En flexiblare ämneslärarutbildning U2016/04953/UH
2016-11-18 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria En flexiblare ämneslärarutbildning U2016/04953/UH (Utbildningsdepartementet, 2016-11-18)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemoria
2016-11-17
U2016/04953/UH
Utbildningsdepartementet
En flexiblare ämneslärarutbildning
Denna promemoria har utarbetats inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet). I promemorian lämnas förslag om en mer flexibel
ämneslärarutbildning med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs
7–9. Även förslag om ändring i regleringen av ämneskombinationer i
ämneslärarutbildningen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan
lämnas. Syftet är att skapa förutsättningar för lärosätena att anordna en
mer attraktiv ämneslärarutbildning och därmed öka söktrycket till och
genomströmningen i utbildningen. Genom att det skapas större
möjlighet till samläsning mellan inriktningarna, ökar också lärosätenas
möjlighet att anordna utbildning i ämnen som få studenter vill läsa på
båda inriktningarna. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 2018.
2
Innehållsförteckning
Sammanfattning .............................................................................................4
1. Författningsförslag....................................................................................6
1.1 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen
(1993:100); .....................................................................................................6
1.2 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:686) om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
………………………………………………………………………...13
1.3 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:689) om
vissa behörighetsgivande examina för legitimation som lärare och
förskollärare och om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare
och förskollärare som saknar lärar- eller förskollärarexamen ..................15
1.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:705) om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
för personer som har en examen på forskarnivå .......................................17
2. Ärendets hittillsvarande handläggning ..................................................19
2.1 En promemoria har remitterats tidigare ..............................................19
2.2 Kort om remissinstansernas synpunkter .............................................19
2.3 Ytterligare diskussioner om promemorians förslag ............................20
3. Situationen i dag ......................................................................................20
3.1 Rekryteringsbehoven överstiger tillgången på lärare ..........................20
3.2 Andelen behöriga lärare varierar beroende på skolform och ämnen .21
3.3 Antalet sökande till ämneslärarutbildningen .......................................22
3.4 Det finns ett behov av samverkan mellan lärosätena ..........................23
3.5 Åtgärder som har vidtagits för att stärka läraryrket och för att
attrahera fler till läraryrket..........................................................................24
4.
Tidigare större reformer av lärarutbildningen ...................................26
4.1 1988 års reform ......................................................................................26
4.2 2001 års reform ......................................................................................27
4.3 2011 års reform ......................................................................................28
4.4 Lärarlegitimation har införts ................................................................29
5.
Närmare om ämneslärarexamen .........................................................29
5.1 Ämneslärarexamen är en av fyra lärarexamina och har två inriktningar
………………………………………………………………………...29
5.2 Inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 ..........................30
5.3 Inriktningen mot arbete i gymnasieskolan ..........................................30
3
5.4 Ämneslärarens behörighet att undervisa ............................................ 31
6. Det bör införas en flexiblare ämneslärarutbildning ............................. 32
6.1 Det minsta ämnesdjupet bör öka och en möjlighet att välja
utbildningslängd införas ............................................................................ 32
6.2 Fler ämneskombinationer ska vara tillåtna ......................................... 35
6.3 Följdändringar ska göras i förordningarna om kompletterande
pedagogisk utbildning ................................................................................ 39
6.4 Följdändringar ska göras i förordningen om vidareutbildning av lärare
………………………………………………………………………...42
6.5 Inga förändringar i behörighetsförordningen .................................... 43
6.6 Inga förändringar i förordningen om försöksverksamhet med
anställning under viss kompletterande utbildning ................................... 44
6.7 Inga förändringar i förordningen om högskoleutbildning som
kompletterar avslutad utländsk utbildning ............................................... 44
7. Ikraftträdande ......................................................................................... 45
8. Konsekvenser .......................................................................................... 46
8.1 Vilka som berörs av förslagen .............................................................. 46
8.2 Konsekvenser för lärosäten, skolhuvudmän och studenter............... 46
8.3 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen .............................. 47
8.4 Konsekvenser för jämställdheten ........................................................ 47
8.5 Konsekvenser för integrationspolitiken ............................................. 47
8.6 Sveriges medlemskap i EU ................................................................... 47
8.7 Konsekvenser för enskilda huvudmän ................................................ 47
8.8 Konsekvenser för små företag ............................................................. 48
Bilaga: Tillåtna och otillåtna tvåämneskombinationer enligt förslaget ... 49
4
Sammanfattning
Behöriga och kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för att
höja elevers studieresultat. På sikt finns det dock risk för en brist på
ämneslärare totalt sett. Ämneslärarutbildningen behöver därför vara en
attraktiv utbildning som många söker som sitt förstahandsval och med
ett lågt antal avhopp bland studenterna. Antalet behöriga förstahandssökande per antagen till ämneslärarutbildningen är lägre för inriktningen
mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 än för inriktningen mot arbete i
gymnasieskolan. Det finns därför skäl att vidta åtgärder i syfte att främja
rekryteringen av lärare i grundskolans årskurs 7–9.
Det har skett tre stora reformer av lärarutbildningen under drygt två
decennier och nuvarande ämneslärarexamen infördes den 1 juli 2011. En
utgångspunkt är därför att de förändringar som föreslås i denna departementspromemoria inte bör vara alltför stora och att de i största möjliga
mån bör passa in i dagens system med olika lärarutbildningar och den
behörighet att undervisa som dessa ger.
Inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 omfattar i dag
270 högskolepoäng och som huvudregel tre undervisningsämnen. En ny
variant av ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 ska införas. Den ska vara ett halvt år kortare än i dag och
omfatta två undervisningsämnen och 240 högskolepoäng. Den existerande varianten som omfattar två undervisningsämnen och 270 högskolepoäng ska inte förändras. Denna är bara möjlig vid vissa
ämneskombinationer, som t.ex. då två av de valda undervisningsämnena
är musik, samhällskunskap eller svenska. Varianten med tre undervisningsämnen ska utökas från 270 till 300 högskolepoäng. Liksom tidigare
ska examen omfatta en fördjupning om 90 högskolepoäng i ett ämne
eller ämnesområde. Vid vissa ämneskombinationer, som då två av de
valda undervisningsämnena är musik, samhällskunskap eller svenska, ska
examen omfatta två fördjupningar om 90 högskolepoäng. För varje
övrigt ämne ska det krävas minst 60 högskolepoäng i stället för 45 högskolepoäng som i dag. Den ökade ämnesfördjupningen innebär en
kvalitetshöjning och möjliggör dessutom i högre grad samläsning mellan
inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 och inriktningen mot
arbete i gymnasieskolan. Mer omfattande och djupare studier i ett ämne
är också viktigt för utbildningens status och därmed dess attraktivitet.
Inriktningen mot årskurs 7–9 ger som tidigare även behörighet för att
undervisa i grundskolans årskurs 4–6.
Det föreslås också att bestämmelserna om tillåtna ämneskombinationer
ändras för inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 så att fler
kombinationer tillåts och att de närmare motsvarar bestämmelserna om
tillåtna ämneskombinationer för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Dessutom föreslås ämneskombinationen matematik och svenska
5
bli tillåten för båda inriktningarna. I dag är den inte tillåten för någon av
dem. Vidare föreslås att undervisningsämnet svenska som andraspråk ska
få kombineras med valfritt annat ämne för båda inriktningarna.
Ändringarna innebär ökade valmöjligheter för studenterna och större
möjligheter för lärosätena både att profilera sig och att lägga upp
utbildningen på olika sätt, exempelvis för att i högre grad kunna möta
skolhuvudmännens behov av lärare i bristämnen.
Förslagen innebär ändringar i högskoleförordningen (1993:100), i
förordningen (2011:686) om kompletterande pedagogisk utbildning som
leder till ämneslärarexamen, i förordningen (2016:705) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för
personer som har en examen på forskarnivå och i förordningen
(2011:689) om vissa behörighetsgivande examina för legitimation som
lärare och förskollärare och om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare och förskollärare som saknar lärar- eller förskollärarexamen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.
6
1. Författningsförslag
1.1 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100);
Härigenom föreskrivs att bilaga 2 och 4 till högskoleförordningen
(1993:100)1 ska ha följande lydelse.
___________
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Den som före den 1 januari 2018 har påbörjat en utbildning till
ämneslärare enligt de äldre bestämmelserna och den som dessförinnan antagits till en sådan utbildning men fått anstånd till en
tidpunkt efter ikraftträdandet att påbörja utbildningen har rätt att
slutföra sin utbildning för att få en examen enligt de äldre
bestämmelserna, dock längst till och med utgången av 2024.
Bilaga 22
Nuvarande lydelse
EXAMENSORDNING
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
4. Examensbeskrivningar
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
EXAMINA PÅ GRUNDNIVÅ ELLER AVANCERAD NIVÅ
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Ämneslärarexamen
Omfattning
Ämneslärarexamen ges med två inriktningar. Ämneslärarexamen med
inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 avläggs på avancerad
nivå och uppnås efter att studenten har fullgjort kursfordringar om 270
högskolepoäng. Ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i
gymnasieskolan avläggs på avancerad nivå och uppnås efter att studenten
har fullgjort kursfordringar om 300 eller, när så krävs, 330
högskolepoäng.
För examen krävs att utbildningen omfattar följande områden: ämnesoch ämnesdidaktiska studier med relevans för undervisning i något av
1
2
Förordningen omtryckt 1998:1003.
Senaste lydelse 2016:707.
7
skolväsendets ämnen för vilket det finns en fastlagd kurs- eller
ämnesplan, utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och
verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng, förlagd inom
relevant verksamhet och ämne.
För ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 ska utbildningen omfatta ämnes- och ämnesdidaktiska
studier om 195 högskolepoäng i tre undervisningsämnen. Om
undervisningsämnet musik eller bild ingår i utbildningen, kan examen dock
omfatta ämnesstudier i två eller tre undervisningsämnen. När två av
undervisningsämnena svenska, samhällskunskap eller musik ingår i
utbildningen omfattar examen ämnesstudier endast i dessa två
undervisningsämnen. Av de ämnes- och ämnesdidaktiska studierna ska 15
högskolepoäng utgöra ämnesrelaterad verksamhetsförlagd utbildning.
Utbildningen ska omfatta minst en fördjupning om 90 högskolepoäng i
relevant ämne eller ämnesområde. För varje övrigt ämne som ingår i
examen krävs minst 45 högskolepoäng. När svenska, samhällskunskap
eller musik ingår krävs dock alltid 90 högskolepoäng inom de
ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen.
Inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer.
För ämneslärarexamen med inriktning mot gymnasieskolan ska
utbildningen omfatta ämnes- och ämnesdidaktiska studier om 225 eller,
när så krävs, 255 högskolepoäng i två undervisningsämnen. Av de ämnesoch ämnesdidaktiska studierna ska 15 högskolepoäng utgöra
ämnesrelaterad verksamhetsförlagd utbildning. Utbildningen ska omfatta
en fördjupning om 120 högskolepoäng i relevant ämne eller
ämnesområde och en fördjupning om 90 högskolepoäng. När svenska,
samhällskunskap eller musik ingår krävs dock alltid 120 högskolepoäng
inom de ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen.
Inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer.
Studierna inom den utbildningsvetenskapliga kärnan ska anknyta till
kommande yrkesutövning och omfatta följande:
– skolväsendets historia, organisation och villkor samt skolans
värdegrund, innefattande de grundläggande demokratiska värderingarna
och de mänskliga rättigheterna,
– läroplansteori och didaktik,
– vetenskapsteori och forskningsmetodik,
– utveckling, lärande och specialpedagogik,
– sociala relationer, konflikthantering och ledarskap,
– bedömning och betygssättning, och
– utvärdering och utvecklingsarbete.
Mål
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
8
Föreslagen lydelse
EXAMENSORDNING
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
4. Examensbeskrivningar
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
EXAMINA PÅ GRUNDNIVÅ ELLER AVANCERAD NIVÅ
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Ämneslärarexamen
Omfattning
Ämneslärarexamen ges med två inriktningar. Ämneslärarexamen med
inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 avläggs på avancerad
nivå och uppnås efter att studenten har fullgjort kursfordringar om 240
eller, när så krävs, 270 eller 300 högskolepoäng. Ämneslärarexamen med
inriktning mot arbete i gymnasieskolan avläggs på avancerad nivå och
uppnås efter att studenten har fullgjort kursfordringar om 300 eller, när
så krävs, 330 högskolepoäng.
För examen krävs att utbildningen omfattar följande områden: ämnesoch ämnesdidaktiska studier med relevans för undervisning i något av
skolväsendets ämnen för vilket det finns en fastlagd kurs- eller
ämnesplan, utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och
verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng, förlagd inom
relevant verksamhet och ämne.
För ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 ska utbildningen omfatta ämnes- och ämnesdidaktiska
studier om 165 högskolepoäng i två undervisningsämnen eller 225 högskolepoäng i tre undervisningsämnen. Examen ska dock omfatta ämnesoch ämnesdidaktiska studier om 195 högskolepoäng i två
undervisningsämnen när två av undervisningsämnena svenska,
samhällskunskap eller musik ingår i utbildningen. Examen får vidare
omfatta ämnes- och ämnesdidaktiska studier om 195 högskolepoäng i två
undervisningsämnen om undervisningsämnet bild eller musik ingår i
utbildningen. Av de ämnes- och ämnesdidaktiska studierna ska 15
högskolepoäng utgöra ämnesrelaterad verksamhetsförlagd utbildning.
