Genomförande av mobilitetspaketet
2021-08-03 · 263 sidor, varav 201 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 201 av 263 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Genomförande av mobilitetspaketet (Landsbygds- och infrastrukturdepartementet, 2021-08-03)
Dokumentets text
Promemoria
Genomförandet av mobilitetspaketet
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian föreslås hur rättsakterna i det s.k. mobilitetspaketet ska
genomföras och kompletteras nationellt. Med mobilitetspaketet avses här
de ändringar i EU:s trafiktillstånds- och godsförordningar och EU:s
förordningar om kör- och vilotider och färdskrivare som antogs den 15 juli
2020 samt ett direktiv med särskilda regler för utstationering av förare i
vägtransportsektorn och om kontroll av vägarbetstidsdirektivet som antogs
vid samma tillfälle.
Förslagen gäller förutsättningarna för att bedriva yrkesmässig trafik i
Sverige. Kraven på utövare av yrkesmässig trafik kompletteras och skärps,
bl.a. genom nya villkor för att få använda utlandsregistrerade fordon.
Vidare föreslås att fler uppgifter ska registreras i vägtrafikregistret. I fråga
om godstransporter föreslås att ett utlandsetablerat transportföretag ska
kunna påföras en sanktionsavgift vid överträdelser av den karensperiod på
fyra dagar som efter en ändring av EU:s godsförordning gäller vid
cabotagetransporter. Dessutom föreslås att cabotagereglerna ska gälla
även vid en vägtransport som är en del av en kombinerad transport.
Det föreslås även bestämmelser om kontroller av kör- och vilotider,
färdskrivare och vägarbetstid. Bland annat ska en sanktionsavgift påföras
om det nya kravet i EU:s färdskrivarförordning att registrera gränspassager
inte följs. Vidare ska Transportstyrelsen kontrollera att transportföretag
följer kraven i EU:s kör- och vilotidsförordning att betala för förarens logi
i samband med en normal veckovila och att organisera arbetet så att
föraren regelbundet kan återvända hem. Polismyndigheten ska kontrollera
om en förare överskridit den maximala sammanlagda arbetstiden per
vecka och rapportera misstänkta överträdelser till Transportstyrelsen.
Särskilda bestämmelser om utstationering av förare inom vägtransportsektorn föreslås. Förslagen utgår från att utstationeringsdirektivet är
tillämpligt på förare som utför vägtransporter och innebär bl.a. att en
arbetsgivare ska lämna in en utstationeringsdeklaration till Arbetsmiljöverket innan en utstationering i Sverige åt ett utlandsetablerat transportföretag påbörjas. Om transportföretaget vid en vägkontroll inte kan visa
upp en kopia av deklarationen ska företaget påföras en sanktionsavgift.
Om det är fråga om en inrikestransport ska ett förskott för avgiften beslutas
och fordonet ska hindras från fortsatt färd om förskottet inte betalas.
Vidare föreslås att en beställare av en transport ska kunna hållas straff-
1
rättsligt ansvarig om en utstationeringsdeklaration inte har lämnats in. En
undersökningsplikt införs för den som beställer en inrikestransport direkt
av ett transportföretag.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 2 och 21 februari 2022.
2
Innehållsförteckning
1
Författningstext ................................................................................ 7
1.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare ............................................ 7
1.2
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om
trängselskatt ..................................................................... 14
1.3
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:395) om
arbetstid vid visst vägtransportarbete .............................. 15
1.4
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(2012:210) ....................................................................... 16
1.5
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1437) om
åtgärder vid hindrande av fortsatt färd............................. 20
1.6
Förslag till lag om ändring i vägtrafikdatalagen
(2019:369) ....................................................................... 21
1.7
Förslag till förordning om utstationering av förare
inom vägtransportsektorn ................................................ 22
1.8
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(1998:786) om internationella vägtransporter inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) .......... 26
1.9
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(1999:1134) om belastningsregister ................................ 30
1.10
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare,
m.m. ................................................................................. 32
1.11
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2005:399) om arbetstid vid visst vägtransportarbete ...... 40
1.12
Förslag till förordning om ändring i
yrkestrafikförordningen (2012:237) ................................ 43
1.13
Förordning om ändring i förordningen (2017:319)
om utstationering av arbetstagare .................................... 52
1.14
Förslag till förordning om ändring i
vägtrafikdataförordningen (2019:382)............................. 53
2
Bakgrund ........................................................................................ 68
2.1
Mobilitetspaketet ............................................................. 68
2.2
Pågående utredningar ...................................................... 69
3
Trafiktillståndsförordningen .......................................................... 71
3.1
Bakgrund ......................................................................... 71
3.2
Tillämpningsområde ........................................................ 73
3.2.1
Tillståndskrav även fortsättningsvis för
lätta fordon...................................................... 73
3.2.2
Undantag för vissa transporter av
sällskapsdjur ................................................... 74
3.3
Etableringskravet ............................................................. 75
3.3.1
Det bör inte införas villkor om etablering
som går utöver kraven i
trafiktillståndsförordningen ............................ 75
3.3.2
Högre krav vid användning av
utlandsregistrerade fordon .............................. 76
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.4
3.5
3.6
3.7
3.8
3.9
3.10
3.11
3.12
4
Kravet på gott anseende ................................................... 79
Kravet på ekonomiska resurser ........................................81
Kravet på yrkeskunnande .................................................84
Villkor för att bedriva yrkesmässig trafik......................... 85
Olämplighetstid och prov .................................................86
Tillsyn ..............................................................................88
Utbyte av information ...................................................... 94
Hänvisningar till trafiktillståndsförordningen ................ 101
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .................. 101
4
Godsförordningen .........................................................................102
4.1
Bakgrund ........................................................................102
4.2
Kontroll av cabotagetransporter .....................................103
4.3
Beställaransvar ............................................................... 106
4.4
Kombinerade transporter ................................................ 106
4.5
Utbyte av information .................................................... 109
4.6
Hänvisningar till gods- och bussförordningen................ 111
4.7
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .................. 112
5
Kör- och vilotider..........................................................................113
5.1
Bakgrund ........................................................................113
5.2
Ansvar och undantag ...................................................... 115
5.3
Väg- och företagskontroller............................................117
5.4
Utbyte av information .................................................... 122
5.5
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser .................. 124
6
Vägarbetstid .................................................................................. 124
6.1
Lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete ............124
6.2
Kontroll av bestämmelserna om vägarbetstid ................ 124
6.3
Ikraftträdande .................................................................130
7
Utstationering inom vägtransportsektorn ......................................131
7.1
Bakgrund ........................................................................131
7.2
Marknaden för nationella och internationella
transporter ......................................................................133
7.3
Utstationeringslagen bör utgöra utgångspunkt ...............137
7.4
Definitioner ....................................................................137
7.5
Arbetsmiljöverkets uppgifter vid utstationering av
förare ..............................................................................139
7.6
I vissa situationer ska förare inte anses vara
utstationerade .................................................................140
7.7
När kan en förare anses vara utstationerad? ................... 144
7.8
Utstationering ska anses föreligga när
inrikestransporter utförs av utlandsetablerade
transportföretag .............................................................. 148
7.9
Utstationeringssituationer då särskilda bestämmelser
om anmälan och kontroll ska tillämpas .......................... 151
7.9.1
Särskilda administrativa bestämmelser för
utlandsetablerade transportföretag ................. 151
7.9.2
De ordinarie administrativa
bestämmelserna bör fortsätta att gälla vid
utstationering på vägtransportområdet i
övrigt ............................................................. 153
7.10
7.11
7.12
7.13
7.14
7.15
7.16
7.17
7.18
7.19
8
Administrativa bestämmelser som inte ska gälla i
utlandsetablerade transportföretag ................................. 153
Administrativa bestämmelser vid utstationering av
förare ............................................................................. 156
7.11.1
Skyldighet att ge in en
utstationeringsdeklaration ............................. 156
7.11.2
Skyldighet att tillhandahålla
dokumentation vid vägkontroll ..................... 159
7.11.3
Polismyndigheten och Tullverket ska
kontrollera utstationeringsdeklarationer ....... 162
7.11.4
Sanktionsavgift ............................................. 164
7.11.5
Åtgärder i syfte att säkra verkställighet av
sanktionsavgiften .......................................... 167
7.11.6
Den fortsatta handläggningen av ärendet
om sanktionsavgift........................................ 171
7.11.7
En tillsynsstrategi ska utarbetas .................... 173
7.11.8
Om fördelning av roller och ansvar
mellan arbetsmarknadens parter och
svenska myndigheter .................................... 173
7.11.9
Skyldighet att ge in dokumentation efter
en utstationering ........................................... 174
7.11.10 Beställaransvar ............................................. 176
Två tänkbara alternativ – ett direktivnära
genomförande ................................................................ 180
7.12.1
Ett tänkbart alternativ – utstationering ska
anses föreligga enbart vid
cabotagetransporter enligt
tjänsteavtalsfallet .......................................... 180
7.12.2
Ett tänkbart alternativ – de särskilda
administrativa bestämmelserna ska enbart
gälla i tjänsteavtalsfallet. .............................. 182
Ömsesidigt bistånd ........................................................ 185
Arbetsmarknadens parters tillgång till uppgifter ........... 187
Långvarig utstationering ................................................ 188
Vissa bestämmelser som genomför
ändringsdirektivet .......................................................... 190
En underrättelseskyldighet för Polismyndigheten
och Tullverket................................................................ 191
Proportionalitetsbedömning enligt
tillämpningsdirektivet .................................................... 193
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................. 194
Konsekvenser ............................................................................... 196
8.1
Alternativa lösningar ..................................................... 196
8.1.1
Trafiktillståndsförordningen ......................... 196
8.1.2
Godsförordningen ......................................... 198
8.1.3
Kör- och vilotider ......................................... 199
8.1.4
Vägarbetstid .................................................. 200
8.1.5
Utstationering inom vägtransportsektorn...... 200
8.2
Vilka berörs av regleringen ........................................... 202
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.2.1
8.3
8.4
8.5
8.6
8.7
8.8
8.9
9
Författningskommentar .................................................................225
9.1
Förslag om lag om ändring i lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare .........................................225
9.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:629) om
trängselskatt....................................................................238
9.3
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:395) om
arbetstid vid visst vägtransportarbete ............................. 239
9.4
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(2012:210) ......................................................................239
9.5
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1437) om
åtgärder vid hindrande av fortsatt färd ........................... 243
9.6
Förslag till lag om ändring i vägtrafikdatalagen
(2019:369) ......................................................................244
Bilaga
6
Godstransporter med svenskregistrerade
och utlandsregistrerade fordon till, från
och inom Sverige ...........................................202
8.2.2
Busstransporter ..............................................203
8.2.3
Tillståndshavare i Sverige ............................. 203
8.2.4
Övriga berörda...............................................204
8.2.5
Berörda myndigheter .....................................204
Konsekvenser för företag ...............................................205
Konsekvenser för förare ................................................. 212
Konsekvenser för myndigheter.......................................213
8.5.1
Trafiktillståndsförordningen .......................... 213
8.5.2
Godsförordningen ..........................................215
8.5.3
Kör- och vilotider ..........................................216
8.5.4
Vägarbetstid .................................................. 218
8.5.5
Utstationering inom vägtransportsektorn ......219
Övriga konsekvenser för staten ......................................223
Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och
män ................................................................................. 223
Konsekvenser i övrigt..................................................... 223
Förslagens förenlighet med EU-rätten och
internationella åtaganden ................................................ 224
Författningstext och författningskommentar till de
alternativa förslagen i avsnitt 7.12.1–2........................... 245
1
Författningstext
1.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1999:678)
om utstationering av arbetstagare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:678) om utstationering av
arbetstagare
dels att punkt 6 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(2020:594) om ändring i den lagen ska upphöra att gälla,
dels att 5 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sexton nya paragrafer, 5 a–5 e, 14 a och 44 a–
44 j §§, och närmast före 44 a, 44 b, 44 c, 44 d, 44 f, 44 i och 44 j §§ nya
rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §1
Med utstationerad arbetstagare
avses varje arbetstagare som
vanligen arbetar i ett annat land
men som under en begränsad tid
utför arbete enligt 4 § i Sverige.
Med utstationerad arbetstagare
avses varje arbetstagare som
vanligen arbetar i ett annat land
men som under en begränsad tid
utför arbete enligt 4 § i Sverige, om
inte annat följer av 5 c eller 5 d §.
Vid bedömningen av om en arbetstagare under en begränsad tid utför
arbete i Sverige ska de omständigheter som kännetecknar arbetet och
arbetstagarens situation beaktas.
5a§
I denna lag avses med
1. bilateral transport:
a) en förflyttning av gods, på
grundval av ett transportavtal, med
en personbil eller lastbil mellan två
länder, om transportföretaget är
etablerat i ett av länderna, eller
b) en persontransport med buss
där
i) passagerare tas upp i ett land
och släpps av i ett annat land, om
transportföretaget är etablerat i ett
av länderna, eller
ii) passagerare tas upp och
släpps av i det land där transportföretaget är etablerat, om transporten utförs i syfte att genomföra
lokala utflykter i ett annat land,
1
Senaste lydelse 2020:594.
7
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. förare: en arbetstagare som
utför yrkesmässiga godstransporter med personbil eller lastbil
eller yrkesmässiga persontransporter med buss.
5b§
Utstationering enligt 4 § första
stycket ska anses föreligga när en
arbetsgivare sänder en förare till
Sverige för att åt ett transportföretag som är etablerat i ett annat
land än Sverige utföra
1. en godstransport med personbil eller lastbil eller en persontransport med buss där all lastning
och lossning av gods respektive all
på- och avstigning av passagerare
sker inom Sveriges gränser, eller
2. en persontransport med buss
där både på- och avstigning av
passagerare sker inom Sveriges
gränser i samband med internationell linjetrafik.
5c§
En förare som utför en transport
åt ett transportföretag som är
etablerat i ett annat land än Sverige
ska inte anses vara utstationerad
om han eller hon passerar genom
Sverige utan att lasta eller lossa
gods eller ta upp eller släppa av
passagerare.
8
5d§
I fall som avses i 4 § första
stycket 1 ska en förare inte anses
vara utstationerad om han eller
hon utför en bilateral transport till
eller från Sverige utan att under
vistelsen i Sverige utföra en
transport till eller från Sverige som
inte är bilateral.
I fall som avses i 4 § första
stycket 1 ska en förare inte heller
anses vara utstationerad om han
eller hon under en resa till eller
från det land där transportföretaget är etablerat lastar gods
eller tar upp passagerare vid högst
ett tillfälle och lossar gods eller
släpper av passagerare vid högst
ett tillfälle samtidigt som föraren
utför en bilateral transport. Om det
är fråga om en godstransport, får
föraren under återresan till
etableringslandet lasta gods vid
högst två tillfällen och lossa gods
vid högst två tillfällen utan att
föraren
ska
anses
vara
utstationerad, om enbart bilaterala
transporter utfördes under resan
från etableringslandet.
Andra stycket gäller endast om
påoch
avstigningen
av
passagerare respektive lastningen
och lossningen av gods sker i olika
länder.
5e§
Det som sägs i 5 d § andra
stycket gäller endast om det fordon
som används för transporten är
utrustat med en smart färdskrivare
i enlighet med artiklarna 8, 9 och
10 i Europaparlamentet och rådets
förordning (EU) nr 165/2014 om
färdskrivare vid vägtransporter,
om
upphävande
av
rådets
förordning (EEG) nr 3821/85 av
den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter och om
ändring av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr
561/2006 av den 15 mars 2006 om
harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet.
14 a §
Vid utstationering enligt 4 §
första stycket 1 av förare gäller i
fråga om 11–14 §§ att
– utstationeringen anses upphöra när föraren lämnar Sverige
vid utförandet av en internationell
transport, och
– utstationeringstiden inte ska
slås samman med den tid under
vilken föraren, eller en annan
förare som han eller hon ersätter,
9
tidigare har varit utstationerad för
utförande av sådana transporter.
27 §2
En behörig myndighet i Sverige ska på begäran av en behörig myndighet
i ett annat land inom EES lämna bistånd till den myndigheten.
En behörig myndighet i Sverige
En behörig myndighet i Sverige
får begära att en behörig myndighet får begära att en behörig myndighet
i ett annat land inom EES lämnar i ett annat land inom EES lämnar
bistånd när det kan underlätta bistånd när det kan underlätta
handläggningen av ett ärende.
handläggningen av ett ärende eller
om det i något annat fall behövs för
att kontrollera att denna lag eller
villkor i kollektivavtal har följts.
Begäran om bistånd får särskilt avse information samt utförande av
kontroller, inspektioner och utredningar när det gäller utstationering av
arbetstagare.
Anmälningsskyldighet
dokumentation
vid
vägtransporter
och
vissa
44 a §
Vid utstationering av förare till
Sverige för att utföra transporter åt
ett transportföretag som är
etablerat i ett annat land än Sverige
gäller inte 22, 29–33 eller 45 §§. I
stället finns i 44 b–44 i §§
bestämmelser som gäller i sådana
fall.
Skyldighet att ge in en utstationeringsdeklaration
44 b §
En arbetsgivare som utstationerar en förare till Sverige för att
utföra en transport åt ett transportföretag som är etablerat i ett annat
land än Sverige ska lämna in en
utstationeringsdeklaration
till
Arbetsmiljöverket
senast
när
föraren påbörjar arbetet i Sverige.
Om förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har betydelse
för de uppgifter som har lämnats i
utstationeringsdeklarationen, ska
10
2
Senaste lydelse 2020:594.
arbetsgivaren omgående uppdatera uppgifterna i deklarationen.
Skyldighet att ge in dokumentation
efter utstationeringsperioden
44 c §
En arbetsgivare som omfattas av
kravet på att ge in en utstationeringsdeklaration enligt 44 b §
ska efter utstationeringsperioden
på begäran av Arbetsmiljöverket
lämna in handlingar i form av
anställningsavtal, lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över
gjorda löneutbetalningar samt
bevis om utförda transporter och
färdskrivardata.
Skyldigheten enligt första stycket
ska fullgöras inom åtta veckor från
det att begäran framställdes.
Skyldighet
att
tillhandahålla
dokumentation vid vägkontroll
44 d §
Ett transportföretag som är
etablerat i ett annat land än Sverige
och som utför en transport med en
utstationerad förare ska säkerställa
att en kontrolltjänsteman vid en
vägkontroll får ta del av
1. en kopia av den inlämnade
utstationeringsdeklarationen,
2. bevis om transporterna, och
3. färdskrivardata.
44 e §
En förare som utför en transport
som avses i 5 c § eller 5 d § ska för
en kontrolltjänsteman vid en
vägkontroll
visa
upp
färdskrivardata och bevis om
transporterna.
Sanktionsavgift
44 f §
En sanktionsavgift ska tas ut om
ett transportföretag har överträtt
bestämmelsen i 44 d § 1 om
11
skyldighet att ta del av en kopia av
utstationeringsdeklarationen.
44 g §
En sanktionsavgift enligt 44 f §
ska tas ut även om överträdelsen
inte har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
Avgiften får sättas ned helt eller
delvis om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig eller om det annars
med hänsyn till omständigheterna
skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften.
En sanktionsavgift tillfaller
staten.
44 h §
När ett beslut om sanktionsavgift
enligt 44 f § har fått laga kraft får
det
verkställas
enligt
utsökningsbalken.
Beställaransvar
44 i §
Utför ett transportföretag som är
etablerat i ett annat land än Sverige
en transport med en utstationerad
förare utan att en utstationeringsdeklaration lämnats in enligt
44 b §, döms den som yrkesmässigt
för egen eller annans räkning har
beställt transporten till böter eller
fängelse i högst ett år, om han eller
hon
1. vid
tidpunkten
för
beställningen kände till eller hade
skälig anledning att anta att
föraren var utstationerad eller
skulle utstationeras och att en
utstationeringsdeklaration
inte
lämnats in eller skulle lämnas in,
eller
2. beställt en transport som avses
i 5 b § av transportföretaget och
inte senast en dag efter det att
transporten har utförts underrättat
Arbetsmiljöverket om utstationeringen.
12
Det ska inte dömas till ansvar
enligt första stycket 2 om
beställaren kan visa att han eller
hon gjort vad som skäligen kan
begäras av honom eller henne för
att säkerställa att en utstationeringsdeklaration lämnas in enligt
44 b §.
Bemyndigande
44 j §
Regeringen
får
meddela
föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration enligt
44 b § ska innehålla.
Regeringen
får
meddela
ytterligare föreskrifter om
1. inlämning och uppdatering av
dokumentation enligt 44 b och
44 c §§,
2. tillhandahållande av dokumentation vid vägkontroller enligt
44 d och 44 e §§, och
3. sanktionsavgifter enligt 44 f §.
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om
5 e § och i övrigt den 2 februari 2022.
2. Bestämmelserna i 5 c, 5 d och 44 a–44 i §§ ska inte tillämpas när det
gäller arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före ikraftträdandet.
13
1.2
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629)
om trängselskatt
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2004:629) om trängselskatt ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §1
Skatteverket ska besluta om att undanta en viss bil från skatteplikt efter
ansökan från
1. den som beviljats parkeringstillstånd för rörelsehindrade enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer, eller
2. den som beviljats motsvarande tillstånd i ett annat land inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Om det finns synnerliga skäl, ska ett undantag enligt första stycket gälla
två bilar.
Befrielse från skatteplikt enligt
Befrielse från skatteplikt enligt
första eller andra stycket får inte första eller andra stycket får inte
medges om bilen enligt anteckning medges om bilen enligt anteckning
i vägtrafikregistret eller motsvar- i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register används i ande utländska register används i
yrkesmässig trafik enligt Europa- yrkesmässig trafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning parlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1071/2009 av den (EG) nr 1071/2009 av den
21 oktober 2009 om gemensamma 21 oktober 2009 om gemensamma
regler beträffande de villkor som regler beträffande de villkor som
ska uppfyllas av personer som ska uppfyllas av personer som
bedriver yrkesmässig trafik och om bedriver yrkesmässig trafik och om
upphävande av rådets direktiv upphävande av rådets direktiv
96/26/EG, i den ursprungliga 96/26/EG, i lydelsen enligt
lydelsen eller yrkestrafiklagen förordning (EU) 2020/1055 eller
(2012:210) eller i taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (2012:210) eller i
taxitrafiklagen (2012:211).
taxitrafik enligt taxitrafiklagen
(2012:211).
Denna lag träder i kraft den 21 februari 2022.
14
1
Senaste lydelse 2014:1501.
1.3
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:395)
om arbetstid vid visst vägtransportarbete
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (2005:395) om arbetstid vid visst
vägtransportarbete ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 §1
Arbetsgivare och egenföretagare ska registrera all arbetstid som
omfattas av denna lag. Registren ska bevaras hos arbetsgivaren eller
egenföretagaren i minst två år efter den tidsperiod som arbetet omfattar.
Arbetsgivaren ska på begäran av arbetstagaren lämna denne en kopia av
den registrerade arbetstiden. Även fackliga organisationer som företräder
arbetstagare på arbetsstället har rätt att på begäran få en sådan kopia
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om register
över arbetstid.
Denna lag träder i kraft den 2 februari 2022.
1
Senaste lydelse 2012:229.
15
1.4
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(2012:210)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (2012:210)
dels att 2 kap. 7 § och 4 kap. 3 § ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 2, 4 och 5 §§, 4 kap. 1, 2 och 4 §§ och 5 kap. 1 och 5 §§
ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a och 5 b §§, och
närmast före 2 kap. 5 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2§
Vilka som omfattas av prövningen i fråga om kravet på gott anseende
framgår av artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1071/2009.
Därutöver ska prövningen i fråga om en privaträttslig juridisk person
eller en näringsidkare som är bosatt utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) avse följande personer:
1. den verkställande direktören
1. den som genom en ledande
och annan som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett
ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över
bestämmande inflytande över verksamheten,
verksamheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget
eller närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med
den juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed
jämförligt ekonomiskt intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses
den som enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att
anse som närstående till gäldenären.
4§
Vid prövning av om ett företag,
Vid prövning av om ett företag,
en trafikansvarig eller någon som en trafikansvarig, en verkställande
anges i 2 § andra stycket eller 3 § direktör eller någon som anges i
uppfyller kravet på gott anseende 2 § andra stycket eller 3 § uppfyller
ska viljan och förmågan att kravet på gott anseende ska lagfullgöra sina skyldigheter mot det lydnad och andra omständigheter
allmänna, laglydnad i övrigt och av betydelse beaktas.
andra omständigheter av betydelse
beaktas.
Kravet på gott anseende anses inte uppfyllt av den som har
1. dömts för eller på annat sätt påförts en sanktion för en eller flera
allvarliga eller upprepade överträdelser av bestämmelser inom de områden
som anges i artikel 6.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1071/2009, eller
2. i annat fall dömts för ett allvarligt brott, inräknat ett allvarligt
ekonomiskt brott.
16
5§
Om ansökan om tillstånd avslås
på grund av omständigheter som
avses i 4 § ska en tid på lägst sex
månader och högst fem år
bestämmas, under vilken den
prövade ska anses olämplig att
bedriva yrkesmässig trafik.
Om ansökan om tillstånd avslås
på grund av omständigheter som
avses i 4 § ska en tid på lägst sex
månader och högst fem år
bestämmas, under vilken den
prövade ska anses olämplig att
bedriva
yrkesmässig
trafik
(olämplighetstid). Om det finns
särskilda skäl, får den behöriga
myndigheten avslå en ansökan utan
att en olämplighetstid bestäms.
Krav på ekonomiska resurser
5a§
Ett företag ska förfoga över
kapital och reserver enligt artikel
7.1 första stycket a och b i förordning (EG) nr 1071/2009, oaktat
totalvikten hos de fordon eller
fordonskombinationer
som
används.
5b§
Vid prövningen av om ett företag
uppfyller kravet på ekonomiska
resurser, ska viljan och förmågan
hos företaget, den trafikansvarige,
den verkställande direktören och
de som anges i 2 § andra stycket att
fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna beaktas.
Om den trafikansvarige, den
verkställande direktören eller
någon som anges i 2 § andra
stycket byts ut eller om någon
sådan tillkommer, ska viljan och
förmågan hos den nya personen att
fullgöra sina skyldigheter mot det
allmänna prövas.
4 kap.
1§
Om ett tillstånd att bedriva
Om ett tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik återkallas enligt yrkesmässig trafik återkallas enligt
artikel 13 i förordning (EG) nr artikel 13 i förordning (EG) nr
1071/2009 på grund av att någon 1071/2009 på grund av att en
som prövats enligt 2 kap. 2 § andra verkställande direktör eller någon
stycket eller 3 § inte längre som prövats enligt 2 kap. 2 § andra
uppfyller kravet på gott anseende stycket eller 3 § inte längre
17
enligt 2 kap. 4 §, ska den behöriga
myndigheten förklara den prövade
olämplig att bedriva yrkesmässig
trafik.
uppfyller kravet på gott anseende
enligt 2 kap. 4 §, ska den behöriga
myndigheten förklara den prövade
olämplig att bedriva yrkesmässig
trafik.
2§
En tid på lägst tre och högst fem
En tid på lägst tre och högst fem
år, under vilken den prövade ska år, under vilken den prövade ska
anses olämplig att bedriva anses olämplig att bedriva
yrkesmässig trafik, ska bestämmas
yrkesmässig trafik, ska bestämmas
1. vid en olämplighetsförklaring
1. vid en olämplighetsförklaring
av en trafikansvarig enligt av en trafikansvarig enligt
artikel 14 i förordning (EG) artikel 14 i förordning (EG)
nr 1071/2009, om inte den trafik- nr 1071/2009, eller
ansvarige har ålagts att avlägga ett
skriftligt examensprov enligt 3 §,
eller
2. vid en olämplighetsförklaring enligt 1 §.
En trafikansvarig ska inte längre
anses olämplig att bedriva
yrkesmässig trafik när olämplighetstiden enligt första stycket
förflutit och han eller hon avlagt ett
sådant skriftligt examensprov som
avses i artikel 8.1 i förordning
(EG) nr 1071/2009.
4§
Tidsfristerna
vid
tillfällig
Tidsfristerna
vid
tillfällig
indragning eller återkallelse av ett indragning eller återkallelse av ett
tillstånd att bedriva yrkesmässig tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik i artikel 13.1 a i förordning trafik i artikel 13.1 a i förordning
(EG) nr 1071/2009 ska tillämpas på (EG) nr 1071/2009 ska också
motsvarande sätt när någon som tillämpas när en verkställande
prövats enligt 2 kap. 2 § andra direktör eller någon som prövats
stycket inte längre uppfyller kravet enligt 2 kap. 2 § andra stycket inte
på gott anseende.
längre uppfyller kravet på gott
anseende.
5 kap.
1 §1
Den som uppsåtligen bedriver yrkesmässig trafik enligt förordning (EG)
nr 1071/2009 eller denna lag utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig
trafik till böter eller fängelse i högst ett år.
En
tillståndshavare
som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
18
1
Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
bryter mot villkor som har
meddelats i tillståndet döms till
böter.
5§
Om ett fordon framförs i strid
Om ett fordon framförs i strid
mot förordning (EG) nr 1071/2009, mot förordning (EG) nr 1071/2009,
denna lag eller en föreskrift eller ett denna lag eller en föreskrift som har
villkor som har meddelats med stöd meddelats med stöd av lagen får en
av lagen får en polisman eller polisman
eller
tulltjänsteman
tulltjänsteman hindra fortsatt färd. hindra fortsatt färd. Polismannen
Polismannen eller tulltjänste- eller tulltjänstemannen får då
mannen får då medge att fordon medge att fordon med vilket
med vilket transporten sker förs till transporten sker förs till närmast
närmast lämpliga uppställnings- lämpliga
uppställningseller
eller avlastningsplats eller verk- avlastningsplats eller verkstad. I
stad. I fråga om ett fordon som är fråga om ett fordon som är regiregistrerat i utlandet och som förs strerat i utlandet och som förs in i
in i Sverige får polismannen eller Sverige får polismannen eller
tulltjänstemannen medge att det tulltjänstemannen medge att det
omedelbart förs ut ur landet.
omedelbart förs ut ur landet.
1. Denna lag träder i kraft den 21 februari 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut som
har meddelats före ikraftträdandet.
19
1.5
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1437)
om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande
av fortsatt färd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §1
Omhändertagande eller klampning får vidtas när ett beslut att fordonet
eller fordonståget inte får fortsätta färden har meddelats enligt
1. 8 b § lagen (1972:435) om överlastavgift,
2. 25 b § förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa
internationella vägtransporter,
3. 10 kap. 6 § förordningen
3. 10 kap. 6 § förordningen
(2004:865) om kör- och vilotider (2004:865) om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m., eller
samt färdskrivare, m.m.,
4. 7 d § förordningen (1998:786)
4. 7 d § förordningen (1998:786)
om internationella vägtransporter om internationella vägtransporter
inom Europeiska ekonomiska inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
samarbetsområdet (EES), eller
5. 12 §
förordningen
(2022:0000) om utstationering av
förare inom vägtransportsektorn.
En åtgärd som anges i första stycket ska upphöra så snart det inte längre
finns skäl för den och får inte bestå under längre tid än 36 timmar.
Denna lag träder i kraft den 2 februari 2022.
20
1
Senaste lydelse 2018:631.
1.6
Förslag till lag om ändring i vägtrafikdatalagen
(2019:369)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § vägtrafikdatalagen (2019:369) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
6§
Vid sökning genom direktVid sökning genom direktåtkomst i en annan stats register åtkomst i en annan stats register
över vägtransportföretag enligt över vägtransportföretag enligt
artikel 16 i Europaparlamentets och artikel 16 i Europaparlamentets och
rådets
förordning
(EG)
nr rådets
förordning
(EG)
nr
1071/2009 av den 21 oktober 2009 1071/2009 av den 21 oktober 2009
om gemensamma regler beträff- om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas ande de villkor som ska uppfyllas
av personer som bedriver yrkes- av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande mässig trafik och om upphävande
av rådets direktiv 96/26/EG, i av rådets direktiv 96/26/EG, i
lydelsen enligt rådets förordning lydelsen enligt förordning (EU)
(EU) nr 517/2013, får den svenska 2020/1055, får den svenska
kontaktpunkten behandla uppgifter kontaktpunkten behandla uppgifter
endast i den utsträckning den andra endast i den utsträckning den andra
staten tillåter det och behandlingen staten tillåter det och behandlingen
i motsvarande fall hade varit i motsvarande fall hade varit
tillåten enligt dataskyddsförord- tillåten enligt dataskyddsförordningen, lagen (2018:218) med ningen, lagen (2018:218) med
kompletterande bestämmelser till kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning, denna EU:s dataskyddsförordning, denna
lag och föreskrifter som meddelats lag och föreskrifter som meddelats
i anslutning till dessa lagar.
i anslutning till dessa lagar.
Denna lag träder i kraft den 21 februari 2022.
21
1.7
Förslag till förordning om utstationering av
förare inom vägtransportsektorn
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser till lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare. Bestämmelserna gäller vid
utstationering av förare till Sverige för att utföra transporter åt ett
transportföretag etablerat i ett annat land.
Underrättelseskyldigheten i 8 § gäller vid utstationering av förare till
Sverige för att utföra transporter åt ett transportföretag etablerat i Sverige
eller vid utstationering av arbetstagare som utför transporter som inte är
yrkesmässiga.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av
– 44 j § första stycket lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare i fråga om 4 §,
– 44 j § andra stycket lagen om utstationering av arbetstagare i fråga om
5 § och 7–17 §§,
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
3 § Med utstationering och förare avses i denna förordning detsamma
som i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.
Utstationeringsdeklaration och annan dokumentation
4 § En utstationeringsdeklaration enligt 44 b § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare ska innehålla uppgifter om
1. transportföretagets identitet, i form av gemenskapstillståndets
nummer, om detta nummer är tillgängligt,
2. arbetsgivarens namn, organisationsnummer eller motsvarande,
postadress och hemvist, om transportföretaget inte är förarens
arbetsgivare,
3. namn, telefonnummer och e-postadress till den trafikansvarige eller
annan kontaktperson i etableringsmedlemsstaten,
4. förarens identitet, bostadsadress och körkortsnummer,
5. startdatum för förarens anställningsavtal, och om vilken lag som är
tillämplig på detta,
6. utstationeringens planerade startdatum och slutdatum,
7. motorfordonens registreringsnummer, och
8. huruvida de utförda transporttjänsterna utgör godstransporter, persontransporter, internationella transporter eller cabotagetransporter.
5 § Inlämning och uppdatering av en utstationeringsdeklaration enligt
44 b § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare samt inlämning
av sådan dokumentation som avses i 44 c § samma lag ska ske genom det
offentliga gränssnitt som är anslutet till informationssystemet för den inre
marknaden (IMI).
22
Arbetsmiljöverket får meddela föreskrifter om att inlämning och
uppdatering får ske på annat sätt.
Vägkontroller
6 § Polismyndigheten och Tullverket ska utföra kontroller på väg av att
skyldigheten i 44 d och 44 e §§ lagen (1999:678) om utstationering av
arbetstagare att visa upp dokumentation följs.
7 § Kontrolltjänsteman enligt 44 d och 44 e §§ lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare är en polisman, bilinspektör eller
tulltjänsteman. De bevis som avses där ska gälla alla transporter som har
betydelse för bedömningen av om en förare ska anses vara utstationerad
eller inte.
Underrättelseskyldighet
8 § En polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman ska vid en vägkontroll
göra en bedömning av om en utstationeringssituation föreligger. Om det
vid kontrollen framkommer omständigheter som ger skäl att anta att en
förare som utför en transport åt ett svenskt transportföretag eller en
arbetstagare som utför en transport som inte är yrkesmässig är
utstationerad här i landet, ska Polismyndigheten anmäla det till
Arbetsmiljöverket, om det inte är uppenbart att utstationeringen har
anmälts enligt 29 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.
Sanktionsavgift och förskott
Prövningsmyndighet och avgiftens storlek
9 § En sanktionsavgift enligt 44 f § lagen (1999:678) om utstationering
av arbetstagare ska påföras med ett belopp om 60 000 kr.
10 § Frågor om påförande av en sanktionsavgift enligt 44 f § lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare prövas av Transportstyrelsen. Arbetsmiljöverket ska bistå Transportstyrelsen vid prövningen.
Innan en sanktionsavgift påförs ska transportföretaget ges tillfälle att
yttra sig.
Förskott för sanktionsavgift och hindrande av fortsatt färd
11 § Om en sanktionsavgift enligt 44 f § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare ska påföras och det är fråga om en situation
som avses i 5 b § i samma lag, ska en polisman, bilinspektör eller
tulltjänsteman besluta om förskott för sanktionsavgiften. En polisman,
bilinspektör eller tulltjänsteman får avstå från att fatta ett sådant beslut, om
det finns särskilda skäl.
Ett förskott som har beslutats av en polisman eller bilinspektör ska
betalas till Polismyndigheten.
Ett förskott som har beslutats av en tulltjänsteman ska betalas till
Tullverket.
23
12 § Om det förskott som anges i 11 § inte betalas omedelbart i samband
med kontrollen, ska polismannen, bilinspektören eller tulltjänstemannen
besluta att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden. En
polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman får avstå från att fatta ett sådant
beslut, om det finns synnerliga skäl.
Ett beslut enligt första stycket gäller tills förskottet betalats eller, om
sanktionsavgift slutligt påförts utan att förskottet har betalats, denna avgift
har betalats.
13 § Ett beslut om förskott för sanktionsavgift eller att fordonet eller
fordonståget inte får fortsätta färden ska skyndsamt underställas
Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva
om beslutet ska bestå.
Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden
gäller enligt 12 §, ska ärendet om sanktionsavgift handläggas utan
dröjsmål. Transportstyrelsen får i avvaktan på den slutliga prövningen av
ärendet om sanktionsavgift
1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften,
och
2. upphäva det beslut som gäller enligt 12 §, om det finns synnerliga
skäl.
Andra stycket 1 och 2 gäller även när Transportstyrelsen slutligt prövar
påförandet av sanktionsavgift.
14 § Om en polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman enligt 11 § första
stycket avstår från att fatta beslut om förskott, ska Polismyndigheten eller
Tullverket underrätta Transportstyrelsen om det och samtidigt lämna
sådan information om överträdelsen som inhämtats vid vägkontrollen som
är av betydelse för frågan om huruvida en sanktionsavgift ska påföras.
Detsamma gäller om en polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman
bedömer att en sanktionsavgift enligt 44 f § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare bör påföras utan att förskott enligt 11 § ska
beslutas.
15 § Om det inte påförs någon sanktionsavgift, eller om avgiften sätts
ned helt eller delvis, ska det överskjutande beloppet av betalat förskott
enligt 11 § återbetalas.
Betalning av sanktionsavgifter
16 § En sanktionsavgift ska betalas inom trettio dagar efter det att
beslutet har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.
Sanktionsavgiften ska betalas till Transportstyrelsen.
Verkställighet
17 § En sanktionsavgift får påföras bara om den som anspråket riktas
mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att förutsättningarna
att besluta om avgift har uppfyllts.
24
18 § En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har
verkställts inom fem år från det att beslutet har fått laga kraft.
Information och samarbete
19 § I 3–6 §§ förordningen (2017:319) om utstationering av arbetstagare
finns bestämmelser om information och samarbete mellan myndigheter.
20 § Om Arbetsmiljöverket begär eller lämnar bistånd enligt 27 § lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare i fråga om sådan
dokumentation som avses i 44 c § samma lag ska det göras via
informationssystemet för den inre marknaden (IMI).
21 § Arbetsmiljöverket ska skicka en sådan begäran som avses i 44 c §
lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare om Transportstyrelsen
eller en svensk arbetstagarorganisation begär att få ta del av sådan
dokumentation som avses i den bestämmelsen.
22 § Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten, Transportstyrelsen och
Tullverket är behöriga myndigheter i fråga om informationssystemet för
den inre marknaden (IMI) vid tillämpningen av denna förordning.
Tillsyn
23 § Transportstyrelsen ska utarbeta en tillsynsstrategi i fråga om
kontroller av utstationering av förare som utför transporter åt ett
transportföretag etablerat i ett annat land. Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Tullverket ska beredas tillfälle att yttra sig när strategin
utarbetas.
Överklagande
24 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Följande beslut får inte överklagas:
1. en polismans, bilinspektörs eller tulltjänstemans beslut enligt 11 och
12 §§, och
2. Transportstyrelsens beslut enligt 13 §.
Bemyndiganden
25 § Polismyndigheten och Tullverket får, efter att ha gett
Arbetsmiljöverket och Transportstyrelsen tillfälle att yttra sig, meddela
föreskrifter om verkställigheten av bestämmelser i denna förordning om
förskott för sanktionsavgifter som beslutas av en polisman eller en
bilinspektör respektive en tulltjänsteman.
Polismyndigheten och Tullverket får, efter att ha gett den andra
myndigheten tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om verkställigheten
av bestämmelser i denna förordning om hindrande av fortsatt färd som
beslutas av en polisman respektive en tulltjänsteman.
Denna förordning träder i kraft den 2 februari 2022.
25
1.8
Förslag till förordning om ändring i
förordningen (1998:786) om internationella
vägtransporter inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES)
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1998:786) om
internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) 1
dels att 2, 2 a, 3, 3 a, 4, 5 a och 6 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 2 a § ska sättas närmast före 2 d §,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 b–2 d §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §2
Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt de rättsakter som anges
i 1 §.
Transportstyrelsen ska fullgöra
de uppgifter om rapportering som
Sverige har enligt artikel 17 i
förordning (EG) nr 1072/2009 och
artikel 28 i förordning (EG) nr
1073/2009.
2 a §3
Den som har hemvist i Sverige,
Polismyndigheten och Tullverket
Danmark, Finland eller Norge får ska senast den 15 februari varje år
utföra sådan tillfällig persontrafik förse Transportstyrelsen med de
som avses i artikel 2.4 i förordning uppgifter om vägkontroller som
(EG) nr 1073/2009 mellan dessa myndigheterna har utfört och som
länder utan sådant kontroll- Transportstyrelsen behöver för att
dokument som avses i artikel 12 i fullgöra sina skyldigheter enligt
samma förordning.
2 §.
2b§
Transportstyrelsen ska utarbeta
en sådan nationell tillsynsstrategi
som avses i artikel 10a.1 i förordning (EG) nr 1072/2009. Polismyndigheten och Tullverket ska
beredas tillfälle att yttra sig när
strategin utarbetas.
1
Senaste lydelse av förordningens rubrik 2009:1365.
Senaste lydelse 2009:1365.
3
Senaste lydelse 2011:1093.
2
26
2c§
Transportstyrelsen ska ansvara
för samordningen med myndigheter
i andra stater inom EES och med
Polismyndigheten och Tullverket i
fråga om genomförandet av
samordnade
åtgärder
enligt
artikel 10a.3 i förordning (EG) nr
1072/2009.
2d§
Den som har hemvist i Sverige,
Danmark, Finland eller Norge får
utföra sådan tillfällig persontrafik
som avses i artikel 2.4 i förordning
(EG) nr 1073/2009 mellan dessa
länder utan sådant kontrolldokument som avses i artikel 12 i
samma förordning.
3 §4
Med behörig kontrollant enligt
Med behörig kontrollant enligt
artiklarna 4.3 andra meningen, 17 artiklarna 4.3 andra meningen, 17
och 19 i förordning (EG) nr och 19 i förordning (EG) nr
1073/2009 i lydelsen enligt rådets 1073/2009 och enligt artiklarna 4.6
förordning (EU) nr 517/2013 och och 5.6 i förordning (EG) nr
enligt
artiklarna 4.6 och 5.6
i 1072/2009 avses polisman och
förordning (EG) nr 1072/2009 i bilinspektör. I fråga om inhämtande
lydelsen enligt rådets förordning av uppgift i gemenskapstillstånd
(EU) nr 517/2013 avses polisman eller förartillstånd vid Kustbevakoch bilinspektör. I fråga om ningens tillsyn över att lagen
inhämtande av uppgift i gemen- (2006:263) om transport av farligt
skapstillstånd eller förartillstånd gods och de föreskrifter som har
vid Kustbevakningens tillsyn över meddelats med stöd av lagen följs
att lagen (2006:263) om transport beträffande gods i hamnars landav farligt gods och de föreskrifter områden som är avsett för vidare
som har meddelats med stöd av transport, avses med behörig
lagen följs beträffande gods i kontrollant enligt artiklarna 4.6 och
hamnars landområden som är 5.6 i förordning (EG) nr 1072/2009
avsett för vidare transport, avses kustbevakningstjänsteman. Med
med behörig kontrollant enligt behörig kontrolltjänsteman enligt
artiklarna 4.6 och 5.6 i förordning den överenskommelse som bifogats
(EG) nr 1072/2009 kustbevak- rådets beslut nr 2002/917/EG avses
ningstjänsteman. Med behörig polisman och bilinspektör.
kontrolltjänsteman enligt den
överenskommelse som bifogats
rådets beslut nr 917/2002/EG avses
polisman och bilinspektör.
4
Senaste lydelse 2015:75.
27
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 a §5
Det bevismaterial som avses i
Med behörig kontrollant enligt
artikel 8.3 i förordning (EG) nr artikel 8.4a i förordning (EG) nr
1072/2009, i lydelsen enligt rådets 1072/2009 avses polisman, bilförordning (EU) nr 517/2013 av inspektör eller tulltjänsteman.
den 13 maj 2013, ska vid
Vid kontrolltillfället ska en
kontrolltillfället kunna visas upp på bestyrkt kopia av ett sådant
begäran av en polisman, bil- gemenskapstillstånd och, om det är
inspektör eller tulltjänsteman till- tillämpligt, ett sådant förartillstånd
sammans med en bestyrkt kopia av som avses i nämnda EU-förordning
ett sådant gemenskapstillstånd och, kunna visas upp. Detta gäller inte
om det är tillämplig ett sådant för de transporter som är undanförartillstånd som avses i nämnda tagna från krav på gemenskapsEU-förordning.
tillstånd enligt artikel 1.5 i samma
förordning.
4 §6
Till böter döms den som uppsåtligen
1. driver trafik utan sådant
a) tillstånd som avses i artikel 4 eller 6 § i förordning (EG) nr
1073/2009, i lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013.
b) kontrolldokument som avses i
b) kontrolldokument som avses i
artikel 12 i samma förordning, om artikel 12 i samma förordning, om
han eller hon inte är undantagna han eller hon inte är undantagna
från kravet på kontrolldokument från kravet på kontrolldokument
enligt 2 a §,
enligt 2 d §,
c) certifikat som avses i artikel 5.5 i samma förordning,
2. driver trafik utan något av de
2. driver trafik utan något av de
tillstånd som avses i artikel 3 i tillstånd som avses i artikel 3 i
förordning (EG) nr 1072/2009, i förordning (EG) nr 1072/2009, i
lydelsen enligt rådets förordning lydelsen enligt förordning (EU)
(EU) nr 517/2013,
2020/1055,
3. utför cabotagetrafik i strid med förordning (EG) nr 1073/2009, i
lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013, eller
4. utför transporter utan sådant
4. utför transporter utan sådant
tillstånd som avses i artikel 15 i den tillstånd som avses i artikel 15 i den
överenskommelse som bifogas överenskommelse som bifogas
rådets beslut nr 917/2002/EG eller rådets beslut nr 2002/917/EG eller
sådant kontrolldokument som sådant kontrolldokument som avses
avses i artikel 10 i samma överens- i artikel 10 i samma överenskommelse.
kommelse.
5
28
6
Senaste lydelse 2018:622.
Senaste lydelse 2014:439.
5 a §7
Sanktionsavgift ska påföras det
Sanktionsavgift ska påföras det
transportföretag som innehar ett transportföretag som innehar ett
gemenskapstillstånd och som utför gemenskapstillstånd och som utför
godstransporter i strid med artikel 8 godstransporter i strid med artikel 8
i förordning (EG) nr 1072/2009, i i förordning (EG) nr 1072/2009, i
lydelsen enligt rådets förordning lydelsen enligt förordning (EU)
(EU) nr 517/2013.
2020/1055.
Lydelse
enligt
promemorian
Otillåten cabotagetransport och
beställaransvar
Föreslagen lydelse
6 a §8
Om internationell godstrafik som
Om internationell godstrafik som
avses i denna förordning bedrivs avses i denna förordning bedrivs
utan tillstånd eller om en transport utan tillstånd eller om en transport
utförs i strid med artikel 8 i utförs i strid med artikel 8 i
förordning (EG) nr 1072/2009, i förordning (EG) nr 1072/2009, i
lydelsen enligt rådets förordning lydelsen enligt förordning (EU)
(EU) nr 517/2013, döms den som 2020/1055, döms den som yrkesyrkesmässigt för egen eller annans mässigt för egen eller annans
räkning har beställt transporten till räkning har beställt transporten till
böter, om han eller hon
böter, om han eller hon
1. vid tidpunkten för beställningen kände till eller hade skälig anledning
att anta att tillstånd saknades eller att villkoren i artikel 8 i nämnda EUförordning inte var uppfyllda, eller
2. beställt transporten av trafikutövaren och uppsåtligen eller av
oaktsamhet inte kontrollerat innehavet av tillstånd vid tidpunkten för
transporten på ett sätt som skäligen kan begäras.
1. Denna förordning träder i kraft den 21 februari 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser som ägt rum före
ikraftträdandet.
7
8
Senaste lydelse 2015:517.
Senaste lydelse 2018:622.
29
1.9
Förslag till förordning om ändring i
förordningen (1999:1134) om
belastningsregister
Härigenom föreskrivs att 16 d § i förordningen (1999:1134) om
belastningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 d §1
Uppgifter ur belastningsregistret ska, i den utsträckning som anges i
andra stycket, lämnas ut om det begärs av Transportstyrelsen för
förmedling till en utländsk myndighet i enlighet med artikel 16.2 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21
oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska
uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande
av rådets direktiv 96/26/EG.
De uppgifter som ska lämnas ut till Transportstyrelsen efter en begäran
enligt första stycket är uppgifter i fråga om den som begäran gäller om
brott mot
1. 3 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
2. 9 kap. 2 och 3 §§
2. 9 kap. 2 eller 3 §
körkortslagen (1998:488),
körkortslagen (1998:488),
3. 4–6 §§
förordningen
3. 4–6 a §§
förordningen
(1998:786) om internationella väg- (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska eko- transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
nomiska samarbetsområdet (EES),
4. 14 kap. 4 och 11 §§
4. 14 kap. 3, 4 eller 11 §
trafikförordningen (1998:1276),
trafikförordningen (1998:1276),
5. 44 i § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare,
5. 9 kap. 1–5 §§
förordningen
6. 9 kap. 1–5 §§
förordningen
(2004:865) om kör- och vilotider (2004:865) om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m.,
samt färdskrivare, m.m.,
6. 25 och 26 §§ lagen (2005:395)
7. 25–26 a §§ lagen (2005:395)
om
arbetstid
vid
visst om
arbetstid
vid
visst
vägtransportarbetet,
vägtransportarbete,
7. 16 § lagen (2006:263) om
8. 16 § lagen (2006:263) om
transport av farligt gods,
transport av farligt gods,
8. 11 kap. 1 och 2 §§
lagen
9. 11 kap. 1 eller 2 §
lagen
(2007:1157)
om
yrkesförar- (2007:1157)
om
yrkesförarkompetens,
kompetens,
9. 8 kap. 8, 9 och 11 §§ fordons10. 8 kap. 8 eller 9 §
fordonsförordningen (2009:211),
förordningen (2009:211),
10. 5 kap. 1 § yrkestrafiklagen
11. 5 kap. 1 § yrkestrafiklagen
(2012:210), eller
(2012:210), eller
30
1
Senaste lydelse 2019:69.
11. 10 kap. 1 och 3–5 §§
djurskyddslagen (2018:1192).
12. 10 kap. 1 eller 3–5 §§
djurskyddslagen (2018:1192).
Denna förordning träder i kraft den 21 februari 2022.
31
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.10
Förslag till förordning om ändring i
förordningen (2004:865) om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om förordningen (2004:865) om kör- och
vilotider samt färdskrivare, m.m.
dels att 7 kap. 8 och 11–13 §§, 8 kap. 2 och 3 §§ och bilagan ska ha
följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 7 kap. 9 a och 14 §§ och
8 kap. 4 och 5 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
8 §2
Vid vägkontroller ska följande kontrolleras:
1. Daglig körtid och körtid per
1. Daglig körtid och körtid per
vecka, raster, dygns- och veckovila vecka, raster, dygns- och veckovila
samt diagrambladen för innevar- samt diagrambladen som föraren
ande dag och de diagramblad som använt under den period som avses
föraren använt under de före- i artikel 36.1 och 36.2 i förordning
gående 28 dagarna eller de upp- (EU) nr 165/2014 eller de uppgifter
gifter för minst samma period som för minst samma period som finns
finns lagrade på förarkorten eller i lagrade på förarkorten eller i färdfärdskrivarens
minne
eller skrivarens minne eller utskriften.
utskriften.
2. Färdskrivarens funktion, att periodisk besiktning skett inom
föreskriven tid enligt 4 kap. 5 § samt eventuellt missbruk av utrustningen,
diagramblad eller förarkort.
3. Sådan blankett som ska användas när en förare varit sjukskriven eller
haft semester, eller när föraren under innevarande vecka eller under den
sista dag som föraren kört under föregående vecka, har kört ett annat
fordon som inte omfattas av förordning (EG) nr 561/2006.
Om situationen kräver det får kontrollerna koncentreras till ett specifikt
kontrollmoment.
9a§
Vid vägkontroller ska en förare
ges möjlighet att kontakta transportföretaget eller någon annan
som kan tillhandahålla uppgifter
som ska kontrolleras enligt 8 och
9 §§. Detta påverkar inte förarens
skyldighet att säkerställa att färd-
1
32
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om
minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr
3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets
direktiv 88/599/EEG, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2020/1057.
2
Senaste lydelse 2016:1106.
skrivarutrustningen används på
rätt sätt.
11 §
Kontroller i företagslokaler ska
Kontroller i företagslokaler ska
organiseras på grundval av tidigare organiseras på grundval av tidigare
erfarenheter från olika typer av erfarenheter från olika typer av
transporter och företag. Sådana transporter och företag. Sådana
kontroller ska även utföras när kontroller ska även utföras när
allvarliga överträdelser av förord- allvarliga överträdelser av förordningarna (EG) nr 561/2006 och ningarna (EG) nr 561/2006 och
(EU) 165/2014 har upptäckts vid (EU) 165/2014 samt lagen
vägkontroller.
(2005:395) om arbetstid vid visst
vägtransportarbete har upptäckts
vid vägkontroller.
12 §3
Vid kontroller i företagslokaler ska, förutom det som framgår av
8 och 9 §§, följande kontrolleras
1.veckovila och körtid mellan dessa viloperioder,
2. tvåveckorsgränsen för körtid,
2. tvåveckorsgränsen för körtid,
samt
3. diagramblad, uppgifter och
3. diagramblad, uppgifter och
utskrifter från fordonsenheter och utskrifter från fordonsenheter och
förarkort.
förarkort, och
4. företagens skyldigheter i fråga
om betalning för förarnas logi och
förläggning av förarnas arbete i
enlighet med artikel 8.8 och 8.8a i
förordning (EG) nr 561/2006.
Om en överträdelse upptäcks vid kontrollen får företagets medansvar för
andra aktörer i transportkedjan kontrolleras. Detta innefattar även kontroll
av att transportavtalen är utformade på ett sådant sätt att reglerna i
förordningarna (EG) nr 561/2006 och (EU) 165/2014 kan följas.
En kontroll i företagets lokaler kan ersättas med en kontroll hos
myndigheten av dokument eller uppgifter som begärts in från företaget.
13 §4
Vissa företag ska kontrolleras
Vissa företag ska kontrolleras
oftare och mer ingående än andra oftare och mer ingående än andra
företag. Dessa kontroller ska företag. Dessa kontroller ska
baseras på det relativt stora antal baseras på det relativt stora antal
överträdelser eller allvarliga över- överträdelser eller allvarliga överträdelser av förordningarna (EG) nr trädelser av förordningarna (EG) nr
561/2006 och (EU) nr 165/2014 561/2006 och (EU) nr 165/2014
som har begåtts inom företagets samt lagen (2005:395) om arbetsverksamhet (riskvärdering).
tid vid visst vägtransportarbete
3
4
Senaste lydelse 2016:1106.
Senaste lydelse 2016:1106.
33
som har begåtts inom företagets
verksamhet (riskvärdering).
14 §
Om det är möjligt ska kontroller
i
företagslokaler
genomföras
samtidigt i Sverige och minst en
annan stat inom EES, varvid
respektive
kontrollmyndighet
arbetar på sitt eget territorium.
Transportstyrelsen ska ansvara
för samordning med behöriga
myndigheter i andra stater inom
EES i fråga om genomförandet av
sådana kontroller.
8 kap.
2 §5
Polismyndigheten ska senast den 15 februari varje år förse Transportstyrelsen med de uppgifter om kontroller på väg som styrelsen behöver för
att kunna uppfylla sina skyldigheter enligt 1 § i fråga om artikel 17.2 i
förordning (EG) nr 561/2006. Uppgifterna ska vara indelade i följande
kategorier:
1 Typ av väg, som kan vara motorväg, riksväg eller annan väg, samt
vilket land det kontrollerade fordonet är registrerat i.
2. Typ av färdskrivare, analog eller digital.
Polismyndigheten ska samtidigt upplysa om hur många färdskrivare
som har kontrollerats vid vägkontroller under det föregående året och
antalet konstaterade överträdelser mot bestämmelserna i 9 kap. 1–5 §§ i
denna förordning och vad överträdelserna bestått i.
Polismyndigheten ska efter varje
genomförd kontroll på väg förse
Transportstyrelsen med uppgifter
om kontrollen, oavsett om några
överträdelser har konstaterats eller
inte.
3§
Uppgifter enligt artikel 22.2 i
Uppgifter enligt artikel 22.3 i
förordning (EG) nr 561/2006 ska förordning (EG) nr 561/2006 ska
utbytas den 1 maj och den utbytas minst en gång i halvåret
1 november varje år och även på och även på särskild begäran av en
särskild begäran av en stat inom stat inom EES.
EES. För detta ändamål ska
Transportstyrelsen använda en
enhetlig rapporteringsblankett som
utarbetats av kommissionen.
34
5
Senaste lydelse 2014:1273.
4§
Transportstyrelsen ska, vid
kontroll av bestämmelserna i
förordning (EG) nr 561/2006 och
(EU) 165/2014, på begäran av en
myndighet i en annan stat inom
EES lämna bistånd och information
till den myndigheten inom följande
tidsfrister.
– I brådskande fall eller i fall som
endast kräver en enkel registerkontroll: senast tre arbetsdagar
efter det att begäran kom in till
Transportstyrelsen.
– I andra fall: senast 25
arbetsdagar efter det att begäran
kom in till Transportstyrelsen, om
inte
Transportstyrelsen
och
myndigheten kommer överens om
en kortare tidsfrist.
Om Transportstyrelsen anser att
begäran inte är tillräckligt motiverad ska myndigheten, senast tio
arbetsdagar efter det att begäran
kom in, be den myndighet som
begärt informationen att komplettera sin begäran. Om en komplettering inte lämnas in får Transportstyrelsen avvisa begäran.
Om det är svårt eller omöjligt för
Transportstyrelsen att besvara en
begäran om information eller att
genomföra kontroller, inspektioner
eller utredningar, ska Transportstyrelsen senast tio arbetsdagar
efter det att begäran kom in
meddela den myndighet som begärt
informationen om det i syfte att
finna en lösning.
5§
Om en myndighet i en annan stat
inom EES återkommande dröjer
med att tillhandahålla sådan
information
som
Transportstyrelsen
har
begärt,
ska
Transportstyrelsen
underrätta
Europeiska kommissionen om
detta.
35
1. Denna förordning träder i kraft den 2 februari 2022.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser som ägt rum
före ikraftträdandet.
36
Bilaga6
Nuvarande lydelse
1. Sanktionsavgifter enligt 9 kap. 7–9 §§
---------------------------------------------------------------------------------------Överträdelser av förordning (EU) nr 165/2014
Nr
Rättslig
Typ av överträdelse
Avgift i kronor per allvarlighetsgrad (*)
grund
SAÖ
MAÖ
AÖ
MÖ
---------------------------------------------------------------------------------------K
K1
K2
Ifylld information
Artikel
Efternamn saknas på
34.6
diagrambladet
Förnamn saknas på
2 000
2 000
diagrambladet
K3
Datum då användningen av
1 000
bladet inleddes eller
avslutades saknas
K4
Orten där användningen av
500
bladet inleddes eller
avslutades saknas
K5
Registreringsnummer
500
saknas på diagrambladet
K6
Vägmätarställning (start)
1 000
saknas på diagrambladet
K7
Vägmätarställning (slut)
500
saknas på diagrambladet
K8
Tid för fordonsbyte saknas
500
på diagrambladet
6
Senaste lydelse 2021:310.
37
K9
Artikel
Symbolen för landet ej
34.7
angiven i färdskrivaren
500
(*) SAÖ = Synnerligen allvarlig överträdelse, MAÖ = Mycket allvarlig överträdelse, AÖ = Allvarlig
överträdelse, MÖ = Mindre överträdelse
Föreslagen lydelse
1. Sanktionsavgifter enligt 9 kap. 7–9 §§
---------------------------------------------------------------------------------------Överträdelser av förordning (EU) nr 165/2014
Nr
Rättslig
Typ av överträdelse
Avgift i kronor per allvarlighetsgrad (*)
grund
SAÖ
MAÖ
AÖ
MÖ
---------------------------------------------------------------------------------------K
K1
K2
Ifylld information
Artikel
Efternamn saknas på
34.6
diagrambladet
Förnamn saknas på
2 000
2 000
diagrambladet
K3
Datum då användningen av
1 000
bladet inleddes eller
avslutades saknas
K4
Orten där användningen av
500
bladet inleddes eller
avslutades saknas
K5
Registreringsnummer
500
saknas på diagrambladet
K6
Vägmätarställning (start)
1 000
saknas på diagrambladet
K7
Vägmätarställning (slut)
saknas på diagrambladet
38
500
K8
Tid för fordonsbyte saknas
500
på diagrambladet
K9
K10
Artikel
Symbolen för landet ej
34.6 och
angiven i färdskrivare eller
34.7
på diagrambladet
Artikel
I färdskrivaren eller på
34.6 och
diagrambladet saknas
34.7
symbolen för länderna
- vars gränser som korsades
500
4 000
av föraren under den
dagliga arbetsperioden
(*) SAÖ = Synnerligen allvarlig överträdelse, MAÖ = Mycket allvarlig överträdelse, AÖ = Allvarlig
överträdelse, MÖ = Mindre överträdelse
39
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.11
Förslag till förordning om ändring i
förordningen (2005:399) om arbetstid vid visst
vägtransportarbete
Härigenom föreskrivs1 i fråga om förordningen (2005:399) om arbetstid
vid visst vägtransportarbete
dels att 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 4–11 §§, och närmast före 4 §
en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter
1. om avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt lagen
(2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete och enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen,
2. om sådana undantag som avses
2. om sådana undantag som avses
i 21 § andra stycket lagen om i 21 § andra stycket lagen om
arbetstid vid visst vägtransport- arbetstid vid visst vägtransportarbete, och
arbete,
3. om register över arbetstid, och
3. för verkställighet av lagen
4. för verkställighet av lagen.
Tillsyn
4§
En polisman eller en bilinspektör
ska regelbundet i samband med
vägkontroller enligt förordningen
(2004:865) om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m. kontrollera
att föraren följer 12 § andra stycket
lagen (2005:395) om arbetstid vid
visst vägtransportarbete.
Om en polisman eller bilinspektör vid en kontroll misstänker att lagen om arbetstid vid
visst vägtransportarbete inte följts,
ska Polismyndigheten anmäla det
till Transportstyrelsen.
5§
Transportstyrelsen ska vid sin
tillsyn minst kontrollera att 12, 15
1
40
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om
minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr
3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets
direktiv 88/599/EEG, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2020/1057.
2
Senaste lydelse 2012:230.
och 18 §§ lagen (2005:395) om
arbetstid vid visst vägtransportarbete följs. Om giltigt kollektivavtal slutits eller godkänts enligt
2 § i den lagen ska Transportstyrelsen
enbart
kontrollera
efterlevnaden av bestämmelserna i
den utsträckning avvikelser från
dessa inte gjorts i kollektivavtalet.
6§
Vid ett urval av vilken
arbetsgivare eller egenföretagare
som ska kontrolleras ska Transportstyrelsen beakta ett företags
riskvärde enligt 7 kap. 13 §
förordningen (2004:865) om köroch vilotider samt färdskrivare,
m.m.
7§
Transportstyrelsen ska utarbeta
en tillsynsstrategi i fråga om
kontroller av arbetstid vid visst
vägtransportarbete. Polismyndigheten ska beredas tillfälle att yttra
sig när strategin utarbetas.
8§
Transportstyrelsen ska fullgöra
de uppgifter som Sverige har enligt
artikel 13 i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/15/EG om
arbetstidens
förläggning
för
personer som utför mobilt arbete
avseende vägtransporter.
9§
Polismyndigheten ska senast den
15 februari varje år förse Transportstyrelsen med de uppgifter som
styrelsen behöver för att fullgöra
sin skyldighet enligt 8 §.
10 §
Transportstyrelsen
ska
på
begäran av en myndighet i en
annan stat inom EES lämna bistånd
och information till den myndigheten om tillämpningen av lagen
(2005:395) om arbetstid vid visst
41
vägtransportarbete inom följande
tidsfrister.
– I brådskande fall eller i fall som
endast kräver en enkel registerkontroll: senast tre arbetsdagar
efter det att begäran kom in till
Transportstyrelsen.
– I andra fall: senast 25
arbetsdagar efter det att begäran
kom in till Transportstyrelsen, om
inte Transportstyrelsen och den
behöriga myndigheten kommer
överens om en kortare tidsfrist.
Om Transportstyrelsen anser att
begäran inte är tillräckligt
motiverad ska myndigheten, senast
tio arbetsdagar efter det att
begäran kom in, be den myndighet
som begärt informationen att
komplettera sin begäran. Om en
komplettering inte lämnas in får
Transportstyrelsen avvisa begäran.
Om det är svårt eller omöjligt för
Transportstyrelsen att besvara en
begäran om information eller att
genomföra kontroller, inspektioner
eller utredningar, ska Transportstyrelsen senast tio arbetsdagar
efter det att begäran kom in
meddela den myndighet som begärt
informationen om det i syfte att
finna en lösning.
11 §
Om en myndighet i en annan stat
inom EES återkommande dröjer
med att tillhandahålla sådan information som Transportstyrelsen har
begärt, ska Transportstyrelsen
underrätta Europeiska kommissionen om detta.
Denna förordning träder i kraft den 2 februari 2022.
42
1.12
Förslag till förordning om ändring i
yrkestrafikförordningen (2012:237)
Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafikförordningen (2012:237)
dels att 1 kap. 3 § ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 2 §, 2 kap. 3–5 §§, 3 kap. 3 och 4 §§, 4 kap. 2–5 §§, 5 kap.
3 § och 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 3 kap. 5 och 6 §§, 4 kap. 7–
9 §§ och 5 kap. 4 §, och närmast före 3 kap. 3 § en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2§
Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen
(2012:210) och denna förordning ska inte tillämpas på företag som
uteslutande bedriver
1. transporter med utryckningsfordon,
2. transporter av döda,
3. transporter av snö och is samt av sand, vägsalt, flis eller annat material
i samband med snöröjning eller halkbekämpning,
4. transporter som endast avser sådan renhållning som en kommun är
skyldig att tillhandahålla,
5. transporter som endast gäller bärgning av fordon med bilar som är
särskilt inrättade för detta ändamål,
6. transporter av sockerbetor, potatis, grönsaker, frukt och bär till
förädlingsindustrier och transport därifrån av biprodukter som uppkommit
vid bearbetningen av dessa produkter, eller
7. transporter med traktortåg i jordbruket eller skogsbruket av produkter
från eller förnödenheter för dessa näringar.
Bestämmelserna i förordning
(EG) nr 1071/2009, yrkestrafiklagen (2012:210) och denna
förordning ska heller inte tillämpas
på företag som bedriver transporter
av sällskapsdjur, med undantag av
hästar, om
i. transporten utförs i samband
med ett omhändertagande enligt
djurskyddslagen (2018:1192) eller
lagen (2007:1150) om tillsyn över
hundar och katter, och
ii. transporten utförs med lätt
lastbil eller personbil med en
högsta tillåten vikt om 3,5 ton.
Andra stycket gäller endast om
transporterna inte utgör företagets
huvudsakliga verksamhet.
43
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap.
3§
Transportstyrelsen får medge
Transportstyrelsen får medge
undantag från skyldigheten att undantag från skyldigheten att
avlägga examensprov i yrkes- avlägga examensprov i yrkeskunnande enligt artikel 8.7 eller 9 i kunnande enligt artikel 8.7 eller
förordning (EG) nr 1071/2009.
9 första stycket i förordning (EG)
nr 1071/2009.
4§
Ett beslut om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik ska innehålla
1. tillståndshavarens namn, adress, personnummer eller organisationsnummer,
2. uppgifter om den trafik som tillståndet avser, och
3. de villkor och begränsningar
3. uppgift om huruvida tillståndet
som gäller för trafiken.
begränsats till en viss tid.
Om tillståndshavaren är en
Beslutet ska också innehålla
juridisk person eller en närings- uppgift om vem som är trafikidkare som är bosatt utanför EES, ansvarig och vilka som i övrigt
ska beslutet också innehålla uppgift prövats enligt artikel 6.1 i förordom vem som är trafikansvarig och ning (EG) nr 1071/2009 samt
vilka som i övrigt prövats enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 §
2 kap. 2 § andra stycket eller 3 §
yrkestrafiklagen (2012:210).
yrkestrafiklagen (2012:210).
Tillståndet ska vidare innehålla
Tillståndet ska vidare innehålla
upplysningar om innehållet i 5 § upplysningar om innehållet i 5 §
och 4 kap. 2 och 6 §§ samt en upp- och 4 kap. 2, 6 och 8 §§ samt en
lysning om under vilka förutsätt- upplysning om under vilka förutningar tillståndet kan komma att sättningar tillståndet kan komma att
återkallas.
återkallas.
5§
Tillståndshavaren ska anmäla till
Tillståndshavaren ska anmäla till
Transportstyrelsen om någon som Transportstyrelsen om en verkstälprövats enligt 2 kap. 2 § andra lande direktör eller någon annan
stycket eller 3 § yrkestrafiklagen som prövats enligt 2 kap. 2 §
(2012:210) byts ut. Detsamma andra stycket, 3 eller 5 b § yrkesgäller om någon sådan person till- trafiklagen (2012:210) byts ut.
kommer.
Detsamma gäller om någon sådan
person tillkommer.
3 kap.
Kombinerade transporter
3§
44
När en kombinerad transport
som avses i 1 kap. 3 § utförs i
yrkesmässig trafik ska det, i ett
transportdokument som minst
uppfyller kraven i artikel 6 i rådets
Med en kombinerad transport
avses i denna förordning en
transport av gods mellan stater
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) där en
förordning nr 11 av den 27 juni
1960 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och
befordringsvillkor enligt artikel
79.3 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska ekonomiska gemenskapen, anges
– för en järnvägssträcka, pålastnings- och urlastningsstation, och
– för en inre vattenväg eller sjötransport, lastnings- och lossningshamn.
Uppgifterna ska anges i
transportdokumentet innan transporten genomförs och bestyrkas
genom en stämpel av järnvägseller hamnmyndigheten när den del
av transporten avslutas som har
skett på järnväg, inre vattenväg
eller till sjöss.
När en släp- eller påhängsvagn
som tillhör ett företag som utför
kombinerade transporter för egen
räkning, på den avslutande
sträckan transporteras av en dragbil som tillhör ett företag som utför
transport i yrkesmässig trafik ska, i
stället för vad som anges i
första och andra styckena, den del
av transporten som har utförts eller
ska utföras på järnväg eller inre
vattenvägar eller till sjöss anges i
ett särskilt transportdokument.
lastbil, släpvagn, påhängsvagn
med eller utan dragbil, ett växelflak
eller en sådan container som är
minst 20 fot lång används för
transport av godset på väg den
inledande eller avslutande transportsträckan och fraktas på
järnväg, inre vattenvägar eller till
havs den andra delen av sträckan,
om den delen överskrider 100
kilometer och vägtransporten sker
– mellan den plats där godset
lastas och närmaste lämpliga
järnvägsstation för pålastning för
den inledande delen, och mellan
närmaste lämpliga järnvägsstation
för urlastning och den plats där
godset lossas för den avslutade
delen, eller
– inom en radie av 150 kilometer
från lastnings- eller lossningshamnen.
En inledande eller avslutande
transportsträcka på väg i samband
med en kombinerad transport får
innefatta en gränspassage.
4§
Sådana transportdokument som
avses i 3 § ska medföras i fordonet.
Dokumenten ska på begäran visas
upp för en bilinspektör, polisman
eller tulltjänsteman tillsammans
med det gemenskapstillstånd och
det förartillstånd som avses i
1 kap. 3 §.
För kombinerade transporter
krävs, trots det som anges i
2 kap. 1 §
yrkestrafiklagen
(2012:210), endast att transportföretaget innehar ett gemenskapstillstånd som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1072/2009 av den 21
oktober 2009 om gemensamma
regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg. Gemenskapstillståndet ska kombineras med ett
förartillstånd om föraren är
medborgare i tredjeland. Det som
anges om cabotagetransporter i
45
artikel 8 i förordning (EG) nr
1071/2009 ska också gälla för
vägtransporter som utgör en del av
en kombinerad transport och som
uteslutande utförs i Sverige.
Krav på gemenskapstillstånd
enligt första stycket gäller inte för
de transporter som är undantagna
från ett sådant krav enligt
artikel 1.5 i förordning (EG) nr
1072/2009.
5§
När en kombinerad transport
utförs i yrkesmässig trafik ska det, i
ett transportdokument som minst
uppfyller kraven i artikel 6 i rådets
förordning nr 11 av den 27 juni
1960 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och
befordringsvillkor enligt artikel
79.3 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska ekonomiska gemenskapen, anges
– för en järnvägssträcka, pålastnings- och urlastningsstation, och
– för en inre vattenväg eller sjötransport, lastnings- och lossningshamn.
Uppgifterna ska anges i transportdokumentet innan transporten
genomförs och bestyrkas genom en
stämpel av järnvägs- eller hamnmyndigheten när den del av transporten avslutas som har skett på
järnväg, inre vattenväg eller till
sjöss.
När en släp- eller påhängsvagn
som tillhör ett företag som utför
kombinerade transporter för egen
räkning, på den avslutande
sträckan transporteras av en
dragbil som tillhör ett företag som
utför transport i yrkesmässig trafik
ska, i stället för det som anges i
första och andra styckena, den del
av transporten som har utförts eller
ska utföras på järnväg eller inre
vattenvägar eller till sjöss anges i
ett särskilt transportdokument.
46
6§
Sådana transportdokument som
avses i 5 § ska medföras i fordonet.
Dokumenten ska på begäran visas
upp för en bilinspektör, polisman
eller tulltjänsteman tillsammans
med det gemenskapstillstånd och
det förartillstånd som avses i 4 §.
Om vägtransporten uteslutande
utförs i Sverige gäller även artikel
8.3 och 8.4a i förordning (EG) nr
1072/2009.
4 kap.
2§
Innan ett annat fordon än ett släpInnan ett annat fordon än ett släpfordon får användas i yrkesmässig fordon får användas i yrkesmässig
trafik enligt ett tillstånd att bedriva trafik enligt ett tillstånd att bedriva
sådan trafik, ska tillståndshavaren sådan trafik, ska tillståndshavaren
göra en skriftlig anmälan om göra en skriftlig anmälan om
fordonet till Transportstyrelsen.
fordonet till Transportstyrelsen.
Fordonet får inte användas i yrkesmässig trafik förrän en anmälan,
som uppfyller kraven i 3 §, har
kommit in till Transportstyrelsen.
Om anmälan avser ett fordon
som är registrerat utomlands får
det användas först när Transportstyrelsen i vägtrafikregistret har
registrerat att tillståndshavaren
använder fordonet i yrkesmässig
trafik.
3§
En anmälan enligt 2 § ska inneEn anmälan enligt 2 § ska innehålla uppgift om fordonets regi- hålla uppgift om fordonets registreringsnummer och, i förekom- streringsnummer och, i förekommande fall, uppgift om fordonet mande fall, uppgift om fordonet
innehas med nyttjanderätt. Med innehas med nyttjanderätt. Med
anmälningshandlingarna ska följa
anmälningshandlingarna ska följa
en kompletterande utredning om att
kravet på ekonomiska resurser
enligt 2 kap. 5 a § yrkestrafiklagen
(2012:210) är uppfyllt, om en
utökning sker av antalet fordon som
ska användas enligt ett tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik.
1. ett utländskt registreringsbevis, om fordonet är registrerat i
utlandet, och
47
2. en kompletterande utredning
om att kravet på ekonomiska
resurser enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1071/2009 är uppfyllt,
om en utökning sker av antalet
fordon som ska användas enligt ett
tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik.
Om anmälan avser ett fordon
som är registrerat i utlandet ska
tillståndshavaren visa att det finns
särskilda skäl att använda fordonet
i yrkesmässig trafik. Utöver det
som följer av första stycket ska ett
utländskt registreringsbevis och
handlingar som styrker att fordonet
uppfyller motsvarande krav som
ställs i 4 § på fordon registrerade i
vägtrafikregistret ges in.
För ett fordon som innehas med nyttjanderätt ska en kopia av kontraktet
ges in om Transportstyrelsen begär det.
4 §1
Transportstyrelsen ska kontrolTransportstyrelsen ska kontrollera i vägtrafikregistret att ett lera att ett fordon som har anmälts
fordon som har anmälts enligt 2 § enligt 2 § uppfyller de villkor om
uppfyller de villkor om registrering registrering och om beskaffenhet
och om beskaffenhet och utrustning och utrustning som föreskrivs i
som
föreskrivs
i
fordons- lagen (2019:370) om fordons regiförordningen (2009:211), förord- strering och användning, fordonsningen (2019:383) om fordons förordningen (2009:211), förordregistrering och användning och i ningen (2019:383) om fordons
föreskrifter som har meddelats med registrering och användning och i
stöd av fordonsförordningen för föreskrifter som har meddelats med
den fordonstyp och de trafikslag stöd av fordonsförordningen för
som tillståndet att bedriva yrkes- den fordonstyp och de trafikslag
mässig trafik avser. Styrelsen ska som tillståndet att bedriva yrkesockså kontrollera att tillstånds- mässig trafik avser. Styrelsen ska
havaren äger fordonet eller har också kontrollera att tillståndsnyttjanderätt till det.
havaren äger fordonet eller har
nyttjanderätt till det.
5§
Om en utökning sker av det antal
Om en utökning sker av det antal
motordrivna
fordon
som motordrivna fordon som tillståndstillståndshavaren ska använda ska havaren ska använda, ska det
det prövas att de ekonomiska prövas att de ekonomiska förutsättförutsättningarna enligt artikel 7 i ningarna enligt 2 kap. 5 a § yrkes-
48
1
Senaste lydelse 2019:400.
förordning (EG) nr 1071/2009 är
uppfyllda. En prövning ska också
ske av kravet på gott anseende
enligt artikel 3.1 b i samma förordning, om inte en sådan prövning
nyligen har gjorts eller av andra
skäl framstår som obehövlig.
trafiklagen (2012:210) är uppfyllda. En prövning ska också ske
av kravet på gott anseende enligt
artikel 3.1 b i förordning (EG) nr
1071/2009 och av viljan och
förmågan att uppfylla skyldigheterna mot det allmänna enligt
2 kap. 5 b § yrkestrafiklagen, om
inte en sådan prövning nyligen har
gjorts eller av andra skäl framstår
som obehövlig.
7§
Om ett utlandsregistrerat fordon
som anmälts enligt 2 § innehas med
nyttjanderätt får fordonet användas
av tillståndshavaren endast om
1. det uteslutande står till
tillståndshavarens förfogande,
2. det körs av anställda hos
tillståndshavaren, och
3. nyttjanderättsavtalet inte är
förenat med något serviceavtal med
samma företag som omfattar förareller följepersonal.
I fordonet ska följande handlingar medföras:
1. nyttjanderättsavtalet eller en
kopia av avtalet, eller en del av
avtalet, med uppgifter om
i. fordonets
registreringsnummer,
ii. ägaren av fordonet,
iii. vem som har nyttjanderätt,
och
iv. avtalets start- och slutdatum,
och
2. förarens
anställningsavtal
eller liknande med uppgifter om att
föraren
har
en
pågående
anställning hos tillståndshavaren.
8§
En tillståndshavare ska senast
den 31 mars varje år skriftligen
anmäla till Transportstyrelsen hur
många anställda som företaget
hade vid utgången av föregående
år. Av anmälan ska det framgå hur
många av de anställda som är
49
förare som normalt är stationerade
i Sverige.
9§
En tillståndshavare ska på
begäran av Transportstyrelsen ge
in de uppgifter som styrelsen
behöver för att kunna kontrollera
att tillståndshavaren fortlöpande
uppfyller kraven i artikel 3 i
förordning (EG) nr 1071/2009.
5 kap.
3 §2
När en domstol har dömt någon för ett brott som anges i 6 kap. 3 §
vägtrafikdataförordningen (2019:382) eller när en högre rätt har avgjort ett
mål där sådan fråga har prövats, ska en kopia av domen eller beslutet
omedelbart sändas till Transportstyrelsen om domen eller beslutet avser
1. någon som har tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik,
2. någon som har transporttillstånd,
3. någon som utför cabotagetrafik,
4. en trafikansvarig,
5. någon annan prövad person
5. en verkställande direktör eller
som avses i 2 kap. 2 § andra stycket någon annan prövad person som
eller
3§
yrkestrafiklagen avses i 2 kap. 2 § andra stycket
(2012:210), eller
eller
3§
yrkestrafiklagen
(2012:210), eller
6. förare av yrkesmässig trafik och brottet har begåtts i samband med
utövandet av den trafiken.
4§
En myndighet ska göra en
anmälan till Transportstyrelsen om
myndigheten uppmärksammar en
omständighet som kan vara av
betydelse för att ifrågasätta om ett
utlandsetablerat transportföretag
uppfyller kravet på etablering
enligt artikel 3.1 a i förordning
(EG) nr 1071/2009. Transportstyrelsen får i enlighet med artikel
18.4 i nämnda förordning lämna
uppgiften vidare till en behörig
myndighet i den medlemsstat där
transportföretaget är etablerat.
50
2
Senaste lydelse 2019:400.
6 kap.
1§
Den som uppsåtligen eller av
Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot artikel 4.4 i oaktsamhet bryter mot artikel 4.4 i
förordning (EG) nr 1071/2009, förordning (EG) nr 1071/2009,
2 kap. 5 §, 3 kap. 2 § eller 4 kap. 2 kap. 5 §, 3 kap. 2 § eller 4 kap.
2 eller 6 § döms till penningböter.
2, 6, 7 eller 8 § döms till penningböter.
Denna förordning träder i kraft den 21 februari 2022.
51
1.13
Förordning om ändring i förordningen
(2017:319) om utstationering av arbetstagare
Härigenom föreskrivs att punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till förordningen (2020:600) om ändring i förordningen
om (2017:319) om utstationering av arbetstagare ska upphöra att gälla den
2 februari 2022.
52
1.14
Förslag till förordning om ändring i
vägtrafikdataförordningen (2019:382)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om vägtrafikdataförordnigen (2019:382)
dels att 1 kap. 7 §, 4 kap. 3 och 4 §§, 5 kap. 16 §, 6 kap. 3 § och
bilagorna 3 och 4 ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 7 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
7 §2
Transportstyrelsen ska biträda Polismyndigheten vid samarbetet enligt
Prümrådsbeslutet och vid informationsutbyte enligt CBE-direktivet
genom att som nationellt kontaktställe enligt artikel 12.2 i
Prümrådsbeslutet respektive artikel 4.3 i CBE-direktivet automatiskt
besvara förfrågningar till vägtrafikregistret från utländska kontaktställen.
Transportstyrelsen är nationell
Transportstyrelsen är nationell
kontaktpunkt enligt
kontaktpunkt enligt artikel 21a i
rådets förordning (EU) nr
904/2010 av den 7 oktober 2010 om
administrativt samarbete och
kampen mot mervärdesskattebedrägeri,
för
automatiska
förfrågningar
från
utländska
kontaktpunkter.
1. artikel 18.1
i
Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1071/2009 av den 21
oktober 2009 om gemensamma
regler beträffande de villkor som
ska uppfyllas av personer som
bedriver yrkesmässig trafik och om
upphävande av direktiv 96/26/EG,
och
2. artikel 21a i rådets förordning
(EU) nr 904/2010 av den 7 oktober
2010 om administrativt samarbete
och kampen mot mervärdesskattebedrägeri,
för
automatiska
förfrågningar
från
utländska
kontaktpunkter.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om
minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr
3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets
direktiv 88/599/EEG, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2020/1057.
2
Senaste lydelse 2019:795.
53
7a§
Transportstyrelsen är nationell
kontaktpunkt enligt artikel 18.1 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1071/2009 av
den 21 oktober 2009 om
gemensamma regler beträffande de
villkor som ska uppfyllas av
personer som bedriver yrkesmässig
trafik och om upphävande av
direktiv 96/26/EG.
Transportstyrelsen är behörig
myndighet i fråga om informationssystemet för den inre marknaden
(IMI) vid tillämpningen av
förordning (EG) nr 1071/2009,
förordningen (2004:865) om köroch vilotider samt färdskrivare,
m.m. och förordningen (2005:399)
om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
4 kap.
3 §3
Vid sökning i vägtrafikregistret i uppgifter som rör tillstånd får som
sökbegrepp när det gäller registreringen av
1. tillstånd att bedriva yrkesmässig verksamhet användas
a) registreringsnummer, namn eller del av namn, filialnummer,
b) datum för tillstånds- och intygsuppgifter som avses i bilaga 3 och som
är förenade med datum, eller
c) slag av tillstånd, intyg, behörighet eller befattning,
2. tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik, utöver vad som anges i 1, även
användas
a) serienummer på gemenskapstillstånd,
b) nummer på intyg om yrkeskunnande,
c) fordons eller tillstånds användningssätt,
d) kopia av gemenskapstillstånd
d) kopia av gemenskapstillstånd
eller serienummer på kopian, eller
eller serienummer på kopian,
e) företags riskvärde, och
e) företags riskvärde,
f) antalet anställda, eller
g) antalet förare, och
3. tillstånd att bedriva redovisningscentral eller beställningscentral för
taxitrafik, utöver vad som anges i 1, att de uppgifter som enligt
bilaga 3 avsnitt 5 förs in i registret.
