Hantering av trädgårds- och parkavfall KN2024/01288
2024-06-11 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Hantering av trädgårds- och parkavfall KN2024/01288 (Klimat- och näringslivsdepartementet, 2024-06-11)
Dokumentets text
Promemoria
Klimat- och näringslivsdepartementet
Hantering av trädgårds- och parkavfall
KN2024/01288
Juni 2024
1
Innehållsförteckning
2
1
Författningsförslag ............................................................................4
1.1
Förslag till förordning om ändring i
avfallsförordningen (2020:614) ..........................................4
1.2
Förslag till förordning om ändring i
avfallsförordningen (2020:614) ..........................................7
1.3
Förslag till förordning om ändring i förordningen
(1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd ..........................................................................8
2
Ärendet..............................................................................................9
3
Nuvarande reglering om hantering av trädgårds- och
parkavfall ..........................................................................................9
4
Uttrycket trädgårds- och parkavfall ska förklaras i
avfallsförordningen .........................................................................10
5
Valet av behandlingsmetod för en kommun eller någon annan
som yrkesmässigt behandlar bioavfall ............................................11
6
Hantering av trädgårds- och parkavfall på den egna
fastigheten ....................................................................................... 12
7
Eldning av trädgårds- och parkavfall vid allmänna
sammankomster och offentliga tillställningar .................................14
8
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...................................15
9
Konsekvensutredning ......................................................................16
9.1
Problembeskrivning ......................................................... 16
9.2
Effekter om inga förändringar kommer till stånd .............16
9.3
Alternativa lösningar till förslaget ....................................16
9.4
Effekter för kommuner, fastighetsinnehavare och
andra aktörer.....................................................................17
9.4.1
Kommuner ....................................................... 17
9.4.2
Fastighetsinnehavare .......................................18
9.4.3
Yrkesmässiga verksamheter ............................ 18
9.4.4
Naturvårdsverket .............................................18
9.5
Miljömässiga konsekvenser .............................................19
9.6
Bestämmelsernas förenlighet med avfallsdirektivet .........19
Promemorians huvudsakliga innehåll
I promemorian föreslås förändringar och förtydliganden i
avfallsförordningen av hur trädgårds- och parkavfall får hanteras. Det
föreslås också att kravet på dispens för förbränning av utsorterat trädgårdsoch parkavfall vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar
tas bort.
Förordningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2024.
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Författningsförslag
1.1
Förslag till förordning om ändring i
avfallsförordningen (2020:614)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om avfallsförordningen (2020:614)
dels att och 3 kap. 1 c, 13 a och 19 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 1 kap. 5 a § och 3 kap. 1 d–
1 f och 13 c §§, och närmast före 3 kap. 19 a § en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5a§
Med trädgårds- och parkavfall
avses
i
denna
förordning
kommunalt avfall som är biologiskt
nedbrytbart
och
består
av
gräsklipp, löv, grenar, stubbar och
andra växtdelar.
3 kap.
1 c §2
Den som behandlar bioavfall ska I 15 kap. 10 § miljöbalken finns
vid val av behandlingsmetod bestämmelser
om
val
av
prioritera
behandlingsmetod när en kommun
1. materialåtervinning, eller
eller någon annan yrkesmässigt
2. annan
behandling
än samlar in och behandlar bioavfall.
materialåtervinning som sammantaget ger likvärdiga eller bättre
miljöeffekter.
Bioavfall som innehåller parkslide eller invasiva främmande arter som
finns upptagna på unionsförteckningen enligt förordning (EU) nr
1143/2014 ska dock förbrännas eller behandlas på annat sätt som
förhindrar spridning av dessa arter.
1d§
Fastighetsinnehavaren eller den
som har nyttjanderätt till en
fastighet ska
1. kompostera trädgårds- och
parkavfall som har producerats på
fastigheten, eller
1
4
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall
och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2018/851.
2
Senaste lydelse 2022:1871.
2. lämna avfallet på en plats där
avfallet hämtas eller tas emot av
kommunen.
Avfallet får i stället eldas på
fastigheten, om det är lämpligt och
det kan ske på ett sätt som medför
endast ringa eller helt tillfälliga
störningar i närområdet.
1e§
Kommunen
får
meddela
föreskrifter om undantag från 1 d §
andra stycket och förbjuda eller
begränsa eldning av trädgårdsoch parkavfall som kan medföra
olägenheter för människors hälsa
eller miljön.
1f§
Ytterligare
bestämmelser
om
förbud mot eller begränsning av
eldning utomhus kan finnas i
föreskrifter meddelade med stöd av
2 kap. 7 § förordningen om
(2003:789) om skydd mot olyckor.
13 a §3
Kommunen
får
meddela Kommunen
får
meddela
föreskrifter om
föreskrifter om att trädgårds- och
1. att biologiskt nedbrytbart parkavfall som avses i 1 § första
trädgårds- eller parkavfall som stycket 2 får hanteras tillsammans
avses i 1 § 2 får hanteras med
biologiskt
nedbrytbart
tillsammans
med
biologiskt livsmedels- eller köksavfall.
nedbrytbart
livsmedelseller
köksavfall, och
2. undantag från kraven på val
av behandlingsmetod i 1 c § första
stycket.
