimerade yrkesgrupper som
finns inom hälso- och sjukvården rätten att förordna läkemedel:
läkare, tandläkare, tandhygienister samt sjuksköterskor och barnmorskor som genomgått fortbildning och uppfyller de krav som
Socialstyrelsen föreskriver. Bestämmelser om rätten att förordna
samt i vilka fall förordnanderätten är begränsad till vissa i föreskrifterna angivna läkemedel finns i 2 kap. LHLF-FS 2016:34. Förordnanderätten för tandläkare, tandhygienister, sjuksköterskor och
barnmorskor är alltid begränsad.
48
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Tandläkare får förskriva läkemedel för behandling och förebyggande av sjukdomar i eller på tänderna eller på angränsande vävnader. För receptbelagda läkemedel är förskrivningsrätten till
patient begränsad till läkemedel som ska appliceras lokalt i munhålan och på angränsande vävnader och läkemedel för behandling
och förebyggande behandling av sjukdomar i eller på tänderna eller
på angränsande områden. Förskrivningsrätten för tandläkare omfattar de läkemedelsgrupper som anges i bilaga 1 till HSLF-FS
2016:34. Endast receptfria läkemedel och läkemedel för lokal
användning får förskrivas för mer än en expediering. Tandläkare får
även förskriva och rekvirera teknisk sprit. Tandläkare med
specialistkompetens i oral kirurgi (käkkirurgi) får förskriva läkemedel till människa i den omfattning som krävs för diagnostik och
behandling av sjukdomar, skador och defekter i käke och munhåla
samt omgivande vävnader.
Legitimerade tandhygienister har rätt att förskriva läkemedel
som anges i bilaga 2 i HSLF-FS 2016:34. Förskrivningsrätten är
begränsad till odontologiska indikationer och rekvisitionsrätten
avser även lokalanestetika. Till praktiken får tandhygienister dessutom rekvirera denaturerad teknisk sprit.
Kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel finns i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2001:16) om
kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel.
Läkemedel som får förskrivas av sjuksköterskor är begränsade till
de som nämns i en bilaga till samma föreskrift. För att få förskrivningsrätt krävs att utbildningskraven uppfyllts och att sjuksköterskan tjänstgör inom landstingets eller kommunens primärvård eller
hemsjukvård. Barnmorskor i offentlig eller enskild verksamhet,
som genomgått fortbildning och uppfyller de krav som Socialstyrelsen föreskriver, har rätt att förskriva läkemedel enligt bilaga 3
till HSLF-FS 2016:34.
Optiker som uppfyller av Socialstyrelsen fastställda krav på
utbildning och övriga villkor är från och med 1 september 2016
behöriga att rekvirera läkemedel för användning på människa. De
har inte behörighet att utfärda recept.
Det finns vissa läkemedel som endast får lämnas ut från öppenvårdsapotek om de förordnats av förskrivare med specialistbehörighet eller som fått en dispens att förordna läkemedlet. Sådana
bestämmelser finns om narkotikaklassade läkemedel för behandling
49
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
av ADHD hos barn och ungdomar (LVFS 2002:7), narkotiska
läkemedel för behandling av opioidberoende (LVFS 2004:15), läkemedel som innehåller mifepriston (LVFS 1992:4) samt läkemedel
som innehåller isotretinoin (LVFS 2013:9).
4.2
Ordinationsprocessen
4.2.1
Ordination av läkemedel
Det som i denna promemoria kallas för ordinationsprocessen
består av flera olika moment. Processen inleds med att yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården som har förskrivningsrätt (och
som framöver även kommer att kallas för ordinatörer 2) fattar
beslut om att ordinera en läkemedelsbehandling, en
läkemedelsordination. Läkemedelsordinationer kan gälla beslut om
att påbörja en läkemedelsbehandling (dvs. insättning av ett
läkemedel), ändra eller förlänga en pågående läkemedelsbehandling
samt avsluta en läkemedelsbehandling (då ett tidigare ordinerat
läkemedel sätts ut). Även beslutet att inte ändra en pågående
läkemedelsbehandling – utifrån bedömningen att läkemedlet
fungerar som det var tänkt – kan betraktas som en
läkemedelsordination. Inom hälso- och sjukvården betecknas ett
sådant beslut ofta bekräftande ordination.
Samtliga läkemedelsordinationer ska föregås av en lämplighetsbedömning. Vikten av en sådan bedömning har förtydligats i
remissversionen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om ordination och hantering av läkemedel inom hälso- och sjukvården från juni 2016. Enligt den nu föreslagna skrivningen ska den
som ordinerar läkemedel särskilt göra en lämplighetsbedömning
med hänsyn till patientens hälsotillstånd, ålder, kön, övriga läkemedelsanvändning, pågående behandling och utredning, överkänslighet mot läkemedel och eventuell graviditet eller amning. Vid bedömningen ska även läkemedlets kontraindikationer och eventuella
andra viktiga faktorer för läkemedelsbehandlingen beaktas.
2
Enligt Socialstyrelsens termbank är definitionen av en ordinatör: person behörig att
ordinera hälso- och sjukvårdsåtgärd (senast beslutad 2013). I denna departementspromemoria används orden ”ordination” och ”ordinatör” endast i läkemedelssammanhang.
50
Ds 2016:44
4.2.2
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Dokumentation av en läkemedelsordination
Enligt remissversionen av Socialstyrelsens förslag på nya föreskrifter och allmänna råd från juni 2016 ska följande uppgifter om
en läkemedelsordination dokumenteras i patientjournalen: läkemedelsnamn eller aktiv substans, läkemedelsform, läkemedlets
styrka, dosering, administreringssätt, administreringstillfällen, läkemedelsbehandlingens längd, ordinationsorsak, när och hur läkemedelsbehandlingen ska avslutas eller följas upp och sådana övriga
uppgifter som behövs för en säker hantering av läkemedlet. Kravet
på dokumentation av de fyra sistnämnda uppgifterna är nytt jämfört med det som står i 3 kap. 7 § i de gällande föreskrifterna
(SOSFS 2000:1). Enligt idag gällande föreskrifter är det inte heller
möjligt att ordinera generiskt, dvs. på substansnamn i stället för på
handelsnamn (vara), vilket föreslås bli tillåtet i remissversionen av
Socialstyrelsens nya föreskrifter inom området.
Om doseringen anges som en vidbehovsordination ska även
uppgiften om maxdos per dygn dokumenteras. Ett exempel på en
uppgift som kan behöva journalföras utöver de uppgifter som
explicit nämns i de befintliga föreskrifterna samt i remissversionen
av de nya föreskrifterna är behandlingsmål (t.ex. uttryckt i Hba1C
för halten blodglukos eller mmol/l för halten kolesterol). Huruvida
det är aktuellt att dokumentera behandlingsmål beror på typ av
läkemedelsordination. När ett läkemedel ska hanteras av hälso- och
sjukvårdspersonal kan även andra uppgifter behöva läggas till, t.ex.
en instruktion för spädning av ett läkemedel eller en anvisning om
att administreringen ska ske med sond.
Det finns ett flertal uppgifter med mer indirekt koppling till en
läkemedelsordination som också behöver finnas i patientjournalen,
t.ex. patientens aktuella hälsotillstånd och medicinska bedömningar, resultatet av utredande och behandlande åtgärder,
patientens önskemål om vård och behandling etc. Det blir allt
vanligare att läkemedel tas fram för att ges till små och väldefinierade patientgrupper, t.ex. med särskilda genetiska förutsättningar. På grund av denna utveckling ökar vikten av att information
som ligger till grund för beslutet att exempelvis sätta in ett läkemedel är länkad på ett logiskt sätt till dokumentation om själva
ordinationen. Samtliga de uppgifter som på en mer övergripande
nivå ska dokumenteras i en patientjournal, dvs. inte endast i sam-
51
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
band med en läkemedelsordination, nämns i 3 kap. 6–7 §§ i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:14)om informationshantering
och journalföring i hälso- och sjukvården. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
(HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården, som träder i kraft den 1 mars
2017.
4.2.3
Auktorisering av en läkemedelsordination
Som nämndes i avsnitt 4.1.1. behöver ordinatören, efter att ha
fattat ett beslut om patientens läkemedelsbehandling, antingen
skapa ett underlag för expediering av ett läkemedel på öppenvårdsapotek (genom att förskriva läkemedlet, dvs. utfärda ett recept som
möjliggör utlämnade till patient) eller för hantering av hälso- och
hälso- och sjukvårdspersonal, om läkemedlet ska tillhandahållas av
vården. På motsvarande sätt som apoteken behöver ett recept bör
hälso- och sjukvårdspersonal få en instruktion om läkemedelsordinationen ska kunna verkställas. I och med att ett sådant underlag
skapas och signeras kan ordinationen betraktas som auktoriserad.
Underlag för expediering av receptförskrivna läkemedel
I många patientjournaler sker dokumentationen av läkemedelsordinationen och skapandet av ett underlag för expediering av
receptförskrivna läkemedel på öppenvårdsapotek i ett och samma
steg. Om ordinatören har bestämt sig för att det ordinerade läkemedlet ska hämtas på öppenvårdsapotek – av patienten själv eller av
ett ombud till patienten – utfärdar han eller hon vanligtvis ett erecept genom användning av patientjournalens förskrivarstöd.
Första steget i skapandet av ett recept är att ordinatören väljer en
läkemedelprodukt
från
E-hälsomyndighetens
varuregister
(VARA). I förskrivarstödet kan också rekommendationer från det
aktuella landstingets läkemedelskommitté visas. I samband med att
e-receptet skapas dokumenteras läkemedelsordinationen i den
lokala läkemedelslistan. En läkemedelslista definieras i remissversionen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
ordination och hantering av läkemedel (juni 2016) som en ”lista
52
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
med uppgifter om läkemedelsordinationer som avser en patient.” I
detta sammanhang bör särskilt uppmärksammas att listan hör till
en patientjournal och att den således är en journalhandling. Det går
oftast också att dokumentera läkemedelsordinationen först (i läkemedelslistan), dvs. innan ordinatören använder förskrivarstödet i
en läkemedelsmodul för att skapa ett recept.
I motsats till de förskrivarstöd som har integrerats i patientjournalerna och som möjliggör samtidig dokumentation av läkemedelsordinationen i den lokala läkemedelslistan finns ingen motsvarande lösning för förskrivningsverktyget Pascal. Verktyget
används för att förskriva och beställa läkemedel och handelsvaror
för patienter som får sina mediciner fördelade i färdigförpackade
påsar (dosdispensering). Dessa patienter är ofta äldre personer och
har omfattande medicinering. Dosdispensering kan även erbjudas
yngre personer med praktiska eller kognitiva svårigheter att hantera
läkemedel. För att behöriga ordinatörer ska kunna förskriva läkemedel till dessa patienter behöver de i regel gå ut ur patientjournalen och logga in i Pascal. Långt ifrån alla som förskriver dosdispenserade läkemedel dokumenterar sedan den läkemedelsordination som låg till grund för förskrivningen i patientjournalen.
Lokala läkemedelslistor är därför ofta inte är uppdaterade när det
gäller patienter som har dosdispenserade läkemedel.
För att en förskrivning ska bli giltig, oavsett om det handlar om
läkemedel i helförpackning eller dosdispenserade läkemedel,
behöver två typer av information finnas med på receptet: 1. merparten av de medicinska uppgifter som enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska dokumenteras i samband med en läkemedelsordination
och 2. förskrivningsrelaterade uppgifter som är kopplade till förmånssystemet eller till förskrivaren, t.ex. antal expedieringar eller
förskrivarkod. Exakt vilken information som ska finnas på ett
recept (oavsett om det är ett elektroniskt recept eller t.ex. ett
pappersrecept) framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLFFS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och
teknisk sprit. När ett e-recept genereras i en förskrivningsmodul
och skickas till E-hälsomyndigheten förs information över till
receptregistret i enlighet med det nationella e-receptformatet
(NEF). Överföring av information om förskrivning till patienter
med dosdispenserade läkemedel som görs i Pascal sker i ett format
som kallas för ordinationsregistergränssnitt (ORG). Efter över-
53
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
föring till receptregistret skickas en kvittens tillbaka till patientjournalen eller via Pascal om att receptet är mottaget eller avvisat.
Samtliga elektroniska recept förs in i receptregistret.
Underlag för läkemedelshantering inom hälso- och sjukvården
Även läkemedelsordinationer som avser läkemedel som ska hanteras av hälso- och sjukvårdspersonal, t.ex. på sjukhus, dokumenteras i regel i en lokal läkemedelslista som ingår i journalen. Förr i
tiden gick särskilda läkemedelslistor i slutenvården ofta under
benämningen ordinationslistor, men det blir allt vanligare med den
mer generella beteckningen läkemedelslista.
Enligt en ny bestämmelse i remissversionen av Socialstyrelsens
föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel från juni
2016 ska vårdgivaren säkerställa att den hälso- och sjukvårdspersonal som i ett senare skede iordningställer och administrerar
eller överlämnar läkemedlet till patienten har tillgång till uppgifter
om den dokumenterade läkemedelsordinationen samt om vem som
har ordinerat läkemedlet och tidpunkten för ordinationen. Uppgifterna ska också finnas samlade, dvs. att de inte får vara utspridda
på olika platser i patientjournalen.
4.3
Läkemedelshanteringsprocessen
4.3.1
Utlämnande av läkemedel
Läkemedelhanteringsprocessen består av tre steg varav utlämnande
av läkemedel är det första. Efter det kommer iordningställande av
ett läkemedel (avsnitt 4.3.2) och administrering eller överlämnande
av ett läkemedel (avsnitt 4.3.3). Som framgår av ordet hantering
kännetecknas den här delen av läkemedelsprocessen av att läkemedlet i fysisk form når patienten eller den hälso- och sjukvårdspersonal som ska administrera eller överlämna läkemedlet till
patienten. När ett läkemedel lämnas ut till patienter eller till vården
kan det avse ett antal olika situationer.
54
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Utlämnande av ett receptförskrivet läkemedel från öppenvårdsapotek
till patient
När ett receptförskrivet läkemedel lämnas ut från ett öppenvårdsapotek till en patient är det alltid en farmaceut som ansvarar för att
det förskrivna läkemedlet färdigställs innan ett utlämnande till
patient kan ske. Med begreppet färdigställande avses både en författningsmässig, farmakologisk kontroll och en teknisk kontroll av
läkemedlet (se även nästa kapitel).
Utlämnande av rekvisitionsläkemedel från öppenvårdsapotek till
vården
När ett läkemedel ska administreras eller överlämnas av hälso- och
sjukvårdspersonal på exempelvis vårdcentraler eller särskilda
boenden behöver det ha skett en beställning av läkemedlet från
öppenvårdsapotek. Den här typen av läkemedel kallas för rekvisitionsläkemedel, dvs. läkemedel som rekvireras (beställs). Regelverket när det gäller vem som är behörig att beställa läkemedel från
ett öppenvårdsapotek och ramarna för detta regleras i Läkemedelsverkets receptförskrifter (HSLF-FS 2016:34).
Utlämnande av rekvisitionsläkemedel från sjukhusapotek till vården
Läkemedel som ska iordningställas och administreras på sjukhus
eller inom den sjukhusanknutna vården rekvireras från sjukhusapotek, som måste finnas enligt lagen om läkemedel och det regelverk som finns i Läkemedelsverkets föreskrifter (2012:8)om sjukhusens läkemedelsförsörjning. Rekvisition av läkemedel görs till
stor del på aggregerad nivå, vilket innebär att det finns logistikfunktioner som håller reda på vilka läkemedel som går åt och som
säkerställer att ofta använda läkemedel hela tiden finns tillgängliga.
Vem som ansvarar för hur läkemedel ska rekvireras bestäms av
rutiner för ordination och hantering av läkemedel som ska finnas
hos varje vårdgivare. Ordinatören själv kan bli mer aktivt involverad i ordinationsprocessen om patienten behöver ett läkemedel som särskilt ska rekvireras till honom eller henne, en s.k.
rekvisition till namngiven person. Sådana läkemedel kan även
rekvireras från öppenvårdsapotek.
55
Läkemedelsprocessen: en introduktion
4.3.2
Ds 2016:44
Iordningställande av ett läkemedel
Läkare, tandläkare, sjuksköterskor, receptarier eller apotekare är
behöriga att iordningställa ett läkemedel inom hälso- och sjukvården. Iordningställande betyder färdigställande av ett läkemedel
för administrering. Detta kan innebära olika saker, t.ex. att ta ut en
tablett ur en blisterförpackning och lägga den i en kopp, att göra en
spädning, att förbereda en injektion etc. Det finns även ett antal
andra legitimerade yrkesgrupper som idag iordningställa ett läkemedel inom ramen för sina respektive kompetensområden.
När en patient eller ett ombud till patienten har hämtat ut ett
läkemedel från öppenvårdsapotek är det ofta patienten själv eller en
närstående som iordningställer läkemedlet. Rutiner för iordningställande av receptförskrivna läkemedel är förhållandevis enkla.
4.3.3
Administrering eller överlämnande av ett läkemedel
Huvudregeln är att den hälso- och sjukvårdspersonal som har iordningställt ett läkemedel själv ska administrera det. Under vissa förutsättningar får avvikas från denna princip, men ett iordningställt
läkemedel ska i så fall alltid vara märkt för att minimera risken för
förväxlingar eller andra läkemedelsfel.
En nyhet i remissversionen av Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd om ordination och hantering av läkemedel från juni
2016 är att en ansvarssituation nämns som inte finns i Socialstyrelsens nu gällande föreskrifter (SOSFS 2000:1), nämligen
överlämnande av läkemedel. Medan administrering av ett läkemedel
innebär att läkemedlet tillförs kroppen på ett sätt som gör att
hälso- och sjukvårdspersonal kan konstatera att patienten har fått i
sig läkemedlet, betyder överlämnande att läkemedlet lämnas över
till patienten själv eller till en tredje person som administrerar
läkemedlet. Denna distinktion har bl.a. gjort det möjligt att föreslå
en utökad behörighet för apotekare och receptarier i vården, från
att endast få iordningställa till att även få överlämna läkemedel.
När det gäller receptförskrivna läkemedel är det oftast patienten
själv eller en nära anhörig som ser till att patienten får i sig det
ordinerade läkemedlet. Följsamheten till läkemedelsordinationen
kan variera beroende på t.ex. typ av sjukdom, patientgrupp och
ålder.
56
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
4.4
Uppföljning av läkemedelsordinationer
4.4.1
Uppföljning av enskilda ordinationer
I dagens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården (SOSFS 2000:1) finns inga tydliga
bestämmelser om uppföljning av enskilda läkemedelsordinationer.
Det kan tyckas att de övergripande bestämmelserna i patientsäkerhetslagen (2010:659), läkemedelslagen (1992:859) och hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), som nämndes i avsnitt 4.1, är
formulerade på ett sådant sätt att det borde vara självklart att
behörig hälso- och sjukvårdspersonal har ett ansvar för en patients
läkemedelsordinationer också efter själva ordinationsögonblicket.
En studie från 2009 gjord vid Karolinska Institutet visar emellertid
att så inte alltid är fallet3. Enligt denna studie finns en stor spännvid
i hur läkare ser på ansvaret för förskrivning av läkemedel. En del
läkare anser att läkaren och patienten har ett delat ansvar och att
ansvaret endast gäller egna ordinationer; andra menar att läkaren
har ett självklart ansvar för alla läkemedel som en patient har fått
ordinerat, oavsett vem som är ordinatören.
Med anledning av att det finns olika perspektiv på ordinatörens
ansvar för tidigare ordinerade läkemedel lades det till en ny
bestämmelse i remissversionen av Socialstyrelsen föreskrifter och
allmänna råd för ordination och hantering av läkemedel i hälso- och
sjukvården. Hälso- och sjukvårdspersonal som ordinerar ett läkemedel ska bestämma ett datum för när den ordinerade läkemedelsbehandlingen ska avsluta eller bestämma tidpunkten för ett
ställningstagande till eventuell fortsättning av behandlingen.
Bestämmelsen ansluter till innehållet av den skrift som Sveriges
läkarförbund och LOK (Nätverket för Sveriges läkemedelskommittéer) tog fram 2014 avseende ansvar för patientens
ordinerade läkemedel 4. I skriften nämns bl.a. att den som ordinerar
en viss behandling har det fulla ansvaret för att läkemedelsbehandling följs upp, antingen själv eller genom att se till att en
annan ordinatör med rätt behörighet gör detta.
3
Rahmner PB, Gustafsson LL, Holmstrom I m.fl.(2010), Whose job is it anyway? Swedish
general practitioners’ perception of their responsibility for the patient’s drug list. Ann Fam
Med 2010;8(1): 40-6.
4
Sveriges läkarförbund och LOK, Nätverket för Sveriges läkemedelskommittéer (2014)
Ansvar för patientens ordinerade läkemedel – läkemedelslista, februari 2014.
57
opaginerad Kontrollera mot PDF
Läkemedelsprocessen: en introduktion
4.4.2
Ds 2016:44
Uppföljning av en patients samtliga
läkemedelsordinationer
Under 2011 fick Socialstyrelsen i uppdrag att göra en revidering av
myndighetens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården (2000:1) genom att lägga till ett
kapitel om läkemedelsgenomgångar för äldre med flera läkemedel.
Socialstyrelsens ändringsförfattning (SOSFS 2012:9) beslutades i
juni 2012 och trädde i kraft i september samma år.
Enligt de nya bestämmelserna ska en enkel läkemedelsgenomgång erbjudas samtliga patienter som är 75 år och äldre med minst
fem läkemedel vid besök hos läkare i öppen vård, inskrivning i
sluten vård, påbörjad hemsjukvård samt vid inflyttning i särskilt
boende. En läkare ska ansvara för läkemedelsgenomgången. och vid
behov samarbeta med andra läkare, apotekare, sjuksköterskor och
annan hälso- och sjukvårdspersonal. Vid en enkel läkemedelsgenomgång ska kartläggning ske av ordinerade läkemedel och de
läkemedel som patienten använder. Uppgifter kan hämtas från
journalhandlingar och läkemedelsförteckningen. Läkaren ska
bedöma om läkemedelslistan i journalen är korrekt samt om läkemedelsbehandlingen är ändamålsenlig och säker. Patienten ska få
information om sina läkemedelsrelaterade problem. Detta ska
också dokumenteras i journalen. Den förenklade läkemedelsgenomgången ska följas upp.
Om läkemedelsrelaterade problem kvarstår, ska patienten
erbjudas fördjupad läkemedelsgenomgång. När det är aktuellt med
en sådan genomgång ska läkaren också kontrollera indikationen,
värdera effekten, bedöma doseringarna och utvärdera biverkningsrisken. Nyttan med läkemedlet i förhållande till patientens övriga
läkemedel ska värderas, och läkemedelsgenomgången ska följas
upp. Vid behov ska den medicinska bakgrunden till behandlingen
ifrågasättas och omprövas, med tidsbestämd uppföljning efteråt.
Målet är att läkemedelsbehandlingen ska vara ändamålsenlig och
säker.
4.5
Informationskällor i läkemedelsprocessen
De olika aktörerna i läkemedelsprocessen har ett behov av information om flera faktorer som kan vara viktiga vid ordination av läke58
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
medel, t.ex. läkemedlets egenskaper, kunskapsstyrning i form av
nationella riktlinjer eller behandlingsrekommendationer, information om förmån och – inte minst – patientens aktuella och tidigare
läkemedelsbehandling. Nedan lämnas en kort introduktion av de
viktigaste informationskällor som finns att tillgå idag i läkemedelsprocessen och som innehåller personuppgifter. Principerna kring
åtkomst till personuppgifter som finns i dessa källor redovisas
endast övergripande. En mer detaljerad redovisning av åtkomst till
dessa källor och annan rättlig reglering finns i kapitel 5
”Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients
läkemedel” och kapitel 7: ”Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel”.
4.5.1
Patientjournalen
Patientjournalen är den primära informationskällan för hälso- och
sjukvårdpersonal som deltar i vården av en patient. Åtta journalsystem för övergripande vårddokumentation från fem leverantörer
dominerar den svenska marknaden med sammanlagt 97 procent av
alla användare 5. De största är Melior, Cosmic, Take Care, NCS
Cross, PMO och VAS. Många landsting har successivt minskat
antalet vårdsystem och leverantörer de senaste tio åren. Av 20
landsting som svarade på 2016-års inventering i den s.k. SLITrapporten (eHälsa i landstingen) uppgav 18 att deras strategi är att
ha ett gemensamt system för vårddokumentation vid sjukhus samt
inom psykiatrin och primärvården 6. Som nämnts tidigare styrs
patientjournalernas struktur och innehåll idag till stor del av Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:14) om informationshantering
och journalföring i hälso- och sjukvården. Vårdgivaren ska säkerställa att en patientjournal, i förekommande fall, innehåller en rad
uppgifter, t.ex. aktuellt hälsotillstånd och medicinska bedömningar.
Vilka uppgifter en journal får innehålla med koppling till läkemedel
och läkemedelsbehandling tas upp i kapitel 5.
Dagens journalsystem innehåller i regel s.k. läkemedelsmoduler
där stöd för dokumentation av läkemedelsordinationer och för5
Jerlvall, L och Pehrsson, T (2016), eHälsa i landstingen 2016 – Inventering på uppdrag av
SLIT-gruppen (landstingens it-strateger och it-chefer), maj 2016, s. 9.
6
Ibid, s.5.
59
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
skrivning av läkemedel som ska hämtas ut på öppenvårdsapotek
ingår. Som nämndes i avsnitt 4.2.2 sker dokumentation av en läkemedelsordination oftast i en s.k. läkemedelslista. I dagens läge innehåller läkemedelslistor i ökande grad både läkemedel som förskrivs
på recept och rekvisitionsläkemedel, speciellt när primärvården och
den specialiserade vården delar samma vårdsystem och tillämpar
sammanhållen journalföring (se nedan). Det finns dock fortfarande
en del skillnader i vad den här typen av listor innehåller och kallas
för beroende på vårdgivarnas val av vårdsystem och rutiner. Dessa
skillnader har viss betydelse för de förväntningar som finns i verksamheter när det gäller vilket mervärde en kommande nationell
läkemedelslista kan få.
I journalsystemen kan viss funktionalitet för besluts- och kunskapsstöd vara inbyggd i själva systemet eller integrerats utifrån.
Det som är gemensamt för alla landsting är att Svenska Informationstjänster för Läkemedel (SIL), som tillhandahålls av Inera,
finns infört i alla större journalsystem. SIL är en landstingsgemensam tjänst med kvalitetssäkrad läkemedelsinformation. Användning
av tjänsten ger tillgång till samlad information om läkemedel. Innehållsmässiga och tekniska avvikelser inom och mellan medicinska
källor har minimerats genom en kvalitetskontroll.
Åtkomst till uppgifter i patientjournalen regleras bl.a. av
bestämmelser i patientdatalagen (2010:659). En grundläggande
förutsättning för att ta del av uppgifter om läkemedelsordinationer
som har dokumenterats i den egna vårdgivarens verksamhet är att
användaren antingen deltar i vården av patienten eller av annat skäl
behöver uppgifterna för sitt arbete i hälso- och sjukvården. De
faktiska möjligheterna att elektroniskt ta del av uppgifter kan bero
på hur vårdgivarens verksamhet är organiserad, var i vårdgivarens
verksamhet patienten blivit ordinerad läkemedel samt om patienten
har spärrat information mellan vårdenheter och vårdprocesser i
vårdgivarens organisation.
Förutsättningarna för vilka läkemedelsrelaterade uppgifter som
behörig hälso- och sjukvårdspersonal kan komma åt, förutsatt att
patienten samtycker till detta, beror också på om sammanhållen
journalföring tillämpas. De senaste tio åren har det blivit allt vanligare med gemensamma vårdsystem och läkemedelsmoduler inom
ett och samma landsting där det finns information om läkemedel
som ordinerats på olika enheter inom samma vårdgivare eller olika
60
Ds 2016:44
Läkemedelsprocessen: en introduktion
vårdgivare. Idag tillåter åtta av 20 landsting alla verksamheter att
ingå i sammanhållen journalföring, medan tolv av har valt att
undanta vissa verksamheter 7. Ett problem som står i vägen för att
ta sammanhållen journalföring ytterligare ett steg vidare är
bristande interoperabilitet, både beroende på att den underliggande
informatiken i systemen inte är standardiserad och att systemen har
implementerats på olika sätt. Enligt rapporten ”e-hälsa i
landstingen 2016” försöker många landsting därför att få privata
vårdgivare att använda samma journalsystem som landstinget,
antingen genom att kräva detta eller genom att erbjuda detta 8.
4.5.2
Nationell patientöversikt
Nationell patientöversikt (NPÖ), som förvaltas av Inera, är en fristående webb-applikation som vårdgivare kan använda för åtkomst
till egen och andra vårdgivares journalinformation. NPÖ-applikationen får tillgång till journalinformation genom en anslutning till
den landstingskommunala tjänsteinfrastrukturen. Infrastrukturen
gör det möjligt för landets vårdgivare att digitalt utbyta journalinformation enligt ett nationellt standardiserat regelverk för
teknisk, semantisk och organisatorisk interoperabilitet. NPÖapplikationen är en av många tjänster som använder nationellt
harmoniserade informationsmängder med ursprung i alla anslutna
journalsystem (ca 300) och tillämpas inom ramen för sammanhållen journalföring. Den har förbättrat tillgången till information
oberoende av vårdsystem och oberoende av om vården bedrivs av
landsting, kommuner och privata vårdgivare. Exempel på information som kan visas i NPÖ är ordinerade och utlämnade läkemedel,
diagnoser, vårdkontakter, labbsvar och journalanteckningar. Även
läkemedelsförteckningen (se nedan) är nåbar från NPÖ, om
patienter samtycker till åtkomst. För att använda NPÖ krävs att
vårdpersonal har en vårdrelation med patienten och en giltig etjänstelegitimation. Varje gång vårdpersonal vill använda NPÖ ska
patienten ge sitt samtycke.
7
8
Ibid, s. 5
Ibid, s. 5
61
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Ds 2016:44
Nyttan av att använda NPÖ är särskilt stor hos kommunala
vårdgivare, eftersom det ger en möjlighet till åtkomst till landstingets journalinformation. Det finns också exempel på användning
inom landsting som ännu inte har gemensamma vårdsystem, och
kan även underlätta vård av patienter som förflyttar sig över landstingsgränserna. Då sammanhållen journalföring är frivillig och inte
alla vårdgivare har investerat i att tillgängliggöra samtliga informationsmängder som NPÖ kan visa finns en risk för att informationen inte är fullständig för en viss patient.
4.5.3
Receptregistret
Receptregistret är ett register som förvaltas av E-hälsomyndigheten
och som regleras av lagen (1996:1156) om receptregister. Registret
innehåller inga journalhandlingar utan elektroniska förskrivningar,
både engångsrecept och itererade recept. Itererade recept är recept
som är avsedda att expedieras mer än en gång. De kan antingen ha
genererats i en förskrivarmodul som integrerats i patientjournalen
eller i något av de s.k. receptblocken på nätet, en kommersiell tjänst
som ordinatörer utan tillgång till en elektronisk patientjournal kan
köpa. Recept som har utfärdats på pappersblankett registreras inte i
registret, såtillvida de inte omvandlas till elektroniska förskrivningar på apotek. Receptregistret får innehålla följande uppgifter:
1. inköpsdag, vara, mängd, dosering, kostnad, kostnadsreducering
enligt lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168),
2. förskrivningsorsak,
3. patientens namn, personnummer och folkbokföringsort samt
postnumret i patientens bostadsadress,
4. förskrivarens namn, yrke, specialitet, arbetsplats, arbetsplatskod
och förskrivarkod,
5. uppgift om samtycke enligt 6 § andra stycket,
6. uppgift om att farmaceuten har motsatt sig utbyte av ett förskrivet läkemedel och skälen för det, och
7. administrativa uppgifter.
62
Ds 2016:44
4.5.4
Läkemedelsprocessen: en introduktion
Läkemedelsförteckningen
Även läkemedelsförteckningen är ett register som förvaltas av Ehälsomyndigheten. Det regleras av lagen (2005:258) om läkemedelsförteckningen) och innehåller uppgifter om alla receptförskrivna läkemedel som patienter har hämtat ut på apotek under de
senaste 15 månaderna. Läkemedelsförteckningen får innehålla
följande uppgifter:
1. inköpsdag, vara, mängd, dosering,
2. den registrerades namn och personnummer, samt
3. förskrivarens namn, yrke, specialitet och arbetsplats.
4.5.5
Patientens egna uppgifter om ordinerade läkemedel
Den sista och hittills viktigaste informationskällan i läkemedelsprocessen är patienten själv. Oavsett hur korrekta och fullständiga
eventuella elektroniska informationskällor än är ingår frågor om
patientens läkemedelsanvändning alltid i den vanliga vårdkontakten
mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonal som ordinerar
läkemedel eller som på annat sätt behöver information om vilka
läkemedel som en patient använder. Hur väl patienten kan redogöra
för sin egen läkemedelsanvändning beror på flera faktorer, t.ex.
patientens kognitiva förmåga, hur mycket patienten är påverkad av
den sjukdom eller de sjukdomar som han eller hon söker vård för,
hur många läkemedel en patient använder samt i vilken utsträckning läkemedlen ingår i det generiska utbytet på apoteken. Även
språkliga hinder kan försvåra kommunikationen om patientens
läkemedelsanvändning.
63
5
Aktörernas behov av och
åtkomst till information om en
patients läkemedel
Läkemedelsbehandling är den vanligaste behandlingsinsatsen inom
hälso- och sjukvården. Ungefär två tredjedelar av alla läkarbesök i
primärvården leder till att en patient blir ordinerad läkemedel 1. År
2015 hämtade nästan 6,4 miljoner personer, motsvarande cirka
66 procent av befolkningen, ut minst ett receptförskrivet läkemedel 2. Störst andel användare finns bland äldre, men även i andra
åldersgrupper är läkemedelsbehandling vanligt förekommande. För
många patientgrupper innebär läkemedelsbehandling förbättrad
livskvalitet och minskat sjukvårdsbehov. I takt med att fler nya,
ibland mycket potenta läkemedel introduceras och fler sjukdomar
kan behandlas ökar dock också risken för exempelvis allvarliga
biverkningar och interaktioner.
Patientsäker läkemedelsbehandling förutsätter att den som har
behörighet att förskriva läkemedel har tillgång till olika typer av
information, t.ex. om läkemedlens egenskaper samt om evidensbaserad kunskap avseende läkemedelbehandlingars effekt på olika
patientpopulationer. Minst lika viktigt är att de som ordinerar läkemedel och annan behörig hälso- och sjukvårdspersonal, expedierande personal på apotek och givetvis patienten själv har korrekta
och uppdaterade uppgifter om en patients ordinerade läkemedel. I
detta kapitel presenteras en kartläggning av det informationsbehov
som de viktigaste aktörerna i läkemedelsprocessen har när det
1
Stockholms läns landsting (2010), Läkemedelsanvändningen i befolkningen, hämtad från
www.janusinfo.se.
2
Socialstyrelsen (2016). Statistik om läkemedel år 2015 – Sveriges officiella statistik, hälsooch sjukvård, www.socialstyrelsen.se.
65
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
gäller uppgifter om patientens aktuella och tidigare läkemedelsordinationer, främst utifrån deras specifika roller och arbetsuppgifter. Kapitlet redogör också till vilken information dessa aktörer
faktiskt har åtkomst i dagens läge.
5.1
Hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva (ordinatörer)
5.1.1
Ordinatörens behov av information
Det finns flera skäl till att hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel behöver ha åtkomst till uppgifter om en patients ordinerade läkemedel. De mest grundläggande uppgifter som en ordinatör har behov av är vilka läkemedel en patient har blivit ordinerad och varför. Det är även viktigt
att känna till om det finns recept med uttag kvar som inte längre är
kopplade till en aktuell ordination, vilka receptförskrivna läkemedel
en patient har fått expedierat, huruvida ett utbyte eller en annan
justering har skett på apoteket, och – om möjligt – även vilka läkemedel en patient verkligen använder. Utöver dessa informationsmängder är det angeläget att ordinatörer också har åtkomst till
information angående om patienten har en känd allergi eller annan
överkänslighet som kan påverka effekten av patientens läkemedelsanvändning, s.k. varnings- och uppmärksamhetsinformation.
Som nämndes i förra kapitlet har läkare i regel rätt att förskriva
nästan samtliga godkända läkemedel som finns för försäljning i
Sverige, med undantag av ett antal av Läkemedelsverket definierade
läkemedel där specifik specialistkompetens krävs. Tandläkare och
tandhygienister har en mer begränsad förskrivningsrätt inom sina
respektive områden. Så är också fallet för sjuksköterskor och barnmorskor, som behöver uppfylla särskilda kompetenskrav för att få
förskriva eller rekvirera läkemedel. Av dessa fem grupper har läkare
det bredaste ansvarsområdet när det gäller arbetsmoment som ingår
i läkemedelsprocessen. Exempel på dessa är
1. bedömning av patientens läkemedelsbehandling som en del i en
helhetsbedömning av patientens samlade hälsotillstånd och
behandling
66
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
2. ställningstagande till om tidigare ordinerande läkare, ansvarig
läkare eller ansvarig tandläkare ska kontaktas eller ej
3. ordination av läkemedel (inkl. in- och utsättning av läkemedel
samt ändring eller förlängning av pågående läkemedelsordinationer) utifrån ordinatörens specifika förskrivningsrätt
4. genomförande av en enkel läkemedelsgenomgång (som initierande eller deltagande aktör)
5. genomförande av en fördjupad läkemedelsgenomgång (som
initierande eller deltagande aktör).
För samtliga dessa arbetsmoment gäller att åtkomst till uppgifter
om patientens aktuella och även tidigare läkemedelsbehandling,
skulle innebära en betydande ökning av patientsäkerheten. Med
uppgifter om en patients läkemedelsbehandling avses framför allt
information på tre nivåer, nämligen vilka läkemedel som en patient
har blivit ordinerad och av vilken anledning, vilka aktuella recept
som patienten har med läkemedel som han eller hon kan hämta ut
på öppenvårdsapotek samt vilka läkemedel patienten faktiskt har
fått expedierat. I översikten nedan förklaras läkarnas informationsbehov på ett mer detaljerat sätt.
Behov av uppgifter om pågående läkemedelsordinationer inklusive
ordinationsorsak
Ett av de viktigaste skälen till att hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel behöver ha åtkomst till information om pågående läkemedelsordinationer är risken för interaktioner mellan läkemedel. Interaktioner är ett samlingsnamn för
olika mekanismer som gör att läkemedel påverkar varandras effekt,
t.ex. genom att förändra upptaget av läkemedel från tarmen till
blodet, nedbrytningen i levern, utsöndringen i njurarna eller bindningen till olika receptorer i kroppen. Ett vanligt sätt att klassificera interaktioner är att använda bokstäverna A till D, där Dinteraktioner har störst kliniskt betydelse och bör undvikas i
möjligaste mån. Interaktioner kan leda till allvarliga biverkningar
som t.ex. blödningar och hjärtarytmier, men även till minskad eller
utebliven behandlingseffekt.
Det finns många patienter som endast har något enstaka läkemedel och ibland inga alls, men de finns också de som har blivit
67
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
ordinerade fler än tio läkemedel, ibland upp till 30. År 2013 var det
genomsnittliga antalet läkemedel för samtliga personer i åldern 75
år och äldre 4,7 stycken. 3 Ungefär var tionde patient hade minst tio
läkemedel. 4 När antalet läkemedel överstiger fem kallas detta för
polyfarmaci, ett vanligt förekommande fenomen bland just äldre.
Denna grupp är dessutom extra sårbar för negativa effekter av läkemedel på grund av att nedsatt njurfunktion är vanligt förekommande. Samtidig användning av många läkemedel utgör en
betydande riskfaktor för både biverkningar och interaktioner.
I patientjournalmiljön finns ofta olika typer av kliniska beslutsstöd som är kopplade till läkemedelsmodulerna. Som nämndes i
förra kapitlet har Svenska Informationstjänster för Läkemedel
(SIL) införts i samtliga journalsystem. En typ av beslutsstöd som
SIL innehåller är Sfinx (Swedish Finnish Interaction X-referencing), som värderar interaktioner mellan läkemedel, samt mellan
läkemedel och vissa naturläkemedel, födoämnen m.m. Sfinx kan
ibland också nås direkt via patientjournalen, t.ex. i Stockholms läns
landsting där Sfinx är tillgänglig via tjänsten Janusinfo.
En registerstudie som publicerades i Läkartidningen 2015 visade
att 2,5 miljoner möjliga interaktioner (A till D) hade identifierats
bland samtliga receptbelagda läkemedel som hade hämtats ut på
apotek i Sverige under en 4-månadersperiod år 2010 5. Cirka
3,2 miljoner individer konstateras då ha förskrivits mer än ett läkemedel. Alla interaktioner analyserades med information från interaktionsdatabasen Sfinx. Studien visade att tio enskilda substanser
var involverade i 94 procent av alla D-interaktioner.
I hälso- och sjukvården finns inte samma möjligheter som i en
registerstudie att hitta interaktioner. Där används Sfinx för att
kontrollera ordinerade läkemedel som finns i patientjournalens
läkemedelslista, t.ex. i samband med en läkemedelsgenomgång eller
inför en ny läkemedelsordination. För ordinatörer som arbetar i
landsting där det finns ett gemensamt journalsystem och där vårdinformation delas genom sammanhållen journalföring är sannolikheten hög att samtliga eller en stor del av patientens ordinerade
3
Socialstyrelsen (2016), Lägesrapport inom patientsäkerhetsområdet, s. 74.
Socialstyrelsen (2014), Statistik om läkemedel år 2013 – Sveriges officiella statistik, hälsooch sjukvård, www.socialstyrelsens.se.
5
Holm J, Eiermann B, Eliasson E och Mannheimer B (2015), Fåtal läkemedel dominerar
bland kliniskt viktiga interaktioner, Läkartidningen, 2015;112:DEPD.
4
68
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
läkemedel kan kontrolleras på möjliga interaktioner. I landsting där
informationen inte kan delas och där antalet vårdgivare är större
finns en påtaglig risk för att ett eller flera potenta läkemedel saknas,
vilket medför en ökande risk för att patienten kan drabbas av läkemedelsrelaterade vårdskador. Mot bakgrund av hur många personer
i Sverige som står på fler än ett läkemedel samt hur vanligt det är
med förekomst av läkemedelsinteraktioner är det av stor vikt att
underlaget för att göra interaktionskontroller är så fullständigt som
möjligt. Risken för att framför allt sköra patienter skadas på grund
av C- eller D-interaktioner ökar annars betydligt i takt med att
patienten ordineras fler läkemedel.
Ett annat viktigt skäl till att ordinatörer har ett behov av fullständiga uppgifter om pågående läkemedelsordinationer, även när
det gäller läkemedel som har ordinerats hos andra vårdgivare, är att
dessa uppgifter kan ge en hint om läkemedlets effekt och biverkningar för berörd patient. Detta gäller framför allt om ordinatörer,
samtidigt som de kan se vilka läkemedel som patienten har fått
ordinerat, också får åtkomst till information om varför läkemedel
eventuellt har satts ut eller blivit dosjusterat. Skillnader mellan individer gör att ett läkemedel som har god effekt hos en patient inte
alls behöver fungera hos en annan patient med exakt samma sjukdomsbild. Även förekomsten av biverkningar kan variera baserat på
individuella förutsättningar. Inte sällan kan denna information vara
relevant att känna till trots att förra sjukdomsepisoden, och den
läkemedelsbehandling som sjukdomen gav upphov till, ägde rum
flera år tidigare. Så länge den här typen av information finns
åtkomlig i den egna patientjournalen har ordinatören möjlighet att
beakta den i bedömningen av om en ny hälso- och sjukvårdsåtgärd
behövs och vilken åtgärd som i så fall är mest lämplig. Om den
läkemedelsrelaterade informationen däremot är uppdelad hos flera
vårdgivare blir det svårt att få en helhetsbild.
I ovanstående exempel är det framför allt uppgifter om utsättnings- och ändringsorsak som skulle förbättra förutsättningarna
för ordinatörer att fatta patientsäkra beslut om framtida läkemedelsbehandling. Men även kännedom om insättningsorsak skulle
vara av stor betydelse, inte minst om en ordinatör träffar patienter
som har fått sina läkemedel ordinerade hos andra vårdgivare som
man inte kan dela vårddata med inom ramen för sammanhållen
journalföring. Informationen underlättar ställningstagande till om
69
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
tidigare ordinerande läkare eller tandläkare ska kontaktas eller ej,
och minskar förmodligen behovet av att göra detta.
Insättnings-, utsättnings- och ändringsorsak är alla tre exempel
på uppgifter som sorterar under rubriken ordinationsorsak. Socialstyrelsens termbank definierar ordinationsorsak på följande sätt:
indikation som en ordinatör anger som skäl till en viss ordination.
Att veta varför ett läkemedel har satts in eller satts ut av en tidigare
behandlande läkare är ofta en värdefull uppgift att känna till för
framtida ordinatörer. Många läkemedel har flera godkända indikationer, d.v.s. omständigheter som utgör skäl för att vidta en viss
åtgärd. Det är inte ovanligt att ett läkemedel med flera indikationer
behöver hanteras olika beroende på indikation. För indikationen
högt blodtryck finns flera behandlingsalternativ, så där går det
oftast bra att avsluta den aktuella behandlingen och sätta i ett annat
läkemedel, t.ex. om en patient har drabbats av lätta biverkningar.
Men om samma läkemedel används för indikationen hjärtsvikt är
det inte säkert att sådana alternativ finns, och då kan det vara bättre
att fortsätta behandlingen trots biverkningarna. Ett annat exempel
är att plötslig utsättning av ett läkemedel som används mot epilepsi
skulle innebära en stor risk för patienter, men om samma läkemedel
används för behandling av neuropatisk smärta, som också kan vara
en godkänd indikation, behöver det inte vara något problem.
Information om vilka läkemedel en patient har blivit ordinerad
och orsaken till dessa läkemedelsordinationer är inte bara intressant
vid en rutinmässig bedömning av patientens hälsotillstånd och pågående behandlingar eller i samband med en ny läkemedelsordination. Vid enkla eller fördjupade läkemedelsgenomgångar, som
beskrivs i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2000:1)om läkemedelshantering inom hälso- och sjukvården är
dessa uppgifter särskilt viktiga för att kartlägga patientens läkemedelsanvändning och för att kunna fatta välgrundade beslut om
hur man löser eventuella läkemedelsrelaterade problem. Läkare kan
antingen vara beslutande i en läkemedelsgenomgång eller deltagande, om en annan läkare ansvarar för den. Även för denna arbetsuppgift är åtkomst till uppgifter om patientens läkemedelsordination en viktig förutsättning för att kunna genomföra patientsäkra
läkemedelsgenomgångar.
Den direkta nyttan av fullständiga uppgifter om patientens
aktuella läkemedelsordinationer är störst i akuta situationer.
70
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Beroende på patientens tillstånd kan information om patientens
läkemedelsbehandling vara livsavgörande, t.ex. i samband med
trafikolyckor eller akuta sjukdomsfall. Utöver information med
direkt koppling till läkemedel har hälso- och sjukvårdspersonal, i
första hand läkare, också behov av information om eventuella
allergier eller annan varnings- och uppmärksamhetsinformation.
Behov av uppgifter om tidigare ordinerade läkemedel
Många patienter har svårt att över tid komma ihåg vilket eller vilka
läkemedel som de har blivit ordinerade samt vilka läkemedel som
eventuellt har satts ut på grund av biverkningar eller utebliven
effekt. Som nämnts ovan är det vanligt att en läkare eller en annan
ordinatör behöver prova olika doser eller byta läkemedelssubstans,
ibland flera gånger, för att fastställa vilken läkemedelsbehandling
som fungerar bäst för patienten. 6 Det gäller inte minst för kroniska
sjukdomar som går i skov, vilket innebär att patienten kan drabbas
av återfall efter flera år. Så länge de tidigare uppgifterna finns att
tillgå i patientjournalen går det att snabbt hitta tillbaka till information om vilket läkemedel som fungerade för patienten vid tidigare
tillfällen samt i vilken dos. Men när det är fråga om flera vårdgivare
med olika journalsystem behöver det finnas en annan källa där
dessa uppgifter kan vara tillgängliga.
Åtkomst till uppgifter om tidigare ordinerade läkemedel är
också angelägen för att minska onödig användning av antibiotika,
som ett led i det pågående arbetet i Sverige mot antibiotikaresistens. Uppgifter om antibiotikabehandlingen som en patient kan ha
fått för flera år sedan gör att patienten inte i onödan ordineras en
typ av antibiotika som varit verkningslös i en motsvarande behandlingssituation eller som patienten inte tålde. Ytterligare ett skäl till
att kunna se uppgifter flera år tillbaka i tiden är om en patients
tidigare ordinerade läkemedel har en maximal livstidsdos, t.ex. för
att det har en stark påverkan på vissa organ.
Samtliga de behov som beskrivits ovan (vikten av att kunna göra
interaktionskontroller, beakta information om effekt och biverk6
Läkarförbundet (2016), Nationell läkemedelslista nu! En kvalitativ studie av läkarnas behov
av en nationell läkemedelslista, s.17–18.
71
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
ningar, fatta beslut utifrån kunskap om varför läkemedel tidigare
har satts in eller satts ut samt ha möjlighet att snabbt ta fram ett
korrekt beslutsunderlag i akuta situationer) kräver inte endast information om läkemedelsordinationer i patientjournalen utan även
om patientens aktuella recept och expedierade läkemedel. Skälet är
att dessa två informationsmängder kan innehålla uppgifter som inte
framgår av läkemedelsordinationen eller som inte längre är korrekta
och uppdaterade. För att förtydliga de risker som avsaknaden av
dessa uppgifter kan ha i läkemedelsprocessen redovisas de under
separata rubriker.
Behov av uppgifter om aktuella recept
Oavsett hur heltäckande uppgifter om ordinerade läkemedel är i
vårdens egna läkemedelslistor behöver ordinatören veta vilka
aktuella recept som en patient har. Det förekommer att patienter
har giltiga men inaktuella recept, som inte längre är kopplade till
den senaste läkemedelsordinationen. Att sådana recept ligger kvar
kan t.ex. bero på att patienten tidigare har fått ett läkemedel förskrivet av en ordinatör som en annan ordinatör sedan anser bör
ersättas. Patienten ordineras då ett nytt läkemedel och ett nytt
recept genereras, men den nya ordinatören har inte möjlighet att
makulera det ursprungliga receptet. Detta kan leda till att det finns
flera giltiga recept med likande verkningsmekanismer eller flera
recept med samma substans fast i olika doseringar. Risken för överdosering är överhängande i sådana situationer. En annan risk är att
det läkemedel som patienten hämtar ut och tar har en interaktionsrisk, som inte kan upptäckas i vårdens interaktionskontroller.
Behov av uppgifter om expedierade läkemedel
Ordinatören har också ett behov av att veta om patienten faktiskt
har hämtat ut sitt läkemedel. Endast en del av patienterna tar sina
läkemedel helt enligt ordination. Bristande följsamhet är ett väldokumenterat problem i hälso- och sjukvården och kan hänföras
72
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
till en tredjedel av alla sjukhusinläggningar 7. Uthämtning av läkemedel utgör en del av följsamheten, och när den brister kan kunskap om icke-uthämtade läkemedel vara en utgångspunkt för en
dialog mellan exempelvis läkare och patient.
Ytterligare en typ av uppgifter som ordinatörer kan ha behov av
är om generiskt utbyte har skett och patienten fick ett annat läkemedel ur den aktuella utbytesgruppen än det ordinerade. Patienten
kan också själv ha valt ett annat läkemedel i utbytesgruppen och
varit beredd att betala en merkostnad i förhållande till det pris som
gällde för den läkemedelsprodukt som just då var periodens vara.
Att förskrivaren ska få information om utbyte är ett krav som finns
i olika författningar 8. Den medicinska relevansen är främst att
ordinatören kan behöva veta att en patient exempelvis har fått en
överkänslighetsreaktion på färgämnen eller andra tillsatser, alternativt att patienten t.ex. har svårt att svälja tabletter eller kapslar som
kan finnas inom en viss utbytesgrupp.
Behov av uppgifter om vilka läkemedel patienten faktiskt använder
eller har använt
Patientens verkliga användning av läkemedel som han eller hon
blivit ordinerad och hämtat ut från apotek är också information
som kan vara av stort intresse för ordinatören. Där är patienten den
enda informationskällan. Som nämndes ovan är följsamheten till
läkemedelsordination varierande. I Sverige bildades på 1990-talet en
grupp som arbetade med att förbättra läkemedelsanvändningen,
ABLA (Arbetsgruppen för Bättre Läkemedelsanvändning).
Gruppen konstaterade att följsamheten till läkemedelordinationer
blir sämre ju längre behandlingen pågår 9. Detta gäller i ännu högre
grad för sjukdomar som inte ger några tydliga symtom, t ex högt
blodtryck. Information om vilka läkemedel en patient använder
eller har använt är därmed också värdefulla, även om det primära
fokuset ligger på ordinerade och uthämtade läkemedel.
7
Nordin-Olsson, I (2012), Rational drug treatment in the elderly – “to treat or not to treat”,
Örebro university.
8
Se SOU 2012:75: Pris, tillgång och service fortsatt utveckling av läkemedels- och
apoteksmarknaden, avsnitt 15.3: Förskrivarens behov av information.
9
Fuchs R, Nordstöm-Torpenberg I and Peterson S (2005), Bättre användning av läkemedel,
Rapport från ABLA III-projektet, Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm.
73
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
5.1.2
Ds 2016:44
Ordinatörens faktiska åtkomst till information
Idag saknas en fullständig informationskälla om patientens läkemedelsbehandling som hälso- och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt kan använda. Nedan följer en genomgång av den information som hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva
faktiskt kommer åt och vad detta innebär för de arbetsmoment
som de har i läkemedelsprocessen.
Dokumenterade uppgifter om ordinerade läkemedel i patientjournalen
Läkemedelsrelaterade vårdinsatser till svenska patienter sker till
största del i den landstingsdrivna sjukvården. En patient kan dock
också ha ordinerats läkemedel inom exempelvis äldreomsorgen
eller missbruks- och beroendevården, som är en del av den
kommunala hälso- och sjukvården. Dessutom finns det ett ökande
antal privata vårdgivare som ibland arbetar på uppdrag av
landstinget, men i andra fall som helt fristående aktörer.
I landsting där sammanhållen journalföring har införts och vårddata kan delas mellan flera verksamheter har ordinatörer ett förhållandevis gynnsamt utgångsläge för att bevaka en patients
samlade läkemedelsbehandling. Även om det är osannolikt att uppgifter från samtliga vårdgivare i ett landsting är med i den lokala
läkemedelslistan, dvs. även privata vårdgivare utan avtal med landstinget, finns oftast förutsättningar för att få fram en tämligen
komplett bild över en patients alla läkemedelsordinationer i
patientjournalen, möjligtvis med undantag av läkemedel som är förskrivna till patienter med dosdispenserade läkemedel (se nedan).
När primärvården och den specialiserade vården delar samma
system kan även ordinerade rekvisitionsläkemedel finnas med på
läkemedelslistan. Då en journalhandling ska bevaras i minst tio år
efter att den sista uppgiften förts in i handlingen är det sannolikt
att information som har dokumenterats i patientjournalens läkemedelslista är åtkomlig under lång tid. Som för all åtkomst till
vårddata gäller att ordinatören ska ha en vårdrelation till berörd
patient för att kunna ta del av dennes uppgifter.
I motsats till de flesta mindre landsting kännetecknas storstadsregionerna, i synnerhet Västra Götaland och Skåne, men till stor
del även Stockholms läns landsting, av att det finns olika patient-
74
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
journalsystem för olika vårdgivare och ibland även olika vårdnivåer,
t.ex. primärvården och den specialiserade vården. I vissa fall innehåller patientjournalen endast information om läkemedel som
ordinerats på exempelvis ett sjukhus eller på ännu mindre enheter.
För små privata vårdgivare kan det röra sig om en eller några få
personer med förskrivningsrätt som dokumenterar i en pappersbaserad patientjournal. Den övergripande bilden i dessa landsting är
att dokumentationen av aktuella och tidigare läkemedelsordinationer är uppdelad i ett flertal journalsystem, beroende på
patientens totala vårdkonsumtion. Nyttan av lokala läkemedelslistor i dessa landsting är således mer begränsad än i landsting med
gemensamma vårdsystem och sammanhållen journalföring.
En gemensam nämnare för samtliga vårdgivare är att de är
ansvariga för att behandla personuppgifter, oavsett utgångsläget. I
ett landsting med flera olika journalsystem innebär detta att det
måste ske i olika tekniska miljöer, i olika format, med olika programvaror och med olika användargränssnitt. Det faktum att det
ofta saknas semantiska förutsättningar för att knyta samma
vårdgivares befintliga journalsystem, vilket behövs för att på ett
enkelt sätt kunna dela information, var en anledning till att regeringen bestämde sig för att inte införa några bestämmelser om
obligatorisk sammanhållen journalföring i patientdatalagen
(2008:355). I förarbetena till patientdatalag m.m. (2007/08:126, s.
85-85) anförs att bristande enlighet, bl.a. när det gäller användning
av termer och begrepp, snarare kan befaras medföra nya risker för
patientsäkerheten än att den ger någon nämnvärd nytta. Slutsatsen
var att införande av sammanhållen journalföring behöver få ta tid,
t.ex. genom att landsting i sin egen takt går över till ett gemensamt
journalsystem. Så länge det finns olika journalsystem och olika
lokala rutiner beroende på lokala förutsättningar kommer vårdens
s.k. läkemedelslistor att skilja sig åt.
Ett särskilt problem för de läkemedelslistor som finns i anknytning till elektroniska patientjournaler är att de ofta inte är uppdaterade för patienter med dosdispenserade läkemedel. I en stor
majoritet av landstingen finns ingen integrerad lösning i patientjournalen för förskrivning av dessa läkemedel. Även om journalföringsplikten gäller oavsett tekniska förutsättningar, är det vanligt
att exempelvis primärvårdsläkare enbart använder Pascal när de förskriver dosdispenserade läkemedel utan att dokumentera i patient-
75
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
journalen. När en patient med dosdispenserade läkemedel läggs in
på sjukhus förekommer det därför att hälso- och sjukvårdspersonal
behöver lägga tid och energi på att ta reda på denna typ av information.
Oavsett hur fullständig informationen om de egna patienternas
ordinerade läkemedel är i ett landsting som har infört sammanhållen journalföring, fattas i regel motsvarande information om
läkemedel som har ordinerats av vårdgivare i andra landsting. Detta
är i första hand ett problem för patienter från det egna landstinget
som har fått högspecialiserad sjukvård utanför de egna landstingsgränserna eller utomlänsvård med koppling till vårdgarantin. Det
förekommer också att patienter på eget initiativ söker vård i andra
landsting. Problem med att elektroniskt föra över information
drabbar också patienter som kommer utifrån, t.ex. för att de har
flyttat, är på semester eller av andra anledningar behöver söka vård
utanför det landsting där de har fått vård tidigare. I takt med att
vissa utvalda delar av den specialiserade hälso- och sjukvården koncentreras ytterligare och patientrörligheten av olika anledning ökar,
blir behovet av en nationell källa med uppgifter om ordinerade
läkemedel allt större.
Vad gäller information om ordinationsorsak kan ordinatörernas
behov av denna uppgift idag inte tillgodoses på ett tillfredsställande
sätt. Uppgiften ska dokumenteras i patientjournalen enligt ett krav
som finns i Socialstyrelsens föreskrifter (2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården (under
benämningen förskrivningsorsak), men om det sker är det oftast i
fritextformat. Detta gör det svårt att hitta uppgiften, då den kan
ingå i en större textmängd. Det finns idag inte någon källa utanför
patientjournalen där uppgift om ordinationsorsak är tillgänglig.
Sammanfattningsvis förekommer idag många olika läkemedelslistor som skiljer sig åt när det gäller hur mycket information de
innehåller. Risken för att viktiga uppgifter fattas finns nästan överallt, framför allt i de större landstingen. Dessutom saknas information om patienter som fått sin vård i andra landsting och regioner.
76
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Uppgifter om ordinerade läkemedel som kan delas genom nationell
patientöversikt
Information om läkemedel som ordinerats i andra landsting eller
regioner kan i vissa fall ändå vara åtkomlig genom den nationella
patientöversikten, NPÖ. När ett landsting eller en kommun vill
dela journaldata med andra aktörer sker detta inom ramen för
sammanhållen journalföring. Åtkomst till information genom
NPÖ förutsätter att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, på
samma sätt som vid åtkomst till all annan journaldata, har en
aktuell vårdrelation med patienten, För att få använda NPÖ ska
patienten ha lämnat samtycke till direktåtkomst. Om situationen
bedöms vara sådan att patienten riskerar att få livshotande eller
allvarliga behövs inte patientens samtycke. Detta kallas för nödöppning och följs upp genom granskning av vårdgivarens åtkomstloggar.
Idag är samtliga landsting anslutna till NPÖ och ungefär 255 av
290 kommuner 10. I två landsting där vårdsystemen är för olika för
att i någon större omfattning kunna dela vårddata mellan de egna
vårdgivarna är NPÖ den huvudsakliga kanalen för att skapa åtkomst till landstingsintern information om patienter 11. Att samtliga
landsting är med i NPÖ vill dock inte säga att de alla levererar
samma information. Det är upp till varje aktör att fatta beslut om
vilken eller vilka av de informationsmängder som kan visas i NPÖ,
verkligen tillgängliggörs, förutom fyra obligatoriska informationsmängder. Läkemedelsordinationer är inte en obligatorisk informationsmängd. Vad som tillgängliggörs är avhängigt lokala prioriteringar. Vad gäller uppgifter om ordinerade läkemedel visas uppgifter från tio landsting. Dessutom är kvaliteten på de uppgifter
som blir tillgängliga via NPÖ aldrig bättre än kvaliteten på
information som finns i den lokala läkemedelslistan eller i lokala
läkemedelslistor i landstinget. Många ordinatörer är därför försiktiga med att använda NPÖ som avgörande beslutsunderlag i
läkemedelssammanhang. I dagens läge finns en risk för att läkemedel ordineras dubbelt på grund av att en ordinatör felaktigt tror
sig ha fått hela bilden.
10
Enligt uppgift från Inera, november 2016.
Jerlvall, L och Pehrsson, T (2016), eHälsa i landstingen 2016 – Inventering på uppdrag av
SLIT-gruppen (landstingens it-strateger och it-chefer), s. 8.
11
77
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
De flesta kommuner är endast med i NPÖ som konsumenter,
vilken innebär att de har möjlighet att läsa information från andra
vårdgivare inom ramen för sammanhållen journalföring utan att
bidra med egen information. Drygt 10 kommuner tillgängliggör
dock sin egen information för visning i NPÖ genom s.k. hittatitta-tjänster för sammanhållen journalföring. På det stora hela
fattas dock än så länge uppgifter från merparten av vårdgivare i den
kommunala eller den privata hälso- och sjukvården.
Uppgifter om aktuella recept
För att på ett patientsäkert sätt kunna utföra samtliga de uppgifter
som ordinatörer har i läkemedelsprocessen är det angeläget att de
inte endast har information om aktuella läkemedelsordinationer
utan även om giltiga recept som patienten eventuellt har. Här ingår
också hur många uttag som finns kvar på dessa recept samt om det
kan finnas recept som är kopplade till en ordination som har
ändrats eller avslutats. Dessa uppgifter finns till stor del i receptregistret, men hälso- och sjukvårdspersonal, inklusive de som har
förskrivningsrätt, får som huvudregel inte ha direktåtkomst till de
uppgifter som är lagrade där. Ett undantag är direktåtkomst till
uppgifter om läkemedel som har förskrivits till patienter med
dosdispenserade läkemedel. Den som är behörig att se aktuella och
tidigare förskrivna läkemedel och handelsvaror till patienter med
dosdispenserade läkemedel kan göra det upp till 27 månader
tillbaka i tiden. Även eventuella elektroniska förskrivningar av helförpackade läkemedel visas, oberoende av om de har skapats i
samma journalsystem eller ett annat journalsystem. Aggregerad
information om elektroniska förskrivningar till patienter med dosdispenserade läkemedel är i praktiken den enda nationella lösning
som ger heltäckande information, och då endast för just denna
patientgrupp.
Att ha direktåtkomst till samtliga uppgifter om elektroniska
förskrivningar, även vanliga e-recept, har sedan länge varit ett
önskemål från hälso- och sjukvårdsföreträdare, bl.a. av de skäl som
anfördes i det tidigare behovsavsnittet. I april 2015 inkom Inera AB
och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) med en skrivelse till
regeringen (S2015/2725/FS). I skrivelsen föreslår Inera AB och
78
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
SKL att regeringen skyndsamt ändrar lagen om receptregister så att
hälso- och sjukvårdspersonal vid behov kan få direktåtkomst till
patientens samlade recept i receptregistret. I skrivelsen påpekas
också att den som vårdar en patient och ordinerar ett läkemedel har
en sämre bild av patientens läkemedel än den som lämnar ut läkemedlet på apotek. Liknande önskemål har även framförts tidigare.
Som läget är idag har läkare och andra ordinatörer inte möjlighet
att fullt ut veta vilka aktuella recept de flesta patienter faktiskt har
och om det finns giltiga recept från andra ordinatörer som borde
makulerats.
Uppgifter om uthämtade läkemedel
I motsats till receptregistret får hälso- och sjukvårdspersonal med
förskrivningsrätt – och under vissa förutsättningar även sjuksköterskor utan förskrivningsrätt – ha direktåtkomst till läkemedelsförteckningen. Direktåtkomsten förutsätter att patienten har lämnat
sitt samtycke. Läkemedelsförteckningen visar samtliga receptförskrivna läkemedel som patienten har hämtat ut från öppenvårdsapotek. Uppgifterna avser elektroniska förskrivningar, men även
förskrivningar som har gjorts genom exempelvis pappersrecept,
telefonrecept eller faxrecept. Som nämndes tidigare i detta kapitel
behöver hälso- och sjukvårdspersonal ibland ha åtkomst till äldre
uppgifter, inte bara när det gäller läkemedelsordinationer och
aktuella förskrivningar utan även läkemedel som har hämtats ut.
Idag är dock bevarandetiden i läkemedelsförteckningen 15 månader
efter registrering av uppgiften.
Det finns flera sätt att ta del av uppgifter i läkemedelsförteckningen. En möjlighet är att göra en ansökan om behörighet för
direktåtkomst via ”Mina vårdkontakter”, genom att fylla i en blankett och skicka till E-hälsomyndigheten. Där kontrolleras att
ordinatören har förskrivningsrätt och i övrigt uppgivit korrekta
uppgifter i form av exempelvis förskrivarkod och arbetsplatskod.
Ett annat alternativ är att ta del av läkemedelsförteckningen via
Inera AB:s läkemedelsförteckningstjänst. Tjänsten kan integreras i
vårdgivarnas journalsystem eller nås genom NPÖ eller Pascal. I
dessa fall är det vårdgivarna som tilldelar behörigheter till behöriga
ordinatörer och sjuksköterskor utan förskrivningsrätt. Vård-
79
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
givarens anropande system ska ansvara för att yrkesutövarens
behörighet att få åtkomst till läkemedelsförteckningen kontrolleras
innan ett anrop till E-hälsomyndigheten görs.