54
3
Senaste lydelsen 2020:628
4§
Vid sökning i vägtrafikregistret i uppgifter som rör tillsyn får som
sökbegrepp användas
1. registreringsnummer,
personnummer,
samordningsnummer,
organisationsnummer, namn eller del av namn, filialnummer,
2. slag av transportverksamhet,
3. datum för kontroll i företags
3. datum för kontroll i företags
lokaler, eller
lokaler,
4. företags riskvärde.
4. företags riskvärde, eller
5. typ av färdskrivare.
5 kap.
16 §4
Uppgifter från ett personregister hos en myndighet i något annat land får
överföras endast
1. i samband med ett ärende om
a) ursprungskontroll,
b) registrering av fordon,
c) utfärdande eller förnyelse av ett svenskt körkort eller utbyte eller
ersättande av ett utländskt körkort,
d) förarkort eller verkstadskort enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid
vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om
färdskrivare vid vägtransporter och ändring av Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss
sociallagstiftning på vägtransportområdet,
e) tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik enligt förordning (EG) nr
1071/2009 eller yrkestrafiklagen (2012:210),
f) tillstånd att bedriva internationella gods- eller persontransporter på
väg enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009
av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den
internationella marknaden för godstransporter på väg eller
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21
oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella
marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning
(EG) nr 561/2006.
g) trängselskatt,
h) infrastrukturavgifter på väg, eller
i) utfärdande och kontroll av yrkeskompetensbevis,
2. vid
kontroll
enligt
2. vid
kontroll
enligt
3 kap. 15 § körkortslagen
3 kap. 15 § körkortslagen
(1998:488), eller
(1998:488),
3. vid en väg- eller företagskontroll
enligt
förordningen
(2004:865) om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m. eller
förordningen (2005:399)
om
4
Senaste lydelsen 2020:303.
55
3. för att bistå andra myndigheter
eller allmänheten enligt 18 §.
arbetstid vid vissa vägtransporter,
eller
4. för att bistå andra myndigheter
eller allmänheten enligt 18 §.
6 kap.
3§
Polismyndigheten ska underrätta Transportstyrelsen om dom, beslut,
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i
det register som avses i lagen (1998:620) om belastningsregister, om den
registrerade har gjort sig skyldig till brott som avses i följande
bestämmelser
1. 3 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa
paragrafer och 3 kap. 11 § brottsbalken,
2. 4 kap. brottsbalken,
3. 6 kap. 1, 1 a, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 10 a, 11 eller 12 § brottsbalken
eller någon av dessa paragrafer och 6 kap. 15 § brottsbalken,
4. 8 kap. 1, 4, 5, 6 eller 7 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer
och 8 kap. 12 § brottsbalken,
5. 9 kap. 1, 3, 4, 5, 6 eller 9 § brottsbalken eller någon av dessa
paragrafer och 9 kap. 11 § brottsbalken,
6. 10 kap. 1, 3 eller 5 § brottsbalken eller någon av dessa paragrafer och
10 kap. 9 § brottsbalken,
7. 11 kap. brottsbalken,
8. 12 kap. 3 § brottsbalken eller 12 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken,
9. 13 kap. brottsbalken,
10. 14 kap. 1, 2, 3 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa
paragrafer och 14 kap. 13 § brottsbalken,
11. 15 kap. 1, 11 eller 12 § brottsbalken
eller
15 kap. 1 och 15 §§
brottsbalken,
12. 16 kap. 10 a § eller 16 kap. 10 a och 17 §§ brottsbalken,
13. 17 kap. 1, 2, 4, 5 eller 10 § brottsbalken eller någon av dessa
paragrafer och 17 kap. 16 § brottsbalken,
14. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
15. narkotikastrafflagen (1968:64),
16. skattebrottslagen (1971:69),
17. lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som har begåtts utomlands,
18. 30 § första, andra, tredje eller fjärde stycket lagen (1990:1157) om
säkerhet vid tunnelbana och spårväg,
19. 3 eller 3 a § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel
eller någon av dessa paragrafer och 4 § samma lag,
20. 20 kap. 3, 4, 5 eller 7 § sjölagen (1994:1009),
21. 9 kap. 1 eller 1 a § vapenlagen (1996:67),
22. 9 kap. 2 eller 3 §§ körkortslagen (1998:488),
23. 20 eller 21 § lagen (1998:492) om biluthyrning,
24. 5 kap. 1, 1 a eller 1 b § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,
25. 29 kap. 1 eller 4 a § miljöbalken (1998:808),
26. 4 § lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,
56
27. lagen (2000:1225) om straff
för smuggling,
28. 5 kap. 1 §
fordonslagen
(2002:574),
29. 2 § lagen (2003:148) om
straff för terroristbrott eller 2 och
4 §§ samma lag,
30. 10 kap. 2 § första, andra,
tredje
eller
fjärde
stycket
järnvägslagen (2004:519),
31. 25, 26 eller 26 a §
lagen
(2005:395) om arbetstid vid visst
vägtransportarbete,
32. 20 kap. 8 eller 9 §
utlänningslagen (2005:716),
33. 16 § lagen (2006:263) om
transport av farligt gods,
34. 2 eller 3 § bidragsbrottslagen
(2007:612),
35. 11 kap. lagen (2007:1157)
om yrkesförarkompetens,
36. lagen (2010:299) om straff
för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende
terroristbrott och annan särskilt
allvarlig brottslighet,
37. 13 kap. 1, 2 eller 3 §
luftfartslagen (2010:500),
38. 11 kap. 1, 3, 4 eller 6 §
alkohollagen (2010:1622),
39. 5 kap. yrkestrafiklagen
(2012:210),
40. 5 kap. taxitrafiklagen
(2012:211),
41. 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 §
lagen
(2014:307) om straff för penningtvättsbrott,
42. lagen (2014:406) om straff
för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser,
43. 10 kap. 1, 3, 4 eller 5 §
djurskyddslagen (2018:1192),
44. 23 eller 24 §
lagen
(2019:370) om fordons registrering
och användning,
45. 19, 19 a eller 20 §
förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella
vägtransporter,
27. 44 i § lagen (1999:678) om
utstationering av arbetstagare,
28. lagen (2000:1225) om straff
för smuggling,
29. 5 kap. 1 §
fordonslagen
(2002:574),
30. 2 § lagen (2003:148) om
straff för terroristbrott eller 2 och
4 §§ samma lag,
31. 10 kap. 2 § första, andra,
tredje
eller
fjärde
stycket
järnvägslagen (2004:519),
32. 25, 26 eller 26 a §
lagen
(2005:395) om arbetstid vid visst
vägtransportarbete,
33. 20 kap. 8 eller 9 §
utlänningslagen (2005:716),
34. 16 § lagen (2006:263) om
transport av farligt gods,
35. 2 eller 3 § bidragsbrottslagen
(2007:612),
36. 11 kap. lagen (2007:1157)
om yrkesförarkompetens,
37. lagen (2010:299) om straff
för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende
terroristbrott och annan särskilt
allvarlig brottslighet,
38. 13 kap. 1, 2 eller 3 §
luftfartslagen (2010:500),
39. 11 kap. 1, 3, 4 eller 6 §
alkohollagen (2010:1622),
40. 5 kap. yrkestrafiklagen
(2012:210),
41. 5 kap. taxitrafiklagen
(2012:211),
42. 3, 4, 5, 6, 7 eller 8 §
lagen
(2014:307) om straff för penningtvättsbrott,
43. lagen (2014:406) om straff
för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser,
44. 10 kap. 1, 3, 4 eller 5 §
djurskyddslagen (2018:1192),
45. 23 eller 24 §
lagen
(2019:370) om fordons registrering
och användning,
46. 19, 19 a eller 20 §
förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella
vägtransporter,
57
46. 12 §
förordningen
(1994:1297) om vilotider vid vissa
vägtransporter inom landet,
47. 14 §
förordningen
(1998:780) om biluthyrning,
48. 4, 5, 6 eller 6 a §
förordningen (1998:786) om internationella
vägtransporter
inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
49. trafikförordningen
(1998:1276),
50. 9 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §
förordningen (2004:865) om köroch vilotider samt färdskrivare,
m.m.,
51. 8 kap. 5, 6, 7, 8 eller 9 §
fordonsförordningen (2009:211),
52. 6 kap. 1 §
yrkestrafikförordningen
(2012:237),
53. 7 kap. 1, 2 eller 3 §
taxitrafikförordningen (2012:238),
eller
54. 12 kap. 1–4 §§ förordningen
(2019:383) om fordons registrering
och användning.
47. 12 §
förordningen
(1994:1297) om vilotider vid vissa
vägtransporter inom landet,
48. 14 §
förordningen
(1998:780) om biluthyrning,
49. 4, 5, 6 eller 6 a §
förordningen (1998:786) om internationella
vägtransporter
inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
50. trafikförordningen
(1998:1276),
51. 9 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §
förordningen (2004:865) om köroch vilotider samt färdskrivare,
m.m.,
52. 8 kap. 5, 6, 7, 8 eller 9 §
fordonsförordningen (2009:211),
53. 6 kap. 1 §
yrkestrafikförordningen
(2012:237),
54. 7 kap. 1, 2 eller 3 §
taxitrafikförordningen (2012:238),
eller
55. 12 kap. 1–4 §§ förordningen
(2019:383) om fordons registrering
och användning.
Denna förordning träder i kraft den 2 februari 2022 i fråga om
1 kap. 7 och 7 a §§, 4 kap. 4 §, 5 kap. 16 §, 6 kap. 3 § och bilaga 4 och i
övrigt den 21 februari 2022.
58
Bilaga 3. Tillstånd5
Nuvarande lydelse
Följande uppgifter som rör tillstånd ska föras in i vägtrafikregistret:
1. Identitetsuppgifter
I fråga om tillståndshavare för yrkesmässig trafik, taxitrafik, biluthyrning,
redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik och
utbildning samt för ackrediterade verkstäder och fordonstillverkare för
färdskrivare ska följande identitetsuppgifter föras in i vägtrafikregistret:
Fullständigt namn eller företagsnamn
Personnummer, samordningsnummer, organisationsnummer eller motsvarande
För fysisk person: folkbokföringsadress, eller om han eller hon inte är
folkbokförd i Sverige, en annan adress i landet
För juridisk person: adress i landet
Landskod (om yrkesmässig trafik)
I fråga om den som är ansvarig för trafikutövningen eller verksamheten
avseende redovisningscentraler eller beställningscentral för taxitrafik,
övriga personer som har prövats enligt yrkestrafiklagen (2012:210),
taxitrafiklagen (2012:211), lagen (1998:492) om biluthyrning eller lagen
(2014:1020) om redovisningscentraler och beställningscentraler för
taxitrafik, den som är juridiskt ombud för ett företag som bedriver
yrkesmässig trafik, föreståndare för en redovisningscentral eller
beställningscentral för taxitrafik i samband med dödsfall eller konkurs och
personer som avses i avsnitt 6.2 ska följande identitetsuppgifter antecknas:
Fullständigt namn
Personnummer, samordningsnummer eller födelsedatum
Födelseort (om yrkesmässig trafik)
2. Yrkestrafik, taxitrafik och biluthyrning
2.1 Tillstånd
Antal utfärdade kopior av gemenskapstillstånd enligt förordning (EG) nr
1072/2009 i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013 och
förordning (EG) nr 1073/2009 i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr
517/2013 och kopiornas serienummer
Beslut om att det goda anseendet inte ska påverkas enligt
artikel 6.2 a tredje stycket i förordning (EG) nr 1071/2009 och skälen för
beslutet
5
Senaste lydelse 2020:628.
59
Beslut om examensprov enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1071/2009
eller 4 kap. 3 § yrkestrafiklagen (2012:210)
Beslut med anledning av en anmälan om utbyte m.m. enligt 2 kap. 5 §
yrkestrafikförordningen (2012:237), 2 kap. 9 § taxitrafikförordningen
(2012:238) eller 5 § förordningen (1998:780) om biluthyrning
Beslut med anledning av en anmälan om föreståndare enligt 2 kap. 15 §
taxitrafiklagen (2012:211) eller 10 § lagen (1998:492) om biluthyrning,
och beslutets giltighetstid
Beslut med anledning av en underrättelse om trafikansvarig enligt
artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1071/2009
Beslut om inhibition
Beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett gemenskapstillstånd
eller av en eller fler kopior av ett gemenskapstillstånd enligt artikel 12 i
förordning (EG) nr 1072/2009 i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr
517/2013 eller artikel 22 i förordning (EG) nr 1073/2009, i lydelsen enligt
rådets förordning (EU) nr 517/2013:
– datum för beslutet
– datum när en tillfällig indragning upphör
Beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik enligt artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1071/2009
Beslut om varning i fråga om eller återkallelse av ett taxitrafiktillstånd
Beslut om
– gemenskapstillstånd enligt förordning (EG) nr 1072/2009 eller förordning (EG) nr 1073/2009,
– linjetrafiktillstånd inom EES enligt 3 kap. 1 § yrkestrafiklagen
(2012:210),
– taxitrafiktillstånd,
– tillstånd till biluthyrning,
– transporttillstånd enligt 3 kap. 3 § yrkestrafiklagen avseende persontransporter, eller
– yrkestrafiktillstånd
Delgivning av ett beslut om återkallelse av ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik
Delgivning av ett beslut om varning eller återkallelse av ett taxitrafiktillstånd
Giltighetstid för ett beslut om tillfällig indragning av ett tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik
60
Gemenskapstillstånd enligt förordning (EG) nr 1072/2009 i lydelsen enligt
rådets förordning (EU) nr 517/2013 och förordning (EG) nr 1073/2009 i
lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013:
– begynnelsedatum
– serienummer
– sista giltighetsdatum
– tillståndsstatus
Intyg om yrkeskunnande enligt förordning (EG) nr 1071/2009 i lydelsen
enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013:
– datum för utfärdande av intyget
– land som har utfärdat intyget
– nummer på utfärdat intyg
Olämplighetsförklaring av trafikansvarig enligt artikel 14 i förordning
(EG) nr 1071/2009 i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013:
– datum när olämplighetsförklaringen börjar att gälla
– datum när olämplighetsförklaringen upphör att gälla
– åtgärder för att återupprätta det goda anseendet
Olämplighetstid vid avslag på en ansökan om tillstånd
Olämplighetstid vid återkallelse och vem eller vilka personer som avses
Slag av tillstånd
Tillståndshavare
Uppgift om konkursbeslut
Uppgift om tillståndshavarens dödsfall
Villkor och begränsningar i tillståndet
Upphörande av tillstånd
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2.3 Belastningsuppgifter
Särskilda bestämmelser om
gallring
Beslut eller anmälan enligt
5 kap. 1 §
eller
3§
yrkestrafikförordningen
(2012:237),
6 kap. 1 eller 3 §
taxitrafikförordningen (2012:238)
eller 10 eller 12 § förordningen
(1998:780) om biluthyrning från
andra myndigheter som rör ett
tillstånd
61
opaginerad Kontrollera mot PDF
Grund för återkallelse, tillfällig
indragning eller olämplighetsförklaring
Uppgifter om överträdelser enligt
artikel 6.1 tredje stycket b) eller
bilaga IV till förordning (EG) nr
1071/2009 i lydelsen enligt rådets
förordning (EU) nr 517/2013 som
har begåtts i andra länder:
– datum för kontroll när överträdelsen konstaterades
– datum för laga kraft av
avgörande avseende överträdelsen
– datum för överträdelsen
– land där överträdelsen konstaterades
– slag av överträdelse
– överträdelsens allvarlighetsgrad
Uppgift om riskvärde för ett företag
som bedriver yrkesmässig trafik
Uppgiften ska gallras när en ny
uppgift registreras eller när ett
tillstånd återkallas
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Föreslagen lydelse
Följande uppgifter som rör tillstånd ska föras in i vägtrafikregistret:
1. Identitetsuppgifter
I fråga om tillståndshavare för yrkesmässig trafik, taxitrafik, biluthyrning,
redovisningscentraler och beställningscentraler för taxitrafik och
utbildning samt för ackrediterade verkstäder och fordonstillverkare för
färdskrivare ska följande identitetsuppgifter föras in i vägtrafikregistret:
Fullständigt namn eller företagsnamn
Personnummer, samordningsnummer, organisationsnummer eller motsvarande
För fysisk person: folkbokföringsadress, eller om han eller hon inte är
folkbokförd i Sverige, en annan adress i landet
För juridisk person: adress i landet
Landskod (om yrkesmässig trafik)
62
I fråga om den som är ansvarig för trafikutövningen eller verksamheten
avseende redovisningscentraler eller beställningscentral för taxitrafik,
övriga personer som har prövats enligt förordning (EG) nr 1071/2009,
yrkestrafiklagen (2012:210), taxitrafiklagen (2012:211), lagen (1998:492)
om biluthyrning eller lagen (2014:1020) om redovisningscentraler och
beställningscentraler för taxitrafik, den som är juridiskt ombud för ett
företag som bedriver yrkesmässig trafik, föreståndare för en
redovisningscentral eller beställningscentral för taxitrafik i samband med
dödsfall eller konkurs och personer som avses i avsnitt 6.2 ska följande
identitetsuppgifter antecknas:
Fullständigt namn
Personnummer, samordningsnummer eller födelsedatum
Födelseort (om yrkesmässig trafik)
2. Yrkestrafik, taxitrafik och biluthyrning
2.1 Tillstånd
Antal utfärdade kopior av gemenskapstillstånd enligt förordning (EG) nr
1072/2009 och förordning (EG) nr 1073/2009 och kopiornas serienummer
Beslut om att det goda anseendet inte ska påverkas enligt
artikel 6.2 fjärde stycket i förordning (EG) nr 1071/2009 och skälen för
beslutet
Beslut om examensprov enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1071/2009
Beslut med anledning av en anmälan om utbyte m.m. enligt 2 kap. 5 §
yrkestrafikförordningen (2012:237), 2 kap. 9 § taxitrafikförordningen
(2012:238) eller 5 § förordningen (1998:780) om biluthyrning
Beslut med anledning av en anmälan om föreståndare enligt 2 kap. 15 §
taxitrafiklagen (2012:211) eller 10 § lagen (1998:492) om biluthyrning,
och beslutets giltighetstid
Beslut med anledning av en underrättelse om trafikansvarig enligt
artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1071/2009
Beslut om inhibition
Beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett gemenskapstillstånd
eller av en eller fler kopior av ett gemenskapstillstånd enligt artikel 12 i
förordning (EG) nr 1072/2009 eller artikel 22 i förordning (EG) nr
1073/2009:
– datum för beslutet
– datum när en tillfällig indragning upphör
Beslut om tillfällig indragning eller återkallelse av ett tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik enligt artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1071/2009
Beslut om varning i fråga om eller återkallelse av ett taxitrafiktillstånd
Beslut om
– gemenskapstillstånd enligt förordning (EG) nr 1072/2009 eller förordning (EG) nr 1073/2009,
– linjetrafiktillstånd inom EES enligt förordning (EG) nr 1073/2009,
63
– taxitrafiktillstånd,
– tillstånd till biluthyrning,
– transporttillstånd enligt 3 kap. 3 § yrkestrafiklagen avseende persontransporter, eller
– yrkestrafiktillstånd
Delgivning av ett beslut om återkallelse av ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik
Delgivning av ett beslut om varning eller återkallelse av ett taxitrafiktillstånd
Giltighetstid för ett beslut om tillfällig indragning av ett tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik
Gemenskapstillstånd enligt förordning (EG) nr 1072/2009 och förordning
(EG) nr 1073/2009:
– begynnelsedatum
– serienummer
– sista giltighetsdatum
– tillståndsstatus
Intyg om yrkeskunnande enligt förordning (EG) nr 1071/2009:
– datum för utfärdande av intyget
– land som har utfärdat intyget
– nummer på utfärdat intyg
Olämplighetsförklaring av trafikansvarig enligt artikel 14 i förordning
(EG) nr 1071/2009:
– datum när olämplighetsförklaringen börjar att gälla
– datum när olämplighetsförklaringen upphör att gälla förutsatt att ett
godkänt prov i yrkeskunnande avlagts
– åtgärder som ska vidtas för att den trafikansvarige inte längre ska
anses olämplig
Olämplighetstid vid avslag på en ansökan om tillstånd
Olämplighetstid vid återkallelse och vem eller vilka personer som avses
Slag av tillstånd
Tillståndshavare
Uppgift om konkursbeslut
Uppgift om tillståndshavarens dödsfall
Villkor och begränsningar i tillståndet
Upphörande av tillstånd
64
Antalet anställda och förare som anmälts enligt 4 kap.
8 § yrkestrafikförordningen (2012:237)
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2.3 Belastningsuppgifter
Särskilda bestämmelser om
gallring
Beslut eller anmälan enligt
5 kap. 1 eller 3 § yrkestrafikförordningen
(2012:237),
6 kap. 1
eller 3 §
taxitrafikförordningen
(2012:238) eller 10 eller 12 §
förordningen (1998:780) om biluthyrning från andra myndigheter
som rör ett tillstånd
Grund för återkallelse, tillfällig
indragning eller olämplighetsförklaring
Uppgifter om överträdelser enligt
artikel 6.1 tredje stycket b) eller
bilaga IV till förordning (EG) nr
1071/2009 som har begåtts i andra
länder:
– datum för kontroll när överträdelsen konstaterades
– datum för laga kraft av
avgörande avseende överträdelsen
– datum för överträdelsen
– land där överträdelsen konstaterades
– slag av överträdelse
– överträdelsens allvarlighetsgrad
Uppgift om riskvärde för ett företag
som bedriver yrkesmässig trafik
Uppgiften ska gallras när en ny
uppgift registreras eller när ett
tillstånd återkallas
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
65
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 4. Tillsyn
Nuvarande lydelse
Följande uppgifter som rör tillsyn av kör- och vilotider ska föras in i
vägtrafikregistret:
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2. Tillsynsuppgifter
Särskilda bestämmelser om
gallring
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2.4 Uppgifter om kontroller av
kör- och vilotider
Antal kontrollerade arbetsdagar
Uppgiften ska gallras tio år efter det
att uppgiften fördes in i registret
Datum för kontroll
Uppgiften ska gallras tio år efter det
att uppgiften fördes in i registret
Utfall av kontroll
Uppgiften ska gallras tio år efter det
– beslut om sanktionsavgift
att uppgiften fördes in i registret
– beslut om sanktionsavgift och
att initiera tillsyn
– utan anmärkning
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Föreslagen lydelse
Följande uppgifter som rör tillsyn av kör- och vilotider ska föras in i
vägtrafikregistret:
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2. Tillsynsuppgifter
Särskilda bestämmelser om
gallring
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
2.4 Uppgifter om kontroller av
kör- och vilotider
Antal kontrollerade
– arbetsdagar
66
Uppgifterna ska gallras tio år efter
det att uppgifterna fördes in i
registret
– typ av färdskrivare installerade
i fordonen
Datum för kontroll
Uppgiften ska gallras tio år efter det
att uppgiften fördes in i registret
Utfall av kontroll
– beslut om sanktionsavgift
– beslut om sanktionsavgift och
att initiera tillsyn
– utan anmärkning
– beslut efter vägkontroll
Uppgiften ska gallras tio år efter det
att uppgiften fördes in i registret
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
67
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bakgrund
2.1
Mobilitetspaketet
Tre stora lagstiftningspaket
Under 2017 och 2018 presenterade Europeiska kommissionen förslag till
tre större lagstiftningspaket med reglering i fråga om olika aspekter med
direkt eller indirekt koppling till det transporträttsliga området.
Kommissionen kom att benämna dessa det första, andra respektive tredje
mobilitetspaketet. Det första av dessa paket presenterades den 31 maj
2017. Kommissionen återkom därefter med det andra mobilitetspaket den
7 november 2017 och det tredje paketet den 15 maj 2018.
Det första mobilitetspaketet har den inre vägtransportmarknadens
funktionssätt och villkor för arbetstagare som huvudsakliga teman. Det
andra paketet är inriktat på åtgärder för klimat och miljö medan det tredje
i första hand omfattar åtgärder för säkerhet och digitalisering.
Det första mobilitetspaketet består av fyra olika delar. Två av dessa
gäller principer för utformning respektive uppbörd av avgifter för
nyttjande av vägtransportinfrastruktur. I fråga om system för uppbörd av
vägavgifter antogs en omarbetning av det s.k. EFC-direktivet den 19 mars
2019 (se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/520 av den 19
mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och
underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet
att betala vägavgifter i unionen). I fråga om principer för avgiftssättning
var det första mobilitetspaketets viktigaste beståndsdel ett förslag till
revidering av det s.k. Eurovinjettdirektivet (se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 1999/62/EG om
avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer,
COM(2017) 275 final). Behandling i rådet och parlamentet pågår
fortfarande om detta förslag.
En del av det första mobilitetspaketet behandlas här
68
I det följande behandlas genomförandet av det första mobilitetspaketets
två återstående delar, nämligen vad kommissionen benämnde En väl
fungerande inre marknad respektive Rättvis konkurrens och anställdas
villkor. I denna promemoria syftar benämningen mobilitetspaketet på
dessa två delmängder av det första mobilitetspaketet.
I den första av dessa båda delar ingick ett samlat förslag på ändringar i
de s.k. trafiktillstånds- och godsförordningarna. Med utgångspunkt i det
förslaget har Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055
av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009,
(EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 antagits. Dessutom ingick ett
förslag till ändring av direktivet om användning av fordon hyrda utan
förare för godstransporter på väg (se förslag till Europaparlamentets och
rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/1/EG om användning av
fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg, COM(2017) 282
final). Behandling i rådet och parlamentet pågår fortfarande av detta
förslag.
I den andra delen ingick ett förslag till ändring i förordningarna om
färdskrivare och kör- och vilotider. Med utgångspunkt i det förslaget har
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli
2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav
om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster
och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad
gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare antagits.
I den andra delen föreslog kommissionen dessutom en helt ny speciallagstiftning i form av ett direktiv med särskilda regler för utstationering av
förare i vägtransportsektorn. Vidare föreslogs bestämmelser om kontroll
av vägarbetstidsdirektivet. Med utgångspunkt i det förslaget har
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli
2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv
96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom
vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller
tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 antagits.
I sammanhanget är det värt att notera att kommissionen som en del av
det andra mobilitetspaketet föreslog en revidering av det s.k.
kombidirektivet (Rådets direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om
gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods
mellan medlemsstaterna). I rådets preliminära position om mobilitetspaketet som antogs den 3 december 2018 ingick kombidirektivet som en
del. Trots att förhandlingar mellan rådet och parlamentet inleddes våren
2019 nåddes aldrig någon överenskommelse och kommissionen aviserade
i sitt arbetsprogram för 2020 att de planerade att dra tillbaka sitt förslag. I
förordning (EU) 2020/1055 fördes det dock in en bestämmelse som gör
det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa de villkor som gäller för
cabotagetransporter (tillfälliga inrikestransporter) på en vägtransport som
utgör en del av en kombinerad transport av gods.
2.2
Pågående utredningar
Inom yrkestrafikområdet pågår vissa utredningar och uppdrag som har
nära koppling till frågorna som behandlas i mobilitetspaketet. Det gäller
bl.a. Utredningen om ett nytt miljöstyrande system för godstransporter på
väg (Fi 2020:05) och ett uppdrag till Trafikverket att göra en översyn med
anledning av bristen på säkra uppställningsplatser för yrkestrafiken längs
större vägar. Vidare överlämnades i april 2021 betänkandet Kontroller på
väg (SOU 2021:31).
Betänkandet Kontroller på väg (SOU 2021:31)
I betänkandet lämnas förslag som syftar till att effektivisera kontrollerna
av yrkestrafik på väg. Förslagen är bl.a. att kontrollverksamheten
utvecklas genom en tydligare styrning och att resurser för verksamheten
avseende yrkestrafiken beslutas av regeringen. Vidare föreslås att vissa
överträdelser av bestämmelserna på yrkestrafikområdet sanktionsväxlas,
dvs. att överträdelser avkriminaliseras och att en avgift i stället ska påföras
69
den som inte följer reglerna. I betänkandet föreslås även en ny lag som
möjliggör att sållningsprov för narkotika i trafiken kan genomföras.
Betänkandet har remitterats och svar ska ha kommit in senast den 26
september 2021.
Utredningen om ett nytt miljöstyrande system för
godstransporter på väg
En särskild utredare har fått i uppdrag att analysera utformningen av ett
nytt miljöstyrande system som ett alternativ till den nuvarande
eurovinjettavgiften för godstransporter på väg och som kan bidra till att
miljö- och klimatmålen nås, användas för uttag av skatt samt bidra till
förbättrad kontroll av regelefterlevnaden av yrkestrafiken. Utredaren ska
bl.a. analysera och ge förslag på hur ett sådant system och den information
som skulle samlas in även skulle kunna användas för att skapa förbättrade
möjligheter till kontroll av andra regelverk för yrkestrafik, t.ex. cabotagebestämmelserna.
Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2021.
Översyn av bristen på säkra uppställningsplatser
Regeringen har uppdragit åt Trafikverket att, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december
2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska
transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (TEN-T
förordningen), göra en översyn av hur bristen på säkra uppställningsplatser
för yrkestrafiken längs större vägar kan avhjälpas. I uppdraget ingår att
bedöma hur behovet av säkra uppställningsplatser längs större vägar
förväntas utvecklas, analysera vilka nyttor, kostnader och andra
konsekvenser som en utbyggnad av säkra uppställningsplatser längs större
vägar är förknippad med samt möjliga affärsmodeller som kan främja en
tillräcklig utbyggnad.
I uppdraget ingår vidare att i samband med planering av ny infrastruktur
och ombyggnationer samt i samband med trimningsåtgärder i vägnätet
planera åtgärder som underlättar för en privat etablering av säkra
uppställningsplatser i anslutning till vägnätet. I uppdraget ingår också att
se över vilka utökade möjligheter den nya kameraövervakningslagen ger
för en ökad säkerhet i detta sammanhang. Dessutom ingår i uppdraget att
se över och kostnadsuppskatta åtgärder som bidrar till att höja säkerheten
på övriga rast och uppställningsplatser efter vägnätet. I denna del ska
Trafikverket redogöra för hur detta påverkar övriga prioriteringar i den
nationella planen för utveckling av transportinfrastrukturen. Vid planering
ska utgångspunkten vara att utbyggnaden bidrar till att Sverige uppfyller
de mål som framgår i TEN-T-förordningen.
Uppdraget ska slutredovisas vid utgången av den nationella
infrastrukturplanen för perioden 2018–2029.
70
Promemorian Otillåten cabotagetransport och beställaransvar
I en promemoria som utarbetas i Regeringskansliet lämnas förslag till en
ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som innebär att det
preciseras vad som avses med en cabotagetransport. Vidare föreslås en
höjning av sanktionsavgiften vid överträdelser av reglerna om
cabotagetransporter. Slutligen föreslås vissa justeringar av ansvaret för
beställare av internationella vägtransporter och cabotagetransporter.
Promemorian har remitterats och svar ska ha kommit in senast den 26
augusti 2021.
Kompletterande bestämmelser om kör- och vilotider
Regeringen beslutade den 28 april 2021 om ändringar i förordningen
(2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. Ändringarna
kompletterar de nya reglerna i EU:s förordningar om kör- och vilotider och
färdskrivare, som införts genom mobilitetspaketet. Ändringarna avser
framför allt nya straff- och sanktionsbestämmelser för förare och
transportföretag. Bestämmelserna trädde i kraft den 24 maj 2021.
3
Trafiktillståndsförordningen
3.1
Bakgrund
Förordningen
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21
oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska
uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande
av rådets direktiv 96/26/EG (i det följande trafiktillståndsförordningen)
regleras de krav som ett företag ska uppfylla för att få bedriva yrkesmässig
trafik. Med yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg avses
verksamhet som bedrivs av ett företag som med motorfordon eller
fordonskombinationer transporterar gods för annans räkning. Med
yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg avses verksamhet
som bedrivs av ett företag som, med motorfordon byggda och utrustade på
sådant sätt att de är lämpliga att transportera fler än nio personer –
inklusive föraren – och avsedda för detta ändamål, bedriver persontrafik
för allmänheten eller särskilda användarkategorier mot ersättning som
betalas av de transporterade personerna eller av organisatören.
Företagen måste vara faktiskt och fast etablerade i en medlemsstat samt
ha gott anseende, tillräckliga ekonomiska resurser och erforderligt
yrkeskunnande. Om kraven är uppfyllda, ska företaget beviljas tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik. Medlemsstaterna ska kontrollera att företagen
fortlöpande uppfyller villkoren i förordningen. Om villkoren inte uppfylls,
ska tillståndet tillfälligt dras in eller återkallas. Kontrollerna ska vara
71
opaginerad Kontrollera mot PDF
inriktade på företag med högre risk och medlemsstaterna ska därför ha ett
riskvärderingssystem som bl.a. omfattar överträdelser av regelverken på
yrkestrafikområdet och vägtrafiklagstiftningen. Förordningen innehåller
även närmare bestämmelser om vem som kan utses till trafikansvarig. I
förordningen finns också bestämmelser om att varje medlemsstat ska föra
ett nationellt elektroniskt register över vägtransportföretag och
bestämmelser om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.
Bestämmelserna i trafiktillståndsförordningen har ändrats genom
förordning (EU) nr 2020/1055. Ändringarna innebär bland annat att
tillämpningsområdet har utökats till att även omfatta företag som bedriver
godstransporter med lätta fordon om transporterna inte uteslutande är
nationella. Nya och ändrade villkor för att uppfylla kraven på etablering
har även införts för att motverka s.k. brevlådeföretag. När det gäller kravet
på gott anseende har minimivillkoren för vad som ska beaktas vid
prövningen av om kravet är uppfyllt utökats, då vissa ytterligare
överträdelser bedöms ha potential att påverka villkoren för rättvis
konkurrens på vägtransportmarknaden och det sociala skyddet av
arbetstagare. Vid prövningen ska därför även överträdelser av nationella
skatteregler och överträdelser av bestämmelser i unionsrätten vad gäller
utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, cabotage och
tillämplig lag för avtalsförpliktelser beaktas. Vissa ändringar har därutöver
gjorts vad gäller villkoren för att uppfylla kravet på ekonomiska resurser
och yrkeskunnande. Ändringar har även införts i fråga om vilken
information som ska registreras i det nationella elektroniska registret över
vägtransportföretag. Bland annat ska registreringsnumret för de fordon
som transportföretagen förfogar över och uppgifter om ett företags
riskvärde registreras. Vidare har bestämmelserna om det administrativa
samarbetet mellan medlemsstaterna ändrats genom att tydliga tidsfrister
har införts inom vilka en medlemsstat behöver besvara en förfrågan.
Slutligen innebär förordningen att myndigheternas informationsutbyte
framöver ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).
Kompletterande bestämmelser i nationell rätt
72
I yrkestrafiklagen (2012:210), yrkestrafikförordningen (2012:237) och
vägtrafikdataförordningen (2019:382) finns bestämmelser som
kompletterar trafiktillståndsförordningen. Bestämmelserna gäller bl.a.
trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde, villkor för prövningen
av om kravet på gott anseende är uppfyllt och krav på att anmäla fordon
som används i yrkesmässig trafik. Vidare finns straffbestämmelser, bl.a. i
fråga om olaga yrkesmässig trafik, beställaransvar och underlåtenhet att
anmäla vissa uppgifter samt bestämmelser om hindrande av fortsatt färd.
Det är Transportstyrelsen som är behörig myndighet och som prövar frågor
enligt trafiktillståndsförordningen och yrkestrafiklagen. Myndigheten är
även tillsynsmyndighet. I vägtrafikregistret registreras uppgifter som ska
finnas i det nationella registret över vägtransportföretag och i det
administrativa
samarbetet
mellan
medlemsstaterna
är
det
Transportstyrelsen som är utsedd till nationell kontaktpunkt.
För att Transportstyrelsen ska kunna pröva en ansökan om tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik har myndigheten bland annat tillgång till
uppgifter i bolagsregistret, direktåtkomst till misstanke- och belastningsregistret och får automatiskt vissa uppgifter från Skatteverkets och
Kronofogdemyndighetens register efter en digital förfrågan. En
sekretessbrytande bestämmelse möjliggör för Transportstyrelsen att också
få tillgång till sekretessbelagda uppgifter hos Skatteverket, om det behövs
vid handläggningen av ett ärende. För att Transportstyrelsen ska kunna
bedriva en effektiv tillsyn får myndigheten bland annat underrättelser från
Polismyndigheten om någon som är prövad för ett tillstånd gjort sig
skyldig till ett brott, underrättelser från Skatteverket när det har återkallat
en F-skattsedel på grund av brister i redovisningen eller betalning av
skatter eller när det omprövat ett skattebeslut för en tillståndshavare,
uppgifter från Kronofogden om någon som är prövad för ett tillstånd har
skulder registrerade och information om överträdelser som ett företag
begått utomlands. I tillsynsverksamheten beaktar styrelsen även beslut om
sanktionsavgifter vid överträdelser av bestämmelserna om kör- och
vilotider och färdskrivare och överlastavgift och får också information om
brott som en förare begått i samband med utövande av yrkesmässig trafik.
Som stöd vid urval av vilka företag som ska kontrolleras används ett
riskvärderingssystem.
3.2
Tillämpningsområde
3.2.1
Tillståndskrav även fortsättningsvis för lätta
fordon
Promemorians bedömning: Företag som bedriver yrkesmässiga
godstransporter på väg med lätta lastbilar och personbilar med en
totalvikt på högst 3,5 ton ska även i fortsättningen omfattas av
trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde.
Skälen för bedömningen: Artikel 1 i trafiktillståndsförordningen
behandlar förordningens syfte och tillämpningsområde. Huvudregeln är
att förordningen ska tillämpas på alla företag som är etablerade inom EU
och som bedriver, eller har för avsikt att bedriva, yrkesmässig trafik. Om
inte medlemsstaterna föreskriver annat, görs undantag från denna huvudregel för företag som utför vissa typer av transporter (artikel 1.4). Företag
som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg endast med motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt som
inte överstiger 3,5 ton har hittills varit undantagna från förordningens
tillämpningsområde, om medlemsstaten inte valt att inkludera dem i det
nationella tillämpningsområdet. Trafiktillståndsförordningen har nu
ändrats så att företag som bedriver trafik med lättare fordon omfattas av
förordningens tillämpningsområde, såvida företaget inte enbart bedriver
nationella transporter. Om företaget även bedriver internationella godstransporter, är företaget undantaget från tillämpningsområdet bara om det
bedriver godstransporter på väg med motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt som inte överstiger 2,5 ton
(se artiklarna 1.4 a och 1.4 aa).
Företag som bedriver yrkesmässiga godstransporter med personbil eller
lätt lastbil (en totalvikt av högst 3,5 ton) omfattas av kravet på tillstånd för
73
opaginerad Kontrollera mot PDF
att få bedriva yrkesmässig trafik i Sverige (1 kap. 3 § yrkestrafiklagen). I
samband med att yrkestrafiklagen infördes gjorde regeringen bedömningen att möjligheten att utnyttja trafiktillståndsförordningens undantag i
fråga om lätta fordon – och därmed slopa kravet på tillstånd – visserligen
skulle innebära minskade administrativa kostnader för de företag som
endast bedrev godstransporter med sådana fordon. Detta skulle dock också
leda till att det inte längre var möjligt att utöva tillsyn över den undantagna
verksamheten. Vidare ansåg regeringen att ett slopande av tillståndskravet
för dessa verksamheter innebar att det fanns en risk för snedvridning av
konkurrensen på godstransportmarknaden, med en förskjutning av
transporter från tunga till lätta fordon. Sammantaget ansåg regeringen att
de fördelar som fanns med att slopa kravet på tillstånd för att bedriva
yrkesmässiga godstransporter med lätta fordon inte kunde anses överväga
de nackdelar som kunde uppstå vid ett sådant förfarande (prop. 2011/12:80
s. 78 f).
Det är även i fortsättningen möjligt enligt trafiktillståndsförordningen
att nationellt föreskriva att företag som bedriver trafik med lätta fordon ska
omfattas av kraven i förordningen. Det saknas dock skäl att frångå det
ställningstagande som gjordes i den nämnda propositionen. Någon ändring
i fråga om vilka företag som omfattas av kraven i trafiktillståndsförordningen och yrkestrafiklagen föreslås därför inte. Mot denna
bakgrund blir övergångsbestämmelsen i artikel 23 trafiktillståndsförordningen inte tillämplig.
Undantaget i trafiktillståndsförordningen i fråga om företag som
uteslutande bedriver icke-kommersiella persontransporter på väg har
förtydligats (artikel 1.4 c). Regeringen har tidigare gjort bedömningen att
undantaget för sådana företag ska gälla (prop. 2011/12:80 s. 65). Det
saknas skäl att nu göra någon annan bedömning.
3.2.2
Undantag för vissa transporter av sällskapsdjur
Promemorians förslag: Trafiktillståndsförordningen och yrkestrafiklagens bestämmelser ska inte tillämpas på företag som bedriver
transporter av sällskapsdjur, med undantag av hästar, om
– transporten utförs i samband med ett omhändertagande enligt
djurskyddslagen eller lagen om tillsyn över hundar och katter, och
– transporten utförs med lätt lastbil eller personbil med en högsta
tillåten vikt om 3,5 ton.
Undantaget gäller endast om transporterna inte utgör företagets
huvudsakliga verksamhet.
74
Skälen för förslaget: Länsstyrelserna har sedan den 1 juni 2018 ansvar
för att verkställa beslut om omhändertaganden av djur under kontorstid.
För att kunna utföra sitt uppdrag upphandlar länsstyrelserna tjänster av
olika aktörer som hjälper till vid infångande, med transport och med
förvaring av djur. Länsstyrelsernas nätverk för livsmedelskontroll,
djurskydd och allmänna veterinära frågor har påtalat behov av att
yrkestrafikförordningen ändras så att djur som omhändertagits med stöd
av djurskyddslagen (2018:1192) och lagen (2007:1150) om tillsyn över
hundar och katter ska undantas från kravet på yrkestrafiktillstånd. Enligt
länsstyrelserna är det i första hand ideella djurhem, ideella föreningar eller
aktörer som bedriver hundpensionat och liknande som kan bistå med dessa
uppgifter när det gäller sällskapsdjur, som hundar, katter och andra mindre
djur. Länsstyrelserna bedömer att ett krav på tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik för transporter av nu aktuellt slag innebär betungande
krav som försvårar för länsstyrelserna att fullgöra uppgiften.
Enligt artikel 1.5 i trafiktillståndsförordningen får medlemsstaterna
undanta vissa företag från förordningens tillämpningsområde. Det är
möjligt om ett företag uteslutande bedriver nationella transporter med föga
inverkan på transportmarknaden på grund av det transporterade godsets
karaktär eller det korta transportavståndet. Trafiktillståndsförordningen
reglerar vidare inte företag som bedriver godstransporter med fordon med
en högsta tillåten totalvikt om 3,5 ton och som uteslutande bedriver
nationella transporter i etableringslandet. Som anges ovan omfattar
yrkestrafiklagen dock även företag som bedriver trafik med lätta fordon. I
yrkestrafiklagen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om
undantag från trafiktillståndsförordningen eller yrkestrafiklagen.
I yrkestrafikförordningen finns bestämmelser om undantag från kravet
på tillstånd för yrkesmässig trafik (se 1 kap. 2 §). De nu aktuella
transporterna får anses ha föga inverkan på transportmarknaden och kan
utföras med en personbil eller lätt lastbil med en högsta tillåten vikt om
3,5 ton. Mot bakgrund av att länsstyrelserna bedömer att det med gällande
regelverk finns försvårande hinder för dem att fullgöra sin uppgift i
samband med omhändertagande av sällskapsdjur finns det skäl att införa
undantag avseende tillståndsplikten för sådana transporter. Ett sådant
undantag bör avse transporter av sällskapsdjur som utförs i samband med
ett omhändertagande enligt djurskyddslagen (2018:1192) eller lagen
(2007:1150) om tillsyn över hundar och katter som sker med en personbil
eller lätt lastbil med en högsta tillåten vikt om 3,5 ton. Hästar kan i vissa
fall omfattas av begreppet sällskapsdjur. Det undantag som nu föreslås bör
emellertid inte omfatta transporter av omhändertagna hästar. Skäl för att
undantaget ska omfatta transporter av annat än sällskapsdjur saknas.
3.3
Etableringskravet
3.3.1
Det bör inte införas villkor om etablering som går
utöver kraven i trafiktillståndsförordningen
Promemorians bedömning: Några villkor utöver dem som framgår av
artikel 5.1 i trafiktillståndsförordningen bör inte ställas på ett företags
etablering.
Skälen för bedömningen: I artikel 5 i trafiktillståndsförordningen finns
villkor avseende etableringskravet. Artikeln har ändrats på så sätt att det
ställs ytterligare villkor för att ett företag ska anses vara faktiskt och fast
etablerat i en medlemsstat. Det har bl.a. införts krav på att ett företag ska
organisera sin verksamhet så att fordon som kör internationella transporter
senast inom åtta veckor efter avfärd återvänder till ett driftscentrum i
etableringsmedlemsstaten, att företaget ska vara registrerat i ett företagsregister eller liknande i etableringsmedlemsstaten och att företaget ska
75
vara föremål för inkomstskatt. Enligt artikel 5.2 får medlemsstaterna
därutöver införa vissa ytterligare villkor kopplade till etableringskravet.
Medlemsstaterna kan kräva att företag i proportion till verksamhetens
storlek har vederbörligen kvalificerad administrativ personal i lokalerna
eller att den trafikansvarige kan nås under kontorstid. Medlemsstaterna
kan också kräva att företag, utöver den tekniska utrustning som företaget
måste ha enligt artikel 5.1 f, har verksamhetsanknuten infrastruktur på
medlemsstatens territorium, inklusive ett kontor som är öppet under vanlig
kontorstid. Krav på verksamhetsanknuten infrastruktur kan exempelvis
vara att företagen ska ha tillgång till ett visst antal parkeringsplatser i
förhållande till det antal fordon som används i yrkesmässig trafik.
Mot bakgrund av att det enligt trafiktillståndsförordningen nu är möjligt
att införa ytterligare villkor i fråga om etableringskravet finns skäl att
överväga om sådana villkor bör införas. Ett stort antal åkerier och
bussföretag i Sverige är enmansföretag där ägaren är den som både sköter
verksamheten och utför transporterna och därutöver är trafikansvarig
enligt artikel 4 i trafiktillståndsförordningen. Att införa ytterligare krav på
etablering utöver dem som föreskrivs i artikel 5.1 i trafiktillståndsförordningen bedöms leda till ökade kostnader för främst de små
företagen, även om villkoren ska ställas i relation till företagets
verksamhet. Även om det i vissa fall är rimligt att ställa ett krav på att den
trafikansvarige ska kunna nås under kontorstid skulle ett sådant villkor
kunna leda till ett orimligt krav för en enmansföretagare som inte alltid
kan vara tillgänglig när han eller hon utför en transport. Det kan även vara
svårt för Transportstyrelsen att vid en tillsyn kontrollera att villkoren är
uppfyllda. Det bör därför i nuläget inte ställas några ytterligare villkor vad
gäller etablering.
3.3.2
Högre krav vid användning av
utlandsregistrerade fordon
Promemorians förslag: En svensk tillståndshavare ska få använda
utländska fordon i yrkesmässig trafik om särskilda skäl föreligger.
Ett utländskt fordon som innehas med nyttjanderätt ska därutöver få
användas endast om
– det uteslutande står till tillståndshavarens förfogande
– det körs av anställda hos tillståndshavaren,
– nyttjanderättsavtalet inte är förenat med något serviceavtal med
samma företag som omfattar förar- eller följepersonal, och
– nyttjanderättsavtalet och förarens anställningsavtal, eller
motsvarande dokumentation, medförs i fordonet.
En tillståndshavare ska dömas till penningböter om det utländska
fordonet används i strid med de föreskrivna kraven.
Skälen för förslaget
Det ska krävas särskilda skäl för att använda utländska fordon i
yrkesmässig trafik
76
Enligt artikel 5.1 e i trafiktillståndsförordningen ska företaget så snart
tillstånd beviljas, i egenskap av ägare eller till exempel i kraft av ett
hyrköps-, hyres- eller leasingavtal, förfoga över ett eller flera fordon som
är registrerade eller tagna i bruk och godkända för användning i enlighet
med den medlemsstatens lagstiftning. Företaget ska enligt artikel 5.1 g
fortlöpande och regelbundet förfoga över ett antal fordon som uppfyller
nämnda villkor i ett antal som står i proportion till företagets
transportvolym.
Bestämmelser om registrering och användning av fordon i Sverige finns
i lagen (2019:370) om fordons användning och registrering och
förordningen (2019:383) om fordons användning och registrering. För att
ett fordon ska få användas i Sverige, ska det enligt huvudregeln vara
registrerat i vägtrafikregistret. Det finns dock undantag från detta krav. Om
fordonet används i internationell vägtrafik i Sverige får fordonet användas
här utan att det registreras i vägtrafikregistret. Ett fordon anses vara i
internationell vägtrafik i Sverige om fordonet ägs av en fysisk eller juridisk
person som har sin huvudsakliga hemvist utomlands, fordonet inte är
registrerat i Sverige och fordonet har förts in till Sverige för att tillfälligt
användas här. Undantag gäller även för fordon som är registrerade i
Danmark, Finland eller Norge och som används i Sverige under högst ett
år. I yrkestrafikförordningen finns ytterligare bestämmelser om fordon
som används i yrkesmässig trafik. En tillståndshavare ska, innan ett fordon
används i yrkesmässig trafik, anmäla det till Transportstyrelsen. En
anmälan ska innehålla uppgift om fordonets registreringsnummer och, i
förekommande fall, uppgift om att fordonet innehas med nyttjanderätt.
Avser anmälan ett fordon som är registrerat i utlandet, ska ett utländskt
registreringsbevis följa med anmälan. Transportstyrelsen ska vid en
anmälan av fordon kontrollera i vägtrafikregistret att fordonet som anmälts
uppfyller de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning
som föreskrivs i fordonsförordningen (2009:211), förordningen om
fordons registrering och användning och i föreskrifter som meddelats med
stöd av fordonsförordningen. Transportstyrelsen ska också kontrollera att
tillståndshavaren äger fordonet eller har nyttjanderätt till det. Uppgifter om
fordonet som anmälts ska registreras i vägtrafikregistret (se 2 kap. 1 § och
bilaga 3 till vägtrafikdataförordningen).
Det kan ifrågasättas om en tillståndshavare som utan särskilda skäl
använder utlandsregistrerade fordon i sin verksamhet har en faktisk och
fast etablering i Sverige i enlighet med artikel 5 i trafiktillståndsförordningen. Det har även förekommit misstankar om att vissa tillståndshavare medvetet verkar som bulvaner för utlandsetablerade transportföretag genom att felaktigt anmäla att de använder de utländska fordonen
i den svenska verksamheten i syfte att försvåra för kontrollerande
myndigheter att exempelvis beivra otillåtna cabotagetransporter. Mot
bakgrund av de problem som framförts i detta avseende såg Transportstyrelsen över sin tillämpning av fordonsanmälningarna under 2018, vilket
bland annat ledde till att myndigheten nu begär in uppgifter om skälen till
att ett fordon ska användas i Sverige. När det gäller ett fordon som är
registrerat i Finland, Danmark och Norge får det som nämnts användas i
Sverige under ett år utan krav på att det omregistreras till ett svenskt
fordon. Transportstyrelsen har tillämpat bestämmelserna om fordons
användning och registrering så att nordiska fordon också får användas i
yrkesmässig trafik under högst ett år.
77
Det kan i vissa fall finnas behov av att använda utländska fordon i
yrkesmässig trafik i Sverige. Ett sådant behov kan uppstå tillfälligt i
samband med produktionstoppar eller vid vissa specialtransporter när
efterfrågan på ett visst fordon i Sverige inte kan mötas på något annat sätt.
Mot bakgrund av de problem som förekommit och för att säkerställa att en
tillståndshavare faktiskt och fast är etablerad i Sverige bör det införas krav
på att tillståndshavaren, i samband med en anmälan av ett utländskt fordon
i yrkesmässig trafik, ska visa att det föreligger särskilda skäl att använda
det utländska fordonet. Detta bör gälla även för fordon som är registrerade
i Danmark, Finland eller Norge. För att förhindra missbruk och förenkla
vid en kontroll på väg bör fordonet inte få användas i yrkesmässig trafik
av tillståndshavaren innan Transportstyrelsen beslutat att registrera det i
vägtrafikregistret (se punkt 2.2 i bilaga till 3 vägtrafikdataförordningen). I
sammanhanget bör det samtidigt förtydligas att när det gäller en anmälan
av ett svenskregistrerat fordon, får fordonet inte användas i yrkesmässig
trafik förrän en komplett anmälan har lämnats in till Transportstyrelsen.
När det gäller utländska fordon, bör samma krav gälla som de som ställs
på ett fordon som är registrerat i Sverige. För att säkerställa att de
utländska fordonen uppfyller sådana krav bör tillståndshavaren i samband
med anmälan också lämna in handlingar som visar detta. Det gäller bl.a.
bevis om att fordonet är besiktigat, att det inte är belagt med körförbud och
att det finns en giltig försäkring. Det bör även förtydligas att
Transportstyrelsen vid en fordonsanmälan ska kontrollera att fordonet
uppfyller villkoren om registrering och användning enligt lagen om
fordons registrering och användning. Förslaget innebär att ett utländskt
fordon får användas i yrkesmässig trafik först när Transportstyrelsen
registrerat det i vägtrafikregistret. Detta leder till att straffbestämmelsen i
yrkestrafikförordningen även kommer att omfatta de situationer när en
svensk tillståndshavare använder ett utländskt fordon i sin verksamhet utan
att Transportstyrelsen registrerat det i vägtrafikregistret (se 6 kap. 1 §).
Upprepade lagföringar för överträdelser av bestämmelserna om
fordonsanmälan kan även påverka bedömningen av om den
trafikansvarige eller transportföretaget uppfyller kravet på gott anseende.
I sammanhanget är det värt att notera att det pågår förhandlingar inom
EU om ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG av
den 18 januari 2006 om användning av fordon hyrda utan förare för
godstransporter på väg (direktivet om hyrda fordon). Frågan om
användning av utlandsregistrerade fordon kan behöva ses över om
ändringar görs i direktivet.
Enbart anställda hos tillståndshavaren ska få köra ett utländskt fordon
som innehas med nyttjanderätt
För att komma till rätta med de problem med bl.a. bulvanförhållanden som
förekommit när gäller användningen av utländska fordon är det inte
tillräckligt att enbart ändra bestämmelserna om fordonsanmälan. Det finns
också en viss otydlighet i regelverket som medgett att en tillståndshavare
kunnat hyra in både förare och fordon. Detta kan dock, beroende på
upplägg, falla in under ansvarsbestämmelserna om olaga yrkesmässig
trafik eller otillåten cabotagetransport. Med tydligare krav om vem som
får köra ett utländskt fordon och att dokumentation om
78
nyttjanderättsavtalet och anställningsavtalet ska medföras i fordonet skulle
det bli betydligt enklare att vid en vägkontroll kontrollera om det rör sig
om olaga yrkesmässig trafik eller otillåten cabotagetransport.
Artikel 2 i direktivet om hyrda fordon innehåller regler om när en
medlemsstat måste tillåta användningen av hyrda fordon vid internationella transporter för företag som är registrerade på en annan medlemsstats
territorium. Villkoren som föreskrivs i artikel 2 i direktivet är att
– fordonet som används ska vara registrerat eller satt i trafik i enlighet
med regelverket i det land där uthyraren är etablerad,
– uthyrningskontraktet enbart avser hyra av fordon utan förare och att
det inte är förenat med något serviceavtal med samma företag som
omfattar förare- eller följepersonal,
– det hyrda fordonet står uteslutande till företagets förfogande under
hyreskontraktets giltighetstid, och
– det hyrda fordonet körs av personal hos det företag som använder det.
Dokumentation i form av hyreskontrakt av fordonet och förarens
anställningsavtal eller lönebesked som visar att villkoren är uppfyllda ska
medföras i fordonet.
Direktivet är inte tillämpligt när svenska tillståndshavare bedriver trafik
i Sverige med utländska fordon. Direktivet hindrar dock inte att medlemsstaterna föreskriver att villkoren i artikel 2 ska gälla även i sådana
situationer. Dessa villkor bedöms vara proportionella och väl avvägda. För
att komma tillrätta med de problem som nämnts bör liknande krav införas
som de som finns i artikel 2 i direktivet om hyrda fordon. Utöver att
förenkla kontrollmöjligheterna stärker förslaget även kravet på etablering,
eftersom det inte längre blir möjligt att bedriva en verksamhet i Sverige
där tillståndshavaren kan hyra in fordon från ett land och förare från ett
annat land.
Om en tillståndshavare bryter mot den föreslagna regleringen om hyrda
fordon, bör han eller hon kunna dömas till penningböter. Upprepade
lagföringar för överträdelser av bestämmelserna om regleringen om hyrda
fordon kan även påverka bedömningen av om den trafikansvarige eller
transportföretaget uppfyller kravet på gott anseende.
3.4
Kravet på gott anseende
Promemorians förslag: Av ett beslut om tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik ska det framgå vem som prövats för tillståndet.
Skälen för förslaget
Det framgår av trafiktillståndsförordningen att den verkställande
direktören ingår i prövningskretsen
Artikel 6 i trafiktillståndsförordningen behandlar villkor som avser kravet
på gott anseende. Prövningen av det goda anseendet innefattar en
bedömning av vilken inverkan på utövandet av den yrkesmässiga trafiken
som tidigare begångna förseelser kan ha. Enligt artikel 6 ska medlemsstaterna fastställa de villkor som ett företag och en trafikansvarig ska
uppfylla för att kravet på gott anseende ska anses tillgodosett. När det
79
opaginerad Kontrollera mot PDF
avgörs om ett företag har uppfyllt kravet på gott anseende ska medlemsstaterna beakta hur företaget, dess trafikansvariga och andra relevanta
personer enligt medlemsstatens beslut uppträder. Av yrkestrafiklagen
framgår vilka personer som bedöms vara andra relevanta personer enligt
artikel 6 vid en prövning av det goda anseendet (2 kap. 2 §). Prövningen
av det goda anseendet ska i fråga om en privaträttslig juridisk person eller
en näringsidkare bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
avse den verkställande direktören eller någon annan som genom en
ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över
verksamheten. Prövningen ska även avse de styrelseledamöter eller
styrelsesuppleanter som till följd av eget eller närståendes ekonomiska
intresse har en väsentlig gemenskap med den juridiska personen som är
grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse och
bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Artikel 6.1 andra stycket i trafiktillståndsförordningen har ändrats på
sådant sätt att det av artikeln framgår att en verkställande direktörs goda
anseende ska prövas. För att undvika en dubbelreglering bör verkställande
direktören tas bort från den krets som prövas enligt 2 kap. 2 § andra stycket
yrkestrafiklagen. Detta leder till att följdändringar behöver göras i yrkestrafiklagen, yrkestrafikförordningen och vägtrafikdataförordningen.
Innehållet i ett beslut
Ett beslut om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik ska innehålla
tillståndshavarens namn, adress, personnummer eller organisationsnummer, uppgifter om den trafik som tillståndet avser och de villkor och
begränsningar som gäller för trafiken (2 kap. 4 § yrkestrafikförordningen).
Om tillståndshavaren är en juridisk person eller en näringsidkare som är
bosatt utanför EES, ska beslutet även innehålla uppgift om vem som är
trafikansvarig och vilka som i övrigt prövats i fråga om gott anseende. En
fysisk person som bedriver yrkesmässig trafik behöver enlig artikel 4 i
trafiktillståndsförordningen inte själv vara trafikansvarig. Trafikansvarig
kan i stället vara en anställd i företaget eller en extern trafikansvarig som
genom avtal med företaget faktiskt och fortlöpande leder transportverksamheten. Mot bakgrund av att den trafikansvarige kan vara någon
annan än den fysiska personen som är tillståndshavare bör ett beslut om
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik alltid innehålla uppgifter om vem
som är trafikansvarig, oavsett om tillståndshavaren är en fysisk eller
juridisk person.
Villkor för att uppfylla kravet på gott anseende
80
Av artikel 6.1 i trafiktillståndsförordningen framgår att medlemsstaterna
själva ska fastställa de villkor som ett företag, en trafikansvarig, en
verkställande direktör och andra relevanta personer ska uppfylla för att
anses ha det goda anseende som krävs för tillstånd. Prövningen ska som
minst omfatta de villkor som framgår av artikel 6.1 tredje stycket a och b
i trafiktillståndsförordningen. Kravet på gott anseende innebär att den
trafikansvarige eller transportföretaget inte får ha dömts för ett eller flera
allvarliga brott eller ådragit sig sanktioner för en eller flera allvarliga
överträdelser av nationell lagstiftning eller EU-regelverk inom vissa
uppräknade områden. I artikel 6.1 tredje stycket a och b har ytterligare
områden lagts till som ska beaktas vid prövningen av det goda anseendet.
Framöver ska även allvarliga överträdelser av nationella skatteregler och
allvarliga överträdelser av unionsreglerna vad gäller utstationering av
arbetstagare inom vägtransportsektorn, tillämplig lag för avtalsförpliktelser och cabotage beaktas.
Av yrkestrafiklagen framgår att kravet på gott anseende inte är uppfyllt
av den som har dömts för eller på annat sätt påförts en sanktion för en eller
flera allvarliga eller upprepade överträdelser av bestämmelser inom
området som anges i artikel 6.1 tredje stycket i trafiktillståndsförordningen. Mot bakgrund av att det i yrkestrafiklagen direkt hänvisas
till artikel 6.1 i trafiktillståndsförordningen, krävs ingen ändring med
anledning av de tillägg som gjorts i trafiktillståndsförordningen i detta
avseende (2 kap. 4 §).
3.5
Kravet på ekonomiska resurser
Promemorians förslag: Ett företag ska fortsatt ha kapital och reserver
till ett värde av minst 9 000 euro om ett fordon används i verksamheten
och ytterligare minst 5 000 euro för varje ytterligare fordon som
används. Kravet gäller oavsett vilken totalvikt fordonet har.
Prövningen av ett företags vilja och förmåga att uppfylla sina
skyldigheter till det allmänna ska vara en del av prövningen av kravet
på ekonomiska resurser i stället för en del av kravet på gott anseende.
Skälen för förslaget
Kravet på ett företags kapital och reserver ska vara detsamma som i dag
I artikel 7 i trafiktillståndsförordningen finns bestämmelser om villkor
avseende kravet på ekonomiska resurser. Artikel 7.1, som anger storleken
på det kapital och reserver som ett företag ska förfoga över, har ändrats i
och med att förordningens tillämpningsområde har utökats till att även
omfatta företag som bedriver yrkesmässig trafik med lättare fordon. Enligt
bestämmelsen ska ett företag som bedriver yrkesmässig trafik förfoga över
ekonomiska resurser om minst 9 000 euro för första motorfordonet och
ytterligare minst 5 000 euro för varje tillkommande motorfordon eller
fordonskombination. För varje tillkommande motorfordon eller fordonskombination med en högsta tillåten totalvikt som överstiger 2,5 ton men
inte 3,5 ton är det tillräckligt att företaget förfogar över ytterligare minst
900 euro. Om företaget enbart bedriver yrkesmässiga godstransporter på
väg med motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten
totalvikt som överstiger 2,5 ton men inte 3,5 ton, ska företaget förfoga över
ekonomiska resurser om minst 1 800 euro för första motorfordonet som
används och minst 900 euro för varje ytterligare motorfordon eller
fordonskombination som används. Medlemsstaterna får kräva att företag
som är etablerade på deras territorium visar att de för dessa lättare
motorfordon eller fordonskombinationer förfogar över samma belopp av
kapital och reserver som om företaget bedrivit en verksamhet med
motorfordon med en högre totalvikt. I skäl 15 till förordning (EU)
1055/2020 anges vidare att för att bibehålla och skapa hög standard för
81
företag utan negativ inverkan på den inre marknaden för vägtransporter
bör medlemsstaten tillåtas att tillämpa de finansiella krav som avser
användningen av tunga fordon även på de företag som är etablerade på
deras territorium i fråga om fordon med en högsta tillåten totalvikt som
inte överstiger 3,5 ton.
Sverige har gjort trafiktillståndsförordningen tillämplig på lätta fordon.
Det innebär, enligt den hittillsvarande lydelsen av artikel 7.1, att en
tillståndshavare ska förfoga över ekonomiska resurser om 9 000 euro för
första fordonet och ytterligare 5 000 euro för varje tillkommande fordon,
oavsett vilken totalvikt fordonet har. Som anförs ovan gjorde regeringen i
samband med yrkestrafiklagens tillkomst bedömningen att det fanns risk
för en snedvridning av konkurrensen på godstransportmarknaden med en
förskjutning av transporter från tunga till lätta fordon om lätta fordon inte
skulle inkluderas i lagens tillämpningsområde (prop. 2011/12:80 s. 78 f.).
Samma risk får anses föreligga om kraven på ekonomiska resurser skulle
vara olika mellan tunga och lätta fordon. Det bedöms inte finnas något skäl
att frångå de krav på ekonomiska resurser som finns i dag. För att bibehålla
dagens ordning bör det framgå av yrkestrafiklagen att företaget oavsett
fordonets vikt ska förfoga över ekonomiska resurser om 9 000 euro för
första fordonet som används och 5 000 euro för varje ytterligare fordon
som används. Det som nu föreslås medför även vissa följdändringar i
yrkestrafikförordningen, som ansluter till regleringen av ekonomiska
resurser. Det gäller regler som behandlar situationer när tillståndshavaren
utökar antalet fordon i sin verksamhet och en ny prövning av kravet på
ekonomiska resurser därför ska genomföras (4 kap. 3 och 5 §§
yrkestrafikförordningen).
Vilja och förmåga att fullgöra sin skyldighet till det allmänna
Vid prövningen av kravet på ekonomiska resurser får en medlemsstat
enligt den nya artikeln 7.1a i trafiktillståndsförordningen kräva att
företaget, den trafikansvarige eller andra relevanta personer enligt
medlemsstatens beslut inte har utestående icke-personliga skulder till
offentligrättsliga organ och inte är i konkurs eller är föremål för insolvenseller likvidationsförfarande. Av skäl 16 till förordning (EU) nr 1055/2020
framgår att för att säkerställa en tillförlitlig vägtransportsektor och
förbättra indrivningen av skulder till offentligrättsliga organ bör
medlemsstaterna kunna kräva efterlevnad av betalningsskyldigheter
gentemot offentliga organ, som mervärdesskatteskulder och
socialförsäkringsavgifter, och kunna kräva att företag inte är föremål för
förfaranden som har införts för att skydda deras tillgångar.
I Sverige beaktas redan de ovan nämnda omständigheterna i samband
med tillståndsprövningen. Vid prövningen av om ett företag, en
trafikansvarig eller andra personer med anknytning till verksamheten
uppfyller kravet på gott anseende ska viljan och förmågan att fullgöra sina
skyldigheter till det allmänna beaktas. Vid prövningen beaktas om någon
av de personer som ingår i prövningskretsen har eller har haft skulder,
konkurser, insolvens- och likvidationsförfaranden. Detsamma gäller för
företag som någon i prövningskretsen har eller har haft en ledande
ställning i. Det finns två vägledande rättsfall där domstolen prövat hur en
82
konkurs ska påverka en sökandens möjlighet att erhålla ett tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik.
I rättsfallet RÅ 2004 not. 34 konstaterade dåvarande Regeringsrätten
(numera Högsta förvaltningsdomstolen) att det förhållandet att sökanden
eller en juridisk person i vilken denne har ett bestämmande inflytande är
eller har varit försatt i konkurs är en omständighet som normalt medför att
sökanden på grund av sina ekonomiska förhållanden inte bör meddelas
tillstånd. I rättsfallet HFD 2015 ref. 65 konstaterade Högsta
förvaltningsdomstolen att det förhållandet att den som ansöker om
trafiktillstånd haft en ledande ställning i ett bolag som är eller har varit
försatt i konkurs utgör en omständighet som starkt talar emot att bevilja
ansökan, men att enbart ett sådant förhållande inte medför att den aktuella
personen inte uppfyller kravet på gott anseende. Vid den helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet som ska ligga till
grund för prövningen fann domstolen att någon ekonomisk misskötsamhet
inte kunde läggas sökanden till last trots konkursen. Kravet i
yrkestrafiklagen på gott anseende ansågs därmed vara uppfyllt trots att den
sökande haft en ledande ställning i ett bolag som försatts i konkurs.
De prövades vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter till det
allmänna bör även i fortsättningen beaktas vid en ansökan eller tillsyn. Mot
bakgrund av att det i trafiktillståndsförordningen nu anger att detta kan
ingå som ett krav i prövningen av att företaget har tillräckliga ekonomiska
resurser föreslås att viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter till
det allmänna ska beaktas vid prövningen av det kravet i stället för vid
prövningen av kravet på gott anseende. Det finns inte några skäl att ändra
vilka personers vilja och förmåga som ska prövas och prövningskretsen
bör alltså vara densamma både vid prövningen av det goda anseendet och
av ekonomiska resurser. En följdändring bör göras såvitt avser
tillståndshavarens skyldighet att anmäla när en person i prövningskretsen
byts ut eller tillkommer.
Utgångspunkten vid prövningen av viljan och förmågan att fullgöra sin
skyldighet till det allmänna bör även i fortsättningen vara en
helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. När
exempelvis en konkurs förekommer bör det alltså vid prövningen beaktas
vad som är orsaken bakom konkursen och om någon ekonomisk
misskötsamhet kan läggas den prövade till last. Som tidigare bör
prövningen som huvudregel omfatta händelser som ligger inom tre till fem
år tillbaka i tiden. Längre tid tillbaka kan beaktas om det gäller en mycket
allvarlig händelse eller om den prövades beteende visar på att han eller hon
återkommande har skulder, konkurser eller liknande under en längre
period.
Några följder av förslaget om kravet på ekonomiska resurser
En prövad person som inte uppfyller kravet på gott anseende ska i samband
med ett avslag på en ansökan om tillstånd eller vid en återkallelse av ett
tillstånd meddelas en olämplighetstid (se 2 kap. 5 § och 4 kap. 2 och 4 §§
yrkestrafiklagen). Om den trafikansvarige inte längre uppfyller kravet på
gott anseende ska han eller hon olämplighetsförklaras och meddelas en
olämplighetstid eller åläggas att genomföra hela eller del av provet i
yrkeskunnande (se artikel 14 i trafiktillståndsförordningen och 4 kap. 2
83
opaginerad Kontrollera mot PDF
och 3 §§ yrkestrafiklagen). Olämplighetstiden är en karenstid under vilken
man inte kan ansöka om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. En
konsekvens av förslaget ovan, om att viljan och förmågan att fullgöra sina
skyldigheter till det allmänna ska beaktas i prövningen om kravet på
ekonomiska resurser är uppfyllt, är att bestämmelserna om olämplighetstid
och olämplighetsförklaring inte längre är tillämpliga vid ett avslag eller en
återkallelse av ett tillstånd. De omständigheter som ligger till grund för ett
avslag eller återkallelse, t.ex. en konkurs, kommer dock även i
fortsättningen att beaktas om personen i fråga ansöker om ett nytt tillstånd.
De uppgifter om sökandens ekonomiska förhållanden som behövs vid
tillståndsprövningen kommer alltjämt omfattas av sekretess hos Transportstyrelsen (se 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], 9 §
offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641] och punkterna 17 och
77 i bilagan till förordningen). Förslaget kommer därför inte medföra
någon ändring i fråga om vilka uppgifter som kan lämnas ut.
I samband med att en tillståndshavare utökar antalet fordon som används
i verksamheten ska Transportstyrelsen pröva att tillståndshavaren även i
fortsättningen uppfyller kravet på gott anseende. För att prövningen även
i fortsättningen ska omfatta viljan och förmågan att fullgöra sina
skyldigheter till det allmänna bör detta framgå av yrkestrafikförordningen
(se 4 kap. 5 §).
3.6
Kravet på yrkeskunnande
Promemorians förslag: Transportstyrelsen ska inte få medge undantag
från kravet på yrkeskunnande för ett företag som enbart avser att
bedriva trafik med lätta fordon, om sökanden fortlöpande har lett ett
vägtransportföretag under tio år före den 21 februari 2022.
Promemorians bedömning: Det saknas skäl att införa bestämmelser
om att främja att fortbildning anordnas med treårsintervaller.
Skälen för förslaget och bedömningen
Undantag från kravet på godkänt prov i yrkeskunnande för företag som
bedriver trafik med lätta fordon bör inte vara möjlig
84
Trafiktillståndsförordningen medger i vissa fall att medlemsstaterna får
medge undantag från kravet på prov i yrkeskunnande. I yrkestrafikförordningen anges att Transportstyrelsen får medge undantag från
skyldigheten att avlägga examensprov i yrkeskunnande (2 kap. 3 §). Mot
bakgrund av att tillämpningsområdet för trafiktillståndsförordningen
utökas till att även omfatta företag som bedriver trafik med lättare fordon
införs en ny möjlighet att bevilja undantag från prov i yrkeskunnande
(artikel 9 andra stycket). Undantaget gäller för personer som bedriver
yrkesmässiga godstransporter på väg och som enbart använder
motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten totalvikt
som inte överstiger 3,5 ton. Enligt bestämmelsen är det möjligt att medge
undantag från kravet på ett prov i yrkeskunnande om en person fortlöpande
lett ett företag av samma typ under hela den tioårsperioden som föregår
den 21 februari 2022.
Det bedöms inte finnas skäl att införa den nya undantagsmöjligheten
eftersom företag som bedriver trafik med lätta fordon i Sverige varit
inkluderade i trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde alltsedan
kravet på yrkeskunnande infördes. Någon utökad möjlighet för
Transportstyrelsen att medge undantag från kravet på examensprov bör
därför inte införas. För att exkludera möjligheten att medge undantag i
detta fall bör den aktuella bestämmelsen i yrkestrafikförordningen
justeras.
Det saknas skäl att införa krav på att utbildningar ska anordnas
I artikel 8 i trafiktillståndsförordningen finns bestämmelser om villkor
avseende kravet på yrkeskunnande. För att uppfylla kravet ska berörda
personer besitta kunskaper i vissa angivna ämnen. Kunskaperna ska
styrkas genom ett obligatoriskt examensprov (prov i yrkeskunnande).
Enligt artikel 8.5 får en medlemsstat främja att det med visst intervall
anordnas fortbildning i de ämnen som ingår i ett prov i yrkeskunnande.
Den aktuella bestämmelsen har ändrats på så sätt att det angivna intervallet
har kortats ner från tio till tre år.
Det finns i svensk rätt inte något krav på utbildning inför provet i
yrkeskunnande och inte heller någon reglering om vare sig obligatorisk
eller frivillig fortbildning. Trots avsaknaden av författningsreglerade krav
på utbildning anordnas utbildningar i yrkeskunnande på marknaden inför
provet i yrkeskunnande. Det saknas skäl att vidta några åtgärder med
anledning av ändringen i artikel 8.5 i trafiktillståndsförordningen.
3.7
Villkor för att bedriva yrkesmässig trafik
Promemorians förslag: Möjligheten att förena ett tillstånd med villkor
ska upphöra.
Skälen för förslaget: Utöver kraven att företag som bedriver
yrkesmässig trafik ska vara faktiskt och fast etablerade i en medlemsstat,
ha gott anseende, ha tillräckliga ekonomiska resurser och ha erforderligt
yrkeskunnande har det hittills även varit möjligt för medlemsstaterna att
införa ytterligare krav som företagen ska uppfylla för att tillåtas att bedriva
yrkesmässig trafik. Ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik får förenas
med villkor om det finns särskilda skäl (2 kap. 7 § yrkestrafiklagen).
Sådana villkor får beslutas såväl i samband med att tillstånd ges som
senare under tillståndstiden. Ett villkor kan exempelvis meddelas om det
finns fog för att kräva att en tillståndshavare med vissa intervaller
redovisar sina ekonomiska förhållanden. Särskilda skäl måste föreligga för
att villkor ska kunna meddelas, och det måste finnas ett klart dokumenterat
behov av villkoret. Helhetsbilden ska vara utslagsgivande för om det är
befogat och skäligt att villkor meddelas (prop. 2011/12:80 s. 77 f.).
Möjligheten i trafiktillståndsförordningen för en medlemsstat att besluta
om att införa ytterligare krav har nu tagits bort. Den aktuella bestämmelsen
i yrkestrafiklagen behöver därför upphävas. Mot bakgrund av att det
hädanefter inte kommer att finnas möjlighet att meddela villkor behöver
85
opaginerad Kontrollera mot PDF
ett antal följdändringar ske (5 kap. 1 och 5 §§ yrkestrafiklagen och 2 kap.
4 § yrkestrafikförordningen).
3.8
Olämplighetstid och prov
Promemorians förslag: För att en olämplighetsförklarad trafikansvarig inte längre ska anses vara olämplig för att bedriva yrkesmässig
trafik, ska han eller hon avlägga ett prov i yrkeskunnande.
Om en ansökan om tillstånd avslås på grund av att sökanden eller
någon annan prövad person inte uppfyller kravet på gott anseende får
Transportstyrelsen avstå från att meddela en olämplighetstid, om det
finns särskilda skäl.
Skälen för förslaget
Olämplighetstid vid olämplighetsförklaring av trafikansvarig
I artikel 14 i trafiktillståndsförordningen finns bestämmelser om olämplighetsförklaring av en trafikansvarig när denne förlorat sitt goda anseende.
Enligt artikel 6.3 ska kravet på gott anseende inte anses ha uppfyllts förrän
det har återupprättats eller någon annan åtgärd med likvärdig verkan har
vidtagits i enlighet med relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning.
Kompletterande bestämmelser om detta finns i 4 kap. yrkestrafiklagen.
Transportstyrelsen kan besluta att den trafikansvarige ska meddelas en
olämplighetstid på mellan tre och fem år.
Artikel 14 i trafiktillståndsförordningen har ändrats på så sätt att den nu
anger att en behörig myndighet inte får återupprätta den trafikansvariges
goda anseende tidigare än ett år efter förlusten av det goda anseendet och
under alla omständigheter inte förrän den trafikansvarige har visat att hon
eller han har genomgått lämplig utbildning i minst tre månader eller har
klarat ett examensprov i de ämnen som ska ingå i ett prov i yrkeskunnande.
I fråga om olämplighetstidens längd gjorde regeringen i samband med
yrkestrafiklagens tillkomst bedömningen att tiden, med hänsyn till att
förlusten av det goda anseendet beror på allvarlig eller upprepad
brottslighet, inte bör vara för kort och att det alltså finns skäl att meddela
en olämplighetstid om tre till fem år (prop. 2011/12:80 s. 86). Mot
bakgrund av att förutsättningarna för en olämplighetsförklaring inte har
ändrats saknas skäl att ändra regleringen i yrkestrafiklagen i fråga om
olämplighetstidens längd.
Prov för att den trafikansvarige inte längre ska anses vara olämplig
86
Om en olämplighetsförklaring beror på bristande ämneskunskap får den
trafikansvarige åläggas att avlägga hela eller delar av ett prov i
yrkeskunnande i stället för att meddelas en olämplighetstid (4 kap. 2 och
3 §§ yrkestrafiklagen) Som nämns ovan har artikel 14 även ändrats på så
sätt att en trafikansvarig som förklaras olämplig måste genomgå en
utbildning om minst tre månader eller avlägga ett examensprov för att
återupprätta det goda anseendet.
Det finns i svensk rätt inte något krav på att genomgå en utbildning inför
det prov i yrkeskunnande som en trafikansvarig ska ha klarat för att
uppfylla kravet på yrkeskunnande vid en tillståndsprövning. Det finns inte
heller någon reglering om vare sig obligatorisk eller frivillig fortbildning.
I linje med detta bedöms det inte heller aktuellt att föreskriva att den
trafikansvarige ska genomgå en utbildning för att inte längre anses som
olämplig. En trafikansvarig ska alltså som en del i att inte längre anses som
olämplig avlägga ett godkänt examensprov. Innehållet i examensprovet
ska omfatta de ämnen som framgår av del 1 i bilaga I till
trafiktillståndsförordningen och motsvarar innehållet i provet i
yrkeskunnande (artikel 8.1 och 14.1). Det bedöms därför vara lämpligt att
det prov som en olämplighetsförklarad trafikansvarig ska avlägga är
provet i yrkeskunnande. Mot denna bakgrund bör yrkestrafiklagen ändras
så att det framgår att en trafikansvarig inte längre ska anses olämplig att
bedriva yrkesmässig trafik när olämplighetstiden förflutit och han eller
hon avlagt ett prov i yrkeskunnande (4 kap. 2 §). Vidare bör
Transportstyrelsens valmöjlighet att ålägga en trafikansvarig att avlägga
hela eller del av provet i yrkeskunnande om en olämplighetsförklaring har
sin grund i bristande ämneskunskap tas bort (4 kap. 3 §).
I vägtrafikregistret ska vissa uppgifter om bland annat tillstånd registreras (se bilaga 3 i vägtrafikdataförordningen). Detta gäller exempelvis
uppgifter om olämplighetsförklaring av en trafikansvarig (artikel 16.2 f i
trafiktillståndsförordningen). En av uppgifterna som ska registreras är den
dag olämplighetsförklaringen upphör att gälla. Dagen som registreras är
när olämplighetstiden löper ut. Även uppgift om att den trafikansvarige
har avlagt ett godkänt prov i yrkeskunnande bör registreras.
Olämplighetstid vid avslag på ansökan om tillstånd
I 2 kap. 5 § yrkestrafiklagen framgår den olämplighetstid som kan bli
aktuell när en ansökan om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik avslås
på grund av att kravet på gott anseende inte är uppfyllt. I sådana fall ska
en tid på lägst sex månader och högst fem år bestämmas under vilken den
prövade ska anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik.
Både när en ansökan om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik
behandlas och när en fråga om återkallelse av ett tillstånd aktualiseras
bedöms sökandens respektive tillståndshavarens goda anseende. I frågan
om huruvida en misstanke om ett begånget brott ska utgöra grund för ett
avslag på en ansökan om tillstånd respektive ett ingripande mot ett
trafiktillstånd, har situationen vid en ansökan bedömts skilja sig från den
vid ett ifrågasatt innehav av ett befintligt tillstånd. När misstanke finns om
att ett brott begåtts kan detta ligga till grund för att avslå en ansökan,
medan det som regel bör krävas ett lagakraftvunnet avgörande i
skuldfrågan innan en slutlig återkallelse av ett tillstånd kan ske (se prop.
1997/98:63 s. 67). Detta innebär att det ställs högre krav vid en ansökan
än vid en tillsyn, eftersom det krävs en högre nivå av misskötsamhet för
att återkalla ett tillstånd än för att avslå en ansökan.
Att bedömningen av det goda anseendet skiljer sig åt vid en ansökan och
en tillsyn innebär att en person i samband med att en ansökan om tillstånd
prövas kan anses vara olämplig, samtidigt som han eller hon bedöms vara
lämplig i förhållande till ett befintligt tillstånd. Detta har visat sig leda till
problem i tillämpningen av bestämmelsen att den som får avslag på en
ansökan ska meddelas en olämplighetstid, eftersom den som redan har ett
87
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillstånd men får avslag på en ny ansökan inte samtidigt bör meddelas en
olämplighetstid. Mot den bakgrunden bör en ansökan få avslås utan att en
olämplighetstid bestäms, om det finns särskilda skäl.
3.9
Tillsyn
Promemorians förslag: En tillståndshavare ska årligen anmäla antalet
anställda och förare till Transportstyrelsen. Vid en utebliven anmälan
ska tillståndshavaren kunna dömas till penningböter.
En tillståndshavare ska på begäran av Transportstyrelsen lämna de
uppgifter som styrelsen behöver för att pröva om företaget fortlöpande
uppfyller villkoren för att bedriva yrkesmässig trafik.
Transportstyrelsen ska få uppgifter om en tillståndshavare eller en
prövad person dömts till ansvar för att ha beställt en transport av ett
utlandsetablerat transportföretag och en utstationeringsdeklaration inte
skickats in till Arbetsmiljöverket.
Om en svensk myndighet vid en kontroll av ett utlandsetablerat
transportföretag misstänker att företaget inte uppfyller kravet på
etablering ska myndigheten anmäla det till Transportstyrelsen.
Transportstyrelsen ska begära att den behöriga myndigheten i
etableringsmedlemsstaten ska utföra en kontroll av om
etableringskravet är uppfyllt.
Skälen för förslaget
En tillståndshavare ska anmäla antalet anställda och förare vid
utgången av föregående år till Transportstyrelsen
88
I artikel 5 i trafiktillståndsförordningen regleras villkor som behandlar
etableringskravet och i artikel 16 i trafiktillståndsförordningen regleras
vilka uppgifter som ska registreras i det nationella elektroniska registret
över vägtransportföretag. Enligt de ändrade bestämmelserna avseende
etableringskravet ska ett företag enligt artikel 5.1 g bl.a. fortlöpande och
regelbundet förfoga över ett antal förare som normalt är stationerade vid
ett driftscentrum i medlemsstaten, i ett antal som står i proportion till
företagets transportvolym. Enligt nya artikel 16.2 h ska antalet anställda i
företaget den 31 december registreras i det nationella elektroniska registret
senast den 31 mars året därpå.