Utbildningen ska omfatta minst en fördjupning om 90 högskolepoäng i
relevant ämne eller ämnesområde. För varje övrigt ämne som ingår i
examen krävs minst 60 högskolepoäng. När svenska, samhällskunskap
eller musik ingår krävs dock alltid 90 högskolepoäng inom de
ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen.
Inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer.
För ämneslärarexamen med inriktning mot gymnasieskolan ska
utbildningen omfatta ämnes- och ämnesdidaktiska studier om 225 eller,
när så krävs, 255 högskolepoäng i två undervisningsämnen. Av de ämnes-
9
och ämnesdidaktiska studierna ska 15 högskolepoäng utgöra
ämnesrelaterad verksamhetsförlagd utbildning. Utbildningen ska omfatta
en fördjupning om 120 högskolepoäng i relevant ämne eller
ämnesområde och en fördjupning om 90 högskolepoäng. När svenska,
samhällskunskap eller musik ingår krävs dock alltid 120 högskolepoäng
inom de ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen.
Inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer.
Studierna inom den utbildningsvetenskapliga kärnan ska anknyta till
kommande yrkesutövning och omfatta följande:
– skolväsendets historia, organisation och villkor samt skolans
värdegrund, innefattande de grundläggande demokratiska värderingarna
och de mänskliga rättigheterna,
– läroplansteori och didaktik,
– vetenskapsteori och forskningsmetodik,
– utveckling, lärande och specialpedagogik,
– sociala relationer, konflikthantering och ledarskap,
– bedömning och betygssättning, och
– utvärdering och utvecklingsarbete.
Mål
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Bilaga 43
Nuvarande lydelse
ÄMNESKOMBINATIONER
1. Innehåll
I denna bilaga anges det enligt 6 kap. 5 § andra stycket vilka ämnen som
får kombineras i en ämneslärarexamen.
2. Grundskolans årskurs 7–9
Ämnen för inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 delas in i följande
ämnesgrupper:
1. engelska, matematik, modersmål och svenska,
2. bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd,
3. engelska, moderna språk, modersmål och svenska som andraspråk,
4. geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,
5. biologi, fysik, kemi och teknik,
3
Senaste lydelse 2013:924.
10
6. engelska, moderna språk, modersmål,
andraspråk och teckenspråk, och
7. biologi, fysik, kemi, matematik och teknik.
svenska,
svenska
som
Ämneskombinationerna för inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 är
följande:
1. ett ämne ur ämnesgrupp 1 och två andra ämnen ur ämnesgrupp 3, 4
eller 5, alternativt ur ämnesgrupp 3 två olika språk inom ämnet moderna
språk,
2. ett ämne ur ämnesgrupp 2 och två ämnen ur ämnesgrupp 4, 6 eller 7,
3. ämnena bild och slöjd ur ämnesgrupp 2 och ett ämne ur ämnesgrupp 4,
6 eller 7,
4. ämnena bild och slöjd ur ämnesgrupp 2,
5. tre ämnen ur ämnesgrupp 4 eller 5,
6. två av ämnena svenska, samhällskunskap och musik, och
7. ämnet bild eller musik ur ämnesgrupp 2 och ett ämne ur ämnesgrupp
4, 6 eller 7.
3. Gymnasieskolan
Ämnen för inriktning mot arbete i gymnasieskolan delas in i
följande ämnesgrupper:
1. engelska, matematik, modersmål och svenska,
2. engelska, grekiska, latin, moderna språk, modersmål,
svenska som andraspråk och teckenspråk,
3. filosofi, företagsekonomi, geografi, historia, juridik,
psykologi, religionskunskap och samhällskunskap,
4. biologi, fysik, kemi, naturkunskap och teknik,
5. idrott och hälsa, och
6. bild, dans, musik och teater.
Ämneskombinationerna för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan är följande:
1. ett ämne ur ämnesgrupp 1 och ett annat ämne ur ämnesgrupp 2, 3
eller 4,
2. två ämnen ur ämnesgrupp 2, 3 eller 4, alternativt ur
ämnesgrupp 2 två olika språk inom ämnet moderna språk,
3. idrott och hälsa och ett ämne ur ämnesgrupp 1, 2, 3 eller 4,
4. ett ämne ur ämnesgrupp 6 och ett ämne ur ämnesgrupp 1, 2, 3 eller 4, och
5. ett ämne ur ämnesgrupp 6 och ytterligare 90 högskolepoäng
inom det i ämnesgrupp 6 valda ämnesområdet.
11
Föreslagen lydelse
ÄMNESKOMBINATIONER
1. Innehåll
I denna bilaga anges det enligt 6 kap. 5 § andra stycket vilka ämnen som
får kombineras i en ämneslärarexamen.
2. Grundskolans årskurs 7–9
Ämnen för inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 delas in i följande
ämnesgrupper:
1. engelska, matematik, modersmål, moderna språk, svenska, svenska som
andraspråk och teckenspråk,
2. geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap,
3. biologi, fysik, kemi och teknik,
4. hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa och slöjd, och
5. bild och musik.
Ämneskombinationerna för inriktning mot arbete i grundskolans årskurs
7–9 är följande:
1. två ämnen ur ämnesgrupp 1, 2 eller 3,
2. ett ämne ur ämnesgrupp 1 och ett ämne ur ämnesgrupp 2, 3, 4 eller 5,
3. ett ämne ur ämnesgrupp 2 eller 3 och ett ämne ur ämnesgrupp 4 eller 5,
4. två olika språk inom ämnet moderna språk, eller
5. ämnena bild och slöjd.
Om examen omfattar ytterligare ett ämne utöver vad som anges i
1. första stycket 1, 2, 3 eller 5 ska detta ämne vara ett annat ämne ur
ämnesgrupp 1, 2, 3, 4 eller 5, eller
2. första stycket 4 ska detta ämne vara ett tredje språk inom ämnet moderna
språk eller ett annat ämne ur ämnesgrupp 1, 2, 3, 4 eller 5.
3. Gymnasieskolan
Ämnen för inriktning mot arbete i gymnasieskolan delas in i
följande ämnesgrupper:
1. engelska, matematik, modersmål, svenska och svenska som andraspråk,
2. grekiska, latin, moderna språk och teckenspråk,
3. filosofi, företagsekonomi, geografi, historia, juridik,
psykologi, religionskunskap och samhällskunskap,
4. biologi, fysik, kemi, naturkunskap och teknik,
5. idrott och hälsa, och
6. bild, dans, musik och teater.
12
Ämneskombinationerna för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan är följande:
1. två ämnen ur ämnesgrupp 1, 2, 3 eller 4,
2. ett ämne ur ämnesgrupp 1 och ett annat ämne ur ämnesgrupp 2, 3 eller 4,
3. två olika språk inom ämnet moderna språk,
4. idrott och hälsa och ett ämne ur ämnesgrupp 1, 2, 3 eller 4,
5. ett ämne ur ämnesgrupp 6 och ett ämne ur ämnesgrupp 1, 2, 3 eller 4, eller
6. ett ämne ur ämnesgrupp 6 och ytterligare 90 högskolepoäng
inom det i ämnesgrupp 6 valda ämnesområdet.
13
1.2 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:686) om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ förordningen (2011:686) om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 §
Ämneslärarexamen som avses i
Ämneslärarexamen som avses i
9 § med inriktning mot arbete i 9 § med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 och som grundskolans årskurs 7–9 och som
omfattar ämnesstudier i två omfattar ämnesstudier i två
undervisningsämnen avläggs på undervisningsämnen avläggs på
grundnivå och uppnås efter att avancerad nivå och uppnås efter att
studenten har fullgjort kurs- studenten har fullgjort kursfordringar om 225 högskolepoäng. fordringar om 240 högskolepoäng.
För examen krävs att
För examen krävs att
1. studenten har gått igenom
1. studenten har gått igenom
kompletterande pedagogisk utbild- kompletterande pedagogisk utbildning,
ning,
2. kursfordringarna
omfattar
2. kursfordringarna
omfattar
ämnesstudier om 135 högskole- ämnesstudier om 150 högskolepoäng i två undervisningsämnen, poäng i två undervisningsämnen,
och
och
3. studenten inom ramen för
3. studenten inom ramen för
kursfordringarna har fullgjort kursfordringarna har fullgjort
minst ett självständigt arbete minst ett självständigt arbete
(examensarbete) om minst 15 hög- (examensarbete) om minst 15 högskolepoäng.
skolepoäng.
Det som anges i bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) om att
inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer gäller inte
för ämneslärarexamen som avses i första stycket.
Utöver vad som anges i första stycket och om annat inte följer av andra
stycket gäller de krav som anges för ämneslärarexamen i bilaga 2 till
högskoleförordningen och som inte motsvaras av kraven i första stycket.
Första–tredje styckena gäller inte
Första–tredje styckena gäller inte
när examen omfattar ämnesstudier när examen omfattar ämnesstudier
i två av undervisningsämnena
1. i två av
svenska,
samhällskunskap
eller undervisningsämnena svenska, sammusik.
hällskunskap eller musik, eller
2. om totalt 180 högskolepoäng
i två undervisningsämnen och
omfattar undervisningsämnet bild
eller musik.
14
12 §
Ämneslärarexamen som avses i
Ämneslärarexamen som avses i
9 § med inriktning mot arbete i 9 § med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 och som grundskolans årskurs 7–9 och som
omfattar ämnesstudier i tre under- omfattar ämnesstudier i tre undervisningsämnen eller två av under- visningsämnen eller två undervisningsämnena svenska, samhälls- visningsämnen i de fall som avses i
kunskap eller musik avläggs på 11 § fjärde stycket avläggs på avanavancerad nivå. För examen krävs cerad nivå. För examen krävs att
att studenten har gått igenom studenten har gått igenom komkompletterande pedagogisk utbild- pletterande pedagogisk utbildning.
ning.
Det som anges i bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) om att
inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer gäller inte
för ämneslärarexamen som avses i första stycket.
Utöver vad som anges i första stycket och om inte annat följer av andra
stycket gäller de krav för ämneslärarexamen som anges i bilaga 2 till
högskoleförordningen.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Den som före den 1 januari 2018 har påbörjat en utbildning till
ämneslärare enligt de äldre bestämmelserna och den som dessförinnan antagits till en sådan utbildning men fått anstånd till en
tidpunkt efter ikraftträdandet att påbörja utbildningen har rätt att
slutföra sin utbildning för att få en examen enligt de äldre
bestämmelserna, dock längst till och med utgången av 2024.
15
1.3 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:689) om vissa
behörighetsgivande examina för legitimation som lärare och förskollärare och
om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare och förskollärare som
saknar lärar- eller förskollärarexamen
Härigenom föreskrivs att 27 § förordningen (2011:689) om vissa
behörighetsgivande examina för legitimation som lärare och förskollärare
och om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare och förskollärare som saknar lärar- eller förskollärarexamen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
27 §
Om ämneslärarexamen ska anses
Om ämneslärarexamen ska anses
ha inriktning mot arbete i grund- ha inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 enligt 24 eller skolans årskurs 7–9 enligt 24 eller
25 § och omfatta
25 § och omfatta
1. ett undervisningsämne, ska
1. ett undervisningsämne, ska
den anses omfatta kursfordringar den anses omfatta kursfordringar
om 180 högskolepoäng och om 180 högskolepoäng och
avläggas på grundnivå,
avläggas på grundnivå,
2. två av undervisningsämnena
2. två av undervisningsämnena
svenska, samhällskunskap eller svenska, samhällskunskap eller
musik, ska den anses omfatta kurs- musik, ska den anses omfatta kursfordringar om 270 högskolepoäng fordringar om 270 högskolepoäng
och avläggas på avancerad nivå,
och avläggas på avancerad nivå,
3. två undervisningsämnen i en
3. två undervisningsämnen i en
annan kombination än som avses i annan kombination än som avses i
2, ska den anses omfatta kurs- 2, ska den anses omfatta kursfordringar om 225 högskolepoäng fordringar om 240 högskolepoäng
och avläggas på grundnivå, eller
och avläggas på avancerad nivå,
4. tre undervisningsämnen, ska eller
den anses omfatta kursfordringar
4. tre undervisningsämnen, ska
om 270 högskolepoäng och av- den anses omfatta kursfordringar
läggas på avancerad nivå.
om 300 högskolepoäng och avläggas på avancerad nivå.
Examen ska anses omfatta en
Examen ska anses omfatta en
fördjupning om 90 högskolepoäng fördjupning om 90 högskolepoäng
i det undervisningsämne som stu- i det undervisningsämne som studenten har mest erfarenhet av att denten har mest erfarenhet av att
undervisa i eller störst omfattning undervisa i eller störst omfattning
av ämnesstudier i och om 45 hög- av ämnesstudier i och om 60 högskolepoäng för varje övrigt under- skolepoäng för varje övrigt undervisningsämne. Om studenten har visningsämne. Om studenten har
lika stor erfarenhet av att undervisa lika stor erfarenhet av att undervisa
eller lika stor omfattning av ämnes- eller lika stor omfattning av ämnesstudier i varje undervisningsämne, studier i varje undervisningsämne,
16
får han eller hon välja vilket av får han eller hon välja vilket av
ämnena som ska anses omfatta ämnena som ska anses omfatta
90 högskolepoäng. När examen ska 90 högskolepoäng. När examen ska
anses omfatta två av under- anses omfatta två av undervisningsämnena svenska, samhälls- visningsämnena svenska, samhällskunskap eller musik, ska den dock kunskap eller musik, ska den dock
anses omfatta 90 högskolepoäng i anses omfatta 90 högskolepoäng i
båda ämnena. Studenten får välja båda ämnena. Studenten får välja
om det är hans eller hennes om det är hans eller hennes
erfarenhet av att undervisa eller erfarenhet av att undervisa eller
ämnesstudier som ska beaktas.