Sådana föreskrifter får endast avse avfall där hanteringen annars inte är
genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna enligt 16 §.
13 c §
Kommunen
får
meddela
föreskrifter om upphävande av
föreskrifter om undantag från
kraven på val av behandlingsmetod
för den som behandlar bioavfall.
3
Senaste lydelse 2022:1871.
5
Eldning i samband med allmänna
sammankomster och offentliga
tillställningar
19 a §4
Tillsynsmyndigheten får i fråga om Utsorterat
trädgårdsoch
utsorterat
trädgårdseller parkavfall får eldas, om eldningen
parkavfall ge dispens från förbudet sker i samband med en allmän
mot förbränning av separat sammankomst
eller
offentlig
insamlat avfall i 19 § om tillställning som har fått tillstånd
förbränningen sker i samband med enligt ordningslagen (1993:1617).
sådana offentliga tillställningar
som
avses
i
2 kap.
3§
ordningslagen (1993:1617) och
görs utan risk för olägenhet för
människors hälsa eller miljön.
En dispens enligt första stycket
ska avse en viss mängd avfall samt
tid och plats.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 2024.
6
4
Senaste lydelse 2022:1871.
1.2
Förslag till förordning om ändring i
avfallsförordningen (2020:614)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 c § avfallsförordningen (2020:614) ska
upphöra att gälla den 30 juni 2025.
7
1.3
Förslag till förordning om ändring i
förordningen (1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1998:899) om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd att 40 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
40 §5
Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa
uppkommer i en kommun, får kommunen meddela föreskrifter om
1. tomgångskörning med motordrivna fordon,
2. spridande av naturligt gödsel, slam och annan orenlighet inom område
med detaljplan eller intill sådant område,
3. inrättande av annat slag av toalett än vattentoalett,
4. hantering av mjölk i utrymme för mjölkprodukter, på vilken
livsmedelslagen (2006:804) inte tillämpas,
5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter,
6. tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom
särskilt angivna områden,
7. skötsel och tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen,
8. tillfälligt förbud mot eldning
av löv, kvistar och annat
trädgårdsavfall inom planlagt
område,
9. bränning av halm på åkermark,
8. bränning av halm på åkermark,
och
och
10. luftvärmepumpar.
9. luftvärmepumpar.
Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning, får
kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom
särskilt utsatta områden om det behövs för att förhindra att olägenheter för
människors hälsa uppkommer.
Kommunen får i ett enskilt fall meddela föreskrifter om begränsningar
av eller villkor för utövande av gatumusik på viss offentlig plats om det
behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.
Denna förordning träder i kraft den 30 juni 2025.
8
5
Senaste lydelse 2010:953
2
Ärendet
Den 1 januari 2024 trädde nya bestämmelser i avfallsförordningen
(2020:614) i kraft, som syftar till att utnyttja bioavfallet som en resurs i
större utsträckning än vad som redan görs. De nya bestämmelserna är en
del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv
2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av
vissa direktiv (avfallsdirektivet) som är ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av
direktiv 2008/98/EG om avfall. Ändringen innebär bland annat att
bioavfall i första hand ska materialåtervinnas.
I denna promemoria lämnas förslag på förändringar och förtydliganden
av regleringen, framför allt när det gäller eldning av trädgårds- och
parkavfall på den egna fastigheten.
3
Nuvarande reglering om hantering av
trädgårds- och parkavfall
Från och med den 1 januari 2024 gäller att den som behandlar bioavfall,
vilket inkluderar trädgårds- och parkavfall, ska prioritera
materialåtervinning eller annan behandling än materialåtervinning som
sammantaget ger likvärdiga eller bättre miljöeffekter (3 kap. 1 c §
avfallsförordningen). Kommunen har möjlighet att under vissa
förutsättningar meddela föreskrifter om undantag från kraven på val av
behandlingsmetod (3 kap. 13 a och 16 §§).
Det har framkommit att den gällande regleringen har tolkats på olika
sätt. Enligt Naturvårdsverket har flera kommuner beslutat om nya
föreskrifter utifrån den gällande regleringen samtidigt som många andra
kommuner inte har gjort det.
Många kommuner har sedan länge även haft föreskrifter som reglerar
eldning och som har meddelats med stöd av lagen (2003:778) om skydd
mot olyckor, förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd eller 9 kap. 2 § avfallsförordningen (2020:614). Gällande rätt
har alltså både före och efter den 1 januari 2024 inneburit att det är
kommunens föreskrifter som måste följas. Det har däremot upplevts som
otydligt vad som gäller när kommunen inte har meddelat några föreskrifter
alls.