Utifrån de uppgifter som finns i läkemedelsförteckningen går
det inte alltid att dra slutsatser om vilka läkemedel som en patient
har fått ordinerat. Det kan hända att patienten inte har hämtat ut
läkemedlet vid varje uttag eller att läkemedlet har bytts ut i samband med expedieringen på apotek. I sådant fall registreras det
expedierade läkemedlets namn i läkemedelsförteckningen medan
patientjournalen fortfarande innehåller uppgift om vilket läkemedel
som ursprungligen ordinerades.
Uppgifter direkt från patienten
Den sista informationskällan för ordinatörer är patienten själv eller
någon närstående till patienten. Som nämndes i slutet av kapitel 4
är variationen dock stor mellan patienter när det gäller hur väl de
kan redogöra för sin egen läkemedelsanvändning. En del av de
patienter som har blivit ordinerade flera läkemedel är påverkade av
sin sjukdom eller har av andra skäl inte de kognitiva möjligheter
som behövs för att skapa sig en helhetsbild. Problem i kommunikationen på grund av språkliga hinder är ett annat exempel på varför
patientens egen information oftast inte räcker.
Av en intervjustudie som är gjord vid Linnéuniversitetet framgår att flera av de intervjuade läkarna ansåg att patienter relativt
ofta inte kände till sina läkemedelsordinationer 12. Om de använder
en extern informationskälla är det vanligare att patienten använder
”Mina sparade recept på apoteket” än en läkemedelslista från hälsooch sjukvården som källa. Enligt studien är detta något läkarna ser
som problematiskt och riskfyllt då listan från apoteket sällan helt
överensstämmer med aktuella ordinationer.
12
Hammar, T (2013), Förändringar i informationsrisker vid övergång från lokal till gemensam
läkemedelslista (Rapport till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), Linnéunivers.
80
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
5.2
Sjuksköterskor utan behörighet att förskriva
5.2.1
Sjuksköterskans behov av information
De behov som legitimerade sjuksköterskor utan behörighet att
förskriva har avseende information om en patients ordinerade läkemedel är precis som ordinatörernas behov direkt kopplad till de
specifika uppgifter som de har i läkemedelsprocessen. Uppgifternas
exakta karaktär beror delvis på hos vilken vårdgivare sjuksköterskan arbetar samt med vilken vårdform. Enligt data från Socialstyrelsens nationella planeringsstöd fanns år 2012 drygt 106 000
legitimerade sjuksköterskor i Sverige 13.
Bland de arbetsmoment som sjuksköterskor har, oavsett om de
har förskrivningsrätt eller inte, finns ett flertal som skulle kunna
utföras på ett mer patientsäkert sätt om uppgifter om en patients
ordinerade läkemedel var tillgängliga. Exempel på sådana arbetsmoment är
1. bedömning av patientens samlade hälsotillstånd och behandlingseffekter som en del av de arbetsmoment som ingår i sjuksköterskornas arbete
2. ställningstagande till om tidigare ordinerande läkare eller ansvarig läkare ska kontaktas eller ej
3. genomförande av en enkel läkemedelsgenomgång (som initierande part eller som deltagande aktör)
4. genomförande av en fördjupad läkemedelsgenomgång (som
initierande aktör eller som deltagande aktör)
5. övertagande av läkemedelsansvar när patienten tas om hand i
den kommunala hälso- och sjukvården.
Behov av uppgifter om pågående läkemedelsordinationer inklusive
ordinationsorsak
I och med att sjuksköterskor generellt brukar ha mer direkt kontakt med patienter än t.ex. läkare har de en viktig roll när det gäller
att iaktta hur en patients läkemedelsbehandling fungerar samt på en
13
Socialstyrelsen (2016), Statistik om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal 2015,
Sveriges officiella statistik, hälso- och sjukvård, www.socialstyrelsen.se.
81
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
övergripande nivå bedöma hur patientens hälsotillstånd är. Att veta
vilka läkemedel en patient borde ta enligt ordination är en viktig
förutsättning för att kunna göra en sådan bedömning och exempelvis kunna fastställa att patienten svarar bra på behandlingen.
Beroende på sjuksköterskans iakttagelser kan han eller hon behöva
avgöra om en tidigare ordinerande läkare eller en annan ansvarig
läkare ska kontaktas.
I slutenvården, där en vårdgivare ansvarar för samtliga läkemedel
som en patient ska ta under den tid som patienten är inneliggande,
brukar relevant information vara åtkomlig för sjuksköterskor i
patientjournalen, förutsatt att patientens aktuella läkemedelsordinationer har kartlagts i samband med inskrivningen. Här
brukar sjuksköterskor ha en central roll, ibland tillsammans med en
vårdfarmaceut. Om patienten är 75 år och äldre och ordineras
minst 5 läkemedel ska den första karläggningen ske i form av en
enkel läkemedelsgenomgång. Som nämnts tidigare tillkom denna
uppgift, och även s.k. fördjupade läkemedelsgenomgångar, under
hösten 2012 i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
läkemedelshantering i hälso- och sjukvården (SOSFS 2000:1).
Socialstyrelsen pekar ut sjuksköterskor som en av de yrkesgrupper
som är lämpliga att bidra till genomförande av läkemedelsgenomgångar. Även andra patienter som har läkemedelsrelaterade problem eller där det finns misstanke om sådana problem ska erbjudas
en läkemedelsgenomgång.
För samtliga tillfällen då en enkel läkemedelsgenomgång ska
göras (besök hos läkare i öppen vård, inskrivning i sluten vård, påbörjad hemsjukvård och inflyttning i äldreboende) gäller att sjuksköterskor är den personalkategori som patienten träffar mest vid
sidan om läkare. Detta gäller även för de årliga uppföljningar som
ska göras om en patient har pågående hemsjukvård eller motsvarande.
Precis som för läkare som initierar läkemedelsgenomgångar eller
deltar i sådana gäller även för sjuksköterskor att uppgiften kan
genomföras på ett effektivare och framför allt mer patientsäkert
sätt när vederbörande kan komma åt så fullständig och korrekt
information som möjligt om patientens ordinerade läkemedel. Det
första steget i en enkel läkemedelsgenomgång är bl.a. att – med utgångspunkt i tillgänglig dokumentation och patientens egna uppgifter – så långt som möjligt kartlägga vilka läkemedel patienten har
82
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
blivit ordinerad och varför. Uppgift om ordinationsorsak är således
en viktig uppgift som de som medverkar i en enkel läkemedelsgenomgång behöver ta reda på för att komplettera det underlag
som läkaren ska ta ställning till.
När det gäller sjuksköterskor i den kommunala hälso- och sjukvården är det framför allt övertagandet av läkemedelsansvaret från
exempelvis slutenvården som präglar deras behov av information
om patientens ordinerade läkemedel. Som har konstaterats i en rad
vårdskaderapporter och andra studier sker merparten av alla misstag som begås i vården när patientansvaret förs över mellan olika
vårdenheter, t.ex. vid överflyttning mellan sluten och öppen vård,
offentlig och privat vård och mellan olika landsting. Utformningen
av dagens äldrevård med en uppdelad vårdkedja och olika utförare
innebär stora utmaningar i detta avseende för läkemedelsprocessen.
Idag finns det samlade ansvaret för äldrevården hos kommunerna
medan landstingen har kvar det övergripande sjukvårdsuppdraget
och ansvaret för läkarinsatserna.
Många äldre växlar mellan att bo i eget boende och i ett särskilt
boende. Deras vårdkonsumtion kan inkludera primärvårdsbesök,
besök i den specialiserade öppenvården och slutenvårdsepisoder.
Det är inte ovanligt att det blir flera övergångar mellan huvudmän,
vårdgivare och utförare av socialtjänst. Varje övergång i vårdkedjan
medför en risk för att fel uppstår, inte minst p.g.a. ofullständiga
och icke-uppdaterade läkemedelslistor.
Bland legitimerade sjuksköterskor vilar ett särskilt tungt ansvar
på medicinskt ansvariga sjuksköterskor, ofta förkortat MAS, när
det gäller vårdövertaganden. Medicinskt ansvariga sjuksköterskors
roll är att se till att vårdtagarna i kommunen får en säker och
ändamålsenlig vård och behandling av god kvalitet. Inom sina verksamhetsområden ansvarar MAS (och även MAR, medicinskt
ansvarig för rehabilitering), bl.a. för att det finns rutiner för att ta
kontakt med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal när en
patients tillstånd fordrar det, att patienten får den hälso- och sjukvård som en läkare har ordinerat samt att rutinerna för läkemedelshantering är ändamålsenliga och välfungerande. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i hälsooch sjukvården (SOSFS 2000:1) ska MAS inom den kommunala
hälso- och sjukvården utföra sådana uppgifter som enligt föreskriften ska utföras av verksamhetschefen.
83
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
På samma sätt som ordinatörer behöver information om aktuella recept och expedierade läkemedel utöver den mer eller mindre
kompletta information om ordinerade läkemedel som finns att tillgå i patientjournalen gäller samma sak för sjuksköterskor utan förskrivningsrätt. Skälet är att det kan finnas viktiga uppgifter om
patientens läkemedelsbehandling som inte framgår av läkemedelsordinationen i journalen.
Behov av uppgifter om aktuella recept
Att känna till vilka läkemedel särskilt patienter med dosförpackade
läkemedel har fått förskrivna är en nödvändig förutsättning för att
exempelvis kunna sköta deras läkemedelshantering i den
kommunala hälso- och sjukvården, dvs. om inte patienten själv
klarar av att ta sina läkemedel. Legitimerade sjuksköterskors direktåtkomst till dessa patienters aktuella recept motiverades i propositionen Omregleringen av apoteksmarknaden (2008/09:145) med
att det var angeläget att sjuksköterkor som tidigare hade behörighet till dåvarande e-dos – och därmed direktåtkomst till dosrecept
– även fortsättningsvis skulle kunna få en motsvarande direktåtkomst till dessa uppgifter. Då även andra patienter med vanliga erecept kan ha blivit ordinerade många läkemedel skulle det innebära
en ökning av patientsäkerheten om det också fanns information att
tillgå om aktuella förskrivningar.
Även vid genomförande av läkemedelsgenomgångar är uppgifter
om aktuella recept viktiga. Som redan nämndes i ordinatörernas
avsnitt beror de fel som ofta brukar upptäckas i patientens läkemedelslista inte sällan på att ordinatören har glömt att sätta ut ett
läkemedel eller att en utsättning eller dosjustering har gjorts utan
att det framgår av de elektroniska förskrivningar som finns i
receptregistret. Att särskilt uppdatera läkemedelslistor för patienter
med dosdispenserade läkemedel kan även vara en planerad uppgift
som läkare och sjuksköterskor gör tillsammans i syfte att synkronisera vårdens listor mot de uppgifter som finns om patienter med
dosdispenserade läkemedel i receptregistret.
84
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Behov av uppgifter om uthämtade recept
Sjuksköterskornas behov av information om patientens uthämtade
läkemedel har hittills mest varit kopplad till deras uppgifter inom
akutsjukvården. Där finns en tydlig uppgiftsuppdelning mellan
olika personalkategorier för att möjliggöra en effektiv och patientsäker vård. Sjuksköterskornas roll är att ta fram information som
underlättar för läkaren att bedöma patientens hälsotillstånd och
fatta beslut om vidare behandling. I dessa förberedande uppgifter
ingår att samla in fakta genom patientintervjuer, göra enklare
undersökningar och söka uppgifter i patientjournalen. När ett
beslutsunderlag finns tillgängligt kopplas läkaren in. Beslut måste
fattas snabbt och behovet av lättillgänglig information är stort i och
med att arbetssituationen på akutmottagningen lämnar lite tid för
läkaren att själv söka och sammanställa information i patientjournalen eller i läkemedelsförteckningen. Detta steg i vårdprocessen
hanteras i stället i stor utsträckning av sjuksköterskor.
Uppgifter om uthämtade recept skulle, i likhet med uppgifter
om aktuella recept, också höja kvaliteten på de läkemedelsgenomgångar som sjuksköterskor är involverade i. Åtkomst till dessa uppgifter innebär bättre förutsättningar att utföra dessa arbetsmoment
på ett effektivare och mer patientsäkert sätt.
Uppgifter om vilka läkemedel patienten faktiskt använder eller har
använt
I och med att sjuksköterskor ofta är den yrkesgrupp inom hälsooch sjukvården som är närmast patienten har de störst chans att
fånga upp kommentarer och reflektioner om patientens egen läkemedelsanvändning. Det kan handla om saker som patienten kanske
inte tänkte på, eller inte insett vikten av, i samtal med den
ordinerande läkaren.
5.2.2
Sjuksköterskans faktiska åtkomst till information
Dokumenterade uppgifter om ordinerade läkemedel i patientjournalen
Sjuksköterskor i den specialiserade sjukvården har i regel åtkomst
till uppgifter om ordinerade läkemedel i patientjournalen, förutsatt
85
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
att de är aktivt involverade i patientens läkemedelshanteringsprocess. Det kan handla om att hämta rätt läkemedel från ett
medicinskt förråd, iordningställande av läkemedlet samt
administrering till patienten. Här gäller på samma sätt som för
behörig hälso- och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt att
kvaliteten på de lokala läkemedelslistorna helt och hållet beror på
lokala förutsättningarna i landstinget. I landsting där samtliga stora
och de flesta små vårdgivare använder gemensamma vårdsystem
och delar information inom ramen för sammanhållen journalföring
är förutsättningarna bättre än i landsting där informationen är
uppdelad i olika system. Sjuksköterskor inom primärvården kan ha
åtkomst till samma lista som deras kollegor i den specialiserade
vården om det finns en gemensam lista för de olika vårdnivåerna.
I den kommunala hälso- och sjukvården är landstingens läkemedelslistor, och därmed uppgifter om patientens ordinerade läkemedel, generellt inte åtkomliga. Sjuksköterskor som arbetar där är
därför beroende av att få information på andra sätt. På den
kommunala sidan finns egna vårdsystem där uppgifter om
patienten ska dokumenteras och som sjuksköterskorna behöver ha
åtkomst till. En särskild utmaning är att personalens rörlighet
generellt är större än i den landstingsdriva sjukvården. Ett ständigt
aktuellt tema när det gäller e-hälsa i kommunerna är därför behovet
av mobila lösningar. Enligt Socialstyrelsens senaste rapport om ehälsa i kommunerna kan tio procent av kommunernas legitimerade
hälso- och sjukvårdspersonal läsa mobilt i nationella system (t.ex.
NPÖ eller Pascal) 14. Andelen kommuner där personal kan
dokumentera mobilt i nationella system är elva procent.
Uppgifter om ordinerade läkemedel som kan delas genom nationell
patientöversikt (NPÖ)
För en del landsting och kommuner kan NPÖ vara en ändamålsenlig kanal för informationsutbyte mellan landstingsfinansierade
och kommunalt finansierade verksamheter. Som nämndes i
avsnittet om NPÖ:s betydelse för hälso- och sjukvårdspersonal
med förskrivningsrätt är 255 av 290 kommuner med i NPÖ, till
14
Socialstyrelsen (2016), E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna – Redovisning av nyckeltal
för utveckling av e-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2016, s. 35–37.
86
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
största del som informationskonsumenter. Detta innebär att
kommunal hälso- och sjukvårdspersonal kan ha möjlighet att läsa
uppgifter om bl.a. läkemedel som har ordinerats i det landsting de
tillhör, förutsatt att det beträffande landstinget är ett av de tio som
har tillgängliggjort denna information. Kommunal hälso- och sjukvårdspersonal ska, precis som deras kollegor i landstingen, vara
medveten om att kvaliteten på den information som visas i NPÖ
helt beror på kvaliteten på de uppgifter som finns i de lokala läkemedelslistorna.
Uppgifter om aktuella recept
Sjuksköterskor har genom sina specifika uppgifter, t.ex. i samband
med genomförandet av enkla och fördjupade läkemedelsgenomgångar, ett lika stort intresse som ordinatörer av att se vilka aktuella
recept en patient har. Precis som för annan hälso- och sjukvårdspersonal gäller dock även för legitimerade sjuksköterskor att de
endast har direktåtkomst till uppgifter om elektroniska förskrivningar till patienter med dosdispenserade läkemedel i receptregistret och inte till uppgifter om vanliga e-recept.
Uppgifter om uthämtade läkemedel
Sjuksköterskor utan förskrivningsrätt får med uttryckligt samtycke
av patienten eller i situationer där patienten inte kan lämna samtycke, ta del av information från läkemedelsförteckningen. Detta
förutsätter att det är nödvändigt för patienten att kunna få den vård
eller behandling som han eller hon oundgängligen behöver, d.v.s. i
situationer som kan betecknas som nöd. Åtkomsten ska vara relaterad till två ändamål som nämns i lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning, nämligen att bereda den registrerade (d.v.s.
patienten) vård eller behandling eller komplettera den registrerades
journal. Sjuksköterskor är i hög grad involverade i dessa steg.
87
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
Uppgifter direkt från patienten
På samma sätt som när hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva läkemedel alltid ska ha en dialog med patienten om
dennes läkemedelsanvändning kan även sjuksköterskor vara mottagare för information som saknas i läkemedelslistan eller i andra
elektroniska källor.
5.3
Farmaceuter inom hälso- och sjukvården
(vårdfarmaceuter)
5.3.1
Vårdfarmaceuternas informationsbehov
Farmaceuter som arbetar i hälso- och sjukvården (och som även
kallas för vårdfarmaceuter) är ett förhållandevis nytt fenomen.
Exempel på uppgifter som vårdfarmaceuter kan ha är iordningställande av läkemedel, assistans vid utskrivning av en patient samt
skötsel av läkemedelsförråd. I länder som Storbritannien och USA
har erfarenheterna varit positiva och vårdfarmaceuter har bedömts
bidra till höjd kvalitet och lägre kostnader. Även svenska kliniker
där vårdfarmaceuter arbetat under några år vittnar om en kvalitetshöjning i de delar av läkemedelsprocessen där exempelvis sjukhusapotekare och -receptarier är aktiva. Bilden bekräftas av ett flertal
studier inom området. En randomiserad och kontrollerad studie
gjord vid Umeåuniversitet visade t.ex. att antalet läkemedelsrelaterade återinläggningar för den undersökta patientpopulationen
(460 personer 65 år och äldre med demens eller kognitiv svikt)
kunde halveras om vårdfarmaceuter ingick i vårdteamet 15.
Vårdfarmaceuternas samlade behov av information om patientens
läkemedel
De senaste åren har vårdfarmaceuter i ökande grad blivit involverade i genomförandet av läkemedelsgenomgångar. Som nämnts
tidigare har samtliga yrkesgrupper som bidrar till läkemedels15
Gustafsson M (2016), Optimizing drug therapy among people with dementia: the role of
clinical pharmacists, Umeå University medical dissertations.
88
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
genomgångar ett stort behov av åtkomst till korrekta och fullständiga uppgifter om patientens ordinerade läkemedel, inklusive
ordinationsorsak. I Socialstyrelsens föreskrifter lyfts särskilt
apotekare fram som en möjlig aktör vid genomförandet av läkemedelsgenomgångar, vid sidan om läkare och sjuksköterkor.
Receptarier nämns inte explicit, men eftersom annan hälso- och
sjukvårdspersonal också får delta i arbetet med läkemedelsgenomgångar är receptarier den mest givna av de icke-utpekade yrkesgrupperna att bidra till denna uppgift. Även vid framtagandet av en
s.k. läkemedelsberättelse kan vårdfarmaceuter vara involverade. En
läkemedelsberättelse är en redogörelse av förändringar i en patients
läkemedelsbehandling som dokumenteras i patientjournalen efter
att en läkemedelsgenomgång har ägt rum i samband med en slutenvårdsvistelse.
Vårdgivare som aktivt har satsat på vårdfarmaceuter i deras
verksamhet kan i större utsträckning än andra vårdgivare ha valt att
låta apotekare och eventuellt receptarier vara de som alltid i första
hand genomför en läkemedelgenomgång, givetvis under ansvar av
en läkare. För de verksamheterna är det ännu viktigare att vårdfarmaceuter har möjlighet att få åtkomst till korrekta och fullständiga uppgifter.
5.3.2
Vårdfarmaceuternas faktiska åtkomst till information
Då vårdfarmaceuter inte har funnits så länge i de flesta landsting
upplever de ibland brister när det gäller behörigheten att komma åt
en patients journalinformation, t.ex. att ta del av en patients läkemedelslista. Det förekommer också att det finns särskilda farmaceutmallar i patientjournalen, men utan möjlighet att signera
avslutade arbetsmoment.
Farmaceuter som arbetar i hälso- och sjukvården är behöriga att
genom direktåtkomst till receptregistret ta del information om
elektroniska förskrivningar till patienter med dosdispenserade läkemedel. Precis som legitimerade sjuksköterskor behöver de vara
inloggade i Pascal. De har däremot inte direktåtkomst till läkemedelsförteckningen, vilket upplevs som ett stort hinder i arbetet
med läkemedelsgenomgångar.
89
opaginerad Kontrollera mot PDF
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
Direkta kontakter med patienter, t.ex. vid inskrivning till slutenvården, är precis som för andra yrkesgrupper en viktig del av kartläggningen, oavsett hur mycket information som finns att tillgå i
elektronisk form. Hur mycket information en patient kan ge beror
som har nämnts tidigare helt på dennes individuella förutsättningar.
5.4
Expedierande personal på öppenvårdsapotek
5.4.1
Behov av information för expedierande personal på
öppenvårdsapotek
Expedierande personal på öppenvårdsapotek har ett behov av att få
åtkomst till information om patientens elektroniska förskrivningar
för att kunna expediera läkemedel och andra varor som har förskrivits.
Av Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit framgår
att apotekspersonal, genom att ge individuellt anpassad information, så långt det är möjligt ska förvissa sig om att patienten kan
använda ett läkemedel på rätt sätt. Enligt 13 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) ska den som förordnar eller lämnar ut läkemedel
särskilt iaktta kraven på sakkunnig och omsorgsfull vård samt på
upplysning till och samråd med patienten eller företrädare för
denne. Farmaceuters behov av att ta del av aktuella förskrivningar
samt uppgifter om vilka läkemedel en patient har hämtat ut bygger
främst på att de har ett ansvar för att färdigställa förskrivna läkemedel innan ett utlämnande till patient kan ske. Med begreppet
färdigställande avses en författningsmässig, farmakologisk samt
teknisk kontroll av läkemedlet inför utlämnande från öppenvårdsapotek (1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34).
En författningsmässig kontroll innebär en kontroll av att förskrivningen är korrekt utfärdad, att förskrivaren är behörig och att
samtliga uppgifter som krävs för att en giltig förskrivning ska föreligga finns med för att farmaceuten ska kunna göra en korrekt
expedition av läkemedlet. En farmakologisk kontroll innebär bl.a.
att farmaceuten ska kontrollera att läkemedlet, styrkan och dosen
som förskrivits, är rimliga till den aktuella patienten samt den
avsedda behandlingen. I den farmakologiska kontrollen ingår också
att göra en bedömning av risken för interaktion med andra läke90
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
medel som patienten använder. En teknisk kontroll innebär att
farmaceuten gör en fysisk besiktning av det läkemedel som ska
expedieras.
Expedierande personal på öppenvårdsapotek ska även beakta de
krav som ställs inför en expediering enligt läkemedelsförmånslagstiftningen. Med läkemedelsförmån avses en reducering av den
enskildes kostnader för förmånsberättigade varor. Kostnadsreduceringen beräknas på den sammanlagda kostnaden för varor
som den förmånsberättigade köper under ett år räknat från det
första inköpstillfället. Enligt 5 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.) ska reduceringen lämnas vid varje inköpstillfälle på
grundval av den sammanlagda kostnaden för de dittills och vid tillfället inköpta varorna. Läkemedelsförmåner enligt 5 § lagen om
läkemedelsförmåner m.m. och kostnadsfrihet enligt 19 § samma lag
får i regel inte avse större mängd läkemedel eller andra varor än
som motsvarar det beräknade behovet för 90 dagar eller, om lämplig förpackningsstorlek för 90 dagar saknas, närmast större förpackning. Ett läkemedel eller en annan vara som har förskrivits får,
om det inte föreligger särskilda skäl, inte förskrivas på nytt så länge
förskrivningen fortfarande är giltig, om syftet enbart är att få läkemedlet eller varan utlämnat på förmånligare villkor.
För att varorna ska omfattas av läkemedelsförmåner enligt 5 §
lagen om läkemedelsförmåner m.m. eller kostnadsfrihet enligt 19 §
samma lag är huvudregeln att förskrivningen får expedieras på nytt
först då minst två tredjedelar av den tid förflutit som den tidigare
expedierade mängden läkemedel eller andra varor är avsedd att
tillgodose. Vid varje expeditionstillfälle ska öppenvårdsapoteket
tillhandahålla ett särskilt kvitto på det belopp som kunden betalat
för varor som omfattas av läkemedelsförmånerna. Öppenvårdsapoteket ska vidta även de övriga åtgärder som enligt 15 § förordningen om läkemedelsförmåner m.m. behövs för att kunden ska få
läkemedelsförmåner.
Vidare ska farmaceuten bl.a. säkerställa att märkningen som
görs vid expeditionen är korrekt, beständig och rätt etikett har
satts på rätt förpackning osv. (se 8 kap. 11 § Vägledning till HSLFFS 2016:34, version 2, september 2016). Vid expedition av läkemedel till en patient som har dosdispenserade läkemedel ska farmaceuten vid den farmakologiska kontrollen alltid kontrollera patientens samtliga elektroniska recept. Kontrollen är i första hand en
91
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
interaktionskontroll och kontroll av dubbelförskrivning (se 8 kap.
7 § Vägledning till HSLF-FS 2016:34, version 2, september 2016).
Sammanfattningsvis behöver expedierande personal på öppenvårdsapotek ha åtkomst till uppgifter om en patients samtliga
aktuella läkemedel för att kunna genomföra de kontroller som
krävs innan ett läkemedel får expedieras, bl.a. om läkemedlet,
styrkan och dosen som förskrivits är rimlig till den aktuella
patienten och den avsedda behandlingen.
5.4.2
Faktisk åtkomst till information för expedierande
personal på öppenvårdsapotek
Expedierande personal på öppenvårdsapotek får utan patientens
samtycke åtkomst till uppgifter i receptregistret om det är nödvändigt för att kunna expediera ett läkemedel eller annan vara som
har förskrivits. Direktåtkomsten avser de uppgifter som finns registrerade i receptregistret avseende elektroniska recept, itererade
recept, dosrecept samt underlag avseende tillämpningen av
bestämmelserna om läkemedelsförmåner. När det gäller registreringen av nämnda uppgifter, utom för elektroniska recept, behövs
patientens samtyckte. Enligt receptregisterlagen får sådana uppgifter inte förekomma i receptregistret om inte patienten samtyckt
till det. Direktåtkomsten för expedierande personal på öppenvårdsapotek avser endast den förskrivning som är ifråga för expediering.
Expedierande personal på öppenvårdsapotek har således inte rätt
till åtkomst beträffande tidigare uthämtade förskrivningar i receptregistret, se avsnitt 7.2.7.
Informationsbehovet vad gäller tidigare uthämtade förskrivningar tillgodoses i läkemedelsförteckningen. För att farmaceuter
på öppenvårdsapotek ska få direktåtkomst till förteckningen ska
patienten ha lämnat ett samtycke.
5.5
Patienten
5.5.1
Patientens informationsbehov
Eftersom hälso- och sjukvårdspersonal ofta inte har en komplett
bild av patientens ordinerade läkemedel vilar ett stort ansvar på
92
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
patienten själv att hålla reda på vilka läkemedel han eller hon ska ta
och på vilket sätt. Av fokusgrupper med läkare som Läkarförbundet lät göra våren 2016 framgår att genomsnittspatienten har
ganska begränsad koll på vilka läkemedel de tar. Många patienter
förutsätter att åtminstone läkaren har en fullständig översikt över
hans eller hennes ordinerade läkemedel, också när det gäller läkemedelsordinationer från ordinatörer som arbetar hos andra vårdgivare. Det är därför inte säkert att alla patienter som har möjlighet
att notera och komma ihåg vilka läkemedel de har fått ordinerade
verkligen gör det. Det finns också ett betydande antal patienter
som på grund av låg eller nedsatt kognitiv förmåga inte har möjlighet att själva komma ihåg alla detaljer i sin läkemedelsbehandling.
Andra patienter, t.ex. med begränsade kunskaper i svenska, kan ha
svårt att kommunicera den information de trots allt har, inte minst
i akuta situationer där tolk saknas.
Lika mycket som patienten själv gynnas av direktåtkomst till
fullständig och uppdaterad information om den egna läkemedelsanvändningen ligger det också i patientens intresse att samtliga
yrkesgrupper som har ett motiverat behov av att ta del av uppgifter
om hans eller hennes ordinerade läkemedel, inkl. aktuella och uthämtade recept, får göra detta för att på så sätt få möjlighet att
genomföra sina arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt. Patientens
intresse uttrycks bl.a. i 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
där det framgår att hälso- och sjukvård ska bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård, dvs. att vården ska vara av god kvalitet
och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen. Den ska också tillgodose patientens behov av kontinuitet
och säkerhet i vården.
När det gäller den information som patienter själva tar del av är
det angeläget att den presenteras på ett lättillgängligt sätt som gör
att de redovisade uppgifterna enkelt kan relateras till patienternas
sjukdom eller sjukdomar. Bra information är en förutsättning för
att patienter ska kunna bli mer delaktiga i sin vård och även att
följsamheten till behandlingen ska kunna öka. Forskning visar att
följsamheten ökar om patienter får mer information om den
93
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
aktuella läkemedelbehandlingen samt om orsakerna till att ett visst
läkemedel har ordinerats16.
5.5.2
Patientens faktiska åtkomst till information
Dokumenterade uppgifter om ordinerade läkemedel i patientjournalen
En möjlig informationskälla för patienten är patientjournalen och
dess läkemedelslista. En kopia av den aktuella listan kan i regel
lämnas till patienten vid kontakt med en vårdgivare. Det finns även
förutsättningar för patienten att nå informationen elektroniskt, till
exempel genom ”Mina vårdkontakter” eller andra gränssnitt där
patienten kan ta del av journaluppgifter. Det kan dock dröja till
dess att även uppgifter om ordinerade läkemedel blir åtkomliga på
det sättet. Patienter har inte åtkomst till information i NPÖ.
Om patienten har blivit ordinerad läkemedel hos olika vårdgivare kan informationen idag vara uppdelad i flera olika patientjournaler. När så är fallet behöver patienten kontakta respektive
vårdgivare och begära ut kopior av läkemedelslistan för att sedan
sätta ihop informationen till en helhet. Det är dock sannolikt att
patienten endast får svar på vilka ordinationer som har gjorts hos
var och en, men inte hur de förhåller sig till varandra. För patienter,
eller närstående som eventuellt hjälper till i läkemedelshanteringen,
uppstår därmed osäkerhet kring vad som är den samlade och
aktuella bilden.
Uppgifter om aktuella recept
Patienter har till skillnad från hälso- och sjukvårdspersonal åtkomst
till information från receptregistret. År 2006 började Apoteket AB
erbjuda alla patienter att se sina elektroniskt sparade recept via
apotekets hemsida. Tjänsten kallas idag för ”Mina sparade recept på
apotek” och ger patienten möjlighet att se uttagshistorik 15
månader tillbaka i tiden. Den lista som presenteras är en sammanställning över de recept som lagras i den nationella receptdepån,
16
Brosius, H (2010), Läkemedelsavstämning mellan patientjournalens läkemedelslista på
hälsocentral, receptregistret på apotek samt patientens uppgift om aktuella ordinationer, Linnéuniversitetet.
94
Ds 2016:44
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
som är en del av receptregistret, och kan innehålla uppgifter som
avser såväl tidigare som framtida uttag av sparade recept, inkl. återstående giltighetstid. Listan lämnas ut i utskrivet format från
apotek och är även nåbar via webbplatsen ”Mina vårdkontakter”
(www.minavardkontakter.se).
Ett problem med mina ”Mina sparade recept på apotek” är att
denna lista kan innehålla inaktuella recept, t.ex. för att den
ordinerade doseringen har ändrats, och även redan utsatta läkemedel. Utformningen av ”Mina sparade recept på apotek” har
reviderats ett antal gånger, bl.a. med anledning av två Lex Mariaanmälningar som gjordes 2009. Som Nätverket för Sveriges Läkemedelskommittéer (LOK) har anfört uppfattar många patienter att
den lista de får på apotek är en lista med aktuella läkemedelsordinationer. Risken för att patienten styrs av icke uppdaterad information finns dock kvar, trots förbättringar i utformningen av listan.
Patienter som själva noggrant håller reda på vad de har fått
ordinerat kan förmodligen hantera detta, särskilt då det brukar
finnas en skrivning på listan som uppmärksammar patient på att
läkemedelsordinationen kan ha förändrats, men för många andra
patienter, framför allt de som har ett sjukdomstillstånd där förvirring eller kognitiv nedsättning ingår, särskilt om de har flera
läkemedel, är information om sparade recept ett osäkert underlag
som i värsta fall kan leda till felaktig läkemedelsbehandling.
Uppgifter om uthämtade läkemedel
Genom läkemedelsförteckningen kan patienten, precis som ordinatörer och under vissa förutsättningar legitimerade sjuksköterskor,
ta del av uppgifter om de receptförskrivna läkemedel som patienten
har hämtat ut på apotek under de senaste 15 månaderna. I likhet
med receptregistret kan läkemedelsförteckningen nås genom inloggning i Mina vårdkontakter för åtkomst krävs e-legitimation.
Patienten kan även få uppgifterna genom att be om en utskrift på
ett apotek eller genom att vända sig till E-hälsomyndigheten med
en begäran om registerutdrag enligt 26 § personuppgiftslagen
(1998:204).
På samma sätt som informationen som patienten kan läsa i Mina
sparade recept kan även informationen i läkemedelsförteckningen
95
Aktörernas behov av och åtkomst till information om en patients läkemedel
Ds 2016:44
skilja sig från den som finns i journalsystemens läkemedelslistor.
Olikheterna uppstår exempelvis om det ordinerade läkemedlet byts
ut vid expedieringen på apoteket. För patienter som begärt journalkopior och utdrag ur läkemedelsförteckningen kan därmed en förvirrande situation uppstå.
Uppgifter från läkemedelsförpackningen
En informationskälla som patienten alltid har åtkomst till är läkemedelsförpackningen. Där finns både en bipacksedel från tillverkaren och en etikett från det expedierande apoteket. Precis som
för uppgifter om uthämtade recept som patienten kan få åtkomst
till i läkemedelsförteckningen behöver informationen inte nödvändigtvis överensstämma med den som exempelvis patienten har
fått genom en kopia av patientjournalen eller med den som finns i
de elektroniskt sparade recepten. Även här är generiskt utbyte av
läkemedlet på apoteket ett skäl till att det uppstår avvikelser.
96
6
Informationsbristens
konsekvenser
Som redogjorts för i tidigare kapitel varierar det exakta informationsbehovet för legitimerade yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård beroende på uppdrag och ansvarsområden. De yrkesgrupper
som har störst informationsbehov är hälso- och sjukvårdspersonal
med behörighet att förskriva, sjuksköterskor utan förskrivningsrätt
och farmaceuter i vården samt på öppenvårdsapotek. Idag är de
uppgifter som dessa yrkesgrupper behöver om patientens läkemedelsbehandling uppdelade i ett antal källor: patientjournalen,
den nationella patientöversikten (NPÖ), receptregistret, läkemedelsförteckningen och patienten själv.
Förutom att dessa aktörer inte har samma åtkomst till de olika
källorna är ett annat problem att inte någon av källorna innehåller
information som är fullständig och korrekt för samtliga patienter.
Detta innebär att det är svårt att få en helhetsbild av patientens
aktuella läkemedelsbehandling och att det kan uppstå patientsäkerhetsrisker i läkemedelsprocessens olika steg. För varje patient som
drabbas kan den direkta följden vara en vårdskada som kunde ha
undvikits med rätt förutsättningar. Berörd hälso- och sjukvårdspersonal kan i en sådan situation behöva dra slutsatsen att patienten
kunde ha fått bättre hjälp om uppgifterna hade varit korrekta, fullständiga och åtkomliga.
I detta kapitel redovisas med hjälp av olika studier och myndighetsrapporter uppskattningar av hur omfattande problemen med
läkemedelsfel är i svensk hälso- och sjukvård. I flera av studierna
görs en direkt koppling till informationsbrist om patientens läkemedelsbehandling samt förekomsten av felaktiga uppgifter i de
källor som finns. Ett resonemang förs även om medicinska konsekvenser av denna informationsbrist på aggregerad nivå, t.ex. mätt i
97
Informationsbristens kosekvenser
Ds 2016:44
vårdskador, direkta och indirekta kostnader som informationsbristen och förekomsten av felaktiga uppgifter kan antas ge upphov
till, risken för missbruk av systemet av exempelvis personer med
beroendeproblematik och eventuella övriga konsekvenser.
6.1
Omfattningen av informationsbristen
6.1.1
Fel i befintliga läkemedels- och receptlistor
I en svensk studie som presenterades i Läkartidningen år 2012 jämfördes patienternas egna uppgifter om aktuella ordinationer av förskrivna läkemedel både med ordinationer som var dokumenterade i
läkemedelslistan och med uppgifter om aktuella förskrivningar i
den receptlista som patienter kan få ut på apotek 1. Kartläggningen
gällde främst förekomsten av aktuella ordinationer, inaktuella
ordinationer, receptdubbletter och saknade aktuella ordinationer.
Studien visade att åtta av tio patienter med fem eller fler läkemedel
hade minst en avvikelse mellan aktuell medicinering och ordinationer i patientjournalens läkemedelslista. Andelen avvikelser
mellan båda listorna var i genomsnitt 29 procent av det totala
antalet uppgifter som fanns i dem. Motsvarande siffra för avvikelser
mellan aktuell medicinering och patientens sparade recept i receptregistret var att 9 av 10 patienter hade minst en avvikelse, med en
genomsnittlig andel avvikelser på i genomsnitt 38 procent. Endast
54,4 procent av uppgifterna stämde överens mellan vårdens läkemedelslista, apotekens lista med sparade recept och den lista med
patientens egna uppgifter om ordinerade läkemedel som hade tagits
fram inom ramen för studien. Enligt artikelförfattarna är resultaten
i linje med fynd i studier från andra länder. De signalerar dessutom
att dessa siffror förmodligen är en underskattning då ordinationer
med samma aktiva substans och beredningsform men olika dosering inte klassificerades som dubbletter, trots att det i många fall
sannolikt handlar om dubbelmedicinering.
Det finns två huvudsakliga anledningar till att kongruensen
mellan ovan nämnda källor är förhållandevis dålig med avseende på
förekomsten av aktuella och korrekta uppgifter. Dels är åtkomsten
1
Ekedahl A, Tärning E, Rutberg H, Yngvesson M, Hoffmann M (2012), Mycket vanligt
med fel i läkemedels- och receptlistorna, Läkartidningen nr. 20–21 2012 volym 109.
98
Ds 2016:44
Informationsbristens kosekvenser
för yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och på öppenvårdsapotek till varandras uppgifter om en patients ordinerade läkemedel
begränsade, dels har ordinatörer ofta en för snäv bild av patientens
läkemedelsanvändning i journalbaserade läkemedelslistor eftersom
de inte alltid ser uppgifter från samtliga ordinatörer. Intressant att
notera är att deltagande enheter i landsting med en gemensam
läkemedelslista för öppen- och slutenvård har en statistiskt signifikant lägre förekomst av dubbletter, inaktuella ordinationer och
saknade ordinationer i läkemedelslistan jämfört med enheter där
patientens information om hans eller hennes ordinationer inte
delas. Antalet avvikelser i förhållande till patientens receptlista i
receptregistret var däremot i samma storleksordning oavsett om
det fanns en lokal läkemedelslista med begränsad spännvid eller en
gemensam läkemedelslista. Detta är en direkt konsekvens av att
personal i hälso- och sjukvården idag inte har åtkomst till uppgifter
om e-recept i receptregistret samt att det finns tekniska svårigheter
att makulera recept med koppling till icke-aktuella ordinationer.
Bilden ovan bekräftas av en studie med liknande ansats som
gjordes på en vårdcentral i Kalmar år 2010 2. Patienter som ingick i
kartläggningen var 18 år och äldre och hade någon av diagnoserna
hjärtsvikt, diabetes (typ 1 eller 2) eller artros, samtliga tre kroniska
sjukdomar Studien initierades med anledning av en incident som
hade ägt rum 2009 och som då ledde till en Lex Maria-anmälning.
En äldre patient hade förväxlat läkemedelslistan från vården med
”Mina sparade recept på Apoteket”, vilket ledde till att patienten
felaktigt tog en kaliumsparande medicin och hamnade i ett livshotande tillstånd.
Kalmar läns landsting kännetecknas av att införandet av en
gemensam läkemedelslista började tidigt, år 2006. Personal med
behörighet att förskriva läkemedel har därför en förhållandevis bra
bild av patientens aktuella läkemedelsordinationer. Men överensstämmelsen mellan den journalanknutna läkemedelslistan och de
uppgifter som finns i receptregistret – som är åtkomliga för
patienten – påverkas inte nämnvärt av att läkemedelslistan är
gemensam. Av studien framgick att mer än vart femte recept av de
2
Brosius, H (2010), Läkemedelsavstämning mellan patientjournalens läkemedelslista på hälsocentral, receptregistret på apotek samt patientens uppgift om aktuella ordinationer, Linnéuniversitetet.
99
Informationsbristens kosekvenser
Ds 2016:44
deltagande patienterna var felaktigt, antingen för att förskrivningarna var inaktuella, (12,0 procent) eller på grund av förekomst
av receptdubbletter och dubbelmedicinering (8,3 procent). Av de
totalt 113 avvikelser som framkom i studien var 67 (59,3 procent)
inaktuella recept, 33 (29,2 procent) receptdubbletter och 13
(11,5 procent) dubbelmedicinering.
Informationsbristen eller felaktiga uppgifter leder, oavsett
orsak, till att patienter löper en stor risk att ta läkemedel i onödan
eller på fel sätt. Dagens begränsningar i åtkomst till information är
både vertikala (d.v.s. mellan vården, apotek och patienten) och
horisontella (inom vården) och gör att de i kapitel 5 nämnda yrkesgrupperna ofta inte kan utföra de uppgifter de har i läkemedelsprocessen på ett patientsäkert sätt. På grund av det generiska
utbytet på apoteken får många patienter dessutom förpackningar
expedierade med andra varunamn än de som finns i läkemedelsoch receptlistan. Generiskt utbyte vid receptexpedieringen är därför ytterligare en möjlig anledning till att läkemedelsrelaterade problem uppstår, framför allt om patienten inte förstår systemet 3.
Åtkomst till information om uthämtade läkemedel, som redan idag
finns i läkemedelsförteckningen, och bättre information om
generiskt utbyte med ökad fokus på läkemedelssubstansen,
behöver därför också finnas med i ett framtida lösningsförslag.
6.1.2
Utmaningar i samband med vårdövergångar
Även om det inte är vanligt kan informationsbrist eller felaktiga
uppgifter i läkemedels- och receptlistor redan uppstå trots att
patienten behandlas på endast en vårdenhet. Ju fler personer som är
involverade i patientens vård och ju oftare patienter behöver förflytta sig mellan vårdenheter, vårdnivåer, vårdgivare och huvudmän,
desto större blir risken för fel och avvikelser. Anledningen är ofta
brister i kommunikation och informationsöverföring mellan olika
vårdenheter samt mellan vårdpersonal och patienter. I denna promemoria ligger störst fokus på övergripande patientjournalsystem,
men det finns många fler system inom hälso- och sjukvården som
3
Frisk P, Rydberg T, Carlsten A och Ekedahl A (2011), Patients’ experiences with generic
substitution - a Swedish pharmacy survey. Journal of Pharmaceutical Health Services Research
2011; 2 (1): 9-15.
100
Ds 2016:44
Informationsbristens kosekvenser
alla kan innehålla information som behöver delas, inte sällan med
koppling till läkemedelsprocessen. Enligt betänkandet Nästa fas i ehälsoarbete (SOU 2015:32) har exempelvis Region Västra
Götaland 2000 system och Stockholms läns landsting 1300 4.
Utmaningarna är särskilt stora när det gäller vårdövergångar
mellan landstingens hälso- och sjukvård och den kommunala hälsooch sjukvården. Hälso- och sjukvårdsinsatser i kommuner har en
betydande omfattning. Under år 2014 fick nästan 400 000 personer,
varav 84 procent 65 år eller äldre, kommunal hälso- och sjukvård
någon gång under året5. Kommunal hälso- och sjukvårdspersonal
har dock inte tillgång till landstingets journalsystem och den tillhörande läkemedelslistan. I brist på gemensam journalinformation
som kan delas med landstingen behöver det finnas rutiner som
stödjer verksamheten i det dagliga arbetet, så att rätt information
finns på rätt plats oavsett vårdgivare eller vårdnivå. Detta kallas för
samverkan. En enkät som Socialstyrelsen låtit göra visar att skriftliga rutiner för samverkan mellan kommunen, landstinget alternativt regionen, primärvården, sjukhusen och vårdhygieniska funktioner finns hos omkring 80 procent av kommunerna 6. Mellan 6
och 10 procent av kommunerna har rutiner, men inte skriftliga, och
en ungefär lika stor andel kommuner har inga samverkansrutiner. I
dessa kommuner är risken för läkemedelsfel i vårdens övergångar
överhängande.
En annan utmaning när det gäller vårdövergångar är det ökade
antalet vårdgivare. De senaste tio åren har hälso- och sjukvården
genomgått omfattande strukturförändringar, bl.a. en stor ökning av
antalet privata vårdgivare. Enligt utredningen om rätt information i
vård och omsorg (SOU 2014:23) ökade landstingens köp av vårdtjänster från privata leverantörer från 18 miljarder kronor till cirka
32 miljarder kronor under åren 2006–2012 7. Bara i Stockholms läns
landsting finns, förutom offentliga vårdleverantörer, omkring 3 000
privata verksamheter som bedriver hälso- och sjukvård 8. Siffran
inkluderar företagare på nationella taxan, d.v.s. den offentliga
4
SOU 2015:32: Nästa fas i E-hälsoarbetet, slutbetänkande från E-hälsokommittén, s. 161.
Socialstyrelsen (2016), Lägesrapport inom patientsäkerhetsområdet 2016, s. 9.
6
Ibid., s. 55.
7
SOU 2014:23: Rätt information på rätt plats i rätt tid, slutbetänkande från utredningen om
rätt information om vård och omsorg, s. 110.
8
SOU 2016:41: Hur står det till med den personliga integriteten? – en kartläggning av
Integritetskommittén, s. 249.
5
101
Informationsbristens kosekvenser
Ds 2016:44
ersättningen till privata vårdgivare som har ett samverkansavtal
med landstinget, och inom tandvården.
Huruvida antalet vårdgivare kommer att öka ytterligare är svårt
att säga, men den allmänna utvecklingen inom hälso- och sjukvården är att patienter kan ta kontakt med fler vårdgivare. I och
med valfrihetsreformen och den nya patientlagen (2014:821) blir
patienternas möjlighet att välja vård ännu tydligare. Det är också
vanligare att patienter rör sig över landstingsgränserna, vilket gör
att uppgifter om patientens läkemedelsbehandling hamnar i
journalsystem i andra landsting än patientens hemlandsting. Förutom att patienter själva kan söka sig till andra landsting pågår
också en trend mot specialisering inom hälso- och sjukvården och
inte minst koncentration av högspecialiserad sjukvård på ett fåtal
ställen i Sverige.
En farhåga i samband med mer fragmentiserad vård och fortsatt
subspecialisering är att färre ordinatörer an tidigare tar ett helhetsansvar för den enskilde patientens medicinering, trots att behovet
av ett helhetsansvar nu är större. Behoven av att hålla samman
uppgifter om patienternas läkemedelsbehandling är därför större än
någonsin tidigare.
6.2
Medicinska konsekvenser
Enligt Europarådets expertgrupp för bättre läkemedelsanvändning
visar flera studier att en stor del av de oönskade läkemedelseffekterna (43-80 procent) är möjliga att förutse och undvika 9. Inte alla
undvikbara läkemedelsrelaterade problem går att härleda till brister
i tillgång till information om patientens läkemedelsbehandling och
felaktiga uppgifter, men i de fall som ofullständig eller felaktig
information ligger till grund för problemen finns stort utrymme
för ökad patientsäkerhet och i förlängningen också minskade kostnader. Uppskattningsvis hälften av de undvikbara fel som i dag
uppstår i samband med läkemedelsbehandling kan antas vara
orsakade av att ordinatören ifråga inte har tillräcklig information
9
Council of Europe Expert Group on Safe Medication Practices (2006), Creation of a better
medication safety culture in Europe: Building up safe medication practices.
102
Ds 2016:44
Informationsbristens kosekvenser
om antingen patienten eller om läkemedlet i sig 10. Detta antagande
kan ge en fingervisning om hur stor den medicinska vinsten skulle
kunna vara om informationen om patientens läkemedelsbehandling
hade varit helt korrekt, fullständig och åtkomlig.
6.2.1
Exempel från landstingsfinansierad hälso- och sjukvård
Brist på information om patientens läkemedelsanvändning och
förekomsten av felaktiga uppgifter, både hos patienten själv och
hos de legitimerade yrkesgrupper som är involverade i patientens
vårdprocess, kan drabba patienter med olika typer av sjukdomsbesvär och i olika åldrar. De medicinska konsekvenserna är dock
tydligast för sköra patienter, framför allt äldre och multisjuka.
Kroppsliga förändringar på grund av ålder och sjukdom påverkar
både omsättning och effekter av läkemedel, vilket leder till en ökad
känslighet och därmed risk för biverkningar. En bidragande faktor
är att nedsatta kognitiva förmågor är vanligare i denna grupp än
bland yngre och friskare patienter. Detta gör att många har svårt att
själv hålla koll på vilka läkemedel de ska ta. Samtidig användning av
många läkemedel utgör också en riskfaktor. Antalet läkemedel som
äldre och multisjuka använder är ofta betydligt högre än läkemedelsanvändningen i andra patientgrupper, vilket yttrar sig i fler
läkemedelsrelaterade dödsfall, akutmottagningsbesök, magtarmblödningar och fallskador 11. Det är kombinationen av ovan nämnde
faktorer som gör att risken för läkemedelsrelaterade skador ökar
kraftigt, t.ex. interaktioner mellan läkemedel i kombination med
nedsatt njurfunktion 12.
Enligt studier har mellan 8 och 22 procent av alla äldre som
besöker primärvården problem med biverkningar 13. Motsvarande
siffra för slutenvården är mellan 19 och 31 procent. Många läkemedelsbiverkningar är mindre allvarliga, såsom trötthet, muntorrhet och förstoppning, men de kan pågå under lång tid och ha en
10
Hammar T (2014), eMedication – improving medication management using information
technology, Linnaeus University Dissertations No 188.
11
, Socialstyrelsen (2012), Äldre med regelbunden medicinering – antalet läkemedel som riskmarkör, s 14.
12
Socialstyrelsen (2014), Läkemedelsorsakad sjuklighet hos äldre – kartläggning och förslag
till åtgärder, s. 16.
13
Ibid. s. 8.
103
Informationsbristens kosekvenser
Ds 2016:44
stark påverkan på livskvalitet och funktion. Andra biverkningar är
däremot allvarliga och kan få långtgående konsekvenser såsom fallolycka till följd av yrsel, och leda till akuta inläggningar på sjukhus 14. Enligt Socialstyrelsens rapport om läkemedelsorsakad sjuklighet från 2014 är det följande tillstånd som oftast föranleder
inläggning i samband med att det uppstår läkemedelsrelaterade
problem: lågt blodtryck, fall, blödningar, hjärtrytmrubbningar, saltoch vätskebalansrubbningar, medvetandepåverkan eller förvirring,
hjärtsvikt samt lågt blodsocker 15.
I en svensk studie från 2006, som inte var begränsad till äldre
och där patienterna hade i snitt ungefär nio läkemedel, bedömdes
nästan 30 procent av de granskade patienterna ha ett eller flera läkemedelsrelaterade problem som direkt orsakat eller starkt bidragit
till inläggning 16. Ytterligare 8 procent av patienterna hade ett läkemedelsrelaterat problem som dock inte var direkt orsak till inläggning. Studien, som gjordes bland patienter på medicinakuten vid
Karolinska Universitetssjukhuset Solna, visade att 73 procent av de
läkemedelsrelaterade problemen gällde biverkningar, 48 procent
kliniskt betydelsefulla interaktioner och 30 procent bristande följsamhet. Terapisvikt och underbehandling, läkemedelsmissbruk och
läkemedelsförgiftning var andra exempel på problem orsakade av
läkemedel.
Ytterligare en svensk studie, i det här fallet baserad på registerdata, gick ut på att beslutsstödssystemet elektroniskt expertstöd
(EES) prövades på drygt 180 000 patienter med dosdispenserade
läkemedel. Resultatet av granskningen var att potentiella läkemedelsrelaterade problem hittades hos 76 procent av de undersökta
patienterna17. Patienterna stod i genomsnitt på 10 läkemedel och
antalet varningssignaler per patient var i snitt 2,2. De vanligaste
problem som upptäcktes var potentiellt olämpliga interaktioner
mellan läkemedel (37 procent), dubbletter (30 procent) och geriat14
Bergman U, Ulfvarson J, von Bahr C (2005), Läkemedelsbiverkningar som orsak till
inläggning på sjukhus. Fokusrapport. Medicinskt programarbete. Forum för kunskap och
gemensam utveckling. Stockholms Läns Landsting, 2005.
15
Socialstyrelsen (2016), Läkemedelsorsakad sjuklighet hos äldre – kartläggning och förslag till
åtgärder, s. 7.
16
Fryckstedt J och Asker-Hagelberg C (2008), Läkemedelsproblem vanliga på medicinakuten. Orsak till inläggning hos nästan var tredje patient, enligt kvalitetsuppföljning.
Läkartidningen. 2008;105(12-13):894-8.
17
Hammar T (2014),, eMedication – improving medication management using information
technology, Linnaeus University Dissertations No 188.
104
Ds 2016:44
Informationsbristens kosekvenser
riska varningar på grund av höga doser eller olämpliga läkemedel
för äldre. Sett till läkemedelstyper gällde de flesta varningarna
neuroleptika, sömnmedel och antidepressiva.
6.2.2
Exempel från kommunfinansierad hälso- och sjukvård
Andelen personer med tio eller fler läkemedel i befolkningen är
betydligt högre hos de som får insatser av hemtjänsten eller bor i
särskilt boende än hos andra grupper i jämförbar ålder 18. Andelen
personer 75 år och äldre i hemtjänst med tio eller fler läkemedel var
19,4 procent på riksnivå, men spännviden mellan kommunerna var
stor, mellan 9,6 och 35,3 procent. I riket var värdet för kvinnor
19,8 procent och för män 18,5 procent. Andelen i särskilt boende
med tio eller fler läkemedel var 23,3 procent på riksnivå. På
kommunnivå varierade andelen mellan 8,6 och 45 procent.
23,8 procent av kvinnorna och 22,2 procent av männen hade tio
eller fler läkemedel i riket som helhet. Av den enkät till kommuner
som Socialstyrelsen redovisade i sin senaste lägensrapport inom
patientsäkerhetsområdet (2016) framgår att det enskilda riskområde som har rapporterats mest är läkemedelshantering, som
angetts av 94 procent av kommunerna 19. Även informationsöverföring, kommunikation och överflyttning mellan vårdenheter finns
bland de fem mest frekvent rapporterade riskområdena.
Enligt SKL finns flera svenska studier som har visat att fel i
informationsöverföringen avseende läkemedel från kommun till
öppen vård eller slutenvård och tillbaka är mycket vanliga och omfattande 20. I broschyren ”Läkemedelsfel i vårdens övergångar”
hänvisas till en studie i Landskrona kommun där 142 medicineringsfel hittades vid 758 informationsöverföringar. Enligt en annan
studie i Lund fanns i genomsnitt 2,7 fel per patient i patientens
ordinationslistor vid inskrivning till slutenvård. Att det även är
vanligt med fel vid utskrivning visade ytterligare en studie i Lund.
Två tredjedelar av de patienter som skrevs ut från medicinska
avdelningar till kommunal hälso- och sjukvård hade minst ett fel i
ordinationslistan. Som nämnts tidigare kan fel i vårdens övergångar
18
Socialstyrelsen (2016), Lägesrapport inom patientsäkerhetsområdet 2016, s. 74.
Ibid., s. 53.
20
SKL (2011), Läkemedelsfel i vårdens övergångar - åtgärder för att förebygga, s. 10.
19
105
Informationsbristens kosekvenser
Ds 2016:44
minimeras genom att göra enkla eller fördjupade läkemedelsgenomgångar, t.ex. när patienten skrivs in på sjukhus, och lämna en
fullständig och korrekt läkemedelsberättelse samt upprätta en
aktuell ordinationslista när patienter skrivs ut. Men effektiviteten
av dessa åtgärder skulle vara mycket större om de berörda aktörerna har åtkomst till en källa med fullständiga och korrekta uppgifter.
6.3
Direkta och indirekta kostnader
6.3.1
Direkta kostnader
Det råder ingen tvekan om att felaktig läkemedelsanvändning
generellt, oavsett vilka patienter som drabbas medicinskt, genererar
stora kostnader för samhället. Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning (ABLA) uppskattade 1999 att kostnaden för felaktig läkemedelsanvändning i Sverige uppgår till mellan 10 och
20 miljarder kronor årligen 21. Det handlar bl.a. om fel vid förskrivningen, biverkningar, oönskade eller uteblivna läkemedelseffekter,
interaktioner, överdoser på grund av dubbelordination och bristande följsamhet. Samtliga dessa fenomen kan leda till vårdskador
och i värsta fall dödsfall.
Ovan nämnda siffra kan jämföras med att statens kostnader för
läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna är drygt 20 miljarder
kronor, och det totala beloppet för offentligt finansierade kostnader ungefär 30 miljarder kronor. Detta innebär att den egenliga
offentliga kostnaden för läkemedelsanvändningen i Sverige, d.v.s.
inklusive de kostnader som är följden av olika typer av läkemedelsrelaterade fel, kan vara 50 procent högre än vad som anges i de
vanliga kostnadsredovisningarna. Utifrån uppskattningen att
hälften av de undvikbara fel som i dag uppstår vid läkemedelsbehandling orsakas av att ordinatören ifråga inte har tillräcklig eller
korrekt information om antingen patienten eller om läkemedlet i
sig, kan antas att vidtagande av rätt åtgärder inom området skulle
kunna leda till en besparing på flera miljarder kronor.
Ett sätt att räkna på besparingspotential finns i den tidigare
citerade rapporten från Socialstyrelsen om läkemedelsorsakad
21
Fuchs R, Nordstöm-Torpenberg I och Peterson S (2005), Bättre användning av läkemedel,
Rapport från ABLA III-projektet, Sveriges Kommuner och Landsting Stockholm.
106
Ds 2016:44
Informationsbristens kosekvenser
sjuklighet hos äldre 22. Uppskattningen av vad läkemedelsrelaterade
problem hos äldre kostar bygger bl.a. på ett antal svenska studier
från början av 2000-talet där kostnaden för varje vårdtillfälle som
beror på läkemedelsbiverkning beräknas vara 20 000 kronor 23.
Enligt Socialstyrelsens egna beräkningar sker årligen cirka 35 000
akuta inläggningar av äldre som beror på läkemedelsbiverkningar,
varav 20 000–25 000 är skulle gå att förebygga. Utifrån antagandet
att varje vårdtillfälle som beror på läkemedelsbiverkningar idag
kostar 25 000, vilket överensstämmer med beräkningar i en annan
svensk studie 24, kan kostnaden för akutinläggningar av äldre förmodas vara nära 900 miljoner kronor per år. Mot bakgrund av att
andelen undvikbara inläggningar är så hög skulle förebyggande
arbete kunna ge en besparing på 500–600 miljoner kronor per år.
En sådan kostnadsminskning skulle inte endast kunna uppnås
genom att ta fram en samlad källa för uppgifter om patientens läkemedelsbehandlingar, men flera av de åtgärder som Socialstyrelsen
föreslår skulle kunna genomföras på ett avsevärt effektivare sätt om
en samlad källa fanns för sådan information. Exempel på föreslagna
åtgärder är att minimera överföringsfel och genomgång av läkemedel, tydligare ansvar för läkemedelsordinationer samt planering
för uppföljning och avslutande av en läkemedelsbehandling. Även
samarbete mellan olika yrkesgrupper skulle underlättas av en
samlad källa.
Socialstyrelsen pekar i sin rapport på att andelen äldre kommer
att öka kraftigt framöver, framför allt de som kommer att vara över
80 år 2020–2030. Detta innebär att dagens kostnader kan förväntas
växa påtagligt, om ingenting görs. Även om bara en mindre andel
av dessa vårdtillfällen kunde förebyggas så skulle det innebära en
besparing för samhället på flera hundra miljoner kronor.
22
Socialstyrelsen (2014), Läkemedelsorsakad sjuklighet hos äldre – kartläggning och förslag
till åtgärder, s. 25–26.
23
Bergman U, Ulfvarson J, och von Bahr C (2005), Läkemedelsbiverkningar som orsak till
inläggning på sjukhus. Fokusrapport – medicinskt programarbete. Forum för kunskap och
gemensam utveckling. Stockholms Läns Landsting.
24
Gyllensten H, Hakkarainen KM, Hägg S, m.fl. (2014), Economic impact of adverse drug
events – a retrospective population-based cohort study of 4970 adults. PLoS One. 2014 Mar
17;9(3):e92061.
107
Informationsbristens kosekvenser
6.3.2
Ds 2016:44
Indirekta kostnader
Av de fokusgrupper som Läkarförbundet lät göra våren 2016 inom
ramen för deras behovsanalys av en kommande nationell läkemedelslista framgår att osäker eller bristfällig information inte bara
leder till medicinska konsekvenser och direkta kostnader, utan att
detta också tar mycket av läkarnas och annan vårdpersonals arbetstid 25. När det handlar om patienter med många olika läkemedel,
framför allt sådan som är förvirrade eller påverkade av sitt sjukdomstillstånd samt besöker olika vårdgivare, kan det krävas en
mycket stor arbetsinsats för att få fram en någorlunda bra bild av
patientens aktuella läkemedelsbehandling. Ovan nämnda fokusgrupper visar att läkare förmodligen överutreder patienter med
misstänkt ofullständig läkemedelsinformation bara för att säkerställa att inga oförutsedda interaktioner eller biverkningar uppstår.
Den tid som går åt att söka i digitala system och pappersdokumentation, tolka informationen, ta kontakter med andra vårdgivare och monitorera patienten mer än vad som hade behövts om
det hade funnits en tillförlitlig källa med samlad läkemedelsinformation, går på bekostnad av andra vårdinsatser. Personalens
kompetens skulle kunna tas tillvara på ett bättre sätt. Vetskapen att
man i många situationer behöver lägga tid på att samla information
som är nödvändig för att minska risken för felaktiga beslut, men
som egentligen skulle kunna finnas i en nationell källa, påverkar
personalen på ett negativt sätt. Att ständigt behöver avväga när
risken för felmedicinering är tillräckligt liten för att våga fatta nästa
beslut är, utöver de tidskrävande kartläggningar som måste göras,
en ständig källa till stress.
6.4
Möjligheter till missbruk eller manipulering
I den rapport som Linnéuniversitetet tog fram till Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap 2013 anser läkare att en av de största
fördelarna med en gemensam läkemedelslista skulle vara att minska
risker som uppstår i och med att vissa patienter besöker flera olika
25
Sveriges läkarförbund (2016), Nationell läkemedelslista nu! En kvalitativ studie av läkarnas
behov av en nationell läkemedelslista, 2016, s. 13.
108
Ds 2016:44
Informationsbristens kosekvenser
läkare för att få tag på beroendeframkallande läkemedel 26. Patientgrupper som har beroendeproblematik rör sig ofta mellan olika
ordinatörer för att kunna ta ut en större mängd läkemedel än vad
som behövs för deras personliga användning. Ordinatörerna har
inte alltid åtkomst till varandras läkemedelslista och kan inte heller
se patientens aktuella förskrivningar i receptregistret. I och med att
dessa patienter eller brukare i många fall inte är benägna att ge
samtycke till åtkomst i läkemedelsförteckningen finns inga möjligheter för ordinatören att veta vilken mängd av vissa aktiva substanser patienten har fått förskrivet.
Om patienten begär att få läkemedlet utskrivet på pappersrecept
kan inte heller apotekspersonal kolla upp om patienten har flera
aktuella recept på samma läkemedelssubstans. Dessa läkemedel
syns inte i receptregistret för expedierande personal. I tillägg till att
patienten kan ha besökt olika ordinatörer för att få tag på samma
läkemedel förekommer ibland också manipulering av recept. Med
manipulering menas att en patient eller någon annan ändrar i en
förskrivning på så sätt att annat läkemedel, annan styrka, antalet
uttag eller fler förpackningar kan expedieras av apotek, förutsatt att
manipuleringen inte upptäcks 27. I begreppet ingår även de fall där
klisterlappen med apotekens notering av vad som expedierats på
receptet tas bort eller ändras i syfte att mer läkemedel ska kunna
expedieras.
En nationell källa för patientens ordinerade läkemedel i
kombination med elektronisk förskrivning som huvudregel, där
förskrivning på pappersrecept endast skulle vara tillåten i ett fåtal
väldefinierade situationer, skulle betydligt minska utrymmet för
missbruk och manipulering av systemet.
6.5
Övriga konsekvenser
Att olika system och källor som innehåller läkemedelsrelaterade
uppgifter inte är synkroniserade eller kommunicerar med varandra
innebär att läkare och annan vårdpersonal dagligen behöver föra
26
Hammar, T (2013), Förändringar i informationsrisker vid övergång från lokal till gemensam
läkemedelslista, Hammar, Linnéuniversitet, s. 16
27
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen (2015), Minskad användning av särskilda receptblanketter, s. 8.
109
Informationsbristens kosekvenser
Ds 2016:44
över information mellan system manuellt. Detta innebär en ständig
risk för att misstag begås och information tappas bort. Risken är
särskilt stor om information behöver föras över mellan system med
olika informationsstruktur, t.ex. om ett system tillåter dokumentation av antalet vårdtillfällen per dygn och det andra systemet
antalet vårdtillfällen per tidsinterval. Läkarförbundets fokusgrupper
visar också att incitamentet att noggrant dokumentera läkemedelsordinationer i patientjournalen försvagas av att informationen ändå
inte kan aggregeras samt att man måste lägga mycket tid på att
själva söka information som de inte får åtkomst till i deras egen
patientjournal.
110
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Bestämmelser om
personuppgiftsbehandling
gällande läkemedel för människa
De behovs- och konsekvensanalyser som behandlas i kapitel 5 och
6 visar att en säker läkemedelsbehandling förutsätter att information om en patients ordinerade läkemedel är korrekt, fullständig
och tillgänglig i varje steg av läkemedelsprocessen. En samlad
informationskälla med fullständiga och korrekta uppgifter om en
patientens läkemedelsbehandling måste emellertid utformas på så
sätt att patienters personliga integritet skyddas mot otillbörlig
behandling av personuppgifter.
I detta kapitel behandlas nu gällande rättslig reglering av personuppgiftsbehandling avseende läkemedel till människa, både internationell och nationell reglering. Det lämnas bl.a. en redogörelse
för de regler som gäller för den personuppgiftsbehandling som utförs av hälso- och sjuvården eller öppenvårdsapotek vid ordination,
förskrivning och expediering av läkemedel. I avsnitt 7.4 nämns EUförordningen om dataskydd som ska börja tillämpas den 25 maj
2018, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana
uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.
