Cirkulär hantering av textil och textilavfall KN2023/03051
2023-05-04 · 18 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Cirkulär hantering av textil och textilavfall KN2023/03051 (Klimat- och näringslivsdepartementet, 2023-05-04)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemoria
Klimat- och näringslivsdepartementet
Cirkulär hantering av textil och
textilavfall
KN2023/03051
Maj 2023
Innehållsförteckning
2
1
Promemorians huvudsakliga innehåll ...............................................3
2
Författningsförslag ............................................................................4
3
Ärendet..............................................................................................6
4
Textilier i den cirkulära ekonomin ....................................................6
5
Hantering av textil och textilavfall i dag ...........................................7
5.1
Behandling av textilavfall ..................................................7
5.2
Ansvar för insamling och behandling av textilavfall ..........8
5.3
Textil för återanvändning ...................................................8
6
Förslag för cirkulär hantering av textil och textilavfall .....................9
6.1
Ansvar för textilavfall som är kommunalt avfall ................9
6.2
Innebörden av uttrycket textilavfall..................................10
6.3
Krav på utsortering av textilavfall ....................................11
6.4
Krav på separat insamling av textilavfall ......................... 11
6.5
Krav på att främja återanvändning ...................................12
6.6
Behandlingen av textilavfallet ..........................................13
7
Ikraftträdande .................................................................................. 13
8
Konsekvenser .................................................................................. 14
8.1
Separat insamling av textilavfall ......................................14
8.2
Beskrivning av alternativa lösningar ................................ 14
8.3
Effekter om någon förändring inte kommer till stånd ......14
8.4
Aktörer som berörs av förslagen ......................................15
8.5
Miljömässiga konsekvenser .............................................17
1
Promemorians huvudsakliga innehåll
I denna promemoria lämnas förslag som syftar till att genomföra kravet i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november
2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet)
som innebär att separat insamling ska införas för textilier. Promemorian
innehåller också förslag om att genomföra kravet på medlemsstaterna
enligt samma direktiv att vidta åtgärder för att förebygga avfallsgenerering
för textilier.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Författningsförslag
Förslag till ändring i avfallsförordningen (2020:614)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om avfallsförordningen (2020:614)
dels att 1 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 kap. 3 a–3 c §§, och närmast
före 3 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2022:1871
Föreslagen lydelse
1 kap.
1§
Denna förordning innehåller bestämmelser om avfall, avfallets hantering
och avfallsförebyggande åtgärder. För vissa avfallsslag och viss avfallshantering finns ytterligare bestämmelser i andra förordningar eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av andra förordningar.
Förordningen är meddelad med stöd av
– 15 kap. 17 § miljöbalken i fråga om 5 kap. 1–14 §§,
– 15 kap. 19 § miljöbalken i fråga om 5 kap. 15 § och 9 kap. 1 § 5,
– 15 kap. 22 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 8 §,
– 15 kap. 29 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 16 §,
– 15 kap. 30 § miljöbalken i fråga om 5 kap. 18 §,
– 15 kap. 31 § miljöbalken i fråga om 3 kap. 18 §, 4 kap. 9 §, 6 kap. 1–
8, 11–16 och 18–24 §§, 7 kap. 2–10 §§ och 9 kap. 1 § 4,
– 15 kap. 34 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 2 och 3 §§,
– 15 kap. 38 § miljöbalken i fråga om 9 kap. 1 § 1 och 3 §,
– 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga
– 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga
om 3 kap. 1–17, 19 och 19 a §§, om 3 kap. 1–3 b, 4–17, 19 och
4 kap. 1, 4, 6–7 a och 10–14 a §§, 8 19 a §§, 4 kap. 1, 4, 6–7 a och 10–
kap. 1 § och 9 kap. 1 § 2 och 3 och 14 §§, 8 kap. 1 § och 9 kap. 1 § 2
2 och 3 §§,
och 3 och 2 och 3 §§,
– 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 2 kap. 1–-4 §§, 4 kap. 15 § och
8 kap. 7–10 §§,
– 15 kap. 45 § miljöbalken i fråga
– 15 kap. 45 § miljöbalken i fråga
om 4 kap. 7 c §, 7 kap. 1 och 10 §§ om 3 kap. 3 c §, 4 kap. 7 c §, 7 kap.
och 9 kap. 4–8 §§ och 10 § 2,
1 och 10 §§ och 9 kap. 4–8 §§ och
10 § 2,
– 15 kap. 46 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 19 §,
– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 4 kap. 17 och 18 §§ och 8 kap.
6 §, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
1
4
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om
avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 2018/851.
4§
I denna förordning avses med
– brännbart avfall: avfall som
brinner utan energitillskott efter
det att förbränningsprocessen har
startat,
– farligt avfall: avfall som i
bilaga 3 beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*),
– icke-farligt avfall: avfall som
inte är farligt avfall,
– livsmedelsavfall: livsmedel
enligt definitionen i artikel 2 i
förordning (EG) nr 178/2002 som
har blivit avfall, och
– organiskt avfall: bioavfall,
plastavfall och annat avfall som
innehåller organiskt kol.