Det finns därför skäl att förändra och förtydliga bestämmelserna i
avfallsförordningen, framför allt i fråga om vad som gäller för eldning av
trädgårds- och parkavfall på den egna fastigheten när kommunen inte
meddelat några föreskrifter.
9
4
Uttrycket trädgårds- och parkavfall ska
förklaras i avfallsförordningen
Förslag: I avfallsförordningen ska det med trädgårds- och parkavfall
avses kommunalt avfall som är biologiskt nedbrytbart och består av
gräsklipp, löv, grenar, stubbar och andra växtdelar.
Skälen för förslaget
Det bör införas en förklaring av uttrycket trädgårds- och parkavfall
Det finns ingen uttrycklig definition av trädgårds- och parkavfall vare sig
i avfallsdirektivet, miljöbalken eller avfallsförordningen. Trädgårds- och
parkavfall är dock en del av uttrycket bioavfall (1 kap. 5 §
avfallsförordningen). I avfallsdirektivet anges att kommunalt avfall
omfattar bioavfall och att trädgårds- och parkavfall är bioavfall (artikel
3.2 b a och 3.4). Vad som är kommunalt avfall framgår av 15 kap. 3 §
miljöbalken. I skäl 10 i ändringsdirektivet (EU) 2018/851 till
avfallsdirektivet anges att kommunalt avfall omfattar bland annat ”avfall
från park- och trädgårdsskötsel såsom löv, gräs- och trädklipp”. För att
kunna förtydliga bestämmelserna om trädgårds- och parkavfall bedöms att
det finns ett behov av en förklaring av uttrycket i avfallsförordningen.
Uttrycket trädgårds- och parkavfall bör endast omfatta kommunalt avfall
Kommunalt avfall är avfall från hushåll men också avfall som inte kommer
från hushåll, om sådant avfall till sin art och sammansättning liknar avfall
från hushåll (15 kap. 3 § miljöbalken och prop. 2019/20:156 s. 91). Av
ordförklaringen av trädgårds- och parkavfall bör det uttryckligen framgå
att den endast omfattar kommunalt avfall. Det gör det tydligt att till
exempel avfall från jord- och skogsbruk inte omfattas av uttrycket
trädgårds- och parkavfall.
De avfallskoder som anges i bilaga 3 till avfallsförordningen är
relevanta för vad som utgör kommunalt avfall. Kommunalt avfall är
kategori 20 Kommunalt avfall (hushållsavfall och liknande handels-,
industri- och institutionsavfall) även separat insamlade fraktioner. Sådant
avfall kan komma både från hushåll och verksamheter, eftersom frågan om
det är kommunalt avfall eller inte avgörs genom en bedömning av om det
till sin art och sammansättning liknar hushållens avfall. En ny
ordförklaring bör täcka kod 20 02 Trädgårds- och parkavfall (även avfall
från begravningsplatser) med underkategorin 20 02 01 Biologiskt
nedbrytbart avfall. Däremot bör inte koden 02 01 Avfall från jordbruk,
trädgårdsnäring, vattenbruk, skogsbruk, jakt och fiske med underkategori
02 01 07 Skogsbruksavfall ingå. Med trädgårdsnäring avses i detta
sammanhang en verksamhet som producerar produkter från en trädgård,
exempelvis grönsaker, frukt, bär eller blommor, men även verksamheter
som säljer hela träd och buskar.
Trädgårds- och parkavfall från privata företagsparker bör också ingå,
eftersom detta avfall till sin art och sammansättning är likt det avfall som
hushållen producerar, dvs. kommunalt avfall.
10
Avfall från röjning som utförs som en del av skötseln av vägar och
järnvägar bör inte ingå. Naturvårdsverket bedömer i sin redovisning av
regeringsuppdraget om bioavfall att detta avfall liknar det avfall som
uppkommer vid skogsbruk och därför bör ges en 02-kod och därmed inte
betraktas som kommunalt avfall (M2021/01629). Den bedömningen
delades av bland annat Avfall Sverige vid remitteringen av
Naturvårdsverkets förslag.
Uttrycket trädgårds- och parkavfall omfattar inte heller avfall från
borttagande av växtlighet inför en exploatering av en fastighet eller inför
en sanering av en fastighet. Sådant avfall bör anses ha uppkommit som en
del av en exploatering i form av bygg- och rivningsarbeten eller som en
del av en saneringsverksamhet.
Sammanfattningsvis bör uttrycket trädgårds- och parkavfall endast avse
kommunalt avfall som är biologiskt nedbrytbart och består av gräsklipp,
löv, grenar, stubbar och andra växtdelar.
En förutsättning för att omfattas av uttrycket är att det är fråga om avfall
enligt definitionen i 15 kap. 1 § miljöbalken. Ved är inte avfall och
omfattas därför inte av uttrycket trädgårds- och parkavfall.
5
Valet av behandlingsmetod för en
kommun eller någon annan som
yrkesmässigt behandlar bioavfall
Förslag: När en kommun eller någon annan yrkesmässigt samlar in och
behandlar bioavfall ska valet av behandlingsmetod göras utifrån
avfallshierarkin.