ämnesstudier som ska beaktas.
Utöver vad som följer av högskoleförordningen (1993:100) ska det av
examensbeviset framgå vilken omfattning varje undervisningsämne ska
anses ha.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Den som före den 1 januari 2018 har påbörjat ämneslärarutbildning
enligt 23 §, 24 § första meningen, 25 eller 27 §§ har rätt att slutföra
sin utbildning för att få en examen enligt de äldre bestämmelserna,
dock längst till och med den 30 juni 2020. Hänvisningen i 23 och
25 §§ till bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) ska då avse
bilaga 2 i dess lydelse före den 1 januari 2018.
17
1.4 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:705) om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för
personer som har en examen på forskarnivå
Härigenom föreskrivs att 17 och 18 förordningen (2016:705) om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för
personer som har en examen på forskarnivå ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §
Ämneslärarexamen som avses i
Ämneslärarexamen som avses i
15 § med inriktning mot arbete i 15 § med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 och som grundskolans årskurs 7–9 och som
omfattar ämnesstudier i två omfattar ämnesstudier i två
undervisningsämnen avläggs på undervisningsämnen avläggs på
grundnivå och uppnås efter att avancerad nivå och uppnås efter att
studenten har fullgjort kurs- studenten har fullgjort kursfordringar om 225 högskolepoäng. fordringar om 240 högskolepoäng.
För examen krävs att studenten
För examen krävs att studenten
1. har fullgjort en utbildning
1. har fullgjort en utbildning
som avses i 3 § och som ska anses som avses i 3 § och som ska anses
motsvara sammanlagt 90 högskole- motsvara sammanlagt 90 högskolepoäng enligt andra stycket,
poäng enligt andra stycket,
2. före utbildningen har fullgjort
2. före utbildningen har fullgjort
kursfordringar
som
omfattar kursfordringar
som
omfattar
ämnesstudier om 135 högskole- ämnesstudier om 150 högskolepoäng i två undervisningsämnen, poäng i två undervisningsämnen,
och
och
3. inom ramen för kursford3. inom ramen för kursfordringarna har fullgjort minst ett ringarna har fullgjort minst ett
självständigt arbete (examens- självständigt arbete (examensarbete) om minst 15 högskole- arbete) om minst 15 högskolepoäng.
poäng.
Studenten ska genom att ha fullgjort en utbildning som avses i denna
förordning anses ha fullgjort studier som omfattar utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng. Det som anges i bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) om att inriktningen ges med ett begränsat antal
ämneskombinationer gäller inte för ämneslärarexamen som avses i första
stycket.
Utöver vad som anges i första stycket och om inte annat följer av
andra stycket gäller de krav för ämneslärarexamen som anges i bilaga 2
till högskoleförordningen och som inte motsvaras av kraven i första
stycket.
Första–tredje styckena gäller
Första–tredje styckena gäller
inte när examen omfattar ämnes- inte när examen omfattar ämnes-
18
studier i två av undervisnings- studier
ämnena svenska, samhällskunskap
1. i två av undervisningseller musik.
ämnena svenska, samhällskunskap eller musik, eller
2. om totalt 180 högskolepoäng i
två undervisningsämnen och
omfattar undervisningsämnet
bild eller musik.
18 §
Ämneslärarexamen som avses i
Ämneslärarexamen som avses i
15 § med inriktning mot arbete i 15 § med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 och som grundskolans årskurs 7–9 och som
omfattar ämnesstudier i tre under- omfattar ämnesstudier i tre undervisningsämnen eller två av under- visningsämnen eller två undervisningsämnena svenska, samhälls- visningsämnen i de fall som avses i
kunskap eller musik avläggs på 17 § fjärde stycket
avläggs
på
avancerad nivå. För examen krävs avancerad nivå. För examen krävs
att studenten har fullgjort en ut- att studenten har fullgjort en utbildning som avses i 3 § och vad bildning som avses i 3 § och vad
som anges i andra och tredje som anges i andra och tredje
styckena.
styckena.
Studenten ska genom att ha fullgjort utbildningen anses ha fullgjort
studier som omfattar utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng. Det
som anges i bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) om att inriktningen ges med ett begränsat antal ämneskombinationer gäller inte för
ämneslärarexamen som avses i första stycket.
Utöver vad som anges i första stycket och om inte annat följer av
andra stycket gäller de krav för ämneslärarexamen som anges i bilaga 2
till högskoleförordningen.
1.
2.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
Den som före den 1 januari 2018 har påbörjat en utbildning till
ämneslärare enligt de äldre bestämmelserna och den som dessförinnan antagits till en sådan utbildning men fått anstånd till en
tidpunkt efter ikraftträdandet att påbörja utbildningen har rätt att
slutföra sin utbildning för att få en examen enligt de äldre
bestämmelserna, dock längst till och med utgången av 2024.
19
2. Ärendets hittillsvarande handläggning
2.1 En promemoria har remitterats tidigare
I juni 2014 fick professor Mikael Alexandersson i uppgift att biträda
Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) med att genomföra en
översyn av ämneslärarexamen. Förslagen skulle enligt uppdraget rymmas
inom befintliga ekonomiska ramar och inte innebära att antalet högskolepoäng ökade för någon inriktning.
Under våren 2015 remitterades departementspromemorian ”En mer
flexibel ämneslärarutbildning” som baserats på Mikael Alexanderssons
underlag. Förslagen i den promemorian syftade till att göra ämneslärarutbildningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
mer flexibel och attraktiv. I dag omfattar denna utbildning 270 högskolepoäng och i regel tre undervisningsämnen. I vissa fall kan utbildningen dock i stället omfatta två undervisningsämnen. I den promemoria, som remitterades, föreslogs att en variant, som är ett halvt år
kortare, skulle införas. Den skulle omfatta 240 högskolepoäng och ha två
undervisningsämnen. Vidare föreslogs det att möjligheten att läsa
270 högskolepoäng med två undervisningsämnen skulle vara tillåten med
fler kombinationer av undervisningsämnen än i dag. Enligt förslaget
skulle dessutom en möjlighet till fördjupning om 120 högskolepoäng
införas som ett alternativ till dagens 90 högskolepoäng. Någon ändring
av det minsta ämnesdjupet 45 högskolepoäng för ett undervisningsämne
i treämnesutbildningen föreslogs inte. Däremot föreslogs flexiblare
regler i fråga om tillåtna ämneskombinationer.
2.2 Kort om remissinstansernas synpunkter
Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrkte förslagen helt eller delvis.
Flera instanser fann det positivt att förslaget ger stor flexibilitet för
lärosäten och studenter och att det ger ökade möjligheter till samläsning
mellan inriktningarna. Flera instanser uppgav att lärarutbildningen för
närvarande inte klarar av några fler stora reformer och fann det därför
bra att förslaget inte innebär några genomgripande förändringar.
Flera remissinstanser påpekade att det minsta ämnesdjupet om
45 högskolepoäng inte ger tillräckligt djupa ämneskunskaper. Det
framhölls också att de många tillåtna varianterna kunde framstå som
otydliga särskilt för studenter och huvudmän för skolan. Det påpekades
också att förslagen om ändrad reglering av ämneskombinationer behöver
justeras ytterligare dels för att möjliggöra flexibilitet för individer och
lärosäten och dels för att skapa en önskad styrning från både statens och
skolhuvudmännens perspektiv.
20
2.3 Ytterligare diskussioner om promemorians förslag
Under våren 2016 har förslagen i den promemoria som remitterats
tidigare och remissvaren på denna diskuterats med Lärarförbundet,
Lärarnas riksförbund, Lärarutbildningskonventet, Sveriges förenade
studentkårer, Friskolornas riksförbund, Sveriges Kommuner och
Landsting och Sveriges universitets- och högskoleförbund. I dessa
diskussioner har det framkommit att ett minsta ämnesdjup om 60 högskolepoäng bedöms lämpligt för inriktningen mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9, att regleringarna om ämneskombinationer bör göras mer
flexibla och att bl.a. ämneskombinationen matematik och svenska bör
tillåtas.
Denna promemoria bygger på den promemoria som remitterats tidigare
och på de synpunkter som framkommit i remissvaren och i de diskussioner som förts under våren 2016.
3. Situationen i dag
3.1 Rekryteringsbehoven överstiger tillgången på lärare
Bra lärare är den enskilt viktigaste faktorn för att höja elevers studieresultat. Att det utbildas tillräckligt många lärare är därför viktigt. I
rapporten Högskoleutbildningar och arbetsmarknaden – Ett planeringsunderlag inför läsåret 2013/14 från 2012 gjorde dåvarande Högskoleverket en prognos över tillgång och efterfrågan av grundskollärare för de
senare årskurserna och gymnasielärare fram till 2030 (Högskoleverkets
rapport 2012:22 R). Prognosen visar att det på sikt finns risk för brist på
ämneslärare totalt sett. Bakom den genomsnittliga bilden döljer sig enligt
rapporten dock både överskott och underskott beroende på ämnesinriktning.
Av Universitetskanslersämbetets statistiska analys Ökande men inte
tillräckligt stort intresse för lärarutbildning från 2014 framgår att det i en
enkätundersökning av SCB:s prognosinstitut bedöms att tillgången på
nyexaminerade ämneslärare med inriktning mot årskurs 7–9 och
gymnasieskolan är relativt balanserad, med undantag för ämneslärare i
matematik och naturorienterande ämnen som det bedöms vara fortsatt
brist på (Universitetskanslersämbetet 2014-02-18/2). I en enkät som
Riksrevisionen har gjort har en stor andel huvudmän uppgett att de vid
tiden för enkäten upplever att det är svårt att rekrytera lärare till årskurs
7–9 med inriktning mot matematik och naturvetenskap respektive
moderna språk (se Riksrevisionens rapport RIR 2014:18). Detsamma
gäller gymnasielärare med dessa ämnesinriktningar. Enligt rapporten
upplever däremot majoriteten av skolhuvudmännen att det är lätt att
rekrytera lärare för årskurs 7–9 med inriktning mot samhällsvetenskapliga ämnen.
21
Av Skolverkets lärarprognos från 2015 (U2014/04128/S) framgår att den
rådande lärarbristen väntas förvärras de kommande åren. Enligt Skolverket kommer det totala personalbehovet i samtliga skol- och verksamhetsformer att öka från 236 000 heltidstjänster 2014 till 266 000
heltidstjänster 2029. Behovet beräknas bli störst i grundskolans årskurs
7–9 och i förskolan.
Det totala behovet motsvarar ett rekryteringsbehov om 184 000 heltidstjänster vilket i sin tur motsvarar ett examinationsbehov om totalt
219 000 personer. För de tre femårsperioder som prognosen gäller
(2015–2019, 2020–2024 och 2025–2029) motsvarar detta ett examinationsbehov per femårsperiod om 84 000, 71 000 respektive 64 000
personer. Under den senaste femårsperioden, 2010–2014, examinerades
totalt 47 000 lärare, förskollärare, speciallärare och specialpedagoger,
vilket alltså är betydligt färre än de prognosticerade examinationsbehoven.
Denna bristsituation syns redan tydligt för skolans huvudmän som har
svårt att rekrytera legitimerade och behöriga lärare. I SCB:s arbetskraftsbarometer 2015 uppger en stor majoritet av de tillfrågade arbetsgivarna
att det råder brist på såväl nyutexaminerade som yrkeserfarna lärare inom
ett flertal inriktningar och ämnen. Störst brist rapporteras gällande lärare
i grundskolans årskurs 7–9 och särskilt med inriktning mot matematik
och naturorienterande ämnen.
3.2 Andelen behöriga lärare varierar beroende på skolform och ämnen
En fråga som hänger samman med tillgången på utbildade lärare är hur
många av de lärare som i dag undervisar i skolan som är behöriga att
bedriva undervisningen. Skolverket redovisar i sin lärarprognos från 2015
hur stor andel av undervisningen i olika skolformer som bedrivs av lärare
eller förskollärare som är behöriga.
I grundskolan hade 85 procent av lärarna (heltidstjänster) en pedagogisk
högskoleexamen läsåret 2015/16. I genomsnitt hade 70 procent av lärarna
i årskurs 7–9 legitimation och behörighet i minst ett ämne. Skillnaderna
mellan ämnen är stora. Störst andel legitimerade och behöriga fanns i
historia (83 procent), idrott och hälsa (83 procent) samt franska
(80 procent). Minst andel fanns i teknik (62 procent), spanska
(61 procent) och svenska som andraspråk (48 procent).
I gymnasieskolan hade 80 procent av lärarna (heltidstjänster) en
pedagogisk högskoleexamen läsåret 2015/16. Av de gymnasielärare som
undervisade i ämnen som Skolverket samlar in statistik för var knappt
80 procent av lärarna legitimerade och behöriga för något eller några av
22
dessa ämnen (heltidstjänster). Även i gymnasieskolan finns det skillnader
mellan ämnen. Störst andel legitimerade och behöriga fanns i historia
(89 procent), biologi (88 procent) och kemi (87 procent). Minst andel
fanns i naturkunskap (70 procent), teknik (48 procent) och svenska som
andraspråk (35 procent).