Nuvarande lydelse
brännbart avfall: avfall som
brinner utan energitillskott efter
det att förbränningsprocessen har
startat,
farligt avfall: avfall som i
bilaga 3 beskrivs med en avfallskod markerad med en asterisk (*),
icke-farligt avfall: avfall som
inte är farligt avfall,
livsmedelsavfall: livsmedel
enligt definitionen i artikel 2 i
förordning (EG) nr 178/2002 som
har blivit avfall,
organiskt avfall: bioavfall, plastavfall och annat avfall som
innehåller organiskt kol, och
textilavfall: avfall som består av
kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och
accessoarer av textil.
Föreslagen lydelse
3 kap.
Textil och textilavfall
3a§
Den som har textilavfall ska sortera
ut det från annat avfall och förvara
det skilt från annat avfall.
3b§
Den som samlar in textilavfall som
har sorterats ut enligt 3 a § ska
samla in det separat.
3c§
Kommunen ska lämna information
till hushåll och verksamhetsutövare
om vikten av att hushålla med
råvaror och energi genom att se till
att textil återanvänds när det är
möjligt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
3
Ärendet
I juli 2018 trädde Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851
av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall
(ändringsdirektivet) i kraft. Direktivet ändrade Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om
upphävande av vissa direktiv (avfallsdirektivet). Genom ändringsdirektivet infördes bland annat krav på medlemsstaterna att införa separat
insamling för textilier senast den 1 januari 2025 (artikel 11).
Ändringsdirektivet innebär att det också ställs krav på medlemsstaterna
att vidta åtgärder för att förebygga avfallsgenerering genom att uppmuntra
återanvändning av produkter och inrättandet av system som främjar
reparation och återanvändning, särskilt av vissa produkter, bl.a. textilier
(artikel 9.1 d).
I december 2020 redovisade Utredningen om producentansvar för textil
sitt betänkande Producentansvar för textil – en del av den cirkulära
ekonomin (SOU 2020:72). Betänkandet har remitterats och remissvaren
finns tillgängliga i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/00136).
4
6
Textilier i den cirkulära ekonomin
Textil- och konfektionssektorn är ekonomiskt signifikant i EU och kan
spela en framträdande roll i omställningen till den cirkulära ekonomin. I
kommissionens handlingsplan för den cirkulära ekonomin (2020) och
2021 års uppdatering av EU:s industristrategi identifieras textilier som en
viktig produktvärdekedja där det finns ett brådskande behov av och en
stark potential att ställa om till hållbara och cirkulära produktions-,
konsumtions- och affärsmodeller. EU:s textil- och konfektionssektor
omfattar mer än 160 000 företag, sysselsätter 1,5 miljoner människor och
genererade 2019 en omsättning på 162 miljarder euro. Textilbranschen
består huvudsakligen av små och medelstora företag som behöver ställa
om sin verksamhet, inte minst när det gäller energi- och råvaruförsörjning,
nya marknader för mer hållbara produkter och kompetent arbetskraft.
Europa har alltid varit, och bör förbli, ett hem för innovativa varumärken,
kreativitet, know-how och textilprodukter av hög kvalitet. Dessa
utmaningar och möjligheter kräver genomgripande förändringar som
ligger i linje med den europeiska gröna givens ambition att tillväxten ska
vara hållbar, klimatneutral, energi- och resurseffektiv samt respektera
naturen, och att den ska utgå från en cirkulär ekonomi.
Företag, konsumenter och myndigheter i EU fokuserar redan på att öka
hållbarheten och cirkulariteten i denna sektor, men omställningen går långsamt och sektorns miljö- och klimatavtryck är fortfarande stort. Genom att
bygga vidare på det arbete som redan har gjorts, stärka den gröna och den
digitala omställningen, ta sig an sociala utmaningar och se till att
hållbarhetskraven uppfylls kan EU gå i bräschen globalt när det gäller att
skapa hållbara och cirkulära textila värdekedjor, nya tekniska lösningar
och innovativa affärsmodeller för textilindustrin. Detta skulle göra det
möjligt att minska textiliers miljöavtryck under deras livscykel, öka
sektorns motstånds- och konkurrenskraft, förbättra arbetsvillkoren i
enlighet med internationella arbetsnormer och säkerställa att textiliers
värde finns kvar i ekonomin så länge som möjligt, vilket skulle minska
beroendet av nya råvaror.
Textilier finns överallt i vår vardag: i kläder, hushållstextilier och
möbler, men också i produkter som medicinsk utrustning, skyddsutrustning, byggnader och fordon. Textilier kan vara en förutsättning för
en produkts funktion och prestanda, men även väljas av estetiska skäl eller
för komfort. Produktionen och konsumtionen av textilprodukter fortsätter
att öka och därmed också deras inverkan på klimatet, på vatten- och
energiförbrukning och på miljön i övrigt. I Europeiska kommissionens
textilstrategi konstaterades att den globala textilproduktionen nästan
fördubblades mellan 2000 och 2015 och att konsumtionen av kläder och
skor förväntas öka med 63 procent fram till 2030, från dagens 62 miljoner
ton till 102 miljoner ton (COM(2022) 141 Meddelande från kommissionen
till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska kommittén samt
regionkommittén – EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier). I EU
är konsumtionen av textilier i dag den i genomsnitt fjärde största orsaken
till negativ miljö- och klimatpåverkan och den tredje största orsaken till
belastning på vatten- och markresurser ur ett globalt livscykelperspektiv.