Skälen för förslaget
Regleringen om val av behandlingsmetod bör rikta sig till kommuner och
andra yrkesmässiga aktörer
Det har framförts synpunkter om att det är svårt att veta om regleringen i
3 kap. 1 c § avfallsförordningen av hur bioavfall ska behandlas riktas till
samtliga som har bioavfall, inklusive fastighetsinnehavare, eller om den
enbart reglerar hur kommunen eller andra yrkesmässiga aktörer ska
hantera sitt separat insamlade avfall.
Vid reglering av valet av behandlingsmetod är det rimligt att ställa
separata krav på de aktörer som yrkesmässigt ska samla in och behandla
bioavfall, dvs. livsmedels- och köksavfall samt trädgårds- och parkavfall
(1 kap. 5 § avfallsförordningen). Bioavfall ingår i kommunalt avfall. Det
är kommunen som är ansvarig för att transportera bort och behandla
kommunalt avfall (15 kap. 20 § och 20 a § miljöbalken). I fråga om
livsmedels- och köksavfall ska kommunen samla in detta avfall genom
fastighetsnära insamling (3 kap. 1 b § avfallsförordningen). Det finns
möjlighet till undantag enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS
2023:11) eller i särskilda dispenser som kommunen kan ansöka om hos
Naturvårdsverket. Fastighetsinnehavare som vill kompostera livsmedels-
11
opaginerad Kontrollera mot PDF
och köksavfall ska göra en anmälan (5 kap. 15 § avfallsförordningen).
Motsvarande bestämmelser finns inte för trädgårds- och parkavfall, vilket
har gjort att bestämmelserna har upplevts vara otydliga. I fråga om
trädgårds- och parkavfall bör kraven för fastighetsinnehavare och
nyttjanderättshavare därför förtydligas i egna bestämmelser, se avsnitt 4.
Regleringen av valet av behandlingsmetod för bioavfallet bör därför
ändras så att det blir tydligt att den riktar sig till en kommun eller andra
yrkesmässiga aktörer som har bioavfall som de samlat in och ska behandla.
Med yrkesmässiga aktörer avses de som har fått en dispens för behandling
av bioavfall (15 kap. 25 §1 miljöbalken).
Val av behandlingsmetod
Dagens reglering innehåller en prioriteringsordning mellan olika
behandlingsmetoder. Den som behandlar bioavfall ska prioritera
materialåtervinning, eller någon annan behandling än materialåtervinning
som sammantaget ger likvärdiga eller bättre miljöeffekter (3 kap. 1 c §
avfallsförordningen). Under vissa förutsättningar får avsteg göras i
kommunala föreskrifter (3 kap. 13 a § och 16 § avfallsförordningen).
Avfallsdirektivet anger att medlemsländerna ska, i enlighet med
artiklarna 4 och 13, vidta åtgärder för att uppmuntra till
materialåtervinning, inklusive kompostering och rötning, av bioavfall som
sker på ett sådant sätt att en hög miljöskyddsnivå iakttas och resultatet
uppfyller relevanta, högt ställda kvalitetsnormer, uppmuntra till
hemkompostering, och främja användning av material som produceras av
bioavfall (artikel 22). Sverige har infört direktivets avfallshierarki
(artikel 4) som gällande prioritetsordning för valet av behandlingsmetod
av avfall och bestämmelser om skydd för hälsa och miljö vid hantering av
avfall (artikel 13) i miljöbalken (15 kap. 10 och 11 §§).
Bedömningen är att avfallsdirektivet innebär att valet av
behandlingsmetod för en kommun eller någon annan som samlar in och
behandlar
bioavfall
ska
utgå
från
avfallshierarkin.
Den
prioriteringsordning som anges i avfallsförordningen bör därför utgå och
ersättas av en hänvisning till avfallshierarkin i miljöbalken.
Därutöver finns det ett förbränningsförbud och ett deponeringsförbud
för avfallsströmmar som samlas in separat i syfte att återanvändas eller
materialåtervinnas, se 3 kap. 19 § avfallsförordningen och 8 §
förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Det kan dock vara
tillåtet att förbränna eller deponera sådant trädgårds- och parkavfall som
efter utsortering inte är lämpligt att materialåtervinna, t.ex. vedartat avfall
(3 kap. 19 § andra stycket avfallsförordningen och 10 §
deponeringsförordningen).
6
12
Hantering av trädgårds- och parkavfall
på den egna fastigheten
Förslag: Fastighetsinnehavaren eller den som har nyttjanderätt till en
fastighet ska kompostera trädgårds- och parkavfall som har producerats
på fastigheten eller lämna avfallet på en plats där avfallet hämtas eller
tas emot av kommunen. Avfallet får i stället eldas på fastigheten, om
det är lämpligt och det kan ske på ett sätt som medför endast ringa eller
helt tillfälliga störningar i närområdet.
Kommunen ska få meddela föreskrifter om undantag och förbjuda
eller begränsa eldning av trädgårds- och parkavfall som kan medföra
olägenheter för människors hälsa eller miljön.