En viktig utgångspunkt för Skolverkets prognoser är dels vilken tillgång
på behöriga lärare som finns i nuläget, dels vilken tillgång som förväntas
finnas för respektive år som prognosen omfattar. Det totala rekryteringsbehovet beräknas som differensen mellan det skattade totala behovet av personal och den skattade tillgången till personal. Ett viktigt
antagande i prognosen är att obehöriga lärare ska ersättas av behöriga. Ur
detta perspektiv är det också viktigt att ha en detaljerad och uppdaterad
bild av hur behörighetsläget ser ut. (För en mer utförlig redovisning av
skolväsendets personalsituation, se budgetpropositionen för 2017, prop.
2016/17:1, utgiftsområde 16, kap. 2.)
Skolverket anför i rapporten Redovisning av uppdrag om hur stor andel
av undervisningen som bedrivs av behöriga lärare (Statens skolverk dnr.
2014:00624) att kommande pensionsavgångar i kombination med det
låga intresset för läraryrket och det missnöje som många verksamma
lärare vittnar om sammantaget kräver genomgripande analyser och
långsiktiga, strukturella förändringar och satsningar. Skolverket lyfter
bl.a. fram att landets lärosäten måste planera och dimensionera sina
lärarutbildningar så att skolverksamhetens behov av utbildade lärare i
olika ämnen tillgodoses så långt det är möjligt. Viktigast är dock enligt
Skolverket att läraryrket är så attraktivt att många söker sig till lärarutbildningen och att verksamma lärare inte lämnar yrket.
3.3 Antalet sökande till ämneslärarutbildningen
Enligt en rapport från Universitets- och högskolerådet ökade det totala
antalet sökande till ämneslärarutbildningen höstterminen 2015 jämfört
med höstterminen 2014. Antalet sökande till inriktningen mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 var i det närmaste oförändrat, medan antalet
sökande till inriktningen mot arbete i gymnasieskolan ökade kraftigt.
Antalet sökande till inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
var mycket lägre än antalet sökande till inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Antalet förstahandssökande till ämneslärarutbildningen
minskade kraftigt för inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
och ökade kraftigt för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Även
antalet behöriga sökande till inriktningen mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 minskade kraftigt, medan det ökade för inriktningen mot
arbete i gymnasieskolan (Antagning till högre utbildning höstterminen
2015. Statistik i samband med första urvalet ht 2015, Universitets- och
högskolerådet, dnr 1.1.1-134-2015).
23
Uppgifter i fråga om antagningen till vårterminen 2016 visar motsvarande bild. Det totala antalet sökande till ämneslärarutbildningen
vårterminen 2016 ökade i jämförelse med vårterminen 2015. Antalet
sökande till ämneslärarutbildning var i det närmaste oförändrat för
inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9, men befann sig på
en fortsatt låg nivå. Antalet sökande för inriktningen mot arbete i
gymnasieskolan befann sig på en mycket högre nivå och ökade dessutom
kraftigt. När det gäller antalet förstahandssökande till inriktningen mot
arbete i grundskolans årskurs 7–9 var det högre än vårterminen 2015,
men befann sig på en fortsatt låg nivå. För inriktningen mot arbete i
gymnasieskolan ökade antalet behöriga sökande vårterminen 2016 i
jämförelse med vårterminen 2015. (Antagning till högre utbildning
vårterminen 2016. Statistik i samband med första urvalet vt 2016,
Universitets- och högskolerådet, dnr 1.1.1-134-2015).
Motsvarande rapport om antagningen till höstterminen 2016 beskriver
att det totala antalet sökande till ämneslärarutbildning har minskat något
både för inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 och för
inriktningen mot gymnasieskolan höstterminen 2016, jämfört med
höstterminen 2015. Antalet förstahandssökande minskade för inriktningen mot grundskolans årskurs 7–9 och ökade med ungefär lika
mycket för inriktningen mot gymnasieskolan höstterminen 2016,
jämfört med höstterminen 2015. Antalet behöriga sökande minskade för
inriktningen mot grundskolans årskurs 7–9 och ökade för inriktningen
mot gymnasieskolan höstterminen 2016, jämfört med höstterminen 2015
(Antagning till högre utbildning höstterminen 2016. Statistik i samband
med första urvalet ht 2016, Universitets- och högskolerådet, dnr 1.1.1382-16).
I sammanhanget bör nämnas att ämneslärarutbildningen med inriktning
mot arbete i gymnasieskolan ger behörighet att även undervisa i
grundskolans årskurs 7–9 och att ämneslärarutbildningen med inriktning
mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 ger behörighet att även undervisa i
grundskolans årskurs 4–6 (se avsnitt 5).
3.4 Det finns ett behov av samverkan mellan lärosätena
Läraryrkets status och attraktivitet är beroende av flera olika faktorer,
t.ex. arbetsmiljön och möjligheten att göra karriär. En betydelsefull del
är att lärarutbildningen i sig är attraktiv och leder till anställning. Det
sammantagna utbildningsutbudet bör vara väl avvägt för att möta såväl
det regionala som det nationella arbetsmarknadsbehovet. Utbildningsutbudet vid olika lärosäten bör därför komplettera varandra. För att
detta ska uppnås, särskilt när det gäller utbildningar med låg efterfrågan
från studenterna, kan lärosäten samverka med varandra. Genom att
samverka vid anordnandet av utbildning i ett bristämne med låg student-
24
efterfrågan skulle det kunna förhindras att intresserade studenter väljer
att i stället läsa andra ämnen vid olika lärosäten. Distansutbildning bör
kunna vara ett verktyg i en sådan samverkan.
Ett annat skäl till att samverka kan vara att lärosätenas situation skiljer
sig åt i fråga om vilka lärarresurser som finns tillgängliga. Tillgängliga
lärarresurser är en viktig faktor när ett lärosäte beslutar om hur många
platser som erbjuds på olika inriktningar av lärarutbildningen (se Riksrevisionens rapport Statens dimensionering av lärarutbildningen –
utbildas rätt antal lärare?, RIR 2014:18). I rapporten rekommenderar
Riksrevisionen regeringen bl.a. att stimulera och underlätta ytterligare
för lärosäten att samverka rörarande lärarutbildning för att på så sätt
uppnå ökad specialisering mellan lärosätena.
I oktober 2015 redovisade Utredningen om högskolans utbildningsutbud (U 2014:09) sitt betänkande Högre utbildning under tjugo år
(SOU 2015:70). Betänkandet innehåller bl.a. bedömningar om vilka
hinder det kan finnas för lärosätenas möjligheter att samverka om utbildningsutbud och förslag för att underlätta sådan samverkan. Exempelvis
föreslår utredningen att lärosätena, i de fall det inte redan finns och det
finns behov av det, ska skapa arenor för regelbunden och systematisk
samverkan med andra lärosäten om dimensionering av högskolans
utbildning och att utformningen av dessa arenor ska anpassas till
respektive lärosätes förutsättningar och behov. Utredningen har även
kartlagt hur lärosätena samarbetar inom distansutbildning.
3.5 Åtgärder som har vidtagits för att stärka läraryrket och för att attrahera
fler till läraryrket
Rekryteringsbehovet av lärare är mycket stort. Insatser behövs för att
säkerställa tillgången till behöriga lärare bl.a. genom att stärka läraryrkets
attraktivitet så att fler vill bli lärare, fler lärare vill stanna i yrket och fler
vill återvända till läraryrket.
Regeringen tog under inledningen av mandatperioden initiativ till en
nationell samling för läraryrket med målet att skapa förutsättningar för
att attrahera fler till yrket samt behålla och utveckla en högkvalitativ
lärarkår. En del av den nationella samlingen är det så kallade
Lärarlönelyftet, som infördes genom förordningen (2016:100) om
statsbidrag för höjda löner till lärare och vissa andra personalkategorier.
Därigenom får skolhuvudmän möjlighet att få statsbidrag till att höja
lönen för bl.a. särskilt kvalificerade lärare utöver vad som följer av den
ordinarie lönerevisionen. I Lärarlönelyftet finns medel för att kunna höja
lönerna för cirka 60 000 lärare.
25
I september 2016 tillsattes, inom ramen för den nationella samlingen,
utredningen Bättre skola genom mer attraktiva skolprofessioner (dir.
2016:76) som bl.a. syftar till att ge bättre förutsättningar för lärare,
förskollärare och rektorer att utföra sina uppdrag. Av direktiven till
utredningen framgår att utredaren bl.a. ska se över och vid behov lämna
förslag på justeringar av legitimations- och behörighetsreglerna, se över
hur lärare och förskollärare kan stärkas i sin profession, bl.a. hur en god
introduktion i lärar- och förskolläraryrkena kan säkras, se över karriärvägsreformen och utifrån en analys av arbetssituationen och organisatoriska faktorer föreslå åtgärder för att minska lärares, rektorers och
förskolechefers administrativa arbetsbörda.
För att icke-legitimerade lärare ska få sin legitimation pågår också
satsningen Vidareutbildning av lärare (VAL). Det finns även en
möjlighet för personer som har ämneskunskaper som motsvarar de krav
som ställs för ett eller flera av skolans undervisningsämnen och som vill
bli ämneslärare att läsa en kompletterande utbildning (KPU) om 90 högskolepoäng för att erhålla ämneslärarexamen (förordningen [2011:686]
om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen).
Det har under våren 2016 också fattats beslut om en ny särskild kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) för personer med forskarexamen i syfte att få fler ämneslärare och lektorer i skolan (förordningen
[2016:705] om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till
ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå).
Utbildningen kombineras med ett särskilt utbildningsbidrag. Det är fråga
om en satsning som har potential att fördubbla antalet lektorer i
skolväsendet (prop. 2015/16:142, bet. 2015/16:UbU22, rskr.
2015/16:UbU22, förordningen [2016:706] om utbildningsbidrag för
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
för personer som har en examen på forskarnivå).
Sedan 2007 pågår satsningen Utländska lärares vidareutbildning (ULV),
Utbildningen regleras i förordning (2008:1101) om högskoleutbildning
som kompletterar avslutad utländsk utbildning. Syftet med satsningen är
att ge personer med en utländsk lärarexamen möjlighet till
kompletterande utbildning och på så sätt tillvarata kompetensen hos
personer med utländsk lärarutbildning och ge ökade möjligheter till
anställning i svensk skola eller förskola. Under 2015 utökades de
särskilda medel som finns avsatta för utbildningen för att kunna svara
mot ett ökande söktryck. Totalt omfattade utbildningen 396 helårsstudenter under 2015 (prop. 2016/17:1).
Vidare infördes nyligen en förändring i skollagen som gör det möjligt att
genomföra en försöksverksamhet med tidsbegränsade anställningar
under högst två år av personer som saknar behörighetsgivande lärar-
26
examen. De nya bestämmelserna möjliggör tidsbegränsade anställningar
av personer som ska bedriva undervisning i ämnen där det råder brist på
legitimerade lärare. För att en skola ska kunna anställa personen i två år
ska hon eller han ha ämneskunskaper som motsvarar det som krävs för
en behörighetsgivande lärarexamen. Personen ska också genomföra en
kompletterande pedagogisk utbildning som syftar till att hon eller han
ska uppnå behörighetsgivande lärarexamen (prop. 2015/16:23, bet.
2015/16:UbU8, rskr. 2015/16:127 och förordningen [2016:350] om
försöksverksamhet med anställning under viss komp-letterande
utbildning).
Regeringen har även gett Skolverket uppdrag att genomföra en lärarkampanj som syftar till att attrahera ungdomar och unga vuxna till läraroch förskolläraryrkena. Lärarkampanjen ska bygga vidare på Skolverkets
tidigare genomförda kampanj ”För det vidare”. Den nya kampanjen ska
bl.a. kommunicera fakta om läraryrket, som statistik över antalet kvarvarande i yrket, lön m.m. i syfte att motverka felaktiga uppfattningar om
yrket.
4. Tidigare större reformer av lärarutbildningen
4.1 1988 års reform
Före 1988 fanns det en klasslärarutbildning och en ämneslärarutbildning
för grundskolan och en ämneslärarutbildning för gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. År 1988 ersattes klasslärarutbildningen och ämneslärarutbildningen för grundskolan av en grundskollärarlinje.
Grundskollärarlinjen bestod av två grenar; en för lärare i årskurserna 1–7
och en för lärare i årskurserna 4–9. Genom att båda lärarkategorierna
kunde tjänstgöra i årskurserna 4–7 kunde enligt förarbetena hänsyn tas i
det avseendet till elevernas, lärarnas och skolans behov när undervisningen organiserades (prop. 1984/85:122, s. 9, jfr UbU 1984/85:31,
s. 8). Det anfördes också att det med två olika huvudinriktningar av
utbildningen blev större möjligheter att tillgodose lärarnas behov av
ämneskunskaper för undervisning i de senare årskurserna.
När det gäller ämnet svenska framhölls det i förarbetena att det ämnet
hade en särskild ställning i skolan och att alla blivande lärare måste kunna
bidra till att utveckla elevernas färdigheter i svenska språket (prop.
1984/85:122, s. 16). Lärarna i svenska fyllde därför enligt propositionen
en expertroll och de behövde breda och djupa kunskaper inom sitt
område.