7.1
Internationell reglering
7.1.1
Förenta Nationernas allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna m.m.
Förenta Nationernas (FN) generalförsamling antog år 1948 en
universell deklaration om de mänskliga rättigheterna – FN:s all111
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
männa förklaring om de mänskliga rättigheterna. Deklarationer är
oftast inte juridiskt bindande för FN:s medlemsstater utan slår fast
en politisk vilja. Stora delar av FN:s allmänna förklaring om de
mänskliga rättigheterna anses emellertid vara juridiskt bindande
genom sedvanerätt. I artikel 12 anges att ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt
anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp. Vidare anges bl.a. i artikel 29 att vid utövandet
av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas
sådana inskränkningar som fastställts i lag och enbart i syfte att
trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och
friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles
berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
År 1976 trädde FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter i kraft. Konventioner är, till
skillnad från deklarationer, juridiskt bindande för de stater som har
förbundit sig att följa dem. Sverige anslöt sig till konventionen
redan år 1971. Skyddet för den personliga integriteten behandlas
främst i artikel 17 i konventionen. Enligt artikel 17. 1 får ingen utsättas för godtyckligt eller olagligt ingripande med avseende på
privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende. Enligt artikel 17.2 har
var och en rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och
angrepp. År 1990 antog FN riktlinjer om datoriserade register med
personuppgifter. Riktlinjerna är inte rättsligt bindande utan kan
anses utgöra anvisningar till stater om vilka principer som ska anses
utgöra minimumnivåer för ett godtagbart dataskydd.
7.1.2
Europakonventionen
Den europeiska konventionen av den 4 november 1950 angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) gäller som svensk lag. Enligt 2 kap.
19 § regeringsformen får lag eller annan föreskrift inte meddelas i
strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
Av betydelse för skyddet för den personliga integriteten är
framför allt artikel 8 i konventionen. Där stadgas att var och en har
112
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin
korrespondens. En offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i
ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens
säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd
eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för
hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Behandling av personuppgifter kan falla inom tillämpningsområdet för artikel 8 i Europakonventionen. All slags behandling
av personuppgifter omfattas dock inte, utan frågan måste gälla
privatliv, familjeliv, hem eller korrespondens. Primärt innebär
artikel 8 att staten ska avhålla sig från inskränkningar i den
skyddade rättigheten, utom i de fall som en inskränkning sker med
stöd i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt
med hänsyn till ett allmänt eller särskilt intresse. Ingreppen får inte
sträcka sig längre än vad som krävs för att uppnå ändamålet.
Artikeln innebär även en skyldighet för staten att vidta positiva
åtgärder för att skydda den enskildes privatsfär. Vad som i huvudsak kan förväntas är att staten utfärdar lagar och förordningar som
ger ett tillfredsställande skydd åt privatliv, familjeliv, hem och
korrespondens.
7.1.3
Europarådets dataskyddskonvention och
rekommendationer
Bestämmelser av betydelse för personuppgiftsbehandling finns
även i Europarådets konvention 108 om skydd för enskilda vid
automatisk databehandling av personuppgifter, dataskyddskonventionen, från år 1981. Konventionens innehåll kan ses som en
precisering av skyddet vid användning av automatisk databehandling enligt artikel 8 i Europakonventionen. Konventionens syfte är
att säkerställa den enskildes rätt till personlig integritet i samband
med automatisk databehandling av personuppgifter och att förbättra förutsättningarna för ett fritt informationsflöde över landsgränserna. I konventionen ställs bl.a. krav på att de personuppgifter
som undergår automatisk databehandling ska inhämtas och
behandlas på ett korrekt sätt och vara relevanta med hänsyn till
ändamålet, att vissa typer av uppgifter inte får undergå automatisk
databehandling om inte den nationella lagen ger ett ändamålsenligt
113
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
skydd, samt att lämpliga säkerhetsåtgärder ska vidtas för att skydda
personuppgifter gentemot oavsiktlig eller otillåten förstörelse.
Dataskyddskonventionens roll som riktmärke för automatiserad
behandling av personuppgifter har i princip övertagits av dataskyddsdirektivet i och med att direktivet genomförts i EUländernas nationella lagstiftningar. Konventionen trädde i kraft den
1 oktober 1985. Samtliga medlemsstater i EU har ratificerat
konventionen som är bindande för Sverige och övriga medlemsstater. För närvarande pågår inom Europarådet en översyn av
konventionen.
För att ytterligare utveckla de allmänna principerna och reglerna
i dataskyddskonventionen nr. 108 har flera rekommendationer som
inte är juridiskt bindande antagits av Europarådets ministerkommitté t.ex. Europarådets rekommendation nr R(97)5 av den
13 februari 1997 om skydd av hälsouppgifter.
7.1.4
Riktlinjer från OECD
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD,
har utarbetat riktlinjer i fråga om integritetsskyddet och persondataflödet över gränserna. Riktlinjerna motsvarar i princip de
bestämmelser som återfinns i dataskyddskonventionen.
7.1.5
Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna
I och med Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december
2009, blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, rättighetsstadgan, rättsligt bindande för medlemsstaterna.
I rättighetsstadgan bekräftas de rättigheter som har sin grund i
medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, Europakonventionen, unionens och
Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis från Europeiska
unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna. Rättighetsstadgans syfte är att kodifiera de grundläggande fri- och rättigheter som EU redan erkänner.
I stadgans artikel 7 föreskrivs att var och en har rätt till respekt
för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sin korrespondens. I
114
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
artikel 8 föreskrivs vidare att var och en har rätt till skydd av de
personuppgifter som rör honom eller henne. Dessa uppgifter ska
behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den
berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig
grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter
som rör honom eller henne och att få rättelse av dem. Stadgan
riktar sig till verksamhet som utförs av EU:s egna organ och
institutioner och den blir tillämplig för medlemsstaterna endast i de
fall där de tillämpar EU-rätten, artikel 51.
7.1.6
Dataskyddsdirektivet m.m.
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för
enskilda personer med avseende på behandling personuppgifter och
om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet, är
genomförd i svensk rätt genom personuppgiftslagen (1998:204).
Direktivet syftar till att garantera en hög och i alla medlemsstater
likvärdig skyddsnivå när det gäller enskilda personers fri- och
rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter och att
främja ett fritt flöde av personuppgifter mellan medlemsstaterna i
EU. Medlemsstaterna får inom den ram som anges i direktivet
närmare precisera villkoren för när behandling av personuppgifter
får förekomma. Sådana preciseringar får dock inte hindra det fria
flödet av personuppgifter inom unionen.
Enligt dataskyddsdirektivet måste all behandling av personuppgifter vara laglig och korrekt. Uppgifterna måste vara riktiga och
aktuella samt adekvata, relevanta och nödvändiga med hänsyn till
de ändamål för vilka de behandlas. Ändamålen ska vara uttryckligt
angivna vid tiden för insamling av uppgifterna. De ändamål för
vilka uppgifterna senare behandlas får inte vara oförenliga med de
ursprungliga ändamålen. Personuppgifter får enligt direktivet
behandlas bara i vissa fall. Personuppgifter får behandlas bl.a. om
den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke, om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som
åligger den registeransvarige eller är nödvändig för att utföra en
arbetsuppgift av allmänt intresse eller som är ett led i myndighetsutövning. Personuppgifter får även behandlas om intresset av att
115
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
den registeransvarige får behandla uppgifterna väger tyngre än den
registrerades intresse av att de inte behandlas.
Vissa särskilda i direktivet angivna kategorier av uppgifter får
som huvudregel inte behandlas. Det gäller bl.a. uppgifter som rör
hälsa och sexualliv. I direktivet görs dock undantag från denna
regel i vissa särskilt angivna situationer, bl.a. om det finns uttryckligt samtycke från den registrerade eller om behandlingen av uppgifterna är nödvändig med hänsyn till förebyggande hälso- och
sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling eller
administration av hälso-och sjukvård.
Dataskyddsdirektivet föreskriver att den registeransvarige ska
informera den registrerade om att personuppgifter är föremål för
behandling och därvid redogöra för ändamålet med behandlingen.
Har uppgifterna inte samlats in från den registrerade själv behöver
den registeransvarige dock inte lämna någon information om den
registrerade redan känner till informationen eller om det skulle visa
sig vara omöjligt eller innebära en ansträngning som inte står i
proportion till nyttan. Den registrerade har dock rätt att på begäran
få information om de registrerade uppgifterna. Vidare har den
registrerade rätt att få sådana uppgifter som inte har behandlats i
enlighet med direktivet rättade, utplånade eller blockerade. Direktivet innehåller även regler om säkerhet vid behandlingen.
Den 25 maj 2018 kommer en ny EU-förordning om dataskydd
att ersätta dataskyddsdirektivet, Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av
direktiv 95/46/EG, allmän dataskyddsförordning. Förordningen
kommer att medföra att personuppgiftslagen (1998:204) och
personuppgiftsförordningen (1998:1191), samt Datainspektionens
föreskrifter i anslutning till denna reglering, upphävs.
7.2
Nationell reglering
7.2.1
Regeringsformen
Grundläggande bestämmelser om skydd för den personliga integriteten finns i regeringsformen. Av målsättningsstadgandet i 1 kap.
2 § regeringsformen framgår bl.a. att den offentliga makten ska
116
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
utövas med respekt för bl.a. den enskilda människans frihet och att
det allmänna ska värna den enskildes privatliv och familjeliv.
Den 1 januari 2011 trädde i kraft en ny lydelse av 2 kap. 6 §
regeringsformen som stadgar bl.a. att var och en är skyddad gentemot det allmänna mot betydande intrång i den personliga integriteten som sker utan samtycke och innebär kartläggning eller
övervakning av enskilds personliga förhållanden. Historiskt sett har
det konstitutionella skyddet för den personliga integriteten i allt
väsentligt inskränkt sig till att begränsa det allmännas utrymme att
ingripa mot den fria åsiktsbildningen som en av grundvalarna för
ett demokratiskt styrelseskick. Rättsutvecklingen under senare år
visar dock att synen på skyddet för enskildas privatliv har förändrats och att detta intresse numera betonas starkare än tidigare. I
förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket framhålls att respekten för
individens självbestämmande är grundläggande i en demokrati (se
prop. 2009/10:80 s. 176). Förstärkningen av grundlagsskyddet för
den personliga integriteten innebär således att vikten av individens
självbestämmande nu betonas tydligare än tidigare i grundlag.
Rätten till skydd av privatlivet och den personliga integriteten
enligt regeringsformen är dock inte absolut utan kan begränsas
genom lag (2 kap. 20-24 §§). Begränsningen får dock inte gå utöver
vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett
dem och inte heller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen. Detta fordrar att nya lagförslag som innebär
risker ur integritetssynpunkt är väl motiverade och grundade på
noggranna behovsanalyser och intresseavvägningar, att konsekvensbeskrivningarna när det gäller integritetsaspekterna är klara
och begripliga samt att det är möjligt att förstå varför ett förslag
valts framför ett annat mindre ingripande förslag för att nå ett visst
eftersträvat mål (se SOU 2007:22 s. 445 f.).
7.2.2
Bestämmelser om offentlighet och sekretess
Inom hälso-och sjukvården finns ett starkt sekretesskydd för uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess för sådana uppgifter
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
117
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
eller någon närstående lider men. Paragrafen föreskriver ett omvänt
skaderekvisit, dvs. det råder en presumtion för att sekretess ska
gälla.
Av 25 kap. 2 § första stycket OSL följer att absolut sekretess
gäller hos en myndighet som bedriver hälso- och sjukvård eller
annan medicinsk verksamhet för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om uppgiften har gjorts tillgänglig för myndigheten
av en annan sådan myndighet eller av en enskild vårdgivare enligt
vad som föreskrivs i patientdatalagen om sammanhållen journalföring och om förutsättningar för att myndigheten ska få behandla
uppgiften enligt 6 kap. 3 §, 3 a § eller 4 § patientdatalagen inte är
uppfyllda. Bestämmelserna har införts mot bakgrund av att handlingar med s.k. ospärrade uppgifter som huvudregel utgör allmänna
handlingar hos alla vårdgivare som är anslutna till ett system med
sammanhållen journalföring. Syftet med bestämmelsen är att en
vårdgivare, som enligt patientdatalagen saknar befogenhet att ta del
av ospärrade uppgifter som en annan vårdgivare har gjort
potentiellt tillgängliga för vårdgivaren, inte ska behöva ta del av
dessa uppgifter för att kunna avgöra sekretessfrågan om uppgifterna begärs ut.
Enligt 12 kap. 1 och 2 §§ OSL gäller inte sekretess i förhållande
till den enskilde själv och den enskilde kan helt eller delvis häva
sekretess som gäller till skydd för honom eller henne, allt under
förutsättning att annat inte anges i OSL. Av 25 kap. 6 § OSL följer
emellertid att sekretess gäller i förhållande till den vård- eller
behandlingsbehövande själv för uppgift om hans eller hennes hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller
behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till
honom eller henne.
Av 25 kap. 13 § OSL framgår att om den enskilde på grund av
sitt hälsotillstånd eller av andra skäl inte kan samtycka till att en
uppgift lämnas ut, hindrar sekretess enligt 1 § inte att en uppgift
om honom eller henne som behövs för att han eller hon ska få nödvändig vård, omsorg, behandling eller annat stöd lämnas från en
myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet
inom hälso- och sjukvården eller inom socialtjänsten eller till en
enskild vårdgivare eller en enskild verksamhet på socialtjänstens
område.
118
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Regler om tystnadsplikt inom den enskilda (privata) hälso- och
sjukvården och på verksamheter där det bedrivs detaljhandel med
läkemedel enligt lagen om handel med läkemedel finns i 6 kap.
patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL. Enligt 6 kap. 12 § PSL får
den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen
inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta
om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.
Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.
Enligt 25 kap. 17 c § OSL hindrar inte sekretessen enligt 17 a
och 17 b §§ som gäller hos E-hälsomyndigheten att uppgifter
lämnas ut enligt lagen (1996:1156) om receptregister och lagen
(2005:258) om läkemedelsförteckningen.
7.2.3
Personuppgiftslagen
Personuppgiftslagen (1998:204), är ett införlivande av dataskyddsdirektivet. Personuppgiftslagen är generellt tillämplig men om det i
en annan lag eller förordning finns bestämmelser som avviker från
lagen, ska de bestämmelserna gälla. I förarbetena till lagen anförde
regeringen att det traditionella svenska systemet med särregler i
särskilda författningar var att föredra framför generella undantag
från den nya lagen (se prop. 1997/98:44 s. 41).
I personuppgiftslagen finns bestämmelser om behandling av
personuppgifter och när en sådan behandling är tillåten. Lagen
gäller för behandling som helt eller delvis är automatiserad men
även för annan behandling om uppgifterna ingår eller är avsedda att
ingå i en struktureras samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier
(5 §). Med personuppgifter avses all slags information som direkt
eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet.
Begreppet behandling innefattar insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtande,
användning, utlämnande genom översändande, spridning eller
annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring (3 §).
I lagen ställs vissa grundläggande krav på all behandling av
personuppgifter som omfattas av lagen. Personuppgifter får
119
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
behandlas bara om det är lagligt och de ska alltid behandlas på ett
korrekt sätt och i enlighet med god sed. Personuppgifter ska samlas
in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål
och får inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det
för vilket uppgifterna samlades in. De personuppgifter som
behandlas ska vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen. Med detta krav avses att personuppgifterna ska vara av sådant slag att de hör till saken (relevanta) och
är ägnade att uppnå det mål man har med behandlingen (adekvata).
Inte heller får fler personuppgifter behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Därutöver
ska de uppgifter som behandlas vara riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. Alla rimliga åtgärder ska vidtas för att rätta,
blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller
ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen.
Personuppgifter får inte bevaras under längre tid än vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen (9 §).
Personuppgifter får behandlas bara om den registrerade har
lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är
nödvändig för vissa i lagen uppräknade ändamål, såsom att den
personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig skyldighet
eller att ett ändamål som rör ett berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut ska kunna tillgodoses, om detta intresse
väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning
av den personliga integriteten (10 §). Personuppgifter får inte
behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring, om den
registrerade hos den personuppgiftsansvarige skriftligen har anmält
att han eller hon motsätter sig sådan behandling (11 §). I de fall då
behandling av personuppgifter bara är tillåten när den registrerade
har lämnat sitt samtycke har den registrerade rätt att när som helst
återkalla ett lämnat samtycke. Ytterligare personuppgifter om den
registrerade får därefter inte behandlas (12 § första stycket). Den
enskilde har utöver vad som anges i 11 § och 12 § första stycket
ingen rätt att motsätta sig behandling av personuppgifter som är
tillåten enligt personuppgiftslagen (12 § andra stycket).
För känsliga personuppgifter är utgångspunkten att det är förbjudet att behandla dem. Med känsliga personuppgifter avses
sådana personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung,
120
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i
en fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv (13 §). Det är
trots förbudet tillåtet att behandla känsliga personuppgifter när den
registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke eller om behandlingen är nödvändig för vissa i lagen uppräknade ändamål, såsom
hälso- och sjukvårdsändamål: förebyggande hälso- och sjukvård,
medicinska diagnoser, vård eller behandling eller administration av
hälso- och sjukvård (15 och 18 §§).
Samtycke definieras i personuppgiftslagen som varje slag av
frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade, efter att ha fått information, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller henne (3 §). Ett samtycke torde
gälla tills vidare om inte annat uttryckligen framgår av den viljeyttring varigenom samtycket konstitueras (se Personuppgiftslagen
En kommentar, Öman, Lindblom, andra upplagan 2001 s. 127).
I lagen finns även bestämmelser om bl.a. i vilka fall information
om behandling av personuppgifter ska lämnas till den enskilde (2327 §§), om rättelse av personuppgifter (28 §) och om säkerheten
vid behandling av personuppgifter (30–31 §§).
7.2.4
Allmänt om registerförfattningar
En registerförfattning innebär en specialreglering i förhållande till
personuppgiftslagen. Sådana särskilda författningsregleringar av
personuppgifter har skett utifrån ställningstagandet att personregister med ett stort antal registrerade personer och med ett
integritetskänsligt innehåll bör var reglerade i lag (se prop.
1990/91:60 s. 56 ff.).
Exempel på registerförfattningar som reglerar hanteringen av
uppgifter om en patients läkemedelsanvändning är patientdatalagen, apoteksdatalagen (2009:367), lagen (1996:1156) om receptregister och lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning.
Hälso- och sjukvårdens behandling av personuppgifter vid
ordination av läkemedel regleras i patientdatalagen. Öppenvårdsapotekens behandling av personuppgifter vid expediering av förskrivna läkemedel och andra varor regleras i apoteksdatalagen. För
E-hälsomyndighetens behandling av personuppgifter i recept-
121
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
registret och läkemedelsförtekningen finns bestämmelser i lagen
om receptregister och lagen om läkemedelsförteckning.
7.2.5
Patientdatalagen
I patientdatalagen finns bestämmelser som reglerar informationshanteringen inom hälso- och sjukvården. I lagen finns bestämmelser om skyldighet att föra patientjournal. Syftet med att föra
patientjournal är i första hand att bidra till en god och säker vård av
patienten, men journalen är även en informationskälla för
patienten, för uppföljning och utveckling av verksamheten, för tillsyn och rättsliga krav samt för uppgiftsskyldighet enligt lag och
forskning (3 kap. 2 §). Skyldig att föra patientjournal är den som
enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) har legitimation eller särskilt förordnande att utöva visst yrke samt vissa andra i patientdatalagen angivna aktörer. En patientjournal ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Om
uppgifterna finns tillgängliga ska patientjournalen alltid innehålla
bl.a. uppgift om patientens identitet, väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården, uppgift om ställd diagnos och väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder (3 kap. 6 § patientdatalagen). Närmare bestämmelser om vad en patientjournal ska innehålla finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLFFS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i
hälso- och sjukvården.(se även avsnitt 4.2.2 om dokumentation av
en läkemedelsordination).
Med patientjournal avses en eller flera journalhandlingar som
rör samma patient. Med journalhandling avses framställning i skrift
eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat
sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel och som upprättas
eller inkommer i samband med vården av en patient och som innehåller uppgifter om patientens hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden eller om vidtagna eller planerade vårdåtgärder(1 kap.
3 §). Begreppet patientjournal är klart avgränsat i den mening att
den endast kan avse en viss patient och att den avser en viss form av
vårddokumentation som utförs till följd av en rättslig förpliktelse
att dokumentera informationen. Mer diffust blir det när man ska
ange var en journal börjar och slutar och vad som är en eller flera
122
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
fristående journaler beträffande en patient. Inte minst gäller det vid
elektronisk patientjournalföring i ett informationssystem som är
gemensamt för alla vårdenheter och alla journalföringspliktiga
yrkeskategorier inom en vårdgivares verksamhet. Begreppet
patientjournal blir i denna bemärkelse snarast en samlingsbeteckning för alla de olika slags journalhandlingar som, helt och hållet
beroende på hur journalföringen är organiserad, med tiden samlas
kring en patient (se prop. 2007/08:126 s. 80-81).
Att föra patientjournal är således en skyldighet för vissa yrkeskategorier inom hälso- och sjukvården. Denna skyldighet gäller
oberoende av patientens inställning till dokumentationen som
sådan. Eftersom patientens samtycke till vård och behandling som
huvudregel är en förutsättning för hälso- och sjukvården, får en
enskild som motsätter sig journalföringen antingen avstå från
vården eller låta bli att lämna upplysningar som annars skulle ha
antecknats i journalen (se prop. 2007/08:126 s 111).
En journalhandling ska i regel bevaras under minst tio år efter
det att den sista uppgiften fördes in i handlingen. Vissa slags
journalhandlingar ska bevaras under en längre tid och särskilda
bestämmelser gäller för journalhandlingar som tagits om hand efter
beslut av Inspektionen för vård och omsorg (3 kap. 17 §).
Enligt patientdatalagens regelverk får en patientjournal med tillhörande journalhandlingar, såsom läkemedelslista och annan vårddokumentation, finnas elektroniskt tillgänglig inom vårdenheten
enligt reglerna om elektronisk åtkomst och inre sekretess (4 kap.
1–3 §§). Patientjournalen får även finnas elektroniskt tillgänglig
mellan olika vårdenheter eller vårdprocesser hos samma vårdgivare
enligt reglerna om inre sekretess (4 kap. 4-5 §§). Om patientjournalen finns hos en annan myndighet men inom samma vårdgivare får den finnas elektroniskt tillgänglig enligt reglerna om
utlämnande genom direktåtkomst (5 kap. 4 §). Utbyte av vårddokumentation kan dessutom få ske mellan olika vårdgivare genom
direktåtkomst inom ramen för ett system för sammanhållen
journalföring (6 kap.). Vad som gäller för rätten att få åtkomst till
journaluppgifter om en patient är således beroende av i vilken vårdenhet, vårdprocess, myndighet eller vårdgivare som patientjournalen finns. Hälso- och sjukvårdspersonal som behöver
åtkomst till en patients journalhandlingar behöver därmed förhålla
sig till olika regler beroende på hur journalföringen är organiserad.
123
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
Om patientjournalen finns hos en och samma vårdgivare inom
en viss vårdenhet eller vårdprocess gäller reglerna om elektronisk
åtkomst och inre sekretess som innebär att den som arbetar inom
vårdenheten eller vårdprocessen får ta del av uppgifter i patientjournalen om hen deltar i vården av patienten eller av annat skäl
behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso-och sjukvården
(4 kap. 1 ). Vårdgivaren ska bestämma villkor för tilldelning av
behörighet till åtkomst för sådana uppgifter och behörigheten ska
begränsas till vad som behövs för att personen i fråga ska kunna
fullgöra sina arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården (4 kap.
2 §). Vårdgivaren ska vidare tillse att sådan åtkomst kontrolleras
(4 kap. 3 §).
Om patientjournalen finns inom samma vårdgivare men i en
annan vårdenhet eller vårdprocess gäller reglerna om patientens
möjlighet att begränsa elektroniskt åtkomst som innebär att uppgifter hos en vårdgivare inom en vårdenhet eller en vårdprocess inte
får göras tillgängliga för den som arbetar vid en annan vårdenhet
eller vårdprocess hos samma vårdgivare om patienten motsätter sig
detta. Däremot får uppgift om att det finns spärrade uppgifter vara
tillgänglig för andra vårdenheter och vårdprocesser (4 kap. 4 §).
Spärren får hävas av vårdgivaren om patienten samtycker till det
eller om patientens samtycke inte kan inhämtas och informationen
kan antas ha betydelse för den vård som patienten oundgängligen
behöver (4 kap. 5 §).
Om patientjournalen finns hos en annan myndighet men inom
samma vårdgivare gäller reglerna om utlämnande genom direktåtkomst (5 kap. 4 §). Om ett landsting eller en kommun bedriver
hälso- och sjukvård genom flera myndigheter, får en sådan myndighet ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas av någon
annan sådan myndighet i samma landsting eller kommun.
Om patientjournalen finns hos en annan vårdgivare gäller
reglerna om elektroniskt utlämnande i form av direktåtkomst
genom sammanhållen journalföring som innebär att uppgifter om
en patient får göras tillgängliga för andra vårdgivare om inte
patienten motsätter sig detta (6 kap 1–2 §§). I förarbetena till
patientdatalagen uttryckte regeringen att det är eftersträvansvärt
att den nya regleringen och möjligheterna till sammanhållen
journalföring inte kombineras med restriktioner som tvingar vårdgivarna att hålla sig med parallella, separata informationssystem; ett
124
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
system för patienter som accepterar den sammanhållna journalföringen och ett system för dem som inte gör det. I stället bör
regleringen ta sikte på hur tillgängligheten till journalinformation
och annan vårddokumentation ska kunna begränsas i syfte att
skydda patienters personliga integritet (se prop. 2007/08:126 s.
111).
Innan journaluppgifter får göras tillgängliga för andra vårdgivare
genom sammanhållen journalföring ska patienten informeras om
vad den sammanhållna journalföringen innebär och om sin rätt att
motsätta sig att uppgifterna görs tillgängliga för andra vårdgivare än
den patienten uppsökt (6 kap. 2 §). Hur denna information ska
lämnas kan inte anges generellt. Det ankommer på hälso- och sjukvårdens aktörer att hitta lämpliga former som är väl avvägda och
anpassade till olika verksamhetsområden och till olika slags samarbeten mellan vårdgivare genom sammanhållen journalföring samt
till den enskilde patientens förmåga att ta till sig informationen.
Patienten ska således vid varje vårdepisod ha en möjlighet att
motsätta sig att vårddokumentation görs tillgänglig för utomstående vårdgivare. Detta innebär dock inte att den enskilde får en
rätt att motsätta sig att uppgifter journalförs eller annars dokumenteras i det elektroniska system som vårdgivaren använder. Något
krav på samtycke i den mening som avses i personuppgiftslagen
såsom förutsättning för personuppgiftsbehandlingen är det alltså
inte. Genom den föreslagna bestämmelsen uppnår man i stället en
ordning där ett slags opt out-modell eller, om man så vill, ett tyst
samtycke i praktiken gäller för att journaluppgifter lämnas ut till
andra vårdgivare genom införande i ett system för sammanhållen
journalföring (se prop. 2007/08 s. 112-113).
Om patienten motsätter sig får journaluppgifter inte göras tillgängliga för en annan vårdgivare. En spärrning kan avse samtliga
eller bara vissa uppgifter i patientjournalen och kan göras endast i
förhållande till någon eller vissa vårdgivare som deltar i det
sammanhållna journalsystemet (se prop. 2007/08:126 s. 249).
Möjligheten för en patient att motsätta sig personuppgiftsbehandlingen omfattar dock inte uppgift om att det finns spärrade
uppgifter och vilken vårdgivare som har spärrat dem (6 kap. 2 §
andra stycket). Uppgift om att det finns spärrade uppgifter får
göras tillgängliga för andra vårdgivare. Även uppgift om vilken
vårdgivare som har spärrat uppgifterna får under vissa i patient-
125
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
datalagen angivna förutsättningar göras tillgänglig för andra vårdgivare (6 kap. 2, 4 §§). Spärren får hävas om patienten samtycker
till det eller om patientens samtycke inte kan inhämtas och
informationen kan antas ha betydelse för den vård som patienten
oundgängligen behöver. Spärren kan dock endast hävas genom att
en vårdgivare begär hos den vårdgivare som har spärrat uppgifterna
att denne häver spärren (6 kap. 4 §). I förarbetena tydliggörs att
spärren inte kan forceras av en extern vårdgivare, inte ens i en
nödsituation (se prop. 2007/08:126 s. 113).
För att en vårdgivare ska få behandla uppgifter som en annan
vårdgivare gjort tillgängliga i systemet med sammanhållen journalföring måste vissa i patientdatalagen angivna förutsättningar föreligga. Några av dessa är att patienten ska ha lämnat sitt samtycke
och att den berörda informationen ska röra en patient som det
finns en aktuell patientrelation med samt kan antas ha betydelse för
att förebygga, utreda eller behandla sjukdomar och skador hos
patienten inom hälso- och sjukvården (6 kap. 3 §). Om inte de förutsättningar för behandling som anges i patientdatalen är uppfyllda
får en vårdgivare inte behandla en annan vårdgivares uppgifter om
en patient i systemet med sammanhållen journalföring. (6 kap. 5 §).
För att vårdgivaren ska bereda sig direktåtkomst krävs således
ett aktivt samtycke från patientens sida. Det räcker inte att
patienten inte motsätter sig att vårdgivaren tar del av uppgifterna.
Det ska vara ett sådant samtycke som avses i personuppgiftslagen
dvs. ett frivilligt, särskilt och otvetydigt samtycke, se avsnitt 7.2.3.
Inget hindrar att ett samtycke lämnas i förväg innan den aktuella
patientrelationen har uppstått. Många gånger kan det vara en
praktisk ordning att patienten redan i samband med att uppgifter
om honom eller henne görs tillgängliga i ett sammanhållet journalsystem samtycker till att annan vårdgivare senare får ta del av uppgifterna. Detta är möjligt under förutsättning att samtycket är
särskilt och otvetydigt. Ett praktiskt exempel på då samtycke kan
lämnas i förväg är då patienten befinner sig i en vårdprocess som
inbegriper flera olika vårdgivare och där patienten skickas runt
mellan dessa i ett remissförfarande (se prop. 2007/08:126 s. 252253).
I patientdatalagen finns även bl.a. bestämmelser om behandling
av personuppgifter i kvalitetsregister (7 kap.) och om den enskildes
rättigheter avseende journaluppgifter (8 kap.).
126
Ds 2016:44
7.2.6
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Apoteksdatalagen
Apoteksdatalagen tillkom år 2009 i och med omregleringingen av
apoteksmarknaden. Regeringen ansåg det angeläget med en tydlig
reglering av hanteringen av personuppgifter i öppenvårdsapotekens
verksamhet för att även på en omreglerad marknad skydda
integriteten hos konsumenter och den som är behörig att förordna
läkemedel (se prop. 2008/09:145 s. 330).
Apoteksdatalagen reglerar öppenvårdsapotekens personuppgiftsbehandling vid detaljhandel med läkemedel. Ett öppenvårdsapotek är en inrättning för detaljhandel med läkemedel som bedrivs
med tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:336)om handel med
läkemedel. Apoteksdatalagen reglerar endast öppenvårdsapotekens
verksamhet. Med hänsyn till att någon receptexpedition inte
förekommer på sjukhusapoteken och personuppgiftshanteringen
därmed inte tillnärmelsevis har samma omfattning såg regeringen
inte någon anledning att särskilt reglera personuppgiftsbehandlingen på sjukhusapoteken utan hänvisar i denna del till de allmänna
bestämmelserna i personuppgiftslagen. Öppenvårdsapotekens
kärnverksamhet utgörs av expediering av läkemedel. Detta innebär
en behandling av personuppgifter hänförliga såväl till konsumenter
som till den som är behörig att förordna läkemedel. Utanför
apoteksdatalagens tillämpningsområde faller behandling av personuppgifter som inte rör handel med läkemedel, t.ex. interna löneregister eller annan verksamhet än apoteksverksamhet, dessa
regleras i stället av personuppgiftslagen (se prop. 2008/09:145 s.
333 och 336).
I apoteksdatalagen anges för vilka ändamål personuppgiftsbehandling på öppenvårdsapotek får ske, exempel på sådana ändamål är expediering av förordnande läkemedel, redovisning av uppgifter till E-hälsomyndigheten enligt lagen om handel med läkemedel, redovisning av uppgifter till Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket för deras tillsyn, administrering av fullmakter och hälsorelaterad kundservice (8 § första stycket). Enligt
lagen får personuppgifter behandlas utan den enskildes samtycke
om det är nödvändigt för bl.a. expediering av förordnade läkemedel. Däremot krävs den enskildes samtycke för administrering
av fullmakter att hämta ut läkemedel och för hälsorelaterad kundservice på läkemedelsområdet (8 § andra stycket). Personuppgifts-
127
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
behandling som inte är tillåten enligt apoteksdatalagen får ändå
utföras om den enskilde har lämnat ett uttryckligt samtycke till
behandlingen och behandlingen inte avser något ändamål som är
oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in (9 §). Det
innebär således att personuppgifter kan samlas in och behandlas för
ett ändamål som inte anges i apoteksdatalagens ändamålsbestämmelse om den enskilde har lämnat ett uttryckligt samtycke
till detta.
Innehavaren för öppenvårdsapotekstillståndet ska bestämma
villkor för tilldelning av behörighet för åtkomst till uppgifter om
konsumenter och de som är behöriga att förordna, och behörigheten ska vara begränsad till vad som behövs för den som arbetar
på ett öppenvårdsapotek ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter
där (12 §). Åtkomsten ska vidare dokumenteras och kontrolleras
(13 §).
Utgångspunkten för bevarande av personuppgifter är att uppgifter som kan hänföras till enskilda personer inte ska bevaras
under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. När en personuppgift inte längre behövs
för behandling enligt ändamålen i lagen ska uppgiften tas bort
(14 §). Vid expediering av recept finns krav på att öppenvårdsapoteken ska upprätta en verifikation över utlämnandet. En
verifikation ska innehålla uppgifter om vad som har förskrivits och
vad som har lämnats ut. Av 17 § förordningen (2002:687) om läkemedelsförmåner m.m. framgår att de handlingar som enligt förordningen utgör apotekets verifikationer ska förvaras i tre år. I 10 kap.
1 § Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit finns
bestämmelser om hur länge verifikationer avseende utlämnande av
läkemedel, teknisk sprit, narkotiska läkemedel samt ansökan om
licensförskrivning ska bevaras. Bevarandetiderna sträcker sig från
ett till fem år.
7.2.7
Lagen om receptregister
Receptregistret tillkom år 1996 för att i första hand användas som
underlag för faktureringen från dåvarande Apoteksbolaget till
landstingen för deras respektive del av kostnaderna för läkemedels-
128
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
förmånerna. Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen fördes över
år 1998 från den allmänna sjukförsäkringen till landstingen vilket
innebar att dåvarande Apoteksbolaget istället för att fakturera
endast staten en gång per månad för hela kostnaden för läkemedelsförmånen skulle komma att debitera de olika landstingen för
de läkemedelsförmåner som medborgarna bosatta inom respektive
område utnyttjat. Ett annat syfte med införandet av receptregistret
var att automatiserad databehandling skulle kunna användas för
beräkning av patientens egenavgift och för bevakning av att
patienten kommer i åtnjutande av sitt skydd för höga läkemedelskostnader. Regeringen bedömde det som nödvändigt att en läkemedelsexpedition ska kunna kopplas till en viss individ, detta för
att patienten ska kunna hämta ut sitt receptförskrivna läkemedel på
valfritt apotek och för att en riktig kostnadsfördelning ska kunna
genomföras. Registret skulle även användas för att samla in och
vidarebefordra information från recepten för landstingens
ekonomiska uppföljning och planering samt för förskrivarnas,
verksamhetschefernas, läkemedelskommittéernas och Socialstyrelsens medicinska uppföljning och kvalitetssäkringsarbete (se
prop. 1996/97:27 s. 90, 97-98).
Enligt 1 § lagen om receptregister får E-hälsomyndigheten för
vissa ändamål föra ett register (receptregister) över förskrivningar
av läkemedel och andra varor för människor. Det är E-hälsomyndigheten som är personuppgifts-ansvarig för receptregistret
(5 §). Personuppgifter i receptregistret får behandlas endast om det
är nödvändigt för vissa i lagen angivna ändamål. Några av ändamålen är expediering av läkemedel och andra varor som förskrivits,
registrering av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om
läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m., registrering och
redovisning av uppgifter till vissa myndigheter, registrering av
recept som används för flera uttag, registrering av dosrecept samt
registrering av elektroniska recept. För vissa ändamål får inga
uppgifter redovisas som kan hänföras till en enskild person (6 §).
Behandling av personuppgifter som inte är tillåten enligt receptregisterlagen får ändå utföras om den enskilde lämnat ett uttryckligt samtycke till behandlingen (4 § andra stycket).
Receptregistret får, i den utsträckning som behövs för registerändamålen,
129
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
innehålla följande uppgifter som kan hänföras till enskilda personer:
– inköpsdag, vara, mängd, dosering, kostnad och kostnadsreducering enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m., – förskrivningsorsak (ska anges med en kod), patientens namn, personnummer
och folkbokföringsort samt postnumret i patientens bostadsadress,
– förskrivarens namn, yrke, specialitet, arbetsplats, arbetsplatskod,
förskrivarkod, – patientens samtycke, – uppgift om att farmaceuten
har motsatt sig utbyte av ett förskrivet läkemedel och skälen för
det, och – administrativa uppgifter(8 §).
Med administrativa uppgifter avses uppgifter om huruvida förskrivningen är med eller utan förmån och – om utbyte enligt lagen
(2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. skett – vilket läkemedel
som bytts ut och mot vilket läkemedel bytet har skett. I begreppet
administrativa uppgifter ingår även sådana uppgifter som måste
registreras för att recept och blanketter som används för flera uttag
ska kunna sparas elektroniskt. Det rör sig således om samtliga uppgifter som enligt receptföreskrifterna behövs för att en giltig förskrivning ska föreligga. Begreppet omfattar också sådana uppgifter
som behövs för administrationen av högkostnadsskyddet (se prop.
2008/09:145 s. 443).
Om förskrivningsorsak (som de senaste åren alltmer har börjat
kallas ordinationsorsak, se bl.a. avsnitt 5.1.1) uttalades bl.a. följande
i förarbetena. Förskrivningsorsaken måste finnas antecknad på
receptet om en medicinsk uppföljning av hög kvalitet ska kunna
genomföras. Socialstyrelsen bör utarbeta ett system för att diagnoser ska kunna antecknas genom angivande av en kod. En förutsättning för registrering av sjukdom eller symtom på sjukdom är
alltså att koder finns tillgängliga. Det bör ankomma på förskrivaren
att på receptet ange tillämplig kod (se prop. 1996/97:27 s. 98). En
förutsättning för registrering av förskrivningsorsak var således att
ett kodsystem skulle utvecklas. Idag finns ett underliggande kodverk som en del av en nationell källa för ordinationsorsak, som förvaltas av Socialstyrelsen. Än så länge fungerar källan främst som ett
stöd till landsting som vill utforma s.k. ordinationsmallar. När Ehälsomyndigheten har färdigutvecklat en teknisk lösning för
distribution av uppgifter om ordinationsorsak till vården kan den
nationella källan göras åtkomlig och därmed underlätta
dokumentation av ordinationsorsak. Anledningen till att det ännu
130
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
inte förts några uppgifter om förskrivningsorsak i receptregistret är
således att det idag inte finns en klar teknisk lösning för sådan
överföring.
Uppgifterna i receptregistret kommer från elektroniska recept
som har utfärdats av hälso- och sjukvårdspersonal med förordnandebehörighet, dvs. behörighet att utfärda recept och rekvisitioner, samt från expedieringsunderlag som utfärdas av öppenvårdsapotek. I 4 kap. 4 § Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS
2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och
teknisk sprit finns bestämmelser om att uppgifter vid elektronisk
förskrivning ska överföras från förskrivaren till E-hälsomyndigheten. I 2 kap. 6 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel finns
bestämmelser om att öppenvårdsapotek vid expediering av en förskrivning ska lämna de uppgifter som anges i 8 § receptregisterlagen till E-hälsomyndigheten.
Lagen om receptregister reglerar hur uppgifterna ska hanteras så
länge de finns i receptregistret hos E-hälsomyndigheten och vad
som är tillåtet i fråga om vidareredovisning till andra aktörer. Hur
uppgifterna får behandlas innan de lämnats till receptregistret och
efter att de mottagits från receptregistret regleras genom
bestämmelser som gäller för respektive verksamhet.
För åtkomst till uppgifterna i receptregistret gäller att
expedierande personal på öppenvårdsapotek får utan krav på samtycke från patienten ha åtkomst till receptregistret för ändamålen
expediering av läkemedel och andra varor som har förskrivits samt
registrering av elektroniska recept (11 §). Bestämmelsen innebär
inte att uppgifter som eventuellt kan finnas i receptregistret
beträffande tidigare uthämtade förskrivningar får behandlas vid
expedieringen av en ny förskrivning. Om det finns behov av att ta
del av sådana uppgifter ska detta ske i enlighet med bestämmelserna
i lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning (se prop. 2008/09:145
s. 442).
För vissa av de ändamål som personuppgifter får behandlas
krävs att den enskilde lämnat ett samtycke till behandlingen. Det
avser registrering av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m., registrering av recept som används för flera uttag samt registrering av
dosrecept (6 § första stycket 8 och andra stycket). Samtyckeskravet
för dessa ändamål motiveras med att det rör sig om en service som
131
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
apoteken tillhandahåller och som inte i och för sig är nödvändig för
läkemedelshanteringen (se prop. 2008/09:145 s. 313).
För de patienter som inte själva klarar att dosera sina läkemedel
finns möjligheten till dosexpediering av läkemedel som innebär en
enklare och säkrare läkemedelshantering med god överblick över
vilka läkemedel som ska tas vid olika tider på dygnet och därmed
även över patientens hela läkemedelsanvändning. För patienter som
får sina läkemedel med hjälp av dosexpediering ska alla läkemedelsordinationer finnas samlade och patienten måste ha samtyckt till en
sådan registrering (se prop. 1999/2000:56 s. 21-22). Den som har
legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården får ha direktåtkomst till uppgifter om dosrecept (11 §). För vilket ändamål
åtkomst får ges anges inte i lagen. Om patienten inte samtycker till
elektronisk registrering av dosrecept eller om patienten skulle
återkalla ett tidigare givet samtycke måste den elektroniska registreringen av dosrecept upphöra (se 4 kap. 3 § HSLF-FS 2016:34).
Förskrivning kan då istället ske på helförpackningar av läkemedel.
Det kan nämnas att begreppet dosrecept inte längre förekommer i
HSLF-FS 2016:34, utan har ersatts av begreppet recept till patient
med dosdispenserade läkemedel. Läkemedelsverket har tidigare
haft en blankett för dosrecept som förskrivaren kunnat använda för
att förskriva läkemedel till patienter som får sina läkemedel dosdispenserade. Denna blankett kommer inte att kunna användas för
förskrivning från den 1 januari 2017. Om förskrivning inte kan
göras elektroniskt får förskrivaren från och med 2017 använda en
vanlig receptblankett (se 4 kap. 3 § Vägledning till HSLF-FS
2016:34).
En förskrivare kan ange på ett recept att det får itereras, dvs.
vara giltigt för flera expedieringar. För att ett sådant recept ska få
registreras elektroniskt i receptregistret fordras patientens samtycke. Patienten kan återkalla sitt samtycke och därmed begära att
öppenvårdsapoteket genom utskrift ska föra över receptuppgifterna från ett elektroniskt recept till ett pappersrecept (7 kap. 3 §
HSLF-FS 2016:34). Öppenvårdsapoteken kan på begäran av patient
även föra över receptuppgifter från en receptblankett till elektronisk form (7 kap. 4 § HSLF-FS 2016:34).
Det krävs dock inget samtycke från patient för registrering av
elektroniska recept (6 § första stycket 8 och andra stycket). Inför
2009-års ändring av receptregisterlagen som avsåg bl.a. elektroniska
132
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
recept anförde Datainspektionen i ett remissvar att det i praktiken
sällan förekommer någon möjlighet för patienten att i förskrivningstillfället välja mellan pappersrecept eller elektroniskt recept.
Det brukliga är att förskrivaren skickar ett elektroniskt recept och
därefter informerar patienten om att medicinen kan hämtas ut på
ett valfritt apotek. Datainspektionen ifrågasatte därför om en samtyckeshantering skulle stärka skyddet för den enskildes integritet.
Regeringen delade Datainspektionens bedömning och föreslog att
nödvändig behandling av elektroniska recept ska få ske utan samtycke (se prop. 2008/09:145 s. 313). Av förarbetena kan emellertid
även utläsas att patientens samtycke fordras för att recept ska
kunna sparas i receptregistret (se prop. 2008/09:145 s. 441).
I lagen om receptregister finns också bestämmelser som uttryckligen ålägger E-hälsomyndigheten att lämna ut uppgifter från
receptregistret till öppenvårdsapotek, hälso- och sjukvårdspersonal,
landsting, förskrivare och verksamhetschefer samt vissa andra
myndigheter (12–18 a §§).
Uppgifterna i receptregistret som kan hänföras till enskilda
personer ska tas bort ur registret under den tredje månaden efter
den under vilken de registrerades. Om uppgifterna bevaras för
ändamålen registrering av underlaget för tillämpningen av
bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel
m.m., registrering av recept och blanketter som används för flera
uttag, samt registrering av dosrecept och elektroniska recept ska
uppgifterna tas bort ur registret först under den femtonde månaden
efter den under vilken de registrerades (19 §). Vid införandet av
receptregistret bedömde regeringen det som nödvändigt att
använda personnummer för att läkemedelsförmånskostnaden ska
kunna fördelas korrekt på landstingen. Eftersom regeringen valde
att patientens personnummer ska anges på receptblanketten som
grund för senare fördelning av läkemedelsförmånskostnaderna på
respektive landsting uppstod frågan om när det blir möjligt att
avidentifiera integritetskänsliga uppgifter som inte erfordras för
senare bearbetningar, dvs. hur länge uppgifterna ska få finnas kvar i
receptregistret innan de måste gallras. Avseende ändamålet att
debitera för läkemedelskostnader ansåg regeringen att uppgifterna
bör gallras när debiteringen har skett och en ändamålsenlig tid för
detta angavs vara 3 månader. Avseende användningen av den frivilliga servicen om högskostnadsskydd ansåg regeringen att upp-
133
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
gifterna bör gallras när ettårsperioden med någon marginal har
passerat och angav 15 månader som en sådan tid (se prop.
1996/97:27 s. 93). När receptregisterlagen ändrades för att tillåta
registrering av dosrecept bestämdes att gallringstiden för dessa
uppgifter skulle vara densamma som för registrering av underlaget
för tillämpningen av bestämmelserna om högkostnadsskydd, dvs.
15 månader (se prop. 1999/2000:56 s. 22). Samma gallringstid på 15
månader valdes även för uppgifter om recept för flera uttag samt
för elektroniska recept för att möjliggöra för öppenvårdsapoteken
att elektroniskt spara recept under hela receptets giltighetstid (se
prop. 2004/05:70 s. 48 och prop. 2008/09:145 s. 312-313).
Apotekens Service AB tolkade bestämmelsen om bevarandetid som
att receptuppgifterna ska tas bort 15 månader efter sista registrering kopplat till ett visst recept. I praktiken innebär det att
recepten tas bort 15 månader efter den sista expedition som
registreras i receptregistret. Det kan innebära att uppgifterna tas
bort 27 månader efter det att receptet först registrerades i receptregistret. Det kan ifrågasättas om en sådan praxis är förenlig med
ordalydelsen i lagen, det skulle kunna hävdas att tidsfristen i stället
ska börja löpa när receptet inkom i elektronisk form från
förskrivaren (se SOU 2012:72 Frågor som rör lagen om receptregister).
I lagen finns även bestämmelser om bl.a. tilldelning av behörighet för åtkomst och åtkomstkontroll (23 §).
7.2.8
Lagen om läkemedelsförteckning
Läkemedelsförteckningen inrättades år 2005 med syftet att på ett
ställe samla information om en patients alla uthämtade förskrivna
läkemedel på samtliga apotek i Sverige och därmed skapa bättre
förutsättningar för tillgång till korrekt information om en patients
aktuella läkemedelsbehandling (se prop. 2008/2009:128 s. 6-7).
Enligt 1 § lagen om läkemedelsförteckning ska E-hälsomyndigheten föra ett personregister över köp av förskrivna läkemedel.
Läkemedelsförerteckningen får endast innehålla uppgifter om
inköpsdag, vara, mängd, dosering, den registrerades namn och
personnummer samt förskrivarens namn, yrke, specialitet och
arbetsplats (4 §).
134
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
I läkemedelsförteckningen dokumenteras enbart de köp av
receptförskrivna läkemedel som en patient/kund gör på apotek.
Detta innebär bl.a. att läkemedel uthämtade från de särskilda läkemedelsförråd som enligt 18 d § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) kan förekomma inom vissa boendeformer för äldre
personer inte kommer att ingå i läkemedelsförteckningen. De
problem som kan uppstå vid överföring av en boende från eller till
ett sjukhus måste lösas genom organisatoriska insatser innefattande
bl.a. en fullständig avrapportering om den enskildes aktuella läkemedelssituation (se prop. 2004/05:70 s. 50)
Uppgifterna i läkemedelsförteckningen får registreras utan den
enskildes samtycke. I förarbetena till lagen uttalas bl.a. följande om
den enskildes inställning till personuppgiftsbehandlingen. En
registrering av läkemedelsinköp innebär ett intrång i den personliga
integriteten. Emellertid förutsätter en god, säker och kostnadseffektiv vård att förskrivare kan få korrekt information om
patientens aktuella läkemedelsordinationer. Farmaceuten behöver
motsvarande information för att kunna göra kontroller av läkemedlen. Regeringen anser därför att behandlingen av personuppgifter är nödvändig för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall
kunna utföras. I enskilda fall kan behandlingen också vara nödvändig för att vitala intressen för den registrerade ska kunna
skyddas. För att ett register av här diskuterat slag ska kunna bidra
till ökad patientsäkerhet måste man kunna lita på att samtliga
uthämtade aktuella läkemedel finns med i förteckningen. Ett krav
på att den enskilde ska samtycka till registreringen av ett uthämtat
läkemedel skulle kunna innebära att förteckningen förlorar sitt
värde. Patienten skulle kunna lämna sitt samtycke till viss registrering, återkalla samtycket inför registrering av läkemedel som
patienten anser inte ska ingå i förteckningen och därefter ånyo
lämna samtycke till fortsatt registrering. Ett register, som för vissa
patienter endast redovisar ett urval av de förskrivna läkemedel som
hämtats ut, skulle av naturliga skäl inte fullt gå att lita på. Syftet
med förteckningen skulle då vara förfelat och nuvarande problem
med informationsbrist skulle kvarstå. Registrering av läkemedelsinköp kan ur ett integritetsperspektiv jämföras med den registrering som sker i patientjournaler. När det gäller patientjournaler
har lagstiftaren med hänsyn till patientnyttan anlagt det synsättet
att alla uppgifter om patienten ska få tillföras journalen utan sam-
135
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
tycke från honom eller henne. Däremot är åtkomsten till uppgifterna i journalen i princip beroende av den enskildes samtycke
när journalen ska läsas utanför den vårdenhet vid vilken journalen
förs. Ett motsvarande betraktelsesätt kan anläggas på frågan om en
läkemedelsförteckning avseende receptförskrivna läkemedel som
hämtas ut på apotek (se prop. 2004/05:70 s. 21-23)
Läkemedelsförteckningens dokumentation av köp av förskrivna
läkemedel får endast användas för ändamålen att åstadkomma en
säker framtida förskrivning av läkemedel för den registrerade,
bereda den registrerade vård eller behandling, komplettera den registrerades patientjournal, underlätta den kontroll som ska genomföras innan ett läkemedel lämnas ut till den registrerade från
apotek, samt underlätta den registrerades läkemedelsanvändning
(3 §). Uppgifter får inte användas för några andra än de i lagen
angivna ändamålen, även om dessa andra ändamål skulle vara förenliga med de som finns angivna (se prop. 2004/05:70 s. 50)
I regel får tillgång till uppgifterna i läkemedelsförteckningen ges
endast med uttryckligt samtycke från den registrerade och för vissa
lagen utpekade ändamål till förskrivare av läkemedel, till sjuksköterska utan behörighet att förskriva och till farmaceut på
apotek. Det ska vara ett sådant samtycke som avses i personuppgiftslagen dvs. ett frivilligt, särskilt och otvetydigt samtycke, se
avsnitt 7.2.3
I förarbetena till lagen uttalas bl.a. följande om samtycket. Den
som förstår vad samtycket innebär kan lämna ett samtycke även om
han eller hon är omyndig. Frågan om någon har uppnått en sådan
mognad att han eller hon förstår vad samtycket innebär får avgöras
i varje enskilt fall. Om barnet inte uppnått sådan mognad får
föräldrar eller andra ställföreträdare lämna ett samtycke för barnets
räkning (se prop. 2004/05:70 s. 32). Saknar en person på grund av
medvetslöshet, psykisk störning, sjukdom eller liknande förhållanden förmåga att lämna samtycke, ska om möjligt samtycke
inhämtas på annat sätt. I de fall den registrerade har en god man
eller förvaltare enligt 11 kap. 4 eller 7 § föräldrabalken med
behörighet att företräda den registrerade i dennes personliga angelägenheter eller en ställföreträdare med sådan behörighet kan denne
i enlighet med vad som gäller enligt personuppgiftslagen ta ställning till frågan om samtycke på den registrerades vägnar (se prop.
136
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
2004/05:70 och SOU 1997:39). Den registrerade har rätt att när
som helst återkalla ett lämnat samtycke (8 §).
Om den registrerade inte kan lämna sitt samtycke, får uppgifterna i förteckningen lämnas ut till förskrivare och till sjuksköterska om det är nödvändigt för att den registrerade ska kunna
få vård eller behandling som han eller hon oundgängligen behöver
(3 §).
En uppgift i läkemedelsförteckningen ska tas bort under den
femtonde månaden efter den månad den registrerades (9 §). I förarbeta till lagen uttalades bl.a. följande om bevarandetiden. När det
gäller läkemedelsförteckningen kan det framhållas att dess viktigaste funktion är att förmedla uppgifter om patientens aktuella
läkemedelssituation. Någon mer fördjupad läkemedelshistorik är
inte avsedd att belysas. Risk för över- och underförskrivning och
för interaktioner är förknippade i huvudsak med patientens situation vid förskrivningstillfället. Recepten är tidsbegränsade till ett år.
Uthämtade läkemedel kan intas under en viss tid efter utgången av
den tiden. En gallringsfrist på femton månader räknat från registreringen liknande den som finns i receptregisterlagen skulle
kunna vara lämplig. Med en så relativt kort lagringstid av uppgifter
i förteckningen förhindras att denna blir av alltför stort omfång (se
prop. 2004/05:70 s. 35-36).
E-hälsomyndigheten ska bestämma villkor för tilldelning av
behörighet för åtkomst till uppgifter i läkemedelsförteckningen.
Behörigheten ska begränsas till vad som behövs för att den som
arbetar hos myndigheten ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter
där. E-hälsomyndigheten ska vidare tillse att åtkomsten dokumenteras så att den kan kontrolleras (12 a-12b §§).
I lagen finns även bestämmelser om bl.a. information som ska
lämnas till den registrerade (10–11 §§) och om avgifter (14 §).
7.3
Pågående reformarbete – myndighetsdatalag
Informationshanteringsutredningen (Ju 2011:11) fick i uppdrag att
se över den mycket omfattande registerlagstiftning t.ex. lagen
(1996:1156) om receptregister, lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning, patientdatalagen (2008:355), apoteksdatalagen
(2009:367) som reglerar hur statliga och kommunala myndigheter
137
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
Ds 2016:44
samt andra aktörer behandlar personuppgifter. I slutbetänkandet
Myndighetsdatalag (SOU 2015:39) föreslår utredningen att dagens
regler reformeras och huvudsakligen ersätts av en ny lag – myndighetsdatalagen – med generella bestämmelser för alla statliga och
kommunala myndigheters personuppgiftsbehandling frånsett den
brottsbekämpande sektorn. Med hänsyn till att det då rådde
oklarheter kring dataskyddsförordningens närmare innehåll och när
den skulle träda i kraft föreslog Informationshanteringsutredningen en myndighetsdatalag som var anpassad till personuppgiftslagen. Informationshanteringsutredningens betänkande är för
närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet.
7.4
Framtida reglering – dataskyddsförordningen
Den 25 maj 2018 ska en ny EU-förordning om dataskydd börja
tillämpas, Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet
av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.
Förordningen, som antogs i april 2016 av Europaparlamentet och
EU:s ministerråd kommer att gälla direkt som lag i medlemsstaterna och kommer att innebära att bl.a. personuppgiftslagen
upphävs.
Den snabba tekniska utvecklingen och globaliseringen har
skapat nya utmaningar vad gäller skyddet av personuppgifter m.m.
Förändringarna kräver en starkare och mer sammanhängande ram
för dataskyddet inom EU. Genom dataskyddsförordningen blir
reglerna om behandling av personuppgifter modernare och skillnaderna mellan medlemsstaterna minskar. Syftet är att enskilda ska
få större kontroll över sina personuppgifter samtidigt som företag
bara behöver förhålla sig till ett regelverk när de verkar i flera EUländer.
Regeringen har beslutat att tillsätta flera utredningar som ska
analysera vilka konsekvenser förordningen medför i fråga om personuppgiftsbehandling inom olika samhällsområden och lämna förslag på anpassningar i den svenska lagstiftningen t.ex. Utredningen
om ändamålsenlig reglering för biobanker (S 2016:04), Socialdataskyddsutredningen (S 2016:05) och Utredningen om person-
138
Ds 2016:44
Bestämmelser om personuppgiftsbehandling gällande läkemedel för människa
uppgifter för forskningsändamål (U 2016:04). Utöver dessa utredningar, som hanterar sektorvis reglering, utreder Dataskyddsutredningen (Ju 2016:04) behovet och utrymmet för författningsbestämmelser som på ett generellt plan kompletterar dataskyddsförordningen.
De regler i dataskyddsförordningen som i första hand bedöms
vara relevanta för de förslag som lämnas i denna promemoria
behandlas i avsnitt 9.7, 9.11–9.13 samt i kap 13.
139
8
Vägen till samlad information om
en patients ordinerade
läkemedel
Önskemålet om att få tillgång till en rikstäckande, samlad läkemedelslista med uppgifter om en patients ordinerade läkemedel –
oavsett hos vilken vårdgivare och på vilken vårdnivå läkemedlen
blivit ordinerade – har funnits under lång tid hos en rad aktörer.
Vägen dit har emellertid visat sig vara allt annat än rak. Frågan om
varför det fram till idag inte har varit möjligt att komma i mål med
visionen om en gemensam källa för patientens läkemedelsbehandling behöver uppmärksammas innan ett nytt förslag läggs fram. En
sådan tillbakablick kastar ett ljus över dels de utmaningar som finns
i arbetet och dels vilka delar av de tidigare förslagen som kan återanvändas i en kommande satsning.
I kapitlet görs bl.a. en redogörelse för ett antal reflektioner från
två betänkanden (”Nästa fas i e-hälsoarbetet” – SOU 2015:32 och
”Rätt information på rätt plats i rätt tid” – SOU 2014:23) avseende
förutsättningar för att ta fram en samlad läkemedelslista. Lika
viktigt som själva förslagen i dessa utredningar är de synpunkter
som ett antal remissinstanser lämnade på dem. Även internationella
försök att ta fram en gemensam läkemedelslista presenteras. Mest
intressant i sammanhanget är erfarenheter från Danmark, där en
samlad läkemedelslista (Fælles medicinkort) redan används som
nav i informationsutbytet mellan berörda aktörer. Kapitlet avslutas
med en genomgång av möjliga vägval framöver här i Sverige samt
krav på och ramar för ett nytt förslag.
141
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
8.1
Ds 2016:44
Tidigare lösningsförslag i Sverige
Behovet av att samla information om en patients läkemedelsbehandling i en och samma källa uppstod i samband med att fler
och fler vårdsystem började gå över från pappersbaserad till elektronisk dokumentation. Processen tog fart under 90-talet och år
2005 hade utvecklingen gått så långt att drygt 95 procent av
primärvårdens enheter använde elektroniska journaler. Även mer
än hälften av alla sjukhus, knappt 60 procent, hade någon form av
datoriserad vårddokumentation 1. I takt med att införandet av elektroniska system fortsatte och möjliggjorde lokal aggregering av
vårddata, ökade medvetenheten om vilken information som hälsooch sjukvården inte kunde se. Samtidigt började också de i kapitel 6
beskrivna avvikelserna uppmärksammas mellan vårdens listor på
ordinerade läkemedel och apotekens lista på aktuella recept.
8.1.1
De första initiativen
I en artikel i Läkartidningen år 2003 skrev åtta författare, varav fem
läkare med ansvar för it-system i vården, följande:
A och O är en gemensam patientanknuten läkemedelslista som
skall innehålla samtliga läkemedel patienten tar, oavsett förskrivare. Denna form av läkemedelslista finns idag endast i några
få sjukvårdsområden i landet där en gemensam journal används
eller för patienter som ordineras läkemedel via Apodos, apoteksförpackade läkemedelspåsar Läkemedelslistan skall vara tillgänglig för patienten. Utifrån de regler som styr tillgång till övrig
information i patientjournalen skall den vara tillgänglig även för
behörig personal på vårdavdelningar, polikliniker och inom
äldreboenden, således den personal som har en vårdrelation som
patienten eller förmyndare godkänt 2.
1
Engarås B (2006), IT borde göra vården säkrare och bättre, Läkartidningen nr. 9, 2006,
volym 103, s. 626.
2
Gustafsson L, Widäng K, Hoffmann M m.fl. (2003), Nationell databas skall ge uppdaterad
och obunden information, Läkartidningen nr. 15, 2003, volym 100, s. s.1338-44.
142
Ds 2016:44
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Frågan togs vidare av dåvarande Carelink, ett bolag som grundades
år 2000 av Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Föreningen Vårdföretagarna samt Apoteket AB. Carelink fanns i drygt
7 år innan det uppgick i Sjukvårdsrådgivningen SVR AB (idag Inera
AB). År 2005 publicerades rapporten ”Patientens läkemedelslista,
PALL”, som beskriver hur läkemedelsrelaterad information om
patienten skulle kunna göras tillgänglig oavsett var patienten
befinner sig 3. I rapporten konstateras det att en ”aktuell läkemedelslista tillgänglig när nya ordinationer sker är en av de mest
efterfrågade kvalitetsförbättringarna inom vård och omsorg.” Här
talas också om att PALL ska vara en korrekt sammanställning av
läkemedelsordinationer, eller som det formuleras ”en virtuell
nationell läkemedelslista baserad på ordinationsdata”.
Ett av de första koordinerade initiativen att förbättra informationen om patientens läkemedelsanvändning i samband med läkemedelsordinationer var ett projekt som initierades av Västra Götalandsregionen, Region Skåne (som båda fortfarande var landsting
på den tiden) och Stockholms läns landsting. Projektet gick under
benämningen PLI, Patientens Läkemedelsinformation. Målet med
PLI var att ta fram en gemensam modell för stöd till ordination av
läkemedel, i första hand genom att utveckla ett system som skulle
göra det enklare för förskrivare att se vilka läkemedel patienten
faktiskt har hämtat ut. Projektets huvudsakliga mål var att göra
läkemedelsförteckningen tillgänglig direkt via patientjournalen.
Samma projekt låg också till grund för att NPÖ-användare skulle få
tillgång till läkemedelsförteckningen.
8.1.2
Nationell ordinationsdatabas (NOD) och Pascal
Idén med att utveckla en gemensam ordinationslista, eller en
nationell ordinationsdatabas (NOD) som skulle bli den nya
benämningen, blev en del av den nationella IT-strategin för vård
och omsorg. I regeringens skrivelse (2005/06:139) med samma
namn anför regeringen i ett avsnitt under rubriken ”Behov av
insatser”.
3
Carelink (2005), Patientens läkemedelslista, PALL – slutrapport.
143
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
En patient ordineras ofta läkemedel av olika förskrivare. Det
finns därför ett stort behov av att få tillgång till samlad
information om patientens läkemedelsanvändning. En nationell
ordinationsdatabas som innehåller alla förskrivningar, ordinationer och expedieringar som görs inom svensk hälso- och sjukvård samt apotek, skulle kunna möta detta behov. Syftet är att
förbättra läkemedelsanvändningen genom bättre beslutsunderlag
för patienten, förskrivaren och farmaceuten 4.
Ungefär vid den tiden började också det konkreta arbetet med att
ta fram en gemensam ordinationslista, baserad på slutsatserna i
PALL-rapporten, inom ramen för ett projekt som ägdes av CeHis
(Centrum för e-Hälsa i samverkan). Projektet kallades Pascal
(Patientens sammanhållna läkemedelsinformation), vilket under en
period var det övergripande namnet för de nationella delarna av
PLI-projektet och utvecklingen av en nationell ordinationsdatabas
(NOD). Efter några år blev Pascal och NOD separata projekt.
Inera AB var ansvarig för utvecklingen av webbapplikationen Pascal
och Apotekens Service AB arbetade med framtagningen av NOD
på uppdrag av CeHis. Båda projekten finansierades av CeHis, men
stöddes även av staten. Arbetet i projekten skedde till stor del inom
ramen för Nationell eHälsa – strategin för tillgänglig och säker
information inom vård och omsorg. Vissa delar av arbetet ingick
också i den nationella läkemedelsstrategin.
Den centrala idén med NOD var att ordinationsdatabasen, efter
integrering med patientjournalen och dess förskrivarstöd, skulle bli
en förlängning av patientjournalen och därmed den primära platsen
för ordination av läkemedel. I och med att NOD var tänkt att bli
en del av vårdens lagrum skulle behandlingen av personuppgifter
styras av patientdatalagen (2008:355) samt de myndighetsföreskrifter som nämndes i kapitel 4. Receptregistret finns på apotekssidan och reglerades av receptregisterlagen (1996:1156). För att
informationen i båda dessa register inte skulle divergera förslogs
synkronisering utifrån varje ordinationsändring samt möjligheten
att makulera recept. Detta fordrade att vården skulle få åtkomst till
hela receptregistret, inte endast uppgifter om dosdispenserade
läkemedel. Behovet av justeringar i främst lagen om receptregister,
4
Regeringens skrivelse Nationell IT-strategi för vård och omsorg, Skr. 2005/06:139.
144
Ds 2016:44
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
men även lagen om läkemedelsförteckningen och patientdatalagen,
har under hela projekttiden varit högt prioriterat för Inera AB, SKL
och – innan de blev en del av Inera – även CeHis.
År 2013 gjorde Inera AB en utredning om förutsättningarna för
att få NOD på plats. Där förordades en lösning som innebar att
varje patient skulle ges möjlighet att samtycka till att information
om hans eller hennes förskrivna läkemedel som var lagrad i receptregistret lämnades ut till vården och tillfördes NOD som en del av
sammanhållen journalföring. Den här lösningen innebar att varje
vårdgivare skulle bli personuppgiftsansvarig för hantering av
personuppgifter i sitt eget ”skikt” i NOD. Ambitionen var att
journalsystemen senare skulle integreras med NOD samt att
personuppgiftsbiträdesavtal skulle tecknas mellan sjukvårdshuvudmannen och E-hälsomyndigheten. En rättslig förutsättning för den
här lösningen var enligt Inera att huvudmännen behövde få ett
tydligt mandat av vårdutförarna att anlita E-hälsomyndigheten som
underbiträde för behandling av deras personuppgifter.