Kommunens möjlighet att enligt förordningen om miljöfarlig
verksamhet och hälsoskydd meddela föreskrifter om tillfälligt förbud
mot eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom planlagt
område ska tas bort.
Skälen för förslaget
Hantering av trädgårds- och parkavfall som produceras på fastigheter
Som framgår av avsnitt 3 finns det skäl att förändra och förtydliga vad som
gäller för eldning av trädgårds- och parkavfall på den egna fastigheten.
En fastighetsinnehavare bör i första hand kompostera trädgårds- och
parkavfall på den egna fastigheten eller lämna det på en plats där avfallet
hämtas eller tas emot av kommunen. Avfallet får i stället eldas på
fastigheten, om det är lämpligt och det kan ske på ett sätt som medför
endast ringa eller helt tillfälliga störningar i närområdet. Om en kommun
erbjuder fastighetsnära insamling av trädgårds- och parkavfall är det sällan
lämpligt att elda avfallet på fastigheten. Fastighetsnära insamling
förekommer dock endast i liten omfattning i dagsläget. Om det är långt till
kommunens insamlingssystem kan det vara lämpligt att elda trädgårdsoch parkavfall på den egna fastigheten. Det kan också vara lämpligt om
avfallet producerats på en fastighet där det är oländig terräng eller
besvärliga förhållanden som gör det svårt att flytta avfallet från platsen.
Dessa exempel är inte uttömmande om när eldning kan vara lämpligt.
Eldningen får dock bara ske om den kan genomföras på ett sätt som medför
endast ringa eller helt tillfälliga störningar i närområdet. Eldningen bör
anpassas utifrån att den kan medföra olägenheter i form av rök, lukt och
sotflagor som kan störa närboende grannar. Här bör avståndet till
grannfastigheter beaktas liksom vind och andra väderförhållanden.
Vad som avses med en fastighetsinnehavare framgår av 15 kap. 8 §
miljöbalken. Regleringen bör dock inte gälla endast fastighetsinnehavaren,
utan också den som har nyttjanderätt till fastigheten, t.ex. i form av hyra
eller arrende. Även företag äger fastigheter där trädgårds- och parkavfall
kan produceras. Regleringen bör gälla även för dem. Det bör också sakna
betydelse om trädgårds- och parkavfallet producerats genom att en
yrkesmässig verksamhet har arbetat i en trädgård eller park.
Kommunala föreskrifter om undantag för att förbjuda eller begränsa
eldning
Flertalet kommuner har i dag föreskrifter som i frågan om det är tillåtet
eller inte att elda trädgårds- och parkavfall på en fastighet gör skillnad på
om fastigheten befinner sig inom eller utanför ett detaljplanelagt område.
Vissa kommuner har föreskrifter som endast tillåter eldning av små
mängder trädgårds- och parkavfall under begränsade tider. Flertalet
13
kommuner reglerar eller informerar också om eller vilket avfall som är
lämpligt att elda. I Sverige finns stora regionala skillnader och
kommunerna bör därför även fortsatt ha möjlighet att göra undantag från
den nationella regleringen. I vissa områden kan det vara befogat att införa
eldningsförbud medan det i andra delar av landet med långa avstånd bör
vara tillåtet i en större omfattning. Kommunen bör därför få möjlighet att
meddela föreskrifter om undantag och förbjuda eller begränsa eldning av
trädgårds- och parkavfall som kan medföra olägenheter för människors
hälsa eller miljön.
Upplysningsbestämmelse om brandskyddsföreskrifter
Enligt 2 kap. 7 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor får en
länsstyrelse och en kommun meddela föreskrifter om förbud helt eller
delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot
brand. I denna promemoria föreslås att eldning av trädgårds- och
parkavfall ska vara tillåtet för en fastighetsinnehavare under vissa
förutsättningar. I de fall det finns meddelade brandskyddsföreskrifter kan
det innebära att eldning inte är tillåtet trots att avfallsförordningens
bestämmelser anger detta. Av tydlighetsskäl bör det därför i
avfallsförordningen införas en upplysningsbestämmelse om att det även
kan finnas brandskyddsföreskrifter.
Bemyndigandet till kommunerna i förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd bör tas bort
I 40 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
anges att kommunen, om det behövs för att hindra att olägenheter för
människors hälsa uppkommer, får meddela föreskrifter om tillfälligt
förbud mot eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom planlagt
område. Bestämmelsen utgår ifrån att eldning av trädgårdsavfall är tillåten,
men får förbjudas av kommunen. Bestämmelsen har inte uppdaterats med
avseende på definitionen av bioavfall eller bestämmelserna i
avfallsdirektivet och bidrar till oklarheten om vad som gäller för
eldningen. Eftersom förslagen i promemorian innebär att nya möjligheter
för kommunen att meddela föreskrifter införs bör bestämmelsen tas bort.