Merparten av dessa textilier är importerade. Omkring 5,8 miljoner ton
textilier kasseras varje år i EU, vilket motsvarar omkring 11 kg per person.
Globalt uppstår varje sekund motsvarande en lastbilslast med textilavfall
som deponeras eller förbränns. Eftersom kläder utgör den största andelen
av EU:s textilkonsumtion (81 procent) är den trend som innebär att kläder
används under allt kortare tid och sedan slängs den största bidragande
faktorn till de ohållbara överproduktions- och överkonsumtionsmönstren.
Denna trend har kommit att kallas ”snabbmode” och innebär att konsumenterna lockas att fortsätta köpa kläder av sämre kvalitet och till lägre
pris som tillverkas snabbt i takt med det senaste modet.
Det finns ett betydande utrymme att minska mängden textilavfall. Det
finns också möjlighet att se till att det avfall som produceras förbereds för
återanvändning och återvinning högre upp i avfallshierarkin. Cirka
2,1 miljoner ton kläder och hemtextilier källsorteras i EU varje år för återvinning eller försäljning på globala återanvändningsmarknader, vilket
motsvarar omkring 38 procent av de textilier som släpps ut på EUmarknaden. Resterande 62 procent kasseras sannolikt i blandade avfallsströmmar.
5
Hantering av textil och textilavfall i dag
5.1
Behandling av textilavfall
I miljöbalken finns bestämmelser om avfallshierarkin. Alla som bedriver
en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med råvaror och energi
samt utnyttja möjligheterna att minska mängden avfall (2 kap. 5 § miljöbalken). Den som är ansvarig för att avfall blir behandlat ska se till att det
7
opaginerad Kontrollera mot PDF
i första hand återvinns genom att det förbereds för återanvändning, i andra
hand materialåtervinns, i tredje hand återvinns på annat sätt eller i fjärde
hand bortskaffas. Den behandling av avfallet som bäst skyddar människors
hälsa och miljön som helhet ska väljas om behandlingen inte är orimlig
(15 kap. 10 § miljöbalken). Avfall som har samlats in separat för att
förberedas för återanvändning eller för att materialåtervinnas får som
huvudregel inte förbrännas (3 kap. 19 § avfallsförordningen).
5.2
Ansvar för insamling och behandling av
textilavfall
Kommunerna ansvarar i dag för att kommunalt avfall behandlas (15 kap.
20 § miljöbalken). Med kommunalt avfall avses avfall från hushåll och
sådant avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar
avfall från hushåll (15 kap. 3 § miljöbalken). Kommunalt avfall ska förstås
som motsvarande bland annat de avfallskategorier som ingår i underkapitel 20 i avfallsförordningens bilaga 3 (hushållsavfall och liknande
handels-, industri-, och institutionsavfall). I detta underkapitel finns
avfallstyperna 20 01 10 Kläder och 20 01 11 Textilier. Kommunen
ansvarar även för insamling av kommunalt avfall. Kommunen ska under
vissa förutsättningar transportera bort avfallet från den fastighet där
avfallet finns (15 kap. 20 a § miljöbalken). Det avfall som kommunen
ansvarar för får inte hanteras av någon annan än kommunen eller den som
kommunen anlitar (15 kap. 24 § miljöbalken).
För annat avfall av textil än kommunalt avfall ansvarar den ursprungliga
avfallsproducenten för att avfallet genomgår en fullständig behandling i
enlighet med avfallshierarkin och för kostnaderna för att hantera det avfall
som har producerats (15 kap. 11 a § miljöbalken). Det kan t.ex. vara fråga
om avfall från textilindustri (bilaga 3 till avfallsförordningen, avfallskod
04 02).
I en undersökning som genomfördes 2020 uppgav närmare 50 kommuner att de samlar in textil och textilavfall separat från annat avfall på
återvinningscentraler. Oftast sker denna insamling i samarbete med olika
välgörenhetsorganisationer (SOU 2020:72, s. 149). Vissa kommuner har
också initierat kommunala arbetsmarknadsprojekt för hantering av textil
och textilavfall, i syfte att involvera medborgare som står långt ifrån den
ordinarie arbetsmarknaden.
5.3
8
Textil för återanvändning
Textil som inte är avfall omfattas inte av avfallslagstiftningen och får
samlas in för återanvändning av vem som helst. Textilier som hushåll eller
andra lämnar ifrån sig med avsikt att de ska användas igen, är inte avfall.
Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla med
råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att minska mängden avfall
(2 kap. 5 § miljöbalken). Det är viktigt att eftersträva lång livslängd och
möjlighet att använda produkter eller material under längre tid. I dagsläget
är det till stor del ideella organisationer och kommersiella secondhand-
aktörer som främjar återanvändning av textilier. Flera företag i klädhandeln har också tagit egna initiativ för att samla in textil för återanvändning.