Ämneslärarutbildningen skulle i fortsättningen istället utformas utifrån
gymnasieskolans och vuxenutbildningens behov och innebar enligt
27
nämnda budgetproposition att ämneskunskaperna för dessa lärare kunde
fördjupas ytterligare. Av budgetpropositionen framgår att ämneslärarutbildningen normalt skulle omfatta två ämnen om vardera 60 poäng (40
poäng motsvarade då heltidsstudier under ett läsår), med undantag för
svenska, engelska, franska, tyska och praktisk-estetiskt ämne (med
undantag för barnkunskap) som föreslogs omfatta 80 poäng (prop.
1987/88:100 bil 10, s. 274 f.). Med hänsyn till att fyra ämnesområden
inom högskolan – statskunskap, nationalekonomi, kulturgeografi och
sociologi – ingick i skolämnet samhällskunskap ansåg dock utbildningsutskottet att även ämnet samhällskunskap skulle omfatta 80 poäng
(UbU 1987/88:25, s. 9). Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr.
1987/88:333).
Grundskollärarlinjen ledde till en grundskollärarexamen med inriktning
mot arbete antingen i grundskolans årskurs 1–7 eller i grundskolans
årskurs 4–9 och ämneslärarlinjen ledde till en gymnasielärarexamen.
Därutöver fanns det andra lärarutbildningar, som ledde till exempelvis
hushållslärarexamen flyglärarexamen och slöjdlärarexamen. Totalt fanns
det elva lärarexamina.
4.2 2001 års reform
Åtta av dåvarande elva lärarexamina, bl.a. grundskollärar- och gymnasielärarexamen, ersattes 2001 av en samlad lärarexamen. Flyglärarexamen,
folkhögskollärarexamen och specialpedagogexamen blev dock kvar som
separata examina. I förarbetena anfördes bl.a. att behovet av en förändrad
lärarutbildning var en följd av det förändrade läraruppdraget och att
decentraliseringen av skolan samt mål- och resultatstyrningen var viktiga
motiv (prop. 1999/2000:135, s. 10).
I propositionen anfördes även att den nya lärarutbildningen måste ge de
blivande lärarna möjlighet att själva utforma sina studier inom givna
ramar för att därigenom profilera sin yrkesutbildning (a. prop. s. 11). För
lärarexamen krävdes att utbildningen skulle omfatta tre integrerade
utbildningsområden; ett allmänt utbildningsområde, ett utbildningsområde med en eller flera inriktningar mot ämne eller ämnesområde och
ett utbildningsområde med en specialisering. Inriktningarna skulle enligt
propositionen kunna utgöras av mer traditionella ämnen, t.ex. engelska
och matematik, men också av andra för lärarutbildningen relevanta
ämnen (a. prop. s. 20). Dessa skulle kunna vara kurser som tidigare inte
hade ingått i lärarutbildningen såsom exempelvis miljökunskap,
idéhistoria samt barn- och ungdomskunskap. En specialisering skulle
kunna utgöras av fördjupning såsom ämnesfördjupning av en inriktning
eller en fristående breddning (a. prop. s. 20).
28
För undervisning i svenska respektive samhällskunskap i grundskolans
senare år krävdes för lärarexamen minst 60 poäng och i gymnasieskolan
minst 80 poäng inom ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen
(varje poäng motsvarade då heltidsstudier under en vecka). För undervisning i modersmål krävdes en inriktning om minst 60 poäng i relevant
ämnesområde. I examensbeskrivningen angavs i övrigt inga krav på
omfattning i ett visst ämne för undervisning i grundskolans senare år
eller i gymnasieskolan i andra ämnen än yrkesämnen.
4.3 2011 års reform
Lärarexamen ersattes den 1 juli 2011 av nuvarande förskollärarexamen,
grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen. Grundlärarexamen kan ha inriktning mot arbete antingen i förskoleklass upp till
årskurs 3, i årskurs 4-6 eller i fritidshem. Ämneslärarexamen kan ha
inriktning mot arbete i årskurs 7–9 eller i gymnasieskolan.
I förarbetena anfördes att konstruktionen med den tidigare lärarexamen
var bristfällig och att utbildningsstrukturen var komplicerad och svåröverskådlig, vilket medförde stora svårigheter för studenterna att göra
relevanta vägval med tanke på framtida anställning (prop. 2009/10:89,
s. 10f). Regeringen bedömde därför att det krävdes en tydligare struktur
och tydligare mål för utbildningen.
När det gäller ämneslärarexamen anfördes i nämnda proposition att
behovet av lärare med fördjupade ämneskunskaper blir desto större ju
äldre eleverna blir (a. prop. s. 24). För att möta detta behov bedömde
regeringen att lärare i grundskolans årskurs 7–9 och lärare i gymnasieskolan bör ges en smalare och djupare ämneskompetens jämfört med
grundlärarna. I propositionen framhölls även att i många skolor
undervisade lärare i årskurs 7–9 i ämnen för vilka de saknade utbildning
(a. prop. s. 25). Regeringen bedömde därför att ämneslärarutbildningen
med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 som huvudregel
bör innefatta ämnesstudier i tre undervisningsämnen. Dessa undervisningsämnen skulle kombineras med utgångspunkt i skolans organisation och behov. Detta skulle ge goda möjligheter även för mindre
skolor att erbjuda flertalet lärare en heltidstjänst i de ämnen som lärarna
är utbildade för.
För att tillräckligt ämnesdjup ska nås bedömdes att det för ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 bör krävas
minst 90 högskolepoäng i ett ämne och dessutom att varje ämne som
ingår i examen omfattar minst 45 högskolepoäng (a. prop. s. 26).
Regeringen ansåg vidare att det bör ställas särskilda krav på ämnesdjup i
svenska och samhällskunskap (a. prop. s. 28). Anledningen till detta var
ämnenas omfattning i skolan, deras bredd och deras sammansättning av
29
flera akademiska ämnen. Vidare bedömdes att särskilda krav på ämnesdjup också bör kunna gälla vissa praktiska och estetiska ämnen som t.ex.
musik.
Förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och
förskollärare trädde i kraft samtidigt som den nuvarande ämneslärarexamen infördes. I förordningen finns bestämmelser om bl.a. vilken
behörighet att undervisa i skolväsendet som ämneslärarexamen ger.
4.4 Lärarlegitimation har införts
Systemet med legitimation för lärare och förskollärare infördes 2011 i
skollagen (2010:800). I förarbetena bedömdes legitimationssystemet bl.a.
kunna förbättra kvalitetssäkringen av lärarna och därmed höja kvaliteten
på den samlade lärarkåren (prop. 2010/11:20, s. 25). En legitimation kan
återkallas under vissa förutsättningar, t.ex. om den legitimerade har varit
grovt oskicklig i sin yrkesutövning eller, i eller utanför yrkesutövningen
gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som gör att hans eller hennes
lämplighet att verka som lärare eller förskollärare kan ifrågasättas.
Förordningen om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare kompletterar bestämmelserna om lärarlegitimation i skollagen.
Bestämmelserna innebär att det som huvudregel krävs legitimation för
lärare och förskollärare för att kunna bli tillsvidareanställda och för att
självständigt få sätta betyg. Som huvudregel krävs vidare både legitimation och behörighet för att en lärare ska få undervisa. I vissa fall kan
det dock göras undantag från dessa krav.
För att få legitimation krävs det en behörighetsgivande lärar- eller
förskollärarexamen. Av legitimationen framgår det i vilka skolformer,
årskurser och ämnen som läraren eller förskolläraren är behörig att
undervisa. En legitimation kan också kompletteras med ytterligare
behörighet. Det är Skolverket som meddelar legitimationer och för ett
register med uppgifter om legitimerade, eller tidigare legitimerade, lärare
och förskollärare.
5. Närmare om ämneslärarexamen
5.1 Ämneslärarexamen är en av fyra lärarexamina och har två inriktningar
Som framgått finns det numera fyra lärarexamina, förskollärarexamen,
grundlärarexamen, ämneslärarexamen och yrkeslärarexamen. Grundlärare är lärare i årskurs 1–3 och 4–6. Ämneslärare är lärare i årskurs 7–9
och i gymnasieskolan.
30
Ämneslärarutbildningen har en inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 och en inriktning mot arbete i gymnasieskolan.
5.2 Inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
I dag omfattar inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
270 högskolepoäng. Utbildningen har en utbildningsvetenskaplig kärna
om 60 högskolepoäng och verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng, förlagd inom relevant verksamhet och ämne. Ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna omfattar 195 högskolepoäng, vilket är summan av högskolepoängen för undervisningsämnena,
dvs. 180 högskolepoäng, och hälften av högskolepoängen för den verksamhetsförlagda utbildningen. Med ämnesdidaktik avses läran om att
undervisa i ett specifikt ämne.
Utbildningen omfattar i regel tre undervisningsämnen. Ett undervisningsämne omfattar då 90 högskolepoäng och de två övriga 45 högskolepoäng vardera. I vissa fall omfattar utbildningen i stället två undervisningsämnen. Detta är dock bara möjligt vid vissa ämneskombinationer. När två av undervisningsämnena svenska, samhällskunskap eller
musik ingår i utbildningen måste den bestå av två undervisningsämnen.
Dessa omfattar då 90 högskolepoäng vardera. När undervisningsämnet
musik eller bild ingår i utbildningen kan denna bestå av antingen två eller
tre undervisningsämnen.
Både för utbildningen med två och med tre undervisningsämnen finns
det bestämmelser som reglerar vilka ämneskombinationer som är tillåtna.
Relevanta bestämmelser finns i bilaga 2 och 4 till högskoleförordningen
(1993:100).
5.3 Inriktningen mot arbete i gymnasieskolan
I dag omfattar inriktningen mot arbete i gymnasieskolan i regel 300 högskolepoäng. I vissa fall omfattar den i stället 330 högskolepoäng. Utbildningen har en utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och
verksamhetsförlagd utbildning om 30 högskolepoäng, förlagd inom
relevant verksamhet och ämne. Då utbildningen omfattar 300 högskolepoäng omfattar ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna
225 högskolepoäng, vilket är summan av högskolepoängen för undervisningsämnena, dvs. 210 högskolepoäng, och hälften av högskolepoängen
för den verksamhetsförlagda utbildningen. Om utbildningen däremot
omfattar 330 högskolepoäng omfattar ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna 255 högskolepoäng.
31
Utbildningen omfattar två undervisningsämnen. Ett undervisningsämne
omfattar då 120 högskolepoäng och det andra 90 högskolepoäng. När två
av undervisningsämnena svenska, samhällskunskap eller musik ingår i
utbildningen måste den bestå av två undervisningsämnen. När svenska,
samhällskunskap eller musik ingår krävs dock alltid 120 högskolepoäng
inom de ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen.
Det finns bestämmelser som reglerar vilka ämneskombinationer som är
tillåtna.
Relevanta bestämmelser finns i bilaga 2 och 4 till högskoleförordningen
(1993:100).
5.4 Ämneslärarens behörighet att undervisa
Den som har avlagt ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 (enligt nuvarande eller tidigare bestämmelser)
är behörig att undervisa inte bara där, utan även i årskurs 4–6.
Behörigheten att undervisa omfattar i båda fallen endast det eller de
ämnen som omfattas av lärarens examen. Den som har avlagt en
ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
är också behörig att undervisa i ett ämne i gymnasieskolan om lärarens
examen omfattar ämnesstudier om minst 90 högskolepoäng i det ämnet.
När det gäller ämnena svenska, samhällskunskap och musik krävs dock
att läraren har läst 120 högskolepoäng i svenska, samhällskunskap eller
musik för att en sådan behörighet ska föreligga. Så kan vara fallet t.ex.
om läraren har en äldre examen (6, 8, 21 och 22 §§ förordningen
[2011:326] om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare).
Den som har avlagt ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i
gymnasieskolan (enligt nuvarande eller tidigare bestämmelser) är behörig
att undervisa inte bara där, utan även i grundskolans årskurs 7–9. Behörigheten att undervisa omfattar i båda fallen endast det eller de ämnen
som omfattas av lärarens examen (8 och 21 §§ förordningen [2011:326]
om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare).
Behörighet att undervisa i grundskolans årskurs 7–9 och i gymnasieskolan kan även finnas i andra fall än de ovan nämnda.
32
6. Det bör införas en flexiblare ämneslärarutbildning
6.1 Det minsta ämnesdjupet bör öka och en möjlighet att välja utbildningslängd införas
Förslag: En ny variant av ämneslärarexamen med inriktning mot
arbete i grundskolans årskurs 7–9 ska införas. Den ska vara ett halvt år
kortare än i dag och omfatta två undervisningsämnen och 240 högskolepoäng. Den existerande varianten som omfattar två undervisningsämnen och 270 högskolepoäng ska inte förändras. Varianten
med tre undervisningsämnen ska utökas från 270 till 300 högskolepoäng. Det minsta ämnesdjupet för ett undervisningsämne ska öka
från 45 högskolepoäng till 60 högskolepoäng för alla inriktningarna.
Bedömning: Någon möjlighet till ämnesfördjupning om 120 högskolepoäng bör inte införas.
Skälen för förslaget och bedömningen
Inriktningen mot grundskolans årskurs 7–9 behöver förändras
Det är viktigt att det utbildas tillräckligt många lärare. Men det är också
högst angeläget att de studenter som utbildas får den kompetens som
efterfrågas och därigenom blir behöriga för den anställning de kommer
att erhålla. Ämneslärarutbildningen behöver vara en attraktiv utbildning
för att många ska söka den i första hand och sedan fullfölja utbildningen
inom avsedd tid.