7
Eldning av trädgårds- och parkavfall vid
allmänna sammankomster och offentliga
tillställningar
Förslag: Det ska inte längre krävas någon dispens enligt
avfallsförordningen för att elda utsorterat trädgårds- och parkavfall, om
eldningen sker i samband med sådana allmänna sammankomster och
offentliga tillställningar som har fått tillstånd enligt ordningslagen.
14
Skälen för förslaget: Nuvarande bestämmelser innebär att det får ges
dispens från förbudet att förbränna avfall som samlats in separat i syfte att
förbereda det för återanvändning eller för att materialåtervinna det, om
förbränningen sker i samband med sådana offentliga tillställningar som
avses i 2 kap. 3 § ordningslagen (1993:1617). Dispens kan ges om
förbränningen kan göras utan risk för olägenhet för människors hälsa eller
miljön. En dispens ska avse en viss mängd avfall samt tid och plats (3 kap.
19 a § avfallsförordningen).
Dispensmöjligheten är begränsad till offentliga tillställningar enligt
2 kap. 3 § ordningslagen. Det har ifrågasatts om den kommunala nämnden
med stöd av avfallsförordningen också kan bevilja dispens för en allmän
sammankomst enligt 2 kap. 1 § ordningslagen.
Syftet med dispensförfarandet är att skapa möjligheter för
tillsynsmyndigheten att tillåta majbrasor eller valborgsmässoeldar och
liknande offentliga eldar. Från ett miljöperspektiv saknar det betydelse
enligt vilken bestämmelse polisen har beviljat tillstånd till
sammankomsten enligt ordningslagen. Dispens bör kunna ges även vid
allmänna sammankomster som har fått tillstånd enligt ordningslagen.
Bedömningen är att valborgsmässoeldar och liknande eldar kan
genomföras utan risk för människors hälsa eller miljön, om eldningen sker
på en specifik plats och tid samt avser en viss mängd avfall. Regleringen
avser också endast eldning av utsorterat trädgårds- och parkavfall. Innan
ett tillstånd meddelas enligt ordningslagen inhämtas ett yttrande från
kommunen. Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd har då möjlighet
att ge anvisningar om vad som är viktigt ur miljö- och hälsosynpunkt. Det
bör därför inte längre krävas någon särskild dispens för denna typ av
eldning, utan det bör räcka att den allmänna sammankomsten eller
offentliga tillställningen har fått ett tillstånd enligt ordningslagen.
8
Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
Förslag: Förslagen till ändringar i avfallsförordningen ska träda i kraft
den 1 december 2024.
Det nya bemyndigande för kommunerna som föreslås ge dem
möjligheter att upphäva äldre föreskrifter ska upphöra att gälla den 30
juni 2025.
Ändringarna i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
ska träda i kraft den 30 juni 2025.
Skälen för förslaget: Förslagen i denna promemoria syftar till att
förtydliga rättsläget i fråga om vad som gäller för hanteringen av
trädgårds- och parkavfall. Detta gäller särskilt frågan om tillåtligheten av
eldning på den egna fastigheten och vid allmänna sammankomster och
offentliga tillställningar. Den nya förordningen bör därför träda i kraft så
snart som möjligt. Bedömningen är att den 1 december 2024 är den
tidigaste tidpunkten som förslagen kan träda i kraft.
Om en myndighet tidigare har utfärdat föreskrifter med stöd av ett
befintligt bemyndigande men dessa föreskrifter strider mot en ny
förordning som regeringen har beslutat, bör givetvis myndighetens
15
föreskrifter upphävas så att inga missförstånd uppstår (Ds 1998:43 s. 54).
Myndigheten kan själv upphäva sina föreskrifter endast så länge
myndigheten har kvar sitt bemyndigande.
För att göra det möjligt för kommuner som har meddelat föreskrifter
enligt nuvarande 3 kap. 13 a § 2 avfallsförordningen att upphäva dessa
under en övergångstid bör ett tillfälligt bemyndigande införas.
Kommunerna behöver få tillräcklig tid på sig att justera sina föreskrifter.
En kommun bör därför få möjlighet att upphäva föreskrifter som
meddelats med stöd av 3 kap. 13 a § i den äldre lydelsen till och med den
29 juni 2025. Ändringen av förordningen om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd bör av samma anledning träda i kraft först den 30 juni 2025
9
Konsekvensutredning
I promemorian föreslås nya bestämmelser för att förtydliga och förändra
vad som ska gälla för hanteringen av trädgårds- och parkavfall när
kommunen inte har meddelat några föreskrifter.
9.1
Problembeskrivning
Den 1 januari 2024 trädde nya bestämmelser om bioavfall i kraft som
syftar till att utnyttja bioavfallet som en resurs i ännu större utsträckning.
De nya bestämmelserna är en del av införandet av avfallsdirektivet, som
bland annat innebär att bioavfall i första hand ska materialåtervinnas.
Sedan bestämmelserna har trätt i kraft har det upplevts som otydligt vad
som gäller. Det finns därför skäl att förändra och framför allt förtydliga
dem.