Någon registrering av antalet anställda eller förare sker inte i dag. För
att uppgifter om antalet anställda ska kunna registreras i vägtrafikregistret
enligt vad som krävs i artikel 16.2 h i trafiktillståndsförordningen behöver
tillståndshavarna anmäla uppgiften till Transportstyrelsen. En sådan
anmälan bör göras senast den 31 mars varje år, för att överensstämma med
kravet i trafiktillståndsförordningen. För att Transportstyrelsen vid en
tillsyn ska kunna kontrollera om det nya villkoret i artikel 5.1 g i
trafiktillståndsförordningen är uppfyllt bör det av anmälan även framgå
hur många av de anställda som är förare och som normalt är stationerade i
Sverige. Mot bakgrund av att uppgifterna om antalet förare behövs vid
kontroll av kravet på etablering bör även den uppgiften registreras i
vägtrafikregistret enligt bilaga 3 till vägtrafikdataförordningen. En
tillståndshavare kan dömas till penningböter om denne inte anmäler vilka
fordon som används i yrkesmässig trafik eller inte anmäler att någon som
ska prövas för tillståndet har tillkommit. En anmälan om antalet anställda
och antalet förare är av betydelse för att Transportstyrelsen ska kunna
kontrollera att tillståndshavaren uppfyller kravet på etablering. Mot
bakgrund av de befintliga straffbestämmelserna och att en utebliven
anmälan från tillståndshavaren påverkar Transportstyrelsens kontrollmöjligheter bör även en utebliven anmälan av antalet anställda och förare
vara straffbelagd (6 kap. 1 § yrkestrafikförordningen).
Ett beslut om tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik ska bland annat
innehålla upplysningar om vilka uppgifter en tillståndshavare måste
anmäla till Transportstyrelsen. Beslutet bör även innehålla en upplysning
om tillståndshavarens skyldighet att årligen anmäla antalet anställda och
förare till Transportstyrelsen. En ändring i yrkestrafikförordningen i
enlighet med detta bör därför göras (2 kap. 4 § yrkestrafikförordningen).
Uppgifter om hur många anställda och hur många förare tillståndshavarna har kommer att användas i samband med att Transportstyrelsen
utför tillsyn över tillståndshavaren. Uppgifterna kan även vara av intresse
för att exempelvis analysera utvecklingen av transportmarknaden eller
som underlag i konsekvensbedömningar. För att uppgifterna även ska
kunna användas för dessa ändamål krävs att de är sökbara i vägtrafikregistret. Antalet anställda och antalet förare bör därför tillåtas som sökbegrepp i vägtrafikregistret (4 kap. 3 § vägtrafikdataförordningen).
Tillståndshavare ska lämna uppgifter på begäran av Transportstyrelsen
Ändringarna i trafiktillståndsförordningen innebär bland annat att
företagen ålagts fler villkor för att uppfylla etableringskravet. Ett av
villkoren är att fordon som används i internationella transporter ska
återvända till ett driftscentrum i etableringsmedlemsstaten senast inom åtta
veckor efter avfärden (artikel 5.1 b). Av färdskrivarförordningen framgår
att uppgifter om platsen där den dagliga arbetsperioden inleds, gränspassager, platsen för lastnings- och lossningsoperationer och platsen där
den dagliga arbetsperioden avslutas ska registreras i färdskrivaren, liksom
uppgifter om fordonets position var tredje timme under körtiden.
Uppgifterna från färdskrivaren får användas i syfte att kontrollera efterlevnaden av bl.a. trafiktillståndsförordningen (artikel 2.1 i förordning (EU)
2020/1054). Detta innebär att Transportstyrelsen kan behöva kontrollera
färdskrivaruppgifterna för att bedöma om nämnda villkor i trafiktillståndsförordningen är uppfyllt.
Av artikel 12 i trafiktillståndsförordningen framgår att den behöriga
myndigheten ska kontrollera att företag som har tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik fortlöpande uppfyller kraven för tillstånd enligt
artikel 3 i förordningen. I samband med sin tillsyn begär
Transportstyrelsen in uppgifter från tillståndshavare. För att tydliggöra att
en tillståndshavare på begäran av Transportstyrelsen ska lämna in de
uppgifter styrelsen behöver för kontrollen bör detta uttryckligen regleras.
Transportstyrelsen kommer därmed att kunna begära in färdskrivaruppgifter eller andra uppgifter som behövs för att pröva om företaget
uppfyller kraven i artikel 3 i trafiktillståndsförordningen.
89
opaginerad Kontrollera mot PDF
Transportstyrelsens tillgång till belastningsuppgifter och domar
Polismyndigheten ska underrätta Transportstyrelsen om dom, beslut,
strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot som har antecknats i
belastningsregistret om den registrerade gjort sig skyldig till vissa brott
(6 kap. 3 § vägtrafikdataförordningen). Transportstyrelsen får sammanställa uppgifterna om de avser bl.a. den som har gällande tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik, den vars tillstånd tillfälligt har dragits in eller
någon annan prövad person som avses i yrkestrafiklagen. Vidare ska en
domstol när den dömt någon för ett brott som anges i 6 kap. 3 § vägtrafikdataförordningen sända en kopia av domen eller beslutet till Transportstyrelsen om domen eller beslutet avser någon som har tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik, någon som har transporttillstånd, någon som utför
cabotagetrafik, en trafikansvarig, en övrigt prövad eller en förare av yrkesmässig trafik och brottet har begåtts i samband med utövandet av den
trafiken (5 kap. 3 § yrkestrafikförordningen). Uppgifterna från Polismyndigheten och domstolarna behövs för att Transportstyrelsen ska kunna
inleda en tillsyn vid allvarliga eller upprepade brott.
I artikel 6.1 tredje stycket a och b i trafiktillståndsförordningen har
ytterligare överträdelser lagts till som ska beaktas när kravet på det goda
anseendet prövas vid en ansökan om tillstånd eller vid en tillsyn. Det gäller
överträdelser av nationella skatteregler och överträdelser av unionsregler
om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, tillämplig lag
för avtalsförpliktelse och cabotage. Av de nya områdena som lagts till i
artikel 6.1 tredje stycket är överträdelser av skattelagstiftningen och
bestämmelserna om cabotagetrafik vid persontransporter på väg straffbelagda, se skattebrottslagen (1971:69) och 4 § förordningen (1998:786)
om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Även det s.k. beställaransvaret bör räknas in i överträdelser av regler om cabotage, när beställaren också är tillståndshavare
eller en prövad person. Med beställaransvar för cabotage avses att den som
yrkesmässigt beställer en transport som utförs i strid med bestämmelserna
om cabotagetrafik eller cabotagetransporter kan dömas till ansvar om han
eller hon vid tidpunkten för beställningen kände till eller hade skälig
anledning att anta att villkoren för att utföra transporterna inte var
uppfyllda, se 6 och 6 a §§ förordningen om internationella vägtransporter
inom Europeiska samarbetsområdet (EES). Även brott mot det beställaransvar som föreslås för den som beställer en transport av en arbetsgivare
som inte har lämnat in en utstationeringsdeklaration bör beaktas, om
beställaren är en tillståndshavare eller en prövad person.
I uppräkningen av brott i 6 kap. 3 § vägtrafikdataförordningen finns bl.a.
brott som avses i skattebrottslagen och brott enligt 4, 6 och 6a §§
förordningen om internationella vägtransporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) redan med. Brott mot den föreslagna
bestämmelsen om beställares ansvar vid överträdelser av utstationeringsregelverket bör läggas till i, så att Transportstyrelsen får en underrättelse
när en person döms för ett sådant brott. Bestämmelsen i 6 kap. 3 §
vägtrafikdataförordningen är sekretessbrytande. Det nu föreslagna
tillägget innebär därför att det inte finns hinder enligt sekretessregleringen
mot att Polismyndigheten lämnar den nu aktuella uppgiften till Transport90
styrelsen. Uppgifterna kommer hos Transportstyrelsen att omfattas av
sekretess enligt 35 kap. 4 § första stycket 3.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27
april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det
följande EU:s dataskyddsförordning, utgår från att varje behandling av
personuppgifter måste vila på en av de rättsliga grunder som räknas upp i
artikel 6.1. I artikel 6.3 första stycket EU:s dataskyddsförordning ställs
krav på att grunden för behandling av personuppgifter enligt artikel 6.1 c
(rättslig förpliktelse) och e (uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning) ska vara fastställd i enlighet med unionsrätten eller den
nationella rätten. I propositionen Behandling av personuppgifter samt
registrering och användning av fordon på vägtrafikområdet beskrivs
Transportstyrelsens verksamhet på vägtrafikområdet och den rättsliga
grunden enligt EU:s dataskyddsförordning för styrelsens personuppgiftsbehandling, bl.a. när det gäller behandling i syfte att kunna utföra de
uppgifter som åligger myndigheten när det gäller tillståndsgivning och
tillsyn (se prop. 2018/19:33 avsnitt 5.3.2, 7.4, 7.11.1 och 7.11.2).
Transportstyrelsen bedriver verksamhet på yrkestrafikområdet som i stor
utsträckning kräver behandling av personuppgifter för att kunna utföras.
Styrelsens uppgifter på detta område följer bl.a. av trafiktillståndsförordningen och yrkestrafiklagen. Uppgifterna är regelmässigt av allmänt
intresse och innefattar i stor utsträckning myndighetsutövning.
Uppgifterna kan även innebära en rättslig förpliktelse.
Vägtrafikdatalagen (2019:369) gäller vid behandling av personuppgifter
i Transportstyrelsens verksamhet på vägtrafikområdet som rör fordon,
behörigheter, tillstånd och tillsyn. Enligt 2. kap. 14 § vägtrafikdatalagen
får personuppgifter behandlas i Transportstyrelsens verksamhet som rör
tillsyn om det är nödvändigt för att hantera frågor om bl.a. tillsyn.
Ändamålet med den aktuella behandlingen av belastningsuppgifterna är att
Transportstyrelsen ska få underlag för att bedöma om ett tillstånd ska
återkallas. Behandling av uppgifter om överträdelser kan typiskt sett anses
innebära ett intrång i den enskildes personliga integritet. De angivna
uppgifterna måste dock behandlas för att Sverige ska kunna uppfylla sina
skyldigheter enligt EU-rätten. Behandlingen av uppgifterna sker under
kontroll av en myndighet, Transportstyrelsen. Den bedöms därmed
förenlig med artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning och 3 kap. 8 §
dataskyddslagen. Artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning reglerar
behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och
överträdelser. Av 3 kap. 8 § dataskyddslagen framgår att personuppgifter
som avses i den artikeln får behandlas av myndigheter. Som anges ovan
omfattas uppgifterna av sekretess enligt 35 kap. 4 § första stycket 3 OSL.
Vid en sammanvägd bedömning bedöms den nu aktuella behandlingen av
personuppgifter vara proportionerlig i förhållande till det intrång i
enskildas personliga integritet som behandlingen kan medföra för den
enskilde.
91
Transportstyrelsen får information om relevanta administrativa
sanktioner
Överträdelser av regelverken på de områden som har tillkommit i artikel
6.1 tredje stycket i trafiktillståndsförordningen leder i vissa fall till en
administrativ sanktion. Detta gäller vid överträdelser av bestämmelserna
om cabotagetransporter vid godstransporter på väg och utstationering av
arbetstagare inom vägtransportsektorn samt skattelagstiftningen. I dessa
fall består sanktionen av en sanktionsavgift eller ett beslut om skattetillägg. Sanktionsavgift för överträdelse av cabotagereglerna påförs
utlandsetablerade transportföretag. Detsamma gäller i vissa fall även för
sanktionsavgifter vid överträdelser av utstationeringsreglerna. Sådana
sanktioner är inte relevanta i Transportstyrelsens tillsyn, eftersom den
tillsyn som myndigheten utövar avser svenska tillståndshavare. En svensk
tillståndshavare kan dock i vissa fall påföras en sanktionsavgift enligt
utstationeringsreglerna i egenskap av tjänstemottagare, se 31 och 37 §§
lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.
En myndighet ska anmäla till Transportstyrelsen om myndigheten
uppmärksammar en omständighet som kan vara av betydelse för
prövningen av om en tillståndshavare ska underrättas enligt artikel 13.1 i
trafiktillståndsförordningen, dvs. om tillståndshavaren ska underrättas för
att företaget riskerar att inte längre uppfylla kraven för tillstånd, eller om
tillståndet ska återkallas eller tillfälligt dras in (5 kap. 1 § yrkestrafikförordningen). Underrättelseskyldigheten omfattar beslut om skattetillägg
och Skatteverket lämnar redan i dag relevanta uppgifter till Transportstyrelsen. Underrättelseskyldigheten omfattar också beslut av
Arbetsmiljöverket, t.ex. i fråga om sanktionsavgifter vid överträdelser av
bestämmelserna i utstationeringslagen. Befintlig reglering är alltså
tillräcklig för att Transportstyrelsen ska få de uppgifter som styrelsen
behöver för att kunna inleda en tillsyn.
Underrättelseskyldighet vid misstanke om att ett utlandsetablerat
transportföretag inte uppfyller etableringskravet
I artikel 18 i trafiktillståndsförordningen finns bestämmelser om
administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Artikeln har fått en ny
lydelse, och enligt punkten 4 ska medlemsstaterna svara på en begäran om
information från alla behöriga myndigheter i andra medlemsstater och
genomföra kontroller, inspektioner och utredningar av om de företag som
är etablerade på deras territorium uppfyller kravet på etablering. En sådan
begäran om information får omfatta tillgång till handlingar som krävs för
att visa att de villkor som gäller för att kravet på etablering är uppfyllda.
En begäran om information från medlemsstaternas behöriga myndigheter
ska innehålla trovärdiga indikationer på eventuella överträdelser av
etableringskravet, en uppgift om syftet med begäran och tillräckligt
detaljerade uppgifter om den information och de handlingar som begärs.
Enligt artikel 18.1 ska medlemsstaterna utse en nationell kontaktpunkt
med ansvar för utbytet av information med övriga medlemsstater när det
gäller tillämpningen av trafiktillståndsförordningen. Transportstyrelsen är
utsedd till nationell kontaktpunkt enligt artikel 18.1 (se 1 kap. 7 § tredje
stycket 1 vägtrafikdataförordningen).
92
För att Transportstyrelsen ska kunna begära information från andra
medlemsstater i enlighet med artikel 18.4 behöver myndigheten ha
trovärdiga indikationer på att ett utlandsetablerat transportföretag inte
uppfyller etableringskravet. En indikation på att ett utlandsetablerat
transportföretag inte uppfyller kravet på etablering skulle t.ex. kunna vara
om det framgår att transportföretagets fordon inte återvänt till ett
driftscentrum i etableringsmedlemsstaten inom de föreskrivna åtta
veckorna. Sådana uppgifter kan framkomma vid kontroller som utförs av
andra myndigheter, t.ex. hos Polismyndigheten, Skatteverket och
Arbetsmiljöverket. Uppgifterna hos Polismyndigheten bedöms bestå av
information om att en polisman eller bilinspektör vid en vägkontroll
konstaterar att det i färdskrivaren för det fordon som kontrolleras inte finns
någon registrerad gränspassage in till etableringsmedlemsstaten de senaste
åtta veckorna. Arbetsmiljöverket kan vid en arbetsmiljöinspektion få
uppgifter på att ett utländskt transportföretag bedriver en kontinuerlig
verksamhet i Sverige. Det skulle också kunna vara uppgifter som
Skatteverket får tillgång till vid en skatterevision. Vissa av de uppgifter
som nu kan vara aktuella bedöms inte omfattas av sekretess hos den
myndighet som utfört kontrollen. Andra uppgifter kan dock omfattas av
sekretess, t.ex. uppgifter vid en skatterevision. Den underrättelseskyldighet som nu föreslås bryter dock sekretessen, vilket säkerställer att
relevanta uppgifter om utlandsetablerade transportföretag kan lämnas till
Transportstyrelsen En underrättelseskyldighet bör införas om att en
myndighet ska göra en anmälan till Transportstyrelsen om myndigheten
uppmärksammar en omständighet som kan vara av betydelse för att
ifrågasätta om det utlandsetablerade transportföretaget uppfyller kravet på
etablering i trafiktillståndsförordningen. En sådan underrättelseskyldighet
bryter eventuell sekretess, vilket möjliggör att uppgiften kan lämnas till
Transportstyrelsen.
En sådan anmälan till Transportstyrelsen som nu är i fråga kan omfattas
av tillsynssekretess (30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen jämfört
med 9 § offentlighets- och sekretessförordningen och bilagan till den
förordningen). Sekretess gäller för uppgift om enskilds affärs- eller
driftförhållanden vid Transportstyrelsens tillståndsgivning och tillsyn om
det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. För uppgift
om andra ekonomiska eller personliga förhållanden gäller sekretess för
den som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den
som är föremål för myndighetens verksamhet. Om sekretess gäller för en
uppgift får uppgiften som huvudregel inte röjas för en utländsk myndighet
eller en mellanfolklig organisation (8 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen). Uppgiften kan dock lämnas ut om utlämnandet sker i
enlighet med en särskild föreskrift i lag eller förordning. För att sekretess
inte ska hindra att Transportstyrelsen vid en begäran om information till
en behörig myndighet i en annan medlemsstat ska kunna ange sådana
trovärdiga indikationer på eventuella överträdelser som krävs enligt artikel
18.4 i trafiktillståndsförordningen bör en sekretessbrytande bestämmelse
införas som möjliggör för Transportstyrelsen att lämna vidare den
information som nu är i fråga. I fråga om information om svenska
tillståndshavare som begärs av en utländsk behörig myndighet behövs inte
någon ytterligare reglering för att Transportstyrelsen ska kunna lämna ut
informationen, eftersom artikel 18.4 anger att en sådan begäran om
93
opaginerad Kontrollera mot PDF
information i fråga om etableringskravet ska besvaras (jfr 8 kap. 3
§ offentlighets- och sekretesslagen).
3.10
Utbyte av information
Promemorians förslag: Antalet anställda och förare som en
tillståndshavare har ska registreras i vägtrafikregistret. Det ska även
vara möjligt att söka fram uppgifter från vägtrafikregistret med
användande av sökbegreppen antalet anställda och antalet förare.
Transportstyrelsen ska få tillgång till vissa ytterligare uppgifter i
belastningsregistret som styrelsen på begäran från en behörig
myndighet i en annan medlemsstat får lämna ut.
Transportstyrelsen ska utses till behörig myndighet i fråga om
informationssystemet för den inre marknaden vid tillämpningen av
trafiktillståndsförordningen.
Skälen för förslaget
Nya krav på innehållet i det nationella elektroniska registret över
vägtransportföretag
94
I artikel 16 i trafiktillståndsförordningen regleras att varje medlemsstat ska
föra ett nationellt elektroniskt register över vägtransportföretag och vilka
uppgifter om en tillståndshavare som ska finnas registrerade. De nationella
elektroniska registren är sammankopplade och tillgängliga på unionsnivå
genom nationella kontaktpunkter enligt artikel 18. Informationsutbytet
med andra medlemsstater sker genom det europeiska registret för
vägtransportföretag (European Register of Road Transport Undertakings,
i det följande ERRU) via de nationella kontaktpunkterna. Transportstyrelsen är utsedd till nationell kontaktpunkt i Sverige (se 1 kap. 7 § tredje
stycket 1 vägtrafikdataförordningen).
I artikel 16.2 i trafiktillståndsförordningen har tre punkter lagts till i
fråga om vilka uppgifter som ska registreras i det nationella registret.
Dessa uppgifter är registreringsnummer på de fordon som företaget
förfogar över, antalet anställda i företaget den 31 december föregående år
och företagets riskvärde. Medlemsstaterna får välja att bevara de
tillkommande uppgifterna i ett separat register. Uppgifterna ska göras
tillgängliga för behöriga myndigheter i samband med vägkontroller senast
i augusti 2023. Av skäl 17 i förordning (EU) 2020/1055 framgår att i
synnerhet information om registreringsnummer för de fordon som
transportföretagen förfogar över och företagens riskvärde bör möjliggöra
en bättre nationell och gränsöverskridande kontroll av trafiktillståndsförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till
den internationella marknaden för godstransporter på väg.
Bestämmelser om vägtrafikregistret finns i vägtrafikdatalagen och
vägtrafikdataförordningen. Transportstyrelsen ansvarar för vägtrafikregistret, som bl.a. innehåller uppgifter om de företag som har meddelats
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik i Sverige (se bilaga 3 till vägtrafikdataförordningen) och uppgifter om tillsyn (se bilaga 4 till vägtrafikdata-
förordningen). En tillståndshavare kan bedriva sin verksamhet som en
enskild näringsidkare och i de fallen kan uppgifterna som ska registreras i
det nationella elektroniska registret enligt artikel 16.2 utgöra personuppgifter. Enligt 2 kap. 1 § vägtrafikdatalagen ska Transportstyrelsen
registrera uppgifter i vägtrafikregistret för de i lagen angivna ändamålen.
Vilka uppgifter som ska registreras framgår av bilagorna 1–4 till
vägtrafikdataförordningen. Skyldigheten att föra vägtrafikregistret är
författningsreglerad och utgör en rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c i
EU:s dataskyddsförordning. Personuppgifter får behandlas av Transportstyrelsen om det är nödvändigt för att hantera frågor om tillstånd att
bedriva yrkesmässig verksamhet (2 kap. 11 § vägtrafikdatalagen). Transportstyrelsen får vidare behandla personuppgifter om det är nödvändigt för
att hantera frågor om tillsyn (2 kap. 14 § vägtrafikdatalagen). En tillståndshavare ska anmäla de fordon som används i yrkesmässig trafik till
Transportstyrelsen och uppgifter om fordonen registreras redan i dag i
vägtrafikregistret (4 kap. yrkestrafikförordningen). Även ett företags
riskvärde registreras i vägtrafikregistret. Ändringarna i artikel 16.2 i trafiktillståndsförordningen föranleder därför inte någon ändring i nationell rätt
i dessa avseenden. När det gäller antalet anställda bör tillståndshavarna
årligen anmäla en sådan uppgift till Transportstyrelsen (se avsnitt 3.9). I
enlighet med artikel 16.2 h ska uppgiften registreras i det nationella
elektroniska registret. En ändring i bilaga 3 i vägtrafikdataförordningen för
att möjliggöra detta bör därför göras. Enligt 2 kap. 6 § vägtrafikdatalagen
får Transportstyrelsen behandla personuppgifter om det är nödvändigt för
att fullgöra en rättslig skyldighet att registrera eller på annat sätt
dokumentera en personuppgift, eller en förpliktelse som följer av ett
internationellt åtagande. När det gäller behandling av personuppgifter för
att fullgöra ett internationellt åtagande, vilket inbegriper åtaganden som
följer av EU-rättsakter, uttalar regeringen i propositionen Behandling av
personuppgifter samt registrering och användning av fordon på
vägtrafikområdet att när sådana överenskommelser som innehåller
åtaganden för Transportstyrelsen på vägtrafikområdet har ingåtts, får det
förutsättas att bedömningen har gjorts att den behandling av
personuppgifter som krävs är proportionerlig i förhållande till det intrång
i enskildas personliga integritet som åtagandet kan medföra (prop.
2018/19:33 s. 122). Någon annan bedömning görs inte i fråga om den
personuppgiftsbehandling som följer av skyldigheten för Transportstyrelsen att registrera uppgift om antalet anställda i ett transportföretag,
när detta bedrivs som enskild verksamhet.
Utlämnande av uppgifter från vägtrafikregistret till utländska
myndigheter
Som nämnts är de nationella elektroniska registren sammankopplade och
tillgängliga på unionsnivå genom nationella kontaktpunkter. Uppgifterna
som registreras i vägtrafikregistret behöver därför kunna lämnas ut till
behöriga myndigheter i andra medlemsstater.
En uppgift för vilken sekretess gäller enligt offentlighets- och sekretesslagen får som utgångspunkt inte röjas för en utländsk myndighet eller en
mellanfolklig organisation om inte utlämnandet sker i enlighet med en
särskild föreskrift i lag eller förordning. Sekretessbelagda uppgifter kan få
95
96
lämnas ut till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer
om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk
myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står
klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den
utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 §
offentlighets- och sekretesslagen). Uppgiften om ett företags riskvärde är
en belastningsuppgift som tillförts vägtrafikregistret enligt vägtrafikdataförordningen och uppgiften är sekretessbelagd (35 kap. 4 § 3 offentlighetsoch sekretesslagen). Uppgifter ur vägtrafikregistret får dock lämnas ut till
en utländsk myndighet om utlämnandet sker med anledning av Sveriges
medlemskap till Europeiska unionen (5 kap. 15 § vägtrafikdataförordningen). Transportstyrelsen kan alltså med stöd av gällande
bestämmelser lämna ut uppgifter om företags riskvärde till behöriga
myndigheter i andra medlemsstater. Det saknas därför behov av
författningsändringar i detta avseende. För uppgifter om fordon och antalet
anställda råder inte sekretess. Något hinder mot att lämna ut sådana
uppgifter finns alltså inte.
Ett transportföretag kan bedrivas som enskild näringsverksamhet. I de
fallen kan de uppgifter som enligt trafiktillståndsförordningen ska vara
tillgängliga utgöra personuppgifter. Personuppgifter får behandlas i
vägtrafikregistret om det är nödvändigt för att fullgöra en rättslig
skyldighet att registrera eller på annat sätt dokumentera en personuppgift
eller en förpliktelse som följer av ett internationellt åtagande. Sådana
personuppgifter får också behandlas om det är nödvändigt för att
tillhandahålla information till en utländsk myndighet om utlämnandet sker
med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (2 kap. 16
och 17 §§ vägtrafikdatalagen). Mot denna bakgrund – och med beaktande
av redogörelsen ovan om Transportstyrelsens behandling av
personuppgifter i dessa avseenden – finns det inte heller några hinder i
dataskyddsregleringen mot att lämna ut de aktuella uppgifterna om
fordons registreringsnummer, antalet anställda och ett företags riskvärde
till behöriga myndigheter i andra medlemsländer. Någon annan
bedömning än vad som tidigare gjorts i fråga om proportionaliteten i en
sådan behandling görs inte. Inte heller i detta avseende finns behov av
ytterligare reglering.
Under nämnda förhållanden får också direktåtkomst till personuppgifter
i vägtrafikregistret medges (3 kap. 4 § vägtrafikdatalagen). Transportstyrelsen får dock enbart medge en sökande direktåtkomst till
personuppgifter i vägtrafikregistret om det inte finns hinder mot att lämna
ut uppgifterna enligt offentlighets- och sekretesslagen (jfr 4 kap. 14 §
vägtrafikdataförordningen). Mot bakgrund av den sekretessbrytande
bestämmelsen som nämnts ovan kan personuppgifterna i vägtrafikregistret
lämnas ut till en utländsk myndighet genom direktåtkomst. Vilka sökbegrepp som får användas för att söka fram uppgifter från vägtrafikregistret är särskilt reglerat. Tillåtna sökbegrepp är bl.a. fordons
registreringsnummer och användningssätt, serienummer på gemenskapstillstånd och kopia på gemenskapstillstånd och företags riskvärde (4 kap.
1–12 §§ vägtrafikdataförordningen). I denna promemoria föreslås det
vidare att det ska bli tillåtet att använda antalet anställda som sökbegrepp
(se avsnitt 3.9). Mot bakgrund av det nämnda bedöms befintliga
bestämmelser vara tillräckliga för att uppgifter ska få sökas fram från
opaginerad Kontrollera mot PDF
vägtrafikregistret och att uppgifterna ska få lämnas ut genom
direktåtkomst.
Sammanfattningsvis finns det inte något behov av författningsändringar,
förutom förslaget om att antalet anställda blir ett tillåtet sökbegrepp, för
att de tillkommande uppgifterna ska kunna göras tillgängliga via den
nationella kontaktpunkten i enlighet med artikel 16.5.
Kommissionen ska enligt artikel 16.6 andra stycket trafiktillståndsförordningen besluta om genomförandeakter för att specificera vilka
funktionaliteter som gör att de nya uppgifter som ska registreras om
fordonets registreringsnummer, antalet anställda och ett företags riskvärde
kan göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i samband med
vägkontroller. Slutlig ställning till om det krävs någon ytterligare reglering
i vägtrafikdatalagen eller vägtrafikdataförordningen behöver tas när
genomförandeakten är beslutad.
Tillgängliggörande av uppgifter till svenska myndigheter som utför
kontroller inom vägtransportområdet
Enligt artikel 16.2 tredje stycket i trafiktillståndsförordningen ska
uppgifterna om fordonets registreringsnummer, antalet anställda och ett
företags riskvärde göras tillgängliga för behöriga myndigheter i samband
med vägkontroller senast i augusti 2023. Åtkomst till uppgifterna kan även
ges till myndigheter som har fått befogenhet att utföra kontroller och
utdöma sanktioner inom vägtransportområdet, under förutsättning att
tystnadsplikt eller liknande formell sekretesskyldighet gäller för deras
tjänstemän enligt artikel 16.2 fjärde stycket.
Om tillståndshavaren är en enskild näringsidkare kan uppgifter som ska
göras tillgängliga vid en vägkontroll vara personuppgifter.
Personuppgifter som rör tillstånd eller tillsyn som Transportstyrelsen
behandlar i sin verksamhet får enligt 2 kap. 12 och 15 §§ vägtrafikdatalagen även behandlas om det är nödvändigt för att tillhandahålla
sådana uppgifter om tillstånd eller tillsyn som behövs i en verksamhet som
stat eller kommun ansvarar för enligt lag eller förordning. Transportstyrelsen kan under vissa förutsättningar bevilja direktåtkomst till
personuppgifter i vägtrafikregistret om det inte finns hinder enligt
offentlighets- och sekretesslagen. Uppgifter från vägtrafikregistret kan
också lämnas ut elektroniskt, t.ex. genom en direkt dataförbindelse mellan
Transportstyrelsen och berörd myndighets olika system i form av en
filöverföring.
Polismyndigheten kan sedan tidigare söka på om ett fordon är anmält i
yrkesmässig trafik. När det gäller en uppgift om antalet anställda ett
företag har bedöms uppgiften inte omfattas av sekretess och kan alltså
lämnas ut genom direktåtkomst eller genom en annan form av elektroniskt
utlämnande. Någon ytterligare reglering behövs därför inte för att
uppgiften ska kunna göras tillgänglig vid en vägkontroll. Som nämnts
gäller däremot sekretess för ett företags riskvärde som registreras enligt
bilaga 4 till vägtrafikdataförordningen, vilket innebär att det inte är tillåtet
att medge direktåtkomst till uppgiften om det inte finns en
sekretessbrytande bestämmelse. I promemorian Ändringar i vägtrafikdataförordningen (2019:382) och förordningen (2019:383) om fordons
registrering och användning (I2020/02137) föreslås att en sådan sekretess97
brytande bestämmelse införs i vägtrafikdataförordningen och att
Polismyndigheten och Skatteverket ska ha rätt att ta del av uppgifterna om
riskvärde vid direktåtkomst till vägtrafikregistret. Förslaget i nämnda
promemoria bedöms vara tillräckligt för att det ska vara möjligt att göra
uppgiften om ett företags riskvärde tillgänglig vid en vägkontroll. Någon
ytterligare reglering behövs inte.
När det gäller möjligheterna att vid en vägkontroll få tillgång till
uppgifter om ett utlandsetablerat transportföretag, t.ex. företagets
riskvärde eller vilka fordon som används, kan konstateras att
kommissionen ska besluta om en genomförandeakt som ska medföra att
uppgifterna ska kunna göras tillgängliga vid en vägkontroll. Ett slutligt
ställningstagande om det krävs någon ytterligare reglering i vägtrafikdatalagen eller vägtrafikdataförordningen behöver alltså göras när
genomförandeakten är beslutad. När det gäller den svenska regleringen
kan dock konstateras att Transportstyrelsen vid sökning genom
direktåtkomst i en annan stats register över vägtransportföretag enligt
artikel 16 i trafiktillståndsförordningen får behandla uppgifter i den
utsträckning den andra staten tillåter det och behandlingen i motsvarande
fall hade varit tillåten enligt EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218)
med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning,
vägtrafikdatalagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till
dessa lagar (3 kap. 6 § vägtrafikdatalagen). När det gäller överföring av
personuppgifter till vägtrafikregistret från en myndighet i något annat land
får det bl.a. ske i samband med ett ärende om tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik enligt trafiktillståndsförordningen eller yrkestrafiklagen eller tillstånd att bedriva gods- eller persontransporter på väg enligt
de EU-förordningar som reglerar detta (5 kap. 16 § vägtrafikdataförordningen). I avsnitt 5.3 föreslås även att uppgifter ska få överföras till
vägtrafikregistret i samband med en kontroll enligt förordningen om köroch vilotider samt färdskrivare, m.m. eller förordningen (2005:399) om
arbetstid vid visst vägtransportarbete. Personuppgifter får också överföras
när Transportstyrelsen enligt 5 kap. 18 § vägtrafikdataförordningen bistår
andra myndigheter med att söka uppgifter i utländska register över
vägtransportföretag. Polismyndigheten har sedan tidigare möjlighet att
kontrollera gemenskapstillstånds giltighet via ERRU. Det finns inte något
hinder i nuvarande reglering mot att Transportstyrelsen behandlar
uppgifter från andra länders nationella elektroniska register eller att
uppgifterna kan göras tillgängliga vid vägkontroller.
Sammanfattningsvis finns det inte behov av ytterligare ändringar i det
nationella regelverket, utöver det som föreslås i promemorian Ändringar i
vägtrafikdataförordningen (2019:382) och förordningen (2019:383) om
fordons registrering och användning, för att uppgifterna om fordons
registreringsnummer, antalet anställda och ett företags riskvärde ska kunna
tillgängliggöras vid vägkontroller.
Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret till utländska
myndigheter
I det nationella elektroniska registret över vägtransportföretag ska det
enligt artikel 16.2 e i trafiktillståndsförordningen sedan tidigare registreras
uppgifter om antal, kategori och typ av allvarliga överträdelser av vissa
98
unionsrättsakter på vägtransportområdet som har resulterat i en fällande
dom eller en sanktion under de senaste två åren. Även dessa uppgifter får
medlemsstaten välja att bevara i ett separat register. Belastningsregistret
innehåller, såvitt nu är av intresse, uppgifter om den som genom dom,
beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har ålagts
påföljd för brott samt uppgifter om vilka brott den registrerade har gjort
sig skyldig till (prop. 2011/12:80 s. 106 f.) Uppgifterna motsvarar de
uppgifter som avses i artikel 16.2 e. Belastningsuppgifterna ska direkt eller
på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i övriga
medlemsstater via den nationella kontaktpunkten.
För att Transportstyrelsen ska kunna förmedla belastningsuppgifter till
utländska myndigheter krävs att styrelsen har tillgång till uppgifterna och
rätt att sända dem vidare till de aktuella myndigheterna. Uppgifter ur
belastningsregistret får lämnas till en utländsk myndighet bl.a. om
utlämnandet följer av en EU-rättsakt, se 11 § lagen (1998:620) om
belastningsregister. Vissa uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut
om det begärs av Transportstyrelsen för förmedling till en utländsk
myndighet i enlighet med artikel 16.2 i trafiktillståndsförordningen, se
16 d § förordningen (1999:1134) om belastningsregister. Uppgifterna
motsvarar de överträdelser som framgår av artikel 6.1 tredje stycket b i
trafiktillståndsförordningen.
Överträdelser mot unionsreglerna om utstationering av arbetstagare
inom vägtransportsektorn, tillämplig lag för avtalsförpliktelse och
cabotage är överträdelser som framöver ska beaktas när kravet på det goda
anseendet prövas i samband med en ansökan om tillstånd eller tillsyn.
Enligt artikel 16.2 e trafiktillståndsförordningen ska uppgifterna också
registreras i det nationella elektroniska registret. Överträdelser mot
bestämmelserna om cabotagetrafik vid persontransporter på väg är
straffbelagt och omfattas av de uppgifter som Transportstyrelsen har rätt
att erhålla ur belastningsregistret, se 4 § förordningen om internationella
vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och
16 d § förordningen om belastningsregister. En tillståndshavare kan även
dömas för brott mot bestämmelserna om beställares ansvar för otillåtna
cabotagetransporter. I avsnitt 7.11.10 föreslås också en ny straffbestämmelse om beställares ansvar när en transport utförs utan att
arbetsgivaren har lämnat in en utstationeringsdeklaration. Även uppgifter
om att en beställare har dömts till ansvar i detta avseende bör därför lämnas
ut till Transportstyrelsen.
I samband med att tillämpningsområdet för lagen (2005:395) om
vägarbetstid vid visst vägtransportarbete utökades till att även omfatta
egenföretagare förbisågs att uppgiftsskyldigheten till Transportstyrelsen
även borde avse brott mot den nya ansvarsbestämmelsen i 26 a § i den
lagen. Även uppgifter om överträdelser av bestämmelser om maximivikt
och maximimått för kommersiella fordon i internationell trafik ska
registreras i det nationella elektroniska registret. Förordningen om
belastningsregister bör därför kompletteras i dessa avseenden.
99
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utlämnande av uppgifter om administrativa sanktioner till utländska
myndigheter
Även sanktionsavgifter som svenska tillståndshavare påförs för överträdelser enligt artikel 6.1 tredje stycket b i trafiktillståndsförordningen ska
registreras i det nationella elektroniska registret enligt artikel 16.2 e.
Ändringen av artikel 6.1 tredje stycket b innebär att även sanktionsavgifter
som påförs vid överträdelser mot bestämmelserna om cabotagetransporter
och vid överträdelser av bestämmelserna om utstationering i och för sig
omfattas av artikel 16.2 e. Sanktionsavgift vid sådana överträdelser påförs
dock enbart utlandsetablerade transportföretag, vilket alltså innebär att
uppgifterna inte ska registreras i det svenska nationella elektroniska
registret över vägtransportföretag.
Uppgifter om påförd sanktionsavgift som avser ett utlandsetablerat
transportföretag ska däremot enligt bestämmelser i godsförordningen
översändas till behörig myndighet i transportföretagets etableringsmedlemsstat via ERRU och registreras i etableringsmedlemsstatens
nationella elektroniska register (se avsnitt 4.5).
Informationsutbyte via informationssystemet för den inre marknaden
(IMI)
100
Enligt artikel 18 i trafiktillståndsförordningen ska medlemsstaternas
behöriga myndigheter ha ett nära samarbete och snabbt bistå varandra och
tillhandahålla varandra all annan information som är relevant för att främja
genomförandet och efterlevnaden av förordningen. Informationsutbytet
som beskrivs i artikel 18 har ändrats och förtydligats med tidsfrister.
Informationsutbytet ska ske genom ERRU när det gäller information om
fällande domar och sanktioner i fråga om allvarliga överträdelser av vissa
unionsrättsakter och i övrigt genomföras genom informationssystemet för
den inre marknaden (IMI). IMI är ett kommunikationsverktyg för
administrativt samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna.
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av
den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens
beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) är behörig myndighet varje organ
som är inrättat på nationell, regional eller lokal nivå och som har
registrerats i IMI med specifikt ansvar när det gäller att tillämpa nationella
lagar eller unionsakter som förtecknas i bilagan till IMI-förordningen på
ett eller flera områden av den inre marknaden. Enligt artikel 18.8 i
trafiktillståndsförordningen får varje medlemsstat utse den kontaktpunkt
som utsetts enligt artikel 18.1 i förordningen till behörig myndighet i IMI.
Mot bakgrund av att Transportstyrelsen är nationell kontaktpunkt enligt
artikel 18.1 bör Transportstyrelsen också utses till behörig myndighet i
fråga om IMI vid tillämpningen av trafiktillståndsförordningen. Detta bör
framgå av vägtrafikdataförordningen.
I sammanhanget kan det noteras att Kommerskollegium är nationell
samordnare för IMI, se 9 § 6 förordningen (2012:990) med instruktion för
Kommerskollegium. Uppgiften innefattar att registrera och informera
svenska myndigheter om systemet och underlätta kommunikationen
mellan myndigheter i Sverige och andra EU-länder och länder inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt IMI-förordningen.
3.11
Hänvisningar till trafiktillståndsförordningen
Promemorians förslag: Den statiska hänvisningen till trafiktillståndsförordningen i lagen om trängselskatt och vägtrafikdatalagen ska
justeras så att den avser den senaste lydelsen av förordningen.
Hänvisningar till trafiktillståndsförordningen i yrkestrafiklagen, yrkestrafikförordningen och vägtrafikdataförordningen ska vara dynamiska,
dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Skälen för förslaget: Hänvisningar i svensk författning till en EUrättsakt kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning
innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En
dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den
vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningar till trafiktillståndsförordningen finns i flera författningar.
I 6 § lagen (2004:629) om trängselskatt finns bestämmelser om
undantag från skatteplikt i vissa fall. I paragrafen finns en statisk
hänvisning till trafiktillståndsförordningen. Hänvisningen bör alltjämt
vara statisk men bör justeras så att hänvisningen avser den senaste lydelsen
av förordningen. Även i 3 kap. 6 § vägtrafikdatalagen som reglerar hur
Transportstyrelsen får behandla uppgifter som myndigheten får direktåtkomst till i en annan stats register över vägtransportföretag finns en
statisk hänvisning till trafiktillståndsförordningen. Även denna bör
justeras så att den avser den senaste lydelsen av förordningen. Genom att
justera hänvisningen omfattar informationsutbytet via den nationella
kontaktpunkten även de nya uppgifter som ska registreras i det nationella
elektroniska registret.
I vägtrafikdataförordningen används både statiska och dynamiska
hänvisningar till trafiktillståndsförordningen. För att få en enhetlig
systematik och mot bakgrund av att uppgifterna som registreras i
vägtrafikregistret främst avser beslut fattade av Transportstyrelsen med
stöd av bl.a. trafiktillståndsförordningen är det lämpligt att dynamiska
hänvisningar till trafiktillståndsförordningen genomgående används.
I yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen används dynamiska
hänvisningar. Den hänvisningstekniken bör även i fortsättningen användas
i de författningarna, även beträffande nya föreslagna bestämmelser.
3.12
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Promemorians förslag: De kompletterande bestämmelserna till
trafiktillståndsförordningen ska träda i kraft den 21 februari 2022. Äldre
bestämmelser ska tillämpas vid överklaganden av beslut som fattats
före den 21 februari 2022.
Skälen för förslaget: Ändringarna i trafiktillståndsförordningen ska
börja tillämpas den 21 februari 2022. De ändringar i svenska författningar
som behövs för att uppfylla kraven i trafiktillståndsförordningen i ändrad
lydelse bör träda i kraft den dagen. Äldre bestämmelser i fråga om villkor
för att uppfylla kraven i trafiktillståndsförordningen på etablering, gott
anseende och ekonomiska resurser bör tillämpas vid ett överklagande av
101
opaginerad Kontrollera mot PDF
beslut som fattats före den 21 februari 2022. En övergångsbestämmelse
med den innebörden bör införas.
Möjligheten att förena ett tillstånd med villkor ska upphöra och
bestämmelsen om ansvar för den som bryter mot sådana villkor upphävs
(avsnitt 3.7). Några tillstånd med sådana villkor har inte beslutats av
Transportstyrelsen. Någon övergångsbestämmelse i detta avseende behövs
därför inte.
Det är även lämpligt att övriga ändringar som kompletterar
trafiktillståndsförordningen, dvs. undantag för vissa djurtransporter,
anmälan och användande av utländska fordon, innehållet i ett beslut om
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik och bestämmelser om
olämplighetstid vid avslag, träder i kraft samtidigt. Även dessa ändringar
bör därför träda i kraft den 21 februari 2022.
4
Godsförordningen
4.1
Bakgrund
Förordningen
102
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21
oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella
marknaden för godstransporter på väg (i det följande godsförordningen)
reglerar under vilka förutsättningar ett företag etablerat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet får utföra internationella transporter och
cabotagetransporter, tillfälliga inrikestransporter, i en annan medlemsstat
än etableringsmedlemsstaten när det gäller godstransporter på väg.
Förordningen innehåller närmare bestämmelser om gemenskapstillstånd,
kopior av gemenskapstillstånd, förartillstånd och under vilka villkor ett
transportföretag får utföra cabotagetransporter. En grundförutsättning för
att få utföra internationella transporter och cabotagetransporter med
fordon vars högsta tillåtna totala vikt, inbegripet släp, överstiger 3,5 ton är
att transportföretaget innehar ett gemenskapstillstånd. Ett gemenskapstillstånd utfärdas om kraven i trafiktillståndsförordningen och de
kompletterande bestämmelserna i nationell rätt är uppfyllda. Om föraren
är tredjelandsmedborgare och inte är varaktigt bosatt i EU, krävs också att
företaget har ett förartillstånd. Kraven för att beviljas ett förartillstånd är
att föraren står till transportföretagets förfogande i överensstämmelse med
de anställningsvillkor och den yrkesutbildning som fastställs för förare i
den medlemsstat där transportföretaget är etablerat. Förordningen
innehåller även bestämmelser om informationsutbyte mellan
medlemsstaterna vad gäller allvarliga överträdelser av unionens
vägtransportlagstiftning som ett transportföretag gjort sig skyldig till och
bestämmelser om att etableringsmedlemsstaterna i sina nationella
elektroniska register över vägtransportföretag ska registrera nämnda
överträdelser.
Godsförordningen har ändrats genom förordning (EU) 2020/1055.
Ändringarna innebär bl.a. att transportföretag som utför transporter med
fordon med totalvikt över 2,5 ton behöver inneha ett gemenskapstillstånd
och att villkoren för att få utföra cabotagetransporter har skärpts för att
säkerställa att cabotagetransporter inte utförs så att de utvecklas till
permanent eller kontinuerlig verksamhet. Även bestämmelser om kontroll
av cabotagetransporter och ett krav på att medlemsstaterna ska införa
ansvar för beställare av transporter har införts i förordningen. Det blir även
möjligt för en medlemsstat att besluta om att bestämmelserna om
cabotagetransporter ska vara tillämpliga på vägsträckan i en kombinerad
transport enligt kombidirektivet.
Kompletterande bestämmelser i nationell rätt
I förordningen om internationella vägtransporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) finns bestämmelser som kompletterar godsförordningen. I den nationella förordningen föreskrivs bl.a. att
Transportstyrelsen är behörig myndighet enligt godsförordningen, vilket
innebär att Transportstyrelsen handlägger ärenden om gemenskapstillstånd och förartillstånd. Behörig kontrollant att kontrollera
bestämmelser om internationella transporter i godsförordningen är
polismän och bilinspektörer – och i samband med kontroll av farligt gods
även kustbevakningstjänsteman. När det gäller bevismaterial i samband
med en kontroll av bestämmelserna om cabotagetransporter ska detta
kunna visas upp för en polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman. I
förordningen finns också bestämmelser om ansvar vid överträdelser av
bestämmelserna i godsförordningen och om ansvar för beställare. Även i
vägtrafikdataförordningen finns kompletterande bestämmelser om att
uppgifter om gemenskapstillstånd och förartillstånd ska registreras i
vägtrafikregistret.
4.2
Kontroll av cabotagetransporter
Promemorians förslag: En polisman, bilinspektör och tulltjänsteman
ska vara behöriga kontrollanter i fråga om bevis avseende cabotagetransporter.
Transportstyrelsen ska ta fram en tillsynsstrategi för kontroller av
cabotagetransporter. Styrelsen ska också samordna så att kontroller av
bestämmelserna vid två tillfällen per år utförs i Sverige och i minst en
annan stat inom EES samtidigt.
Skälen för förslaget
Bevismaterial avseende cabotagetransporter ska tillhandahållas en
behörig kontrollant i samband med en vägkontroll
I kapitel III i godsförordningen regleras under vilka förutsättningar ett
transportföretag som är etablerat inom EES får utföra tillfälliga
inrikestransporter (cabotage) i en medlemsstat annan än den där företaget
är etablerat. Varje transportföretag som bedriver yrkesmässiga godstransporter på väg och som innehar ett gemenskapstillstånd och vars
förare, om han eller hon är medborgare i ett tredjeland, innehar ett
103
förartillstånd ha rätt att utföra cabotagetransporter i enlighet med villkoren
i godsförordningen. Enligt artikel 8.3 i godsförordningen ska sådana
transporter endast anses förenliga med godsförordningen om transportföretaget kan uppvisa tydliga bevis för den föregående internationella
transporten och för varje därpå följande cabotagetransport som utförts. Om
fordonet varit i medlemsstaten inom den fyradagarsperioden som föregår
den internationella transporten ska transportföretaget även uppvisa tydliga
bevis för alla transporter som utförts under den perioden. Inga ytterligare
handlingar ska krävas som bevis för att villkoren har uppfyllts. Uppgifter
från färdskrivaren får användas i syfte att kontrollera efterlevnaden av
godsförordningen, se artikel 2.1 och 2.4 i förordning (EU) 2020/1055.
Enligt skäl 23 till den förordningen bör vägkontroller utgå från transporthandlingar och, om sådana är tillgängliga, färdskrivardata.
Enligt nya artikel 8.4a i godsförordningen ska bevisen, på begäran och
inom den tid som vägkontrollen tar, uppvisas för eller överföras till
behörig kontrollant i värdmedlemsstaten, dvs. i den medlemsstat där
cabotagetransporten utförs. Under vägkontrollen ska föraren tillåtas ta
kontakt med sitt huvudkontor, den trafikansvarige eller andra personer
eller enheter i syfte att innan vägkontrollen är avslutad tillhandahålla
sådana bevis. I 3 a § förordningen om internationella vägtransporter inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) anges bl.a. att det
bevismaterial som avses i artikel 8.3 i godsförordningen ska kunna visas
upp vid kontrolltillfället. Mot bakgrund av att detta nu följer direkt av
godsförordningen bör den svenska bestämmelsen ändras. I likhet med vad
som gäller i dag bör bevismaterialet visas upp för polisman, bilinspektör
eller tulltjänsteman, som alltså bör utses som behörig kontrollant enligt
artikel 8.4a i godsförordningen. Det bör även i fortsättningen regleras i
förordningen om internationella vägtransporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) att en bestyrkt kopia av
gemenskapstillståndet och, om det är tillämpligt, ett förartillstånd ska visas
upp i samband med kontrollen. Att färdskrivaruppgifterna vid en
vägkontroll på begäran ska tillhandahållas kontrolltjänsteman framgår av
kör- och vilotidsreglerna. Någon ytterligare reglering bedöms därför inte
vara nödvändig.
En enhetlig tillsynstrategi ska tas fram för kontroller av
cabotagetransporter
Enligt nya artikel 10a.1 i godsförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att en enhetlig nationell tillsynsstrategi tillämpas på deras territorium
för att i ännu högre grad se till att de skyldigheter som fastställs i fråga om
cabotagetransporter följs. Strategin ska främst inriktas på företag med högt
riskvärde.
Vilken myndighet ska ha ansvar för en sådan nationell tillsynsstrategi?
Det är polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman som kontrollerar om de
transporter som utförs står i överensstämmelse med godsförordningen. Om
så inte är fallet, ska ett förskott för sanktionsavgift beslutas och, i
förekommande fall, även att fordonet inte får fortsätta färden. Beslutet om
förskott och att fordonet inte får fortsätta färden ska underställas
Transportstyrelsens prövning. Det är också Transportstyrelsen som sedan
slutligen prövar om en sanktionsavgift ska påföras. Transportstyrelsen är
104
vidare ansvarig för att det finns en enhetlig tillsynsstrategi när det gäller
kontroller av bestämmelserna om kör- och vilotider och färdskrivare. Mot
bakgrund av detta är det lämpligt att Transportstyrelsen även får ansvaret
för att ta fram en enhetlig tillsynsstrategi för kontroller av cabotagetransporter. I ansvaret med att ta fram en tillsynstrategi ligger även ett
ansvar att kontinuerligt hålla strategin aktuell. Någon särskild reglering
om det är inte nödvändig. Polismyndigheten och Tullverket som utför
vägkontrollerna av cabotagetransporter bör vara delaktiga vid utarbetandet
av tillsynsstrategin och bör därför ges möjlighet att yttra sig vid
framtagandet av strategin.
Enligt artikel 10a.2 i godsförordningen ska varje medlemsstat säkerställa
att sådana kontroller som utförs i fråga om kör- och vilotidsreglerna där så
är relevant även omfattar kontroller av bestämmelserna om cabotagetransporter. Artikel 10a.2 innebär alltså att en vägkontroll bör innefatta en
kontroll av både bestämmelserna om kör- och vilotider och
bestämmelserna om cabotagetransporter. I den tillsynsstrategi som ska tas
fram bör kravet i artikel 10a.2 i godsförordningen beaktas, vilket innebär
att strategin bör innehålla beskrivningar om hur Polismyndighetens
kontroller ska leva upp till kravet i artikel 10a.2. Det saknas därför behov
av att införa särskilda bestämmelser i anslutning till artikel 10a.2 i
godsförordningen.
Samordnade åtgärder för vägkontroller
Enligt nya artikel 10a.3 i godsförordningen ska medlemsstaterna minst två
gånger om året vidta samordnade åtgärder för vägkontroller av
cabotagetransporter. Kontrollerna ska genomföras samtidigt av de
nationella myndigheterna som har ansvar för kontrollen av efterlevnaden
av reglerna inom området för vägtransporter i minst två medlemsstater,
varvid varje nationell myndighet agerar på sitt eget territorium. Medlemsstaterna får kombinera dessa aktiviteter med de samordnade kontroller
som utförs i fråga om kör- och vilotidsregelverket. De nationella
kontaktpunkterna som utsetts enligt artikel 18.1 i trafiktillståndsförordningen ska utbyta information om det antal och den typ av
överträdelser som upptäcks efter det att samordnade vägkontroller har ägt
rum.
Som nämnts är det Polismyndigheten och Tullverket som kontrollerar
att en transport utförts i enlighet med bestämmelserna om cabotagetransporter och som därför även kommer att utföra sådana samordnade
kontroller som avses i artikel 10a.3. I fråga om den samordning som måste
komma till stånd för att uppfylla kraven i bestämmelsen kan det
konstateras att det är Transportstyrelsen som ansvarar för samordningen
av vägkontroller när det gäller kör- och vilotider (se 7 kap. 6 §
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.). Det är därför
lämpligt att Transportstyrelsen även ansvarar för den samordning av
kontroller som följer av godsförordningen, eftersom de olika kontrollerna
kan kombineras.
105
opaginerad Kontrollera mot PDF
4.3
Beställaransvar
Promemorians bedömning: Någon ändring av bestämmelserna om
ansvar för beställare av transporter är inte nödvändig.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel 14a i godsförordningen ska
medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för avsändare, speditörer,
transportörer och undertransportörer vid bristande efterlevnad av
godsförordningen, om dessa visste eller borde ha vetat att de transporttjänster de beställt innebar överträdelser.
I förordningen om internationella vägtransporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) finns bestämmelser om ansvar för
den som beställer en transport, bl.a. när det gäller trafik enligt
godsförordningen. Ansvaret träffar de aktörer som räknas upp i artikel 14a
i godsförordningen. Mot denna bakgrund föranleder inte regleringen i
godsförordningen någon ändring beträffande beställaransvaret.
4.4
Kombinerade transporter
Promemorians förslag: Godsförordningens bestämmelser om
cabotagetransporter ska gälla även när en vägtransport som utgör en del
av en kombinerad transport uteslutande utförs i Sverige.
Skälen för förslaget
Allmänt om kombinerade transporter
106
I yrkestrafikförordningen finns bestämmelser som reglerar under vilka
förutsättningar en inledande eller avslutande vägtransport i en kombinerad
transport får utföras i Sverige. Bestämmelserna genomför delar av rådets
direktiv 92/106/EEG av den 7 december 1992 om gemensamma regler för
vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (i
det följande kombidirektivet).
Med en kombinerad transport avses en transport av gods mellan stater
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) där en lastbil,
släpvagn, påhängsvagn, med eller utan dragbil, ett växelflak eller en sådan
container som är minst 20 fot lång används för transport av godset på väg
den inledande eller avslutande delen av transportsträckan och fraktas på
järnväg, inre vattenvägar eller till havs den andra delen av sträckan. Den
sträcka som sker på järnväg, inre vattenvägar eller till havs ska vara minst
100 kilometer. Den inledande eller avslutande transporten på väg ska ske
mellan den plats där godset lastas och närmaste lämpliga järnvägsstation
för pålastning för den inledande delen, och mellan närmaste lämpliga
järnvägsstation för urlastning och den plats där godset lossas för den
avslutande delen, eller inom en radie av 150 kilometer från lastnings- eller
lossningshamnen. En inledande eller avslutande transportsträcka på väg i
samband med en kombinerad transport får innefatta en gränspassage.
Bestämmelserna om kombinerade transporter i yrkestrafikförordningen
blir tillämpliga när ett utlandsetablerat transportföretag som innehar
gemenskapstillstånd, och i förekommande fall ett förartillstånd, utför den
inledande eller avslutande vägtransporten i Sverige. Det finns ingen
begränsning av hur många transporter som får utföras eller hur länge
utländska förare eller fordon får finnas i Sverige (jfr. det s.k. cabotageundantaget i artikel 4 i kombidirektivet och 1 kap. 3 § yrkestrafikförordningen).
En nationell transport som ett utlandsetablerat transportföretag utför
inom Sverige och som inte utförs inom ramen för en kombinerad transport
omfattas av definitionen för cabotagetransport och ska därför uppfylla
kraven i godsförordningen (se skäl 16 till godsförordningen). Det innebär
att ett utlandsetablerat transportföretag kan påföras en sanktionsavgift om
transporten inte uppfyller villkoren för en kombinerad transport i
yrkestrafikförordningen och transporten utförs i strid med artikel 8 i
godsförordningen, se 5 a § förordningen om internationella vägtransporter
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Bestämmelserna om kombinerade transporter missbrukas
Syftet med kombidirektivet är att främja en överflyttning från
vägtransporter till transporter på järnväg och med sjöfart. Erfarenheterna i
Sverige är att cabotageundantaget i direktivet bidragit till att vissa
utländska transportföretag organiserat sina verksamheter så att de
stadigvarande utför transporter inom Sveriges gränser.
Transportstyrelsen genomför tillsammans med Polismyndigheten
mätningar av hur väl transportföretagen följer reglerna på yrkestrafikområdet, s.k. tillståndsmätningar. Den senaste tillståndsmätningen
avseende godstransporter genomfördes 2019 (Dnr TSG 2017–3925). I
Transportstyrelsens rapport skiljer uppgifterna sig åt när det gäller hur
många transporter som Polismyndigheten kategoriserat som kombinerade
transporter (en procent) och antalet transporter som föraren anger är
kombinerade transporter (fem procent). Det bör noteras att förarnas svar
är lämnade i en särskild enkätundersökning om sociala villkor bland
lastbilsförare. Även om förarenkäten hade ett bortfall på 13 procent så är
den bild som framkom i undersökningen att betydligt fler förare uppgav
att den inrikestransport som utfördes var en del av en kombinerad transport
än vad Polismyndigheten bedömde vara fallet. Om skillnaden beror på att
förarna inte har kännedom om vad det är för transport som han eller hon
utför eller om föraren uppger att det är en kombinerad transport i ett försök
att kringgå bestämmelserna om cabotagetransporter går inte att utläsa.
Trafikanalys fick under våren 2016 ett uppdrag från regeringen att
utreda behovet av trygga och säkra uppställningsplatser. I anslutning till
Trafikanalys rapport Trygga och säkra uppställningsplatser (2016:16)
genomfördes en fältstudie där bland annat ett antal intervjuer med svenska
och utländska lastbilsförare presenteras. Fältstudiens syfte var inte att ta
fram generaliserade slutsatser, men det kan konstateras att av 82
intervjuade förare som körde ett utländskt fordon uppgav 12 procent att de
kört längre än en vecka i Sverige, 5 procent att de kört i över två veckor i
Sverige och 11 procent att de kört i över en månad. Om förarna utförde
otillåtna cabotagetransporter eller tillåtna kombinerade transporter, eller
hade något annat skäl att vistas mer än en vecka i Sverige, framgår inte.
Det finns en nära koppling och en gränsdragningsproblematik mellan
cabotagetransporter och sådana inrikes vägtransporter som utförs inom
107
ramen för kombinerade transporter. Det faktum att betydligt fler förare
uppger att de kör kombinerade transporter i jämförelse med vad
Polismyndigheten bedömer ryms inom kriterierna för en sådan transport,
tyder på att det förekommer ett medvetet eller omedvetet missbruk av
cabotageundantaget. Detta riskerar i sin tur leda till en snedvridning av
konkurrensen på den svenska marknaden för vägtransporter. Enligt en
studie från Lunds universitet som bygger på informationsinsamling under
hösten 2013 (Cabotagestudien, A study on trucking deregulation and
cabotage in Scandinavia and beyond, Sternberg m.fl., 2015) var det 386
utländska lastbilar som användes för kombinerade transporter och som inte
lämnade Sverige. Transporter med dessa fordon bedömdes i studien falla
in under reglerna om kombinerade transporter, men det kunde även
potentiellt vara fråga om otillåtna cabotagetransporter.
Oberoende av om långa vistelsetider i Sverige för utländska förare beror
på tillåtna transporter enligt bestämmelserna om kombinerade transporter
eller på otillåtna cabotagetransporter innebär nuvarande situation att förare
sannolikt utnyttjas genom att de under långa perioder befinner sig i
Sverige, med dåliga arbetsvillkor och löner.
Bestämmelserna om cabotagetransporter ska gälla när vägtransporten i
en kombinerad transport uteslutande utförs i Sverige
Enligt en ny bestämmelse, artikel 10.7 godsförordningen, får en medlemsstat föreskriva att artikel 8 i godsförordningen ska tillämpas på
transportföretag när de inom landet utför inledande eller avslutande vägtransportsträckor som utgör en del av en internationell kombinerad
transport. Sådana begränsningar får göras om det är nödvändigt för att
undvika att artikel 4 i kombidirektivet missbrukas genom
tillhandahållande av obegränsade och kontinuerliga transporttjänster i
landet. För sådana transporter får medlemsstaterna bevilja en längre period
än de sju dagar som gäller för cabotagetransporter enligt artikel 8.2 i
godsförordningen. Medlemsstaterna får också förkorta den karenstid om
fyra dagar som gäller enligt artikel 8.2a i förordningen. Medlemsstater som
utnyttjar avvikelsen i artikel 10.7 ska underrätta kommissionen om detta
innan de tillämpar relevanta nationella åtgärder. De ska se över dessa
åtgärder minst vart femte år och underrätta kommissionen om resultatet av
denna översyn. De ska göra dessa regler, inbegripet respektive perioders
längd, tillgängliga för allmänheten på ett transparent sätt.
I skälen till förordning (EU) 2020/1055 anges att erfarenheter har visat
att cabotageundantaget i kombidirektivet i vissa delar av unionen har
använts systematiskt för att kringgå cabotagetransportens tillfälliga
karaktär och som grund för en kontinuerlig närvaro av fordon i en annan
medlemsstat än företagets etableringsmedlemsstat. Vidare anges att
sådana otillbörliga metoder riskerar att leda till social dumpning och
äventyrar respekten för den rättsliga ramen gällande cabotage.
Som framgår ovan förekommer det att utländska transportföretag
tillhandahåller obegränsade och kontinuerliga tjänster bestående av
inledande eller avslutande vägtransportsträckor i Sverige som en del av en
kombinerad transport. För att undvika att bestämmelserna om
kombinerade transporter på detta sätt missbrukas bör artikel 8 i
godsförordningen vara tillämplig på en inledande eller avslutande
108
transportsträcka på väg i en kombinerad transport, om vägtransporten
utförs i Sverige och inte innehåller en gränspassage. Något skäl att ha
andra tidsperioder än de som gäller för cabotagetransporter enligt artikel 8
i godsförordningen saknas. Att artikel 8 i godsförordningen ska tillämpas
på kombinerade transporter innebär att totalt tre inrikestransporter får
utföras i Sverige med det aktuella fordonet sedan det kommit in till Sverige
och att dessa transporter ska utföras inom en frist på sju dagar. Vidare
gäller att sådana bevis som avses i artikel 8 ska kunna visas upp för de
aktuella transporterna.
I syfte att göra regleringen mer överskådlig föreslås att bestämmelserna
om kombinerade transporter samlas i 3 kap. yrkestrafikförordningen.
4.5
Utbyte av information
Promemorians förslag: Transportstyrelsen ska lämna uppgifter till
kommissionen i enlighet med gods- och bussförordningen. Polismyndigheten och Tullmyndigheten ska som underlag till Transportstyrelsen lämna information om antalet kontroller som utförs.
Skälen för förslaget
Rapportering av uppgifter till kommissionen
I artikel 17 i godsförordningen finns bestämmelser om att medlemsstaterna
ska rapportera information till kommissionen. Genom förordning (EU)
2020/1055 utökas rapporteringsskyldigheten. Medlemsstaterna ska
vartannat år underrätta kommissionen om hur många transportföretag som
innehade gemenskapstillstånd och förartillstånd den 31 december vart och
ett av de föregående två åren. Medlemsstaterna ska vid samma tillfälle
underrätta kommissionen om antalet bestyrkta kopior av gemenskapstillstånd för fordon i trafik den dagen. Rapporter för perioden efter den 20
maj 2022 ska även innehålla en uppdelning av dessa uppgifter efter
transportföretag som bedriver internationella godstransporter på väg
endast med hjälp av fordon med en högsta totalvikt som inte överstiger 3,5
ton och övriga transportföretag som bedriver godstransporter på väg
(artikel 17.1 och 17.2 godsförordningen).
Medlemsstaterna ska senast den 20 augusti 2022 underrätta
kommissionen om den nationella tillsynsstrategin som ska tillämpas i
fråga om cabotagetransporter (se avsnitt 4.2 ovan). Senast den 31 mars
varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de
tillsynsåtgärder som vidtagits under föregående kalenderår inklusive om
så är lämpligt antalet genomförda kontroller. Denna information ska
inbegripa uppgifter om antalet kontrollerade fordon (artikel 17.3
godsförordningen).
Transportstyrelsen har hittills utfört den rapportering som medlemsstaterna ska utföra enligt godsförordningen. Det bör dock regleras att
Transportstyrelsen har detta uppdrag. Det är Polismyndigheten och
Tullverket som utför vägkontroller av de transporter som ett
utlandsetablerat transportföretag utför, bl.a. när det gäller om villkoren för
cabotagetransporter är uppfyllda. För att kunna underrätta kommissionen
109
opaginerad Kontrollera mot PDF
om vilka tillsynsåtgärder som vidtagits i fråga om cabotagetransporter bör
dessa myndigheter senast den 15 februari varje år förse Transportstyrelsen
med de uppgifter om vägkontroller som styrelsen behöver för att uppfylla
rapporteringskraven enligt artikel 17 i godsförordningen. De uppgifter
Transportstyrelsen behöver från Polismyndigheten och Tullverket
kommer framförallt att vara antalet kontroller som utförts föregående år.
Transportstyrelsen fullgör även skyldigheten för medlemsstaten enligt
artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009
av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den
internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring
av förordning (EG) nr 561/2006 (bussförordningen) att rapportera
uppgifter till kommissionen om utfärdade tillstånd enligt bussförordningen. Även Transportstyrelsens rapporteringsskyldighet enligt
bussförordningen bör regleras.
Utbyte av information om överträdelser av vägtransportlagstiftningen
110
Enligt artikel 11 i godsförordningen ska medlemsstaterna bistå varandra
vid säkerställandet av att godsförordningen tillämpas och övervakas. De
ska utbyta information via de nationella kontaktpunkter som har upprättats
i enlighet med artikel 18 i trafiktillståndsförordningen. I artikel 13 i
godsförordningen finns bestämmelser om värdmedlemsstatens sanktioner
vid överträdelser. När en behörig myndighet i en medlemsstat får
kännedom om att ett utlandsetablerat transportföretag har begått en
allvarlig överträdelse av godsförordningen eller av gemenskapens
vägtransportlagstiftning ska den medlemsstat inom vars territorium
överträdelsen upptäckts till de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten så snart som möjligt och senast inom sex veckor efter det
slutliga avgörandet i ärendet översända information om överträdelsen och
sanktioner (artikel 13.1).
Uppgifterna om överträdelserna skickas till andra medlemsstater via
ERRU. Överträdelserna som informationsutbytet avser är de överträdelser
som kan leda till att det goda anseendet går förlorat i enlighet med artikel
6.1 och 6.2 i trafiktillståndsförordningen och/eller till ett tillfälligt eller ett
permanent återkallande av ett gemenskapstillstånd.
I artikel 6.1 b i trafiktillståndsförordningen har det lagts till ytterligare
överträdelser som ska beaktas vid prövningen av om kravet på gott
anseende är uppfyllt. Enligt de nya bestämmelserna får den trafikansvarige
eller företaget inte ha ådragit sig fällande domar eller sanktioner i en eller
flera medlemsstater för allvarliga överträdelser av unionsreglerna om
utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn, tillämplig lag för
avtalsförpliktelser och cabotage. Detta innebär att överträdelser av sådana
bestämmelser ska inkluderas i informationsutbytet enligt artikel 13.1.
Regleringen av vad som är tillämplig lag för avtalsförpliktelser är
civilrättslig. Vid ett eventuellt avtalsbrott ådrar sig inte transportföretaget
någon fällande dom eller administrativ sanktion. Det är alltså inte någon
information som Transportstyrelsen kan förmedla vidare. När det gäller
överträdelser av bestämmelserna om cabotagetransporter är det Transportstyrelsen som beslutar om sanktionsavgifter. Någon särskild reglering
behövs därför inte för att Transportstyrelsen ska få information om sådana
överträdelser för vidare förmedling till behörig myndighet i
etableringsmedlemsstaten. Ett beslut om sanktionsavgift vid överträdelser
av bestämmelserna om cabotagetransporter är en uppgift som även tidigare
omfattats av informationsutbytet enligt artikel 13.1 eftersom det avser en
överträdelse av godsförordningen. Transportstyrelsen bör besluta om
sanktionsavgift om det utlandsetablerade transportföretaget inte kan visa
upp en utstationeringsdeklaration vid en vägkontroll (se avsnitt 7.11). Mot
den bakgrunden finns det inte heller något behov av reglering för att
Transportstyrelsen ska få information om sådana överträdelser. Sekretess
gäller i Transportstyrelsens tillsynsverksamhet (30 kap. 23 § offentlighetsoch sekretesslagen samt 9 § och punkt 17 i bilagan till offentlighets- och
sekretess–förordningen). Sekretess gäller dock inte beslut i ärenden. Något
hinder för Transportstyrelsen att lämna ut uppgifter om ett beslut om
sanktionsavgift till behörig myndighet i en annan medlemsstat föreligger
därför inte.
4.6
Hänvisningar till gods- och bussförordningen
Promemorians förslag: De hänvisningar till gods- och bussförordningen som finns i förordningen om internationella vägtransporter inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vägtrafikdataförordningen ska, med undantag för ansvarsbestämmelserna, vara
dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande
lydelsen.
Skälen för förslaget
Vägtrafikdataförordningen
I vägtrafikdataförordningen finns bestämmelser om vilka uppgifter som
ska registreras i vägtrafikregistret. Det avser bl.a. uppgifter som beslut om
gemenskapstillstånd, kopior av gemenskapstillståndet och förartillstånd
(bilaga 3 till vägtrafikdataförordningen). Hänvisningarna till godsförordningen är i dessa avseenden i vissa fall statiska, dvs. hänvisning till EUrättsakten i en viss lydelse, och i andra fall dynamiska, dvs. hänvisning till
EU-rättsakten i den gällande lydelsen. Uppgifterna i vägtrafikregistret
behövs för att det ska vara möjligt att kontrollera vem som har beviljats ett
tillstånd och är en förutsättning för att det ska vara möjligt att utföra en
tillsyn. I godsförordningen och i trafiktillståndsförordningen finns även
bestämmelser om att uppgifterna om gemenskapstillstånd och kopior av
gemenskapstillståndet och om förartillstånd ska registreras i det nationella
elektroniska registret över vägtransportföretag (se artikel 16.2 i
trafiktillståndsförordningen och artikel 4.5 och 5.5 i godsförordningen).
Godsförordningens tillämpningsområde har ändrats på så sätt att
internationella godstransporter och cabotagetransporter som utförs med
lätta fordon, dvs. över 2,5 ton, förutsätter att transportföretaget innehar ett
gemenskapstillstånd och i vissa fall ett förartillstånd (se artikel 1.5). Då
tillämpningsområdet utvidgats behöver de statiska hänvisningarna i
vägtrafikdataförordningen ändras. Mot bakgrund av att det är beslut av
Transportstyrelsens som registreras i vägtrafikregistret är det mer
ändamålsenligt att hänvisningarna till godsförordningen är dynamiska. I
111
bilaga 3 till vägtrafikdataförordningen finns även statiska hänvisningar till
bussförordningen. Hänvisningarna gäller registrering av uppgifter om
gemenskapstillstånd. Även dessa hänvisningar bör vara dynamiska.
Ansvarsbestämmelser
I förordningen om internationella vägtransporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) finns bestämmelser om ansvar vid
överträdelser av bestämmelserna om att inneha och medföra ett gemenskapstillstånd, en kopia av ett gemenskapstillstånd eller ett förartillstånd
samt av bestämmelserna om cabotagetransporter och om beställares
ansvar. Hänvisningarna är statiska, vilket innebär att ändringarna i
godsförordningen såvitt avser lätta fordon och regleringen av karenstid
och bevismaterial avseende cabotagetransporter inte får genomslag i
ansvarsbestämmelserna. Hänvisningarna i ansvarsbestämmelserna till
godsförordningen bör alltjämt vara statiska men bör justeras till att avse
den senaste lydelsen av förordningen. Detta innebär att ansvarsbestämmelserna även kommer att träffa den som utför transporter med lätta
fordon och den som bryter mot godsförordningens bestämmelser om
karenstid och kravet på att tillhandahålla bevismaterial i samband med en
vägkontroll av cabotagetransporter.
Övriga hänvisningar till godsförordningen
I förordningen om internationella vägtransporter inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) finns även andra bestämmelser som
hänvisar till godsförordningen. Bestämmelserna gäller vem som är behörig
kontrollant i fråga om olika kontroller och handläggningen av ärenden i
vissa fall. Dessa hänvisningar föreslås vara dynamiska.
4.7
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Promemorians förslag: De kompletterande bestämmelserna till
godsförordningen ska träda i kraft den 21 februari 2022. Äldre
föreskrifter ska fortfarande gälla för överträdelser som har ägt rum före
den 21 februari 2022.
Skälen för förslaget: Ändringarna i godsförordningen ska börja
tillämpas den 21 februari 2022. Mot den bakgrunden bör de bestämmelser
som föreslås komplettera godsförordningen och som krävs för att Sverige
ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen börja gälla samma
datum. Det är även lämpligt att förslagen i övrigt –bestämmelserna om
kombinerade transporter – börjar gälla samtidigt. Med beaktande av
förbudet mot retroaktiv tillämpning av straffbestämmelser bör en
övergångsbestämmelse införas om att äldre föreskrifter fortfarande ska
gälla för överträdelser som ägt rum före den 21 februari 2022.
112
5
Kör- och vilotider
5.1
Bakgrund
EU-förordningarna om kör- och vilotider och färdskrivare
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15
mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och
(EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr
3820/85 (i det följande kör- och vilotidsförordningen) finns bestämmelser
om körtider, raster, dygnsvila och veckovila. I Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG)
nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (i det följande
färdskrivarförordningen) finns bestämmelser om skyldigheter och krav i
samband med konstruktion, installation, användning, prövning och
kontroll av färdskrivare som används vid vägtransporter. Färdskrivaren
används för att registrera körtider, raster, dygnsvila och veckovila.
Bestämmelserna är med vissa undantag tillämpliga på de som utför
godstransporter med ett fordon eller en fordonskombination med en vikt
över 3,5 ton eller persontransporter med en buss.
Förordningarna har ändrats genom förordning (EU) 2020/1054. Köroch vilotidsförordningen har bl.a. ändrats genom att ett förtydligande har
införts om att den normala veckovilan, minst 45 timmar, inte får tillbringas
i fordonet och att transportföretaget ska bekosta förarens logi utanför
fordonet om föraren är borta hemifrån. Bestämmelser har även införts om
att transportföretaget ska organisera förarens arbete så att han eller hon
regelbundet kan återvända hem. För att förbättra kontrollmöjligheterna har
det i färdskrivarförordningen införts krav på att en ny sorts färdskrivare
ska installeras, s.k. smart färdskrivare version 2. En sådan färdskrivare ska
bl.a. automatiskt registrera när fordonet passerar en gräns och när
lastningar och lossningar utförs. Europeiska kommissionen ska anta
tekniska specifikationer för smarta färdskrivare version 2. Tidpunkten för
när sådan färdskrivare ska vara installerad i nya fordon och eftermonterade
i befintliga fordon är beroende av när de tekniska specifikationerna träder
i kraft. Uppskattningsvis ska fordon som registreras första gången i
Sverige under hösten 2023 ha en smart färdskrivare version 2 installerad.
När det gäller befintliga fordon som används i gränsöverskridande trafik
kan det antas att de ska utrustas med en smart färdskrivare version 2 senast
den 31 december 2024 eller i vissa fall senast under hösten 2025. Fram till
dess att fordonet är utrustat med en smart färdskrivare version 2 ska
föraren manuellt registrera när han eller hon passerar en gräns. Från den
31 december 2024 ska en förare också kunna visa upp färdskrivaruppgifter
för den innevarande dagen och de föregående 56 dagarna. Syftet med att
registrera uppgifter i färdskrivaren är att kunna kontrollera efterlevnaden
av bestämmelserna i kör- och vilotidsförordningen, trafiktillståndsförordningen, godsförordningen, bussförordningen, vägarbetstidsdirektivet,
113
opaginerad Kontrollera mot PDF
kombidirektivet, bestämmelserna om utstationering av arbetstagare vid
vägtransporter och bestämmelser om hastighetsregulator. Färdskrivaruppgifter ska på begäran lämnas över av en förare eller ett transportföretag
vid en kontroll enligt nämnda regelverk. Från den 1 juli 2026 ska
bestämmelserna i förordningarna även tillämpas på lätta fordon över 2,5
ton som används vid internationella godstransporter eller
cabotagetransporter.
Kontrolldirektivet
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006
om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr
3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (i det
följande kontrolldirektivet) innehåller bestämmelser om den kontroll som
behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska utföra av förare, fordon och
företag för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om kör- och
vilotider samt färdskrivare. Direktivet innehåller även bestämmelser om
samverkan inom unionen i fråga om kontroller och om informationsutbyte.
Medlemsstaterna ska utföra kontroller på väg och i företagens lokaler.
Varje medlemsstat ska organisera kontrollerna på ett sådant sätt att tre
procent av arbetsdagarna för förare av fordon som omfattas av
förordningarna kontrolleras. Minst 30 % av det sammanlagda antalet
kontrollerade arbetsdagar ska kontrolleras ute på vägarna och minst 50 %
i företagens lokaler. Kontroll av att kör- och vilotidsbestämmelserna följs
ska ske oftare och mer ingående hos vissa företag. Urvalet ska grundas på
det relativa antal överträdelse som ett företag begår av kör- och
vilotidsbestämmelserna och hur allvarliga dessa överträdelser är, det s.k.
riskvärderingssystemet.
Kontrolldirektivet har ändrats genom direktiv (EU) 2020/1057.
Ändringarna innebär att direktivet utökas till att även reglera kontroller av
vägarbetstidsdirektivet. Ändringarna innebär också att de kontroller som
utförs även ska omfatta de nya bestämmelserna i kör- och
vilotidsförordningen.
Förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare,
m.m.
114
I förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.
finns bestämmelser som kompletterar EU-förordningarna om kör- och
vilotidsförordningen och färdskrivare. Det gäller bl.a. bestämmelser om
nationella undantag från EU-förordningarnas tillämpningsområde och om
ansvar för förare, transportföretag och näringsidkare. Sedan den 24 maj
2021 gäller ändrade bestämmelser om ansvar för förare och transportföretag vid överträdelser av bl.a. de nya regler om kör- och vilotider som
införts i EU-förordningarna genom mobilitetspaketet (förordning (EU)
2020/1054). I förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.
finns även bestämmelser om kontroller av kör- och vilotider och
färdskrivare och om utbyte av information. Dessa bestämmelsen genomför
kontrolldirektivet.
Polismyndigheten utför kontroller på väg om kör- och vilotidsreglerna
följs. Vägkontrollerna avser i första hand föraren men Polismyndigheten
kan även skicka en rapport till Transportstyrelsen gällande transportföretagets ansvar. Transportstyrelsen utför också kontroller i företagets
lokaler av om transportföretagen följer regelverket, s.k. företagskontroller.
En polisman eller en bilinspektör kontrollerar i regel 29 kontrollarbetsdagar i samband med en vägkontroll. När Transportstyrelsen utför
företagskontroller kontrolleras uppgifter avseende två månader. Antalet
kontrollarbetsdagar som Transportstyrelsen kontrollerar vid en
företagskontroll varierar bl.a. mot bakgrund av hur många fordon och
förare som ingår i kontrollen. Polismyndigheten utför mellan 18 000 och
20 000 vägkontroller per år. Transportstyrelsen utför omkring 175
företagskontroller per år.
5.2
Ansvar och undantag
Promemorians förslag: Ett transportföretag ska påföras en sanktionsavgift om föraren underlåtit att i färdskrivaren registrera en gränspassage om företaget inte gjort vad som ankommit på det för att hindra
överträdelsen.
Skälen för förslaget
Ansvarsbestämmelser och sanktionsavgifter vid utebliven registrering av
gränspassage
Enligt artikel 41.1 i färdskrivarförordningen ska medlemsstaterna anta
bestämmelser om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelser av
förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att
bestämmelserna genomförs. I 9 kap. förordningen om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m. finns bestämmelser om ansvar vid överträdelser
av kör- och vilotidsförordningen och färdskrivarförordningen. Både
företag och förare kan påföras ansvar. Vid överträdelser döms en förare
vanligtvis till penningböter medan ett transportföretag eller en
näringsidkare påförs en sanktionsavgift. Sanktionsavgifterna ska påföras
med de belopp som anges i bilagan till förordningen om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m. De sanktionsavgifter som kan påföras vid
överträdelser av reglerna om kör- och vilotider och färdskrivare spänner
från 500 kronor till 20 000 kronor.
I artikel 34.6 och 34.7 i färdskrivarförordningen regleras uppgifter som
föraren ska lämna på diagrambladet eller föra in i färdskrivaren. Genom
ändringar i artikel 34.6 och 34.7 i färdskrivarförordningen ska en förare
registrera när han eller hon passerar en gräns. Om en analog färdskrivare
används ska föraren vidare, oavsett om det är en nationell eller
internationell transport, på diagrambladet ange symbolen för de länder där
den dagliga arbetsperioden påbörjas respektive avslutas och symbolen för
det land som föraren kommer in i efter att ha passerat en gräns. När en
digital färdskrivare används ska symbolen för det land som föraren
kommer in i efter att ha passerat en gräns föras in i färdskrivaren. I fråga
om sådana färdskrivare gäller sedan tidigare att symbolen för de länder där
115
den dagliga arbetsperioden påbörjas respektive avslutas ska föras in.
Skyldigheten att föra in gränspassage på ett diagramblad gäller från den
20 augusti 2020. I fråga om digitala färdskrivare, inklusive smarta
färdskrivare version 1, ska uppgifter om gränspassager föras in från och
med 2 februari 2022.
Syftet med bestämmelsen om registrering av gränspassage är främst att
förbättra kontrollmöjligheterna av bestämmelser i andra regelverk på
transportområdet, t.ex. bestämmelser om cabotagetransporter, kombinerade transporter och utstationering.
Ansvarsbestämmelsen i 9 kap. 5 § förordningen om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m. som reglerar förarens ansvar omfattar överträdelser av artikel 34.6 och 34.7 i färdskrivarförordningen. Att ytterligare
uppgifter ska registreras i färdskrivaren enligt de aktuella artiklarna
föranleder inte någon ändring i ansvarsbestämmelsen. Däremot behöver
omständigheten att föraren inte registrerat en gränspassage läggas till i
bilagan till förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare m.m. när
det gäller transportföretagets ansvar enligt 9 kap. 8 § förordningen om köroch vilotider samt färdskrivare, m.m.
I bilagan till förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare finns
när det gäller den analoga färdskrivaren överträdelsen K4 som avser
utebliven anteckning av orten där användning av bladet inleddes eller
avslutades och när det gäller den digitala eller smarta färdskrivaren
överträdelse K9, som avser situationer där symbolen för landet inte är
angiven i färdskrivaren. Överträdelsen K9 bör ändras så att den gäller när
symbolen för länderna där den dagliga arbetsperioden påbörjats och
avslutats inte är angiven i färdskrivaren eller på diagrambladet. Ytterligare
en sanktionsavgift bör införas om inte en gränspassage registrerats eller
antecknats på diagrambladet. I fråga om sanktionsavgiftens storlek kan det
konstateras att överträdelser av artikel 34.6 och 34.7 i färdskrivarförordningen, s.k. K-överträdelser, kan vara så kallade handhavandefel där
föraren av misstag underlåtit att registrera en uppgift i färdskrivaren eller
på ett diagramblad. Dessa är i huvudsak klassificerade som mindre
överträdelser, eftersom uppgifterna inte är väsentliga vid en kontroll av
kör- och vilotidsregelverket. I de fall en K-överträdelse är klassificerad
som en mycket allvarlig överträdelse är sanktionsavgiften satt till 2 000
kronor, vilket är den lägsta nivån för en avgift vid överträdelser som har
den klassificeringen. I andra fall är sanktionsavgiften för en mycket
allvarlig överträdelse normalt 4 000 kronor.
Information om en gränspassage men även start- och slutland är
väsentlig vid kontroll av de bestämmelser i andra regelverk som nämns
ovan och har även viss betydelse vid kontroll av kör- och vilotidsreglerna.
Det finns alltså en ökad risk i jämförelse med andra K-överträdelser att en
förare, för att försvåra en kontroll, medvetet underlåter att registrera en
gränspassage eller start- och slutland. Detta talar för att sanktionsavgiften
bör vara betydligt högre än vad som är fallet för övriga K-överträdelser.
Sanktionsbeloppet föreslås även i fortsättningen vara 500 kronor om starteller slutland inte angetts eftersom en utebliven registrering i de fall
fordonet enbart används inom Sverige har mindre betydelse i kontrollhänseende. Om gränspassage inte registrerats eller antecknats på
diagrambladet, bör däremot sanktionsavgiften vara 4 000 kronor.
116
I det fall utebliven anteckning av start- eller slutland saknar betydelse i
kontrollhänseende kan Transportstyrelsen sätta ned avgiften om 500
kronor eller helt efterge avgiften. Så kan vara fallet om orten där
användningen av bladet inleddes eller avslutades finns antecknad.