Av avsnitt 3.3 framgår det att antalet sökande till ämneslärarutbildningen
för inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 är mycket lägre
än antalet sökande till inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Om en
utbildning har för lågt studentantal ställer lärosätena in dem (se Riksrevisionens rapport RIR 2014:18). Enligt rapporten är det ett särskilt
tydligt problem när det gäller ämneslärarutbildningen med inriktning
mot arbete i grundskolans årskurs 7–9. Av rapporten framgår dessutom
att lärosätena upplever problem med utbildningens utformning. Lärosätena uppger att det är svårt att upprätthålla kvalitet i utbildningen
eftersom ämnesdjupet inte är tillräckligt inom utbildningen. Det finns
därför skäl att göra förändringar i inriktningen mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9.
Förändringarna bör inte vara alltför stora
Under drygt två decennier har tre stora reformer av lärarutbildningen
genomförts. Den senaste reformen 2011 omfattade bl.a. införandet av
ämneslärarexamen. En utgångspunkt bör därför nu vara att alltför stora
förändringar i den existerande lärarutbildningen bör undvikas. De
ändringar som föreslås bör i stället i största möjliga mån passa in i dagens
system med olika lärarutbildningar och den behörighet att undervisa som
dessa ger.
33
Det minsta ämnesdjupet bör öka från 45 till 60 högskolepoäng
I den promemoria, som remitterats tidigare, föreslås inte någon ökning
av det minsta ämnesdjupet om högskolepoäng i treämnesutbildningen.
Enligt utredningsdirektiven fick förslagen heller inte innebära att antalet
högskolepoäng ökade för någon inriktning. Av Riksrevisionens rapport
(RIR 2014:18) framgår emellertid att lärosätena upplever problem med
utbildningens utformning. Lärosätena uppger att det är svårt att
upprätthålla kvalitet i utbildningen eftersom ämnesdjupet inte är
tillräckligt inom utbildningen.
Det finns därför skäl att öka det minsta ämnesdjupet till 60 högskolepoäng. Det innebär att varianten med tre undervisningsämnen
kommer att omfatta 90 högskolepoäng i ett undervisningsämne och
60 högskolepoäng i de två andra. Totalt kommer varianten med tre
undervisningsämnen därmed att omfatta 300 i stället för 270 högskolepoäng.
En möjlighet till kortare utbildning bör införas
Det finns vidare skäl att införa en ny variant av ämneslärarutbildningen
med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9. En sådan variant
bör omfatta två undervisningsämnen och vara ett halvt år kortare än den
nuvarande utbildningen, dvs. den nya varianten bör omfatta 240 högskolepoäng, varav 90 högskolepoäng i ett undervisningsämne och 60 i ett
annat.
Genom en sådan ny kortare variant av utbildningen får de studenter som
önskar det en möjlighet att snabbare komma ut på arbetsmarknaden. Att
studenten kan få ett större ämnesdjup i två ämnen innebär att det blir
lättare för lärosätena att upprätthålla kvalitet i utbildningen i fler ämnen
och möjliggör dessutom i högre grad samläsning mellan inriktningen
mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 och inriktningen mot arbete i
gymnasieskolan. Förslaget ger tillsammans med de utökade möjligheter
till ämneskombinationer, som också föreslås i denna promemoria (se
avsnitt 6.2), lärosätena större möjlighet till profilering och flexibilitet.
Förslaget innebär att utbildningen i högre grad än i dag skulle komma att
omfatta två ämnen i stället för tre, vilket i vissa fall innebär att lärarnas
anställningsbarhet minskar och att skolhuvudmännens tjänstefördelning
kan påverkas. Detta ska dock vägas mot att det råder en stor lärarbrist
och att det därmed finns många arbetstillfällen för behöriga lärare. Mer
omfattande och djupare studier i ett ämne är också viktigt för
utbildningens kvalitet och status och därmed dess attraktivitet.
Någon möjlighet till fördjupning om 120 högskolepoäng bör inte införas
I dag ska inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 innehålla
minst en fördjupning om 90 högskolepoäng i ett relevant ämne eller
34
ämnesområde. I den promemoria som remitterats tidigare föreslås att
studenten ska kunna välja att en sådan fördjupning i stället ska omfatta
120 högskolepoäng, vilket skulle ge behörighet att även undervisa på
gymnasieskolan i det ämnet. I den promemoria som remitterats tidigare
anförs också att förslaget skulle kunna öka möjligheterna till samläsning
mellan ämneslärarlinjens båda inriktningar.
Det framstår dock som angeläget att stärka identiteten hos inriktningen
mot arbete i grundskolans årskurs 7–9. Ett införande av möjlighet till
fördjupning om 120 högskolepoäng skulle göra att skillnaden mot
inriktningen mot arbete i gymnasieskolan skulle minska, vilket skulle
kunna innebära att lärare i årskurs 7–9 i högre grad skulle kunna börja
söka sig till gymnasieskolan. Detta skulle i sin tur kunna motverka syftet
med de föreslagna ändringarna, nämligen att få fler lärare i årskurs 7–9.
Det framstår därför som tveksamt att på befintligt underlag föreslå en
sådan förändring. Den möjlighet som redan i dag finns för lärare med
examen med inriktning på arbete i årskurs 7–9 att undervisa i årskurs 4–6
bedöms dessutom ge en tillräckligt bred undervisningsbehörighet. Som
framhållits ovan bör det i nuläget heller inte göras alltför stora förändringar. Examen bör därför liksom i dag omfatta en fördjupning om
90 högskolepoäng. Det bör framgå tydligt av examensbeskrivningen hur
omfattande de ämnesdidaktiska studierna ska vara för de olika varianterna. För det fall en lärare i ett senare stadium av sin karriär vill
komplettera sina studier för att uppnå behörighet att undervisa på
gymnasiet finns det möjligheter att göra en sådan komplettering.
De förslag till mer flexibla ämneskombinationer som lämnas i avsnitt 6.2
ökar vidare möjligheterna till samläsning mellan ämneslärarutbildningens
båda inriktningar.
Möjligheten att i vissa fall läsa två ämnen och 270 poäng bör inte utökas
Enligt nuvarande regler omfattar ämneslärarexamen med inriktning mot
arbete i grundskolans årskurs 7–9 normalt tre undervisningsämnen. Om
undervisningsämnet musik eller bild ingår i utbildningen, kan examen
dock i stället bestå av två undervisningsämnen om totalt 180 högskolepoäng. När två av undervisningsämnena svenska, samhällskunskap eller
musik ingår i utbildningen ska utbildningen endast bestå av två undervisningsämnen. När svenska, samhällskunskap eller musik ingår krävs
alltid 90 högskolepoäng inom de ämnesområden som är relevanta för
dessa ämnen. En sådan examen omfattar totalt 270 högskolepoäng
inklusive den utbildningsvetenskapliga kärnan och den verksamhetsförlagda utbildningen som tillsammans omfattar 90 högskolepoäng.
I den promemoria som remitterats tidigare har det föreslagits att utbildningen ska kunna omfatta studier i två olika undervisningsämnen om 90
högskolepoäng i varje ämne och att de ovan nämnda begränsningarna till
vissa ämneskombinationer ska tas bort. Som skäl har det angetts att de
35
studerande då, liksom inom inriktningen mot gymnasieskolan, får
möjlighet att ha ett stort ämnesdjup i båda sina ämnen och att en sådan
utbildning skulle ge studenten behörighet att undervisa i gymnasieskolan
i båda ämnena, om det är andra ämnen än svenska, samhällskunskap eller
musik. För de sistnämnda ämnena krävs nämligen 120 högskolepoäng för
behörighet att undervisa i gymnasieskolan, medan det för övriga ämnen
endast krävs 90 högskolepoäng.
Regeringen har tidigare bedömt att det bör ställas särskilda krav på
ämnesdjup i svenska och samhällskunskap samt i vissa praktiska och
estetiska ämnen som musik (prop. 2009/10:89, s. 28). Det finns inte skäl
att här göra någon annan bedömning. Som anförts ovan avseende den
möjlighet till fördjupning om 120 högskolepoäng som föreslagits i den
promemoria som remitterats tidigare framstår det som tveksamt att på
befintligt underlag göra förändringar i ämneslärarutbildningen med
inriktning på arbete i grundskolans årskurs 7–9 med syfte att öka
behörigheten för de lärarna att undervisa i gymnasieskolan. Vidare bör
endast de nödvändigaste ändringarna genomföras nu. Möjligheten att
läsa två undervisningsämnen om totalt 180 högskolepoäng bör därför
finnas kvar i befintlig utsträckning, men inte utsträckas till flera ämneskombinationer.
6.2 Fler ämneskombinationer ska vara tillåtna
Förslag: Om en ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 omfattar två ämnen så ska ämnena, liksom
hittills, inte kunna kombineras helt fritt. Antalet tillåtna ämneskombinationer ska dock utökas för inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9. Om examen omfattar tre ämnen ska det tredje
ämnet, till skillnad från vad som gäller i dag, få väljas fritt bland alla de
ämnen som kan ingå i en sådan ämneslärarexamen.
Ämneskombinationen matematik och svenska ska tillåtas både för
inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 och för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Undervisningsämnet svenska
som andraspråk ska få kombineras med valfritt annat undervisningsämne för båda inriktningarna.
Skälen för förslaget
Ökat antal tillåtna ämneskombinationer för inriktningen mot årskurs 7–9
Utöver antalet undervisningsämnen och studiernas omfattning i dessa
styrs upplägget av ämneslärarutbildningen av vilka ämneskombinationer
som är tillåtna. Inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
omfattar i regel tre och ibland två undervisningsämnen.
36
Bestämmelser om tillåtna ämneskombinationer finns i 6 kap. 5 § andra
stycket högskoleförordningen (1993:100) och i bilaga 4 till förordningen. Bestämmelserna omfattar alla undervisningsämnen i en sådan
ämneslärarexamen. Syftet med bestämmelserna är att ämneslärarutbildningen i första hand ska organiseras med utgångspunkt i skolans organisation och behov samt ett för lärarna fungerande yrkesliv. Den stora
flexibilitet som den dåvarande lärarexamen medgav när det gäller
inriktningar och specialiseringar hade blivit ett problem i relation till de
kompetensbehov som skolhuvudmännen hade utifrån arbetsorganisationen (prop. 2009/10:89, s. 28).
Om bestämmelserna om tillåtna ämneskombinationer bara skulle avse
två ämnen, skulle ämneslärarutbildningen med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 bli än mer flexibel. Lärosätena skulle då få
större möjlighet att lägga upp utbildningen utifrån studenternas efterfrågan och arbetsmarknadens behov, såväl regionalt som nationellt.
Samtidigt skulle regeringen behålla styrningen av två ämnen. Om utbildningen omfattar ett tredje ämne, skulle detta inte behöva vara ett ämne
som är bestämt utifrån ett nationellt perspektiv utan lärosätet skulle
kunna erbjuda ett tredje ämne utifrån studenternas efterfrågan och
arbetsmarknadens behov.
Genom en mer flexibel ämneslärarutbildning med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 skapas möjligheter för lärosätena att lägga upp
utbildningen på olika sätt. På så sätt kan utbildningens attraktivitet höjas
och skolhuvudmännens behov av lärare i bl.a. bristämnen mötas. Varje
lärosätes möjlighet att anordna en viss utbildning och att bestämma hur
denna kan läggas upp styrs dock även av andra omständigheter, bl.a.
tillgång på lärare vid lärosätet, vilka ämnen som lärosätets examenstillstånd avser och samarbeten med andra lärosäten.
Av ovan anförda skäl föreslås att bestämmelserna om tillåtna ämneskombinationer i en ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 bara ska avse två ämnen. Liksom i dag bör det
inte regleras vilket av dessa två ämnen som ska läsas med det största
ämnesdjupet (jfr prop. 2009/10:89 s. 28). Det bör vara fritt för lärosätet
alternativt studenten att bestämma, utifrån hur lärosätet i dialog med
skolhuvudmännen lägger upp utbildningen. Om examen omfattar tre
ämnen ska det tredje ämnet kunna väljas fritt bland alla de ämnen som
kan ingå i en ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9. Den föreslagna förändringen har även den
fördelen att bestämmelserna om tillåtna ämneskombinationer för
inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 närmare kommer att
motsvara inriktningen mot arbete i gymnasieskolan.
37
Ämneskombinationen matematik och svenska ska få kombineras
Ämneskombinationen matematik och svenska är idag inte tillåten enligt
nuvarande bestämmelser för någon av inriktningarna. Mot bakgrund av
de lättnader som föreslås avseende tillåtna ämneskombinationer för
inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 är det naturligt att de
stora ämnena matematik och svenska bör kunna kombineras med
varandra. En ändring i detta avseende motiveras också av att undervisningstiden i matematik har utökats. Fr.o.m. läsåret 2013/14 utökades
undervisningstiden med 120 timmar i grundskolan och i motsvarande
skolformer och fr.o.m. höstteminen 2016 har ytterligare en ökning med
105 timmar genomförts i grundskolan och i motsvarande skolformer.
Ämnena matematik och svenska bör därför få kombineras med varandra
för inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9.
Som en konsekvens bör motsvarande ändring även göras för inriktningen
mot arbete i gymnasieskolan.
Ämnet svenska som andraspråk ska få kombineras med valfritt annat ämne
Enligt Skolverkets statistik (databasen SiRiS, Grundskolan – Personalstatistik med behörighet – per ämne och lärarkategori för 2015/16, uttag
2016-02-05) uppgick andelen behöriga lärare i grundskolan i undervisningsämnet svenska som andraspråk till 51,5 procent läsåret 2015/16.
