Sök i Ratio Lex

Kontantutredningen Fi2024/00068

2024-12-19 · 186 sidor, varav 185 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

  • Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 185 av 186 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Promemoria Kontantutredningen Fi2024/00068 (Finansdepartementet, 2024-12-19)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kontantutredningen

Fi2024/00068

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Till statsrådet Wykman

Regeringen beslutade 12 januari 2024 att ge mig i uppdrag att för
Finansdepartementets räkning utreda förutsättningarna för att
lagstifta om möjligheten att betala med kontanter i handeln, i
synnerhet för livsviktiga varor. Arbetet har även omfattat utredning
om andra åtgärder för att säkra kontanternas fortsatta funktion som
betalmedel i Sverige.
Som sekreterare i utredningen anställdes ämnessakkunnige Max
Brimberg från och med den 1 februari 2024.
I och med överlämnandet av denna promemoria är uppdraget
slutfört.
Stockholm i december 2024
Dennis Dioukarev
/Max Brimberg

2

s. 3 Kontrollera mot PDF

Innehåll

Sammanfattning .................................................................. 9
1

Författningsförslag..................................................... 20

1.1

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1568) om
Sveriges riksbank..................................................................... 20

1.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om
betaltjänster ............................................................................. 21

1.3

Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2010:1008) om betaltjänster ................................................. 24

2

Uppdraget och dess genomförande.............................. 27

3

Bakgrund.................................................................. 29

3.1

Kontanternas utredningshistoria ........................................... 30

3.2

De statliga utredningarna ....................................................... 32
3.2.1
Post- och kassaserviceutredningen (SOU
2004:52).................................................................... 32
3.2.2
Statens ansvar för vissa betaltjänster (prop.
2006/07:55) .............................................................. 33
3.2.3
Svensk kontanthantering (SOU 2014:61) ............. 33
Riksbankskommittén.............................................................. 34

3

s. 4 Kontrollera mot PDF

3.2.4
3.2.5
3.2.6
3.2.7
4

Tryggad tillgång till kontanter (SOU 2018:42) .... 34
Skyldighet för vissa kreditinstitut att
tillhandahålla kontanttjänster (prop.
2019/20:23).............................................................. 35
En ny riksbankslag (SOU 2019:46) ....................... 37
Betalningsutredningen (SOU 2023:16)................. 38

Statistik och undersökningar....................................... 40

Bankomat (Verian) ........................................................................... 40
Svenska folkets betalningsvanor (Riksbanken) .............................. 41
Länsstyrelserna.................................................................................. 43
Nets betalningsvanor........................................................................ 43
Bedömningar ..................................................................................... 44
5

Digitalt utanförskap ................................................... 46
5.1.1
Forskning om digitalt utanförskap ........................ 47
5.1.2
Antal personer i digitalt utanförskap..................... 48

5.2

Digitalt utanförskap i praktiken ............................................ 49

5.3

Insatser för digital inkludering .............................................. 50

5.4

Digitala tjänster är lönsamma ................................................ 51

Bedömningar ..................................................................................... 52
6

Infrastrukturen för kontanter ....................................... 55

6.1

Många aktörer i kontantförsörjningen.................................. 56
6.1.1
Riksbanken .............................................................. 57
6.1.2
Bankerna och Bankomat......................................... 60
6.1.3
Värdebolag............................................................... 62
6.1.4
Kontanthanterande bolag ....................................... 62
6.1.5
Allmänheten ............................................................ 63
6.1.6
Länsstyrelserna........................................................ 63
6.1.7
Post- och telestyrelsen............................................ 64

6.2

Kostnader för kontanthanteringen........................................ 65

6.3

Kontanter som brottsverktyg ................................................ 66

4

s. 5 Kontrollera mot PDF

6.3.1
6.3.2
6.3.3

Verktyg som förenklar penningtvätt...................... 67
Penningtvätt i digitala kanaler ................................ 69
Bolag som brottsverktyg......................................... 70

6.4

Statens roll för ökad användbarhet och tillgång till
kontanter ................................................................................. 71
6.4.1
Reglering och lag ..................................................... 72

6.5

Bedömningar ........................................................................... 72

7

Betalningsmottagares tillgång till kontanter och
kontanttjänster.......................................................... 76

7.1

Insättningsmöjligheter för dagskassor .................................. 78

7.2

Infrastrukturen för insättning av dagskassor har
minskat kraftigt....................................................................... 78
7.2.1
Upphämtningstjänst och smarta/säkra
kassaskåp .................................................................. 80
7.2.2
Serviceboxar ............................................................. 81
7.2.3
Insättningsautomater .............................................. 81
7.2.4
Bankkassa/över disk ................................................ 83

7.3

Betaltjänstlagens krav på insättningsmöjligheter för
dagskassor................................................................................ 84

7.4

Tjänster för växelkassa............................................................ 85

7.5

Säkerhet och risk för rån ........................................................ 86

7.6

Bedömningar ........................................................................... 88

8

Konsumenternas möjlighet att betala med kontanter ..... 90

8.1

Situationen och utvecklingen i Europa.................................. 90
8.1.1
Danmark................................................................... 91
8.1.2
Norge ....................................................................... 92
8.1.3
Eurosamarbetet........................................................ 92
8.1.4
Nederländerna ......................................................... 93

8.2

Den svenska situationen......................................................... 94
8.2.1
Geografisk variation i kontantanvändningen......... 95
8.2.2
Uttag och insättning av kontanter ......................... 96

5

s. 6 Kontrollera mot PDF

8.3

Allmänhetens åsikter kring kontanta betalningar ................ 98

8.4

Vardagliga betalningar............................................................ 99
8.4.1
Betalningar för konsumtion ................................... 99
8.4.2
Andel butiker som accepterar kontanter............. 101
8.4.3
Dagligvaruhandeln ................................................ 102
8.4.4
Drivmedel .............................................................. 103
8.4.5
Medicin och egenvårdsprodukter......................... 106
8.4.6
Offentligrättsliga avgifter ..................................... 107
8.4.7
Betalningsförmedling............................................ 109
8.4.8
Aviutbetalningar.................................................... 111

8.5

Bankerna avvecklade kontanterna för tidigt ....................... 112

8.6

Betalningar och personlig integritet .................................... 113

8.7

Marknadsmisslyckanden i teknikskiften............................. 114

8.8

Bedömningar......................................................................... 116

9

Kontanternas roll i beredskapssyfte ........................... 119

9.1

Kontantkedjans beredskap i händelse av kris eller krig...... 119

9.2

Kontanter som betalmedel i höjd beredskap ...................... 120

9.3

Beredskapen i praktiken....................................................... 121

9.4

Bankernas centrala roll i betalningssystemet ...................... 123

9.5

Har kontanterna en roll att spela för upprätthållen
funktionalitet i betalsystemet? ............................................ 124
9.5.1
Lärdomar från Ukraina ......................................... 124

9.6

Bedömningar......................................................................... 126

10

Utredningens förslag, bedömningar och medskick ....... 128

10.1 Acceptans av kontanter........................................................ 128
10.1.1 Särskilt om drivmedel och andra
livsnödvändiga varor ............................................. 132
10.1.2 Tillsyn och utfärdande av föreskrifter ................. 134
10.2 Kassaregisterbestämmelser under fredstida kris eller
höjd beredskap...................................................................... 135

6

s. 7 Kontrollera mot PDF

10.3 Kontant betalning av skatt ................................................... 136
10.4 Infrastruktur för kontanter .................................................. 136
10.5 Riksbankens roll för ett fungerande betalningssystem ...... 147
10.6 PTS och Länsstyrelsernas uppdrag kring grundläggande
betaltjänster ........................................................................... 148
10.7 Kontanter som betalmedel i höjd beredskap....................... 148
10.8 Offlinefunktionalitet för betalkort...................................... 151
10.9 Inkludering och digitalt utanförskap................................... 152
10.10 Räkningsbetalningar ............................................................. 153
10.11 Alternativa lösningar............................................................. 154
10.11.1 Lämna utan åtgärder.............................................. 155
10.11.2 Brett krav på acceptans av kontanter.................... 155
10.11.3 Offlinefunktionalitet för betalkort ...................... 156
10.11.4 Självreglering.......................................................... 157
10.11.5 Staten tar över eller finansierar
kontanthanteringen ............................................... 158
11

Konsekvenser av förslagen........................................ 160

11.1 Konsekvensanalys ................................................................. 160
11.2 Förenlighet med EU-rätten.................................................. 161
11.3 Offentligfinansiella effekter och effekter för
myndigheter .......................................................................... 161
11.4 Effekter för enskilda, fördelningseffekter och effekter
för den ekonomiska jämställdheten ..................................... 162
11.5 Effekter för företagen........................................................... 163
11.5.1 Kreditinstitut som omfattas av förslagen............. 163
11.5.2 Betalningsmottagare.............................................. 168
11.5.3 Effekter för konkurrensen .................................... 169
11.5.4 Effekter för förekomst av kriminalitet eller
penningtvätt ........................................................... 170
11.5.5 Övriga effekter ...................................................... 171
11.6 Konsekvenser utan justering av lagstiftning ....................... 171
7

s. 8 Kontrollera mot PDF

12

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................ 172

12.1 Ikraftträdandebestämmelser ................................................ 172
12.2 Övergångsbestämmelser ...................................................... 172
13

Författningskommentar ............................................ 173

13.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1568) om
Sveriges riksbank .................................................................. 173
13.2 Förslag till lag om ändring i lagen om betaltjänster
(2010:751) ............................................................................. 174
13.3 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2010:1008) om betaltjänster............................................... 178
Utredningsdirektiv (Fi2024/00068) ................................... 182

8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

Kontanter hanteras i ett system som ofta kallas för en kontantkedja 1
där kontanter tillverkas, lagerhålls, distribueras, används för
transaktioner, deponeras, cirkuleras och slutligen makuleras när den
tekniska livslängden uppnåtts. Sedan Riksbankskommitténs
delbetänkande Tryggad tillgång till kontanter och propositionen om
Skyldighet för vissa kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster
bereddes med syfte att upprätthålla funktionen i den svenska
kontanthanteringen har det skett signifikanta förändringar för
möjligheten att använda kontanter i Sverige.
För konsumenter finns det till skillnad från när betänkandet
skrevs och propositionen beslutades om i riksdagen inte längre
någon möjlighet att hantera kontanter på bankkontor, annat än vid
ett mindre antal sparbanker och det går generellt sett inte heller att
betala räkningar eller lösa in utbetalningsavier mot kontanter.
Vad gäller företagens möjligheter att göra insättningar av
kontanta dagskassor är utfallet av regleringen om de största
bankernas skyldighet att tillhandahålla kontanttjänster att utbudet
begränsats över tid genom att tillgängliga tjänster som bankkassor
och serviceboxar har ersatts av så kallade insättningsmaskiner med
kraftigt begränsade limiter för insättningar, som i huvudsak är
lämpliga för privatpersoners behov att sätta in kontanter på
betalkonton. De insättningsmaskiner som ersatt viktiga tjänster för
insättning av dagskassa används främst av privatpersoner som
behöver sätta in kontanter på konto, vilket också blivit det enda
tillgängliga alternativet sedan bankkontoren slutat hantera
kontanter. Insättningsmaskinerna fyller därmed ett viktigt syfte, om
än inte det avsedda.
1
Kontantkedjan eller kontanthanteringskedjan innefattar de olika delar av marknaden som
hanterar eller använder kontanter.

9

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kontanter fyller en viktig roll för de personer som av olika
anledningar inte kan eller vill hantera elektroniska betalmedel. Det
kan röra sig om personer i digitalt eller finansiellt utanförskap,
personer med olika former av funktionsvariationer, personer som
lever med skyddad identitet eller som har problem med att hantera
pengar i digital form. Ur ett demokrati- och integritetsperspektiv är
det viktigt att alla i samhället kan genomföra de mest grundläggande
betalningar och transaktionerna med lagliga betalmedel. Rätten för
alla att på egna villkor delta i samhället har varit en utgångspunkt för
utredningens arbete.
Frågor som rör beredskap och förberedelser inför eventuella
kriser eller till och med i förlängningen väpnade konflikter har
aktualiserats som konsekvens av den säkerhets- och geopolitiska
utvecklingen i vår omvärld. En påminnelse om beredskapens
betydelse kom under covid-19-pandemin som ökade medvetenheten
bland allmänhet, myndigheter och samhället i stort men sattes i
fokus på riktigt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.
Insikten om att kriser och konflikter kan drabba oss har lett till flera
politiska omprioriteringar med upprustning av försvarets olika delar
och hela samhällets motståndskraft för att invånare i Sverige ska
kunna hantera en utmanande situation. Digitaliseringen har lett till
betydande effektivisering av samhället och de flesta människors
vardagsbestyr men också till ökade sårbarheter i digital infrastruktur.
Det digitala samhällets sårbarhet har genom åren lett till breda
negativa konsekvenser för bland annat betalningssystem i Sverige.
Åtskilliga it-attacker mot bland annat livsmedelskedjors betalsystem
har slagit ut elektroniska betalningar eller som minst lett till
omfattande störningar, ibland i timmar – ibland i dagar. Att bygga
och upprätthålla motståndskraft mot attacker av olika slag mot vårt
öppna och demokratiska samhälle till skydd för samhällsviktig
infrastruktur och invånarnas fri- och rättigheter sker genom att
redundans i systemen kan garanteras. Kontanter är ett av de viktiga
system för betalningar som behöver upprätthållas för att uppnå en
bred beredskap i samhället till allas förmån och välstånd även när
omvärlden ter sig utmanande.
Under senare år har antalet platser där kontanter går att använda
för betalningar minskat, och en betydande andel av allmänheten har
upplevt att de inte kunnat genomföra betalningar med kontanter
trots att de velat göra det. Trots minskningen av antalet platser där

10

s. 11 Kontrollera mot PDF

kontanter går att använda, är kontantacceptansen i samhället som
helhet fortfarande någorlunda god, i synnerhet inom
dagligvaruhandeln där i princip alla butiker accepterar sedlar och
mynt.
Betalningar är ingenting som bara sker av sig självt, utan kräver
en mängd ingående funktioner i ett sammanhängande system av
aktörer och tjänster. Som utgångspunkt ser utredningen att krav på
vissa betalningsmottagare att acceptera kontanter är en framkomlig
väg för att säkerställa kontanternas funktion som betalmedel. Om
det skulle bedömas att förutsättningarna i framtiden skulle kräva en
bredare definition än den som föreslås i denna utredning så bör det
ställningstagandet inte dröja längre än nödvändigt. Även
infrastrukturen är viktig att upprätthålla på en godtagbar nivå för att
kontanter ska kunna cirkulera genom handeln eller andra
betalningsmottagare, eftersom de behöver deponera inkomna sedlar
och mynt. I det avseendet står ansvaret enligt utredningens mening
närmast på de banker som redan i dag är skyldiga att tillhandahålla
grundläggande kontanttjänster, som då ska ansvara för att dagens
nivå ska kunna upprätthållas.

Utredningens tre ben
Utredningens direktiv fastställer att det ska undersökas vilka
möjligheter som finns att föreslå lagstiftning för att kunna betala
med kontanter i Sverige, och i synnerhet för livsnödvändiga varor
såsom livsmedel och drivmedel. För att göra det ska utredningen
undersöka hur kontanter används och vilka förutsättningar som
finns för att genomföra betalningar med dem. Direktiven ger också
utrymme att föreslå åtgärder inom andra områden för att förbättra
funktionen för kontanter som betalmedel i Sverige.
Inom ramen för utredningens arbete har tre huvudsakliga
områden identifierats där förslag om åtgärder är lämpliga. De tre
områdena är kontantacceptens, infrastrukturen för kontanter och
statens roll. Ytterligare bedömningar om fortsatt utredning eller
behov om politiska ställningstaganden lämnas också, bland annat
kring tillsyn, kontanta räkningsbetalningar och brottsbekämpning.
För att kontantkedjan ska kunna upprätthållas behöver
respektive led i kedjan att funktionen för användning, transport,

11

s. 12 Kontrollera mot PDF

lagring, uppräkning, uttag och insättning är fortsatt god. Om ett
eller flera led i kedjan inte längre fungerar som tänkt, riskerar hela
kedjan att gå sönder med följden att kontanter snabbt slutar att
fungera som betalmedel.
Infrastrukturen för kontanterna
Det finns sedan 2021 lagstiftning som kräver att vissa banker är
skyldiga att tillhandahålla grundläggande kontanttjänster i form av
platser för privatpersoners uttag av kontanter från konto samt
juridiska personers möjlighet att göra dagskasseinsättning på konto.
Utredningen har identifierat att den befintliga lagstiftningen som
syftade till att garantera upprätthållandet av kontanta
grundfunktioner på marknaden snarast har lett till en konsolidering
av tjänsteutbudet mot en de-minimi-nivå där uttags- och
insättningstjänster inte tillhandahålls för att möta samhällets behov,
utan snarare för att uppfylla de lägsta möjliga kraven i lagstiftningen.
Särskilt tydligt har detta visat sig på tjänstesidan för
dagskasseinsättning där reglerade banker möter lagens krav på
platser för insättning genom att upprätta insättningsautomater med
mycket låga limiter (gränser) för insatta belopp och utan möjlighet
att hantera mynt. Utredningen ser stora behov att korrigera
utvecklingen för juridiska personer att kunna göra insättningar av
dagskassor i de fall det finns sådana behov, eftersom kontantkedjan
är ett system av tjänster snarare än bara möjligheten för
konsumenter att använda sedlar och mynt för att genomföra
betalningar. Utan en fungerande bakomliggande infrastruktur för
hanteringen av kontanta dagskassor riskerar hela systemet med
kontanter som betalmedel att med kort varsel implodera helt.
Möjligheten för privatpersoner att göra uttag av kontanter
regleras genom lagstiftningen för 2021 genom att högst 0,3 procent
av befolkningen får ha längre än 25 kilometer till närmaste plats för
uttag. Trots att regleringen bedöms ha lett till en försämring av
tjänsteutbudet genom att antalet platser för uttag har minskat samt
att placeringen av uttagsautomaterna i vissa fall flyttas för att bättre
leva upp till geografiskt strategiska platser där kundunderlaget som
använder automaterna inte alltid är optimalt, bedömer utredningen
att det överlag fungerar tillfredställande i dagsläget. Ett betydande

12

s. 13 Kontrollera mot PDF

problem är dock utvecklingen av kontanthanteringen på fysiska
bankkontor där konsumenter tidigare kunnat genomföra exempelvis
insättningar av kontanter i dag inte längre erbjuds annat än av ett
fåtal sparbanker. Privatpersoners behov av tjänster för insättning av
kontanter på konto sker i dagsläget genom de insättningsmaskiner
som reglerade banker upprättat för dagskassetjänster. Därför
föreslår utredningen att bankerna ska vara skyldiga att erbjuda
platser för insättning av sedlar på konto för privatpersoner i samma
utsträckning som dagens regler som gäller betalningsmottagares
möjlighet att göra dagskasseinsättningar, eftersom det är det som är
den huvudsakliga praktiska användningen av insättningsmaskinerna.
Med förslaget innebär det att högst 1,22 procent av befolkningen får
ha längre än 25 kilometer till närmaste platsen för insättning av
sedlar på konto.
I utredningens förslag ingår ett förtydligat ansvar för reglerade
banker att erbjuda betalningsmottagare behovsanpassade och
lämpliga tjänster för insättning av dagskassa på konto. Med förslaget
kommer krav att ställas på de banker som omfattas att tillhandahålla
tjänster mot betalningsmottagare som utöver automatiserade
tjänster även kan behöva omfatta tjänster för upphämtning av
dagskassor vid försäljningsställen, upprättandet av så kallade smarta
kassaskåp eller andra lösningar för att de betalningsmottagare som
accepterar kontanter också ska vara säkra på att de kan ha avsättning
för kontanter på lämpliga och säkra sätt. Med utredningens förslag
kommer också krav på samma banker att tillhandahålla lämpliga
tjänster för växelkassor för betalningsmottagare, eftersom detta inte
längre går att lösa praktiskt på bankkontoren som avvecklat den
fysiska kontanthanteringen. Tjänsterna mot juridiska personer som
hanterar kontanter föreslås omfattas av högsta tillåtna avgifter för
dagskassor och växeltjänster. De högsta tillåtna avgifterna föreslås
vara 1 procent för automatiserade dagskassetjänster vid fasta platser
tillgängliga för flera betalningsmottagare, 2 procent för andra typer
av dagskassetjänster och det högsta värdet av antingen 5 procent
eller 150 kronor för köp av växelkassa.
Nuvarande lagstiftning medger att de banker som är skyldiga att
tillhandahålla grundläggande kontanttjänster kan förlita sig på att
det finns tredjepartsaktörer som erbjuder motsvarande tjänst till
allmänheten utan avtal med dessa. Utredningen föreslår att reglerade
banker fortsatt ska kunna upplåta tjänster för grundläggande

13

s. 14 Kontrollera mot PDF

kontanttjänster på andra aktörer, men att det ska krävas att det finns
ett avtalsförhållande mellan den reglerade banken och
tjänsteutföraren (ombudet) för att det ska vara godkänt.
Utredningens förslag innebär att alla banker som omfattas av
regleringen ska ingå dessa avtal själva, och därmed stärka
ansvarsförhållandet mellan tillhandahållandet av tjänsterna till
förmån för de kunder som behöver använda dem, i stället för som
dagens situation där en reglerad bank inte behöver ta ansvar för en
tjänst om det finns någon annan aktör som tillhandahåller den.
Kontantacceptansen
Det råder ibland en känsla av uppgivenhet när kontanternas ställning
som lagligt betalmedel diskuteras med budskap som förmedlas om
att de nästan inte går att använda längre. Vi har kommit långt i
Sverige när det gäller implementering och användning av
elektroniska och digitala betalmedel, vilket för de flesta i samhället
innebär en förenkling av vardagliga betalningar. Trots att de flesta
kan, och i många fall föredrar att använda andra betalmedel än sedlar
och mynt så finns det en stor grupp invånare i samhället som har
svårt att bryta beroendet av kontanter. Det digitala och finansiella
utanförskapet har under lång tid lyfts som ett betydande
samhällsproblem, där många olika behov finns för att tillgängliggöra
det digitala ekosystem som vuxit fram. Att det digitala utanförskapet
skulle växa bort med tiden har länge prognostiserats och att de som
blivit introducerade till internetbanker, mobilappar eller betalkort
skulle behålla de kunskaperna genom hela livet. Verkligheten ser
dock aningen annorlunda ut, och utanförskapet består som en andel
av mellan 5 till 10 procent av befolkningen med varierande behov av
hjälp och stöd med elektroniska betalningar eller som beroende av
kontanter för att självständigt kunna sköta sina ekonomiska
förehavanden. Inom handeln varierar acceptansen av kontanter
framför allt mellan olika typer av butiker, där acceptansen är mycket
hög inom exempelvis livsmedelshandel medan den inom delar av
detaljhandeln är lägre. Utredningen har övervägt ett antal olika
alternativ för hur acceptansen för kontanter ska kunna upprätthållas
trots en minskad efterfrågan bland konsumenter som använder dem,
och landat i en bedömning att det ska finnas goda förutsättningar för

14

s. 15 Kontrollera mot PDF

en konsument att på förhand veta var det går att betala med sedlar
och mynt. Det viktigaste för utredningen är att det i första hand ska
gå att betala med kontanter för direkt livsnödvändiga varor och
tjänster med kontanter, där livsmedel och apoteksvaror enligt
utredningen finns starka skäl att implementera lagkrav för att så ska
kunna ske.
Acceptansen av kontanter för betalningar skiljer sig även bland
betalningsmottagare som åtminstone enligt praxis ska acceptera
kontanter, det vill säga de som tar avgifter för tjänster av
offentligrättslig karaktär. Under de senaste åren har det förekommit
såväl rättsfall där frågan om rätten att betala kontant har prövats,
utlåtanden från Justitieombudsmannen och rättsutredningar har
genomförts. Slutsatsen från detta är att kontanter inte ska kunna
nekas för den som vill betala offentligrättsliga avgifter såtillvida det
inte finns annan lagstiftning eller författning som säger annorlunda.
Även om det finns rättspraxis och utredningar som visar på rätten
att betala dessa avgifter kontant, förekommer det uppgifter om att
så inte alltid är fallet, och utredningen föreslår därför att detta ska
lagstiftas om för att minska den eventuella osäkerhet om kraven som
ställs på en betalningsmottagare av offentligrättsliga avgifter.
Statens roll
Det kan tyckas närmast märkligt att statens roll för att upprätthålla
grundläggande betaltjänster de senaste åren diskuterats ganska
omfattande i en diversifierad marknadsekonomi som den Svenska,
där stort förtroende lämnas åt marknadsaktörerna att själva utforma
och erbjuda tjänster som konsumenter och företag efterfrågar. Trots
det har statens roll lyfts som en central fråga av såväl marknaden som
av statliga utredningar, men än så länge utan tydliga svar för hur, vad
eller när statens roll ska vara. Det är en känslig fråga att blanda in
myndigheter i onödan eller implementera lagstiftning som riskerar
att snedvrida marknadsmekanismer och därmed (ofta) öka de
samhällsekonomiska kostnaderna. Utredningen har tagit till sig av
de synpunkter som marknaden har lyft som i frågan om statens
ansvar för att subventionera kontanthanteringen i Sverige, samt även
de resonemang för fördes i Betalningsutredningen om att statens roll
behöver stärkas i det svenska betalsystemet. I dagsläget har staten

15

s. 16 Kontrollera mot PDF

redan en förhållandevis stark roll när det gäller kontanternas
funktion i samhället med ett antal myndigheter som har tydliga
ansvar, med Sveriges Riksbank (Riksbanken) i centrum.
Riksbankens roll som utgivare av lagliga betalmedel i form av sedlar
och mynt som lagerhålls och distribueras från bankens depåer
genomsyras av tjänster som tillhandahålls utan kostnad för
marknadens aktörer, och utgör som andel av kontantkedjans totala
kostnader nästan 13 procent av kostnaderna för de största aktörerna
i kedjan (om även kostnaden för tillverkning av kontanter, samt
anslag till Post- och telestyrelsen räknas in ökar statens kostnader
för kontantkedjan till nästan 21 procent). Utredningen bedömer att
det inte finns skäl att staten riktar ytterligare direkta ekonomiska
subventioner mot marknaden då de existerande subventionerna
redan utgör ett betydande stöd för kontantkedjan. Däremot föreslår
utredningen att Riksbankens mandat ska tydliggöras med tillägget
att banken på eget initiativ ska kunna bidra till att kontanter ska
kunna användas i hela landet. Förslaget innebär att Riksbankens
centrala roll för betalningssystemet i Sverige och ansvar för att alla i
Sverige ska kunna genomföra betalningar bättre sammanfaller med
ett enhetligt syfte än med dagens roll och ansvar. Riksbanken kan
med utredningens förslag själv bedöma hur, vad och när åtgärder
bäst är lämpade att sättas in i syfte att underlätta för allmänhetens
möjlighet att genomföra betalningar, vare sig de är kontanta eller
digitala.