Under åren har flera dokument tagits fram med information om
NOD. Det som de har varit en gemensam nämnare i dessa
dokument är att till en början alla receptförskrivna läkemedel skulle
finnas i databasen för att snabbt kunna ge ordinatören en helhetsbild över patientens samlade läkemedelshistorik, inklusive
utlämnade läkemedel. En vision med NOD var också att i samma
vy ge information om vilka läkemedel som patienten ordinerats just
nu och vid tidigare vårdkontakter, vilka av dessa som har hämtats
ut på apotek, vilka som har bytts ut och vilka som finns kvar att
hämta ut. Uppgifterna skulle kunna användas för att använda
beslutsstöd, t.ex. interaktionskontroller. En framtida målsättning
var att även ordinationer av rekvisitionsläkemedel skulle finnas,
d.v.s. läkemedel som tillhandahålls av hälso- och sjukvården och
som administreras av personal. I december 2014 sattes en del av
NOD i drift för att kunna genomföra pilotprojekt, men dessa hann
aldrig genomföras.
I början av 2015 gjorde Inera bedömningen att det inte var
försvarbart att fortsätta det tekniska utvecklingsarbetet i NODprojektet fram till dess att receptregisterlagen skulle ha anpassats.
Som nämndes i avsnitt 5.1.2 inkom Inera AB och SKL med en
skrivelse till regeringen (S2015/2725/FS) i april 2015 där de
begärde en skyndsam ändring av lagen om receptregister. Syftet var
145
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
att hälso- och sjukvårdspersonal skulle få direktåtkomst till
patientens samlade recept i receptregistret och därmed skapa sig en
samlad bild av vilka läkemedel patienten förskrivits. Andra svårigheter med NOD-projektet var att utformningen av verksamhetsprocesser och lokala förberedelser för att kunna integrera NOD i
journalsystem behövde komma längre. produktportfölj. Arbetet
med NOD har inte återupptagits. Istället har Inera på landstingens
uppdrag startat projektet ”Stöd till säker läkemedelsprocess” i syfte
att öka anslutningsgraden av journalsystemens läkemedelsinformation till 100 procent och bidra till att informationen blir tillgänglig i
varje läkemedelsmodul som tillhör ett huvudjournalsystem, utan
krav på att använda NPÖ eller annan fristående visningsapplikation.
NOD-projektet kunde inte slutföras även pga. av ett antal
olösta frågor av teknisk karaktär. En övergripande kritik som
riktats mot NOD-ansatsen var att den inte harmoniserade med
arkitekturen hos marknadens läkemedelsmoduler. En annan olöst
fråga var att det rådde oklarhet om hur patientjournaler skulle
uppdateras efter ordination av läkemedel i NOD. Av informationsmaterialet om NOD framgår att journalsystemen var tänkta att
innehålla säkerhetskopior på originalinformationen i NOD, men av
samma underlag framgår att de exakta tekniska förutsättningarna
för detta skulle behöva utredas och lösas i överenskommelser
mellan CeHis och vårdgivarna 5.
Frågan om uppdatering av de lokala patientjournalerna var viktig
av flera skäl. Ett av dem var möjligheten att driftstörningar skulle
förhindra åtkomst till den centrala databasen. I sådana situationer
är en lokal kopia som snabbt går att hitta ovärderlig. Men även när
allt fungerar som det ska behöver hälso- och sjukvårdspersonal av
patientsäkerhetsskäl snabbt kunna få åtkomst till uppgifter som
hör ihop, utan att behöva leta på två ställen. Ett grundläggande
problem är att det är svårt att på ett förutbestämt sätt avgöra hur
mycket information som ingår i en dokumenterad läkemedelsordination utöver de obligatoriska uppgifterna. Det finns t.ex.
läkemedel som ska dokumenteras i förekommande fall, dvs. om de
behövs för en säker hantering av läkemedel. Det finns också
5
Center för e-hälsa i samverkan – CeHis (2013), En samlad läkemedelslista – beskrivning av
Nationell ordinationsdatabas, NOD.
146
Ds 2016:44
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
uppgifter om exempelvis andra diagnoser och utredningsresultat
som har ett direkt samband med den dokumenterade läkemedelsordinationen. I takt med att det kommer fler läkemedel som är
skräddarsydda för mindre patientgrupper blir det vanligare att
insättning kopplas till vissa genetiska uttryck eller andra markören.
Därmed blir det allt viktigare att information om en läkemedelsordination alltid kan hållas ihop i patientjournalen.
8.2
Gemensamma läkemedelslistor i övriga nordiska
länder
8.2.1
Danmark: Fælles medicinkort
Danmark började införa en variant på e-recept under 90-talet för
att underlätta recepthanteringen i samband med förskrivning och
expediering. Redan i början av 2000-talet skickades majoriteten av
alla recept elektroniskt från respektive journalsystem till apoteken
via den danska motsvarigheten av receptregistret. Enbart apotekspersonal kunde ta del av informationen i detta register 6.
År 2011 ändrades den danska hälso- och sjukvårdslagen för att
möjliggöra för en gemensam källa med information om en patients
ordinationer (Fælles medicinkort, vilket kan översättas som
gemensam läkemedelslista). Vårdpersonalen skulle ges tillgång en
samlad läkemedelslista i syfte att säkerställa kvalitet, säkerhet och
effekt av individens behandling inom hälso- och sjukvården. Under
en fyra-årig övergångsperiod fanns både det danska receptregistret
och Fælles medicinkort. Målsättningen var dock att i slutändan
endast ha en nationell informationskälla (Fælles medicinkort) med
uppgifter om patientens läkemedelsbehandling.
I och med införandet av Fælles medicinkort förändrades även
informationshanteringen av ordinationer och recept. Man tydliggjorde att ordinationen är första steget i informationskedjan samt
att ett eller flera recept kan vara knutna till en ordination. Det går
att avsluta ett recept utan att avsluta ordinationen, men det går inte
att avsluta en ordination som har ett aktivt recept knutet till sig.
Ordination innehåller uppgifterna läkemedelsnamn, dosering,
6
Inera AB (2015), Nationell hantering av patientens läkemedelsinformation i de nordiska
länderna, s. 5.
147
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
administrationssätt, indikation och ordinationsperiod. Receptet
innehåller informationsmängderna förpackning, iterationer (uttag)
och apotek. Beskrivningen av informationsflödet mellan ordination
och recept ansågs vara ett nödvändigt steg för att tydliggöra
processer och ansvar mellan ordinatör och farmaceut respektive
mellan vården och apotek.
År 2015 lades det danska receptregistret ner och istället fick
samtliga aktörer, inkl. apotekspersonalen, tillgång till receptet
direkt via Fælles medicinkort. Vårdpersonal som vårdar patienten
samt omsorgspersonal som ger omsorgsstöd till patienten har alla
tillgång till patientens uppgifter i Fælles medicinkort. Åtkomsten
förutsätter att omsorgspersonalen har fått behörighet av sin arbetsgivare och loggar in med sitt tjänstekort. För att apotekspersonal
ska kunna få åtkomst till all information i Fælles medicinkort
behövs ett extra samtycke från patienten. Om de inte får det har de
endast åtkomst till receptinformation som behövs för expediering.
Receptinformationen lagras i upp till två år efter sista händelsen
medan ordinationer lagras så länge ordinationen är aktuell eller
pågående. En diskussion fördes angående om informationen ska
lagras längre och hanteras som journalinformation.
I Danmark har patienten inte rätt att motsätta sig till att uppgifterna registreras i Fælles medicinkort (FMK), vilket innebär att
patienten inte kan spärra uppgifter i ordens rätta bemärkelse. Däremot finns en möjlighet för patienten att begära att uppgifter ska
markeras som ”privata”. Patienten kan inte själv göra detta utan
behöver begära privatmarkering från en läkare. Läkaren ska samtidigt informera patienten om eventuella konsekvenser för framtida
behandlingar, så att patienten kan fatta ett informerat beslut. För
annan behörig hälso- och sjukvårdspersonal som sedan tar del av
Fælles medicinkort framgår sedan att det finns en ordination som
är privatmarkerad. Hälso- och sjukvårdspersonalen kan ta del även
av den privatmarkerade uppgiften efter att ha inhämtat patientens
samtycke till det. Om patienten saknar förmåga att samtycka och
yrkesutövaren bedömer att uppgifterna kan vara nödvändiga med
hänsyn till patientens behov av vård, är det också tillåtet att ta del
av en privatmarkerad ordination. En privatmarkerad uppgift är
därför tekniskt åtkomlig i systemet, men särskilda villkor gäller för
att en yrkesutövare lagligen ska få ta del av uppgiften.
148
Ds 2016:44
8.2.2
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Norge och Finland
I Norge och Finland finns inte någon gemensam källa för information om patientens läkemedelsanvändning i samma omfattning
och med samma åtkomst som i Danmark, men till skillnad från
Sverige har även norska och finska läkare tillgång till informationen
i deras motsvarigheter av receptregistret, inkl. e-recept. Uppgifter
som ordinatören har skapat och överfört är alltid åtkomliga för
dem själva, men det krävs samtycke från patienten för att ordinatören ska få se övriga uppgifter, t.ex. recept utskrivna av andra
ordinatörer eller expedieringar.
En viktig patientsäkerhetsfråga där Sveriges hantering avviker
från Danmark, Norge och Finland är makulering (eller annullering
som det också kallas för) av recept. I Sverige kan endast recept som
har förskrivits från samma journalsystemsinstallation, d.v.s. om
ordinatörerna delar samma lokala läkemedelslista, makuleras elektroniskt. Detta förutsätter dessutom att funktionaliteten finns
inbyggd i vårdsystemet. Förskrivarna kan därmed stoppa kvarvarande uttag på apoteken. I de andra tre länderna är det möjligt att
makulera recept från andra förskrivare om patienten riskerar att
fara illa av fler uttag.
Det som utmärker det pågående arbete med förbättrad säkerhet
i läkemedelsarbetet i Finland är att samtliga recept ska hanteras
elektroniskt från 2017. Ytterligare en lagändring som har beslutats
är lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom socialoch hälsovården, som knyter an till den nationella arkiveringstjänsten för elektroniska journalhandlingar, KanTa-tjänsten 7.
8.3
Utredningar med bäring på samlad information
om patientens läkemedelsbehandling
8.3.1
SOU 2014:23 Rätt information på rätt plats i rätt tid
Regeringen beslutade den 15 december 2011(dir. 2011:111, bilaga
1) att tillsätta en särskild utredare för att utreda och lämna förslag
till en mer sammanhållen och ändamålsenlig informationshantering
7
Inera AB (2015), Nationell hantering av patientens läkemedelsinformation i de nordiska
länderna, s. 3.
149
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
inom och mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Utgångspunkten för uppdraget var bland annat att efter en avvägning
mellan verksamheternas behov av information och skyddet för den
enskildes personliga integritet kartlägga vilken typ av information
som bedöms vara nödvändig att behandla genom till exempel
utlämnande genom direktåtkomst.
När det gäller möjligheterna att öka patientsäkerhet inom läkemedelsområdet håller utredningen med om Ineras och SKL:s konstaterande att visionen om en samlad läkemedelslista inte kan
realiseras inom ramen för nu gällande regelverk. Som skäl anges att
förutsättningarna för registrering och åtkomst till information
regleras på olika sätt i patientdatalagen, lagen om läkemedelsförteckning och receptregisterlagen.
I utredningens slutbetänkande föreslås bl.a. förbättrade möjligheter till direktåtkomst mellan vårdgivare inom en huvudmans
ansvarsområde samt förändringar i reglerna om sammanhållen
journalföring. Samtidigt ser utredningen att det finns behov av
ytterligare överväganden för att harmonisera vissa förutsättningar
för informationshantering som de regleras i den nu gällande
patientdatalagen, i lagen om läkemedelsförteckning och i receptregisterlagen. Utredningen föreslår bl.a. att en ny lag, hälso-och
sjukvårdsdatalagen, ska ersätta patientdatalagen. Ett av syftena med
lagen skulle vara att förenkla reglerna kring sammanhållen journalföring. Vårdgivare inom samma landsting ska enligt lagen ges
direktåtkomst utan att tillämpa reglerna om sammanhållen journalföring. Patienten får inte spärra vissa uppgifter om ordinerade läkemedel.
I betänkandet uttalas ambitionen att samtliga som ordinerar
läkemedel använder samma verktyg, dvs. en samlad nationell läkemedelslista, för att journalföra och presentera ordinationer. Uppgift om en patients samtliga aktuella ordinationer skulle således
kunna inhämtas från patientjournalen. Receptregistret och Läkemedelsförteckningen ska enligt utredarna kvarstå och utökas till att
omfatta även utomlandsexpedieringar. Ett nytt förslag är också att
farmaceuter i vården ska ges åtkomst till uppgifterna i den samlade
läkemedelslistan. Dagens bevarandetider i receptregistret och
läkemedelsförteckningen föreslås kvartstå.
150
Ds 2016:44
8.3.2
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Remissyttranden till Rätt information på rätt plats i rätt
tid
Ett flertal remissinstanser med sjukvårdshuvudmännen i spetsen
välkomnade utredningens förslag på grundläggande förändring av
lagstiftningen inom informationsområdet, som de menade skulle
öka möjligheterna att bedriva en säker vård och omsorg inom en
rad områden. Huvudmännen ställde sig överlag positiva till förslagen på läkemedelsområdet och tillstyrkte att information om
patientens läkemedelsanvändning ska utgå från individens behov
och den situation individen befinner sig i, istället för utifrån hur
hälso- och sjukvården är organiserad.
En övergripande kritik som fördes fram från bland annat Datainspektionen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
Justitieombudsmannen, Justitiekanslern och Advokatsamfundet
var att utredningen inte gjort någon integritetsanalys eller proportionalitetsbedömning vid lagda förslag. Ett flertal patientföreträdare ställde sig tveksamma till utredningens förslag om avskaffandet av patientens aktiva samtycke till informationshämtning via
sammanhållen journalföring för vårdgivare inom olika huvudmäns
område. Även utredningens förslag om att ta bort patientens rätt
att spärra läkemedelsordinationer och varningsinformation samt att
uppgifter om ordinerade läkemedel alltid skulle finnas tekniskt
åtkomliga riktade patientföreträdare kritik mot och menade att
förslaget behövde vägas mot risken för integritetsproblem för till
exempel personer med psykisk ohälsa.
8.3.3
SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet
Regeringen beslutade den 19 december 2013 att tillsätta en särskild
utredare för att se över ändamålsenlighet och ansvarsfördelning när
det gäller tillhandahållande och utformning av IT-stöd för personal,
vård- och omsorgsgivare och andra aktörer inom hälso- och sjukvård och socialtjänsten (dir. 2013:125). Utredningen överlämnade i
mars 2015 betänkandet Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:32).
Betänkandet behandlar ett stort antal frågor angående hur
hantering och utbyte av information kan göras säkrare och mer
aktuell i hälso- och sjukvården, på öppenvårdsapoteken och i
socialtjänsten. Mycket utrymme ägnas åt förbättringsmöjligheter
151
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
inom läkemedelsområdet genom att göra aktuell, uppdaterad och
korrekt information åtkomlig i hela läkemedelsprocessen. Utifrån
en behovsanalys föreslås som ett första steg att förbättra hanteringen av information om en patients ordinerade läkemedel genom
mindre justeringar i befintlig lagstiftning, främst receptregisterlagen. Legitimerade yrkesutövare i hälso- och sjukvården ska utan
patientens samtycke kunna ges tillgång till samma information i
receptregistret som expedierande personal på öppenvårdsapotek
och patienten själv.
Som ett andra steg föreslår utredarna att en gemensam läkemedelslista ska realiseras, inte som en databas hos vårdaktörerna
utan som ett statligt register. Enligt förslaget ska det nya registret
förvaltas av E-hälsomyndigheten och ersätta receptregistret och
läkemedelsförteckningen. I likhet med rekommendationerna i
betänkandet ”Rätt information på rätt plats i rätt tid” anser utredningen att en ny lagstiftning är en nödvändig förutsättning för att
en statlig myndighet ska få i uppdrag att lagra och tillgängliggöra
en gemensam informationskälla på ett sätt som motsvarar Fælles
medicinkort i Danmark. I förslaget ingår, i enlighet med Ineras
planering, att först fylla källan med uppgifter från receptregistret.
Varje patient skulle i så fall ges möjlighet att samtycka till att
information om patientens förskrivna läkemedel som finns i
receptregistret lämnas ut till vården, och tillföras NOD som en del
av sammanhållen journalföring.
I utredningens förslag om en gemensam läkemedelslista är
utgångspunkten att journalföringsplikten avseende läkemedelsordinationer ska fullgöras genom att ordinera läkemedel direkt i
den gemensamma läkemedelslistan, dvs. samma upplägg som hade
föreslagits inom NOD-projektet. Uppgifterna ska lagras hos och
tillgängliggöras av E-hälsomyndigheten, som därmed också skulle
vara personuppgiftsansvarig för själva registret. Däremot ska den
som bereder sig tillgång till uppgifter i registret genom direktåtkomst vara personuppgiftsansvarig för den egna behandlingen av
dessa uppgifter. Vad gäller bevarandetiden för uppgifter i registret
föreslås att uppgifter som tillförts den gemensamma läkemedelslistan till följd av bestämmelserna om journalföringsplikt får
bevaras minst tio år efter det att den sista uppgiften om en patient
förts in i registret. Bevarandetiden för andra uppgifter i den gemen-
152
Ds 2016:44
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
samma läkemedelslistan är 15 månader efter det att giltighetstiden
för ordinationen har upphört.
Utredningen menar att nyttan med den nya gemensamma
läkemedelslistan endast kan realiseras om det är obligatoriskt att
använda den som informations- och dokumentationskälla i hela
läkemedelsprocessen. Den som använder uppgifter i den gemensamma läkemedelslistan för att ordinera eller lämna ut läkemedel
måste kunna lita på att innehållet är komplett, korrekt och aktuellt.
På motsvarande sätt som i Danmark borde patienten kunna privatmarkera uppgifter, vilket innebär att behandling av uppgifter i motsats till spärrning inte helt förhindras, för att exempelvis göra det
möjligt att uppgifterna ändå bearbetas av ett beslutsstödssystem.
Utöver möjligheten att privatmarkera föreslår utredningen även att
patientens samtycke ska krävas för att apotekspersonal ska kunna
ta del av uppgifter om ordinationsorsak.
Utredningen påpekar att för att göra informationshanteringen i
läkemedelsprocessen ändamålsenlig borde läkemedelslistan vara
integrerad i journal- och dokumentationssystemen, vilket förutsätter obligatorisk användning av e-recept som huvudregel. Som
nästa steg föreslås att, efter ytterligare analys, den nationella läkemedelslistan även ska innefatta läkemedelsordinationer som avser
rekvisitionsläkemedel.
8.3.4
Remissyttranden till Nästa fas i e-hälsoarbetet
Remissinstanserna är generellt positiva till förslaget om en gemensam läkemedelslista. Dock har många aktörer synpunkter på de
olika stegen i processen för att nå slutmålet. Även om de allra flesta
instämmer i målbilden för den gemensamma läkemedelslistan så
uppfattar instanserna att det krävs vidare utredning, bland annat
kring informationsägarskap, integritetsaspekter samt implementering och finansiering. Den stora skiljelinjen är integritetsaspekten där de flesta landsting lyfter patientsäkerheten och menar
att den står över den personliga integriteten, men där andra
instanser – såsom Datainspektionen och Riksdagens ombudsmän
(JO)– avstyrker avsnittets förslag mot bakgrund av utredningen
inte tagit tillräcklig hänsyn till integritetsfrågan.
153
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
Ett konkret exempel på något som delar instanserna i två läger
är förslaget rörande patientens möjlighet att privatmarkera uppgifter i läkemedelslistan. De flesta landsting är negativt inställda till
detta då de anser att syftet med listan försvinner om vårdgivare och
öppenvårdsapotek inte kan få en fullständig bild av patientens läkemedelskonsumtion. Samtidigt menar Datainspektionen att utredningens förslag ger minskat skydd för integriteten än vad som
gäller idag och saknar en motivering till detta.
Flera instanser betonar vikten av att den föreslagna läkemedelslistan ska inrymma patientens samtliga ordinationer. Detta för att
få en fullständig bild av patientens läkemedelsinformation, och därigenom uppnå det uttalade syftet med läkemedelslistan. Många av
landstingen betonar vikten av att slutenvårdsordinationer därför
bör finnas med. Flera av dessa instanser, samt bland annat Sveriges
Läkarförbund och Läkemedelsverket, anser att även receptfria
läkemedel och patientens egeninskaffade läkemedel bör inkluderas.
Läkarförbundet menar att man annars riskerar att bygga upp en
läkemedelslista som inte fungerar för hela sjukvården.
8.4
Vägar framöver
Efter drygt tio år av försök att komma fram till en gemensam läkemedelslista, bl.a. genom en omfattande satsning på en nationell
ordinationsdatabas, finns idag två huvudspår när det gäller möjligheten att dela information inom ramen för en mer patientsäker och
effektivare läkemedelsprocess. Det första spåret är en vidareutveckling av sammanhållen journalföring enligt gällande regelverk. Det
andra är att ta fram ett register som liknar Fælles medicinkort i
Danmark, men som bör anpassas till specifika juridiska, organisatoriska och IT-tekniska förutsättningar som finns i Sverige.
Mycket tyder på att båda spåren behöver finnas parallellt under
överskådlig framtid då de innehåller nycklar för att öka patientsäkerheten i läkemedelsprocessen på olika sätt. Delning av
information inom ramen för sammanhållen journalföring kan avse
alla typer av vårddata och lämpar sig bra för att hitta principer för
strukturering och aggregering av uppgifter om läkemedel som
hälso- och sjukvården tillhandahåller och administrerar, s.k.
rekvisitionsläkemedel. Skapandet av ett personregister som mot-
154
Ds 2016:44
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
svarar Fælles medicinkort i Danmark har andra fördelar. I ett
sådant register blir det möjligt att föra samman och presentera
informationsmängder om receptförskrivna läkemedel på ett sätt
som inte är möjligt med sammanhållen journalföring. Skillnader
mellan dessa informationsmängder i vården och på apotek skapar
många läkemedelsrelaterade problem, särskilt på grund av att de
inte är åtkomliga för de viktigaste aktörerna i läkemedelsprocessen.
Samtidigt som det finns goda skäl att satsa på båda dessa spår
ska målet med arbetet vara att information om en patients totala
läkemedelsbehandling i slutändan ska kunna visas sammanhållen
och komplett i respektive aktörs ordinarie gränssnitt, oavsett hur
läkemedlen tillhandahålls eller hanteras.
8.4.1
Utvidgad sammanhållen journalföring
En framkomlig väg för att dela journalinformation mellan och
inom vårdgivare är att mer än vad som görs idag ta vara på möjligheterna med sammanhållen journalföring. Detta kan enligt Inera
uppnås dels genom att öka anslutningsgraden och dels genom att
tillgängliggöra information på ett sammanhangsanpassat sätt direkt
i aktörens vårdsystem. Fortsatta initiativ inom området skulle innebära att de horisontella begränsningar som idag finns för informationsutbyte (se kapitel 6) kan hanteras inom ramen för befintlig
lagstiftning. Det finns flera strategier för att ta nästa steg avseende
sammanhållen journalföring. Den vanligaste strategin är att satsa på
ett gemensamt, övergripande patientjournalsystem, som omfattar
primärvård, sjukhus och ofta även psykiatri inom det egna
landstinget. Om en sådan lösning väljs finns inga tekniska hinder
för att dela information. Som nämnts i kapitel 5 har 18 av de 20
landsting valt denna väg. Vissa landsting låter samtliga verksamheter ingå medan andra undantar exempelvis tandvård, ungdomsmottagningar och psykiatri.
I och med att det till skillnad från tidigare år i allt större
utsträckning finns en fungerande grundstruktur för informationsöverföring, som tillåter att i grunden olika system kan utbyta
information med varandra och använda uppgifter som de får från
varandra, är upphandling av gemensamma system inte längre en
nödvändig förutsättning för att få till sammanhållen journalföring.
155
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
Som konstateras i SLIT-rapporten från 2016 finns dock fortfarande
en bristande semantisk interoperabilitet mellan vårdgivare och
ibland inom vårdgivare. 8 Den beror enligt Inera bl.a. på att man inte
i alla sammanhang enats om vilka kodverk som ska tillämpas vid
dokumentationsarbetet samt vilken grad av strukturering som ska
tillämpas. Det är främst en verksamhetsmässig samordning som
kan lösa dessa problem. Nationella standarder för överföring har
etablerats, men särskilt inom kvalitetsregisterområdet finns behov
av en ökad grad av strukturering och samordning av dokumentationsrutiner för att möjliggöra önskad automatisering av rapportering till kvalitetsregister.
Idag är sammanhållen journalföring frivillig. Som nämndes i
avsnitt 5.1.2 finns idag tio landsting som tillgängliggör information
om ordinerade läkemedel i NPÖ och andra tjänster. Det är specifika förutsättningar och prioriteringar i varje landsting och i varje
kommun som avgör hur mycket vårddata det handlar om. Frågan
om en obligatorisk sammanhållen journal togs upp i förarbetena till
patientdatalagen (prop. 2007/08:126 s. 82-8). Regeringen ansåg då
att ett väl fungerande informationssystem där alla journalanteckningar om en patient samlas i strukturerad form skulle ha en stor
nyttopotential, då tillgång till korrekta och lätt åtkomliga uppgifter
generellt sett skulle öka patientsäkerheten vid alla kommande
vårdtillfällen. Även en rad andra skäl anfördes. Men man konstaterade samtidigt att bl.a. avsaknaden av en gemensam informationsstruktur och en gemensam metod för dokumentering, stod i
vägen för sammanhållen journalföring. Även det faktum att obligatorisk sammanhållen journalföring skulle innebära att ett stort antal
privata vårdgivare måste knyttas samman i ett gemensamt system
för informationsöverföring med landsting och kommuner sågs som
problematiskt.
Mot bakgrund av att tekniska förutsättningar för att koppla
ihop vårdgivares journalsystem och för att dela information
saknades när ovan nämnda proposition skrevs var slutsatsen att
skyldigheten att journalföra i ett sammanhållet system inte borde
införas. Regeringens förslag blev i stället att göra det möjligt att på
frivillig väg bygga upp ett system för sammanhållen journalföring
8
Jerlvall, L och Pehrsson, T (2016), eHälsa i landstingen 2016 – Inventering på uppdrag av
SLIT-gruppen (landstingens it-strateger och it-chefer), maj 2016, s. 5.
156
Ds 2016:44
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
och därigenom ge ett tydligt stöd för fortsatt uppbyggnad av
informationssystem för elektroniskt informationsutbyte. Inget
undantag gjordes för några särskilda områden för obligatorisk
sammanhållen journalföring över vårdgivargränserna, t.ex. NPÖ.
Sammanfattningsvis tillåter regler för sammanhållen journalföring olika vägar för att dela uppgifter som skulle kunna ingå i en
gemensam källa för information om patientens läkemedelsanvändning. Erfarenheter från andra områden, t.ex. införanden av HSAkatalogen, har visat att informationskvalitén snabbt förbättras så
snart information systematiskt börjar delas och tillämpas utanför
den egna organisationens väggar. 9 Men även om samtliga aktörer
har möjligheten och viljan att dela läkemedelsrelaterad journalinformation räcker den inte som enda sätt för att samla uppgifter
om patientens läkemedelsbehandling.
8.4.2
En gemensam källa i form av ett statligt förvaltat
personregister
Ett problem som sammanhållen journalföring inte kan lösa är de i
kapitel 6 nämnda vertikala begränsningarna i åtkomst till information, dvs. uppgifter gällande receptförskrivna läkemedel som
behöver delas över verksamhetsgränserna mellan vård och apotek.
Som har anförts tidigare är det vanligt förekommande att aktuella
förskrivningar inte längre hänger ihop med aktuella ordinationer,
vilket leder till exempelvis dubbletter och giltiga men icke aktuella
recept. I och med att hälso- och sjukvårdspersonal idag inte kan se
uppgifter om en patients samtliga aktuella förskrivningar, i alla fall
när det gäller e-recept, är det svårt att upptäcka och åtgärda sådana
problem. Att samla och tillgängliggöra dessa informationsmängder
i samma gränssnitt borde därför vara ett högt prioriterat syfte med
skapandet av ett nationellt personregister som ska kunna tjäna som
ett informationsnav om patientens läkemedelsbehandling.
En gemensam nämnare för Sverige, Danmark, Norge och
Finland är att information om läkemedel som ska expedieras på
öppenvårdsapotek ligger i en nationell och statligt förvaltad infor9
HSA (Hälso- och sjukvårdens adressregister) är en elektronisk katalog som innehåller
kvalitetssäkrade uppgifter om personer, funktioner och enheter i Sveriges landsting,
kommuner och hos privata vårdgivare.
157
Vägen till samlad information om en patients ordinerade läkemedel
Ds 2016:44
mationskälla, som de lokala apoteken har åtkomst till från sina
respektive apotekssystem. I Sverige har receptregistret denna funktion och det är där som e-recept förs in från vårdens förskrivarstöd.
I och med att receptregistret har ett naturligt gränssnitt mot både
vården och öppenvårdsapotek finns goda förutsättningar för att
det, mer än något annat befintligt register, ska kunna bli en
gemensam källa för den information som patienten själv, behörig
hälso- och sjukvårdspersonal samt expedierande personal på apotek
behöver komma åt.
Förutom det faktum att receptregistret har en central placering
mellan vården och apotek skulle det vara en fördel att utgå från ett
register som redan finns i statens ägo för att skapa en gemensam
läkemedelslista. I betänkandet Nästa fas i e-hälsoarbetet görs
bedömningen att informationshanteringen i läkemedelsprocessen
med en sådan lösning kan göras mer ändamålsenlig, robust och
säkrare än vad den är idag. Ytterligare en fördel med ett statligt
register är att det skulle underlätta arbetet med strukturerad och
ändamålsenlig dokumentation av läkemedelsrelaterade uppgifter i
hälso- och sjukvården. E-hälsomyndigheten har en ledande roll i
detta arbete, i nära samarbete med bl. SKL, Socialstyrelsen och
Läkemedelsverket.
158
9
Förslag om en nationell
läkemedelslista
9.1
Inledning
Mot bakgrund av de analyser som har gjorts i föregående delar av
denna promemoria redogörs i detta kapitel för bedömningar och
förslag avseende ett nytt personregister för uppgifter om
patientens samlade läkemedelsanvändning samt ändringar i ordinations- och förskrivningsprocessen. Förslaget ska underlätta för
berörd hälso- och sjukvårdpersonal att utföra sina uppgifter enligt
2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), i vilken regleras att
hälso- och sjukvård ska bedrivas så att den uppfyller kraven på god
vård. God vård innebär enligt bestämmelsen att vården bl.a. ska
vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i
vården och behandlingen. En nationell läkemedelslista ska också
tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården.
För patienten innebär en nationell läkemedelslista att han eller hon
får tillgång till en samlad informationskälla som gör det lättare för
att följa och ha insyn i den ordinerade läkemedelsbehandlingen
samtidigt som den personliga integriteten skyddas mot otillbörlig
behandling av personuppgifter.
9.1.1
Ramar för en gemensam källa för patientens
läkemedelsbehandling
Idag finns avsevärt mer kunskap att tillgå än för 10-15 år sedan om
möjligheter och risker med att skapa en gemensam källa för
information om en patients läkemedelsbehandling. Erfarenheter
från det tidigare arbetet med NOD och Pascal, positiva såväl som
negativa, bör beaktas när ett nytt förslag tas fram. Införandet av
159
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
Fælles medicinkort i Danmark är också en värdeful referens. Även
synpunkter som har lämnats i remissyttranden med koppling till
betänkandena Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:32) och Rätt
information på rätt plats i rätt tid (SOU 2014:23) utgör en viktig
kunskapsbas, i kombination med vissa av de förslag som har lagts
fram i dessa utredningar. Slutligen finns också den behovsanalys
och den juridiska kartläggning som ingår i denna promemoria som
underlag till framtida satsningar. Det förslag som kommer att
läggas fram detta kapitel bygger på den samlade kunskap som finns
att tillgå i dagens läge. Utifrån alla dessa erfarenheter och
iakttagelser kan de yttre ramarna för framtagandet av en gemensam
källa med information patientens samlade läkemedelsanvändning
beskrivas som följer:
Ett kommande register med information om patientens
läkemedelsanvändning ska kunna innehålla information från olika
steg i läkemedelsprocessen
Det övergripande målet med en nationell läkemedelslista är att
skapa en samlad bild av en patients läkemedelsbehandling, oavsett
var patienten har fått sina läkemedel ordinerade. När det gäller
receptförskrivna läkemedel innebär detta att det ska kunna framgå i
ett och samma gränssnitt vilka läkemedel som är ordinerade, vilka
aktuella recept som finns, vilka läkemedel som har hämtats ut och
vilka uttag som är kvar. Idag finns inte denna möjlighet, och
åtkomsten till dessa informationsmängder är olika för olika
aktörer. Behovsanalysen i denna promemoria visar att informationsbrist av detta slag är orsaken till en betydande del av de läkemedelsrelaterade problem som patienter kan drabbas av.
Informationsmängder som finns i registret ska vara fullständiga och
korrekta
Slutmålet med en gemensam källa för information om patientens
läkemedelsbehandling bör vara att uppgifter om samtliga ordinerade läkemedel finns med. Endast då kan behörig hälso- och sjukvårdspersonal bedöma risken för exempelvis interaktioner och fatta
informerade beslut om fortsatt läkemedelsbehandling på ett sätt
som inte kräver informationshämtning i flera olika källor. Risk för
160
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
att viktig information saknas helt borde härigenom kunna
minimeras. Fram till dess att slutmålet kan uppnås bör säkerställas
att källan ska bli så korrekt och fullständig som möjligt för de
delmängder som ingår. Detta innebär till exempel att det inte ska
vara upp till en ordinatör eller en vårdgivare att bestämma om
information kommer med i registret eller inte. Förslaget bygger
också på att huvudregeln för ordination och förskrivning av läkemedel bör vara att dessa moment sker elektroniskt.
Patienten bör ha möjlighet att påverka hur uppgifter i registret
används
En förutsättning för att få behandla personuppgifter automatiserat
är att de integritetsintrång som behandlingen innebär för patienten
avvägs mot behovet av behandlingen. I den avvägningen ingår att
bedöma hur inskränkningarna i integritetsskyddet kan vägas upp på
annat sätt. Ändamålet måste vara så specificerat att det är möjligt
att göra denna avvägning. En utgångspunkt för utformning av det
nya registret samt förslagen gällande ett tillhörande regelverk är att
patienten ska kunna påverka om andra än han eller hon själv ska få
komma åt uppgifterna.
Registret bör inte vara en förlängning av patientjournalen
Som nämndes i avsnitt 8.1 är det svårt att definiera exakt vad som
ingår i en läkemedelsordination samt vilka uppgifter som har en
direkt koppling till en läkemedelsordination utöver de obligatoriska
uppgifter som ska dokumenteras enligt Socialstyrelsens föreskrifter
och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering inom
hälso- och sjukvården (se kapitel 4). Frågetecken finns också kring
hur information som primärt skulle dokumenteras i en databas
utanför patientjournalen och därmed betraktas som originalhandling kan synkroniseras med information i den egentliga
patientjournalen.
Även om det skulle medföra betydande patientsäkerhetsfördelar
för ordinatörer att vid behov – d.v.s. om patientens aktuella hälsotillstånd ger anledning till det – ändra eller avsluta läkemedelsordinationer från andra ordinatörer i en gemensam ordinationsdatabas, bedöms en sådan lösning för närvarande vara förknippad
161
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
med för stor osäkerhet. Det är angeläget att all relevant information som är kopplad till en läkemedelsordination ska kunna hittas
samlat i den lokala patientjournalen och inte dras isär i onödan.
Ovanstående innebär att journalplikten, i enlighet med dagens
rutiner, bör uppfyllas i patientjournalen. Det innebär att det är i
patientjournalen som läkemedel ska ordineras samt att det är där
som dokumentationen ska ske. Ett kommande register ska däremot
kunna innehålla ett begränsat antal strukturerade och fördefinierade uppgifter om ordinerade läkemedel som speglar de
uppgifter som har dokumenterats i patientjournalen. Ovanstående
innebär också att registret inte kan fungera som delningsunderlag
för läkemedel som tillhandahålls av hälso- och sjukvårdspersonal
och inte heller för att dokumentera arbetsmoment med koppling
till läkemedelshanteringsprocessen.
Makulering av recept
Mot bakgrund av att det inte är säkert att samtliga pågående läkemedelsordinationer som en patient har går att ändra eller avsluta i
den aktuella ordinatörens patientjournal behöver han eller hon få
teknisk möjlighet att makulera receptet. Detta är endast aktuellt i
situationer då patientens aktuella hälsotillstånd ger anledning till
det och när ett läkemedel har ordinerats av en annan ordinatör som
den första ordinatören inte får dela information med.
Registret ska i möjligaste mån innehålla fördefinierad och strukturerad
information; användning av fritext ska i möjligaste mån begränsas.
Som beskrivits i kapitel 7 ska personuppgifter som behandlas i ett
personregister vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen. Dessutom får inte fler personuppgifter
behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen
med behandlingen. Ju mer strukturerade och fördefinierade uppgifterna är, desto lättare är det att avgöra hur känsliga de är samt
hur väl ett eventuellt integritetsintrång som behandlingen innebär
kan vägas mot behovet av behandlingen.
Användning av fritext ökar risken för att avvikande information
förs in i registret. I många fall går fritext inte helt att undvika då
fördefinierade valmöjligheter sällan täcker 100 procent av alla situa-
162
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
tioner som kan behöva dokumenteras. Men information som i
grunden är ostrukturerad ska i så liten utsträckning som möjligt få
ingå i registret.
Registret ska inte kunna användas som ett hälsodataregister
De ändamål som anges i aktuell registerförfattning ska vara
särskilda och på ett tydligt sätt vara kopplade till de personuppgifter som ingår i registret. Det ska också framgå hur de förhåller sig till de behov som finns hos olika aktörer att behandla
uppgifterna.
Det ska inte råda någon tvekan om att, när det gäller behandling
av personuppgifter som skulle tillåtas utöver de ändamål som gäller
idag för behandling av uppgifter i receptregistret, dessa endast får
avse en patient åt gången. Det nya registret ska inte kunna
användas för forskning eller andra ändamål som brukar vara
förknippade med behandling av personuppgifter i hälsodataregister.
Stödfunktionen för förskrivning av helförpackningar och
dosdispenserade läkemedel ska vara integrerade i journalsystemet
När en ordinatör med tillgång till en läkemedelsmodul förskriver
ett vanligt e-recept sker detta via en funktionalitet som är integrerad i journalsystemet. Som har beskrivits tidigare underlättar ett
sådant system samtidigt dokumentation av en läkemedelsordination i journalen. En stor majoritet av ordinatörerna har idag inte
åtkomst till en integrerad lösning när förskrivningen avser en
patient som behöver dosdispenserade läkemedel. En integrerad
lösning för ordination och förskrivning av läkemedel, oavsett hur
läkemedlet ska distribueras till patienten, borde därför vara en
funktionalitet som ingår i ett nytt förslag.
Informationen i registret ska kunna tillgängliggöras i ett format som
möjliggör användning av beslutsstöd samt eventuell annan
funktionalitet som finns i anslutning till patientjournalen
För att en samlad källa för information om en patients läkemedelsanvändning ska få maximal nytta för samtliga aktörer som får
åtkomst till den behöver uppgifterna tillgänggöras i ett format som
163
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
möjliggör fullständig spårbarhet och lokal lagring. Hur informationen används av de olika aktörerna beror på deras syfte och
behov, så länge uppgifterna är inhämtade med ett giltigt ändamål
för åtkomst. Om vårdsystemet har rätt inbyggd funktionalitet kan
uppgifterna t.ex. användas för dokumentation av beslut som är
baserade på information från registret eller användning av beslutsstödsfunktioner som finns i den lokala patientjournalmiljön, t.ex.
genom SIL.
Hälso- och sjukvårdpersonal behöver komma överens om ett arbetssätt
Även om en stor del av dagens problem med felaktiga eller saknade
uppgifter om patientens läkemedelsanvändning går att härröra till
strukturella hinder finns också en koppling till icke-optimala
arbetssätt. Idag gäller detta vid exempelvis uppdatering av lokala
läkemedelslistor. En läkare som ordinerar en kort kur utan att ange
ett slutdatum kan skapa osäkerhet bland andra ordinatörer. Ett
annat exempel gäller läkemedel som en patient kan ha fått när han
eller hon varit inlagd på ett sjukhus, men som ordinatören inte satt
ut i samband med utskrivning. Ett känt fenomen idag är också att
lokala läkemedelslistor inte alltid uppdateras när patienten får
dosdispenserade läkemedel förskrivna genom Pascal.
Ett register som fungerar som en gemensam källa kan lösa
många problem, bl.a. genom att erbjuda en integrerad förskrivning
av läkemedel till patienter med dosdispenserade läkemedel. Men det
finns alltid risk för att det uppstår nya problem på grund av att
behörig hälso- och sjukvårdspersonal arbetar på olika sätt. Tydliga
riktlinjer för användning och användarvänliga gränssnitt kan vara
två sätt att skapa mer enhetliga rutiner.
9.1.2
Övergripande målbild
För att kunna tillgodose det informationsbehov som de olika
aktörerna har och ta fram en gemensam källa för patientens samlade läkemedelsbehandling föreslås skapandet av ett nytt, nationellt
register. Registret ska innehålla ett begränsat antal fördefinierade
uppgifter och de angivna ändamålen ska på ett tydligt sätt anknyta
till aktörernas behov i läkemedelsprocessen.
164
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
Det övergripande målet med registret är att skapa en samlad bild
av en patients läkemedelsbehandling, oavsett var patienten har fått
sina läkemedel ordinerade eller av vem. Användningen av registret
ska öka försättningarna för en mer patientsäker läkemedelsprocess
samtidigt som patienters personliga integritet ska skyddas mot
otillbörlig behandling av personuppgifter. Registret ska bidra till att
rätt läkemedel ska ges till rätt patient, vid rätt tillfälle, på rätt sätt
och till rätt kostnad genom att
– patienten får tillgång till en samlad informationskälla som gör
det lättare för honom eller henne att följa och ha insyn i den
ordinerade läkemedelsbehandlingen
– behörig vårdpersonal får bättre förutsättningar för att öka
kvaliteten i läkemedelsprocessen genom åtkomst till information som behövs för en patientsäker ordination och hantering av
läkemedel
– behörig personal på öppenvårdsapotek ska kunna expediera
läkemedel på ett ännu säkrare sätt än vad som är fallet idag.
9.1.3
En ny lag om ett nytt register – den nationella
läkemedelslistan
Förslag: Ett nytt register föreslås ersätta receptregistret och
läkemedelsförteckningen. Registret föreslås gå under benämningen nationell läkemedelslista. För att möjliggöra skapandet
av ett nytt register behövs en ny lag, lagen om nationell läkemedelslista. Den nya lagen ska ersätta lagen (1996:1156) om
receptregister och lagen (2005:258) om läkemedelsförteckningen.
Följdändringar i andra författningar måste göras med anledning av att dessa lagar upphävs och ersätts av den nya lagen.
Skälen för förslaget: Ett nytt register, nationell läkemedelslista,
föreslås ersätta två befintliga register som idag förvaltas av Ehälsomyndigheten: receptregistret och läkemedelsförteckningen.
Förslaget bygger på bedömningen att ett sådant register på det
mest ändamålsenliga sättet kan skapa tillgång till information om
patientens ordinerade läkemedel som behöver delas över verk165
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
samhetsgränserna mellan vård och apotek. Förutsatt att den
nationella läkemedelslistan blir en del av en mer omfattande förändring i ordinationsprocessen som syftar att öka patientsäkerheten och göra processen mer logisk minskar risken för att aktuella
förskrivningar inte längre hänger ihop med aktuella ordinationer i
patientjournalen.
Att på nationell nivå samla och tillgängliggöra information om
ordinationer, förskrivningar och expedieringar och presentera den i
samma gränssnitt borde kunna leda till att den nationella läkemedelslistan blir ett centralt informationsnav om patientens läkemedelsbehandling för patienten själv och för ett antal utpekade
vårdpersonalkategorier. Risken för undvikbara läkemedelsrelaterade problem i läkemedelsprocessen borde minska i och med ett
sådant register.
För att registret ska kunna uppnå sitt syfte behöver information
vara fullständig och korrekt, vilket förutsätter att registret i
möjligaste mån behöver innehålla information om ordinerade och
förskrivna läkemedel från samtliga vårdgivare. Detta är i dagens
läge inte möjligt för alla former av läkemedeldistribution, t.ex.
rekvisitionsläkemedel som tillhandahålls och administreras av
hälso- och sjukvården. Ett personregister som den nationella läkemedelslistan och läkemedelsrelaterade initiativ inom ramen för
sammanhållen journalföring är därför komplementära och kan på
var sitt sätt bidra till ökad patientsäkerhet i läkemedelsprocessen.
Namnet nationell läkemedelslista anknyter till beteckningen
läkemedelslista, som är etablerad inom hälso- och sjukvården och
som används i betydelsen ”lista med uppgifter om läkemedelsordinationer som avser en patient.” Då namnet ”samlad läkemedelslista” redan kan syfta på lokala läkemedelslistor som har
sammanfogats eller utökats inom ramen för sammanhållen journalföring har beteckningen ”nationell läkemedelslista” bedömts vara
mest lämplig som namn för det nya registret. Den nationella
läkemedelslistan kommer i ett första steg att innehålla uppgifter för
samtliga patienter som har fått läkemedel eller läkemedelsnära
varor förskrivna, oavsett var i Sverige detta har skett och i vilket
vårdsystem. Läkemedelslistan ska därmed vara nationell, d.v.s.
geografiskt heltäckande för hela Sverige.
En bild som framkommit i tidigare delar av denna promemoria
och som bygger på de analyser och kartläggningar som har presen-
166
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
terats där är att det befintliga regelverket för hantering av läkemedelsrelaterade uppgifter om patienter, t.ex. ordinationer, recept
och uthämtade läkemedel, är svåröverskådligt. Ett exempel är att
olika regler gäller för åtkomst till uppgifter i olika informationskällor, såsom nuvarande receptregister och läkemedelsförteckning.
Det är nödvändigt att skapa ett enhetligt regelverk för de informationssamlingar som idag finns i receptregistret och läkemedelsförteckningen. Lagens utformning ska facilitera en mer patientsäker ordination och hantering av läkemedel samtidigt som
patienters personliga integritet fortsättningsvis skyddas mot otillbörlig behandling av personuppgifter.
Den nya lagen ska innehålla regler om vilka uppgifter som ska
finnas i det nya registret, för vilka ändamål dessa uppgifter ska få
behandlas, vem som ska få behandla dessa uppgifter och under vilka
villkor. Lagen ska även innehålla bl.a. bestämmelser om vad som
ska gälla avseende den registrerades samtycke, vem som ska vara
personuppgiftsansvarig för registret och hur lång bevarandetid som
ska gälla för uppgifterna i registret.
Den nationella läkemedelslistan ska – vid behov – kunna byggas
upp i olika steg. Detta innebär att det nya registret bör ha en
teknisk lösning som är skalbar och ha en kapacitet som möjliggör
tillägg av nya informationsmängder. En stegvis utveckling har varit
tillvägagångssättet när Fælles medicinkort infördes i Danmark. Där
har lagen justerats flera gånger i takt med att tekniska och juridiska
förutsättningar har bedömts funnit på plats för att utveckla
registret. Varje gång det kan bli aktuellt tillägg av en eventuell
informationsmängd eller en justering när det gäller registerinnehåll,
tillåtna ändamål, åtkomst o.s.v. bör detta prövas och förankras på
samma sätt som förslagen i denna promemoria.
167
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.2
Ds 2016:44
Registrets innehåll
Förslag: Den nationella läkemedelslistan får på en övergripande
nivå innehålla information om receptförskrivna läkemedel samt
läkemedelsnära varor som förskrivits på hjälpmedelskort eller
livsmedelsanvisning.
I den utsträckning det behövs för de registerändamål som
nämns i lagen (se avsnitt 9.4) får den nationella läkemedelslistan
innehålla följande uppgifter:
Information med koppling till läkemedelsordinationen
1.
förskriven vara
2.
aktiv substans
3.
läkemedelsform
4.
styrka
5.
förskriven dosering
6.
administreringssätt
7.
läkemedelsbehandlingens längd
8.
ordinationsorsak
9.
senaste datum för uppföljning eller utsättning
Information med koppling till förskrivning eller expediering
10. datum för utfärdande av förskrivningen
11. förskriven mängd
12. behandlingsändamål
13. expedierad vara
14. expedierad dosering
15. expedierad mängd
16. expedieringsdatum
17. expedierande apotek
18. expedierande farmaceut
19. kostnad
20. kostnadsreducering enligt lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner
m.m.
och
kostnadsfrihet
enligt
smittskyddslagen (2004:168)
21. uppgift om att farmaceuten har motsatt sig utbyte av ett
förskrivet läkemedel och skälen för det
22. övriga uppgifter som avser en förskrivning eller en
expediering
168
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
Information om patienten
23. patientens namn
24. personnummer
25. folkbokföringsort
26. postnumret i patientens bostadsadress
Information om förskrivaren
27. förskrivarens namn
28. yrke
29. specialitet
30. arbetsplats
31. arbetsplatskod
32. förskrivarkod
Övriga uppgifter
33. uppgift om samtycke och om spärrade uppgifter
34. uppgifter om fullmakt
Skälen för förslaget: Den nationella läkemedelslistan föreslås
innehålla information om endast receptförskrivna läkemedel samt
läkemedelsnära varor som förskrivits på hjälpmedelskort eller
livsmedelsanvisning. En stor del av dessa uppgifter finns redan idag
i receptregistret och i läkemedelsförteckningen. Det kan finnas skäl
till att i framtiden överväga tillägg av fler informationsmängder (se
kapitel 10), men dessa bedöms i dagens läge inte vara tillräckligt
strukturerade för att få ingå i ett personregister.
I detta avsnitt kommenteras samtliga de uppgifter som får
finnas i den nationella läkemedelslistan. Genomgången sker i
tematisk ordningsföljd, dvs. utifrån vilken del i läkemedelsprocessen som varje uppgift avser. En sådan uppställning behövs
för att förklara varför uppgifterna ska få finnas i registret samt
förstå hur de kommer in i registret. Numreringen i den löpande
texten motsvarar det nummer som uppgifterna har i förslagsrutan.
Det bör noteras att ordningsföljden i den föreslagna lagen är en
annan då det i lagen finns skäl för en annan uppräkning.
169
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.2.1
Ds 2016:44
Information med koppling till läkemedelsordinationen
Jämfört med de uppgifter som idag ingår i receptregistret och
läkemedelsförteckningen kommer den nationella läkemedelslistan
att få innehålla tre uppgifter som är helt nya eller fått en annan
benämning: aktiv substans (2), ordinationsorsak (8) och senaste
datum för avslutande eller uppföljning av en läkemedelsordination
(10). Samtliga dessa tre uppgifter ska, enligt Socialstyrelsens förslag
till nya föreskrifter om ordination och hantering av läkemedel i
hälso- och sjukvården, som externremitterades i juni 2016, dokumenteras i patientjournalen. Uppgifterna bedöms kunna bidra till
en betydande ökning av patientsäkerheten i läkemedelsprocessen
och diskuteras mer utförligt senare i detta avsnitt.
Av de övriga uppgifter som ska dokumenteras i patientjournalen
finns två som nämns explicit i lagen om receptregister, nämligen
vara och dosering. I lagen om nationell läkemedelslista förtydligas
att det avser både förskriven vara (1) respektive förskriven dosering
(5) och expedierad vara (13) respektive expedierad dosering (14).
De andra ordinationsrelaterade uppgifter som behövs för att en
giltig förskrivning ska föreligga omfattas i dag av administrativa
uppgifter enligt 8 § punkten 7 lagen om receptregister, se avsnitt
7.2.7. Det handlar om läkemedelsform (3), styrka (4), administreringssätt (6) och läkemedelsbehandlingens längd (7). Dessa uppgifter nämnas explicit i lagen om nationell läkemedelslista.
Det främsta skälet till att ovan nämnda uppgifter skrivs ut i den
nya lagen – i stället för att som i receptregisterlagen sorteras under
rubriken administrativa uppgifter – är det behov som ordinatörer
och annan hälso- och sjukvårdspersonal har av att känna till dem i
olika delar av läkemedelsprocessen (se kapitel 5). Det är av samma
anledning som de tre nya uppgifterna föreslås få ingå i den
nationella läkemedelslistan. Åtkomst till samtliga dessa uppgifter är
på flera sätt nödvändig för att berörda aktörer på ett patientsäkert
sätt ska kunna utföra de arbetsmoment som ingår i deras yrkesroll
enligt bestämmelser som finns i de lagar, förordningar och
föreskrifter som nämndes i början av kapitel 4.
Ett exempel på ett sådant arrbetsmoment är lämplighetsbedömningar, som ska föregå samtliga läkemedelsordinationer.
Lämplighetsbedömningar har alltid varit en implicit del av läkemedelsordinationen, men ramarna för att göra en sådan bedömning
170
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
har förtydligats i remissversionen av Socialstyrelsens förslag på nya
föreskrifter och allmänna råd om ordination och hantering av
läkemedel i hälso- och sjukvården, från juni 2016. En viktig del av
lämplighetsbedömningen är att ta hänsyn till patientens övriga
läkemedelsanvändning. Som framgick av flera av de studier som
diskuterades i kapitel 6 är brist på korrekt och fullständig
information om en patients ordinerade läkemedel – i olika steg av
läkemedelsprocessen – ett viktigt skäl till att patienter råkar ut för
läkemedelsfel. Detta leder till onödigt lidande för patienten och
höga kostnader i samband med exempelvis akutinläggningar.
Samma information behövs också för genomförandet av läkemedelsgenomgångar och bedömning av patientens läkemedelsbehandling som en del i en helhetsbedömning av patientens hälsotillstånd.
1. Förskriven vara
Uppgift om vara finns idag i receptregistret, där den kan avse en
förskriven vara och en vara som är förskriven och expedierad. Även
i läkemedelsförteckningen finns vara med som tillåten uppgift, men
avser där endast den vara som faktiskt har expedierats. I lagförslaget används adjektiven ”förskriven” och ”expedierad” vara för
att förtydliga att det kan röra sig om två olika varor, t.ex. med
anledning av att generiskt utbyte har skett på apotek.
2. Aktiv substans
Läkemedel innehåller oftast en men ibland flera beståndsdelar som
gör att läkemedlet kan få avsedd effekt. Sådana beståndsdelar kallas
för aktiva substanser. Uppgift om aktiv substans följer idag inte
automatiskt med vid val av vara (läkemedelsprodukten), trots att
information om aktiv substans ofta är viktigare att känna till för
ordinatörer än läkemedlets handelsnamn. Inom hälso- och sjukvården har det blivit allt vanligare att använda substansnamnet som
beteckning på ett läkemedel. Skälen till detta är bl.a. att substansnamnet kommuniceras vid introduktion av nya läkemedel, vid all
vetenskaplig rapportering, i nationella riktlinjer och behandlingsrekommendationer samt efter att läkemedlets patent har gått ut.
Substansnamn underlättar också för utländska läkare, som i regel
171
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
inte är bekanta med svenska handelsnamn. Uppgift om läkemedelssubstans skulle därför stödja dem i tolkningen av tillgänglig information om en patients läkemedelsanvändning.
Även för patienter vore det fördelaktigt om substansnamnet var
tillgängligt i hela läkemedelsprocessen, dvs. från ordinationsögonblicket till att apoteksetiketten fästas till läkemedelsförpackningen.
Dialogen mellan ordinatören och patienten eller mellan expedierande personal och patienten angående hur systemet för generiskt
utbyte fungerar – speciellt vid itererade recept – skulle underlättas
av att substansnamnet blir synligt i alla steg. Risken för förväxling
av läkemedel och dubbelmedicinering blir då avsevärt mindre.
Många aktörer anser att patientsäkerheten skulle kunna ökas
ytterligare om det vore möjligt att förskriva generiskt. Frågan om
generisk förskrivning kan inte hanteras inom ramen för ett förslag
om ett nytt personregister, men har däremot viss bäring på utformningen av system för informationsöverföring och andra tekniska
förändringar som måste genomföras för att den nationella läkemedelslistan kan bli ett faktum (se även avsnitt 10.4). Oavsett om
generisk förskrivning kommer att införas någon gång i framtiden
förväntas bättre åtkomst till uppgift om aktiv substans vara ett steg
mot ökad patientsäkerhet. Så länge läkemedel behöver förskrivas på
produktnamn (vara) föreslås uppgift om aktiv substans därför följa
med bland de uppgifter som får finnas i den nationella läkemedelslistan.
3. Läkemedelsform
Uppgiften läkemedelsform finns redan idag som administrativ
uppgift i receptregistret, då den behövs för att ett recept ska vara
giltigt. Läkemedel kan finnas i flera former, bl.a. tablett, kapsel,
suppositorium, kräm, depotplåster och granulat.
4. Styrka
Även styrka, som kan definieras som koncentrationen av en verksam substans, är en uppgift som behöver finnas på recept. Uppgiften ingår precis som läkemedelsform i receptregistret som en
administrativ uppgift.
172
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
5. Förskriven dosering
Dosering, som innebär uppgift om dos och periodicitet (t.ex. hur
många gånger ett läkemedel behöver tas under ett dygn) nämns
explicit i receptregistret som en uppgift som i får behandlas. På
motsvarande sätt som när det gäller vara (1) kan dosering avse den
förskrivna doseringen (innan expediering) och den dosering som
gäller efter expediering på öppenvårdsapotek. I läkemedelsförteckningen används dosering endast i den sistnämnda betydelsen. I
lagförslaget finns denna uppgift därför även med som expedierad
dosering (14).
6. Administreringssätt
Ytterligare en uppgift som idag följer med under rubriken
administrativa uppgifter, men som framöver nämns explicit i det
nya registret är administreringssätt, d.v.s. information om hur läkemedlet ska tillföras kroppen.
7. Läkemedelsbehandlingens längd
Behandlingslängd avser den tid som patienten ska behandlas med
ett läkemedel. I receptsammanhang går uppgiften under benämningen behandlingstid. Även detta är idag en administrativ uppgift
som ingår i receptregistret.
8. Ordinationsorsak
Ordinationsorsak avser som nämnts tidigare en indikation som en
ordinatör anger som skäl till en viss ordination (se Socialstyrelsens
termbank). I läkemedelsprocessen är ordinationsorsak således
skälet till en läkemedelsordination. Tidigare användes termen förskrivningsorsak. Denna uppgift ska sedan många år tillbaka
dokumenteras i patientjournalen vid ordination av läkemedel enligt
en bestämmelse i 3 kap. 6 § Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS
2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och
sjukvården. Den 1 mars 2017 träder nya förskrifter och allmänna
råd i kraft inom detta område: Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling
av personuppgifter i hälso- och sjukvården. Där används termen
173
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
ordinationsorsak i stället för förskrivningsorsak, precis som i
remissversionen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården.
Den främsta anledningen till att termen förskrivningsorsak inte
längre används är att dokumentationskravet i nämnda föreskrifter
avser samtliga läkemedelsordinationer, oavsett om de leder till en
förskrivning eller om läkemedlet ska tillhandahållas och administreras av hälso- och sjukvården. Ordet förskrivning är därför för
snäv. En annan anledning är att en läkemedelsordination inte bara
avser skälet till varför ett läkemedel sätts in (insättningsordination)
utan även till att en läkemedelsordination ändras (ändringsorsak),
förlängs (förlängningsorsak) eller avslutas (avlutnings- eller utsättningsorsak). Även det sistnämnda medför att begreppet ordinationsorsak är att föredra framför förskrivningsorsak då det bättre
stämmer överens med begreppets avsedda betydelse.
Som nämndes i kapitel 5 är det av stor vikt för främst läkare att
veta varför ett läkemedel har satts in eller ut av en tidigare
behandlande ordinatör, alt. varför en läkemedelsordination har
ändrats. Många läkemedel kan användas för ett flertal godkända
indikationer. Vilka åtgärder som kan vidtas om ett läkemedelsrelaterat problem uppstår hos en patient kan i stor utsträckning
bero på ordinationsorsaken. Informationen är viktig att känna till
inte bara inför en eventuell ny läkemedelsordination utan även vid
rutinmässiga bedömningar av patientens hälsotillstånd och
pågående behandlingar eller i samband med enkla eller fördjupade
läkemedelsgenomgångar. Just läkemedelsgenomgångar är en viktig
anledning till att ordinationsorsak lyfts fram i Läkarförbundets
behovsanalys av en kommande nationell läkemedelista som en
särskild viktig uppgift som måste ingå där 1.
Av nuvarande lag om receptregister framgår att registret får
innehålla uppgift om förskrivningsorsak som ska anges med kod.
Som nämns i avsnitt 7.2.7 registreras i dag inte uppgift om förskrivningsorsak i receptregistret. En förutsättning för att ordinationsorsak ska få registreras i den nationella läkemedelslistan är att
dokumentation av ordinationsorsak sker enligt den nationella
källan för ordinationsorsak som förvaltas av Socialstyrelsen. Källan
1
Nationell läkemedelslista nu! En kvalitativ studie av läkarnas behov av en nationell
läkemedelslista, Läkarförbundet, augusti 2016
174
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
består för närvarande av ungefär 1500 insättningsorsaker som är
kopplade till godkända indikationer för i stort sett samtliga läkemedel som finns på den svenska marknaden. När en läkare
ordinerar ett läkemedel som i en viss styrka har tre godkända
indikationer (t.ex. hypertoni; ödem i samband med hjärtinsufficiens och profylaktisk behandling av patienter med recidiverande
idiopatisk njursjukdom), kommer han eller hon att få möjlighet att
välja en av följande ordinationsorsaker från en rullista: hypertoni,
ödem vid hjärtsvikt och förebyggande behandling av recidiverande
njursten. I framtagandet av den nationella källan för ordinationsorsak har ett ensningsarbete gjorts för att terminologin ska vara
enhetlig, vilket gör att termerna för ordinationsorsaker ibland
skiljer sig från de godkända indikationerna. Varje ordinationsorsak
är kopplad till en Snomed CT-kod.
För att ordinationsorsak ska kunna användas i hela läkemedelsprocessen behöver uppgiften kunna hämtas till vårdens läkemedelsmoduler, som ingår i patientjournaler, och föras över till E-hälsomyndigheten. Att hämta uppgiften till vårdsystemen kommer att
kunna ske inom en snar framtid, men det finns tekniska förutsättningar för att lägga till uppgiften i receptregistret på grund av
begränsningar i dagens överföringstjänst för e-recept.
Ordinationsorsak tillhör, tillsammans med uppgiften om vilken
vara som har ordinerats och förskrivits, till de mer känsliga
uppgifterna i den nationella läkemedelslistan. Uppgiften kan t.ex.
visa att en patient har en psykiatrisk diagnos eller en smittsam
sjukdom. För åtkomst till uppgift om ordinationsorsak kommer i
regel att krävas patientens samtycke, se avsnitt 9.8.2.
Uppgifter i det nya registret får endast behandlas för vissa
ändamål som kommer att anges i lagen. Det nya registret får inte
användas som ett hälsodataregister, se avsnitt 9.4. Det är dock av
stort värde för myndigheter, landsting, akademin och läkemedelsindustrin att på en mer aggregerad nivå kunna öka kunskapen om
sambandet mellan effekten av läkemedelsbehandlingen (både
nyttan och risker) och ordinationsorsak. Denna typ av kunskap
kan också underlätta bedömningen av ett läkemedels kostnadseffektivitet vid introduktion av nya, dyra läkemedel. Möjligheten
att följa upp uthämtningsmönster per ordinationsorsak skulle även
förse Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) med nya
175
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
möjligheter att analysera beslut om begränsad subvention eller för
att koppla pris till volym.
Socialdepartementet har tagit fram en promemoria som ska
utgöra beredningsunderlag för bl.a. en lagändring som innebär att
förskrivningsorsak ska få registreras i läkemedelsregistret (dnr
S2016/07025/FS). Nu när ett kodsystem finns på plats skulle
uppgift om ordinationsorsak kunna hanteras enligt samma rutiner
som andra uppgifter i hälsodataregister med motsvarande känslighet, t.ex. uthämtad läkemedelsprodukt (i läkemedelsregistret)
eller diagnos (i patientregistret). Termen förskrivningsorsak ska i
och med införandet av den nya lagen om nationell läkemedelslista
ersättas av termen ordinationsorsak för att, av de skäl som anförts
tidigare i detta avsnitt, bättre stämma överens med den begreppsanvändning som råder idag.
9. Senaste datum för uppföljning eller utsättning
Den tredje nya uppgiften som föreslås ingå i den nationella läkemedelslistan är senaste datum för uppföljning eller utsättning av ett
läkemedel. Av ovan nämnda remissversion av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för ordination och hantering av läkemedel
framgår att ordinatören ska dokumentera i patientjournalen när
och hur läkemedelsbehandlingen ska avslutas eller följas upp. En
anledning till att ställningstagande om avslutande eller uppföljning
av en läkemedelsordination har lagts till är det faktum att åsikter
om ansvar och hantering av lokala läkemedelslistor, och därmed
även enskilda läkemedelsordinationer, har visat sig variera inom
läkarkåren 2. För att all läkemedelsbehandling ska bygga på
genomtänkta beslut samt för att patienten ska få den läkemedelsbehandling som han eller hon behöver måste detta ställningstagande göras i samband med varje läkemedelsordination. Kravet
ansluter till innehållet i ett dokument som Nätverket för Sveriges
Läkemedelskommittéer (LOK) och Sveriges läkarförbund tagit
fram och där det betonas att ett beslut om ordination av ett
2
Rahmner PB, Gustafsson LL, Holmstrom I m.fl. (2010), Whose job is it anyway? Swedish
general practitioners’ perception of their responsibility for the patient’s drug list. Ann Fam
Med 2010; 8(1): 40-6.
176
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
läkemedel även innebär ett ansvar för en plan för uppföljning och
avslutning av behandlingen.
När det gäller innehållet i läkemedelslistan är avsikten att
ordinatören i samband med samtliga läkemedelsordinationer
antingen ska välja ett datum för när läkemedelsordinationen ska
upphöra (om det från början är tydligt hur lång läkemedelsbehandlingens längd är) eller när ordinationen senast ska följas
upp. Om ordinationen gäller ett receptförskrivet läkemedel bör ett
nytt ställningstagande göras senast innan receptets giltighet tar slut
(dvs. maximalt ett år efter utfärdandet). Denna uppgift är också
viktig av skäl som kommer att framgå i avsnitt 9.3, som behandlar
det tilltänkta informationsflödet i läkemedelsprocessen när den
nationella läkemedelslistan finns på plats.
9.2.2
Information med koppling till förskrivning eller
expediering
För att en giltig förskrivning ska föreligga eller för att expedieringen av ett receptförskrivet läkemedel ska ske enligt gällande
regelverk behöver även andra uppgifter än de som är kopplade till
den underliggande läkemedelsordinationen finnas med i den
nationella läkemedelslistan. Dessa förskrivnings- och expedieringsuppgifter har samtliga funnits med i nuvarande receptregister och
ska också få ingå i den nationella läkemedelslistan.