Det innebär att svenska som andraspråk är det ämne i grundskolan med
lägst andel behöriga räknat på heltidstjänster. Motsvarande siffra för
gymnasieskolan var 35,1 procent samma läsår. Det gör svenska som
andraspråk till det ämne i gymnasieskolan med lägst andel behöriga
lärare, sett till de ämnen som omfattas av behörighetsreglerna. Viktigt att
notera är också att lärare i svenska som andraspråk kan välja att arbeta
med svenska för invandrare (SFI) i stället. Eftersom även efterfrågan på
SFI ökar blir bristen på lärare i svenska som andraspråk ännu större
framöver.
Mot bakgrund av den låga andelen behöriga lärare i undervisningsämnet
svenska som andraspråk bör svenska som andraspråk få kombineras med
valfritt annat undervisningsämne för bägge inriktningarna.
38
Fler ämneskombinationer tillåts för inriktningen mot årskurs 7-9 än för
inriktningen mot gymnasieskolan
De föreslagna tillåtna ämneskombinationerna för inriktningen mot
arbete i grundskolans årskurs 7–9 avser endast två undervisningsämnen i
stället för tre som i dag. Det innebär att ett eventuellt tredje
undervisningsämne bör få väljas fritt bland alla de undervisningsämnen
som kan ingå i en sådan ämneslärarexamen. Förslaget fanns även i den
promemoria som tidigare remitterats med undantag för att det förslaget
inte innehöll möjligheten att kombinera undervisningsämnena
matematik och svenska i fråga om båda inriktningarna och möjligheten
att kombinera undervisningsämnet svenska som andraspråk med valfritt
annat ämne även för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan.
Möjligheterna att kombinera två undervisningsämnen är enligt förslaget
större när det gäller inriktningen mot arbete i årskurs 7–9 än när det
gäller inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Skillnaden består i att
något av undervisningsämnena moderna språk och teckenspråk kan
kombineras med något av undervisningsämnena geografi, historia,
religionskunskap, samhällskunskap, biologi, fysik, kemi och teknik när
det gäller inriktningen mot årskurs 7–9 men inte för inriktningen mot
gymnasieskolan (se schematisk översikt i bilaga). Remissinstanserna till
den tidigare promemorian har inte kommenterat denna skillnad närmare.
Mot bakgrund av att antalet möjliga undervisningsämnen i gymnasieskolan totalt sett är fler än de som är möjliga för årskurs 7–9 och det
faktum att söktrycket i fråga om inriktningen mot arbete i gymnasieskolan är högre än inriktningen mot arbete i grundskolans årskurs 7–9
finns det inte tillräckliga skäl att göra någon förändring i regleringen av
tillåtna ämneskombinationer för inriktningen mot gymnasieskolan (med
undantag för de förändringar som beskrivits tidigare i fråga om dels
ämneskombinationen matematik och svenska, dels ämnet svenska som
andraspråk). En eventuell ytterligare förändring av regleringen av tillåtna
ämneskombinationer för inriktningen mot arbete i gymnasieskolan
skulle i så fall behöva utredas vidare.
Fler tillåtna ämneskombinationer ger större möjligheter till en sammanhållen ämneslärarutbildning
Förslagen innebär att ämneslärarutbildningen med inriktning mot arbete
i grundskolans årskurs 7–9 ska omfatta studier i två eller tre undervisningsämnen. Den utbildningsvetenskapliga kärnan är gemensam för
alla lärarutbildningar och avser centrala och generella kunskaper för
lärare och förskollärare. Vilka ämneskombinationer som är tillåtna i de
olika inriktningarna skiljer sig dock åt. Detta kan försvåra förutsättningarna för en sammanhållen utbildning. Förslaget innebär därför
att tillåtna ämneskombinationer i inriktningen mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 utökas till att närmare motsvara möjliga kombinationer i
inriktningen mot arbete i gymnasieskolan när det gäller ämnen som kan
39
ingå i båda inriktningarna. En sådan utökning ger omfattande möjligheter till att kombinera olika ämnen.
De föreslagna förändringarna innebär att ämneslärarutbildningen med
inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 blir mer flexibel. Syftet
med detta är att skapa förutsättningar för lärosätena att anordna en mer
attraktiv utbildning och därmed öka söktrycket till utbildningen, inte
minst i de ämnen där bristen på lärare är störst. Genom att det skapas
större möjlighet till en sammanhållen utbildning med inriktningen mot
arbete i gymnasieskolan, ökar också lärosätenas möjlighet att anordna
utbildning i ämnen som få studenter vill läsa.
6.3 Följdändringar ska göras i förordningarna om kompletterande
pedagogisk utbildning
Förslag: Minsta ämnesdjup för ämneslärarexamen med inriktning mot
arbete i grundskolans årskurs 7–9 som avläggs efter kompletterande
pedagogisk utbildning (KPU) och som omfattar två eller tre undervisningsämnen ska vara 60 högskolepoäng i stället för 45 som i dag och
en sådan examen ska avläggas på avancerad nivå.
Möjligheten att efter KPU avlägga ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 med två undervisningsämnen med ämnesstudier om totalt 180 högskolepoäng ska
finnas även då ett av undervisningsämnena är bild eller musik.
Skälen för förslaget
Som framgått av avsnitt 3.5 finns bestämmelser om KPU i förordningen
om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen (KPU-förordningen) och i den just införda förordningen om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen
för personer som har en examen på forskarnivå (förordningen om KPU
för forskare).
Förordningen om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till
ämneslärarexamen
KPU enligt KPU-förordningen omfattar 90 högskolepoäng och vänder
sig till personer som vill bli ämneslärare och som har ämneskunskaper
som är relevanta för ett eller flera av skolans undervisningsämnen.
Beroende på omfattningen av personens tidigare ämnesstudier och
antalet ämnen kan studierna inriktas mot ämneslärarexamen för
undervisning i grundskolans årskurser 7–9 eller i gymnasieskolan. För att
kunna erhålla ämneslärarexamen ska den ämnesutbildning som föregår
den kompletterande utbildningen motsvara de krav som ställs per ämne.
Utbildningen ska avse utbildningsvetenskaplig kärna och verksamhetsförlagd utbildning (2 §). Av examensbeskrivningen för ämneslärar-
40
examen i bilaga 2 till högskoleförordningen framgår att den utbildningsvetenskapliga kärnan omfattar 60 högskolepoäng och den verksamhetsförlagda utbildningen 30 högskolepoäng. För en student som gått
igenom utbildningen finns det i förordningen om kompletterande
pedagogisk utbildning särskilda krav för att avlägga ämneslärarexamen.
En sådan ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 kan avse ämnesstudier i ett, två eller tre undervisningsämnen.
Om ämneslärarexamen efter kompletterande pedagogisk utbildning bara
ska omfatta ett ämne krävs för inriktningen mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 ämnesstudier om 90 högskolepoäng (10 §). En sådan examen
avläggs på grundnivå.
I de fall en examen omfattar ämnesstudier i två undervisningsämnen
krävs det i dag ämnesstudier om 135 högskolepoäng, dvs. 90 respektive
45 högskolepoäng i ämnena (11 §). En sådan examen avläggs på
grundnivå. Detta gäller dock inte om examen omfattar två av undervisningsämnena svenska, samhällskunskap eller musik. Då krävs i stället
ämnesstudier i enlighet med examensbeskrivningen i bilaga 2 till högskoleförordningen, dvs. 180 högskolepoäng (12 §). En sådan examen
avläggs på avancerad nivå. I båda fallen krävs som nämnts att studenten
gått igenom den kompletterande pedagogiska utbildningen.
I de fall en examen omfattar ämnesstudier i tre undervisningsämnen
krävs det i dag ämnesstudier om 180 högskolepoäng, dvs. 90 högskolepoäng i ett ämne och 45 högskolepoäng i de två andra (12 §). En sådan
examen avläggs på avancerad nivå. För examen krävs att studenten gått
igenom den kompletterande pedagogiska utbildningen.
Bestämmelserna om KPU bör anpassas till de förslag som läggs i denna
promemoria för att i möjligaste mån uppnå enhetliga bestämmelser för
ämneslärarexamen som avlagts utan KPU och ämneslärarexamen som
avlagts efter KPU. Det innebär att det minsta ämnesdjupet för ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 som
avläggs efter KPU ska ökas från 45 till 60 högskolepoäng. Reglerna
rörande examen med ett undervisningsämne påverkas dock inte, eftersom ämnesdjupet på det undervisningsämnet är 90 högskolepoäng
(10 §).
Tvåämnesutbildningen med ämnesstudier om totalt 135 högskolepoäng,
varav ett ämne omfattar 90 högskolepoäng och det andra 45, ska dock i
stället omfatta 150 högskolepoäng, eftersom ämnesdjupet i det andra
ämnet ökas till 60 högskolepoäng. Då det totala antalet högskolepoäng
ökas ska en sådan examen inte längre avläggas på grundnivå, utan på
avancerad nivå (11 §).
41
Treämnesutbildningen med ämnesstudier om totalt 180 högskolepoäng,
varav ett ämne omfattar 90 högskolepoäng och de två andra 45, ska i
stället omfatta ämnesstudier om 210 högskolepoäng, eftersom ämnesdjupet i de två mindre ämnena ökas till 60 högskolepoäng. Examen ska
liksom tidigare avläggas på avancerad nivå.
När det gäller en tvåämnesutbildning med två av undervisningsämnena
svenska, samhällskunskap och musik ska denna enligt gällande bestämmelser om KPU omfatta ämnesstudier om totalt 180 högskolepoäng och
avläggas på avancerad nivå (12 §). Någon ändring i fråga om detta föreslås inte.
Enligt de existerande och de förslagna bestämmelserna om tvåämnesutbildning som inte avläggs med KPU, ska en sådan utbildning kunna
innehålla ämnesstudier om totalt 180 högskolepoäng om utbildningen
innehåller undervisningsämnet bild eller musik. En sådan möjlighet finns
inte i dag för tvåämnesutbildning med KPU, men bör av konsekvensskäl
införas. Det föreslås därför att även en tvåämnesutbildning med KPU
som innehåller undervisningsämnet bild eller musik ska kunna omfatta
ämnesstudier om totalt 180 högskolepoäng och avläggas på avancerad
nivå (12 §).
Förordningen om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till
ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå
Förordningen om KPU för forskare infördes i juli 2016 och ska gälla i
fem år. Enligt den nya förordningen ska minst ett av de undervisningsämnen som ingår i den ämneslärarexamen som KPU ska leda till vara ett
sådant ämne för vilket det råder brist på sökande till utbildningar som
leder till ämneslärarexamen (1 §).
Principerna för KPU enligt den nya förordningen har många likheter det
som gäller för KPU enligt den sedan tidigare gällande KPUförordningen (se underavsnittet närmast ovan). KPU omfattar en utbildningsvetenskaplig kärna om 60 högskolepoäng och verksamhetsförlagd
utbildning om 30 högskolepoäng. Ämneslärarexamen med inriktning
mot arbete i grundskolans årskurs 7–9 efter KPU kan omfatta ett, två
eller tre undervisningsämnen. Det föreslås därför att samma
konsekvensändringar genomförs i fråga om förordningen om KPU för
forskare som föreslås ovan i fråga om KPU-förordningen.
Det innebär att det minsta ämnesdjupet ska öka från 45 högskolepoäng
till 60 högskolepoäng. Det innebär också att varianten med två
undervisningsämnen ska omfatta totalt 240 högskolepoäng i stället för
225 högskolepoäng, varvid omfattningen av ämnesstudierna ökar från
135 högskolepoäng till 150 högskolepoäng. En sådan examen ska
avläggas på avancerad nivå i stället för grundnivå. Det innebär vidare att
varianten med totalt 270 högskolepoäng och två undervisningsämnen blir
42
möjlig även då ett av undervisningsämnena är bild eller musik samt att
varianten med tre undervisningsämnen ska omfatta totalt 300 högskolepoäng, varvid omfattningen av ämnesstudierna ökar från 180 till 210 högskolepoäng (16–18 §§).
6.4 Följdändringar ska göras i förordningen om vidareutbildning av lärare
Förslag: Följdändringar ska göras i förordningen om vissa
behörighetsgivande examina för legitimation som lärare och förskollärare
och om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare och
förskollärare som saknar lärar- eller förskollärarexamen (VALförordningen).
Skälen för bedömningen: För personer som är verksamma som lärare
eller förskollärare men saknar examen finns utbildningen vidareutbildning av lärare och förskollärare (VAL). Den regleras i VALförordningen. Inom VAL kan en person under vissa förutsättningar
komplettera tidigare studier för att få en examen för skola eller förskola.
Antagningarna till den kompletterande utbildningen ska göras senast den
30 juni 2017. Förordningen är tidsbegränsad och upphör att gälla den
1 juli 2020.
Syftet med den kompletterande utbildningen är att öka andelen lärare
och förskollärare i skolan och förskolan som har en examen som kan vara
behörighetsgivande för lärarlegitimation (7 §). Den kompletterande
utbildningen förutsätter sådana förkunskaper hos den som vill genomgå
den att personen har förutsättningar att uppnå en behörighetsgivande
examen för legitimation som lärare (9 §). Den kompletterande
utbildningen i sig får omfatta högst 120 högskolepoäng och leder för
ämneslärare normalt till en ämneslärarexamen enligt samma regler som
ämneslärarexamen utan kompletterande utbildning, dvs. enligt bilaga 2
till högskoleförordningen (3 och 14 §§).