Kontanter och höjd beredskap
Kontanter som betalmedel i händelse av störningar i elektroniska
eller digitala system har av naturliga skäl lyfts som en viktig aspekt
till varför det skulle behövas lagkrav på handeln att acceptera sedlar
och mynt för betalningar. Det finns starka skäl att öka kontanternas
ställning som betalmedel för att stärka motståndskraften i det
svenska betalsystemet eftersom det är det enda i dag tillgängliga
alternativ för att genomföra transaktioner utan tillgång till
elektricitet eller nödvändiga kommunikationsnät. Frågan om en
återgång till kontanta betalningar i händelse av en större kris som
slår ut andra alternativa betalmedel ställer dock omfattande krav på
den infrastruktur som krävs för att tillhandahålla kontanter till

16

s. 17 Kontrollera mot PDF

konsumenterna och på de betalningsmottagare som ska ta emot
dem. En fras som flitigt används på området är ”för att kontanter ska
fungera i kris måste de också fungera i normaltid”, vilket är det som
utredningens fokus avser att uppnå med åtgärder riktade mot
kontantacceptansen, infrastrukturen och statens roll. Att förbereda
för en omfattande kris där kontanterna allena ska kunna upprätthålla
samtliga betalningar till fysiska betalningsmottagare är en mycket
omfattande åtgärd som högst sannolikt inte är samhällsekonomiskt
försvarbar. Erfarenheter från Ukraina visar på vikten av ett
diversifierat betalsystem där tillräcklig redundans byggs in i alla olika
betalningsalternativ och att sprida användningen av flera
betalningsalternativ till hela befolkningen. I Ukraina fungerar flera
betalmedel parallellt och kontanter spelar en viktig roll för
allmänhetens betalningar sida vid sida med elektroniska alternativ.
Utredningen föreslår därför inga specifika beredskapsåtgärder
avseende kontanter utöver en upprepning av Betalningsutredningens
förslag om att Skatteverket ska kunna meddela undantag från
skatteförfarandelagen (2011:1244) i händelse av större störningar i
elektroniska betalsystem. Utredningen lämnar även en bedömning
om att det är viktigt att utreda och implementera funktioner för
betalkort där tillgång till el- eller internet saknas, så kallad
offlinefunktionalitet.

Kontanter som brottsverktyg
I dagsläget går det nästan inte att nämna kontanter utan att också
påpeka den ökade risken som hantering av sedlar och mynt innebär
för förekomst av penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan
brottslighet. Utredningen har tagit den risk som kontantanvändning
och hantering innebär på stort allvar och har utformat förslagen i
betänkandet på ett sådant sätt att risken för förekomst av otillbörlig
kontanthantering ska vara så liten som möjligt. Bland annat föreslår
utredningen att privata aktörer som föreslås omfattas av plikt om
kontantacceptans enbart ska behöva göra det om det är i ett företag
som omfattas av krav på revisor, för att öka insynen i
verksamheterna. I syfte att förenkla kontanthanteringen samt
minska risken för att verksamheter utnyttjas mot sin vilja för att
tvätta brottsvinster föreslår även utredningen ett högsta belopp för

17

s. 18 Kontrollera mot PDF

enskilda transaktioner som måste accepteras sätts till 0,1
prisbasbelopp, där betalningen får bestå av högst 25 mynt.
Beloppsgränsen innebär att en betalningsmottagare som behöver
acceptera kontanta betalningar för enskilda transaktioner endast
behöver göra det upp till 5730 kronor (prisbasbeloppet för 2024 är
57 300 kronor).
Utöver ambitionen att förslagen i så liten mån som möjligt ska
underlätta för kriminella inslag i kontanthanteringen bedömer även
utredningen att de reglerade bankerna genom förslaget om ökat
ansvar för infrastrukturen för kontanter kommer att få större insyn
i verksamheter som hanterar kontanter, och därmed också bättre
förutsättningar att agera vid misstänkta transaktioner eller
beteenden kopplat till kontanthanteringen.
Genom förslagen bedömer utredningen att arbetet mot att stävja
förekomsten av kriminella element inom kontanthanteringen kan
stärkas. Penningtvätt eller andra kriminella handlingar där kontanter
används som brottsverktyg är samhällshotande och riskerar att
undergräva förtroendet för det ekonomiska och finansiella systemet.
Samtidigt är kontanter ett viktigt verktyg för många som behöver
dem för att genomföra transaktioner, och därför är det viktigt att
grundfunktionen för kontanternas lagliga användningsområde som
just ett effektivt verktyg för betalningar finns kvar.

Betalningar är ett ekosystem
Utöver frågor som rör specifikt kontanter är det viktigt att se
kontanterna som en del av det övergripande betalningssystemet och
inte som en enskild och avgränsad funktion. Utredningens
perspektiv på detta inkluderar bland annat den tekniska utvecklingen
som betalningssystemet går igenom med en ökad digitalisering och
de utmaningar som kan uppstå mellan olika generationer av tekniska
innovationer. Det digitala och finansiella utanförskapet har inte
försvunnit i den takt som prognostiserats, utan fortsätter omfatta en
betydande del av befolkningen. För att motverka effekterna av
digitalt eller finansiellt utanförskap ligger det ett stort ansvar på de
aktörer som tillhandahåller tekniska lösningar för betalningar inom
såväl den finansiella sektorn som inom handeln att utforma dessa så
att även den generation av användare som saknar vissa förmågor eller

18

s. 19 Kontrollera mot PDF

tillgång till teknisk utrustning också kan betala för sig på egna
villkor. Utredningen kommer till slutsatsen att tekniska hjälpmedel
och utbildning kring dessa är viktiga delar som måste tillhandahållas
för att bryta det utanförskap som fortsatt råder i den digitala
tidsåldern.

19

s. 20 Kontrollera mot PDF

1

Författningsförslag

Förslagen till lagtexter i detta avsnitt avses att utgöra underlag för
vidare beredning med syftet att illustrera intentionen från
utredningen.

1.1

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1568)
om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2022:1568) om Sveriges
riksbank att 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
4 kap.
1§

Sveriges valuta benämns krona. En krona består av 100 öre.
Riksbanken ska bidra till att
Riksbanken ska bidra till att
det finns tillgång till sedlar och det finns tillgång till sedlar och
mynt i kronor (kontanter) i mynt i kronor (kontanter) och
betryggande utsträckning i hela att kontanter kan användas för
Sverige.
betalningar
i
betryggande
utsträckning i hela Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

20

s. 21 Kontrollera mot PDF

1.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)
om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster
dels att 9 kap. 1 § och rubriken närmast före ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1a, 12 och 13 §§, av
följande lydelse,
dels att det närmast före 13 § ska införas en ny rubrik som ska lyda
”Bemyndigande”.
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
9 kap.

Platser för kontantuttag och
dagskasseinsättningar

Tillhandahållande av grundläggande kontanttjänster.

1 §2
Sådana kreditinstitut och
Sådana kreditinstitut och
filialer
till
utländska filialer
till
utländska
kreditinstitut
som
till kreditinstitut
som
till
konsumenter
tillhandahåller konsumenter
tillhandahåller
betalkonton med grundläggande betalkonton med grundläggande
funktioner, ska tillhandahålla funktioner, ska tillhandahålla
tjänster som gör det möjligt att tjänster som gör det möjligt att
ta ut kontanter från dessa konton ta ut och sätta in sedlar (platser
(platser för kontantuttag) i för uttag och insättning av
betryggande utsträckning i hela kontanter)
i
betryggande
landet.
utsträckning i hela landet.
Sådana kreditinstitut och
Sådana kreditinstitut och
filialer
till
utländska filialer
till
utländska
kreditinstitut som till företag kreditinstitut som till juridiska
tillhandahåller betalkonton, ska personer
tillhandahåller
tillhandahålla tjänster som gör betalkonton, ska tillhandahålla
det möjligt att sätta in kontanter lämpliga och behovsanpassade
på dessa konton (platser för tjänster som gör det möjligt att
dagskasseinsättningar)
i sätta in och ta ut sedlar och mynt
på dessa konton (tjänster för
2

Senaste lydelse (2019:1226).

21

s. 22 Kontrollera mot PDF

betryggande utsträckning i hela
landet.

dagskasseinsättningar
och
växelhantering) i betryggande
utsträckning i hela landet.
Första och andra styckena gäller endast institut och filialer som
den 1 juli närmast föregående år hade mer än 70 miljarder kronor i
inlåning från allmänheten. Lag (2019:1226).
1a§
Kreditinstitut och filialer till
utländska
kreditinstitut
med
verksamhet i Sverige som inte
omfattas av krav enligt 1 § första
och andra stycket ska enligt skäliga
villkor erbjudas tillträde till tjänster
som tillhandahålls enligt 1 § första
och andra stycket.
12 §
En betalningsmottagare som
godtar betalningsinstrument som
omfattas av denna lag och som
tillhandahåller
1. livsmedel i en fullsortimentsbutik,
2. tjänster av offentligrättslig
karaktär som myndighet eller den
som utövar myndighet, eller
3. varor eller tjänster som säljs
vid apotek med tillstånd från
Läkemedelsverket
är skyldig att ta emot kontanter
på bemannade försäljningsställen
om inte annat är föreskrivet i annan
lag eller författning.
Skyldigheten
att
acceptera
kontant betalning enligt första
stycket är begränsat till ett belopp

22

s. 23 Kontrollera mot PDF

om högst 0,1 prisbasbelopp och inte
fler än 25 mynt.
Första stycket gäller inte om det
skulle strida mot lagen (2017:630)
om penningtvätt och finansiering
av terrorism.
Bemyndigande
13 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, får
meddela föreskrifter om
1. vilka betalningsmottagare
som avses i 12 § första stycket,
och
2. begränsningar i skyldigheten
att ta emot kontanter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026.

23

s. 24 Kontrollera mot PDF

1.3

Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2010:1008) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2010:1008) om
betaltjänster
dels att 13 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 14 och 15 §§ av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse

får

Föreslagen lydelse

13 § 3
Vid tillämpningen av 9 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster

1. högst 0,3 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än
25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste
platsen för kontantuttag, och
2. högst 1,22 procent av
2. högst 1,22 procent av
befolkningen ha ett längre befolkningen ha ett längre
vägavstånd än 25 kilometer vägavstånd än 25 kilometer
mellan folkbokföringsadressen mellan folkbokföringsadressen
och den närmaste platsen för och den närmaste platsen för
dagskasseinsättning.
insättning av kontanter.
Befolkningens storlek och folkbokföringsadresser ska bestämmas
med ledning av uppgifter som tillhandahålls från Statistiska
centralbyrån. Uppgifterna ska uppdateras varje år.
14 §
Vid tillämning av 9 kap. 1 §
lagen (2010:751) om betaltjänster
ska kreditinstitut som omfattas av
lagen tillhandahålla lämpliga och
behovsanpassade tjänster för
dagskassetjänster och tjänster för
växelkassa i hela landet till
betalningsmottagare som

3

Senaste lydelser 2019:1229

24

s. 25 Kontrollera mot PDF

1. bedöms lämpade att hantera
kontanter i sin verksamhet, eller
2. omfattas av krav enligt lagen
(2010:751) 1 kap. 12 § skyldighet
att ta emot kontanter.
Skyldigheten
att
erbjuda
tjänster
för insättning av
dagskassa eller tjänster för
växelkassa ska inte begränsas av
reglerat instituts geografiska
hemvist
eller
andra
verksamhetsplatser.
Första stycket gäller inte om
1. det skulle strida mot lagen
(2017:630) om penningtvätt och
finansiering av terrorism,
2. annat är föreskrivet i annan
lag eller författning, eller
3. det föreligger synnerliga
skäl.
Avgifter
15 §
Avgifter får uppgå till högst en
(1) procent av transaktionens
värde vid en statisk plats för
inlämning av dagskassa, eller
högst två (2) procent av
transaktionens värde för annan
tjänst för inlämning av dagskassa.
Avgifter för tillhandahållandet
av tjänster för växelkassa till
juridiska personer får uppgå till
det högsta värdet av antingen 150
kronor eller 5 procent av värdet
av transaktionen
Förordningsändringarna träder i kraft den 1 januari 2026.
25

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

s. 27 Kontrollera mot PDF

2

Uppdraget och dess
genomförande

Syftet med uppdraget är att utreda möjligheter till att skapa
förutsättningar för att fortsatt kunna göra kontantbetalningar i
synnerhet när det gäller livsnödvändiga varor och tjänster.
Utvecklingen mot en mer digital betalningsmarknad ger i vissa
situationer upphov till problem för personer som av olika skäl inte
har möjlighet att använda digitala betalningsmedel. Det är därför
angeläget att säkerställa att vissa grupper inte stängs ute och får svårt
att göra betalningar.
Mot denna bakgrund ska utredaren enligt utredningsdirektivet
• belysa de nuvarande möjligheterna till att betala med kontanter
för livsnödvändiga varor och tillgången till kontanttjänster i
städer, tätorter samt i gles- och landsbygder,
• analysera effekterna av redan genomförda lagstiftningsåtgärder
inom kontantområdet och hur de samverkar med den tekniska
utvecklingen och förändrade betalmönster,
• kartlägga vilka tjänster och produkter och geografiska områden
där kontanter spelar en särskild roll, inbegripet vid fredstida
krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig,
• vid behov överväga åtgärder för att stärka möjligheten till
kontantbetalning och -hantering avseende livsnödvändiga varor
(bland annat dagligvaror och drivmedel),
• vid behov lämna nödvändiga författningsförslag eller förslag till
andra åtgärder.

27

s. 28 Kontrollera mot PDF

Utredningen har under uppdragets genomförande genomfört
rundabordssamtal med intressenter, format en referensgrupp som
hållit två sammanträden samt fört bilaterala samtal med ett antal
aktörer. De aktörer som deltagit i utredningens arbete är:
Bankföreningen, Bankomat, Butikerna, Coop, Danske Bank,
Drivkraft Sverige, Finansinspektionen, Forex, Försvarsmakten,
Gömda kvinnor, Handelsbanken, ICA-Gruppen, ICA-handlarnas
förbund, Kontantupproret, Loomis, Länsförsäkringar Bank,
Länsstyrelsen Dalarna, Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap, Nokas, Nordea, Pensionärernas Riksorganisation, Postoch telestyrelsen, Riksbanken, Riksförbundet FUB, SEB,
Skatteverket, Sparbankernas riksförbund, SPF Seniorerna, Statens
Servicecenter, Svensk Dagligvaruhandel, Svensk Handel, Sveriges
kommuner och regioner, Sveriges Konsumenter, Swedbank,
Tillväxtverket och Visita.
Under arbetet har utredningens pågående arbete presenterats vid
konferenser och seminarier, dels för att inhämta synpunkter från
allmänheten, dels för att öka transparensen i utredningens processer.
Utredningen har under uppdragets genomförande kommit att
inkludera frågor utöver de som uppställs i direktivet då det bedömts
som nödvändigt för att uppnå syftet med direktivet. Den fråga som
utredningen kort efter påbörjat arbete identifierade som nödvändig
att inkludera är den om infrastrukturens betydelse för kontanternas
fortsatta funktion som betalmedel och ett betydande arbete har
dedikerats för att kartlägga denna och sedermera lämna förslag för
åtgärder inom området.
Promemorians disposition går att följa av innehållsförteckningen,
och utredningsdirektivet återfinns som bilaga i slutet av
dokumentet.

28

s. 29 Kontrollera mot PDF

3

Bakgrund

Sedlar och mynt, eller kontanter som är dess samlingsnamn har de
senaste årtiondena väckt många frågor och känslor i samhället.
Frågorna och känslorna är ofta sammankopplade, eftersom en viktig
aspekt i sammanhanget är kontanterna utöver dess roll som lagligt
betalmedel är ett tillgängligt betalmedel för de personer som inte kan
eller vill använda digitala eller elektroniska betalsätt. Att kontanter
nyttjas som brottsverktyg för att dölja transaktioner eller försvåra
spårbarhet i olika transaktioner har lett till implementering av
lagstiftning som i sin tur i viss mån begränsat kontanternas
funktion 4. Samhällets utveckling mot ökad digitalisering har också
minskat kostnaderna för att hantera elektroniska betalningar och
därmed gjort kontanter till ett mindre efterfrågat betalningsmedel
bland såväl konsumenter som betalningsmottagare. I Sverige har
andelen kontanta betalningar i fysisk handel minskat kraftigt under
de senaste 15 åren, från ca 40 procent 2010 till ca 10 procent 2023 5.
Under samma tid har många aktörer med en central roll i
betalningssystemet eller i kontanthanteringen slutat erbjuda tjänster
för kontanter, såsom de stora bankerna och antalet värdebolag som
erbjuder kontanthanteringstjänster i Sverige har minskat från ett
flertal aktiva kring millennieskiftet till enbart en aktiv aktör 2024 6.

4

Bland annat inom restaurangbranschen har det införts krav på personalliggare och inom
bygg- och servicebranscher som städning har det införts ROT- och RUT-avdrag för att
minska incitament att anställa arbetskraft som betalas kontant. Resultatet av åtgärderna har
troligtvis minskat förekomsten av svart arbetskraft inom dessa områden som tidigare varit
förhållandevis kontantintensiva.
5
Riksbanken, Betalningsrapporten 2024.
6
Loomis är i dag det enda företaget i Sverige som erbjuder tjänster för kontanthantering och
uppräkning i Sverige. Bankomat har aviserat att de ska erbjuda kontanthanteringstjänster i
egen regi från 2025 för att serva den egna infrastrukturen av uttags- och insättningsmaskiner.

29

s. 30 Kontrollera mot PDF

3.1

Kontanternas utredningshistoria

Sedan millennieskiftet har kontantfrågan utretts vid fyra tillfällen,
förvisso med olika frågeställningar beroende på de rådande
förutsättningarna, och denna promemoria är den femte utredningen
med uppdrag att på ett eller annat sätt utreda kontanternas roll i
samhället.
I 20 år har staten knådat frågan om vem som ska ha ansvar för att
tillgängligheten för grundläggande betaltjänster ska garanteras till
alla konsumenter, företag, föreningar eller andra organisationer i
hela landet. Ett stort analysarbete har genomförts i utredningar
kring statens respektive det privata näringslivets roller och
ansvarsfördelning, samt vilket behov som finns för kontanter och
kontanta betalningar i olika demografiska grupper.
En enklare sammanfattning av 20 års utredningsarbete är bland annat
att:
• kontanterna är viktiga för förhållandevis stora grupper i
samhället som inte kan använda elektroniska betalsätt,
• marknadsaktörer är bättre lämpade att tillhandahålla tjänster
för grundläggande betaltjänster än det offentliga och
• statens roll är att ansvara för att betaltjänsterna finns
tillgängliga för alla som behöver dem, även när de inte
tillhandahålls på kommersiell grund
Ett antal åtgärder som lagstiftats om som resultat av
utredningsarbetet har bland annat varit:
• avvecklingen av Svensk Kassaservice 2008
• krav på vissa större banker att tillhandahålla platser för
kontantuttag och dagskasseinsättning från och med 2021
• ökat ansvar för Riksbanken att tillhandahålla sedlar och
mynt genom fem depåer i Sverige
En gemensam nämnare från de utredningar som har genomförts
sedan millennieskiftet där frågan om kontanterna har behandlats är
att två slutsatser dras. Den första slutsatsen är att kontanterna är
viktiga för de grupper i samhället som saknar betalkonto eller lever i
ett digitalt eller finansiellt utanförskap. Den andra slutsatsen som är
gemensam är att det i framtiden kommer att vara enklare att hantera

30

s. 31 Kontrollera mot PDF

digitala betalningar då fler kommer att ha tillgång till betalkonto och
kompetens att hantera de verktyg som krävs för att använda digitala
tjänster. Trots att tekniken utvecklas, lagar har kommit på plats för
att säkra tillgången till betalkonto och befolkningen i Sverige har
blivit en hel generation äldre sedan frågorna om digitaliserade
betalsätt började diskuteras så finns det fortfarande en betydande
andel invånare i landet som inte är digitalt eller finansiellt
inkluderade. Den prognos som har gjorts, att allt kommer att lösa
sig med tiden och teknikutvecklingen, har i viss utsträckning slagit
fel och resulterat i det marknadsmisslyckande som i dag föreligger i
den kontanta delen av betalningssystemet där en betydande del av
befolkningen inte kan genomföra betalningar på egna villkor med
lagliga betalmedel.
Målet med betalningssystemet ur lagstiftarens perspektiv har i
stora drag varit att hitta en balans mellan handlingsfrihet för
marknadsaktörer och tvingande krav för att skydda konsumenternas
rättigheter. När en sådan balans uppnås kan det innebära att en
samhällsekonomiskt effektiv lösning går att nå med ett tjänsteutbud
som motsvarar efterfrågan och behoven för användarna
(konsumenter, företag eller andra organisationer). Det är alltid svårt
att hitta var den optimala balansen mellan handlingsfrihet och krav
ska gå, då reglering som inte träffar rätt kan skapa obalans på
marknaderna. Reglerar lagstiftaren för mycket kan det leda till att
produkter och tjänster blir för dyra eller att konkurrensen begränsas
och driver kostnader som förs över på konsumenterna. På
motsvarande sätt kan en för snäv reglering leda till att
marknadsmisslyckanden
uppstår,
med
efterfrågan
eller
konsumentbehov som finns inte tillgodoses med lämpliga tjänster av
marknadsaktörerna. Marknadsmisslyckanden kan i vissa fall pareras
av att olika behov kan täckas av alternativa tjänster. Att
marknadsmisslyckanden uppstår utan att kompenseras av alternativa
tjänster är dock vanligt, såsom för kontant betalningsförmedling där
det i dag inte längre finns kontanta betaltjänster tillgängliga
nationellt. Trots att det finns ett behov bland konsumenter att betala
räkningar med kontanter finns det ingen aktör som i dagsläget kan
erbjuda en rikstäckande tjänst för det, bland annat på grund av
kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten i förhållande till de
begränsade intäkter som kan förväntas från konsumenter som
nyttjar detta.