10. Datum för utfärdande av förskrivningen
Datum för utfärdande av förskrivningen nämns inte explicit i något
av de nuvarande registren utan får anses omfattas av begreppet
administrativ uppgift i receptregistret.
11. Förskriven mängd
Uppgiften motsvarar uppgift om mängd, dvs. förpackningsstorlek
(t.ex. antal tabletter) i nuvarande receptregister. Ordet ”förskriven”
skiljer åt uppgiften från ”expedierad mängd” (26).
177
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
12. Behandlingsändamål
Behandlingsändamål definieras i Socialstyrelsen termbank som
avsikt med ordinerad behandling så som ordinatören formulerat
den med patienten som mottagare. Uppgiften ska finnas med på
apoteksetiketten och ingår idag i de administrativa uppgifter som
receptregistret får innehålla. Behandlingsändamål behöver inte
dokumenteras i patientjournalen, men behöver anges på receptet
och föreslås därför anges i lagen om nationell läkemedelslista. När
den nationella källan för ordinationsorsak tas i bruk kommer den i
de flesta fall automatiskt med vid val avordinationsorsak.
Uppgifterna om ordinationsorsak och behandlingsändamål är
länkade i källan utifrån ett läkemedels godkända indikationer. I det
tidigare nämnda exemplet under rubriken ordinationsorsak skulle
ändamålstexten ”mot förhöjd blodtryck” följa med ordinationsorsaken hypertoni, ”vätskedrivande vid hjärtsvikt” vid ödem vid
hjärtsvikt och ”förebygger njursten” vid förebyggande behandling
av recidiverande njursten.
13. Expedierad vara
Expedierad vara är den beteckning som används i lagförslaget för
att skillnaden mot förskriven vara (1) ska framgå. Skälet för denna
differentiering är att den vara som expedieras kan vara en annan
vara än den som har förskrivits.
14. Expedierad dosering
Expedierad dosering avser den dosering som gäller i samband med
expedieringen, dvs. när ett läkemedel har lämnats ut från öppenvårdsapotek.
15. Expedierad mängd
Uppgiften motsvarar mängd, dvs. förpackningsstorlek (t.ex. antal
tabletter) i dagens läkemedelsförteckning. Ordet ”expedierad”
förtydligar att det avser den mängd av ett läkemedel som patienten
har fått med sig.
178
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
16. Expedieringsdatum
Uppgiften expedieringsdatum ersätter inköpsdag finns i nuvarande
receptregister och läkemedelsförteckning. Avsikten är endast att
förtydliga och inte att ändra något i sak.
17–18. Expedierande apotek och expedierande farmaceut
Expedierande apotek och farmaceut får anses omfattas av
administrativa uppgifter i nuvarande receptregister.
19. Kostnad
Uppgift om kostnad finns i nuvarande receptregister och behöver
finnas även i den nationella läkemedelslistan.
20. Kostnadsreducering enligt lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168)
Uppgifter om kostnadsreducering ingår idag i receptregistret och
kommer fortsättningsvis att ingå i den nationella läkemedelslistan.
21. Uppgift om att farmaceuten har motsatt sig utbyte av ett förskrivet
läkemedel och skälen för det
Uppgift om att farmaceuten har motsatt sig utbyte av ett förskrivet
läkemedel och skälen för det ingår idag i receptregistret. Även
denna uppgift behöver finnas i den nationella läkemedelslistan.
22. Övriga uppgifter som avser en förskrivning eller en expediering
Den övergripande uppgiftskategorin ”administrativa uppgifter”
föreslås utgå och ersättas av ”Övriga uppgifter som avser en
förskrivning eller en expediering”. Inga nya uppgifter är avsedda att
tillkomma med anledning av denna justering.
I denna kategori ryms i första hand övriga uppgifter som ska
finnas med för att en giltig förskrivning ska föreligga. Det rör sig
om samtliga uppgifter som enligt Läkemedelsverkets regelverk
behövs för att förskrivningen ska kunna betraktas som giltig (se
avsnitt 4.2.3) och som inte uttryckligen omnämns i lagen om
179
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
nationell läkemedelslista. Exempel på sådana uppgifter är
information som måste registreras för att recept för flera uttag ska
kunna sparas elektroniskt.
Bakgrundsinformation patienten
23–26. Patientens namn, personnummer, folkbokföringsort samt
postnumret i patientens bostadsadress
Uppgifter som får registreras om patienten i den nationella läkemedelslistan är desamma som idag får registreras i nuvarande
receptregister.
Bakgrundsinformation förskrivaren
27–32. Förskrivarens namn, yrke, specialitet, arbetsplats,
arbetsplatskod samt förskrivarkod
Även de uppgifter om förskrivaren som ska få registreras i den
nationella läkemedelslistan motsvarar de som idag får registreras i
receptregistret.
Övrig information
33. Uppgift om samtycke och om spärrade uppgifter
Uppgift om samtycke ingår idag i receptregistret medan uppgift
om samtycke för läkemedelsförteckningen hanteras utanför detta
register. I den nationella läkemedelslistan ska uppgift om samtycke
och om spärrade uppgifter få registreras i registret.
34. Uppgifter om fullmakt
En ny uppgift som ska få finnas i den nationella läkemedelslistan är
fullmakt.
180
Ds 2016:44
9.3
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ett nytt informationsflöde i läkemedelsprocessen
Bedömning: Uppgifter som ska dokumenteras i patientjournalen i samband med att ett förskrivet läkemedel ordineras
bör få en direkt koppling till uppgifter som ska finnas med på
förskrivningen och som behövs för att en giltig förskrivning ska
föreligga. När en läkemedelsordination ändras eller avslutas bör
denna koppling leda till en motsvarande ändring i den korresponderande förskrivningen, som finns i form av ett expedieringsunderlag i den nationella läkemedelslistan. Kopplingen
finns kvar så länge läkemedelsordinationen avser samma aktiva
substans och läkemedelsform.
Ett nytt informationsflöde i läkemedelsprocessen förutsätter två
övergripande förändringar:
1. Implementering av nya tjänster för informationsöverföring
mellan vården och apotek via den nationella läkemedelslistan.
Dessa tjänster möjliggör ovan beskrivna koppling mellan
läkemedelsordination och expedieringsunderlag och även ett
nytt system för behörighetsstyrning.
2. Strukturerad och standardiserad dokumentation av läkemedelsordinationer i patientjournalen så att ett urval av
uppgifter direkt kan föras vidare till ett korresponderande
expedieringsunderlag. Uppgifterna bör så långt som möjligt
hämtas från nationella källor.
Den nationella läkemedelslistan bör vara utformad så att det blir
tekniskt möjligt att makulera ett expedieringsunderlag från en
annan ordinatör i de fall ordinatören inte har åtkomst till den
läkemedelsordination som ligger till grund för den aktuella
förskrivningen.
Skälen för bedömningen: För att den nationella
läkemedelslistan ska ge maximal nytta för samtliga involverade
aktörer behöver två förändringar i läkemedelsprocessen genomföras. Den första förändringen är att nya tjänster bör tas i bruk för
informationsöverföring mellan vården och apotek, via den
nationella läkemedelslistan. Det är dessa tjänster som möjliggör
den avsedda kopplingen mellan läkemedelsordinationen i patientjournalen och expedieringsunderlaget (förskrivningen). Även
181
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
annan funktionalitet, t.ex. ett nytt och mer utvecklat system för
behörighetsstyrning, förutsätter att information kan föras över på
ett annat sätt än idag. En mer utförlig beskrivning av utformningen
av tjänster för informationsöverföring följer i avsnitt 9.3.1.
Den andra förändringen avser en strukturering och standardisering av uppgifter som ska dokumenteras i samband med ett
läkemedel ordineras, vilket redogörs för i avsnitt 9.3.2. Vid
ordination av förskrivna läkemedel bör samma dokumentationsformat användas, oavsett journalsystem. Tillsammans innebär dessa
förändringar bättre förutsättningar för att målen med att den
nationella läkemedelslistan, i form av ökad patientsäkerhet och
skydd mot otillbörlig behandling av personuppgifter, kan uppnås.
Exempel på vad den nationella läkemedelslistan kan betyda i
praktiken för aktörer inom hälso- och sjukvården jämfört med
dagens rutiner ges i avsnitt 9.3.3.
Den nationella läkemedelslistans utformning kommer att
underlätta justering och makulering av befintliga expedieringsunderlag (recept) via patientjournalen. Ordinatörers åtkomst till
läkemedelsordinationer från andra ordinatörer är dock begränsad
till uppgifter som får delas enligt gällande bestämmelser i
patientdatalagen. I och med att det finns situationer då makulering
av giltiga recept från andra ordinatörer kan vara motiverad på grund
av att pågående läkemedelsbehandlingen riskerar att skada
patienten ingår i bedömningen att den nationella läkemedelslistan
bör ha inbyggd funktionalitet som möjliggör makulering av
samtliga expedieringsunderlag (se avsnitt 9.3.4). Inom ramen för
arbetet med denna promemoria har det inte varit möjligt att utreda
hur omfattande rätten att makulera i så fall får vara.
9.3.1
Nya principer för informationsöverföring
Som nämndes i kapitel 4 sker ordination och förskrivning av
läkemedel idag ofta genom att läkemedelsordinationen dokumenteras samtidigt som ett recept utfärdas med hjälp av ett integrerat
förskrivarstöd, dvs. som en del av patientjournalen. Beroende på
journalsystemets funktionalitet kan processen också utgå från
ordinationen och vara uppdelad i separata steg, dvs. först
182
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
dokumentation av läkemedelsordinationen och sedan själva
förskrivningen.
Införandet av den nationella läkemedelslistan föreslås ske som
en del av en större förändring av den process där ordination och
förskrivning av läkemedel ingår. Förändringen går ut på att en
direkt koppling skapas mellan läkemedelsordinationen i patientjournalen och ett korresponderande expedieringsunderlag som ska
finnas i det nya registret, den nationella läkemedelslistan. Så länge
ordinationen avser samma läkemedelssubstans (på ATC-7 nivå)
och läkemedelsform ska det vara möjligt att göra justeringar i
patientjournalen som visas som en motsvarande justering av
expedieringsunderlaget i det nya registret. Även utsättning av ett
läkemedel ska kunna ske utifrån läkemedelsordinationen, förutsatt
att utsättningen avser ordinatörens egen ordination eller en
ordination som han eller hon har åtkomst till enligt gällande
bestämmelser i patientdatalagen. Kopplingen bygger på att expedieringsunderlaget alltid ska vara spårbart från läkemedelsordinationen och anpassas varje gång en justering görs.
Det finns flera fördelar med att länka ordination och
förskrivning så att det senaste expedieringsunderlaget alltid speglar
den aktuella läkemedelsordinationen. Behovsanalysen i kapitel 5
och 6 visar att det idag är vanligt förekommande med befintliga
förskrivningar som borde ha makulerats, t.ex. för att patienten inte
längre ska ha ett visst läkemedel eller för att ordinatören har gjort
en dosjustering eller en annan ändring i läkemedelsordinationen.
Risken för inaktuella recept (dvs. förskrivningar som inte speglar
den senaste läkemedelsordinationen) eller dubbletter blir avsevärt
mindre om expedieringsunderlaget kan ”styras” från läkemedelsmodulen. Den nya funktionaliteten förväntas därför bidra till
förbättrad kontinuitet och säkerhet i hela läkemedelsprocessen.
En förändring av ordinationsprocessen enligt ovan beskrivna
principer förväntas också leda till ett effektivare arbetssätt. I en
tidigare nämnd intervjustudie från Linnéuniversitetet (se avsnitt
5.1.2) redogörs bl.a. för önskemål från läkare om att en nationell
lista ska ”öka kopplingen med apotekens sparade recept, så att
läkare kan ändra dos eller rensa bland patientens aktuella recept på
183
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
ett enklare sätt.” 3. Detta ska också gälla förskrivning av
dosdispenserade läkemedel, som idag görs i ett parallellt system.
Tanken är att ordination och förskrivning av dosläkemedel i
slutändan ska utgå från samma, integrerade lösning som förskrivning av vanliga e-recept. Den nationella läkemedelslistans utformning och funktionalitet innebär att de uppgifter som finns i
registret i stora drag motsvarar läkemedelsordinationerna så som de
är dokumenterade i patientjournaler.
Ordination och förskrivning av läkemedel enligt dessa nya
principer förutsätter att möjligheter att föra över information till
och från det nya registret bygger på en modern, teknisk lösning.
Som beskrivs mer detaljerat i kapitel 12 (Kostnader, konsekvenser
och ikraftträdande) studerar E-hälsomyndigheter möjligheten att
gå över till en ny plattform som förenklar informationsflödet. I
kapitlet beskrivs översiktigt vilka tekniska principer en sådan
lösning kan bygga på. Förutom att ny teknik för informationsöverföring skulle förbättra förutsättningarna för att införa en
nationell läkemedelslista finns också positiva effekter på tjänster
som redan används idag och som inte kommer att beröras av den
nationella läkemedelslistan.
9.3.2
Strukturering och standardisering av
läkemedelsordinationer
För att en ordinationsändring som görs i patientjournalen (i en
lokal läkemedelslista) ska kunna generera en motsvarande
förändring i ett tillhörande expedieringsunderlag i den nationella
läkemedelslistan behöver det finnas likadana dokumentationsfält på
båda sidor. När läkemedelsordinationer kan dokumenteras på ett
strukturerat sätt blir det möjligt att spegla information från
patientjournalen in i registret och uppdatera förskrivningsinformation. Samtliga vårdsystem i Sverige som innehåller stöd för
förskrivning av läkemedel behöver anpassas för att dokumentation
av läkemedelsordinationer ska ske på samma sätt.
En annan förutsättning för att möjliggöra ordination och
förskrivning på det ovan beskrivna sättet är att uppgifterna doku3
Hammar, T (2013), Förändringar i informationsrisker vid övergång från lokal till gemensam
läkemedelslista, Linnéuniversitet.
184
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
menteras enligt fasta standarder. Fritext ska endast få förekomma
om det inte finns någon annan möjlighet. Ett sätt att underlätta
dokumentationen och säkerställa att alla ordinatörer i Sverige
arbetar på samma sätt är att varje uppgift i möjligaste mån hämtas
från en nationell källa, i första hand när det gäller de medicinska
uppgifter som ska få registreras i registret (se avsnitt 9.2,
uppgifterna 1–9). En sådan källa är den nationella källan för ordinationsorsak, som förvaltas av Socialstyrelsen och som i ett senare
skede kommer att bli åtkomlig för vårdsystemen.
E-hälsomyndigheten har f.n. ett regeringsuppdrag att utreda hur
andra aktuella uppgifter om läkemedelsordinationer ska kunna
struktureras, standardiseras och göras åtkomliga för vården.
Myndigheten kommer att ta fram tjänster som stödjer den
nationella informationsstrukturen och tillhörande kodverk. Dessa
ska underlätta dokumentation av läkemedelsordinationer utifrån de
fastslagna informationsmängderna i den nationella läkemedelslistan. Ett annat syfte med arbetet är att tillhandahålla en struktur
för källägare att organisera och förvalta den här typen av
strukturerade uppgifter. När detta arbete är klart blir det möjligt
att ställa krav på vilka avskilda fält som ska finnas i när
läkemedelsordinationer dokumenteras i patientjournalen samt hur
standardiserade uppgifter ska kunna användas.
9.3.3
Exempel på funktionalitet för den nationella
läkemedelslistan
Skapandet av en nationell läkemedelslista som en del av en större
förändring av ordinationsprocessen skulle i första hand underlätta
hälso- och sjukvårdspersonalens uppgifter i samtliga situationer
som resulterar i en läkemedelsordination (oavsett om det handlar
om nyinsättning av ett läkemedel eller en bekräftelse, ändring,
förnyelse eller ett avslutande av en befintlig läkemedelsordination).
Även andra situationer där en bedömning behöver göras av
patientens läkemedelsbehandling (som en del i en helhetsbedömning av patientens samlade hälsotillstånd) påverkas av det nya
arbetssättet. Detaljerade beskrivningar av funktionalitet som med
anknytning till den nationella läkemedelslistan kommer att finnas i
en förstudie som E-hälsomyndigheten föreslås få göra. Men utifrån
hittills gjorda analyser kan ett antal situationer beskrivas som visar
185
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
vad den nationella läkemedelslistan i praktiken kan betyda för
aktörer inom hälso- och sjukvården jämfört med dagens rutiner.
Användning av information i den nationella läkemedelslistan
När en patient bedöms vara i behov av behandling med ett läkemedel eller när ett annat ställningstagande behöver göras kring
patients hälstillstånd åligger det ordinatören att säkerställa att den
tilltänkta åtgärden är lämplig för patienten. Den nationella läkemedelslistan kommer att bli en viktig källa för hälso- och sjukvårdspersonal som behöver ta ställning till patientens pågående
läkemedelsbehandling och är därmed ett värdefullt komplement till
anamnesen. När det gäller förskrivna läkemedel och läkemedelsnära
varor kommer den nationella läkemedelslistan att kunna ersätta
läkemedelsregistret och läkemedelsförteckningen.
För att nyttan med läkemedelslistan för främst hälso- och
sjukvården ska vara maximal behöver uppgifterna göras tillgängliga
i ett format som möjliggör fullständig spårbarhet och lokal lagring.
Hur informationen används av de olika aktörerna beror på deras
syfte och behov, så länge uppgifterna är inhämtade med ett giltigt
ändamål för åtkomst (se avsnitt 9.4). Om vårdsystem har rätt
inbyggd funktionalitet borde uppgifterna kunna användas för:
– dokumentation av ett beslut som är baserat på information från
den nationella läkemedelslistan
– användning av beslutsstödsfunktioner som finns i den lokala
patientjournalmiljön, t.ex. genom SIL
– uppdateringen av lokala läkemedelslistor genom en
synkroniseringsmöjlighet mellan den nationella läkemedelslistan
och den lokala patientjournalen.
I Danmark fungerar Fælles medicinkort så att listan låses när
patienten läggs in i slutenvården, då en vårdgivare tar över det
övergripande ansvaret för patientens samtliga läkemedelsordinationer. När slutenvårdsepisoden är slut uppdateras listan och låses upp
igen. Fördelen med denna lösning är att inga justeringar kan göras i
listan av andra än de som enligt den vårdgivare som bedriver
186
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
slutvård är motiverade. Denna möjlighet bör därför studeras
närmare inom ramen för E-hälsomyndighetens förstudie.
Särskilt stöd vid läkemedelsordinationer
För samtliga läkemedelsordinationer föreslås gälla att ordinatören
antingen ska välja ett datum för när läkemedelsordinationen ska
upphöra (om det från början är tydligt hur lång läkemedelsbehandlingens längd är) alt. när läkemedelsordinationen senast ska
följas upp. Om ordinationen avser ett receptförskrivet läkemedel
bör ett nytt ställningstagande göras senast innan receptets giltighet
tar slut (dvs. maximalt ett år efter utfärdandet).
När de medicinska uppgifterna som tillhör läkemedelsordinationen är dokumenterade behöver förskrivningsinformation
läggas till för att komplettera expedieringsunderlaget och för att
förskrivningen ska kunna betraktas som giltig. Medicinska
uppgifter som enligt Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS
2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och
teknisk sprit behöver finnas med på recept behöver inte matas in
igen utan hämtas automatiskt från den dokumenterade
läkemedelsordinationen. Efter att förskrivningsinformationen har
lagts till läkemedelsordinationen skickas expedieringsunderlaget till
E-hälsomyndigheten och auktoriserar därmed vidare hantering av
läkemedlet. Endast expedieringsunderlag som är godkända enligt
specifikationen tas emot av E-hälsomyndigheten, som i så fall
skickar tillbaka en kvittens.
Varje ändring som görs i läkemedelsordinationen efter att den
har skapats leder till att det en ny version av expedieringsunderlaget
tas fram (dvs. ett uppdaterat recept), men först efter att ordinatören har auktoriserat den nya ordinationen genom att skicka den
till E-hälsomyndigheten. Varje läkemedelsordination motiveras
med en ordinationsorsak, som kommer att kunna väljas för insättning, ändring, förnyelse eller avslutande (utsättning). Den tidigare
versionen av expedieringsunderlaget (receptet) finns kvar i Ehälsomyndighetens register, men har i gränssnittet med aktuella
recept blivit ersatt av en ny version. Det finns ingen gräns för hur
många ändringar som kan göras av en befintlig läkemedelsordination så länge läkemedelssubstans och form är desamma som
187
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
vid insättningen av läkemedlet. Om ordinatören vill sätta in en
annan substans eller en annan läkemedelsform i stället för den
tidigare måste den befintliga ordinationen avslutas och en ny
ordination göras.
Visning av uppgifter i den nationella läkemedelslistan
Ytterst bör målet med den nationella läkemedelslistan vara att den
för varje tidpunkt visar samlande, aktuella uppgifter om ordinerade
läkemedel med en logisk koppling till patientens sjukdomar, i
stället för endast uppdelad per läkemedelssubstans eller ännu
snävare, läkemedelsprodukt. Det kan t.ex. vara viktigt att hålla ihop
information om att två läkemedel har ordinerats tillsammans som
en kombinerad behandling och att det inte är lämpligt att sätta ut
bara det ena av dem. För både patienten och vårdpersonal är det
också angeläget att det framgår om patienten har bytt läkemedel en
eller flera gånger inom ramen för behandlingen av samma sjukdom.
Ytterligare ett skäl till att visa uppgifter som hör ihop med skälet
för behandlingen är att förhindra att datamängden blir för stor och
oöversiktlig för att snabbt kunna ta ställning till den.
I den s.k. ordinationsutredningen från 2012 fördes ett resonemang om vikten av att på ett mer intuitivt sätt kategorisera relevant
information om patientens läkemedelsanvändning 4. Ett exempel på
en sådan kategorisering är att visa s.k. ordinationskedjor, dvs.
kedjor av beslut som rör en enskild läkemedelsbehandling,
sorterade på exempelvis ordinationsorsak. Om uppgifterna presenteras på ett överskådligt grafiskt sätt förbättras förutsättningarna
för patienter att följa och vara delaktig i den egna läkemedelsbehandlingen. På motsvarande sätt blir det lättare för hälso- och
sjukvårdspersonal att fatta beslut om kunskapen om patientens
behandlingar finns i en lättillgänglig form. Även om själva registret
kommer att heta nationell läkemedelslista vill detta inte säga att den
endast ska kunna visas som en lista.
4
CeHis (2012), Ordinationsutredningen – Projekt för dokumentation av ordinationsorsak och
analys av samspel med närliggande kunskapsstöd, s. 75
188
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
Det är också viktigt att den nationella läkemedelslistan får ett
gränssnitt som underlättar för personer med ett funktionshinder
att ta del av informationen. Ett exempel är att den som har nedsatt
syn ska kunna använda en uppläsningsfunktion med hjälp av
webbläsaren alternativt kunna skriva ut med förstorad text.
9.3.4
Makulering av expedieringsunderlag
När ett recept makuleras (eller annulleras som det också kallas för)
betyder det att den inte längre är giltig för expediering. Ett recept
kan behöva makuleras på grund av olika anledningar, t.ex. att
förskrivningen är felaktig, att en tidigare korrekt förskrivning inte
längre är kopplad till en aktuell läkemedelsordination eller på
medicinska grunder, i samförstånd med patienten. På E-hälsomyndighetens webbplats nämns följande skäl:
1. Ordinationsändring som kräver nytt recept (makulera inaktuella
recept).
2. Utsättning av läkemedel (makulera kvarvarande uttag).
3. Läkemedelsavstämning (makulera inaktuella recept).
4. E-recept som skickats till fel patient.
5. Felaktigt skapat/skickat recept.
Idag är det enklaste sättet att makulera ett recept att använda den
s.k. makuleringstjänsten. Detta innebär att ordinatörer kan makulera icke-färdigexpedierade e-recept via sitt vårdsystem, genom att
ange ett unikt identitetsnummer för receptet och skicka en makuleringsbegäran. När makuleringen är ett faktum skickar E-hälsomyndigheten tillbaka en bekräftelse. Tjänsten har tagits fram av en
nationell samverkansgrupp och går endast att använda inom det
egna journalsystemet. För de som har tjänsten innebär den ökad
patientsäkerhet och en möjlighet att spara tid.
De flesta ordinatörer har inte tillgång till elektronisk makulering
och behöver därför kontakta ett apotek för att ett recept ska kunna
makuleras. Apoteksfarmaceuten kan då med hjälp av patientens
personnummer göra den önskade ändringen i receptregistret.
Farmaceuten har tystnadsplikt gentemot både patienten och andra
ordinatörer och får således inte berätta för ordinatören om
189
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
patienten har aktuella förskrivningar från andra ordinatörer. Idag är
den gängse tolkningen av regelverket att det inte är tillåtet att
makulera andra ordinatörers recept. Istället kan den ursprungliga
ordinatören kontaktas för att be honom eller henne att makulera
receptet. Ett alternativ är att be patienten själv att kontakta en
apoteksfarmaceut och begära makulering.
Det finns flera synsätt på hur möjligheten att makulera recept
bör regleras framöver. Många ordinatörer anser att de, när
patientens aktuella hälsosituation ger anledning till det, alltid borde
kunna avbryta en pågående läkemedelsbehandling genom att
makulera ett giltigt recept. Ett annat synsätt är att den ursprungliga
ordinatören ansvarar för förskrivningen och att det därmed endast
är han eller hon som kan begära makulering av ett recept. Ett tredje
synsätt är att patienten äger sitt recept. Denna uppfattning
härstammar från den tid då de flesta recept förskrevs på papper och
patienten kunde betrakta receptet som en värdehandling.
När det gäller den sistnämnda åsikten har en liknande
diskussion förts angående vem som äger information i en patientjournal. I prop. 2007/08:126 (s. 78-82) fastställdes att patienten
inte äger sin journal. Ett liknande resonemang skulle kunna föras
för receptet. Förutom argumentet att patientens hälsotillstånd kan
ha förändrats sedan den ursprungliga förskrivningen gjordes, finns
även ekonomiska argument (t.ex. avsikten med läkemedelsförmånssystemet) som talar emot att patienten ska betraktas som
ägare till ett recept.
Utifrån den diskussion som har förts de senaste åren om roller
och ansvar i läkemedelsprocessen, hörs en allt starkare argumentation om att beslut om en patients läkemedelsbehandling alltid bör
fattas utifrån dennes aktuella hälsotillstånd. 5 Detta inkluderar
möjligheten att makulera giltiga recept från andra ordinatörer om
den pågående läkemedelsbehandlingen riskerar att skada patienten.
Vid läkemedelsgenomgångar är det t.ex. av stor vikt att snabbt
kunna ändra på en läkemedelsbehandling om patienten har drabbats
av en läkemedelsrelaterad vårdskada eller riskerar att råkar ut för en
sådan. Ett annat exempel är när ett läkemedel har förskrivits av en
5
Sveriges läkarförbund och LOK, Nätverket för Sveriges läkemedelskommittéer (2014)
Ansvar för patientens ordinerade läkemedel –läkemedelslista, februari 2014.
190
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
specialist och monitoreringsansvaret, inklusive möjligheten att göra
dosjusteringar, går över till en läkare som arbetar på en vårdcentral.
När den nationella läkemedelslistan har tagits i drift kommer
recept i första hand att kunna makuleras genom patientens
läkemedelsordination. Detta gäller de egna läkemedelsordinationerna samt de läkemedelsordinationer som ordinatören kan
komma åt inom ramen för exempelvis sammanhållen journalföring.
När en ordination avslutas kommer det att resultera i en
expedieringsunderlaget (receptet) inte längre finns i den vyn med
aktuella förskrivningar. Läkemedelsordinationer som inte är
åtkomliga för ordinatören kan endast påverkas indirekt, nämligen
genom att kontakta den ursprungliga ordinatören och be honom
eller henne att göra den önskade justeringen.
Den nationella läkemedelslistan och de kringliggande överföringstjänsterna bör ha en inbyggd funktionalitet som möjliggör
makulering, så att tjänsten kan användas om en framtida utredning
kommer fram till att det finns grund för att tillåta detta.
9.3.5
Förutsättningar för att uppgifter i det nya registret ska
vara korrekta och fullständiga
Förslag: Samtliga aktörer som har åtkomst till information i den
nationella läkemedelslistan ska kunna lita på att den är fullständig för de uppgifter som nämns i lagen om nationell läkemedelslista. I förslaget ingår därför följande:
Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården
ska
1. ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få
direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan och
2. vid en förskrivning lämna de uppgifter som anges i lagen
om nationell läkemedelslista till E-hälsomyndigheten.
Motsvarande krav ställs redan idag på öppenvårdsapotek.
Skälen för förslaget: Användning av den nationella läkemedelslistan ska inte vara frivillig. Det är angeläget att den
information som finns i den nationella läkemedelslistan är fullständig för de uppgifter som nämns i lagen om nationell läkemedelslista och som redovisades i förra avsnittet. Den som bedriver
191
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
verksamhet inom hälso- och sjukvården ska därför ha ett godkänt
elektroniskt system som gör det möjligt att få direktåtkomst till
uppgifter i den nationella läkemedelslistan och vid en förskrivning
lämna de uppgifter som anges i lagen till den nationella läkemedelslistan. Liknande krav ställs i dag på apotekens system för
expediering av recept.
Krav på hälso- och sjukvården system
Användning av den nationella läkemedelslistan ska inte vara frivillig. Samtliga vårdsystem med förskrivarstöd (integrerat i en
patientjournal eller fristående) ska när den nationella läkemedelslistan införs innehålla funktionalitet som gör det möjligt att
ordinera och förskriva läkemedel enligt de nya specifikationerna. Ehälsomyndighetens roll i förhållande till hälso- och sjukvården
kommer att bli jämförbar med myndighetens roll i förhållande till
apoteksaktörer. Detta innebär att den som bedriver verksamhet
inom hälso- och sjukvården ska ha ett godkänt elektroniskt system
som gör det möjligt att få direktåtkomst till uppgifter i den
nationella läkemedelslistan och vid en förskrivning lämna de uppgifter som anges i lagen. Systemet måste vara utformat så att
ordination och förskrivning ska kunna ske på det beskrivna sättet.
Det är av stor vikt att den information som finns i den
nationella läkemedelslistan är fullständig avseende de uppgifter som
enligt lagen om nationell läkemedelslista ska få finnas i registret.
Samtliga elektroniska förskrivningar av läkemedel och läkemedelsnära varor ska därför ingå i registret, så att ordinatörer och
annan behörig hälso- och sjukvårdspersonal kan känna sig trygga
med att det inte finns information som saknas. Det är ett känt
fenomen i många av dagens läkemedelslistor att det uppstår en
otydlighet kring vilken information som finns och inte finns i listan
när det är många personer som arbetar i samma system, fast på
olika sätt. Den upplevda nyttan med en lista som innehåller
felaktiga uppgifter eller som man misstänker är fullständig kan bli
så låg att listan inte används. Vikten av fullständig information både
för den som ska förskriva läkemedel, men även för den som
bedömer patientens behov av andra åtgärder än läkemedelsbehandling nämns även i förarbetena till lagen om läkemedels-
192
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
förteckning (se prop. 2005/05:70 s. 25). Därför ska alla system med
funktionalitet som möjliggör förskrivning och alla apotekssystem
ha tekniska förutsättningar för direktåtkomst.
När teknisk direktåtkomst från samtliga vårdsystem med
funktionalitet för läkemedelsförskrivning finns på plats och ordination och förskrivning endast kan ske via den nationella läkemedelslistan kommer samtliga ordinerade läkemedel som ska expedieras
på öppenvårdsapotek (helförpackningar eller dos) att föras in i
registret. Kvaliteten på dokumenterade uppgifter i patientjournalen
och på korresponderande expedieringsunderlag i den nationella
läkemedelslistan förväntas därför bli högre än i dagens recept.
En utmaning i arbetet med att få information om förskrivna
läkemedel och läkemedelsnära varor att bli fullständig i den
nationella läkemedelslistan är det faktum att pappersrecept inte blir
registrerade förrän det att de expedieras. Det är därför angeläget att
förtydliga att elektronisk förskrivning ska vara huvudregel. Ett sätt
att göra registreringen av förskrivningar i den nationella
läkemedelslistan mer komplett är förslaget i avsnitt 9.7.5 om att
inte tillåta omvandling av elektroniska recept till pappersrecept.
För att få en heltäckande lista på förskrivna läkemedel krävs
emellertid också att läkemedel förskrivs elektroniskt från början, se
avsnitt 10.1.1.
9.4
Registrets ändamål
Förslag: I den nationella läkemedelslistan får en personuppgiftsbehandling endast utföras om den är nödvändig för de i
lagen angivna ändamål.
De behandlingsändamål som finns i nuvarande receptregister
och läkemedelsförteckning förs över till det nya registret i allt
väsentligt i oförändrad form.
Ändamålet expediering av förskrivna läkemedel och andra
varor specificeras till att avse endast sådana uppgifter i registret
som är hänförliga till förskrivningar som inkommit till registret
inom de senaste 24 månaderna.
Ändamålet underlättande av en patients läkemedelsanvändning ska förutom av patienten själv även kunna användas
193
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
av expedierande personal på öppenvårdsapotek samt utpekad
hälso- och sjukvårdspersonal.
Det införs två nya behandlingsändamål i den nationella
läkemedelslistan: registrering och administrering av en fullmakt
samt genomförande av en läkemedelsgenomgång.
Skälen för förslaget: Den nationella läkemedelslistan ska kunna
användas för ett flertal ändamål hänförliga till ett flertal aktörer.
För utpekade aktörers behov av information se kapitel 5. De
aktörer som kan få direktåtkomst till det nya registret redovisas i
avsnitt 9.5. Den registrerades inställning till personuppgiftsbehandlingen i registret redovisas i avsnitten 9.7 och 9.8.
En personuppgiftsbehandling som inte är tillåten enligt lagen
om nationell läkemedelslista får inte utföras även om den
registrerade lämnat samtycke till behandlingen. De tillåtna
ändamålen för behandling av personuppgifter i den nationella
läkemedelslistan kommer att anges i lag. Samma ordning gäller för
nuvarande läkemedelsförteckning (se nuvarande 3 § lagen om
läkemedelsförteckning och prop. 2004/05:70 s. 31). För nuvarande
receptregister gäller emellertid en annan ordning. Behandling för
andra ändamål än vad som anges i lagen är tillåten om den enskilde
har lämnat ett uttryckligt samtycke till det och då med beaktande
av den s.k. finalitetsprincipen (se nuvarande 4 § andra stycket och
7 § lagen om receptregister och 9 § första stycket d och andra
stycket personuppgiftslagen).
Utifrån ett integritetshänseende är det önskvärt att ändamålen
uttrycks på ett så tydligt sätt som möjligt i lagen med de eventuella
begränsningar som gäller. Det kan å andra sidan anföras att det inte
är möjligt att uttömmande ange de ändamål som kan aktualiseras
och att det därmed inte går att överblicka vilka konsekvenser en
sådan reglering skulle få. De ändamål som idag gäller för
receptregistret respektive läkemedelsförteckningen kommer i framtiden att i allt väsentligt gälla för den nationella läkemedelslistan.
Det nya registret kommer således att ersätta dagens receptregister
som har funnits i snart 20 år och läkemedelsförteckningen som har
funnits i drygt 10 år. För både receptregistret och läkemedelsförteckningen har det under åren tillkommit nya ändamål
som har införts genom ändringar i respektive lag. Med hänsyn till
den långa tid som registren har funnits får det anses finnas en
194
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
etablerad kännedom om för vilka ändamål som uppgifter idag
behöver behandlas i det nya registret.
Forskning eller andra ändamål för behandling av personuppgifter som typiskt förekommer i s.k. hälsodataregister ska inte
vara tillåtna ändamål för den nationella läkemedelslistan. Den
nationella läkemedelslistan kommer däremot att förbättra förutsättningarna för den forskning som får bedrivas i läkemedelsregistret hos Socialstyrelsen. Detta genom att uppgifter som
lämnas ut från det nya registret till Socialstyrelsen kommer att vara
i ett mer strukturerat och standardiserat format samt att även uppgift om ordinationsorsak ska få lämnas ut, se avsnitten 9.2 och
9.4.9. Läkemedelsregistret uppdateras en gång per månad med
uppgifter som lämnas ut från nuvarande receptregister. När
receptregistret ersätts av den nationella läkemedelslistan kommer
motsvarande uppgifter i stället att lämnas ut från det nya registret.
9.4.1
Registrering av vissa uppgifter om ordinationer och
förskrivningar av sådana läkemedel och andra varor
som ska expedieras på öppenvårdsapotek
Det nya registret ska i likhet med nuvarande receptregister
användas för registrering av vissa uppgifter om ordinationer och
förskrivningar av sådana läkemedel och andra varor som ska
expedieras på öppenvårdsapotek. Det kan vara fråga om ordinationer och förskrivningar av läkemedel i helförpackning eller
dosdispenserade läkemedel, av teknisk sprit, av förbrukningsartiklar (t.ex. stomipåse, inhalator, teststickor) och av livsmedel för
särskilda näringsändamål. Registrering av vissa uppgifter om
ordinationer och förskrivningar av sådana läkemedel och andra
varor som ska expedieras på öppenvårdsapotek syftar till att möjliggöra de övriga ändamålen som ska gälla för registret, t.ex.
expediering av förskrivningar där patienten kan välja att hämta ut
sitt förskrivna läkemedel och andra varor på valfritt apotek,
fakturering av kostnader för landstingen och åstadkommande av en
säker ordination av läkemedel för en patient.
195
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.4.2
Ds 2016:44
Registrering och administrering av uppgifter om en
fullmakt
Efter förebild av det fullmaktsregister som E-hälsomyndigheten för
idag ska den nationella läkemedelslistan kunna användas för
registrering och administrering av uppgifter om fullmakter.
I det fullmaktsregister som E-hälsomyndigheten för i idag
avseende receptregistret kan en fullmakt ge fullmäktigen rätt att
beställa och hämta ut förskrivna läkemedel eller andra varor, hämta
en översikt över fullmaktsgivarens elektroniskt sparade recept i
receptregistret samt lämna samtycke till registrering i högkostnadsdatabasen och till registrering av elektroniskt sparade recept. Det
finns dels fullmakter mellan privatpersoner (även innefattande
fullmakt att hämta ut läkemedel till barn) och dels fullmakter från
privatperson till anställda vid vårdenheter (se SOU 2012:75 s. 714
ff.).Vad avser direktåtkomst till uppgifter i läkemedelsförteckningen ges dock endast till patienten själv (3 § lagen [2005:258] om
läkemedelsförteckning). Vad gäller frågan om ett ombuds rätt att få
direktåtkomst till en patientjournal är den föremål för rättslig
prövning (se 2 kap. 3 § patientdatalagen [2008:355] och Kammarrättens i Stockholm dom i mål nr 5402-15 meddelad den 10 juni
2016).
En patient kommer genom att registrera en eller flera fullmakter
i den nationella läkemedelslistan kunna ge en annan fysisk person
rätt att hämta ut patientens läkemedel och få ta del av uppgifter i
den nationella läkemedelslistan. Frågan om att tillåta att ett ombud
ges rätt att få uppgifterna utlämnade från registret, t.ex. genom att
beredas direktåtkomst till registret, är inte oproblematisk. En sådan
ordning kan leda till ett obehörigt nyttjande av uppgifterna i
registret. Något som nämns i sammanhanget är risken för att
patienten ska känna sig tvingad eller bli vilseledd till att medge
åtkomst till uppgifter som kan komma att användas för otillbörliga
ändamål. Det kan konstateras att de uppgifter som ska föras i den
nationella läkemedelslistan är integritetskänsliga, kanske något
känsligare än dagens registerinnehåll i receptregistret, bl.a. med
tanke på att ordinationsorsak som idag inte förekommer i
receptregistret kommer att registreras i den nationella läkemedelslistan, samt att för den nationella läkemedelslistan kommer att gälla
en längre bevarandetid än vad som idag gäller för receptregistret, se
196
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
avsnitt 9.13.4. De integritetsrisker som finns får emellertid vägas
mot det behov som vissa patienter har av att kunna utse en person
som kan hjälpa dem med det praktiska kring deras läkemedelsanvändning. Behovet kan föranledas av att patienten på grund av
hög ålder eller fysiska hinder har svårt att ta sig till apoteket för att
hämta ut sina läkemedel, att patienten behöver hjälp med att ordna
kring det praktiska med sin läkemedelsanvändning som t.ex. kan
avse att beställa hem läkemedel som har förskrivits eller att
patienten behöver stöd i att hålla ordning på sina läkemedel genom
att t.ex. få en översikt över de läkemedel som finns i registret som
visar på vilka läkemedel som patienten faktiskt ska ta. Dessa behov
som finns redan idag och som föranleder att vissa patienter utser
ombud för åtkomst till uppgifter i nuvarande receptregister får
anses gälla även för åtkomst till uppgifter i den nationella
läkemedelslistan. Att inte möjliggöra för att ombud ges direktåtkomst till det nya registret skulle försvåra vissa patienters
läkemedelshantering och även kunna leda till patientsäkerhetsrisker. Den fullmaktshantering som finns idag ska således få
fortsätta men i en mer reglerad form. Den som patienten (fullmaktsgivaren) utser som ombud (fullmäktigen) ska kunna ges
direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan.
Fullmakten måste dock vara registrerad i den nationella läkemedelslistan för att vara giltig för ändamål som avser den nationella
läkemedelslistan.
De uppgifter som kommer i fråga för registrering är uppgifter
om bl.a. fullmakttagarens namn och personnummer. Fullmäktige
får endast vara en fysisk person. En fullmakt kan för ändamål som
rör den nationella läkemedelslistan vara giltigt i maximalt fyra år.
Tidsbegränsningen i giltighetstid motiveras av integritetsskäl då
den medför att skälen för fullmaktsgivandet omvärderas efter en
rimlig tid om fyra år. Efter att en fullmakt upphört att gälla får den
finnas i registret i ett år innan den ska gallras. Fullmakter får
således bevaras i registret i fem år räknat från den dag fullmakten
inkom i registret. Patienten får efter fyra år, om det är aktuellt,
utfärda en ny fullmakt. Möjligheten att centralt kunna registrera
fullmakter underlättar för både patienter och öppenvårdsapotek.
Patienten (dvs. fullmaktsgivaren) behöver bara ge in fullmakten en
gång och dessutom gäller fullmakten på samtliga apotek. Ett centralt fullmaktsregister underlättar för öppenvårdsapoteken då varje
197
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
enskilt apotek eller apotekskedja inte behöver bygga upp ett sådant
register.
9.4.3
Expediering av förskrivna läkemedel och andra varor
Registret ska få användas för att expediera förskrivna läkemedel
och andra varor. För detta ändamål kan expedierande personal på
öppenvårdsapotek få direktåtkomst till sådana uppgifter i registret
som är hänförliga till förskrivningar som inkommit till registret
inom de senaste 24 månaderna. Att det finns en begränsning i
informationsmängden för ändamålet expediering motiveras av att
öppenvårdsapoteksaktörer inte behöver se fler uppgifter för just
ändamålet expediering och att ändamålet berättigar till direktåtkomst utan att patienten samtyckt till behandlingen. De
författningskrav som ställs innan ett läkemedel får expedieras
behandlas i avsnitt 5.4.1. Däremot kan öppenvårdsapoteksaktörer
med patientens samtycke få direktåtkomst till samtliga de uppgifter
som finns sparade i registret för ändamålet underlättande av
patientens läkemedelsanvändning, se avsnitt 9.4.5.
För att kunna expediera ett förskrivet läkemedel eller en förskriven vara måste expedierande personal på öppenvårdsapotek ha
direktåtkomst till uppgifter om den förskrivning som är ifråga för
expediering. Detta för att bl.a. kunna uppfylla de krav som ställs i
Läkemedelsverkets regelverk som avser att bedöma om en
förskrivning är korrekt utfärdad, om förskrivaren är behörig och
om samtliga uppgifter som krävs för att en giltig förskrivning ska
föreligga finns med.
Det finns även ett behov av att kunna se patientens övriga
aktuella förskrivningar. Detta för att kunna genomföra de
kontroller som krävs enligt Läkemedelsverkets regelverk innan ett
utlämnande får ske, t.ex. bedöma om läkemedlet, styrkan och
dosen som förskrivits är rimlig till den aktuella patienten och den
avsedda behandlingen samt om det finns en risk för interaktion
med andra läkemedel som patienten använder. Därutöver behöver
expedierande personal på öppenvårdsapotek beakta de krav som
ställs inför en expediering enligt läkemedelsförmånslagstiftningen.
Med aktuella förskrivningar avses de läkemedel som patienten
använder vid tidpunkten för expedieringen. Det är omöjligt att
198
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
exakt kunna fastställa vilka dessa läkemedel är, men det går att göra
vissa antaganden utifrån receptets giltighetstid om ett år samt med
tillägg av en viss säkerhetsmarginal. Hur lång tid säkerhetsmarginalen ska avse är svårt att bedöma. Det går att hämta vägledning
från den bevarandetid avseende ändamålet expediering som gäller
för dagens receptregister.
Enligt lagen om receptregister gäller att uppgifter ska tas bort
efter 3 eller 15 månader (beroende på den aktuella förskrivningen)
efter den under vilken de registrerades. I praktiken har reglerna om
bevarandetid tillämpats på så sätt att uppgifter om de elektroniska
recepten tas bort med jämna mellanrum, normalt 15 månader efter
att receptet har blivit slutexpedierat eller utgånget, dvs. maximalt
27 månader efter utfärdandedatum för de recept som gäller i ett år.
När uppgifterna tas bort, försvinner även all historik knutet till
receptet. Om receptet har blivit utskrivet som ett pappersrecept,
tas däremot uppgifter bort tre månader efter utskriften (se
SOU 2012:75 s. 727). Det är inte säkert att den tillämpningen är i
överensstämmelse med de 15 månader som anges i lagen om
receptregister.
För ändamålet expediering i den nationella läkemedelslistan
bedöms en rimlig tid vara 24 månader, dvs. receptets giltighetstid
om 12 månader samt en säkerhetsmarginal om 12 månader. Viss
säkerhetsmarginal kan behövas för att exempelvis täcka in även de
få fall en patient strax före receptets giltighetstid hämtat ut
ettårsförbrukning av ett förskrivet läkemedel och således fortsätter
att använda läkemedlet ett år efter utgången av receptets giltighetstid. Denna tid om 24 månader tillmötesgår det informationsbehov som finns för att kunna uppfylla de författningskrav
som ställs innan en expediering får ske och ligger nära den
bevarandetid som idag tillämpas för receptregistret. Allmänt om
bevarandetidens längd för uppgifter i registret se avsnitt 9.12.4.
9.4.4
Åstadkommande av en säker ordination av läkemedel
för en patient, beredande av vård eller behandling av
en patient, komplettering av en patientjournal och
genomförande av en läkemedelsgenomgång
Det nya registret ska i likhet med nuvarande läkemedelsförteckning
kunna användas för att åstadkomma en säker ordination av läke199
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
medel för en patient, beredande av vård eller behandling av en
patient samt komplettering av en patientjournal. Genom att få en
fullständig bild av patientens ordinationer och uthämtning av
förskrivna läkemedel minskas risken för felaktiga och patientosäkra
ordinationer, som t.ex. över- eller underförskrivningar. Uppgifterna i registret behövs även för att bedöma en patients behov av
vård- eller behandlingsinsatser som inte innefattar förskrivning av
läkemedel. Information om en patients läkemedelssituation är av
lika stort värde vid bedömning om patienten ska ges en annan
vårdinsats än läkemedelbehandling eller kanske ingen insats alls.
Registret ska få användas för att komplettera en patientjournal med
uppgifter som är hämtade från registret. Det ska således vara
möjligt att få direktåtkomst till uppgifter i registret för att kunna
föra över dem till patientjournalen. Möjligheterna till en sådan
komplettering i patientjournalen underlättar bl.a. hälso- och sjukvårdspersonalens arbete med att dokumentera uppgifter från
registret som har påverkat ett ställningstagande om en hälso- och
sjukvårdsåtgärd. Behovet av information för nämnda ändamål
behandlas i avsnitt 5.1–5.3.
Registret ska även få användas för ett nytt behandlingsändamål
som inte finns i nuvarande läkemedelsförteckning eller receptregister: genomförande av en läkemedelsgenomgång. Bestämmelser
om läkemedelgenomgångar finns i 3 a kap Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering
i hälso-och sjukvården. Det kan vara fråga om en enkel eller en
fördjupad läkemedelsgenomgång. En läkemedelsgenomgång syftar
till att så långt som möjligt kartlägga vilka läkemedel en patient är
ordinerad och varför, vilka av dessa läkemedel som patienten
använder och vilka övriga läkemedel som patienten använder.
Utifrån en sådan kartläggning görs en bedömning om läkemedelsbehandling är ändamålsenlig och säker (3 a kap. 5 § SOSFS 2000:1).
Dessa genomgångar sker inom hälso- och sjukvården och
information om en patients läkemedelsanvändning är av naturliga
skäl nödvändig för att kunna bedöma om en patients läkemedelsanvändning är ändamålsenlig och säker. Vad gäller behovet
av information för detta ändamål, se avsnitt 5.2.1 och 5.3.1.
200
Ds 2016:44
9.4.5
Förslag om en nationell läkemedelslista
Underlättande av en patients läkemedelsanvändning
Det nya registret ska, liksom nuvarande läkemedelsförteckning,
kunna användas av patienten själv för att underlätta hans eller
hennes läkemedelsanvändning. Härigenom ökar förutsättningarna
för att patienten blir delaktig i besluten om sin läkemedelsbehandling vilket i sin tur stimulerar patienten till en större
följdsamhet till läkemedelsordinationen. Registret ska även kunna
användas av expedierande personal på öppenvårdsapotek samt
utpekad hälso- och sjukvårdspersonal för att underlätta patientens
läkemedelsanvändning. Det kan vara fråga om situationer där
farmaceuten kan bistå patienten med råd eller svar avseende tidigare
läkemedelsexpedieringar, t.ex. frågor om läkemedelsförpackningar
eller läkemedelformer som inte fungerat för patienten och frågor
om tidigare års högkostnadsskydd.
9.4.6
Registrering av underlag för tillämpning av
bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av
läkemedel m.m. samt debitering till landstingen
Registret ska i likhet med nuvarande receptregister kunna användas
för registrering av underlag för tillämpning av bestämmelserna om
läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m. samt debitering till
landstingen. Apoteken behöver kunna debitera landstingen för
deras respektive del av kostnaderna för läkemedelsförmånerna. För
ändamålet debitering till landstingen får uppgifter som kan
hänföras till en person inte omfatta annat än inköpsdag, kostnad,
kostnadsreducering enligt lagen om läkemedelsförmåner m.m.,
kostnadsfrihet enligt smittskyddslagen (2004:168) och patientens
personnummer.
9.4.7
Ekonomisk uppföljning och framställning av statistik
hos E-hälsomyndigheten
Registret ska i likhet med nuvarande receptregister kunna användas
för ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos Ehälsomyndigheten, dock utan att uppgifter som kan hänföras till en
201
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
person får redovisas. Det kan röra sig om bl.a. olika typer av försäljningsstatistik.
9.4.8
Registrering och redovisning till landstingen och
myndigheter
Den nationella läkemedelslistan ska i likhet med nuvarande receptregister även användas för registrering och redovisning av olika
uppgifter till landstingen och vissa myndigheter. Det är fråga om:
– registrering och redovisning till landstingen av uppgifter för
ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för framställning av
statistik,
– registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:xxxx) och till
läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering
och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården,
– registrering och redovisning till Socialstyrelsen av uppgifter för
epidemiologiska undersökningar, forskning och framställning av
statistik inom hälso- och sjukvårdsområdet,
– registrering och redovisning till Inspektionen för vård och
omsorg av uppgifter om en läkares eller tandläkares förskrivning
av narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för
inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt
patientsäkerhetslagen (2010:659),
– registrering och redovisning av uppgifter för Tandvårds- och
läkemedelsförmånsverkets tillsyn över utbyte av läkemedel
enligt 21 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och
för prövning och tillsyn enligt samma lag av läkemedel som får
säljas enligt 4 kap. 10 § andra stycket och 5 kap. 1 § tredje
stycket läkemedelslagen (2015:315), samt
– registrering och redovisning av uppgifter för Läkemedelsverkets
tillsyn över öppenvårdsapotekens tillhandahållandeskyldighet
enligt 2 kap. 6 § första stycket 3 lagen (2009:366) om handel
med läkemedel.
202
Ds 2016:44
9.4.9
Förslag om en nationell läkemedelslista
I vad mån uppgifter i registret får redovisas för vissa
ändamål
För ändamålen som avser registrering och redovisning till förskrivare, till verksamhetschefer och till läkemedelskommittéer samt
till Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets får inga uppgifter
redovisas om en person. Uppgifter om en förskrivare får ingå i
redovisningen till samma förskrivare och till verksamhetschefen vid
den enhet där förskrivaren tjänstgör samt i redovisning till
Inspektionen för vård och omsorg.
För ändamålen registrering och redovisning till landstingen av
uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning samt för
framställning av statistik får behandlingen inte omfatta några
åtgärder som innebär att uppgifter om en patient redovisas, utom
när uppgifter lämnas ut till landsting då patientens identitet får vara
krypterad på ett sådant sätt att dennes identitet skyddas. I 4 kap.
6 § andra stycket patientdatalagen finns bestämmelser om att detta
skydd för patientens identitet ska bestå hos landstingen.
Ordinationsorsak får redovisas för ändamålen registrering av
vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar av sådana
läkemedel, inklusive dosdispenserade läkemedel, och andra varor
som ska expedieras på öppenvårdsapotek, expediering av läkemedel
och andra varor som förskrivits, åstadkommande av en säker
ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård eller
behandling av en patient, komplettering av en patientjournal,
genomförande av en läkemedelsgenomgång, underlättande av en
patients läkemedelsanvändning, registrering och redovisning till
landstingen av uppgifter för ekonomisk och medicinsk uppföljning
samt för framställning av statistik, registrering och redovisning till
förskrivare, verksamhetschefer och läkemedelskommittéer av
uppgifter för medicinsk uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården samt registrering och redovisning
till Socialstyrelsen av uppgifter för epidemiologiska undersökningar, forskning och framställning av statistik inom hälso- och
sjukvårdsområdet.
Vad gäller redovisning av uppgifter till Socialstyrelsen ska
redovisningen, i jämförelse med nuvarande ordning i receptregistret, utökas med uppgift om ordinationsorsak. Som nämndes i
avsnitt 9.2 har Socialdepartementet tagit fram en promemoria som
203
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
ska utgöra beredningsunderlag för bl.a. en lagändring som innebär
att förskrivningsorsak ska få registreras i läkemedelsregistret (dnr
S2016/07025/FS). I förslaget ingår också att uppgifterna i
läkemedelsregistret ska få behandlas för samma ändamål som gäller
för övriga hälsodataregister. Förskrivningsorsak ska i och med
införandet av den nya lagen om nationell läkemedelslista ersättas av
ordinationsorsak för att bättre stämma överens med den
begreppsanvändning som råder idag.
De skäl som motiverar att ordinationsorsak ska få tillgängliggöras för nämnda ändamål behandlas i avsnitt 9.2.
9.5
Aktörer som kan få direktåtkomst till registret för
angivna ändamål
Förslag: Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel, legitimerad sjuksköterska
utan sådan behörighet, farmaceut inom hälso- och sjukvården
samt expedierande personal på öppenvårdsapotek får ha
direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan.
Patienten får ha direktåtkomst till uppgifter om sig själv.
Direktåtkomst får även ges till annan fysisk person som
patienten utsett genom fullmakt som finns registrerad i den
nationella läkemedelslistan.
Skälen för förslaget: De olika aktörernas behov av information
som motiverar åtkomst till uppgifter i registret redovisas i kapitel 5.
De ändamål för vilka personuppgiftsbehandling får utföras
redovisas i avsnitt 9.4. I detta avsnitt presenteras de aktörer som
ska kunna få direktåtkomst till registret, en kort sammanfattning
av det informationsbehov som finns samt vissa av de bestämmelser
om behörigheter och ansvar som gäller för dessa aktörer.
Patientens inställning till personuppgiftsbehandlingen behandlas i
avsnitten 9.7 och 9.8.
Allmänt gäller för all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal
att de ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull
hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt
som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
204
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
Patienten ska visas omtanke och respekt. Den som tillhör hälsooch sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för hur han eller hon
fullgör sina arbetsuppgifter (6 kap. 1 och 2 § första stycket patientsäkerhetslagen).
9.5.1
Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel
Legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva läkemedel ska kunna få direktåtkomst till uppgifter i
registret för ändamålen åstadkommande av en säker ordination av
läkemedel för en patient, beredande av vård eller behandling av en
patient, komplettering av en patientjournal, genomförande av en
läkemedelsgenomgång och underlättande av en patients läkemedelsanvändning.
Den som har behörighet att förskriva läkemedel behöver ha
åtkomst till uppgifter i registret för att kunna ta ställning till
patientsäkra hälso- och sjukvårdsåtgärder. Uppgifterna behövs bl.a.
för genomförande av interaktionskontroller, beaktande av information om effekt och biverkningar från tidigare läkemedelsbehandling, dvs. för att få kunskap om varför läkemedel tidigare har satts
in eller satts ut, samt för att i en akut situation ha möjlighet att
snabbt ta fram ett korrekt beslutsunderlag.
Vem som är behörig att förskriva läkemedel behandlas i avsnitt
4.1.1. Det är fråga om läkare, tandläkare, tandhygienister, samt
barnmorskor och sjuksköterskor med förskrivningsrätt. Den som
har behörighet att förskriva läkemedel ska bl.a. uppfylla de krav
som ställs avseende patientsäkra ordinationer och förskrivningar. I
Socialstyrelsens förslag till nya föreskrifter och allmänna råd om
ordination och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården som
ska ersätta SOSFS 2000:1 (remissversion juni 2016) tydliggörs att
den som ordinerar ett läkemedel ska säkerställa att ordinationen är
lämplig för patienten genom att göra en lämplighetsbedömning
med hänsyn till vissa i föreskrifterna angivna uppgifter om
patienten. Den som har rätt att förskriva läkemedel ska iaktta
kraven på sakkunnig och omsorgsfull vård samt på upplysning till
och samråd med patienten eller företrädare för denne (13 kap. 1 §
läkemedelslagen). I 4-5 kap. HSLF-FS 2016:34 anges vad en
förskrivare behöver iaktta vid utfärdande av recept.
205
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.5.2
Ds 2016:44
Legitimerad sjuksköterska utan behörighet att förskriva
läkemedel
En legitimerad sjuksköterska utan behörighet att förskriva läkemedel ska kunna få direktåtkomst till uppgifter i registret för ändamålen beredande av vård eller behandling av en patient,
komplettering av en patientjournal, genomförande av en läkemedelsgenomgång och underlättande av en patients läkemedelsanvändning.
En legitimerad sjuksköterska utan förskrivningsrätt behöver ha
åtkomst till uppgifter i registret för att kunna bedöma patientens
samlade hälsotillstånd och behandlingseffekter, ta ställning till om
tidigare ordinerande läkare eller ansvarig läkare behöver kontaktas,
delta i genomförandet av läkemedelsgenomgångar, i en akut situation kunna snabbt ta fram ett korrekt beslutsunderlag samt bidra
till ett patientsäkert övertagande av läkemedelsansvaret när
patienten tas om hand i den kommunala hälso- och sjukvården.
Vissa legitimerade sjuksköterskor (även de utan behörighet att
förskriva) har inom ett verksamhetsområde som kommunen
bestämmer givits ett särskilt ansvar för att det finns sådana rutiner
att kontakt tas med läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal
när en patients tillstånd fordrar det, att beslut om att delegera
ansvar för vårduppgifter är förenliga med säkerheten för
patienterna, och att anmälan görs till den nämnd som har ledningen
av hälso- och sjukvårdsverksamheten om en patient i samband med
vård eller behandling drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av
allvarlig skada eller sjukdom (24 § första stycket hälso-och sjukvårdslagen). I kommunernas verksamhet är benämningen för denna
funktion mediciniskt ansvarig sjuksköterska (MAS). En sådan
sjuksköterska ska därutöver ansvara för att patienterna får en säker
och ändamålsenlig hälso- och sjukvård av god kvalitet inom
kommunens ansvarsområde, journaler förs i den omfattning som
föreskrivs i patientdatalagen, patienten får den hälso- och sjukvård
som en läkare förordnat om, samt rutinerna för läkemedelshanteringen är ändamålsenliga och väl fungerande (7 kap. 3 § patientsäkerhetsförordningen). Sjuksköterskor kan vid behov samarbeta i
genomförandet av en läkemedelsgenomgång som en läkare ansvarar
för (3 a kap. 1 § SOSFS 2000:1).
206
Ds 2016:44
9.5.3
Förslag om en nationell läkemedelslista
Farmaceut inom hälso- och sjukvården
Farmaceut inom hälso- och sjukvården ska kunna få direktåtkomst
till uppgifter i registret för ändamålet genomförande av en
läkemedelsgenomgång, komplettering av en patientjournal och
beredande av vård eller behandling av en patient.
Farmaceut inom hälso- och sjukvården behöver ha åtkomst till
uppgifter i registret för att kunna delta i genomförandet av läkemedelsgenomgångar (3a kap. 1 § SOSFS 2000:11). Det är en läkare
som ska ansvara för läkemedelgenomgångar men läkaren ska vid
behov samarbeta med annan hälso- och sjukvårdspersonal. Farmaceuter och även sjuksköterskor utan behörighet att förskriva är två
yrkesgrupper som ofta samarbetar med läkaren vid genomförande
av läkemedelsgenomgångar. Därför ska farmaceuter liksom läkare
och sjuksköterskor utan behörighet att förskriva kunna få åtkomst
till uppgifter i det nya registret för ändamålet läkemedelsgenomgångar. Farmaceut inom hälso- och sjukvården behöver vidare ha
åtkomst till uppgifter i registret för att kunna bidra till att den som
förskriver läkemedel ska kunna kvalitetssäkra läkemedelsbehandlingen samt assistera vid upprättandet av en läkemedelsberättelse
vid utskrivning av en patient (3a kap. 15 § SOSFS 2000:11).
Med farmaceut avses apotekare och receptarier (1 kap. 7 §
HSLF-FS). Hälso- och sjukvård är verksamhet som avses enligt
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen (1985:125),
lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (2004:168), lagen
(1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen
(2006:351) om genetisk integritet m.m. samt den upphävda lagen
(1944:133) om kastrering. (se 1 kap. 3 § patientdatalagen).
9.5.4
Expedierande personal på öppenvårdsapotek
Expedierande personal på öppenvårdsapotek ska kunna få direktåtkomst till uppgifter i registret för ändamålen registrering av vissa
uppgifter om ordinationer och förskrivningar av läkemedel och
andra varor, registrering av vissa uppgifter om ordinationer och
förskrivningar till en patient med dosdispenserade läkemedel,
registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt,
registrering av underlag för tillämpning av bestämmelserna om
207
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m., expediering av
förskrivna läkemedel och andra varor samt underlättande av en
patients läkemedelsbehandling.
Expedierande personal på öppenvårdsapotek behöver ha åtkomst till uppgifter i registret för att kunna genomföra de kontroller som krävs innan ett läkemedel får lämnas ut, se avsnitten
5.4.1 och 9.4.3.
Begreppet expedierande personal på öppenvårdsapotek omfattar
farmaceuter, dvs. apotekare och receptarier, samt apotekstekniker.
Det kan noteras att apotekstekniker inte är ett legitimerat yrke.
Expedierande personal på öppenvårdsapotek har idag tillgång till
uppgifter i receptregistret (11 § lagen om receptregister). Vid
införandet av lagen om (2016:526) om behandling av personuppgifter i ärenden om licens för läkemedel, där direktåtkomst medges
för expedierande personal på öppenvårdsapotek, uttalande regeringen bl.a. följande beträffande vilken kategori apotekspersonal
som ska få ha direktåtkomst. Gällande regelverk om att en farmaceut ska ansvara för den författningsmässiga, farmakologiska och
tekniska kontrollen innan ett läkemedel lämnas ut utesluter inte att
en apotekstekniker är behjälplig vid exempelvis den registrering av
receptet som sker i samband med expedieringen. Regeringen
bedömde därför att även andra personalkategorier än farmaceuter
bör kunna ha direktåtkomst till uppgifter i ärenden om ansökan om
licens hos E-hälsomyndigheten (se prop. 2015/16:143 s. 78.) Det
finns inget skäl att göra en annan bedömning för åtkomst till
uppgifterna i den nationella läkemedelslistan.
Den som lämnar ut läkemedel ska särskilt iaktta kraven på sakkunnig och omsorgsfull vård samt på upplysning till och samråd
med patienten eller företrädare för denne. (13 kap. 1 § läkemedelslagen). I 7-8 kap. HSLF-FS 2016:34 anges de krav som ställs på en
farmaceut vid mottagandet och expedieringen av förskrivningar.
9.5.5
Särskilt om aktörers direktåtkomst till uppgifter om
ordinationer och förskrivningar av dosdispenserade
läkemedel
Direktåtkomst till uppgifter om dosdispenserade läkemedel i det
nya registret ska ges till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal
med behörighet att förskriva, legitimerad sjuksköterska utan sådan
208
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
behörighet, farmaceut inom hälso-och sjukvården och
expedierande personal på öppenvårdsapotek. Direktåtkomst till
uppgifter om dosdispenserade läkemedel i nuvarande receptregister
ska enligt lagen om receptregister ges till expedierande personal på
öppenvårdsapotek samt till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal (11 § lagen om receptregister). Något skäl till varför all
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ska ha direktåtkomst till
sådana uppgifter framgår inte av förarbetena till lagen (se prop.
2008/09:145 s. 318 och 444). I praktiken har dock E-hälsomyndigheten beviljat direktåtkomst endast till vissa hälso- och
sjukvårdsaktörer. Dessa är hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel, sjuksköterskor utan sådan
behörighet, samt receptarier och apotekare. Det har inte
framkommit några skäl som motiverar att direktåtkomst till
uppgifter om dosdispenserade läkemedel ska ges till all legitimerad
hälso- och sjukvårdspersonal. Det finns därför inga skäl till att
föreslå en annan ordning för den nationella läkemedelslistan än den
som E-hälsomyndigheten tillämpar i nuvarande receptregister.
9.5.6
Patient och ombud
Patient får ha direktåtkomst till uppgifter i registret om sig själv.
Även annan fysisk person som patienten utsett genom fullmakt
(fullmäktige) får ha direktåtkomst till uppgifter om patienten i
registret.
Om registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt
se avsnitt 9.4.2 och om bevarande av sådana uppgifter se avsnitten
9.12.4–9.12.5.
9.6
Utlämnande av uppgifter och sekretess
9.6.1
Uppgiftsskyldighet och direktåtkomst
Elektroniskt utlämnande av personuppgifter från en myndighet kan
ske i form av direktåtkomst eller utlämnande på medium för
automatiserad behandling. Uppgifter i den nationella läkemedelslistan kommer att lämnas ut för att uppfylla redovisningsskyldigheten gentemot landstingen och myndigheter, se avsnitt
209
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
9.4.8, samt lämnas ut genom att direktåtkomst ges till utpekade
hälso- och sjukvårdsaktörer, öppenvårdsapoteksaktörer och
patienter, se avsnitt 9.5.