6
Förslag för cirkulär hantering av textil
och textilavfall
6.1
Ansvar för textilavfall som är kommunalt avfall
Bedömning: Kommunerna bör även i fortsättningen ha ansvar för
insamling av textilavfall som är kommunalt avfall.
Skälen för bedömningen: Avfallsdirektivet innehåller inte någon
bestämmelse om vilken aktör som ska vara ansvarig för separat insamling
av textilavfall. Som framgår i avsnitt 5 ansvarar kommunerna för
insamling av textilavfall som är kommunalt avfall. Enligt miljöbalken är
kommunerna även ansvariga för att kommunalt avfall behandlas.
Regeringen beslutade i december 2019 att tillsätta en särskild utredare
med uppgift att föreslå ett producentansvar för textil. Utredningen överlämnade i december 2020 betänkandet Producentansvar för textil – en del
av den cirkulära ekonomin (SOU 2020:72). Betänkandet har remitterats.
Kommissionen presenterade i mars 2022 sin textilstrategi som är en
strategi för hållbara och cirkulära textilier. Textilstrategin innehåller flera
åtgärder för den textila värdekedjan och dess negativa miljöpåverkan. Till
exempel avser kommissionen att föreslå harmoniserade EU-regler för
producentansvar för textil och åtgärder för att minska spridningen av
mikroplaster och i möjligaste mån byta ut och minimera skadliga ämnen i
textilprodukter. Kommissionen har i sin långtidsplan (OJ 2443 – punkt 1,
den 23 januari 2023) förtydligat att den avser att besluta den 7 juni 2023
om ett förslag till revidering av avfallsdirektivet som bl.a. omfattar textilaspekter. Även om kommissionen tidigare har sagt att den avser att föreslå
producentansvar för textilier, så är det först när förslagen presenteras som
det blir tydligt hur regelverket kan komma att se ut framöver. När
förslagen har presenterats kommer förhandlingar i rådet och Europaparlamentet att påbörjas. Förhandlingarna förväntas kunna vara klara
tidigast under våren 2024.
Eftersom arbetet med att ta fram harmoniserade EU-regler för
producentansvar för textil pågår och kravet på separat insamling av
textilier ska vara genomfört den 1 januari 2025 behöver ett förslag till
nationella regler för separat insamling tas fram och remitteras innan
eventuella nya förslag om reglering av textilavfall inom EU presenteras av
kommissionen.
Införandet av ett producentansvar innebär en omfattande reglering. Ett
sådant system behöver uppfylla de allmänna minimikraven för system för
utökat producentansvar (artikel 8a i avfallsdirektivet).
Om kommissionen föreslår att medlemsstaterna ska införa ett utökat
producentansvar för textilavfall kommer det att behöva utredas på nytt hur
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
ett sådant system ska vara utformat i Sverige. Även om det blir krav på
producentansvar så finns det olika lösningar för hur ansvaret för
insamlingen av avfallet ska utformas. När det gäller producentansvaret för
elutrustning så är det kommunerna, producentansvarsorganisationerna och
vissa butiker som ansvarar för insamlingen av uttjänt elutrustning. När det
gäller producentansvaret för förpackningar har regeringen beslutat att det
från den 1 januari 2024 ska vara kommunerna som ansvarar för insamlingen av förpackningsavfallet, men att det är producenterna via en
producentansvarsorganisation som betalar för kommunernas insamlingskostnader. Producentansvarsorganisationerna ska sedan omhänderta
förpackningsavfallet. Det kan även finnas andra lösningar för att reglera
producenternas ekonomiska ansvar. Vilken lösning som är lämpligast om
det på EU-nivå krävs att medlemsstaterna inför ett producentansvar för
textilavfall behöver utredas vidare. Bedömningen är att det är olämpligt att
införa ett producentansvar i detta skede innan förslaget från Europeiska
kommissionen har presenterats och förhandlats färdigt inom EU. Kravet
på separat insamling av textilavfall bör därför genomföras enligt avfallsdirektivet utan förändring av ansvaret, vilket innebär att kommunerna bör
ha ansvar för insamling av textilavfall som är kommunalt avfall även i
fortsättningen.
6.2
Innebörden av uttrycket textilavfall
Förslag: Med textilavfall ska i avfallsförordningen avses avfall som
består av kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil
och accessoarer av textil.
10
Skälen för förslaget: Avfallsdirektivet innehåller ingen definition av
textilavfall. Det finns inte heller någon definition av textil i någon annan
avfallsrelaterad EU-lagstiftning. Det innebär att medlemsstaterna har
frihet att avgöra vilket textilavfall som ska samlas in, under förutsättning
att kravet genomförs på ett sätt som är förenligt med direktivets syfte.
Av avfallsdirektivet framgår att separat insamling för textilier ska
införas om inte annat följer av artikel 10.2 och 10.3. Dessa punkter innehåller bestämmelser om åtgärder för att säkerställa att avfall genomgår
förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden och anger under vilka förutsättningar medlemsstaterna får medge undantag från kravet på separat insamling.