I sammanhanget är det värt att notera att det pågår ett arbete i EU med
att kategorisera överträdelsernas allvarlighetsgrad. Den föreslagna
sanktionsavgiften kan därför komma att behöva ses över om överträdelsen
formuleras annorlunda av kommissionen i en delegerad akt.
Det bör inte införas några ytterligare undantag från bestämmelserna om
kör- och vilotider och färdskrivare
Enligt artikel 13.1 i kör- och vilotidsförordningen får medlemsstaterna
inom sitt eget territorium medge undantag för vissa vägtransporter från
tillämpningen av artiklarna 5 till 9 i kör- och vilotidsförordningen. Enligt
artikel 3.3 i färdskrivarförordningen får medlemsstaterna även undanta
dessa transporter från färdskrivarförordningens tillämpningsområde.
Genom förordning (EU) 2020/1054 har det införts två nya punkter i artikel
13.1 i kör- och vilotidsförordningen. Båda undantagen tar huvudsakligen
sikte på transporter inom bygg- och anläggningsbranschen, varvid det ena
gäller transporter av byggmaskiner för ett byggföretag om körning inte
utgör förarens huvudsakliga uppgift och det andra avser fordon som
används för leverans av färdigblandad betong.
När det gäller båda de nya undantagen är det svårt att bedöma hur många
transporter som skulle undantas om de infördes. Mot den bakgrunden är
det även svårt att bedöma hur ett införande av undantagen skulle påverka
konkurrensförhållanden, förarnas arbetsvillkor och trafiksäkerhet. Om
undantagen skulle införas skulle å ena sidan företagen som utför nämnda
transporter få en minskad administrativ börda och en ökad flexibilitet i när
en förare kan utföra en transport. Å andra sidan finns en ökad risk för att
undantagen missbrukas och att de medvetet eller omedvetet tillämpas
felaktigt. Mot bakgrund av att det är viktigt för trafiksäkerheten att förarna
vid nämnda transporter utförs av utvilade förare som regelbundet tar raster
bedöms det inte finnas tillräckliga skäl för att föreslå att undantagen införs
i Sverige.
5.3
Väg- och företagskontroller
Promemorians förslag: Föraren ska vid en vägkontroll få möjlighet att
kontakta transportföretaget om bevis saknas i fordonet.
Kontrollen av färdskrivaruppgifter ska från och med den 31 december
2024 omfatta 57 dagar vid en vägkontroll.
Transportstyrelsens företagskontroller ska omfatta kontroll av att
transportföretaget uppfyller kraven på att organisera verksamheten så
att föraren regelbundet kan återvända hem och bekosta förarens
inkvartering utanför fordonet.
Allvarliga överträdelser av lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete ska leda till en företagskontroll och riskvärderingssystemet ska
utökas till att omfatta även sådana överträdelser. Vägtrafikregistret ska
117
kompletteras med en uppgift om vilken typ av färdskrivare som ett
företag använder.
Uppgifter om ett företags riskvärde ska få överföras till
vägtrafikregistret från en myndighet i något annat land vid kontroller av
bestämmelserna om kör- och vilotider, färdskrivare och vägarbetstid.
Om det är möjligt ska företagskontroller utföras samtidigt i Sverige
och minst en annan stat inom EES. Transportstyrelsen ska samordna
dessa kontroller.
Skälen för förslaget
Föraren ska få möjlighet att kontakta huvudkontoret vid en vägkontroll
I kontrolldirektivet anges att medlemsstaterna ska kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om kör- och vilotider samt färdskrivare vid
väg- och företagskontroller. Artikel 2 i kontrolldirektivet har ändrats och
det framgår nu bl.a. att föraren under en vägkontroll ska tillåtas att ta
kontakt med huvudkontoret, den trafikansvarige eller andra personer eller
enhet i syfte att innan vägkontrollen är avslutad tillhandahålla bevis som
eventuellt saknas i fordonet. Denna möjlighet påverkar inte förarens
skyldighet att säkerställa att färdskrivarutrustningen används på rätt sätt.
Mot bakgrund av ändringen i kontrolldirektivet behöver en liknande
bestämmelse införas i förordningen om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m. En förare bör därför ha möjlighet att kontakta
transportföretaget eller någon annan som kan tillhandahålla de bevis som
saknas vid kontrollen. Detta innebär att föraren bör tillåtas att ta kontakt
med transportföretaget och att transportföretaget bör få en rimlig möjlighet
att tillhandahålla de bevis som saknas, utan att detta förlänger kontrollen.
Att bevisen ska tillhandahållas innan vägkontrollen är avslutad innebär att
tidsfristen har löpt ut när en polisman eller bilinspektör är klar med sin
kontroll av ekipaget (förare och fordon). I den mån det behövs bör
Polismyndigheten ta fram interna rutiner för hur de ska agera i samband
med en vägkontroll.
Kontrollen av färdskrivaruppgifter ska omfatta fler dagar
I förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. framgår vad
som ska kontrolleras i samband med en vägkontroll. En polisman eller
bilinspektör ska bl.a. kontrollera att bestämmelserna om daglig körtid och
körtid per vecka, raster, dygns- och veckovila har efterlevts under dagen
för kontrollen och de föregående 28 dagarna. I förekommande fall ska
också fordonets hastighet kontrolleras under nämnda period (7 kap. 8 och
9 §§). Bestämmelserna genomför artikel 4.3 och bilaga I, Del A punkt 1
och 2 i kontrolldirektivet, som anger vilka kontrollmoment som ska ingå i
en vägkontroll.
När det gäller perioden som ska kontrolleras hänvisar kontrolldirektivet
till artikel 36.1 och 36.2 i färdskrivarförordningen, som anger vilka
uppgifter som ska medföras av föraren. De aktuella bestämmelserna i
färdskrivarförordningen har ändrats genom att den period för vilken en
förare ska kunna visa upp färdskrivaruppgifter har förlängts från 28 till 56
dagar. För att återspegla detta behöver förordningen om kör- och vilotider
118
samt färdskrivare, m.m. ändras. Aktuella ändringar i artikel 36 gäller först
från och med den 31 december 2024.
Någon ändring när det gäller kontroll av fordonets hastighet under den
period som avses i artikel 36 i färdskrivarförordningen behövs däremot
inte, eftersom 7 kap. 9 § 1 förordningen om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m. hänvisar direkt till artikel 36 i färdskrivarförordningen.
Det innebär att kontrollperioden från den 31 december 2024 alltså kommer
att omfatta dagen för kontroll och de föregående 56 dagarna (jfr. bilaga I,
del A, punkt två i kontrolldirektivet).
Urval av transportföretag som ska kontrolleras vid en företagskontroll
Artikel 6 i kontrolldirektivet behandlar företagskontroller. Företagskontroller organiseras på grundval av tidigare erfarenheter från olika typer
av transporter och företag. Sådana kontroller ska även utföras när
allvarliga överträdelser av kör- och vilotidsförordningen och färdskrivarförordningen upptäckts vid vägkontroller (11 § förordningen om kör- och
vilotider samt färdskrivare, m.m.). Artikel 6.1 har ändrats på så sätt att
även allvarliga överträdelser av vägarbetstidsdirektivet som upptäcks vid
en vägkontroll ska leda till en företagskontroll. Vägarbetstidsdirektivet är
genomfört i huvudsak genom lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete. Mot bakgrund av ändringen i kontrolldirektivet behöver
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. justeras så att
även allvarliga överträdelser av lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete ska leda till en företagskontroll.
Transportföretagens skyldigheter som avser betalning för förarnas logi
och förläggning av förarnas arbete så att de regelbundet kan återvända
hem ska kontrolleras av Transportstyrelsen
I kör- och vilotidsförordningen har det införts nya bestämmelser om att
den normala veckovilan eller en annan veckovila på mer än 45 timmar inte
får tillbringas i ett fordon. Sådan vila ska tas i lämplig och könsanpassad
inkvartering med lämpliga sovmöjligheter och sanitära inrättningar.
Transportföretaget ska bekosta en förares inkvartering utanför fordonet i
samband med en normal veckovila eller en annan veckovila som är längre
än 45 timmar och det ska organisera förarens arbete så att föraren
regelbundet kan återvända till arbetsgivarens arbetsställe eller till sin
bostad (artikel 8.8 och 8.8a). Även kontrolldirektivet har ändrats så att
behörig myndighet vid en företagskontroll ska kontrollera att transportföretaget följt de nya bestämmelserna (artikel 6.3 och bilaga I, del B i
direktivet). I förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.
regleras vad som ska kontrolleras i samband med en företagskontroll (7
kap. 13 §). Mot bakgrund av ändringen i kontrolldirektivet bör en
företagskontroll även omfatta kontroll av att transportföretaget uppfyllt de
aktuella skyldigheterna i kör- och vilotidsförordningen. Från den 24 maj
2021 kan ett transportföretag påföras en sanktionsavgift om 20 000 kronor
om företaget bryter mot de nämnda bestämmelserna i kör- och
vilotidsförordningen.
119
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riskvärderingssystemet ska utökas
Vissa företag ska kontrolleras oftare och mer ingående än andra företag.
Dessa kontroller ska baseras på det relativt stora antal överträdelser eller
allvarliga överträdelser av kör- och vilotidsförordningen och färdskrivarförordningen som har begåtts inom företagets verksamhet, s.k. riskvärdering (7 kap. 13 § förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.). Uppgifter om ett företags riskvärde är registrerat i vägtrafikregistret enligt bilaga 4 till vägtrafikdataförordningen. Paragrafen
genomför artikel 9.1 i kontrolldirektivet. Den artikeln har ändrats så att
även överträdelser av vägarbetstidsdirektivet ska ingå i riskvärderingssystemet. Mot denna bakgrund bör även enligt svensk rätt urvalet till en
företagskontroll baseras på relativt stora antal överträdelser eller allvarliga
överträdelser av lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
I promemorian Ändringar i vägtrafikdataförordningen (2019:382) och
förordningen (2019:383) om fordons registrering och användning
(I2020/02137) föreslås att uppgifter om överträdelser av lagen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete registreras i vägtrafikregistret.
Vidare föreslås att även uppgifter om tillsyn av arbetstid vid visst
vägtransportarbete ska registreras i vägtrafikregistret och att uppgifterna
ska kunna sökas fram ut registret. Något behov av ytterligare ändringar i
vägtrafikdataförordningen för att uppgifter om överträdelser av
bestämmelserna om vägarbetstid ska kunna beaktas vid beräkningen av ett
företags riskvärde än vad som föreslås i den promemorian finns inte.
Beräkningen av riskvärdet
120
I kontrolldirektivet anges numera även att kommissionen genom en
genomförandeakt ska fastställa en gemensam formel för beräkningen av
ett företags riskvärde. Denna gemensamma formel ska ta hänsyn till
överträdelsernas antal, allvarlighetsgrad och frekvens och till resultaten av
kontroller där ingen överträdelse har upptäckts samt till vilken typ av
färdskrivare som företaget använt. Mot den bakgrunden behöver det i
vägtrafikregistret registreras vilken typ av färdskrivare som används i ett
fordon som kontrolleras vid en väg- eller företagskontroll. Det behöver
samtidigt vara möjligt att söka fram uppgiften. Bilaga 4 i vägtrafikdataförordningen bör därför ändras så att den typ av färdskrivare som
används ska registreras i vägtrafikregistret. Ett nytt sökbegrepp om detta
bör läggas till vägtrafikregistret i uppgifter som rör tillsyn.
Transportstyrelsen behöver även få uppgift om genomförda vägkontroller där Polismyndigheten inte upptäckt någon överträdelse. Därför
föreslås att polisen efter varje genomförd kontroll på väg förser Transportstyrelsen med uppgifter om den enskilda kontrollen oavsett om några
överträdelser har konstaterats eller inte. Uppgifterna kan sedan läggas in i
riskvärderingssystemet. I promemorian Ändringar i vägtrafikdataförordningen (2019:382) och förordningen (2019:383) om fordons
registrering och användning (I2020/02137) föreslås också ändringar i de
uppgifter som ska registreras i vägtrafikregistret när det gäller uppgifter
om kontroller av kör- och vilotider samt sökbegrepp. Utöver ändringarna
i nämnda promemoria behöver det som utfall av kontroll också vara
möjligt att registrera beslut efter vägkontroll. Bilaga 4 i vägtrafikdataförordningen bör därför ändras även i detta avseende.
De nya uppgifterna behöver registreras av administrativa skäl så att
riskvärdet kan beräknas i enlighet med kommande genomförandeakt. De
angivna uppgifterna måste registreras för att Sverige ska kunna uppfylla
sina skyldigheter enligt EU-rätten.
Ett företags riskvärde ska vara tillgängligt för behöriga myndigheter
Artikel 9 i kontrolldirektivet innehåller bestämmelser om riskvärderingssystemet. I syfte att underlätta riktade vägkontroller har artikeln
kompletterats med två nya punkter, som anger att uppgifterna i det
nationella riskvärderingssystemet ska vara åtkomligt för samtliga behöriga
kontrollmyndigheter i den berörda medlemsstaten vid tidpunkten för
kontrollen. Medlemsstaterna ska göra informationen i de nationella
riskvärderingssystemen direkt åtkomliga för behöriga myndigheter i andra
medlemsstater genom de nationella elektroniska register som avses i
artikel 16 i trafiktillståndsförordningen. Informationsutbytet mellan de
nationella registerna sker genom ERRU.
I vägtrafikdataförordningen regleras under vilka förutsättningar
uppgifter får överföras till vägtrafikregistret från ett personregister hos en
myndighet i något annat land. Som tidigare nämnts kan riskvärdet vara en
personuppgift om transportföretaget bedrivs av en enskild näringsidkare.
Mot bakgrund av att ett företags riskvärde ska vara åtkomligt för behöriga
kontrollmyndigheter enligt ändringen i kontrolldirektivet bör det i 5 kap.
16 § vägtrafikdataförordningen framgå att uppgifter får överföras till
vägtrafikregistret från ett personregister hos en myndighet i något annat
land i samband med en väg- eller företagskontroll enligt förordningen om
kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. och förordningen om arbetstid
vid visst vägtransportarbete. Personuppgiftsbehandlingen är tillåten,
eftersom informationsutbytet följer av en EU-reglering.
Kontroller ska samordnas med andra medlemsstater
Vägkontroller av förare och fordon som omfattas av kör- och
vilotidsförordningen och färdskrivarförordningen ska minst sex gånger om
året genomföras samtidigt i Sverige och minst en annan stat inom EES,
varvid respektive kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium.
Transportstyrelsen ska ansvara för samordning med behöriga myndigheter
i andra stater inom EES och med Polismyndigheten i fråga om
genomförande av sådana kontroller (artikel 5 i kontrolldirektivet och
7 kap. 6 § förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.).
Artikel 5 har ändrats så att medlemsstaterna även ska sträva efter att
anordna samordnade kontroller i företagens lokaler. Mot denna bakgrund
bör det i förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.
regleras att, om det är möjligt, kontroll i företagslokaler ska genomföras
samtidigt i Sverige och minst en annan stat inom EES, varvid respektive
kontrollmyndighet arbetar på sitt eget territorium. Det är
Transportstyrelsen som utför företagskontroller och ansvarar för
samordningen när det gäller vägkontrollerna. Det är därför lämpligt att
Transportstyrelsen även ansvarar för samordning med behöriga
myndigheter i andra stater inom EES när det gäller företagskontroller.
Transportstyrelsen bör avgöra om det är möjligt att genomföra
samordnade företagskontroller.
121
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.4
Utbyte av information
Promemorians förslag: Transportstyrelsen ska efter en begäran från
en myndighet i en annan medlemsstat inom EES tillhandahålla
information som rör kontroller av bestämmelserna om kör- och
vilotider, färdskrivare och vägarbetstid.
Transportstyrelsen ska minst en gång varje halvår utbyta information
med anda medlemsstater inom EES om den nationella tolkningen och
tillämpningen av bestämmelserna i kör- och vilotidsförordningen.
Skälen för förslaget
Förfarande för informationsutbyte mellan medlemsstater
122
I artikel 7 i kontrolldirektivet finns bestämmelser om samverkan inom
gemenskapen. En medlemsstat ska utse ett organ som ska ha till uppgift
att sörja för samordningen med motsvarande organ i andra berörda
medlemsstater i vissa avseenden. Artikel 7.1 har kompletterats, och
numera framgår att det utsedda organet även ska säkerställa utbyte av
information med övriga medlemsstater enligt artikel 8 när det gäller
tillämpningen av nationella bestämmelser som införlivar kontrolldirektivet och vägarbetstidsdirektivet.
I artikel 8 regleras förfarandet vid informationsutbyte mellan behöriga
myndigheter. Artikeln har ändrats bl.a. på så sätt att det införts
bestämmelser som närmare reglerar hur informationsutbytet ska gå till.
Den nya regleringen innebär att medlemsstaterna ska utbyta information
om den nationella tolkningen och tillämpningen av kör- och vilotidsförordningen. Informationen ska utbytas mellan de organ som anmälts till
kommissionen enligt artikel 7 i kontrolldirektivet minst var sjätte månad
eller på motiverad begäran av en medlemsstat i enskilda fall. Artikel 8
behandlar vidare det närmare förfarande och de tidsfrister som ska
tillämpas vid utbyte av sådan information. Av artikeln framgår även att
kommissionen ska underrättas om det är problem med informationsutbytet
från en annan medlemsstat.
Transportstyrelsen är sedan tidigare utsedd att ansvara för samordning
av kontroller, överlämnande av statistik och bistånd till behöriga
myndigheter i andra länder enligt artikel 7.1 i kontrolldirektivet (7 kap. 6
och 10 §§ och 8 kap. 1 § förordningen om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m.). Det finns inte några skäl att ändra vilken myndighet
som ska vara ansvarig för de administrativa uppgifterna som följer av
kontrolldirektivet. Transportstyrelsen bör alltså även ansvara för det
informationsutbyte som ska ske enligt artikel 7.1 och 8 i kontrolldirektivet.
Bestämmelser om sådant informationsutbyte i fråga om tillämpningen av
kontroller av kör- och vilotidsförordningen och färdskrivarförordningen
bör införas i förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.
Informationsutbytet om tillämpningen av nationella bestämmelser som
införlivar vägarbetstidsdirektivet bör genomföras i förordningen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete. Enligt artikel 8 i kontrolldirektivet
ska informationssystemet för den inre marknaden (IMI) användas vid
informationsutbytet. Transportstyrelsen bör därför utses till behörig
myndighet i fråga om IMI vid tillämpningen av förordningen om kör- och
vilotider samt färdskrivare, m.m. och förordningen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete.
Enligt artikel 8.2 fjärde stycket i kontrolldirektivet ska kommissionen
underrättas vid bestående förseningar i fråga om att tillhandahålla
information till den medlemsstat en förare är utstationerad till. Att stycket
omnämner utstationering bedöms vara ett förbiseende eftersom
kontrolldirektivet avser kontroller av kör- och vilotider och vägarbetstid.
En motsvarande bestämmelse finns nämligen också i utstationeringsdirektivet, som är genomförd i 5 § förordningen (2017:319) om
utstationering av arbetstagare. Mer sannolikt är därför att kommissionen
ska underrättas om bestående förseningar i samband med
informationsutbyte som avser kör- och vilotider och vägarbetstid, oavsett
om föraren är att anse som utstationerad eller inte. Oavsett hur
bestämmelsen ska förstås bedöms det inte stå i strid med kontrolldirektivet
eller annan EU-reglering att föreskriva om en utökad underrättelseskyldighet till kommissionen. Transportstyrelsen bör därför underrätta
kommissionen om en myndighet i en annan stat inom EES återkommande
dröjer med att tillhandahålla sådan information som behövs vid kontroller
av kör- och vilotider och färdskrivare eller vägarbetstid som
Transportstyrelsen har begärt.
Viss information ska utbytas regelbundet
Artikel 8 i kontrolldirektivet har hittills reglerat det informationsutbyte
som avses i artikel 22.2 i kör- och vilotidsförordningen. Det vill säga att
medlemsstatens behöriga myndigheter regelbundet ska översända all
tillgänglig information om överträdelser av bestämmelserna i kör- och
vilotidsförordningen som begåtts av personer som inte är bosatta i den
ifrågavarande medlemsstaten och de påföljder som dessa överträdelser
medfört och sanktioner beslutade av en medlemsstat mot personer som är
bosatta i staten för överträdelser som begåtts i andra medlemsstater.
Utbytet av information ska ske 1 maj och 1 november varje år (8 kap. 3 §
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.).
Mot bakgrund av att artikel 8 inte längre reglerar informationsutbytet
enligt artikel 22.2 i kör- och vilotidsförordningen utan i stället hänvisar till
artikel 22.3 föreslås att förordningen om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m. ändras för att återspegla detta. Informationsutbytet ska
ske en gång i halvåret.
Transportstyrelsen är behörig myndighet (8 kap. 1 § förordningen om
kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.). Det framgår direkt av artikel
22.2 i kör- och vilotidsförordningen att den behöriga myndigheten
regelbundet ska översända information till andra länders behöriga
myndigheter om överträdelser, sanktioner och annan särskild information
som kan få konsekvenser för efterlevnaden av kör- och vilotidsförordningen. Någon ytterligare reglering om detta informationsutbyte
bedöms inte vara nödvändig.
123
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.5
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Promemorians förslag: De kompletterande bestämmelserna till
färdskrivarförordningen och ändringarna i förordningen om kör- och
vilotider samt färdskrivare, m.m., förordningen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete och vägtrafikdataförordningen som föranleds av
genomförandet av ändringar i kontrolldirektivet ska träda i kraft den 2
februari 2022. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för överträdelser
som har ägt rum före den 2 februari 2022.
Skälen för förslaget: Direktivet (EU) 2020/1057 ska vara genomfört
den 2 februari 2022. Mot denna bakgrund bör de ändringar i förordningen
om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m., förordningen om arbetstid
vid visst vägtransportarbete och vägtrafikdataförordningen som föranleds
av direktivet träda i kraft det datumet. Även de ändringar om sanktioner
vid utebliven registrering av gränspassage som föreslås med anledning av
ändringarna i färdskrivarförordningen bör träda i kraft den 2 februari 2022.
Med beaktande av förbudet mot retroaktiv tillämpning av straffbestämmelser bör en övergångsbestämmelse införas om att äldre
föreskrifter fortfarande ska gälla för överträdelser som har ägt rum före
detta datum.
6
Vägarbetstid
6.1
Lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete
Lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete (vägarbetstidslagen) gäller för mobila arbetstagare och för förare som är egenföretagare,
om de utför vägtransporter som omfattas av kör- och vilotidsbestämmelserna. Även de som utför transporter som är undantagna från
kör- och vilotidsbestämmelserna genom nationella undantag i
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. omfattas av
lagen. I lagen regleras arbetstid, raster och nattarbete. Med arbetstid avses
hela tidsperioden från arbetets början till arbetets slut. Arbetstid kan alltså
t.ex. avse körning, lastning och lossning, rengöring och tekniskt underhåll
och administrativa formaliteter med bl.a. polis eller tull. Lagen är till stor
del dispositiv, vilket innebär att det är möjligt att göra undantag från
bestämmelserna i lagen genom kollektivavtal. Transportstyrelsen ska, till
den del som inte är reglerad genom kollektivavtal, se till att lagen följs. I
lagen finns även straffbestämmelser och bestämmelser om övertidsavgift.
Lagen genomför, tillsammans med förordningen (2005:399) om arbetstid
vid visst vägtransportarbete, vägarbetstidsdirektivet.
6.2
124
Kontroll av bestämmelserna om vägarbetstid
Promemorians förslag: En polisman eller bilinspektör ska i samband
med en vägkontroll av bestämmelserna om kör- och vilotider och
färdskrivare regelbundet kontrollera att förarens veckoarbetstid inte
överstiger 60 timmar. Om förarens veckoarbetstid överstiger 60
timmar, ska en anmälan om detta göras till Transportstyrelsen.
Transportstyrelsen ska vid en tillsyn kontrollera att bestämmelserna
om sammanlagd arbetstid, raster och nattarbete följs. I de fall
arbetsgivaren är bunden av ett kollektivavtal ska Transportstyrelsen
enbart kontrollera bestämmelserna i den utsträckning avvikelser från
dessa inte gjorts i kollektivavtalet. Vid urvalet av vilken arbetsgivare
eller egenföretagare som ska kontrolleras ska styrelsen beakta
företagets riskvärde.
Transportstyrelsen ska utarbeta en tillsynsstrategi som avser kontroll
av bestämmelserna om vägarbetstid. Polismyndigheten ska ges tillfälle
att yttra sig i arbetet.
Transportstyrelsen ska lämna uppgifter till kommissionen om
tillämpningen av vägarbetstidsdirektivet och utförda kontroller. Polismyndigheten ska lämna ett underlag till Transportstyrelsen över utförda
vägkontroller.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om register över arbetstid. Transportstyrelsen ska
bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.
Skälen för förslaget
Bestämmelserna i kontrolldirektivet som avser kontroll av vägarbetstidsdirektivet ska genomföras i förordningen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete
Kontrolldirektivet innehåller minimivillkor för genomförandet av kör- och
vilotidsförordningen och färdskrivarförordningen och innehåller bestämmelser om den kontroll som behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska
utföra av förare, fordon och företag för att kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna om kör- och vilotider samt färdskrivare. Kontrolldirektivets tillämpningsområde har utökats genom direktiv (EU)
2020/1057 till att även omfatta kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i vägarbetstidsdirektivet. Enligt kontrolldirektivet ska medlemsstaterna lägga upp ett system för ändamålsenliga och regelbundna
kontroller av det korrekta och enhetliga genomförandet av kör- och
vilotidsförordningen, färdskrivarförordningen och vägarbetstidsdirektivet
både på vägarna och i företagens lokaler (artikel 2.1). Dessa kontroller ska
varje år täcka ett stort och representativt genomsnitt av mobila arbetstagare
och förare. När det gäller vägarbetstidsdirektivet ska kontroller på väg
begränsas till det som effektivt kan kontrolleras med hjälp av färdskrivaren
och annan registreringsutrustning. En heltäckande kontroll av bestämmelserna i vägarbetstidsdirektivet får endast utföras i företagens lokaler.
Av skäl 27 till direktiv (EU) 2020/1057 framgår vidare att med tanke på
de dataserier som krävs för att kontrollera efterlevnaden av arbetstidsreglerna i vägarbetstidsdirektivet är vägkontrollernas omfattning beroende
av att teknik som möjliggör täckning av en tillräckligt lång tidsperiod
utvecklas och införs.
Bestämmelserna i kontrolldirektivet har hittills genomförts genom
bestämmelser i förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare,
125
opaginerad Kontrollera mot PDF
m.m., medan vägarbetstidsdirektivet är genomfört genom lagen och
förordningen om arbetstid vid visst vägtransportarbete. Det bedöms mest
ändamålsenligt att hålla bestämmelserna som har anknytning till
vägarbetstidsdirektivet samlade. De ändringar i kontrolldirektivet som
avser kontroller av bestämmelser i vägarbetstidsdirektivet bör därför
genomföras i förordningen om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
Kontroll av bestämmelserna i lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete
Transportstyrelsen ska se till att lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete följs och kan i sin tillsyn meddela de förelägganden eller förbud
som behövs för att lagen ska följas. Föreläggandena och förbuden får
förenas med vite.
Lagen är dispositiv i den utsträckning som direktivet medger. Det finns
därför möjligheter för arbetsmarknadens parter att sluta kollektivavtal om
arbetstid, som avviker från lagens bestämmelser. Till följd av att lagen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete är dispositiv i vissa delar och
tvingande i andra, är tillsynen uppdelad mellan Transportstyrelsen och
arbetsmarknadens parter. Transportstyrelsens tillsyn omfattar de
dispositiva delarna av lagen, så länge som de inte har avtalats bort i ett
kollektivavtal med bestämmelser som avviker från lagens innehåll. I de
delar som lagen är tvingande, dvs. de absoluta gränserna för den
sammanlagda genomsnittliga veckoarbetstiden, de yttre ramarna för
begreppet nattarbete, raster, viloperioder för lärlingar och praktikanter
samt registrering av arbetstid, har Transportstyrelsen alltid kvar tillsynsuppgiften när det gäller miniminivåerna, även om det i kollektivavtal har
avtalats om bättre villkor för arbetstagarna. Eventuella tvister om
tillämpningen av arbetstidsbestämmelserna i ett kollektivavtal löses
genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
Polismyndigheten ska vid en vägkontroll kontrollera om förarens
veckoarbetstid överstiger 60 timmar
126
I artikel 4 i kontrolldirektivet finns bestämmelser om vägkontroller. De
kontrollmoment som ska ingå i en vägkontroll fastställs i del A i bilaga I.
Regleringen är genomförd i 7 kap. 8 och 9 §§ förordningen om kör- och
vilotider samt färdskrivare, m.m. Kontrolldirektivet har kompletterats så
att även vissa bestämmelser i vägarbetstidsdirektivet ska kontrolleras
(artikel 2.13 a iii i direktiv 2020/1057). En kontroll av den maximala
veckoarbetstiden om 60 timmar enligt vägarbetstidsdirektivet ska ingå i en
vägkontroll avseende kör- och vilotider och färdskrivare. Annan
veckoarbetstid enligt artiklarna 4 och 5 i vägarbetstidsdirektivet ska
kontrolleras i samband med en vägkontroll endast om det finns teknik som
möjliggör ändamålsenliga kontroller. Enligt artikel 4 i vägarbetstidsdirektivet får arbetstiden per vecka beräknad över fyra månader inte
överstiga 48 timmar. Enligt artikel 5 får en person som utför mobilt arbete
inte under några omständigheter arbeta mer än sex timmar i sträck utan
rast. Rasten ska, beroende på den totala arbetstiden, vara minst 30 eller 45
minuter men får delas upp på flera perioder om 15 minuter.
Den maximala sammanlagda arbetstiden under en vecka får uppgå till
högst 60 timmar (12 § andra stycket lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete). Bestämmelsen är dispositiv (2 §). Arbetsmarknadens
parter kan alltså besluta om andra regler genom ett kollektivavtal som
slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Det finns
centrala kollektivavtal som tillåter lokala överenskommelser om veckoarbetstid som överstiger 60 timmars arbetstid per vecka (Transportavtalet
och Bussavtalet). Transportstyrelsen kan även meddela föreskrifter om
undantag i fråga om sammanlagd arbetstid för egenföretagare. Den
sammanlagda arbetstiden får för en egenföretagare överstiga 60 timmar
per vecka. Undantaget gäller under förutsättning att den sammanlagda
veckoarbetstiden inklusive raster inte överstiger 84 timmar (Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [TSFS 2019:49]).
I dag kontrolleras inte reglerna om vägarbetstid vid en vägkontroll. Det
är Polismyndigheten som utför kontroller på väg bl.a. av att kör- och
vilotidsregleringen följs. Myndigheten bör därför också utföra de
vägkontroller som nu är i fråga. Mot bakgrund av att bestämmelsen om
veckoarbetstid är dispositiv, kan kontrollen av om vad som gäller i fråga
om veckoarbetstiden vara komplicerad. Vid en vägkontroll bör det därför
inte krävas att Polismyndigheten utför en mer ingående kontroll än att
kontrollera färdskrivaruppgifterna. Det innebär att en polisman eller en
bilinspektör ska kontrollera om föraren enligt färdskrivaruppgifterna har
arbetat mer än 60 timmar per vecka. Om en polisman eller bilinspektör vid
en kontroll misstänker att bestämmelserna i lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete inte följts bör Polismyndigheten anmäla det till
Transportstyrelsen. En sådan anmälan bör även göras om polismannen
eller bilinspektören vid kontrollen misstänker att andra bestämmelser än
den om sammanlagd arbetstid i lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete inte följts, t.ex. bestämmelserna om raster. På basis av
en sådan anmälan kan Transportstyrelsen välja att utreda vidare om
arbetsgivaren eller egenföretagaren följt lagen. Bestämmelser om
vägkontroller av arbetstid och om anmälan till Transportstyrelsen bör
placeras i förordningen om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
En anmälan från Polismyndigheten kommer att innehålla information
om hur en enskild förare arbetat, vilket innebär att anmälan kommer att
innehålla personuppgifter. Anmälan kan även avse en egenföretagare eller
en arbetsgivare som bedriver sin verksamhet som enskild näringsidkare
och anmälan kan alltså även i den aspekten avse personuppgifter. Genom
förslaget ges Polismyndigheten en författningsreglerad uppgift att
kontrollera om föraren har arbetat mer än 60 timmar i veckan. Den
personuppgiftsbehandling som detta föranleder är nödvändig för att utföra
den författningsreglerade uppgiften. Polismyndigheten har därmed rättslig
grund för sin insamling av personuppgifter i detta avseende. Enligt
förslaget ska Polismyndigheten underrätta Transportstyrelsen om det kan
misstänkas att regelverket inte följts i nu aktuellt avseende.
Underrättelseskyldigheten kommer att följa av förordning. Polismyndigheten har därmed även stöd för den behandling av uppgifterna som sker
när uppgifterna lämnas till Transportstyrelsen. Transportstyrelsen är
tillsynsmyndighet när det gäller lagen och förordningen om arbetstid vid
visst vägtransportarbete och får som en del av sin myndighetsutövning
behandla de nu aktuella personuppgifterna. Mot bakgrund av att
behandlingen följer av regleringen i kontrolldirektivet och att
bestämmelserna i vägarbetstidsregleringen bl.a. syftar till att skydda
127
opaginerad Kontrollera mot PDF
förares hälsa och säkerhet, förbättra vägtrafiksäkerheten och åstadkomma
jämställda konkurrensvillkor på vägtransportområdet
bedöms
behandlingen vara proportionerlig i förhållande till det intrång i enskildas
personliga integritet som behandlingen kan medföra.
Kontrollen av bestämmelserna i lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete behöver inte vara en del av en företagskontroll
I artikel 6 och bilaga I, Del B i kontrolldirektivet regleras vilka kontrollmoment som ska ingå i en företagskontroll. Regleringen är genomförd i
7 kap. 12 § förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.
Del B i bilaga I i kontrolldirektivet anger att vissa moment, utöver de som
anges i del A, ska kontrolleras hos företaget. Det innebär att kontroll av
den maximala veckoarbetstiden om 60 timmar ska göras även i dessa
sammanhang. Även kontroll av efterlevnaden vad gäller maximal genomsnittlig veckoarbetstid, raster och krav avseende nattarbete enligt
artiklarna 4, 5 och 7 i vägarbetstidsdirektivet ska ingå i en företagskontroll
(artikel 2.13 b i i direktiv 2020/1057).
Tillsynen av lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete är uppdelad
mellan Transportstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Detta förhållande
bör inte ändras. Mot bakgrund av ändringen i kontrolldirektivet bör det
dock uttryckligen regleras att Transportstyrelsen vid en tillsyn ska
kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om den sammanlagda
arbetstiden, raster och nattarbete i 12, 15 och 18 §§ lagen om arbetstid vid
visst vägtransportarbete. I de fall arbetsgivaren är bunden av ett
kollektivavtal ska Transportstyrelsen enbart kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna i den utsträckning avvikelser från dessa inte gjorts i
kollektivavtal. En bestämmelse om detta bör införas i förordningen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete.
Att de nya bestämmelserna om kontroll av efterlevnaden av reglerna om
vägarbetstid placerats i del A och del B i bilaga I till kontrolldirektivet talar
för att dessa kontrollmoment alltid ska vara en del av en företagskontroll
som Transportstyrelsen utför enligt förordningen om kör- och vilotider
samt färdskrivare, m.m. Det kvantitativa kravet i kontrolldirektivet att
minst 3 procent av arbetsdagarna för förare ska kontrolleras gäller dock
inte vid kontroller av vägarbetstidsdirektivet. Mot bakgrund av
vägarbetstidsdirektivets omfattande tillämpningsområde, beslutades
nämligen att kontrollerna av bestämmelserna i det direktivet ska vara
riskbaserade (se artikel 2.3a i kontrolldirektivet). Det är också fler
arbetsgivare och egenföretagare som omfattas av lagen om arbetstid vid
visst vägtransportarbete än av bestämmelserna om kör- och vilotider och
färdskrivare. Mot denna bakgrund bör Transportstyrelsen avgöra hur
tillsynen ska utövas och om tillsynen ska samordnas med en
företagskontroll som genomförs enligt 7 kap. förordningen om kör- och
vilotider samt färdskrivare m.m.
Ett transportföretags riskvärde ska beaktas när Transportstyrelsen väljer
ut vilka arbetsgivare eller egenföretagare som ska kontrolleras
128
Enligt kontrolldirektivet ska nu varje medlemsstat organisera kontrollerna
av vägarbetstidsdirektivet med beaktande av riskvärderingssystemet.
Kontrollerna ska inriktas på ett företag om en eller flera av dess förare
kontinuerligt eller allvarligt har överträtt kör- och vilotidsförordningen
eller färdskrivarförordningen (artikel 2.3a).
Transportstyrelsens urval är redan i dag riskbaserat. Grunden för ett
urval kan exempelvis vara resultatet av tidigare kör- och vilotidskontroll,
underrättelser från Polismyndigheten, rapporter från andra länder,
förvaltningsrättsliga domar eller tips. Urvalet kan även grunda sig på en
bedömning av att det finns ett högre generellt riskvärde i en specifik
bransch eller vid en viss typ av transporter. I enlighet med artikel 2.3a i
kontrolldirektivet bör i förordningen om arbetstid vid visst vägtransportarbete föreskrivas att vid tillsyn enligt lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete ska ett företags riskvärde enligt 7 kap. 13 §
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. beaktas vid
val av vilken arbetsgivare eller egenföretagare som ska kontrolleras. Det
behöver inte särskilt föreskrivas att kontrollerna ska inriktas på ett företag
om en eller flera av dess förare kontinuerligt eller allvarligt har överträtt
kör- och vilotidsförordningen eller färdskrivarförordningen. Riskvärderingssystemet omfattar och viktar även sådana överträdelser.
Transportstyrelsen ska utarbeta en tillsynsstrategi när det gäller
kontroller av bestämmelserna om vägarbetstid
Medlemsstaterna ska se till att en enhetlig nationell tillsynsstrategi
tillämpas inom deras territorium (artikel 2.1 i kontrolldirektivet).
Transportstyrelsen ansvarar för att det finns en tillsynstrategi för de vägoch företagskontroller som utförs för att kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna om kör- och vilotider samt färdskrivare (7 kap. 2 §
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.).
En konsekvens av att kontrolldirektivet även reglerar kontroller av
bestämmelserna i vägarbetstidsdirektivet är att en tillsynsstrategi ska
omfatta dessa kontroller. I likhet med vad som gäller för tillsynsstrategin
för kontrollerna av bestämmelserna om kör- och vilotider och färdskrivare
är det lämpligt att Transportstyrelsen även får ansvar för att ta fram en
tillsynsstrategi som avser kontroll av bestämmelserna om vägarbetstid.
Eftersom Polismyndigheten föreslås utföra kontroller av bestämmelsen
om den sammanlagda arbetstiden i samband med vägkontroller föreslås
också att Polismyndigheten ska ges tillfälle att yttra sig vid framtagandet
av tillsynstrategin. Detta bör regleras i förordningen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete. I ansvaret med att ta fram en tillsynstrategi ligger även
ett ansvar att kontinuerligt hålla strategin aktuell. Någon särskild reglering
om det är inte nödvändig.
Rapportering av uppgifter till kommissionen
Medlemsstaterna ska vartannat år lämna en rapport till kommissionen om
genomförandet av vägarbetstidsdirektivet med uppgifter om de
ståndpunkter som arbetsmarknadens parter företräder (artikel 13 i
vägarbetstidsdirektivet). Transportstyrelsen fullgör sedan tidigare denna
uppgift. Den information som ska lämnas i detta sammanhang inbegriper
nu även uppgifter om antalet förare som kontrollerats på vägarna, antalet
kontroller i företagens lokaler, antalet kontrollerade arbetsdagar och
antalet rapporterade överträdelser samt antalet och typen av rapporterade
överträdelser (artikel 2.4 i direktiv 2020/1057).
129
För att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan Transportstyrelsen och
Polismyndigheten bör Transportstyrelsen fullgöra uppgiften att rapportera
och lämna den information som nu är ifråga till kommissionen. Mot
bakgrund av att det är Polismyndigheten som utför vägkontrollerna bör
Polismyndigheten också ha en skyldighet att förse Transportstyrelsen med
de uppgifter om kontroller som styrelsen behöver för att utarbeta den
rapport som ska lämnas till kommissionen. Detta innebär att
Polismyndigheten behöver föra statistik över antalet kontroller som de
utför.
Transportstyrelsen ska få meddela föreskrifter om register över arbetstid
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och
ärendehandläggning, om vissa undantag från lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbetet och för verkställighet av den lagen (1 § förordningen
om arbetstid vid visst vägtransportarbete).
Bemyndigandet avseende verkställighetsföreskrifter bedöms inte
omfatta rätten att föreskriva hur arbetsgivaren eller egenföretagaren ska
registrera arbetstiden. Transportstyrelsen har därför i stället utfärdat
allmänna råd som rör register över arbetstid.
Det är väsentligt att arbetstiden registreras på ett sådant sätt att lagens
regler kan kontrolleras av Transportstyrelsen och arbetstagarorganisationerna. Om Transportstyrelsen vid en tillsyn konstaterar att arbetsgivaren eller egenföretagaren inte följt bestämmelserna i lagen kan
styrelsen besluta om förelägganden eller förbud som får förenas med vite.
Högsta Förvaltningsdomstolen har i rättsfallet 2020 ref. 28 som behandlat
frågan om ett vitesföreläggande har varit tillräckligt preciserat bl.a. angivit
att om lagstiftningen är allmänt hållen och närmare föreskrifter saknas så
begränsas myndighetens möjlighet att använda vitesförelägganden.
Bestämmelsen om registrering av arbetstid i 20 § lagen om arbetstid vid
visst vägtransportarbete är allmänt hållen varför Transportstyrelsen
utfärdat allmänna råd. Högsta Förvaltningsdomstolens dom avser inte
Transportstyrelsens beslut enligt lagen om arbetstid vid visst
vägtransportarbete. Det är ändå lämpligt att Transportstyrelsen mot
bakgrund av domen ska få meddela föreskrifter om register över arbetstid
i den mån det behövs för att precisera arbetsgivarens eller
egenföretagarens skyldigheter.
6.3
Ikraftträdande
Promemorians förslag: Ändringarna i lagen och förordningen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete ska träda i kraft den 2 februari
2022.
Skälen för förslaget: Direktiv (EU) 2020/1057 ska vara genomfört den
2 februari 2022. Mot denna bakgrund bör de bestämmelser som genomför
direktivet även såvitt avser kontroller av reglerna om vägarbetstid träda i
kraft den 2 februari 2022. Det är även lämpligt att Transportstyrelsen från
den 2 februari 2022 får meddela föreskrifter om register över arbetstid.
130
7
Utstationering inom vägtransportsektorn
7.1
Bakgrund
Ordinarie bestämmelser för utstationerad arbetskraft
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster, i fortsättningen
utstationeringsdirektivet, antogs den 16 december 1996. Förenklat uttryckt
anger direktivet vilka arbets- och anställningsvillkor som ska tillämpas på
arbetstagare som tillfälligt arbetar i ett annat land inom ramen för en
gränsöverskridande tjänsteutövning. Motiven till utstationeringsdirektivet
är bl.a. att genomförandet av den inre marknaden inom EU starkt bidragit
till en utveckling där tjänster tillhandahålls över gränserna genom att det
lockar företag att utstationera arbetstagare i andra länder, vilket kräver
lojal konkurrens och åtgärder som garanterar att arbetstagarnas rättigheter
respekteras.
EU:s bestämmelser om utstationering har varit föremål för vissa tillägg
och förändringar. Den 15 maj 2014 antogs Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/67/EU om tillämpning av direktiv 96/71/EG om
utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster
och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt
samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMIförordningen), i fortsättningen tillämpningsdirektivet. Syftet var att öka
enhetligheten i genomförandet, tillämpningen och efterlevnaden av
utstationeringsdirektivet. Tillämpningsdirektivet innehåller bl.a. bestämmelser om tillgång till information och om samarbete mellan myndigheter,
om kontroll av efterlevnaden av regelverket och om gränsöverskridande
verkställighet av ekonomiska administrativa sanktionsavgifter.
Den 28 juni 2018 antogs ett direktiv som ändrar utstationeringsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 av den
28 juni 2018 om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av
arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster, i fortsättningen
ändringsdirektivet. Ändringarna innebär bl.a. att utstationerade arbetstagare och inhemska arbetstagare i högre grad likabehandlas i fråga om
vilka villkor som ska tillämpas vid utstationering. Vidare ska långvarigt
utstationerade arbetstagare garanteras ytterligare arbets- och anställningsvillkor. Även skyddet för uthyrda utstationerade arbetstagare utökas.
I svensk rätt är utstationeringsbestämmelserna genomförda i första hand
i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och förordningen
(2017:319) om utstationering av arbetstagare, i fortsättningen utstationeringslagen respektive utstationeringsförordningen. Bestämmelser som
genomför direktiven finns även i annan reglering, t.ex. i lagen (2016:1231)
om ömsesidigt bistånd med indrivning av vissa sanktionsavgifter vid
utstationering. En relativt omfattande revidering av utstationeringslagen
har nyligen genomförts i och med genomförandet av ändringsdirektivet
från 2019. Enligt utstationeringslagen ska en arbetsgivare anmäla en
utstationering till Arbetsmiljöverket senast när en utstationerad
arbetstagare påbörjar arbete i Sverige. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn
över bestämmelserna om anmälan om utstationering.
131
Särskilda regler på unionsnivå för utstationering av förare
inom vägtransportsektorn
132
Den 15 juli 2020 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv
2020/1057 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv
96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller
tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012. Direktivet innehåller bl.a.
specialutformade bestämmelser för utstationering av förare i vägtransportsektorn. I förhandlingarna som föregick rättsakten gavs dessa bestämmelser ofta benämningen lex specialis. Detta begrepp används fortsättningsvis även i denna promemoria för att benämna de bestämmelser i
direktiv 2020/1057 som avser utstationering av förare.
Det främsta skälet till att specialutformade utstationeringsbestämmelser
utarbetats för vägtransportområdet är att arbetskraften inom sektorn är
mycket rörlig, vilket innebär att det finns ett behov av särskilda
avvägningar mellan dels vägtransportföretagens frihet att tillhandahålla
gränsöverskridande tjänster och den fria rörligheten för varor, dels
tillfredsställande arbetsvillkor och det sociala skyddet för förare. I skälen
till direktivet anges att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att
säkerställa att vägtransportföretag, av vilka flertalet är små, inte ställs inför
oproportionella administrativa hinder eller diskriminerande kontroller som
i onödan begränsar deras frihet att tillhandahålla gränsöverskridande
tjänster. Samtidigt är det viktigt att de nationella regler som tillämpas på
vägtransporter tar hänsyn till behovet av att säkerställa tillfredsställande
arbetsvillkor och socialt skydd för förarna och underlättar utövandet av
vägtransporttjänster, vilka ska bygga på rättvis konkurrens mellan
nationella och utländska vägtransportföretag.
Bestämmelserna i utstationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet är
alltså tillämpliga på vägtransportsektorn, men i ljuset av det ovanstående
har det bedömts nödvändigt att införa särskilda EU-harmoniserade regler
inom denna sektor. I utstationeringsdirektivet anges i vilka situationer
utstationering ska anses föreligga och vilka arbets- och anställningsvillkor
som ska tillämpas på arbetstagare när de tillfälligt arbetar i ett annat land
inom ramen för en gränsöverskridande tjänsteutövning. Bestämmelserna i
lex specialis innehåller vissa begränsningar i fråga om när utstationering
ska anses föreligga på vägtransportområdet och när de nyligen utvidgade
villkoren vid långvarig utstationering ska tillämpas på förare som utför
vägtransporttjänster. I förhållande till utstationeringsdirektivet innebär lex
specialis alltså inte någon utvidgning av i vilka situationer utstationering
ska anses föreligga eller vilka villkor och rättigheter en arbetstagare ska
ha.
Utstationeringslagen gäller när en arbetstagare sänds till Sverige av en
arbetsgivare etablerade i ett annat land än Sverige i tre olika situationer.
Dessa situationer föreligger något förenklat när en arbetsgivare som är
etablerad i ett annat land sänder arbetstagare till Sverige enligt ett avtal
med en tjänstemottagare i Sverige, när arbetsgivaren sänder arbetstagare
till Sverige till en arbetsplats eller ett företag som tillhör samma koncern
eller när arbetsgivaren hyr ut arbetstagare till ett användarföretag som är
etablerat i Sverige eller bedriver verksamhet här. Bestämmelserna i lex
specialis är avgränsade till att gälla utstationering som sker i en av dessa
situationer, nämligen när en arbetsgivare för egen räkning och under egen
ledning sänder en arbetstagare från ett land till ett annat enligt ett avtal som
arbetsgivaren har ingått med mottagaren av tjänsten i landet där tjänsten
utförs – det så kallade tjänsteavtalsfallet (artikel 1.3 a i utstationeringsdirektivet och 4 § första stycket 1 utstationeringslagen). Lex specialis är
alltså inte tillämpligt om en arbetstagare utstationeras inom ramen för en
koncern (artikel 1.3 b i utstationeringsdirektivet och 4 § första stycket 2
utstationeringslagen) eller som uthyrd arbetskraft (artikel 1.3 c i
utstationeringsdirektivet och 4 § första stycket 3 utstationeringslagen).
Tillämpningsdirektivet innehåller bl.a. bestämmelser om administrativa
krav och kontrollåtgärder som medlemsstaterna får införa för att
kontrollera att reglerna om utstationering följs. I fråga om sådana förare
som är att betrakta som utstationerade i enlighet med lex specialis får
medlemsstaterna, med avvikelse från bestämmelserna i tillämpningsdirektivet, endast införa vissa specificerade åtgärder för hur utstationeringen ska anmälas och kontrolleras. I detta avseende kan lex specialis
alltså sägas inskränka hur tillämpningsdirektivet får tillämpas i de aktuella
situationerna.
7.2
Marknaden för nationella och internationella
transporter
Olika typer av transporter
Bestämmelserna utgår från vilken typ av transport som föraren utför
EU:s utstationeringsregler är som utgångspunkt tillämpliga på vägtransportsektorn. Lex specialis innehåller dock vissa begränsningar i fråga om
när en förare ska anses vara utstationerad. I detta avseende utgår direktivet
från vilket slag av vägtransport som föraren utför. Mot denna bakgrund
finns det skäl att redogöra för de olika typer av transporter som har
betydelse för de förslag som lämnas.
Internationella och nationella transporter
En viktig skiljelinje går mellan internationella och nationella transporter.
Med en internationell transport avses förenklat en transport av personer
eller gods mellan olika länder. Det kan till exempel handla om en transport
där gods lastas i Italien och lossas i Sverige, eller att personer transporteras
i buss mellan Norge och Finland. I många fall förutsätter en internationell
transport att fordon färdas genom länder utan att lasta eller lossa gods eller
ta upp eller släppa av passagerare. Sådana transporter benämns ofta transittransporter. I exemplet med en godstransport mellan Italien och Sverige är
det tänkbart att fordonet i fråga transiterar Schweiz, Tyskland och
Danmark. I fallet med busstransporten kanske denna transiterar Sverige.
En nationell transport utförs av ett transportföretag helt inom ett lands
gränser. I det fallet kan det handla om lastning av gods i Göteborgs hamn
som lossas i Borås.
133
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaterala och icke-bilaterala transporter
En internationell transport kan vara bilateral, i meningen att den utförs
genom att frakta gods eller passagerare mellan två länder, varav det ena är
det land där transportföretaget i fråga är etablerat. Om ovan nämnda
godstransport mellan Italien och Sverige utförs av ett transportföretag som
antingen är etablerat i Italien eller Sverige är det fråga om en bilateral
transport. Men en internationell transport kan även utföras mellan två
länder i vilka ett transportföretag inte är etablerat, i det fallet handlar det
inte om en bilateral transport. Om transporten mellan Italien och Sverige i
stället utförs av ett tyskt eller franskt transportföretag är det fråga om en
icke-bilateral godstransport. På motsvarande sätt är en busstransport
mellan Finland och Norge inte bilateral om det transportföretag som utför
transporten är etablerat i Sverige.
Regler om marknadstillträde för olika typer av transporter
Även reglerna för marknadstillträde utgör en viktig utgångspunkt
Regleringen i lex specialis hänvisar även till de villkor för marknadstillträde som berörda transportföretag ska rätta sig efter. Det finns därför
skäl att även redogöra för vissa bestämmelser om tillträde till nationella
och internationella marknader som har relevans för förslagen.
Regler om marknadstillträde för internationella transporter
134
Det finns flera formella möjligheter för utlandsetablerade transportföretag
att få utföra internationella transporter i Sverige. Internationella
transporter kan ske med stöd av EU-bestämmelser, bilaterala överenskommelser eller multilaterala överenskommelser.
För transportföretag etablerade i EU/EES och som har ett gemenskapstillstånd är tillträdet för internationella transporter inom detta geografiska
område fritt. I det ligger att det inte finns några begränsningar när det gäller
under hur lång tid sådana transporter får utföras eller hur många
transporter som får utföras. Dessutom är det helt fritt att transitera andra
länder inom EU/EES i utförandet av sådana transporter. Ett svenskt eller
norskt transportföretag får alltså utföra ett obegränsat antal internationella
transporter inom EU/EES.
Transportföretag utanför EU/EES får utföra transporter till eller från
Sverige på grundval av överenskommelser mellan Sverige och respektive
land. Typiskt sett utbyts årliga kvoter med tillstånd med berörda länder.
Sådana tillstånd gäller vanligtvis för en enskild transport och ger rätt att
utföra bilaterala transporter eller transittransporter. Om ett transportföretag från Ukraina transporterar gods från Ukraina till Sverige så
behöver transportföretaget få ett av det begränsade antal transporttillstånd
som Sverige varje år ger till Ukraina (i utbyte mot att Sverige får
motsvarande antal tillstånd från Ukraina). Företaget behöver dessutom
tillstånd från de länder som transportföretaget transiterar på vägen till
Sverige, t.ex. från Polen. Sådana tillstånd är i allmänhet begränsade till en
enskild transport. Dessutom brukar tillstånd utbytas för att utföra så
kallade tredjelandstransporter. Med det avses internationella transporter
som inte är bilaterala till eller från ett land inom EU/EES och till eller från
ett land utanför detta område. Ett tredjelandstillstånd kan även avse
transporter mellan två länder utanför EU/EES. I fallet med en transport
från Ukraina till Sverige skulle ett exempel kunna vara att ett turkiskt
transportföretag utför en sådan transport. I det här sammanhanget krävs, i
normalfallet, att ett transportföretag har ett tredjelandstillstånd från båda
de två länder som transporten går emellan.
I fråga om godstransporter utfärdas även tillstånd inom ramen för det så
kallade CEMT-samarbetet. Med det avses samarbetet inom ramen för
Europeiska transportministerkonferensens multilaterala kvotsystem
(omnämnt som ETMK i skäl 16 till lex specialis). Inom ramen för
samarbetet beslutas om en årlig tilldelning av kvoter som i sin tur fördelas
genom enskilda CEMT-tillstånd. Ett CEMT-tillstånd gäller för ett
obegränsat antal internationella transporter under ett år inom CEMTområdet. Tillstånden utfärdas till transportföretag och är inte knutna till
enskilda fordon. En CEMT-transport får omfatta transport från
etableringslandet till ett annat CEMT-land. Av det följer att det är fritt att
transitera övriga CEMT-länder i utförandet av sådana transporter. Om ett
transportföretag från Ukraina utför en transport mellan Ukraina och
Sverige med ett CEMT-tillstånd i stället för ett bilateralt tillstånd, får
företaget därmed utföra ett obegränsat antal transporter mellan Ukraina
och Sverige eller mellan Ukraina och något av de andra länderna inom
ramen för CEMT-samarbetet. Ett CEMT-tillstånd medger med andra ord
ett obegränsat antal bilaterala transporter under ett år, men med
inskränkningen att tillståndet inte kan användas i mer än ett fordon
samtidigt. Efter en bilateral transport får tre internationella transporter till
andra CEMT-länder utföras, som alltså inte är bilaterala, före den
avslutande transporten tillbaka till etableringslandet. I exemplet ovan får
det ukrainska transportföretaget efter en bilateral transport mellan Ukraina
och Sverige utföra tre icke-bilaterala transporter exempelvis i tur och
ordning mellan Sverige och Danmark, Danmark och Tyskland samt
Tyskland och Polen.
När det gäller tillfälliga persontransporter på väg med buss, utanför
EU/EES området, har Sverige ingått en överenskommelse om en
utveckling av sådana internationella transporter. Detta regleras i två
överenskommelser, ASOR från 1982 och Interbus från 2001. Merparten
av de avtalsslutande parterna i dessa överenskommelser är i dag
medlemmar i EU och EES.
Regler om marknadstillträde för nationella transporter
Utgångspunkten i EU-rätten är att nationella transporter endast är tillåtna
för transportföretag med hemvist i medlemsstaten i fråga. EU-rätten ger
dock transportföretag etablerade inom unionen rätt att i begränsad
utsträckning utföra nationella transporter i andra länder än det där man
själv är etablerad, dvs. i en värdmedlemsstat. Den vanligaste formen av
nationella transporter i en värdmedlemstat är cabotagetransporter. Sådana
transporter kan avse både gods och personer. Cabotagetransporter av gods
får utföras under vissa begränsningar i fråga om tidsrymd och antal
transporter. Dessutom får cabotagetransporter endast utföras i samband
med internationella transporter. Ett exempel på en cabotagetransport av
gods skulle kunna vara en transport mellan Göteborgs hamn och Borås
135
som utförs av ett italienskt eller ett franskt transportföretag efter det att
transportföretaget har utfört en internationell transport mellan Italien och
Sverige. Rätt att utföra inrikestransporter i ett annat land än det där ett
transportföretag är etablerat kan även följa av bilaterala eller multilaterala
överenskommelser eller motsvarande.
I fråga om godstransporter innehåller EU-rätten ytterligare en möjlighet
att bedriva inrikes transporter i en värdmedlemsstat, det vill säga en rätt
för utlandsetablerade transportföretag att utföra inrikes transporter av gods
i Sverige. Detta gäller om en transport utförs enligt kriterierna i
kombidirektivet, vars bestämmelser om marknadstillträde är genomförda
i yrkestrafikförordningen. Bestämmelserna innebär att sådana vägtransporter som utgör en del av en kombinerad transport får utföras inom
Sveriges gränser utan begränsningar i fråga om tid eller antal transporter.
För att uppfylla kraven på en kombinerad transport måste vägtransporten
kombineras med en transport på järnväg eller med sjöfart. Vidare gäller
vissa begränsningar för hur lång en sådan vägtransport får vara.
Revideringen av godsförordningen ger medlemsstaterna en möjlighet att
införa begränsningar i fråga om tid eller antal transporter som liknar
begränsningarna för cabotagetransporter. Som framgår av avsnitt 4.4
föreslås att Sverige utnyttjar den möjligheten genom ändringar i
yrkestrafikförordningen.
Ett exempel på en kombinerad transport skulle kunna vara exakt samma
transport som nämns ovan, det vill säga en godstransport mellan
Göteborgs hamn och Borås utförd av ett franskt eller italienskt
transportföretag. För att transporten ska falla under reglerna om
kombinerade transporter krävs i det här fallet att lastningen i Göteborg
avser en omlastning från en inkommande transport, som skett med ett
annat trafikslag, t.ex. sjöfart. För att reglerna ska vara tillämpliga krävs att
sjötransporten varit minst 100 kilometer lång och att den efterföljande
vägtransporten inte är mer en 150 kilometer lång. Sträckan mellan
Göteborgs hamn och Borås understiger det avståndet, varför kriteriet är
uppfyllt. Det kan noteras att ett transportföretag i det här fallet kan välja
mellan att hävda att det är fråga om en cabotagetransport eller en
kombinerad transport. Om vägtransporten i stället går från Göteborg till
Stockholm, det vill säga en sträcka som överstiger 150 kilometer kan det
endast vara fråga om en cabotagetransport.
En annan viktig förutsättning att notera är att reglerna som beskrivs ovan
avser transportföretag och deras fordon. Det finns däremot inga regler som
begränsar antalet cabotagetransporter som en förare får utföra under en
vistelse i Sverige. En förare får därmed stanna för att utföra
cabotagetransporter under längre tidsperioder i landet, under förutsättning
att han eller hon byter fordon efter minst var tredje cabotagetransport. En
annan aspekt på att bestämmelserna avser användningen av fordon är att
även förare som är permanent bosatta i Sverige kan utföra cabotagetransporter i Sverige om transportföretaget i fråga är etablerat i ett annat
land.
136
7.3
Utstationeringslagen bör utgöra utgångspunkt
Promemorians förslag: Utstationering av förare i fråga om vissa
vägtransporter bör regleras särskilt i utstationeringslagen och i en ny
förordning.
Skälen för förslaget: Lex specialis kan sägas bestå av två huvudsakliga
delar. För det första klargörs att förare som utför vissa typer av transporter
inte ska anses vara utstationerade. För det andra fastställs särskilda regler
om vilka administrativa krav och kontrollåtgärder som får införas för
vägtransportföretag som utstationerar förare som utför tjänster som
omfattas av lex specialis. I övrigt gäller EU:s ordinarie utstationeringsbestämmelser även för dessa förare. Som framgår ovan är dessa
bestämmelser genomförda främst i utstationeringslagen. Lagen innehåller
också vissa bestämmelser som inte direkt följer av EU:s direktiv på
utstationeringsområdet. Samma nationella bestämmelser bör dock även
fortsättningsvis gälla för de förare som utför tjänster som omfattas av lex
specialis som för utstationerad arbetskraft i övrigt, med beaktande av vad
som är tillåtet enligt lex specialis. Här kan också anmärkas att de
bestämmelser i utstationeringslagen som genomför ändringsdirektivet ska
börja tillämpas även på vägtransportområdet (se avsnitt 7.16).
Mot den bakgrunden bör utstationeringslagen som utgångspunkt gälla
även i de utstationeringssituationer som lex specialis reglerar. Det
förefaller därför rimligt att även de särskilda administrativa bestämmelser
som ska gälla i dessa situationer placeras i utstationeringslagen. I den mån
lex specialis innebär att utstationeringslagens bestämmelser inte kan
tillämpas på sådana förare som är att betrakta som utstationerade bör detta
också framgå av den lagen, liksom att förare under vissa förhållanden inte
alls ska anses vara utstationerade.
De aktuella bestämmelserna i utstationeringslagen bör kompletteras
med föreskrifter på lägre normgivningsnivå. Dessa placeras lämpligen i en
ny förordning om utstationerade förare inom vägtransportsektorn.
7.4
Definitioner
Promemorians förslag: Med bilateral transport avses
a) en förflyttning av gods, på grundval av ett transportavtal, med en
personbil eller lastbil mellan två länder, om transportföretaget är
etablerat i ett av länderna, eller
b) en persontransport med buss där
– passagerare tas upp i ett land och släpps av i ett annat land, om
transportföretaget är etablerat i ett av länderna, eller
– passagerare tas upp och släpps av i det land där transportföretaget
är etablerat, om transporten utförs i syfte att genomföra lokala utflykter
i ett annat land.
Med förare aves en arbetstagare som utför yrkesmässiga godstransporter med personbil eller lastbil eller yrkesmässiga persontransporter
med buss.
137
138
Skälen för förslaget: I lex specialis är frågan om en transport är bilateral
eller inte väsentlig i bedömningen av om en utstationeringssituation ska
anses råda. Det finns sedan tidigare ingen definition i EU-rätten av vad
som avses med bilateral vägtransport. Med en bilateral transport av gods
avses förflyttning av gods på grundval av ett transportavtal, till eller från
etableringsmedlemsstaten som går till eller från en annan medlemsstat
eller ett tredjeland (artikel 1.3). Med en bilateral transport vid internationella persontransporter enligt bussförordningen avses när föraren tar
upp passagerare i etableringsmedlemsstaten och släpper av dem i en annan
medlemsstat eller ett tredjeland, eller det omvända. Sådana transporter kan
vara antingen tillfälliga eller i linjetrafik. Även transporter då en förare tar
upp och släpper av passagerare i etableringsmedlemsstaten i syfte att
utföra lokala utflykter i en annan medlemsstat eller ett tredjeland omfattas.
Betydelsen av bilateral gods- eller persontransport i direktivet bör komma
till uttryck i en definition i utstationeringslagen. Med en bilateral transport
avses såväl en bilateral godstransport som en bilateral persontransport med
buss. En vägtransport kan betraktas som bilateral i det här sammanhanget
även om transporten delvis sker med annat färdmedel. Det innebär att en
vägtransport kan betraktas som en bilateral vägtransport även om en del
av transporten sker med båt eller tåg och även om det är fråga om en
kombinerad transport till eller från etableringslandet som inleds eller
avslutas med en vägtransport.
En bilateral persontransport enligt lex specialis kan även gälla linjetrafik. Med linjetrafik avses enligt bussförordningen persontransporter
med buss som sker på regelbundna tider längs bestämda färdvägar, där
passagerare får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.
Lex specialis gäller endast i tjänsteavtalsfallet, det vill säga utstationering enligt 4 § första stycket 1 utstationeringslagen. Det innebär att en
arbetsgivare, genom en arbetstagare, tillhandahåller en tjänst enligt ett
avtal med den som ska ta emot tjänsten. Just det faktum att en tjänst är
reglerad i ett avtal innebär i fråga om transporter att det alltid kommer att
handla om yrkesmässiga transporter, dvs. transporter som mot ersättning
utförs som en tjänst för någon annans räkning (jfr. avsnitt 3.1). I denna
promemoria behandlas emellertid även utstationering som sker inom en
koncern eller genom uthyrning av arbetskraft. I sådana utstationeringssituationer kan även transporter som utförs i egen regi ingå. Begreppet
”egen regi” har här en annan innebörd än begreppet ”egen räkning” som
används för att definiera tjänsteavtalsfallet. Med egen regi avses att en
transport utförs i den egna verksamheten och definierar alltså ett
transporträttsligt förhållande. Om en transport utförs i egen regi utförs
transporten åt samma juridiska person som genomför transporten. Vilket
anställningsförhållande som eventuellt råder mellan förare och arbetsgivare saknar betydelse i det sammanhanget.
Det finns dock skäl att endast utstationeringssituationer i form av
yrkesmässiga transporter ska omfattas av förslagen. Det bör därför
klargöras att de särskilda bestämmelser för utstationering inom
vägtransportsektorn som föreslås endast ska gälla för sådana arbetstagare
som i egenskap av förare utför yrkesmässiga vägtransporter. Mot den
bakgrunden bör med förare avses en arbetstagare som utför yrkesmässiga
transporter. Som anges i avsnitt 7.3 gäller EU:s ordinarie utstationeringsbestämmelser i huvudsak även för dessa förare och de särskilda regler som
specifikt avser utstationering av förare ska därför placeras i utstationeringslagen. I den lagen används begreppet utstationerad arbetstagare,
med vilket avses varje arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land
men som under en begränsad tid utför sådant arbete i Sverige som omfattas
av någon av de situationer som enligt lagen anses utgöra utstationering.
Detsamma gäller som utgångspunkt även för förare. Det som i lagen anges
om utstationerade arbetstagare ska alltså även gälla förare, om nu nämnda
förhållanden är uppfyllda.
Lex specialis reglerar som nämnts förare inom vägtransportsektorn. De
transporter som detta är tänkt att träffa bedöms utgöra persontransporter
som utförs med buss eller godstransporter som utförs med personbil eller
lastbil. I lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner anges betydelsen av
vissa beteckningar som används i författningar på vägtrafikområdet. Buss,
lastbil och personbil bör i detta fall ha den betydelse som anges där.
7.5
Arbetsmiljöverkets uppgifter vid utstationering
av förare
Promemorians förslag: Arbetsmiljöverkets uppgifter i anslutning till
utstationeringslagen och utstationeringsförordningen ska i huvudsak
gälla även i fråga om utstationering enligt de särskilda reglerna för vissa
vägtransporter.
Arbetsmiljöverket ska vara förbindelsekontor och tillhandahålla
information om de arbets- och anställningsvillkor som kan bli
tillämpliga vid en utstationering i Sverige, hjälpa till med information
om kontaktfunktioner hos arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer
samt information om relevanta kollektivavtalsvillkor. Arbetsmiljöverket ska även samarbeta med motsvarande förbindelsekontor i andra
länder inom EES och i Schweiz.
Skälen för förslaget: Arbetsmiljöverket är kontaktmyndighet för
utstationering till Sverige. Det innebär att myndigheten lämnar vägledning
om de lagar som gäller i Sverige för utstationerade arbetstagare. Vidare
tillhandahåller myndigheten kollektivavtal och kontaktuppgifter till
arbetsgivar- och arbetstagarparterna. Arbetsmiljöverket samarbetar också
med kontaktmyndigheter i andra länder. Arbetsmiljöverkets uppgifter i
dessa avseenden bör fortsätta att gälla även för utstationering enligt de
särskilda reglerna för vissa vägtransporter. I och med detta tillgodoses
även kravet i lex specialis på medlemsstaterna att tillhandahålla
information om arbets- och anställningsvillkor (artikel 1.9).
Därutöver är Arbetsmiljöverket tillsynsmyndighet i fråga om
utstationeringslagens bestämmelser om anmälan om utstationering och
kontaktperson. Som framgår nedan kommer inte dessa bestämmelser vara
tillämpliga på utstationering enligt de särskilda reglerna för vissa
vägtransporter. Hur tillsynen över de administrativa regler som kommer
att gälla i stället ska gå till behandlas i avsnitt 7.11 – 7.13.
139
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.6
I vissa situationer ska förare inte anses vara
utstationerade
Promemorians förslag: En förare som utför transporter åt ett
transportföretag som är etablerat i ett annat land än Sverige ska inte
anses vara utstationerad om han eller hon passerar genom Sverige utan
att lasta eller lossa gods eller ta upp eller släppa av passagerare.
När en arbetsgivare för egen räkning och under egen ledning sänder
en förare till Sverige enligt avtal som arbetsgivaren har ingått med den
i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna ska föraren inte anses
vara utstationerad om han eller hon utför en bilateral transport till eller
från Sverige utan att under vistelsen i Sverige utföra en transport till
eller från Sverige som inte är bilateral.
När en arbetsgivare under samma förhållanden sänder en förare till
Sverige ska föraren inte heller anses vara utstationerad om han eller hon
under en resa till eller från det land där transportföretaget är etablerat
lastar gods eller tar upp passagerare vid högst ett tillfälle och lossar gods
eller släpper av passagerare vid högst ett tillfälle samtidigt som föraren
utför den bilaterala transporten. Om det är fråga om en godstransport,
får föraren under återresan till etableringslandet lasta gods vid högst två
tillfällen och lossa gods vid högst två tillfällen utan att föraren ska anses
vara utstationerad, om enbart bilaterala transporter utfördes under resan
från etableringslandet. På- och avstigning av passagerare eller lastning
och lossning av gods måste i dessa fall ske i olika länder.
En förare bör inte anses vara utstationerad om han eller hon utför en
vägtransport som en del av en kombinerad transport, om vägtransporten
i sig är en bilateral transport.
Skälen för förslaget
Undantag från utstationering i vissa fall
140
I lex specialis finns bestämmelser om att en förare under vissa förhållanden inte ska anses vara utstationerad. En transport kan ha en mer eller
mindre nära koppling till etableringsmedlemsstaten eller värdmedlemsstaten. Bestämmelserna i lex specialis är utformade så att en
utstationeringssituation inte ska anses föreligga när en transport har en
nära koppling till etableringsmedlemsstaten eller när det inte finns någon
betydande koppling mellan förarens verksamhet och det land han eller hon
befinner sig i. Det behöver därför regleras att förare som utför vissa typer
av transporter inte ska anses vara utstationerade i Sverige.
Det ska dock framhållas att undantagen i lex specialis endast gäller i
fråga om en viss utstationeringssituation, nämligen när föraren utför
transporten som en följd av att arbetsgivaren för egen räkning och under
egen ledning sänt föraren till en medlemsstat enligt avtal som arbetsgivaren har ingått med en i den medlemsstaten verksamma mottagaren av
tjänsten. De bestämmelser om undantag som nu föreslås bör endast gälla i
sådana fall, dvs. i tjänsteavtalsfallet (4 § första stycket 1 utstationeringslagen). Undantagen blir därmed inte tillämpliga i de fall utstationering
föreligger enligt koncernfallet eller uthyrningsfallet (4 § första stycket 2
och 3 utstationeringslagen).
Transittransporter ska inte anses vara utstationering
En utgångspunkt i lex specialis för att avgöra i vilket land en förare är
verksam är var lastning och lossning av gods äger rum eller var busspassagerare tas upp och släpps av. Mot den bakgrunden anger direktivet
att en internationell transport som är i transit genom en medlemsstats
territorium inte ska utgöra en utstationeringssituation (artikel 1.5). I skälen
till lex specialis anges att frågan huruvida förarens närvaro i en
medlemsstat ska kvalificeras som transit inte ska påverkas av stopp som
görs av exempelvis hygienskäl. En förare som passerar genom Sverige
med ett fordon utan att lasta eller lossa gods eller ta upp eller släppa av
passagerare bör inte anses vara utstationerad i Sverige. Om arbetsgivaren
i ett sådant fall vidtagit en utstationeringsåtgärd som avses i artikel 1.3 a i
utstationeringsdirektivet, finns inte tjänstemottagaren i Sverige.
Undantaget bör därför gälla om föraren utför transporten åt ett
transportföretag etablerat i ett annat land. En förare som är utstationerad
till ett svenskt transportföretag som utför internationella transporter där
föraren transiterar genom Sverige omfattas därmed inte av undantaget.
Bilaterala transporter ska inte anses vara utstationering
Enligt lex specialis ska en förare som utför internationella transporter till
eller från det land där det aktuella transportföretaget är etablerat (bilateral
transport) inte anses vara utstationerad till något annat land. I sådana fall
anses den tjänst som föraren utför ha en så pass nära koppling till
hemlandet att det inte ska anses handla om utstationeringssituationer i de
länder som transporterna i fråga går från eller till. Mot den bakgrunden
anger lex specialis att förare som utför bilaterala transporter av gods eller
personer inte ska anses vara utstationerade (artikel 1.3 första stycket och
1.4 första stycket). En förare som utför en bilateral vägtransport till eller
från Sverige bör därför inte anses vara utstationerad i Sverige.
En förutsättning för att en utstationering inte ska anses föreligga är att
föraren i fråga utför transporten även i den del som sker i etableringslandet.
Om en förare exempelvis endast utför den del av en bilateral transport som
sker inom Sveriges gränser bör utstationeringsreglerna alltså kunna vara
tillämpliga. En förare som utför en godstransport mellan Italien och
Sverige bör alltså inte anses vara utstationerad till Sverige om det
transportföretag som svarar för transporten är etablerat i Italien. Samtidigt
bör föraren inte vara undantagen från utstationeringsreglerna om han eller
hon byter av en annan förare och endast utför den del av den bilaterala
transporten som sker inom Sveriges gränser.
I många fall lastas samma fordon med flera olika slag av transporter. I
skälen till lex specialis anges till exempel att ett fordon kan lastas med
flera bilaterala transporter samtidigt. Det bör därför understrykas att en
förare inte ska anses vara utstationerad även om han eller hon utför flera
bilaterala transporter samtidigt. Med nyss nämnda exempel kan föraren
med samma fordon och under samma resa lasta fordonet med flera laster
av gods i Italien som i tur och ordning ska till Tyskland, Sverige och
Norge. Detta handlar då om tre olika bilaterala transporter. Föraren ska då
inte anses vara utstationerad i Sverige trots att han eller hon även utför
bilaterala transporter till andra länder med samma fordon och under
samma resa.
141
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det faktum att samma fordon kan lastas med flera olika slag av
transporter får även andra implikationer. Lex specialis innebär att även
förare som utför internationella transporter som inte är bilaterala
tillsammans med bilaterala transporter under vissa omständigheter inte ska
anses vara utstationerade (artikel 1.3 tredje och fjärde styckena och 1.4
tredje stycket). I fråga om de nu aktuella situationerna bör det dock
klargöras att undantaget för förare som utför bilaterala transporter gäller
under förutsättning att föraren inte samtidigt utför icke-bilaterala
transporter till eller från Sverige. Detta undantag bör alltså inte omfatta
situationer där föraren i samband med en bilateral transport från Italien till
Sverige lastar en transport i Frankrike som sedan lossas i Sverige. Samma
sak gäller om transporten i stället för i Sverige redan har lossats i Danmark.
En sådan situation kan dock innebära undantag från utstationering givet
att vissa kriterier är uppfyllda, se vidare nedan.
Kombinerade transporter med bilaterala vägtransportsträckor
En förare ska inte anses vara utstationerad när föraren utför den inledande
eller avslutande vägtransporten i en kombinerad transport i enlighet med
kombidirektivet, om vägtransportsträckan i sig utgörs av en bilateral
transport (artikel 1.6). Ett exempel på det skulle kunna vara om ett danskt
transportföretag efter en omlastning från en sjöfartstransport i Köpenhamn
kör en transport på högst 150 kilometer till en destination i södra Sverige.
Det saknas skäl att reglera denna situation. Det undantag för bilaterala
transporter som föreslås ovan täcker även vägsträckor av kombinerade
transporter om de i sig utgör bilaterala transporter.
Internationella transporter som inte är bilaterala men som utförs i
samband med bilaterala transporter
142
En förare som utför en bilateral transport ska inte anses vara utstationerad
enligt lex specialis. Direktivet anger därutöver att en förare i vissa fall inte
ska anses vara utstationerad även om han eller hon utför icke-bilaterala
internationella transporter. Detta avser situationer när sådana transporter
sker längs vägen till eller från etableringslandet i samband med att en
bilateral transport utförs. Undantagen kan sägas reglera detaljerade
transportupplägg. Bestämmelserna är därmed komplicerade.
De transportupplägg för icke-bilaterala internationella transporter som
följer av direktivets bestämmelser är i korthet utformade enligt följande.
Genomför en förare en resa som påbörjas och avslutas i etableringslandet
och som består av en bilateral transport både på väg från och tillbaka till
etableringslandet och högst en icke-bilateral internationell transport i
vardera riktningen som utförs jämte den bilaterala transporten, ska föraren
ändå inte anses vara utstationerad. Denna ytterligare transport får endast
bestå av en lastning och en lossning av gods alternativt av en påstigning
och en avstigning av passagerare. Ett exempel på ett sådant upplägg kan
vara att en förare som utför en godstransport för ett italienskt
transportföretag mellan Italien och Sverige även lastar gods i Frankrike
och lossar det i Danmark, när transporten mellan Frankrike och Danmark
är den enda icke-bilaterala transporten som föraren utför under resan som
påbörjas i Italien och avslutas i Sverige. Om det skulle vara fråga om en
persontransport, kan det handla om en förare som, i samband med en
bilateral transport av passagerare med buss mellan Italien och Sverige,
även transporterar passagerare som stiger på bussen i Frankrike och som
släpps av i Danmark. Däremot omfattas inte, enligt lex specialis, en
situation när föraren därutöver också lastar gods alternativt tar upp
passagerare i Belgien för att sedan lossa godset eller släppa av
passagerarna i Nederländerna, eftersom lastning och lossning, respektive
påstigning och avstigning, i ett sådant fall har skett vid fler tillfällen än vad
direktivet medger för att föraren inte ska anses som utstationerad.
När det gäller godstransporter, men inte persontransporter, är undantaget
något vidare i sin utformning. Har en bilateral transport från
etableringslandet utförts utan att någon icke-bilateral transport samtidigt
ägt rum, gäller undantaget även när föraren utför två icke-bilaterala
godstransporter på vägen tillbaka till etableringslandet. Det motsatta gäller
emellertid inte, vilket innebär att undantaget inte gäller om det sker två
icke-bilaterala godstransporter på vägen från etableringslandet.
Det bör framhållas att undantagen för icke-bilaterala transporter ska
räknas i förhållande till en enskild resa från och tillbaka till
etableringslandet. Om föraren utför flera bilaterala transporter under en
och samma resa ska det alltså inte medge undantag för fler än sammanlagt
två icke-bilaterala transporter under hela denna resa.
Mot bakgrund av det ovanstående bör det regleras i utstationeringslagen
att föraren inte ska anses vara utstationerad, om han eller hon under en resa
till eller från etableringslandet lastar gods eller tar upp passagerare vid
högst ett tillfälle och lossar gods eller släpper av passagerare vid högst ett
tillfälle samtidigt som föraren utför bilaterala transporter. Är det fråga om
godstransporter och föraren först har utfört en resa från etableringslandet
som enbart består av bilaterala transporter bör föraren under resan tillbaka
till etableringslandet dock kunna lasta gods vid högst två tillfällen och
lossa gods vid högst två tillfällen, utan att han eller hon ska anses vara
utstationerad. På- och avstigning av passagerare eller lastning och lossning
av gods måste ske i olika länder. Undantaget bör dock inte påverkas av om
den eller de bilaterala transporter som föraren utför under en aktuell resa
lastas och lossas i Sverige eller i något annat land. Sverige bör med andra
ord kunna utgöra start- eller slutpunkt för en aktuell resa, men den starteller slutpunkten bör även kunna ligga i ett annat land. I Sverige blir det
undantaget t.ex. tillämpligt om en förare i ett italienskt transportföretag
först genomför en bilateral transport från Italien till Norge utan att
genomföra några icke-bilaterala transporter längs vägen och därefter utför
en bilateral transport mellan Norge och Italien och på vägen först utför en
icke-bilateral transport mellan Norge och Finland och därefter en ickebilateral transport mellan Finland och Sverige. I en sådan situation bör
föraren inte anses utstationerad till Sverige, under förutsättning att
fordonet inte är lastat med ytterligare icke-bilaterala transporter.
Undantaget för icke-bilaterala transporter förutsätter en smart
färdskrivare version 2
I färdskrivarförordningen har det införts nya regler för s.k. smarta
färdskrivare version 2. Sådana färdskrivare ska automatiskt registrera
gränspassager och lastnings- och lossningsaktiviteter. Med den typen av
färdskrivare kommer förutsättningarna för kontrollerande myndigheter att
143
avgöra vid vilka tillfällen fordon och förare har passerat gränser och utfört
lossnings- och lastningsaktiviteter att underlättas betydligt. Detta kommer
att vara av särskild betydelse för att kunna avgöra vilka icke-bilaterala
internationella transporter som ska vara undantagna från utstationering.
Av det skälet ställer lex specialis krav på att en färdskrivare som uppfyller
kraven för att utgöra en smart färdskrivare version 2 ska vara installerad i
det fordon som används för att undantagen för icke-bilaterala transporter
ska kunna gälla. Det som sägs ovan avseende undantag från utstationering
vid icke-bilaterala transporter bör endast gälla om det fordon som används
för transporten är utrustat med en färdskrivare som uppfyller kraven för
smarta färdskrivare version 2.
Den typ av färdskrivare som nu avses finns ännu inte ute på marknaden.
Mot den bakgrunden anger lex specialis att det inledningsvis ska räcka att
föraren registrerar gränspassager i färdskrivaren manuellt. Manuell
registrering av gränspassager i den digitala och smarta färdskrivaren
version 1 blir obligatorisk den 2 februari 2022, dvs samma dag som
bestämmelserna i lex specialis ska vara genomförda av medlemsstaterna.
Regleringen om att undantaget för icke-bilaterala transporter endast gäller
om det fordon som används för transporten är utrustat med en smart
färdskrivare version 2 ska träda i kraft den dag då sådana färdskrivare ska
monteras i fordon som för första gången registreras i någon medlemsstat
inom Europeiska unionen (se avsnitt 7.19).
7.7
När kan en förare anses vara utstationerad?
Promemorians bedömning: Samtliga vägtransporter till eller från
Sverige eller inom Sveriges gränser som inte är undantagna kan utgöra
utstationering.
Även förmedlare av en transport med hemvist i ett annat land kan
anses vara en i Sverige verksam mottagare av tjänster.
Skälen för bedömningen
Allmänt om när tjänster inom vägtransportsektorn anses vara
utstationering
Utstationeringslagen är tillämplig på alla ekonomiska sektorer med
undantag för arbetsgivare inom handelsflottan såvitt avser besättningar
ombord. I och med genomförandet av lex specialis införs som framgått
ovan ytterligare undantag från utstationeringslagens tillämpningsområde
som avser vissa vägtransporter. Det innebär alltså att utstationeringslagen,
förutom i dessa undantagsfall, är tillämpligt när en arbetsgivare etablerat i
ett annat land tillhandahåller tjänster inom vägtransportsektorn över
gränserna till Sverige. För att arbetstagaren ska anses vara utstationerad
till Sverige behöver kriterierna i utstationeringslagen vara uppfyllda.
Allmänt om utstationering inom den internationella vägtransportsektorn
144
Med anledning av att vägtransporttjänster kännetecknas av en hög grad av
rörlighet har det funnits en viss osäkerhet över hur utstationeringsdirektivet ska tillämpas på internationella transporter och inrikes-
transporter utförda av utlandsetablerade transportföretag. På senare tid har
EU-domstolen prövat hur utstationeringsdirektivet ska tillämpas på
vägtransportsektorn och särskilt på den internationella vägtransportsektorn. I en dom den 1 december 2020 i ett mål om förhandsavgörande
gällande tolkningen av utstationeringsdirektivet (C-815/18) konstaterade
domstolen att direktivet ska tolkas så, att det är tillämpligt på tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster inom vägtransportsektorn. Enligt
domstolen ska en arbetstagare som är verksam som förare inom den
internationella vägtransportsektorn, inom ramen för ett fraktavtal mellan
det företag föraren är anställd av, etablerat i en medlemsstat, och ett företag
som är verksamt i en annan medlemsstat än den där föraren vanligtvis
arbetar, anses vara utstationerad i en medlemsstat, när förarens arbete har
tillräcklig anknytning till den medlemsstaten. Frågan om huruvida det
föreligger en sådan anknytning ska enligt domstolen avgöras genom en
helhetsbedömning. Faktorer som då ska beaktas är arten av det arbete som
den berörde arbetstagaren utför, graden av anknytning mellan arbetstagarens verksamhet och varje medlemsstat där arbetstagaren är verksam
samt hur stor del den verksamheten utgör av transporttjänsten i dess helhet.