9.2
Effekter om inga förändringar kommer till
stånd
Att inte genomföra någon förändring av bestämmelserna skulle innebära
att rättsläget fortsatt skulle vara oklart i de kommuner där föreskrifter inte
meddelats. Det bedöms inte vara en lämplig lösning.
9.3
Alternativa lösningar till förslaget
Förslagen i promemorian är ett genomförande av avfallsdirektivet om
hantering av bioavfall. Det föreslås att kommunerna fortsatt ska kunna få
meddela föreskrifter om eldningen i kommunen. Ett alternativ skulle
kunna vara att införa mer detaljerade bestämmelser på nationell nivå. Det
bedöms inte vara en lämplig lösning, eftersom det inte ger möjlighet att
beakta de lokala förutsättningarna.
16
9.4
Effekter för kommuner, fastighetsinnehavare
och andra aktörer
9.4.1
Kommuner
Kommunerna ansvarar för insamling och behandling av trädgårds- och
parkavfall som är kommunalt avfall enligt 15 kap. 20 § miljöbalken och
3 kap. 1 a § avfallsförordningen.
Val av behandlingsmetod
Förslaget om ändring i vad som gäller för valet av behandlingsmetod för
kommuner och andra yrkesmässiga insamlare och behandlare innebär att
det skapas ett större utrymme att bedöma vilken behandlingsmetod som är
lämpligast utifrån avfallshierarkin (15 kap. 10 § miljöbalken). Förslaget
avser allt bioavfall (trädgårds- och parkavfall eller livsmedels- och
köksavfall). Lämplighetsbedömningen enligt avfallshierarkin ska utgå
från det aktuella avfallet som ska behandlas. För trädgårds- och parkavfall
kan det variera vilken behandling som bedöms lämpligast, exempelvis
utifrån om det består av gräs och löv som lämpar sig för kompostering eller
olika former av jordförbättringsmedel eller vedartat avfall som kan
utnyttjas vid förbränning med energiutvinning.
Kommunens föreskriftsrätt vid fastighetsinnehavarnas behandling av sitt
trädgårds- och parkavfall
Kommunerna föreslås få meddela föreskrifter och att förbjuda eller
begränsa eldning av trädgårds- och parkavfall som kan medföra
olägenheter för människors hälsa eller miljön. Den nuvaranderegleringen
innebär att utgångspunkten är att fastighetsinnehavarna inte får elda sitt
trädgårds- och parkavfall och att kommunerna får meddela undantag.
Eftersom huvudreglerna nu ändras, kommer de kommuner som önskar
införa förbud eller begränsningar att behöva meddela nya föreskrifter. För
att underlätta för kommunerna föreslås att de kommuner som meddelat
föreskrifter enligt den tidigare regleringen ska få på sig till och med den
29 juni år 2025 att upphäva föreskrifterna.
En konsekvens av att mer trädgårds- och parkavfall eldas av
fastighetsinnehavarna på den egna fastigheten, i stället för att lämnas till
kommunens insamlingssystem, kan bli att förbränningsanläggningarna
inte får in lika mycket bränsle. Det kan innebära ökade kostnader för
avfallsförbränningsanläggningarna. En ytterligare konsekvens skulle
kunna bli att antalet tillsynsärenden hos kommunen ökar på grund av
klagomål från närboende grannar på störande eldning. Detta kan dock
begränsas genom att kommunen reglerar eldningen i sina föreskrifter.
Därutöver påverkas kommunerna av förslaget på samma sätt som andra
fastighetsägare (se avsnitt 6).
Eldning vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar
Förslaget att inte längre kräva dispens enligt avfallsbestämmelserna vid
eldning av trädgårds- och parkavfall vid en offentlig tillställning innebär
en lättnad för kommunen, eftersom de inte behöver administrera dessa
dispenser.
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommunerna kommer även fortsättningsvis att bli kontaktade av
polisen i samband med hanteringen av tillstånd enligt ordningslagen,
vilket innebär att de får möjlighet att bidra med eventuell kunskap som kan
vara värdefull ur ett miljöperspektiv för prövningen. Promemorians
förslag innebär en mindre arbetsbörda för kommunerna.
9.4.2
Fastighetsinnehavare
Förslagen syftar till att förtydliga vad som ska gälla för
fastighetsinnehavarens skyldigheter att hantera sitt trädgårds- och
parkavfall på den egna fastigheten. I första hand ska trädgårds- och
parkavfallet komposteras eller lämna avfallet på en plats där avfallet
hämtas eller tas emot av kommunen. Avfallet får i stället eldas på
fastigheten, om det är lämpligt och det kan ske på ett sätt som medför
endast ringa eller helt tillfälliga störningar i närområdet. Förslagen innebär
en större frihet för fastighetsinnehavaren att själv avgöra vilken
behandling som är lämplig. Beroende på vilka val som görs kan dock vissa
störningar, som tillfälligt försämrad luftkvalitet och negativa hälsoeffekter
för
närboende
grannar
uppkomma.