Med direktåtkomst avses vanligtvis att någon har direkt tillgång
till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka
efter information, dock utan att kunna påverka innehållet i registret
eller databasen (se prop. 2009/10:85 s. 168). I begreppet ligger
också att den som är personuppgiftsansvarig för registret eller
databasen inte har någon kontroll över vilka uppgifter som
mottagaren vid ett visst söktillfälle tar del av (se prop. 2011/12:45
s. 133). Prövningen av om ett utlämnande är förenligt med offentlighets- och sekretesslagstiftningen måste vid direktåtkomst ske
redan då uppgifterna görs tillgängliga för mottagaren. Den myndighet som lämnar ut uppgifter genom direktåtkomst fattar således
inte något beslut om utlämnande av de uppgifter som den som har
direktåtkomst tar del av i varje enskilt fall. En bestämmelse om
direktåtkomst har i sig inte sekretessbrytande effekt utan måste
kombineras med sekretessbrytande bestämmelser.
9.6.2
Sekretessbrytande bestämmelser
Förslag: I den nya lagen införs sekretessbrytande bestämmelser
för att möjliggöra utlämnande av uppgifter från det nya registret
till utpekade aktörer.
Skälen för förslaget: Personer som arbetar inom E-hälsomyndigheten är bundna av bestämmelser om sekretess (25 kap.
17 a–b §§ offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL). Det
innebär bl.a. att de inte obehörigen får röja eller utnyttja vad de i
sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne
lider men. I OSL finns bestämmelser som innebär att sekretess
under vissa förutsättningar inte hindrar att sekretessbelagda uppgifter lämnas till myndigheter eller enskilda. Sådana bestämmelser
kallas sekretessbrytande bestämmelser. Vad gäller sekretess mellan
myndigheter anges i 10 kap. 28 § OSL att sekretess inte hindrar att
uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet
210
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
följer av lag eller förordning. I lagen om nationell läkemedelslista
kommer att införas bestämmelser om sekretessbrytande uppgiftsskyldigheter motsvarande de som idag finns i 13–18 §§ lagen om
receptregister och 2 kap. 10 b § lagen om handel med läkemedel (se
även 25 kap. 17 c § OSL).
9.6.3
Sekretess i förhållande till den enskilde själv
Förslag: Sekretessen enligt 25 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i förhållande till den vård- eller
behandlingsbehövande själv för uppgift om hans eller hennes
hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården
eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas
till honom, föreslås gälla även hos E-hälsomyndigheten
Bedömning: Sekretessen kan komma att tillämpas för
uppgift om ordinationsorsak.
Skälen för förslaget och bedömningen: I 12 kap. 1 § OSL
anges att sekretess till skydd för en enskild inte gäller i förhållande
till den enskilde själv, om inte annat anges i OSL. Av 25 kap. 6 §
OSL följer att sekretessen enligt 25 kap. 1–5 §§ gäller i förhållande
till den vård- eller behandlingsbehövande själv för uppgift om hans
eller hennes hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med
vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte
lämnas till honom eller henne. Sekretessen för sådana uppgifter hos
E-hälsomyndigheten regleras i 25 kap. 17 § a OSL. Det innebär att
sekretessen hos E-hälsomyndigheten inte gäller gentemot den
enskilde själv. Detta innebär att sekretessen gentemot den enskilde
själv inte gäller för uppgifter som idag behandlas i receptregistret,
läkemedelsförteckningen och registret för hantering av ärenden om
licens för läkemedel. Frågan nämndes endast översiktligt i förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter i ärenden om
licens för läkemedel där man endast konstaterade att sekretessen
gentemot den enskilde själv inte är tillämplig i E-hälsomyndighetens verksamhet (se prop. 2015/16:143 s. 81).
Uppgifterna i den nationella läkemedelslistan kommer till
skillnad från nämnda tre register att bevaras under längre tid än vad
som gäller för nämnda register. En uppgift som av vissa patienter
211
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
kan upplevas som känslig är ordinationsorsak, som än idag inte
registreras i varken receptregistret eller läkemedelsförteckningen.
Registret för hantering av licenser för läkemedel kan tänkas innehålla uppgift om ordinationsorsak men endast för de fåtal patienter
som kommer i fråga för behandling med licensläkemedel. Det går
inte att utesluta att en prövning om huruvida sekretess ska gälla
gentemot den enskilde själv kan komma att utmynna i att en uppgift om ordinationsorsak inte får lämnas ut. Det kan således finnas
situationer då det med hänsyn till ändamålet med vården eller
behandlingen är av synnerlig vikt att uppgift om ordinationsorsak
inte lämnas till den enskilde. Sekretessen i 25 kap. 6 § OSL föreslås
således gälla även i E-hälsomyndighetens verksamhet.
I de fall en hälso- och sjukvårdsaktör bedömer att sekretess ska
gälla för ordinationsorsak gentemot patienten själv ska hälso- och
sjukvårdaktören begära att E-hälsomyndigheten spärrar uppgiften i
den nationella läkemedelslistan. Spärren kommer i dessa fall endast
att gälla gentemot patienten själv. I teorin ska det således vara
möjligt för patienten i fråga att samtycka till att hälso- och sjukvårds- eller öppenvårdsapoteksaktör får ta del av samma uppgift om
ordinationsorsak som är spärrad gentemot patienten själv. I akut
nödsituation och vid beslutsoförmåga kan därmed direktåtkomst
utan patientens samtycke ges till sådan uppgift om ordinationsorsak som är spärrad gentemot den enskilde själv. Om hälso- och
sjukvårdaktören senare gör en ändrad sekretessbedömning kan
denne hos E-hälsomyndigheten begära att spärren ska hävas.
Om patienten motsätter sig spärren kan patienten vända sig till
E-hälsomyndigheten och begära att få uppgiften utlämnad. Ett
sådant ärende kommer att hanteras på sedvanligt sätt enligt
reglerna om rätten att ta del av allmänna handlingar och rätten att
överklaga ett beslut om att inte lämna ut allmänna handlingar (se
6 kap. OSL). E-hälsomyndigheten kan vid sin sekretessprövning
konsultera den hälso- och sjukvårdsaktör som begärt att uppgiften
ska spärras.
212
Ds 2016:44
9.7
Förslag om en nationell läkemedelslista
Rättsliga grunder för behandling av
personuppgifter i registret
Bedömning: Behandling av personuppgifter i registret, med
undantag för ändamålen registrering av ordinationer och
förskrivningar till en patient med dosdispenserade läkemedel,
registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt
samt underlättande av en patients läkemedelsanvändning, är
nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse.
Den rättsliga grunden för behandling av personuppgifter för
de ändamål som avser dosdispenserade läkemedel, fullmakt och
underlättande av en patients läkemedelsanvändning är att den
registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till
behandlingen.
Förbudet mot att behandla känsliga uppgifter är inte
tillämpligt för att behandlingen är nödvändig av skäl som hör
samman med förebyggande och tillhandahållande av hälso- och
sjukvård samt att uppgifterna behandlas av eller under ansvar av
en yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt. Vidare tillämpas
inte förbudet för att behandlingen är nödvändig bl.a. för att
skydda den registrerades grundläggande intressen när den
registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt
samtycke.
Skälen för bedömningen: Personuppgifter om hälsa betecknas
som känsliga personuppgifter och åtnjuter ett särskilt skydd i
författningar som reglerar personuppgiftsbehandling.
Utgångspunkten för behandling av känsliga personuppgifter är
att den är förbjuden (jfr artikel 9 dataskyddsförordningen). Det
finns dock vissa undantag från detta förbud. Behandling av känsliga
personuppgifter, och likaså övriga personuppgifter, är tillåten om
den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller i
fråga om känsliga personuppgifter om den registrerade har lämnat
sitt uttryckliga samtycke till behandlingen (jfr artikel 6.1 och 9.2.a
dataskyddsförordningen).
För att ett samtycke ska anses giltigt måste det vara frivilligt,
särskilt, otvetydigt samt en informerad viljeyttring (jfr artikel 4.11
dataskyddsförordningen). I skäl 42 i dataskyddsförordningen anges
213
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
att samtycket inte bör betraktas som frivilligt om den registrerade
inte har någon genuin eller fri valmöjlighet eller inte utan problem
kan vägra eller ta tillbaka sitt samtycke. Vidare anges i skäl 43 att
för att säkerställa att samtycket lämnas frivilligt bör det inte utgöra
giltig rättslig grund för behandling av personuppgifter i ett särskilt
fall där det råder betydande ojämlikhet mellan den registrerade och
den personuppgiftsansvarige, särskilt om den personuppgiftsansvarige är en offentlig myndighet och det därför är osannolikt att
samtycket har lämnats frivilligt när det gäller alla förhållanden som
denna särskilda situation omfattar. Samtycke antas inte vara
frivilligt om det inte medger att separata samtycken lämnas för
olika behandlingar av personuppgifter, trots att detta är lämpligt i
det enskilda fallet, eller om genomförandet av ett avtal inbegripet
tillhandahållandet av en tjänst – är avhängigt av samtycket, trots att
samtycket inte är nödvändigt för ett sådant genomförande.
Artikel 29-gruppen för skydd av personuppgifter har i ett
arbetsdokument om behandling av hälsorelaterade personuppgifter
i elektroniska patientjournaler uttalat bl.a. följande om begreppet
frivilligt samtycke. ”Med frivilligt samtycke menas ett beslut som
fattats av en person som är vid sina sinnens fulla bruk, utan tvång
av något slag, vare sig socialt, ekonomiskt, psykologiskt eller annat.
Ett samtycke som i en vårdsituation getts under hot om att en
medicinsk behandling annars inte kommer att ges, eller att behandling av lägre kvalitet kommer att ges, kan inte betraktas som frivilligt. Samtycke som ges av en patient som inte har haft möjlighet
att göra ett reellt val eller som har ställts inför ett fullbordat faktum
kan inte anses vara giltigt” (Arbetsdokument Behandling av hälsorelaterade personuppgifter i elektroniska patientjournaler (EPJ),
Artikel 29-gruppen för skydd av personuppgifter, 15 februari 2007,
s. 8).
I 1997-års betänkande Integritet ´Offentlighet´ Informationsteknik uttalades följande om kravet på frivilligt samtycke. ”Avsaknaden av vägledning i direktivet gör det svårt att precisera den
närmare innebörden av kravet på frivillighet. Av artikel 10 c andra
strecksatsen verkar framgå att det är förutsett att ett uteblivet
samtycke från den registrerade kan få följder för denne; den
registrerade skall dock informeras om följderna. Man kan tänka sig
den situationen att samtycke till viss uppgiftsbehandling uppställs
som en förutsättning för att den registrerade skall få något som han
214
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
eller hon önskar eller behöver, t.ex. ett telefonabonnemang, en
semesterresa, en livsnödvändig sjukvårdsbehandling, anställning,
bostadsbidrag etc. Är situationen sådan att den registrerade i
praktiken inte kan avstå, kan samtycket inte anses vara ”frivilligt”.
Möjligen får här göras ett undantag för det fallet att det kan visas
att den registrerade skulle ha lämnat samtycket även utan
”tvånget”. Också det förhållandet att en registrerad allmänt sett
kan ha en underordnad eller beroendeställning i förhållande till den
persondataansvarige, såsom när en arbetsgivare begär samtycke till
registrering av uppgifter om arbetstagare eller arbetssökande, bör
beaktas vid bedömningen av om ett samtycke har lämnats frivilligt
på det sätt som EG-direktivet kräver” (se SOU 1997:39 s. 345).
Utan den registrerades samtycke får personuppgifter
behandlas bl.a. om behandlingen är nödvändig för att utföra en
uppgift av allmänt intresse (jfr 6.1.e dataskyddsförordningen).
Vad avser behandling av känsliga personuppgifter utan den
registrerades samtycke måste behandlingen i de fall behandlingen
inte är reglerad i registerförfattning, även vara förenlig med artikel
9 dataskyddsförordningen. Känsliga personuppgifter får bl.a.
behandlas utan den registrerades samtycke om behandlingen är
nödvändig för att den registrerades grundläggande intressen ska
kunna skyddas (jfr artikel 9.2.c dataskyddsförordningen).
Känsliga personuppgifter får utan den registrerades samtycke
även behandlas om det är nödvändigt av skäl som hör samman
med förebyggande och tillhandahållande av hälso- och sjukvård
samt att uppgifterna behandlas av eller under ansvar av en
yrkesutövare som omfattas av tystnadsplikt. (jfr artikel 9.2.h
dataskyddsförordningen).
9.7.1
Allmänt om behandling av personuppgifter i registret
I registret kommer personuppgiftsbehandling att utföras genom att
uppgifter förs in i registret och därmed blir potentiellt tillgängliga.
Därutöver kommer personuppgiftsbehandling att utföras som
innebär att uppgifter tillgängliggörs internt inom E-hälsomyndigheten eller lämnas ut till externa aktörer genom direktåtkomst, på
medium för automatiserad behandling eller på annat sätt. I likhet
med vad som idag gäller för receptregistret ska uppgifter i det nya
215
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
registret tillgängliggöras för ekonomisk uppföljning och framställning av statistik hos E-hälsomyndigheten samt lämnas ut till
landstingen och myndigheter för redovisningsändamål. I jämförelse
med vad som idag gäller för receptregistret och läkemedelsförteckningen, utvidgas och förtydligas möjligheten för utpekade
hälso- och sjukvårds- samt öppenvårdsaktörer och patienten själv
att få direktåtkomst till uppgifter i det nya registret för vissa
angivna ändamål.
För en god och säker patientvård är det av vikt att det finns ett
register av sådant slag som är fullständigt och korrekt, dvs. att det
innehåller uppgifter om en patients samtliga förskrivna och
uthämtade läkemedel, och inte endast ett urval av dessa. Såsom
redovisas i kapitel 5 är en av de grundläggande förutsättningarna
för en patientssäker vård att berörda hälso- och sjukvårdsaktörer
samt öppenvårdsapoteksaktörer och patienten själv har tillgång till
korrekta och fullständiga uppgifter om uppgifter om en patients
läkemedelanvändning. De konsekvenser som kan följa av att
berörda aktörer inte har tillgång till information om en patients
läkemedelsanvändning eller har tillgång till felaktig information om
en patients läkemedelsbehandling behandlas i kapitel 6. Det är
därför av avgörande betydelse att de i avsnitt 9.5 utpekade
aktörerna får direktåtkomst till uppgifter i det nya registret för de i
avsnitt 9.4 utpekade behandlingsändamålen. Det bör nämnas att det
för vissa ändamål för behandling av personuppgifter finns
begränsningar gällande vilka uppgifter som får tillgängliggöras, se
avsnitt 9.4.9.
Behandling av personuppgifter i registret, med undantag för
ändamålen registrering av uppgifter om ordinationer och
förskrivningar till en patient med dosdispenserade läkemedel,
registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt samt
underlättande av en patients läkemedelsanvändning, kan ske med
stöd av att behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av
allmänt intresse (jfr 6.1.e dataskyddsförorordningen). Därtill är
behandlingen av känsliga personuppgifter såsom uppgifter som rör
hälsa nödvändig av skäl som hör samman med förebyggande och
tillhandahållande av hälso- och sjukvård samt att uppgifterna
behandlas av eller under ansvar av en yrkesutövare som omfattas av
tystnadsplikt (jfr artikel 9.2.h och artikel 9.3 dataskyddsförordningen). Ett krav på den registrerades samtycke för att få
216
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
behandla uppgifter för nämnda ändamål skulle innebära en risk för
att det för vissa patienter endast kan redovisas ett urval av de
förskrivna läkemedel som patienten ordinerats och hämtat ut.
Registret skulle således riskera att bli ofullständigt och därmed
förlora sitt värde.
Det kan diskuteras om den registrerades samtycke skulle kunna
utgöra rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som avser
tillgängliggörande av uppgifter genom direktåtkomst till hälso- och
sjukvårdsaktörer för ändamålen åstadkommande av en säker
ordination för en patient, beredande av vård eller behandling av en
patient, genomförande av en läkemedelsgenomgång och
komplettering av en patientjournal. Såsom redovisats måste ett
giltigt samtycke bl.a. vara frivilligt. Den registrerade får alltså inte
vägras vård i de fall han eller hon inte samtycker till att hälso- och
sjukvårdsaktörer ges direktåtkomst till uppgifterna i registret. Det
ska stå klart att samtliga patienter, även de som inte samtycker till
direktåtkomst till uppgifter i registret, ska erbjudas bästa möjliga
vård utifrån de förutsättningar som finns i det enskilda fallet.
Hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på
en god vård. Detta innebär att den bl.a. särskilt ska bygga på
respekt för patientens självbestämmande och integritet (5 kap.
1 § 3 hälso- och sjukvårdslagen). Det är dock givet att ett beslut om
lämplig vårdsåtgärd fattas utifrån den information om patientens
läkemedel som finns tillgänglig. Såsom redovisats i avsnitt 4.2 ska
samtliga läkemedelsordinationer föregås av en lämplighetsbedömning, vilket bl.a. innefattar ställningstagande till patientens övriga
läkemedelsanvändning. Förutom samtalet med patienten som ska
genomföras under varje vårdkontakt kommer den nationella läkemedelslistan i många fall, att vara den mest aggregerade källan för
att beakta patientens övriga läkemedelsanvändning. Det är ofrånkomligt att avsaknad av eller bristfällig information om en patients
läkemedel kan påverka vilken vård patienten får. Det går heller inte
att utesluta att det mellan läkare och patient kan råda en betydande
ojämlikhet. Det är således tveksamt om samtycke kan utgöra
rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som avser
utlämnande av uppgifter genom direktåtkomst till hälso- och
sjukvårdsaktörer för ändamålen åstadkommande av en säker
ordination för en patient, beredande av vård eller behandling för en
patient, genomförande av en läkemedelsgenomgång och
217
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
komplettering av en patientjournal. Emellertid föreslås för nämnda
ändamål i vissa fall ett krav på samtycke som en integritetshöjande
åtgärd, se avsnitt 9.8.2.
Det kan inte uteslutas att viss behandling i det nya registret
omfattas av regeringsformens bestämmelse om integritetsskydd i
2 kap. 6 § andra stycket (jfr prop. 2009/10:80 s. 183 f.). Det nya
registret kommer att innehålla en omfattande samling av känsliga
personuppgifter om hälsa som kommer att få behandlas för ett
flertal i lagen angivna ändamål. Ändamålen behandlas i avsnitt 9.4.
Vilken behandling som ska få ske utan den enskildes samtycke
framgår av avsnitten 9.7 samt 9.8. Den behandling av personuppgifter i registret som kommer att få utföras utan den
registrerades samtycke bedöms utgöra ett betydande intrång i den
personliga integriteten och torde innebära en kartläggning av
enskilds personliga förhållanden. Hantering av personuppgifter i
ett personregister kan innebära en risk för intrång i enskildas
personliga integritet. Det är därför viktigt att hitta en väl avvägd
balans mellan å ena sidan skyddet för den personliga integriteten
och å andra sidan det allmänna intresset av att ha en samlad
informationskälla för en patients förskrivna läkemedel. Intrång i
den personliga integriteten måste alltid stå i rimlig proportion till
det intresse som ska tillgodoses med behandlingen av personuppgifterna. Som redovisats i avsnitt 7.2.1 är enskilda skyddade
mot åtgärder från det allmänna som innebär betydande intrång i
den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär
övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga
förhållanden (2 kap. 6 § regeringsformen). Enligt den s.k.
proportionalitetsprincipen får en lag som inskränker det skyddet
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål
som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den
utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av
folkstyrelsens grundvalar (2 kap. 21 § regeringsformen).
De behandlingsändamål som föreslås vara tillåtna i det nya
registret har bestämts utifrån en proportionalitetsbedömning och
bygger på de behovsanalyser och konsekvensanalyser som
avhandlas i kapitlena 5 och 6. Behandling av personuppgifter i det
nya registret är begränsad till att vara tillåten endast för de ändamål
som anges i lagen. Utifrån ett integritetsskyddsperspektiv har det
även varit viktigt att tydligt ange vilka aktörer som får ges direkt-
218
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
åtkomst och för vilka behandlingsändamål. För det nya registret
ska även vissa integritetshöjande åtgärder gälla, såsom sökbegränsningar, krav på samtycke och möjlighet att spärra uppgifter,
se avsnitt 9.8. Vad gäller bevarandetid för uppgifterna i registret
görs en särskild behovs- och integritetsanalys i avsnitt 9.12.3.
Sammanfattningsvis har det gjorts avvägningar mellan å ena sidan
skyddet för den personliga integriteten och å andra sidan det
allmänna intresset av att ha en korrekt och komplett informationskälla om en patients samtliga förskrivna läkemedel. De förslag om
personuppgiftsbehandling som ska gälla för det nya registret
bedöms vara nödvändiga med hänsyn till ett allmänt intresse och
inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål
som har föranlett dem.
9.7.2
Särskilt om uppgifter om ordinationer och
förskrivningar av dosdispenserade läkemedel
Den rättsliga grunden för registrering av och åtkomst till uppgifter
om ordinationer och förskrivningar av dosdispenserade läkemedel
är patientens samtycke.
Möjligheten att få sina läkemedel dosdispenserade är en service
som erbjuds till de patienter som inte själva klarar att dosera sina
läkemedel. Dosdispensering innebär att läkemedel tas ut ur tillverkarens originalförpackning och packas om i påsar eller dosetter
utifrån den dosering som patienten ordinerats. För patienter som
får sina läkemedel dosdispenserade måste alla förskrivningar finnas
samlade och i elektronisk form, även sådana som avser
helförpackning av läkemedel, samt vara åtkompliga för utpekad
hälso- och sjukvårdspersonal. Dosdispenseringen bidrar potentiellt
till en säkrare läkemedelshantering då den möjliggör en god
överblick över vilka läkemedel som ska tas vid olika tider på
dygnet, motverkar dubbelmedicinering samt bidrar till att
olämpliga kombinationer av läkemedel kan undvikas.
Då registrering av uppgifter om dosdispenserade läkemedel är
en frivillig service ska den endast få ske om den som omfattas av
registreringen har lämnat sitt samtycke innan registreringen. För
att uppgifter om dosdispenserade läkemedel ska få registreras
måste patienten har samtyckt både till själva registreringen i
registret men även till det framtida utlämnandet av uppgifterna till
219
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
utpekad hälso- och sjukvårdspersonal. Utpekad hälso- och
sjukvårdspersonal får ha direktåtkomst till uppgifterna för ändamålen åstadkommande av en säker ordination av läkemedel för en
patient, beredande av vård eller behandling av en patient,
komplettering av en patientjournal och genomförande av en läkemedelsgenomgång. Anledningen till en sådan samtyckesutformning är att om hälso- och sjukvårdspersonal inte kan se uppgifter
om övriga läkemedelsordinationer för just denna patientgrupp
finns en avsevärd risk för att patienten drabbas av läkemedelsrelaterade skador. Patienter som får dosdispenserade läkemedel tar
ofta många läkemedel och är ofta äldre, vilket innebär en ökad
sårbarhet p.g.a. försämrad njurfunktion och andra åldersrelaterade
förändringar i kroppens förmåga att bryta ned läkemedel. Patienten
kan närsomhelst återkalla samtycket, hos hälso- och sjukvårdspersonal eller hos den registeransvarige. Verkställandet av ett
återkallat samtycke måste ske skyndsamt. Om patienten återkallar
sitt samtycke ska registrering och åtkomst till uppgifter om
dosdispenserade läkemedel upphöra och läkemedlen får istället
förskrivas på sedvanligt sätt i helförpackningar.
Det ska vara ett samtycke som är giltigt enligt personuppgiftslagstiftningen. Samtycket ska bl.a. vara en informerad viljeyttring,
dvs. patienten ska i förväg ha fått tillräcklig information om vad
behandlingen innebär. I praktiken borde patienten kunna lämna sitt
samtycke till hälso- och sjukvårdspersonal under ett vårdbesök.
Hälso- och sjukvårdspersonalen ska dokumentera samtycket och
meddela den registeransvarige (E-hälsomyndigheten, se avsnitt
9.11) om att samtycke erhållits. Dokumentation om samtycket ska
på begäran ges till registeransvarige. Den registeransvarige ska
registrera datumet för när samtycket gavs och namnet på den
person som mottagit samtycket. Patienten kan även lämna sitt
samtycke direkt till E-hälsomyndigheten.
9.7.3
Särskilt om uppgifter om fullmakt
Den rättsliga grunden för behandling av uppgifter om en fullmakt
är den registrerades samtycke. Att lämna fullmakt är givetvis
frivilligt och en registrering förutsätter därför samtycke från både
fullmäktigen och fullmaktsgivaren (patienten). Det ska vara ett
220
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
samtycke som är giltigt enligt personuppgiftslagstiftningen, samtycket ska bl.a. vara en informerad viljeyttring. Patienten och fullmäktigen ska informeras om ändamålen med registreringen vilket
lämpligen kan ske i en fullmaktsblankett som E-hälsomyndigheten
tar fram.
9.7.4
Särskilt om underlättande av en patients
läkemedelsanvändning
Den rättsliga grunden för behandling av uppgifter för ändamålet
underlättande av en patients läkemedelsanvändning är patientens
samtycke. Det är fråga om ett behandlingsändamål som syftar till
att underlätta för patienten. Behandlingen är inte nödvändigt för
att patienten ska få vård och förutsätter därför att patienten har
samtyckt till den.
9.7.5
Särskilt om ”omvandling” av elektroniska recept
Det förekommer idag att öppenvårdsapotek på begäran av en
patient omvandlar ett elektroniskt recept till ett pappersrecept och
därmed tar bort uppgifterna om det elektroniska receptet från
receptregistret. Registrering av elektroniska recept enligt lagen om
receptregister får ske utan patientens samtycke (6 § första stycket
punkten 8 och andra stycket receptregisterlagen). Det finns
emellertid förarbetsuttalanden där det görs skillnad mellan att
registrera och spara elektroniska recept i receptregistret och att just
sparandet skulle fordra patientens samtycke, se prop. 2008/09:145
s. 441. Att sparandet av just elektroniska recept skulle kräva ett
samtycke framgår emellertid inte av lagen om receptregister. I
lagtexten används endast termen registrering och det går inte att
härleda från lagtexten att sparandet av elektroniska recept skulle
vara något skilt från registrering av elektroniska recept. Även för
dosrecept och recept för flera uttag anges endast begreppet registrering och med hänsyn till dessa recepts karaktär måste man utgå
ifrån att de sparas under en längre tid. Uppfattningen om att en
patient har rätt att motsätta sig sparandet av elektroniska recept,
och därmed en rätt att kräva att sådana uppgifter tas bort från
receptregistret, återspeglas även i Läkemedelsverkets föreskrifter
221
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
där det åläggs öppenvårdsapoteken ett krav att på patientens
begäran föra över uppgifter från ett elektroniskt recept till en
receptblankett, se 7 kap. 3 § HSLF-FS 2016:34.
I den nationella läkemedelslistan kommer registreringen av uppgifter, med undantag för uppgifter om fullmakt om dosdispenserade läkemedel, att ske utan den registrerades samtycke.
Rätten att få uppgifter rättade, blockerade eller utplånade har den
registrerade endast när dessa inte har behandlats i enlighet med lag
eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen (jfr punkten
65 och artikel 17 dataskyddsförordningen). Utöver rätten att få
uppgifter rättade, blockerade eller utplånade kommer elektroniska
recept i den nationella läkemedelslistan inte att kunna omvandlas
till pappersrecept i den bemärkelsen att uppgifterna om det
elektroniska receptet tas bort från registret och överförs till ett
pappersrecept som ska gå att expediera i Sverige. I de fall det finns
skäl för att skriva ut ett recept i pappersformat, t.ex. för en
utomlandsexpediering, får detta ske dock utan att några uppgifter i
registret tas bort.
9.8
Integritetshöjande åtgärder
Förslag: För registret föreslås integritetshöjande åtgärder i form
av sökbegränsningar, samtycke och möjlighet att spärra uppgifter.
Skälen för förslaget: Införandet av ett personregister som ska
innehålla samlade uppgifter om personers läkemedel innebär ett
intrång i den personliga integriteten. Integritetsintrånget bör vägas
upp av integritetshöjande åtgärder. Det är av särskilt vikt att de
personer som omfattas av behandlingen av personuppgifter har ett
förtroende för att uppgifterna inte används för obehöriga ändamål
samt ges en möjlighet att påverka hur uppgifterna kan komma att
användas i registret.
222
Ds 2016:44
9.8.1
Förslag om en nationell läkemedelslista
Sökbegränsningar
Förslag: Sökbegränsningar föreslås för patientens identitet,
fullmäktigens identitet, förskrivarens identitet samt för
ordinationsorsak.
Skälen för förslaget: För det nya registret ska finnas
begränsningar för när vissa personuppgifter får användas som
sökbegrepp.
Patienters identitet får användas som sökbegrepp för de ändamål
som avser registrering av vissa uppgifter om ordinationer och
förskrivningar av läkemedel (inklusive dosdispenserade läkemedel)
och andra varor, registrering och administrering av uppgifter om en
fullmakt, expediering av läkemedel och andra varor som förskrivits,
åstadkommande av en säker ordination av läkemedel för en patient,
beredande av vård eller behandling av en patient, komplettering av
en patientjournal, genomförande av en läkemedelsgenomgång,
underlättande av en patients läkemedelsanvändning och registrering
av underlag för tillämpning av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m.
Fullmäktigens identitet får användas som sökbegrepp för de
ändamål som avser registrering och administrering av uppgifter om
en fullmakt, expediering av läkemedel och andra varor som
förskrivits och underlättande av en patients läkemedelsanvändning.
Förskrivares identitet får användas som sökbegrepp endast för
ändamålen registrering och redovisning till förskrivare, till
verksamhetschefer enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:xxxx)
och till läkemedelskommittéer enligt lagen (1996:1157) om
läkemedelskommittéer av uppgifter för medicinsk uppföljning,
utvärdering och kvalitetssäkring i hälso- och sjukvården och
registrering och redovisning till Inspektionen för vård och omsorg
av uppgifter om en läkares eller tandläkares förskrivning av
narkotiskt läkemedel eller annat särskilt läkemedel, för inspektionens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal enligt patientsäkerhetslagen (2010:659).
Ordinationsorsak får inte användas som sökbegrepp.
223
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.8.2
Ds 2016:44
Samtycke för direktåtkomst
Förslag: Krav på patientens samtycke gäller för att expedierande
personal på öppenvårdsapotek ska få direktåtkomst till uppgift
om ordinationsorsak.
Krav på patientens samtycke gäller för att utpekade hälsooch sjukvårdsaktörer ska få direktåtkomst till uppgifter, för
ändamålen åstadkommande av en säker ordination av läkemedel
för en patient, beredande av vård eller behandling av en patient,
genomförande av en läkemedelsgenomgång och kompletterande
av en patientjournal.
Patienten har rätt att när som helst återkalla ett lämnat
samtycke.
Avseende direktåtkomst till uppgift om att det har förskrivits
narkotiska läkemedel för en patient samt till uppgifter för
ändamålet expediering av läkemedel och andra varor som
förskrivits gäller inget krav på samtycke.
Skälen för förslaget: För vissa behandlingsändamål görs
bedömningen att det finns ett behov av en integritetshöjande
åtgärd i form av att patienten måste ha lämnat sitt samtycke för att
behandling ska få ske. Det är inte fråga om ett samtycke som ska
utgöra rättsligt stöd för behandlingen.
Kravet på samtycke som rättsligt stöd för viss personuppgiftsbehandling behandlas i avsnitt 9.7 och avser ändamålen registrering
av vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar till en patient
med dosdispenserade läkemedel, registrering och administrering av
uppgifter om en fullmakt samt underlättande av en patients
läkemedelsbehandling. Direktåtkomst i akut nödsituation utan
patientens samtycke behandlas i avsnitt 9.9. Personuppgiftsbehandling i de fall den registrerade är beslutsoförmögen behandlas
i avsnitt 9.10.
Ett samtycke som införs som en integritetshöjande åtgärd ska i
likhet med vad som anges i personuppgiftslagstiftningen vara ett
samtycke som är individuellt, särskilt och en otvetydig viljeyttring.
Patienten ska i förväg ha fått tillräcklig information om vad
behandlingen avser. Samtycket ska vara särskilt på så sätt att det
kan avse ett recept, en farmaceut, ett apotek, en läkare, en
vårdenhet, en vårdprocess eller en vårdgivare. Samtycket kan också
224
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
begränsas till att avse endast vissa uppgifter, t.ex. endast ospärrade
uppgifter. Det är inte möjligt för patienten att i förväg samtycka till
att all hälso- och sjukvårdspersonal eller all öppenvårdsapotekspersonal under en obegränsad tid ges direktåtkomst till alla uppgifter i registret. Samtycket kan gälla tillsvidare men också vara
tidsbegränsat. Patienten kan lämna sitt samtycke till expedierande
personal på öppenvårdsapotek, till hälso- och sjukvårdspersonal
under ett vårdbesök eller direkt till E-hälsomyndigheten
Personalen ska dokumentera samtycket och meddela E-hälsomyndigheten om att samtycke erhållits. Dokumentation om
samtycket ska på begäran ges till E-hälsomyndigheten. E-hälsomyndigheten ska registrera datumet för när samtycket gavs och
namnet på den person som mottagit samtycket. Patienten kan när
som helst återkalla samtycket, direkt på öppenvårdsapoteket, hos
hälso- och sjukvården eller hos E-hälsomyndigheten. Verkställandet av ett återkallat samtycke måste ske skyndsamt.
Direktåtkomst för expedierande personal på öppenvårdsapotek
Som en integritetshöjande åtgärd införs ett krav på samtycke för
att expedierande personal på öppenvårdsapotek ska få direktåtkomst till uppgift om ordinationsorsak.
Direktåtkomst till andra uppgifter än ordinationsorsak får utan
patientens samtycke ges till expedierande personal på
öppenvårdsapotek för ändamålen registrering av uppgifter om
ordinationer och förskrivningar av läkemedel och andra varor,
expediering av läkemedel och andra varor samt registrering av
underlag för tillämpningen av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m. Direktåtkomst för dessa
ändamål avser endast sådana uppgifter som är hänförliga till
förskrivningar som inkommit till registret inom de senaste
24 månaderna. Denna åtkomst är nödvändig för att expediera
läkemedel eller andra varor som förskrivits, varför det inte lämpar
sig med ett krav på samtycke.
225
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
Direktåtkomst för utpekad hälso- och sjukvårdspersonal
Som en integritetshöjande åtgärd införs ett krav på samtycke för
att utpekad hälso- och sjukvårdspersonal ska få direktåtkomst till
uppgifter, för ändamålen åstadkommande av en säker ordination av
läkemedel för en patient, beredande av vård eller behandling av en
patient, genomförande av en läkemedelsgenomgång och
kompletterande av en patientjournal.
Direktåtkomst till uppgift om att narkotiska läkemedel har
förskrivits till en patient får utan patientens samtycke ges till
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva läkemedel för ändamålen åstadkommande av en säker
ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård eller
behandling av en patient samt komplettering av en patientjournal.
Direktåtkomsten avser endast sådana uppgifter som är hänförliga
till förskrivningar som inkommit till E-hälsomyndigheten inom de
senaste 24 månaderna. Denna åtkomst är nödvändig för att kunna
vidta patientsäkra hälso- och sjukvårdsåtgärder, varför det inte
lämpar sig med ett krav på samtycke.
9.8.3
Spärrning av uppgifter
Förslag: En patient som motsätter sig till att uppgifter lämnas
ut kan för vissa ändamål få uppgifterna spärrade för åtkomst i
den nationella läkemedelslistan. Vårdnadshavare till ett barn kan
inte få uppgifter om barnet spärrade.
Uppgift om att det finns spärrade uppgifter om en patient får
lämnas ut. Även uppgift om att det finns spärrade uppgifter om
en patient som avser narkotiska läkemedel får lämnas ut.
Uppgifter i den nationella läkemedelslistan kan även spärras i
förhållande till patienten själv i de fall det bedömts att sekretess
gäller gentemot patienten själv.
Patienten har rätt att när som helst återkalla ett lämnat
samtycke och på begäran få en spärr hävd. En spärrad uppgift
om ordinationsorsak i förhållande till patienten själv kan efter
en ändrad sekretessbedömning hävas.
226
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
Skälen för förslaget: En patient som motsätter sig till att hans
eller hennes uppgifter i den nationella läkemedelslistan tillgängliggörs för ändamålen åstadkommande av en säker ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård eller behandling av en
patient, komplettering av en patientjournal, genomförande av en
läkemedelsgenomgång och underlättande av en patientens läkemedelsanvändning har en möjlighet att spärra uppgifterna för
nämnda ändamål.
Med åtgärden spärrning kan patienten på ett enklare sätt än med
åtgärden samtycke förhindra tillgängliggörandet av vissa utpekade
uppgifter som patienten själv uppfattar som särskilt integritetskränkande. Om en patient vill lämna ett samtycke som inte
omfattar vissa uppgifter som patienten bedömer vara särskilt
integritetskränkande behöver patienten peka ut vilka dessa är och
därmed röja vilka uppgifter det rör sig om. Med möjligheten att
spärra uppgifter kan patienten bestämma vilka uppgifter som ska
vara spärrade i framtida situationer då det blir aktuellt med ett
tillgängliggörande. En spärr kan avse vissa utpekade läkemedel som
kan härröra från en specifik vårdenhet eller vårdprocess (t.ex.
psykiatri eller gynekologi). En patient kan därmed ha vissa uppgifter spärrade i registret och samtidigt samtycka till att direktåtkomst ges till övriga uppgifter i registret.
Uppgift om att det finns spärrade uppgifter generellt samt om
att det finns spärrade uppgifter om narkotiska läkemedel får vara
tillgänglig. Detta motiveras av att den som med patientens samtycke ges åtkomst till uppgifter i registret bör ändå ha kännedom
om att tillgängliggörandet inte avser samtliga de uppgifter om
patienten som finns i registret. Vetskapen om att en patients uppgifter i den nationella läkemedelslistan inte är fullständiga behövs
för att inga hälso- och sjukvårdsbeslut ska fattas på felaktiga
antaganden. Kännedomen om att det finns spärrade uppgifter kan
också initiera en önskvärd dialog mellan en patient och hälso- och
sjukvårdspersonal i en enskild vårdsituation. Denna dialog är
särskilt önskvärd om spärren avser narkotiska läkemedel.
Den omständigheten att spärrade uppgifter inte ska vara tillgängliga innebär att de inte heller är tillgängliga för användning i
elektroniska system som t.ex. beslutsstöd inom hälso- och sjukvården som används för att identifiera interaktioner. Man kan
argumentera för att uppgifter som används i sådana beslutsstöd inte
227
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
behöver vara tillgängliga för den fysiska person som använder
beslutsstödet. Det går emellertid inte att utesluta att användningen
av ett sådant beslutsstöd i vissa fall kan för den fysiska personen
identifiera uppgifter om läkemedel som är spärrade. Spärren skulle i
dessa fall därmed inte ha sin avsedda verkan.
Begäran om att spärra uppgifter i den nationella läkemedelslistan
ska ställas till E-hälsomyndigheten. Patienten kan emellertid lämna
sin begäran även till öppenvårdsapotek eller till hälso- och sjukvården som kan vidarebefordra begäran till E-hälsomyndigheten. I
praktiken borde detta kunna ske t.ex. under en vårdkontakt i
samband med en förskrivning där patienten har fått information
om rätten att spärra uppgifter i den nationella läkemedelslistan,
däribland vilka konsekvenser för patientens vård som en spärrning
kan få.
Patientens begäran om spärrning kan avse uppgifter som redan
finns i registret, men också uppgifter om de läkemedel som ska
förskrivas under vårdkontakten. Det ska således vara möjligt att
föra in uppgifter i registret i spärrad form. Information om
möjligheten att spärra uppgifter ska även förmedlas av E-hälsomyndigheten på lämpligt sätt, t.ex. på myndighetens webbsida, på
eventuella e-hälsotjänster som patienter använder m.fl. Verkställandet av spärren måste ske skyndsamt.
Möjligheten för en patient att begära spärrning av uppgifter i
nationella läkemedelslistan införs med förebild av patientens
möjlighet att enligt vad som anges i patientdatalagen motsätta sig
tillgängliggörandet av uppgifter i patientjournalen. I likhet med vad
som gäller enligt 4 kap. 4 § andra stycket patientdatalagen ska vårdnadshavare till ett barn inte ha rätt att spärra barnets uppgifter i den
nationella läkemedelslistan. Med barn avses den som är under 18 år.
Avsikten med bestämmelsen är att öka vårdpersonalens möjligheter
att upptäcka barn som far illa och att bedöma om anmälan ska
göras till socialnämnden för att barnet ska få erforderligt skydd, se
14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Detta skäl har ansetts väga
över den integritetskränkning som kan uppstå till följd av att
vårdnadshavare inte kan spärra sitt barns uppgifter. I takt med
barnets stigande ålder och utveckling får barnet självt spärra uppgifterna. Beträffande barnets mognadsgrad att själv få avgöra om
uppgifter ska spärras föreslås inte några särskilda bestämmelser.
Barn och tonåringar bör hanteras på motsvarande sätt som i den
228
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
övriga verksamheten inom hälso- och sjukvården. I takt med den
underåriges stigande ålder och utveckling ska allt större hänsyn tas
till barnets önskemål och vilja, jfr 6 kap. 11 § föräldrabalken (jfr
prop. 2007/08:126 s. 242).
Spärren ska kunna gälla så länge som de uppgifter som spärren
avser finns i registret men kan också vara tidsbegränsad. Spärren
ska närsomhelst kunna hävas på begäran av patienten. Patienten
kan när som helst hos hälso- och sjukvården, på öppenvårdsapotek
eller direkt hos E-hälsomyndigheten begära att spärren ska hävas.
Verkställandet måste ske skyndsamt. Spärren ska även kunna hävas
om det är fråga om en akut nödsituation eller om patienten är
beslutsoförmögen. Om direktåtkomst i akut nödsituation och
personuppgiftsbehandling i de fall den registrerade är beslutsoförmögen se avsnitten 9.9 och 9.10.
Uppgifter i den nationella läkemedelslistan kan även spärras i
förhållande till patienten själv i de fall det bedömts att sekretess
gäller gentemot patienten själv. Om sekretess i förhållande till den
enskilde själv se avsnitt 9.6.3.
9.9
Direktåtkomst i akut nödsituation
Förslag: I akuta fall får legitimerad hälso-och sjukvårdspersonal
med behörighet att förskriva läkemedel och legitimerad
sjuksköterska utan sådan behörighet ges direktåtkomst till
uppgifter i den nationella läkemedelslistan, även spärrade uppgifter, för de ändamål som avser åstadkommande av en säker
ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård eller
behandling av en patient och komplettering av en patientjournal.
Skälen för förslaget: I de fall det är nödvändigt att den
registrerade får vård eller behandling som han eller hon
oundgängligen behöver får direktåtkomst ges även utan patientens
samtycke till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel samt till legitimerad sjuksköterska utan sådan behörighet för de ändamål som avser
åstadkommande av en säker ordination av läkemedel för en patient,
beredande av vård eller behandling av en patient och komplettering
av en patientjournal. Direktåtkomsten i sådana fall avser även
229
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
spärrade uppgifter. Det ska vara fråga om en akut nödsituation,
t.ex. att en patient kommer in medvetslös på en akutmottagning.
Med en akut nödsituation avses att patienten är oundgängligen i
behov vård eller behandling. Det ska vara fråga om situationer då
patienten på grund av sitt hälsotillstånd eller andra skäl inte kan ta
ställning till samtyckesfrågan och informationen i registret kan
antas ha betydelse för den vård eller behandling som patienten
oundgängligen behöver och som inte kan invänta ett inhämtande av
samtycke.
Den hälso- och sjukvårdspersonal som bereder sig direktåtkomst till registret i akut nödsituation utan samtycke ska
dokumentera att det rör sig om en direktåtkomst p.g.a. nöd,
lämpligen genom en anteckning i patientjournalen, och informera
E-hälsomyndigheten om detta. Dokumentationen ska bestå i
skälen till att samtycke inte kunnat inhämtas, varför det förelegat
ett oundgängligt behov av vård eller behandling samt varför
uppgifterna varit nödvändiga för att tillgodose detta behov.
9.10
Personuppgiftsbehandling i de fall den
registrerade är beslutsoförmögen
Förslag: För en patient som inte endast tillfälligt saknar förmåga
att ta ställning till om uppgifter ska få behandlas för ändamål som
annars skulle kräva patientens samtycke får uppgifter behandlas i
den nationella läkemedelslistan, om
1. patientens inställning till en sådan behandling så långt som
möjligt klarlagts, och
2. det inte finns anledning att anta att patienten skulle ha
motsatt sig personuppgiftsbehandlingen.
Skälen för förslaget: Om en patient inte endast tillfälligt saknar
förmåga att ta ställning till om uppgifter ska få behandlas i registret
får uppgifter behandlas om patientens inställning till en sådan
behandling så långt som möjligt klarlagts och det inte finns
anledning att anta att patienten skulle ha motsatt sig behandlingen
till uppgifterna i registret.
De regler om beslutsoförmåga och åtkomst till patientjournalen
som finns i 6 kap. 2 a § patientdatalagen lämpar sig även för
230
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
åtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelistan. I förarbetena
till 6 kap. 2 a § patientdatalagen uttalas bl.a. följande. Förmågan för
patienten att ta ställning kan exempelvis påverkas av olika former
av kognitiva störningar. Oförmåga kan uppstå av många skäl.
Exempelvis behöver demens inte alltid medföra att personen har
nedsatt förmåga i alla avseenden. I tidigt stadium kan personen ofta
ta ställning till vård- och behandlingsinsatser eller den informationshantering som föranleds inom hälso- och sjukvården. Förmågan att ta ställning till frågor om personuppgiftsbehandling
måste bedömas i det enskilda fallet. Om det kan förutses att
förmågan kommer att återvinnas inom en kortare tid blir paragrafen inte tillämplig. Som ytterligare villkor för den föreslagna
bestämmelsen gäller att patientens inställning till sådan personuppgifts-behandling så långt som möjligt klarlagts och det inte
finns anledning att anta att patienten skulle ha motsatt sig
personuppgiftsbehandlingen. Hur omfattande åtgärder vårdgivaren
behöver vidta för att klarlägga inställningen får avgöras av förhållandena i det enskilda fallet. Med att det inte finns anledning att
anta menas att det inte ska föreligga konkreta omständigheter som
visar att patienten skulle motsätta sig personuppgiftsbehandlingen
(se prop. 2013/14:202 s. 41-42).
Bestämmelsen är inte avsedd att gälla för de fall beslutsförmågan
är nedsatt till följd av t.ex. medvetslöshet, påverkan av alkohol eller
narkotika, chock eller att patienten av annat skäl är alltför fysiskt
eller psykiskt medtagen. För sistnämnda fall kan situationen vara
sådan att åtkomst ska ges om det är nödvändig för att den
registrerade ska kunna få vård eller behandling som han eller hon
oundgängligen behöver.
Den personuppgiftsbehandling i registret som grundar sig på
bestämmelsen om patients beslutsoförmåga ska dokumenteras
särskilt av den aktör som utför personuppgiftsbehandlingen.
Dokumentationen ska bestå i skälen till att samtycke inte kunnat
inhämtas samt på vilket sätt patientens inställning till en sådan
behandling så långt som möjligt klarlagts.
231
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.11
Ds 2016:44
Personuppgiftsansvarig
Förslag: Personuppgiftsansvarig för behandling av uppgifter i
den nationella läkemedelslistan förslås vara E-hälsomyndigheten.
Skälen för förslaget: Personuppgiftsansvarig är den som ensam
eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och
medlen för behandlingen av personuppgifter. När ändamålen och
medlen för behandlingen bestäms av nationella lagar och andra
författningar eller av gemenskapsrätten kan den personuppgiftsansvarig eller de särskilda kriterierna för att utse denne
anges i nationell rätt eller i gemenskapsrätten (jfr artikel 4.7
dataskyddsförordningen). I många registerförfattningar har det
från integritetssynpunkt ansetts lämpligt att på ett tydligt sätt
reglera vem som är personuppgiftsansvarig. Exempel på sådana
författningar är lagen om läkemedelsförteckning, lagen om
receptregister, patientdatalagen och lagen (2016:526) om
behandling av personuppgifter i ärenden om licens för läkemedel.
Enligt den s.k. ansvarsskyldigheten ska den personuppgiftsansvarige ansvara för och kunna visa att de grundläggande
principerna för behandling av personuppgifter i artikel 5 dataskyddsförordningen som avser laglighet, korrekthet och öppenhet
(punkten a), ändamålsbegränsning (punkten b), uppgiftsminimering (punkten c), korrekhet (punkten d), lagringsminimering (punkten e) samt integritet och konfidentialitet (punkten f)
efterlevs.
Den nationella läkemedelslistan ska utgöra en samlad informationskälla för vissa uppgifter om ordinationer och expedieringar av
förskrivna läkemedel och andra varor. Personuppgifterna i registret
kommer att behandlas för ett flertal ändamål som är hänförliga till
flera aktörer. Det är fråga om vissa hälso- och sjukvårds- samt
apoteksaktörer, patienter, landstingen, E-hälsomyndigheten,
Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Tandvårds- och
läkemedelsförmånsverket och Läkemedelsverket. Se vidare om
registrets ändamål i avsnitt 9.4.
Personuppgiftsansvarig för behandling av uppgifter i den
nationella läkemedelslistan förslås vara E-hälsomyndigheten. Ehälsomyndigheten ska få en författningsreglerad skyldighet att
232
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
bedriva verksamhet som innefattar ansvar för den nationella läkemedelslistan. Den behandling av personuppgifter i registret som
kommer att utföras av E-hälsomyndigheten avser huvudsakligen
insamling, registrering, lagring, bearbetning och utlämnande.
Bearbetning kan avse sammanställning, avskiljande eller avidentifiering inför ekonomisk uppföljning och framställning av statistik
hos E-hälsomyndigheten, där inga uppgifter som kan hänföras till
en person får redovisas samt inför utlämnande av uppgifter till
landstingen och myndigheter. E-hälsomyndigheten har vidare en
särskild karaktär av infrastrukturmyndighet. Myndigheten ska
enligt förordning (2013:1031) med instruktion för E-hälsomyndigheten bl.a. ansvara för register och it-funktioner som
öppenvårdsapotek och vårdgivare behöver ha tillgång till för en
patientsäker och kostnadseffektiv läkemedelshantering (1 §). Enligt
förordningen ska myndigheten särskilt ansvara för bl.a. receptregistret och läkemedelsförteckningen (2 §). Regeringen har
tidigare uttalat att skälet till att E-hälsomyndigheten måste få
behandla personuppgifter för olika ändamål som anges i nämnda
lagar är behovet av att kunna erbjuda en konkurrensneutral samt ur
integritetssynpunkt säker överföring av personuppgifter mellan
aktörer (se prop. 2015/16:143 s. 65-66).
Vad gäller hälso- och sjukvårdens samt öppenvårdsapotekens
personuppgiftsansvar kan följande nämnas. Personuppgiftsansvarig
för den behandling som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal vid
dokumentation av uppgifter om läkemedelsordinationer i patientjournalen och utfärdande av recept som ska skickas till nationella
läkemedelslistan ska såsom idag vara vårdgivaren. Vårdgivaren ska
även vara ansvarig för hälso- och sjukvårdspersonalens behandling
av uppgifter som de fått från den nationella läkemedelslistan, t.ex.
vid en eventuell dokumentation av uppgifter från nationella läkemedelslistan i patientjournalen. Bestämmelser om vårdgivarens
personuppgiftsansvar finns i patientdatalagen.
Ansvaret för den personuppgiftsbehandling som utförs av
expedierande personal på apotek när de använder sig av uppgifterna
i nationella läkemedelslistan för att genomföra expedieringar av
recept och när de lämnar uppgifter om expedierade läkemedel till
nationella läkemedelslistan ska i likhet med vad som gäller idag
ligga hos öppenvårdsapoteken. Bestämmelser om öppenvårdsapotekens personuppgiftsbehandling finns i apoteksdatalagen.
233
Förslag om en nationell läkemedelslista
9.12
Ds 2016:44
Bevarande och gallring
Förslag: En bevarandetid på fem år ska gälla för personuppgifter
i den nationella läkemedelslistan. Bevarandetiden ska räknas från
det att en giltig förskrivning kommer in i registret. Samtliga de
uppgifter om ordinationer, förskrivningar och expedieringar
som hör till en förskrivning ska följa förskrivningens
bevarandetid.
Uppgift om samtycke som avser ändamålet registrering av
uppgifter om ordinationer och förskrivningar för en patient med
dosdispenserade läkemedel ska inte tas bort så länge som
uppgiften är nödvändig för ändamålet.
Skälen för förslaget: I personuppgiftslagstiftningen är
utgångspunkten att en personuppgift inte får bevaras längre tid än
vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen (jfr artikel 5.1.e dataskyddsförordningen). Denna utgångspunkt får anses vara ett uttryck för resultatet av avvägningen
mellan integritetsskyddsintresset och det informationsbehov som
uppgifterna ska tillgodose. Personuppgifter ska således tas bort så
snart de ändamål för vilka de bevaras har uppfyllts. Om det finns
andra bestämmelser om bevarande av personuppgifter i en annan
lag eller förordning, t.ex. i registerlagstiftning, är det de
bestämmelserna som gäller. I lagen om nationell läkemedelslista ska
införas bestämmelser om vilken bevarandetid som ska gälla för
uppgifterna i registret och när gallring av uppgifterna måste ske.
9.12.1
Bevarande av personuppgifter enligt lagen om
receptregister, lagen om läkemedelsförteckning,
patientdatalagen och apoteksdatalagen
Enligt 19 § lagen om receptregister ska uppgifter som kan hänföras
till en person tas bort ur registret under den tredje månaden under
vilken de registrerades. I fråga om uppgifter som avser registrering
av underlaget för tillämpningen av bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel m.m. samt registrering av recept
och blanketter för flera uttag, elektroniska recept och dosrecept
ska de tas bort först under den femtonde månaden efter den under
234
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
vilken de registrerades. Bestämmelsen om bevarandetid har tolkats
som att receptuppgifterna ska tas bort 15 månader efter sista
registrering kopplat till ett visst recept. I praktiken innebär det att
recepten tas bort 15 månader efter den sista expedition som
registreras i receptregistret. Det kan innebära att uppgifterna tas
bort 27 månader efter det att receptet först registrerades i receptregistret. Det kan ifrågasättas om en sådan praxis är förenlig med
ordalydelsen i lagen, det skulle kunna hävdas att tidsfristen i stället
ska börja löpa när receptet inkom i elektronisk form från förskrivaren (se SOU 2012:75 s. 729-730).
Enligt 9 § lagen om läkemedelsförteckning ska uppgifter tas
bort ur förteckningen under den femtonde månaden efter den
månad de registrerades. Regeringen motiverade gallringstidens
längd med att förteckningens viktigaste funktion är att förmedla
uppgifter om patientens aktuella läkemedelssituation och att någon
mer fördjupad läkemedelshistorik inte är avsedd att belysas. Risk
för över- och underförskrivning och för interaktioner angavs vara
förknippade i huvudsak med patientens situation vid förskrivningstillfället och att en relativt kort lagringstid av uppgifter i förteckningen förhindrar att denna blir av alltför stort omfång (se prop.
2004/05:70 s. 35-36).
Enligt 3 kap. 17 § patientdatalagen ska en journalhandling
bevaras i minst tio år efter det att den sista uppgiften fördes in i
handlingen. I patientjournallagen (1985:562), som upphävdes år
2008, gällde som huvudregel för journalhandlingar en bevarandetid
på minst tre år efter det att den sista uppgiften fördes in i handlingen.
I apoteksdatalagen finns ingen bestämd bevarandetid angiven.
Personuppgifter ska tas bort när de inte längre behövs för
behandling enligt de ändamål som anges i lagen (14 § apoteksdatalagen). Personuppgifter får enligt apoteksdatalagen behandlas
för bl.a. redovisning av uppgifter till Inspektionen för vård och
omsorg och Läkemedelsverket för deras tillsyn samt rapportering
till förskrivare om utbyte av läkemedel enligt 21 § fjärde stycket
lagen om läkemedelsförmåner m.m. (8 § p. 6-7 apoteksdatalagen). I
10 kap. 1 § HSLF-FS 2016:34 och i 17 § förordningen om läkemedelsförmåner finns bestämmelser som förpliktigar öppenvårdsapoteken att under vissa där angivna tider spara verifikationer av
utlämnande av läkemedel. Det ankommer således på öppenvårds-
235
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
apoteken att regelmässigt ta ställning till om de registrerade uppgifterna behöver sparas för något ändamål.
9.12.2
Behov av bevarandetid i den nationella
läkemedelslistan
Personuppgifter i den nationella läkemedelslistan ska behandlas för
ett flertal angivna ändamål hänförliga till ett flertal angivna aktörer.
Hälso- och sjukvårdspersonal som kommer ifråga för direktåtkomst till uppgifterna i nationella läkemedelslistan har ett behov
av att se dessa uppgifter för att kunna åstadkomma en säker
ordination av läkemedel, bereda patienten vård eller behandling,
komplettera patientjournalen och genomföra läkemedelsgenomgångar. En hälso- och sjukvårdsåtgärd kan avse bl.a. att ordinera ett
nytt läkemedel, justera eller sätta ut ett tidigare ordinerat läkemedel, ordinera en annan vårdåtgärd eller besluta om att inte vidta
någon åtgärd alls. Vilken typ av hälso- och sjukvårdsåtgärd som är
lämplig avgörs bl.a. utifrån kunskap om vilka eventuella tidigare
åtgärder som har beslutats och hur dessa har fungerat för patienten.
Patienten själv kan vara en informationskälla om hur tidigare
läkemedelsordinationer har fungerat, eventuella biverkningar som
kan ha uppstått och dosjusteringar som kan ha gjorts, men många
patienter har svårt att över tid komma ihåg vilket eller vilka
läkemedel de har blivit ordinerade och hur väl dessa läkemedel
fungerade.
Hälso- och sjukvårdspersonal behöver ha åtkomst till uppgifter
om patientens aktuella men också tidigare läkemedel. Ett skäl till
att vården behöver ha åtkomst till uppgifter om patientens tidigare
läkemedelsbehandling är att sådana uppgifter ger information om
vilka läkemedel som tidigare varit eller inte varit effektiva för
patienten. Det finns en rad sjukdomar som kännetecknas av att
patienten under en lång tid kan må förhållandevis bra, för att sedan
drabbas av ett skov eller återfall. En sådan sjukdom är depression.
Det är inte ovanligt att en patient behöver prova flera typer av
läkemedel i olika doseringar innan läkaren hittar något som
fungerar på patienten. Om patienten efter flera år får ett återfall,
och tillgång till uppgifter om tidigare läkemedelsbehandling saknas,
riskerar patienten att behöva gå igenom samma procedur igen.
Detta är prövande för patienten, ett slöseri med vårdens resurser
236
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
och eventuellt också för samhället i övrigt om det exempelvis
innebär längre sjukskrivning.
På samma sätt som läkemedlens effekt kan variera avsevärt från
patient till patient är också risken för att drabbas av biverkningar
mycket individuell. Åtkomst till uppgifter om tidigare läkemedelsbehandling medför att patienten inte behöver utsättas för samma
biverkningar en gång till. När det gäller effekten och i förekommande fall biverkningar av tidigare provade läkemedel kommer
uppgift om ordinationsorsak vara av stor betydelse, inte minst för
att förstå varför läkemedel har dosjusterats (ändringsorsak) eller
satts ut (utsättningsorsak).
Ytterligare ett argument som kan anföras till att uppgifter om
patientens tidigare läkemedelsbehandling kan göra stor nytta är de
rådande utmaningarna med antibiotikaresistens. Bakterier som
utvecklat motståndskraft mot antibiotika är ett växande folkhälsoproblem som orsakar ökad sjuklighet och dödlighet. Förutom stora
och ibland livshotande besvär för patienterna medför resistens
också stora kostnader för sjukvården, bl.a. i form av förlängda
vårdtider och dyrare läkemedel. Antibiotikaanvändning är en viktig
anledning till såväl uppkomst som spridning av resistens. Därför är
det viktigt att antibiotika används rationellt – bara när det behövs
och på rätt sätt. Åtkomst för hälso- och sjukvårdspersonal till
uppgifter om effekt och biverkningar av typer av antibiotika som
patienten tidigare ordinerats, särskilt uppgift om utsättningsorsak,
är därför ovärderlig.
Behovet av information om en patients tidigare läkemedel
motiveras även av att det finns vissa läkemedel som kännetecknas
av att patientens totalkonsumtion ska hålla sig inom en maximal
livtidsdos, t.ex. för att hjärtmuskeln kan skadas och patienten kan
få bestående problem med hjärtsvikt när den kumulativa dosen blir
för stor. Ju längre tid uppgifter om ordinerade läkemedel får
bevaras, desto bättre blir förutsättningarna att följa totaldosen av
sådana läkemedel.
Patienter har ett informationsbehov av att få en samlad överblick över vilka läkemedel som de har ordinerats och hämtat ut för
att underlätta sin läkemedelsbehandling. Behovet av bevarandetid
kan variera mellan olika patientgrupper. För de patienter som tar
ett flertal läkemedel under en längre behandlingstid kan informationsbehovet vara större och avse en längre bevarandetid än för de
237
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
patienter som endast fått ett läkemedel ordinerat med en begränsad
behandlingstid.
Expedierande personal på öppenvårdsapotek har ett behov av att
ta del av samtliga uppgifter om patientens aktuella läkemedelsbehandling för att kunna uppfylla de kontrollkrav som ställs innan
ett läkemedel får expedieras. För att underlätta patientens läkemedelsbehandling kan expedierande personal på öppenvårdsapotek
ha ett behov av att se även uppgifter om tidigare läkemedel som har
ordinerats och expedierats. Det kan röra sig om fall där patient
under sitt besök på ett öppenvårdsapotek vill få hjälp med att
utreda vilka läkemedel patienten tidigare hämtat ut eller om någon
läkemedelsform, t.ex. en läkemedelstablett var besvärlig för
patienten att administrera och patienten därför vill undvika den
tablettformen.
9.12.3
Bevarandetidens längd
Bevarandetidens längd ska motiveras utifrån de ändamål som den
nationella läkemedelslistan avser att fylla och efter beaktande av
integritetsskyddsintresset.
Såsom redovisats ovan finns det ett flertal och varierande behov
vad gäller bevarandetiden. Man skulle kunna fråga sig om det är
lämpligt med olika bevarandetider i den nationella läkemedelslistan,
likt den lösning som idag finns i lagen om receptregister om olika
bevarandetider för olika uppgifter och ändamål. Det kan dock
konstateras att det är svårt att särskilja och identifiera vilka fall som
ska ha en längre respektive en kortare bevarandetid. En konstruktion med olika bevarandetider medför även att det blir svårt för den
registrerade att bilda sig en uppfattning om vad den verkliga
bevarandetiden är. Vidare skulle olika bevarandetider försvåra den
personuppgiftsansvariges hantering av uppgifterna eftersom vissa
uppgifter måste särskiljas från varandra trots att de tillhör samma
underlag, dvs. en förskrivning. Därutöver bedöms en enhetlig
bevarandetid vara enklare att tillämpa och på så sätt säkrare utifrån
ett integritetshänseende. Det är därför lämpligast att utgår ifrån att
endast en bevarandetid ska gälla för samtliga uppgifter i nationella
läkemedelslistan. För uppgift om samtycke avseende uppgifter om
238
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
dosdispenserade läkemedel ska dock en särskild lösning gälla, den
beskrivs längre ner i detta avsnitt.
För ändamålet expediering av förskrivna läkemedel och andra
varor är det nödvändigt att expedierande personal på öppenvårdsapotek får se patientens samtliga aktuella läkemedel. För
expedieringsändamålet bedöms det vara tillräckligt med att kunna
se uppgifter tillhörande förskrivningar som inkommit i registret
inom de senaste 24 månader. Närmare om behovet av uppgifter för
ändamålet expediering av förskrivna läkemedel och andra varor
redovisas i avsnitt 9.4.3.
För ändamålen åstadkommande av en säker ordination för en
patient, beredande av vård eller behandling av en patient,
komplettering av en patientjournal, genomförande av en läkemedelsgenomgång och underlättande av en patients läkemedelsanvändning finns det ett behov av att får se både aktuella läkemedel
men även vad patienten tidigare ordinerats och hämtat ut.
Hur lång bevarandetid som behövs varierar beroende på olika
faktorer, som patienttyp och sjukdomstyp. Det kan vara fråga om
ett enklare sjukdomstillstånd som endast fordrar ett vårdbesök och
en läkemedelsordination för att patienten ska tillfriskna men det
kan också vara fråga om ett komplicerat sjukdomstillstånd som
fordrar ett flertal vårdbesök och ett flertal ordinationer (där man
justerar eller sätter ut tidigare läkemedel som inte fungerat) för att
patienten ska få ett förbättrat hälsotillstånd. Behovet av bevarandetid varierar givetvis i dessa två typfall. I det första fallet skulle det
räcka med en kort bevarandetid medan i det andra fallet finns ett
behov av en längre tid.
Vad avser långvariga sjukdomar är det relevant att nämna att en
stor del av befolkningen har en eller flera kroniska sjukdomar. Det
kan vara fråga om hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancersjukdomar, lungsjukdomar såsom astma, allergi och KOL, psykiska
sjukdomar inklusive beroendesjukdomar, neurologiska sjukdomar,
muskel- och ledsjukdomar samt långvariga smärttillstånd. 6 Det
finns olika definitioner av vad som är en kronisk sjukdom.
Världshälsoorganisationens definition är ”health problems that
6
Socialdepartementet (2014), Nationell strategi för att förebygga och behandla kroniska
sjukdomar, s. 4
239
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
require ongoing management over a period of years or decades”. 7 I
regeringens nationella strategi för att förebygga och behandla
kroniska sjukdomar definieras en kronisk sjukdom som ”en sjukdom som en person har under sin livstid eller under mycket lång
tid”.
I en rapport av Myndigheten för vård och omsorgsanalys om
kroniska sjukdomar anges att ”som kronisk eller långvarig
inkluderas sjukdomar eller tillstånd som i en majoritet av fallen kan
förväntas kvarstå i minst fem år”. 8 Kronisk sjukdom förekommer
hos en stor andel av befolkningen. En andel om 44 procent av
befolkningen, inklusive var femte person under 20 år har fått minst
en kronisk diagnos de senaste tre åren. Hos äldre är andelen större,
85 procent av personer över 65 har minst en kronisk sjukdom och
66 procent har två eller flera. 9
Vårdanalys konstaterar att det är vanligt att patienter med
kroniska sjukdomar är multisjuka, dvs. har flera kroniska sjukdomar samtidigt, samt att de ofta behöver vård från flera olika
vårdgivare och på flera olika vårdnivåer (primärvård, specialiserad
öppenvård, slutenvård och akutvård). Till detta kommer att
kroniska sjukdomar finns i alla åldrar. I den yngre befolkningen,
dvs. under 20 år, där var femte person under 20 år har fått minst en
kronisk diagnos de senaste tre åren, är rörligheten hög t.ex. p.g.a.
studier på annat håll i landet. Att flytta till en ny stad innebär i
regel byte av vårdgivare. Även om situationen varierar stort över
landet innebär detta att patienter med kroniska sjukdomar riskerar i
högre grad än patienter med enstaka, akuta sjukdomer att hamna i
ett läge där uppgifter om deras läkemedelsanvändning är utspridda i
olika patientjournaler. Särskilt för denna patientgrupp finns ett
stort behov av att det finns samlade uppgifter om ordinationer men
också expedieringar av förskrivna läkemedel som bevaras under en
längre tid är.