Det kan konstateras att vägtransportsektorn utmärks av ett antal olika
marknadstillträdessituationer som i sig ger en god indikation på hur nära
den verksamhet som utförandet av en transport består i är knutet till
transportföretagets etableringsland. Lex specialis utgår från vilket slag av
transport en förare utför när det ska avgöras om föraren ska anses vara
utstationerad. Ett exempel på det är de ovan behandlade undantagen från
utstationering som ska gälla för transittransporter och bilaterala
transporter. När en förare utför sådana transporter utmärks tjänsten enligt
skälen till lex specialis av en nära koppling till etableringsmedlemsstaten.
I skälen till lex specialis pekas tre typer av transporter ut där det tvärtom
finns en tillräcklig koppling till en värdmedlemsstat för att utstationeringsreglerna ska kunna vara tillämpliga. Dessa är cabotagetransporter,
vägtransportsträckor av kombinerade transporter inom en värdmedlemsstat och icke-bilaterala internationella transporter (skäl 12 och 13).
Mottagaren av en tjänst ska vara verksam i Sverige
Lex specialis gäller bara utstationeringssituationer enligt tjänsteavtalsfallet. Tjänsteavtalsfallet förutsätter att en arbetsgivare som utstationerar
arbetskraft har ett avtal med mottagaren av de tjänster som utförs och att
denne mottagare ska vara verksam i Sverige (4 § första stycket 1
utstationeringslagen). Inom transportområdet är det vanligt att transportföretag ingår avtal om transporttjänster med någon annan än den som
ytterst är avsändare eller mottagare av en transport. I stället är transportföretagets motpart ofta en mellanhand i form av en speditör.
I samband med att utstationeringslagen infördes gjorde regeringen
bedömningen att cabotage i Sverige som förmedlas av en utländsk speditör
i regel inte kommer att falla inom utstationeringsdirektivets eller
utstationeringslagens tillämpningsområde (prop. 1998/99:90 s. 16). I detta
sammanhang kan konstateras att den som genom en speditör vill beställa
transporter som ska utföras i Sverige är hänvisad till den marknad för
speditörstjänster som finns i Sverige. På denna marknad tillhandahålls
tjänster av speditörer som har sin hemvist i Sverige men även sådana som
145
inte har det och som kanske inte heller har någon fysisk närvaro i landet.
Mot bakgrund bl.a. av de förtydliganden av tillämpningsområdet för EU:s
utstationeringsregelverk som genom bl.a. lex specialis och uttalanden från
EU-domstolen skett sedan dess kan den bedömningen dock behöva ändras.
Vidare kan konstateras att det vare sig i utstationeringsdirektivet eller
utstationeringslagen krävs att mottagaren av en tjänst ska vara etablerad
eller ha ett fast verksamhetsställe här i landet. Det räcker med att
mottagaren är verksam här. En speditörs verksamhet består i förmedling
av transporttjänster. I egenskap av den som ingår avtalet med transportföretaget får speditören anses vara mottagaren av transporttjänsten, även
om denne inte är mottagare av det som transporteras. Förmedlar speditören
transporter som utförs i Sverige bör speditören därmed också kunna ses
som verksam här. Till skillnad från vad som tidigare uttalats görs därför
bedömningen att en förmedlare av transporttjänster som erbjuder sina
kunder sådana tjänster i Sverige i det här sammanhanget bör kunna
betraktas som verksam i Sverige, oberoende av var förmedlaren har sin
hemvist. Bedömningen stöds även av EU-kommissionens skriftliga svar
till rådets arbetsgrupp för landtransporter den 12 september 2017 (ST
12087/17). I svaret tydliggjorde kommissionen att tjänsteavtalsfallet är
uppfyllt när avtalet ingåtts mellan två företag i samma etableringsmedlemsstat men transporten utförs till en annan medlemsstat. Tjänstemottagaren anses då vara verksam i värdmedlemsstaten när det (indirekt
via transportföretaget) levererar varor till kunden i värdmedlemsstaten.
Den förare som, i tjänsteavtalsfallet, utför en cabotagetransport eller en
inrikes vägtransport som är en del av en kombinerad transport får därmed
i regel anses vara utstationerad till den eller de medlemsstater som han
eller hon utför transporterna i. Detsamma gäller när en förare utför en ickebilateral transport, dvs. när en förare utför en internationell transport som
inte sker till eller från etableringsmedlemsstaten kan föraren anses vara
utstationerad i de länder där transporten utförs. En annan slutsats skulle
leda till att en svensk mottagare av en transport enkelt skulle kunna kringgå
utstationeringsreglerna genom att använda sig av en utlandsetablerad
speditör.
Utstationering genom utlandsetablerade transportföretag som utför
yrkesmässiga transporter
Förutom att en förare utför någon av ovan nämnda transporttyper behöver
det vara fråga om en situation som enligt utstationeringslagen innebär
utstationering, dvs. något av tjänsteavtalsfallet, koncernfallet eller
uthyrningsfallet behöver föreligga (4 § första och tredje stycket).
Dessutom behöver vissa andra kriterier i utstationeringslagen vara
uppfyllda. Det ska vara fråga om en arbetsgivare som är etablerad i ett
annat land än Sverige och som utstationerar en arbetstagare hit i samband
med att arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över gränserna (1 §). Det ska
råda ett anställningsförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren
under utstationeringstiden (4 § andra stycket) och arbetstagaren ska
vanligen arbeta i ett annat land men under en begränsad tid utföra arbete
här (5 §).
Om det är fråga om en yrkesmässig transport som utförs av ett
utlandsetablerat transportföretag samtidigt som de övriga kriterierna är
146
uppfyllda är bedömningen att även kriterierna för någon av de tre
utstationeringssituationerna kommer att vara uppfyllda. I tjänsteavtalsfallet är arbetsgivaren och transportföretaget samma juridiska person och
eftersom det är fråga om en yrkesmässig transport i, till eller från Sverige
finns ett avtal med en i Sverige verksam mottagare av den aktuella tjänsten
(se ovan). Bedömningen är att även utstationering av en förare kan ske i
koncernfallet genom att föraren utstationeras till ett utlandsetablerat
koncernföretag i form av ett transportföretag som utför transporter i
Sverige eftersom fordonet som transporten genomförs med kan anses vara
en arbetsplats som tillhör koncernen. En annan tolkning skulle leda till att
utstationeringsregelverket skulle kunna kringgås genom att utstationeringen sker via ett utlandsetablerat koncernföretag. Det som avgör om
arbetsplatsen finns i Sverige bör vara vilken typ av transport som utförs
och transportens anknytning till Sverige. I det här avseendet skiljer sig
vägtransportområdet från andra sektorer på så sätt att arbetsplatserna är
mobila. I linje med utgångspunkterna för lex specialis och EU-domstolens
ställningstaganden om anknytning bör en bedömning av var en arbetsplats,
i form av ett fordon, är lokaliserad göras med utgångspunkt i transportföretagets anknytning till värdmedlemsstaten.
Även när en arbetsgivare hyr ut en arbetstagare kan det vara till ett
utlandsetablerat transportföretag som bedriver verksamhet i Sverige. Efter
genomförandet av ändringsdirektivet klargör utstationeringslagen att en
utstationeringssituation kan gälla även då ett användarföretag sänder en
arbetstagare vidare till ett annat land (utstationeringslagen 4 § tredje
stycket) under förutsättning att åtgärden skulle ha utgjort en utstationering
enligt någon av de tre nämnda utstationeringssituationerna och varken
arbetsgivaren eller användarföretaget är etablerade i Sverige. Några
situationer som inte kan anses utgöra utstationering enligt tjänsteavtals-,
koncern- eller uthyrningsfallet bedöms inte kunna uppstå givet de angivna
förutsättningarna.
Utstationering till svenska transportföretag och genom transporter i
egen regi
Om kriterierna för tjänstavtalsfallet är uppfyllda handlar det som beskrivs
ovan alltid om yrkesmässig trafik. Detta är fallet eftersom transporten i
fråga utförs enligt ett avtal mellan transportföretaget etablerat i utlandet,
som i det fallet kommer att vara samma juridiska person som
arbetsgivaren, och en extern part som är tjänstemottagare av
transporttjänsten i Sverige. Utstationering enligt koncern- eller
uthyrningsfallen kan dock även komma i fråga vid transporter i egen regi.
Om ett danskt möbelföretag utför transporter mellan t.ex. ett eget lager i
Danmark och egna butiker i Sverige, kan transporterna ske i egen regi. En
sådan transport utgör inte en bilateral transport enligt den föreslagna
definitionen eftersom det inte föreligger ett transportavtal mellan två
parter. Den arbetstagare som utför den ovan nämnda transporten mellan
Danmark och Sverige skulle alltså kunna anses vara utstationerad till
Sverige beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet.
Exemplen på utstationeringssituationer i Sverige har hittills varit
transportupplägg där ett företag etablerat i utlandet utför en transport i, till
eller från Sverige. Utstationering enligt koncern- och uthyrningsfallen kan
147
opaginerad Kontrollera mot PDF
även ske från en arbetsgivare etablerad utanför Sverige till ett svenskt
transportföretag eller till ett företag som utför transporter i egen regi och i
de fallen skiljer sig inte vägtransportsektorn från utstationeringar inom
andra sektorer. Särskilt om det svenska transportföretaget eller företaget
som utför transporter i egen regi enbart bedriver verksamhet i Sverige. I
dessa fall är det alltså inte en utstationering enligt tjänsteavtalsfallet utan
antingen hyr det svenska företaget in föraren eller så är det frågan om en
koncerninternförflyttning till det svenska företaget. Samtliga
inrikestransporter i Sverige och samtliga internationella transporter till och
från Sverige skulle då kunna utgöra utstationeringssituationer i Sverige.
7.8
Utstationering ska anses föreligga när
inrikestransporter utförs av utlandsetablerade
transportföretag
Promemorians förslag: Utstationering ska anses föreligga när en
arbetsgivare sänder förare till Sverige för att åt ett transportföretag som
är etablerat i ett annat land än Sverige utföra
– en godstransport med en personbil eller lastbil eller en
persontransport med buss där all lastning och lossning av gods eller all
på- och avstigning av passagerare sker inom Sveriges gränser, eller
– en persontransport med buss där både på- och avstigning av
passagerare sker inom Sveriges gränser i samband med internationell
linjetrafik.
148
Skälen för förslaget: Lex specialis anger uttryckligen att en förare som
utför cabotagetransporter av gods eller passagerare ska anses vara
utstationerad (artikel 1.7). Någon motsvarande bestämmelse för kombinerade transporter finns inte. I likhet med regleringen i lex specialis i
övrigt gäller bestämmelsen endast tjänsteavtalsfallet. Utstationeringsregelverket är tillämpligt på förare inom vägtransportområdet, såvida
något uttryckligt undantag inte finns. Mot den bakgrunden kan det ses som
obehövligt att införa särskilda regler som anger att utförandet av vissa
typer av transporter ska anses utgöra utstationering. Det har dock
förekommit att regelverket tolkats så att förare i sådana fall inte ansetts
vara utstationerade. Av den anledningen och eftersom det i lex specialis
särskilt framhålls att utförandet av cabotagetransporter, genom sin tydliga
anknytning till de länder där sådana transporter utförs, innebär
utstationering finns skäl att tydliggöra vad som gäller för de förare som
utför sådana transporter. För att genomföra direktivet i denna del skulle
det kunna regleras att utstationering ska anses föreligga vid cabotagetransporter enligt tjänsteavtalsfallet.
En sådan reglering skulle emellertid vara förknippad med vissa
nackdelar. Dels skulle det framstå som mindre tydligt att förare som utför
cabotagetransporter och som är utstationerade inom ramen för en koncern
eller som uthyrd arbetskraft ska betraktas som utstationerade. Mot
bakgrund av att även sådana förare kan vara utstationerade skulle en sådan
otydlighet framstå som olycklig. En reglering som innebär att
utstationering ska anses föreligga vid cabotagetransporter, oberoende av
utstationeringssituation, vore därför att föredra. En sådan reglering skulle
innebära att det blir betydligt enklare för både myndigheter och
arbetsgivare att avgöra om en förare som utför cabotagetransporter ska
anses vara utstationerad eller inte.
En reglering som hänvisar till begreppet cabotagetransporter är dock
förenad med vissa nackdelar. Regler för cabotagetransporter av godsrespektive personer återfinns i gods- respektive bussförordningen. Dessa
regler gäller villkor för tillträde till vissa marknader för transportföretag
och dess fordon och har egentligen ingenting att göra med vem som kör
fordonet i fråga. Reglerna om cabotage innebär att ett transportföretag som
är etablerat i ett land tillfälligt får utföra inrikestransporter i ett annat land.
Om sådana transporter utförs under en längre tid eller till ett större antal
än tillåtet, handlar det i strikt mening inte längre om cabotagetransporter.
I den utsträckning bestämmelsen hänvisar till uttrycket cabotagetransporter skulle det i ett sådant läge kunna uppstå oklarheter i fråga om
huruvida inrikestransporter i Sverige som utförs i strid med reglerna om
cabotage skulle anses omfattas eller inte.
Mot den bakgrunden ter det sig som mer lämpligt att i stället anse att
utstationering föreligger vid transporter inom Sveriges gränser som utförs
av transportföretag som är etablerade i andra länder. På så sätt skulle det
bli tydligt att eventuella överträdelser av reglerna om marknadstillträde
inte påverkar bedömningen av om berörda förare är att betrakta som
utstationerade eller inte. Genom att inte direkt hänvisa till aktuella regler
för marknadstillträde tydliggörs att utstationering ska gälla även om dessa
regler överträds i något avseende.
En annan fördel med en sådan reglering skulle vara att även inrikes
kombitransporter utförda av utlandsetablerade transportföretag omfattas. I
fråga om cabotagetransporter av gods och vägsträckor i kombinerade
transporter inom Sveriges gränser finns nämligen starka skäl för att
utforma enhetliga svenska utstationeringsbestämmelser. Sett ur en förares
perspektiv skiljer sig transporterna i många fall inte åt alls, vilket gör att
han eller hon ofta inte vet vilken av de båda transporttyperna som utförs. I
båda fallen är dock kopplingen till Sverige lika stark i och med att det
handlar om förare som utför snarlika eller identiska tjänster helt och hållet
inom Sveriges gränser.
Även för ett transportföretag kan det ibland vara svårt att veta om det är
en cabotage- eller kombitransport som utförs. Resultaten i Transportstyrelsens senaste tillståndsmätning visar att Polismyndigheten i relativt
stor utsträckning anser att det handlar om cabotage när transportföretagen
menar att det rör sig om kombinerade transporter (se avsnitt 4.4). Vid
transporter där någon form av omlastning sker från t.ex. en sjöfartstransport till en vägtransport är det ofta beställaren av transporten,
speditören, som har hela bilden av om samtliga kriterier för en kombinerad
transport är uppfyllda. Det kan t.ex. förhålla sig så att en omlastning och
därpå följande vägsträcka i Sverige överensstämmer med kriterierna för en
kombinerad transport men att kriterierna inte är uppfyllda för de delar av
transporten som utförs i ett annat land. I det fallet ska även vägsträckan
som utförs i Sverige bedömas enligt bestämmelserna om cabotage.
Det skulle underlätta för samtliga inblandade aktörer om frågan om
enligt vilka marknadstillträdesregler en inrikestransport utförs inte
påverkar bedömningen av vilken utstationeringssituation som föreligger
149
och vilka regler och skyldigheter som gäller i det avseendet. En reglering
bör därför ta sikte på godstransporter av utlandsetablerade transportföretag
där all lastning och lossning sker inom Sveriges gränser. Motsvarande bör
gälla vid persontransporter där all på- och avstigning av passagerare sker
inom Sveriges gränser och vid persontransporter där både på- och
avstigning av passagerare sker inom Sveriges gränser i samband med
internationell linjetrafik. Detta överensstämmer med hur cabotagetrafik
definieras i bussförordningen (artikel 2.7). Eftersom en förare i det här
sammanhanget definieras som en arbetstagare som utför yrkesmässiga
transporter bör det sagda gälla endast sådana transporter.
Ett förtydligande i detta avseende skulle enbart syfta till att underlätta
berörda myndigheters tillämpning av utstationeringslagen på vägtransportområdet samt till att underlätta förståelsen av lagen hos berörda
arbetsgivare, transportföretag och förare. Ett sådant förslag är därmed inte
tänkt att skapa nya utstationeringssituationer utöver de som redan gäller
enligt utstationeringslagen, dvs. tjänsteavtalsfallet, koncernfallet och
uthyrningsfallet. Mer konkret skulle en sådan reglering klargöra att
yrkesmässiga inrikestransporter utförda av utlandsetablerade transportföretag innebär att någon av de tre utstationeringssituationerna kommer att
gälla. En reglering med denna innebörd utgår med andra ord från
bedömningen att någon av de tre utstationeringssituationerna alltid
kommer att föreligga om det är fråga om yrkesmässiga transporter som
utförs i Sverige av utlandsetablerade transportföretag och att det därmed
inte kommer att uppstå några andra situationer som inte kan anses utgöra
utstationering (jfr. avsnitt 7.7).
När det kommer till inrikestransporter utförda inom Sveriges gränser,
dvs. när både lastning och lossning av gods alternativt både på- och
avstigning av passagerare sker här, är bedömningen att anknytningen är
tillräckligt stark för att föraren ska anses vara utstationerad. Mot den
bakgrunden föreslås ett förtydligande som innebär att utstationering enligt
4 § första stycket utstationeringslagen ska anses föreligga när en arbetsgivare sänder en förare till Sverige för att utföra inrikestransporter åt ett
transportföretag som är etablerat i ett annat land än Sverige.
I avsnitt 7.12.1 lämnas förslag till en alternativ reglering jämfört med
vad som föreslås i detta avsnitt.
Den reglering som nu föreslås är inte avsedd att vara uttömmande i
frågan om när anknytningen till Sverige som värdmedlemsstat är
tillräckligt stark för att en utstationeringssituation ska anses föreligga. När
det gäller andra typer av transporter, t.ex. icke-bilaterala transporter,
behöver en individuell bedömning göras av hur stark anknytning
transporten har till Sverige som värdmedlemsstat. Detsamma gäller vid
bilaterala transporter som utförs i samband med koncern- eller
uthyrningsfallen och som inte föreslås undantas från utstationeringslagens
tillämpningsområde.
150
7.9
Utstationeringssituationer då särskilda
bestämmelser om anmälan och kontroll ska
tillämpas
7.9.1
Särskilda administrativa bestämmelser för
utlandsetablerade transportföretag
Promemorians förslag: När en förare utstationeras till Sverige för att
utföra en transport åt ett transportföretag etablerat i ett annat land än
Sverige ska samma bestämmelser om anmälan och kontroll tillämpas
oaktat vilken utstationeringssituation det är fråga om.
Skälen för förslaget
Allmänt om lex specialis särskilda administrativa bestämmelser
Tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet innehåller bestämmelser om administrativa krav och kontrollåtgärder som medlemsstaterna
får införa för att kontrollera att reglerna om utstationering följs. I fråga om
sådana förare som är att betrakta som utstationerade i enlighet med lex
specialis får medlemsstaterna dock endast införa vissa specificerade
åtgärder i fråga om hur utstationeringen ska anmälas och kontrolleras
administrativt. Dessa åtgärder behandlas i kommande avsnitt.
Som framgår ovan behöver lex specialis endast tillämpas vid
utstationering enligt tjänsteavtalsfallet. Förare som utstationeras inom en
koncern eller som uthyrd arbetskraft omfattas däremot som utgångspunkt
av de befintliga reglerna om utstationering. Att lex specialis bara gäller
tjänsteavtalsfallet är rimligt mot bakgrund av att dessa bestämmelser syftar
till att ringa in situationer där vägtransportföretag som är etablerade i ett
land utför tjänster i ett annat land. Om ett svenskt vägtransportföretag
också är arbetsgivare är det nämligen inte möjligt att en förare skulle kunna
anses utstationerad till Sverige enligt tjänsteavtalsfallet, eftersom en
svensk arbetsgivare inte kan utstationera arbetstagare till Sverige. Däremot
är det tänkbart att en arbetsgivare som inte är etablerad i Sverige
utstationerar förare till ett svenskt vägtransportföretag inom ramen för
samma koncern eller genom uthyrning av arbetskraft. I koncernfallet och
uthyrningsfallet kan det därmed handla om utstationerade förare som utför
transporter för vägtransportföretag som är etablerade i Sverige. Om ett
transportföretag som är etablerat i Sverige använder sig av utstationerad
arbetskraft vid utförande av transporter i Sverige är inte skälen för att
införa de harmoniserade administrativa bestämmelserna som är reglerade
i lex specialis lika starka, eftersom dessa bestämmelser främst syftar till
att vägtransportföretag, av vilka flertalet är små företag, inte ställs inför
oproportionella administrativa hinder som riskerar att begränsa deras
möjligheter att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster. Direktivets
avgränsning till tjänsteavtalsfallet framstår sett ur det perspektivet som väl
avvägd.
151
Olika administrativa bestämmelser vid samma typer av transporter
kommer att innebära vissa nackdelar
En annan fråga är vad lex specialis avgränsning till tjänsteavtalsfallet
innebär i fråga om enkelhet och tydlighet för inblandade aktörer. De
situationer när utstationering ska gälla vid inrikestransporter som utförs av
utlandsetablerade transportföretag föreslås nu bli förtydligade (avsnitt
7.8). En fråga att överväga med anledning av detta är om de särskilda
bestämmelserna i lex specialis om anmälan och kontroll av utstationering
på vägtransportområdet ska tillämpas på samtliga utstationeringssituationer när det gäller den typen av inrikestransporter, det vill säga även
när det är fråga om utstationering inom en koncern eller genom uthyrning
av arbetskraft.
I denna promemoria föreslås en särskild ordning för hur tillsynen över
de administrativa bestämmelserna enligt lex specialis ska gå till. Förslaget
innebär att Polismyndigheten, Tullverket och Transportstyrelsen, i stället
för Arbetsmiljöverket, ges ansvaret för att kontrollera att en utstationering
har anmälts och vidta åtgärder om så inte har skett. Det innebär att
Polismyndigheten, Tullverket och Transportstyrelsen kommer att utöva
tillsyn över de nya administrativa bestämmelserna samtidigt som
Arbetsmiljöverket kommer att fortsätta utöva tillsyn över de motsvarande,
redan befintliga, administrativa bestämmelserna i utstationeringslagen.
En förutsättning för att Polismyndigheten och Tullverket ska kunna
utföra sådana kontroller på ett effektivt sätt är att de självständigt kan
bedöma om en utstationeringssituation föreligger och fatta vissa beslut
utifrån det. Det skulle finnas uppenbara fördelar om Polismyndigheten och
Tullverket vid en vägkontroll inte behöver avgöra om en förare är
utstationerad enligt tjänsteavtalsfallet eller enligt något av de andra
utstationeringssituationerna, utan i stället kan lägga sitt fokus på vilket slag
av transport en förare utför. Det gäller både för nationella transporter och
internationella transporter.
Särskilda administrativa bestämmelser för all utstationering genom
utlandsetablerade transportföretag
Fördelarna med att ha samlade och enhetliga administrativa bestämmelser
för sådan utstationering som sker vid inrikes yrkesmässiga transporter som
utförs av utlandsetablerade transportföretag överväger nackdelarna. Till
saken hör att andelen utstationeringssituationer genom utlandsetablerade
transportföretag enligt koncern- och uthyrningsfallen bedöms vara liten.
Förutsättningarna för Polismyndigheten, Tullverket och Transportstyrelsen att kontrollera utstationering kommer dessutom att bli betydligt
större om man inte behöver sortera ut vilka av de aktuella transporterna
som är utstationering enligt tjänsteavtalsfallet respektive koncern- eller
uthyrningsfallet.
Fördelarna kommer att överväga nackdelarna även i fråga om
yrkesmässiga icke-bilaterala transporter och de särskilda administrativa
bestämmelserna föreslås därför i huvudsak gälla all utstationering till
Sverige som sker i form av yrkesmässig trafik som utförs i Sverige av
utlandsetablerade transportföretag. En reglering som omfattar samtliga fall
av utstationering genom utlandsetablerade transportföretag kommer att
152
rymma samtliga tjänsteavtalsfall, vilket betyder att artikel 1.2 i lex
specialis tillgodoses.
Förslagen i avsnitt 7.11 utgår från den bedömning som gjorts i detta
avsnitt.
7.9.2
De ordinarie administrativa bestämmelserna bör
fortsätta att gälla vid utstationering på
vägtransportområdet i övrigt
Promemorians bedömning: När en förare utstationeras enligt
koncernfallet eller uthyrningsfallet till ett svenskt transportföretag eller
när en arbetstagare utstationeras till Sverige för att utföra transporter i
ett företags egen regi bör utstationeringslagens ordinarie administrativa
bestämmelser fortsatt tillämpas.
Skälen för bedömningen: I denna promemoria föreslås att särskilda
administrativa bestämmelser ska tillämpas på förare som utstationeras till
Sverige för att utföra transporter åt ett transportföretag etablerat i ett annat
land. Vid utstationering av förare till svenska transportföretag bedöms inte
behoven av enhetliga regler för transportsektorn vara lika starka. Därför
bör utstationeringslagens ordinarie administrativa bestämmelser fortsatt
att tillämpas i fråga om sådan utstationering. Samma bedömning gäller i
de fall en arbetstagare kör fordon för företag som utför transporter i egen
regi. Även vid sådan utstationering bör utstationeringslagens ordinarie
regler fortsätta att gälla. Så bör vara fallet även om företaget i fråga är
etablerat utomlands.
7.10
Administrativa bestämmelser som inte ska gälla
i utlandsetablerade transportföretag
Promemorians förslag: När en förare utstationeras till Sverige för att
utföra transporter åt ett transportföretag som är etablerat i ett annat land
än Sverige gäller inte
– kollektivavtalsbundna arbetsgivares skyldigheter att tillhandahålla
vissa handlingar till berörda arbetstagarorganisationer,
– arbetsgivares skyldighet att anmäla utstationering och lämna
dokumentation om detta till tjänstemottagaren,
– tjänstemottagares skyldighet att underrätta Arbetsmiljöverket om
utebliven information om anmälan om utstationering,
– arbetsgivares skyldighet att utse en kontaktperson i Sverige,
– arbetsgivares skyldighet att efter begäran från en svensk
arbetstagarorganisation utse en företrädare att förhandla om, och sluta
kollektivavtal.
Skälen för förslaget: För att arbetstagarorganisationer ska ha möjlighet
att fullgöra sin roll i den svenska arbetsmarknadsmodellen med att
övervaka arbets- och anställningsvillkoren för arbetstagare som
utstationeras hit från utlandet behöver de bl.a. ha kännedom om vilka
förare som är utstationerade till Sverige och vilka arbetsgivare som
153
154
utstationerar förare till Sverige. Det gäller också Arbetsmiljöverket som
har tillsyn över arbetsmiljölagstiftningen och Transportstyrelsen som har
tillsyn över att lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete följs. Även
andra myndigheter, som Polismyndigheten, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten, kan ha intresse av att, i fullgörandet av sina uppgifter, kunna
komma i kontakt med utländska arbetsgivare som bedriver verksamhet
här. Av den anledningen är det av stor vikt att arbetsgivaren lämnar in en
utstationeringsdeklaration eller en anmälan om utstationering.
Lex specialis anger att de vägtransportföretag som utstationerar förare
för att utföra sådana tjänster som anges i direktivet ska omfattas av andra
administrativa bestämmelser än de som gäller vid annan utstationerad
arbetskraft.
I skälen till lex specialis anges bakgrunden till varför vägtransportsektorn behöver ges särskilda administrativa bestämmelser. Där
konstateras att svårigheter har visat sig när utstationeringsdirektivet och
tillämpningsdirektivet tillämpas på den mycket rörliga vägtransportsektorn. Vidare anges att okoordinerade nationella åtgärder avseende
tillämpningen av bestämmelserna om utstationering på vägtransportsektorn har skapat rättslig osäkerhet och en tung administrativ börda för
utlandsetablerade vägtransportföretag i Europeiska unionen, vilket har lett
till onödiga begränsningar av friheten att tillhandahålla gränsöverskridande vägtransporttjänster. Den lösning som anges är en ökad grad av
harmonisering i fråga om administrativa krav och kontrollåtgärder.
Ramarna för de administrativa reglerna för ordinarie utstationeringssituationer finns främst i tillämpningsdirektivet. Enligt lex specialis får
medlemsstaterna emellertid – genom undantag från tillämpningsdirektivet
– endast införa vissa administrativa krav och kontrollåtgärder. Medan
tillämpningsdirektivet ger medlemsstaterna relativt stor frihet att anpassa
villkor och administrativa rutiner till nationella behov anger lex specialis
alltså att medlemsstaterna endast får införa vissa specificerade krav.
Kortfattat innebär detta att medlemsstaterna får införa en skyldighet för
vägtransportföretag att lämna in en utstationeringsdeklaration till den
behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten (artikel 1.11 a). Vidare får det
införas en skyldighet för transportföretaget att säkerställa att viss
dokumentation ska kunna tillhandahållas vid en vägkontroll och en
skyldighet för transportföretaget att på begäran tillhandahålla viss
ytterligare dokumentation efter utstationeringsperioden (artikel 1.11 b och
1.11 c). Mot bakgrund av att utstationeringslagen innehåller bestämmelser
som inte står i överensstämmelse med de krav som medges enligt lex
specialis kan vissa bestämmelser i utstationeringslagen inte tillämpas i
förhållande till förare som utför tjänster som omfattas av direktivet.
Av 22 § i utstationeringslagen framgår att en arbetsgivare som är bunden
av ett kollektivavtal med en svensk arbetstagarorganisation på begäran av
organisationen ska tillhandahålla viss information. Informationen i fråga
avser handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifikationer,
tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar. Eftersom denna
skyldighet saknar motsvarighet i lex specialis föreslås att den inte ska gälla
i förhållande till förare som utstationeras i utlandsetablerade transportföretag.
I 29 § i utstationeringslagen regleras att en arbetsgivare ska anmäla en
utstationering till Arbetsmiljöverket senast när en utstationerad arbets-
tagare påbörjar arbete i Sverige. Dessutom har arbetsgivaren en skyldighet
att omgående anmäla viktigare förändringar i verksamheten. Artikel 1.11
i lex specialis ger medlemsstaterna en möjlighet att ställa krav att
vägtransportföretag ska lämna in en utstationeringsdeklaration senast vid
en utstationerings början. De former för anmälan av utstationering som
finns angivna i utstationeringslagen, men även i utstationeringsförordningen ryms till stora delar inom de ramar som lex specialis sätter
för utstationeringsdeklarationer. Vissa skillnader finns dock, t.ex. gällande
hur en utstationeringsdeklaration ska lämnas. Mot denna bakgrund
föreslås att den anmälningsskyldigheten inte ska gälla för förare som
utstationeras i utlandsetablerade transportföretag.
Enligt 30 § i utstationeringslagen ska en arbetsgivare lämna
dokumentation till den som mottar tjänsterna i Sverige som visar att en
anmälan om utstationering har gjorts. Om en mottagare av en tjänst som
inbegriper utstationering inte får sådan dokumentation ska denne enligt
31 § underrätta Arbetsmiljöverket om det senast tre dagar efter det att
arbetet har påbörjats. Ingen av dessa båda bestämmelser är förenliga med
lex specialis. De aktuella paragraferna i utstationeringslagen föreslås
därför inte gälla för förare som utstationeras i utlandsetablerade
transportföretag. Det kan noteras att artikel 5.1 i lex specialis, ställer krav
på medlemsstaterna att fastställa regler om sanktioner för avsändare,
speditörer, transportörer och undertransportörer för bristande efterlevnad
av nationella bestämmelser om utstationering inom vägtransportsektorn.
Direktivet kräver med andra ord att medlemsstaterna ska ställa krav på de
aktörer som drar nytta av det arbete som utförs av utstationerade
arbetstagare inom vägtransportsektorn.
Av 32 och 33 §§ i utstationeringslagen följer att utstationerande
arbetsgivare ska utse en kontaktperson med vissa befogenheter i Sverige
och anmäla honom eller henne till Arbetsmiljöverket. Eftersom lex
specialis inte medger detta bör skyldigheten att utse en kontaktperson inte
gälla i fråga om förare som utstationeras i utlandsetablerade transportföretag. I det sammanhanget kan det konstateras att en utstationeringsdeklaration tillsammans med uppgifter om förarens identitet ska innehålla
kontaktuppgifter till arbetsgivare och transportföretag.
Enligt 45 § i utstationeringslagen ska en arbetsgivare på begäran av en
svensk arbetstagarorganisation utse en företrädare som har behörighet att
för arbetsgivarens räkning förhandla om och sluta kollektivavtal. Eftersom
lex specialis inte medger att medlemsstaterna ställer sådana krav föreslås
att 45 § inte ska gälla för förare som utstationeras i utlandsetablerade
transportföretag. Även i det sammanhanget bör kravet att en utstationeringsdeklaration ska innehålla kontaktuppgifter till arbetsgivare och
transportföretag åtminstone delvis kunna kompensera för den begränsning
lex specialis innebär. Om antalet registrerade utstationeringar blir fler tack
vare de regler som föreslås kommer ändå arbetstagarorganisationernas
förutsättningar att komma i kontakt med berörda arbetsgivare
sammantaget att bli bättre.
155
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.11
Administrativa bestämmelser vid utstationering
av förare
7.11.1
Skyldighet att ge in en utstationeringsdeklaration
Promemorians förslag: En arbetsgivare som utstationerar en förare till
Sverige för att utföra en transport åt ett transportföretag som är etablerat
i ett annat land än Sverige ska senast vid utstationeringens början ge in
en utstationeringsdeklaration till Arbetsmiljöverket.
Om förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har betydelse för
de uppgifter som har lämnats i en utstationeringsdeklaration, ska
arbetsgivaren omgående ändra uppgifterna i deklarationen.
Utstationeringsdeklarationen ska ges in och uppdateras genom
användning av det offentliga gränssnitt som är anslutet till
informationssystemet för den inre marknaden (IMI).
Regeringen ska få meddela föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration ska innehålla och om inlämning och
uppdatering av deklarationen.
Skälen för förslaget
En utstationeringsdeklaration ska lämnas in
156
Det gällande kravet på att en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare
till Sverige ska anmäla det senast när utstationeringen börjar infördes
2013. Regeringen anförde i det sammanhanget att den såg ett behov av att
arbetstagarorganisationer och berörda myndigheter får kännedom om att
en utländsk arbetsgivare utstationerar arbetstagare i Sverige. Det handlade
enligt regeringen både om att få reglerna i utstationeringslagen att fungera
i praktiken och att Sverige ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt
utstationeringsdirektivet, genom att ge arbetstagarorganisationerna och
myndigheterna en reell möjlighet att kontakta utstationerande arbetsgivare
(prop. 2012/13:71 s. 27 f.).
Som framgår ovan innebär lex specialis att utstationeringslagens
bestämmelser om anmälan om utstationering, i fråga om berörda förare,
inte får tillämpas på det sätt som gäller i dag. När det gäller de
bestämmelser om administrativa krav och kontrollåtgärder som finns i lex
specialis får medlemsstaterna införa en skyldighet för vägtransportföretag
att lämna in en utstationeringsdeklaration till de nationella behöriga
myndigheterna i en medlemsstat till vilken föraren är utstationerad senast
vid utstationeringens början (artikel 1.11 a). En ordning med krav på att
lämna en utstationeringsdeklaration kommer huvudsakligen att fylla
samma syften som den gällande ordningen med krav på anmälan om
utstationering. Mot den bakgrunden och vikten av enhetliga regler för
samma typer av transporter föreslås att den arbetsgivare som utstationerar
en förare för att utföra en transport åt ett utlandsetablerat transportföretag
senast vid utstationeringens början ska lämna in en utstationeringsdeklaration. Skyldigheten att lämna in en utstationeringsdeklaration
kommer alltså att gälla samtliga arbetsgivare som utstationerar förare till
Sverige för att utföra transporter åt utlandsetablerade transportföretag.
Eftersom förslaget innebär att även arbetsgivare som utstationerar förare
inom en koncern eller genom uthyrning ska omfattas av de särskilda
administrativa bestämmelserna kan skyldigheten att lämna en
utstationeringsdeklaration även komma att gälla en arbetsgivare som är en
annan juridisk person än det transportföretag som utför transporten.
Det är möjligt att införa krav på att vägtransportföretaget ska hålla
utstationeringsdeklarationer uppdaterade (artikel 1.12). Enligt 29 § andra
stycket utstationeringslagen ska en arbetsgivare som har anmält en
utstationering till Arbetsmiljöverket också anmäla uppgifter om
förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har betydelse för de
uppgifter som anmälts. Även i fråga om utstationeringsdeklarationer bör
det införas ett krav på att om förändringar sker i verksamheten på ett sätt
som har betydelse för de uppgifter som har lämnats i en utstationeringsdeklaration, ska arbetsgivaren omgående ändra uppgifterna.
Inlämning och uppdatering av utstationeringsdeklarationen ska ske via
informationssystemet för den inre marknaden
Enligt lex specialis ska en utstationeringsdeklaration kunna lämnas in med
användning av ett flerspråkigt standardformulär i det offentliga gränssnitt
som är anslutet till informationssystemet för den inre marknaden (IMI).
Även uppdateringar av deklarationen ska kunna ske i det offentliga
gränssnittet som är anslutet till IMI. I detta avseende kan noteras att IMI i
grunden är ett kommunikationsverktyg för administrativt samarbete
mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Systemet är inte öppet för
allmänheten. Av skälen till IMI-förordningen framgår dock att det kan bli
aktuellt att utveckla tekniska lösningar för att tillåta att även medborgare,
företag och organisationer håller kontakt med de behöriga myndigheterna
i syfte att t.ex. lämna information eller inhämta uppgifter. Av skälen till
förordningen framgår vidare att ett offentligt gränssnitt som är skilt från
IMI-systemet kan utvecklas för sådana ändamål. Det är alltså via en sådan
teknisk lösning som företagen ska kunna lämna en utstationeringsdeklaration.
Enligt skälen till lex specialis är det nödvändigt att göra det enklare att
lämna in och uppdatera utstationeringsdeklarationer för att minska
vägtransportföretagens administrativa börda och att ett flerspråkigt
offentligt gränssnitt som vägtransportföretag kan använda för att lämna in
och uppdatera information om utstationeringar bör utvecklas. Avsikten är
alltså att underlätta för vägtransportföretagen att uppfylla krav i
medlemsstaterna på att lämna in utstationeringsdeklarationer. Även för de
myndigheter som ska kontrollera att reglerna om utstationering följs bör
det innebära fördelar att utstationeringsdeklarationer lämnas via IMI. Mot
denna bakgrund bör inlämningar och uppdateringar av utstationeringsdeklarationen ske på detta sätt.
Eftersom förslaget innebär att även arbetsgivare som utstationerar förare
inom en koncern eller genom uthyrning omfattas kan skyldigheten att
lämna en utstationeringsdeklaration även komma att gälla en arbetsgivare
som är en annan juridisk person än transportföretaget i fråga. I sådana fall
ska arbetsgivaren ange uppgifter om sin egen och transportföretagets
identitet.
På vilket sätt en utstationeringsdeklaration kan lämnas in och uppdateras
kan regleras på lägre normgivningsnivå än lag. I artikel 1.14 i lex specialis
157
opaginerad Kontrollera mot PDF
anges att kommissionen i en genomförandeakt ska specificera
funktionerna hos det offentliga gränssnitt som är anslutet till IMI. Det
förutses att sådana bestämmelser kommer att meddelas i en kommissionsförordning, som är direkt tillämplig. Det kan dock inte uteslutas att det kan
komma att krävas kompletterande föreskrifter till den kommissionsförordningen. Ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter
om inlämning och uppdatering av utstationeringsdeklarationen bör därför
införas.
Arbetsmiljöverket ska vara mottagare av utstationeringsdeklarationer
I Arbetsmiljöverkets nuvarande uppdrag ingår att stå som mottagare av
anmälningar om utstationering. Skillnaderna mellan den redan gällande
ordningen för anmälningar om utstationering och den för utstationeringsdeklarationen är i realiteten väldigt få. Den viktigaste skillnaden består i
att utstationeringsdeklarationen ska kunna lämnas till den behöriga
myndigheten via IMI.
Arbetsmiljöverket kommer att vara förbindelsekontor och tillhandahålla
information om arbets- och anställningsvillkor även i fråga om de särskilda
reglerna för utstationering (se avsnitt 7.5). I det ingår att hjälpa till med
information om kontaktfunktioner hos arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer samt information om relevanta kollektivavtalsvillkor. Mot
den bakgrunden är det även lämpligt att Arbetsmiljöverket är mottagare av
utstationeringsdeklarationer.
Utstationeringsdeklarationens innehåll
158
En utstationeringsdeklaration ska innehålla följande information:
i) transportföretagets identitet, åtminstone i form av gemenskapstillståndets nummer, om detta nummer är tillgängligt,
ii) kontaktuppgifter för trafikansvarig eller annan kontaktperson i
etableringsmedlemsstaten, för kontakter med de behöriga myndigheterna
i den värdmedlemsstat där tjänsterna tillhandahålls samt för utskick och
mottagande av handlingar eller delgivningar,
iii) förarens identitet, bostadsadress och körkortsnummer,
iv) startdatum för förarens anställningsavtal, och uppgift om vilken lag
som är tillämplig på detta,
v) utstationeringens planerade startdatum och slutdatum,
vi) motorfordonens registreringsnummer,
vii) huruvida de utförda transporttjänsterna utgör godstransport,
persontransport, internationell transport eller cabotagetransport (artikel
1.11 a).
För utstationeringar enligt tjänsteavtalsfallet medger direktivet inga
frihetsgrader i fråga om vad medlemsstaterna får kräva att en
utstationeringsdeklaration får innehålla. Eftersom förslaget i promemorian
även gäller arbetsgivare som utstationerar förare inom en koncern eller
genom uthyrning, kan skyldigheten att lämna en utstationeringsdeklaration även komma att gälla en arbetsgivare som är en annan juridisk
person än transportföretaget i fråga. Vid genomförande av artikel 1.11 a
bör det därför göras ett tillägg om att en arbetsgivare som inte också är det
transportföretag som utför en aktuell transport ska ange uppgifter om sin
egen och transportföretagets identitet.
Att förslaget även kommer att gälla vissa arbetsgivare som egentligen
inte omfattas av lex specialis gör att en utstationeringsdeklaration även bör
kunna lämnas på annat sätt än via IMI. För det fall gränssnittet för IMI inte
tillåter inmatning av särskilda uppgifter för en arbetsgivare som inte också
är transportföretaget kommer arbetsgivaren att vara hänvisa att lämna
utstationeringsdeklarationen direkt till Arbetsmiljöverket.
Beträffande information som avser transporttyp kan det noteras att de
marknadstillträdessituationer som medlemsstaterna har rätt att kräva
information om inskränks till huruvida det är fråga om internationella
transporter eller om cabotagetransporter. Av det följer att en vägtransport
som utgör en del av en kombinerad transport ska anges som en
internationell transport. Detta ska gälla oberoende av om en sådan
vägtransport sker helt inom Sveriges gränser eller om den i sig utgör en
internationell transport. Medlemsstaterna får inte heller kräva information
om en internationell transport är bilateral eller inte i det här sammanhanget.
I likhet med vad som är fallet för en sådan anmälan om utstationering
som ska göras enligt de ordinarie utstationeringsreglerna bör
bestämmelserna om utstationeringsdeklarationens innehåll placeras på
lägre normgivningsnivå än lag. I utstationeringslagen har regeringen
bemyndigats att meddela föreskrifter om innehållet i en anmälan om
utstationering. Ett bemyndigande för regeringen att även meddela
föreskrifter om vilka uppgifter en utstationeringsdeklaration ska innehålla
bör därför införas.
7.11.2
Skyldighet att tillhandahålla dokumentation vid
vägkontroll
Promemorians förslag: Ett transportföretag som är etablerat i ett annat
land än Sverige och som utför en transport här i landet med en
utstationerad förare ska säkerställa att en kontrolltjänsteman vid en
vägkontroll får ta del av:
– en kopia av den utstationeringsdeklaration som lämnats till
Arbetsmiljöverket,
– bevis avseende alla transporter av betydelse för att bedöma om en
utstationering föreligger eller inte, och
– färdskrivardata.
En förare som utför en typ av transport där han eller hon inte anses
vara utstationerad ska för en kontrolltjänsteman vid en vägkontroll visa
upp färdskrivardata och bevis om transporterna.
Regeringen ska få meddela ytterligare föreskrifter om den aktuella
dokumentationen.
Skälen för förslaget
Dokument för utstationeringskontroller ska kunna visas upp vid en
vägkontroll
Medlemsstaterna får införa en skyldighet för transportföretaget att
säkerställa att en kopia av utstationeringsdeklarationen, bevis om de
transporter en förare utför och färdskrivardata (artikel 1.11 b)
159
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillhandahålls vid en vägkontroll. För att kontroller på väg av
utstationering ska kunna utföras bör det införas en sådan skyldighet.
Skyldigheten ska gälla för transportföretaget…
Enligt lex specialis kan skyldigheten i fråga om uppvisande av
dokumentation införas både som en skyldighet för transportföretaget att
säkerställa att föraren har tillgång till den aktuella dokumentationen och
som en skyldighet för föraren att inneha och på begäran vid en vägkontroll
tillhandahålla denna. Eftersom tillsynsobjektet här är transportföretaget
snarare än föraren bör något eget ansvar för föraren inte införas. Liksom i
fråga om andra bestämmelser där föremålet för regler och tillsyn är
transportföretaget, bör föraren i det här sammanhanget ses som en
representant för företaget. För det fall företaget försett föraren med
aktuella handlingar som föraren inte visar upp vid en vägkontroll bör det
betraktas som en intern fråga för företaget. En kopia av en utstationeringsdeklaration och bevis om transporter kan visas upp såväl i pappersform
som i elektronisk form. Det finns därför goda möjligheter för transportföretaget att säkerställa att sådan dokumentation kan visas upp vid en
vägkontroll. Skyldigheten att visa upp denna bör därför gälla för
transportföretaget. En sådan reglering motsvarar också vad som t.ex. gäller
i fråga om uppvisande av bevis om cabotagetransporter.
Det kan finnas anledning att införa ytterligare bestämmelser i fråga om
uppvisande av en kopia av utstationeringsdeklarationen vid en vägkontroll, t.ex. i fråga om utformningen av kopian och om hur tillförlitligheten i uppvisad dokumentation ska säkerställas. Regeringen bör därför
bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.
…även när transportföretaget inte är arbetsgivaren
160
Enligt vad som föreslås ovan ska arbetsgivaren lämna in en
utstationeringsdeklaration, om föraren ska utföra transporter åt ett
transportföretag som inte är etablerat i Sverige. Om föraren är
utstationerad enligt tjänsteavtalsfallet, kommer arbetsgivaren vara
densamma som transportföretaget. Mot bakgrund av att de särskilda
administrativa bestämmelserna föreslås gälla även i koncern- eller
uthyrningsfallen kan det förekomma att det transportföretag som utför
transporten inte alltid är arbetsgivaren, dvs. inte är den som har lämnat in
en utstationeringsdeklaration. Även i dessa fall föreslås det dock att det
ska vara transportföretaget som ska säkerställa att en kopia av
deklarationen kan visas upp vid en vägkontroll. Skälet till det är att det är
transportföretaget som i de fallen råder över vilken förare som ska utföra
den aktuella transporten och därmed har bäst förutsättningar för att
säkerställa att en kopia av utstationeringsdeklarationen kan visas upp vid
vägkontrollen. I de fall transportföretaget inte är den som har lämnat in
deklarationen till Arbetsmiljöverket behöver transportföretaget få en kopia
av denna från arbetsgivaren. Detta liknar i viss utsträckning kravet på att
arbetsgivaren till tjänstemottagaren ska lämna dokumentation om att en
anmälan om utstationering har gjorts (se 30 §). Skillnaden i detta fall är att
det är transportföretaget, dvs. tjänstemottagaren, som behöver säkerställa
att en kopia av utstationeringsdeklarationen erhålls från arbetsgivaren.
Mot bakgrund av att de nu aktuella situationerna inte omfattas av de
begränsningar som gäller enligt lex specialis finns inga hinder mot en
reglering som innebär att transportföretaget ska säkerställa att det ska
kunna visa upp en kopia av deklarationen vid en vägkontroll. I sammanhanget kan det också påpekas att det naturligtvis är transportföretaget, inte
arbetsgivaren, som innehar de bevis om transporter som utförs och som
ska visas upp vid kontrollen.
Fraktsedlar och färdskrivardata är viktiga i bedömningen av
utstationering
Vilket slag av transport en förare utför kommer att vara ett centralt
kriterium för att avgöra om en utstationeringssituation råder. Av det skälet
kan det förutses att olika former av frakthandlingar kommer att vara
viktiga inslag i de bedömningar som ska göras. När det gäller bevis på
vilket slag av transport en förare utför anger lex specialis elektronisk
fraktsedel (e-CMR) eller bevis som avses i artikel 8.3 i godsförordningen
som exempel.
Vid sidan av den information som en frakthandling ger av vilket slag av
transport som utförs så finns det information i ett fordons färdskrivare som
i de flesta fall kan ge ytterligare underlag till att bedöma transportens
karaktär och om en utstationeringssituation råder. Redan i dag gäller att en
registrering alltid ska ske av i vilket land ett fordon befinner sig i samband
med dygnsvila. I den senaste generationens färdskrivare, den så kallade
smarta färdskrivaren, gäller att ett fordons position ska registreras
automatiskt var 30:e minut. Den 2 februari 2022, dvs. vid det tillfälle
bestämmelserna i lex specialis ska vara genomförda, kommer det att bli
obligatoriskt att registrera alla gränspassager manuellt i fordonets
färdskrivare. I nästa generations smarta färdskrivare – smart färdskrivare
version 2 – kommer alla gränspassager att registreras automatiskt.
Data från färdskrivaren med information om var ett fordon befunnit sig
vid olika tidpunkter kommer tillsammans med information från fraktsedlar
eller andra transporthandlingar att utgöra ett väsentligt underlag i
kontrollen av utstationering inom vägtransportområdet.
Skyldigheten att tillhandahålla bevis om transporter och färdskrivardata
gäller även om föraren inte anses vara utstationerad
I syfte att fastställa om en förare inte ska anses vara utstationerad, enligt
undantagen för transittransporter, bilaterala transporter och vissa tilläggstransporter, får en medlemsstat införa en skyldighet för föraren att inneha
och på begäran vid vägkontroll tillhandahålla bevis på relevanta internationella transporter och färdskrivardata. Detta får dock endast införas i
just syfte att kontrollera om föraren är utstationerad eller inte (artikel
1.11 c lex specialis). För att kunna kontrollera huruvida en förare ska anses
vara undantagen från utstationering bör därför en skyldighet att visa upp
bevis om transporter och färdskrivardata gälla även i sådana fall.
Det kan finnas skäl att meddela ytterligare föreskrifter, t.ex. i fråga om
vilka bevis om transporter som ska kunna visas upp. Regeringen bör därför
bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.
161
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.11.3
Polismyndigheten och Tullverket ska kontrollera
utstationeringsdeklarationer
Promemorians förslag: Polismyndigheten och Tullverket ska vid en
vägkontroll i relevanta fall kontrollera om det finns en kopia av
utstationeringsdeklarationen i fordonet.
Skälen för förslaget
Arbetsmiljöverkets tillsyn över anmälan om utstationering
En viktig del av Arbetsmiljöverkets nuvarande uppdrag i anslutning till
bestämmelserna om utstationering är tillsyn över anmälan om
utstationering. Om Arbetsmiljöverket konstaterar att en arbetsgivare som
utstationerar arbetstagare inte har anmält det i enlighet med gällande
regler, ska en sanktionsavgift tas ut.
I många fall upptäcks uteblivna anmälningar i samband med
Arbetsmiljöverkets ordinarie arbetsmiljöinspektioner. Om en arbetsmiljöinspektör misstänker att det finns utstationerad personal på en arbetsplats,
där någon anmälan inte har gjorts samlar inspektören in information kring
de faktiska förhållandena i samband med inspektionen. Vid behov
inhämtas även kompletterande information innan ett eventuellt beslut om
sanktionsavgift.
En annan möjlighet är att information kommer till Arbetsmiljöverket
genom att en arbetstagarorganisation delger verket information om att
organisationen känner till eller misstänker att en svensk arbetsplats
använder utstationerad arbetskraft.
Arbetsmiljöverket samverkar med Polismyndigheten och andra
myndigheter i sin tillsyn över vägtransportområdet
162
Som föremål för tillsyn över arbetsmiljön skiljer sig vägtransporter från
andra arbetsplatser på flera sätt. Tillsyn i samband med lastning och
lossning av gods samt stopp för på- och avstigande passagerare kan ge
tillfälle till inspektion på plats i fordon, särskilt vid större terminaler eller
andra former av knutpunkter. Samtidigt är förutsättningarna för att i förväg
planera och därefter genomföra sådana arbetsmiljöinspektioner betydligt
sämre än på andra arbetsplatser. Det gäller i jämförelse med såväl andra
trafikslag som andra sektorer i yrkeslivet. För att kompensera för dessa
svårigheter kan Arbetsmiljöverket ta hjälp av Polismyndigheten och
genomföra arbetsmiljöinspektioner i samband med vägkontroller.
Polismyndigheten genomför cirka 20 000 kontroller av yrkestrafik per
år. Det har inte gått att få fram några statistikuppgifter om vid hur stor
andel av dessa kontroller som Arbetsmiljöverket deltar, men andelen är
uppskattningsvis låg. Vid sådan tillsyn av arbetsmiljön finns i normalfallet
inte heller personal med särskild kompetens i utstationeringsfrågor på
plats. Till saken hör att de ordinarie svenska utstationeringsbestämmelserna uppfattas som svåra att tillämpa på transportområdet. Den bild
som framkommit i arbetet med denna promemoria är att tillsyn över
reglerna om utstationering i realiteten förekommer sällan i samband med
vägkontroller. Antalet anmälda utstationeringar inom transportområdet är
få, liksom antalet beslut om sanktionsavgift.
I sammanhanget bör det erinras om att en viktig förändring i de svenska
utstationeringsreglerna skedde den 30 juli 2020. Sedan dess måste alla
utstationeringar till Sverige anmälas till Arbetsmiljöverket. Tidigare
behövde utstationeringar som pågick i högst fem dagar inte anmälas.
Eftersom många utländska vägtransportföretag verkar i Sverige under
kortare perioder än fem dagar, har antalet utstationeringar med
anmälningsplikt troligtvis ökat i en betydande utsträckning i och med
förändringen. Eftersom samtliga utstationeringar nu ska vara anmälda, har
dessutom förutsättningarna för berörda myndigheter att kontrollera att
anmälan om utstationering gjorts underlättats betydligt. Under hösten
2020 har kontroller av anmälan om utstationering inom vägtransportområdet också skett med utökad intensitet av Arbetsmiljöverket med
Polismyndighetens hjälp.
Polismyndigheten bör utföra kontroller på egen hand av
utstationeringsdeklarationer
Förslaget att förtydliga att utstationering ska anses föreligga vid
inrikestransporter som utförs av utlandsetablerade transportföretag
förväntas leda till att det i dessa fall kommer att bli enklare att bedöma i
vilka situationer som utstationering ska anses föreligga. Därmed kommer
det inte längre att krävas samma djupa kunskaper om
utstationeringsbestämmelserna hos ansvariga tjänstemän som är fallet i
dag. Andelen arbetsmiljöinspektörer som skulle kunna utföra självständiga bedömningar om utstationering vid vägkontroller borde därmed
kunna öka efter relativt begränsade kompetensutvecklingsinsatser.
Samtidigt är det trots detta sannolikt att relativt få kontroller av
utstationeringsdeklarationer skulle komma att ske, eftersom andelen
vägkontroller där Arbetsmiljöverket deltar är låg.
Ett sätt att öka mängden kontroller av utstationering på vägtransportområdet är att öka antalet vägkontroller som utförs i samarbete mellan
Polismyndigheten och Arbetsmiljöverket. Fördelen med en sådan ordning
skulle vara att en hög kvalitet i de bedömningar om utstationering som
görs i samband med sådana vägkontroller kan uppnås. Nackdelen är att
Arbetsmiljöverket skulle behöva tilldelas betydligt större resurser till
sådana kontroller än vad som är fallet i dag.
Ett annat sätt att öka kontrollfrekvensen skulle vara att ge Polismyndigheten befogenhet att genomföra egna utstationeringskontroller. Under
förutsättning att kriterierna för att bedöma utstationeringssituationer
förenklas på det sätt som föreslås ovan genom att förtydliga att
utstationering ska anses föreligga i vissa fall bör en sådan ordning vara
möjlig. Till bilden hör att lex specialis ger medlemsstaterna en möjlighet
att införa en skyldighet för transportföretag att se till att en kopia av en
inlämnad utstationeringsdeklaration kan visas upp vid en vägkontroll.
Sett i det ljuset ter det sig naturligt att låta Polismyndighetens insatser
gällande utstationering inriktas på att kontrollera att en kopia på en sådan
deklaration kan visas upp. Därmed framstår ett upplägg där Polismyndigheten ges ett självständigt kontrolluppdrag som genomförbart i
kombination med utbildningsinsatser vid myndigheten.
En vital del i Polismyndighetens uppdrag i samband med en vägkontroll
av yrkestrafik är att avgöra vilken typ av transport ett transportföretag utför
163
opaginerad Kontrollera mot PDF
för att sedan vidta eventuella sanktionsåtgärder. Det ingår alltså i en polismans kompetensområde att exempelvis avgöra vad som är en nationell
transportsträcka av en kombinerad transport och vad som är en
internationell transport. Om Polismyndighetens uppdrag beträffande
utstationering huvudsakligen skulle vara inriktat på kontroller av
utstationeringsdeklarationer för sådana transporter där utstationering ska
anses föreligga, dvs. när det rör sig om inrikestransporter som utförs av
utlandsetablerade transportföretag, skulle det ligga relativt nära den typen
av kontroller som myndigheten redan är satt att sköta. Mot den bakgrunden
framstår en sådan tillkommande uppgift som rimlig både ur ett
kompetensmässigt och ett verksamhetsmässigt perspektiv. För
Polismyndighetens del förutsätter det en viss kompetensutvecklingsinsats
för att kunna hantera de nya reglerna.
Tullverket ska också kontrollera kopior av utstationeringsdeklarationer
vid sina vägkontroller
Även Tullverket har i uppdrag att utföra vägkontroller av yrkestrafik och
tulltjänstemän har bl.a. befogenhet att kontrollera cabotagetransporter och
kombinerade transporter. Det förekommer dock mycket sällan att
Tullverket genomför sådana kontroller. När det gäller kontroller av
deklarationer om utstationering kommer det bli relevant att kontrollera
transporter vid eller i närheten av Sveriges landgränser. Även om antalet
kontroller av deklarationer om utstationering från Tullverkets sida kan
förutses bli få, bör även Tullverket ges denna nya uppgift.
7.11.4
Sanktionsavgift
Promemorians förslag: En sanktionsavgift på 60 000 kronor ska tas ut
av ett transportföretag som har överträtt skyldigheten att säkerställa att
en kontrolltjänsteman får del av en kopia av en inlämnad
utstationeringsdeklaration. Sanktionsavgift ska tas ut även om
överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Regeringen ska få meddela ytterligare föreskrifter om
sanktionsavgift.
Skälen för förslaget
Sanktionsavgift bör påföras när en kopia av utstationeringsdeklarationen
inte kan visas upp vid en vägkontroll
164
Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av de
aktuella nationella bestämmelserna och vidta alla nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att de tillämpas (artikel 5.2). För att se till att skyldigheten
att ge in en utstationeringsdeklaration följs bör det finnas effektiva och
ändamålsenliga sanktionsmöjligheter.
I fråga om vilket slag av sanktion som är lämplig kan det konstateras att
sanktionsavgifter påförs vid överträdelser av vissa regler på yrkestrafikområdet. Det gäller till exempel vid överträdelser av bestämmelserna om
cabotagetransporter och kör- och vilotider (5 a § förordningen om internationella vägtransporter inom EES och 7 § förordning om kör- och
vilotider samt färdskrivare, m.m.). Även vid överträdelser av de admini-
strativa bestämmelser som gäller enligt de ordinarie utstationeringsreglerna utgår sanktionsavgifter. En sanktionsavgift ska tas ut bl.a. om en
arbetsgivare inte har anmält en utstationering till Arbetsmiljöverket (37 §
utstationeringslagen).
När det föreslogs att sanktionsavgift skulle tas ut om en utstationering
inte anmäls framförde regeringen i korthet att bedömningen av om en
arbetsgivare har fullgjort sin skyldighet att anmäla en utstationering är av
okomplicerat slag. Det framhölls vidare att det lätt kan fastställas om
arbetsgivaren har anmält utstationeringen och att det inte krävs något
föreläggande eller förbud för att konstatera om arbetsgivaren har överträtt
sina skyldigheter. Det framfördes även att det är en fördel att en
sanktionsavgift kan riktas mot en juridisk person eftersom en utredning för
att identifiera en för arbetsgivaren ansvarig fysisk person då kan undvikas
(prop. 2012/13:71 s. 44).
När regeringen föreslog en övergång till sanktionsavgifter i stället för
böter vid cabotageöverträdelser var huvudsyftet att öka regelefterlevnaden
inom yrkestrafiken och på så sätt uppnå en mer rättvis och effektiv
konkurrens på marknaden för godstransporter. Regeringen framhöll vikten
av att säkerställa att reglerna om cabotagetransporter på väg följs för att på
så sätt förbättra möjligheterna för en öppen och väl fungerande transportmarknad som leder till ökad handel mellan medlemsländerna. Ett tungt
vägande skäl för en övergång till sanktionsavgift i stället för böter var
enligt regeringen att sanktionsavgift ansågs vara ett effektivt styrmedel
mot överträdelser som begås i näringsverksamhet (prop. 2013/14:234
s. 8 f.).
De skäl som regeringen angav när sanktionsavgifter infördes i de ovan
nämnda fallen bedöms gälla även i det här sammanhanget. För att
kontrollera att skyldigheten att ge in en utstationeringsdeklaration följs är
myndigheterna i nu aktuella fall i huvudsak hänvisade till sådana
kontroller som utförs på väg. Vägtransportföretag ska nu vid en
vägkontroll vara skyldiga att visa upp en kopia av utstationeringsdeklarationen. För att säkerställa att utstationeringar faktiskt anmäls, bör
en sanktionsavgift kunna påföras om bevis att detta har skett inte kan
tillhandahållas, dvs. om en kopia av en inlämnad utstationeringsdeklaration inte kan visas upp vid en vägkontroll.
För att ett system med sanktionsavgifter i de situationer som nu är i fråga
ska vara effektivt krävs att ansvaret är strikt. För att en konstruktion med
strikt ansvar ska vara försvarbar från rättssäkerhetssynpunkt bör det finnas
ett starkt stöd för en presumtion att överträdelser på området inte kan ske
på annat sätt än som en följd av uppsåt eller oaktsamhet. Denna
förutsättning bedöms vara uppfylld i fråga om en underlåtenhet att visa
upp en kopia av utstationeringsdeklarationen. I likhet med vad som är
fallet vid påförandet av sanktionsavgift enligt de ordinarie utstationeringsreglerna och enligt de ovan nämnda reglerna på yrkestrafikområdet bör
alltså ansvaret även i detta fall vara strikt.
Bestämmelsen om att sanktionsavgifter ska påföras transportföretaget
vid överträdelser av skyldigheten att visa upp en kopia av utstationeringsdeklarationen bör framgå av lag. I likhet med regleringen av sanktionsavgifter på andra håll inom yrkestrafikområdet bör ytterligare
bestämmelser om sanktionsavgifter, bl.a. avgifternas storlek, anges på
165
lägre normgivningsnivå. Ett bemyndigande till regeringen att meddela
föreskrifter om sanktionsavgifter bör därför införas.
Sanktionsavgifternas nivå
Enligt lex specialis ska sanktionerna vara effektiva, proportionella,
avskräckande och icke-diskriminerande. Det råder stora skillnader i
lönenivå för förare i olika länder och svenska löner ligger högt i en sådan
jämförelse. Det gör att det för många arbetsgivare finns stora ekonomiska
vinster att göra på att inte betala ut löner enligt de nivåer som gäller i
svenska kollektivavtal.
Att få arbetsgivare som utstationerar förare till Sverige att lämna in
deklarationer om utstationering bedöms vara en viktig del i att anpassa
löner till svenska förhållanden och åstadkomma bättre sociala villkor för
förare som utstationeras till Sverige eftersom det ökar möjligheterna för
arbetstagarorganisationerna att komma i kontakt med arbetsgivare och
inleda förhandlingar om att teckna kollektivavtal. Även andra aktörer
såsom Arbetsmiljöverket och Transportstyrelsen har i fullgörandet av sina
uppgifter intresse av att kunna komma i kontakt med arbetsgivaren. Att
lämna in en utstationeringsdeklaration bedöms därför utgöra en viktig del
i dessa aktörers möjlighet att säkerställa att arbets-och anställningsvillkor
följs för förare som utstationeras hit från utlandet. Mot den bakgrunden är
det väsentligt att nivån på en sanktionsavgift är tillräckligt hög för att vara
avskräckande. Vid en jämförelse med andra sanktionsavgifter inom
yrkestrafikområdet kan t.ex. konstateras att det belopp som ett
transportföretag ska betala om bestämmelserna om cabotagetransporter
överträtts i dagsläget uppgår till 40 000 kronor. Nivån på den sanktionsavgiften bestämdes utifrån föresatsen att vara vinsteliminerande och
därmed tillräckligt avskräckande och effektiv utan att därmed gå utöver
vad som är att anse som proportionerligt.
Vid en utebliven anmälan av utstationering enligt de befintliga bestämmelserna i utstationeringslagen är sanktionsavgiften 20 000 kronor. Det
kan dock noteras att det då ofta handlar om flera utstationeringar vid en
och samma arbetsplats. Det finns ingenting som hindrar att Arbetsmiljöverket i en sådan situation beslutar om flera sanktionsavgifter för en
och samma arbetsgivare som en konsekvens av ett enskilt tillsynstillfälle.
I de fall som förutses här kommer det typiska ärendet i stället att gälla
enskilda fall som upptäcks vid vägkontroller. Mot bakgrund bl.a. av de
skillnader i lönenivåer och andra villkor som förekommer på olika
marknader kan det förutses att det många gånger är fördelaktigt för en
arbetsgivare att överträda reglerna om utstationering och att underlåta att
anmäla utstationeringen. Sanktionsavgiften bör därmed ligga på en
förhållandevis hög nivå. I promemorian Otillåten cabotagetransport och
beställaransvar föreslås att sanktionsavgiften vid överträdelser av
bestämmelserna om cabotage ska höjas till 60 000 kronor.
Sanktionsavgiften vid överträdelser av skyldigheten i fråga om
utstationeringsdeklarationer bör ligga på samma nivå. Sanktionsavgiften
vid överträdelser av skyldigheten i fråga om utstationeringsdeklarationer
bör mot den bakgrunden vara 60 000 kronor.
166
Ingen sanktionsavgift i fråga om frakthandlingar och färdskrivardata
Utöver en kopia av utstationeringsdeklarationen ska även bevis om de
transporter som utförs och färdskrivardata visas upp vid en vägkontroll. I
fråga om denna dokumentation föreslås inga särskilda sanktioner eftersom
det är handlingar som enligt andra regelverk ändå måste visas upp vid en
kontroll. För det fall den aktuella dokumentationen inte visas upp vid en
vägkontroll kan det påverka bedömningen av om en utstationeringssituation anses råda eller om transporten är undantagen från utstationering.
Om en förare ska undantas från utstationering, t.ex. när han eller hon utför
en bilateral transport, bör färdskrivardata och frakthandlingar som visar att
det är fråga om en sådan transport kunna visas upp.
7.11.5
Åtgärder i syfte att säkra verkställighet av
sanktionsavgiften
Promemorians förslag: Om en sanktionsavgift ska påföras ett
transportföretag vid en överträdelse av skyldigheten att vid en vägkontroll visa upp en kopia av en inlämnad utstationeringsdeklaration
och det är fråga om en inrikestransport, ska en polisman, bilinspektör
eller tulltjänsteman vid vägkontrollen besluta om förskott för
sanktionsavgiften. Berörd tjänsteman får avstå från att fatta ett sådant
beslut, om det finns särskilda skäl.
Om förskottet inte betalas omedelbart i samband med kontrollen, ska
polismannen, bilinspektören eller tulltjänstemannen besluta att fordonet
eller fordonståget inte får fortsätta färden.
Beslut om förskott och att färden inte får fortsätta ska underställas
Transportstyrelsen.
Fordonet ska få låsas fast (klampas) till dess förskottet betalas, dock
högst 36 timmar.
Skälen för förslaget
Verkställighet av sanktionsavgift vid utebliven anmälan av utstationering
Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i utstationeringslagen
om att anmäla en utstationering, ska Arbetsmiljöverket besluta om en
sanktionsavgift. Myndigheten skickar då ett föreläggande om avgift utan
delgivning till arbetsgivaren. Om arbetsgivaren godkänner föreläggandet
går det till länsstyrelsen som står som mottagare av den efterföljande
inbetalningen. Om arbetsgivaren inte hörs av, ansöker Arbetsmiljöverket
hos förvaltningsrätten om att sanktionsavgift ska påföras. Vid bifall går
ärendet samma väg, dvs. till länsstyrelsen. Om inbetalning av sanktionsavgiften inte sker, vänder sig länsstyrelsen till Kammarkollegiet som
därefter kan ansöka om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten.
I tillämpningsdirektivet finns bestämmelser om gränsöverskridande
verkställighet av ekonomiska administrativa sanktionsavgifter som påförts
vid bristande efterlevnad av reglerna om utstationering. Dessa bestämmelser är huvudsakligen genomförda i Sverige genom lagen (2016:1231)
respektive förordningen (2016:1232) om ömsesidigt bistånd med
167
opaginerad Kontrollera mot PDF
indrivning av vissa sanktionsavgifter vid utstationering. Behörig svensk
myndighet för sådant ömsesidigt bistånd är Kronofogdemyndigheten.
Verkställighet av sanktionsavgift på vägtransportområdet
I fråga om de sanktionsavgifter som redan förekommer inom yrkestrafikområdet har det, i syfte att underlätta verkställighet, införts bestämmelser
om förskott för avgiften i de fall den betalningsskyldige har sin hemvist
utomlands. Förskottet beslutas av en polisman eller bilinspektör, och i
vissa fall av en tulltjänsteman, vid en vägkontroll i samband med att en
överträdelse upptäcks. För att systemet ska bli effektivt har bestämmelserna kombinerats med regler som syftar till att framtvinga betalning
genom att kontrollerande tjänsteman ska besluta att fordonet eller
fordonståget inte får fortsätta färden till dess förskottet eller sanktionsavgiften betalts.
Beslut om förskott och att färden inte får fortsätta ska skyndsamt
underställas Transportstyrelsen som omedelbart ska pröva om beslutet ska
bestå. Om Transportstyrelsen häver beslutet får företaget tillbaka
eventuellt inbetalt förskott och kan direkt fortsätta färden. Transportstyrelsen kommer i ett nästa steg också att handlägga ärendet om
sanktionsavgift, dvs. i praktiken pröva om ett förskott ska bestå eller på
något sätt ändras.
Förskott för sanktionsavgift bör beslutas när det är fråga om
inrikestransporter som utförs av utlandsetablerade transportföretag
168
Till skillnad från vad som är fallet på yrkestrafikområdet finns EUgemensamma bestämmelser om samarbete för indrivning av sanktionsavgifter vid utstationering. Samarbetet gäller vid bristande efterlevnad av
bestämmelserna i utstationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet. De
bestämmelser som nu är i fråga gäller inlämning av en utstationeringsdeklaration i enlighet med lex specialis, det vill säga bestämmelser som
inte ingår i utstationeringsdirektivet eller tillämpningsdirektivet.
Polismyndigheten och Tullverket föreslås ovan ges i uppdrag att
kontrollera utstationeringsdeklarationer i samband med vägkontroller.
Därmed kommer det finnas praktiska förutsättningar för att införa en
ordning med förskott för sanktionsavgift även i fall då en utstationeringsdeklaration inte kan visas upp, dvs. enligt samma modell som redan
existerar inom yrkestrafikområdet. En ordning med förskott för sanktionsavgift är i detta sammanhang rimlig eftersom förhållandena i allt väsentligt
motsvarar de som gäller för sanktionsavgifter inom yrkestrafikområdet där
förskott beslutas. I bägge fallen handlar det om transportföretag som inte
är etablerade i Sverige. Om fordon och förare tillåts lämna en vägkontroll
utan att betala förskott kommer det bli svårt att inhämta tillräcklig
information för att verifiera att alla förutsättningar för beslut om en
sanktionsavgift är uppfyllda. Om ett förskott för en sanktionsavgift är
betald kan det antas att transportföretaget i fråga kommer att vara mer
benäget att lämna sådan information. Det förtjänar att påpekas att det här
finns en skillnad mellan utstationering på vägtransportområdet och de
flesta andra utstationeringssituationer på så sätt att det i andra fall ofta
finns en plats där det aktuella arbetet utförs under en längre tid. I de fallen
finns större möjligheter att upprätthålla en kontakt med en arbetsgivare
som misstänks ha brustit i sina skyldigheter. Vidare saknas tillräckliga
möjligheter att driva in sanktionsavgift när transportföretaget är etablerat
i utlandet. Mot denna bakgrund finns skäl för att införa förskottsinstitutet
även i fråga om sanktionsavgifter som ska beslutas när ett transportföretag
inte uppfyllt skyldigheten att tillhandahålla en kopia av utstationeringsdeklarationen vid en vägkontroll.
För att det ska vara rimligt att låta tjänstemän i Polismyndigheten och
Tullverket fatta beslut om förskott om en utstationeringsdeklaration inte
kan visas upp bör de avvägningar och bedömningar som behöver göras
vara enkla och entydiga. Av det skälet bör beslut om förskott endast avse
situationer där regleringen förtydligat att utstationering ska anses
föreligga, det vill säga vid inrikestransporter som utförs av utlandsetablerade transportföretag. Även om bedömningen i dessa fall av om en
sanktionsavgift ska påföras och förskott ska beslutas bör vara av enkel
karaktär, kan det inte uteslutas att det kan uppstår situationer där det
föreligger osäkerheter. Om det finns särskilda skäl får en polisman,
bilinspektör eller tulltjänsteman därför avstå från att fatta ett beslut om
förskott.
Ett beslut om förskott bör gälla tills det har betalats eller, om
sanktionsavgift slutligt påförts utan att förskottet har betalats, denna avgift
har betalats. Ett förskott som har beslutats av en polisman eller bilinspektör
föreslås betalas till Polismyndigheten. Ett förskott som har beslutats av en
tulltjänsteman bör betalas till Tullverket.
Hindrande av fortsatt färd
Ett väsentligt moment i samband med sådana beslut om förskott som fattas
i dag är att kontrolltjänstemannen kan förbjuda fordonets fortsatta färd om
förskottet inte betalas omedelbart. Det gör att benägenheten att betala ett
förskott ofta blir större än vad som annars skulle vara fallet. Polismannen,
bilinspektören eller tulltjänstemannen bör besluta att fordonet eller
fordonståget inte får fortsätta färden om ett förskott inte betalas
omedelbart. En polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman bör kunna avstå
från att fatta ett sådant beslut, om det finns synnerliga skäl.
Beslut om förskott och att färden inte får fortsätta ska underställas
Transportstyrelsen
Det faktum att ett beslut om förskott i dag direkt överprövas är en viktig
rättssäkerhetsaspekt. Samma ordning bör gälla för beslut om förskott för
sanktionsavgift i fråga om utstationeringsdeklarationer och beslut att
färden inte får fortsätta när sådant förskott inte betalas.
En sådan överprövning skulle kunna ske antingen hos Arbetsmiljöverket
eller hos Transportstyrelsen. Arbetsmiljöverket är den myndighet som har
kunskap om utstationeringsfrågor och därmed har bäst förutsättningar att
bedöma om utstationeringssituationer föreligger eller inte. Arbetsmiljöverket har dock i dag inte någon verksamhet som hanterar frågor om
förskott för sanktionsavgift.
Mot bakgrund av att det redan i dag finns en ordning på yrkestrafikområdet med beslut om förskott för sanktionsavgift och förbud mot att
fortsätta färden som ska överprövas av Transportstyrelsen finns det
upparbetade rutiner för kontakter mellan Polismyndigheten och Tullverket
169
opaginerad Kontrollera mot PDF
å ena sidan och Transportstyrelsen å den andra, även under kvällar och
helger. Ytterst är det förstås en fråga för den berörda myndigheten att själv
avgöra hur den organiserar sin verksamhet, men det förefaller rimligt att
den ordning för överprövning av beslut fattade i samband med
vägkontroller som Transportstyrelsen redan har skulle kunna användas för
att även sköta överprövningar av förskottsbeslut i fråga om utstationeringsdeklarationer. Det skulle i så fall betyda att nödvändiga resursförstärkningar blir mindre än om en helt ny jourverksamhet skulle byggas
upp i Arbetsmiljöverket.
Ett annat argument för att ge uppdraget till Transportstyrelsen är att det
skulle underlätta för tull och polis att inte behöva upprätta ytterligare en
kontaktyta i samband med vägkontroller. Det innebär rimligen en mindre
tidsåtgång från beslut om förskott tills en överprövning kommer till stånd,
vilket skulle vara till fördel även för berörda transportföretag och förare.
Ett ytterligare skäl för att ge uppdraget till Transportstyrelsen är att de
bedömningar som ska göras avser inte bara om en utstationeringssituation
råder utan även enligt vilka regler om marknadstillträde transporten utförs.
Medan den första delen snarast ligger inom Arbetsmiljöverkets kompetens
så hör den andra delen snarast till Transportstyrelsens ansvarsområde. Av
det följer att antingen behöver kompetens avseende bedömningar om
marknadstillträde inom vägtransportområdet utvecklas i Arbetsmiljöverket eller så behöver kompetensutveckling komma till stånd i fråga om
utstationeringsreglerna i Transportstyrelsen. Mot bakgrund av att de
praktiska och organisatoriska förutsättningarna bedöms vara bättre vid
Transportstyrelsen bör uppgiften ges till Transportstyrelsen.
Liksom i fråga om övriga fall där beslut om förskott och att färden inte
får fortsätta fattas ska besluten underställas Transportstyrelsens
bedömning skyndsamt. Transportstyrelsen ska då omedelbart pröva om
besluten ska bestå. Transportstyrelsen får vid sin handläggning helt eller
delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften samt upphäva
beslut om att färden inte får fortsätta om det finns synnerliga skäl för det.
Regleringen av förskott, förbud mot fortsatt färd och handläggningen av
ärendet om sanktionsavgift placeras lämpligen i förordning. Bemyndigandet till regeringen att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter som
föreslås i avsnitt 7.11.4 kan avse även nu aktuella regler.
Fordonet får klampas om förskottet inte betalas
170
I lagen (2014:1437) om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd finns
bestämmelser om att viss egendom med anknytning till fordonet eller
transporten får omhändertas eller att fordonet får låsas fast, klampas, i
vissa fall. Sådana åtgärder får bl.a. vidtas i syfte att säkra verkställighet av
sanktionsavgift. Omhändertagande eller klampning får ske när det enligt
olika regelverk på yrkestrafikområdet har fattats beslut om förbud mot
fortsatt färd för att säkerställa betalning av ett förskott för sanktionsavgift.
För att säkerställa betalning av det förskott som beslutas vid
vägkontrollen bör omhändertagande eller klampning enligt lagen om
åtgärder vid hindrande av fortsatt färd få vidtas även i detta fall. I likhet
med vad som är fallet vid omhändertagande eller klampning som enligt
lagen får vidtas i syfte att säkra verkställighet av sanktionsavgifter på
övriga områden, bör åtgärden upphöra så snart det inte längre finns skäl
för den, dvs. när förskottet betalas. Åtgärden bör dock inte få bestå under
längre tid än 36 timmar. För en utförligare redogörelse för vad som gäller
enligt lagen om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd, se prop.
2013/14:256 och prop. 2017/18:198.
7.11.6
Den fortsatta handläggningen av ärendet om
sanktionsavgift
Promemorians förslag: Frågor om påförande av sanktionsavgift ska
prövas av Transportstyrelsen. Arbetsmiljöverket ska bistå i denna
prövning. Innan Transportstyrelsen fattar beslut om sanktionsavgift ska
transportföretaget ges tillfälle att yttra sig.
Avgiften ska få sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna
skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgiften. Om det inte påförs någon
sanktionsavgift, eller om avgiften sätts ned helt eller delvis, ska det
överskjutande beloppet av betalat förskott återbetalas.
Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet
har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. När ett beslut
om sanktionsavgift har fått laga kraft ska det få verkställas enligt
utsökningsbalken. Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen.
Avgiften tillfaller staten.
Om ett transportföretag ska påföras sanktionsavgift när en kopia av
utstationeringsdeklarationen inte kan visas upp vid en vägkontroll och
det inte fattas beslut om förskott, ska Polismyndigheten och Tullverket
underrätta Transportstyrelsen om det.
Skälen för förslaget
Transportstyrelsen ska fatta beslut med hjälp av Arbetsmiljöverket
En fråga är vilken myndighet som ska svara för den fortsatta
handläggningen av ärendet om sanktionsavgift. Mot bakgrund av att
Arbetsmiljöverket är den myndighet som prövar om en sanktionsavgift ska
tas ut enligt de befintliga reglerna i utstationeringslagen finns det fördelar
med att den myndigheten också ska handlägga besluten om sanktionsavgift i nu aktuella fall. Även om de flesta fall förutses bli relativt enkla
att avgöra, givet de förslag som lämnats ovan, kommer även mer
komplicerade fall att behöva avgöras. Den komplexiteten kommer
troligtvis oftare att gälla faktorer som anställningsförhållanden än vilket
slag av transport som har utförts. När det kommer till mer komplicerade
fall så kommer den typ av kompetens som finns i Arbetsmiljöverket
därmed vara viktig.
Det bör emellertid vara samma myndighet som överprövar beslut om
förskott som i nästa steg handlägger ärendet om sanktionsavgift slutligt
ska påföras. Att tillämpa en form av instansordning för påförande av
sanktionsavgift som innefattar beslut eller prövningar av tre olika
myndigheter skulle vara svår att förstå för utomstående och då inte minst
berörda transportföretag. Av det följer att Transportstyrelsen bör få i
uppdrag att även fatta beslut om sanktionsavgifter.
171
Samtidigt är det Arbetsmiljöverket som har bäst förutsättningar att
avgöra om de allmänna förutsättningarna avseende bl.a. anställningsförhållanden mellan arbetsgivare och förare och om förarna vanligen
arbetar i ett annat land än Sverige är uppfyllda. Av det skälet är det av stor
vikt att Transportstyrelsen kan ta hjälp av Arbetsmiljöverket i dessa
bedömningar. Om Transportstyrelsen bedömer att den kan handlägga
enskilda fall utan Arbetsmiljöverkets bistånd, bör Transportstyrelsen
kunna fatta beslut ändå. Arbetsmiljöverket bör dock alltid bistå i
handläggningen om Transportstyrelsen begär det.
Transportstyrelsen ska underrättas i fall där förskott inte beslutas
I promemorian föreslås att all utstationering av förare i utlandsetablerade
transportföretag ska omfattas av de särskilda administrativa bestämmelserna. Det betyder att skyldigheten att lämna in en utstationeringsdeklaration ska gälla i samtliga sådana fall av utstationering. I dessa fall
ska även en sanktionsavgift beslutas om en kopia av deklarationen inte kan
visas upp vid en vägkontroll.
Förskott för sanktionsavgift ska endast beslutas när det är fråga om
inrikestransporter som utförs av utlandsetablerade transportföretag, det
vill säga vid sådana situationer där det förtydligats att utstationering ska
anses föreligga. Det betyder att förskott för sanktionsavgift inte ska
beslutas när det är fråga om situationer där föraren utför en internationell
transport, som inte omfattas av undantagen från utstationering. Föreligger
en sådan utstationeringssituation bör Polismyndigheten respektive
Tullverket underrätta Transportstyrelsen om detta. Även i de fall förskott
ska beslutas, dvs. när det är fråga om inrikestransporter, men där en
polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman avstår från att fatta ett sådant
beslut bör Polismyndigheten eller Tullverket underrätta Transportstyrelsen om detta. Transportstyrelsen får därefter handlägga sådana
ärenden vidare och om befogat fatta beslut om sanktionsavgift. Vid
underrättelser till Transportstyrelsen bör Polismyndigheten och Tullverket
samtidigt lämna sådan information om överträdelsen som är av betydelse
för frågan om huruvida en sanktionsavgift ska påföras.
Närmare om den fortsatta handläggningen
Transportföretaget bör ges möjlighet att yttra sig innan sanktionsavgift
påförs. Om det framkommer omständigheter i handläggningen av ärendet
som innebär att överträdelsen bedöms som ringa eller ursäktlig eller om
det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften bör Transportstyrelsen få besluta om att avgiften sätts
ned helt eller delvis. I de fall ett förskott för sanktionsavgiften har betalats,
ska då det överskjutande beloppet av förskottet återbetalas. Om betalning
inte redan har skett genom att förskott erlagts bör sanktionsavgiften betalas
inom trettio dagar efter det att beslutet om sanktionsavgift har fått laga
kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Sanktionsavgifter bör betalas
till Transportstyrelsen och ska tillfalla staten.
Om sanktionsavgiften påförs transportföretaget men inbetalning inte
sker, bör beslutet om sanktionsavgift kunna verkställas när det fått laga
kraft. Beslutet bör alltså gälla som en exekutionstitel.
172
7.11.7
En tillsynsstrategi ska utarbetas
Promemorians förslag: Transportstyrelsen ska utarbeta en tillsynsstrategi som gäller kontroll av de särskilda bestämmelserna om anmälan
och kontroll av utstationering på vägtransportområdet.
Promemorians förslag: Medlemsstaterna ska säkerställa att en enhetlig
nationell strategi för tillsyn tillämpas inom deras territorium när det gäller
utstationering inom vägtransportsektorn (artikel 6). Strategin ska främst
inriktas på sådana företag som har ett högt riskvärde.