För ämneslärare som har lång erfarenhet finns det speciella bestämmelser
om en kortare utbildningsväg inom VAL. Dessa bestämmelser innebär
att det för examen räcker med att läraren inom ramen för den
kompetterande utbildningen fullgör studier inom den utbildningsvetenskapliga kärnan om 30 högskolepoäng (17 och 18 §§). Vad som
avses med lång erfarenhet framgår av bestämmelserna (17, 18 och 25 §§).
En examen, som avläggs efter den kortare utbildningsvägen, ska anses
omfatta ett, två eller tre undervisningsämnen, även fast läraren som
nämnts ovan i praktiken endast behöver läsa 30 högskolepoäng inom den
utbildningsvetenskapliga kärnan. Hur många högskolepoäng examen ska
anses omfatta beror på antalet undervisningsämnen.
43
De nu gällande bestämmelserna i VAL-förordningen utgår från möjliga
ämnesdjup om 90 och 45 högskolepoäng (jfr. 27 §). Eftersom det i denna
promemoria föreslås att det minsta ämnesdjupet ska öka till 60
högskolepoäng och det finns ett intresse av att regelverket är så enhetligt
som möjligt bör det minsta ämnesdjupet även enligt de speciella
bestämmelserna ökas till 60 högskolepoäng. Ämnesdjupet 90 högskolepoäng påverkas inte.
Möjligheten till examen med ett undervisningsämne berörs inte. Den ska
anses innehålla ett undervisningsämne om 90 högskolepoäng. Den ska
anses omfatta totalt 180 högskolepoäng och liksom tidigare avläggas på
grundnivå (27 §).
En examen med två undervisningsämnen ska däremot anses omfatta
undervisningsämne med 90 och ett med 60 högskolepoäng i stället för ett
med 90 och ett med 45 högskolepoäng. Examen ska totalt anses omfatta
240 i stället för 225 högskolepoäng och på grund av det ökade antalet
högskolepoäng avläggas på avancerad nivå i stället för grundnivå (27 §).
Examen med två undervisningsämnen, som omfattar två av
undervisningsämnena musik, samhällskunskap eller svenska, ska liksom
tidigare anses omfatta två undervisningsämnen med 90 högskolepoäng
vardera och totalt omfatta 270 högskolepoäng och liksom tidigare
avläggas på avancerad nivå (27 §).
Examen med tre undervisningsämnen ska anses omfatta ett ämne om 90
högskolepoäng och två om 60 i stället för ett om 90 högskolepoäng och
två om 45. Examen ska anses omfatta 300 i stället för 270 högskolepoäng
och liksom tidigare avläggas på avancerad nivå (27 §).
Förslagen i denna promemoria föranleder inte något behov av att ändra i
bestämmelserna om kompletterande utbildning i VAL-förordningen i
övrigt.
6.5 Inga förändringar i behörighetsförordningen
Bedömning: Någon förändring bör inte göras i förordningen om
behörighet och legitimation för lärare och förskollärare.
Skälen för bedömningen: Som nämnts i avsnitt 4.4 regleras i
förordningen om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare
(behörighetsförordningen) vad som krävs för att en lärare eller förskollärare ska vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet.
Förslagen i denna promemoria innebär för inriktningen mot arbete i
grundskolans årskurs 7–9 bl.a. att det minsta ämnesdjupet ökas från 45
44
till 60 högskolepoäng och att utbildningens omfattning kan variera
mellan 240 och 300 högskolepoäng i stället för att alltid vara 270 högskolepoäng som i dag. Vidare föreslås följdändringar i KPU-förordningen, VAL-förordningen och förordningen om KPU för forskare.
Både ämneslärare som utexamineras enligt de föreslagna bestämmelserna
och enligt de bestämmelser som gällt tidigare kommer att vara behöriga
att undervisa i årskurs 7–9 enligt 2 kap. 8 behörighetsförordningen. Inte
heller någon annan av de förslagna förändringarna påverkar behörigheten
att undervisa. Några ändringar i behörighetsförordningen är därför inte
nödvändiga.
6.6 Inga förändringar i förordningen om försöksverksamhet med anställning
under viss kompletterande utbildning
Bedömning: Några förändringar bör inte göras i förordningen om
försöksverksamhet med anställning under viss kompletterande
utbildning.
Skälen för bedömningen: Förordningen om försöksverksamhet med
anställning under viss kompletterande utbildning reglerar villkor för
anställning av obehöriga lärare, som genomför KPU. Bestämmelserna
innebär i huvudsak att sådana lärare kan anställas för längre tid än vad
som är möjligt enligt andra bestämmelser. Försöksverksamheten beskrivs
närmare i avsnitt 3.5. Eftersom förslagen i denna promemoria rör
ändringar av ämneslärarutbildningens längd, omfattningen av ämnesstudierna och möjliga ämneskombinationer bedöms de inte föranleda
något behov av förändringar av bestämmelserna om försöksverksamheten.
6.7 Inga förändringar i förordningen om högskoleutbildning som
kompletterar avslutad utländsk utbildning
Bedömning: Några förändringar bör inte göras i förordningen om
högskoleutbildning som kompletterar avslutad utländsk utbildning.
Skälen för bedömningen: I avsnitt 3.5 beskrivs satsningen Utländska
lärares vidareutbildning (ULV). Utbildningen regleras i förordningen om
högskoleutbildning som kompletterar avslutad utländsk utbildning.
Syftet med den förordningen är att studenter som har en avslutad
utländsk högskoleutbildning eller en annan avslutad utländsk eftergymnasial utbildning som motsvarar en utbildning enligt högskolelagen
(1992:1434) ska kunna avlägga en sådan examen som avses i
högskolelagen och som kan ges efter en högskoleutbildning som
motsvarar den utländska utbildningen, eller få kunskaper för eller kunna
få behörighet att i Sverige utöva det yrke som den utländska
45
utbildningen har förberett dem för. Förordningen innehåller i huvudsak
bestämmelser om behörighet, urval och den kompletterande utbildningens utförande. Det bedöms inte vara nödvändigt att göra följdändringar i förordningen om högskoleutbildning som kompletterar
avslutad utländsk utbildning eftersom förslagen om ändringar i denna
promemoria berör frågor om ämneslärarutbildningens längd, omfattning
av ämnesstudier och möjliga ämneskombinationer.
7. Ikraftträdande
Förslag: Ändringarna i högskoleförordningen, förordningen om
kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen,
förordningen om vissa behörighetsgivande examina för legitimation som
lärare och förskollärare och om högskoleutbildningar för vidareutbildning av lärare och förskollärare som saknar lärar- eller förskollärarexamen och förordningen om ändring i förordningen om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för
personer som har en examen på forskarnivå ska träda i kraft den 1 januari
2018.
Övergångsbestämmelser ska gälla i fråga om förordningsändringarna.
Skälen för förslaget: På grund av det stora rekryteringsbehovet främst
av lärare för årskurs 7–9 bör de föreslagna ändringarna kunna träda i
kraft så snart som möjligt. Det föreslås därför att ändringarna träder i
kraft den 1 januari 2018.
I fråga om högskoleförordningen bör följande övergångsbestämmelse av
följande lydelse införas. Den som före den 1 januari 2018 har påbörjat en
utbildning till ämneslärare enligt de äldre bestämmelserna och den som
dessförinnan antagits till en sådan utbildning men fått anstånd till en
tidpunkt efter ikraftträdandet att påbörja utbildningen har rätt att slutföra sin utbildning för att få en examen enligt de äldre bestämmelserna,
dock längst till och med utgången av 2024. Motsvarande reglering bör
införas i förordningen om kompletterande pedagogisk utbildning som
leder till ämneslärarexamen och förordningen om ändring i förordningen
om kompletterande pedagogisk utbildning som leder till ämneslärarexamen för personer som har en examen på forskarnivå.
Den som före den 1 januari 2018 har påbörjat ämneslärarutbildning
enligt de speciella reglerna i VAL-förordningen om kortare utbildningsväg (se avsnitt 6.4) bör ha rätt att slutföra sin utbildning för att få en
examen enligt de äldre bestämmelserna, dock längst till och med den
30 juni 2020, som är förordningens sista giltighetsdag. Någon bestämmelse om att även den som antagits före den 1 januari 2018, men
dessförinnan beviljats anstånd till en tidpunkt efter ikraftträdandet att
påbörja utbildningen, ska ha rätt slutföra utbildningen enligt de äldre
46
bestämmelserna bör dock inte införas, eftersom det enligt 16 § VALförordningen inte är möjligt att få anstånd att påbörja utbildningen.
8. Konsekvenser
8.1 Vilka som berörs av förslagen
Lärosäten med tillstånd att utfärda ämneslärarexamen berörs av förslagen. De flesta av dessa lärosäten är statliga universitet och högskolor.
Därutöver har även Chalmers Tekniska Högskola Aktiebolag och
Stiftelsen Högskolan i Jönköping tillstånd att utfärda ämneslärarexamen.
Även offentliga och enskilda skolhuvudmän berörs i sin egenskap av
framtida arbetsgivare för lärare. Vidare berörs de studenter som studerar
till ämneslärare.
8.2 Konsekvenser för lärosäten, skolhuvudmän och studenter
Förslagen innebär att studenter troligen i större utsträckning än i dag
kommer att utbildas i två undervisningsämnen i stället för tre, att kraven
på det minsta ämnesdjupet ökar och utökade möjligheter till ämneskombinationer. Detta innebär att det blir lättare för lärosätena att
upprätthålla kvalitet i utbildningen i fler ämnen och möjliggör dessutom
i högre grad samläsning mellan inriktningen mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9 och inriktningen mot arbete i gymnasieskolan. Förslagen ger
lärosätena större möjlighet till profilering och flexibilitet och större
möjligheter att erbjuda utbildning i ämnen där studenterna är få.
För studenternas del innebär förslagen att de som önskar det får en
möjlighet att snabbare komma ut på arbetsmarknaden. Att utbildningen i
vissa fall kommer att omfatta två ämnen i stället för tre kan innebära att
lärarnas anställningsbarhet i vissa fall minskar och att skolhuvudmännens
tjänstefördelning kan påverkas. Detta ska dock vägas mot att det råder en
stor lärarbrist och att det därmed finns många arbetstillfällen för
behöriga lärare. Mer omfattande och djupare studier i ett ämne är också
viktigt för utbildningens status och därmed dess attraktivitet.
Förslagen bedöms leda till ökat söktryck, vilket innebär att huvudmännen kommer att få möjlighet att anställa fler behöriga lärare med
djupare ämneskunskaper, men i vissa fall med mindre bredd. Förslaget
bör också leda till att huvudmännen får större möjligheter att anställa
behöriga lärare i ämnen där det råder brist på lärare.
Förslagen bedöms inte få några ekonomiska konsekvenser för lärosätena
eller skolhuvudmännen. Då två av utbildningens inriktningar kommer att
bli kortare respektive längre än nuvarande utbildning kommer studenter
47
som tar studielån i många fall att få lägre eller högre studielån, beroende
på vilken variant av utbildningen de väljer.
8.3 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
Förslagen bedöms få konsekvenser för kommunerna i deras egenskap av
skolhuvudmän på så vis att den förändrade ämneslärarutbildningen bör
leda till att det kommer att finnas fler behöriga lärare att anställa. Förslagen påverkar dock inte den kommunala självstyrelsen.
8.4 Konsekvenser för jämställdheten
Något fler kvinnor än män studerar för närvarande på ämneslärarutbildningen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 7–9.
Fördelningen kan dock anses vara relativt jämn. Förslagen i denna
promemoria syftar främst till att öka utbildningens attraktivitet och
bedöms inte vara utformade på ett sådant sätt att de kommer att få
någon praktisk påverkan på fördelningen mellan könen på utbildningen.
Förslagen bedöms därför inte få några nämnvärda konsekvenser för
jämställdheten.
8.5 Konsekvenser för integrationspolitiken
Förslagen i denna promemoria syftar främst till att öka attraktiviteten
för ämneslärarutbildningen med inriktning mot arbete i grundskolans
årskurs 7–9. Detta bedöms i sig kunna bidra till att fler personer
generellt, och därmed även fler personer med utländsk bakgrund, söker
sig till utbildningen. Förslagen bedöms mot denna bakgrund kunna
underlätta integrationen.
8.6 Sveriges medlemskap i EU
Föreslagna ändringar berör inte förhållandet till Sveriges medlemskap i
EU.
8.7 Konsekvenser för enskilda huvudmän
Förslagen bedöms inte medföra att tidsåtgång eller administrativa
kostnader ökar för enskilda huvudmän. Förslagen bedöms inte ha någon
påverkan på konkurrensförhållandena för enskilda huvudmän. Förslagen
bedöms inte medföra kostnader eller få någon övrig påverkan på enskilda
huvudmän utöver de konsekvenser som har beskrivits i avsnitt 8.2.
48
8.8 Konsekvenser för små företag
Förslagen bedöms inte påverka små företag på något särskilt sätt.
49
Bilaga: Tillåtna och otillåtna tvåämneskombinationer enligt förslaget
I fråga om de undervisningsämnen som finns både på inriktningen mot
arbete i grundskolans årskurs 7–9 och på inriktningen mot arbete i
gymnasieskolan kommer enligt förslaget något fler tvåämneskombinationer att vara tillåtna för inriktningen mot årskurs 7–9 än för inriktningen mot gymnasieskolan (se s. 38). Bilden nedan illustrerar denna
skillnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.