31

s. 32 Kontrollera mot PDF

3.2

De statliga utredningarna

Fyra statliga utredningar på 20 år, varav tre under de senaste tio åren
har på ett eller annat sätt behandlat kontanternas ställning eller
funktion. Nedan följer en kortare resumé av vad respektive
utredning kom fram till.
3.2.1

Post- och kassaserviceutredningen (SOU 2004:52)

Svensk Kassaservice drevs av Posten AB fram till och med 2008 med
stöd av lagen om grundläggande kassaservice 7 vilken klargjorde att
alla i Sverige skulle ha tillgång till betaltjänster och att kunna ta emot
betalningar. Behovet av betaltjänster utvärderades i Post- och
kassaserviceutredningens betänkande Samhällets behov av
betaltjänster 8. Utredningen gjorde då bedömningen att de statliga
insatserna för betaltjänster bäst kunde tillgodoses genom
upphandling i de områden där tjänsterna inte tillhandahölls av
marknaden. Vid tiden då utredningen genomfördes var utbudet av
grundläggande betaltjänster över lag gott i hela landet och även om
bankkontor i viss mån hade lagts ned hade utredningen i
samförstånd med bankerna gjort bedömningen att utvecklingen var
stabil och att det fanns goda förutsättningar att vid behov upphandla
betaltjänster av privata aktörer i hela landet. Samtidigt drogs Svensk
Kassaservice med bristande lönsamhet och vikande kundunderlag.
Utredningen gjorde bedömningen att det var motiverat att överlåta
utförandet av grundläggande betaltjänster till privata aktörer.
Post och kassaserviceutredningen gjorde bedömningen att det
inte är rationellt att upprätthålla en enskild infrastruktur för att
tillhandahålla grundläggande betaltjänster i formen av Svensk
Kassaservice. Samma utbud av tjänster kunde enligt utredningen
tillhandahållas av aktörer som erbjöd liknande tjänster såsom av
banker eller av aktörer som kan upprätta system för
betaltjänstombud hos kiosker eller livsmedelsbutiker.
7
8

Lag 2001:1276
SOU 2004:52, Post- och kassaserviceutredningen

32

s. 33 Kontrollera mot PDF

3.2.2

Statens ansvar för vissa betaltjänster (prop.
2006/07:55)

Samma bedömning som Post- och kassaserviceutredningen gjorde
sedermera även regeringen som 2006 presenterade sin proposition
om att avveckla Svensk Kassaservice 9.
Vid tiden för avveckling av Svensk Kassaservice var det en mycket
liten andel av invånarna i Sverige som använde betaltjänster som
erbjöds vid de cirka 500 serviceplatserna, enbart omkring 1 till 2
procent. Konsumenter och företag använde i stället tjänster som
tillhandahölls av banker eller andra aktörer för att genomföra eller ta
emot betalningar.
Regeringens bedömning om att staten i egen regi inte är bäst
lämpad att erbjuda kostnadseffektiva lösningar för grundläggande
betaltjänster innebar att det bästa alternativet är att marknadsaktörer
fyller de behov som finns hos företag och konsumenter. Regeringen
bedömde att statens roll ska vara att tillse att grundläggande
betaltjänster fanns tillgängligt, och i de fall de inte gjorde det vidta
lämpliga åtgärder.
3.2.3

Svensk kontanthantering (SOU 2014:61)

Kontanthanteringsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande 2014
ett antal bedömningar om hur den svenska kontanthanteringen
skulle regleras för att den på bästa sätt skulle vara fortsatt effektiv.
Utredningen konstaterade att kontantkedjans funktion är viktig för
samhället och att de aktörer, såväl privata som offentliga, som bidrar
till kontanternas funktion har rätt förutsättningar att göra det.
Riksbanken föreslogs få ett centralt ansvar för kontanthanteringen i
Sverige och värdehanteringen föreslogs regleras så den skulle falla
under tillsynskrav. Riksbankens ansvar skulle enligt utredningen
även kunna sträcka sig till att agera operativt i
kontanthanteringskedjan långt utanför de områden som normalt är
aktuellt för banken om det skulle behövas.
Utredningen övervägde om kontanternas rättsliga ställning skulle
omprövas, så att exempelvis banker eller andra finansiella företag
skulle vara tvungna att ta emot och hantera kontanter men
bedömningen som gjordes var att en fungerande kontanthantering
9

Prop. 2006/07:55, Statens ansvar för vissa betaltjänster

33

s. 34 Kontrollera mot PDF

inte var beroende av att detta. Utredningens utgångspunkt var 2014
när slutbetänkandet presenterades att kontanter fortsatt skulle vara
en viktig del av betalningssystemet. 10
Riksbankskommittén
Den parlamentariska Riksbankskommittén hade bland annat i
uppdrag
att
utreda
och
föreslå
förutsättningar
för
kontanthanteringen i Sverige och lämna förslag på en ny
riksbankslag. Inom ramen för kommitténs arbete lämnades dels ett
delbetänkande på kontantområdet (SOU 2018:42) och ett förslag på
ny riksbankslag (SOU 2019:46) som båda hade bäring på
förutsättningarna att betala med kontanter i Sverige.
3.2.4

Tryggad tillgång till kontanter (SOU 2018:42)

Riksbankskommittén bedömde i sitt delbetänkande alternativet att
införa en bred och allmän plikt för näringsidkare att acceptera
kontanter, och jämförde ett sådant alternativ med hur den danska
lagstiftningen är utformad. I sin bedömning resonerades då att ett
allmänt krav inte skulle stå i proportion till den inskränkning av
enskildas näringsfrihet som det skulle innebära. Att införa ett
allmänt krav på kontantacceptans skulle enligt kommittén påföra
orimliga kostnader för företag som inte accepterar kontanter och då
behöver investera i system för det, samt att framtiden är oviss vad
gäller behovet av kontanter i förhållande till andra betalsätt.
Kommittén gjorde dock bedömningen att utvecklingen för behovet
av en reglering om allmän kontantacceptans skulle kunna behövas i
framtiden om utvecklingen gav skäl för det. 11
Kommittén föreslog dock att vissa kreditinstitut (banker) skulle
vara skyldiga att tillhandahålla grundläggande kontanttjänster för
uttag av kontanter och insättning av dagskassor. Skyldigheten
motiverades för att motverka den trend som pågått under senare år
med försämrad tillgång till kontanttjänster, och avsåg att garantera
en lägsta nivå för kontantuttag och dagskassehantering.

10
11

SOU 2014:61 Svensk kontanthantering
SOU 2018:42, Tryggad tillgång till kontanter, s. 143–144

34

s. 35 Kontrollera mot PDF

I riksbankskommittéens delbetänkande från 2018 som föreslog
regleringen av tillgången till kontanttjänster framgår att tjänster som
tillhandahålls av andra aktörer än de reglerade instituten ska ingå i
utvärderingsunderlaget som PTS ansvarar för att utvärdera 12.

3.2.5

Skyldighet för vissa kreditinstitut att tillhandahålla
kontanttjänster (prop. 2019/20:23)

I regeringens proposition som följde riksbankskommittéens
delbetänkande slår regeringen fast att de anser att tillgången till
kontanttjänster ska säkerställas genom en skyldighet för
kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster 13. Regeringen gjorde
även bedömningen att omfattningen av tillgången till
kontanttjänster skulle fixeras vid en nivå som motsvarade
situationen som den såg ut 2017, i linje med utredningens förslag 14.
Nivån skulle garantera en kontrollerad utveckling och säkerställa att
de grupper som fortfarande behöver kontanter skulle ha rimlig
tillgång till dessa. Tillgången till kontanttjänster skulle enligt
regeringen garanteras oavsett utvecklingen av efterfrågan på
kontanter. Sedan propositionen bereddes har mycket hänt på
marknaden för kontanttjänster, och hur tillgängligheten ser ut i dag.
Genom riksbankskommittén som var en parlamentarisk
kommitté och det följande implementeringen av regeringens
proposition fastslog regering och riksdag att det huvudsakliga
ansvaret för att tillhandahålla kontanttjänster till konsumenter,
företag eller andra organisationer ska åligga de största bankerna i
Sverige. Den statliga rollen som i huvudsak manifesteras genom
Riksbanken i ansvaret att tillhandahålla depåer för sedlar och mynt
fastslogs i den nya riksbankslag som trädde i kraft 1 januari 2023
samt lagstiftarens ansvar för att reglera marknaden samt under vissa
omständigheter lämna ekonomiskt stöd till delar av marknaden för
att upprätthålla grundläggande betaltjänster i områden där dessa inte
är kommersiellt gångbara.

12
13
14

SOU 2018:42, Tryggad tillgång till kontanter
Prop. 2019:20:23 s. 33
Prop. 2019:20:23 s. 35

35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Utfall av regleringen om skyldighet för vissa banker att
tillhandahålla kontanttjänster
Sedan skyldigheten för vissa banker att tillhandahålla grundläggande
kontanttjänster infördes har dock utvecklingen mot färre platser för
uttag och insättning fortsatt, men stabiliserats på en nivå som
bedöms motsvara den lagstadgade miniminivån. I kommitténs
bedömningar lades förhållandevis stort fokus på att aktörer utöver
reglerade institut tillhandahöll kontanttjänster mot såväl
konsumenter som företag, däribland ICA-banken, Forex Bank och
ClearOn. Av dessa är det bara ICA-banken som finns kvar på
marknaden, och de har kraftigt minskat de tillgängliga
kontanttjänsterna som är tillgängliga i butik, i synnerhet för de som
inte är kunder i banken. Av de banker som omfattas av regleringen
är det ingen som i dag erbjuder kontanttjänster i egen regi vid de
egna kontoren, och tjänster för uttag och insättning av kontanter har
överlåtits till det av samma banker gemensamägda bolaget Bankomat
AB som tillhandahåller automatiserade tjänster för detta. Om
utvecklingen hade tagit samma väg utan en reglering om miniminivå
för kontanttjänster är svår att svara på inom ramen för den här
utredningen, men eventuellt har regleringen drivit incitamenten att
samordna bankernas kontanta verksamhet till den nuvarande nivån,
möjligen i förtid. Att reglera platserna för kontantuttag och
dagskasseinsättning utifrån var människor bor, med ett maximalt
avstånd från deras hem har i vissa fall drivit en utveckling där
välbesökta platser för uttag har tagits bort till förmån för en plats där
tjänsterna inte efterfrågas i samma utsträckning. Det sker genom
mekanismerna kring optimering av tjänstenätverket för att uppfylla
kraven om avstånd, i stället för att anpassa utbudet efter efterfrågan
eller behoven av kontanttjänster.
Utfallet av att inkludera kontanttjänster för uttag- och insättning
som tillhandahålls av tredjepartsaktörer har bidragit till att de
reglerade bankerna uppfyllt sina skyldigheter, men har också den
effekten att kvaliteten och tillgängligheten i tjänsterna i många fall
inte kan garanteras. Ett exempel på tjänst som inkluderats i
underlaget för uttagstjänster är möjligheten att göra kontantuttag i
ICA-butikers kassor. Tjänsten som erbjuds i ICA-butiker är
tillgänglig för ICA-bankens och Swedbanks kunder för belopp upp
till 2000 kronor, i mån av tillgång till sedlar i kassan. Totalt står ICA-

36

s. 37 Kontrollera mot PDF

butikers kassor för omkring 1 000 platser för uttag av kontanter och
bedöms enligt nuvarande regelverk som en tillgänglig plats för uttag
trots de uppenbara begränsningar som finns avseende tillgång på
sedlar i butikskassan och vilka konsumenter som får göra uttag. För
praktiskt tillgängliga alternativ för insättning av dagskassor, utförs
dessa tjänster nästan uteslutande av Loomis eftersom de tjänster som
bankerna tillhandahåller genom insättningsmaskiner inte är
anpassade för betalningsmottagarnas behov.
3.2.6

En ny riksbankslag (SOU 2019:46)

I Riksbankskommitténs slutbetänkande presenterades ett förslag på
en ny riksbankslag. Utredningen presenterade utöver en
övergripande utredning som grund till ny lagstiftning även
överväganden och förslag att ändra ställningen för lagliga
betalmedel. Innebörden i riksbankskommitténs förslag om att stärka
lagliga betalmedels ställning ingick att det inte skulle gå att avtala
bort möjligheten att betala med kontanter, och motiverades av
rättighetsskäl och för att stärka beredskapen i betalsystemet med ett
betalningsmedel som fungerade när andra delar av
betalningssystemet drabbas av störningar. Kommittén såg det som
problematiskt om i synnerhet statliga och kommunala verksamheter
som tillhandahåller offentligt finansierade tjänster eller tar emot
offentligrättsliga avgifter pådriver utvecklingen av ett kontantfritt
samhälle genom att vägra kontant betalning. 15
En ny riksbankslag prop. 2021/22:41
I den proposition som följde Riksbankskommitténs slutbetänkande
gjorde regeringen en annan bedömning än kommittén och valde att
inte gå vidare med förslaget om en förstärkt ställning för lagliga
betalmedel. Orsaken till detta var att den kommande
Betalningsutredningen fått i uppdrag att utreda lagliga betalmedels
ställning och behov av lagliga betalmedel i Sverige. 16

15
16

SOU 2019:46, En ny riksbankslag, s. 1581–1583
Prop. 2021/22:41, En ny riksbankslag, s. 122

37

s. 38 Kontrollera mot PDF

3.2.7

Betalningsutredningen (SOU 2023:16)

I utredningen om statens roll på betalningsmarknaden
(Betalningsutredningen) gjordes en omfattande analys och
kartläggning av marknaden för betalningar, både historiskt och
nuvarande. Utredningen presenterade i sitt betänkande en djupare
analys kring lagliga betalmedel och möjligheten att betala med
kontanter i verksamheter som utför myndighetsutövning
(offentligrättsliga avgifter) och fastställde att det i praxis var utrett
att en vårdgivare ska erbjuda möjlighet att betala för offentligt
finansierad vård med kontanter på platsen för vårdtjänsten, även om
det i praktiken kunde brista i möjligheten att göra så. Även för
privata aktörer (som agerar myndighet) som utför tjänster med
huvudsakligen offentligrättslig karaktär, såsom exempelvis
fordonsbesiktning, ska enligt utredningens bedömning vara skyldiga
att acceptera kontant betalning. Utöver det fann utredningen inte
någon anledning att stärka ställningen för lagliga betalmedel som i
praktiken skulle innebära en befriande rätt att kunna betala med
sedlar och mynt där betalningar generellt kan genomföras med andra
betalmedel. Förslag lämnades dock i slutbetänkandet att skatt skulle
kunna betalas kontant upp till 0,25 prisbasbelopp (varav högst 50
mynt), liksom läkemedel inom högkostnadsskyddet på fysiska
apotek. Motivationen till att kunna betala skatt med kontanter var
att alla ska kunna göra sig skuldfria mot staten med statens egna
betalmedel. Det föreslogs även att vissa undantag från
skatteförfarandelagen (2011:1244) skulle införas för att
betalningsmottagare under kris eller höjd beredskap skulle kunna
acceptera kontanter även när normala funktioner för kassasystem
inte fungerar så som under ett elavbrott eller liknande.
Betalningsutredningen kom i sitt slutbetänkande fram till att en
stor del av den svenska befolkningen, upp emot en miljon människor
lever i någon form av digitalt utanförskap, där möjligheten att
tillgodogöra sig digitala verktyg för betalningar i varierande mån inte
är möjligt. Utredningens bedömning var att det digitala
utanförskapet i huvudsak skulle kunna åtgärdas med ökade
satsningar på digital och finansiell inkludering. Utbildningsinsatser
och införandet av betalkonton med begränsad funktionalitet
föreslogs som åtgärder för att fler skulle få tillgång till digitala
system för betalningar.

38

s. 39 Kontrollera mot PDF

Till utredningen togs även beslut om ett tilläggsdirektiv, bland
annat på grund av att den enda tjänsten i Sverige som erbjöd kontant
räkningsbetalning, insättning av mindre dagskassor och inlösen av
utbetalningsavier över 2 000 kronor, Kassagirot, lades ner i augusti
2022. Utvecklingen som det innebar uppfattades som en så pass
signifikant händelse att utredningstiden förlängdes. I frågan om de
konsumenter som använt tjänsten Kassagirot drogs slutsatsen att
antalet
personer
som
använt
tjänsten,
och
antalet
räkningsbetalningar som genomförts per år varit förhållandevis lågt
och därför hade en marginell effekt för betalningsbehoven som
helhet. Utöver det resonerar utredningen om vikten av att kunna
betala för livsnödvändiga varor och tjänster med lagliga betalmedel,
men lämnade i slutändan inget förslag på området, bland annat med
hänvisning till den problematik som finns i att avgränsa vilka varor
eller försäljningsställen som ska omfattas av ett sådant krav. I och
med att ingen anledning heller sågs i utredningen att införa ett brett
krav på acceptans av kontanter i samhället lämnades frågan om
kontanternas ställning som betalmedel till framtida utredningar,
bortsett från förslag om att bland annat offentligrättsliga avgifter,
skatt och läkemedel inom högkostnadsskyddet under vissa
omständigheter ska kunna betalas kontant.

39

s. 40 Kontrollera mot PDF

4

Statistik och undersökningar

Det har genomförts ett antal studier kopplat till hur kontanter
används i Sverige och vilket förhållningssätt som användare av
kontanter har till dem. I det här avsnittet sammanfattas några studier
som över lag beskriver utvecklingen av kontantanvändningen som
en nedåtgående trend, men att det finns en underliggande efterfrågan
på kontanter som betalmedel i synnerhet som reservalternativ om
och när andra betalsätt inte fungerar.

Bankomat (Verian)
Bankomat genomför regelbundet undersökningar om allmänhetens
inställning till olika aspekter av kontanter, dess ställning som
betalmedel i handeln, om kontanter hålls i hemmet i beredskapssyfte
med mera. I den undersökning som genomfördes under våren 2024 17
visade undersökningen bland annat att:
•

44 procent av respondenterna ofta eller alltid hade kontanter
med sig i plånboken eller väskan, med aningen högre andel män
som svarade att de hade kontanter med sig (47 procent av männen
respektive 42 procent av kvinnorna) och äldre hade generellt
oftare kontanter än yngre.

• 25 procent av respondenterna ansåg att det var positiva till att
vissa butiker slutar acceptera kontanter medan 70 procent var
negativa. Det fanns ingen skillnad mellan män och kvinnors
inställning men äldre var med negativt inställda än yngre till
utvecklingen med att vissa butiker slutar acceptera kontanter.
17
Bankomat och Verian, internetbaserad undersökning i februari och mars 2024, se
https://www.bankomat.se/press/

40

s. 41 Kontrollera mot PDF

•

47 procent av respondenterna uppgav att de hade kontanter
sparat i hemmet i beredskapssyfte medan 51 svarade att de inte
hade några kontanter sparade i hemmet. Det fanns ingen skillnad
mellan män och kvinnors beredskapssparande men äldre var mer
benägna att ha kontanter sparat hemma än yngre.

• 83 procent av respondenterna svarade att de vill ha kvar kontanter
som möjligt betalmedel även i framtiden medan 11 procent
svarade att de vill se ett helt kontantfritt samhälle. Det fanns
ingen större skillnad mellan män och kvinnors inställning till
kontanterna framtid men äldre var mer angelägna om att ha
kontanter kvar som betalmedel i framtiden medan yngre var mer
positiva till att se ett kontantlöst samhälle även om den betydande
majoriteten i alla åldersgrupper vill ha kvar kontanterna.

Svenska folkets betalningsvanor (Riksbanken)
I Riksbankens undersökningar av betalningsvanorna i Sverige
uppvisas en negativ trend för användningen av kontanter i landet
som helhet, men de geografiska variationerna skiljer sig väsentligt
(som framgår av figur 8.1. I Riksbankens enkät om svenskarnas
betalningsvanor ställs ett antal frågor om kontantanvändning och
inställningen till kontanternas funktion, dels för hur respondenten
själv använder dem, dels hur de ser på kontanternas roll i
betalningssystemet. Nedan presenteras ett sammandrag av enkätens
relevanta resultat, som också finns tillgängligt på Riksbankens
hemsida 18. Enkäten som riktar sig till en representativ grupp av
svenskarna redovisas kortfattat i punktform nedan.
• 10 procent uppger att deras senaste köp i butik gjordes med sedlar
och mynt samt att nästan hälften av de svarande hade genomfört
minst ett köp med kontanter i en fysisk butik under de senaste
30 dagarna.
• Det var en hög andel som angav att kontanterna fortfarande var
viktiga att ha kvar, då 44 procent var negativa eller mycket
negativa till att användningen av kontanter har minskat över tid
18
Riksbankens hemsida, Svenska folkets betalningsvanor | Sveriges Riksbank, enkät 2023,
hämtad 2024-09-23

41

s. 42 Kontrollera mot PDF

samt att 31 procent uppgav att de inte skulle klara sig utan
kontanter i samhället.
• En andel om 23 procent att de gör kontantuttag minst en gång i
månaden och 17 procent av de svarande uppgav att de i
genomsnitt hade mer än 500 kronor i kontanter i plånboken.
• 56 procent av de svarande uppgav i enkäten att de antingen inte
har kontanter sparat eller att de har mindre än 1 000 i totala
kontanta medel hemma, medan andelen som har mer än 1 000
sparat i kontanter uppgick till 34 procent.
• På en flervalsfråga har de svarande fått uppge anledningar till
varför de (32 procent av respondenterna) minskat användningen
av kontanter för betalningar och de två viktigaste anledningarna
uppgavs vara att kontanter inte tas emot av alla och att det är
enkelt att betala digitalt/elektroniskt.
• Av de som i stället svarade att de ökat sin kontantanvändning (10
procent av respondenterna) uppgavs de två viktigaste
anledningarna vara trygghet/säkerhet samt att kontanter gör det
enkelt att hålla koll på ekonomin.
• Av de svarande uppgav 9 procent att de minst engång i månaden
behöver hjälp med att genomföra en digital betalning på nätet,
medan 73 procent svarade att de aldrig behöver hjälp.
• Nästan hälften av befolkningen gör minst ett kontantköp i
månaden
• Nästan 80 procent av de svarande uppgav att de i genomsnitt har
mindre än 500 kronor i plånboken varav över 40 procent att de i
genomsnitt har inga eller mindre än 100 kronor.

42

s. 43 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelserna
Länsstyrelserna i Sverige har ett ansvar för bevakning över tillgången
till grundläggande betaltjänster i Sverige och genomför varje år en
bedömning av detta som redovisas
genom en rapportering till regeringen. De senaste åren har
Länsstyrelsernas rapport om läget för tillgängligheten för i
synnerhet kontanta betaltjänster visat på omfattande brister.
Möjligheten att genomföra räkningsbetalningar med kontanter,
vilket är viktigt för personer i digitalt utanförskap eller som saknar
tillgång till grundläggande betaltjänster såsom bankkonto har
försämrats kraftigt. I såväl 2022 års som 2023 års
bevakningsrapporter görs bedömningen från Länsstyrelserna att
tillgången till grundläggande betaltjänster brister i stort sett i hela
landet.
Det har skett en betydande förändring i vilka behov som finns
hos allmänheten avseende vilka tjänster som är viktiga från 2008 till
i dag framför allt på grund av den digitalisering av
betaltjänstmarknaden som har skett. När målen om grundläggande
betaltjänster formulerades fanns ett fokus på kontanttjänster, medan
det i dag är Länsstyrelsernas uppfattning att det är tillgången till
betalkonto, internetbank, BankID, bankkort och Swish som är
avgörande för att kunna genomföra betalningar.
För de grupper som inte kan, eller inte känner sig bekväma med
att hantera elektroniska betaltjänster är kontanter alltjämt ett viktigt
alternativ enligt Länsstyrelsernas bedömning. Även tjänstetillgången
för företags och föreningars möjlighet till insättning av dagskassor
har blivit sämre och Länsstyrelserna pekar på att det krävs både en
fungerande kontantinfrastruktur och tillgängliga digitala lösningar
även för de personer som bor och verkar i gles- och landsbygd. 19

Nets betalningsvanor
Nets AB som är ett företag som levererar betaltjänster, i synnerhet
terminaler till betalningsmottagare för att hantera kortbetalningar,
har genomfört ett antal undersökningar för att mäta vilka
betalningsmetoder som används i Sverige. Den senaste rapporten
19

Länsstyrelsernas bevakningsrapport om tillgången till grundläggande betaltjänster 2023

43

s. 44 Kontrollera mot PDF

från 2023 20 uppskattas de betalningsbeteenden som finns i Sverige,
och resultaten om kontanta betalningar redovisas kortfattat nedan.
• Resultaten visar på att andelen respondenter som föredrar
kontanta köp inom kategorierna fysiska butiker (5 procent),
livsmedelsbutik (5 procent), restaurang & café (7 procent),
transport (3 procent) och tjänster (6 procent) utgör totalt
omkring fem procent vilket har varit förhållandevis stabilt över
de senaste tre åren.
• Andelen som föredrar kontant betalning inom de olika
kategorierna i Nets undersökning har enligt företaget minskat
kraftigt sett över en lite längre tidsperiod. I undersökningen har
frågan ställts om hur ofta respondenten gör en kontant betalning
och 2 procent svarade att det sker dagligen, 5 procent att det sker
varje vecka och 46 procent att de aldrig betalar kontant.
• Av alla respondenter har andelen som tror på ett helt kontantlöst
samhälle minskat under de tre senaste undersökningarna och ca
en fjärdedel av de svarande tror att det kommer att ske.
• Det är ungefär lika stora delar av de svarande som anser att
kontanter är viktiga som anser att de inte är viktiga, men Nets
påpekar att andelen som anser att kontanter är viktiga ökar
jämfört med tidigare enkäter.

Bedömningar
Slutsatser som går att dras från olika undersökningar med svar som
i vissa avseenden skiljer sig från varandra är svårt när det saknas
kontroll över frågeställningar till respondenter och syften med
undersökningar som kan variera mellan olika aktörer. Det som dock
framgår är enligt utredningens bedömning att kontanter har en
viktig plats i de flestas liv som alternativt betalmedel om det inte går
att använda elektroniska eller digitala motsvarigheter, och en ännu
större plats för de som faktiskt använder dem regelbundet. I de
undersökningar som ställer frågor kring acceptans av kontanter för
betalningar
är
de
övergripande
slutsatserna
mellan

20

NETS, Nordic Payment Report 2023, s. 24–25

44

s. 45 Kontrollera mot PDF

undersökningarna att allmänhetens åsikt är att de ska fungera som
betalmedel på så många platser som möjligt.
Den faktiska användningen av kontanter är svår att uppskatta
exakt, men enligt enkätsvar från Riksbanken och Nets förefaller det
vara mellan 5 och 10 procent av betalningarna i fysisk handel. Det är
utredningens uppfattning att det mycket väl kan ligga inom det
spannet om en mätning av konsumenternas faktiska beteende skulle
mätas i praktiken. Utredningens tolkar resultaten som att det finns
ett förtroende för lagliga betalmedel utgivna av staten, där
allmänheten generellt sett upplever det som viktigt att kunna återgå
till att använda kontanter om elektroniska betalsystem skulle
utsättas för störningar samt att det är tillgängligt för alla och bidrar
till en inkluderande betalningsmarknad.
Länsstyrelsernas bevakningsrapporter ger också en bild över vilka
utmaningar som uppstår i samhället kopplat till de svar som
redovisas i olika undersökningar med vikten av att upprätthålla
infrastruktur och betaltjänster för kontanter så länge de behövs. Det
är svårt att ersätta en lösning som kontanter med alternativ som inte
är fullgoda ersättningsprodukter som vissa användare inte kan
hantera.
Under normaltid är trenden med en minskande
kontantanvändning eventuellt bruten och har stagnerat på en
förhållandevis låg men stabil nivå, men att trenden för i synnerhet
kontantuttag skulle kunna öka kraftigt vid en större kris i Sverige
eller vårt närområde vilket iakttogs när Ryssland invaderade Ukraina
2022. Kontanter skapar en känsla av trygghet i att känna kontroll
över sina tillgångar, och även om inte alla kontanter som tas ut
används i handeln fyller de en viktig funktion för allmänheten för
trygghet och beredskap.