För att kunna identifiera biverkningar, förhindra ordination av
läkemedel som tidigare inte fungerat eller orsakat biverkningar,
begränsa onödig antibiotikaanvändning och bevaka den kumulativa
dosen, finns ett behov att kunna se alla de läkemedel som patienten
7
WHO (2002) Innovative Care for Chronic Conditions, s. 11
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2014), VIP i vården - Om utmaningar i vården
av personer med kronisk sjukdom, en rapport av Vårdanalys, s. 9 och 51
9
Ibid
8
240
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
fått under en sjukdomstid, dvs. från insjuknandet till tillfriskandet.
Detta behov finns för hälso- och sjukvårdspersonal samt patienten
själv och expedierande personal på öppenvårdsapotek för ändamålet
att underlätta patienten läkemedelsbehandling. I avsaknad av sådan
nödvändig information uppstår risken att patienten ånyo ordineras
eller expedieras ett läkemedel som patienten tidigare ordinerats
men som av olika skäl inte fungerat, orsakat allvarliga biverkningar
eller allvarliga allergiska reaktioner. För patientens del kan det i
allvarliga fall medföra livsfara och i mindre allvarliga fall en
besvärlig läkemedelsbehandling. För den stora andelen av befolkningen som lider av en kronisk sjukdom finns således ett behov av
en bevarandetid som motsvarar sjukdomstiden.
För att kunna bestämma bevarandetidens längd måste även
integritetsskyddsintresset beaktas. Den nationella läkemedelslistan
kommer att innehålla personuppgifter som rör hälsa, det är alltså
fråga om känsliga personuppgifter. Vidare är det fråga om samlade
uppgifter om en patients samtliga förskrivna och utlämnade
läkemedel, oavsett var i landet förskrivningen eller utlämnandet har
skett. Det är således fråga om en nationell samling av känsliga
personuppgifter. Med hänsyn till integritetsskyddsintresset kan det
inte bli fråga om att bestämma en bevarandetid som tillgodoser
samtliga de behov som redovisats ovan. En sådan bevarandetid
skulle kunna avse ett flertal tiotals år. T.ex. i de fall en patient
insjuknar i samma sjukdom under flera perioder i sitt liv eller har
en livstidssjukdom och där det finns ett behov av att kunna se
vilken läkemedelsbehandling som patienten fått vid tidigare
sjukdomstillfällen eller under hela den tid som sjukdomen kvarstår.
Efter en avvägning mellan det informationsbehov som beskrivits
och integritetsskyddsintresset bedöms en välavvägd bevarandetid
vara 5 år. Tiden överensstämmer med hur man bedömer kroniska
sjukdomars längd och tillmötesgår en stor andel av informationsbehovet för att motverka läkemedelsinteraktioner, antibiotikaresistens och överdosering samt identifiera biverkningar och
förhindra att tidigare misslyckade läkemedelsbehandlingar upprepas.
Bevarandetiden om 5 år ska gälla även för uppgifter om fullmakter, uppgift om förekomsten av spärrade uppgifter samt uppgift om samtycke, med undantag för samtycke till uppgifter om
dosdispenserade läkemedel. Det finns en integritetsaspekt i att inte
241
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
tillåta en tillsvidare bevarandetid för uppgifter om fullmakter och
samtycke som inte avser recept för dosdispenserade läkemedel. Det
kan nämnas att en fullmakt för ändamål som rör nationella
läkemedelslistan kan vara giltigt i maximalt 4 år, se avsnitt 9.4.2
Därefter är det rimligt att en fullmakt får finnas i registret
12 månader innan den ska tas bort. Vad gäller spärrade uppgifter
blir följden att uppgiften om spärrade uppgifter tas bort tidigast vid
samma tillfälle som den uppgift som spärren avser gallras. Man kan
inte spärra uppgifter i registret som ännu inte finns och det finns
således ingen risk för att en uppgift om spärr tas bort tidigare än
den uppgift som spärren avser.
Uppgift om samtycke som avser dosdispenserade läkemedel ska
inte tas bort så länge som uppgiften behöver bevaras för ändamålet
registrering av vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar
till en patient med dosdispenserade läkemedel. Så länge som
patienten fortsätter att få sina läkemedel förskrivna på recept för
dosdispenserade läkemedel behöver uppgiften om samtycke finnas
bevarad i registret. Uppgiften ska tas bort när den inte längre
behövs för nämnt ändamål. Om uppgift om samtycke togs bort
varje 5 år skulle det fordra att patienten ånyo lämnar ett samtycke
för samma service som patienten redan tidigare lämnat samtycke
till och som patienten fortfarande använder. En sådan ordning
skulle inte vara ändamålsenlig.
9.12.4
Startpunkt för bevarandetiden
Frågan om bevarandetidens längd hör samman med dess startpunkt. En och samma tidpunkt bör utgöra startpunkt för gallringsfristen för samtliga uppgifter i den nationella läkemedelslistan. En
lämplig startpunkt är förskrivningens inkommande till registret.
Bevarandetiden om 5 år ska räknas från det att en giltig förskrivning kommer in i registret. Samtliga de uppgifter om ordinationer,
förskrivningar och expedieringar som hör till en förskrivning ska
följa förskrivningens bevarandetid om 5 år. Detta får till följd att
vissa uppgifter i registret, t.ex. ändringar som görs i en befintlig
förskrivning, eller del- och helexpedieringar, dvs. uppgifter som
hör till en förskrivning men som tillkommit registret i ett senare
skede än förskrivningens inkommande kommer att bevaras under
242
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
en kortare tid än 5 år. När 5 år har gått från det att en giltig
förskrivning kommit in till registret ska samtliga uppgifter
tillhörande
förskrivningen
tas bort.
Startpunkten
för
bevarandetiden för uppgifter om fullmakter ska räknas från det att
en giltig fullmakt registrerades i registret. Startpunkten för
bevarandetiden för uppgift om samtycke (med undantag för
samtycke som avser recept för dosdispenserade läkemedel) och
spärrade uppgifter ska räknas från när uppgiften registreras i
registret.
9.13
Behörighet och kontroll
Förslag: E-hälsomyndigheten ska bestämma villkor för
tilldelning av behörighet till den som arbetar hos myndigheten
för åtkomst till den nationella läkemedelslistan. Behörigheten
ska begränsas till vad som behövs för att den som arbetar hos Ehälsomyndigheten ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter där.
Direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan
får ges först sedan E-hälsomyndigheten försäkrat sig om att
behörighets- och säkerhetsfrågorna är lösta på ett sätt som är
tillfredsställande ur integritetssynpunkt samt behörigheten hos
den som ska få direktåtkomst är begränsad till att endast gälla
sådana uppgifter som denne har rätt att få ut enligt denna lag.
E-hälsomyndigheten ska se till att åtkomst till uppgifter i den
nationella läkemedelslistan dokumenteras så att de kan kontrolleras. Myndigheten ska systematiskt och återkommande
kontrollera om någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter.
Om direktåtkomst ges till spärrade uppgifter ska åtkomsten
skyndsamt kontrolleras av myndigheten.
Bedömning: E-hälsomyndigheten bör i sitt säkerhetsarbete
samråda med berörda aktörer.
Skälen för förslaget och bedömningen: En förutsättning för
att integritetskänsliga personuppgifter ska kunna behandlas i den
nationella läkemedelslistan är att det finns ett godtagbart skydd
mot obehörigt utnyttjande av uppgifterna. Det är viktigt att den
registrerade kan känna trygghet i att det endast förekommer laglig
behandling av uppgifterna i registret och att skyddet för den
243
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
personliga integriteten därmed upprätthålls. Ytterst riskerar den
som genomför en otillåten sökning i registret att dömas för
dataintrång enligt bestämmelserna i 4 kap. 9 c § brottsbalken.
E-hälsomyndigheten blir personuppgiftsansvarig för ett nytt
personregister som innefattar känsliga uppgifter om personers
hälsa. Det ankommer på myndigheten att ha kunskap om och
tillämpa gällande bestämmelser om personuppgiftsbehandling, t.ex.
vilka principer som gäller för behandling av personuppgifter, vilka
rättigheter den registrerade har, vad som gäller för överföring av
personuppgifter till tredje land, vilka krav på dataskydd som gäller
etc. Med anledningen av den kommande dataskyddsförordningen
måste myndigheten tillse att dess organisation anpassas till de nya
kraven som börjar gälla från den 25 maj 2018. Det är E-hälsomyndigheten som har det yttersta ansvaret för att personuppgiftslagstiftningen följs vid behandling av uppgifterna i det nya
registret.
Ansvaret för säkerheten av uppgifterna i den nationella läkemedelslistan åvilar således E-hälsomyndigheten. Det ankommer på
den personuppgiftsansvarige att vidta lämpliga tekniska och
organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som
behandlas i registret och därmed åstadkomma en säkerhetsnivå som
är lämplig med beaktande av hur känsliga uppgifterna är, vilka
tekniska möjligheter som finns, de särskilda risker som finns med
behandlingen av uppgifterna samt vad det skulle kosta att
genomföra åtgärdena (jfr artikel 24 dataskyddsförordningen).
Enligt artikel 25 dataskyddsförordningen ska den personuppgiftsansvarige genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder
för att, i standardfallet, säkerställa att endast personuppgifter som
är nödvändiga för varje specifikt ändamål med behandlingen
behandlas. Den skyldigheten gäller mängden insamlade personuppgifter, behandlingens omfattning, tiden för deras lagring och
deras tillgänglighet. Datainspektionen har utfärdat allmänna råd om
säkerhet för personuppgifter. I sammanhanget kan även Datainspektionens samrådsskrivelse om läkemedelsförteckningen (dnr
719-2005) nämnas.
E-hälsomyndigheten ska ta fram rutiner för tilldelning,
dokumentation och kontroll av behörighet för de personalkategorier inom myndigheten som kommer ifråga för åtkomst till uppgifter i registret. E-hälsomyndigheten bör i detta arbete samråda
244
Ds 2016:44
Förslag om en nationell läkemedelslista
med Datainspektionen. Åtkomsten till uppgifterna i registret ska
vara begränsad till det som behövs för att den som arbetar på
myndigheten ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. E-hälsomyndigheten ska se till att endast den på myndigheten som tilldelats en dokumenterad behörighet får ges direktåtkomst till registret.
För den som inte arbetar på E-hälsomyndigheten och som
kommer ifråga för direktåtkomst ska direktåtkomst till uppgifter i
den nationella läkemedelslistan ges först sedan E-hälsomyndigheten försäkrat sig om att behörigheten hos den som ska få direktåtkomst är begränsad till att endast gälla sådana uppgifter som
denne har rätt att få ut enligt lagen om nationell läkemedelslista. Ehälsomyndigheten bör ta fram rutiner för vilka krav som ska ställas
på de aktörer som kommer ifråga för direktåtkomst för att
myndigheten ska anse att den är försäkrad om att behörighet är
begränsad på ett godtagbart sätt. Det ankommer på E-hälsomyndigheten att säkerställa att risken för obehörig åtkomst och
obefogad spridning minimeras. I detta arbete bör E-hälsomyndigheten samråda med Datainspektionen och Socialstyrelsen.
E-hälsomyndigheten ska vidare ta fram en säkerhetslösning som
skyddar uppgifterna i registret mot otillåten behandling. E-hälsomyndigheten bör ha en dialog med berörda aktörer vid framtagandet av lösningen. I sitt säkerhetsarbete bör E-hälsomyndigheten beakta särskilt följande. Myndigheten bör identifiera vilka
risker för obehörig användning som finns och vilka åtgärder som
ska vidtas för att dessa risker ska minimeras eller om möjligt
upphöra. Det ska exempelvis finnas en säker autentisering av den
aktör som vill få direktåtkomst till registret. För att åtkomsten ska
kunna kontrolleras bör det sparas loggar som visar så detaljerad
information som behövs för att kunna utreda eventuell obehörig
åtkomst eller annan behandling av uppgifterna i registret. E-hälsomyndigheten ska systematiskt och återkommande kontrollera om
någon obehörigen kommer åt sådana uppgifter. En särskild ordning
för systematisk kontroll, t.ex. fler stickprovskontroller, ska gälla
för de fall åtkomst ges utan att den registrerades samtycke kunnat
inhämtas, dvs. i nödfall eller då den registrerade inte endast
tillfälligt saknar förmåga att lämna samtycke. Det räcker inte med
att göra kontroller endast i de fall där särskild misstanke om
obehörigt intrång finns. Om direktåtkomst ges till spärrade
245
Förslag om en nationell läkemedelslista
Ds 2016:44
uppgifter ska åtkomsten skyndsamt kontrolleras av E-hälsomyndigheten.
För hälso-och sjukvården finns regler om behörighetstilldelning
och åtkomstkontroll i 4 kap. 2 och 3 §§ och 6 kap. 7 § patientdatalagen samt 4 kap. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
(HSLF-FS 2016:40) om journalföring och behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården (som träder i kraft den 1 mars
2017) och för öppenvårdsapoteken i 12 a och 12 b §§ apoteksdatalagen. En förutsättning för att uppgifterna i den nationella
läkemedelslistan ska kunna ha ett godtagbart integritetsskydd är att
berörda aktörer uppfyller de krav som ställs på dem i befintlig
lagstiftning avseende behörighetstilldelning och åtkomstkontroll.
E-hälsomyndigheten behöver även tillsammans med de aktörer
som kommer ifråga för direktåtkomst utarbeta rutiner för hantering av samtycke och återkallelse av samtycke samt spärrning av
uppgifter och återkallelse av sådan spärrning. Det ankommer på Ehälsomyndigheten att det finns förutsättningar för att patienten ska
ges tillräckligt med information om samtycke och möjlighet till
spärrning. För detta fordras att E-hälsomyndigheten ser till att
hälso- och sjukvården samt öppenvårdsapoteken är införstådda
med vilka krav som ställs för att ett samtycke ska föreligga.
Det är av särskild vikt att patienter med skyddade personuppgifter ska kunna hanteras i det nya registret. Skyddade personuppgifter är en samlingsrubrik som Skatteverket använder för de
olika skyddsåtgärderna sekretessmarkering, kvarskrivning och
fingerade personuppgifter. I slutet av september 2015 hade 14 503
personer sekretessmarkering eller kvarskrivning. Motsvarande
siffra för år 2014 var 13 109, och för år 2013 var siffran 12 153 (se
SOU 2016:41, s. 298). Det är av stor vikt att dessa uppgifter
hanteras på rätt sätt eftersom ett röjande kan få mycket allvarliga
konsekvenser för dessa personer. Således måste E-hälsomyndigheten samt de aktörer som bereds direktåtkomst till registret, dvs.
hälso- och sjukvården samt öppenvårdsapoteken, ha en godtagbar
säkerhetshantering av skyddade personuppgifter.
246
10
Utvecklingen av den nationella
läkemedelslistan framöver
Förslaget om införandet av en nationell läkemedelslista avser som
har nämnts receptförskrivna läkemedel, inklusive läkemedelsnära
varor som förskrivs på hjälpmedelskort eller livsmedelsanvisning. I
gruppen receptförskrivna läkemedel ingår receptbelagda läkemedel
samt receptfria läkemedel som ordinatören har valt att förskriva på
recept. Även licensläkemedel och extemporeläkemedel ingår.
Enligt det förslag som lagts fram i kapitel 9 kommer all information om elektroniska förskrivningar att föras in i registret.
Förskrivningar som har gjorts på papper, via telefon eller fax syns
däremot inte. När läkemedel väl har expedierats kommer uppgifter
om samtliga läkemedel och läkemedelsnära varor att finnas med,
oavsett förskrivningssätt. Idag är andelen icke-elektroniska
förskrivningar förhållandevis liten i Sverige, men när det gäller
utvecklingen av registret framöver bör ambitionen ändå vara att
komplettera registret så att andelen aktuella förskrivningar i det
närmaste blir lika hög som andelen expedierade läkemedel. Ett mål
är också att få med information om läkemedel som förskrivs i
Sverige, men som hämtas ut i något annat EU-land, allt för att göra
registret så heltäckande som möjligt. I detta kapitel beskrivs
pågående initiativ inom dessa områden.
Förutsättningarna för patientsäkerheten i läkemedelsprocessen
kan bli ännu bättre om hälso- och sjukvårdspersonal och patienten
också får åtkomst till andra informationsmängder om patientens
läkemedelsanvändning, t.ex. uppgifter om rekvisitionsläkemedel
som ordineras i öppenvården. Som nämndes i kapitel 8 kommer
den nationella läkemedelslistan och sammanhållen journalföring
under överskådlig framtid att komplettera varandra. Även om det
slutliga målet bör vara att samtliga uppgifter blir tillgängliga i ett
247
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Ds 2016:44
och samma gränssnitt är det sannolikt enklare att i ett första steg
aggregera viss information inom ramen för sammanhållen
journalföring och annan information genom en vidareutveckling av
den nationella läkemedelslistan. Den kartläggning som presenteras i
detta kapitel av vilka typer av information det handlar om samt på
vilket sätt dessa uppgifter skulle kunna öka patientsäkerheten kan
utgöra ett underlag för aktörer som kommer att vara engagerade i
dessa frågor framöver.
10.1
Komplettering av registret avseende
receptförskrivna läkemedel
10.1.1
Elektronisk förskrivning som huvudregel
Vikten av att den nationella läkemedelslistan ska innehålla korrekta
och fullständiga uppgifter för varje informationsmängd som ingår
har diskuterats på flera ställen i denna promemoria. I avsnitt 9.7
redogörs bl.a. för att registrering uppgifter i registret, med
undantag för uppgifter om dosdispenserade läkemedel och fullmakter, är nödvändig bl.a. för att utföra en uppgift av allmänt
intresse och att patientens samtycke därför inte ska krävas för att
föra in uppgifter i registret. I avsnitt 9.3 redovisas för det krav som
ska ställas på att den som bedriver verksamhet inom hälso- och
sjukvården ska ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få
direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan. Vid
en förskrivning ska de uppgifter som anges i lagen om nationell
läkemedelslista lämnas till registret.
Ett sätt att öka sannolikheten att den nationella läkemedelslistan
blir så fullständig som möjligt när det gäller aktuella förskrivningar
är förslaget i avsnitt 9.7.5 om att inte tillåta omvandling av elektroniska recept till pappersrecept. Detta förslag påverkar dock inte
antalet recept som förskrivs från början på papper alt. via fax eller
telefon. Av de ungefär 6,5 miljoner expeditioner som görs varje
månad (dosrecept exkluderat) är den genomsnittliga andelen
expeditioner från pappersrecept drygt 2 procent på årsbasis över en
12-månadersperiod. De flesta förskrivare som är verksamma i den
offentligt finansierade vården har möjlighet att förskriva e-recept
via förskrivarstöd i journalsystemet. För förskrivare som inte har
tillgång till en läkemedelsmodul, t.ex. privatläkare, finns en möjlig248
Ds 2016:44
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
het att använda ett så kallat elektroniskt receptblock på nätet, ofta
med tillhörande beslutsstöd. Men trots det förskrivs fortfarande
cirka 130 000 recept per månad på papper.
Ökad patientsäkerhet med elektronisk förskrivning
Den som förskriver elektroniskt har i regel tillgång till mer information om patientens tidigare läkemedelsbehandling än den
som förskriver på papper. Möjligheten att förskriva elektroniskt
medför oftast också möjligheten att använda digitala beslutsstöd,
vilket gör att det beslutsunderlag som ligger till grund för en
läkemedelsordination kan bli bättre. Ytterligare en fördel med
elektronisk förskrivning är att risken för att vissa typer av
läkemedel hämtas ut på felaktiga grunder minskar. Inspektionen
för vård och omsorg (IVO) konstaterar i en rapport från 2014 att
överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel utgör en allvarlig
patientsäkerhetsrisk och att det är en vanlig orsak till vårdskador 1.
Som nämndes i kapitel 6 är manipulering av recept och oegentlig
förskrivning av narkotiska läkemedel ofta förknippad med användning av pappers-, telefon- eller telefaxrecept. Att få sitt recept på
papper gör det t.ex. lättare för en person att ta ut en större mängd
läkemedel än vad som är befogat utifrån patientens eventuella
sjukdomstillstånd samt vad som är tillåtet enligt förmånsreglerna.
Läkemedlen kan då hämtas ut utan att apotekspersonal har möjlighet att upptäcka detta eller utan att personalen har en möjlighet att
agera. I samband med IVO:s tillsyn på öppenvårdsapotek har det
också påträffats fall där receptbelagda läkemedel har expedierats av
en farmaceut utan att det fanns ett korrekt underlag.
Uppdrag att utreda elektronisk förskrivning som huvudregel
År 2014 fick Läkemedelsverket i uppdrag av regeringen att tillsammans med Socialstyrelsen utreda möjligheter att minska
alternativt helt upphöra med förskrivningen av narkotiska läkemedel via särskilda receptblanketter. Läkemedelsverket och Social1
IVO (2014), Överförskrivning – Rapport 2: Tillsyn av apotek – apotekspersonalens skyldighet
att anmäla misstänkta överförskrivare, 2014-15.
249
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Ds 2016:44
styrelsen föreslog i sin slutrapport ”Minskad användning av särskilda receptblanketter” att elektronisk förskrivning av särskilda
läkemedel bör införas som huvudregel så snart samtliga förskrivare,
även de som inte arbetar åt ett landsting eller en annan vårdgivare,
har tillgång till elektroniskt förskrivarstöd. Läkemedelsverket och
Socialstyrelsen ansåg vidare att undantagsbestämmelser behövdes,
dels för att strömavbrott och andra IT-relaterade problem måste
kunna pareras, dels för att det i vissa situationer är nödvändigt med
ett annat förskrivningsätt än elektroniskt. Myndigheterna föreslår i
rapporten begreppen ”undantagsvis” och ”brådskande fall” som
exempelvis ska innefatta situationer som strömavbrott eller driftstopp i system som omöjliggör elektronisk förskrivning samt situationer då patienten har skyddade personuppgifter eller ett akut
behov av ett visst läkemedel.
I och med att förslagen i ovanstående rapport endast tog sikte
på förskrivningen av särskilda läkemedel och inte samtliga läkemedel ansåg regeringen att det behövdes en förnyad och heltäckande bedömning av vilka situationer som kan anses vara
befogade för att avstå från elektronisk förskrivning. Utöver de
situationer som nämndes i myndigheternas rapport ansåg regeringen att det även borde utredas om det finns fall då det av
medicinska skäl eller andra beaktansvärda skäl inte är möjligt att
förskriva elektroniskt, t.ex. förskrivning av preventivmedel.
Regeringen gav mot denna bakgrund i oktober 2016 Läkemedelsverket i uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen utreda
och lämna förslag på de författningsändringar som krävs för att
införa elektronisk förskrivning som huvudregel för samtliga
humanläkemedel som hämtas ut mot recept på öppenvårdsapotek. I
uppdraget ingår särskilt att definiera vid vilka situationer det ska
vara tillåtet med andra förskrivningssätt än elektroniskt, dvs.
pappers-, telefon- eller telefaxrecept. I uppdraget ingår även att
utreda och komma med förslag på lämplig tillsyn vad gäller efterlevnaden av elektronisk förskrivning som huvudregel för samtliga
läkemedel som hämtas ut på öppenvårdsapotek mot recept. En
sådan tillsyn kan med fördel kopplas till apotekspersonalens anmälningsskyldighet till IVO om på skäliga grunder kan misstänkas att
en förskrivning av särskilda läkemedel är i strid med vetenskap och
beprövad erfarenhet. Uppdraget ska rapporteras till Socialdepartementet senast den 15 december 2017.
250
Ds 2016:44
10.1.2
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Expedieringar utomlands av förskrivningar i Sverige
EU-kommissionen bedriver sedan ett antal år ett aktivt arbete
inom e-hälsoområdet i samverkan med medlemsstaterna. Arbetet
utgår ifrån patientrörlighetsdirektivet (Europaparlamentets och
rådets direktiv 2011/24/EU från den 9 mars 2011) som fastställer
att om patienter ska kunna få vård i olika EU-länder så behöver
relevant information kunna bytas ut mellan länderna. Inom patientrörlighetsdirektivet fastställs att ett nätverk som kopplar ihop
nationella myndigheter som är ansvariga för e-hälsa borde utses
med uppdrag att bl.a. stödja medlemsstaterna vid utarbetande av
gemensamma åtgärder för identifiering och autentisering för att
underlätta överförbara uppgifter i gränsöverskridande vård. Detta
nätverk, benämnt eHealth Network, etablerades under 2011 och
Socialdepartementet medverkar i nätverket för Sveriges räkning.
Som komplement till patientrörlighetsdirektivet finns även en ehälsohandlingsplan som EU-kommissionen arbetat fram för
perioden 2015–2018. Planen omfattar framtagandet av riktlinjer på
ett flertal olika områden inom e-hälsa, bl.a. patientöversikter, erecept samt ett ramverk för teknisk, semantisk, legal och organisatorisk interoperabilitet. I nuläget finns ingen skyldighet för utländska apotek att ”anmäla” genomförda expedieringar till svenska
apotek. I december 2013 gav regeringen E-hälsomyndigheten i
uppdrag att till och med den 30 juni 2014 vara nationell kontaktpunkt för EU-projektet epSOS (Smart Open Services for European
Patients), som syftar till att öka patientrörligheten inom den
Europeiska Unionen genom bl.a. e-receptutbyte mellan länder. Ett
pilotprojekt förutsätter att utländska förskrivare och farmaceuter
ges direktåtkomst till bl.a. e-recept och läkemedelsförteckningen.
Dagens svenska lagstiftning förhindrar ett sådant deltagande. De
svenska legaldefinitionerna av begreppen ”förskrivare”, ”öppenvårdsapotek” och ”farmaceut” avser dessutom endast förskrivare
och farmaceuter med en svensk legitimation respektive apotek med
en svensk licens. Sveriges deltagande i projektet förutsätter med
andra ord lagändringar.
Av ovan nämnda skäl och på grund av att det finns andra
frågetecken kring det praktiska genomförandet av projektet finns
inte i uppgifter om i Sverige förskrivna och i EU expedierade recept
med i det förslag som presenterats i denna promemoria. Men när
251
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Ds 2016:44
informationen väl blir tillgänglig bör övervägas om den kan
komplettera registret för att det ska vara fullständigt även för
patienter som rör sig över gränserna och hämtar ut sina läkemedel i
andra länder.
10.2
Eventuell komplettering av registret med andra
läkemedel
Som konstaterats tidigare i denna promemoria kan den personliga
integriteten i ett personregister värnas på ett bättre sätt om uppgifterna är strukturerade och fördefinierade jämfört med när de är
ostrukturerade eller i fritextformat. Fritext ska helst inte alls
förekomma och om det inte finns någon annan möjlighet begränsas
så mycket det går. Samtliga informationsmängder som diskuteras i
detta och nästa avsnitt har som gemensam nämnare att de
potentiellt kan bidra till en ytterligare ökning av patientsäkerheten
om de skulle presenteras i samma gränssnitt som den information
som ska ingå enligt förslaget i kapitel 9 eller på annat sätt kan göras
åtkomliga. I dagens läge finns dock inte förutsättningar för att föra
in sådana uppgifter i strukturerad form samt på ett sätt som gör att
de kan betraktas som korrekta och fullständiga.
10.2.1
Rekvisitionsläkemedel
Ett viktigt skäl till att ta fram en nationell läkemedelslista är att
möjligöra för hälso- och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt
att ta ställning till patientens samlade läkemedelsbehandling, bl.a.
för att kunna bedöma risken för läkemedelsinteraktioner. Receptförskrivna läkemedel interagerar inte endast med varandra utan
samma typ av problem kan uppstå när patienten får läkemedel som
tillhandahålls och administreras av hälso- och sjukvårdspersonal vid
sidan om receptförskrivna läkemedel. Just rekvisitionsläkemedel är
ofta mycket potenta och det kan därför argumenteras för att de bör
finnas i samma källa eller i alla fall tillgängliggöras på ett sätt som
gör att de kan ingå i interaktionskontroller och andra former av
beslutsstöd.
252
Ds 2016:44
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Rekvisitionsläkemedel i öppenvården
Rekvisitionsläkemedel kan ordineras både i öppen- och slutenvården. Det är vanligt att patienter behöver ta sig till öppenvårdsmottagningar på sjukhus eller i primärvården för att få läkemedel
ett läkemedel administrerat som kräver att hälso- och sjukvårdspersonal är involverad, t.ex. genom injektioner. Dessa läkemedel
ska tillhandahållas och administreras av hälso- och sjukvårdspersonal. Om läkemedlen hade funnits i en beredningsform som
passar egenvård, t.ex. tabletter, orala lösningar eller subkutana
injektioner, hade patienten med stor sannolikhet fått läkemedlen
förskrivna på recept eftersom det i så fall hade varit mer ändamålsenligt. Inom vissa terapiområden kan patienter stå länge på
receptförskrivna läkemedel för att sedan behöva gå över till en
beredningsform som krävs att hälso- och sjukvårdspersonal
involveras. Samtidigt blir det allt vanligare att rekvisitionsläkemedel
som förlorar sina patent introduceras i en ny, patentbelagd,
beredningsform som möjliggör receptförskrivning för patienter
som tidigare var tvungna att besöka en mottagning.
Bland patienter med cancer, multipel skleros, reumatoid artrit
och en rad andra sjukdomar är det förhållandevis vanligt att receptförskrivna och rekvisitionsläkemedel ingår i en och samma läkemedelsbehandling. Som framgår av en analys som myndigheten för
vårdanalys presenterade 2014 har dessa patienter ofta olika vårdgivare och behöver de i regel konsumera vård på olika vårdnivåer,
vilket minskar sannolikheten att hälso- och sjukvårdspersonal får
hela bilden i patientjournalen 2. Av den totala gruppen rekvisitionsläkemedel är det framför allt två subgrupper som kan vara
angelägna att skapa åtkomst till, förutsatt att de kan struktureras på
ett tillfredsställande sätt: 1. rekvisitionsläkemedel i öppenvården
som har effekt över långt tid och därmed en utdragen interaktionsrisk och 2. rekvisitionsläkemedel i öppenvården som ingår i samma
substansgrupper som motsvarande receptförskrivna läkemedel och
där det kan bero på lokala terapitraditioner eller – om läkemedlen
är medicinsk likvärdiga – upphandlingsrelaterade skäl vilket läkemedel som patienten i slutändan får ordinerat.
2
Myndigheten för vårdanalys (2014), VIP i vården? – Om utmaningar i vården av personer
med kronisk sjukdom.
253
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Ds 2016:44
Att ovan nämnda rekvisitionsläkemedel inte finns med som
föreslagen informationsmängd i denna promemoria beror på att
dessa uppgifter är betydligt svårare att aggregera och föras över i ett
fast och strukturerat format än receptförskrivna läkemedel. Här
behövs därför mer utredning om hur detta skulle göras och vad
som är en rimlig ambitionsnivå. Det är kanske så att informationen
kan begränsas till ett fåtal uppgifter (t.ex. vilket läkemedel
patienten har fått ordinerat, av vilken orsak och under hur lång tid)
för att ge den avsedda patientsäkerhetsvinsten. Om det bedöms
finnas förutsättningar att lägga till information i den nationella
läkemedelslistan, oavsett vilket eller vilka ändamål uppgifterna i så
fall kan kopplas till, bör det ha säkerställts att den enskildes behov
av integritetsskydd fortsättningsvis kan tillgodoses.
Arbetet med att hitta principer för strukturering av uppgifter
om ordinerade rekvisitionsläkemedel pågår på SKL i ett projekt
som ingår i den nationella läkemedelsstrategin och som går under
benämningen ”Struktur för dokumentation och uppföljning.”
Intressant i sammanhanget är också Ineras pågående utredning
angående hur den s.k. tjänsteplattformen kan användas för att
samla och dela uppgifter om bl.a. rekvisitionsläkemedel inom
ramen för sammanhållen journalföring (se även avsnitt 8.4.1). Om
uppgifterna skulle hålla rätt kvalitet finns en möjlighet för anslutna
aktörer i hälso- och sjukvården att kombinera uppgifter om receptförskrivna läkemedel från den nationella läkemedelslistan och
uppgifter om rekvisitionsläkemedel från en samlad vårdkälla i
Ineras gränssnitt.
Rekvisitionsläkemedel i slutenvården
Patienter som får slutenvård har till skillnad från patienter i öppenvården en enda vårdgivare som ansvarar för hela deras samlade
läkemedelsanvändning under slutenvårdsepisoden. Det är med
anledning av detta ansvarstagande och för patientens bästa mycket
viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal i slutenvården kartlägger av
en patients samtliga läkemedel i samband med inskrivningen. Detta
är en arbetsuppgift som i dagens läge kan ta mycket lång tid. Då
rekvisitionsläkemedel som administreras i samband med slutenvårdsvistelser ofta är komplexa och ändras frekvent är de ännu
254
Ds 2016:44
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
svårare att strukturera än rekvisitionsläkemedel i öppenvården.
Dessutom är det egentligen endast den aktuella vårdgivaren som
behöver ha åtkomst till informationen under slutenvårdsepisoden.
Däremot är det viktigt att en patients läkemedelslista är uppdaterad
när patienten skrivs ut eftersom det blir först är då som samtliga
potentiella vårdgivare eller öppenvårdsapotek som patienten kan
besöka framöver behöver kunna få åtkomst igen till korrekta och
fullständiga uppgifter som visar patientens läkemedelsbehandling
vid just detta tillfälle.
Den lösning som har valts i Danmark är att låsa Fælles medicinkort när patienten blir inskriven och låsa upp läkemedelslistan, i
uppdaterad form, när patienten blir utskriven. Utifrån dagens
förutsättningar ter sig denna lösning vara intressant för Sverige
också.
10.2.2
Vacciner
Vaccinationer ska journalföras enligt patientdatalagen och Socialstyrelsens föreskrifter (2008:14) om informationshantering och
journalföring i hälso- och sjukvården. Idag finns förutom de uppgifter som är dokumenterade i enskilda patientjournaler tre källor
för vaccinationer:
1. Information om receptförskrivna vacciner finns i receptdepån human i receptregistret.
2. I det nationella vaccinationsregistret finns uppgifter om
vacciner som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet
för barn.
3. Vaccinationsregistret Svevac är ett mer generellt register som
är framtagen för att samla ordinerade vaccinationer.
Det sistnämnda registret, Svevac, har utvecklats av Folkhälsomyndigheten, men förvaltas nu av Inera. Syftet med Svevac är att
samla ordinerade vaccinationer inom ramen för sammanhållen
journalföring. För att läkare, annan vårdpersonal eller Folkhälsomyndigheten ska få åtkomst till uppgifter ur Svevac krävs
patientens samtycke. Anslutning till Svevac sker via tjänsteplattformen och är frivillig, till skillnad från det nationella vaccina-
255
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
Ds 2016:44
tionsregistret på Folkhälsomyndigheten som alla måste registrera i.
För att undvika dubbelregistrering av vaccinationer till barn kan de
vårdgivare som är anslutna till Svevac få sina vaccinationer automatiskt överförda till det nationella vaccinationsregistret.
Det kan i framtiden bli aktuellt att utreda huruvida Svevac har
potentialen att inom överskådlig tid bli ett heltäckande register
som samtliga vårdgivare inom ramen för sammanhållen journalföring eller om den nationella läkemedelslistan på sikt skulle vara
en mer praktisk eller naturlig hemvist för vacciner.
10.3
Övriga informationsmängder
10.3.1
Uppmärksamhets- eller varningsinformation från
vården
Det finns en stor efterfråga i vården när det gäller åtkomst till s.k.
varnings- och uppmärksamhetsinformation, t.ex. om allergier och
överkänsligheter. Exempel på varnings- eller uppmärksamhetsinformation som har direkt betydelse för beslut om patientens
läkemedelsbehandling är uppgifter om njur- och leverfunktion,
patientens vikt eller BMI samt farmakogenetisk information. Om
det i samband med en satsning på fördjupad sammanhållen journalföring eller en eventuell utvidgning av den nationella läkemedelslistan blir aktuellt att ta ställning till ett tillägg av uppmärksamhetsoch varningsinformation behöver det finnas svar på frågan om
exakt vilka uppgifter som lämpar sig för att delas, hur de är strukturerade samt vem som ansvarar för att de är korrekta och uppdaterade.
10.3.2
Uppmärksamhets- eller varningsinformation från
apotek
Bl.a. apoteksmarknadsutredningen och apoteksorganisationer har
påpekat behovet av en informationskanal som gör det möjligt att
utbyta information mellan öppenvårdsfarmaceuter och ordinatörer.
Utifrån de förutsättningar som gäller för ett personregister skulle
det främst vara aktuellt med allmänna allmänt hållna uppgifter som
är av intresse för samtliga framtida ordinatörer och som inte rör
256
Ds 2016:44
Utvecklingen av den nationella läkemedelslistan framöver
specifik information till en enskilda ordinatör. Ett exempel på en
sådan lämplig uppgift som kan kommuniceras är att en patient inte
klarar av att öppna en viss typ av förpackning eller har svårt att
svälja tabletter eller kapslar av en viss storlek. Innan det blir
aktuellt att bedöma om sådan information kan läggas till i registret
behöver säkerställas att den inte bygger på fritext, som kan innehålla känsliga uppgifter. Det krävs en grundlig behovsanalys av bl.a.
vilka uppgifter som är lämpliga att ingå i den nationella läkemedelslistan och vilka alternativ som finns för direkt kommunikation mellan farmaceuter och ordinatörer i samband med aktuella
förskrivningar.
10.3.3
Övriga uppgifter
Önskemål från framför allt hälso- och sjukvårdspersonal finns
också när det gäller åtkomst till uppgifter om genomförda fördjupade läkemedelsgenomgångar, inkl. var och när dessa har skett.
Även kunskap om vilka receptfria läkemedel eller typer av kosttillskott en patient använder kan – om patienten vill dela med sig
sådana uppgifter – vara relevant i samband med ställningstaganden
om en patients läkemedelsbehandling. Angelägenhetsgraden av att
utreda hur dessa informationsmängder på längre sikt kan göras åtkomliga bedöms dock vara mindre än flera av de andra informationsmängder som nämnts i detta kapitel.
10.4
Generisk förskrivning
Möjligheten att kunna förskriva generiskt, som ett första steg inom
utbytesgrupper, är ingen försutsättning för att en kommande
nationell läkemedelslista ska fungera. Frågan har därför inte särskilt
tagits upp i denna promemoria. Däremot skulle generisk förskrivning kunna leda till bättre logik i ordinationsprocessen och sannolikt ytterligare bidra till öka patientsäkerheten. Mot bakgrund av
att en rad system på vård- och apotekssidan behöver anpassas för
att möjliggöra en nationell läkemedelslista bör undersökas om
anpassningen av dessa system kan ske på ett sådant sätt att tekniska
förutsättningar finns på plats för att eventuellt längre fram i tiden
kunna införa generisk förskrivning.
257
11
Kostnader, konsekvenser och
ikraftträdande
11.1
Övergripande behov av tekniskt
utvecklingsarbete
Införandet av en nationell läkemedelslista och tillhörande justeringar i dagens läkemedelsprocess kräver tekniska förändringar i en
rad system hos E-hälsomyndigheten, aktörer inom hälso- och sjukvården och apoteksaktörer. Bilden på nästa sida visar var i läkemedelsprocessen dessa förändringar behövs och vilka aktörer som
är involverade. Syftet med förändringarna är dels att säkerställa att
den nationella läkemedelslistan ska kunna vara ett informationsnav
i läkemedelsprocessen, dels att samtliga aktörer ska kunna uppleva
optimal nytta när de använder den nationella läkemedelslistan
utifrån deras respektive roller och behov av information. Det
handlar om tekniska förändringar inom följande fem områden:
Område 1: Strukturerad och standardiserad dokumentation
Tillhandahållande av tjänster som stödjer dokumentation av strukturerad och standardiserad läkemedelsinformation i patientjournalen.
Berörd aktör: främst E-hälsomyndigheten
Anpassning av läkemedelsmoduler i hälso- och sjukvårdens vårdsystem (samt förskrivningsverktyg som elektroniska receptblock
på nätet) till de nya kraven på strukturerad dokumentation och
användning av standardiserade källor.
Berörda aktörer: främst beställare av hälso- och sjukvårdens vårdsystem samt leverantörer och ägare av s.k. förskrivningsverktyg
259
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
Nat. källor för strukturerad
läkemedelsinformation
Vården
Läkemedelsmodulen
5
Ordination och
skapande av
förskrivning som
skickas till nationell
läkemedelslista
Beaktande av
uppgifter i nationell
läkemedelslista inför
ordination m.m.
2a
Patienten
Aggregering
av uppgifter
per patient
Nationell läkemedelslista
3
4
Underlag
för
expediering
2b
Expedieringssystem
Apotek
Figur 1: Identifierade behov av tekniska förändringar
260
1
Mottagande av
förskrivning
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Område 2: Informationsöverföring
Tillhandahållande av en specifikation för anslutning av vårdens
system (2a) och apotekens system (2b) till den nationella läkemedelslistan. Anslutningen ska göra det möjligt att producera och
konsumera information (dvs. från de olika systemen in i registret
och tillbaka).
Berörd aktör: främst E-hälsomyndigheten
Anpassning av läkemedelsmoduler i hälso- och sjukvårdens system
och förskrivningsverktyg som receptblocken på nätet (2a) samt
apotekssystemen (2b) enligt E-hälsomyndighetens specifikation
för överföring av information till den nationella läkemedelslistan.
Berörda aktörer: främst beställare av patientjournaler, leverantörer
och ägare av förskrivningsverktyg samt leverantörer av apotekssystem
Område 3: Skapandet av det nya registret
Skapandet av ett nytt register som ska gå under benämningen
nationell läkemedelslista. Registret ska innehålla information som
idag finns i receptregistret och läkemedelsförteckningen (d.v.s. de
register som E-hälsomyndigheten tillhandahåller med stöd av
receptregisterlagen och lagen om läkemedelsförteckning), med
tillägg av funktionalitet som tillgodoser nya krav och behov.
Åtkomsten till information i den nationella läkemedelslistan ska
göras enligt en specifikation som tillgängliggör tjänsterna till alla
typer av behöriga aktörer.
Berörd aktör: E-hälsomyndigheten
Alla expedieringsunderlag (som kan likställas vid dagens recept)
som skapas kommer att föras in enligt en nationellt gemensam
struktur i den nationella läkemedelslistan. Informationen kommer
främst från patientjournaler och förskrivarverktyg.
Berörd aktör: E-hälsomyndigheten
261
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
Område 4: Tillgängliggörande av uppgifter
Utveckling av tjänster som innebär att uppgifterna kan göras
tillgängliga i ett format som möjliggör fullständig spårbarhet och
som tjänar de olika aktörernas behov, t.ex. lokal lagring.
Berörd aktör: E-hälsomyndigheten
Område 5: Utveckling av funktionalitet hos mottagare
Tillhandahållande av funktionalitet för exempelvis beslutsstöd hos
behöriga aktörer inom hälso- och sjukvården som har åtkomst till
den nationella läkemedelslistan. Vid behov ska det också vara
möjligt att på ett enkelt sätt dokumentera uppgifter som ligger till
grund för medicinska ställningstaganden eller uppdatera lokala
läkemedelslistor.
Berörda aktörer: främst beställare av hälso- och sjukvårdens system
11.2
E-hälsomyndigheten
Förslaget om införandet av en nationell läkemedelslista bygger till
stor del på att ett nytt personregister skapas, den nationella läkemedelslistan. Registret ersätter två befintliga register som idag
förvaltas av E-hälsomyndigheten, receptregistret och läkemedelsförteckningen, och ska till en början innehålla uppgifter om receptförskrivna läkemedel samt läkemedelsnära varor som förskrivs på
hjälpmedelskort eller livsmedelsanvisning. Det är av stor vikt att
registret konstrueras för att nya informationsmängder enkelt ska
kunna läggas till om tekniska och juridiska förutsättningar för detta
skulle finnas på plats längre fram i tiden.
E-hälsomyndighetens roll blir att tillhandahålla tjänster som
stödjer dokumentation av strukturerad och standardiserad läkemedelsinformation (förändringsområde 1), utveckla nya sätt att
föra över information mellan vården och apotek via den nationella
läkemedelslistan (förändringsområde 2), ta fram själva registret
(förändringsområde 3) samt utveckling av tjänster som innebär att
uppgifterna kan göras tillgängliga i ett format som tjänar de
behöriga aktörernas behov (förändringsområde 4). Som nämndes i
262
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
kapitel 9 baseras dagens överföringssätt på tekniska lösningar som
är föråldrade. Det skulle därför vara svårt att anpassa dem till de
krav som införandet av en nationell läkemedelslista medför och i
förlängningen leda till allt högre förvaltningskostnader och
ineffektiva arbetssätt. Redan idag finns begränsningar i möjligheten
att föra över information. Detta är skälet till att uppgift om ordinationsorsak inte kan läggas till i receptregistret även om den
nationella källan för ordinationsorsak hade tagits i bruk.
Vad gäller förändringsområde 1–4 har E-hälsomyndigheten
fattat ett inriktningsbeslut om att gå över till en ny plattform för
myndighetens register och tjänster. Övergången innebär att informationsflödet från ordination av läkemedel till expediering av
recept kan göras avsevärt mer ändamålsenlig, flexibel och skalbar än
vad som är möjligt idag. Den tekniska lösning som ska utvecklas
bygger på att ett informationslager skapas med ett antal tillhörande
användar- och tjänstegränssnitt. Plattformen ska göra det möjligt
att på ett enkelt sätt lägga till och dra ifrån fält i informationslagret.
En viktig del av förslaget är att skapa en behörighetsstruktur
som anger vilka aktörer som kan få tillgång till den information
som lagras i den nationella läkemedelslistan. Åtkomsten styrs av
vem personen ifråga är, vilken information han eller hon ska ha
tillgång till samt för vilket ändamål. Åtkomsten kommer i vissa fall
att kräva patientens samtycke. Däremot kommer de uppgifter som
nämns i lagen alltid att kunna föras in i registret. Det ska också
finnas en möjlighet att makulera eller spärra recept som utfärdats
av ordinatörer som arbetar i andra vårdsystem. Huruvida denna
funktionalitet ska kunna användas även för att makulera recept från
ordinatörer som arbetar i andra journalsystem behöver dock
utredas färdigt (se även avsnitt 9.3).
I samband med att en ny plattform etableras kommer det att
skapas ett nytt tjänstelager som underlättar en oberoende livscykelhantering för berörda aktörer utifrån olika krav- och behovsbilder.
De tjänster som skapas ska vara dynamiska och ha den prestanda
som krävs för att stötta arbetsprocessen. Anslutningen till Ehälsomyndighetens it-tjänster kommer att ses över för att underlätta godkännandeprocessen samt för att alla typer av behöriga
aktörer ska kunna ansluta sig på ett smidigt sätt. Därför kommer
det att finnas releasecykler som är anpassade i tjänstesegment så att
263
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
det kan finnas olika kravbilder i lösningen och möjligheten att göra
förändringar i olika takt.
11.2.1
Kostnader för E-hälsomyndigheten
E-hälsomyndigheten kommer i en fördjupad förstudie att identifiera mer konkret vilka delar av plattformen som ska finansieras av
aktörer som använder den nationella läkemedelslistan och vilka
delar som ska finansieras på annat sätt. Ambitionen är att även
beskriva de olika nyttor som den nationella läkemedelslistan
förväntas bidra till. Utredningen kommer bland annat att ha som
mål att fastställa vilken användning av de kommande tjänsterna
som går att härleda till vilka aktörer, även om informationslagret
kommer att vara gemensamt för alla intressenter. Andra viktiga
faktorer som E-hälsomyndigheten kommer att ta hänsyn till är
prestanda och användbarhet, då dessa är avgörande för hur
effektiva tjänsterna kan bli och möjliggöra uppfyllande av bl.a.
författningskrav.
Direkta kostnader i samband att framtagningen av en nationell
läkemedelslista
E-hälsomyndigheten har gjort en första uppskattning av kostnaderna för framtagningen av en ny plattform inklusive de tjänster
som är kopplade till den nationella läkemedelslistan. När det gäller
ovan nämnda tekniska förändringar identifieras tre huvudaktiviteter: 1. förstudie, 2. utveckling och införande samt 3. drift, förvaltning och avveckling av gamla system. Den uppskattade totalkostnaden för framtagning och byggande av en ny plattform uppgår till
omkring 400–500 miljoner kronor. Av detta belopp bedöms
preliminärt att den största delen går att härleda till tjänster som bör
utvecklas för att möjliggöra den nationella läkemedelslistan.
Resterande belopp är kopplat till andra tjänster som behöver
moderniseras för att kunna erbjuda bättre funktionalitet till en
lägre förvaltningskostnad. E-hälsomyndigheten signalerar att ett
teknikbyte hade varit nödvändigt även utan införande av en
nationell läkemedelslista, men att den kan vara en katalysator i
264
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
processen. Den planerade förstudien kommer att specificera
beloppen samt hur de kan kopplas till olika tjänster.
Den beräkning som E-hälsomyndigheten har gjort baseras på
erfarenheter av tidigare projekt med inriktning på framtagning av
nya register samt utveckling och införande av Fælles medicinkort i
Danmark. Enligt en rapport från Healthcare Denmark, som bygger
på en utvärdering som den danska riksrevisionen gjorde år 2014,
var totalkostnaden för den danska staten 134 miljoner danska
kronor 1. Räknat i svenska kronor är beloppet ungefär 175 miljoner
kronor. Utgångsläget i Sverige är mer komplext och utmaningarna
större när det gäller modernisering av en teknisk lösning. E-hälsomyndigheten räknar med att det under åtminstone en treårsperiod
behöver finnas parallella system för att förenkla förskrivning och
expediering av läkemedel, både för de som har anpassat sina system
och för de som inte har det.
Kostnader för förvaltning
Den årliga förvaltningskostnaden för den danska staten när det
gäller Fælles medicinkort uppgår till 32 miljoner danska kronor.
Beloppet kan användas som en preliminär uppskattning av de
svenska förvaltningskostnaderna för E-hälsomyndigheten.
11.2.2
Möjliga besparingar för E-hälsomyndigheten
Investeringen i en ny plattform är inte endast förknippad med
kostnader utan kommer även att generera besparingar, både för Ehälsomyndigheten och för exempelvis apoteksaktörer. För dem
kommer den nationella läkemedelslistan att innebära att tjänsterna
kan användas på ett avsevärt smidigare sätt än idag. E-hälsomyndigheten lyfter fram följande sannolika besparingar: 1. lägre
förvaltningskostnader framöver, 2. lägre utvecklingskostnader
avseende nya förändringar som kan behöva göras framöver samt 3.
minskat konsultberoende, vilket frigör fler resurser för bättre
utnyttjande av befintlig personal.
1
Healtcare Denmark (2015), Opgørelse af estimat på FMK-programmets samlede omkostninger
og gewinster.
265
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
11.2.3
Ds 2016:44
Övriga vinster i samband med statliga åtaganden
De senaste tio åren har omfattande belopp satsats på projekt som
syftat till att utveckla en samlad källa för patientens läkemedelsanvändning, i synnerhet den nationella ordinationsdatabasen och
Pascal. En nationell läkemedelslista som utformas enligt det förslag
som har lagts fram i denna promemoria kommer visserligen inte att
leverera exakt samma lösning, men en stor del av den kunskap och
de insikter som har genererats inom ramen för dessa projekt ser ut
att kunna återanvändas. Offentliga medel som har satsats på de
tidigare projekten kan därmed få fördröjd avkastning.
Ett liknande resonemang kan föras för de resurser som sedan år
2012 har lagts på att ta fram en nationell källa för ordinationsorsak.
När denna viktiga och obligatoriska uppgift kan hämtas till vårdens
ordinationsmoduler kommer detta att underlätta dokumentationen
av en läkemedelsordination. Men för att ordinationsorsak ska
kunna användas i hela läkemedelsprocessen behöver uppgiften även
kunna föras över till E-hälsomyndighetens register. I dagens överföringstjänst för e-recept kan ordinationsorsak inte läggas till och
göras tillgänglig för behörig hälso- och sjukvårdspersonal. Den kan
därmed inte heller bli del av de uppgifter som följer med till
Socialstyrelsens läkemedelsregister. Införandet av en nationell läkemedelslista ska säkerställa att uppgift om ordinationsorsak kan göra
nytta i samtliga avsedda sammanhang.
11.3
Hälso-och sjukvårdsaktörer
Kostnader för anpassning och utveckling av vårdsystem som innehåller förskrivarstöd (förändringsområde 1 och 2) hos framför allt
landstingsanslutna vårdgivare finns inte med i E-hälsomyndighetens beräkning, och inte heller kostnader som är förknippande
med anpassning av apotekens system. I vissa fall kan systemförändringar även behövas på den kommunala sidan, dvs. i de fall då
ordination och förskrivning av läkemedel förekommer.
Det är viktigt att komma ihåg att den nationella läkemedelslistan till en början endast kommer att innehålla receptförskrivna
läkemedel samt läkemedelsnära varor som förskrivs på hjälpmedelskort eller livsmedelsanvisning. Förskrivningen av dessa görs mestadels i de stora patientjournalsystemen. Som nämndes i kapitel 4
266
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
finns idag åtta journalsystem (från fem leverantörer) för övergripande vårddokumentation som dominerar den svenska marknaden. Många av de som förskriver läkemedel gör detta också till
dospatienter och använder då Pascal. Även i barnhälsovården kan
det finnas mindre subsystem som har förskrivarstöd. Slutligen
finns det de tidigare nämnda elektroniska receptblocken på nätet
och eventuellt några system från små leverantörer.
För samtliga kostnader som avser ändringar i vårdsystem gäller
att det är svårt att bedöma omfattningen innan det finns färdiga
kravspecifikationer som kan kommuniceras. Faktiska kostnader för
samma typ av ändring kan enligt uppgift från Inera AB skilja sig en
avsevärt beroende på journalleverantör och situation. En annan
svårighet är att eventuella kostnader för en ändring i ett journalsystem, som är det huvudsakliga systemet i sju eller åtta landsting,
blir annorlunda än för ett system som endast används i ett eller två
landsting.
11.3.1
Förväntade kostnader
Strukturerad och standardiserad dokumentation av en
läkemedelsordination
Önskemål om strukturering och standardisering av läkemedelsordinationer (förändringsområde 1) har funnits länge i verksamheten och hos patientjournalleverantörer. Flera av de stora
journalleverantörerna har på eget initiativ strukturerat journalinnehåll. Vikten av strukturerad och entydig dokumentation av
vårddata betonas också i ett flertal föreskrifter.
Enligt 2 kap. 2 § i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS
2008:14)om informationshantering och journalföring i hälso- och
sjukvården ska vårdgivare genom informationssäkerhetspolicyn
säkerställa att dokumenterade personuppgifter hos vårdgivaren är
åtkomliga och användbara för den som är behörig. Att detta förutsätter strukturering framgår av 2 § i föreskriftens 3 kapitel
(Rutiner för journalföring), som förskriver att ”rutinerna för
dokumentation av patientuppgifter ska säkerställa att uppgifterna
så långt som möjligt dokumenteras med hjälp av nationellt fastställda begrepp och termer, klassifikationer och övriga kodverk.”
267
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
Bestämmelserna har förtydligats i nya föreskrifter som har
beslutats och som träder i kraft den 1 mars 2017. När det gäller
dokumentation av läkemedelsordinationer finns en specifik skrivning i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS
2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården som avser
hur uppgift om dosering ska journalföras.
Förslaget om strukturerade fält och – om möjligt – användning
av nationella källor ligger således i linje med ett flertal krav i
gällande föreskrifter. Dessutom har hälso- och sjukvården ett
intresse av denna typ av strukturering i och med att informationen
blir mer sökbar och lättare att extrahera till exempelvis vårddatalager. Ändringar som behöver göras i läkemedelsmoduler och
som kommer att generera vissa kostnader avser framför allt
behovet av att koppla varje dokumentationsfält till en korresponderande källa, t.ex. Nationellt Produktregister för Läkemedel
(NPL), nationell källa för ordinationsorsak och kommande källor
för exempelvis val av läkemedelsform eller administreringssätt.
Källorna kommer att förvaltas av olika myndigheter men
distributionen till vården sker via en särskild struktur hos E-hälsomyndigheten baserad på den nationella informationsstrukturen och
underliggande kodverk.
Behov av vårdsystem för att möjliggöra en ändrad vårdprocess
Den föreslagna förändringen av ordinationsprocessen samt behovet
av nya principer för informationsöverföring mellan vården och
apotek (via E-hälsomyndigheten) kommer att kräva investeringar i
ny systemfunktionalitet. I ett första steg ska läkemedelsordinationen kunna dokumenteras enligt kraven i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, oavsett hur läkemedlet ska nå patienten.
I ett andra steg – efter att ordinatören har valt om patienten ska få
läkemedlet i helförpackning, i dosförpackning eller som rekvisitionsläkemedel – ska andra uppgifter kunna läggas till som behövs
för att auktorisera läkemedelsordinationen. När det gäller läkemedel som ska hämtas ut på öppenvårdsapotek handlar det om
uppgifter som enligt Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS
2016:34) behövs för att en giltig förskrivning ska föreligga. Dessa
kompletterar således de medicinska uppgifterna, som inte behöver
268
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
dokumenteras en gång till. För alla läkemedel som förskrivs på
recept är visionen att ordinationen ska kunna signeras samtidigt
som ett expedieringsunderlag skickas iväg till E-hälsomyndigheten.
Läkemedelsmodulerna behöver uppnå vissa tekniska krav för att
kopplingen mellan läkemedelsordinationen och förskrivningen ska
fungera som beskrivits i bilaga 1. Berörda vårdsystem behöver
också vara anpassade för direktåtkomst till den nationella läkemedelslistan inför en läkemedelsordination eller i andra situationer
som enligt de i lagen beskrivna ändamålen ger åtkomst till registret.
Mycket tyder på att de investeringar som behövs är olika stora
beroende på hur det aktuella journalsystemet är konstruerat och
förmodligen även på hur många kunder som använder det. Det kan
inte uteslutas att anpassning av läkemedelsmodulerna (till kraven
om direktåtkomst, nya sätt att föra över information och möjligheter till strukturerad och standardiserad dokumentation av läkemedelsordinationer) blir en konkurrensfaktor som påverkar kostnadsbilden. Den närmaste referensen är återigen de danska kostnadsuppskattningar som bygger på utvärderingen av införandet av
Fælles Medicinkort. Av dessa uppskattningar framgår att de
sammanlagda implementeringskostnaderna i Danmark – för det
som i Sverige motsvarar landstingsfinansierad hälso- och sjukvård –
var 166 miljoner danska kronor för den specialiserade vården (varav
99 miljoner kronor var hårdvara och it-implementering) och
84 miljoner danska kronor för primärvården (varav 20 miljoner
kronor för hårdvara och it-implementering). I Danmark gjordes
dessutom en omfattande satsning på systemändringar i den
kommunala hälso- och sjukvården, som dock inte är aktuell i
samma omfattning i Sverige.
Om dessa siffror skulle översättas till svenska förhållanden
(svenska kronor och ett befolkningsunderlag på ungefär
10 miljoner personer i stället för 5,5 miljoner) är ett första, preliminärt antagande att kostnader för vårdsystemändringar som belastar
sjukvårdshuvudmännen i Sverige kan bli ungefär det dubbla jämfört
med de danska siffrorna.
När det gäller årlig förvaltning uppgår kostnader som i
Danmark direkt kan härledas till sjukvårdshuvudmännen i
regionerna till 22 miljoner danska kronor. Utifrån antagandet att en
mindre kostnad kan tillkomma i Sverige för förvaltning av kommunala system (på uppskattningsvis 3 miljoner kronor) skulle
269
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
25 miljoner danska kronor kunna vara en bra referens för
förvaltning av IT-drift och verksamhet.
11.3.2
Besparingspotential för hälso- och sjukvården
Av de studier som presenterades i kapitel 6 om informationsbristens konsekvenser framgick bl.a. att felaktig läkemedelsanvändning beräknas kosta samhället flera miljarder kronor per år.
Enligt den tidigare nämnda uppskattningen från ABLA-gruppen
kan det röra sig om mellan 10 till 20 miljarder kronor. Undvikbara
fel är en viktig orsak till felaktig läkemedelsanvändning, och många
av dessa uppstår på grund av brist på information om patienten och
om själva läkemedlet. Ett viktigt syfte med att ta fram en nationell
läkemedelslista och genomföra ändringar i ordinationsprocessen är
att ta bort denna typ av felkällor och undvika de vårdskador eller
andra negativa konsekvenser de ger upphov till.
Besparingar i slutenvården
I mars 2016 publicerades en rapport om samlade kostnader och
besparingar med Fælles medicinkort. Av rapporten framgår att den
förväntade kostnadsbesparingen endast för den regionfinansierade
slutenvården skulle vara 104 miljoner danska kronor per år. Detta
motsvarer 137 miljoner svenska kronor. De olika besparingskomponenterna i beloppet var som följer:
– Tidsvinster i samband med läkemedelsgenomgånger inför
inskrivning i slutenvård: 19 miljoner DKK per år.
– Tidsvinster p.g.a. färre komplikationer i samband med sjukhusinläggningar: 34 miljoner DKK per år.
– Resursbesparing p.g.a. färre
51 miljoner kr DKK per år.
undvikbara
återinläggningar:
Mycket tyder på att dessa siffror i stora drag borde gå att extrapolera till den svenska verkligheten. Den nationella läkemedelslistan kommer precis som Fælles medicinkort att innehålla receptförskrivna läkemedel. Det är samma informationsmängd i läkemedelsprocessen som gör synlig i båda källor. I Sverige ingår, till
270
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
skillnad från Danmark, dessutom läkemedel förskrivna på licens
och extemporeläkemedel. Den svenska hälso- och sjukvården är
också minst lika fragmenterad som den danska vilket gör att en
nationell läkemedelslista kan göra stor nytta.
Möjliga besparingar i den svenska slutenvården utifrån de
danska beräkningarna (i svenska kronor och omräknat till den
svenska befolkningsstorleken): cirka 250 miljoner kronor per år.
Siffrorna från Danmark förhåller sig väl till slutsatserna i Socialstyrelsens rapport om läkemedelsorsakad sjuklighet, där förebyggande arbete beräknas kunna minska kostnader för undvikbara
inläggningar på sjukhus med 500-600 miljoner kronor per år. De av
Socialstyrelsen föreslagna åtgärderna omfattar mer än bara tillgång
till bättre information om patientens läkemedelsanvändning, men
att en fullt ut fungerande läkemedelslista (inkl. det föreslagna låsta
förhållandet mellan läkemedelsordinationer och förskrivningar)
kan utgöra 250 miljoner av den årliga besparingspotentialen, som
de danska beräkningarna indikerar, förefaller vara fullt rimligt.
Ovan nämnda siffor inkluderar inte eventuella besparingar på
andra vårdnivåer. När det gäller primärvården beräknas den totala
besparingspotentialen i Danmark uppgå till 74 miljoner danska
kronor per år, vilket motsvarar ungefär 97 miljoner svenska kronor.
Besparingarna går att härleda till en effektivisering av ordinationsprocessen och bygger på en tidsvinst som kan antas vara förknippad med varje gång en uppgift ändras i den gemensamma
källan (13 miljoner ändringar per år för primärvården) jämfört med
den tid som hade behövts satsa på dokumentation om källan inte
hade funnits. Här är jämförelsen med de svenska förhållandena mer
osäker än när det gäller kostnadsbesparande effekter i slutenvården.
Om siffrorna är jämförbara skulle det innebära följande besparingspotential.
Eventuella besparingar i den svenska primärvården utifrån de
danska beräkningarna (i svenska kronor och omräknat till den
svenska befolkningsstorleken): cirka 175 miljoner kronor.
271
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
Besparingspotentialen för den kommunala hälso- och sjukvården
blir förmodligen betydligt mindre, men mot bakgrund av de undermåliga informationsunderlag i vårdövergångar som framför allt
sjuksköterkor idag konfronteras med (se kap. 6) finns det även här
utrymme för besparingar.
Indirekta besparingar
Strukturering och standardisering av vårddata ökar förutsättningarna för att beslutsstödssystem, som exempelvis varnar för
läkemedelsinteraktioner eller andra läkemedelsrelaterade problem,
ska kunna fungera bättre än vad som är fallet idag. Behörig hälsooch sjukvårdpersonal får också lättare att hitta korrekta och
fullständiga uppgifter om de patienter som de behandlar. Även
verksamhetsutveckling och kvalitetsuppföljning underlättas.
Sammantaget finns ett flertal moment som kan genomföras på ett
snabbare, enklare och mer patientsäkert sätt än tidigare.
11.4
Apoteksaktörer
11.4.1
Förväntade kostnader
På motsvarande sätt som det är svårt att bedöma kostnader för
sjukvårdshuvudmän när det gäller anpassning av vårdsystem är det
också svårt att uppskatta motsvarande kostnader för anpassning på
apotekssidan. I materialet från Danmark finns inga kostnader
angivna för tekniska förändringar hos apoteksen, vilket kan bero på
att danska apotek kunde få direktåtkomst till Fælles medicinkort
och föra över data till och från källan på samma sätt som tidigare.
I Sverige är förväntningen däremot att E-hälsomyndighetens
övergång till en ny plattform kommer att medföra ett förändringsbehov på apotekssidan. Kostnaderna för dessa förändringar kan
uppskattas mer detaljerat när E-hälsomyndigheten avslutar den
tidigare nämnda förstudien, men mycket tyder på att de blir
avsevärt mindre än kostnaderna för systemförändringar i hälso- och
sjukvården. Förvaltningskostnader med särskild koppling till den
nationella läkemedelslistan förväntas vara små eller obefintliga,
precis som i Danmark.
272
Ds 2016:44
11.4.2
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Möjliga besparingar för apoteksaktörer
För öppenvårdsapoteken blir en direkt effekt av införandet av den
nationella läkemedelslistan att antalet felaktiga recept sannolikt
kommer att minska kraftigt. Ett skäl är att läkemedelsordinationer
och förskrivningar kopplas ihop i stället för att som idag vara olika
informationsmängder. Hälso- och sjukvårdspersonal kommer,
genom direktåtkomst till information om aktuella förskrivningar,
också att få möjlighet att själva upptäcka och åtgärda problem med
receptförskrivna läkemedel, dvs. innan dessa uppdagas på öppenvårdsapotek. Ytterligare ett skäl är att förslagen i denna promemoria kan bidra till att kvaliteten på den information som finns på
recept förbättras i och med att läkemedelsordinationer blir mer
strukturerade och standardiserade. Farmaceuter på öppenvårdsapotek kommer fortsättningsvis att utgöra en viktig kontrollstation
för att garantera att patienter kan ta sina läkemedel på ett säkert
sätt, men omfattningen av antalet problem som behöver åtgärdas
förväntas bli avsevärt mindre.
Även minskad användning av pappersrecept underlättar för
öppenvårdsapoteken. Det faktum att hälso- och sjukvården ska
kunna se om en patient har spärrade uppgifter om narkotiska läkemedel är ytterligare en anledning till att antalet situationer då
apotekspersonal riskerar att expediera recept på felaktiga grunder
blir färre. En möjlighet som tillkommer för expedierande personal
är dessutom att de kan få åtkomst till uppgift om ordinationsorsak,
förutsatt att patienten samtycker till detta.
Slutligen förväntas E-hälsomyndighetens kommande plattform
att innebära nya möjligheter för apoteksaktörerna att nyttja de
tjänster som E-hälsomyndigheter erbjuder, t.ex. genom oberoende
livscykelhantering för hantering av krav- och behovsbilder.