Transportstyrelsen ansvarar för att det finns en tillsynstrategi för de vägoch företagskontroller som utförs för att kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna om kör- och vilotider samt färdskrivare (7 kap. 2 §
förordningen om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.). Mot den
bakgrunden bör Transportstyrelsen även ansvara för att utarbeta en
tillsynsstrategi för kontroll av cabotagetransporter och bestämmelserna om
vägarbetstid (avsnitt 4.2 och 6.2). Med tanke på att Transportstyrelsen
också kommer att ha en viktig roll i fråga om kontroller av utstationering
av förare på vägtransportområdet är det lämpligt att Transportstyrelsen får
ansvar för att ta fram en tillsynsstrategi också på detta område. Eftersom
Polismyndigheten och Tullverket föreslås utföra kontroller på väg av att
bestämmelserna följs bör dessa myndigheter ges tillfälle att yttra sig vid
framtagandet av tillsynstrategin. Eftersom Arbetsmiljöverket alltjämt bör
utöva tillsyn över kraven på att utstationering till svenska transportföretag
och till företag som utför transporter i egen regi anmäls och ansvarar för
tillsynen av arbetsmiljön i samband med en utstationering bör även
Arbetsmiljöverket ges tillfälle att yttra sig när strategin tas fram.
7.11.8
Om fördelning av roller och ansvar mellan
arbetsmarknadens parter och svenska
myndigheter
Promemorians bedömning: Ansvarsfördelningen mellan svenska
myndigheter och arbetsmarknadens parter bör i huvudsak vara
densamma när det gäller utstationering av förare där de särskilda
administrativa kraven och kontrollåtgärderna tillämpas som i fråga om
utstationering till svenska transportföretag och företag som utför
transporter i egen regi.
Skälen för bedömningen: Den svenska arbetsmarknadsmodellen
innebär att det är arbetsmarknadens parter som ansvarar för
lönebildningen. Den sker i princip utan inblandning från statsmakternas
sida. Tyngdpunkten i regleringen ligger i kollektivavtal, som träffas
mellan parterna.
På vissa områden regleras arbets- och anställningsvillkor i lag. Det gäller
exempelvis villkoren för arbetstid, semester och annan ledighet. Sådan lag
är emellertid till stor del dispositiv genom att den kan frångås genom
kollektivavtal.
Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder skyddas av regeringsformen.
Denna grundläggande rättighet kan begränsas genom lag eller avtal. I lag
173
opaginerad Kontrollera mot PDF
begränsas rätten framför allt av fredspliktsreglerna i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.
De förslag som lämnas i denna promemoria bedöms inte påverka dessa
grundläggande förutsättningar. Vissa av de bestämmelser som föreslås
kommer dock leda till inskränkningar i de åtgärder de fackliga
organisationerna annars kan vidta. I vissa fall kommer man även att
behöva välja andra tillvägagångssätt för sina åtgärder. Exempelvis
kommer det inte att finnas någon skyldighet för berörda arbetsgivare att
utse en kontaktperson i Sverige, vilket kommer att försvåra möjligheten
för dialog och förhandlingar mellan fackliga organisationer och
arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige.
Det kan förutses att de nya bestämmelser som föreslås i fråga om krav
på att lämna in en utstationeringsdeklaration och om sanktionsavgift när
ett transportföretag vid en vägkontroll inte kan visa en kopia av en
inlämnad deklaration kommer att bidra till att fler arbetsgivare än i dag
anmäler förare som utstationerade i Sverige. Det kan förväntas leda till att
de fackliga organisationernas möjligheter att komma i kontakt med sådana
arbetsgivare avsevärt kommer att förbättras.
7.11.9
Skyldighet att ge in dokumentation efter en
utstationering
Promemorians förslag: Arbetsgivaren ska, efter utstationeringsperioden, på begäran av Arbetsmiljöverket lämna in
– bevis på vilka slag av transporter som berörda förare utfört under
utstationeringsperioden,
– färdskrivardata, och
– handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifikationer,
tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar.
Arbetsmiljöverket ska skicka en begäran om att arbetsgivaren ska ge
in den aktuella informationen, om en förfrågan om detta framställs av
en svensk arbetstagarorganisation eller av Transportstyrelsen.
Dokumentationen ska lämnas in via det offentliga gränssnitt som är
anslutet till informationssystemet för den inre marknaden (IMI) inom
åtta veckor från begäran.
Regeringen ska få meddela ytterligare föreskrifter om inlämning av
dokumentation.
174
Skälen för förslaget: En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal med en svensk arbetstagarorganisation ska enligt utstationeringslagen på begäran av organisationen tillhandahålla viss information.
Informationen i fråga avser handlingar i form av anställningsavtal,
lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar
samt översättning av handlingarna till svenska eller engelska, om
handlingarna är skrivna på något annat språk (22 §). Mot bakgrund av att
en sådan bestämmelse saknar motsvarighet i de krav som medlemsstaterna
får ställa med stöd i artikel 1.11 i lex specialis ska detta inte gälla för
arbetstagare som omfattas av de särskilda bestämmelserna för vägtransporter. Det kan dock konstateras att artikel 1.11 c ger medlemsstaterna en
möjlighet att kräva att transportföretaget på begäran av en behörig
myndighet i värdmedlemsstaten ska lämna in viss dokumentation efter en
utstationeringsperiod. Detta kan avse kopior av de handlingar som kan
krävas vid en vägkontroll, dvs. bevis på vilka slag av transporter en förare
utfört och färdskrivardata. Men medlemsstaten kan också kräva att
dokumentation om lön, anställningsavtal eller likvärdig handling,
tidrapporter och betalningsbevis lämnas in. Denna dokumentation
motsvarar i stort de handlingar som ska lämnas enligt utstationeringslagen.
Den aktuella bestämmelsen i lex specialis ger därmed en möjlighet att
åtminstone delvis tillgodose svenska arbetstagarorganisationers behov att
få tillgång till information från enskilda arbetsgivare efter en
utstationeringsperiod.
För att bl.a. göra det möjligt för arbetstagarorganisationerna att
kontrollera att villkoren vid utstationering är uppfyllda bör det införas krav
på att arbetsgivaren efter utstationeringsperioden tillhandahåller den
dokumentation som anges ovan. Arbetsmiljöverket bör kräva att
arbetsgivaren ger in den aktuella dokumentationen. Arbetsmiljöverket ska
skicka en sådan begäran till arbetsgivaren om en arbetstagarorganisation
begär att få ta del av dokumentationen i fråga. Någon möjlighet att kräva
att arbetsgivaren ska tillhandahålla översättningar av de aktuella
handlingarna finns dock inte. Enligt lex specialis ska även kopior på bevis
avseende transporterna och färdskrivardata översändas på begäran.
Den dokumentation som arbetsgivaren ska vara skyldig att lämna in
innehåller personuppgifter. Skyldigheten för arbetsgivaren att ge in
dokumentationen utgör en rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c i EU:s
dataskyddsförordning och skyldigheten är genom förslagen fastställd i
nationell rätt. Regeringen har i tidigare bedömt att skyldigheten i 22 §
utstationeringslagen för en arbetsgivare att tillhandahålla motsvarande
handlingar är förenlig med dataskyddsregleringen (jfr prop. 2016/17:107
s. 97 f. och prop. 2019/20:150 s. 95 f.). Samma bedömning görs i fråga om
den personuppgiftsbehandling som följer av den nu föreslagna
förpliktelsen.
I den utsträckning arbetsgivaren inte är densamma som transportföretaget, måste arbetsgivaren kontakta transportföretaget för att få sådana
handlingar. Dessa handlingar behövs huvudsakligen för att avgöra om en
utstationeringssituation har förelegat eller inte. Informationen kan därför
bl.a. behövas av Transportstyrelsen. Arbetsmiljöverket ska därför även
skicka en sådan begäran om Transportstyrelsen efterfrågar sådan
dokumentation.
Dokumentationen ska skickas via det offentliga gränssnitt som är
anslutet till IMI senast åtta veckor från dagen för begäran. Bestämmelser
som återspeglar detta bör införas i svensk rätt. Kommissionen ska genom
en genomförandeakt specificera funktionerna hos det offentliga gränssnitt
som är anslutet till IMI. Arbetsmiljöverket bör få meddela föreskrifter om
att inlämning av utstationeringsdeklaration och dokumentation får ske på
annat sätt för det fall gränssnittet för IMI inte tillåter inmatning av
särskilda uppgifter för en arbetsgivare som inte också är ansvarigt
transportföretag. Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om
inlämning av den dokumentation som nu är i fråga.
175
7.11.10 Beställaransvar
Promemorians förslag: Om ett transportföretag som är etablerat i ett
annat land än Sverige utför en transport med en utstationerad förare utan
att en utstationeringsdeklaration lämnats in till Arbetsmiljöverket, ska
den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning har beställt
transporten dömas till böter eller fängelse i högst ett år, om han eller
hon
– vid tidpunkten för beställningen kände till eller hade skälig
anledning att anta att föraren var utstationerad eller skulle utstationeras
och att en utstationeringsdeklaration inte lämnats in eller skulle lämnas
in, eller
– av transportföretaget beställt en sådan inrikestransport som
omfattas av ett förtydligande att utstationering ska anses föreligga och
senast en dag efter det att transporten har utförts inte underrättat
Arbetsmiljöverket om utstationeringen.
Om beställaren kan visa att han eller hon gjort vad som skäligen kan
begäras av honom eller henne för att vid en sådan inrikestransport som
omfattas av ett förtydligande att utstationering ska anses föreligga
kontrollera att en utstationeringsdeklaration lämnas in, ska ansvar inte
utdömas.
Skälen för förslaget
Gällande bestämmelser i utstationeringslagen om ansvar för mottagare
av utstationeringstjänster kan inte tillämpas men…
Enligt utstationeringslagen ska en arbetsgivare lämna dokumentation till
den som mottar tjänsterna i Sverige som visar att en anmälan om
utstationering har gjorts (30 §). Om en mottagare av en tjänst som
inbegriper utstationering inte får sådan dokumentation, ska denne
underrätta Arbetsmiljöverket om det senast tre dagar efter det att arbetet
har påbörjats (31 §). Om tjänstemottagaren inte lämnar en sådan underrättelse, ska en sanktionsavgift tas ut. Lex specialis innebär att en
skyldighet som motsvarar den som gäller utstationeringslagen inte kan
åläggas det transportföretag som utstationerar en förare enligt tjänsteavtalsfallet. Mot den bakgrunden ska de aktuella bestämmelserna i
utstationeringslagen inte gälla när en förare utstationeras till Sverige för
att utföra transporter åt ett transportföretag etablerat i ett annat land (se
avsnitt 7.10).
…sanktioner mot beställare av transporttjänster där reglerna inte följts
måste införas
Lex specialis ställer krav på medlemsstaterna att fastställa regler om
sanktioner för avsändare, speditörer, transportörer och undertransportörer
för bristande efterlevnad av nationella bestämmelser om utstationering
inom vägtransportsektorn. Direktivet kräver med andra ord att medlemsstaterna ska ställa krav även på dem som drar nytta av det arbete som utförs
av utstationerade förare, vid sidan av de krav som ställs på transportföretag
som utstationerar förare.
176
Beställaransvaret inom yrkestrafiken
Yrkestrafiklagen och förordningen om internationella vägtransporter inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) innehåller straffrättsliga
regler om beställaransvar. I fråga om yrkestrafiklagen innebär reglerna att
om yrkesmässig trafik har bedrivits utan tillstånd, döms den som
yrkesmässigt för egen eller annans räkning har slutit avtal om transporten
med trafikutövaren till böter eller fängelse i högst ett år. Förordningen om
internationella vägtransporter inom EES innehåller liknande bestämmelser
i fråga om cabotagetransporter. Detta innebär alltså att inte bara den som
har utfört en olaglig transport kan hållas ansvarigt för detta, utan även den
som beställt transporten i fråga.
Reglerna skärptes 2018 i två avseenden. Det skedde genom att den krets
som alls kan hållas ansvarig om en transport skett utan rätt tillstånd
utvidgades till att omfatta alla som har beställt den aktuella transporten.
Vidare skedde det genom att den beställare som sluter avtal direkt med
trafikutövaren nu är skyldig att kontrollera att transporten sker med stöd
av rätt tillstånd. Endast yrkesmässiga beställare kan dömas till ansvar i
dessa fall (prop. 2017/18:209).
Beställaransvar även vid utstationering
Mot bakgrund av kravet i lex specialis bör det införas ett beställaransvar
även i fråga om utstationering inom vägtransportsektorn. Bestämmelserna
om anmälningsskyldighet i utstationeringslagen syftar till att öka
incitamentet att anmäla utstationeringar. För att skapa ett sådant incitament
även i fråga om utstationeringar som omfattas av de särskilda reglerna på
vägtransportområdet ter det sig därför naturligt att också koppla ansvaret
för beställaren till kravet på att ge in en utstationeringsdeklaration. Att öka
incitamenten att ge in en utstationeringsdeklaration bedöms leda till att fler
utstationerade förare registreras och att arbetstagarorganisationerna
därmed får tillgång till uppgifter som möjliggör en bättre övervakning av
löne- och anställningsvillkor för dessa förare. Även svenska myndigheters
kontakter med utländska arbetsgivare underlättas om de uppgifter Arbetsmiljöverket registrerar ger en mer korrekt bild av de utstationeringar av
förare som faktiskt sker.
Ansvar i alla led
I likhet med vad som är fallet för beställaransvaret på yrkestrafikområdet
får det anses vara väsentligt att förmå de som köper transporttjänster att
anlita företag som följer reglerna på området. Det bör alltså skapas en ökad
medvetenhet hos transportköpare i alla led att en beställning kan medföra
att transporten utförs av en utstationerad förare och att ett sådant
förhållande ska anmälas till Arbetsmiljöverket. I likhet med beställaransvaret på yrkestrafikområdet bör regleringen därför utformas så att
ansvaret omfattar alla beställare i en kedja enligt den modell som infördes
inom yrkestrafiken 2018, oaktat om transporten har beställts direkt av
transportföretaget eller genom någon form av mellanhand.
I förhållande till det beställaransvar som redan finns på yrkestrafikområdet kan det dock påtalas att det finns vissa skillnader mellan den
situation en beställare står inför när det gäller om en transport kommer att
utföras med de tillstånd som krävs jämfört med om en transport kommer
177
att utföras av en korrekt deklarerad utstationerad förare. I fråga om
utstationering kan det nämligen antas vara svårare för en beställare att ta
reda på de faktiska omständigheterna vid det tillfälle då en transport
beställs. Det kan till exempel vara fråga om att en transport beställs en tid
innan en berörd förare anländer till Sverige, dvs. innan en utstationering
inleds. Vidare kan det vara så att ett transportföretag först i ett sent skede
fördelar en körning till en specifik förare. Det kan alltså vara så att det först
i samband med att transporten inleds står klart om den förare som ska
utföra en – eventuellt sedan länge – beställd transport utstationeras eller
inte. Mot denna bakgrund bör ett beställaransvar i fråga om utstationering
utformas så att det träffar den som vid tidpunkten för beställningen kände
till eller hade skälig anledning att anta att föraren var utstationerad eller
skulle utstationeras och att arbetsgivaren inte lämnat eller haft för avsikt
att lämna en utstationeringsdeklaration.
Undersökningsplikt bör gälla för den beställare som ingår avtalet med
trafikutövaren…
Inom yrkestrafikområdet föreskrivs en skyldighet för den som beställer en
transport av trafikutövaren, dvs. den som ingår avtalet med det transportföretag som faktiskt utför transporten, att kontrollera att transporten sker
med stöd av rätt tillstånd. Även i fråga om utstationeringar skulle det vara
värdefullt att ålägga en sådan beställare att aktivt kontrollera om en
utstationeringsdeklaration lämnas. Att införa ett sådant krav skulle
sannolikt leda till att utstationerande arbetsgivare och transportföretag i
större utsträckning skulle få frågor från beställare om de förare som utför
aktuella transporter är utstationerade eller inte. Transportföretag och
arbetsgivare skulle troligen också få uppmaningar av beställarna att i
förekommande fall ge in utstationeringsdeklarationer. Ett krav på den
beställare som ingår avtalet med vägtransportföretaget att aktivt undersöka
faktiska omständigheter kring utstationering skulle därmed troligen
ytterligare öka incitamenten att lämna in utstationeringsdeklarationer till
Arbetsmiljöverket.
Speciella förhållanden råder på utstationeringsområdet när en transport
beställs. Mot den bakgrunden bör ett ansvar att kontrollera att en
utstationeringsdeklaration lämnas till Arbetsmiljöverket utformas så att
beställaren ska vara skyldig att kontrollera att en utstationeringsdeklaration lämnats in först efter det att en transport utförts. Det är
nämligen då som det står helt klart vilken förare som utfört transporten och
en utstationeringsdeklaration med säkerhet ska ha lämnats in till
Arbetsmiljöverket. Om det visar sig att det varit fråga om en utstationering
som inte deklarerats till Arbetsmiljöverket, ska beställaren vara skyldig att
underrätta Arbetsmiljöverket om det. En beställare ska därmed kunna
undgå ansvar för att ha beställt en transport som utförts av en utstationerad
förare som inte har deklarerats till Arbetsmiljöverket om beställaren
informerar Arbetsmiljöverket om en sådan utstationering.
En beställare bör dock kunna undgå ett sådant ansvar som nu föreslås
om beställaren kan visa att han eller hon gjort vad som skäligen kan
begäras av honom eller henne för att kontrollera att en utstationeringsdeklaration lämnas in. Detta kan till exempel ske genom att beställaren
förhör sig hos transportföretaget om den eller de förare som kan komma i
178
fråga för en transport kommer att vara utstationerade och om så är fallet
be om någon form av försäkran om att utstationeringsdeklarationer
kommer att ges in. Om det efteråt visar sig att arbetsgivaren ändå underlåtit
att lämna in en deklaration samtidigt som beställaren kan visa att han eller
hon gjort vad som rimligen kan krävas för att undersöka sakförhållandena
vid beställningstillfället bör beställaren inte hållas ansvarig och inte heller
vara skyldig att underrätta Arbetsmiljöverket. En förutsättning för att
undgå ansvar bör dock vara att beställaren vid tidpunkten för beställningen
inte kände till eller hade skälig anledning att anta att föraren var
utstationerad eller skulle utstationeras och att arbetsgivaren inte lämnat
eller haft för avsikt att lämna en utstationeringsdeklaration.
….men bara i fråga om inrikestransporter
En fråga är om det är rimligt att kräva av en beställare ska kunna avgöra
om den transport som beställs kan antas utgöra en utstationeringssituation.
Gränsdragningen mellan de förare som ska och inte ska undantas från
utstationering i vissa situationer kommer att vara komplicerad. Av det
skälet bör en undersökningsplikt inskränkas till beställningar av sådana
inrikes transporter utförda av utlandsetablerade transportföretag där
utstationering ska anses föreligga. På så sätt kommer det att vara
förhållandevis enkelt för en beställare att veta eller åtminstone ha starka
skäl att misstänka att en utstationeringssituation kommer att föreligga. I
praktiken kommer sannolikheten för att en förare är utstationerad givet
dessa omständigheter att vara hög.
Ansvaret bör vara straffrättsligt och träffa den som yrkesmässigt beställt
transporten
Beställaransvaret i yrkestrafiklagen är straffrättsligt sanktionerat. Ett
sådant ansvar bedöms vara lämpligt även i detta fall med samma straffsats
som gäller enligt yrkestrafiklagen. Det innebär att den som döms till ansvar
bör dömas till böter eller fängelse i högst ett år. I likhet med
beställaransvaren på yrkestrafikområdet bör vidare enbart den som
yrkesmässigt för egen eller annans räkning har beställt en transport
omfattas av ansvaret.
Om tjänstemottagare och beställare
Den underrättelseskyldighet som följer av utstationeringslagen avser den
som är tjänstemottagare. Som framgår av förarbetena till den
bestämmelsen kan en tjänstemottagare vara den som ingår ett avtal direkt
med en arbetsgivare om en tjänst. En tjänstemottagare kan dock även vara
det företag som tar emot en arbetstagare inom en koncern eller det
användarföretag som är etablerat eller bedriver verksamhet i Sverige och
som tar emot en arbetstagare. Underrättelseskyldigheten gäller alltså
mottagaren av tjänsten i alla tre typer av utstationering som omfattas av
utstationeringslagen (prop. 2019/20:150 s. 121).
Det är viktigt att understryka att de beställare som kan hållas ansvariga
enligt de förslag som lämnas här inte alltid kommer att vara
tjänstemottagare enligt ovan. I tjänsteavtalsfallet kommer beställaren att
även vara tjänstemottagare. I det fallet kommer transportföretaget att vara
både arbetsgivaren och den part som sluter avtal om en transport, t.ex. med
179
opaginerad Kontrollera mot PDF
en speditör. Men även i koncern- och uthyrningsfallen kommer
beställaransvaret att åligga den som beställer en transport av ett transportföretag, trots att det då inte kommer att handla om ett avtal med förarens
arbetsgivare. Något beställaransvar för det transportföretag som använder
en utstationerad förare från samma koncern eller som hyr in en förare från
ett bemanningsföretag föreslås inte gälla. Enligt förslaget har transportföretaget en skyldighet att visa upp kopia av utstationeringsdeklarationen
vid en vägkontroll. Det transportföretag som inte visar upp en sådan kopia
ska påföras en sanktionsavgift.
7.12
Två tänkbara alternativ – ett direktivnära
genomförande
Författningstext och författningskommentar till de alternativa förslagen i
detta avsnitt finns i bilagan till denna promemoria.
7.12.1
Ett tänkbart alternativ – utstationering ska anses
föreligga enbart vid cabotagetransporter enligt
tjänsteavtalsfallet
Promemorians förslag: Som alternativ till att förtydliga att
utstationering anses föreligga vid samtliga transporter av utlandsetablerade transportföretag inom Sveriges gränser kan förtydligandet
endast omfatta cabotagetransporter enligt tjänsteavtalsfallet.
Skälen för förslaget
Ett direktivnära genomförande
180
Enligt lex specialis ska en förare som utför cabotagetransporter av gods
eller passagerare i enlighet med tjänsteavtalsfallet anses vara utstationerad.
Av de skäl som framgår ovan bör det dock klargöras att utstationering
anses föreligga vid samtliga inrikestransporter i Sverige utförda av
utlandsetablerade transportföretag. Ett sådant förslag bedöms vara
förenligt med EU-rätten, men det förtjänar att understrykas att ett det går
utöver den aktuella bestämmelsen i lex specialis i två avseenden. Dels
omfattar den även koncern- och uthyrningsfallen, dels omfattar den även
inrikes kombitransporter, samt sådana inrikes transporter som inte är
kombitransporter och utförs i strid mot reglerna om cabotage.
Ett alternativ till huvudförslaget är att enbart ta sikte på
cabotagetransporter enligt tjänsteavtalsfallet. Det skulle alltså innebära att
regleringen enbart skulle klargöra att utstationering ska anses föreligga för
förare som utför cabotagetransporter, så som de definieras i EU:s godsrespektive bussförordningar. Bedömningen är att huvudförslaget
överensstämmer med målsättningarna för utstationeringsdirektivet och lex
specialis och att det är förenligt med unionsrätten. Det kan ändå finnas skäl
att – i syfte att ha ett så komplett underlag som möjligt för det fortsatta
lagstiftningsarbetet – överväga en alternativ reglering som på ett närmare
sätt genomför aktuella bestämmelser i lex specialis.
Det finns nackdelar med det alternativa förslaget. En sådan reglering kan
t.ex. skapa osäkerhet i fråga om vad som gäller vid andra, liknande,
transportupplägg och vid andra utstationeringssituationer än tjänsteavtalsfallet. Ytterligare en nackdel med en sådan reglering är att det kan bli
otydligt vad som gäller om den transport som utförs sker i strid med
bestämmelserna om marknadstillträde i EU:s gods- respektive bussförordningar. En inte obetydlig fara för motsatstolkningar kan uppstå, dvs.
att regleringen kan uppfattas innebära att nu nämnda situationer inte skulle
utgöra utstationering.
Några konsekvenser av ett alternativt förslag
En konsekvens av att enbart cabotagetransporter enligt tjänsteavtalsfallet
ska anses utgöra utstationering är att det inte bedöms vara lämpligt att låta
polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman fatta självständiga beslut om
förskott om en kopia på en utstationeringsdeklaration inte kan visas upp
vid en vägkontroll. Av det följer även att förslaget om hindrande av fortsatt
färd inte bedöms som lämpligt att genomföra (jfr avsnitt 7.11.5). Orsaken
till det är att de bedömningar som då behöver göras vid en vägkontroll blir
mer komplicerade än med huvudförslaget. Den ökade komplexiteten
skulle främst ligga i att det behöver avgöras om en utstationering sker
enligt tjänsteavtalsfallet eller inte.
Polismyndigheten och Tullverket bör även med detta alternativa förslag
ges i uppgift att vid en vägkontroll kontrollera att det utlandsetablerade
transportföretaget kan visa upp en utstationeringsdeklaration. Om så inte
är fallet bör dessa myndigheter vara skyldiga att underrätta Arbetsmiljöverket om de bedömer att en sanktionsavgift ska påföras det
utlandsetablerade transportföretaget.
Det bärande argumentet i huvudförslaget för att ge Transportstyrelsen
uppdrag att handlägga sanktionsavgifter är att det bedöms vara den bäst
lämpade myndigheten att svara för överprövning av beslut om förskott och
hindrande av fortsatt färd. Om några sådana beslut inte kommer att fattas
bedöms det i stället mer ändamålsenligt att låta Arbetsmiljöverket sköta
handläggningen även av sanktionsavgifter kopplade till utstationeringsdeklarationer enligt samma princip som gäller vid utebliven anmälan om
utstationering. Arbetsmiljöverket bör i så fall kunna besluta om en
sanktionsavgift om en utstationeringsdeklaration inte kan visas upp vid en
vägkontroll. Arbetsmiljöverket bör då även vara den myndighet som
ansvarar för att en tillsynsstrategi tas fram och att Polismyndigheten,
Tullverket och Transportstyrelsen får en möjlighet att yttra sig i det arbetet.
En annan konsekvens av det alternativa förslaget är att den
undersökningsplikt i beställaransvaret för inrikestransporter som föreslås
i avsnitt 7.11.10 inte skulle framstå som lämplig. Det skulle inte framstå
som proportionerligt att förutsätta att en beställare av en transport ska
kunna veta eller ta reda på om en förare är utstationerad enligt
tjänsteavtalsfallet eller inte. Det bedöms dock fortsatt ändamålsenligt att
beställaransvaret som sådant fortsatt ska gälla, dvs. det är bara
undersökningsplikten som tas bort i det alternativa förslaget.
Det som föreslås i avsnitt 7.11 om skyldighet att ge in en
utstationeringsdeklaration, skyldighet att tillhandahålla dokumentation vid
vägkontroll, sanktionsavgift, om fördelning av roller och ansvar mellan
181
arbetsmarknadens parter och svenska myndigheter, skyldighet att ge in
dokumentation efter en utstationering och ömsesidigt bistånd bedöms
fortsatt som lämpliga att tillämpas med det alternativa förslaget.
Transportstyrelsen har tillsynsansvar över reglerna om vägarbetstid som
gäller för utstationerade förare. Transportstyrelsen bör därför kunna
begära att Arbetsmiljöverket via IMI begär in dokumentation från
arbetsgivaren. För att Transportstyrelsen ska veta vilka förare som är
utstationerade till Sverige bör myndigheten även utses till behörig
myndighet i IMI.
7.12.2
Ett tänkbart alternativ – de särskilda
administrativa bestämmelserna ska enbart gälla i
tjänsteavtalsfallet.
Promemorians förslag: En arbetsgivare för egen räkning och under
egen ledning sänder en förare till Sverige enligt avtal som arbetsgivaren
har ingått med den i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna ska
– senast vid utstationeringens början ge in en utstationeringsdeklaration till Arbetsmiljöverket,
– säkerställa att en kontrolltjänsteman vid en vägkontroll får ta del av
en kopia av utstationeringsdeklarationen, bevis avseende alla
transporter av betydelse för att bedöma om en utstationering föreligger
eller inte, och färdskrivardata,
– efter utstationeringsperioden, på begäran av Arbetsmiljöverket
lämna in bevis om transporterna, färdskrivardata och handlingar i form
av anställningsavtal, lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över
gjorda löneutbetalningar.
En sanktionsavgift på 60 000 kronor ska tas ut om arbetsgivaren
överträtt skyldigheten att säkerställa att en kopia av utstationeringsdeklarationen ska kunna visas upp vid en vägkontroll. Sanktionsavgift
ska tas ut även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
Polismyndigheten och Tullverket ska underrätta Arbetsmiljöverket
om en kopia av utstationeringsdeklarationen inte visats upp vid en
vägkontroll trots att sådan skyldighet bedöms föreligga.
Frågor om påförande av sanktionsavgift ska prövas av Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket ska utarbeta en tillsynsstrategi som gäller kontroll
av de särskilda bestämmelserna om anmälan och kontroll av
utstationering på vägtransportområdet.
Skälen för förslaget
Administrativa bestämmelser i tjänsteavtalsfallet
I avsnitt 7.12.1 redogjordes för ett alternativt och mer direktivnära förslag
med avseende på vilka typer av transporter som ska anses utgöra
utstationering. De administrativa bestämmelserna i lex specialis omfattar,
liksom direktivets övriga delar, endast tjänsteavtalsfallet. För att skapa
regler som sammantaget både är enklare att följa och kontrollera föreslås
182
dock att de särskilda administrativa reglerna ska omfatta all utstationering
som sker genom yrkesmässiga transporter som utförs i, till eller från
Sverige av utlandsetablerade transportföretag.
De ordinarie utstationeringsbestämmelser om bl.a. att en arbetsgivare
som utstationerar en arbetstagare till Sverige ska ha en kontaktperson i
Sverige och att arbetsgivaren på begäran av en arbetstagarorganisation ska
utse en företrädare som har behörighet att för arbetsgivarens räkning
förhandla om och sluta kollektivavtal är viktiga för att den svenska
arbetsmarknadsmodellen ska fungera. Vid ett direktivnära genomförande
är det enbart i samband med tjänsteavtalsfallet som dessa regler inte är
tillämpliga. En tydlig fördel med det alternativa förslaget är alltså att fler
av de arbetsgivare som utstationerar förare till Sverige fortsatt kommer att
vara tvungna att utse en kontaktperson i Sverige och på begäran av en
arbetstagarorganisation utse en företrädare som har behörighet att
förhandla om och sluta kollektivavtal än vad som följer av huvudförslaget.
Ett mer direktivnära alternativ skulle innebära att det endast är när en
arbetsgivare (transportföretag) utstationerar en arbetstagare till Sverige
enligt tjänsteavtalsfallet som en utstationeringsdeklaration ska lämnas in.
Vid alla andra vägtransporter skulle de ordinarie administrativa
bestämmelserna i utstationeringslagen gälla. Det innebär att arbetsgivaren
i tjänsteavtalsfallet ska säkerställa att en förare vid en vägkontroll kan visa
upp en kopia på inlämnad utstationeringsdeklaration, färdskrivardata och
bevis på de transporterna som utförs eller har utförts. Det är även enbart i
tjänsteavtalsfallet som beställaransvaret skulle vara tillämpligt.
Arbetsgivaren ska i tjänsteavtalsfallet efter utstationeringsperioden, på
begäran av Arbetsmiljöverket lämna in bevis på vilka slags transporter
berörda förare utfört under utstationeringsperioden, färdskrivardata, och
handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifikationer, tidrapporter
och intyg över gjorda löneutbetalningar. Arbetsmiljöverket ska skicka en
begäran om att arbetsgivaren ska ge in den aktuella informationen, om en
förfrågan om detta framställs av en svensk arbetstagarorganisation eller av
Transportstyrelsen som har ett tillsynsansvar gällande reglerna om
vägarbetstid. Dokumentationen ska lämnas in via det offentliga gränssnitt
som är anslutet till informationssystemet för den inre marknaden (IMI)
inom åtta veckor från begäran.
Arbetstagarorganisationerna ska ha möjlighet att få tillgång till uppgifter
från deklarationer om utstationering och annan information som en
arbetsgivare lämnar via det offentliga gränssnitt som är anslutet till
informationssystemet för den inre marknaden (IMI).
Kontrollåtgärder i tjänsteavtalsfallet
Enligt detta tänkbara alternativ är det enbart vid utstationering enligt
tjänsteavtalsfallet som det finns en skyldighet att visa upp en
utstationeringsdeklaration vid en vägkontroll. De bedömningar som
redogjordes för i fallet med det alternativa, mer direktivnära, förslaget om
inrikestransporter gäller även i det här fallet. Med andra ord skulle
förslagen om förskott, hindrande av fortsatt färd och undersökningsplikten
i beställaransvaret för inrikes transporter inte bedömas lämpliga att införa.
Det skulle även framstå som mer ändamålsenligt att låta
Arbetsmiljöverket, i stället för Transportstyrelsen, handlägga ärenden om
183
sanktionsavgifter om en kopia på en utstationeringsdeklaration inte kan
uppvisas eller en utstationeringsdeklaration inte lämnats in.
Polismyndigheten och Tullverket ges även i detta alternativa förslag
uppgiften att vid en vägkontroll kontrollera om en utstationeringsdeklaration kan visas upp och underrätta Arbetsmiljöverket om så inte är
fallet och de bedömer att en sanktionsavgift ska tas ut. Utöver de nämnda
konsekvenser på förslagen i avsnitt 7.11 som även följer av alternativet om
inrikes transporter i 7.12.1 skulle skälen för en sanktionsavgift på 60 000
kronor om en kopia på en utstationeringsdeklaration inte kan uppvisas inte
vara lika starkt. I stället skulle det framstå som mer rimligt att en
sanktionsavgift på 20 000 kronor skulle beslutas, det vill säga i linje med
vad som gäller om en anmälan om utstationering inte lämnats in.
I fråga om vilka myndigheter som enligt det alternativa förslaget ska
utses till behöriga myndigheter i IMI är det även här lämpligt att
Arbetsmiljöverket, Polismyndigheten och Tullverket utses till behöriga
myndigheter. När en förare är utstationerad gäller bl.a. reglerna om
vägarbetstid och Transportstyrelsen bör därför också ha tillgång till IMI i
egenskap av behörig myndighet så att myndigheten kan se vilka förare som
utstationerats till Sverige och avgöra om de efter utstationeringen ska
kontrollera om en arbetsgivare följt reglerna om vägarbetstid. En
tillsynsstrategi ska tas fram enligt lex specialis och mot bakgrund av att
Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet enligt detta alternativa förslag är
det lämpligt att Arbetsmiljöverket är den myndighet som har ansvaret för
att ta fram en tillsynsstrategi. Polismyndigheten och Tullverket har
ansvaret att utföra kontroller om en utstationeringsdeklaration kan visas
upp och bör därför få möjlighet att yttra sig i samband med att strategin tas
fram. Det bedöms även lämpligt att Transportstyrelsen som ansvarar för
de övriga strategierna på yrkestrafikområdet och har tillsynsansvaret för
vägarbetstidsbestämmelserna i den mån det inte faller på arbetsmarknadens parter få möjlighet att yttra sig.
Koncern- och uthyrningsfallen
När föraren är utstationerad enligt koncern- eller uthyrningsfallen kommer
de ordinarie administrativa bestämmelserna fortsatt att gälla. Detta innebär
att en anmälan om utstationering och en anmälan av kontaktperson ska
göras till Arbetsmiljöverket. En arbetsgivare som är bunden av ett
kollektivavtal med en svensk arbetstagarorganisation ska på begäran av
organisationen tillhandahålla viss information. En arbetsgivare ska även
på begäran av en svensk arbetstagarorganisation utse en företrädare som
har behörighet att för arbetsgivarens räkning förhandla om och sluta
kollektivavtal. Arbetsmiljöverket har tillsynsansvaret enligt de ordinarie
utstationeringsreglerna om en anmälan om utstationering och en anmälan
om kontaktperson är inlämnad. Även vid dessa transporter bör en
polisman, en bilinspektör eller en tulltjänsteman underrätta Arbetsmiljöverket om de vid en vägkontroll misstänker att en förare är utstationerad
och därför lämnas ett sådant förslag.
184
7.13
Ömsesidigt bistånd
Promemorians förslag: En behörig myndighet i Sverige får begära att
en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämnar bistånd om det
behövs för att kontrollera att utstationeringsreglerna eller villkor i
kollektivavtal har följts.
Om Arbetsmiljöverket begär eller lämnar bistånd i fråga om ytterligare dokumentation ska det ske via informationssystemet för den inre
marknaden (IMI).
Arbetsmiljöverket, Transportstyrelsen, Polismyndigheten och Tullverket ska utses till behöriga myndigheter i IMI vid tillämpningen av
de särskilda reglerna för vissa vägtransporter.
Skälen för förslaget
Ömsesidigt bistånd
Efter utstationeringsperioden ska en arbetsgivare på begäran ge in
dokumentation om anställningsförhållandet och de transporter som har
utförts till Arbetsmiljöverket. Enligt lex specialis får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där utstationeringen ägde rum begära bistånd av
de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten, om dokumentationen inte lämnas in inom denna tidsperiod. Begäran får ske i enlighet
med artiklarna 6 och 7 i tillämpningsdirektivet. Dessa artiklar innehåller
bestämmelser om administrativt samarbete, bl.a. i form av ömsesidigt
bistånd mellan medlemsstaterna. I 26–28 §§ utstationeringslagen och 5–
6 §§ utstationeringsförordningen finns bestämmelser om bistånd och
samarbete mellan behöriga myndigheter som genomför de aktuella
artiklarna i tillämpningsdirektivet. Det är lämpligt att dessa bestämmelser
ska gälla även vid en begäran om ömsesidigt bistånd i fråga om den
dokumentation som arbetsgivaren ska tillhandahålla i nu aktuella fall.
Det ska dock beaktas att denna dokumentation kan behövas hos andra
än Arbetsmiljöverket för kontroll av att regler och villkor följs. Det är
alltså inte nödvändigtvis så att handlingarna behövs i handläggningen av
ett ärende hos Arbetsmiljöverket. Ett välfungerande samarbete och
ömsesidigt informationsutbyte, såväl myndigheter sinsemellan som
mellan myndigheter arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, är
väsentligt. Regeringen har också tidigare uttalat att Arbetsmiljöverket t.ex.
bör kunna ställa en fråga till en utländsk myndighet efter önskemål från en
svensk arbetstagarorganisation (prop. 2016/17:107). För att tydliggöra
detta, och mot bakgrund av att bl.a. begäran om att ge in anställningsavtal,
lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar
kommer att hanteras via IMI, bör det uttryckligen framgå att en behörig
myndighet i Sverige får begära bistånd från en behörig myndighet i ett
annat land även i andra fall, om det behövs för att kontrollera att reglerna
om utstationering eller villkor i kollektivavtal har följts.
En behörig myndighet i Sverige ska på begäran av en behörig myndighet
i ett annat land inom EES lämna bistånd till den myndigheten (27 §). I
detta avseende behöver det göras en analys av om det föreligger hinder på
grund av sekretess för Arbetsmiljöverket att lämna över anställningsavtal,
färdskrivardata och annan sådan dokumentation som avses i avsnitt 7.11.9
185
opaginerad Kontrollera mot PDF
till den behöriga myndigheten i ett annat land. I 30 kap. offentlighets- och
sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild i
verksamhet som avser tillsyn m.m. i fråga om näringslivet. I 30 kap. 23 §
i samma lag finns bestämmelser om sekretess i statlig myndighets tillsynseller stödverksamhet. Sekretessen gäller dock endast i den utsträckning
regeringen meddelat föreskrifter om detta. Några sådana föreskrifter om
den verksamhet hos Arbetsmiljöverket som nu är relevant finns dock inte.
Någon annan sekretessbestämmelse som bedöms kunna aktualiseras finns
inte heller. Något hinder för Arbetsmiljöverket att lämna den aktuella
dokumentationen vidare till en behörig myndighet i en annan medlemsstat
föreligger därför inte.
En begäran om bistånd som tillhandahållande av handlingar till en annan
behörig myndighet ska ske via IMI, i enlighet med lex specialis.
Behörig myndighet ifråga om IMI
186
En behörig myndighet enligt IMI-förordningen är varje organ som är
inrättat på nationell, regional eller lokal nivå och som har registrerats i IMI
med specifikt ansvar när det gäller att tillämpa nationella lagar eller
unionsakter som framgår av bilagan till förordningen på ett eller flera
områden av den inre marknaden. Arbetsmiljöverket är den myndighet som
kommer att ta emot utstationeringsdeklarationer via IMI. Verket är även
den som via IMI ska kunna ställa en begäran till arbetsgivaren att ge in
dokumentation efter utstationeringen och den som ska lämna ömsesidigt
bistånd genom att besvara förfrågningar via IMI. Mot bakgrund av att
Transportstyrelsen bl.a. ska pröva frågor om påförande av sanktionsavgift
har även Transportstyrelsen behov av tillgång till uppgifterna. Även
Polismyndigheten och Tullverket kan ha behov av att få tillgång till
uppgifterna i IMI i samband med en vägkontroll. Nämnda myndigheter
bör därför utses till behöriga myndigheter enligt IMI-förordningen.
En utstationeringsdeklaration innehåller uppgifter om den förare som
ska utstationeras samt uppgift om den trafikansvariga eller annan
kontaktperson hos transportföretaget. Uppgifterna i IMI kommer därför
innebära behandling av personuppgifter. De förslag som lämnas i
promemorian innebär att Arbetsmiljöverket ska ta emot en
utstationeringsdeklaration, att Polismyndigheten och Tullverket vid en
vägkontroll ska kontrollera utstationeringsdeklarationer och att
Transportstyrelsen ska påföra en sanktionsavgift om föraren är
utstationerad men en deklaration inte kan visas upp. Dessa uppgifter är
författningsreglerade och av allmänt intresse. Den personuppgiftsbehandling som behandlingen i IMI medför är nödvändig för att utföra
uppgifterna. På begäran av Arbetsmiljöverket ska arbetsgivaren vidare via
IMI lämna in viss ytterligare dokumentation om föraren till
Arbetsmiljöverket, bl.a. uppgifter om förarens anställning. Denna
behandling är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som är
fastställd i nationell rätt. Den reglering som föreslås i detta avseende syftar
till att säkerställa att utstationeringsreglerna följs och att skydda de
utstationerade förarna så att de får de arbets- och anställningsvillkor de har
rätt till. Mot denna bakgrund bedöms behandlingen vara proportionerlig i
förhållande till det intrång i enskildas personliga integritet som
behandlingen kan medföra.
7.14
Arbetsmarknadens parters tillgång till uppgifter
Promemorians bedömning: Arbetstagarorganisationerna har
möjlighet att få tillgång till uppgifter från utstationeringsdeklarationer
och annan information som en arbetsgivare lämnar via det offentliga
gränssnitt som är anslutet till informationssystemet för den inre
marknaden (IMI).
Skälen för bedömningen: I flertalet medlemsstater inom EU tillämpas
en ordning med lagstadgade minimilöner. Det innebär att det i första hand
är en fråga för behöriga myndigheter att utöva tillsyn över att arbetsgivare
som utstationerar anställda betalar lagenliga löner. I sådana länder saknas
skäl att ge andra än behöriga myndigheter tillgång till uppgifter som har
med arbetsgivares och anställdas identitet och löneuppgifter att göra.
I Sverige ansvarar arbetsmarknadens parter för lönebildningen. För att
arbetsmarknadens parter ska kunna fylla sin roll på den svenska
arbetsmarknaden är det viktigt att de får tillgång till den information som
finns i inlämnade deklarationer om utstationering.
En arbetsgivare kommer nu kunna lämna in en utstationeringsdeklaration genom användning av ett offentligt gränssnitt som är anslutet
till informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Även de ytterligare handlingar, i form av bevis avseende de transporter som har utförts,
färdskrivardata, anställningsavtal, lönespecifikationer, tidrapporter och
intyg över gjorda löneutbetalningar som arbetsgivaren på begäran ska
tillhandahålla, ska ges in till Arbetsmiljöverket på detta sätt.
I skälen till lex specialis anges att arbetsmarknadens parter i vissa
medlemsstater spelar en avgörande roll när det gäller tillämpningen av
sociallagstiftningen inom vägtransportsektorn och att medlemsstaterna bör
kunna förse nationella arbetsmarknadsparter med relevant information
som delats via IMI i syfte att kontrollera att bestämmelserna om
utstationering efterlevs. Artikel 1.13 i lex specialis klargör också att en
medlemsstat under vissa förhållanden får tillåta att den behöriga myndigheten tillhandahåller nationella arbetsmarknadsparter relevant information
som finns i IMI i den utsträckning som är nödvändig för att kontrollera
efterlevnaden av reglerna om utstationering, i enlighet med nationell rätt
och praxis.
Avsikten är alltså att arbetstagarorganisationerna ska kunna få tillgång
till de uppgifter om en utstationering som har lämnats in till Arbetsmiljöverket. Mot den bakgrunden behöver det göras en analys av om det
föreligger något hinder för myndigheten att lämna ut uppgifterna. De
aktuella uppgifterna bedöms inte omfattas av sekretess enligt 30 kap. 23 §
offentlighets- och sekretesslagen. Däremot kan sekretess föreligga hos en
statlig myndighet i verksamhet som avses i den paragrafen för en sådan
uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten förfogar över på grund av ett internationellt avtal (30 kap.
24 § offentlighets- och sekretesslagen). I begreppet avtal ingår exempelvis
förordningar och direktiv som utfärdats av EU:s institutioner. För att
paragrafen ska vara tillämplig krävs att avtalet eller rättsakten innehåller
en klausul om att uppgiften inte får lämnas vidare i det aktuella fallet.
Eftersom IMI ska användas som medel för att leverera deklarationer om
utstationering från en arbetsgivare till Arbetsmiljöverket blir IMI-
187
förordningens bestämmelser tillämpliga. IMI-förordningen innehåller
bestämmelser om konfidentialitet. Varje medlemsstat ska tillämpa sina
regler om tystnadsplikt eller andra motsvarande skyldigheter rörande
konfidentialitet på sina IMI-aktörer, vilket bl.a. inbegriper de behöriga
myndigheterna och IMI-användare, i enlighet med den nationella
lagstiftningen eller unionslagstiftningen (artikel 10.1 i IMI-förordningen).
IMI-aktörerna ska se till att de IMI-användare som lyder under dem
respekterar andra IMI-aktörers begäran om konfidentiell behandling av
information som utväxlas genom IMI (artikel 10.2 i IMI-förordningen).
Mot bakgrund av att lex specialis anger att medlemsstaterna får tillåta att
relevanta uppgifter som finns i IMI får lämnas till arbetsmarknadens parter
bör sekretess enligt 30 kap. 24 § inte föreligga. Något hinder enligt
sekretessregleringen mot att lämna ut de aktuella uppgifterna till
arbetsmarknadens parter finns därför inte.
En utstationeringsdeklaration och andra uppgifter som finns i
informationssystemet för den inre marknaden (IMI) innehåller personuppgifter. Enligt EU:s dataskyddsförordning får personuppgifter
behandlas bl.a. om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig
förpliktelse (artikel 6.1 c) eller om behandlingen är nödvändig för att
utföra en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e). Den grund för
behandling som avses ska fastställas i enlighet med unionsrätten, eller
medlemsstatens nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas
av. Enligt 2 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning får personuppgifter behandlas med stöd av artikel
6.1 c i EU:s dataskyddsförordning, om behandlingen är nödvändig för att
den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse
som följer av t.ex. kollektivavtal. Enligt 2 kap. 2 § samma lag får
personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning bl.a. om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av
allmänt intresse som följer t.ex. av kollektivavtal. Regeringen har tidigare
gjort bedömningen att arbetstagarorganisationernas personuppgiftsbehandling när de begär ut uppgifter från utstationeringsregistret bör anses
vara tillåten (se prop. 2012/13:71 s. 41) och att det kan finnas stöd i
personuppgiftsregleringen när arbetstagarorganisationerna t.ex. utför
kontroller som syftar till att säkerställa att utstationerade arbetstagare får
arbets- och anställningsvillkor enligt kollektivavtal (se prop. 2016/17:107
s. 98 f.).
7.15
Långvarig utstationering
Promemorians förslag: Bestämmelserna om långvarig utstationering i
utstationeringslagen ska som utgångspunkt gälla för samtliga
utstationerade förare.
Om en förare är utstationerad enligt tjänsteavtalsfallet gäller, i fråga
om utstationeringslagens bestämmelser om långvarig utstationering, att
– utstationeringen anses upphöra när föraren lämnar Sverige vid
utförandet av en internationell transport, och
188
– utstationeringstiden inte ska slås samman med den tid under vilken
föraren, eller annan förare som han eller hon ersätter, tidigare har varit
utstationerad för utförande av sådana transporter.
Skälen för förslaget
Bestämmelserna om långvarig utstationering i utstationeringslagen…
Som en följd av genomförandet av ändringsdirektivet från 2018 innehåller
utstationeringslagen sedan den 30 juli 2020 bestämmelser om långvarig
utstationering (11–14 §§ utstationeringslagen). Bestämmelserna innebär i
korthet att om en arbetstagare har varit utstationerad i mer än 12 månader
ska arbetsgivaren, utöver de villkor som redan ska tillämpas på
utstationerade arbetstagare tillämpa de ytterligare arbets- och anställningsvillkor som enligt svensk författning tillämpas på arbetstagare i en
motsvarande situation. Under vissa omständigheter börjar reglerna inte
gälla förrän efter 18 månaders utstationering.
…gäller som utgångspunkt även vid utstationering av förare…
Lex specialis innehåller inget undantag från utstationeringsdirektivets
bestämmelser om långvarig utstationering. De aktuella bestämmelserna i
utstationeringslagen bör som utgångspunkt vara tillämpliga även på förare
som är utstationerade i enlighet med lex specialis. Det innebär att förare i
och för sig bör omfattas av dessa bestämmelser, om föraren har varit
utstationerad i mer än 12 respektive 18 månader.
…men vid tillämpningen av dessa bestämmelser i fråga om förare
utstationerade enligt tjänsteavtalsfallen gäller särskilda regler om
beräkningen av utstationeringstid
I skälen till lex specialis anges att transportsektorn kännetecknas av stor
rörlighet och att förare i allmänhet inte utstationeras till en annan
medlemsstat enligt tjänsteavtal för långa tidsperioder. Skälen anger vidare
att det därför bör förtydligas under vilka omständigheter som reglerna om
långvarig utstationering inte är tillämpliga på sådana förare. I lex specialis
framgår också hur en förares utstationeringstid ska beräknas vid
tillämpningen av regleringen om långvarig utstationering. Vid en långvarig utstationering anses utstationeringen upphöra när en förare lämnar
en värdmedlemsstat genom att utföra en internationell transport (artikel
1.8). En motsvarande reglering bör införas i utstationeringslagen. Att
utstationeringen anses upphöra när föraren lämnar Sverige vid utförandet
av en internationell transport innebär att bestämmelserna om långvarig
utstationering inte blir tillämpliga, om föraren dessförinnan varit
utstationerad till Sverige under en kortare period än 12 månader.
I detta sammanhang kan det nämnas att även en transport utan last eller
passagerare kan betraktas som en internationell transport. Det kan vidare
konstateras att det så kallade cabotageundantaget för vissa kombinerade
godstransporter föreslås tas bort (avsnitt 4.4). Det innebär att det inte
längre kommer att finnas några marknadstillträdesregler i Sverige som
medger att transportföretag med etablering utanför Sverige utför vägtransporter i Sverige under en obegränsad tid. I fråga om godstransporter
kommer ett transportföretag med ett och samma fordon inte kunna utföra
189
transporter inom Sveriges gränser mer än sju dagar i taget. I fråga om
cabotagetransporter av personer finns ingen sådan tydlig tidsgräns
angiven, men det ska enligt bussförordningen (1073/2009) vara fråga om
tillfällig trafik. Det sagda innebär att få förare som arbetar åt utlandsetablerade transportföretag kommer att vara utstationerade till Sverige på
ett sådant sätt att det kan bli fråga om långvarig utstationering.
Samtidigt bör det påpekas att det inte finns några begränsningar för hur
länge en förare får utföra t.ex. cabotagetransporter i en värdmedlemsstat.
Det finns därmed inget som hindrar ett transportföretag med hemvist i ett
annat land att utstationera en förare till Sverige under 12 månader eller mer
i syfte att utföra cabotage eller kombinerade transporter, om föraren
regelbundet byter fordon eller utför delar av internationella transporter
genom att byta av andra förare som kör aktuella fordon till och från
Sverige. Om en sådan förare tillfälligt, t.ex. i samband med en ledighet,
lämnar Sverige på ett annat sätt än genom att utföra en internationell
transport kan nästa tillfälle som föraren arbetar i Sverige anses utgöra en
del av samma utstationering.
Artikel 1.8 lex specialis anger vidare att den utstationeringsperiod som
avslutas i och med den internationella transporten inte ska slås samman
med tidigare utstationeringsperioder i samband med sådana internationella
transporter utförda av samma förare eller en annan förare som han eller
hon ersätter. Även detta bör genomföras i utstationeringslagen. I praktiken
innebär detta att bestämmelsen i utstationeringslagen om sammanläggning
med annan arbetstagares utstationeringstid inte blir tillämplig i sådana
situationer. Den aktuella artikeln i lex specialis gäller endast vid
utstationering av förare enligt tjänsteavtalsfallet. Den föreslagna
regleringen bör återspegla detta.
Långvarig utstationering gäller utan inskränkning i koncern- och
uthyrningsfallen
När det gäller utstationering till Sverige i enlighet med koncern- eller
uthyrningsfallen bör bestämmelserna i utstationeringslagen om långvarig
utstationering gälla utan inskränkningar. Frågan om utstationeringens
varaktighet ska därför prövas på sedvanligt sätt. Det innebär också att om
arbetsgivaren i dessa fall har ersatt en förare med en annan för att utföra
samma arbete på samma plats, ska de båda förarnas sammanlagda
utstationeringstid beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna om
långvarig utstationering. Vidare ska arbetsgivaren, senast den dag en ny
utstationerad förare påbörjar arbete i Sverige, upplysa arbetstagaren om
den sammanlagda utstationeringstiden.
7.16
Vissa bestämmelser som genomför
ändringsdirektivet
Promemorians förslag: Bestämmelserna i utstationeringslagen om
utvidgning av villkoren i hårda kärnan, utökat skydd för utstationerade
uthyrda arbetstagare och utökat skydd vid långvarig utstationering ska
börja tillämpas även på vägtransportområdet.
190
Skälen för förslaget: Ändringsdirektivet ska tillämpas på vägtransportsektorn först från och med den dag då lex specialis träder i kraft (artikel
3.3 ändringsdirektivet). Vid genomförandet av ändringsdirektivet
hanterades detta genom övergångsbestämmelser i utstationeringslagen och
utstationeringsförordningen som innebär att de bestämmelser som
genomför ändringsdirektivet inte ska tillämpas på vägtransportsektorn. I
stället gäller i aktuella delar tidigare föreskrifter i utstationeringslagen och
utstationeringsförordningen på vägtransportsektorn.
Mot bakgrund av att lex specialis nu trätt i kraft bör detta ändras. Därmed
föreslås att de övergångsbestämmelser som gäller sedan den 30 juli 2020
och som anger att äldre föreskrifter på utstationeringsområdet ska
tillämpas för verksamhet som avser körning på en för allmän trafik
upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport
av personer eller gods ska upphävas. Det innebär att utstationeringslagens
bestämmelser i sin helhet ska tillämpas vid utstationering inom
vägtransportsektorn, såvitt annat inte gäller enligt vad som föreslås i denna
promemoria. Det kan noteras att denna ändring påverkar samtliga
utstationeringar inom vägtransportområdet, det vill säga även
utstationering till svenska transportföretag och till företag som utför
transporter i egen regi.
7.17
En underrättelseskyldighet för
Polismyndigheten och Tullverket
Promemorians förslag: Polismyndigheten och Tullverket ska vid en
vägkontroll göra en bedömning av huruvida en utstationeringssituation
föreligger och ska underrätta Arbetsmiljöverket vid misstanke om att
en förare som utför en transport för ett svenskt transportföretag eller en
arbetstagare som utför en transport för ett företag i egen regi är
utstationerad i Sverige.
Skälen för förslaget: De förslag som lämnas i denna promemoria i fråga
om anmälan och kontroll av utstationering tar i huvudsak sikte på
utstationering i ett utländskt transportföretag. När det gäller utstationering
till svenska transportföretag kan en sådan utstationering antas ha en del
likheter med utstationering inom andra sektorer, t.ex. genom att det i
sådana fall kan tänkas handla om utstationering under längre tidsperioder.
Samtidigt kan förutsättningarna för tillsyn genom Arbetsmiljöverkets
försorg antas vara sämre än i andra sektorer. Även om svenska
transportföretag, till skillnad från sina utländska motsvarigheter, har
driftsställen i Sverige utgörs nämligen arbetsplatserna precis som i fråga
om utstationering till utlandsetablerade transportföretag huvudsakligen av
de fordon som förarna i fråga kör.
Arbetsmiljöverkets tillsyn över reglerna om anmälan om utstationering
utgår till stor del från att man kan komma i kontakt med berörda
arbetstagare i samband med myndighetens arbetsmiljöinspektioner.
Eftersom arbetet inom vägtransportområdet till stor del är förlagd till
fordonen är det förhållandevis svårt för Arbetsmiljöverket att upptäcka om
utstationeringar även till svenska transportföretag inte har anmälts. I fråga
191
192
om transporter som utförs av utlandsetablerade transportföretag ska
Polismyndigheten och Tullverket vid en vägkontroll kontrollera om en
kopia av en utstationeringsdeklaration finns i fordonet. Vid de kontroller
som dessa myndigheter utför av trafiken på väg, kan det emellertid många
gånger framkomma information som kan ge anledning att anta att en förare
är utstationerad även i andra fall. För att förbättra möjligheterna att
upptäcka om oanmäld utstationerad arbetskraft används på vägtransportområdet även när transportföretaget i fråga är svenskt, bör det införas en
skyldighet för Polismyndigheten och Tullverket att även i sådana fall vid
en vägkontroll göra en bedömning om huruvida en utstationeringssituation
föreligger och att i förekommande fall underrätta Arbetsmiljöverket om
detta. De uppgifter som nu är i fråga bedöms inte omfattas av sekretess hos
Polismyndigheten eller Tullverket. Något hinder i sekretesslagstiftningen
mot att lämna uppgifterna vidare finns därför inte.
Uppgifterna kommer bl.a avse förarens identitet och utgör därmed
personuppgifter. Det ingår i Polismyndighetens och Tullverkets uppdrag
att bl.a. utföra kontroller av vägtransporter i olika avseenden. Det föreslås
nu att myndigheterna i samband med sådana kontroller ska göra en
bedömning om huruvida en utstationeringssituation föreligger. Denna
uppgift blir författningsreglerad. Enligt förslaget ska Polismyndigheten
och Tullverket vidare underrätta Arbetsmiljöverket om myndigheterna gör
bedömningen att en utstationeringssituation föreligger. Underrättelseskyldigheten kommer att följa av förordning. Den rättsliga grunden för den
behandling av personuppgifter som sker hos Polismyndigheten och
Tullverket med anledning av dessa uppgifter fastställs därmed i nationell
rätt. Den reglering som föreslås i detta avseende syftar till att säkerställa
att utstationeringsreglerna följs och att skydda de utstationerade förarna så
att de får de arbets- och anställningsvillkor de har rätt till. Mot denna
bakgrund bedöms personuppgiftsbehandlingen och det intrång i enskildas
personliga integritet som behandlingen medför stå i rimlig proportion till
den nytta som behandlingen innebär.
Med informationen från Polismyndigheten kan Arbetsmiljöverket
kontrollera närmare om den aktuella föraren är anställd av det svenska
transportföretaget eller om föraren i stället är anställd av ett utländskt
företag och om föraren i sådant fall har anmälts som utstationerad. Om så
inte är fallet och Arbetsmiljöverket bedömer att det är fråga om en
utstationeringssituation, kan myndigheten påföra arbetsgivaren en
sanktionsavgift om 20 000 kronor. När det gäller transporter som utförs av
ett svenskt transportföretag med en utstationerad förare, kommer föraren
vara utstationerad antingen enligt koncernfallet eller enligt uthyrningsfallet. Exempel på detta är när en förare som är anställd av ett moderbolag
i Spanien utstationeras till ett svenskt dotterbolag eller när ett svenskt
transportföretag hyr in förare från ett bemanningsföretag i Tyskland. Det
svenska transportföretaget är då tjänstemottagare. Har transportföretaget
inte fullgjort sin skyldighet att meddela Arbetsmiljöverket att det inte
mottagit någon information från arbetsgivaren om att en anmälan om
utstationering gjorts, kan transportföretaget i sin egenskap av
tjänstemottagare påföras en sanktionsavgift om 20 000 kronor.
Mot bakgrund av vad som nämnts om Arbetsmiljöverkets möjligheter
att upptäcka utstationeringar bör Polismyndighetens och Tullverkets
uppgift att bedöma om det föreligger en utstationeringssituation och i så
fall underrätta Arbetsmiljöverket gälla även i förhållande till företag som
utför transporter i egen regi.
7.18
Proportionalitetsbedömning enligt
tillämpningsdirektivet
Promemorians bedömning: De administrativa bestämmelserna för
utstationeringssituationer som inte omfattas av tillämpningsområdet för
lex specialis är proportionerliga och därmed förenliga med
tillämpningsdirektivet.
Skälen för bedömningen: De bestämmelser om anmälan och kontroll
av utstationering som föreslås i promemorian ovan ges i vissa avseenden
en vidare tillämpning än vad som följer av lex specialis. Lex specialis
gäller tjänsteavtalsfallet, men de förslag som lämnas innebär att även vissa
koncern- och uthyrningsfall omfattas (se avsnitt 7.9.1 och 7.11).
I tillämpningsdirektivet finns exempel på administrativa krav och
kontrollåtgärder som, förutsatt att de är motiverade och proportionella, får
införas av medlemsstaterna (artikel 9.1). Regeringen har bedömt att dessa
i sig är att anse som tillåtna (se prop. 2016/17:107 s. 93 f.). Medlemsstaterna får dock införa andra administrativa krav och kontrollåtgärder om
situationerna eller händelseutvecklingen tyder på att befintliga
administrativa krav och kontrollåtgärder inte är tillräckliga eller
verkningsfulla nog för att efterlevnaden av utstationeringsreglerna ska
kunna kontrolleras, förutsatt att kraven och åtgärderna är motiverade och
proportionella (artikel 9.2 tillämpningsdirektivet).
De administrativa bestämmelser som medlemsstaterna får införa enligt
lex specialis är krav på transportföretaget att lämna in en utstationeringsdeklaration, att visa upp en kopia av denna tillsammans med vissa andra
uppgifter vid en vägkontroll och att efter utstationeringsperioden på
begäran ge in dokumentation i fråga om bl.a. anställning och lön. Enligt
de exempel som finns i tillämpningsdirektivet får medlemsstaterna införa
krav på att anmäla en utstationering, att anställningsavtal och annan
dokumentation ska hållas tillgängligt under utstationeringsperioden och att
dessa på begäran ska tillhandahållas efter periodens slut. Kraven på att
lämna in en utstationeringsdeklaration och att på begäran ge in viss
dokumentation efter utstationeringens slut som föreslås i denna
promemoria får anses motsvara sådana krav som enligt artikel 9.1 i
tillämpningsdirektivet i och för sig får införas. I likhet med de skyldigheter
som redan gäller om att anmäla utstationering och tillhandahålla
handlingar enligt utstationeringslagen får de även i övrigt anses vara
förenliga med artikel 9.
I promemorian föreslås vidare att ett transportföretag som är etablerat i
ett annat land än Sverige och som utför en transport här i landet med en
utstationerad förare bl.a. ska visa upp en kopia av utstationeringsdeklarationen vid en vägkontroll. Skyldigheten gäller även om föraren är
utstationerad enligt koncern- eller uthyrningsfallen. Något sådant krav
framgår inte uttryckligen i de exempel på åtgärder som enligt
tillämpningsdirektivet får införas. Däremot får medlemsstaterna i fråga om
193
mobila arbetstagare i transportsektorn kräva att anställningsavtalet och
annan liknande dokumentation ska hållas tillgängligt i fordonet (artikel
9.1 b tillämpningsdirektivet). Även i yrkestrafiklagstiftningen finns krav
på att olika typer av tillstånd och handlingar ska kunna visas upp vid en
vägkontroll. Inom vägtransportområdet är det alltså inte ovanligt att det
förekommer krav på att det ska finnas handlingar i fordonet eller att de i
vart fall inom den tid som en vägkontroll tar ska tillhandahållas
elektroniskt på begäran av en kontrolltjänsteman.
Att införa krav som innebär att en kopia av en utstationeringsdeklaration
ska tillhandahållas vid en vägkontroll även i koncern- eller uthyrningsfallet bedöms leda till att oanmäld utstationering på vägtransportområdet
kan upptäckas i större utsträckning. Syftet med ett sådant förslag är alltså
att öka incitamenten att anmäla en utstationering och därmed skydda de
utstationerade arbetstagarna. För en arbetsgivare som fullgör sin
skyldighet att lämna in en deklaration kan det inte anses innebära någon
stor extra börda att se till att en kopia av en sådan handling kan
tillhandahållas vid en vägkontroll, inte minst eftersom kopior i elektronisk
form godtas. De administrativa bestämmelserna för utstationering som inte
omfattas av tillämpningsområdet för lex specialis är motiverade och
proportionerliga. De bedöms därmed också vara förenliga med artikel 9.2
i tillämpningsdirektivet.
7.19
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Promemorians förslag: Ändringarna i lagen om utstationering av
arbetstagare, lagen om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd och
förslaget till en ny förordning om utstationering av vissa arbetstagare
inom vägtransportsektorn ska i huvudsak träda i kraft den 2 februari
2022. Bestämmelserna om undantag från utstationering och om
särskilda bestämmelser om anmälan och kontroll av utstationering av
förare ska inte tillämpas på arbete som en förare har påbörjat före
ikraftträdandet.
Bestämmelsen att ett fordon ska vara utrustat med en smart
färdskrivare för att en arbetstagare inte ska anses vara utstationerad i
samband med vissa internationella transporter som inte är bilaterala ska
träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Skälen för förslaget: Bestämmelserna i lex specialis ska tillämpas av
medlemsstaterna från och med den 2 februari 2022. De föreslagna
ändringarna i lagen om utstationering av arbetstagare, förordningen om
utstationering av arbetstagare, lagen om åtgärder vid hindrande av fortsatt
färd och förslaget till en ny förordning om utstationering av vissa
arbetstagare inom vägtransportsektorn föreslås därför träda i kraft det
datumet.
Bestämmelserna om att förare i vissa fall inte ska anses vara
utstationerade ska inte tillämpas på arbete som har påbörjats innan
ikraftträdandet. Inte heller de särskilda bestämmelserna att ge in en
utstationeringsdeklaration, att visa upp en kopia av denna vid en
vägkontroll och att på begäran av Arbetsmiljöverket ge in ytterligare
194
handlingar efter utstationeringen ska tillämpas på arbete som påbörjats
innan ikraftträdandet.
I avsnitt 7.6 behandlas förslaget att en arbetstagare inte ska anses vara
utstationerad i samband en internationell transport även om transporten i
fråga inte är bilateral. Det undantaget är förknippat med att vissa
förutsättningar är uppfyllda, varav en är att det fordon som används ska
vara utrustat med en smart färdskrivare, som automatiskt registrerar
gränspassager.
Som framgår av avsnitt 5.1 innehåller mobilitetspaketet nya regler för
s.k. smarta färdskrivare. Enligt de nya bestämmelserna ska sådana
färdskrivare automatiskt registrera gränspassager och vissa andra
aktiviteter som t.ex. lastning och lossning. Med sådana färdskrivare
kommer förutsättningarna för kontrollerande myndigheter att avgöra vid
vilka tillfällen fordon och förare har passerat gränser och utfört lossningsoch lastningsaktiviteter att underlättas betydligt. Detta kommer att vara av
särskild betydelse för att kunna avgöra vilka icke-bilaterala internationella
transporter som ska vara undantagna från utstationering. Av det skälet
ställer lex specialis krav på att sådana färdskrivare i enlighet med
artiklarna 8, 9 och 10 i färdskrivarförordningen i dess senaste lydelse ska
vara installerade i det fordon som används för att undantagen för ickebilaterala transporter ska gälla.
Den typen av färdskrivare som avses finns dock ännu inte ute på
marknaden. Mot den bakgrunden anger lex specialis att det inledningsvis
ska räcka att föraren registrerar gränspassager i färdskrivaren manuellt.
Manuell registrering vid gränspassage blir enligt artikel 34.7 i färdskrivarförordningen obligatorisk den 2 februari 2022, dvs samma dag som lex
specialis ska vara genomförd i medlemsstaterna.
Det är först från den tidpunkt då smarta färdskrivare som uppfyller
färdskrivarförordningens nya krav på automatisk registrering av gränspassager m.m. ska börja monteras i nya fordon som en smart färdskrivare
blir en förutsättning för att aktuella transporter ska räknas till den typ av
transport som inte ska anses vara utstationering. Tidpunkten för detta beror
på när bestämmelserna avseende smarta färdskrivare version 2 i de
genomförandeakter som kommissionen enligt färdskrivarförordningen ska
anta träder i kraft. Mot bakgrund av att den tidpunkten i nuläget inte är
känd föreslås att bestämmelsen om att undantaget för bilaterala transporter
kräver att fordonet ska vara utrustat med en smart färdskrivare version 2
ska träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
195
8
Konsekvenser
8.1
Alternativa lösningar
8.1.1
Trafiktillståndsförordningen
I avsnitt 3.2.1 föreslås att reglerna i trafiktillståndsförordningen och
yrkestrafiklagen även i fortsättningen ska vara tillämpliga på transporter
som utförs med personbilar och lätta lastbilar. Ett alternativ är att föreslå
att tillståndsplikten skulle tas bort, vilket inneburit att företag som enbart
bedriver trafik i Sverige med lätta fordon hade undantagits från
regelverket. Som framgår i avsnitt 3.2 skulle en sådan ändring kunna leda
till oönskade effekter och en snedvridning av konkurrensen och en
överflyttning från transporter med tunga fordon till transporter med lätta
fordon.
I avsnitt 3.2.2 föreslås även att transporter av sällskapsdjur i samband
med ett omhändertagande enligt djurskyddslagen eller lagen om tillsyn
över hundar och katter undantas från kravet på tillstånd. Undantaget
begränsas till transporter med lätta fordon. Nollalternativet är att inte
undanta transporterna från ett tillståndskrav, medan ett alternativ är att
även undanta transporter som utförs med en fordonskombination eller
transporter med tunga fordon. Som framgår av avsnittet bedöms förslaget
lösa det behov av transporter som länsstyrelserna har i samband med
omhändertagande av sällskapsdjur samtidigt som undantaget får en ringa
inverkan på transportmarknaden.
I avsnitt 3.3.1 föreslås att ytterligare villkor, utöver de som införs genom
trafiktillståndsförordningen, för att ett företag ska uppfylla kravet på
etablering inte ska införas eftersom det kan leda till ökade kostnader för
främst små och medelstora företag samtidigt som det skulle vara svårt att
kontrollera om sådana ytterligare villkor skulle vara uppfyllda.
Alternativet är att införa villkor på att ett företag i proportion till storleken
på företagets verksamhet har vederbörligen kvalificerad administrativ
personal i lokalerna eller att den trafikansvarige kan nås under vanlig
kontorstid. Det är även möjligt att ställa krav på att företaget i proportion
till storleken på företagets verksamhet har verksamhetsanknuten
infrastruktur på den medlemsstatens territorium, inklusive ett kontor som
är öppet under vanlig kontorstid. I avsnitt 3.3.2 föreslås i stället att reglerna
om hur ett utländskt fordon får användas av en svensk tillståndshavare
ändras på så sätt att tillståndshavaren behöver visa att det finns särskilda
skäl för att få använda fordonet. Det utländska fordonet får inte börja
användas innan Transportstyrelsen beslutat att villkoren är uppfyllda.
Samtidigt föreslås att ett utländskt fordon som är anmält i yrkesmässig
trafik och som innehas med nyttjanderätt enbart ska få köras av en anställd
hos tillståndshavaren. Nollalternativet är att behålla dagens regler och ett
alternativ är att enbart införa krav på tillståndshavaren att den i samband
med en fordonsanmälan hade visat att synnerliga skäl förelåg för att
använda ett utländskt fordon. För att komma till rätta med de problem som
förekommit med exempelvis bulvanförhållanden och för att säkerställa att
tillståndshavaren har en faktisk och fast etablering i Sverige är det
nödvändigt att införa nya bestämmelser både vad gäller fordonsanmälan
196
och när det gäller vem som får köra fordonet. Det är särskilt angeläget att
skärpa reglerna om användandet av utländska fordon eftersom bl.a. de
skärpta cabotagebestämmelserna och ändringarna gällande kombinerade
transporter kan leda till ökade försök att kringgå reglerna.
När det gäller förslagen i avsnitt 3.4 om gott anseende som innebär att
regleringen av vilka som omfattas av prövningen i fråga om kravet på gott
anseende justeras för att undvika en dubbelreglering finns det inte
utrymme för alternativa lösningar.
I avsnitt 3.5 föreslås att dagens krav på kapital och reserver bibehålls.
Det innebär ett krav om minst 9 000 euro om företaget använder ett fordon
i verksamheten och minst 5 000 euro för varje ytterligare fordon som
används. Alternativet är att i stället för 5 000 euro ställa krav på minst 900
euro för ytterligare fordon som används när det tillkommande fordonet är
ett lätt fordon. Om företaget enbart bedriver verksamhet med lätta fordon
skulle ett alternativ vara att kravet på kapital och reserver skulle vara minst
1 800 euro för ett fordon och minst 900 euro för varje tillkommande
fordon. I likhet med ställningstagandet om tillståndskrav för lätta fordon
finns det en risk för snedvridning av konkurrensen att ändra kraven på
kapital och reserver för lätta fordon. En ändring skulle även leda till
systemutvecklingskostnader hos Transportstyrelsen. I viss mån skulle en
ändring också leda till utökad administration både för tillståndshavare och
Transportstyrelsen om tillståndshavaren i sin verksamhet skulle vilja byta
ett lätt fordon till ett tungt fordon. Detsamma skulle gälla om en
tillståndshavare t.ex. efter något år vill börja bedriva transporter med både
lätta och tunga fordon.
I avsnitt 3.5 föreslås även att ett företags vilja och förmåga att uppfylla
sina skyldigheter till det allmänna ska ingå som en del av prövningen av
om kravet på ekonomiska resurser är uppfyllda i stället för som en del av
prövningen av kravet på gott anseende. Förslaget har som framgår av
avsnitt 3.5 sin grund i en ändring av trafiktillståndsförordningen.
I avsnitt 3.6 är bedömningen att det inte ska införas ytterligare
möjligheter till undantag från kravet på yrkeskunnande om en person lett
ett företag som bedrivit trafik med lätta fordon. Alternativet är att införa
nämnda möjlighet. Det saknas emellertid skäl för det eftersom det i
Sverige krävts att nämnda företag innehaft ett tillstånd att bedriva
yrkesmässig trafik sedan tidigare och att det alltså har ställts krav på att
trafikansvarig har yrkeskunnande.
I avsnitt 3.7 föreslås att Transportstyrelsen inte längre ska kunna
meddela villkor i ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. Mot bakgrund
av ändringarna i trafiktillståndsförordningen bedöms det inte finnas några
andra alternativ.
I avsnitt 3.8 är bedömningen att olämplighetstiden vid en
olämplighetsförklaring av trafikansvarig även i fortsättningen ska vara tre
till fem år. Ett alternativ är att olämplighetstiden skulle kunna bestämmas
till ett till fem år. Som framgår av avsnittet finns det inte skäl att ändra
nuvarande bestämmelse eftersom en olämplighetsförklaring har sin grund
i allvarlig eller upprepad brottslighet eller misskötsamhet. I avsnittet
föreslås även att en trafikansvarig som olämplighetsförklaras ska anses
olämplig att bedriva yrkesmässig trafik tills ett godkänt prov i
yrkeskunnande har avlagts. Alternativet är att i stället föreslå ett krav på
en utbildning om minst tre månader. Mot bakgrund av att det inte finns
197
något krav på utbildning inför att provet i yrkeskunnande avläggs bedöms
det inte motiverat att ställa ett sådant krav.
I avsnitt 3.8 föreslås även en ändring som innebär att Transportstyrelsen
i samband med en ansökan om tillstånd vid prövningen av kravet på gott
anseende inte blir begränsad i sin prövning om den sökande sedan tidigare
ingår i prövningskretsen för ett företag som innehar ett tillstånd.
Alternativet är att inte föreslå någon ändring. Det alternativet är
otillfredsställande eftersom en olämplig person i vissa fall hade haft
möjlighet att starta upp en ny verksamhet.
I avsnitt 3.9 föreslås att en tillståndshavare årligen ska anmäla till
Transportstyrelsen hur många anställda och förare som företaget förfogar
över. En alternativ lösning är att Transportstyrelsen i stället skulle få
uppgifter om antalet anställda från Skatteverket. Detta skulle innebära en
mindre administrativ börda för tillståndshavarna. För att kontrollera om
kravet på etablering är uppfyllt behöver Transportstyrelsen också
uppgifter om antalet förare. Den uppgiften har inte Skatteverket och därför
är det både enklast och mest kostnadseffektivt att tillståndshavaren årligen
anmäler uppgifterna till Transportstyrelsen. Utan uppgifter om antalet
förare en tillståndshavare har kan styrelsen inte på ett effektivt sätt
kontrollera om etableringskravet är uppfyllt.
I avsnitt 3.9 föreslås också vissa ändringar som har karaktären av
följdändringar och som innebär att Transportstyrelsen får den information
som behövs för att myndigheten ska kunna inleda en tillsyn. I avsnitt 3.9
föreslås även att en annan myndighet ska anmäla till Transportstyrelsen
om de upptäcker en omständighet som tyder på att ett utlandsetablerat
transportföretag inte uppfyller kravet på etablering. Det finns i
sammanhanget inte något alternativ eftersom Transportstyrelsen utan det
nämnda förslaget inte kan lämna vidare trovärdiga indikationer till behörig
myndighet i transportföretagets etableringsmedlemsstat i samband med en
begäran om en kontroll av att etableringskravet är uppfyllt.
I avsnitt 3.10 föreslås vissa ändringar som berör utbyte av information
om vägtransportföretag. Ändringarna följer av ändringarna i
trafiktillståndsförordningen och några alternativ finns därför inte.
8.1.2
Godsförordningen
I avsnitt 4.2 föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om vägkontroller
för att undvika en dubbelreglering. Några alternativ finns inte. Ett
utlandsetablerat transportföretag ska enligt förslaget vid en vägkontroll
kunna visa upp bevismaterial för polisman, bilinspektör eller
tulltjänsteman. I avsnittet föreslås även att Transportstyrelsen få ansvaret
för att utforma en tillsynsstrategi och samordna kontroller av cabotagebestämmelserna med andra länder inom EES. Ett alternativ skulle vara i
stället utse Polismyndigheten till att ta hand om nämnda uppgifter. Mot
bakgrund av att Transportstyrelsen har nämnda ansvar när det gäller köroch vilotider det rimligt att myndigheten även får ett sådant ansvar
gällande cabotagetransporter. För att Transportstyrelsen ska kunna
genomföra uppdraget förutsätts dock att Polismyndigheten är delaktig i
arbetet.
198
opaginerad Kontrollera mot PDF
I avsnitt 4.3 bedöms det inte finnas skäl att ändra på bestämmelserna om
beställarens ansvar vid cabotagetransporter.
I avsnitt 4.4 behandlas ett förslag om att avskaffa det s.k. cabotageundantaget som finns för en vägtransport som utgör en del av en
kombinerad transport. En alternativ lösning är att inte avskaffa
cabotageundantaget. Ett annat alternativ är att tillåta att de tre transporter
som får utföras efter en inkommande internationell transport skulle få
utföras under en längre tidsperiod än sju dagar. Ytterligare ett alternativ är
att föreslå att karensperioden skulle vara kortare än fyra dagar. För att
komma tillrätta med det missbruk av regelverket som förekommit bedöms
det mest ändamålsenligt att bestämmelserna som gäller vid en
cabotagetransport även gäller för en vägtransport som utgör en del av en
kombinerad transport. Att tillåta att tre inrikestransporter får utföras under
en längre period än sju dagar eller att karensperioden ska vara kortare än
fyra dagar skulle även försvåra kontrollen av regelverket.
I avsnitt 4.5 behandlas åtaganden som Sverige har som berör
informationsutbyte. Förslaget är att Transportstyrelsen även i
fortsättningen ska lämna statistik till kommissionen om bl.a. tillstånd och
återkallelser. Även statistik över antalet vägkontroller ska lämnas till
kommissionen och Polismyndigheten och Tullverket föreslås därför lämna
dessa uppgifter till Transportstyrelsen. Alternativet är att uppdra till
Polismyndigheten att rapportera uppgifterna till kommissionen och
samtidigt uppdra till Transportstyrelsen att lämna uppgifter om bl.a.
tillstånd och återkallelser till Polismyndigheten.
I avsnitt 4.6 behandlas följdändringar av hänvisningarna till godsförordningen i svensk rätt. Med hänsyn till att godsförordningens krav på
bl.a. gemenskapstillstånd även omfattar lätta fordon och att ytterligare
villkor har lagts till för att säkerställa att en cabotagetransport är en
tillfällig inrikestransport behöver ansvarsbestämmelserna som rör otillåtna
cabotagetransporter och beställares ansvar utökas till att omfatta även
dessa ändringar.
8.1.3
Kör- och vilotider
I avsnitt 5.2 är bedömningen att vissa transporter inom anläggnings- och
byggbranschen inte ska undantas från kör- och vilotidsbestämmelserna.
Alternativet är att transporterna undantas. Ett undantag hade inneburit
lägre administrativa kostnader för företagen och en ökad flexibilitet när
det gäller förläggandet av arbetet. Det är lika angeläget att förarna vid
nämnda transporter kör utvilade och tar raster regelbundet. Ett undantag
kan påverka trafiksäkerheten negativt och därför är bedömningen att något
undantag inte bör införas i nuläget.
I avsnitt 5.2 föreslås också att en sanktionsavgift ska påföras ett
transportföretag om det inte gjort vad som ankommit på det för att
förhindra att en förare inte har registrerat när han eller hon passerar en
gräns. Enligt artikel 41 i färdskrivarförordningen ska sanktioner fastställas
för överträdelser av förordningen. Ett alternativ är att avvakta
kommissionens delegerade akt om viktning av överträdelsernas
allvarlighetsgrad. Ett annat alternativ är att den föreslagna sanktions199
avgiften bestäms till ett lägre eller högre. En sanktionsavgift om 4 000
kronor bedöms vara i linje med liknande överträdelser.
I avsnitt 5.3 och 5.4 föreslås ett genomförande av delar av direktiv (EU)
2020/1057 som i första hand berör kontroll av bestämmelserna om köroch vilotider samt färdskrivare. Till denna del bedöms det inte finnas
någon större möjlighet till alternativa lösningar.
8.1.4
Vägarbetstid
I avsnitt 6.2 behandlas de delar av direktiv (EU) 2020/1057 som berör
kontroll av vägarbetstid. Möjligheterna till alternativa lösningar när det
gäller genomförandet är begränsade.
När det gäller förslaget om att en polisman eller bilinspektör regelbundet
i samband med en kör- och vilotidskontroll även ska kontrollera att föraren
inte arbetat längre än 60 timmar är en möjlighet att föreskriva att föraren i
fordonet ska ha med sig bevis på att ett kollektivavtal tillåter att han eller
hon arbetade längre än 60 timmar eller att en egenföretagare har bevis med
på att han eller hon omfattas av undantaget i Transportstyrelsens
föreskrifter. Detta skulle sannolikt förenkla för en polisman eller
bilinspektör och innebära att Transportstyrelsen skulle få ta hand om färre
anmälningar. Att föreslå ett sådant krav leder emellertid till en onödig
administrativ börda för företagen. Det finns ingenting som hindrar att
föraren har med sig bevis som visar på att ett kollektivavtal är tillämpligt
eller att den som utför kontrollen tar reda på den informationen innan en
anmälan skickas till Transportstyrelsen.
När det gäller administrativa uppgifter som att ta fram en tillsynsstrategi
och skicka statistik till kommissionen är det lämpligast att
Transportstyrelsen utför dessa uppgifter tillsammans eller med underlag
från Polismyndigheten. Detta följer tidigare uppdelning av arbetsuppgifter
mellan myndigheterna. Ett alternativ är att ändra i ansvarsfördelningen
mellan myndigheterna så att Polismyndigheten i stället ansvarade för att ta
fram en tillsynsstrategi och skicka in statistikuppgifter till kommissionen.
I avsnitt 6.2 föreslås även att Transportstyrelsen ska få meddela
föreskrifter om register över arbetstid. Några alternativ är inte aktuella
eftersom det är Transportstyrelsen som utövar tillsyn över lagen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete. Arbetsmiljöverket har en liknande
möjlighet att meddela föreskrifter om anteckningar om jourtid, övertid och
mertid när det gäller arbetstidslagen (1982:673). Det är Transportstyrelsen
som tar ställning till och avgör om det finns behov av att utfärda bindande
föreskrifter i stället för dagens allmänna råd.
8.1.5
Utstationering inom vägtransportsektorn
I huvudsak ger lex specialis litet utrymme för nationella tolkningar. Det
gör att antalet alternativa lösningar som står till buds i genomförandet är
få. Dock lämnas vissa förslag i promemorian som inte direkt följer av
direktivet och där alternativa lösningar därmed är tänkbara.
Konsekvenserna av de förslag i promemorian som går utöver vad
direktivet kräver beskrivs i det följande.
200
I avsnitt 7.11föreslås att de särskilda administrativa bestämmelserna ska
tillämpas på all utstationering i transportföretag etablerade i ett annat land.
I avsnitt 7.12.2 presenteras den alternativa lösningen att enbart tillämpa
bestämmelserna på de utstationeringsfall som direktivet kräver, det vill
säga endast i tjänsteavtalsfallet.