Avfallsdirektivet innehåller mål bl.a. för förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall (artikel 11.2 c). Senast
2025 ska förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av
kommunalt avfall öka till minst 55 viktprocent, senast till 2030 till minst
60 viktprocent och senast 2035 till minst 65 viktprocent. Separat
insamling av textilavfall kan öka Sveriges möjlighet att uppnå dessa mål
eftersom den största delen av det textilavfall som produceras är kommunalt
avfall.
I Utredningen om producentansvar för textil (SOU 2020:72) föreslogs
att ett producentansvar skulle omfatta kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil. Övrig textil skulle
undantas med hänvisning till att det i dag finns begränsade möjligheter att
förbereda de avfallsfraktionerna för återanvändning och tekniska begränsningar för vad som är möjligt att materialåtervinna. Eftersom miljönyttan
som följer av separat insamling av övriga fraktioner är begränsad
bedömdes det oskäligt att inkludera dessa i kravet på sådan insamling.
Denna avgränsning av vilka fraktioner som bör samlas in separat bör
användas även här. En ordförklaring bör införas i avfallsförordningen där
det anges vad som avses med textilavfall.
Det saknas anledning att begränsa bestämmelserna till kommunalt avfall
även om avfallsdirektivets mål avser kommunalt avfall. Det innebär att
även annat textilavfall än kommunalt avfall bör omfattas av kraven på
utsortering och separat insamling.
För att förtydliga vilka fraktioner som omfattas föreslog utredningen en
bestämmelse med KN-nummer från rådets förordning (EEG) 2658/87 av
den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma Tulltaxan. Bedömningen är att bestämmelsen blir tillräckligt tydlig
utan användning av sådana nummer. Om behov finns av att ytterligare
förtydliga vad som avses kan detta ske genom vägledning.
Kommissionens förslag till revidering av avfallsdirektivet som är
aviserat till juni 2023 kan komma att innehålla förtydliganden av vad som
ska avses med textilavfall. Skulle det visa sig att den förklaring som nu
föreslås inte överensstämmer med bestämmelser som senare införs i
avfallsdirektivet får anpassningar göras.
6.3
Krav på utsortering av textilavfall
Förslag: Den som har textilavfall ska sortera ut det från annat avfall
och förvara det skilt från annat avfall.
Skälen för förslaget: Enligt avfallsdirektivet ska medlemsstaterna
införa separat insamling för textilier senast den 1 januari 2025 (artikel 11.1
tredje stycket).
I dag finns inget krav på utsortering eller separat insamling av textilavfall. Utsortering är en förutsättning för separat insamling. För att
uppfylla direktivets krav behöver det införas bestämmelser som innebär
att den som har textilavfall ska sortera ut det från annat avfall och förvara
det skilt från annat avfall. Detta krav bör ställas på alla avfallsinnehavare,
dvs. både hushåll och verksamheter. Kravet hänger samman med förslaget
i avsnitt 6.4 om krav på separat insamling av textilavfall. För att ställa krav
på utsortering av textilavfall från annat avfall är det rimligt att det också
finns ett insamlingssystem där avfallet kan lämnas separat.
6.4
Krav på separat insamling av textilavfall
Förslag: Den som samlar in textilavfall som har sorterats ut ska samla
in det separat.
Skälen för förslaget: Enligt avfallsdirektivet ska medlemsstaterna
införa separat insamling för textilier senast den 1 januari 2025 (artikel 11.1
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
tredje stycket). I skälen till direktivet utvecklas att medlemsstaterna bör
samla in avfall separat för att öka andelen avfall som förbereds för återanvändning och materialåtervinning, för att möjliggöra materialåtervinning av hög kvalitet och för att stimulera användningen av returråvaror
av hög kvalitet (skäl 41). Vidare förklaras i skälen till direktivet att separat
insamling kan ske genom insamling från dörr till dörr, inlämnings- och
mottagningssystem eller andra insamlingssätt.
I dag finns inget krav på utsortering eller separat insamling av textilavfall. Ett sådant krav behövs för att uppfylla direktivets krav. Kravet bör
omfatta alla som samlar in textilavfall. Eftersom kravet omfattar textilavfall oavsett om det är kommunalt avfall eller annat avfall kommer kravet
träffa såväl kommuner som andra aktörer som samlar in textilavfall.
De flesta hushåll och verksamheter har inte behov av att lämna textilavfall till insamling med samma frekvens som t.ex. förpackningsavfall. De
flesta avfallsproducenter har möjlighet att lagra en viss mängd textilavfall.
Kraven på insamlingssystemen för avfall från hushåll har utökats under
senare år för att öka insamlingen och möjliggöra en mer cirkulär hantering
av avfallet. För fraktioner som uppkommer med hög frekvens som
exempelvis matavfall och förpackningsavfall har krav på fastighetsnära
insamling införts. För returpapper har i stället krav ställts på lättillgängliga
insamlingsplatser.