Konsekvenserna
för
fastighetsinnehavare och nyttjanderättsinnehavare är också beroende av
om och när kommunen meddelar föreskrifter och vad dessa innehåller.
9.4.3
Yrkesmässiga verksamheter
Förslaget innebär ett större utrymme för yrkesmässiga verksamheter att
bedöma vilken behandlingsmetod som är lämpligast utifrån
avfallshierarkin i 15 kap. 10 § miljöbalken. Förslaget avser allt bioavfall
(trädgårds- och parkavfall eller livsmedels- och köksavfall). De enda som
träffas av denna reglering är yrkesmässiga behandlare som har en dispens
som innebär att de får hantera avfallet. Bioavfall är kommunalt avfall som
kommunen ansvarar för att hantera. Lämplighetsbedömningen enligt
avfallshierarkin ska utgå från det avfall som ska behandlas. För trädgårdsoch parkavfall kan det variera vilken behandling som bedöms lämpligast,
exempelvis utifrån om det består av gräs och löv som lämpar sig för
kompostering eller olika former av jordförbättringsmedel eller vedartat
avfall som kan utnyttjas vid förbränning med energiutvinning.
9.4.4
18
Naturvårdsverket
Naturvårdsverket är ansvarig tillsynsvägledande myndighet för avfallsfrågorna. Naturvårdsverket kommer även i fortsättningen att vara ansvarig
för vägledning om avfall samt ansvarig för sammanställning av statistik
och för den nationella avfallsplaneringen. På grund av förslagen kommer
Naturvårdsverket att bli tvunget att ta fram ny vägledning.
Bioavfall är en del av det som ingår i uttrycket kommunalt avfall. Det är
därför fortsättningsvis viktigt att Naturvårdsverket samlar in uppgifter om
hur stora avfallsmängder som uppstår av trädgårds- och parkavfall samt
annat bioavfall, eftersom det ingår i EU-målet om materialåtervinning av
kommunalt avfall. Uppgiftsinsamlingen försvåras om större mängder
trädgårds- och parkavfall hanteras av fastighetsinnehavarna i stället för av
kommunen.
Naturvårdsverket bedöms kunna hantera uppgifterna inom befintliga
budgetramar.
9.5
Miljömässiga konsekvenser
Förslagen syftar i huvudsak till att förenkla redan gällande bestämmelser
för att främja ett resurseffektivt utnyttjande av bioavfall och främst
trädgårds- och parkavfall.
För fastighetsinnehavare föreslås att avfallet får eldas på fastigheten, om
det är lämpligt och det kan ske på ett sätt som medför endast ringa eller
helt tillfälliga störningar i närområdet. Förslaget kan komma att medföra
att mer avfall eldas på fastigheterna, men det beror bland annat på i vilken
omfattning och på vilket sätt kommunerna meddelar föreskrifter som
begränsar sådan eldning. Eldningen ger ökade biogena koldioxidutsläpp
som räknas som noll mot klimatmålen, men samtidigt kan andra utsläpp
från den eventuella transporten till kommunens insamlingssystem
undvikas. Eldningen kan också medföra vissa luftföroreningar.
Kommunen ska få meddela ytterligare föreskrifter om förbud mot eller
begränsning av eldning av trädgårds- och parkavfall som kan medföra
olägenheter för människors hälsa eller miljön. Om kommunen begränsar
eller meddelar förbud mot eldning, kan det vara positivt för miljön.
Förslagen kan leda till att mindre trädgårds- och parkavfall lämnas in i
kommunens
insamlingssystem,
vilket
påverkar
andelen
materialåtervinning negativt. Materialåtervinning i stor skala, till exempel
genom biogasproduktion och avfallsförbränning med energiutvinning, är
bättre för miljön än att avfallet eldas upp på den egna fastigheten.
Förslaget att det inte ska krävas någon dispens från avfallsförordningen
för att elda trädgårds- och parkavfall vid en allmän sammankomst eller
offentlig tillställning innebär inte någon skillnad ur ett avfallsperspektiv.
Det bedöms därmed inte ha några miljömässiga konsekvenser i jämförelse
med vad som gäller i dag.
9.6
Bestämmelsernas förenlighet med
avfallsdirektivet
Avfallsdirektivet ställer krav på medlemsstaterna att säkerställa att
bioavfallet antingen separeras och materialåtervinns vid källan, eller
insamlas separat och inte blandas med andra typer av avfall (artikel 22.1).
Medlemsstaterna ska i enlighet med avfallshierarkin uppmuntra
materialåtervinning och hemkompostering (artikel 22.2 a och b).
Huvudregeln enligt EU-rätten är alltså att andra metoder än förbränning
ska användas i första hand för att utnyttja avfallet som en resurs. Förslagen
om kommuners, yrkesmässiga behandlares och fastighetsinnehavares
hantering följer avfallshierarkin och bedöms därför vara förenliga med
kraven i avfallsdirektivet.
19
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.