En konsekvens av förslaget att bredda tillämpningsområdet är att
arbetsgivare som utstationerar förare enligt koncernfallet och uthyrningsfallet inte kommer att behöva ha en kontaktperson på plats i Sverige om
en förare utför en transport åt ett utlandsetablerat transportföretag. Men
sannolikt är tjänsteavtalsfallet tillämpligt på de flesta förare som utför
sådana transporter, det vill säga sådana transporter för vilka lex specialis i
alla fall förhindrar krav på kontaktperson m.m. på plats i Sverige. Andelen
transporter och därmed andelen arbetsgivare och förare som påverkas av
förslaget bör därför vara låg. Syftet med förslaget, det vill säga att
åstadkomma regler som är lätta att förstå och följa, skulle gå förlorat om
genomförandet i den aktuella delen bara skulle följa kraven i lex specialis.
I avsnitt 7.11 – 7.14 lämnas förslag på administrativa bestämmelser i
enlighet med artikel 1.11 i lex specialis. I den delen är ett nationellt
genomförande frivilligt, men en medlemsstat får inte införa regler som går
utöver artikel 1.11. En alternativ lösning är alltså att inte alls tillämpa
aktuella bestämmelser, det vill säga krav att lämna in en
utstationeringsdeklaration och att ge arbetsmarknadens parter tillgång till
vissa uppgifter från arbetsgivare som utstationerar förare till Sverige.
Bestämmelserna om utstationering för vägtransportsektorn skulle
emellertid bli betydligt mindre verkningsfulla utan ett genomförande av
artikel 1.11. Om arbetsgivare inte skulle vara skyldiga att lämna
deklarationer om utstationering skulle det vara mycket svårt för svenska
arbetstagarorganisationer att få information om vilka villkor aktuella
arbetstagare har. Det skulle innebära att kontrollen över vilka lönenivåer
som utstationerade förare faktiskt har skulle bli mycket svagare. Det skulle
också innebära att en annan ordning skulle gälla för aktuella förare än
andra utstationerade arbetstagare i Sverige, eftersom övriga
utstationerande arbetsgivare redan omfattas av kravet att göra en anmälan
om utstationering.
I avsnitt 7.11.3 föreslås att Polismyndigheten och Tullverket vid en
vägkontroll ska kontrollera om det finns en kopia av en
utstationeringsdeklaration i fordonet. En alternativ lösning är att inte ge
dessa myndigheter den uppgiften, utan i stället låta Arbetsmiljöverket
sköta kontrollen av sådana deklarationer i enlighet med den ordning som
gäller i dag för anmälan om utstationering. Arbetsmiljöverket har
möjlighet att kontrollera fordon vid vägkontroller genom myndighetssamverkan med Polismyndigheten och Tullverket. En fördel med att i
stället fortsätta med och eventuellt utveckla en sådan myndighetssamverkan är att inte ge Polismyndigheten och Tullverket nya uppgifter
som kan hävdas ligga vid sidan av dessa myndigheters kärnuppgifter.
Fördelen med att ge myndigheterna denna nya uppgift att kontrollera att
transportföretaget kan visa upp en utstationeringsdeklaration är att
kontrollfrekvensen torde bli betydligt högre med en sammantaget
betydligt lägre resursåtgång.
Som framgår nedan kontrollerar Polismyndigheten 20 000 vägtransporter varje år. Bedömningen är att cirka 5 000 transporter förknippade
201
med en skyldighet att ha lämnat in en utstationeringsdeklaration kommer
att kontrolleras i det sammanhanget. Uppskattningsvis tar varje sådan extra
kontroll några minuter att genomföra, givet att en kopia av en
utstationeringsdeklaration kan visas upp. Att uppnå motsvarande
kontrollfrekvenser vid vägkontroller om Arbetsmiljöverket måste vara på
plats skulle kräva en betydande resursförstärkning till Arbetsmiljöverket.
I avsnitt 7.11.5 föreslås förskott för sanktionsavgift och hindrande av
fortsatt färd när skyldigheterna i fråga om en utstationeringsdeklaration
inte uppfylls vid inrikestransporter utförda av utlandsetablerade
transportföretag. En alternativ lösning skulle vara att inte alls införa
förskott för sanktionsavgift och hindrande av fortsatt färd.
Att vid vägkontroll kräva omedelbar betalning av ett förskott för en
sanktionsavgift på 60 000 kronor och hindra ett fordons fortsatta färd i upp
till 36 timmar om betalning inte sker är en uppenbart ingripande åtgärd.
Samtidigt kommer utsikterna att verkställa aktuella sanktionsavgifter att
öka betydligt tack vare den föreslagna lösningen. Eftersom en hög
efterlevnad gällande den nya skyldigheten att lämna in en
utstationeringsdeklaration har avgörande betydelse för arbetsgivares
benägenhet att betala kollektivavtalsenliga löner är förslaget väl avvägt.
I avsnitt 7.11.10 lämnas förslag till ansvar för den som beställer en
transport av ett utlandsetablerat transportföretag som körs av en
utstationerad förare utan att arbetsgivaren har lämnat in en
utstationeringsdeklaration. Lex specialis kräver att ett sådant ansvar införs
men ger inga närmare anvisning om hur det ska utformas. Förslaget
innebär ett ansvar för beställare som känt till eller haft skälig anledning att
känna till att en arbetsgivare inte lämnat en utstationeringsdeklaration samt
en undersökningsplikt för den som beställer en inrikestransport direkt av
ett utlandsetablerat transportföretag, Alternativa lösningar hade t.ex.
kunna vara att inte alls införa undersökningsplikt eller att införa en mer
långtgående undersökningsplikt. Förslaget innebär en bra avvägning
mellan behovet att ge beställarleden incitament att inte beställa transporter
som strider mot utstationeringslagen utan att samtidigt ställa alltför
långtgående krav på vad en beställare kan förväntas veta och ta reda på.
8.2
Vilka berörs av regleringen
8.2.1
Godstransporter med svenskregistrerade och
utlandsregistrerade fordon till, från och inom
Sverige
Trafikanalys statistik för Lastbilstrafik 2019 visar att under 2019 utfördes
43 miljoner transporter med svenska registrerade fordon över 3,5 ton. Av
dessa transporter var 99 procent inrikestransporter. Av transporterna var
64 procent i yrkesmässig trafik med last, 21 procent i yrkesmässig trafik
utan last, 11 procent i firmabilstrafik med last och 4 procent i
firmabilstrafik utan last. Svenskregistrerade tunga fordon utförd 400 000
transporter helt eller delvis utanför Sverige. Av dessa transporter var 50
procent från Sverige till utlandet, 38 procent transporter till Sverige från
202
utlandet, fem procent inrikestrafik i ett annat land och åtta procent
tredjelandstrafik. Motsvarande statistik för lätta fordon finns inte.
Trafikanalys statistik för Utländska lastbilstransporter i Sverige 2015–
2016 visar att under 2016 utfördes 2,5 miljoner transporter till, från eller
inom Sverige av utländska fordon. Körningar med både start- och
slutpunkt i Sverige var 820 945 transporter varav nästan hälften utgjordes
av körningar med last (dvs. inrikestransport). Trafikanalys konstaterar att
utländska lastbilar med last utförde 85 procent av transporterna från
utlandet till Sverige och 79 procent av transporterna från Sverige till
utlandet. Utländska lastbilar utförde omkring en procent av
inrikestransporterna. Av alla transporter till, från och inom Sverige
utfördes fyra procent av utländska lastbilar
I Transportstyrelsens Tillståndsmätning 2019, Kontroll av regelefterlevnaden inom yrkestrafik på väg avseende godstransporter samt mätning
av sociala villkor bland lastbilsförare, framgår att knappt 65 procent av
fordonen svenskregistrerade medan drygt 35 procent alltså var utländska
fordon. Av de utländska fordonen var fordon från Polen, Litauen och
Bulgarien framträdande. Transportstyrelsens tillståndsmätning visar att
knappt 10 procent av de utländska ekipagen utförde cabotagetransporter
och ungefär en procent utförde kombinerade transporter.
8.2.2
Busstransporter
Statistiken från Trafikanalys över Trafikarbete på svenska vägar och Körsträckor för svenskregistrerade vägfordon 1999–2019 visar att under 2019
utfördes transportarbete om 1 006 miljoner fordonskilometer med buss
och körsträckan för buss uppgick till 99 613 542 mil. Antalet bussar i trafik
var 17 750 och den genomsnittliga körsträckan per buss var 5 612 mil.
I Transportstyrelsens tillståndsmätning 2018, Kontroll av regelefterlevnaden inom yrkestrafik på väg avseende buss och taxi, från 2018
framgår att 65 procent av fordonen var svenskregistrerade medan övriga
35 procent alltså var utländska fordon. Av de utländska fordonen var
fordon från Tyskland, Danmark, Polen och de baltiska länderna
framträdande.
8.2.3
Tillståndshavare i Sverige
I rapporten Transportmarknaden i siffror 2019, Översikt av utvecklingen
på marknaderna för väg- och järnvägstransporter redogör Transportstyrelsen för en översiktlig utveckling på marknaderna för person- och
godstransporter på väg- och järnvägsområdet. Analysen är från maj 2020
och tar inte hänsyn till utbrottet av covid-19. Av rapporten framgår att det
i slutet av 2018 fanns 16 926 företag med tillstånd att bedriva yrkesmässiga
godstransporter på väg i Sverige (tunga och lätta fordon). Av
åkeriföretagen bedrevs 62 procent som aktiebolag, och 35 procent var
enskilda näringsidkare. Av företagen var 46 procent enmansföretag och 36
procent hade en till fyra anställda. Det var 0,5 procent av företagen som
hade fler än 100 anställda. Det genomsnittliga antalet fordon som ett åkeri
använder i sin verksamhet är 4,6 fordon per tillstånd (tunga och lätta
fordon).
203
Enligt uppgifter i Transportstyrelsens rapport Årsrapport för yrkestrafik,
Analysforum 2018 ansökte 1 535 företag om tillstånd om att bedriva
yrkesmässig trafik under 2018. Transportstyrelsen utfärdade 1 027
tillstånd. Under 2018 olämplighetsförklarades 46 trafikansvariga.
Enligt Transportstyrelsens rapport Transportmarknaden i siffror 2019
var 901 bussföretag verksamma i bussbranschen i Sverige under 2018. Av
dem bedrev 272 linjetrafik och 629 charter- och fjärrtrafik. Andelen
bussföretagen som bedrevs som aktiebolag var 57 procent och andelen
som bedrevs av enskilda näringsidkare var 39 procent. Av företagen var
närmare hälften enmansföretag och 22 procent hade en till fyra anställda.
Tre procent av företagen hade fler än 100 anställda. Det genomsnittliga
antalet fordon som ett bussföretag använde i verksamheten var 17,2 fordon
per tillstånd.
Enligt uppgifter i Transportstyrelsens rapport Årsrapport för yrkestrafik,
Analysforum 2018 ansökte 33 företag om tillstånd om att bedriva
yrkesmässig trafik under 2018. Transportstyrelsen utfärdade 19 tillstånd.
Under 2018 olämplighetsförklarades 2 trafikansvariga.
8.2.4
Övriga berörda
Förslagen om kompletteringarna till godsförordningen, vägtransporter
som utgör en del av en kombinerad transport och de särskilda utstationeringsbestämmelserna för vägtransportsektorn påverkar utlandsetablerade
transportföretag och utländska arbetsgivare. Förslagen berör också
transportköpare och transportförmedlare.
När det gäller förslaget om att ta bort cabotageundantaget för
vägtransporter som utgör en del av en kombinerad transport och som
enbart utförs inom Sverige berörs även de transportörer som utför den del
av en kombinerad transport som utförs på järnväg, inre vattenvägar eller
till havs och terminaloperatörerna.
Förslagen om de särskilda utstationeringsbestämmelserna för vägtransportsektorn påverkar också arbetsmarknadens parter när de fullgör sin roll
i den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Förslagen som berör kör- och vilotider och färdskrivare samt vägarbetstid berör, med vissa undantag, samtliga företag som utför vägtransporter
och inte enbart de som bedriver yrkesmässig trafik. Även förare som utför
gods- eller persontransporter på väg berörs av förslagen.
8.2.5
Berörda myndigheter
Av myndigheterna är det framförallt Polismyndigheten, Transportstyrelsen och Arbetsmiljöverket som påverkas, men även Tullverket,
Trafikverket, Åklagarmyndigheten, de allmänna domstolarna och de
allmänna förvaltningsdomstolarna berörs.
204
8.3
Konsekvenser för företag
Promemorians bedömning: Förslagen förväntas bidra till tydligare
regler sett ur alla berörda intressenters perspektiv. Förslagen leder till
en rättvisare konkurrens vilket förbättrar svenska transportföretags
konkurrensförhållanden.
Förslagen kan leda till att transportköparnas kostnader ökar vid
enskilda transporter.
Skälen för bedömningen
Trafiktillståndsförordningen
I promemorian föreslås att en tillståndshavare när det anmäler att det ska
använda ett utländskt fordon i yrkesmässig trafik även ska visa att det
föreligger särskilda skäl för att använda fordonet. I samband med anmälan
ska också handlingar lämnas in som styrker att fordonet bl.a. är besiktigat
och försäkrat. Förslaget innebär även att fordonet först får användas när
Transportstyrelsen registrerat att det används i yrkesmässig trafik i
vägtrafikregistret. Det föreslås även att det enbart är anställda hos
tillståndshavaren som får köra det utländska fordonet. Ändringen innebär
en viss ökad administration för svenska tillståndshavare som behöver
lämna in fler handlingar vid en fordonsanmälan. Samtidigt kan vissa
tillståndshavare inte längre använda upplägget med att anlita förare som
inte är anställda för att utföra transporter med de utländska fordonen. I de
fall som särskilda skäl inte föreligger för att få använda ett utländskt fordon
kan det både innebära vissa olägenheter för företaget och eventuellt en
ökad kostnad, eftersom företaget i stället måste använda ett fordon
registrerat i Sverige. Som beskrivs i avsnitt 3.3 ändrade Transportstyrelsen
sin tillämpning under 2018 vad gäller användandet av utländska fordon.
Det är ungefär 180 utländska fordon som används av svenska
tillståndshavare. Majoriteten av de utländska fordonen avser fordon från
Danmark, Finland och Norge. Av de anmälda fordonen som är registrerade
i något annat än dessa länder används den största andelen vid transport av
delar till vindkraftverk och den näst största andelen vid timmertransporter.
Förslaget till ändring torde få störst påverkan på ett företags möjlighet att
använda ett fordon som är registrerat i Danmark, Finland eller Norge.
Dessa fordon har det enligt Transportstyrelsens tillämpning varit möjligt
att använda under ett år i yrkesmässig trafik. I och med förslaget kommer
det att krävas särskilda skäl även för att få använda dessa fordon i
yrkesmässig trafik.
I promemorian föreslås också att en tillståndshavare årligen ska anmäla
till Transportstyrelsen antalet anställda och antalet förare som är
stationerade i Sverige. Förslaget kommer att leda till en ökad administrativ
kostnad för samtliga tillståndshavare. En anmälan till Transportstyrelsen
uppskattas i genomsnitt ta 5 minuter, under förutsättning att anmälan sker
med hjälp av en e-tjänst, vilket innebär att samtliga tillståndshavarna totalt
kommer att få lägga ungefär 186 arbetsdagar på att anmäla uppgiften till
Transportstyrelsen (5 minuter*(16 926 + 901)/60 minuter/8 timmar).
Skatteverket har visserligen uppgifter om alla personer som får lön varje
månad hos en arbetsgivare, men verket har inte uppgifter om antalet förare.
205
206
Detta, är en uppgift som Transportstyrelsen behöver för att bedöma om ett
företag uppfyller etableringskravet. Eftersom Transportstyrelsen behöver
både uppgifter om antalet anställda och förare, är det rimligt att
tillståndshavarna årligen anmäler uppgiften till Transportstyrelsen.
Transportstyrelsen kan utifrån uppgiften om hur många förare ett
transportföretag har i Sverige besluta om att inleda en tillsyn om uppgiften
inte verkar vara i proportion till antalet fordon som används i
verksamheten eller företagets omsättning. Uppgiften ger Transportstyrelsen ökade möjligheter att säkerställa att en tillståndshavare är
etablerad i Sverige.
I promemorian föreslås också att ett företag i samband med en tillsyn
ska lämna uppgifter på begäran av Transportstyrelsen. Som redan nämnts
är förslaget ett förtydligande och föranleder inte någon ytterligare
administrativ börda för företagen
Transportstyrelsens avgift för ansökan om tillstånd och tillsynsavgift
kan komma att höjas mot bakgrund av ökade kostnader för
ärendehandläggning och systemutvecklingskostnader som myndigheten
förväntas få med anledning av mobilitetspaketet. Detta leder till högre
kostnader för företagen som ansöker om tillstånd och de transportföretag
som innehar ett tillstånd.
Transportföretagens konkurrensförhållanden påverkas i första hand av
de ändrade bestämmelserna i trafiktillståndsförordningen. Det gäller bl.a.
kravet på att ett fordon ska återvända till etableringsmedlemsstaten minst
var åttonde vecka. När det gäller förslagen i promemorian föreslås det att
det även i fortsättningen ska gälla ett tillståndskrav vid transporter med
lätta fordon och att kraven på ekonomiska resurser och yrkeskunnande ska
vara desamma oavsett om tunga eller lätta fordon används av företaget.
Det nämnda torde inte leda till att konkurrensförhållanden förändras
eftersom det sedan tidigare har gällt en särreglering i nämnda fall i Sverige.
De transporter med lätta fordon som utförs av utlandsetablerade fordon
till, från eller inom Sverige kommer till skillnad mot i dag även omfattas
av tillståndskrav vilket talar för att konkurrensförhållandena kommer att
bli mer jämlika.
De andra förslagen i promemorian med anledning av ändringarna i
trafiktillståndsförordningen kommer i stort inte att påverka konkurrensförhållandena med utlandsetablerade transportföretag. Det är ändringarna
i trafiktillståndsförordningen som kommer att leda till en mer rättvis
konkurrens genom bl.a. skärpta etableringskrav. Genom att myndigheter
ska anmäla till Transportstyrelsen om de misstänker att ett utlandsetablerat
transportföretag inte uppfyller etableringskravet finns det större
möjligheter för Transportstyrelsen att begära att behörig myndighet i
etableringsmedlemsstaten ska utreda om det utlandsetablerade företaget
uppfyller kraven för att inneha ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik.
Förslaget leder till ökade möjligheter att vidta åtgärder mot företag som
inte följer bestämmelserna och kan därför leda till mer rättvis konkurrens
och jämlika villkor på marknaden.
Förslaget om att transporter av sällskapsdjur i samband med ett
omhändertagande ska undantas från kravet på tillstånd kommer att
innebära att fler företag, ideella organisationer m.m. kan erbjuda den
tjänsten i samband med att länsstyrelserna upphandlar tjänsten. Dessa
transporter har en begränsad påverkan på transportmarknaden och därför
kommer det nya undantaget inte påverka konkurrensförhållanden mellan
företag i Sverige.
Både när det gäller gods- och persontransporter präglas marknaden av
mikroföretag och små företag samtidigt som en förskjutning och en
koncentration på marknaden har skett de senaste åren mot allt större
företagsenheter. (Årsrapport för yrkestrafik, Analysform 2018). Särskild
hänsyn har tagits till små och medelstora företag, eftersom det inte föreslås
att några ytterligare villkor på etablering ska ställas på ett företag, utöver
de nya krav som framgår direkt av trafiktillståndsförordningen. De
ytterligare villkor som är möjliga att ställa gäller tillgång till anställd
personal och tillgång till kontorslokaler med vissa öppningstider eller
särskild infrastruktur. Sådana villkor skulle leda till att särskilt små- och
medelstora företag skulle få ökade kostnader, eftersom dessa företag
många gånger köper in administrativa tjänster som redovisning och
löneadministration. Mindre åkerier samarbetar också ofta inom lastbilscentraler eller har avtal med en speditör som förmedlar transporttjänsterna.
De har alltså inte alltid själv ett eget kontor med administrativ personal
eller ett kontor som är öppet under vanlig kontorstid. Att införa ytterligare
villkor skulle också kunna leda till trösklar när åkerierna eller
bussföretagen vill växa eller när de ökar sin omsättning.
I övrigt finns det inte skäl eller möjlighet att ta särskild hänsyn till små
företag.
Den trafikansvarige kommer vid en olämplighetsförklaring att anses
olämplig att bedriva yrkesmässig trafik tills ett godkänt examensprov
avlagts. Förslaget innebär ökade kostnader för den trafikansvarige. Att
avlägga ett prov i yrkeskunnande hos Trafikverket kostar i dagsläget 640
kronor före kl.18.00 på vardagar och annars 830 kronor. Under 2018
olämplighetsförklarades 48 trafikansvariga.
Godsförordningen
Förslaget om att avskaffa det s.k. cabotageundantaget för inrikes
vägtransporter som är del av en kombinerad transport så kommer sannolikt
att leda till ett minskat utbud av transporttjänster från utlandsetablerade
transportföretag. Det kan i så fall förväntas leda till att det i större
utsträckning blir svenska åkerier som framöver kommer att utföra sådana
vägtransporter. Det kan även tänkas att närvaron i Sverige av
utlandsetablerade transportföretag minskar, vilket gör att svenska åkerier
även kommer att utföra en större andel av andra slag av transporter.
Förslaget kan därmed förväntas leda till ökade priser för enskilda
transporter och därmed ökade kostnader för transportköparna. Hur stora
dessa prisökningar blir är svårt att bedöma men följande kan noteras.
Lön efter skatt är 30–49 procent lägre för lastbilsförare från ett annat
land än för de förare som är från Sverige enligt Transportstyrelsens
tillståndsmätning från 2019 (gäller exklusive förare från de nordiska
länderna). Enligt statistik från Eurostat och Trafikanalys utförs 62 procent
av alla transporter till och från Sverige med utlandsregistrerade fordon,
inklusive cabotage, av fordon registrerade i medlemsstater med en
minimilön som understiger 1 000 EUR, eller cirka 11 000 SEK per månad.
Trafikverket har i rapporten Hinder för ökad omlastning till intermodala
järnvägstransporter från 2019 beräknat att ett europeiskt åkeri med 50
207
208
procent lägre lönekostnad än ett normalt svenskt åkeri får en
lastbilskostnad per kilometer som är 19 procent lägre än ett normalt
svenskt åkeri. Det finns med andra ord anledning att tro att ökade
marknadsandelar för svenska transportföretag till följd av minskat utbud
från utlandsetablerade transportföretag kommer att kunna påverka priset
för enskilda transporter i relativt stor utsträckning. I sammanhanget bör
det dock noteras att denna promemoria även innehåller förslag på nya
utstationeringsbestämmelser för vägtransportsektorn. Även om
utstationeringslagen redan är tillämplig på vägtransporter, förväntas
förslagen leda till ett ökat löneläge bland berörda förare. Med andra ord
kan priset på aktuella transporter förväntas öka även av andra skäl.
En annan fråga är hur många transporter som faktiskt kommer att
beröras av förslaget att avskaffa cabotageundantaget och därmed hur stora
effekterna blir på aggregerad nivå. Även i det fallet är det svårt att göra
några exakta förutsägelser. Tillgänglig statistik visar inte hur många
transporter som utlandsetablerade transportföretag utför i Sverige som
faller in under definitionen av en kombinerad transport. Utifrån den
tillståndsmätning som Transportstyrelsen genomförde 2019 kan det dock
noteras att av de transporter som utförs av utlandsetablerade
transportföretag utgör, enligt Polismyndighetens bedömning, någon
procent en regelenlig kombinerad transport. Detta innebär att av de 2,5
miljoner vägtransporter som utförs med utländska lastbilar enligt
Trafikanalys statistik från 2016 utgör ungefär 25 000 en del av en
kombinerad transport. Samtidigt kan den förarenkät som utfördes tyda på
att berörda transportföretag som anser sig utföra sådana vägsträckor var 5
procent, vilket i så fall skulle betyda 125 000 sådana transporter. Med
utgångspunkt i Polismyndighetens bedömningar i tillståndsmätningen blir
de aggregerade effekterna med andra ord relativt små, eftersom endast
25 000 transporter av utlandsetablerade transportföretag skulle tvingas
underordna sig de nya restriktionerna. Om man i stället utgår ifrån den
nämnda förarenkäten blir effekterna möjligen större. Dock bör det
konstateras att det då handlar om transporter som antingen redan sker i
enlighet med cabotagebestämmelserna eller som inte alls är förenliga med
de regler för marknadstillträde som gäller nationella transporter i Sverige
i dag (med beaktande av Polismyndighetens bedömning). En möjlig effekt
skulle dock kunna vara att transporter som inte utförs i enlighet med
gällande bestämmelser kan komma att minska om cabotageundantaget tas
bort. Detta kan antingen bero på att bristande kunskaper om hur
cabotageundantaget faktiskt får användas inte kommer att spela någon roll
sedan undantaget tagits bort eller på att medvetna regelöverträdelser blir
färre om cabotageundantaget inte längre kan användas som förevändning.
Förslaget om kombinerade transporter kan även påverka de
transportörer som utför den del av en kombinerad transport som utförs på
järnväg, inre vattenvägar eller till havs och terminaloperatörerna. I
sammanhanget kan det lyftas fram att branschen enligt nämnda rapport
från Trafikverket uppger att konkurrensen med vägtrafiken är mycket
hård, där transportkostnaden (priset) och vägtrafikens flexibilitet är det
mest avgörande. Utländska åkerier har sänkt lönekostnaderna vilket gett
vägtransporterna en ännu större konkurrensfördel. Prissänkningen gör att
lastbilen blir konkurrenskraftig på allt längre avstånd. Intermodala
järnvägstransporter har i dag svårt att konkurrera med lastbilstrafiken. Det
är först vid avstånd på 400 kilometer som järnvägen blir gynnsammare än
vägen, förutsatt att föraren arbetar under svenska villkor, och först vid 600
kilometer om föraren arbetar med utländska villkor.
Trafikverkets slutsats är dock att det inte är någon bra idé att begränsa
den utveckling som har skett på vägsidan i syfte att göra intermodala
järnvägstransporter mer attraktiva. Det måste i stället handla om att göra
intermodala järnvägstransporter attraktivare och bättre än de är i dag,
genom att effektivisera, hitta nya lösningar och skapa ett bättre
transportalternativ. Järnvägsbranschen behöver därför öka sina insatser.
Till detta behövs även insatser från samhällets aktörer, för att stimulera
utveckling och innovation, och åtgärder för att möjliggöra robusta
logistikupplägg som kan vara konkurrenskraftiga över tid. Sett i det ljuset
och med utgångspunkten att endast en procent av alla vägtransporter som
utländska ekipage utför i Sverige utgör en regelenlig del av en kombinerad
transport har knappast cabotageundantagets avskaffande någon betydelse
för förekomsten av kombinerade transporter som sådana. Det är med andra
ord svårt att se att någon betydande överflyttning av gods från regelenliga
kombinerade transporter till renodlade vägtransporter skulle ske till följd
av förslaget.
Det bör poängteras att förslaget att en vägtransport som utgör en del av
en kombinerad transport ska omfattas av cabotagebestämmelserna är en
del i en strävan att komma tillrätta med problemet med otillåtna
cabotagetransporter och den snedvridning av konkurrensen som uppstått
på grund av cabotageundantaget som gällt vid kombinerade transporter.
När det gäller förslaget till ändrade ansvarsbestämmelser kan det
konstateras att de villkor som ett utlandsetablerat transportföretag måste
uppfylla för att få bedriva internationella transporter eller cabotagetransporter följer direkt av godsförordningen. Genom förslaget om
ändrade ansvarsbestämmelser kommer dock de utlandsetablerade
transportföretagen att kunna påföras ett straffansvar eller en sanktionsavgift vid överträdelser av bestämmelserna. Ett utlandsetablerat
transportföretag kommer alltså enligt förslaget att kunna påföras en
sanktionsavgift när det bryter mot bestämmelserna om karenstid vid
cabotagetransporter eller om bevis avseende transporten inte kan
tillhandahållas vid vägkontrollen. Även utlandsetablerade transportföretag
som bedriver trafik med fordon eller fordonskombinationer överstigande
2,5 ton kommer att kunna påföras en sanktionsavgift vid överträdelser av
cabotagebestämmelserna och vid överträdelser av bestämmelserna om
internationella transporter kommer det vara möjligt att påföra företaget ett
straffansvar. Detta ökar incitamenten till att följa nämnda bestämmelser.
Transportköparna kan också påverkas av ökade stilleståndskostnader
när även transporter med lätta fordon kan komma att omfattas av
bestämmelsen om påförande av sanktionsavgift och om sanktionsavgiften
inte betalas omgående får fordonet hindras från fortsatt färd och låsas fast
(klampas).
Transportföretagens konkurrensförhållande påverkas i första hand av
ändringarna i godsförordningen och de kommande kontrollerna av
regelverket. De svenska transportföretagens konkurrenskraft stärks genom
att det blir rättvisare villkor när det s.k. cabotageundantaget tas bort vid
inrikes vägtransporter som utgör en del av en kombinerad transport.
Rättvisare konkurrensvillkor gynnar små och medelstora transportföretag
209
opaginerad Kontrollera mot PDF
i Sverige. En sannolik konsekvens är också att transportköparnas
kostnader ökar vilket kan leda till att deras konkurrensförhållande
påverkas negativt.
Kör- och vilotider
Förslaget som avser sanktionsavgiftens storlek vid utebliven registrering
av en gränspassage innebär inte att någon ny skyldighet införs för föraren
eller transportföretaget. Förslaget innebär alltså inte några nya
administrativa kostnader. Däremot innebär förslaget att transportföretaget
påföras en sanktionsavgift om föraren av någon anledning inte registrerat
en gränspassage. Införandet av en sanktionsavgift kommer att medföra
ökade incitament för transportföretagen att säkerställa att föraren följer de
nya bestämmelserna. Storleken på den nya sanktionsavgiften ligger i linje
med avgiften för motsvarande överträdelser.
Förslagen innebär att Transportstyrelsens företagskontroller ska omfatta
fler kontrollmoment och att överträdelser som ska beaktas vid
riskvärderingen utökats till överträdelser av bestämmelser om
vägarbetstid. Detta medför att Transportstyrelsen kommer att få ökade
kostnader vid ärendehandläggning och systemutvecklingskostnader vilket
kan leda till en högre tillsynsavgift.
Förslagen påverkar inte företagens konkurrensförhållanden nämnvärt
eftersom det i första hand avser kompletterande bestämmelser till och
genomförandet av mobilitetspaketet. Detta gäller även små och medelstora
företag. Att vissa transporter inom bygg- och anläggningsbranschen inte
undantas från kör- och vilotidsregelverket kan innebära att motsvarande
verksamheter i andra EES-stater får lägre administrativa kostnader
eftersom de nationellt undantas från kör- och vilotidsbestämmelserna.
Vägarbetstid
Förslagen om ändringar av regleringen om vägarbetstid får inte några
större konsekvenser för transportföretagen eftersom Transportstyrelsen
redan i dag utövar tillsyn över att arbetsgivare och egenföretagare följer
bestämmelserna i lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete. En
konsekvens av att en polisman eller bilinspektör regelbundet ska
kontrollera om föraren arbetat längre än 60 timmar per vecka i samband
med en vägkontroll är att det finns utökade möjligheter att upptäcka de
företag som fuskar med reglerna. Förslaget innebär inte några utökade
administrativa kostnader för transportföretagen.
Förslagen som rör vägarbetstid påverkar inte konkurrensförhållanden
för svenska transportföretag eftersom det rör genomförandet av
mobilitetspaketet. Förslagen leder till bättre konkurrensvillkor mellan
transportföretagen eftersom upptäcktsrisken vid fusk ökar.
Även små och medelstora företag får bättre konkurrensvillkor när
upptäcktsrisken vid fusk ökar.
Utstationering inom vägtransportsektorn
210
De nya och ändrade regler som föreslås kommer inte i sig leda till några
större förändringar i fråga om när en förare inom vägtransportsektorn ska
anses vara utstationerad och vilka skyldigheter som gäller för arbetsgivare
som utstationerar förare till Sverige.
De förändringar som föreslås avser i första hand vissa lättnader och
undantag. Den tydligaste lättnaden är att en arbetsgivare inte längre
kommer att behöva ha en kontaktperson på plats i Sverige när transportern
utförs åt ett utlandsetablerat transportföretag. En annan förändring är att
arbetsgivare i stället för att anmäla utstationeringar direkt till
Arbetsmiljöverket ska kunna använda ett standardiserat gränssnitt för IMI
som kommer att gälla för utstationeringar inom samtliga medlemsstater.
Detta bör kunna ses som en förenkling för berörda arbetsgivare. I fråga om
undantag så kommer förare som utför bilaterala transporter enligt
tjänsteavtalsfallet eller transittransporter i utlandsetablerade transportföretag inte längre att kunna anses vara utstationerade i Sverige.
Den största förändringen är dock att ett antal olika aspekter av
utstationering inom vägtransportsektorn kommer att tydliggöras.
Sannolikt har många berörda arbetsgivare inte uppfattat att
utstationeringslagen har varit tillämplig på deras verksamheter. Antalet
anmälningar om utstationering till Arbetsmiljöverket tyder på det. De
senaste åren har antalet anmälningar inom området ”Landtransport;
rörsystem” varit 200–300 stycken. Enligt statistik från Trafikanalys utförs
årligen närmare 2,5 miljoner vägtransporter till eller från Sverige,
inklusive cabotage, av utlandsregistrerade fordon. Även om inte alla dessa
transporter utförs av förare som är att betrakta som utstationerade är det
uppenbart att antalet anmälda fall av utstationering är betydligt lägre än
det faktiska antalet.
Detta gör det troligt att många berörda arbetsgivare kommer att uppleva
att de svenska reglerna om utstationering inom vägtransportsektorn skärps
snarare än motsatsen. Om Polismyndigheten och Tullverket kommer att
kontrollera deklarationer om utstationering i den utsträckning som förutses
i promemorian och om de kommer att besluta om förskott för
sanktionsavgift och hindrande av fortsatt färd vid upptäckta överträdelser
så kommer uppfattningen hos många arbetsgivare att reglerna har skärpts
troligen att understrykas.
För arbetsgivare som hittills avlönat sina anställda förare i enlighet med
etableringslandets lönenivå kommer i många fall lönekostnaderna öka
betydligt om förarna i stället får lön i enlighet med svenska kollektivavtal.
Enligt Eurostat utgör Bulgarien, Lettland, Ungern och Rumänien den
grupp länder inom EU med lägst minimilöner. I samtliga fall är
minimilönen mindre än 500 EUR per månad, det vill säga motsvarande
mellan 5 000 och 6 000 SEK per månad. Enligt Trafikanalys statistik stod
fordon från dessa länder för drygt 300 000 transporter till eller från
Sverige, inklusive cabotage 2016. Detta motsvarar cirka 17 procent av alla
sådana transporter. I gruppen medlemsstater med minimilöner mellan 500
och 1000 EUR ingår Kroatien, Tjeckien, Slovakien, Polen, Estland,
Litauen, Portugal, Grekland och Slovenien. Fordon registrerade i dessa
länder står för drygt 800 000 eller 45 procent av de nämnda transporterna.
Det innebär att omkring 62 procent av alla transporter till och från Sverige
med utlandsregistrerade fordon, inklusive cabotage, utförs av fordon
registrerade i medlemsstater med en minimilön som understiger 1 000
EUR, eller mellan 10 000 och 12 000 SEK per månad. Det går givetvis
inte att dra några säkra slutsatser gällande faktisk lönenivå för de berörda
förarna, men dessa uppgifter ger åtminstone en bild av löneläget i dessa
länder.
211
I Svenska Transportarbetareförbundets kollektivavtal för förare som är
utstationerade till Sverige är ingångslönen 26 840 SEK per månad. Även
om dessa data är förknippade med visst bortfall och om jämförbarheten
länder emellan är låg, är det uppenbart att en anpassning till svenska löner
kommer att innebära avsevärt högre lönekostnader för många arbetsgivare.
Förslaget stärker svenska transportföretags konkurrenskraft eftersom
tillämpningen av utstationeringsreglerna förtydligas. En följd är även att
kostnaderna för köpare av vägtransporttjänster kan öka vilket kan påverka
deras konkurrenskraft negativt.
Det bedöms inte finnas skäl eller möjlighet att anpassa reglerna för småoch medelstora företag och det kan erinras om att förslagen i direktivet
syftar just till att värna sådana företag.
8.4
Konsekvenser för förare
Promemorians bedömning: Sett ur ett arbetstagarperspektiv förväntas
förslagen kunna bidra till högre lönenivåer och bättre sociala villkor.
Skäl för bedömningen
Trafiktillståndsförordningen
Förslaget som berör begränsningar i användningen av utländska fordon
bedöms leda till förbättrade arbetsvillkor för vissa förare genom att det blir
tydligare under vilka förutsättningar utländska fordon får användas och att
det regleras att de utländska fordonen enbart får köras av tillståndshavarens personal. Med de föreslagna reglerna blir det svårare att
missbruka reglerna genom bulvanupplägg med förare som har sämre löner
än förare anställda i Sverige.
Godsförordningen
Förslaget om att cabotagebestämmelserna ska gälla vid en inrikes
vägtransport som utgör del av en kombinerad transport bedöms leda till att
förarnas sociala villkor förbättras eftersom det blir svårare för
utlandsetablerade transportföretag att missbruka regelverket genom att
bedriva en varaktig verksamhet i Sverige med förare som har sämre löner
än förare anställda i Sverige.
Kör- och vilotider
Ansvarsbestämmelserna för överträdelser av bestämmelserna om kör- och
vilotider och färdskrivare föreslås inte ändras. Föraren kan enligt befintliga
ansvarsbestämmelser dömas till penningböter vid en utebliven registrering
av gränspassage enligt 9 kap. 5 § förordningen om kör- och vilotider samt
färdskrivare, m.m. Förslaget påverkar alltså inte det ansvar som kan
påföras en förare. Däremot föreslås i promemorian att ett transportföretag
ska kunna påföras en sanktionsavgift om föraren inte har registrerat en
gränspassage.
Om uppgifter saknas vid en vägkontroll kommer föraren att få möjlighet
att kontakta transportföretaget eller annan som kan tillhandahålla dessa.
212
Detta kan i någon mån förenkla för föraren, men han eller hon kommer
även i fortsättningen att vara skyldig att inneha och på begäran visa upp
färdskrivaruppgifter enligt artikel 36 i färdskrivarförordningen.
Vägarbetstid
Genom att även en polisman och bilinspektörer vid en vägkontroll ska
kontrollera om förarens arbetstid per vecka inte överstiger 60 timmar
förbättras förarnas arbetsvillkor eftersom det finns ökade möjligheter att
upptäcka fall där bestämmelserna om arbetstid inte följts av arbetsgivare.
Utstationering inom vägtransportsektorn
Det kan antas att de nya reglerna kommer att innebära högre lön för förare
från länder med lägre löneläge än det som gäller i Sverige. Mer än 60
procent av alla godstransporter med utlandsregistrerade tunga lastbilar till
och från Sverige, inklusive cabotage, utförs av företag med hemvist i
medlemsstater med en minimilön på 1 000 EUR eller lägre. För förare från
dessa länder bör förslagen med tiden kunna leda till betydande
löneökningar när de är utstationerade till Sverige.
8.5
Konsekvenser för myndigheter
Promemorians bedömning: Förslagen innebär att Arbetsmiljöverket,
Polismyndigheten, Transportstyrelsen och Tullverket får nya uppgifter.
I viss mån kommer även Åklagarmyndigheten, de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och Trafikverket att
få tillkommande uppgifter. En konsekvens av förslagen är även behov
av viss systemutveckling i framför allt Transportstyrelsen och till viss
del i Polismyndigheten. Kostnaderna bedöms kunna hanteras inom
befintliga anslag.
8.5.1
Trafiktillståndsförordningen
Transportstyrelsen
Transportstyrelsen får systemutvecklingskostnader med anledning av
förslaget om att antalet anställda och förare ska registreras i
vägtrafikregistret. Sådana kostnader uppstår både för att ändra i vägtrafikregistret och för att utveckla en e-tjänst genom vilken transportföretaget
kan anmäla antalet anställda och förare. Förslaget om att myndigheter ska
göra en anmälan till Transportstyrelsen om de misstänker att ett
utlandsetablerat transportföretag inte uppfyller etableringskravet leder
också till systemutvecklingskostnader. Transportstyrelsen behöver på
grund av det anpassa sitt ärendehanteringssystem. Transportstyrelsen
förväntas även få hantera ett antal förfrågningar per år från nationella
kontaktpunkter i andra medlemsstater om att kontrollera om en svensk
tillståndshavare uppfyller kravet på etablering.
Förslaget som avser en fordonsanmälan av ett utlandsregistrerat fordon
och som innebär att ett företag måste visa särskilda skäl för att få använda
fordonet och handlingar som visar på att fordonet är trafiksäkert kan leda
213
opaginerad Kontrollera mot PDF
till att myndigheten får ökad arbetsbelastning. Det beror på att
myndigheten i fler ärenden än i dag behöver meddela tillståndshavaren att
det anmälda fordonet inte registrerats i vägtrafikregistret på grund av att
anmälan inte varit fullständig och att fordonet av den anledningen inte får
användas. Det kan föranleda att företaget återkommer med en ny anmälan
eller kompletterar sin tidigare anmälan flera gånger vilket leder till att ett
ärende tar längre tid att utreda eller att Transportstyrelsen får handlägga
fler ärenden. Med tydlig information till företagen om vad som gäller om
det anmäler att det ska använda ett utländskt fordon i sin verksamhet bör
den ökade arbetsbelastningen bli marginell.
Att en trafikansvarig ska anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik
tills han eller hon avlagt ett prov i yrkeskunnande leder till att vissa
ändringar behöver göras i vägtrafikregistret. Även förslaget att nya
belastningsuppgifter ska överföras från Polismyndigheten till
vägtrafikregistret leder till vissa systemutvecklingskostnader.
I övrigt kommer Transportstyrelsen med anledning av ändringarna i
trafiktillståndsförordningen få ökade systemutvecklingskostnader när bl.a.
fler uppgifter ska utbytas via ERRU. Ärendehandläggningen bedöms även
bli mer omfattande när villkoren för främst etableringskravet utökas till att
exempelvis omfatta att fordon återvänder minst var åttonde vecka till
driftcentralen och att företaget ska förfoga över ett antal förare som
normalt är stationerade vid ett driftscentrum i Sverige som står i proportion
till företagets transportvolym.
Transportstyrelsen kommer att behöva uppdatera bl.a. vägledningar och
mallar och se över sin praxis. Myndigheten kommer också att behöva
utbilda medarbetarna om de nya bestämmelserna. Transportstyrelsen
kommer även att behöva se över och ändra i föreskrifter på yrkestrafikområdet.
Uppskattningsvis kommer de utökade arbetsuppgifterna för tillståndsprövning och tillsyn av tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik att kräva
två årsarbetskrafter. De initiala kostnaderna för systemutvecklingen
uppskattas uppgå till 11,5 miljoner kronor. Till det kommer löpande
kostnader för drift och förvaltning som bedöms uppgå till ca 0,5 mnkr per
år. Transportstyrelsen bedöms kunna hantera de tillkommande
arbetsuppgifterna och kostnaderna för systemutveckling inom befintlig
anslagsram.
Polismyndigheten
214
Mot bakgrund av den tillkommande underrättelseskyldigheten vad gäller
utlandsetablerade transportföretag kan Polismyndigheten få en viss ökad
belastning genom att de behöver skicka en anmälan till Transportstyrelsen
när de misstänker att det utlandsetablerade transportföretaget inte
uppfyller etableringskravet.
Två nya straffbestämmelser föreslås som avser om tillståndshavaren
brutit mot bestämmelserna om användandet av utländska fordon och vid
utebliven anmälan av antalet anställda och förare. Detta leder till att
Polismyndigheten kommer att få utreda flera brott.
Polismyndigheten kommer få vissa kostnader för systemutveckling när
nya belastningsuppgifter ska föras över till vägtrafikregistret.
Polismyndigheten kommer också att få vissa systemutvecklingskostnader
opaginerad Kontrollera mot PDF
när fler uppgifter, bl.a. uppgifter om vilka fordon ett utlandsetablerat
transportföretag använder och ett företags riskvärde, ska vara tillgängliga
via ERRU i samband med en vägkontroll.
Den tillkommande arbetsuppgiften bedöms inte vara mer omfattande än
att det ryms inom befintliga anslag för myndigheterna.
Övriga myndigheter
Både Skatteverket och Arbetsmiljöverket kan i någon mån få en marginell
ökad belastning genom att de behöver skicka en anmälan till
Transportstyrelsen när de misstänker att ett utlandsetablerade
transportföretaget inte uppfyller etableringskravet.
Åklagarmyndigheten
kan
med
anledning
av
de
nya
straffbestämmelserna behöva se över Riksåklagarens föreskrifter
(1999:178) om ordningsbot för vissa brott (ordningsbotskatalogen). De
nya straffbestämmelserna kommer också att leda till att de allmänna
domstolarna får hantera något fler mål.
Trafikverket kan behöva se över och ändra i sina IT-system så att en
olämplighetsförklarad trafikansvarig kan boka och avlägga provet i
yrkeskunnande.
De allmänna förvaltningsdomstolarna kan också komma att påverkas
främst genom att något fler mål när reglerna om fordonsanmälan som rör
utländska fordon skärps.
De tillkommande arbetsuppgifterna bedöms inte vara mer omfattande än
att det ryms inom befintliga anslag för myndigheterna.
8.5.2
Godsförordningen
Transportstyrelsen
Transportstyrelsen kan inledningsvis få fler ärenden att handlägga som
avser otillåtna cabotagetransporter. Ökningen uppstår med anledning av
att ansvarsbestämmelsen ändras så att de nya villkoren i godsförordningen
om karenstid, att bevis ska tillhandahållas under vägkontrollen och att lätta
fordon omfattas av ansvarsbestämmelsen. Initialt kan regelefterlevnaden
bli sämre när de nya bestämmelserna börjar tillämpas. Även ändringen
som innebär att bestämmelserna om cabotagetransport ska gälla för en
vägtransport som utgör en del av en kombinerad transport kan leda till att
Transportstyrelsen får fler ärenden att handlägga om otillåtna cabotagetransporter. Huruvida antalet ärenden ökar beror på i vilken mån de
utlandsetablerade transportföretagen kommer att följa de nya
bestämmelserna. Inflödet av ärenden till Transportstyrelsen beror också
till stor del på hur många kontroller Polismyndigheten och Tullverket
kommer att utföra.
I övrigt bedöms Transportstyrelsen initialt behöva uppdatera
vägledningar och mallar och se över sin praxis samt utbilda medarbetarna
om de nya bestämmelserna. Mot bakgrund av ändringarna i
godsförordningen kan styrelsen också få handlägga något fler ärenden som
berör ansökan om gemenskapstillstånd. De nya uppdragen om att ta fram
en tillsynsstrategi och samordna kontroller av bestämmelserna om
cabotagetransporter med andra medlemsländer inom EES har myndig215
opaginerad Kontrollera mot PDF
heten till viss del redan fullgjort och bedöms därför enbart marginellt leda
till ökat arbete.
De tillkommande arbetsuppgifterna bedöms rymmas inom befintlig
anslagsram.
Polismyndigheten och Tullverket
Även Polismyndigheten och Tullverket kommer att behöva utbilda
medarbetare om de nya bestämmelserna om cabotagetransporter och
kombinerade transporter. Polismyndigheten och Tullverket kommer i
övrigt att påverkas i viss mån av förslaget till kompletterande
bestämmelser till godsförordningen. Kontrollerna som utförs kommer att
innehålla fler moment bl.a. av att fordonet inte utfört cabotagetransporter
i Sverige under en karensperiod. De nya momenten kan innebära att den
enskilda kontrollen förlängs vilket kan leda till att färre kontroller kan
genomföras under ett arbetspass. Inledningsvis kan antalet överträdelser
mot de nya bestämmelserna också vara vanligt förekommande vilket leder
till att de enskilda kontrollerna blir längre när beslut om förskott och
klampning behöver hanteras. Antalet fordon som omfattas av regelverket
utökas när även lätta fordon över 2,5 ton omfattas av kraven på
gemenskaps- och förartillstånd vilket leder till ett utökat uppdrag för
myndigheterna. Polismyndigheten och Tullverket kommer också att
behöva föra statistik över de kontroller som de utför och meddela
uppgifterna till Transportstyrelsen samt delta i arbetet med en
tillsynsstrategi.
De tillkommande uppgifterna bedöms rymmas inom befintliga
anslagsramar.
Domstolarna
De nya ansvarsbestämmelserna kan leda till att både de allmänna
domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna åtminstone
inledningsvis får marginellt fler mål att handlägga eftersom det inte finns
några prejudikat som avser de nya bestämmelserna.
De tillkommande uppgifterna bedöms rymmas inom befintliga
anslagsramar.
8.5.3
Kör- och vilotider
Transportstyrelsen
216
Transportstyrelsen kommer i viss mån att behöva ändra sina mallar och
vägledning när en ny sanktionsavgift införs vid utebliven registrering av
gränspassage i färdskrivaren. I och med att kontrollperioden som en
polisman eller bilinspektör i regel ska kontrollera vid en vägkontroll
förlängs från 29 till 57 dagar från den 31 december 2024 torde
Transportstyrelsen få hantera fler och mer omfattande ärenden som
Polismyndigheten rapporterar till styrelsen.
Myndigheten får vissa tillkommande uppgifter i samban med att
myndigheter i andra medlemsstater begär information om ett visst
transportföretag eller begär att Transportstyrelsen ska utföra en kontroll av
ett visst transportföretag i Sverige.
Transportstyrelsen kommer även att få systemutvecklingskostnader när
överträdelser av lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete ska ingå i
riskvärderingssystemet samtidigt som beräkningen av ett transportföretags
riskvärde kommer att ändras när beräkningen ska harmoniseras samtidigt
som fler uppgifter ska ingå i beräkningen. Transportstyrelsen behöver
tillsammans med Polismyndigheten ta fram en effektiv lösning på hur
resultatet efter varje vägkontroll på ett enkelt och effektivt sätt kan
rapporteras
till
Transportstyrelsen
och
registreras
i
riskvärderingssystemet.
Transportstyrelsen kommer i egenskap av typgodkännandemyndighet
att få fler ärenden att handlägga med anledning av ändringar i
mobilitetspaketet som innebär att nya versioner av färdskrivare ska
utvecklas. De nya färdskrivarna kommer även att innebära att
Transportstyrelsen behöver utfärda nya förarkort och verkstadskort, då
filstrukturen på dessa korttyper ändras. Detta innebär tekniska ändringar i
system för utfärdande av färdskrivarkort som därför behöver uppdateras.
De nya färdskrivarkorten ska också godkännas.
Uppskattningsvis kommer de utökade arbetsuppgifterna för tillsyn av
kör- och vilotider och vägarbetstid (se nedan) att kräva 3 årsarbetskrafter.
De initiala kostnaderna för systemutvecklingen när det gäller kör- och
vilotider, vägarbetstid, färdskrivare samt färdskrivarkort uppgår
uppskattningsvis till 10 miljoner kronor. Transportstyrelsen bedöms kunna
hantera de tillkommande uppgifterna inom befintlig anslagsram.
Polismyndighet
Enligt förslaget ska föraren få möjlighet att kontakta transportföretaget vid
en vägkontroll för att tillhandahålla bevis. Även om avsikten är att beviset
ska tillhandahållas innan en vägkontroll är avslutad och därmed inte
förlänga tidsåtgången för kontrollen kan det i enskilda fall ändå bli fallet.
En utökad tidsåtgång för enskilda kontroller kan medföra att det antal
kontroller som Polismyndigheten kan genomföra under ett arbetspass
minskar. Vidare medför förlängningen från den 31 december 2024 av att
kontrollperioden till 57 dagar att en kontroll blir mer omfattande och fler
överträdelser kan upptäckas i samband med en vägkontroll. Det leder
sannolikt till fler beslut om ordningsböter, förskott för sanktionsavgifter
och rapporter till Transportstyrelsen och alltså kan de enskilda
kontrollerna förlängas. Samtidigt är en följd av att kontrollperioden
förlängs att det kvantitativa kravet på kontroller som gäller enligt EUregleringen uppnås efter färre vägkontroller än i dag. Det beror på att det
kvantitativa kravet utgår ifrån hur många arbetsdagar som kontrollerats
och inte antalet vägkontroller.
Med anledning av ändringar i färdskrivarförordningen ska Polismyndigheten senast under hösten 2024 utrusta polismän och bilinspektörer i
lämplig omfattning med utrustning för fjärravläsning av färdskrivaren.
Polismyndigheten kommer även att få tillkommande administrativa
arbetsuppgifter genom att de ska förse Transportstyrelsen med information
om samtliga 18 000 till 20 000 vägkontroller som utförs varje år så att
Transportstyrelsen kan lägga in dessa i riskvärderingssystemet. Detta
kommer sannolikt utöver ökade administrativa arbetsuppgifter leda till
systemutvecklingskostnader.
217
opaginerad Kontrollera mot PDF
Polismyndigheten bedöms kunna hantera de tillkommande uppgifterna
inom ram.
Övriga myndigheter
Åklagarmyndigheten kan med anledning av den nya sanktionsavgiften
behöva se över ordningsbotskatalogen. Både de allmänna domstolarna och
de allmänna förvaltningsdomstolarna kan få marginellt fler mål att
handlägga om att förare underlåtit att registrera gränspassager.
Myndigheterna bedöms kunna hantera de tillkommande uppgifterna
inom ram.
8.5.4
Vägarbetstid
Transportstyrelsen
Transportstyrelsen har det senaste åren prioriterat ner tillsynen av
efterlevnaden av lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete.
Ändringarna i kontrolldirektivet innebär att tillsyn av att regelverket följs
behöver ske även om det inte införts ett kvantitativt krav. Förslaget i
promemorian innebär att Transportstyrelsen kommer att få hantera
anmälningar från Polismyndigheten om misstänkta överträdelser av lagen
om arbetstid vid visst vägtransportarbetet. Myndigheten behöver därför ta
fram nya riktlinjer hur en anmälan från polisen ska hanteras. Förslaget
förutsätter även att ärendehanteringssystemet anpassas. Att hantera
anmälningarna från polisen kommer att leda till att myndigheten får fler
ärenden att hantera. I övrigt kommer inte Transportstyrelsens tillsyn av
bestämmelserna i lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete att
påverkas i någon större grad. Transportstyrelsen kan komma att få
handlägga någon begäran om information om ett transportföretag eller en
begäran om att myndigheten ska utföra en kontroll av ett företag med
anledning av de nya bestämmelserna om informationsutbyte. Förslaget om
att Transportstyrelsen ska ta fram en tillsynsstrategi och att myndigheten
ska skicka statistik till kommissionen ligger i linje med uppgifter som
Transportstyrelsen redan utför.
Polismyndigheten
218
Polismyndigheten utför årligen mellan 18 000 och 20 000 kontroller av
kör- och vilotidsbestämmelserna. Myndigheten kommer att få ytterligare
ett moment att kontrollera när de regelbundet ska kontrollera om förarna
arbetat längre än 60 timmar. Detta kan leda till att kontrollerna förlängs
vilket kan påverka antalet kontroller som kan genomföras under ett
arbetspass. Samtidigt får Polismyndigheteten också en ökad
administration när den behöver skicka en anmälan till Transportstyrelsen
om att en arbetsgivare eller egenföretagare har brutit mot bestämmelserna
i lagen om arbetstid vid visst vägtransportarbete. De tillkommande
arbetsuppgifterna bedöms kräva ungefär 2 årsarbetskrafter. Bedömningen
baseras på uppskattningen att en polisman eller bilinspektör kontrollerar
bestämmelserna om vägarbetstid vid ungfär 12 000 vägkontroller och att
den tillkommande kontrollmomentet tar 10 minuter. Samtidigt bedöms att
en anmälan kommer att göras till Transportstyrelsen vid ungefär 300
kontroller (i linje med antalet rapporter som rör kör- och vilotider), vilket
uppskattas ta runt 30 minuter. Polismyndigheten kommer även att behöva
föra statistik över de kontroller som de utför och lämna uppgiften till
Transportstyrelsen. Polismyndigheten behöver inledningsvis genomföra
en utbildningsinsats för berörd personal om bestämmelserna i lagen om
arbetstid vid visst vägtransportarbete. De tillkommande uppgifterna
bedöms kunna hanteras inom befintlig anslagsram.
8.5.5
Utstationering inom vägtransportsektorn
Utgångspunkter
Förslagen om utstationering innebär inte i sig några större förändringar i
fråga om när en förare inom vägtransportsektorn ska anses vara
utstationerad och vilka skyldigheter som gäller för arbetsgivare som
utstationerar förare till Sverige. Det förslagen faktiskt innebär är att vissa
undantag från utstationering införs och att vissa administrativa lättnader
införs för arbetsgivarna. Samtidigt kommer förslagen att innebära att
bestämmelserna för utstationering inom vägtransportsektorn tydliggörs på
ett sätt som möjliggör och underlättar effektivare kontroller jämfört med
vad som gäller i dag.
I sammanhanget bör det erinras om att en viktig förändring i de svenska
utstationeringsreglerna skedde den 30 juli 2020. Sedan dess måste alla
utstationeringar till Sverige anmälas till Arbetsmiljöverket. Tidigare
behövde utstationeringar som pågick i högst fem dagar inte anmälas.
Eftersom många utländska vägtransportföretag verkar i Sverige under
kortare perioder än fem dagar har antalet utstationeringar med
anmälningsplikt troligtvis ökat i en betydande utsträckning i och med
förändringen. Eftersom samtliga utstationeringar nu ska anmälas har
dessutom förutsättningarna för berörda myndigheter att kontrollera att en
anmälan om utstationering gjorts underlättats betydligt. Under hösten
2020 har också Arbetsmiljöverket med Polismyndighetens hjälp och med
utökad intensitet utfört kontroller av anmälningar om utstationering inom
vägtransportområdet.
Men trots att utstationeringslagen redan gäller för förare inom
vägtransportområdet, trots att de förslag som lämnas i promemorian
innebär vissa lättnader och trots att en viktig utökning av anmälningsskyldigheten redan genomförts är utgångspunkten för analysen av
konsekvenserna för berörda myndigheter att det till stor del handlar om ny
verksamhet. Detta gäller även om det i en strikt mening skulle kunna
hävdas att det rör sig om att uppgifter flyttas från Arbetsmiljöverket till
Polismyndigheten, Tullverket och Transportstyrelsen
De arbetsuppgifter som påverkar myndigheterna i störst utsträckning
anknyter till kravet att berörda arbetsgivare ska lämna in en
utstationeringsdeklaration. En utgångspunkt för bedömningarna nedan är
att de nya bestämmelserna om skyldighet att lämna in en utstationeringsdeklaration kontrolleras och utreds vid och efter alla vägkontroller av
transporter där utstationering enligt förslagen i avsnitt 7.8 ska anses
föreligga. Det handlar alltså om kontroller av inrikes transporter utförda
av utländska transportföretag. De förutsägelser som görs bygger på
följande beräkningsförutsättningar och antaganden.
219
opaginerad Kontrollera mot PDF
Polismyndigheten genomför varje år cirka 20 000 vägkontroller av
yrkestrafik. Omkring 45 % av myndighetens vägkontroller kan antas gälla
utlandsetablerade företag, vilket motsvarar 9 000 vägkontroller per år.
Enligt Transportstyrelsens rapport Tillståndsmätning 2019 (TSG 2017–
3925) var cirka 10 procent av de utlandsetablerade företagens transporter
antingen cabotage eller vägdelar av kombinerade transporter.
Med motsvarande andel i Polismyndighetens ordinarie vägkontroller
skulle det handla om cirka 900 kontrollerade transporter per år. Det
innebär i sin tur att 8 100 av vägkontrollerna kan antas gälla internationella
transporter. Hur stor andel av dessa transporter som är icke-bilaterala
transporter är svårt att bedöma. Uppskattningsvis utförs cirka 60 % av de
internationella transporterna till och från Sverige av transportföretag
etablerade i länder som ofta utför icke-bilaterala transporter till och från
Sverige. Denna uppskattning bygger på antagandet att transportföretag
etablerade i länder med en minimilön under 1 000 EUR i första hand utför
transporter till eller från Sverige som inte är bilaterala medan
transportföretag etablerade i länder med en minimilön över 1000 EUR i
första hand utför bilaterala transporter till eller från Sverige.
Med dessa antaganden skulle sammanlagt 900 av de sammanlagt 20 000
transporter som Polismyndigheten kontrollerar varje år vara transporter
där utstationering enligt förslaget i avsnitt 7.8 ska anses föreligga.
En viktig fråga för en uppskattning av resursåtgången i berörda
myndigheter är hur stor andel av de kontrollerade transporterna som kan
förväntas överträda skyldigheten att lämna in och medföra en kopia på en
utstationeringsdeklaration. I dessa fall kan nämligen tidsåtgången per
ärende antas vara betydligt större än om en kontroll visar att reglerna följs.
Å ena sidan rör det sig om regler som av många transportföretag kommer
att uppfattas som helt nya och kanske därför okända tills de blir föremål
för en kontroll första gången. Å andra sidan genomförs nu harmoniserade
regler där utstationeringsdeklarationer ska kunna lämnas via IMI innan
utstationering till samtliga medlemsstater inom EU, vilket talar för att en
god kännedom om den nya skyldigheten kan uppnås. I brist på bättre
jämförelsedata utgår bedömningen här från andelen överträdelser mot
bestämmelserna om cabotage, vilka antas uppgå till drygt 25 %.
Uppskattningen utgår ifrån att det år 2019 fattades beslut om
sanktionsavgift vid cabotageöverträdelser i 240 fall. Givet antagandet att
Polismyndigheten årligen kontrollerar 900 transporter uppgår antalet
överträdelser till 27 % av det transporter som kontrolleras. Det skulle
betyda att Polismyndigheten i sina kontroller kommer att upptäcka cirka
300 sådana överträdelser per år.
En annan beräkningsförutsättning är att en årsarbetskraft bedöms uppgå
till 1 000 arbetade arbetstimmar.
Arbetsmiljöverket
220
Arbetsmiljöverket kommer få ett antal mindre nya arbetsuppgifter. Men
det kan också förutses att förslagen kommer att leda till att myndigheten
kommer att behöva lägga ökade resurser på uppgifter som myndigheten
redan har.
Ett exempel på det senare är att Arbetsmiljöverket liksom tidigare ska
vara förbindelsekontor och tillhandahålla information om de arbets- och
anställningsvillkor som kan bli tillämpliga vid en utstationering i Sverige.
Dessutom ska Arbetsmiljöverket samarbeta med motsvarande förbindelsekontor i andra länder inom EES och i Schweiz. Åtminstone i ett inledande
skede förutses införandet av särskilda regler för vissa vägtransporter
innebära ett visst merarbete för Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket får en ny uppgift i att stå som mottagare för
utstationeringsdeklarationer. Samtidigt kommer den nuvarande skyldigheten att göra en anmälan om utstationering för berörda arbetsgivare att
upphöra. Rimligen kan den manuella hanteringen i fråga om den nya
uppgiften hållas på en begränsad nivå eftersom deklarationerna får lämnas
i ett elektroniskt och standardiserat format. Dock kan viss systemanpassning komma att krävas.
Arbetsmiljöverket ska bistå Transportstyrelsen i handläggningen av
sanktionsavgifter som ska påföras när kraven i fråga om deklarationerna
inte följs. Ett sådant ärende bedöms i genomsnitt ta två timmar i anspråk.
Givet antagandet att det kommer att handla om 300 överträdelser per år
kommer detta att motsvara hälften av en årsarbetskraft i Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket ska ge en berörd arbetstagarorganisation tillgång till
uppgifter från deklarationer om utstationering och annan information som
en arbetsgivare lämnar via det offentliga gränssnitt som är anslutet till
informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Efter en avslutad
utstationeringsperiod ska Arbetsmiljöverket ombesörja att en svensk
arbetstagarorganisation eller berörd myndighet på begäran ska få ta del av
dokumentation som arbetsgivaren har lämnat in till Arbetsmiljöverket.
Detta ska antingen ske genom att information som redan finns i IMI
lämnas ut eller att Arbetsmiljöverket via IMI begär att arbetsgivaren
lämnar aktuella uppgifter till Arbetsmiljöverket.
Sammantaget kommer de nya uppgifterna i Arbetsmiljöverket ta en eller
två årsarbetskrafter i anspråk och kräva viss systemanpassning. De nya
uppgifterna bedöms sammantaget kunna hanteras inom befintliga
anslagsramar.
Transportstyrelsen
Transportstyrelsen ges i uppgift att överpröva beslut om förskott för
sanktionsavgift eller hindrande av fortsatt färd om ett företag inte har
uppfyllt sina skyldigheter i fråga om utstationeringsdeklarationer.
Besluten i fråga fattas av polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman i
samband med vägkontroller och Transportstyrelsens uppgift kommer att
vara att omgående sätta sig in i aktuella ärenden och direkt avgöra om
besluten ska bestå eller inte. Transportstyrelsen har redan motsvarande
ansvar i fråga om andra överträdelser och har en jourverksamhet uppbyggd
som bör kunna användas även för den nya uppgiften. Tidsåtgången per
ärende bedöms vara cirka 20 minuter. Givet antagandet att det kommer att
handla om 300 ärenden per år kommer knappa 100 arbetstimmar att
behöva läggas på denna uppgift.
Transportstyrelsen ges även i uppgift att handlägga beslut om
sanktionsavgifter i fråga om utstationeringsdeklarationer. Detta bedöms
handla om relativt komplicerade ärenden som inbegriper insamlande av
kompletterande information och att arbetsgivaren i fråga ges möjlighet att
221
opaginerad Kontrollera mot PDF
yttra sig. Sammantaget bedöms varje enskilt ärende ta en arbetsdag i
anspråk. Givet att det rör sig om 300 sådana ärenden kommer det krävas
närmare två årsarbetskrafter. På lite längre sikt kan det antas dels att antalet
ärenden blir färre, dels att tidsåtgången per ärende minskar. Sammantaget
kommer det att krävas drygt två årsarbetskrafter till de nya uppgifterna.
De nya uppgifterna bedöms kunna hanteras inom befintliga anslagsramar.
Det bör understrykas att antagandet om 300 överträdelser per år är
förknippat med stora osäkerheter. Förutom svårigheterna att förutse antal
aktuella transporter och andelen överträdelser är Polismyndighetens
förmåga att upptäcka och besluta om förskott i alla relevanta fall
avgörande i sammanhanget. Om antalet överträdelser för överprövning av
förskott och handläggning av sanktionsavgifter i stället skulle uppgå till
200, skulle resursbehovet stanna vid en ny årsarbetskraft.
Polismyndigheten och Tullverket
Polismyndigheten och Tullverket ges i uppgift att kontrollera
utstationeringsdeklarationer i samband med vägkontroller. En vägkontroll
av ett fordon i yrkestrafik tar cirka 30–40 minuter om allting är i sin
ordning. En kontroll av en utstationeringsdeklaration bedöms i sig vara
relativt okomplicerad och inte förlänga en vägkontroll annat än marginellt.
Uppskattningsvis tar en genomsnittlig kontroll av en utstationeringsdeklaration 10 minuter i anspråk. Viss kompetensutveckling kommer dock
inledningsvis att vara nödvändig. Givet att någon överträdelse inte
upptäcks och antagandet att cirka 900 transporter kommer att vara av
sådan typ där det förtydligats att utstationering ska anses föreligga
beräknas den extra tidsåtgången att uppgå till 150 arbetstimmar per år.
I vissa fall ska polisman, bilinspektör eller tulltjänsteman besluta om
förskott för sanktionsavgift vid en överträdelse mot bestämmelserna om
utstationeringsdeklaration. Om förskottet inte betalas ska den berörda
tjänstemannen fatta beslut om hindrande av fortsatt färd. Vid sådana
överträdelser beräknas den tid som en enskild kontroll tar i anspråk öka
betydligt. I genomsnitt beräknas tidsåtgången vid överträdelser att uppgå
till 3 timmar. Givet antagandet att det kommer att röra sig om 300
överträdelser kommer det krävas en knapp årsarbetskraft. De nya
uppgifterna bedöms kunna hanteras inom befintliga ramar.
För Tullverket bör antalet kontroller av utstationeringsdeklarationer bli
få och de tillkommande kostnaderna bedöms bli begränsade. Detta förutses
kunna hanteras inom givna anslagsramar.
Allmänna förvaltningsdomstolarna och allmänna domstolarna
222
De allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att få hantera något fler mål
med anledning av den nya sanktionsavgiften. Att de allmänna förvaltningsdomstolarna kan få fler mål att handlägga beror till största del på att
fler kontroller kommer att göras längs vägarna. När det gäller utländska
transportföretag som ska påföras en sanktionsavgift kommer de allmänna
förvaltningsdomstolarna inte längre att handlägga mål om utstationering
där Arbetsmiljöverket begär att en sanktionsavgift ska få tas ut när
arbetsgivaren inte godkänt ett avgiftsföreläggande.
De allmänna domstolarna kan komma att få marginellt fler ärenden
genom att ett straffansvar införs för beställaren.
De tillkommande kostnaderna bedöms bli begränsade och kan förutses
hanteras inom givna anslagsramar.
8.6
Övriga konsekvenser för staten
Förslagen bedöms i viss mån leda till ökade skatteintäkter, främst som en
följd av att cabotageundantaget tas bort för en inrikes vägtransport som
utgör en del av en kombinerad transport och att nya utstationeringsbestämmelser införs. Som framgår av avsnittet ovan om konsekvenser för
företagen är en sannolik konsekvens att fler svenska transportföretag än i
dag kommer att utföra sådana vägtransporter som utgör del av
kombinerade transporter. Det är även sannolikt att fler svenska transportföretag i högre grad kommer att kunna konkurrera med de utlandsetablerade transportföretagen, i fråga om både transporter som utförs till
och från Sverige och om inrikestransporter.
Staten förväntas även få cirka 18 miljoner i intäkter från
sanktionsavgifter för överträdelser av utstationeringsbestämmelserna
(300*60 000 kronor).
8.7
Konsekvenser för jämställdheten mellan
kvinnor och män
De föreslagna ändringarna ska tillämpas på samma sätt på män och
kvinnor. Eftersom vägtransportbranschen såväl vad gäller förare som
andra funktioner i Sverige i högre utsträckning domineras av män än
kvinnor, kommer reglerna sannolikt i praktiken att påverka fler män än
kvinnor.
8.8
Konsekvenser i övrigt
Som framgår ovan kan en konsekvens av förslaget om att ta bort
cabotageundantaget för inrikes vägtransporter som utgör en del av en
kombinerad transport vara att en överflytt skulle kunna ske från
regelenliga kombinerade transporter till regelenliga transporter som enbart
utförs på väg. Det är svårt att se att någon betydande överflyttning av
godstransporter från kombinerade transporter till vägtransporter skulle ske
till följd av förslaget. Det är först vid avstånd på 400 kilometer som
järnvägen blir gynnsammare än vägen, förutsatt att föraren arbetar under
svenska villkor, och först vid 600 kilometer om föraren arbetar med
utländska villkor. Med de ändringar och förtydliganden som görs gällande
utstationeringsbestämmelserna bl.a. gällande cabotagetransporter får det
antas att transporterna på järnväg i Sverige kommer att bli
konkurrenskraftigare på kortare sträckor än 600 kilometer vilket i så fall
kan leda till en överflytt av transporter från väg till järnväg.
223
8.9
Förslagens förenlighet med EU-rätten och
internationella åtaganden
Förslagen säkerställer att svenska regler överensstämmer med rättsakterna
i mobilitetspaketet. Även i övrigt bedöms förslagen vara förenliga med
EU-rätten.
Förslagen bedöms inte påverka Sveriges internationella åtaganden i
övrigt.
224
9
Författningskommentar
9.1
Förslag om lag om ändring i lagen (1999:678)
om utstationering av arbetstagare
5 § Med utstationerad arbetstagare avses varje arbetstagare som vanligen arbetar
i ett annat land men som under en begränsad tid utför arbete enligt 4 § i Sverige,
om inte annat följer av 5 c eller 5 d §.
Vid bedömningen av om en arbetstagare under en begränsad tid utför arbete i
Sverige ska de omständigheter som kännetecknar arbetet och arbetstagarens
situation beaktas.
I paragrafen anges vad som menas med en utstationerad arbetstagare.
Övervägandena finns i avsnitt 7.4 och 7.6.
I lagen finns vissa bestämmelser som gäller förare inom vägtransportsektorn. Förare definieras i 5 a §. Med en utstationerad arbetstagare avses
även förare, om denne omfattas av en utstationeringssituation. Första
stycket ändras genom att det förs in hänvisningar till 5 c och 5 d §§. I dessa
paragrafer finns bestämmelser om att förare i vissa fall inte ska anses vara
utstationerade.
5 a § I denna lag avses med
1. bilateral transport:
a) en förflyttning av gods, på grundval av ett transportavtal, med en personbil
eller lastbil mellan två länder, om transportföretaget är etablerat i ett av länderna,
eller
b) en persontransport med buss där
i) passagerare tas upp i ett land och släpps av i ett annat land, om
transportföretaget är etablerat i ett av länderna, eller
ii) passagerare tas upp och släpps av i det land där transportföretaget är
etablerat, om transporten utförs i syfte att genomföra lokala utflykter i ett annat
land,
2. förare: en arbetstagare som utför yrkesmässiga godstransporter med
personbil eller lastbil eller yrkesmässiga persontransporter med buss.
Paragrafen, som är ny, innehåller förklaringar av vissa begrepp som
används i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Enligt första punkten avses med bilateral transport en transport som äger
rum mellan två länder, om transportföretaget som utför transporten är
etablerat i ett av länderna. En bilateral transport är alltså en särskild sorts
internationell transport. Första punkten a genomför artikel 1.3 andra
stycket i direktiv (EU) 2020/1057 och avser en bilateral transport av gods.
Förflyttningen av gods ska ske på grundval av ett transportavtal. Det
innebär att förflyttning av gods i ett företags egen regi inte är att betrakta
som en bilateral transport i det här sammanhanget. Ett fordon kan utföra
flera transporter samtidigt. Transporten ska ske med personbil eller lastbil.
Första punkten b genomför artikel 1.4 andra stycket i direktiv (EU)
2020/1057 och avser en bilateral persontransport med buss. En sådan
transport innebär att passagerare transporteras från transportföretagets
etableringsland till ett annat land, eller tvärtom, eller att passagerare både
stiger på och kliver av bussen i transportföretagets etableringsland men
däremellan transporteras i ett annat land. Syftet ska i det fallet vara att
225
genomföra en lokal utflykt i det andra landet. Detta skulle t.ex. kunna avse
turistresor, s.k. rundresor. Med personbil, lastbil och buss avses detsamma
som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Enligt andra punkten avses med förare en arbetstagare som utför arbete
bestående i genomförandet av godstransporter med personbil eller lastbil
eller persontransporter med buss. Att föraren ska vara en arbetstagare
innebär att han eller hon inte utför arbetet i egenskap av egenföretagare.
Transporterna ska vidare utföras i yrkesmässig trafik, dvs. för annans
räkning än transportföretagets. Den som utför transporter i ett företags
egen regi omfattas alltså inte. Det som i lagen anges om en utstationerad
arbetstagare innefattar även förare, om denne omfattas av en
utstationeringssituation.
5 b § Utstationering enligt 4 § första stycket ska anses föreligga när en
arbetsgivare sänder en förare till Sverige för att åt ett transportföretag som är
etablerat i ett annat land än Sverige utföra
1. en godstransport med personbil eller lastbil eller en persontransport med
buss där all lastning och lossning av gods respektive all på- och avstigning av
passagerare sker inom Sveriges gränser, eller
2. en persontransport med buss där både på- och avstigning av passagerare sker
inom Sveriges gränser i samband med internationell linjetrafik.
I paragrafen, som är ny, anges att utstationering ska anses föreligga i vissa
situationer. Paragrafen genomför artikel 1.7 i direktiv (EU) 2020/1057
men har fått en vidare utformning än den angivna artikeln. Övervägandena
finns i avsnitt 7.8.
Enligt paragrafen ska en åtgärd att sända en arbetstagare som är förare
till Sverige för att utföra vissa transporter anses ha tillräcklig anknytning
till Sverige för att en utstationeringssituation ska kunna föreligga. Det
gäller i någon av de situationer som enligt 4 § första stycket utgör
utstationering och när vägtransporterna i sin helhet utförs i Sverige av ett
transportföretag etablerat utanför Sverige. Kriterierna för någon av
utstationeringssituationerna i 4 § första stycket måste därmed vara
uppfyllda. Genom tillämpningen av denna paragraf anses dock kriterierna
för någon av utstationeringssituationerna alltid vara uppfyllda. Det
utlandsetablerade transportföretaget kan vara förarens arbetsgivare. Så är
fallet vid utstationering enligt 4 § första stycket 1. I de fallen finns ett avtal
mellan den utlandsetablerade arbetsgivaren tillika transportföretaget och
den i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna. En sådan mottagare
kan t.ex. vara den varuägare som är avsändare eller mottagare av de varor
som transporteras men kan också vara en i Sverige verksam speditör som
förmedlar den transporttjänst som utförs av transportföretaget. Paragrafen
omfattar inte bara situationer när föraren är anställd av transportföretaget
åt vilket transporterna utförs. Vid utstationering enligt 4 § första stycket 2
ingår transportföretaget i samma koncern som förarens arbetsgivare, som
placerat föraren i transportföretaget. Arbetsplatsen i Sverige är det fordon
som tillhör eller disponeras av det utlandsetablerade transportföretaget och
med vilket föraren utför transporterna. Vid utstationering enligt 4 § första
stycket 3 är transportföretaget det användarföretag som tar emot en förare
som hyrts ut eller ställts till transportföretagets förfogande av
arbetsgivaren. Transportföretaget bedriver verksamhet i Sverige genom att
226
utföra transporterna här. Föraren utför transporten åt transportföretaget
genom att han eller hon kör det fordon som transportföretaget använder
för att ombesörja transporttjänsten.
Det räcker emellertid inte att en utstationeringssituation råder för att en
förare ska anses utstationerad till Sverige. Som anges i 4 § andra stycket
ska ett anställningsförhållande råda mellan arbetsgivaren och föraren
under utstationeringstiden. Som framgår av definitionen av utstationerad
arbetstagare i 5 § ska förarens arbete i Sverige vara under begränsad tid.
Första punkten behandlar buss- och godscabotage. Cabotagetransporter
är tillfälliga inrikestransporter som utförs av ett transportföretag etablerat
i ett annat land än där transporten utförs. I fråga om transporter som utförs
av transportföretag etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet finns bestämmelser om cabotagetransporter i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om
gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för
godstransporter på väg och i förordning (EG) nr 1073/2009. Det saknar
betydelse om den transport som utförs uppfyller villkoren för att utgöra en
cabotagetransport enligt de nämnda EU-förordningarna. Det saknar alltså
betydelse om det tidsintervall eller antal transporter som anges i artikel 8 i
förordning (EG) nr 1072/2009 överskrids. I punkten omfattas även sådana
vägtransporter inom Sveriges gränser som utförs inom ramen för s.k.
kombinerade transporter, när transportföretaget är etablerat i ett annat
land. Under förutsättning att vägtransporten sker inom Sveriges gränser
saknar det alltså betydelse om denna transport utgör en del av en
kombinerad transport som i sig utgör en internationell transport.
Bestämmelser om kombinerade transporter finns i yrkestrafikförordningen
(2012:237). Om ett transportföretag är etablerat utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet kan en rätt att utföra tillfälliga inrikestransporter i ett annat land följa av bilaterala eller multilaterala överenskommelser.
Andra punkten omfattar sådana cabotagetransporter med buss som avses
i andra strecksatsen i artikel 2.7 i förordning (EG) nr 1073/2009. Även i
detta fall kan, i fråga om transportföretag etablerade utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, en rätt att utföra tillfälliga inrikestransporter i samband med internationell linjetrafik i ett annat land följa av
bilaterala eller multilaterala överenskommelser. Med linjetrafik avses
detsamma som i förordning (EG) nr 1073/2009, dvs. persontransporter
med buss som sker på regelbundna tider längs bestämda färdvägar, där
passagerare får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.
5 c § En förare som utför en transport åt ett transportföretag som är etablerat i
ett annat land än Sverige ska inte anses vara utstationerad om han eller hon
passerar genom Sverige utan att lasta eller lossa gods eller ta upp eller släppa av
passagerare.
I paragrafen, som är ny, anges att en förare inte ska vara utstationerad i
vissa fall. Paragrafen genomför artikel 1.5 i direktiv (EU) 2020/1057.
Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Enligt paragrafen ska en förare inte anses vara utstationerad om han eller
hon passerar genom Sverige med en transport utan att lasta eller lossa gods
eller ta upp eller släppa av passagerare, dvs. utför s.k. transittransporter
227
opaginerad Kontrollera mot PDF
genom Sverige. Undantaget gäller om föraren utför transporten åt ett
transportföretag etablerat i ett annat land. Om en förare har utstationerats
till ett svenskt transportföretag är paragrafen inte tillämplig.
5 d § I fall som avses i 4 § första stycket 1 ska en förare inte anses vara
utstationerad om han eller hon utför en bilateral transport till eller från Sverige
utan att under vistelsen i Sverige utföra en transport till eller från Sverige som inte
är bilateral.
I fall som avses i 4 § första stycket 1 ska en förare inte heller anses vara
utstationerad om han eller hon under en resa till eller från det land där
transportföretaget är etablerat lastar gods eller tar upp passagerare vid högst ett
tillfälle och lossar gods eller släpper av passagerare vid högst ett tillfälle samtidigt
som föraren utför en bilateral transport. Om det är fråga om en godstransport, får
föraren under återresan till etableringslandet lasta gods vid högst två tillfällen och
lossa gods vid högst två tillfällen utan att föraren ska anses vara utstationerad, om
enbart bilaterala transporter utfördes under resan från etableringslandet.
Andra stycket gäller endast om på- och avstigningen av passagerare respektive
lastningen och lossningen av gods sker i olika länder.
228
I paragrafen, som är ny, regleras att en förare under vissa förhållanden inte
ska anses vara utstationerad när han eller hon utför bilaterala transporter.
Paragrafen genomför artikel 1.3 första, tredje och fjärde styckena och
artikel 1.4 första och tredje styckena i direktiv (EU) 2020/1057.
Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
En grundläggande förutsättning för att paragrafen ska vara tillämplig är
att det handlar om en situation som avses i 4 § första stycket 1, dvs. i fall
där ett transportföretag för egen räkning och under egen ledning sänder en
hos transportföretaget anställd förare till Sverige enligt avtal som
transportföretaget har ingått med den i Sverige verksamma mottagaren av
tjänsten. Andra typer av utstationering enligt 4 § omfattas inte av
undantaget.
Enligt första stycket ska föraren i det aktuella fallet inte anses vara
utstationerad om han eller hon enbart utför bilaterala transporter till eller
från Sverige, dvs. om föraren inte samtidigt utför en internationell
transport som inte är bilateral. I fråga om godstransporter innebär detta att
undantaget endast gäller om det fordon med vilket transporten utförs
enbart är lastat med gods som ska transporteras till eller från transportföretagets etableringsland. I fråga om passagerartransporter gäller
undantaget endast när passagerare stiger på en buss i transportföretagets
etableringsland och stiger av i Sverige, eller tvärtom, eller när samtliga
passagerare som kliver på bussen i etableringslandet också transporteras
tillbaka dit inom ramen för samma resa utan att några nya passagerare
tillkommer efter det att bussen lämnat etableringslandet. Om kriterierna
uppfylls ska föraren inte anses vara utstationerad i Sverige.
Andra stycket innebär att en förare som utför vissa ytterligare aktiviteter
ändå inte ska anses vara utstationerad, trots det som står i första stycket.
Den grundläggande förutsättningen för att föraren inte ska anses vara
utstationerad är densamma som i första stycket, dvs. det ska vara fråga om
en situation där transportföretaget för egen räkning och under egen ledning
sänder föraren till Sverige enligt avtal som transportföretaget har ingått
med den i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna. En annan
förutsättning är att en bilateral transport utförs. Den bilaterala transporten
kan utföras till eller från Sverige, men den kan också utföras mellan två
andra länder. En sådan bilateral transport kan i viss utsträckning
kombineras med icke-bilaterala transporter utan att föraren ska anses vara
utstationerad här. I fråga om persontransporter medges att föraren utöver
den bilaterala transporten under resans gång kan ta upp passagerare vid ett
tillfälle och släppa av passagerare vid ett tillfälle. Den transporten ska vara
internationell, dvs. passagerare får inte tas upp och släppas av i samma
land, se tredje stycket. En sådan icke-bilateral internationell transport får
äga rum såväl under resan från transportföretagets etableringsland som
under returresan.
Även i fråga om godstransporter kan icke-bilaterala transporter utföras
samtidigt som den bilaterala transporten utan att föraren ska anses vara
utstationerad. För godstransporter är undantaget utformat på det sättet att
två icke-bilaterala transporter kan utföras under returresan till
etableringslandet, under förutsättning att ingen icke-bilateral transport ägt
rum på resan från etableringsmedlemsstaten. Under en bilateral transport
till eller från företagets etableringsland kan föraren alltså lasta gods en
gång och lossa gods en gång i de länder som föraren passerar under resan.
Om ingen sådan aktivitet utförts på resan från etableringslandet kan två
lastningar och lossningar äga rum på returresan. Även för godstransporter
måste sådana icke-bilaterala transporter vara internationella, dvs. godset
måste lastas och lossas i olika länder, se tredje stycket.
Av tredje stycket framgår att undantaget i andra stycket enbart gäller om
sådan på- och avstigning av passagerare eller lastning och lossning av gods
som avses i andra stycket äger rum i olika länder. Transporttjänsterna får
alltså inte äga rum mellan två platser i samma land, dvs. det får inte röra
sig om inrikestransporter.
5 e § Det som sägs i 5 d § andra stycket gäller endast om det fordon som används
för transporten är utrustat med en smart färdskrivare i enlighet med artiklarna 8,
9 och 10 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 165/2014 om
färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr
3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter och om
ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den
15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet.