45

s. 46 Kontrollera mot PDF

5

Digitalt utanförskap

Digitalt utanförskap innebär att en person på ett eller annat sätt har
svårt att tillgodogöra sig, eller använda tjänster som kräver tillgång
till internet, smarta mobiltelefoner med relevanta applikationer
(appar), datorer eller andra digitala verktyg samt den kompetens
som krävs för att använda dessa. Det kan finnas många olika
anledningar till att en person befinner sig i digitalt utanförskap och
gruppen är mycket heterogen. Det som är gemensamt för de flesta
människor i digitalt utanförskap är att kontanterna spelar en viktig
roll för deras möjlighet att genomföra betalningar.
Det finns vitt skilda åsikter om hur de negativa konsekvenserna
av digitalt och finansiellt utanförskap ska kunna mildras och i stora
drag står de praktiska alternativen för lösningar långt ifrån varandra.
I ena ändan förefaller lösningarna till ett finansiellt utanförskap
kunna lösas genom ökad tillgång till tjänster som betalkonto och elegitimation, medan det i andra ändan lyfts lösningar som ökad
tillgång till kontantbaserade betallösningar.
Utvecklingen går onekligen mot en ökad digitalisering av
betalningarna och med det kommer ökade krav på konsumenter att
anpassa sig till den tekniska utvecklingen.
Betalningsutredningen uppskattade att de allra flesta är nöjda
med vilka alternativ som finns för att genomföra sina betalningar och
att behovet av kontanta lösningar inte är så stort 21. Behovet av
kontanta lösningar må inte vara så stort om analysen genomförs på
aggregerad med de konsumenter som kan använda digitala alternativ,
men blir mer påtaglig när andelen som inte självständigt kan sköta
sin ekonomi digitalt bryts ut ur statistiken. Upp emot en miljon
21

SOU 2023:16, Staten och betalningarna

46

s. 47 Kontrollera mot PDF

människor står utan möjlighet att genomföra betalningar digitalt
utan hjälp från anhöriga eller andra i sin närhet 22.
I Betalningsutredningens slutbetänkande resoneras det mycket
kring det digitala utanförskapet och kopplingen till finansiellt
digitalt utanförskap, som av utredningen beskrivs som en spegelbild
av varandra 23. Utredningen pekar i sina bedömningar bland annat på
att staten bör ställa högre krav på marknadsaktörer som utför
samhällsviktig betalningsverksamhet att dessa inte ska kunna välja
bort att ta ansvar för de individer som står längt från de digitala
tjänsterna.
Internationellt
har
frågan
om
inkludering
på
betalningsmarknaden fått ett allt större utrymme i debatten och
uppmärksamhet från lagstiftarnas sida. I både EU och Norge har
förslag presenterats för att säkerställa skyddet för att kunna betala
med kontanter i alla köpsituationer förutom de som undantas enligt
lag. Danmark har sedan länge haft lagstiftning för att skydda rätten
för konsumenter att betala med kontanter i de allra flesta situationer
och försäljningsställen. Sverige står med befintlig lagstiftning snart
förhållandevis ensam kvar om fri prövningsrätt kring
betalningsmedel i handeln.
5.1.1

Forskning om digitalt utanförskap

Iacobaeus m.fl. 24 avhandlar 2019 i en rapport med litteraturöversikt
mycket av den forskning som gjorts kring digitalt utanförskap och
drar från detta ett antal slutsatser och lämnar rekommendationer
kring fortsatt arbete. Bland annat beskrivs det digitala utanförskapet
i rapporten som ett problem för ett demokratiskt samhälle när allt
fler samhällsfunktioner digitaliseras. Författarna beskriver digitalt
utanförskap som att befinna sig på väg upp för en trappa av
utmaningar bestående av motivation för-, tillgänglighet till-,
färdigheter kring-, och till sist användning av digitala lösningar.
Olika personer kan ha olika lätt att ta sig upp för den digitala
trappan, och förutsättningarna skiljer sig beroende på typ av tjänst
22
Internetstiftelsen, Svenskarna och internet 2023 samt SOU 2023:16, Staten och
betalningarna
23
SOU 2023:16, Staten och betalningarna, bland annat s. 136–137
24
Iacobaeus H. et al., Digitalt utanförskap: en forskningsöversikt, Linköpings universitet,
2019

47

s. 48 Kontrollera mot PDF

eller produkt det handlar om. Digitalt utanförskap eller digital
inkludering är inte heller ett statiskt tillstånd, utan snarast att likna
vid en pågående process där förutsättningarna kan förändras på kort
tid med teknisk utveckling, socioekonomisk status eller andra
faktorer som påverkar möjligheten att vandra upp för den
metaforiska trappan.
Iacobaeus m.fl. drar slutsatser kring att komplexiteten kring
digitalt utanförskap kan vara stor och att det finns många
anledningar till varför en person befinner sig i digitalt utanförskap.
En central del i det digitala utanförskapet är att utanförskapet
enbart existerar i förhållande till tekniska eller digitala lösningar som
användaren inte förmår eller har kompetens att hantera. En person
som kan hantera verktyg från tidigare generationer av teknik skulle
inte befinna sig i ett utanförskap om dessa produkter fortfarande
gick att använda för att lösa sina specifika uppgifter.
Bakåtkompatibilitet i betalsystemets tekniska lösningar är därför
viktiga att fortsatt låta leva kvar till dess att samtliga användare har
förmåga att ta till sig och använda nästa generations teknik.
5.1.2

Antal personer i digitalt utanförskap

Internetstiftelsen genomför årligen en studie kring svenskarnas
vanor på internet och vilka grupper som är mer eller mindre digitala.
Den senaste studien från 2024 visar på att de flesta personer kan och
är djupt inkluderade i de digitala tjänster som erbjuds, men att det
finns grupper som fortfarande inte anammat den digitala världen.
Det är framför allt de äldre personerna som står långt ifrån de digitala
tjänsterna, med en svag men tydlig trend att äldre kvinnor inte är lika
digitalt inkluderade som män i samma ålder. 25
Det är svårt att sätta en siffra på antalet personer som upplever
digitalt- eller finansiellt utanförskap, särskilt i och med att det finns
stora variationer i vad utanförskapet kan innebära för varje individ.
Vissa behöver mycket hjälp, andra använder inte internet eller
digitala tjänster överhuvudtaget och några grupper behöver bara
hjälp med vissa tjänster lite då och då. En uppgift som ofta cirkulerar
kring omfattningen av det digitala utanförskapet är att mellan

25

Internetstiftelsen 2024, Svenskarna och internet

48

s. 49 Kontrollera mot PDF

500 000 och 1 000 000 personer över 18 år upplever någon form av
digitalt utanförskap vilket innebär 5–10 procent av befolkningen.
I
årets
undersökning
av
internetanvändningen
ser
Internetstiftelsen att 5 procent av befolkningen inte använder
internet alls och ungefär lika många är sällananvändare. I rapporten
beskriver de att var tionde svensk i arbetsför ålder någon gång
behöver hjälp med digitala tjänster, och efter pensionsåldern
fyrdubblas den andelen till var fjärde svensk. För personer som är
över 75 är andelen som behöver digital hjälp ca 60 procent. 26

5.2

Digitalt utanförskap i praktiken

Betalningsutredningen konstaterade att effekten av att ClearOns
tjänst Kassagirot lades ned sannolikt skulle leda till betydande
olägenheter för användare av tjänsterna för kontanta
räkningsbetalningar och inlösen av utbetalningsavier 27. Detta på
grund av att inga tjänster finns tillgängliga för de kunder som av olika
anledning saknar möjlighet att genomföra betalningar på andra sätt
än med kontanter.
I betalningsutredningen konstateras också att det för de grupper
som saknar alternativ för att själva kunna utföra betalningar genom
kontanter, riskerar nedläggningen av Kassagirot att tvinga in dessa
personer i lösningar som inte är vare sig rättssäkra eller trygga då
personerna kan tvingas ta hjälp av anhöriga eller andra i sin
omgivning för att betala räkningar. Konsekvenserna för de grupper
som tvingas in i informella lösningar med risk för att sätta människor
i beroendeställning till andra, inskränkning av den personliga
integriteten och försvagat rättskydd är svåra att uppskatta enligt
Betalningsutredningen 28.
Kassagirot
uppskattades
genomföra
ca
200 000
betalningstransaktioner per år, åt ca 85 000 personer 29. Det är en
förhållandevis liten grupp människor, men visar på det behov som
finns i tomrummet som uppstått efter att manuella betaltjänster har
avvecklats innan praktiska alternativ finns tillgängliga för den grupp

26

Internetstiftelsen 2024, Svenskarna och internet
SOU 2023:16, Staten och betalningarna, s. 177
28
SOU 2023:16, Staten och betalningarna, s. 213
29
SOU 2023:16, Staten och betalningarna, s. 213
27

49

s. 50 Kontrollera mot PDF

i samhället som befinner sig i digitalt utanförskap och inte har
möjlighet att få hjälp med sina betalningar på annat sätt.

5.3

Insatser för digital inkludering

Att bryta digitalt utanförskap har visat sig utgöra en större uppgift
än att stötta de personer som i dag inte kan eller vill använda digitala
hjälpmedel. Utbildningsinsatser och reglering kring tillgång till
betalkonto har bidragit till att öka andelen personer som kan
använda internetbank och e-legitimation, men en stor grupp står
fortfarande utanför. Att lagstifta om tillgång till betalkonto
möjliggör för de personer som har förmåga att själva sköta processen
att upprätta detta hos en svensk bank. För de personer som saknar
personnummer, fast postadress eller som saknar möjligheten att
kommunicera med- eller besvara bankens frågor om kundkännedom
består svårigheterna att få tillgång till grundläggande betaltjänster
hos en bank.
Ett mål om att kunna inkludera fler, och till slut alla konsumenter
i det digitala samhället är viktigt eftersom samhället blir alltmer
digitalt. Insatser för ökad digital förmåga och kompetens behöver
fortsätta att erbjudas till de som behöver stöd. Det är dock viktigt
att digitala tjänster inte ersätter analoga innan det finns en beredskap
i samhället att göra det skiftet helt.
Finansinspektionen redovisade i december 2023 resultatet av ett
regeringsuppdrag att kartlägga bankernas skyldighet att erbjuda
betalkonton till konsumenter som är lagligt bosatta inom EES.
Kartläggningen visade bland annat att antalet personer som fått sitt
konto uppsagt hade ökat med 30 procent på tre år, och 2022 sades
60 000 betalkonton upp på bankens initiativ. Finansinspektionen
skriver i sin rapport att huvudorsaken till att konsumenternas
betalkonton sägs upp är på grund av bristande kundkännedom. Det
finns en stor osäkerhet för de som drabbas av uppsagt betalkonto,
och Finansinspektionen påtalar vikten av att bankerna innan
uppsägning bör utvärdera alternativ för att minska risken med
kontot i stället för att säga upp kontot. En mycket liten andel av de
konsumenter som drabbas av uppsagda konton bedöms begära
omprövning av bankens beslut och av dem bedömer

50

s. 51 Kontrollera mot PDF

Finansinspektionen att ca 20 procent av fallen får beslutet ändrat av
banken. 30
Finansiell inkludering blir svårt när rätten till betalkonto riskerar
att fallera och konsumenter hamnar i digitalt utanförskap av den ena
eller andra anledningen. Oavsett anledning innebär avsaknaden av
betalkonto direkta konsekvenser för den enskildes möjlighet att
självständigt genomföra betalningar eller hantera sin ekonomi. Det
saknas i många avseenden alternativ för den delen av befolkningen
som inte har tillgång till betalkonto att få sin lön, pension eller annan
ersättning utbetald och att betala räkningar är också omöjligt att
göra då inga tjänster existerar i Sverige för kontant räkningsbetalning
för kontant inlösen av utbetalningsavier över 2 000 kronor sedan
2022. Bankerna som kollektiv har en mycket viktig funktion i
samhället, utöver deras rent kommersiella intresse och
existensberättigande så har de i sin roll ansvar för att erbjuda
konsumenter och juridiska personer tjänster för att kunna
genomföra sina betalningar, insättningar och andra grundläggande
finansiella behov. I Sverige har bankerna haft någon form av
ensamrätt på de här tjänsterna sedan mitten av 00-talet när beslut
togs om att lägga ned Svensk Kassaservice och att lägga ut den
kontanthanteringsverksamhet som Riksbanken tidigare bedrev på
marknadsaktörerna.

5.4

Digitala tjänster är lönsamma

Syftet med att ge marknaden ansvar för de grundläggande tjänsterna
för betalningar var bland annat att företag oftast skapar högre
effektivitet i sina tjänster än statliga eller offentligt ägda
motsvarigheter. Samhällsekonomisk effektivitet och anpassning till
konsumenternas behov ger oftast bättre förutsättningar att bedriva
verksamheter genom en rationell allokering av resurser. En av de
resursallokeringar som fått tydligt genomslag är avvecklingen av
kontanthantering på bankkontoren, vilket sparat mycket pengar åt
bankerna. En rapport från Riksbanken uppskattar att bankernas
kostnader för kontanthanteringen är 2,7 miljarder lägre 2021 än
2009, mycket på grund av minskad servicenivå av kontanttjänster på
30
Finansinspektionen, Rätten till betalkonto – redovisning av Finansinspektionens tillsyn,
2023

51

s. 52 Kontrollera mot PDF

bankkontoren 31. Det är alltså lönsamt att avveckla kontanttjänster
för konsumenterna och företagen, och bankerna sparar pengar på att
inte erbjuda dessa till sina kunder. Kunderna erbjuds digitala tjänster
som ersätter de manuella eller kontanta tjänsterna, och dessa utförs
i högsta utsträckning självständigt av kunden på distans genom
telefon, mobilappar eller datorer och legitimering som utförs med
digitala e-legitimationer utfärdade av banken.

Bedömningar
Utredningen ser att det finns lagar som skyddar konsumenternas
rätt till betalkonto, och att bankerna har långtgående skyldigheter
att erbjuda tjänster för detta. Bankernas skyldigheter i förhållande
till bland annat lagen om penningtvätt och finansiering av terrorism
ger inte banker frikort att neka kunder som kan utgöra en viss risk.
Risker kopplade till enskilda kunder går högst sannolikt att hantera
genom ökad kontroll och begränsningar i ett kundengagemangs
kontofunktionalitet.
Alternativet att staten själv etablerar verksamhet i linje med de
affärsbanker som erbjuder betalkonton med grundläggande
betaltjänster och funktioner för att öka inkluderingen står inte i
proportion till det behov som finns för en mindre grupp
konsumenter med problem att hantera betalningar digitalt när
tjänsterna redan finns tillgängliga och krav på bankerna är reglerat i
lag. Därför skulle det inte vara syftesenligt att låta staten etablera
tjänster utanför den egna kompetensen. Skulle det dock vara
omöjligt för de privata bankerna att leva upp till sina krav skulle ett
sådant uppdrag eventuellt kunna hanteras av statens bank SBAB, och
genom den banken åta sig att hantera de kunder som affärsbankerna
inte erbjuder tillgänglighetsanpassade tjänster till. Det skulle då
innebära att staten i högre utsträckning skulle behöva konkurrera
även om övriga kunder som i dag har en kundrelation med privata
banker.
Utredningen bedömer inte att det nödvändigtvis krävs mer
lagstiftning kopplat till rätten att få tillgång till betalkonto för att
öka den digitala inkluderingen, utan den viktigaste åtgärden är
31

Riksbanken, Staff memo, Banks’ costs for providing payment services, Nina Engström och
Anders Mölgard Pedersen, 2024

52

s. 53 Kontrollera mot PDF

bankernas arbete att erbjuda tjänster i linje med befintliga
skyldigheterna enligt betalkontodirektivet. Tjänsterna som
bankerna erbjuder sina kunder behöver vara tillgänglighetsanpassade
efter kundens förmåga att hantera tjänster, såväl digitala som
manuella.
Förhållandena och uppdelningen som råder på marknaden för
betalningar, där bankerna sedan mitten av 00-talet fått ansvar för
konsumenters, företags och andra organisationers behov av tjänster
för betalningar och det offentligas ansvar för att utforma lagstiftning
som möjliggör bankernas verksamhet på ett samhällsekonomiskt
effektivt sätt har varit positivt för det svenska samhället.
Förhållandet mellan näringsliv och det offentliga har kunnat
samspela för att skapa värde för samhället som helhet. Dock är det i
vissa situationer nödvändigt att lagstiftaren agerar när de
kommersiella intressena inte faller i linje med de behov som finns i
samtliga samhällsgrupper.
Den stora majoriteten av invånarna i Sverige är kunder i- och har
betalkonto i någon av de banker som bedriver verksamhet i landet.
Det är också bankerna som i dag har den kundkännedom som är
viktig för att hantera risker kring transaktioner och betalningar ur
ett penningtvättshänseende. Samma banker är de som fram tills för
några år sedan bistod konsumenterna med tjänster för betalningar
som inte var elektroniska. Av den anledningen bedömer
utredningen, liksom lagstiftaren gjort tidigare, att huvudansvaret
bör vila på bankerna för att alla invånare i Sverige ska kunna
genomföra betalningar, såväl elektroniska, digitala eller kontanta, till
rimliga kostnader.
Det digitala och finansiella utanförskapet är i mångt och mycket
en konsekvens av implementeringen av nya verktyg för att hantera
banktjänster, samtidigt som tjänster för manuell hantering och
rådgivning avvecklats utan att de digitala eller automatiserade
tjänsterna utvecklats för att kunna möta variationen i
konsumenternas
förmåga
att
använda
dem.
Inkluderingsperspektivet hade alltså inte varit en fråga för debatt om
det inte först hade föregåtts av en process av exkludering.
Inkluderingsproblematiken med utmaningar i betalsystemet för
de personer som inte kan eller vill hantera digitala hjälpmedel har
diskuterats under lång tid och farhågor om vad som händer när
manuella- eller kontantbaserade alternativ inte längre finns har lyfts

53

s. 54 Kontrollera mot PDF

under lika lång tid. Det har sannolikt funnits en övertro på att
digitala hjälpmedel skulle göras tillgängliga för alla, att den digitala
kompetensen skulle överbrygga generationer och att alla som ville
skulle ha tillgång till betalkonton med grundläggande tjänster. När
det visat sig att de problem som fanns inte var övergående och
fortfarande ger sig uttryck i att en tiondel av invånarna i landet
befinner sig i digitalt utanförskap blir frågan om vem som ska ta
ansvar för avsaknaden av teknisk utveckling för de sämst ställda.

54

s. 55 Kontrollera mot PDF

6

Infrastrukturen för kontanter

Infrastrukturen för kontanter består av en mängd olika aktörer och
funktioner som tillsammans skapar en kedja för cirkulation och
hantering av sedlar och mynt. Ett vanligt begrepp att sammanfatta
infrastrukturen för kontanter är just därför kontantkedjan. Sedan
mitten av 00-talet har den statliga delen av kontantkedjan i mångt
och mycket begränsats till Riksbankens verksamhet med
kontantdepåer och utgivning av sedlar och mynt. Privata
marknadsaktörer, med huvudfokus på bankerna har fått det
övergripande ansvaret för att kontanterna ska finnas tillgängliga för
allmänheten och för att kontanterna ska fungera för betalningar.
Det har talats under flera år om sårbarheten för funktionen i den
svenska kontanthanteringens olika delar, där särskilt den
värdehanterade delen pekas ut som känslig för störningar med
sviktande underlag för marknadsmässig lönsamhet. Sedan 2021 finns
det reglering som innebär att de största bankerna är skyldiga att
tillhandahålla vissa tjänster för kontanter, såsom uttagsmöjligheter
för konsumenter och dagskasseinsättning för företag och
föreningar. Den regleringen säkerställer att delar av
kontanthanteringen kommer att finnas kvar oavsett vilken
lönsamhet kontanthanteringen kan upprätthålla, eftersom
avvecklingen av reglerade tjänster skulle innebära omfattande
sanktioner mot de ansvariga bankerna.
Som finns beskrivet i avsnitt 8 om konsumenters tillgång till
kontanttjänster finns det cirkulärt beroende mellan de olika
marknadsfunktionerna för kontanter. När en eller flera funktioner i
den cirkulära kontantkedjan begränsas innebär det i förlängningen
att förutsättningarna i nästa led också kommer att begränsas, likt en
ond cirkel. För att upprätthålla funktionen i kontantkedjan behöver
vissa delar garanteras så att infrastrukturen inte monteras ned under

55

s. 56 Kontrollera mot PDF

en hållbar nivå. Om en hållbar nivå inte kan upprätthållas behöver de
delar som inte är lönsamma subventioneras genom intäkter från
andra håll eller regleras och fortsatt bedrivas utan garanti för
lönsamhet.

6.1

Många aktörer i kontantförsörjningen

Kontanternas cirkulära system illustreras i figur 6.1 nedan, som
kommer från Riksbanken.
Figur 6.1

Kontantkedjan

Källa: Riksbanken

Bilden från Riksbanken är att likna vid en processredovisning
över kontanternas flöde från tillverkning, distribution, användning,
inlämning och i slutändan makulering när de nått sin tekniska
livslängd. I följande avsnitt kommer respektive led av
kontanthanteringskedjan att redogöras för.

56

s. 57 Kontrollera mot PDF

6.1.1

Riksbanken

Riksbanken står i centrum för den svenska kontantförsörjningen
med ett lagstadgat monopol att ge ut lagliga betalmedel, som i dag
består av sedlar och mynt. Riksbanken ska även bedriva
depåverksamhet vid fem platser i Sverige där ansvaret för att bidra
till kontanternas nationella tillgänglighet ska utföras genom att
lämna ut kontanter- och ta emot inlämning av kontanter från
marknadsaktörer. Som centralt nav i det svenska betalningssystemet
har Riksbanken ansvar för att kontanter ska finnas tillgängligt i hela
landet 32 vilket innebär att det i dagsläget bedrivs lagerhållning och
distribution från tre sedeldepåer, men ytterligare två depåer ska vara
driftsatta innan 1 januari 2026. Depåerna är fördelade över Sverige
för att underlätta transport och logistik av sedlar för de bolag som
har avtal med Riksbanken om in- och utlämning av kontanter 33. De
bolag som håller egna lager av kontanter i depåer kan också
kompenseras för kostnaden för detta genom att erhålla så kallad
räntekostnadsersättning för värdet av lagerhållna kontanter 34.
Riksbankens arbete med att tillverka och tillgängliggöra sedlar och
mynt i hela landet samt att förenkla för de marknadsaktörer som
tillhandahåller kontanttjänster till allmänheten innebär betydande
subventioner och kostnader till fördel för marknaden att
kostnadseffektivt hantera kontanter i landet. Riksbankens kostnader
för kontanthanteringen (exklusive tillverkningen av sedlar och
mynt) uppgår enligt en skrivelse till utredningen till 178 miljoner
kronor för 2023 35. Kostnaden för tillverkningen av sedlar och mynt
uppgick 2023 till 113 miljoner kronor. Tjänster för in- och
utlämning tillhandahålls utan avgift.
Riksbankens avveckling av kontanttjänster
Riksbanken har till skillnad från dagens roll, tidigare varit aktiv i som
värdebolag och uppräkningsbolag fram till år 2004. I slutet av 1990talet
togs
beslut
om
att
bolagisera
Riksbankens
kontanthanteringsverksamhet och bolaget Pengar i Sverige AB
32

Lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank 4 kap. 1 §
Riksbankens föreskrifter (RBFS 2023:2) om kontantförsörjning
34
Riksbankens föreskrifter (RBFS 2023:1) om räntekostnadsersättning för kontanter som
avskilts och lagrats i särskild ordning
35
Riksbanken, skrivelse till utredningen, s. 11
33

57

s. 58 Kontrollera mot PDF

(PSAB) bildades, och en fullskalig värdeverksamhet inklusive inköp
av transportbilar och anställning av personal. PSAB lyckades inte
under de första åren etablera en livskraftig verksamhet, och beslut
togs 2004 att lägga ned PSAB samt att likvidera tillgångarna eftersom
det saknades intressenter att förvärva verksamheten som dragits med
betydande förluster. I samband med avvecklingen av PSAB togs
beslut om att överlåta kontanthanteringen till den privata
marknaden samt att genomföra förändringar som medgav banker att
bedriva egen depåverksamhet utan räntekostnader för sedlar och
mynt som lagras i dessa så att de inte behövde transporteras till
Riksbanken varje dag. 36
Riksbankens möjlighet att bidra till kontanternas funktion
Sedan 1 januari 2023 gäller lagen (lag 2022:1568) om Sveriges
riksbank (riksbankslagen) som ersatte den tidigare lagen (lag
1988:1385) om Sveriges riksbank. I den nya lydelsen av
riksbankslagen fastslogs att Riksbankens mandat att bistå
marknaden med tjänster för kontanthantering skulle utökas till att
utöver tillverkning och distribution av sedlar och mynt till
marknadens aktörer även innefatta upprättandet och driften av totalt
fem sedeldepåer i landet. Syftet med kravet om att utöka
depåverksamheten var att effektivisera kontantkedjan, bidra till ökad
beredskap i kontanthanteringen och minska kostnaderna för
marknadens aktörer för in- och utlämning av sedlar till/från
Riksbanken. I skrivande stund är tre av dessa depåer upprättade och
de sista två är under planering för öppning senast 1 januari 2026.
Riksbankslagen är utformad i en tid när kontantkedjan i hög
utsträckning fortfarande fungerade väl och kontanttjänster i största
utsträckning kunde erbjudas marknaden på marknadsmässig grund.
Trots att trenden för kontantanvändning hade börjat minska redan
några år innan lagen föreslogs av Riksbankskommittén 2019 37
gjordes bedömningen att Riksbanken ska vara en förmedlare av
kontanter till marknadsaktörerna som i sin tur ska utforma tjänster
åt slutanvändare.