Den sammanlagda besparingspotentialen på öppenvårdsapotek
är i detta stadium svårt att kvantifiera. I Danmark har den främst
bedömts vara kopplad till övergången från pappersrecept till elektroniska förskrivningar. Andelen e-recept har ökat från 70 procent
till 95 procent, vilket beräknas ge en besparing på 27 miljoner
danska kronor per år. Här i Sverige är sker dock redan 98 procent
av alla förskrivningar via elektroniska förskrivarstöd. Det finns
anledning att tro att besparingspotentialen på svenska öppen-
273
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
vårdsapotek är betydande räknat i svenska kronor och för hela den
svenska marknaden, men inte av samma skäl som i Danmark.
11.5
Potential för dämpning av läkemedelskostnader
Utöver dessa besparingar är det också sannolikt att den nationella
läkemedelslistan kommer att ha en dämpande effekt på kostnaderna för läkemedelsansvändning. Erfarenheter med läkemedelsgenomgångar visar att de i många kan leda till att en patientens
läkemedelslista rensas från läkemedel som patienten inte ska ha,
t.ex. dubbletter eller läkemedel som interagerar med andra läkemedel. Ett konservativt antagande är att införandet av en nationell
läkemedelslista kan leda till att kostnadsutvecklingstakten blir
0,25–0,5 procent lägre (motsvarande 50–100 miljoner kronor)än
vad som skulle ha varit fallet utan en nationell läkemedelslista.
En indirekt effekt på kostnadsutvecklingen för läkemedel inom
läkemedelsförmånssystemet skulle vara om ordinationsorsak kan
användas av TLV för indikationsbaserade subventionsbeslut.
Myndigheten har tidigare visat stort intresse för detta sätt att förfina subventionsbesluten och öka förutsättningar för att koppla
subvention till användningsområde. Som nämnts tidigare går uppgift om ordinationsorsak idag inte att föra över till receptregistret
utan det krävs en större modernisering av överföringstjänsterna för
att möjliggöra användning av ordinationsorsak i uppföljningssammanhang.
11.6
Konsekvenser för läkemedelsindustrin
Visionen om strukturerad vårddata som förutsättning för patientsäkra och effektiva verksamhetsprocesser samt för uppföljning av
ordinerade läkemedel har funnits under lång tid. Frågan har tagits
upp av bl.a. myndigheter, Sveriges kommuner och landsting och är
ett även ett viktigt tema i arbetet med den nationella läkemedelsstrategin. Strukturering och standardisering av läkemedelsinformation – i stället för fritextskrivningar och lokala dokumentationsprinciper – kan leda till andra effektiviseringar och besparingar
än de som har direkt bäring på införandet av en nationell läkemedelslista. Det faktum att uppgifter som är strukturerade och
274
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
standardiserade lättare går att extrahera direkt från patientjournalen
till hälsodata- eller kvalitetsregister kan göra stor nytta för ett
flertal aktörer, inte minst läkemedelsföretag.
I en lägesrapport från samverkansgruppen för Life Science från
oktober 2016 lyfts nya innovativa läkemedel, vårdmetoder och ny
medicinteknik fram som viktiga faktorer när det gäller att hantera
samhällsutmaningar med koppling till hälsa. Exempel på sådana
utmaningar är en åldrande befolkning, livsstilsrelaterade sjukdomar, risk för pandemier och antibiotikaresistens. Användning av
digital teknik är enligt samverkansgruppen en förutsättning för att
lösa dessa problem. Den nationella läkemedelslistan kan betraktas
som en av flera pusselbitar i detta arbete. Det är speciellt två behov
som har identifierats inom ramen för samverkansprogrammet där
den nationella läkemedelslistan enligt det nu föreliggande förslaget
kan ha positiva effekter även i life science-sammanhang. Dessa är
digital standardisering och samverkan (bl.a. genom gemensamma
tekniska standarder och semantik) samt tillgång till data och
information (t.ex. genom möjligheten att förbättra innehållet i
hälsodata- och kvalitetsregister).
11.7
Konsekvenser för miljön
Som nämndes i avsnitt 12.5 förväntas införandet av den nationella
läkemedelslistan leda till att läkemedel som utgör en onödig eller
till med skadlig del av patienters läkemedelsanvändning i större
utsträckning än idag kommer att kunna rensas bort från dessa
patienters läkemedelslistor. Med stor sannolikhet innebär detta en
minskning av antalet expedieringar som avser läkemedel som inte
borde ha förskrivits från början eller som inte längre grundar sig på
en aktuell ordination. Ytterst antas detta också leda till att antalet
undvikbara kassationer av läkemedel kommer att minska i förhållande till antalet förskrivningar.
Den nationella läkemedelslistan kan även vara ett led i att
ytterligare minska antibiotikaanvändningen. Som argumenterats i
kapitel 9 är åtkomst till uppgifter om patientens tidigare antibiotikaanvändning ett av skälen till att föreslå en längre bevarandetid för uppgifter i registret. Åtkomst till historik om en patients
läkemedelsanvändning, inklusive antibiotika, kan leda till att
275
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
Ds 2016:44
ordinatören får ett bättre underlag för att fatta beslut om eventuell
framtida antibiotikabehandling.
Folkhälsomyndigheten har tidigare uttryckt en förhoppning om
att införandet av en nationell läkemedelslista kommer att underlätta kopplingen mellan antibiotikaanvändning och ordinationsorsak, i första hand inom hälso- och sjukvården vården men även i
samhället, t.ex. genom beställningar från läkemedelsregistret. Idag
är det endast möjligt att studera detta samband inom slutenvården
genom det s.k. Infektionsverktyget, ett nationellt IT-stöd för att
dokumentera, lagra och återkoppla information om vårdrelaterade
infektioner och antibiotikaanvändning. Infektionsverktyget har
ännu inte implementerats fullt ut i alla landsting och regioner och
idag finns inga möjligheter att göra en sådan uppföljning i öppenvården. Införandet av en nationell läkemedelslista och nya överföringstjänster förväntas bidra till värdefull kunskap i kampen mot
ökad antibiotikaresistens genom bl.a. uppgift om ordinationsorsak.
11.8
Konsekvenser för jämställdheten
Den nationella läkemedelslistan kommer att bidra till att ge ett
bättre informationsunderlag för ett flertal yrkesaktörer inför
ställningstagande om hälso- och sjukvårdsåtgärder. Ett komplett
och riktigt informationsunderlag ger förutsättningar för en god
individbaserad vård och bör motverka att beslut fattas utifrån
generella antaganden eller förväntningar.
Strukturering och standardisering av information om ordinerade
läkemedel gör att uppgifterna blir lättare att extrahera för
exempelvis verksamhets- och kvalitetsuppföljning. En bättre uppföljning kan bidra till att fylla de kunskapsluckor som finns om
varför det finns könsskillnader i läkemedelsförskrivningen. En
analys av alla uttagna läkemedel i Sverige under 2010 visade att
kvinnor konsumerade mer i alla åldersgrupper utom i gruppen barn
upp till tio år 2.
Det finns också studier som visar att kvinnor oftare än män får
recept i samband med sina läkarbesök och att orsaken till detta är
2
Socialstyrelsen & Sveriges Kommuner och Landsting (2013), Läkemedelsbehandlingar –
jämförelser mellan landsting. Öppna jämförelser.
276
Ds 2016:44
Kostnader, konsekvenser och ikraftträdande
oklar 3. Män får en mindre mängd läkemedel, men de läkemedel de
får är dyrare än kvinnors. År 2007 betalade män i genomsnitt 452
kronor för sina läkemedel under ett års tid, jämfört med kvinnor
som i genomsnitt betalade 319 kronor.
För den nationella läkemedelslistan föreslås ett nytt ändamål för
vilket behandling av uppgifter i registret får utföras: läkemedelsgenomgångar. En läkemedelsgenomgång syftar till att så långt som
möjligt kartlägga vilka läkemedel en patient är ordinerad och
varför, vilka av dessa läkemedel som patienten använder och vilka
övriga läkemedel som patienten använder. Utifrån en sådan kartläggning kan en bedömning göras om läkemedelsbehandlingen är
ändamålsenlig och säker. För patienter som samtidigt använder
många olika läkemedel finns en förhöjd risk för att olika typer av
läkemedelsfel uppstår (se även kapitel 6). Särskilt för dessa
patienter bidrar läkemedelsgenomgångar till att förutsättningarna
förbättras för att eventuella omotiverade skillnader i mäns och
kvinnors läkemedelsbehandling kan jämnas ut.
Ikraftträdande
Lagen kan träda i kraft tidigast den 1 juli 2018. I praktiken behövs
dock en övergångsperiod då receptregistret, läkemedelsförteckningen och det nya registret är i drift parallellt. Vård- och apotekssystemen behöver kunna anpassas till de nya kraven på informationsöverföring. Under denna övergångsperiod, föreslås att lagen
(1996:1156) om receptregister och lagen (2005:258) om läkemedelsförteckningen fortsättningsvis ska gälla. Lagen om nationell
läkemedelslista föreslås träda i kraft när övergångsperioden har löpt
ut. Längden på övergångsperioden är en av de punkter som Ehälsomyndigheten kommer att utreda inom ramen för den tidigare
nämnda förstudien.
3
Socialstyrelsen (2009), Folkhälsorapport.
277
12
Definitioner av begrepp
Här nedan följer definitioner av begrepp som används i denna
promemoria. Definitionerna är hämtade från olika författningar på
området. Vad gäller begreppen behörighet att förskriva och förskrivning gäller för denna promemoria en något justerad definition
i relation till vad som anges i relevanta bestämmelser.
Behandling av personuppgifter
En åtgärd eller kombination av
åtgärder beträffande personuppgifter eller uppsättningar av personuppgifter, oberoende av om
de utförs automatiserat eller ej,
såsom insamling, registrering,
organisering,
strukturering,
lagring,
bearbetning
eller
ändring, framtagning, läsning,
användning, utlämning genom
överföring, spridning eller tillhandahållande på annat sätt,
justering eller sammanförande,
begränsning, radering eller förstöring (se artikel 4.2 dataskyddsförordningen)
Behandlingsändamål
Avsikt med ordinerad behandling
så
som
ordinatören
formulerat den med patienten
som mottagare (se Socialstyrelsen termbank, beslutad
2013).
279
Definitioner av begrepp
Ds 2016:44
Behörighet att förskriva
Den som är behörig att förskriva läkemedel, teknisk sprit,
förbrukningsvaror eller livsmedel för särskilda ändamål (jfr
1 kap. 7 § och 2 kap. HSLF-FS
2016:34, 2 § Läkemedelsverkets
föreskrifter [LVFS 1997:13] om
förskrivning av vissa livsmedel
samt 18 § lagen om läkemedelsförmåner m.m.).
Detaljhandel
Försäljning av läkemedel till
konsument,
sjukvårdshuvudman, sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning eller till den som
är behörig att förordna läkemedel (se 1 kap. 4 § lagen om
handel med läkemedel).
Dosdispensering
Färdigställande av läkemedel för
enskilds behov under viss tid
genom uttag ur tillverkarens
originalförpackning (se 1 kap.
4 § lagen om handel med läkemedel).
Expedition/Expediering
Färdigställande och utlämnande
av läkemedel och teknisk sprit
som för-ordnats (se 1 kap. 7 §
HSLF-FS 2016:34).
Farmaceut
Den som är behörig att utöva
yrke som apotekare eller receptarie enligt 4 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (se 1 kap. 7 §
HSLF-FS 2016:34).
Färdigställande
Författningsmässig, farmakologisk samt teknisk kontroll av
280
Ds 2016:44
Definitioner av begrepp
läkemedel och teknisk sprit
inför utlämnande från öppenvårdsapotek (se 1 kap. 7 §
HSLF-FS 2016:34).
Förordna
Utfärda recept eller rekvisition
avseende läkemedel eller teknisk
sprit (se 1 kap. 7 § HSLF-FS
2016:34).
Förordnande
Recept eller rekvisition (se
1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34).
Förskrivning
Utfärdande av recept, hjälpmedelskort och livsmedelsanvisning (jfr 1 kap. 7 § HSLF-FS
2016:34 och 7-8 §§ förordningen om läkemedelsförmåner
m.m.).
Hälso- och sjukvård
Verksamhet som avses i hälsooch sjukvårdslagen (1982:763),
tandvårdslagen
(1985:125),
lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård,
lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård,
smittskyddslagen
(2004:168), lagen (1972:119)
om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, lagen
(2006:351) om genetisk integritet m.m. samt den upphävda
lagen (1944:133) om kastrering.
(se 1 kap. 3 § patientdatalagen)
Itererat recept
Ett recept som är giltigt för flera
expeditioner (se 1 kap. 7 §
HSLF-FS 2016:34).
281
Definitioner av begrepp
Ds 2016:44
Journalhandling
Framställning i skrift eller bild
samt upptagning som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel och som upprättas
eller inkommer i samband med
vården av en patient och som
innehåller
uppgifter
om
patientens hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden
eller om vidtagna eller planerade
vårdåtgärder (se 1 kap. 3
patientdatalagen).
Ordination
Beslut av behörig hälso- och
sjukvårdspersonal som är avsett
att påverka en patients hälsotillstånd genom en hälso- och
sjukvårdsåtgärd
(se
Socialstyrelsens termbank, senast
beslutad 2013)
Ordinatör
Person behörig att ordinera
hälso- och sjukvårdsåtgärd (se
Socialstyrelsens
termbank,
senast beslutad, 2013).
Ordinationsorsak
Indikation som en ordinatör
anger som skäl till en viss
ordination (se Socialstyrelsens
termbank,
senast
beslutad
2013).
Patientjournal
En eller flera journalhandlingar
som rör samma patient (se
1 kap. 3 patientdatalagen).
Personuppgifter
Varje upplysning som avser en
identifierad eller identifierbar
282
Ds 2016:44
Definitioner av begrepp
fysisk person (nedan kallad en
registrerad), varvid en identifierbarfysisk person är en
person som direkt eller indirekt
kan identifieras särskilt med
hänvisning till en identifierare
som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikatorer eller en eller flera faktorer
som är specifika för den fysiska
personens fysiska, fysiologiska,
genetiska,
psykiska,
ekonomiska, kulturella eller sociala
identitet. (se artikel 4.1 dataskyddsförordningen)
Personuppgiftsansvarig
En fysisk eller juridisk person,
offentlig myndighet, institution
eller annat organ som ensamt
eller tillsammans med andra
bestämmer
ändamålen
och
medlen för behandlingen av
personuppgifter; om ändamålen
och medlen för behandlingen
bestäms av unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt
kan
den
personuppgiftsansvarige eller de särskilda
kriterierna för hur denne ska
utses föreskrivas i unionsrätten
eller
i
medlemsstaternas
nationella rätt (se artikel 4.7
dataskyddsförordningen).
Recept
Underlag för expediering av
läkemedel eller teknisk sprit till
enskild användare eller djur (se
1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34).
283
Definitioner av begrepp
Ds 2016:44
Rekvisition
Beställning av läkemedel eller
teknisk sprit från öppenvårdsapotek (se 1 kap. 7 § HSLF-FS
2016:34).
Samtycke
Varje slag av frivillig, specifik,
informerad och otvetydig viljeyttring, genom vilken den
registrerade, antingen genom ett
uttalande eller genom en
entydig bekräftande handling,
godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller
henne (se artikel 4.11 dataskyddsförordningen)
Vårdgivare
Statlig myndighet, landsting och
kommun i fråga om sådan hälsooch sjukvård som myndigheten,
landstinget eller kommunen har
ansvar för (offentlig vårdgivare)
samt annan juridisk person eller
enskild
näringsidkare
som
bedriver hälso- och sjukvård
(privat vårdgivare). (se 1 kap.3 §
patientdatalagen)
Öppenvårdsapotek
Inrättning för detaljhandel med
läkemedel som bedrivs med tillstånd enligt 2 kap. 1 §. (se 1 kap.
4 § lagen om handel med läkemedel)
284
13
Författningskommentarer
13.1
Förslaget till lag om nationell läkemedelslista
Den nya lagen innebär en sammanslagning av lagen (1996:1156) om
receptregister och lagen (2005:258) om läkemedelsförteckning med
en del materiella förändringar. Den nya lagen kommer att ersätta
lagen om receptregister och lagen om läkemedelsförteckning.
Begreppen läkemedelslista och lokal läkemedelslista förekommer i
dag i patientjournaler. Bestämmelser om patientjournal finns framför allt i patientdatalagen (2008:355). För att bl.a. tydliggöra att
den nya lagen inte avser sådana listor används i namnet på lagen
och som begrepp för registret nationell läkemedelslista.
Inledande bestämmelser
1§
I paragrafen anges att E-hälsomyndigheten med automatiserad
behandling ska föra ett nytt register. Registret ska innehålla vissa
uppgifter om ordinationer, förskrivningar och expedieringar av
förskrivna läkemedel och andra varor för människor.
Lagens innehåll motsvarar nuvarande 1 § lagen om receptregister och 1 § lagen om läkemedelsförteckning med tillägget att
det nya registret, som benämns nationell läkemedelslista, även ska
innehålla vissa uppgifter om ordinationer av förskrivna läkemedel.
Med ordination avses ett beslut av behörig hälso- och sjukvårdspersonal som är avsett att påverka en patients hälsotillstånd genom
en hälso- och sjukvårdsåtgärd (se Socialstyrelsens termbank, senast
beslutad 2013). En ordination ska alltid föregå en förskrivning.
Med förskrivning avses utfärdande av recept, hjälpmedelskort och
livsmedelsanvisning (jfr 1 kap. 7 § Läkemedelsverkets föreskrifter
om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit
[HSLF-FS 2016:34] och 7–8 §§ förordningen [2002:687] om
285
Författningskommentarer
Ds 2016:44
läkemedelsförmåner m.m.). Med expediering avses färdigställande
och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit som förordnats (se
1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34). Med förordnande avses utfärdande
av recept eller rekvisition avseende läkemedel eller teknisk sprit (se
1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34). Vilka uppgifter om ordinationer liksom vilka uppgifter som i övrigt ska få finnas i registret framgår av
den nya lagens 9 §, se även avsnitt 9.2.
I paragrafen anges att det nya registret ska innehålla vissa uppgifter om ordinationer, förskrivningar och expedieringar av förskrivna läkemedel och andra varor för människor. Likt receptregistret ska tillämpningsområdet för det nya registret avse inte
bara läkemedel utan även andra varor. Den omständigheten att även
andra varor ingår har en historisk förklaring i att det tidigare
tillämpningsområdet för lagen om receptregister var kopplat till
lagen om läkemedelsförmåner m.m. (se prop. 2008/09:145, s. 305306). Med andra varor avses teknisk sprit enligt 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315), förbrukningsartiklar enligt 18 § lagen
(2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. och livsmedel för särskilda näringsändamål enligt 20 § lagen om läkemedelsförmåner
m.m.
Tillämpningsområdet för det nya registret är likt receptregistret
begränsat till förskrivna läkemedel och varor, dvs. sådana som har
förskrivits på recept enligt 4–5 kap. HSLF-FS 2016:34, livsmedelsanvisning eller hjälpmedelskort enligt 7 –8 §§ förordningen om
läkemedelsförmåner m.m. Läkemedel och varor som köps utan att
ha förskrivits omfattas inte av det nya registret.
Registrets innehåll är vidare begränsat till att avse endast
läkemedel och varor som förskrivits till människor, dvs. registret
omfattar inte läkemedel som förskrivs till djur.
Det förekommer i tillämpningen en del oenhetlighet i begreppsanvändningen av vissa begrepp som t.ex. ordination och förskrivning. Den nya lagen innehåller inga definitioner för att det skulle i
lag binda upp begreppsanvändningen. De begrepp som förekommer i den nya lagen finns redan definierade i andra
författningar och framför allt i olika myndighetsföreskrifter. De
definitioner som ska gälla för lagen behandlas i författningskommentaren till den paragraf där begreppet i fråga omnämns.
Därutöver finns definitioner av de begrepp som är aktuella för den
286
Ds 2016:44
Författningskommentarer
nationella läkemedelslistan samlade i kapitel 12 i denna promemoria.
2§
Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § lagen om receptregister.
3§
Av paragrafen framgår att lagen innehåller kompletterande
bestämmelser till Europarlamentets och rådets förordning (EU)
2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet
av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG,
dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen är direkt
tillämplig i Sverige och gäller därmed enligt sin lydelse.
Personuppgiftsansvar
4§
I paragrafen, anges att det är E-hälsomyndigheten som är personuppgiftsansvarig för den nationella läkemedelslistan. En definition
av begreppet personuppgiftsansvarig finns i artikel 4.7 dataskyddsförordningen. De överväganden som gjorts i valet av personuppgiftsansvarig behandlas i avsnitt 9.11.
Den registrerades inställning till personuppgiftsbehandlingen
5§
I första stycket anges att en registrerad inte har, utöver vad som
följer av andra och tredje styckena samt 6 §, rätt att motsätta sig
sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt denna
lag. Personuppgiftsbehandling som är tillåten enligt lagen om
nationell läkemedelslista får utföras även om den registrerade motsätter sig den. En definition av behandling av personuppgifter finns i
artiklarna 4.1 och 4.2 dataskyddsförordningen). I 6 § anges när en
patient kan få uppgifter spärrade för åtkomst i den nationella
läkemedelslistan.
I andra stycket anges att den registrerades samtycke krävs, utom
i de fall som anges i tredje stycket samt 15 och 18 §§,för ändamålen
registrering av uppgifter om ordinationer och förskrivningar till en
patient med dosdispenserade läkemedel (se avsnitt 9.7.2),
registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt (se
287
Författningskommentarer
Ds 2016:44
avsnitt 9.7.3), åstadkommande av en säker ordination för en
patient, beredande av vård eller behandling för en patient,
komplettering av en patientjournal, genomförande av en
läkemedelsgenomgång (se avsnitt 9.8.2) och underlättande av en
patients läkemedelsanvändning (se avsnitt 9.7.4).
I 15 § anges när direktåtkomst utan patientens samtycke får ges
till uppgift om att narkotiska läkemedel har förskrivits till en
patient. I 18 § anges under vilka förutsättningar som direktåtkomst
utan patientens samtycke får ges i akut nödfall.
I tredje stycket anges vad som ska gälla om en patient som inte
endast tillfälligt saknar förmåga att ta ställning till om uppgifter ska
få behandlas för ändamål som annars skulle kräva patientens
samtycke, se avsnitt 9.10.
Spärrning av uppgifter
6§
I första stycket, som behandlas i avsnitt 9.8.3, anges när en patient
som motsätter sig till att uppgifter om henne eller honom tillgängliggörs har en möjlighet få uppgifter spärrade för åtkomst i
nationella läkemedelslistan. För behandling av personuppgifter för
vissa angivna ändamål (8 § första stycket 1–4 och 10–18) får inte
uppgifterna spärras. Ordinationsorsak får dock alltid spärras.
Vidare anges att vårdnadshavare till ett barn inte kan få uppgifter
spärrade.
I andra stycket, som behandlas i avsnitt 9.6.3, anges att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva
läkemedel som efter en prövning enligt 25 kap. 6 § offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400), OSL, finner att uppgift om
ordinationsorsak inte får lämnas ut till en patient ska hos E-hälsomyndigheten begära att få uppgiften om ordinationsorsak spärrad
för patientåtkomst i den nationella läkemedelslistan. I de fall
sekretess ska gälla för ordinationsorsak gentemot patienten själv
ska den som är legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal begära att
E-hälsomyndigheten spärrar uppgiften i den nationella läkemedelslistan. Spärren kommer i dessa fall endast att gälla gentemot
patienten själv. Om patienten motsätter sig spärren kan patienten
vända sig till E-hälsomyndigheten och begära att få uppgiften
utlämnad. Ett sådant ärende kommer att hanteras på sedvanligt sätt
enligt reglerna om rätten att ta del av allmänna handlingar och
288
Ds 2016:44
Författningskommentarer
rätten att överklaga ett beslut om att inte lämna ut allmänna
handlingar (se 6 kap. OSL). E-hälsomyndigheten kan vid sin
sekretessprövning konsultera den som begärt att uppgiften ska
spärras.
I tredje stycket anges att uppgift om att det finns spärrade uppgifter om en patient får lämnas ut. Även uppgift om att det finns
spärrade uppgifter om en patient som avser narkotiska läkemedel
får lämnas ut.
Återkallelse av samtycke och spärrning av uppgifter
7§
I första stycket anges att patienten har rätt att när som helst återkalla
ett lämnat samtycke och på begäran få en spärr hävd. Patienten kan
återkalla samtycket eller på begäran få en spärr hävd direkt på
öppenvårdsapoteket, hälso- och sjukvården eller hos den registeransvarige. Det ska vara lika lätt att återkalla som att ge sitt samtycke. Verkställandet av en återkallelse bör ske skyndsamt.
I andra stycket anges att legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva läkemedel som efter en prövning enligt 25 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen finner att
en spärrad uppgift om ordinationsorsak kan lämnas ut till en
patient ska hos E-hälsomyndigheten begära att spärren hävs.
Registerändamål
8§
I första stycket anges de ändamål för vilka personuppgifter får
behandlas i den nationella läkemedelslistan. Personuppgifter i
registret får endast behandlas om det är nödvändigt för de i 8 §
första stycket angivna ändamål. Uppräkningen av ändamålen är
således uttömande, se avsnitt 9.4.
Ändamålen i punkterna 1–2 avser registrering av vissa uppgifter
om ordinationer och förskrivningar av läkemedel och andra varor
som ska expedieras på öppenvårdsapotek, och registrering av vissa
uppgifter om ordinationer och förskrivningar av dosdispenserade
läkemedel som ska expedieras på öppenvårdsapotek. En definition
av dosdispensering finns i 1 kap. 4 § lagen (2009:366) om handel
med läkemedel. Dessa två ändamål motsvarar ändamålen i
nuvarande 6 § första stycket punkten 8 lagen om receptregister:
289
Författningskommentarer
Ds 2016:44
registrering av recept och blanketter som används för flera uttag,
samt registrering av dosrecept och elektroniska recept.
Ändamålsbeskrivningarna har genomgått språkliga justeringar
för att bättre stämma överens med den begreppsanvändning som
finns inom området och för att förtydliga vilken behandling som
ändamålen avser, samt delats upp i två ändamålsbeskrivningar
(punkterna 1–2) för att tydliggöra att det för ändamålet som avser
dosdispenserade läkemedel krävs patientens samtycke för att
behandling ska få utföras.
Med registrering avses både att uppgifter får föras in i registret
och att de får finnas i registret under den tillåtna bevarandetiden.
Om omvandlings av recept se avsnitt 9.7.5.
Begreppet ordination har tillkommit då det i registret kommer
att föras två uppgifter som är hänförliga till en ordination (och som
inte finns i dagens receptregister): ordinationsorsak och senaste
datum för uppföljning eller utsättning.
Begreppet förskrivning har valts som ett samlingsnamn för både
recept och blanketter (jfr 1 kap. 7 § Läkemedelsverkets föreskrifter
om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit
[HSLF-FS 2016:34] samt 7 och 8 §§ lagen [2002:160] om läkemedelsförmåner m.m.). Ingen ändring i sak är avsedd. Liksom idag
får recept och blanketter för flera uttag, dosrecept och elektroniska
recept registreras. Begreppen blankett och receptblankett förekommer bl.a. i 19 § förordningen (2002:687) om läkemedelsförmåner m.m. och 7 kap. 3 § HSLF-FS 2016:34. Begreppen är inte
definierade men av nämnda bestämmelser kan utläsas att med
receptblankett och blankett avses snarare pappersversionen av ett
recept eller en blankett som fastställts av Läkemedelsverket.
Begreppet förskrivning förekommer bl.a. i 1 § lagen om receptregister, 7, 8 och 11 §§ förordningen om läkemedelsförmåner m.m.
samt även i 1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34. Begreppet är inte
definierat i lagen om receptregister eller i förordningen om läkemedelsförmåner m.m. men av författningarnas bestämmelser
framgår att med förskrivning avses både recept och blanketter. I
HSLF-FS 2016:34 definieras förskrivning som utfärdande av recept
vilket dock får ses i ljuset av att föreskrifterna innehåller främst
bestämmelser om recept och inte om blanketter. Eftersom
begreppet förskrivning förekommer i lagen om receptregister och
då den nationella läkemedelslistan är ett elektroniskt register får
290
Ds 2016:44
Författningskommentarer
det anses vara mer enhetligt och ändamålsenligt att ersätta recept
och blankett med samlingsbegreppet förskrivning.
Ändamålet i punkten 3 är nytt och avser registrering och
administrering av fullmakter. Ändamålet behandlas s i avsnitt 9.4.2.
Ändamålet i punkten 4 avser expediering av läkemedel och andra
varor som förskrivits och motsvarar ändamålet i 6 § första stycket
punkt 1 lagen om receptregister. Ändamålet redovisas i avsnitt
9.4.3.
Ändamålen i punkterna 5–7 avser åstadkommande av en säker
ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård eller
behandling av en patient samt komplettering av en patientjournal
och motsvarar ändamålen i nuvarande 3 § första stycket punkterna
1–3 lagen om läkemedelsförteckning (se prop. 2004/05:70 s. 2428). En definition av patientjournal finns i 1 kap. 3 patientdatalagen
(2008:355).
Vad gäller ändamålet åstadkommande av en säker ordination av
läkemedel för en patient (punkten 5) har det gjorts en justering där
förskrivning som anges i lagen om läkemedelsförteckning har bytts
ut till ordination. Denna justering har sin grund i att en förskrivning alltid måste föregås av en ordination, varför åtkomst till
registret i första hand är motiverat för att kunna åstadkomma en
patientsäker ordination och därefter en efterföljande patientsäker
förskrivning.
Ändamålet i punkten 8 är nytt och avser genomförande av en
läkemedelsgenomgång. Paragrafen behandlas i avsnitt 9.4.4.
Ändamålet i punkten 9 avser underlättande av en patients
läkemedelsanvändning och motsvarar ändamålet i 3 § första stycket
punkten 5 lagen om läkemedelsförteckning (se prop. 2004/05:70 s.
24-28). Ändamålet är i det nya registret inte förbehållet endast
patienten. Även hälso- och sjukvårdsaktörer samt öppenvårdsapoteksaktörer får behandla uppgifter i registret för nämnt
ändamål, en sådan behandling fordrar dock patientens samtycke, se
avsnitt 9.8.2. Den behandling som öppenvårdsapoteksaktörer utför
idag med stöd av ändamålet i nuvarande 3 § första stycket punkten
4 lagen om läkemedelsförteckning som avser att underlätta den
kontroll som ska genomföras innan ett läkemedel lämnas ut ska i
den nya lagen utföras med stöd av två ändamål: expediering av
läkemedel och andra varor som förskrivits (punkten 4) och
underlättande av patientens läkemedelsanvändning (punkten 9).
291
Författningskommentarer
Ds 2016:44
Den behandling som är nödvändig för en expediering (dvs.
genomförande av de kontroller som krävs enligt Läkemedelsverkets
regelverk samt beaktande av de krav som ställs enligt
läkemedelsförmånslagstiftningen inför ett utlämnande) ska ske
med stöd av ändamålet expediering av läkemedel och andra varor
som förskrivits, se avsnitt 9.4.3. Övrig behandling som kan komma
ifråga för öppenvårdsapoteksaktörer bedöms falla inom ändamålet
underlättande av patientens läkemedelsanvändning, se avsnitt 9.4.5.
Ändamålen i punkterna 10–14 motsvarar ändamålen i nuvarande
6 § första stycket punkterna 2–6 lagen om receptregister och överförs i oförändrad lydelse till den nya lagen. Ändamålen har funnits i
lagen om receptregister sedan lagen infördes år 1996 men har
genomgått vissa justeringar (se huvudsakligen prop. 1996/97 s.
124-125).
Ändamålet i punkten 15 som avser redovisning till
Socialstyrelsen motsvarar ändamålet i nuvarande 6 § första stycket
7 lagen om receptregister (se prop. 1996/97 s. 124-125) och
överförs i oförändrad lydelse till den nya lagen. Emellertid görs ett
tillägg i den nya lagens 23 § avseende de uppgifter som får redovisas
till Socialstyrelsen i jämförelse med vad som gäller enligt nuvarande
16 § lagen om receptregister, se författningskommentaren till 23 §.
Ändamålet i punkten 16 som avser redovisning till Inspektionen
för vård och omsorg motsvarar ändamålet i nuvarande 6 § första
stycket punkten 9 lagen om receptregister (se prop. 2001/02:91 s.
43-46, prop. 2009/10: 210 s. 255 och prop. 2012/13:20 s. 112) och
överförs i oförändrad lydelse till den nya lagen.
Ändamålet i punkten 17 som avser redovisning till Tandvårdsoch läkemedelsförmånsverket motsvarar ändamålet i nuvarande 6 §
första stycket punkten 10 lagen om receptregister (se prop.
2008/09:145 s.442) och överförs i oförändrad lydelse till den nya
lagen.
Ändamålet i punkten 18 som avser redovisning till Läkemedelsverket motsvarar nuvarande 6 § första stycket punkten 11 lagen om
receptregister (se prop. 2013/14:93 s 117-123) och överförs i oförändrad lydelse till den nya lagen.
I paragrafens andra–fjärde stycke anges, på samma sätt som i
nuvarande 6 § andra–fjärde styckena lagen om receptregister, i vad
mån uppgifter får visas för vissa ändamål, se avsnitt 9.4.9
292
Ds 2016:44
Författningskommentarer
I femte stycket anges för vilka ändamål som ordinationsorsak får
redovisas, se avsnitt 9.4.9. En liknande lydelse finns i nuvarande 6 §
femte stycket lagen om receptregister där det anges koder för
förskrivningsorsak istället för ordinationsorsak. Vad avser
ersättandet av begreppet förskrivningsorsak med ordinationsorsak
samt de skäl som motiverar att ordinationsorsak ska få redovisas
för i lagen nämnda ändamål, se avsnitt 9.2.
Registerinnehåll
9§
I paragrafen anges vilka uppgifter som registret får innehålla., se
avsnitt 9.2 Innehållet i det nya registret är i huvuddrag detsamma
som innehållet i nuvarande receptregister (se 8 § lagen om receptregister) och läkemedelsförteckning (se 4 § lagen om läkemedelsförteckning). Det har dock gjorts en del språkliga och
strukturella justeringar och nya uppgifter har tillkommit. I paragrafen tydliggörs att registret innehåller uppgifter om förskriven
vara, dosering och mängd (punkten 1) men också om expedierad
vara, dosering och mängd (punkten 7), och begreppet inköpsdag
ersätts med expedieringsdatum utan att någon ändring i sak är
avsedd (jfr nuvarande 8 § första stycket 1 lagen om receptregister).
Vissa uppgifter som anses omfattas av begreppet administrativa
uppgifter i nuvarande 8 § punkten 7 lagen om receptregister skrivs
ut i den nya lagen: förskriven vara, läkemedelsform, styrka,
dosering, administreringssätt, läkemedelsbehandlingens längd och
behandlingsändamål samt datum för utfärdande av förskrivningen
(punkten 1) och expedierande apotek samt expedierande farmaceut
(punkten 7).
I första punkten uppräknas uppgifter om ett läkemedel som kan
hänföras till en förskrivning (jfr 8 § första stycket punkten 1 och 7
lagen om receptregister samt 4 § punkten 1 lagen om
läkemedelsförteckning). Med begreppet vara avses förmånsberättigade varor som anges i 15–18 §§ lagen (2002:160) om
läkemedelsförmåner m.m. Med förskriven vara avses sådan vara som
förskrivits på recept eller blankett, se författningskommentaren till
8 § första stycket punkten 1 och 2. Begreppet aktiv substans finns
definierat i 2 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315). Begreppen
läkemedelsform, styrka, dosering, administreringssätt, läkemedels-
293
Författningskommentarer
Ds 2016:44
behandlingslängd, behandlingsändamål och mängd finns definierade
i Socialstyrelsens termbank.
I andra punkten uppräknas uppgifter om patienten (se 8 första
stycket punkten 3 lagen om receptregister och jfr 4 § punkten 2
lagen om läkemedelsförteckning).
I tredje punkten uppräknas uppgifter om förskrivaren (se 8
första stycket punkten 4 lagen om receptregister och jfr 4 §
punkten 3 lagen om läkemedelsförteckning). En definition av förskrivare finns i 1 kap. 7 § Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLFFS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läkemedel och
teknisk sprit.
I fjärde punkten anges ordinationsorsak. Ordinationsorsak
ersätter koder för förskrivning i 8 § första stycket punkten 2 lagen
om receptregister för att bättre stämma överens med den begreppsanvändning som råder idag. En definition av begreppet ordinationsorsak finns i Socialstyrelsens termbank.
I femte punkten anges senaste datum för uppföljning eller utsättning. Det är ny uppgift som inte förekommer i nuvarande receptregister. En definition av utsättning finns i Socialstyrelsens
termbank.
I sjätte punkten uppräknas uppgifter som hänför sig till en
expediering (jfr 8 § första stycket punkterna 1, 6 och 7 lagen om
receptregister). Begreppen expediering och farmaceut finns
definierade i 1 kap. 7 § HSLF-FS 2016:34.
I sjunde punkten anges kostnad, kostnadsreducering enligt lagen
om läkemedelsförmåner m.m. och kostnadsfrihet enligt
smittskyddslagen (2004:168), se 8 § första stycket punkten 1 lagen
om receptregister.
I åttonde punkten anges övriga uppgifter som avser en
förskrivning eller en expediering och motsvarar begreppet
administrativa uppgifter i nuvarande 8 § punkten 7 lagen om
receptregister. Det är fråga om uppgifter som behövs för att en
giltig förskrivning ska föreligga eller som måste dokumenteras vid
en expediering. I HSLF-FS 2016:34 finns bestämmelser om vad en
förskrivning måste innehålla för att vara giltig samt vad som måste
dokumenteras vid en expediering.
I nionde punkten anges uppgift om samtycke och spärrning (jfr
8 § första stycket punkten 5 lagen om receptregister). Uppgift om
spärrning är ny uppgift som inte förekommer i receptregistret.
294
Ds 2016:44
Författningskommentarer
I tionde punkten anges uppgifter om fullmakter. Det kan avse
bl.a. fullmäktigens namn och personnummer. Punkten är ny och
förekommer inte i nuvarande lag om receptregister.
Sökbegrepp
10 §
Av paragrafen följer att patientens, fullmäktigens och förskrivarens
identitet får användas som sökbegrepp endast för vissa ändamål.
Ordinationsorsak får inte användas som sökbegrepp. Paragrafen
behandlas i avsnitt 9.8.1.
Utlämnande
11 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 10 § lagen om receptregister (se
prop. 2008/09:145 s. 443) och överförs i oförändrad lydelse till den
nya lagen.
Direktåtkomst
12 §
I paragrafen anges att direktåtkomst till andra uppgifter än
ordinationsorsak, får ges till expedierande personal på ett
öppenvårdsapotek, för ändamålen registrering av vissa uppgifter
om ordinationer och förskrivningar av läkemedel och andra varor
som ska expedieras på öppenvårdsapotek (se avsnitt 9.4.1),
expediering av läkemedel och andra varor som förskrivits (se
avsnitt 9.4.3) samt registrering av underlag för tillämpning av
bestämmelserna om läkemedelsförmåner vid köp av läkemedel
m.m. (se avsnitt 9.4.6).
Direktåtkomsten får endast avse uppgifter som är hänförliga till
förskrivningar som inkommit till den nationella läkemedelslistan
inom de senaste 24 månaderna. Av 5 § första stycket framgår att
patientens samtycke inte krävs för nämnda behandling. Vad som
avses med expedierande personal på öppenvårdsapotek redogörs i
avsnitt 9.5.4. En definition av öppenvårdsapotek finns i 1 kap. 4 §
lagen (2009:366) om handel med läkemedel. Om ordinationsorsak
se avsnitt 9.2.
295
Författningskommentarer
Ds 2016:44
13 §
I paragrafen anges att direktåtkomst till uppgifter får ges till
expedierande personal på ett öppenvårdsapotek, för ändamålen
registrering av vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar
till en patient med dosdispenserade läkemedel (se avsnitt 9.4.1),
registrering och administrering av uppgifter om en fullmakt (se
avsnitt 9.4.2) och underlättande av en patients läkemedelsanvändning (se avsnitt 9.4.5). Av 5 § andra stycket framgår att
nämnda behandling kräver patientens samtycke.
14 §
I paragrafen anges att direktåtkomst till uppgifter om ordinationer
och förskrivningar av dosdispenserade läkemedel får ges till
legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att
förskriva, legitimerad sjuksköterska utan sådan behörighet och
farmaceut i hälso- och sjukvården, för ändamålen registrering av
vissa uppgifter om ordinationer och förskrivningar till en patient
med dosdispenserade läkemedel, åstadkommande av en säker
ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård eller
behandling av en patient, komplettering av en patientjournal,
genomförande av en läkemedelsgenomgång och underlättande av
en patients läkemedelsanvändning. Av 5 § andra stycket följer att
nämnda behandling kräver patientens samtycke. Om aktörers
direktåtkomst till uppgifter om dosdispenserade läkemedel se
avsnitt 9.5.5. Om samtycke till behandling av uppgifter om
dosdispenserade läkemedel se avsnitt 9.7.2.
15 §
I paragrafen anges att direktåtkomst till uppgift om att narkotiska
läkemedel har förskrivits till en patient får ges till legitimerad
hälso- och sjukvårdspersonal med behörighet att förskriva
läkemedel, för ändamålen åstadkommande av en säker ordination
av läkemedel för en patient, beredande av vård eller behandling av
en patient och komplettering av en patientjournal. Direktåtkomsten får endast avse uppgift som är hänförlig till förskrivningar som inkommit till den nationella läkemedelslistan inom de
senaste 24 månaderna. Av 5 § första och andra styckena följer att
patientens samtycke inte krävs för nämnda behandling Angående
296
Ds 2016:44
Författningskommentarer
de aktörer som kan få direktåtkomst till sådana uppgifter se avsnitt
9.5.1. Avseende ändamålen se avsnitt 9.4.4.
16 §
I paragrafen anges för vilka ändamål som direktåtkomst till uppgifter får ges till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva läkemedel, till legitimerad sjuksköterska
utan sådan behörighet eller till farmaceut i hälso- och sjukvården.
Av 5 § andra stycket framgår att nämnd behandling kräver
patientens samtycke. Angående de aktörer som kan få direktåtkomst till registret se avsnitt 9.5.1–9.5.3. Hälso- och sjukvård
finns definierat i 1 kap. 3 § patientdatalagen (2008:355). Angående
ändamålen se avsnitt 9.4.4–9.4.5. Vad gäller kravet på samtycke se
avsnitt 9.8.2.
17 §
I paragrafen anges att patienten får ha direktåtkomst till uppgifter
om sig själv. Direktåtkomst får även ges till annan fysisk person
som patienten utsett genom fullmakt som finns registrerad i den
nationella läkemedelslistan, se avsnitt 9.4.2.
Direktåtkomst i akuta fall
18 §
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.9, anges att om det är
nödvändigt för att patienten ska kunna få den vård eller behandling
som han eller hon oundgängligen behöver och patienten inte kan
lämna sitt samtycke, får legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal
med behörighet att förskriva läkemedel och legitimerad sjuksköterska utan sådan behörighet ges direktåtkomst till uppgifter i
den nationella läkemedelslistan för ändamålen åstadkommande av
en säker ordination av läkemedel för en patient, beredande av vård
eller behandling för en patient och kompletterande av en
patientjournal. (jfr 3 § tredje stycket lagen om läkemedelsförteckning). Detta gäller även för spärrade uppgifter. Av 5 § första
och andra styckena framgår att nämnda behandling inte kräver
patientens samtycke.
297
Författningskommentarer
Ds 2016:44
E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut uppgifter
19 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 12 § lagen om receptregister och
avser E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut uppgifter till
öppenvårdsapoteken (se huvudsakligen prop. 2008/09:145 s. 444).
Paragrafen har bearbetats språkligt men ingen ändring i sak är
avsedd.
20 §
Paragrafen reglerar E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut
vissa uppgifter till legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal med
behörighet att förskriva, legitimerad sjuksköterska utan sådan
behörighet och farmaceut i hälso- sjukvården enligt vad som anges i
14–16 §§. I jämförelse med vad gäller enligt nuvarande 13 § lagen
om receptregister innebär paragrafen en förändring på så sätt att
skyldigheten att lämna ut uppgifter omfattar inte endast uppgifter
om dosdispenserade läkemedel utan samtliga läkemedel som finns i
registret samt att det tydliggörs till vilka aktörer som uppgifter får
lämnas ut.
21 §
Första stycket motsvarar nuvarande 14 § första stycket lagen om
receptregister och avser E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna
ut vissa uppgifter till det landsting som enligt 22 § lagen (2002:160)
om läkemedelsförmåner m.m. ska ersätta kostnaderna för läkemedelsförmåner, se huvudsakligen prop. 2008/09:145 s. 445.
Andra stycket motsvarar nuvarande 14 § andra stycket lagen om
receptregister och avser E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna
ut vissa uppgifter enligt 7 kap. 4 § smittskyddslagen (2004:168), se
prop. 2015/16:97 s. 27.
Tredje stycket motsvarar nuvarande 14 § tredje stycket lagen om
receptregister och anger att för vissa ändamål ska uppgifter om
patientens identitet vara krypterade på ett sådant sätt att dennes
identitet skyddas, se huvudsakligen prop. 2008/09:145 s. 445.
22 §
Paragrafen motsvarar nuvarande15 § lagen om receptregister och
avser E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut vissa uppgifter
till den förskrivare som gjort förskrivningen och till verksamhets-
298
Ds 2016:44
Författningskommentarer
chefen vid den enhet där förskrivaren tjänstgör, se huvudsakligen
prop. 2008/09:145 s. 445.
23 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 16 § lagen om receptregister och
avser E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut vissa uppgifter
till Socialstyrelsen, se huvudsakligen prop. 2008/09:145 s. 445.
Paragrafen har bearbetats språkligt och ett tillägg har gjorts som
innebär att ordinationsorsak ska få redovisas till Socialstyrelsen.
Första punkten motsvarar första punkten i nuvarande 16 § lagen
om receptregister. Punkten har bearbetats språkligt men ingen
ändring i sak är avsedd.
Andra och tredje punkterna motsvarar andra och tredje
punkterna i nuvarande 16 § lagen om receptregister och har överförts i oförändrad lydelse.
Fjärde punkten är ny och innebär att uppgift om ordinationsorsak ska få redovisas till Socialstyrelsen, skälen för detta behandlas
i avsnitten 9.2 och 9.4.9.
24 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 17 § lagen om receptregister och
avser E-hälsomyndighetens skyldighet att lämna ut vissa uppgifter
till Inspektionen för vård och omsorg, se huvudsakligen prop.
2008/09:145 s. 445.
25 §
Paragrafen motsvarar 18 § lagen om receptregister och avser Ehälsomyndighetens skyldighet att lämna ut vissa uppgifter till
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, se huvudsakligen prop.
2008/09:145 s. 446. Paragrafen har bearbetats språkligt men ingen
ändring i sak är avsedd.
26 §
Paragrafen motsvarar 18 a § lagen om receptregister och avser Ehälsomyndighetens skyldighet att lämna ut vissa uppgifter till
Läkemedelsverket, se prop. 2013/14:93 s. 193. Paragrafen har bearbetats språkligt men ingen ändring i sak är avsedd.
299
Författningskommentarer
Ds 2016:44
Gallring
27 §
Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.12, innebär en förändring av
bevarande av personuppgifter i jämförelse med nuvarande lag om
receptregister (19 §) och lag om läkemedelsförteckning (9 §). Se
avsnitt 9.12.4 vad gäller de överväganden som gjorts i fråga om
bevarandetidens längd.
I första stycket anges att uppgifter ska tas bort ur den nationella
läkemedelslistan fem år efter det att den förskrivning som
uppgifterna hör till inkommit till registret.
I andra stycket anges att uppgift om samtycke avseende
ändamålet registrering av vissa uppgifter om ordinationer och
förskrivningar till en patient med dosdispenserade läkemedel ska
tas bort ur registret när den inte längre är nödvändig för ändamålet.
Sekretess
28 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 21 § lagen om receptregister, se
huvudsakligen prop. 2012/13:128 s. 59.
Behörighetstilldelning
29 §
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.13, anges de krav som ställs
på E-hälsomyndigheten vad gäller behörighet och åtkomst (jfr
nuvarande 22 och 23 §§ lagen om receptregister samt 12 a och
12 b §§ lagen om läkemedelsförteckning).
I första stycket anges de krav som ställs på E-hälsomyndigheten
vad gäller behörighet för att den personal som arbetar hos myndigheten ska få åtkomst till uppgifter i registret enligt vad som anges i
lagen.
I andra stycket anges de krav som ställs på E-hälsomyndigheten
vad gäller behörighet för att de aktörer som inte arbetar hos
myndigheten ska få direktåtkomst till uppgifter i registret enligt
vad som anges i lagen.
I nuvarande 22 § andra stycket lagen om receptregister och i
12 a § andra stycket lagen om läkemedelsförteckning anges att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om tilldelning av behörighet för åtkomst till
helt eller delvis automatiskt behandlade uppgifter. I 2 § förord-
300
Ds 2016:44
Författningskommentarer
ningen (2009:625) om receptregister och 2 § förordningen
(2009:626) om läkemedelsförteckning anges att Datainspektionen
får meddela föreskrifter om bl.a. tilldelning av behörighet för
åtkomst till uppgifter i registren. Datainspektionen har inte
meddelat några föreskrifter med stöd av nämnda bemyndiganden.
Det kan även ifrågasättas om det är lämpligt att Datainspektionen
som är tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen ska kunna
besluta om sådana föreskrifter. Bemyndiganden i nuvarande 22 §
andra stycket lagen om receptregister och 12 a § andra stycket
lagen om läkemedelsförteckning överförs därför inte till den nya
lagen om nationell läkemedelslista.
Åtkomstkontroll
30 §
I paragrafen anges E-hälsomyndigheten ska se till att åtkomst till
uppgifter i den nationella läkemedelslistan dokumenteras så att
åtkomsten kan kontrolleras. Kravet som ställs på E-hälsomyndigheten medför kontroll av åtkomsten för samtliga som ges direktåtkomst till uppgifter i den nationella läkemedelslistan
I nuvarande 23 § andra stycket lagen om receptregister och
12 b § andra stycket lagen om läkemedelsförteckning anges att
regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får
meddela föreskrifter om dokumentation och kontroll. I 2 § förordningen om receptregister och 2 § förordningen om läkemedelsförteckning anges att Datainspektionen får meddela föreskrifter
om bl.a. dokumentation och kontroll av åtkomst. Datainspektionen har inte meddelat några föreskrifter med stöd av nämnda
bemyndiganden. Det kan i även ifrågasättas om det är lämpligt att
Datainspektionen som är tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen ska kunna besluta om sådana föreskrifter. Bemyndiganden i
nuvarande 23 § andra stycket lagen om receptregister och 12 b §
andra stycket lagen om läkemedelsförteckning överförs därför inte
till den nya lagen om nationell läkemedelslista.
Krav på hälso- och sjukvården och öppenvårdsapotek
31 §
I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, anges att den som
bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska ha ett elektroniskt system som gör det möjligt att få direktåtkomst till upp-
301
Författningskommentarer
Ds 2016:44
gifter i den nationella läkemedelslistan och vid en förskrivning
lämna de uppgifter som anges i 9 §. Paragrafen införs efter förebild
av nu gällande reglering för öppenvårdsapotek i 2 kap. 6 §
punkterna 5–6 lagen (2009:366) om handel med läkemedel.
32 §
Paragrafen innehåller en hänvisning till 2 kap. 6 § punkterna 5–6
lagen om handel med läkemedel där det ställs krav på att den som
har tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek ska ha ett elektroniskt
system som gör det möjligt att få direktåtkomst till uppgifter hos
E-hälsomyndigheten samt vid expediering av en förskrivning lämna
vissa uppgifter till E-hälsomyndigheten, se prop. 2008/09:145
s. 421 samt avsnitt 9.3.
E-hälsomyndighetens skyldighet att informera vissa myndigheter
33 §
Första stycket reglerar E-hälsomyndighetens skyldighet att
informera Inspektionen för vård och omsorg om vad som framkommit vid en kontroll av det elektroniska system för direktåtkomst som den som bedriver verksamhet inom hälso- och
sjukvården ska ha enligt 31 §.
I andra stycket anges att myndigheten även ska informera
Inspektionen för vård och omsorg om den som bedriver
verksamhet inom hälso- och sjukvården inte lämnar de uppgifter
till myndigheten som föreskrivs i 31 §.
Paragrafen införs efter förebild av nu gällande reglering för
öppenvårdsapotek i 2 kap. 10 b § lagen (2009:366) om handel med
läkemedel. Enligt 7 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659) står
hälso- och sjukvården och dess personal under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg. Inspektions tillsyn innebär bl.a. en
granskning av att hälso- och sjukvårdsverksamhet uppfyller krav
och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har
meddelats med stöd av sådana föreskrifter (7 kap. 3 § patientsäkerhetslagen). Det ankommer på Inspektionen att vidta de åtgärder som är lämpliga med anledning av E-hälsomyndighetens
information. Det kan t.ex. bli fråga om åtgärdsförelägganden eller
beslut om att förbjuda verksamheten (7 kap. 23–28 §§ patientsäkerhetslagen).
302
Ds 2016:44
Författningskommentarer
34 §
Paragrafen innehåller en hänvisning till 2 kap. 10 b § lagen om
handel med läkemedel där det ställs krav på att E-hälsomyndighet
ska informera Läkemedelsverket om vad som framkommit vid en
kontroll av det av det elektroniska system för direktåtkomst till
uppgifter hos myndigheten som den som har tillstånd att bedriva
öppenvårdsapotek ska ha samt om en tillståndshavare inte lämnar
de uppgifter till myndigheten som föreskrivs i lagen, se prop.
2012/13:128 s. 41–45.
Avgifter
35 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 25 § första stycket lagen om
receptregister, se prop. 2008/09:145 s. 448, och 14 § första stycket
lagen om läkemedelsförteckning, se prop. 2008/09:145 s. 454).
Bemyndiganden i nuvarande 25 § andra stycket lagen om receptregister och 14 § andra stycket lagen om läkemedelsförteckning har
förts över till den nya lagens 36 §.
Bemyndigande
36 §
I paragrafen, som motsvarar nuvarande 25 § andra stycket lagen om
receptregister och 14 § andra stycket lagen om läkemedelsförteckning, anges att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om avgifterna.
37 §
I paragrafen anges att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ordinationsorsak enligt 9 §. Paragrafen motsvarar nuvarande 26 § lagen om
receptregister men en viss språklig justering har gjort. Begreppet
koder för förskrivningsorsak har ersatts med ordinationsorsak för
att bättre stämma överens med den begreppsanvändning som råder
idag. Ordinationsorsak behandlas i avsnitt 9.2.
303
Författningskommentarer
13.2
Ds 2016:44
Förslaget till förordning om nationell
läkemedelslista
Den nya förordningen kommer att ersätta nuvarande förordning
(2009:625) om receptregister och förordning (2009:626) om
läkemedelsförteckning. Bestämmelserna om bemyndiganden i 2 §
förordningen om receptregister och 2 § förordningen om läkemedelsförteckning som avser Datainspektionens rätt att meddela
föreskrifter om bl.a. tilldelning av behörighet och dokumentation
och kontroll av åtkomst överförs inte till den nya förordningen, se
författningskommentaren till 29 § lagen om nationell läkemedelslista.
1§
I paragrafen lämnas upplysning om lagstödet för förordningen.
2§
Paragrafen motsvarar nuvarande 3 § förordningen om receptregister och 3 § förordningen om läkemedelsförteckning och överförs i oförändrad lydelse till den nya förordningen.
3§
Paragrafen motsvarar nuvarande 4 § förordningen om receptregister men har bearbetats språkligt. Begreppet koder för förskrivningsorsak har ersatts med ordinationsorsak. Ordinationsorsak
behandlas i avsnitt 9.2.
13.3
Förslaget till lag om ändring i lagen
(1996:1157) om läkemedelskommittéer
4§
I paragrafen ersätts hänvisningen till lagen om receptregister med
en hänvisning till lagen om nationell läkemedelslista.
304
Ds 2016:44
13.4
Författningskommentarer
Förslaget till förordning om ändring i
förordningen (2005:363) om läkemedelsregister
hos Socialstyrelsen
4§
Paragrafens första punkt har med anledning av den lydelse som
föreslås i 9 § lagen om nationell läkemedelslista bearbetats språkligt
men ingen ändring i sak är avsedd.
I paragrafen införs en ny fjärde punkt som avser ordinationsorsak. Ändringen innebär att ordinationsorsak ska få registreras i
läkemedelsregistret, se avsnitt 9.2 och 9.4.9. Ändringen har en
koppling till 8 § femte stycket och 23 § i den nya lagen om
nationell läkemedelslista.
13.5
Förslaget till förordning om ändring i
förordningen (2006:196) om register över hälsooch sjukvårdspersonal
5§
Ändringen i första stycket punkten 2 innebär att hänvisningen till
receptregistret enligt lagen om receptregister ersätts med en hänvisning till den nationella läkemedelslistan enligt lagen om nationell
läkemedelslista.
Ändringen i första stycket punkten 4 innebär att hänvisningen till
lagen om receptregister ersätts med en hänvisning till lagen om
nationell läkemedelslista.
13.6
Förslaget till lag om ändring i patientdatalag
(2008:355)
4 kap.
6§
I paragrafen ersätts hänvisningen till 14 § lagen om receptregister
med en hänvisning till 21 § lagen om nationell läkemedelslista.
305
Författningskommentarer
13.7
Ds 2016:44
Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:366)
om handel med läkemedel
2 kap.
6§
Ändringen i första stycket punkten 5 innebär att hänvisningen till 8 §
lagen om receptregister ersätts med en hänvisning till 9 § 6–10
lagen om nationell läkemedelslista.
13.8
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
25 kap.
6§
Ändringen i paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.6.3, innebär att
sekretessen som gäller hos E-hälsomyndigheten enligt 25 kap.
17 a § även ska gälla i förhållande till den vård- eller behandlingsbehövande själv för uppgift om hans eller hennes hälsotillstånd, om
det med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av
synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom eller henne.
Enligt 25 kap. 17 a § gäller sekretess hos E-hälsomyndigheten
för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående till denne lider men.
17 c §
Ändringarna i första stycket innebär att sekretessen enligt 25 kap.
17 a och 17 b §§ inte hindrar att uppgift i den nationella läkemedelslistan lämnas enligt den nya lagen om nationell läkemedelslista till förskrivare av läkemedel, legitimerad sjuksköterska
utan behörighet att förskriva läkemedel, farmaceut i hälso- och
sjukvården eller till expedierande personal på öppenvårdsapotek.
De materiella ändringarna består i att nuvarande hänvisning till
lagen om läkemedelsförteckning ersätts med en hänvisning till
lagen om nationell läkemedelslista samt att det görs ett tillägg med
farmaceut i hälso- och sjukvården som innebär att den sekretessbrytande bestämmelsen även ska avse utlämnande av uppgifter till
farmaceut i hälso- och sjukvården. Tillägget föranleds av att
306
Ds 2016:44
Författningskommentarer
farmaceut i hälso- och sjukvården föreslås kunna få direktåtkomst
till uppgifter i den nationella läkemedelslistan, se avsnitt 9.5.3. . De
redaktionella ändringarna består i att de sekretessbrytande
bestämmelserna avseende utlämnande av uppgifter i den nya lagen
om nationell läkemedelslista samlas i paragrafens första stycke
genom att det införs en hänvisning till 25 kap. 17 b § samt att det
införs ett tillägg med expedierande personal på öppenvårdsapotek.
I andra stycket görs en redaktionell ändring som innebär att
hänvisningen till lagen om receptregister tas bort med anledning av
att de sekretessbrytande bestämmelserna avseende den nya lagen
om nationell läkemedelslista samlas i paragrafens första stycke.
13.9
Förslaget till förordning om ändring i
förordningen (2009:659) om handel med
läkemedel
11 §
I paragrafen ersätts hänvisningen till lagen om receptregister med
en hänvisning till lagen om nationell läkemedelslista.
13.10 Förslaget till förordning om ändring i
förordningen (2013:1031) med instruktion för
E-hälsomyndigheten
2§
I paragrafens första punkt ersätts hänvisningen till lagen om
receptregister och lagen om läkemedelsförteckning med en hänvisning till lagen om nationell läkemedelslista.
I paragrafens andra punkt görs ett tillägg som innebär att Ehälsomyndigheten vid behov ska genomföra kontroller av det
elektroniska system för direktåtkomst till uppgifter hos myndigheten som den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska ha enligt 31 § lagen om nationell läkemedelslista. Paragrafen behandlas i författningskommentaren till 31 § lagen om
nationell läkemedelslista.
307
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departementsserien 2016
Kronologisk förteckning
1. Kontroller och inspektioner
i Sverige av Europeiska byrån för
bedrägeribekämpning. Fi.
2. Några frågor om offentlighet och
sekretess. Ju.
3. Uppföljning av återvändandedirektivet
och direktivet om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning. Ju.
4. Effektivare hyres- och
arrendenämnder. Ju.
5. Mer tydlighet och aktivitet
i sjuk- och aktivitetsersättningen. S.
6. Entreprenörsansvar och
svenska kollektivavtalsvillkor vid utstationering. A.
7. Tolktjänst för vardagstolkning. S.
8. Hälsoväxling för aktivare
rehabilitering och omställning
på arbetsplatserna. S.
9. Ny lag om tilläggsavgift i
kollektivtrafik. N.
10. Nya regler för europeiska småmål –
lättare att pröva tvister inom EU. Ju.
11. Anpassningar av svensk rätt till
EU-förordningen om kliniska
läkemedelsprövningar. S.
12. Etisk granskning av klinisk
läkemedelsprövning. U.
13. Nya möjligheter till operativt
polissamarbete med andra stater. Ju.
14. Förtydliganden av lönestöden för
personer med funktionsnedsättning
som medför nedsatt arbetsförmåga.
Byte av benämningar på lönebidrag,
utvecklingsa nställning och
trygghetsanställning. A.
15. Normgivningen inom åklagarväsendet
m.m. Ju.
16. Ersättning vid expropriation av
bostäder. Ju.
17. Otillåtna bosättningar. Ju.
18. Ytterligare åtgärder för att genomföra
EU-direktiv om mänskliga vävnader
och celler. S.
19. Jämställda pensioner? S.
20. Strada.
Transportstyrelsens olycksdatabas. N.
21. Ändringar i fråga om sysselsättning
för asylsökande och kommunplacering
av ensamkommande barn. A.
22. Polisens tillgång till information om
vissa it-incidenter. Ju.
23. Vissa frågor om kommersiell radio. Ku.
24. Validering med mervärde. U.
25. Miljöbedömningar. M.
26. Utvidgat skydd mot diskriminering
i form av bristande tillgänglighet. Ku.
27. Frågor kring 2009 års
renskötselkonvention. N.
28. Driftsformer för universitetssjukhus.
S.
29. Privata sjukvårdsförsäkringar
inom offentligt finansierad hälsooch sjukvård. S.
30. Sweden’s seventh national report
under the Convention on Nuclear
Safety. Sweden’s implementation of
the obligations of the Convention. M.
31. Behandling av personuppgifter
inom Nationellt centrum för
terrorhotbedömning. Ju.
32. Jämn könsfördelning i bolagsstyrelser.
Ju.
33. Reglering av distanshandel med
alkoholdrycker. S.
34. Ytterligare anpassning av svensk rätt
till Dublinförordningen. Ju.
35. Ett nytt regelverk för nyanlända
invandrares etablering i arbets- och
samhällslivet. A.
36. Bokföringsbrott i filialer. Ju.
37. Åldersbedömning tidigare i
asylprocessen. Ju.
opaginerad Kontrollera mot PDF
38. Riktlinjer för handläggningen
av ärenden om internationella
överenskommelser. UD.
39. En utvidgad möjlighet till uteslutning
av advokater. Ju.
40. Anpassningar till
EU:s nya förordningar
om medicinteknik – del 1. S.
41. Ansvar för de försäkringsmedicinska
utredningarna. S.
42. Elektroniska vägfraktsedlar. Ju.
43. Mottagandet vid nationella
evakueringar till Sverige. S.
44. Nationell läkemedelslista. S.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departementsserien 2016
Systematisk förteckning
Arbetsmarknadsdepartementet
Jämn könsfördelning i bolagsstyrelser. [32]
Entreprenörsansvar och svenska kollektivavtalsvillkor vid utstationering. [6]
Ytterligare anpassning av svensk rätt till
Dublinförordningen. [34]
Förtydliganden av lönestöden för personer
med funktionsnedsättning som medför
nedsatt arbetsförmåga.
Byte av benämningar på lönebidrag,
utvecklingsa nställning och
trygghetsanställning. [14]
Bokföringsbrott i filialer. [36]
Ändringar i fråga om sysselsättning för
asylsökande och kommunplacering
av ensamkommande barn. [21]
Åldersbedömning tidigare i asylprocessen.
[37]
En utvidgad möjlighet till uteslutning
av advokater. [39]
Elektroniska vägfraktsedlar. [42]
Kulturdepartementet
Ett nytt regelverk för nyanlända
invandrares etablering i arbetsoch samhällslivet. [35]
Vissa frågor om kommersiell radio. [23]
Finansdepartementet
Miljö- och energidepartementet
Kontroller och inspektioner i Sverige
av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. [1]
Miljöbedömningar. [25]
Utvidgat skydd mot diskriminering i form
av bristande tillgänglighet. [26]
Justitiedepartementet
Sweden’s seventh national report under
the Convention on Nuclear Safety.
Sweden’s implementation of the
obligations of the Convention. [30]
Några frågor om offentlighet och
sekretess. [2]
Näringsdepartementet
Uppföljning av återvändandedirektivet
och direktivet om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning. [3]
Effektivare hyres- och arrendenämnder.
[4]
Nya regler för europeiska småmål – lättare
att pröva tvister inom EU. [10]
Nya möjligheter till operativt
polissamarbete med andra stater. [13]
Normgivningen inom åklagarväsendet
m.m. [15]
Ersättning vid expropriation av bostäder.
[16]
Otillåtna bosättningar. [17]
Polisens tillgång till information om vissa
it-incidenter. [22]
Behandling av personuppgifter inom
Nationellt centrum för terrorhotbedömning. [31]
Ny lag om tilläggsavgift i kollektivtrafik.
[9]
Strada.
Transportstyrelsens olycksdatabas. [20]
Frågor kring 2009 års
renskötselkonvention. [27]
Socialdepartementet
Mer tydlighet och aktivitet
i sjuk- och aktivitetsersättningen. [5]
Tolktjänst för vardagstolkning. [7]
Hälsoväxling för aktivare rehabilitering
och omställning på arbetsplatserna. [8]
Anpassningar av svensk rätt till EUförordningen om kliniska läkemedelsprövningar. [11]
Ytterligare åtgärder för att genomföra
EU-direktiv om mänskliga vävnader
och celler. [18]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jämställda pensioner? [19]
Driftsformer för universitetssjukhus. [28]
Privata sjukvårdsförsäkringar inom
offentligt finansierad hälsooch sjukvård. [29]
Reglering av distanshandel med
alkoholdrycker. [33]
Anpassningar till EU:s nya förordningar
om medicinteknik – del 1. [40]
Ansvar för de försäkringsmedicinska
utredningarna. [41]
Mottagandet vid nationella
evakueringar till Sverige. [43]
Nationell läkemedelslista. [44]
Utbildningsdepartementet
Etisk granskning av klinisk
läkemedelsprövning. [12]
Validering med mervärde. [24]
Utrikesdepartementet
Riktlinjer för handläggningen av ärenden
om internationella överenskommelser.
[38]
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.