Paragrafen, som är ny, reglerar en förutsättning för att 5 d § andra stycket
ska gälla. Paragrafen genomför artikel 1.3 femte stycket och 1.4 fjärde
stycket i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Enligt paragrafen är det en förutsättning för att en förare som utför
sådana icke-bilaterala internationella transporter som avses i 5 d § andra
stycket inte ska anses vara utstationerad att det fordon som används för
transporten är utrustat med en särskild typ av färdskrivare. Bestämmelser
om färdskrivare finns i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr
165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets
förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare
vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av
viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (färdskrivarförordningen).
229
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det finns olika typer av färdskrivare. I artikel 8–11 i färdskrivarförordningen finns bestämmelser om s.k. smarta färdskrivare. En smart
färdskrivare registrerar bl.a. fordonets position automatiskt vid vissa
tillfällen. Genom förordning (EU) 2020/1054 har färdskrivarförordningen
ändrats och enligt de nya bestämmelserna om smarta färdskrivare ska
dessa även automatiskt registrera gränspassager. Även lastnings- och
lossningsoperationer ska registreras i färdskrivaren. Ändringarna i
färdskrivarförordningen trädde i kraft den 20 augusti 2020. Färdskrivare
som uppfyller sådana krav benämns vanligtvis smart färdskrivare version
2. För att föraren inte ska anses vara utstationerad när han eller hon utför
sådana ytterligare aktiviteter som avses i 5 d § andra stycket ska alltså
fordonet vara utrustat med en smart färdskrivare som automatiskt
registrerar bl.a. gränspassager.
Den färdskrivare som avses i paragrafen finns ännu inte på marknaden.
Enligt färdskrivarförordningen ska kommissionen anta detaljerade
tekniska bestämmelser för en sådan färdskrivare. I färdskrivarförordningen anges vidare att fordon vid vissa tidpunkter efter ikraftträdandet av sådana bestämmelser ska vara utrustade med färdskrivare
som uppfyller kraven. Paragrafen ska gälla först från den dag det finns
krav på att smarta färdskrivare version 2 ska monteras i fordon som för
första gången registreras i en medlemsstat inom EU. Detta datum är i
nuläget inte känt, se bestämmelsen om paragrafens ikraftträdande.
14 a § Vid utstationering enligt 4 § första stycket 1 av förare gäller i fråga om
11–14 §§ att
– utstationeringen anses upphöra när föraren lämnar Sverige vid utförandet av
en internationell transport, och
– utstationeringstiden inte ska slås samman med den tid under vilken föraren,
eller en annan förare som han eller hon ersätter, tidigare har varit utstationerad
för utförande av sådana transporter.
230
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om hur utstationeringstiden
för förare i vissa fall ska beräknas vid tillämpningen av regleringen om
långvarig utstationering. Paragrafen genomför artikel 1.8 i direktiv (EU)
2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.15.
11–14 §§ behandlar situationer när arbetstagaren är utstationerad under
en längre tid, långvarig utstationering. Det är fråga om situationer när en
arbetstagare har varit utstationerad i mer än 12 månader eller, i vissa fall,
mer än 18 månader. Enligt paragrafen gäller särskilda regler om hur
utstationeringstiden ska beräknas vid tillämpningen av bestämmelserna
om långvarig utstationering. Paragrafen gäller när ett transportföretag för
egen räkning och under egen ledning sänder en hos transportföretaget
anställd förare till Sverige enligt avtal som transportföretaget har ingått
med den i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna.
Enligt första strecksatsen gäller i sådana fall att utstationeringen anses
upphöra när föraren lämnar Sverige vid utförandet av en internationell
transport. Det innebär att, vid bedömningen av huruvida bestämmelserna
om långvarig utstationering blir tillämpliga, ska förarens utstationeringsperiod avbrytas när föraren lämnar Sverige vid utförandet av en
internationell transport. Om föraren tillfälligt lämnar Sverige på ett annat
sätt än genom att utföra en internationell transport, ska utstationeringen
inte anses upphöra i fråga om hur längden på utstationeringen ska
beräknas. Kortare avbrott i arbetet, exempelvis under en semesterledighet,
bör alltså inte påverka bedömningen av hur länge föraren har varit
utstationerad i Sverige. Att utstationeringen i förhållande till bestämmelserna om långvarig utstationering ska anses upphöra när föraren
lämnar Sverige vid utförandet av en internationell transport påverkar dock
inte hur lång en utstationeringsperiod kan anses vara i andra sammanhang.
En utstationeringsdeklaration bör t.ex. kunna avse en viss tidsperiod, även
om föraren under den tiden utför flera internationella transporter till och
från Sverige.
Enligt andra strecksatsen ska utstationeringstiden inte läggas samman
med tid då samma förare tidigare varit utstationerad i Sverige för att utföra
internationella transporter. Enligt 13 § ska den tid som två eller flera
arbetstagare har varit utstationerade i Sverige i vissa situationer läggas
samman när det ska avgöras hur länge en utstationering i Sverige har varat.
Om föraren ersätter en annan förare för att utföra internationella
transporter, ska utstationeringstiden enligt paragrafen inte slås samman
med den tid som den tidigare föraren varit utstationerad.
27 § En behörig myndighet i Sverige ska på begäran av en behörig myndighet i
ett annat land inom EES lämna bistånd till den myndigheten.
En behörig myndighet i Sverige får begära att en behörig myndighet i ett annat
land inom EES lämnar bistånd när det kan underlätta handläggningen av ett ärende
eller om det i annat fall behövs för att kontrollera att denna lag eller villkor i
kollektivavtal har följts.
Begäran om bistånd får särskilt avse information samt utförande av kontroller,
inspektioner och utredningar när det gäller utstationering av arbetstagare.
Paragrafen reglerar bistånd mellan behöriga myndigheter. Övervägandena
finns i avsnitt 7.13.
Ändringen i andra stycket är ett förtydligande av att en behörig myndighet i Sverige får begära bistånd från en behörig myndighet i ett annat land
inom EES, även om information som efterfrågas inte har betydelse för
handläggningen av ett ärende hos myndigheten. Informationen kan t.ex.
behövas hos arbetsmarknadens parter.
Anmälningsskyldighet och dokumentation vid vissa vägtransporter
44 a § Vid utstationering av förare till Sverige för att utföra transporter åt ett
transportföretag som är etablerat i ett annat land än Sverige gäller inte 22, 29–33
eller 45 §§. I stället finns i 44 b–44 i §§ bestämmelser som gäller i sådana fall.
I paragrafen, som är ny, anges att vissa paragrafer i lagen inte ska gälla vid
utstationering av förare i vissa fall. Paragrafen genomför första ledet i
artikel 1.11 i direktiv (EU) 2020/1057 men har getts en vidare utformning
än vad artikeln kräver. Övervägandena finns i avsnitt 7.10.
Enligt paragrafen ska vissa av de bestämmelser i lagen som reglerar
administrativa krav och kontrollåtgärder inte gälla vid utstationering av
förare i vissa fall. De paragrafer som räknas upp i första meningen ska inte
tillämpas när arbetsgivaren sänder förare till Sverige för att utföra
transporter åt ett transportföretag etablerat i ett annat land. Det gäller
oavsett vilken utstationeringssituation enligt 4 § som föreligger. Detta
avser kravet i 22 § om skyldighet för utstationerande arbetsgivare att i
231
opaginerad Kontrollera mot PDF
vissa fall tillhandahålla handlingar, kraven i 29–33 §§ om att arbetsgivaren
ska anmäla en utstationering och utse en kontaktperson i Sverige och
kravet i 45 § om att utse en behörig företrädare vid kollektivavtalsförhandlingar. Arbetsgivaren kan vara det transportföretag som utför
transporten. Arbetsgivaren kan dock också vara någon annan än transportföretaget, t.ex. om en förare utstationeras enligt 4 § första stycket 2 eller 3.
I 44 b–44 i §§ finns bestämmelser som gäller vid utstationering av förare
i nu aktuella fall.
Skyldighet att ge in en utstationeringsdeklaration
44 b § En arbetsgivare som utstationerar en förare till Sverige för att utföra en
transport åt ett transportföretag som är etablerat i ett annat land än Sverige ska
lämna in en utstationeringsdeklaration till Arbetsmiljöverket senast när föraren
påbörjar arbetet i Sverige.
Om förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har betydelse för de
uppgifter som har lämnats i utstationeringsdeklarationen, ska arbetsgivaren
omgående uppdatera uppgifterna i deklarationen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldigheter i fråga
om utstationeringsdeklarationer. Paragrafen har delvis utformats med 29 §
som förebild. Paragrafen genomför delar av artikel 1.11 första stycket a
och artikel 1.12 i direktiv (EU) 2020/1057 men har getts en vidare
utformning än vad artikel 1.11 kräver. Övervägandena finns i avsnitt
7.11.1.
Enligt första stycket ska en arbetsgivare som utstationerar förare till
Sverige för att utföra transporter åt ett transportföretag etablerat utanför
Sverige ge in en utstationeringsdeklaration senast när föraren påbörjar
arbetet här. Arbetsgivaren kan vara transportföretaget, men kan också vara
ett annat företag inom samma koncern som det transportföretag åt vilket
föraren utför transporten eller ett bemanningsföretag som hyrt ut föraren
eller ställt denne till transportföretagets förfogande. En utstationering ska
anses börja då den första transporten som utstationeringen omfattar inleds.
Om det är fråga om en internationell transport, påbörjas utstationeringen i
Sverige när fordonet passerar den svenska gränsen. Utstationeringsdeklarationen ska ges in till Arbetsmiljöverket. När en skyldighet att ge in
en utstationeringsdeklaration föreligger ska inte en anmälan enligt 29 §
ske. Enligt 5 c och 5 d §§ ska en förare inte anses utstationerad i vissa fall.
Eftersom det inte föreligger någon utstationeringssituation i sådana fall ska
en utstationeringsdeklaration inte lämnas in.
Enligt andra stycket ska arbetsgivaren omgående uppdatera deklarationen om det sker förändringar på ett sätt som har betydelse för de
uppgifter som har lämnats. Det kan t.ex. gälla förändringar i fråga om starteller slutdatum för utstationeringen, vilket fordon som används samt
vilken eller vilka typer av transporttjänster som ska utföras.
Enligt 44 j § får regeringen meddela föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration ska innehålla samt ytterligare föreskrifter om
inlämning och uppdatering av den.
232
Skyldighet att ge in dokumentation efter utstationeringsperioden
44 c § En arbetsgivare som omfattas av kravet på att ge in en utstationeringsdeklaration enligt 44 b § ska efter utstationeringsperioden på begäran av
Arbetsmiljöverket lämna in handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifik-
ationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar samt bevis om
utförda transporter och färdskrivardata.
Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras inom åtta veckor från det att
begäran framställdes.
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för arbetsgivaren att lämna
in viss dokumentation efter utstationeringsperioden. Paragrafen har delvis
utformats i linje med 22 §. Paragrafen genomför delar av artikel 1.11 första
stycket c i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.9.
Enligt första stycket ska en arbetsgivare som omfattas av kravet på att
ge in en utstationeringsdeklaration lämna in viss ytterligare dokumentation
efter utstationeringen, om detta begärs av Arbetsmiljöverket. Den
dokumentation som avses gäller handlingar i form av anställningsavtal,
lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar.
Även bevis om de transporter som har utförts och uppgifter från
färdskrivaren ska ges in, om detta begärs.
Enligt andra stycket ska dokumentationen lämnas in till Arbetsmiljöverket inom åtta veckor från tidpunkten för begäran. Enligt 44 j § får
regeringen meddela ytterligare föreskrifter om hur dokumentationen ska
lämnas in.
Skyldighet att tillhandahålla dokumentation vid vägkontroll
44 d § Ett transportföretag som är etablerat i ett annat land än Sverige och som
utför en transport med en utstationerad förare ska säkerställa att en
kontrolltjänsteman vid en vägkontroll får ta del av
1. en kopia av den inlämnade utstationeringsdeklarationen,
2. bevis om transporterna, och
3. färdskrivardata.
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för ett transportföretag att
säkerställa att en kontrolltjänsteman kan ta del av viss dokumentation vid
en vägkontroll. Paragrafen genomför artikel 1.11 första stycket b i direktiv
(EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.2.
Enligt paragrafen har ett utlandsetablerat transportföretag en skyldighet
att säkerställa att en kontrolltjänsteman vid en vägkontroll får ta del av
angiven dokumentation, om den förare som utför transporten är
utstationerad. Transportföretagets skyldighet gäller oavsett vilken
utstationeringssituation enligt 4 § som föreligger, dvs oavsett om företaget
är förarens arbetsgivare eller inte. Även ett transportföretag som utför
transporten med en förare som är anställd hos ett företag inom samma
koncern som transportföretaget eller med en förare som är inhyrd från t.ex.
ett bemanningsföretag ska säkerställa att dokumentationen kan visas upp
vid en vägkontroll. I praktiken kommer det, i likhet med vad som t.ex.
gäller för de bevis om cabotagetransporter som ska tillhandahållas vid en
vägkontroll, att vara föraren som visar upp handlingarna. Enligt första
punkten ska en kontrolltjänsteman få ta del av en kopia av
utstationeringsdeklarationen. I de fall transportföretaget inte är förarens
arbetsgivare måste transportföretaget alltså säkerställa att det får en kopia
av den deklaration som arbetsgivaren ska lämna in enligt 44 b §. Enligt
andra punkten ska kontrolltjänstemannen få ta del av bevis om relevanta
transporter. Med bevis avses t.ex. en frakthandling. Kopian av
utstationeringsdeklarationen och bevisen ska visas upp på begäran av
233
opaginerad Kontrollera mot PDF
kontrolltjänstemannen och kan företes antingen i pappersform eller i
elektronisk form. Uppvisande av färdskrivardata enligt tredje punkten sker
genom att tillhandahålla uppgifter från fordonets färdskrivare, t.ex. genom
att visa upp färdskrivarens diagramblad eller genom att uppgifter från en
digital färdskrivare görs tillgängliga genom att de överförs till
kontrolltjänstemanen. I det här sammanhanget kan färdskrivardata
användas av kontrollerande myndigheter för att verifiera att de uppgifter
som framgår i utstationeringsdeklarationer och frakthandlingar stämmer i
fråga om när fordon och förare har passerat landgränser samt var och när
lossnings- och lastningsoperationer har ägt rum.
Regeringen får enligt 44 j § meddela ytterligare föreskrifter om
dokumentationen. Föreskrifterna kan t.ex. avse vilka transporter och bevis
som avses, innehållet i bevisen, krav på och utformning av kopian av
utstationeringsdeklarationen och om hur äktheten av dokumentationen ska
säkerställas.
44 e § En förare som utför en transport som avses i 5 c § eller 5 d § ska för en
kontrolltjänsteman vid en vägkontroll visa upp färdskrivardata och bevis om
transporterna.
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för en förare att i vissa fall
tillhandahålla dokumentation vid en vägkontroll. Paragrafen genomför
artikel 1.11 andra stycket i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns
i avsnitt 7.11.2.
Enligt paragrafen har en förare som utför transporter som avses i 5 c §
eller 5 d § en skyldighet att vid en vägkontroll visa upp bevis om
transporter och färdskrivardata. Skyldigheten att visa upp sådan
dokumentation syftar till att fastställa om föraren ska anses vara
undantagen från utstationering enligt 5 c § eller 5 d §. De bevis som avses
kan gälla transporter som äger rum här i landet men också bevis på de
internationella transporter som är relevanta för att bedöma om en förare
ska undantas från utstationering.
Regeringen får enligt 44 j § meddela ytterligare föreskrifter om
dokumentationen. Föreskrifterna kan t.ex. avse vilka transporter och bevis
som avses, innehållet i bevisen, krav på och utformning av kopian av
utstationeringsdeklarationen och om hur äktheten av dokumentationen ska
säkerställas.
Sanktionsavgift
44 f § En sanktionsavgift ska tas ut om ett transportföretag har överträtt
bestämmelsen i 44 d § 1 om skyldighet att säkerställa att en kontrolltjänsteman får
ta del av en kopia av utstationeringsdeklarationen.
234
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter.
Paragrafen genomför artikel 5.2 i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.4.
Paragrafen innebär att en sanktionsavgift ska tas ut om en kopia av
utstationeringsdeklarationen inte på begäran har kunnat visas upp vid en
vägkontroll. Sanktionsavgiften ska påföras det transportföretag som utför
transporten, oaktat om transportföretaget är förarens arbetsgivare eller
inte.
44 g § En sanktionsavgift enligt 44 f § ska tas ut även om överträdelsen inte har
skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig
eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften.
En sanktionsavgift tillfaller staten.
Paragrafen, som är ny, innehåller närmare bestämmelser om
sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.6.
Enligt första stycket ska avgift påföras även om överträdelsen av
skyldigheten att säkerställa att en kopia av utstationeringsdeklaration ska
kunna visas upp vid en vägkontroll inte har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet. Strikt ansvar för transportföretaget gäller alltså vid sådana
överträdelser.
Enligt andra stycket får avgiften sättas ned helt eller delvis i vissa fall.
En överträdelse kan anses som ringa när den vid en samlad bedömning
framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att
skyddas genom föreskriften. Ett exempel på det skulle kunna vara att
kopian av utstationeringsdeklarationen är ofullständig i något avseende,
men att detta inte påverkar kontrollen av utstationeringen. Att avgiften får
sättas ned eller efterges om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars
skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgiften gör det möjligt att beakta de
omständigheter som utgör skälet till att en kopia av deklarationen inte har
kunnat visas upp, t.ex. om orsaken till överträdelsen ligger utanför
transportföretagets kontroll. Ett exempel på det sistnämnda skulle kunna
vara att det föreligger tekniska problem, som inte beror på
transportföretaget, med att elektroniskt överföra en kopia av
utstationeringsdeklarationen till kontrolltjänstemannen vid en vägkontroll,
samtidigt som deklarationen har lämnats in i enlighet med aktuella
bestämmelser. Bestämmelsen i andra stycket bör tillämpas varsamt så att
den förebyggande effekten inte går förlorad.
Avgiften ska tillfalla staten.
44 h § När ett beslut om sanktionsavgift enligt 44 f § har fått laga kraft får det
verkställas enligt utsökningsbalken.
Paragrafen, som är ny, reglerar verkställighet av beslutade
sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.6.
Enligt paragrafen får ett beslut om sådan sanktionsavgift som avses i
44 f § verkställas enligt utsökningsbalken när det har fått laga kraft. Detta
innebär att beslutet, eller i vissa fall en påföljande dom för det fall beslutet
överklagas, gäller som en exekutionstitel så snart det har fått laga kraft.
Beställaransvar
44 i § Utför ett transportföretag som är etablerat i ett annat land än Sverige en
transport med en utstationerad förare utan att en utstationeringsdeklaration
lämnats in enligt 44 b §, döms den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning
har beställt transporten till böter eller fängelse i högst ett år, om han eller hon
1. vid tidpunkten för beställningen kände till eller hade skälig anledning att anta
att föraren var utstationerad eller skulle utstationeras och att en utstationeringsdeklaration inte lämnats in eller skulle lämnas in, eller
235
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. beställt en transport som avses i 5 b § av transportföretaget och inte senast
en dag efter det att transporten har utförts underrättat Arbetsmiljöverket om
utstationeringen.
Det ska inte dömas till ansvar enligt första stycket 2 om beställaren kan visa att
han eller hon gjort vad som skäligen kan begäras av honom eller henne för att
säkerställa att en utstationeringsdeklaration lämnas in enligt 44 b §.
236
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ansvar för den som
beställer en transport som utförs av ett utlandsetablerat transportföretag.
Paragrafen genomför artikel 5.1 i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.10.
En förutsättning för beställarens ansvar är att den förare som utför
transporten är utstationerad utan att arbetsgivarens skyldighet att lämna in
en utstationeringsdeklaration har fullgjorts. Ansvaret träffar den som
yrkesmässigt har avtalat om en transport. Det kan t.ex. vara den som
förmedlar transporter, en varuägare som beställer transporter för leverans
av sina varor eller den som upphandlar transporter.
Ansvaret enligt första stycket första punkten omfattar samtliga beställare
i en avtalskedja. Både den beställare som har slutit avtalet med transportföretaget och den som t.ex. har vänt sig till en förmedlare av transporttjänster för att beställa en transport omfattas alltså. Den avgörande
tidpunkten för att avgöra om förutsättningarna för straffansvar föreligger
är när transporten beställs. Beställaren ska alltså vid tidpunkten för
beställningen vara aktsam. En förare kan vid tidpunkten för beställningen
redan vara utstationerad till Sverige. Om så är fallet, ska en utstationeringsdeklaration ha lämnats in enligt 44 b §. Det kan dock också vara så
att föraren ännu inte utstationerats till Sverige vid tidpunkten för
beställningen.
I första stycket andra punkten finns en förpliktelse för den som har slutit
avtal om transporten med transportföretaget att underrätta Arbetsmiljöverket om utstationeringen. Ansvaret gäller för den som av ett utlandsetablerat transportföretag beställt en sådan inrikestransport som avses i
5 b §. Skyldigheten att underrätta Arbetsmiljöverket ska fullgöras senast
en dag efter att transporten har utförts. Med en dag avses närmast följande
arbetsdag. Eftersom föraren då har påbörjat arbetet i Sverige, borde
utstationeringen ha anmälts genom en utstationeringsdeklaration. Den som
har beställt en transport som utförts med en utstationerad förare utan att en
sådan deklaration finns hos Arbetsmiljöverket och inte fullgör sin
skyldighet att underrätta Arbetsmiljöverket om utstationeringen kan alltså
dömas till ansvar.
Enligt andra stycket ska den beställare som av det utlandsetablerade
transportföretaget beställt en inrikestransport som avses i 5 b § inte dömas
till ansvar om han eller hon gjort vad som skäligen kan begäras för att
kontrollera att en utstationeringsdeklaration lämnas in. Detta kan till
exempel ske genom att beställaren förhör sig hos transportföretaget om
huruvida den eller de förare som kan komma i fråga för en transport
kommer att vara utstationerade och, om så är fallet, ber om någon form av
försäkran om att utstationeringsdeklarationer kommer att ges in. Om det
efteråt visar sig att arbetsgivaren ändå underlåtit att lämna in en
deklaration samtidigt som beställaren kan visa att han eller hon gjort vad
som rimligen kan krävas för att undersöka sakförhållandena vid
beställningstillfället, bör beställaren inte hållas ansvarig och inte heller
vara skyldig att underrätta Arbetsmiljöverket. En förutsättning för att
undgå ansvar bör dock vara att beställaren vid tidpunkten för beställningen
inte kände till eller hade skälig anledning att anta att föraren var
utstationerad eller skulle utstationeras och att arbetsgivaren inte lämnat
eller haft för avsikt att lämna en utstationeringsdeklaration.
Bemyndigande
44 j § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration enligt 44 b § ska innehålla.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
1. inlämning och uppdatering av dokumentation enligt 44 b och 44 c §§,
2. tillhandahållande av dokumentation vid vägkontroller enligt 44 d och
44 e §§, och
3. sanktionsavgifter enligt 44 f §.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om rätten att meddela
föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.1, 7.11.2, 7.11.4 och
7.11.9.
Enligt första stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om
vilka uppgifter en utstationeringsdeklaration ska innehålla.
Enligt andra stycket första punkten bemyndigas regeringen att meddela
ytterligare föreskrifter om inlämning och uppdatering av utstationeringsdeklarationen och inlämning av de handlingar och annan dokumentation
som arbetsgivaren kan bli skyldig att lämna in enligt 44 c §. Föreskrifterna
kan bl.a. avse hur inlämningen och uppdatering ska ske. Enligt andra
punkten får regeringen meddela ytterligare föreskrifter om tillhandahållande av dokumentation vid vägkontroller enligt 44 d och 44 e §§.
Föreskrifterna kan bl.a. avse vilka bevis som ska uppvisas, krav på och
utformning av kopian av utstationeringsdeklarationen och hur äktheten i
dokumentationen ska säkerställas. Enligt tredje punkten får regeringen
meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt 44 f §. Sådana
föreskrifter kan bl.a. avse med vilket belopp sanktionsavgifter ska påföras,
om förskott för sanktionsavgifter samt om förfarandet vid påförande av
sanktionsavgifter.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 5 e §
och i övrigt den 2 februari 2022.
2. Bestämmelserna i 5 c, 5 d och 44 a–44 i §§ ska inte tillämpas när det gäller
arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.19.
Lagändringarna träder enligt första punkten i kraft den 2 februari 2022,
utom 5 e § som träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Andra punkten behandlar tillämpningen av vissa paragrafer i lagen.
Paragraferna 5 c och 5 d §§, som reglerar att en förare i vissa fall inte ska
anses vara utstationerad, ska inte tillämpas på arbete som föraren har
påbörjat före ikraftträdandet. Huruvida en förare som utför sådana
transporter som avses i paragraferna ska anses vara utstationerad får
avgöras med tillämpning av 1, 4 och 5 §§. Inte heller 44 a–44 i §§ ska
tillämpas på arbete som en förare har påbörjat före ikraftträdandet. Det
237
innebär att bestämmelserna om anmälningsskyldighet och kontaktperson i
29–33 §§ gäller för sådant arbete, liksom skyldigheterna i 22 och 45 §§ att
på begäran tillhandahålla handlingar respektive utse en behörig företrädare
vid kollektivavtalsförhandlingar.
9.2
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:629)
om trängselskatt
6 § Skatteverket ska besluta om att undanta en viss bil från skatteplikt efter
ansökan från
1. den som beviljats parkeringstillstånd för rörelsehindrade enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, eller
2. den som beviljats motsvarande tillstånd i ett annat land inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Om det finns synnerliga skäl, ska ett undantag enligt första stycket gälla två
bilar.
Befrielse från skatteplikt enligt första eller andra stycket får inte medges om
bilen enligt anteckning i vägtrafikregistret eller motsvarande utländska register
används i yrkesmässig trafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de
villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om
upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, i lydelsen enligt förordning (EU)
2020/1055 eller yrkestrafiklagen (2012:210) eller i taxitrafik enligt taxitrafiklagen
(2012:211).
Paragrafen behandlar under vilka förutsättningar Skatteverket ska
undanta en viss bil från trängselskatt när de sökanden har beviljats
parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Övervägandena finns i avsnitt
3.11.
Hänvisningen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande
de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik
och
om
upphävande
av
rådets
direktiv
96/26/EG
(trafiktillståndsförordningen) ändras till den senaste lydelsen av
förordningen.
Trafiktillståndsförordningens tillämpningsområde har utökats till att
även avse företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg med
hjälp av motorfordon eller fordonskombinationer med en högsta tillåten
totalvikt som överstiger 2,5 ton om företaget utför gränsöverskridande
transporter. Ändringen i paragrafen innebär att Skatteverket inte kan
undanta sådana bilar från trängselskatt. Ändringen medför enbart en
skillnad i fråga om fordon som används i yrkesmässig trafik av ett
utlandsetablerat företag, eftersom det av 1 kap. 3 § yrkestrafiklagen redan
framgår att trafiktillståndsförordningen och yrkestrafiklagen ska tillämpas
på företag som yrkesmässigt bedriver godstransporter på väg med lätta
lastbilar eller personbilar med en högsta tillåten vikt av 3,5 ton.
238
9.3
Förslag till lag om ändring i lagen (2005:395)
om arbetstid vid visst vägtransportarbete
20 § Arbetsgivare och egenföretagare ska registrera all arbetstid som omfattas av
denna lag. Registren ska bevaras hos arbetsgivaren eller egenföretagaren i minst
två år efter den tidsperiod som arbetet omfattar.
Arbetsgivaren ska på begäran av arbetstagaren lämna denne en kopia av den
registrerade arbetstiden. Även fackliga organisationer som företräder arbetstagare
på arbetsstället har rätt att på begäran få en sådan kopia
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om register över arbetstid.
Paragrafen innehåller krav på att arbetsgivare och egenföretagare ska
registrera arbetstid. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Tredje stycket, som är nytt, innehåller ett bemyndigande för regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter
om register över arbetstid. Sådana föreskrifter kan t.ex. avse preciseringar
av arbetsgivarens eller egenföretagarens skyldigheter.
9.4
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(2012:210)
2 kap. Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik
2 § Vilka som omfattas av prövningen i fråga om kravet på gott anseende
framgår av artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1071/2009.
Därutöver ska prövningen i fråga om en privaträttslig juridisk person eller en
näringsidkare som är bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) avse följande personer:
1. den som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande
inflytande över verksamheten,
2. de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget eller
närståendes ekonomiska intresse har en väsentlig gemenskap med den juridiska
personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt
intresse, och
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag.
Som närstående till en styrelseledamot eller en styrelsesuppleant anses den som
enligt 4 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672) är att anse som närstående
till gäldenären.
Paragrafen behandlar vilka som ska omfattas av prövningen i fråga om
kravet på gott anseende. Övervägandena finns i avsnitt 3.4.
Andra stycket första punkten ändras genom att verkställande direktör tas
bort. I stället framgår det av artikel 6.1 i trafiktillståndsförordningen att en
medlemsstat ska beakta hur en verkställande direktör uppträder vid
prövningen av kravet på gott anseende.
4 § Vid prövningen av om ett företag, en trafikansvarig, en verkställande
direktör eller någon som anges i 2 § andra stycket eller 3 § uppfyller kravet på gott
anseende ska laglydnad och andra omständigheter av betydelse beaktas.
Kravet på gott anseende anses inte uppfyllt av den som har
239
1. dömts för eller på annat sätt påförts en sanktion för en eller flera allvarliga
eller upprepade överträdelser av bestämmelser inom de områden som anges i
artikel 6.1 tredje stycket i förordning (EG) nr 1071/2009, eller
2. i annat fall dömts för ett allvarligt brott, inräknat ett allvarligt ekonomiskt
brott.
Paragrafen behandlar vad som ska beaktas vid prövningen av kravet på
gott anseende. Övervägandena finns i avsnitt 3.4 och 3.5.
Paragrafens första stycke ändras genom att verkställande direktör läggs
till. Ändringen är en följd av att det i artikel 6.1 i trafiktillståndsförordningen anges att en medlemsstat ska beakta hur en verkställande
direktör uppträder vid prövningen av kravet på gott anseende, jfr
ändringen av 2 kap. 2 § andra stycket. Första stycket ändras också genom
att omständigheten ”viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna” flyttas till en ny paragraf, 2 kap. 5 b §. Viljan och förmågan
att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna ska även i fortsättningen
beaktas i samband med en ansökan om tillstånd och vid en tillsyn. Detta
ska dock ske som ett led i prövningen om kravet på ekonomiska resurser
är uppfyllt istället för om kravet på gott anseende är uppfyllt. Ekonomisk
brottslighet, exempelvis skattebrott eller bokföringsbrott, ska även i
fortsättningen beaktas i samband med att kravet på gott anseende prövas
och faller in under begreppet laglydnad.
Andra stycket ändras inte. Mot bakgrund av att artikel 6.1 tredje stycket
i trafiktillståndsförordningen har ändrats kommer dock överträdelser av
bestämmelser inom fler områden än tidigare leda till att kravet på gott
anseende inte ska anses uppfyllt enligt första punkten. Detta gäller
överträdelser av de tillkommande områdena skatterätt, utstationering av
arbetstagare inom vägtransportsektorn, tillämplig lag för avtalsförpliktelser och cabotage. Om ett företag eller en prövad person exempelvis
har påförts ett skattetillägg av Skatteverket är det en omständighet som
alltså fortsättningsvis även ska beaktas vid prövningen av om kravet på
gott anseende är uppfyllt eftersom skattetillägg är en sanktion för
överträdelser av skattelagstiftningen.
5 § Om en ansökan om tillstånd avslås på grund av omständigheter som avses i
4 § ska en tid på lägst sex månader och högst fem år bestämmas, under vilken den
prövade ska anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik (olämplighetstid). Om
det finns särskilda skäl, får Transportstyrelsen avslå en ansökan utan att en
olämplighetstid bestäms.
Paragrafen behandlar olämplighetstid vid avslag på en ansökan om
tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik på grund av att kravet på gott
anseende inte är uppfyllt. Övervägandena finns i avsnitt 3.8.
Paragrafen ändras genom att ett tillägg görs i första meningen och en ny
andra mening införs. Ändringen innebär att Transportstyrelsen, om det
finns särskilda skäl, får avstå från att bestämma en tid under vilken den
prövade ska anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik – en
olämplighetstid – när en ansökan avslås till följd av att kravet på gott
anseende inte är uppfyllt. Exempel på sådana situationer kan vara när en
person som är prövad för ett befintligt tillstånd ansöker om ett nytt tillstånd
eller ingår i en prövningskrets vid en ansökan om tillstånd, när
240
omständigheten som avslaget grundar sig på inte kan ligga till grund för
att ifrågasätta personens goda anseende vid en tillsyn.
Krav på ekonomiska resurser
5 a § Ett företag ska förfoga över kapital och reserver enligt vad som framgår
av artikel 7.1 första stycket a och b i förordning (EG) nr 1071/2009, oaktat
totalvikten hos de fordon eller fordonskombinationer som används.
I paragrafen, som är ny, behandlas krav på att företag ska ha tillräckliga
ekonomiska resurser. Överväganden finns i avsnitt 3.5.
Av paragrafen framgår storleken på det kapital och de reserver som ett
företag ska förfoga över för att uppfylla kravet på ekonomiska resurser.
Paragrafen innebär att ett företag ska förfoga över kapital och reserver om
9 000 euro för det första fordonet som används i verksamheten och
ytterligare 5 000 euro för varje tillkommande fordon, oaktat vilken
totalvikt det eller de aktuella fordonen eller fordonskombinationerna har.
5 b § Vid prövningen av om ett företag uppfyller kravet på ekonomiska resurser,
ska viljan och förmågan hos företaget, den trafikansvarige, den verkställande
direktören och de som anges i 2 § andra stycket att fullgöra sina skyldigheter mot
det allmänna beaktas.
Om den trafikansvarige, den verkställande direktören eller någon som anges i
2 § andra stycket byts ut eller tillkommer, ska viljan och förmågan hos den nya
personen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna prövas.
I paragrafen, som är ny, regleras ytterligare villkor, utöver att företaget ska
förfoga över kapital och reserver till ett visst värde, för att kravet på
ekonomiska resurser ska vara uppfyllt. Övervägandena finns i avsnitt 3.5.
Enligt första stycket ska viljan och förmågan att fullgöra skyldigheter
mot det allmänna beaktas vid prövningen av om kravet på ekonomiska
resurser är uppfyllt. Detta motsvarar delvis hittillsvarande 2 kap. 4 §.
Omständigheten har hittills varit en del av prövningen om kravet på gott
anseende var uppfyllt.
Vid prövningen av om villkoret i första stycket är uppfyllt ska det
beaktas om de prövade personerna bl.a. har skulder, är försatta i konkurs,
leder eller har lett ett företag som försatts i konkurs eller har eller har haft
ett bestämmande inflytande över ett företag som försatts i konkurs. Som
huvudregel ska en händelse som ligger tre till fem år tillbaka i tiden
beaktas. En helhetsbedömning av omständigheterna ska göras. Tidigare
förarbetsuttalanden och prejudikat ska även i fortsättningen vara
vägledande vid prövningen.
Enligt andra stycket ska en ny prövning av om kravet på ekonomiska
resurser är uppfyllt göras om någon av de personer som prövats byts ut
eller om någon som ska ingå i prövningskretsen tillkommer.
4 kap. Olämplighetsförklaring, återkallelse och tillsyn
1 § Om ett tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik återkallas enligt artikel 13 i
förordning (EG) nr 1071/2009 på grund av att en verkställande direktör eller någon
som prövats enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § inte längre uppfyller kravet på
gott anseende enligt 2 kap. 4 §, ska den behöriga myndigheten förklara den
prövade olämplig att bedriva yrkesmässig trafik.
241
Paragrafen behandlar möjligheten att förklara en s.k. övrigt prövad person
olämplig att bedriva yrkesmässig trafik. Övervägandena finns i avsnitt 3.4.
Paragrafen ändras genom att verkställande direktör läggs till. Ändringen
följer av att det i artikel 6.1 i trafiktillståndsförordningen anges att en
medlemsstat ska beakta hur en verkställande direktör uppträder vid
prövningen av kravet på gott anseende, vilket föranleder en ändring av
2 kap. 2 § andra stycket.
2 § En tid på lägst tre och högst fem år, under vilken den prövade ska anses
olämplig att bedriva yrkesmässig trafik, ska bestämmas
1. vid en olämplighetsförklaring av en trafikansvarig enligt artikel 14 i
förordning (EG) nr 1071/2009, eller
2. vid en olämplighetsförklaring enligt 1 §.
En trafikansvarig ska inte längre anses olämplig att bedriva yrkesmässig trafik
när olämplighetstiden enligt första stycket förflutit och han eller hon avlagt ett
sådant skriftligt examensprov som avses i artikel 8.1 i förordning (EG) nr
1071/2009.
Paragrafen behandlar den tid under vilken en prövad ska anses vara
olämplig att bedriva yrkesmässig trafik och när en trafikansvarig inte
längre ska anses som olämplig. Övervägandena finns i avsnitt 3.8.
Enligt andra stycket, som är nytt, ska en trafikansvarig inte längre anses
som olämplig att bedriva yrkesmässig trafik när han eller hon avlagt ett
nytt prov i yrkeskunnande. Ett sådant prov får avläggas först när den tid
som bestämts enligt första stycket (olämplighetstid) har förflutit. Fram tills
att en trafikansvarig som förklarats olämplig avlagt ett godkänt prov och
den bestämda olämplighetstiden har löpt ut är den trafikansvariges intyg
om yrkeskunnande ogiltigt i alla medlemsstater enligt artikel 14.2 i
trafiktillståndsförordningen. Vid en ny ansökan om tillstånd, kommer
Transportstyrelsen att pröva om kravet på gott anseende är uppfyllt. Om
den prövade gjort sig skyldig till ett grovt brott kan Transportstyrelsen
bedöma att han eller hon fortfarande inte uppfyller kravet på gott anseende
och beslutar i så fall om en ny olämplighetstid
4 § Tidsfristerna vid tillfällig indragning eller återkallelse av ett tillstånd att
bedriva yrkesmässig trafik i artikel 13.1 a i förordning (EG) nr 1071/2009 ska
tillämpas på motsvarande sätt när verkställande direktör eller någon som prövats
enligt 2 kap. 2 § andra stycket inte längre uppfyller kravet på gott anseende.
Paragrafen ger den behöriga myndigheten möjlighet att bevilja ett företag
en tidsfrist för att hitta en ersättare för en s.k. övrigt prövad som inte längre
uppfyller kravet på gott anseende. Övervägandena finns i avsnitt 3.4.
Paragrafen ändras genom att verkställande direktör läggs till. Ändringen
följer av att det i artikel 6.1 i trafiktillståndsförordningen anges att en
medlemsstat ska beakta hur en verkställande direktör uppträder vid
prövningen av kravet på gott anseende, vilket föranleder en ändring av
2 kap. 2 § andra stycket.
242
5 kap. Straffbestämmelser, hindrande av fortsatt färd och biträde vid
förundersökning
1 § Den som uppsåtligen bedriver yrkesmässig trafik enligt förordning (EG) nr
1071/2009 eller denna lag utan tillstånd döms för olaga yrkesmässig trafik till böter
eller fängelse i högst ett år.
Paragrafen föreskriver ansvar för den som bedriver yrkesmässig trafik utan
tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 3.7.
Paragrafen ändras genom att andra stycket tas bort, eftersom det inte
längre är möjligt att meddela villkor i tillståndet.
5 § Om ett fordon framförs i strid mot förordning (EG) nr 1071/2009, denna lag
eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får en polisman eller
tulltjänsteman hindra fortsatt färd. Polismannen eller tulltjänstemannen får då
medge att det fordon med vilket transporten sker förs till närmaste lämpliga
uppställnings- eller avlastningsplats eller verkstad. I fråga om ett fordon som är
registrerat i utlandet och som förs in i Sverige får polismannen eller
tulltjänstemannen medge att det omedelbart förs ut ur landet.
Paragrafen behandlar när en polisman eller tulltjänsteman får hindra
fortsatt färd. Övervägandena finns i avsnitt 3.7.
Paragrafen ändras på så sätt att möjligheten att hindra fortsatt färd om
ett fordon framförs i strid med ett villkor som meddelats med stöd av lagen
tagits bort, eftersom det inte längre är möjligt att meddela villkor i
tillståndet.
9.5
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:1437)
om åtgärder vid hindrande av fortsatt färd
7 § Omhändertagande eller klampning får vidtas när ett beslut att fordonet eller
fordonståget inte får fortsätta färden har meddelats enligt
1. 8 b § lagen (1972:435) om överlastavgift,
2. 25 b § förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa
internationella vägtransporter,
3. 10 kap. 6 § förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare,
m.m.,
4. 7 d § förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller
5. 12 § förordningen (0000:0000) om utstationering av förare inom
vägtransportsektorn.
En åtgärd som anges i första stycket ska upphöra så snart det inte längre finns
skäl för den och får inte bestå under längre tid än 36 timmar.
Paragrafen behandlar åtgärder som får vidtas i syfte att säkra verkställighet
av sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.5.
Första stycket ändras genom att en ny punkt införs. Ändringen innebär
att sådana åtgärder som får beslutas enligt lagen även får vidtas när ett
beslut att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden har meddelats
enligt 12 § förordningen om utstationering av förare inom vägtransportsektorn. Ett sådant beslut fattas om förskott för sanktionsavgift i fråga om
243
överträdelser av skyldigheten att visa upp en kopia av utstationeringsdeklarationen vid en vägkontroll inte betalas omedelbart. Enligt lagen får
en polisman eller tulltjänsteman omhänderta fordonsnycklar eller annat
föremål som behövs för färden, frakthandlingar, och registreringsskyltar.
Om ett sådant omhändertagande inte är tillräckligt för att säkerställa att
förbudet att fortsätta färden följs, får Polismyndigheten eller Tullverket
besluta att fordonet eller fordonståget ska låsas fast (klampas).
9.6
Förslag till lag om ändring i vägtrafikdatalagen
(2019:369)
3 kap. Gemensamt tillgängliga uppgifter
6 § Vid sökning genom direktåtkomst i en annan stats register över
vägtransportföretag enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de
villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om
upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, i lydelsen enligt förordning (EU)
2020/1055, får den svenska kontaktpunkten behandla uppgifter endast i den
utsträckning den andra staten tillåter det och behandlingen i motsvarande fall hade
varit tillåten enligt EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218) med
kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, denna lag och
föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa lagar.
Paragrafen behandlar under vilka förutsättningar uppgifter får behandlas i
en annan stats register över vägtransportföretag. Övervägandena finns i
avsnitt 3.11.
Paragrafen ändras genom att hänvisningen till den senaste lydelsen av
trafiktillståndsförordningen läggs till. Detta innebär att Transportstyrelsen
genom direktåtkomst får behandla uppgifter om registreringsnummer på
de fordon ett utlandsetablerat transportföretag förfogar över, uppgifter om
antalet anställda ett utlandsetablerat transportföretag har och uppgifter om
ett utlandsetablerat transportföretags riskvärde.
244
Författningstext och författningskommentar till
de alternativa förslagen i avsnitt 7.12.1–2
Bilaga
Alternativt förslag till lag om ändring i lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:678) om utstationering av
arbetstagare
dels att punkt 6 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen
(2020:594) om ändring i den lagen ska upphöra att gälla,
dels att 5 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sexton nya paragrafer, 5 a–5 e, 14 a och 44 a–
44 j §§, och närmast före 44 a, 44 b, 44 c, 44 d, 44 f, 44 i och 44 j §§ nya
rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §1
Med utstationerad arbetstagare
Med utstationerad arbetstagare
avses varje arbetstagare som avses varje arbetstagare som
vanligen arbetar i ett annat land vanligen arbetar i ett annat land
men som under en begränsad tid men som under en begränsad tid
utför arbete enligt 4 § i Sverige.
utför arbete enligt 4 § i Sverige, om
inte annat följer av 5 c eller 5 d §.
Vid bedömningen av om en arbetstagare under en begränsad tid utför
arbete i Sverige ska de omständigheter som kännetecknar arbetet och
arbetstagarens situation beaktas.
5a§
I denna lag avses med
1. bilateral transport:
a) en förflyttning av gods, på
grundval av ett transportavtal, med
en personbil eller lastbil mellan två
länder, om transportföretaget är
etablerat i ett av länderna, eller
b) en persontransport med buss
där
i) passagerare tas upp i ett land
och släpps av i ett annat land, om
transportföretaget är etablerat i ett
av länderna, eller
ii) passagerare tas upp och
släpps av i det land där transportföretaget är etablerat, om transporten utförs i syfte att genomföra
lokala utflykter i ett annat land,
1
Senaste lydelse 2020:594.
245
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
2. förare: en arbetstagare som
utför yrkesmässiga godstransporter med personbil eller lastbil
eller yrkesmässiga persontransporter med buss.
5b§
Utstationering enligt 4 § första
stycket 1 ska anses föreligga när en
arbetsgivare sänder en förare till
Sverige för att utföra cabotagetransporter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1072/2009 av den 21 oktober
2009 om gemensamma regler för
tillträde till den internationella
marknaden för godstransporter på
väg eller cabotagetrafik enligt
Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/2009 av
den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den
internationella marknaden för
persontransporter med buss och
om ändring av förordning (EG) nr
561/2006.
5c§
I fall som avses i 4 § första
stycket 1 ska en förare inte anses
vara utstationerad om han eller
hon passerar genom Sverige utan
att lasta eller lossa gods eller ta
upp eller släppa av passagerare.
246
5d§
I fall som avses i 4 § första
stycket 1 ska en förare inte anses
vara utstationerad om han eller
hon utför en bilateral transport till
eller från Sverige utan att under
vistelsen i Sverige utföra en
transport till eller från Sverige som
inte är bilateral.
I fall som avses i 4 § första
stycket 1 ska en förare inte heller
anses vara utstationerad om han
eller hon under en resa till eller
från det land där transportföretaget är etablerat lastar gods
eller tar upp passagerare vid högst
ett tillfälle och lossar gods eller
släpper av passagerare vid högst
ett tillfälle samtidigt som föraren
utför en bilateral transport. Om det
är fråga om en godstransport, får
föraren under återresan till
etableringslandet lasta gods vid
högst två tillfällen och lossa gods
vid högst två tillfällen utan att
föraren
ska
anses
vara
utstationerad, om enbart bilaterala
transporter utfördes under resan
från etableringslandet.
Andra stycket gäller endast om
påoch
avstigningen
av
passagerare respektive lastningen
och lossningen av gods sker i olika
länder.
Bilaga
5e§
Det som sägs i 5 d § andra
stycket gäller endast om det fordon
som används för transporten är
utrustat med en smart färdskrivare
i enlighet med artiklarna 8, 9 och
10 i Europaparlamentet och rådets
förordning (EU) nr 165/2014 om
färdskrivare vid vägtransporter,
om
upphävande
av
rådets
förordning (EEG) nr 3821/85 av
den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter och om
ändring av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr
561/2006 av den 15 mars 2006 om
harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet.
14 a §
Vid utstationering enligt 4 §
första stycket 1 av förare gäller i
fråga om 11–14 §§ att
– utstationeringen anses upphöra när föraren lämnar Sverige
vid utförandet av en internationell
transport, och
– utstationeringstiden inte ska
slås samman med den tid under
vilken föraren, eller en annan
förare som han eller hon ersätter,
247
Bilaga
tidigare har varit utstationerad för
utförande av sådana transporter.
27 §2
En behörig myndighet i Sverige ska på begäran av en behörig myndighet
i ett annat land inom EES lämna bistånd till den myndigheten.
En behörig myndighet i Sverige
En behörig myndighet i Sverige
får begära att en behörig myndighet får begära att en behörig myndighet
i ett annat land inom EES lämnar i ett annat land inom EES lämnar
bistånd när det kan underlätta bistånd när det kan underlätta
handläggningen av ett ärende.
handläggningen av ett ärende eller
om det i något annat fall behövs för
att kontrollera att denna lag eller
villkor i kollektivavtal har följts.
Begäran om bistånd får särskilt avse information samt utförande av
kontroller, inspektioner och utredningar när det gäller utstationering av
arbetstagare.
Anmälningsskyldighet
dokumentation
vid
vägtransporter
och
vissa
44 a §
Vid utstationering enligt 4 §
första stycket 1 av förare gäller inte
22, 29–33 eller 45 §. I stället finns
i 44 b–44 i §§ bestämmelser som
gäller i sådana fall.
Skyldighet att ge in en utstationeringsdeklaration
44 b §
En arbetsgivare som enligt 4 §
första stycket 1 utstationerar en
förare ska lämna in en utstationeringsdeklaration till Arbetsmiljöverket senast när föraren påbörjar
arbetet i Sverige.
Om förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har betydelse
för de uppgifter som har lämnats i
utstationeringsdeklarationen, ska
arbetsgivaren omgående uppdatera uppgifterna i deklarationen.
248
2
Senaste lydelse 2020:594.
Skyldighet att ge in dokumentation
efter utstationeringsperioden
Bilaga
44 c §
En arbetsgivare som omfattas av
kravet på att ge in en utstationeringsdeklaration enligt 44 b §
ska efter utstationeringsperioden
på begäran av Arbetsmiljöverket
lämna in handlingar i form av
anställningsavtal, lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över
gjorda löneutbetalningar samt
bevis om utförda transporter och
färdskrivardata.
Skyldigheten enligt första stycket
ska fullgöras inom åtta veckor från
det att begäran framställdes.
Skyldighet
att
tillhandahålla
dokumentation vid vägkontroll
44 d §
En arbetsgivare som omfattas av
kravet på att ge in en
utstationeringsdeklaration enligt
44 b § ska säkerställa att en
kontrolltjänsteman
vid
en
vägkontroll får ta del av
1. en kopia av den inlämnade
utstationeringsdeklarationen,
2. bevis om transporterna, och
3. färdskrivardata.
44 e §
En förare som utför en transport
som avses i 5 c § eller 5 d § ska för
en kontrolltjänsteman vid en
vägkontroll
visa
upp
färdskrivardata och bevis om
transporterna.
Sanktionsavgift
44 f §
En sanktionsavgift ska tas ut om
en arbetsgivare har överträtt
bestämmelsen i
1. 44 b § första stycket om
skyldighet att lämna in en
utstationeringsdeklaration, eller
249
Bilaga
2. 44 d § 1 om skyldighet att
säkerställa
att
en
kontrolltjänsteman får del av en
kopia
av
utstationeringsdeklarationen.
44 g §
En sanktionsavgift enligt 44 f §
ska tas ut även om överträdelsen
inte har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
Avgiften får sättas ned helt eller
delvis om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig eller om det annars
med hänsyn till omständigheterna
skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften.
En sanktionsavgift tillfaller
staten.
44 h §
När ett beslut om sanktionsavgift
enligt 44 f § har fått laga kraft får
det
verkställas
enligt
utsökningsbalken.
Beställaransvar
44 i §
Utförs en transport av en förare
vars arbetsgivare omfattas av
skyldigheten i 44 b § att ge in en
utstationeringsdeklaration utan att
en sådan deklaration lämnats in,
döms den som yrkesmässigt för
egen eller annans räkning har
beställt transporten till böter eller
fängelse i högst ett år, om han eller
hon
vid
tidpunkten
för
beställningen kände till eller hade
skälig anledning att anta att
föraren var utstationerad eller
skulle utstationeras och att en
utstationeringsdeklaration
inte
lämnats in eller skulle lämnas in.
250
Bemyndigande
Bilaga
44 j §
Regeringen
får
meddela
föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration enligt
44 b § ska innehålla.
Regeringen
får
meddela
ytterligare föreskrifter om
1. inlämning och uppdatering av
dokumentation enligt 44 b och
44 c §§,
2. tillhandahållande av dokumentation vid vägkontroller enligt
44 d och 44 e §§, och
3. sanktionsavgifter enligt 44 f §.
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om
5 e § och i övrigt den 2 februari 2022.
2. Bestämmelserna i 5 c, 5 d och 44 a–44 i §§ ska inte tillämpas när det
gäller arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före
ikraftträdandet.
251
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
Författningskommentar alternativt förslag
5 § Med utstationerad arbetstagare avses varje arbetstagare som vanligen arbetar
i ett annat land men som under en begränsad tid utför arbete enligt 4 § i Sverige,
om inte annat följer av 5 c eller 5 d §.
Vid bedömningen av om en arbetstagare under en begränsad tid utför arbete i
Sverige ska de omständigheter som kännetecknar arbetet och arbetstagarens
situation beaktas.
I paragrafen anges vad som menas med en utstationerad arbetstagare.
Övervägandena finns i avsnitt 7.4 och 7.6.
I lagen finns vissa bestämmelser som gäller förare inom vägtransportsektorn. Förare definieras i 5 a §. Med en utstationerad arbetstagare avses
även förare, om denne omfattas av en utstationeringssituation Första
stycket ändras genom att det förs in hänvisningar till 5 c och 5 d §§. I dessa
paragrafer finns bestämmelser om att förare i vissa fall inte ska anses vara
utstationerade.
5 a § I denna lag avses med
1. bilateral transport:
a) en förflyttning av gods, på grundval av ett transportavtal, med en personbil
eller lastbil mellan två länder, om transportföretaget är etablerat i ett av länderna,
eller
b) en persontransport med buss där
i) passagerare tas upp i ett land och släpps av i ett annat land, om
transportföretaget är etablerat i ett av länderna, eller
ii) passagerare tas upp och släpps av i det land där transportföretaget är
etablerat, om transporten utförs i syfte att genomföra lokala utflykter i ett annat
land,
2. förare: en arbetstagare som utför yrkesmässiga godstransporter med
personbil eller lastbil eller yrkesmässiga persontransporter med buss.
252
Paragrafen, som är ny, innehåller förklaringar av vissa begrepp som
används i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Enligt första punkten avses med bilateral transport en transport som äger
rum mellan två länder, om transportföretaget som utför transporten är
etablerat i ett av länderna. En bilateral transport är alltså en särskild sorts
internationell transport. Första punkten a genomför artikel 1.3 andra
stycket i direktiv (EU) 2020/1057 och avser en bilateral transport av gods.
Förflyttningen av gods ska ske på grundval av ett transportavtal. Det
innebär att förflyttning av gods i ett företags egen regi inte är att betrakta
som en bilateral transport i det här sammanhanget. Ett fordon kan utföra
flera transporter samtidigt. Transporten ska ske med personbil eller lastbil.
Första punkten b genomför artikel 1.4 andra stycket i direktiv (EU)
2020/1057 och avser en bilateral persontransport med buss. En sådan
transport innebär att passagerare transporteras från transportföretagets
etableringsland till ett annat land, eller tvärtom, eller att passagerare både
stiger på och kliver av bussen i transportföretagets etableringsland men
däremellan transporteras i ett annat land. Syftet ska i det fallet vara att
genomföra en lokal utflykt i det andra landet. Detta skulle t.ex. kunna avse
turistresor, s.k. rundresor. Med personbil, lastbil och buss avses detsamma
som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Enligt andra punkten avses med förare en arbetstagare som utför arbete
bestående i genomförandet av godstransporter med personbil eller lastbil
eller persontransporter med buss. Att föraren ska vara en arbetstagare
innebär att han eller hon inte utför arbetet i egenskap av egenföretagare.
Transporterna ska vidare utföras i yrkesmässig trafik, dvs. för annans
räkning än transportföretagets. Den som utför transporter i ett företags
egen regi omfattas alltså inte. Det som i lagen anges om en utstationerad
arbetstagare innefattar även förare, om denne omfattas av en
utstationeringssituation.
Bilaga
5 b § Utstationering enligt 4 § första stycket 1 ska anses föreligga när en
arbetsgivare sänder en förare till Sverige för att utföra cabotagetransporter enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober
2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för
godstransporter på väg eller cabotagetrafik enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för
tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om
ändring av förordning (EG) nr 561/2006.
I paragrafen, som är ny, anges att utstationering ska anses föreligga i vissa
situationer. Paragrafen genomför artikel 1.7 och 1.10 i direktiv (EU)
2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.12.1.
Enligt paragrafen ska en åtgärd att sända en arbetstagare som är förare
till Sverige i vissa fall anses utgöra utstationering. Detta gäller i situationer
när ett transportföretag för egen räkning och under egen ledning sänder en
hos transportföretaget anställd förare till Sverige enligt avtal som
transportföretaget har ingått med den i Sverige verksamma mottagaren av
tjänsterna. Utstationering ska under sådana förhållanden anses föreligga
när föraren utför cabotagetransporter av gods enligt godsförordningen
eller persontransporter i form av cabotagetrafik enligt bussförordningen.
Det innebär att de transporter som avses är sådana som utförs av ett
transportföretag som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. En i Sverige verksam mottagare av tjänsten kan t.ex. vara den
varuägare som ytterst är avsändare eller mottagare av de varor som
transporteras men kan också vara en i Sverige verksam speditör som
förmedlar den transporttjänst som utförs av transportföretaget.
Enligt 4 § andra stycket ska ett anställningsförhållande råda mellan
transportföretaget och föraren under utstationeringstiden. Som framgår av
definitionen av utstationerad arbetstagare i 5 § ska förarens arbete i
Sverige vara under begränsad tid.
5 c § I fall som avses i 4 § första stycket 1 ska en förare inte anses vara
utstationerad om han eller hon passerar genom Sverige utan att lasta eller lossa
gods eller ta upp eller släppa av passagerare.
I paragrafen, som är ny, anges att en förare inte ska vara utstationerad i
vissa fall. Paragrafen genomför artikel 1.5 i direktiv (EU) 2020/1057.
Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Enligt paragrafen ska en förare inte anses vara utstationerad om han eller
hon passerar genom Sverige med en transport utan att lasta eller lossa gods
eller ta upp eller släppa av passagerare, dvs. utför s.k. transittransporter
genom Sverige.
253
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
5 d § I fall som avses i 4 § första stycket 1 ska en förare inte anses vara
utstationerad om han eller hon utför en bilateral transport till eller från Sverige
utan att under vistelsen i Sverige utföra en transport till eller från Sverige som inte
är bilateral.
I fall som avses i 4 § första stycket 1 ska en förare inte heller anses vara
utstationerad om han eller hon under en resa till eller från det land där
transportföretaget är etablerat lastar gods eller tar upp passagerare vid högst ett
tillfälle och lossar gods eller släpper av passagerare vid högst ett tillfälle samtidigt
som föraren utför en bilateral transport. Om det är fråga om en godstransport, får
föraren under återresan till etableringslandet lasta gods vid högst två tillfällen och
lossa gods vid högst två tillfällen utan att föraren ska anses vara utstationerad, om
enbart bilaterala transporter utfördes under resan från etableringslandet.
Andra stycket gäller endast om på- och avstigningen av passagerare respektive
lastningen och lossningen av gods sker i olika länder.
254
I paragrafen, som är ny, regleras att en förare under vissa förhållanden inte
ska anses vara utstationerad när han eller hon utför bilaterala transporter.
Paragrafen genomför artikel 1.3 första, tredje och fjärde styckena och
artikel 1.4 första och tredje styckena i direktiv (EU) 2020/1057.
Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
En grundläggande förutsättning för att paragrafen ska vara tillämplig är
att det handlar om en situation som avses i 4 § första stycket 1, dvs. i fall
där ett transportföretag för egen räkning och under egen ledning sänder en
hos transportföretaget anställd förare till Sverige enligt avtal som
transportföretaget har ingått med den i Sverige verksamma mottagaren av
tjänsten. Andra typer av utstationering enligt 4 § omfattas inte av undantaget.
Enligt första stycket ska föraren i det aktuella fallet inte anses vara
utstationerad om han eller hon enbart utför bilaterala transporter till eller
från Sverige, dvs. om föraren inte samtidigt utför en internationell
transport som inte är bilateral. I fråga om godstransporter innebär detta att
undantaget endast gäller om det fordon med vilket transporten utförs
enbart är lastat med gods som ska transporteras till eller från transportföretagets etableringsland. I fråga om passagerartransporter gäller
undantaget endast när passagerare stiger på en buss i transportföretagets
etableringsland och stiger av i Sverige, eller tvärtom, eller när samtliga
passagerare som kliver på bussen i etableringslandet också transporteras
tillbaka dit inom ramen för samma resa utan att några nya passagerare
tillkommer efter det att bussen lämnat etableringslandet. Om kriterierna
uppfylls ska föraren inte anses vara utstationerad i Sverige.
Andra stycket innebär att en förare som utför vissa ytterligare aktiviteter
ändå inte ska anses vara utstationerad, trots det som står i första stycket.
Den grundläggande förutsättningen för att föraren inte ska anses vara
utstationerad är densamma som i första stycket, dvs. det ska vara fråga om
en situation där transportföretaget för egen räkning och under egen ledning
sänder föraren till Sverige enligt avtal som transportföretaget har ingått
med den i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna. En annan
förutsättning är att en bilateral transport utförs. Den bilaterala transporten
kan utföras till eller från Sverige, men den kan också utföras mellan två
andra länder. En sådan bilateral transport kan i viss utsträckning
kombineras med icke-bilaterala transporter utan att föraren ska anses vara
utstationerad här. I fråga om persontransporter medges att föraren utöver
den bilaterala transporten under resans gång kan ta upp passagerare vid ett
tillfälle och släppa av passagerare vid ett tillfälle. Den transporten ska vara
internationell, dvs. passagerare får inte tas upp och släppas av i samma
land, se tredje stycket. En sådan icke-bilateral internationell transport får
äga rum såväl under resan från transportföretagets etableringsland som
under returresan.
Även i fråga om godstransporter kan icke-bilaterala transporter utföras
samtidigt som den bilaterala transporten utan att föraren ska anses vara
utstationerad. För godstransporter är undantaget utformat på det sättet att
två icke-bilaterala transporter kan utföras under returresan till
etableringslandet, under förutsättning att ingen icke-bilateral transport ägt
rum på resan från etableringsmedlemsstaten. Under en bilateral transport
till eller från företagets etableringsland kan föraren alltså lasta gods en
gång och lossa gods en gång i de länder som föraren passerar under resan.
Om ingen sådan aktivitet utförts på resan från etableringslandet kan två
lastningar och lossningar äga rum på returresan. Även för godstransporter
måste sådana icke-bilaterala transporter vara internationella, dvs. godset
måste lastas och lossas i olika länder, se tredje stycket.
Av tredje stycket framgår att undantaget i andra stycket enbart gäller om
sådan på- och avstigning av passagerare eller lastning och lossning av gods
som avses i andra stycket äger rum i olika länder. Transporttjänsterna får
alltså inte äga rum mellan två platser i samma land, dvs. det får inte röra
sig om inrikestransporter.
Bilaga
5 e § Det som sägs i 5 d § andra stycket gäller endast om det fordon som används
för transporten är utrustat med en smart färdskrivare i enlighet med artiklarna 8,
9 och 10 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 165/2014 om
färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr
3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter och om
ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den
15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet.
Paragrafen, som är ny, reglerar en förutsättning för att 5 d § andra stycket
ska gälla. Paragrafen genomför artikel 1.3 femte stycket och 1.4 fjärde
stycket i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Enligt paragrafen är det en förutsättning för att en förare som utför
sådana icke-bilaterala internationella transporter som avses i 5 d § andra
stycket inte ska anses vara utstationerad att det fordon som används för
transporten är utrustat med en särskild typ av färdskrivare. Bestämmelser
om färdskrivare finns i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr
165/2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets
förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare
vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av
viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (färdskrivarförordningen).
Det finns olika typer av färdskrivare. I artikel 8–11 i färdskrivarförordningen finns bestämmelser om s.k. smarta färdskrivare. En smart
färdskrivare registrerar bl.a. fordonets position automatiskt vid vissa
tillfällen. Genom förordning (EU) 2020/1054 har färdskrivarförordningen
255
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
ändrats och enligt de nya bestämmelserna om smarta färdskrivare ska
dessa även automatiskt registrera gränspassager. Även lastnings- och
lossningsoperationer ska registreras i färdskrivaren. Ändringarna i
färdskrivarförordningen trädde i kraft den 20 augusti 2020. Färdskrivare
som uppfyller sådana krav benämns vanligtvis smart färdskrivare version
2. För att föraren inte ska anses vara utstationerad när han eller hon utför
sådana ytterligare aktiviteter som avses i 5 d § andra stycket ska alltså
fordonet vara utrustat med en smart färdskrivare som automatiskt
registrerar bl.a. gränspassager.
Den färdskrivare som avses i paragrafen finns ännu inte på marknaden.
Enligt färdskrivarförordningen ska kommissionen anta detaljerade
tekniska bestämmelser för en sådan färdskrivare. I färdskrivarförordningen anges vidare att fordon vid vissa tidpunkter efter ikraftträdandet av sådana bestämmelser ska vara utrustade med färdskrivare
som uppfyller kraven. Paragrafen ska gälla först från den dag det finns
krav på att smarta färdskrivare version 2 ska monteras i fordon som för
första gången registreras i en medlemsstat inom EU. Detta datum är i
nuläget inte känt, se bestämmelsen om paragrafens ikraftträdande.
14 a § Vid utstationering enligt 4 § första stycket 1 av förare gäller i fråga om
11–14 §§ att
– utstationeringen anses upphöra när föraren lämnar Sverige vid utförandet av
en internationell transport, och
– utstationeringstiden inte ska slås samman med den tid under vilken föraren,
eller en annan förare som han eller hon ersätter, tidigare har varit utstationerad
för utförande av sådana transporter.
256
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om hur utstationeringstiden
för förare i vissa fall ska beräknas vid tillämpningen av regleringen om
långvarig utstationering. Paragrafen genomför artikel 1.8 i direktiv (EU)
2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.15.
11–14 §§ behandlar situationer när arbetstagaren är utstationerad under
en längre tid, långvarig utstationering. Det är fråga om situationer när en
arbetstagare har varit utstationerad i mer än 12 månader eller, i vissa fall,
mer än 18 månader. Enligt paragrafen gäller särskilda regler om hur
utstationeringstiden ska beräknas vid tillämpningen av bestämmelserna
om långvarig utstationering. Paragrafen gäller när ett transportföretag för
egen räkning och under egen ledning sänder en hos transportföretaget
anställd förare till Sverige enligt avtal som transportföretaget har ingått
med den i Sverige verksamma mottagaren av tjänsterna.
Enligt första strecksatsen gäller i sådana fall att utstationeringen anses
upphöra när föraren lämnar Sverige vid utförandet av en internationell
transport. Det innebär att, vid bedömningen av huruvida bestämmelserna
om långvarig utstationering blir tillämpliga, ska förarens utstationeringsperiod avbrytas när föraren lämnar Sverige vid utförandet av en
internationell transport. Om föraren tillfälligt lämnar Sverige på ett annat
sätt än genom att utföra en internationell transport, ska utstationeringen
inte anses upphöra i fråga om hur längden på utstationeringen ska
beräknas. Kortare avbrott i arbetet, exempelvis under en semesterledighet,
bör alltså inte påverka bedömningen av hur länge föraren har varit
utstationerad i Sverige. Att utstationeringen i förhållande till bestäm-
melserna om långvarig utstationering ska anses upphöra när föraren
lämnar Sverige vid utförandet av en internationell transport påverkar dock
inte hur lång en utstationeringsperiod kan anses vara i andra sammanhang.
En utstationeringsdeklaration bör t.ex. kunna avse en viss tidsperiod, även
om föraren under den tiden utför flera internationella transporter till och
från Sverige.
Enligt andra strecksatsen ska utstationeringstiden inte läggas samman
med tid då samma förare tidigare varit utstationerad i Sverige för att utföra
internationella transporter. Enligt 13 § ska den tid som två eller flera
arbetstagare har varit utstationerade i Sverige i vissa situationer läggas
samman när det ska avgöras hur länge en utstationering i Sverige har varat.
Om föraren ersätter en annan förare för att utföra internationella
transporter, ska utstationeringstiden enligt paragrafen inte slås samman
med den tid som den tidigare föraren varit utstationerad.
Bilaga
27 § En behörig myndighet i Sverige ska på begäran av en behörig myndighet i
ett annat land inom EES lämna bistånd till den myndigheten.
En behörig myndighet i Sverige får begära att en behörig myndighet i ett annat
land inom EES lämnar bistånd när det kan underlätta handläggningen av ett ärende
eller om det i annat fall behövs för att kontrollera att denna lag eller villkor i
kollektivavtal har följts.
Begäran om bistånd får särskilt avse information samt utförande av kontroller,
inspektioner och utredningar när det gäller utstationering av arbetstagare.
Paragrafen reglerar bistånd mellan behöriga myndigheter. Övervägandena
finns i avsnitt 7.13.
Ändringen i andra stycket är ett förtydligande av att en behörig myndighet i Sverige får begära bistånd från en behörig myndighet i ett annat land
inom EES, även om information som efterfrågas inte har betydelse för
handläggningen av ett ärende hos myndigheten. Informationen kan t.ex.
behövas hos arbetsmarknadens parter.
Anmälningsskyldighet och dokumentation vid vissa vägtransporter
44 a § Vid utstationering enligt 4 § första stycket 1 av förare gäller inte 22, 29–
33 eller 45 §. I stället finns i 44 b–44 i §§ bestämmelser som gäller i sådana fall.
I paragrafen, som är ny, anges att vissa paragrafer i lagen inte ska gälla vid
utstationering av förare i vissa fall. Paragrafen genomför första ledet i
artikel 1.11 i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.10.
Enligt paragrafen ska vissa av de bestämmelser i lagen som reglerar
administrativa krav och kontrollåtgärder inte gälla vid utstationering av
förare i vissa fall. De paragrafer som räknas upp i första meningen ska inte
tillämpas när ett transportföretag för egen räkning och under egen ledning
sänder en hos transportföretaget anställd förare till Sverige enligt avtal som
transportföretaget har ingått med den i Sverige verksamma mottagaren av
tjänsterna. De bestämmelser som då inte ska tillämpas är kravet i 22 § om
skyldighet för utstationerande arbetsgivare att i vissa fall tillhandahålla
handlingar, kraven i 29–33 §§ om att arbetsgivaren ska anmäla en
utstationering och utse en kontaktperson i Sverige och kravet i 45 § om att
utse en behörig företrädare vid kollektivavtalsförhandlingar. I 44 b–
44 i §§ finns bestämmelser som gäller vid utstationering av förare i nu
aktuella fall.
257
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
Skyldighet att ge in en utstationeringsdeklaration
44 b § En arbetsgivare som enligt 4 § första stycket 1 utstationerar en förare ska
lämna in en utstationeringsdeklaration till Arbetsmiljöverket senast när föraren
påbörjar arbetet i Sverige.
Om förändringar sker i verksamheten på ett sätt som har betydelse för de
uppgifter som har lämnats i utstationeringsdeklarationen, ska arbetsgivaren
omgående uppdatera uppgifterna i deklarationen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldigheter i fråga
om utstationeringsdeklarationer. Paragrafen har delvis utformats med 29 §
som förebild. Paragrafen genomför delar av artikel 1.11 första stycket a
och artikel 1.12 i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt
7.12.2, jämfört med avsnitt 7.11.1.
Enligt första stycket ska ett transportföretag som för egen räkning och
under egen ledning sänder en hos transportföretaget anställd förare till
Sverige enligt ett avtal som transportföretaget har ingått med den i Sverige
verksamma mottagaren av tjänsterna ge in en utstationeringsdeklaration
senast när föraren påbörjar arbetet här. En utstationering ska anses börja
då den första transporten som utstationeringen omfattar inleds. Om det är
fråga om en internationell transport, påbörjas utstationeringen i Sverige
när fordonet passerar den svenska gränsen. Utstationeringsdeklarationen
ska ges in till Arbetsmiljöverket. När en skyldighet att ge in en
utstationeringsdeklaration föreligger ska inte en anmälan enligt 29 § ske.
Enligt 5 c och 5 d §§ ska en förare inte anses utstationerad i vissa fall.
Eftersom det inte föreligger någon utstationeringssituation i sådana fall ska
en utstationeringsdeklaration inte lämnas in.
Enligt andra stycket ska transportföretaget omgående uppdatera deklarationen om det sker förändringar på ett sätt som har betydelse för de
uppgifter som har lämnats. Det kan t.ex. gälla förändringar i fråga om starteller slutdatum för utstationeringen, vilket fordon som används samt
vilken eller vilka typer av transporttjänster som ska utföras.
Enligt 44 j § får regeringen meddela föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration ska innehålla samt ytterligare föreskrifter om
inlämning och uppdatering av den.
Skyldighet att ge in dokumentation efter utstationeringsperioden
44 c § En arbetsgivare som omfattas av kravet på att ge in en utstationeringsdeklaration enligt 44 b § ska efter utstationeringsperioden på begäran av
Arbetsmiljöverket lämna in handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar samt bevis om
utförda transporter och färdskrivardata.
Skyldigheten enligt första stycket ska fullgöras inom åtta veckor från det att
begäran framställdes.
258
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för arbetsgivaren att lämna
in viss dokumentation efter utstationeringsperioden. Paragrafen har delvis
utformats i linje med 22 §. Paragrafen genomför delar av artikel 1.11 första
stycket c i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.9.
Enligt första stycket ska en arbetsgivare som omfattas av kravet på att
ge in en utstationeringsdeklaration lämna in viss ytterligare dokumentation
efter utstationeringen, om detta begärs av Arbetsmiljöverket. Den
dokumentation som avses gäller handlingar i form av anställningsavtal,
lönespecifikationer, tidrapporter och intyg över gjorda löneutbetalningar.
Även bevis om de transporter som har utförts och uppgifter från
färdskrivaren ska ges in, om detta begärs.
Enligt andra stycket ska dokumentationen lämnas in till Arbetsmiljöverket inom åtta veckor från tidpunkten för begäran. Enligt 44 j § får
regeringen meddela ytterligare föreskrifter om hur dokumentationen ska
lämnas in.
Bilaga
Skyldighet att tillhandahålla dokumentation vid vägkontroll
44 d § En arbetsgivare som omfattas av kravet på att ge in en
utstationeringsdeklaration enligt 44 b § ska säkerställa att en kontrolltjänsteman
vid en vägkontroll får ta del av
1. en kopia av den inlämnade utstationeringsdeklarationen,
2. bevis om transporterna, och
3. färdskrivardata.
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för arbetsgivaren att
säkerställa att en kontrolltjänsteman kan ta del av viss dokumentation vid
en vägkontroll. Paragrafen genomför artikel 1.11 första stycket b i direktiv
(EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.12.2, jämfört med
7.11.9.
Enligt paragrafen har en arbetsgivare, som omfattas av kravet på att
lämna in en utstationeringsdeklaration, en skyldighet att säkerställa att en
kontrolltjänsteman vid en vägkontroll får viss dokumentation. Skyldigheten gäller för transportföretag som för egen räkning och under egen
ledning sänder en hos transportföretaget anställd förare till Sverige enligt
ett avtal som transportföretaget har ingått med den i Sverige verksamma
mottagaren av tjänsterna. I praktiken kommer det, i likhet med vad som
t.ex. gäller för de bevis om cabotagetransporter som ska tillhandahållas vid
en vägkontroll, att vara föraren som visar upp handlingarna. Enligt första
punkten ska en kontrolltjänsteman få ta del av en kopia av den inlämnade
utstationeringsdeklarationen. Enligt andra punkten ska kontrolltjänstemannen få ta del av bevis om relevanta transporter. Med bevis avses t.ex.
en frakthandling. Kopian av utstationeringsdeklarationen och bevisen ska
visas upp på begäran av kontrolltjänstemannen och kan företes antingen i
pappersform eller i elektronisk form. Uppvisande av färdskrivardata enligt
tredje punkten sker genom att tillhandahålla uppgifter från fordonets
färdskrivare, t.ex. genom att visa upp färdskrivarens diagramblad eller
genom att uppgifter från en digital färdskrivare görs tillgängliga genom att
de överförs till en kontrolltjänsteman. I det här sammanhanget kan
färdskrivardata användas av kontrollerande myndigheter för att verifiera
om de uppgifter som framgår i utstationeringsdeklarationer och
frakthandlingar stämmer i fråga om när fordon och förare har passerat
landgränser samt var och när lossnings- och lastningsoperationer har ägt
rum.
Regeringen får enligt 44 j § meddela ytterligare föreskrifter om
dokumentationen. Föreskrifterna kan t.ex. avse närmare vilka transporter
och bevis som avses, innehållet i bevisen, krav på och utformning av
kopian av utstationeringsdeklarationen och om hur äktheten av
dokumentationen ska säkerställas.
259
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga
44 e § En förare som utför en transport som avses i 5 c § eller 5 d § ska för en
kontrolltjänsteman vid en vägkontroll visa upp färdskrivardata och bevis om
transporterna.
Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för en förare att i vissa fall
tillhandahålla dokumentation vid en vägkontroll. Paragrafen genomför
artikel 1.11 andra stycket i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns
i avsnitt 7.11.2.
Enligt paragrafen har en förare som utför transporter som avses i 5 c §
eller 5 d § en skyldighet att vid en vägkontroll visa upp bevis om
transporter och färdskrivardata. Skyldigheten att visa upp sådan
dokumentation syftar till att fastställa om föraren inte ska anses vara
utstationerad enligt undantagen i 5 c § eller 5 d §. De bevis som avses kan
gälla transporter som äger rum här i landet men också bevis på de internationella transporter som är relevanta för att bedöma om en förare ska
anses vara undantagen från utstationering.
Regeringen får enligt 44 j § meddela ytterligare föreskrifter om
dokumentationen. Föreskrifterna kan t.ex. avse närmare vilka transporter
och bevis som avses, innehållet i bevisen, krav på och utformning av
kopian av utstationeringsdeklarationen och om hur äktheten av
dokumentationen ska säkerställas.
Sanktionsavgift
44 f § En sanktionsavgift ska tas ut om en arbetsgivare har överträtt
bestämmelsen i
1. 44 b § första stycket om skyldighet att lämna in en utstationeringsdeklaration,
eller
2. 44 d § 1 om skyldighet att säkerställa att en kontrolltjänsteman får del av en
kopia av utstationeringsdeklarationen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter.
Paragrafen genomför artikel 5.2 i direktiv (EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.12.2, jämfört med 7.11.4.
Paragrafen innebär att en sanktionsavgift ska tas ut om transportföretaget inte har lämnat in en utstationeringsdeklaration, när en sådan
skyldighet finns enligt 44 b § eller när en kopia av utstationeringsdeklarationen inte på begäran har kunnat visas upp vid en vägkontroll
enligt 44 d §. Skyldigheterna enligt 44 b och 44 d §§ gäller när
transportföretaget är förarens arbetsgivare.
44 g § En sanktionsavgift enligt 44 f § ska tas ut även om överträdelsen inte har
skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Avgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ringa eller ursäktlig
eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut
sanktionsavgiften.
En sanktionsavgift tillfaller staten.
260
Paragrafen, som är ny, innehåller närmare bestämmelser om
sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.6.
Enligt första stycket ska avgift påföras även om överträdelsen av
skyldigheten att säkerställa att en kopia av utstationeringsdeklaration ska
kunna visas upp vid en vägkontroll inte har skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet. Strikt ansvar för transportföretaget gäller alltså vid sådana
överträdelser.
Enligt andra stycket får avgiften sättas ned helt eller delvis i vissa fall.
En överträdelse kan anses som ringa när den vid en samlad bedömning
framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att
skyddas genom föreskriften. Ett exempel på det skulle kunna vara att
kopian av utstationeringsdeklarationen är ofullständig i något avseende,
men att detta inte påverkar kontrollen av utstationeringen. Att avgiften får
sättas ned eller efterges om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars
skulle vara oskäligt att ta ut sanktionsavgiften gör det möjligt att beakta de
omständigheter som utgör skälet till att en kopia av deklarationen inte har
kunnat visas upp, t.ex. om orsaken till överträdelsen ligger utanför
transportföretagets kontroll. Ett exempel på det sistnämnda skulle kunna
vara att det föreligger tekniska problem, som inte beror på
transportföretaget, med att elektroniskt överföra en kopia av
utstationeringsdeklarationen till kontrolltjänstemannen vid en vägkontroll,
samtidigt som deklarationen har lämnats in i enlighet med aktuella
bestämmelser. Bestämmelsen i andra stycket bör tillämpas varsamt så att
den förebyggande effekten inte går förlorad.
Avgiften ska tillfalla staten.
Bilaga
44 h § När ett beslut om sanktionsavgift enligt 44 f § har fått laga kraft får det
verkställas enligt utsökningsbalken.
Paragrafen, som är ny, reglerar verkställighet av beslutade sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.6.
Enligt paragrafen får ett beslut om sådan sanktionsavgift som avses i
44 f § verkställas enligt utsökningsbalken när det har fått laga kraft. Detta
innebär att beslutet, eller i vissa fall en påföljande dom för det fall beslutet
överklagas, gäller som en exekutionstitel så snart det har fått laga kraft.
Beställaransvar
44 i § Utförs en transport av en förare vars arbetsgivare omfattas av
skyldigheten i 44 b § att ge in en utstationeringsdeklaration utan att en sådan
deklaration lämnats in, döms den som yrkesmässigt för egen eller annans räkning
har beställt transporten till böter eller fängelse i högst ett år, om han eller hon vid
tidpunkten för beställningen kände till eller hade skälig anledning att anta att
föraren var utstationerad eller skulle utstationeras och att en
utstationeringsdeklaration inte lämnats in eller skulle lämnas in.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om ansvar för den som
beställer en transport i vissa fall. Paragrafen genomför artikel 5.1 i direktiv
(EU) 2020/1057. Övervägandena finns i avsnitt 7.12.2, jämfört med
avsnitt 7.11.10.
En förutsättning för beställarens ansvar är att den förare som utför
transporten är utstationerad och att transportföretaget har en skyldighet
enligt 44 b § att ge in en utstationeringsdeklaration men att denna
skyldighet har underlåtits. Detta innebär at ansvaret träffar den som
beställer transporter där transportföretaget för egen räkning och under
egen ledning sänder en hos transportföretaget anställd förare till Sverige
enligt ett avtal som arbetsgivaren har ingått med den i Sverige verksamma
261
Bilaga
mottagaren av tjänsterna. För att paragrafen ska aktualiseras krävs vidare
att beställaren yrkesmässigt har avtalat om en transport. Det kan t.ex. vara
den som förmedlar transporter, en varuägare som beställer transporter för
leverans av sina varor eller den som upphandlar transporter.
Ansvaret omfattar samtliga beställare i en avtalskedja. Både den
beställare som har slutit avtalet med transportföretaget och den som t.ex.
har vänt sig till en förmedlare av transporttjänster för att beställa en
transport omfattas alltså. Den avgörande tidpunkten för att avgöra om
förutsättningarna för straffansvar föreligger är när transporten beställs.
Beställaren ska alltså vid tidpunkten för beställningen vara aktsam. En
förare kan vid tidpunkten för beställningen redan vara utstationerad till
Sverige. Om så är fallet, ska en utstationeringsdeklaration ha lämnats in
enligt 44 b §, vilket kan kontrolleras hos Arbetsmiljöverket. Det kan dock
också vara så att föraren ännu inte utstationerats till Sverige vid tidpunkten
för beställningen. Beställaren kan då hållas ansvarig om han eller hon hade
skälig anledning att anta att föraren skulle utstationeras och att en
utstationeringsdeklaration inte skulle lämnas in. Det kan t.ex. vara fallet
om beställningen avser en vägtransport som är en del av en kombinerad
transport och beställaren sedan tidigare har kännedom om att arbetsgivaren
i samband med en utstationering inte brukar lämna in en utstationeringsdeklaration. Om beställaren vid tidpunkten för beställningen inte
säkerställer att arbetsgivaren avser att uppfylla sina skyldigheter bör
beställaren kunna dömas för brott mot beställaransvaret.
Bemyndigande
44 j § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en
utstationeringsdeklaration enligt 44 b § ska innehålla.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om
1. inlämning och uppdatering av dokumentation enligt 44 b och 44 c §§,
2. tillhandahållande av dokumentation vid vägkontroller enligt 44 d och 44 e§
§, och
3. sanktionsavgifter enligt 44 f §.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om rätten att meddela
föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.11.1, 7.11.2, 7.11.4 och
7.11.9.
Enligt första stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om
vilka uppgifter en utstationeringsdeklaration ska innehålla.
Enligt andra stycket första punkten bemyndigas regeringen att meddela
ytterligare föreskrifter om inlämning och uppdatering av utstationeringsdeklarationen och inlämning av de handlingar och annan dokumentation
som arbetsgivaren kan bli skyldig att lämna in enligt 44 c §. Föreskrifterna
kan bl.a. avse hur inlämningen och uppdatering ska ske. Enligt andra
punkten får regeringen meddela ytterligare föreskrifter om tillhandahållande av dokumentation vid vägkontroller enligt 44 d och 44 e §§.
Föreskrifterna kan bl.a. avse vilka bevis som ska uppvisas, krav på och
utformning av kopian av utstationeringsdeklarationen och hur äktheten i
dokumentationen ska säkerställas. Enligt tredje punkten får regeringen
meddela ytterligare föreskrifter om sanktionsavgifter enligt 44 f §. Sådana
föreskrifter kan bl.a. avse med vilket belopp sanktionsavgifter ska påföras,
262
om förskott för sanktionsavgifter samt om förfarandet vid påförande av
sanktionsavgifter.
Bilaga
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer i fråga om 5 e §
och i övrigt den 2 februari 2022.
2. Bestämmelserna i 5 c, 5 d och 44 a–44 i §§ ska inte tillämpas när det gäller
arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.19.
Lagändringarna träder enligt första punkten i kraft den 2 februari 2022,
utom 5 e § som träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Andra punkten behandlar tillämpningen av vissa paragrafer i lagen.
Paragraferna 5 c och 5 d §§, som reglerar att en förare i vissa fall inte ska
anses vara utstationerad, ska inte tillämpas på arbete som föraren har
påbörjat före ikraftträdandet. Huruvida en förare som utför sådana
transporter som avses i paragraferna ska anses vara utstationerad får
avgöras med tillämpning av 1, 4 och 5 §§. Inte heller 44 a–44 i §§ ska
tillämpas på arbete som en förare har påbörjat före ikraftträdandet. Det
innebär att bestämmelserna om anmälningsskyldighet och kontaktperson i
29–33 §§ gäller för sådant arbete, liksom skyldigheterna i 22 och 45 §§ att
på begäran tillhandahålla handlingar respektive utse en behörig företrädare
vid kollektivavtalsförhandlingar.
263
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.