36
37

Riksbankens årsredovisning 2005
SOU 2019:46, En ny riksbankslag

58

s. 59 Kontrollera mot PDF

I dagsläget har Riksbanken inget mandat att verka utanför de
ansvar som regleras i riksbankslagen, så om banken ser att det skulle
finnas behov av att göra insatser för förbättrad funktion för
kontanter som betalmedel eller andra åtgärder till nytta för
kontanthanteringen i Sverige saknas det lagstöd för det. Det står i
kontrast till de formuleringar i riksbankslagen som pekar ut
Riksbanken som centralt ansvarig för betalningarnas funktion i
Sverige, ansvar för att alla i Sverige ska kunna göra betalningar i
kriser eller under höjd beredskap samt ansvar för att övervaka
funktionen i kontanthanteringen och vid behov samordna aktörer
inom kontanthanteringen. Företag som bedriver verksamhet som
påverkar tillgången till kontanter ska också underrätta Riksbanken
om de avser att upphöra med sin verksamhet. 38
Möjligheten för Riksbanken att utforma åtgärder för
kontanternas funktion stannar därmed vid att samordna andra
aktörer inom kontanthanteringen. Skulle en situation uppstå där
Riksbanken bedömer att något led av kontantkedjan inte längre
fungerar står bankens ansvar för betalningssystemets övergripande
funktion i motsats till begränsningen i möjligheten till insatser eller
åtgärder för kontanternas användbarhet.
Riksbankens arbete för att stärka kontanternas ställning
Under de senaste åren har Riksbanken påtalat att infrastrukturen för
kontanthanteringen är sårbar och att åtgärder krävs i form av
reglering om kontanternas användbarhet, så att allmänheten ska
kunna betala för livsnödvändig konsumtion 39. I Riksbankens
yttranden på området har det fram till nyligen förmedlats att
regleringen i huvudsak bör gälla konsumenternas rättigheter att
betala med kontanta medel, men under 2024 har bankens fokus i viss
mån utvecklats till att även gälla åtgärder om upprätthållandet av
kontantkedjan infrastruktur 40, vilket sannolikt kan härledas till det
ansvar som tillkommit i den nu gällande riksbankslagen om en
skyldighet att övervaka funktionen i svensk kontanthantering 41.
38

Lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank 3 kap. 1 § samt 4 kap. 8 §
Se bland annat Betalningsrapporterna och remissvar på Betalningsutrednigens
slutbetänkande.
40
Se bland annat Riksbankens årsredovisning 2023 och Betalningsrapporten 2024.
41
Lagen om Sveriges riksbank (lag 2022:1568)
39

59

s. 60 Kontrollera mot PDF

Riksbanken har utöver de allmänna kommentarerna kring
kontanternas funktion som betalmedel i Sverige, även inkommit
med en skrivelse till den här utredningen med syfte att beskriva de
åtgärder som Riksbanken ser som viktigast för upprätthållandet av
kontantinfrastrukturen. Skrivelsen från Riksbanken som riktades till
utredningen innehåller bland annat uppskattningar på kostnaderna
för de mest centrala aktörerna i kontantkedjan som bidrar till att
cirkulationen och användningen av kontanter fungerar, samt förslag
på hur marknaden kan regleras. I de regleringsförslag som banken
presenterar finns det alternativ för hur de banker som i dag har
ansvar för tillhandahållandet av kontanttjänster enligt
betaltjänstlagen ska ha ett övergripande ansvar för att
kontanttjänster gentemot betalningsmottagare (tjänster för
dagskasseinsättning) fungera. Skrivelsen innehåller exempel på hur
dagens reglering som tillåter så kallade insättningsautomater med
begränsade funktioner räknas som fullgoda alternativ för
betalningsmottagares behov av dagskasselösningar inte är en lämplig
lösning. Riksbanken pekar på att insättningsautomater i flera fall inte
fungerar ens för mindre betalningsmottagare med högst begränsad
omsättning i kontanter, och att behovet av tjänster som
serviceboxar, smarta kassaskåp och upphämtningstjänster är centrala
för företagens möjlighet att ta emot kontanter.42
6.1.2

Bankerna och Bankomat

Svenska banker kan för enkelhetens skulle delas upp i två grupper,
de som omfattas av lagkraven om tillgång till kontanttjänster enligt
lagen om betaltjänster (betaltjänstlagen) 9 kap. 1 § (för närvarande
sex banker) och de som inte omfattas.
De sex banker som i dag omfattas av betaltjänstlagens krav på att
tillhandahålla kontanttjänster har helt avvecklat hantering av
kontanter i sina egna verksamheter, och upplåtit ansvaret för
tillhandahållandet av kontanttjänster till det gemensamägda bolaget
Bankomat AB. Genom Bankomats uppdrag som består i att uppfylla
betaltjänstlagens krav på ägarbankerna har utbudet av
kontanttjänster i högsta grad automatiserats genom uttags- och

42

Skrivelse från Riksbankens avdelning för betalningar, 2024-09-03

60

s. 61 Kontrollera mot PDF

insättningsautomater. Bankomat tillhandahåller ca 1 300 platser för
kontantuttag och ca 400 platser för insättning av kontanter.
Genom Bankomats nätverk av uttagsmaskiner täcker dessa upp
för kraven enligt betaltjänstlagen om att högst 0,3 procent av
befolkningen får ha mer än 25 kilometer till närmaste plats för
kontantuttag. För dagskasseinsättning uppfyller bankerna även
kravet genom att tillhandahålla insättningsmaskiner, men om dessa
inte skulle räknas in i utvärderingen skulle andelen av befolkningen
som har längre än 25 kilometer till närmaste plats för insättning öka
till omkring två gånger över den lägsta tillåtna andelen av personer
som får ha längre än 25 kilometer till närmaste plats för insättning
av kontanter. 43 Bankomats insättningsautomater räknas in i
underlaget för platser för insättning av dagskassor, även om det har
ifrågasatts om dessa verkligen är praktiskt användbara för företag
med mer än ringa omsättning i kontanter.
Bankomat aviserade 2023 att företaget avser att starta egen
verksamhet för uppräkning- och värdetransporter av kontanter, som
dock enbart ska serva de egna uttags- och insättningsmaskinerna 44. I
dagsläget utförs detta av ett upphandlat värdebolag, Loomis, och
därmed kommer två företag att verka på marknaden för
värdetransporter och uppräkningstjänster. Det finns i dagsläget inga
besked om Bankomat avser att i framtiden utöka verksamheten till
att även erbjuda motsvarande tjänster som Loomis gör gentemot
betalningsmottagare i behov av insättning av dagskassor
(upphämtning, smarta kassaskåp, serviceboxar etcetera) eller
erbjuda växelkassetjänster. Det som dock är klart är att det innebär
en större förändring som kommer att påverka marknaden för
kontanthanteringen i Sverige, med fler aktörer som delar på en
minskande marknad där Bankomat meddelat att de enbart avser att
hantera den egna infrastrukturen som tillhandahålls på grund av
ägarbankernas skyldigheter enligt betaltjänstlagen. In en intervju
med Dagens industri menar företrädare för Bankomat att kostnaden
för att tillhandahålla värdetjänster i egen regi inte kommer att vara
dyrare än att upphandla samma tjänster från Loomis 45. Att
kostnaderna inte kommer att vara högre i egen regi skulle innebära
att Bankomat förväntar sig att den kommande värdeverksamheten
43
44
45

Pipos serviceanalys
Bankomat, pressmeddelande 2023-11-14 och Dagens Industri 2023-07-17
Dagens industri, 2023-07-17

61

s. 62 Kontrollera mot PDF

kan utföras mer kostnadseffektivt, trots att det inte kombineras med
andra kontant- eller värdetjänster än service av uttags- och
insättningsautomater.
6.1.3

Värdebolag

I dag är Loomis AB det enda företaget i Sverige som erbjuder
värdetransporter och uppräkningstjänster av kontanter. I
tjänsteutbudet ingår även upphämningstjänster för dagskassor,
deponering av dagskassor i serviceboxar och så kallade safepointskåp
(smarta kassaskåp i- eller i nära anslutning till en verksamhet) där
Loomis kunder kan lämna in kontanter som registreras och sätts in
på kundens konto men hämtas upp vid ett senare tillfälle samt
tjänster för växelkassa till betalningsmottagare.
Utöver ett mindre antal sparbanker och andra serviceplatser för
dagskassor är Loomis den enda aktören som erbjuder deponering av
dagskassor av mer än ringa värden.
Den del av Loomis verksamhet som utgörs av service av
Bankomats infrastruktur kommer med hög sannolikhet att minska
eller helt upphöra efter att Bankomat tar över detta i egen regi under
2025. Hur övriga tjänster som Loomis erbjuder marknaden kan då
komma att påverkas är osäkert, men sannolikt negativt genom att två
bolag då kommer att dela på en marknad som minskar i omfattning
och möjligheten att genomföra transporter och tjänster med fler
syften (samdriftsfördelarna) minskar. Om Loomis väljer att
avveckla sin verksamhet på grund av minskad lönsamhet finns det i
dagsläget inte någon garanti att tjänster för dagskasseinsättning,
utöver
möjligheten
att
göra
mindre
insättningar
i
insättningsautomater, kommer att upprätthållas.
6.1.4

Kontanthanterande bolag

Andra delar av den kontanta infrastrukturen består av en mängd
företag som säljer tjänster kopplade till kontanter. Vissa företag
erbjuder uttagstjänster genom uttagsautomater eller kassatjänster
såsom ICA-banken, Kontanten och ChangeGroup. ICA-banken
och Kontanten (som ägs av Nokas) erbjuder uttagsmaskiner med
cirka 300 platser vardera och det går även att under vissa

62

s. 63 Kontrollera mot PDF

förutsättningar göra kontantuttag i kassan på ICA-butiker för ICAbankskunder och Swedbankkunder (upp till 2 000 kronor om den
enskilda butiker erbjuder tjänsten och tillräckliga kontanta medel till
tillgängligt). För kontanta räkningsbetalningar finns det i dag enbart
ett företag som erbjuder tjänster, ChangeGroup, som har 26 platser
där detta erbjuds. ChangeGroup är i huvudsak lokaliserade i
mellersta delarna av Sverige. Även Forex är en etablerad aktör inom
kontantområdet, men har sedan några år inte längre banktillstånd
och verksamheten är främst inriktad på handel med resevaluta.
6.1.5

Allmänheten

I det här avsnittet får den grupp som använder kontanter för
betalningar falla under samlingsbegreppet ”allmänhet”, men en
kanske mer pedagogisk beskrivning är att det rör sig om
konsumenter som betalar kontant. Andelen konsumenter som
använder kontanter har minskat under förhållandevis lång tid, men
förefaller ha stabiliserats kring ca 10 procent 46. Allmänheten är en
viktig del av infrastrukturen för kontanter eftersom det är genom
deras köp som kontanterna omsätts i handeln eller vid andra
betalningssituationer. Allmänhetens behov av kontanter varierar
kraftigt mellan olika grupper, där vissa personer närmast eller helt
har slutat använda kontanter för betalningar medan andra grupper
har ett fortsatt stort behov av sedlar och mynt för vardagliga inköp
och betalningar.
6.1.6

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen i Dalarnas län har ansvar för samordningen av
övervakningen av tillgången till grundläggande betaltjänster i Sverige
och kan efter ansökningar besluta om att betala ut stöd till aktörer
som erbjuder kontanttjänster eller betalningsförmedling på platser
där tillgången bedöms bristfällig.
Länsstyrelserna behöver i dag ansöka om medel för sin
verksamhet hos Post- och telestyrelsen som beslutar om medlen
som tilldelas för uppdraget om bevakning av att det finns
46

Riksbanken, Betalningsrapporten 2024, Definierat som andel av respondenternas senaste val
av betalmedel vid köp i fysisk handel.

63

s. 64 Kontrollera mot PDF

grundläggande betaltjänster som svarar mot samhällets behov. De
senaste åren har både antalet beslut om stöd och den totala summan
som betalats ut minskat kraftigt eftersom det inte bedöms finnas
några aktörer som erbjuder betalningsförmedlingstjänster på platser
där stöd kan betalas ut. Orsaken till detta är framför allt
nedläggningen av ClearOns tjänst Kassagirot som stod för den
större andelen av stödberättigade ombud.
6.1.7

Post- och telestyrelsen

Post- och telestyrelsen (PTS) har i dagsläget ansvar för tillsynen över
de skyldigheter som åligger vissa banker enligt betaltjänstlagen att
tillhandahålla platser för kontanttjänster, samt uppdrag att utfärda
förskrifter i enlighet med samma lag. PTS erhåller också ett anslag
om 25 miljoner som i delar fördelas till Länsstyrelsernas ansvar att
övervaka tillgången till grundläggande betaltjänster i Sverige. Av
anslaget om ca 25 miljoner kronor ska det dels finansiera PTS tillsyn,
dels de personalresurser som Länsstyrelserna behöver för att
genomföra sitt övervakningsuppdrag, men även upphandling av
grundläggande betaltjänster i Sverige samt utbetalning av
ekonomiskt stöd till verksamheter i landet som tillhandahåller
tjänster för grundläggande betaltjänster, såsom räkningsbetalning
över disk, uttag av kontanter eller insättning av dagskassor.
Fördelningen av anslaget som går till personalkostnader respektive
ekonomiskt stöd har under flera år varit i huvudsak till förmån för
personalkostnader då antalet verksamheter som erhåller ekonomiska
stöd för grundläggande betaltjänster har minskat betydligt över tid. 47
Sedan PTS fick ansvar för tillsynen av regelverket som
implementerades 2021 har det i dagsläget inte lett till någon
sanktionsprocess gentemot de banker som är reglerade. I det fall
PTS skulle identifiera att brister finns i tillgängligheten till
kontanttjänster ska de bereda underlag för Finansinspektionen som
i sin tur tar över ärendet och gör en bedömning om reglerade banker
brister i sina åtaganden avseende kontanttjänster, och om så är fallet
ska Finansinspektionen besluta om det finns skäl att driva en
sanktionsprocess gentemot bankerna.
47

PTS årsredovisningar för utfall av kostnader samt myndighetens regleringsbrev för tilldelat
ramanslag

64

s. 65 Kontrollera mot PDF

6.2

Kostnader för kontanthanteringen

Hanteringen av sedlar och mynt kräver till skillnad från elektroniska
betalningar en större grad av manuell hantering. Den manuella
hanteringen av kontanter kräver utrustning för bland annat
transporter, uppräkning och äkthetskontroller samt infrastruktur
för lagring och distribution som utgör den nödvändiga
infrastrukturen för kontantkedjan. Med de nödvändiga delarna som
krävs för att sedlar och mynt ska fungera som betalmedel på ett
säkert och effektivt sätt kommer det fasta kostnader som behöver
bäras upp av de aktörer som verkar inom kontantkedjan. Enligt en
uppskattning som Engström et. al. genomförde under 2024 har
bankernas kostnader för kontanthanteringen reducerats kraftigt från
ca 3,4 miljarder kronor år 2009 till drygt 0,7 miljarder 2023 framför
allt genom att de flesta banker slutat erbjuda kontanttjänster på
bankkontoren. 48
Riksbanken har sammanställt en uppskattning av kostnaderna för
kontantkedjan i en inlaga till utredningen där banken bedömer de
totala kostnaderna för att upprätthålla 2023 års nivå av funktion till
1 409 miljoner kronor. 49 Nedan följer en tabell över fördelningen av
kontantkedjans kostnader såsom Riksbanken har sammanställt dem.
Tabell 6.1

Kostnader för olika aktörer i kontantkedjan 2023

Aktör
Sveriges Riksbank
Bankerna och
Bankomat
Loomis
Post- och telestyrelsen
Totalt

Kostnad, miljoner kronor
178
765
441
25
1409

Källa: Sveriges Riksbank 50

48
Engström N, Mölgaard Pedersen A., Staff memo: Bank’s costs for providing payment
services (2024), Sveriges Riksbank s. 12-13
49
Sveriges Riksbank, sammanställning av uppgifter från Sveriges Riksbank, årsredovisningar
och Post- och telestyrelsen. Om kostnaden för tillverkning och inköp av nya sedlar räknas
med uppskattar Riksbanken kostnaden för 2023 års kontantkedja till 1 522 miljoner kronor,
men kostnaden för nya sedlar och mynt bör slås ut över flera år då inköpen görs periodvis.
50
Sveriges Riksbank, skrivelse till utredningen, s. 11

65

s. 66 Kontrollera mot PDF

I uppgifterna som Riksbanken sammanställt samlas kostnaderna
för den infrastruktur som krävs för att kontanterna fortsatt ska
kunna cirkulera på samma nivå som de gör i dag och uppgår då enligt
beräkningen till ca 1,4 miljarder kronor. Kostnaderna för aktörer i
handeln eller för konsumenterna har inte räknats in i
sammanställningen i tabellen ovan. För handeln består kostnaderna
för hanteringen av kontanter i vilka val de gör avseende kassasystem,
säkerhetslösningar och avtal med värdebolag, vilka alla kan variera
kraftigt. Konsumenternas kostnader för att hantera kontanter
utgörs framför allt av den tid som går åt att göra uttag av kontanter,
vilket i sig inte är en ekonomisk utgift utan snarare en
alternativkostnad för den tid som går åt.

6.3

Kontanter som brottsverktyg

Omfattande arbete har under de senaste åren pågått för att
implementera regelverk i syfte att begränsa förekomsten av
penningtvätt. Trots att det finns regler för hur kontanter ska
hanteras, transaktioner i handel följas upp eller hur
betaltjänstombud ska registrera transaktioner förekommer det att
bland annat att inkomster från kriminell verksamhet slussas genom
legala verksamheter för att tvättas rena.
Uppmärksammade rapporter från Finanspolisen 51 visar på
omfattande förekomst av penningtvätt i Sverige. Utpekade
branscher som advokatbyråer, betaltjänstombud, fastighetsmäklare
med flera bidrar till att bistå kriminella element att omsätta och föra
in inkomster från bland annat narkotika- och vapenhandel in i det
legala systemet.
I dagsläget har arbetet mot förekomsten av penningtvätt kommit
långt i de svenska bankerna som utvecklat rutiner för att stävja
förekomsten av penningtvätt i deras egna system. Det som dock är
fallet i Sverige är att de flesta banker inte längre hanterar kontanter
annat än genom Bankomat AB. Bankerna kan därför inte själva bidra
till att förlänga den erfarenhet som de byggt upp kring att identifiera
misstänkta transaktioner som utförs med kontanter.

51
Finanspolisens rapporter om penningtvätt i företag och utförsel av kontanter, Finanspolisen
informerar, se https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/finanspolisen/

66

s. 67 Kontrollera mot PDF

Eftersom bankerna lämnat de kontanta tjänsterna till andra
marknadsaktörer har det i viss mån lämnat marknaden öppen för
företag att tvätta pengar vid sidan av bankernas möjlighet till
kontroller av transaktioner med kontanter. Pengar tvättas då genom
olika funktioner i ekonomin där bankernas insyn saknas, och kan
föras in i den legala ekonomin, inklusive de konton som
tillhandahålls av de banker som inte längre erbjuder kontanta
tjänster.
6.3.1

Verktyg som förenklar penningtvätt

Det finns ett antal olika system som i dag är möjliga att missbruka i
Sverige som används av kriminella för att tvätta inkomster från bland
annat vapen- och narkotikahandel. Bland annat Finanspolisen har
uppmärksammat detta i ett antal rapporter och uppmärksamhet
kring dessa har under våren 2024 skapats genom rapportering från
SVT i programmet Uppdrag Granskning. Tjänsterna som nu särskilt
har uppmärksammats är framför allt:
Betaltjänstombud för internationella överföringar
Ombud för internationella betaltjänstinstitut används enligt
Finanspolisen och Uppdrag Granskning för att flytta inkomster från
kriminell verksamhet till utlandet genom att använda kontanter i
Sverige och identifiera avsändaren med en bulvans legitimation för
att undgå kontroller för kundkännedom och penningtvätt.
Hawalaväxlare
Hawala är ett mycket gammalt system för att göra överföringar
mellan länder, eller växla olika valutor. Systemet använder sig av
växlare i ett land där avsändaren lämnar in kontanter och mottagaren
i ett annat land kan hämta ut motsvarande värde utan att kontanterna
fysiskt flyttas. Transaktionen registreras genom en loggbok och
avvecklas vid ett senare tillfälle genom bulkbalansering mellan olika
ombud där större mängder kontanter flyttas vid samma tillfälle.

67

s. 68 Kontrollera mot PDF

Under 2023 gick Finansinspektionen ut med en riskbedömning
där myndigheten beskriver stora risker med hawalasystem. Den
främsta risken med hawala är enligt Finansinspektionen risker
kopplade till penningtvätt och finansiering av terrorism. Ett antal
förslag presenteras för att minska verksamheter aktiva inom hawala
är bland annat att öka kraven på verksamheterna med krav på
registrering, minska möjligheterna till fysisk in- och utförsel av
kontanter med
brottsligt syfte och
undersöka hur
myndighetssamverkan kan förebygga och förhindra illegal
valautaväxlingsverksamheter. 52
Regeringen har under 2024 haft en departementsutredning med
uppdrag att lämna förslag om hur illegal valutaväxling eller
finansiella verksamheter utan tillstånd från Finansinspektionen ska
kunna begränsas och motverka kriminellas möjlighet att återföra
brottsvinster till det legala systemet. Utredningen presenterade i
oktober 2024 sina förslag och regeringen lämnade ut en
lagrådsremiss i ärendet. Förslagen i paketet innebär bland annat att
flera finansiella verksamheter ska bli tillståndspliktiga och att införa
straffansvar för den som bedriver finansiell verksamhet utan
tillstånd. 53
Banker och företag
När den kriminella ekonomin flyttar från manuell kontanthantering
på grund av ökad digitalisering, har stora flöden flyttat till digitala
alternativ. Företag används i hög utsträckning som verktyg för att
tvätta pengar och begå ekonomisk brottslighet genom olika typer av
upplägg. Metoder för att begå bedrägerier, transaktioner för att dölja
pengars ursprung eller fiktiva lån används av kriminella för att
tillskansa sig tillgångar på olika sätt och för att föra in kontanta
brottsvinter i det legala systemet. 54
Polisen har identifierat att så kallade neobanker har blivit
värdefulla verktyg för kriminella att nyttja för penningtvätt och för
att försvåra för spårbarhet av tillgångar och transaktioner. I en
rapport pekar Polisen bland annat på att neobanker erbjuder tjänster
utanför deras tillstånd genom att slussa klientmedel till andra banker
52
53
54

Se bland annat Finansinspektionens hemsida, hämtad 2024-10-14
Se pressmeddelande från regeringen 2024-10-10, hämtad 2024-10-14
Finanspolisen, rapport 2024 Företag som brottsverktyg

68

s. 69 Kontrollera mot PDF

och därmed riskerar att dölja vem som är innehavare av tillgångarna
på kontot. Neobankernas digitala verksamhet med distansavtal med
kunderna förenklar också för användningen av bulvaner och falska
ID-handlingar för att öppna en kundrelation vilket gör att det är
svårt att spåra verkliga huvudmän bakom transaktioner och
tillgångar. I rapporten konstaterar Polisen att kontanter är ett vanligt
verktyg för olagliga transaktioner, men att användandet av digitala
betalningsmedel ökar som följd den allmänna digitaliseringen av
samhället. 55
6.3.2

Penningtvätt i digitala kanaler

Penningtvätt i verksamheter med hög andel kontanter bedöms av
bland annat Finansinspektionen och Polisen som högrisk för
förekomst av penningtvätt. Dock förekommer penningtvätt även
inom andra delar av betalningssystemet där kontanter inte finns, och
utredningen kommenterar detta med syfte att belysa de problem
som finns med kriminalitet i samhället som också behöver
adresseras. Kriminella som genererar brottsvinster finns även inom
områden där brottsvinster uppkommer i digitala former som
behöver ”tvättas rena” och återföras i det legala systemet.
Brottsvinster från exempelvis bedrägerier eller välfärdskriminalitet
kan uppgå till stora summor 56 där ursprunget av medlen behöver
döljas för att kunna användas till andra syften. Det finns många olika
tillvägagångssätt för att dölja ursprunget för brottsvinster som
uppkommit genom digital eller elektronisk brottslighet, där bland
annat så kallad skiktning 57 används eller genom överföringar till och
från konton på onlinekasinon 58. I de digitala kanalerna finns det ofta
en möjlighet att spåra transaktioner, men arbetet tar förhållandevis
lång tid och när utredningsarbetet är klart är risken stor att pengarna
är borta från rättsväsendets räckvidd. I takt med att mängden
kontanter i samhället har minskat, har de kriminellas arbete med att
tillgodogöra sig brottsvinster ökat i de digitala kanalerna som i vissa
55

Polisen, Nationell riskbedömning 2023/2024 - Neobanker
Polisen, Den kriminella ekonomin, Finanspolisen har uppskattat omfattningen av
bedrägerier till ca 7,5 miljarder under 2023 och välfärdskriminalitet till ca 8,2 miljarder där
brottsmisstanke föreligger vid en felaktig utbetalning, 2024-09-16
57
Transaktioner genomförs mellan ett stort antal konton och betaltjänster för att försvåra
spårbarheten, exempelvis genom flertalet Swishtransaktioner eller genom olika betaltjänster
och kryptotjänster.
58
Polisen, 2021, Penningtvätt på spelmarknaden
56

69

s. 70 Kontrollera mot PDF

avseenden är lättare att hantera eftersom de inte kräver tillgång till
pengarna i fysisk form och därför inte heller behöver transporteras
eller föras in i det lagliga systemet genom fysiska mellanhänder.
6.3.3