Eftersom hanteringen av textilavfall med stor sannolikhet kommer att
behöva ses över med anledning av nya EU-regler så bör de krav som nu
föreslås utformas på ett sätt som ger dem som samlar in textilavfallet
flexibilitet och som möjliggör en anpassning av servicenivån. Det bör
därför inte ställas några närmare krav på servicenivå för insamlingen. Mot
bakgrund av att det inte föreslås några närmare krav på servicenivå
behöver det inte införas några bestämmelser om dispens eller undantag.
6.5
Krav på att främja återanvändning
Förslag: Kommunen ska lämna information till hushåll och
verksamhetsutövare om vikten av att hushålla med råvaror och energi
genom att se till att textil återanvänds när det är möjligt.
12
Skälen för förslaget: Enligt avfallsdirektivet ska medlemsstaterna vidta
åtgärder för att förebygga avfallsgenerering genom att uppmuntra återanvändning av produkter och inrättandet av system som främjar återanvändning av textilier (artikel 9.1 d).
Ur ett miljöperspektiv är det bästa att använda ett plagg så länge som
möjligt. Om någon inte längre vill eller kan använda ett plagg själv är det
ett mycket bra alternativ att se till att plagget återanvänds av någon annan.
Att öka återanvändningen av textilier är ett av flera sätt att förlänga den
aktiva livslängden för att minska den miljö- och klimatpåverkan som vår
textilkonsumtion bidrar till. Studier visar att miljövinsten med att återanvända textil är stor oavsett om återanvändningen sker i Sverige eller i
någon annan del av världen (SOU 2020:72, s. 113 och 114).
Insamling av begagnade kläder och andra textilprodukter för återanvändning har en lång tradition i Sverige. Det är främst ideella organisationer som samlar in textilier storskaligt för återanvändning. Kläder och
hemtextil skänks som gåvor av privatpersoner till ideella organisationer i
syfte att bidra till social nytta och miljönytta och dessa gåvor säljs sedan
vidare eller förmedlas till människor som behöver och efterfrågar dem.
Även privata och kommersiella aktörer samlar in textil och erbjuder
försäljning av secondhand och vintage. Detta sker i fysiska butiker och på
onlineplattformar samt i appar. Insamling av både textil och textilavfall i
samlad fraktion utförs redan i dag, av kommuner, ideella organisationer
och av vissa butikskedjor i mer eller mindre storskalig omfattning. Även
om det finns en väl fungerande insamling av textil för återanvändning
finns det en risk att textil som kan återanvändas i stället lämnas som avfall.
Risken blir större om det är enkelt att lämna textil som avfall. Därför bör
det införas ett krav på kommunen att lämna information till hushåll och
verksamhetsutövare om vikten av att hushålla med råvaror och energi
genom att se till att textil återanvänds när det är möjligt. Kravet bör
utformas på ett sätt som ger kommunerna möjlighet att avgöra hur
informationen ska lämnas.
6.6
Behandlingen av textilavfallet
Bedömning: Regeringen bör invänta eventuella nya EU-krav om hur
textilavfall ska behandlas innan förändringar görs i den nationella
lagstiftningen.
Skälen för bedömningen: Det textilavfall som kommer att sorteras ut
och samlas in separat med de krav som föreslås i promemorian bör
hanteras enligt gällande avfallsregelverk (se avsnitt 5). Avfall som har
samlats in separat för att förberedas för återanvändning eller för att
materialåtervinnas får som utgångspunkt inte förbrännas. Kraven på utsortering och separat insamling av textilavfall som föreslås i promemorian
syftar till att främja en mer cirkulär hantering av textilavfallet genom
förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning. Förslagen syftar
också till att bidra till att uppnå målen i avfallsdirektivet om förberedelse
för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall (artikel
11.2 c). Mot bakgrund av att det kommer att presenteras förslag på nya
bestämmelser inom EU för textilavfall bedöms det inte vara lämpligt att
nu föreslå mer detaljerade nationella bestämmelser för hanteringen av
textilavfall.
7
Ikraftträdande
Förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2025.
Skälen för förslaget: Förslagen syftar till att genomföra de ändringar
som krävs för att genomföra avfallsdirektivets krav på separat insamling
av textilavfall. Detta krav ska vara genomfört senast den 1 januari 2025.
Förslagen bör därför träda i kraft detta datum.
13
8
Konsekvenser
8.1
Separat insamling av textilavfall
I promemorian föreslås olika ändringar i syfte att genomföra kravet i
avfallsdirektivet som innebär att separat insamling ska införas för textilavfall. Promemorian innehåller också förslag om att genomföra kravet i
samma direktiv som innebär att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att
förebygga avfallsgenerering genom att uppmuntra återanvändning av
produkter och inrättandet av system som främjar återanvändning, bl.a. för
textilier. Förslaget innebär i huvudsak att det införs
• en förklaring av uttrycket textilavfall
• krav på separat insamling
• krav på utsortering av textilavfall
• krav på att kommunerna ska lämna information för att främja återanvändning.