Bolag som brottsverktyg

Sedan 2010 finns det möjlighet för mindre företag att välja bort
extern revisor genom en reform som regeringen genomförde i syfte
att öka konkurrenskraften i mindre bolag och skapa bättre
möjligheter för dessa företag att växa utan betungande kostnader.
Reformen har enligt Riksrevisionen bidragit till att minska
kostnaderna för vissa mindre företag som väljer att inte anlita en
extern revisor men att de förväntade effekterna på företagens tillväxt
och konkurrenskraft har uteblivit. Riksrevisionen bedömer i sin
rapport från 2017 att de företag som valt bort revisor är mindre
lönsamma än företag med revisor och betalar mindre bolagsskatt på
grund av lägre tillväxt. Det finns också enligt revisionen en ökad risk
för ekonomisk brottslighet i dessa företag samt att antalet fel i
årsredovisningarna för företag utan revisor är högre än i
motsvarande företag med revisor. Riksrevisionen rekommenderar i
rapporten att regeringen bör verka för ett återinförande av
revisorsplikt så som den såg ut innan 2010 års reform. 59
Förhållandevis nyligen slog även den statliga utredningen om
bolag och brott fast att om revisorsplikten för aktiebolag ska
återinföras så bör den göra det på samma sätt som före reformen
2010, med krav på samtliga aktiebolag att ha minst en revisor. 60
Det finns möjligheter för ett aktiebolag under gränsvärdena om
färre än tre anställa (i medeltal), under 1,5 miljoner kronor i
balansomslutning och under 3 miljoner kronor i omsättning att
bedriva näringsverksamhet i princip utan insyn i bolaget. Ett företag
som inte når upp till två av dessa gränsvärden kan välja bort att anlita
revisor. 61 Enligt en granskning som SVT gjorde 2024 inom
restaurangbranschen visade att det finns en betydande mängd
företag som väljer bort att anlita revisor trots att de uppfyller minst

59

Riksrevisionen, RiR 2017:35, Avskaffandet av revisionsplikten för små aktiebolag – en
reform som kostar mer än den smakar
60
SOU 2023:34, Bolag och brott, s. 196
61
Bolagsverkets hemsida, Revisor i aktiebolag – Bolagsverket, hämtad 2024-09-12

70

s. 71 Kontrollera mot PDF

två av de kraven som listas ovan 62. I SVT:s granskning framkom det
att drygt 4 700 företag med en samlad redovisad omsättning om ca
4,3 miljarder kronor valde bort revisor trots att de inte omfattas av
undantaget för revisorsplikt. En liknande analys som Tidningen
Balans publicerat 2024 kommenterar en uppskattning om att över
9 000 företag totalt väljer bort att anlita revisor, baserat på uppgifter
som lämnat in genom årsredovisningar till bolagsverket 63. Även om
endast en mindre andel av dessa bolag drivs med syfte att begå brott
kan konsekvenserna vara stora för samhället som helhet.
Bolagsverket menar i en kommentar till SVT:s granskning som
de publicerat på sin hemsida att de är medvetna om problemet att
företag väljer bort revisor trots skyldigheten att anlita en. Verket
menar också att de är medvetna om att företag kan användas som
brottsverktyg. 64 Bolagsverket påpekar också i remissvaret till
slutbetänkandet i utredningen Bolag och brott att de inte anser att
det finns skäl att återinföra krav på alla aktiebolag att anlita revisor
då det skulle vara en omfattande och kostnadsdrivande reform.
Bolagsverket efterfrågar snarare fler verktyg till förfogande i sitt
brottsförebyggande arbete för att komma åt bolagsrelaterad
brottslighet. 65

6.4

Statens roll för ökad användbarhet och tillgång
till kontanter

I Betalningsutredningen lyftes frågan om statens roll på
betalningsmarknaderna, och bedömningen gjordes att den statliga
rollen ska stärkas och ett större ansvar bör tas för att alla ska kunna
genomföra betalningar till rimliga kostnader. Staten kan på olika sätt
främja möjligheterna till ökad användbarhet och tillgänglighet för
kontanter, bland annat genom reglering av marknaden, ekonomiskt
stöd till delar av kontantkedjan eller genom att själv erbjuda tjänster
mot allmänheten.
62
SVT:s hemsida, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/var-sjatte-restaurang-saknar-revisoromsatter-miljarder-utan-att-granskas, hämtad 2024-09-12
63
Tidningen Balans, https://tidningenbalans.se/artikel/9000-foretag-saknar-revisor-trotslagkrav, hämtad 2024-09-12
64
Bolagsverkets hemsida,
https://www.bolagsverket.se/omoss/nyheter/nyhetsarkiv/nyhetsarkiv2024/foretagsomskaha
revisormensaknarsadan.5178.html, hämtad 2024-09-12
65
Bolagsverket, remissvar till SOU 2023:34 Bolag och brott, Bolagsverkets dnr AD4432/2023

71

s. 72 Kontrollera mot PDF

6.4.1

Reglering och lag

Statens roll som lagstiftare är bland annat viktig för att klargöra vem
som är ansvarig för vad. I Sverige finns det flera lagar som reglerar
såväl kontanter som betalningar, och även allt som relateras till detta
som exempelvis lagar om avtal eller penningtvätt.
Det finns under vissa omständigheter situationer där staten inte
behöver reglera marknaden genom lagstiftning om marknaden på
eget initiativ korrigerar en upplevd brist, så kallad självreglering.
Självreglering kan i vissa avseenden vara att föredra framför
lagstiftning om det leder till att identifierade problem löses av
marknaden själv. Detta eftersom lagstiftning ofta leder till visst mått
av ineffektivitet genom ofrivillig allokering av företagens resurser
och en ökning myndigheternas administrationsbörda.
Rätt att betala kontant eller inte
Under nuvarande lagstiftning kan det, aningen förenklat, uttryckas
som att två lagar styr vem som är skyldig att ta emot kontant
betalning eller inte. Riksbankslagen reglerar att sedlar och mynt är
lagliga betalmedel som generellt ska gälla alla som tar emot
betalningar, om inte särskild lagstiftning finns som säger motsatsen
(till exempel skatt och kollektivtrafik). Avtalslagen reglerar dock att
skyldigheten att acceptera sedlar och mynt kan avtalas bort om
rättsförhållandet mellan betalaren och betalningsmottagaren är av
civilrättslig karaktär.
Betalningsutredningen gör i sitt slutbetänkande ett
ställningstagande att lagliga betalningsmedel inte kan avtalas bort i
en betalningssituation som är av huvudsakligen offentligrättslig
karaktär, om inte lagstiftning finns som säger motsatsen. Samma
slutsats drar även Högsta Förvaltningsdomstolen och
Justitieombudsmannen när de resonerar om vilka förutsättningar
som gäller i en betalningssituation.

6.5

Bedömningar

Såväl utbudet av kontanttjänster som den infrastruktur som
upprätthåller flödet av kontanter består idag av ett bräckligt system

72

s. 73 Kontrollera mot PDF

som riskerar att implodera om ytterligare begränsningar i
användbarheten uppkommer eller om ytterligare avveckling av
infrastrukturen genomförs. Utredningen ser att det för framtidens
möjlighet att fortsatt kunna använda kontanter för betalningar i
Sverige behöver finnas en aktör med huvudsakligt ansvar för detta.
Kontanter är ett viktigt verktyg för många invånare i Sverige för
deras möjlighet att fortsatt kunna genomföra betalningar. Kriminella
aktörer som använder kontanter för att genomföra transaktioner för
olagliga varor eller i syfte att tvätta brottsvinster har enligt
utredningen fått stor uppmärksamhet och har i icke obetydlig
utsträckning lett till en nedmontering av tjänster som är viktiga för
kontanternas funktionalitet i lagliga syften.
Utredningen ser att det finns ett ansvar som behöver delas mellan
det offentliga och det privata för att upprätthålla funktionen för
kontanter ända till dess att hela betalningssystemet är tillgängligt för
alla i samhället.
Bankerna har de mest utvecklade kontrollsystemen och
erfarenhet av att övervaka transaktioner och misstänkta beteenden
bland kunder. Bankernas övervakning gäller dock enbart för de
företag och konsumenter som använder de system och tjänster i de
respektive bankerna och saknar möjlighet att kontrollera
transaktioner eller beteenden utanför dessa. Utredningen anser att
bankerna i sin verksamhet kan bidra med värdefulla insatser i det
arbete som förs i samhället mot den kriminella ekonomin. Att som
bank välja bort att hantera kontanter på grund av att inte riskera
medverka till penningtvätt kan mycket väl ha en kontraproduktiv
effekt när mindre nogräknade aktörer träder in i stället för banker.
Av den anledningen ser utredningen att bankerna behöver ges ett
större ansvar för att erbjuda kontanta tjänster mot sina kunder, dels
för att konkurrera ut oseriösa aktörer som bidrar till penningtvätt av
brottsvinster, dels på grund av att de med välfungerande rutiner har
möjlighet att identifiera misstänkta transaktioner och
kundbeteenden.
Lagstiftaren bör överväga starkare reglering för att begränsa de
olika system för internationella transaktioner av kontanter för att
försvåra för penningtvätt av kriminella inkomster. Betaltjänstombud
för internationella överföringstjänster och hawalaväxling bedöms av
utredningen
som
särskilt
problematiska
och
särskild

73

s. 74 Kontrollera mot PDF

uppmärksamhet bör riktas mot dessa verksamheter 66. Vissa åtgärder
har initierats för att begränsa möjligheterna för dessa verksamheter
genom ökade krav på tillståndsplikt för valutaväxling, men sannolikt
behövs det mer åtgärder för att begränsa de möjligheter som finns
för organiserad brottslighet att utnyttja betaltjänstombud och
hawalaväxling för att tvätta svarta pengar. Utredningen ser att den
typ av tjänster för internationella transaktioner som erbjuds genom
betaltjänstombud och hawalaväxling även efterfrågas av legitima
orsaker för personer som behöver göra internationella överföringar
till exempelvis anhöriga i andra länder. Eftersom den typen av
överföringar i vissa fall inte går, eller är dyra att genomföra på ett
bankkontor har tjänsteutförarna fortsatt en roll att spela. Rollen som
dessa aktörer spelar kan vara viktig om transaktioner görs till
personer i områden där normala banksystem inte finns men bör
enligt utredningen dock lyda under strikta kontroller avseende
gällande regler för penningtvätt och kundkännedom och arbeta med
motsvarande rutiner som exempelvis banker gör. Ett exempel på
åtgärder som skulle kunna vidtas för att kunna genomföra en
transaktion via ett betaltjänstombud är multifaktoridentifiering
genom två separata identitetshandlingar eller genom legitimering
samt fotografering av avsändare i samband med- eller signering av
transaktionskvitto.
Det är även utredningens bedömning att det sedan kravet på
revisor i alla aktiebolag reformerades 2010 blivit lättare att använda
företag som brottsverktyg och att det sannolikt behövs en palett
med åtgärder inom såväl brottsförebyggande arbete som eventuella
justeringar av undantag för revisorsplikt i bolag. Det bör i alla fall
inte finnas något krav på banker eller värdebolag att acceptera en
företagskund som vill teckna ett avtal om deponering av dagskassor
som samtidigt saknar revisor i verksamheten eller inte kan uppvisa
en seriös affärsverksamhet. Det är utöver det också av största vikt
att oseriösa aktörer som utnyttjar bolag som brottsverktyg inte på
enkla sätt kan falla igenom brottsförebyggande åtgärder eller
rättsvårdande myndigheters tillsyn. Därför bör samverkan och
66

En utredning och lagrådsremiss gick i oktober 2024 ut med syftet att göra aktörer som är
aktiva valutaväxlare tillståndspliktiga. Ett antal förslag ingår i utredningens promemoria som
avser att begränsa möjligheten att återföra brottsvinster in i den legala ekonomin. Se
regeringens
pressmeddelande
från
2024-10-10,
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/10/krafttag-mot-de-kriminellaspengatransaktioner-bland-annat-hawala/

74

s. 75 Kontrollera mot PDF

informationsdelning om riskbedömningar eller misstankar om
otillbörlig verksamhet på lämpligt sätt kunna delas mellan relevanta
aktörer.

75

s. 76 Kontrollera mot PDF

7

Betalningsmottagares tillgång till
kontanter och kontanttjänster

Det finns många åsikter om varför färre väljer att betala med
kontanter, att färre betalningsmottagare accepterar kontanter och
att servicen för kontanthantering blir dyrare samtidigt som utbudet
minskar. Vad som är den utlösande faktorn, och vem som står som
ansvarig till den utveckling som sker är svår att svara på med ett rakt
svar. Ett pedagogiskt sätt att beskriva hur kontanterna fungerar är
att likna det vid ett cirkulärt system med ett antal anhalter för
respektive aktör och funktion. Funktionen i respektive anhalt i
systemet är beroende av funktionen i anhalten som hade ansvaret för
sedeln eller myntet dessförinnan. Interberoendet mellan olika delar
av kontanthanteringen innebär att det handlar om nätverkseffekter
och på sätt och vis om plattformsekonomier. En produkt som
karaktäriseras av nätverkseffekter i en plattformsekonomi är
beroende av att mängden utförare och brukare är förhållandevis stort
och byter värden med varandra.
Lagliga betalmedel har i dag en låg ställning ur ett juridiskt
perspektiv och kan i de flesta fall avtalas bort. Det är en utveckling
som sker såväl i Sverige som i omvärlden. Flera länder går dock mot
att utveckla lagstiftning där respektive lands lagliga betalmedel ska
vara möjligt att betala med i fysisk handel, om inte skäl för undantag
finns.
Bankernas ansvar
I Sverige har det tagits politiska beslut i den relativa närtiden om att
det ska åligga en skyldighet på de största bankerna att upprätthålla

76

s. 77 Kontrollera mot PDF

en fungerande lägstanivå för kontanttjänster i landet 67. Syftet med
att vissa banker ska tillhandahålla grundläggande kontanttjänster för
uttag av kontanter och insättningsmöjligheter för dagskassor är att
kontantkedjan i landet ska upprätthållas av de aktörer som också står
som tillhandahållare av bankkonton samt infrastruktur för
betalningar.
Figur 7.1

Kontanternas onda cirkel

Källa: Nederländernas centralbank, egen bearbetning

I figur 7.1 illustreras det som kan kallas kontantkedjans onda cirkel,
där minskad användning, försämrad tillgänglighet och ökade
kostnader samspelar till förstärkningseffekter i ”nästa led”.
Mekanismerna i kontanternas onda cirkel är att likna vid metaforen
om hönan och ägget, om vad som är orsaken och vad som är
resultatet. Om utvecklingen med minskad användning tillsammans
med nedmonterad infrastruktur för kontanter fortsätter kommer
effekten av den onda cirkeln leda till att minst någon del av
kontantkedjan helt slutar fungera och kontanter som betalmedel blir
överflödigt.
Det framhålls ofta från företrädare i handeln eller från bankerna
att utvecklingen mot ett kontantfritt samhälle drivs av
konsumenterna. Huruvida utvecklingen drivs av konsumenter,
67

Prop. 2019/20:23, s.33

77

s. 78 Kontrollera mot PDF

handeln eller bankerna lämnas i den här utredningen obesvarad. Det
kan dock påpekas att banker drivit utvecklingen mot att avveckla
kontanter från sina lokala kontor, vilket inneburit att de kunder som
behöver använda kontanter blivit tvungna att anpassa sig till
bankernas beslut. Bankerna i Sverige har fått stora friheter i hur de
väljer att bedriva sin verksamhet, och vilka tjänster de tillhandahåller
utan att staten reglerar detta i detalj. Inställningen har länge varit att
marknaden själv är bäst lämpad att avgöra vilka tjänster som ska
tillhandahållas, eftersom det kommer att leda till en
samhällsekonomiskt effektiv allokering av resurser och konkurrens
mellan olika aktörer.

7.1

Insättningsmöjligheter för dagskassor

Att acceptera kontanter eller inte för betalningar i fysisk handel är
enligt branschföreträdare ett beslut som tas med stor försiktighet
där för- och nackdelar vägs på guldvåg. En försäljare av en vara eller
tjänst vill inte förlora kunder genom att neka vissa betalsätt men kan
samtidigt behöva ifrågasätta om kostnaderna för exempelvis
kontanthanteringen motsvarar värdet av den försäljning som sker
med kontanter som betalning.
Det är inte bara inom handeln som tillgången till kontanttjänster
är viktig. Avgifter till myndigheter eller andra aktörer som utför
myndighetsliknande tjänster (offentligrättsliga avgifter) ska kunna
betalas kontant om det inte finns lagstiftning som säger annat. I dag
finns det alltså aktörer som tar ut offentligrättsliga avgifter i hela
landet som är i behov av fungerande system för tillgång till
växelkassa eller insättningsmöjlighet av inkomna avgifter som
betalts med kontanter.

7.2

Infrastrukturen för insättning av dagskassor har
minskat kraftigt

Företag eller andra organisationer som hanterar kontanter behöver
kunna sätta in dessa på konto på sin bank. Det finns olika alternativ
för att sätta in sedlar och mynt på konto, men tillgången till dessa
tjänster varierar dels på grund av tillgänglighetsskillnader i landet,
dels vad gäller kostnaden för tjänsterna.
78

s. 79 Kontrollera mot PDF

För större näringsidkare, såsom större livsmedelsbutiker är det
fortfarande vanligt att anlita ett värdebolag för upphämtning av
kontanter vid försäljningsstället. Detta är en rimlig lösning för de
aktörer med dagskassor som uppgår till betydande belopp, men är
också förknippat med större kostnader.
Utvecklingen för antalet fasta platser där en betalningsmottagare
kan sätta in dagskassa har förändrats kraftigt. I tabell 7.1 nedan
framgår utvecklingen mellan åren 2017 och 2024 för de
serviceformer som utgör de viktigaste fasta platserna för
dagskasseinsättning enligt statistiken som samlas in i Tillväxtverkets
analysverktyg Pipos Serviceanalys.
Tabell 7.1

Förändring i antal fasta platser för insättning av dagskassa
mellan 2017 - 2024

Serviceform

2017 2024

Bankkassa
Insättningsautomat
Servicebox
Över disk hos ombud
Totalt

298
287
574
562
1721

44
449
362
27
882

Förändring
-85,2%
+56,4%
-36,9%
-95,2%
-48,8%

Källa: Tillväxtverket, Pipos Serviceanalys – hämtad april 2024

Implementeringen av vissa bankers skyldighet att tillhandahålla
grundläggande kontanttjänster 2021 gjordes med syftet att
upprätthålla servicenivån i kontanthanteringen på 2017 års nivå.
Totalt har antalet fasta platser för insättning av dagskassa halverats
från tiden då servicenivån skulle ha upprätthållits på en viss nivå och
utbudet av tjänster har minskat drastiskt till förmån för framför allt
det som kallas insättningsautomater. Mellan 2017 och 2024 har alla
bankkontor, förutom ett mindre antal sparbanker helt avskaffat
möjligheten till insättning av dagskassa på bankkontor vilket lett till
en minskning av tjänster i fysisk bankkassa med över 85 procent och
möjligheten att göra dagskasseinsättning genom ett ombud har
minskat med över 95 procent. Det är en trend att manuella tjänster
för kontanthantering minskar kraftigt då det är en
effektiviseringsåtgärd med klara säkerhetsfördelar att automatisera
dessa. Därför är det också intressant att det skett en minskning i
antalet serviceboxar (som framför allt tillhandahålls av Loomis samt

79

s. 80 Kontrollera mot PDF

ett fåtal av enskilda sparbanker) med nästan 37 procent, medan
antalet insättningsautomater i stället ökat med över 56 procent.
7.2.1

Upphämtningstjänst och smarta/säkra kassaskåp

Betalningsmottagare som hanterar kontanta betalningar kan teckna
avtal med ett värdebolag om upphämtning av dagskassor direkt vid
försäljningsstället. Det finns olika alternativ för hur tjänsten utförs,
där bland hämtningsfrekvens kan variera och även varianter där ett
kassaskåp som tillhör värdebolaget installeras i eller i nära anslutning
till en betalningsmottagares verksamhetsplats för att dagskassa ska
kunna deponeras och hämtas upp vid senare tillfälle som ett
alternativ till en renodlad upphämningstjänst.
Upphämtningstjänster
Upphämtningstjänster för dagskassor kännetecknas av att ett
värdebolag med fysisk personal och transportfordon hämtar upp
sedlar och mynt hos en betalningsmottagare som har avtal med det
värdebolag som utför tjänsten. När dagskassan har hämtats
transporteras den till en anläggning för uppräkning och de
deponerade kontanterna sätts in på betalningsmottagarens konto.
Tjänsten bedöms som en säker lösning för den betalningsmottagare
som inte vill flytta pengarna själv till en annan plats för insättning i
till exempel en insättningsautomat eller servicebox vilket kan vara
förknippat med hög risk för rån. Det finns bara en utförare av
upphämtningstjänster för dagskassor i Sverige i dag, Loomis AB,
som på kommersiell grund tillhandahåller dessa tjänster. För
närvarande har Loomis 2 554 kunder med avtal om
upphämtningstjänster vid 10 454 olika platser för upphämtning av
kontanter 68.
Smarta/säkra kassaskåp
Smarta kassaskåp kan närmast liknas vid en hybridlösning mellan
upphämtningstjänster och serviceboxar. En betalningsmottagare
68

Uppgift från Loomis, hämtad 2024-10-16

80

s. 81 Kontrollera mot PDF

kan få ett så kallat smart kassaskåp placerat i eller i nära anslutning
till sin verksamhetslokal som då kan delas med andra
betalningsmottagare. Användaren registrerar själv hur mycket
kontanter som deponeras och får motsvarande värde insatt på sitt
konto. Det bolag som tillhandahåller tjänsten gör regelbundet eller
vid behov besök vid det smarta kassaskåpet för att tömma och
transportera de deponerade kontanterna till en säker anläggning för
uppräkning. I dag är det endast Loomis AB som tillhandahåller
tjänster för smarta kassaskåp genom produkten som kallas
Safepoint. För närvarande har Loomis 635 kunder med avtal om
smarta kassaskåp/Safepoint vid totalt 1 469 platser 69.
7.2.2

Serviceboxar

Serviceboxar är en tjänst som tillhandahålls av Loomis samt av ett
mindre antal sparbanker i Sverige. Tjänsten karaktäriseras av en
automatiserad maskin där en betalningsmottagare med avtal kan
lämna in sedlar och mynt. Avtal kan normalt tecknas för att företag,
föreningar eller andra med behov av insättning av dagskassor. Av de
serviceboxar som finns i drift i Sverige står Loomis för den nästan
uteslutande andelen, och de högsta tillåtna gränserna för insättning
är 500 000 kronor per dag. Tjänsten beskrivs av användare som en
flexibel lösning för de företag eller andra betalningsmottagare som
inte är i behov av eller har betalningsvilja för en upphämtningstjänst,
då den möjliggör för insättning av betydande summor av såväl sedlar
som mynt. För närvarande har Loomis 16 495 kunder 70 med avtal
som regelbundet använder företagets serviceboxar som finns vid
totalt 326 platser 71.
7.2.3

Insättningsautomater

Så kallade insättningsautomater medger för insättning av sedlar på
konto i en bank och tillhandahålls i Sverige av Bankomat AB.
Insättningsautomaterna är som oftast en kombinerad uttags- och
insättningsautomat som kan hantera insättning av sedlar från såväl
69
70
71

Uppgift från Loomis, hämtad 2024-10-16
Uppgift från Loomis, hämtad 2024-10-17
Pipos Serviceanalys, hämtad april 2024

81

s. 82 Kontrollera mot PDF

konsumenter som juridiska personer, men inte mynt. Bankomat
erbjuder i dagsläget ca 450 platser för insättning av sedlar, och
redovisas i bedömningsunderlaget till PTS som en plats för
insättning av dagskassa. Tjänsten är begränsad till ett visst antal
sedlar, samt ett visst belopp under en begränsad tidsperiod 72. Typiskt
sett handlar begränsningarna om maximalt 100 sedlar och maximalt
10 000 kronor per sjudagarsperiod eller 15 000 kronor per 30dagarsperiod, beroende på vilket avtal en kund har med sin bank. I
tabell 7.2 nedan framgår uppgifter om villkoren för insättning av
dagskassor för juridiska personer i de insättningsautomater som
Bankomat tillhandahåller.
Tabell 7.2

Dagskassor via insättningsautomater

Bank
Danske Bank
Handelsbanken
Länsförsäkringar
Bank
Nordea
SEB
Swedbank

Dagskassa via
Bankomat
Nej
Nej
Ja
Nej
Ja
Ja

Limit för dagskassa
Nej
Nej
15 000 kr per 30dagarsperiod
Nej
10 000 kr per 7dagarsperiod
15 000 kr per 30dagarsperiod

Källa: SEB, Länsförsäkringar Bank, Nordea, Danske Bank, Swedbank, Svenska Handelsbanken.
Uppgifter från våren 2024

Begränsningarna i möjligheten att göra insättning av dagskassor i
insättningsautomater sätts enligt uppgift från Bankomat av bankerna
själva och det ska enligt dem gå att göra justeringar som tillåter större
insättningar än de som tillåts i dag. Utredningen har inte fått tillgång
till exakta uppgifter om hur många företag eller andra
betalningsmottagare som använder insättningsautomater för
dagskasseinsättning, men uppskattningar från de banker som
tillhandahåller tjänster för det är att det rör sig om ett begränsat antal
som utnyttjar tjänsterna för mindre insättningar av sedlar.
72
Varje bank erbjuder tjänster för insättning på egna villkor avseende limiter för insättning
och tidsperioder. Hälften av de reglerade bankerna erbjuder inga tjänster alls för juridiska
personer att göra insättningar genom insättningsautomater, medan hälften erbjuder
förhållandevis begränsade funktioner där de mest generösa villkoren tillåter insättning av
dagskassa om ca 1 000 kronor per dag i genomsnitt.

82

s. 83 Kontrollera mot PDF

Insättningsautomater är dock ett viktigt alternativ för
privatpersoner som behöver göra insättningar av sedlar på konto då
de flesta bankkontor i Sverige är kontantfria i dag, och användningen
har ökat betydligt under de senaste åren för dessa privatkunder 73.
De banker som är skyldiga att tillhandahålla grundläggande
kontanttjänster har alltså valt att erbjuda detta med en tjänst som
endast tillhandahålls av hälften av de reglerade aktörerna, och med
en teknisk lösning som inte kan hantera sina kunders hela behov för
insättning av dagskassor på ett praktiskt och användbart sätt. Att
sätta limiter för insättningar som motsvarar mellan 500 och 1 000
kronor per dag i genomsnitt samt att göra det i en automatiserad
tjänst som inte kan hantera insättning av mynt begränsar
användbarheten för de flesta företag som hanterar kontanter i en
icke obetydlig omfattning.
Med de limiter och begränsningar som bankerna tillämpar i
insättningsautomaterna ger det en högsta maximal insättning av
sedlar per år om drygt 500 000 kronor per år för kunder i Swedbank
och 180 000 kr för SEB respektive Länsförsäkringar. Om man räknar
baklänges och uppskattar att andelen kontanta betalningar i handeln
uppgår till mellan 5 och 10 procent av köpen är det endast
verksamheter med en total omsättning som är lägre än 5 - 10
miljoner kronor som i praktiken kan använda insättningsautomater
för deras behov av insättning av dagskassa. I det exemplet kan
verksamheten inte heller göra insättningar av mynt, utan enbart
sedlar.
7.2.4

Bankkassa/över disk

I dagsläget finns det enbart ett fåtal platser i landet som är
registrerade som insättningsplats för dagskassa i Serviceanalys
verktyg där ett företag kan göra det i en bankkassa eller över disk
hos ett ombud. Totalt rör det sig om 71 platser i Sverige där det går
att göra insättningar av dagskassor med manuell service.
Huvuddelen av platserna är enskilda sparbanker som fortfarande
hanterar kontanter på bankkontoret, och resterande utgörs av
tjänster som tillhandahålls av ett 20-tal växlingskontor inom
73

Se avsnitt 8.2.2 för utvecklingen av privatpersoners möjlighet till insättning av kontanter på
konto.

83

s. 84 Kontrollera mot PDF

ChangeGroup som i huvudsak är representerade med kontor i
Mellansverige. Av de banker som är skyldiga att tillhandahålla
grundläggande kontanttjänster är det ingen som erbjuder manuella
tjänster för kontanter vare sig för konsumenter eller juridiska
personer över disk.

7.3

Betaltjänstlagens krav på insättningsmöjligheter
för dagskassor

Sedan 2021 är det enligt lagen om betaltjänster krav på vissa
kreditinstitut att tillhandahålla platser för insättning av dagskassor i
hela landet. Så som lagen är skriven ska platserna för
dagskasseinsättning vara geografiskt fördelade och tillgängliga i
relation till befolkningen, och högst 1,22 procent av invånarna i
Sverige får ha längre än 25 kilometer till närmaste plats för insättning
av dagskassa.
Enligt den uppföljning av regelverket som PTS gör två gånger
årligen har tillgången till platser för insättning av dagskassa varit
fullgod. PTS ska även vart annat år göra en återrapportering av hur
utvecklingen för kontanttjänster ser ut och hur väl regleringen
motsvarar de behov av kontanttjänster som finns, samt vid behov
även föreslå justering av lagstiftning om det anses behövas om
förutsättning 74.
I PTS återrapportering från 2023 beskriver tillsynsmyndigheten
att utbudet av tjänster för insättning av dagskassor sedan en tid har
förändrats i den mening att serviceboxar som tillhandahållits av
Loomis och enskilda banker har minskat i förekomst samt att
tjänsten för dagskasseinsättning som ClearOn erbjöd försvann
hösten 2022. Totalt menar PTS att antalet platser för insättning av
dagskassa uppgick till 872 stycken hösten 2022, en minskning med
15 procent sedan våren 2021. Av de 872 platserna som PTS klassar
som plats för insättning av dagskassa utgjordes 414 stycken av
insättningsautomater från Bankomat. 75 PTS gör bedömningen i
återrapporteringen att upprättandet av insättningsautomater har
stärkt möjligheten att göra insättningar av dagskassor för företag
och föreningar. Det förs dock inget resonemang om tjänsten i sig
74
75

Post- och telestyrelsen, PTS-ER-2023:19
Post- och telestyrelsen, PTS-ER-2023:19

84

s. 85 Kontrollera mot PDF

uppfyller rimliga krav för en betalningsmottagares praktiska behov
av insättningsmöjligheter i dessa automater.
Om insättningsautomaterna inte längre skulle räknas med i
underlaget på grund av de begränsningar som gäller för
möjligheterna att sätta in icke obetydliga summor skulle antalet
platser för insättning minska med nästan hälften. Det som blir
uppenbart är att tolkningen av hur en plats för insättning av
dagskassa ska utformas tekniskt och sedermera tolkas i statistiken
riskerar att skapa en skev bild över vilka praktiska möjligheter som
finns för företag eller andra betalningsmottagare att hantera
kontanter i sin verksamhet. Ett företag med en genomsnittlig
kontantdagskassa över 1 000 kronor per dag har dåliga möjligheter
att använda en insättningsautomat för att täcka de insättningsbehov
som finns. En mindre matbutik som omsätter 10 miljoner kronor
med ca 5 till 10 procent av sin försäljning som betalas kontant skulle
ha kontanta intäkter mellan 500 000 och 1 000 000 kronor, vilket
skulle innebära att endast den minsta omsättningsnivån av kontanter
i en butik med låg frekvens av kontanta betalningar skulle kunna
nyttja insättningsautomaterna från Bankomat.

7.4

Tjänster för växelkassa

För att hantera betalningar med kontanter behövs det i de flesta fall
tillgång till växel i kassan hos den som tar emot betalningarna. Fram
tills ganska nyligen kunde företag eller andra betalningsmottagare gå
till sitt lokala bankkontor och köpa sedlar och mynt i lägre valörer
för att använda i den egna verksamheten som växel när en
konsument väljer att betala för ett köp som inte betalas med jämna
medel i kontanter. I och med att de allra flesta bankkontor har slutat
erbjuda dessa tjänster, förutom ett mindre antal sparbanker, har det
uppstått betydande hinder för att köpa tjänster för växelhantering. I
dag behöver en betalningsmottagare antingen lösa köp av sedlar och
mynt som ska användas som växel genom att köpa färdiga ”paket”
med mindre valörer från Loomis som erbjuder tjänsten, få växelkassa
levererat av Loomis i samband med upphämtning av dagskassa vid
verksamhetsstället eller med andra kreativa lösningar anskaffa
växelkassa i samarbete med andra näringsidkare som kanske har ett
överskott på mindre sedlar och mynt. Företag som inte har avtal med

85

s. 86 Kontrollera mot PDF

Loomis för upphämtning av dagskassor eller kan använda Loomis
andra tjänster för deponering av dagskassor, såsom serviceboxar eller
smarta kassaskåp har inte heller möjlighet att deponera kontanter i
mynt.
Att möjligheterna att hantera kontanter i mindre valörer, för både
sedlar i mindre valörer och mynt har försämrats på förhållandevis
kort tid utgör ett betydande hinder för att fortsätta acceptera
kontanta betalningar i verksamheter runt om i landet. Loomis
tjänster för växelkassa bedöms för 2024 av dem själva uppgå till
försäljning av över 120 000 färdiga paket växelvalörer av mynt och
sedlar av mindre valörer 76.

7.5

Säkerhet och risk för rån

Att hantera kontanter i handeln eller andra verksamheter har genom
tiderna alltid varit förknippat med risk att utsättas för rån eller annan
brottslighet. Kring åren runt millennieskiftet och fram till ca 2010
var det vanligt förekommande att handeln, banker eller
värdetransporter utsattes för rån i syfte att komma över kontanta
medel. Den situation som rådde under tidigt 2000-tal lever
fortfarande kvar färskt i minnet hos många personer som utsattes
för denna grova brottslighet som även satte stora avtryck i hela
samhället. Flertalet åtgärder sattes in för att minska riskerna att
utsättas för rån, och även säkerheten kring kontanthanteringen
ökade som en följd av den brottsvåg som fanns. I samband med detta
blev det också mer populärt att betala med elektroniska betalmedel
som kort, och många bankkontor påbörjade sitt arbete med att
avveckla manuell hantering av kontanter.
Insatserna mot brottsligheten gav resultat och i dagsläget är rån
av bankkontor och värdetransporter mycket ovanliga. Under 2022
skedde det senaste bankrånet som utredningen känner till och
samma år skedde endast ett rån mot en värdetransport rum. Det är
en signifikant och anmärkningsvärd förändring gentemot början av
2000-talet då det 2003 genomfördes 58 bankrån och lika många
värdetransportrån 77. Brottsförebyggande rådet utvecklar i en rapport
om bakgrunden till varför antalet grova rån mot banker och
76

Uppgift från Loomis och avser försäljning för de tre första kvartalen 2024 samt en prognos
för kvartal fyra, hämtad 2024-10-16
Brottsförebyggande rådet, Bank-, post- och värdetransportrån, rapport 2004, s. 11

77

86

s. 87 Kontrollera mot PDF

värdetransporter minskar och kommer bland annat fram till att
orsakerna kan bero på mindre användning av- och säkrare hantering
av kontanter, färre bankkontor och framgångsrikt arbete från
rättsvårdande myndigheter 78. I kombinationen av ökat arbete med
att sänka riskerna i verksamheter som hanterar kontanter och den
minskade användningen av kontanter har den potentiella
lönsamheten för att begå ett rån minskat helt enkelt på grund att det
inte längre är lika lukrativt för kriminella.
Mängden rån har dock inte helt försvunnit om andra
verksamheter räknas in, även om det skett drygt en halvering av
anmälda butiksrån de senaste åren, från 776 stycken 2014 till 350
stycken 2014 79. Målet för butiksrånen är dock mer varierat än riktat
enbart mot att komma över kontanter som för bank- eller
värdetransportrån. Vanliga orsaker till rån är att komma över
exempelvis värdefull elektronik, ädelmetaller eller tobak som kan
säljas till andra köpare eller bytas mot andra varor. Den ökade
medvetenheten kring risker i verksamheter med hög
kontanthantering och åtgärder för att öka säkerheten har minskat
incitamenten för kriminella att begå rån i syfte att komma över
kontanter.
Trots att mängden rån minskat där målet med rånet varit att
komma över kontanter kvarstår dock en högre riskfaktor i
verksamheter som hanterar kontanter, i jämförelse med en liknande
verksamhet som inte hanterar dem. En butik eller annan
betalningsmottagare som tar emot betydande mängder kontanter
kan uppleva att det finns risker att hantera dessa utanför en säker
miljö, och har därför behov att ha tillgång till säkra tjänster för bland
annat kassasystem, förvaring, transport och deponering av
kontanterna. Vid försäljningsstället sköts detta normalt med säkra
kassasystem och kassaskåp, och för transport och deponering kan de
som behöver köpa tjänster för upphämtning av kontanter med
värdebolag.

78

Brottsförebyggande rådet, Bank-, post- och värdetransportrån, rapport 2004, s. 31
Brottsförebyggande
rådets
hemsida,
https://bra.se/statistik/statistik-ombrottstyper/ran.html, hämtad 2024-09-03
79

87

s. 88 Kontrollera mot PDF

7.6

Bedömningar

Riskminimering utifrån hårdare krav för kontroller av penningtvätt
och finansiering av terrorism har varit en orsak till varför bland annat
storbankerna har minskat möjligheterna för sina kunder att sätta in
kontanter på konto. Begränsningarna gäller för såväl konsumenter
som företag, men konsekvenserna av det gäller framför allt företag
som inte alltid har rimliga möjligheter att deponera dagskassor och
därför kan bli tvingade att sluta acceptera kontanter i sina kassor.
Riskminimering är inte samma sak som kontroll, och i det
avseendet anser utredningen att det inte är en lämplig lösning att
avveckla tjänster för kontanthantering på grund av att det saknas
verktyg att kontrollera kontanternas ursprung och kundkännedom.
Möjligheterna till kontroller skulle snarast kunna öka om bankerna
med sina väl inarbetade rutiner och kontrollfunktioner tog ett större
ansvar för kontanthanteringen.
Av de banker som omfattas av kraven i betaltjänstlagens 9 kap. 1
§ att tillhandahålla platser för företag, föreningar eller andra
organisationers insättning av dagskassa är det endast tre av sex
banker som erbjuder någon form av tjänster. Tjänsterna som erbjuds
företagskunder är begränsade till insättning av högst 15 000 – 40 000
kr per rullande 30-dagarsperioder, och finns det större behov
hänvisas kunderna i samtliga fall till Loomis. Av de banker som inte
erbjuder dagskasseinsättning i insättningsautomater hänvisas deras
kunder uteslutande till Loomis. Tjänsterna för insättning av
dagskassa i insättningsautomater beskrivs som att de utnyttjas i
begränsad omfattning av företagskunder.
Utredningens bedömning är att de insättningsautomater som
tillhandahålls av Bankomat inte är ett i praktiken användbart eller
tillgängligt alternativ för de flesta företag eller andra organisationer
som omsätter mer än obetydliga summor i kontanter för insättning
av dagskassa. Bankerna hänvisar genomgående till tjänster som
erbjuds av Loomis eftersom deras egna tjänster inte är lämpliga annat
än för företag eller andra organisationer med högst begränsade
behov av insättning av kontanta medel på konto.
Funktionen för handelns möjlighet att deponera och sätta in
dagskassor på konto är helt beroende av de tjänster som Loomis
tillhandahåller. Tjänsterna som tillhandahålls genom Loomis med
upphämtningstjänster, smarta kassaskåp, serviceboxar och tjänster

88

s. 89 Kontrollera mot PDF

för växelkassa är centrala för att betalningsmottagare ska kunna
fortsätta acceptera kontanter även i framtiden vilket påvisas genom
det stora antal kunder som använder deras tjänster för
kontanthantering.
Utredningen gör bedömningen att ansvaret för att bankernas
kunder ska kunna sätta in kontanter på konto bör åligga den bank
som tillhandahåller kontot, och inte vara möjligt att lägga på en
annan aktör utan att det finns en avtalsrelation om att tillhandahålla
kontanttjänster till kopplat till bankkontot. Bankerna har valt att
uppfylla lagkraven om att tillhandahålla platser för insättning av
dagskassa genom ett gemensamägt bolag som erbjuder
insättningsmaskiner där samtliga valörer inte går att deponera och
betydande beloppsbegränsningar tillämpas av de fåtalet banker som
erbjuder tjänster för dagskasseinsättning.
Det är ur utredningens perspektiv svårt att se på vilket sätt
ansvariga banker agerat för att på ett tillfredställande sätt
tillhandahålla tjänster i linje med avsikten i betaltjänstlagen, utan
snarare agerat för att erbjuda den lägsta nivån av tjänster möjligt för
att undvika sanktioner.
I och med att kontanter är ett viktigt verktyg för många i Sverige
som behöver kunna genomföra betalningar, samt att kontanterna
bedöms vara viktiga att kunna använda för betalningar i en
krissituation där el- eller kommunikationsnät inte fungerar normalt
är det också rimligt att bankerna tar ett större ansvar för att
upprätthålla funktionen för kontanter. Utredningen bedömer att det
är statens och bankernas delade ansvar att upprätthålla livskraften i
kontantförsörjningen i Sverige. En rimlig uppdelning i det
helhetsperspektiv som behöver tas för ansvaret är att marknaden
bäst löser de operativa delarna, och staten bidrar med reglering och
stöd i den mån som är lämpligt, framför allt genom Riksbankens
arbete och verksamhet.

89

s. 90 Kontrollera mot PDF

8

Konsumenternas möjlighet att
betala med kontanter

En av slutsatserna som drogs av Betalningsutredningen var att
kontanternas död var överdriven. Slutsatsen baserades på att en stor
mängd handlare i såväl dagligvaruhandeln som detaljhandeln
fortfarande accepterade kontanter 80. Beroende på hur ryktet om
kontanternas död är överdriven eller inte definieras kan svaret vara
olika. Inom handeln eller på olika platser där betalningar sker är
förutsättningarna för möjligheten att betala med kontanter väldigt
olika. I dagligvaruhandeln accepteras kontanter generellt, medan det
på andra platser nästan inte går alls. Det finns också stora skillnader
inom Sverige hur kontanter används för betalningar och vilka
grupper i samhället som har ett fortsatt behov och en vilja att
använda sedlar och mynt för att göra betalningar. Vissa grupper har
närmast övergivit kontanter helt och vet inte hur sedlar och mynt
ser ut, medan andra grupper såsom de i digitalt eller finansiellt
utanförskap fortsatt har ett stort behov av att hantera betalningar
med kontanter.

8.1

Situationen och utvecklingen i Europa

Kontantanvändningen minskar även i andra delar av världen,
inklusive bland våra grannländer i Norden och inom EU. Det är
bland annat resultat av lagstiftning som ska minska användningen av
kontanter i branscher där riskerna för penningtvätt och skattefusk
är som störst, men även på grund av att elektroniska betalningar blir
mer populära.
80

SOU 2023:16, Staten och betalningarna

90

s. 91 Kontrollera mot PDF

Möjligheten att genomföra betalningar med kontanter bedömts
som så pass viktigt i flera länder att skydd för detta redan finns i flera
länder, och är föreslaget att införas bland annat för samtliga länder
inom Eurosamarbetet. Nedan görs en sammanfattning av några
initiativ för att skydda konsumenternas möjlighet att betala med
kontanter i europeiska länder.
8.1.1

Danmark

I Danmark finns det sedan 1984 en lag som kräver att
betalningsmottagare accepterar kontanter med en maxgräns för
kontanta betalningar upp till 20 000 danska kronor 81. Kravet gäller
för en betalningsmottagare i fysiska butiker mellan kl. 06.00 och
22.00 med undantag för vissa butiker i områden som identifierats
som särskilt utsatta för rånrisk, där gäller kravet fram till kl. 20.00.
Kravet har omgärdats av kritik från framför allt näringsliv som
menar att det driver kostnader för verksamheten medan företrädare
för konsumenter och den danska nationalbanken (Danmarks
centralbank) har påtalat att det möjliggör för alla konsumenters rätt
att betala med lagliga betalmedel och att det upprätthåller tillgången
och funktionen för kontanter i samhället. 82
Enligt den danska lagstiftningen finns det möjligheter att utfärda
sanktioner mot en aktör som inte efterlever kravet på att acceptera
kontanter för betalningar, men det är förhållandevis ovanligt att
böter döms ut.
Användningen av kontanter har minskat i Danmark över tid och
trots att lagstiftningen kräver en bred acceptans av kontanter i fysisk
handel finns det återkommande exempel på att det i praktiken finns
aktörer som inte accepterar kontanter. Mängden kontanter som
cirkulerar har också minskat i Danmark över tid 83.

81
Tidigare var gränsen 50 000 danska kronor men ändrades 2021 med hänvisning till
penningtvättsreglerna.
82
Riksdagens utredningstjänst, dnr 2024:341
83
Danmarks Nationalbank, Danskernes Betalningsvaner,
https://www.nationalbanken.dk/da/vores-arbejde/sikre-og-effektive-betalinger/danskernesbetalingsvaner

91

s. 92 Kontrollera mot PDF

8.1.2

Norge

Norge har länge haft krav på att betalningsmottagare ska acceptera
kontanter för betalningar. Kravet att en betalningsmottagare ska
acceptera kontanter har varit i princip universellt, men det har inte
funnits möjlighet att utfärda sanktioner mot den aktör som skulle
bryta mot kravet.
Under 2024 har kraven på acceptans av kontanter skärpts och
bland annat har det lagstadgats att regeringen får utfärda föreskrifter
om vite för den betalningsmottagare som inte efterföljer kraven 84.
Trots att Norge haft lagstiftning som kräver att kontant
betalning ska kunna ske i de absolut flesta situationer vid köp på en
fysisk plats har mängden kontanttransaktioner minskat över tid och
uppskattas utgöra enbart ca 5 procent av köpen i fysisk handel. Även
mängden kontanter i cirkulation har minskat snabbt över tid och
utgör i dagsläget under en procent av värdet av Norges BNP.
8.1.3

Eurosamarbetet

Inom Eurosamarbetet finns det ett växande intresse för att säkra upp
möjligheten för konsumenter i länder med Euron som valuta att
kunna använda sedlar och mynt för att betala. Europeiska
Kommissionen (Kommissionen) presenterade 2023 ett förslag som
innebär att de flesta betalningar på en fysisk plats som accepterar
andra betalmedel, också ska acceptera kontanta betalningar upp till
en nivå om 10 000 Euro men att lägre gränser kan sättas i enskilda
länder och undantag kan under vissa förutsättningar göras om
exempelvis växelkassa saknas. 85 Kommissionens förslag är ännu inte
implementerat, men i det fall förslaget skulle bli verklighet kommer
det att träffa samtliga länder där Euron är lagligt betalmedel. Om
Sverige i framtiden skulle besluta om att träda in i den Europeiska
valutaunionen och införa Euron som valuta skulle det också innebära
att vi måste förhålla oss till samma regelverk som övriga länder,
inklusive ett eventuellt kommande krav på kontanta betalningar som
motsvarar samma nivå som övriga Euroländer. Så länge Sverige har
84
Stortingets hemsida,
https://www.stortinget.no/no/Saker-og-publikasjoner/Saker/Sak/?p=98066&target=casestatus#step-link-4, 30 augusti 2024
85
Europeiska kommissionen, Proposal for a regulation - COM(2023)364

92

s. 93 Kontrollera mot PDF

en egen valuta står det oss dock fria att själva besluta under vilka
förutsättningar kontanter ska accepteras och hanteras.
Kontantanvändning inom Euroområdet
Inom Eurosamarbetet finns stor spridning i den faktiska
kontantanvändningen även om nivån fortfarande är hög på
genomsnittlig nivå i jämförelse till Sverige. Länder med hög
kontantanvändning i fysisk handel såsom Österrike, Slovenien och
Malta har en kontantanvändning över 70 procent medan Finland och
Nederländernas andel av kontanta betalningar var omkring 20
procent 2022 enligt Europeiska Centralbanken (ECB). I förhållande
till antalet kontanta betalningar vid fysiska försäljningsställen, så var
värdet av transaktionerna lägre, vilket ECB förklarar med att
kontanter är vanliga vid transaktioner under 50 Euro, och
kortbetalningar är vanligare över det värdet. Andelen
kontanttransaktioner har även minskat inom Euroländerna som
helhet från 79 procent till 59 procent mellan 2016 – 2022. 86
8.1.4

Nederländerna

I Nederländerna har användningen av kontanter minskat över tid
och på grund av det har ett förslag om upprätthållande av
grundläggande kontanttjänster presenterats av regeringen. Liksom
den lagstiftning som finns i Sverige innehåller det nederländska
förslaget ett krav på de största bankerna att ansvara för den
övergripande infrastrukturen samt kontanttjänsterna mot
konsumenter och företag med behov av kontantuttag och
dagskasseinsättning (inklusive tjänster för växelkassa). Utöver
kraven på de största bankerna föreslår den nederländska regeringen
att alla banker i landet ska erbjuda konsumenter uttagstjänster, och
att avgifter för såväl konsumenter som företag ska vara skäliga.
Lagförslaget innehåller även krav på kreditinstitut att rapportera om
viktiga händelser som kan påverka verksamheten, att avisera om
marknadsutträde minst sex månader i förväg och att upprätta en plan
för om marknadsutträde skulle bli aktuellt. I lagförslaget ingår inget
86

ECB, Study on the payment attitudes of consumers in the euro area (SPACE), 2022

93

s. 94 Kontrollera mot PDF

krav på acceptans av kontanter, med hänvisning till Kommissionens
förslag som är hänförligt till hela Euro-området. 87

8.2

Den svenska situationen

Användningen av kontanter och acceptansen för kontanta
betalningar har gått ner under de senaste åren. Såväl konsumenternas
användning av kontanter som betalningsmottagares acceptans av
dem skiljer sig mycket mellan olika typer av personer och
verksamheter såväl som mellan olika delar av landet.
I dagligvaruhandeln är andelen näringsidkare som accepterar
kontanter mycket hög, över 97 procent, medan andelen i
sällanköpshandeln är mer blygsamma 88 procent. 88 I
betalningsutredningens slutbetänkande användes likande uppgifter
som grund för att dra slutsatser om att det över lag fungerar bra att
betala med kontanter i Sverige. Det som Betalningsutredningen drog
slutsatsen kring var alltså vilka möjligheter som fanns att betala med
kontanter i fysisk handel för produkter och varor som behövs till det
vardagliga livet. För en konsument, tillika en invånare i Sverige finns
det dock andra delar av livet som också är viktiga att kunna betala
för tjänster eller produkter som inte omfattas av statistiken för
handeln. I en undersökning som Loomis genomfört under hösten
2024 om kontantacceptans i butiker som är lokaliserade i ett antal
större köpcentrum i Sverige är 37 procent 89, vilket skulle kunna
förklaras av att det oftare är mindre butiker. Variationen är som sagt
stor mellan olika typer av betalningsmottagare.
Räkningar är en typ av betalning som de flesta i vuxen ålder i
Sverige sköter av rutin genom sina tjänster i internetbanken. För de
personer som inte har ett bankkonto, eller som av olika anledningar
inte kan hantera tekniken som det innebär att betala sina räkningar i
digitala tjänster uppstår det dock snabbt problematiska situationer.
I dagsläget finns det ingen tjänst tillgänglig i Sverige där räkningar
kan betalas med kontanter.