8.2
Beskrivning av alternativa lösningar
Kravet på separat insamling är en skyldighet enligt avfallsdirektivet varför
något alternativ till förslaget inte är relevant att redovisa. När det gäller
ansvar för att se till att insamlingssystem för textilavfall sätts upp skulle
andra alternativa lösningar kunna väljas, t.ex. olika former av utökat
producentansvar (se avsnitt 6.1). Mot bakgrund av det pågående arbetet
inom EU med att utarbeta ny lagstiftning på området, bedöms detta inte
vara en lämplig lösning.
8.3
Effekter om någon förändring inte kommer till
stånd
Nollalternativet innebär att Sverige inte genomför de EU-krav som ska
vara genomförda senast den 1 januari 2025. Sverige skulle i sådant fall bli
föremål för Europeiska kommissionens granskning med stor risk för ett
överträdelseärende, som kan resultera i ekonomiska sanktioner, för att
Sverige inte har genomfört de aktuella bestämmelserna.
14
8.4
Aktörer som berörs av förslagen
Aktör
Kommuner
Antal aktörer
290
Naturvårdsverket
Hushåll
Näringslivet
1
Ca 4 300 000
-
Ideella
organisationer
Ca 500
Kommentar
Ansvar för insamling av
kommunalt avfall, tillsynsansvar
och information om
återanvändning av textil
Vägledningsansvar
Avfallsproducenter
Avfallsproducenter, insamlare av
textil och textilavfall och
behandlare
Insamlare av textil
Kommuner
Kommunerna ansvarar för insamling och behandling av kommunalt avfall.
Förslagen i promemorian innebär att kommunerna blir skyldiga att se till
att textilavfall som är kommunalt avfall samlas in separat från annat avfall.
Förslagen i promemorian innebär inte någon reglering av servicenivån,
utan det blir upp till kommunen att bestämma hur insamlingssystemet ska
utformas.
En del kommuner har redan i dag investerat i infrastruktur för att samla
in textilavfall separat från annat avfall, exempelvis Stockholm (Stockholm
vatten och avfall) och Eskilstuna (Eskilstuna Energi och miljö). Närmare
50 kommuner uppger att de samlar in textil och textilavfall separat från
annat avfall på återvinningscentraler. Oftast sker denna insamling i
samarbete med olika välgörenhetsorganisationer (SOU 2020:72). Vissa
kommuner har också initierat kommunala arbetsmarknadsprojekt, för
hantering av textil och textilavfall, i syfte att involvera medborgare som
står långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden.
Enligt miljöbalken har kommunen möjlighet att låta renhållningsavgiften finansiera åtgärder som kommunen vidtar avseende insamling,
transport och behandling av avfall samt för att informera hushåll och
verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar för
om avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder (27 kap. 4 §). Det
gäller även för åtgärder som kommunen vidtar för att underlätta insamling
och sortering av återanvändbara produkter från hushåll och verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar för. Förslaget kan
för vissa kommuner medföra behov av att ändra avfallstaxan för att
finansiera sådana åtgärder.
Förslagen innebär även att kommunen som tillsynsmyndighet får
ytterligare uppgifter, men dessa bedöms vara begränsade. Dessa kan
finansieras med tillsynsavgifter.
15
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket är ansvarig tillsynsvägledande myndighet för avfallsfrågorna. Naturvårdsverket kommer även i fortsättningen vara ansvarig för
vägledning om textilavfall samt ansvarig för sammanställning av statistik
och den nationella avfallsplaneringen. Naturvårdsverket har under många
år byggt upp kompetens på textilområdet avseende miljöpåverkan under
hela livscykeln samt haft ett flertal uppdrag för att kartlägga och utreda
hur textilavfall kan förebyggas och omhändertas på ett giftfritt och
cirkulärt sätt.
Hushåll
Hushållen blir med förslagen skyldiga att sortera ut textilavfall från annat
avfall och lämna det i det system som kommunerna tillhandahåller.
Eventuella förändringar av renhållningsavgiften som hushållen ska betala
bedöms bli begränsad utifrån att det inte föreslås någon hög servicenivå
för insamlingen, men det kan variera beroende på vilket insamlingssystem
som kommunen inför. Med information om värdet av återanvändning av
textil kan hushållens kostnader minskas och ersättas av intäkter om
hushållen väljer att sälja textilprodukterna vidare för återanvändning.
Näringslivet
Olika delar av näringslivet berörs på olika sätt av förslagen i promemorian.
Förslagen om krav på utsortering av textilavfall och att detta avfall ska
förvaras skilt från annat avfall träffar alla aktörer som har textilavfall. Det
föreslås inte någon förändring av vem som ska ha ansvar för insamling av
textilavfall. Den övergripande bedömningen är därför att förslagen inte
innebär några större konsekvenser för de företag som producerar
textilavfall. Om textilavfallet är kommunalt avfall ska det lämnas till
kommunens insamlingssystem eller till den aktör som kommunen har
anlitat. Textilavfall som inte är kommunalt avfall kan samlas in separat av
en avfallsentreprenör som tillhandahåller avfallsinsamling. Kunskapen om
det textilavfall som produceras inom olika verksamheter är begränsad.
Textilavfall uppkommer till exempel inom många tjänsteföretag som
säkerhet och transportföretag och restauranger liksom inom offentliga
förvaltningar som Kriminalvården, Polismyndigheten och Försvarsmakten. I de flesta fall rör det sig inte om några större volymer för varje
enskild verksamhet (SOU 2020:72 s. 119). Nedan återges konsekvenser av
förslagen som bedöms relevanta för olika näringslivsaktörer.
För grossister och tillverkningsindustrier som har textilavfall innebär
förslagen att de måste se till att textilavfallet sorteras ut och samlas in
separat. I uttrycket kommunalt avfall ingår inte avfall från grossistverksamheter eller avfall från tillverkning (Naturvårdsverkets vägledning
till definitionen av kommunalt avfall, version 1, 2021-09-24). Kommunerna är inte ansvariga för att samla in textilavfallet från grossisterna eller
tillverkningsindustrierna. För detta avfall behöver avfallsinnehavaren
anlita en insamlare eller själv transportera avfallet till en behandlare.
16
För avfallsentreprenörer som samlar in avfall kan de nya kraven på
separat insamling av textilavfall innebära nya affärsmöjligheter antingen
genom att de kan samla in textilavfall på uppdrag av kommunerna eller
från de grossister och tillverkningsindustrier som blir skyldiga att sortera
ut sitt textilavfall. För handeln som samlar in textil för återanvändning kan
insamlingen fortsätta så som den gör i dag.
För avfallentreprenörer som sorterar eller på annat sätt behandlar avfall
kan de nya kraven förväntas skapa nya affärsmöjligheter eftersom mer
textilavfall kommer att sorteras ut och behöva behandlas i enlighet med
avfallsregelverket. I dag finns endast ett fåtal anläggningar i Sverige för
sortering av textilavfall respektive för materialåtervinning av textilavfall.
Bedömningen är att efterfrågan på den typen av tjänster kommer att öka.
Förslaget om att kommunerna ska lämna information om vikten av att
hushålla med råvaror och energi genom att se till att textil återanvänds när
det är möjligt (se avsnitt 6.5) kan förväntas innebära att mer textilier
sorteras ut för återanvändning. Det förväntas därmed innebära nya
affärsmöjligheter för secondhandbutiker, men också för verksamheter som
erbjuder reparation av textilier eller som syr om plagg för att anpassa dem
till rådande mode.
Även företagen kan komma att påverkas av eventuella förändrade
renhållningsavgifter på samma sätt som hushållen.
Ideella organisationer
Ideell second hand (ISH) är ett nätverk för ideella second hand-butiker
som bland annat säljer textilier och som innehar 90-konto. Totalt omfattar
nätverket cirka 500 butiker runt om i landet (SOU 2020:72). Allt som säljs
i butikerna är gåvor från allmänheten och företag. Det finns även andra
frivilligorganisationer som säljer textilier för återanvändning som inte är
medlemmar i ISH, som t.ex. Human Bridge som drivs som en stiftelse.
För de ideella organisationerna bedöms förslaget, om att kommunerna
ska lämna information om vikten av att hushålla med råvaror och energi
genom att se till att textil återanvänds när det är möjligt (se avsnitt 6.5),
innebära att det lämnas in mer textilier för återanvändning. Det förväntas
därmed innebära ytterligare möjligheter till arbetstillfällen vid dessa
ideella organisationer samt större intäkter/överskott som kan gå till de
ideella ändamålen.
Även de ideella organisationerna kan komma att påverkas av eventuella
förändrade renhållningsavgifter på samma sätt som hushållen.
8.5
Miljömässiga konsekvenser
80 procent av den totala miljö- och klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppstår i produktionen, som kräver resurser i form av råvaror,
vatten, energi och kemikalier samt orsakar utsläpp till luft, mark och vatten
(SOU 2020:72). Att öka livslängden på redan producerade produkter
genom ökad återanvändning och att använda textilavfall som en värdefull
resurs genom förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning av
textil innebär positiva konsekvenser för miljön och klimatet både globalt
17
och nationellt. Framför allt handlar det om ett minskat klimatavtryck,
minskad energi- och vattenanvändning, minskade utsläpp av miljögifter,
minskad försurning, minskad påverkan på sjöar och hav (övergödning)
och minskad negativ påverkan på markanvändning och biologisk
mångfald.
I Sverige konsumeras cirka 14 kg textil per person och år varav kläder
utgör cirka 10 kg. Enligt uppgifter på Naturvårdsverkets webbplats är
andelen textilavfall som materialåtervinns mindre än en procent i Sverige.
Av det textilavfall som exporteras från Sverige används nära 20 procent
som råvara i nya produkter som kompositmaterial, isolering och stoppning
i t.ex. bilstolar. Ur miljöperspektiv är materialåtervinning en bättre lösning
än förbränning för nästan alla fibrer och oavsett återvinningsmetod, även
om den minskade miljöbelastningen kan variera beroende på material och
på vilket material som det återvunna materialet ersätter. Mistra har i en
studie från 2019 konstaterat att klimateffekten nästan kan halveras om
plaggen används dubbelt så många gånger (SOU 2020:72).
18
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.