87

Nederländernas regering, förslag om lagändring i Wet chartaal betalingsverkeer
(översättning: Lagen om betalning av sedlar och mynt)
88
Svensk Handel 2024, undersökning om kontantacceptens i handeln
89
Skrivelse till utredningen, 2024-10-25

94

s. 95 Kontrollera mot PDF

8.2.1

Geografisk variation i kontantanvändningen

Användningen av kontanter skiljer sig mycket över delar av Sverige
vilket illustreras i kartan i figur 8.1 nedan som Riksbanken
sammanställde efter en kartläggning 2022 90. Enligt Riksbanken är
det flest som betalar kontant i Gävleborgs, Dalarnas och Örebro län,
medan Kalmar, Västmanland och Södermanlands län visade på den
lägsta användningen av kontanter för att genomföra betalningar.
Figur 8.1

Geografisk fördelning över kontantanvändning i Sverige enligt
Riksbanken

Källa: Riksbanken, Betalningsrapporten 2022

90

Riksbanken, Betalningsrapporten 2022, s. 14

95

s. 96 Kontrollera mot PDF

Förutom de geografiska skillnaderna i Sverige finns det stora
skillnader mellan olika demografiska grupper i hur betydelsefulla
kontanter är för att genomföra betalningar. Internetstiftelsen
genomför regelbundna enkäter för att mäta vilka åldersgrupper som
behöver hjälp med att genomföra betalningar för räkningar på
internet och i grupperna över 66 år är andelen hög och ökar med
stigande ålder. I gruppen i åldersspannet 66 – 75 år uppgav drygt 15
procent att de behövde hjälp med räkningsbetalningar på internet
och för den äldsta gruppen 76 år och uppåt var andelen drygt 40
procent. 91
8.2.2

Uttag och insättning av kontanter

Konsumenter som vill göra uttag av kontanter från sitt bankkonto
gör det huvudsakligen från uttagsautomater eftersom nästan inga
manuella tjänster för kontantuttag finns på bankkontor i Sverige. I
Sverige är det Bankomat AB som driver huvuddelen av
uttagsmaskinerna och publicerar årligen statistik över utvecklingen
för de genomsnittliga uttagen och insättningarna som görs i den
egna maskinparken.
Uttag av kontanter
Vad gäller de genomsnittliga uttagen i Bankomats uttagsautomater
kan en stadigt nedåtgående trend iakttas under de redovisade åren
2020 – 2024 i tabell 8.1 där genomsnittliga uttag per person under
respektive års första sex månader redovisas. 92 För riket som helhet
minskade det genomsnittliga uttaget av sedlar med ca 27 procent
mellan första halvåret 2020 och motsvarande period 2024.
Tabell 8.1

Län
Blekinge
Dalarna
91
92

Uttag per person och månad i Bankomats uttagsmaskiner
(konsumenter) under första halvåret mellan 2020 och 2024 i
varje län samt förändring i procent
2020
555
522

2021
475
441

2022
506
472

2023
448
400

2024
387
356

Förändring
-30,3%
-31,8%

Internetstiftelsen, Svenskarna och internet, 2021
Det genomsnittliga uttaget minskade med ca 25 – 40 procent i samtliga län.

96

s. 97 Kontrollera mot PDF

Län
Gotland
Gävleborg
Halland
Jämtland
Jönköping
Kalmar
Kronoberg
Norrbotten
Skåne
Stockholm
Södermanland
Uppsala
Värmland
Västerbotten
Västernorrland
Västmanland
Västra Götaland
Örebro
Östergötland
Riket

2020
487
524
465
414
509
521
497
469
648
582
548
408
531
281
474
609
572
483
519
546

2021
400
457
400
364
440
443
433
392
582
529
482
357
450
234
389
537
497
417
437
480

2022
417
485
439
395
483
487
483
418
629
573
513
382
490
262
413
571
546
446
475
520

2023
334
409
386
347
406
432
431
365
557
498
447
326
438
229
355
493
483
391
420
455

2024
296
378
351
305
358
382
386
329
494
426
393
275
401
200
320
434
416
348
372
398

Förändring
-39,2%
-27,9%
-24,5%
-26,3%
-29,7%
-26,7%
-22,3%
-29,9%
-23,8%
-26,8%
-28,3%
-32,6%
-24,5%
-28,8%
-32,5%
-28,7%
-27,3%
-28,0%
-28,3%
-27,1%

Källa: Bankomat AB, Kontantbarometern

Insättning av kontanter
I motsats till utvecklingen för uttag av sedlar i Bankomats automater
ser utvecklingen annorlunda ut för konsumenter som gör
insättningar i företagets insättningsautomater. Ökningen av antalet
insättningsautomater i kombination med att nästa inga bankkontor
längre hanterar kontanter har sannolikt bidragit till att det skett en
betydande ökning i genomsnittliga nivån för insättning av kontanter
i insättningsautomater mellan 2020 och 2024. För insättningarna är
inte utvecklingen lika stabil som för nedgången i de genomsnittliga
kontantuttagen, utan statistiken spretar förhållandevis mycket
mellan såväl år som mellan olika regioner som framgår av tabell 8.2.
I ett fåtal län har de genomsnittliga insättningsnivåerna sjunkit, men
i den stora majoriteten av landets regioner har volymerna ökat
betydligt under den redovisade perioden.

97

s. 98 Kontrollera mot PDF

Tabell 8.2

Insättning i Bankomats insättningsmaskiner (konsumenter) per
person och månad under första halvåret mellan 2020 och 2024
i varje län samt förändring i procent

Län

2020 2021

2022

2023

2024

Förändring

Blekinge
Dalarna
Gotland
Gävleborg
Halland
Jämtland
Jönköping
Kalmar
Kronoberg
Norrbotten
Skåne
Stockholm
Södermanland
Uppsala
Värmland
Västerbotten
Västernorrland
Västmanland
Västra Götaland
Örebro
Östergötland
Riket

120
108
106
121
114
72
119
115
125
81
187
158
153
99
78
64
85
150
141
118
113
136

117
108
100
134
116
92
118
120
136
88
191
166
149
104
98
71
91
154
145
120
120
138

123
116
101
147
124
109
125
135
155
102
209
181
157
117
117
79
109
163
159
142
130
156

118
123
99
145
119
104
124
136
154
101
198
178
159
112
121
77
107
162
158
144
123
153

-1,7%
13,9%
-6,6%
19,8%
4,4%
44,4%
4,2%
18,3%
23,2%
24,7%
5,9%
12,7%
3,9%
13,1%
55,1%
20,3%
25,9%
8,0%
12,1%
22,0%
8,8%
12,5%

122
109
106
136
115
88
120
119
132
89
186
159
149
103
90
69
88
88
142
118
121
139

Källa: Bankomat AB, Kontantbarometern

8.3

Allmänhetens åsikter kring kontanta betalningar

Det finns ett motsatsförhållande i hur allmänheten står i frågan om
acceptans av kontanter i handeln, där användningen av kontanter för
betalningar har minskat över tid medan åsikten om att handeln bör
fortsatt kunna ta emot kontanter för betalningar. Bankomat har
tillsammans med Verian genomfört en enkät där frågan om
respondenten anser att det är bra eller dåligt att fler butiker slutar ta
emot kontanter och svaren talar för att är en stor majoritet i alla

98

s. 99 Kontrollera mot PDF

mätgrupper som anser att det är antingen dåligt eller mycket dåligt
att butiker slutar ta emot kontanter. 93
Det finns sannolikt flera anledningar till varför det finns
betydande skillnader mellan faktisk användning av kontanter och
allmänhetens åsikter om möjligheten att betala kontant. En
anledning som ofta diskuteras är att betalning med elektroniska
betalmedel är enklare och snabbare, och därför också föredras av de
flesta, medan möjligheten att kunna betala kontant värdesätts utifrån
ett beredskaps- och inkluderingsperspektiv, eller som reservrutin för
betalningar för de tillfällen som störningar uppstår i elektroniska
alternativ. Bankomats och Veritas undersökning visade också att
åsikterna om att butiker slutar med kontanter inte skiljer sig så
mycket mellan olika geografiska delar av Sverige. I samtliga län var
det en betydande majoritet som ansåg att det var dåligt eller mycket
dåligt att butiker slutar acceptera kontanter.

8.4

Vardagliga betalningar

Betalningar är den vanligaste juridiska handlingen som människor i
allmänhet genomför konstaterade Betalningsutredningen i sitt
slutbetänkande 94. Det är en central funktion för alla i samhället att
kunna genomföra betalningar, och det finns många olika varor och
tjänster som kräver detta. Betalningar kan ske genom en mängd olika
alternativa tjänster, och många betalningar sker nästan utan att vi
behöver tänka på dem såsom olika gireringar eller som e-fakturor.
De betalningar som ligger närmast i åtanke när en betalning
föreställs är de som utförs personligen vid ett köptillfälle på en fysisk
plats och genomförs med ett betalmedel som antingen är kontant,
eller med ett elektroniskt alternativ som kort eller mobil.
8.4.1

Betalningar för konsumtion

Betalningar som görs personligen på plats med ett betalmedel som
är antingen kontant eller elektroniskt för en vara eller tjänst kan
93

Bankomat och Verian, februari - mars 2024, 5000 respondenter,
https://www.bankomat.se/app/uploads/2024/05/Verian-Bankomat-Undersokning-ominstallning-till-kontanter-i-handeln.pdf, hämtad 2024-09-04
94
SOU 2023:16, Staten och betalningarna

99

s. 100 Kontrollera mot PDF

beskriva köp av stor variation i nästan lika många olika situationer.
Köp kan göras av små artiklar för vardagslyx eller för essentiella
livsnödvändigheter. Vad som ska klassas som livsnödvändig
konsumtion kan variera från person till person beroende på vad som
krävs för olika nivåer av upplevd livskvalitet. I såväl utredningens
direktiv som i många andra diskussioner lyfts i huvudsak tre
kategorier av varor eller tjänster upp som är livsmedel, medicin eller
apoteksvaror och drivmedel. Hushållens och individers definition av
detta varierar dock, och nedan görs en sammanfattning av några
större utgifter för svenska hushåll.
Hushållens utgifter
I figur 8.2 nedan sammanställs ett genomsnittligt hushålls utgifter
enligt Statistiska centralbyråns statistik från 2021. I figuren går det
att se att de tre största utgiftskategorierna är boende, transport och
livsmedel i fallande ordning efter storlek. Boende omfattar sådana
utgifter som ränta, avgift till bostadsrättsförening, hyra och annat
kopplat till bostaden. Transport innehåller förutom själva
drivmedlet till ett fordon även kostnaden för fordonet samt utgifter
för annan transport som taxi eller kollektivtrafik. Livsmedel är den
tredje största utgiftskategorin och inkluderar inte utgifter för
restauranger och hotell, vilket i så fall hade gjort att
livsmedelskategorin kunnat konkurrera med boende som största
utgift. Livsmedel är den kategori som många personer också gör
regelbundna inköp av, då det är en nödvändighet för att upprätthålla
liv och hälsa med en hög andel av köpen som görs fysiskt i butik.
Utgifter för boende och transporter utgörs i högre utsträckning som
månadsvisa betalningar via mer automatiserade tjänster (frånsett
inköp av drivmedel till ett fordon på en drivmedelsstation som görs
i fysisk form).

100

s. 101 Kontrollera mot PDF

Figur 8.2

Hushållens genomsnittliga utgifter per utgiftsslag, 2021

Källa: Statistiska centralbyrån, Utgifter för hushåll efter hushållstyp och utgiftsslag. År 2021.

8.4.2

Andel butiker som accepterar kontanter

Andelen butiker som accepterar kontanter är i dag lägre än den var
när kontanter var som mest gångbart, men enligt Svensk Handel är
andelen butiker som accepterar kontanter 91 procent, enligt en enkät
till medlemsföretag. Inom dagligvaruhandeln är andelen 97 procent
och inom sällanköpshandeln 88 procent. Uppgifterna om andelen
butiker som accepterar kontanter är i samma nivå som uppskattades
i Betalningsutredningens slutbetänkande som också baserades på
uppgifter från en enkät som Svensk Handel genomfört bland sina

101

s. 102 Kontrollera mot PDF

medlemmar. Acceptansen av kontanter i detaljhandeln i olika
geografiska delar av Sverige var förhållandevis jämnt fördelad, med
aningen lägre acceptansgrad i mellersta Sverige om 89 procent,
medan 91 procent i norra Sverige och 93 procent i södra Sverige
accepterade kontanter. 95
I den undersökning som Svensk Handel genomförde svarade en
mindre andel av de som i dag accepterar kontanter att de inom tre år
hade planer på att avskaffa kontanter som alternativ för betalningar.
Andelen som inom några år planerade att avskaffa kontanter var en
procent inom dagligvaruhandeln och sju procent inom
sällanköpshandeln. Av de butiker som svarade att de planerar att
sluta acceptera kontanter var anledningar som höga kostnader (79
procent), låg andel kunder som betalar med kontanter (56 procent)
och omfattande administration (52 procent) de vanligaste svaren.
För de som redan slutat acceptera kontant betalning var frågan om
säkerhet (55 procent), kostnader (53 procent) och administration
(52 procent) de vanligaste anledningarna.
Svårigheter att få tag i växelkassa är en stark anledning till varför
butiker funderar på att inte acceptera kontanter (36 procent) eller
redan har slutat acceptera kontanter (28 procent). Även
möjligheterna till insättning av dagskassor är vanliga orsaker till att
fundera över att sluta acceptera kontanter (25 procent) eller att
redan ha slutat med kontanter (27 procent).
I kontrast till den undersökning som Svensk Handel genomfört
visade Riksbanken i sin betalningsrapport från 2024 att ungefär
hälften av respondenterna i deras enkät upplevt problem att betala
med kontanter när de velat göra det, vilket var en uppgång från den
tidigare mätpunkten 2022 då andelen som nekats göra ett kontant
köp var ca 37 procent. 96
8.4.3

Dagligvaruhandeln

Den svenska marknaden för handel med dagligvaror, som i huvudsak
är verksamma inom handel med livsmedel utgörs av ca 3 000 butiker
spridda över landet. Dagligvaruhandeln utgör en högst central roll i
det svenska samhället, med försäljning av livsmedel till de flesta
95
96

Svensk Handel och Bellbird, Kontanthantering i svensk detaljhandel 2024
Riksbanken, Betalningsrapport 2024

102

s. 103 Kontrollera mot PDF

hushåll. På frågan om vilka varor eller tjänster som har status som
livsnödvändiga hamnar livsmedel, alltså mat, alltid på den listan. I
utredningens direktiv görs inget undantag för detta och listar
livsmedel som en av tre kategorier av livsnödvändiga varor.
Om man utgår från att andelen dagligvarubutiker som accepterar
kontanter uppgår till 97 procent som framgår av Svensk Handels
undersökning är en korrekt uppgift innebär det att antalet
livsmedelsbutiker som inte accepterar kontanter är färre än 100
stycken, och fler än 2 900 butiker accepterar kontant betalning.
Enligt SCB:s uppskattning om hushållens uppgifter som framgår av
figur 8.2, är livsmedel den största utgiften för många hushåll där
betalning sker i person i och med att boende och transportkostnader
ofta betalas genom automatiserade betalfunktioner eller via faktura.
Förutsättningarna för att betala kontant för livsmedel i Sverige är
därmed mycket goda i dagsläget.
Utredningen har inte tillgång till uppgifter om vilka specifika
livsmedelsbutiker som inte accepterar kontanter, men har i samtal
med representanter för handeln fått information om att det rör sig
om ett mycket begränsat antal butiker som inte tar kontanter för
betalningar. En orsak till varför enskilda butiker inte accepterar
kontanter kan enligt handeln handla om att det rör sig om nya
butiker som valt bort kontanter eller butiker som utsatts för
upprepade rån och som därför avvecklat kontanter.
8.4.4

Drivmedel

I utredningens direktiv efterfrågar regeringen att frågan om att
kunna betala med kontanter för drivmedel utreds. För att kunna
betala för drivmedel behövs det generellt sett finnas en bemannad
butik i anslutning till drivmedelsstationen, där det är samma
operatör av butik och drivsmedelsförsäljning. På automatstationer
finns normalt sett ingen möjlighet att betala för drivmedel med
kontanter, även om det i vissa undantagsfall kan finnas
betalningsmöjlighet för drivmedel med sedlar kvar med hjälp av
sedelläsarterminaler på pumpen (även om dessa enligt uppgift från
branschföreträdare är ovanliga). Det finns också drivmedelsstationer
med en butik i anslutning där försäljningen av drivmedel och
servicebutik är uppdelad mellan olika aktörer, där betalning för

103

s. 104 Kontrollera mot PDF

drivmedlet inte kan göras i butiken utan enbart i betalterminalerna
vid pumpen.
I figur 8.3 nedan kan utvecklingen för drivmedelstationer, såväl
automatstationer som bemannade stationer i Sverige följas mellan
åren 2010 och 2023.
Figur 8.3

Utveckling av antal drivmedelsstationer 2010 - 2023

Källa: Drivkraft Sverige, egen bearbetning 97

Antalet automatstationer med självbetjäning och betalning i
kortterminal har under perioden ökat med drygt 4 procent, medan
antalet bemannade drivmedelsstationer minskat med drygt 32
procent. De bemannade drivmedelsstationerna definieras som
drivmedelsförsäljning med en servicebutik i anslutning till
drivmedelsförsäljningen, där butiken kan drivas samma eller av en
annan aktör än den som äger drivmedelspumparna. Vid
automatstationerna är det framför allt kortbetalning som finns som
alternativ, även om ett fåtal fortfarande kan ha fungerande
betalterminaler som accepterar sedlar. Det finns inga uppgifter om
hur många av de bemannade stationerna som accepterar kontanter.
Utvecklingen
för
bemannade,
respektive
obemannade
drivmedelsstationer kan tala för att det i dagsläget inte är en
97
Drivkraft Sveriges hemsida, Försäljningsställen - Drivkraft Sverige, ”Automatstationer”
avser obemannat försäljningsställe med betalning genom automat och ”Bemannade stationer”
avser såväl större som mindre försäljningsställen med bränslepumpar och butikslokal.

104

s. 105 Kontrollera mot PDF

självklarhet att kunna betala för flytande drivmedel med kontanter i
dagsläget.
Elektrifieringen av fordonsflottan
Utvecklingen inom bränsleförsäljningen i Sverige påverkas av den
pågående elektrifieringen av fordonsflottan, samt utvecklingen inom
EU med hårdare krav på bränsleeffektivitet för fordon som drivs
med fossila bränslen. Försäljningen av helt elektriska fordon har
ökat kraftigt och stod under 2023 för 38 procent av
nybilsförsäljningen. Utöver rena elbilar har även så kallade
laddhybrider ökat kraftigt och tillsammans utgör elbilar och
laddhybrider ca 12 procent av den totala fordonsflottan i Sverige. 98
Utvecklingen mot minskad andel av fordonsflottan som drivs
med fossila eller flytande drivmedel visar ingen långsiktig trend att
dämpas, även om andelen rena elbilar under 2024 har minskat sin
andel av nyförsäljningen något jämfört med 2023. Enligt Mobility
Sweden har det skett en generell minskning av fordonförsäljningen
under 2024, men laddbara fordon har minskat mer än de som drivs
med flytande drivmedel. En förklaring till det kan vara att kostnaden
för laddbara fordon är relativt sett högre än de med
förbränningsmotorer. Infrastrukturen för publik laddning av
laddbara fordon fortsätter att expandera kraftigt i hela landet, och
uppgår i augusti 2024 till 51 305 laddpunkter fördelade på 7 205
stationer i landet. 99 Liknande slutsatser dras även av
Konkurrensverket som prognostiserar att försäljningen av flytande
drivmedel, såväl fossila som förnybara kommer att minska gradvis
under de kommande 5–10 åren och sedan minska kraftigt. Orsaken
till minskningen är den pågående omställningen av fordonsflottan
där fordon som drivs av flytande drivmedel ersätts av laddbara
fordon. Enligt Konkurrensverket kommer det sannolikt att leda till
en minskad mängd stationer som säljer drivmedel i Sverige, med en
långsammare avveckling av drivmedelsförsäljning i glesbygden än i
storstadsområdena. 100
98

Trafikanalys, Statistik 2024:2, publicerad 2024-02-22
Mobility Swedens hemsida, Röda siffror för samtliga fordonsslag i augusti Mobility Sweden,
hämtad 2024-09-23
100
Konkurrensverket, rapport 2024:6, Hur påverkar konkurrensen priserna på bensin och
diesel, s. 52–54
99

105

s. 106 Kontrollera mot PDF

Utredningen har inte fått kännedom om det finns någon
möjlighet att betala kontant för laddning av ett laddbart fordon, då
dessa betalstationer som oftast använder sig av olika former av
elektroniska eller mobila betallösningar. Därför torde möjligheten
att betala kontant för laddning av laddbara fordon vara närmast
obefintlig.
8.4.5

Medicin och egenvårdsprodukter

Av de varor och tjänster som brukar omfattas inom begreppet
livsnödvändiga varor ingår som oftast medicin, egenvårdsprodukter
eller andra apoteksvaror som kategori tillsammans med livsmedel
och drivmedel. I Betalningsutredningens slutbetänkande lämnades
förslag om att läkemedel som ingår inom ramen för
högkostnadsskyddet ska kunna betalas med kontanter. I förslaget
ingick det inga formuleringar kring möjligheten att betala för andra
typer av apoteksvaror eller egenvårdsprodukter som säljs på apotek
med tillstånd från Läkemedelsverket.
I Sverige finns det ca 1 400 apotek med tillstånd och dessa har
utöver
försäljning
av
läkemedel
som
omfattas
av
högkostnadsskyddet även försäljning av egenvårdsprodukter och
andra icke receptbelagda läkemedel som är av stor betydelse för
allmänheten. I figur 8.4 framgår utvecklingen och fördelningen av de
svenska apotekens försäljning av olika kategorier av varor. Det går
att se en utveckling där i huvudsak kategorierna för handelsvaror,
receptfria läkemedel och receptförskrivna läkemedel inom
förmånerna (högkostnadsskyddet) ökar i såväl andel av
försäljningen och i värde. I försäljningen av receptförskrivna
läkemedel inom förmånerna är det dock inte hela försäljningen som
betalas i samband med köpet eller utlämnandet av läkemedlen, utan
enbart den del av kostnaden för köpet som utgörs av egenavgiften
som för 2024 uppgår till högst 2850 kronor per 12månadersperiod. 101 Andelen av betalningarna som konsumenter
själva står för vid köp på ett fysiskt apotek blir därför vid köptillfället
större än det som framgår av figuren nedan för läkemedel eller andra
varor som inte inkluderas i högkostnadsskyddet.

101

Lag (2002:160) om läkemedelsförmåner 5 §

106

s. 107 Kontrollera mot PDF

Figur 8.4

Marknadens storlek och fördelning av varugrupper som säljs på
apotek, miljarder kronor

Källa: Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket

Mycket av det sortiment som säljs utan krav på
receptförskrivning kan i dag även köpas genom andra kanaler än på
apotek, även om apoteken fortfarande är en central förmedlare av
dessa produkter. Apoteken fyller även en viktig roll för allmänheten
i fråga om att bistå med kunskap och råd kring enklare vård i hemmet
och vilka läkemedel eller egenvårdsprodukter som är lämpliga i
enskilda situationer. Utredningen har i arbetet försökt undersöka i
vilken grad fysiska apotek accepterar kontant betalning eller har
avvecklat den möjligheten för betalningar, och har inte identifierat
något apotek som inte accepterar kontanter. Det kan dock vara så
att något eller ett fåtal apotek inte accepterar kontanta betalningar,
men förutsättningarna att betala kontant för varor eller tjänster som
säljs på fysiska apotek bör vara tämligen hög eller eventuellt total.
8.4.6

Offentligrättsliga avgifter

Myndigheter eller andra offentligrättsliga aktörer erbjuder olika
typer av tjänster som finansieras bland annat genom avgifter som tas
ut av enskilda eller företag. Bredden av tjänster som tillhandahålls av
dessa aktörer är stor och innefattar bland annat vård,

107

s. 108 Kontrollera mot PDF

fordonsbesiktning, tillståndsgivning samt utfärdande av pass och idkort för att nämna några.
De aktörer som tar betalt för att utföra myndighetsutövning
inkluderar även privata aktörer som på uppdrag av det offentliga
tillhandahåller tjänster till allmänheten.
Tjänster som tillhandahålls av det offentliga kan variera i dess
karaktär, och en vanlig indelning är att karaktärisera tjänsterna som
offentligrättsliga eller civilrättsliga. Offentligrättsliga tjänster
innefattar bland annat sådant som invånare i Sverige har laglig rätt
att ta del av från samhället, såsom vårdtjänster eller utfärdande av idhandling. Civilrättsliga tjänster innefattar det som inte är av
offentligrättslig karaktär och lite förenklat uttryckt konsumeras på
frivillig bas, såsom parkeringsavgifter eller inträde till statliga
museer.
Kontant betalning för offentligrättsliga avgifter
Justitieombudsmannen (JO) lämnade 2023 kritik mot Skatteverket,
som inte möjliggjort för betalning med lagliga betalmedel för
ansökningsavgift för namnbyte. I JO:s kritik argumenteras för att
lagliga betalmedel ska kunna användas för betalning för tjänster som
tillhandahålls av det offentliga, om ingen annan lagstiftning som
säger annorlunda finns. JO påpekar i en kommentar också att en
offentlig aktör som erbjuder betalning per faktura inte lever upp till
möjligheten att betala med lagliga betalmedel, då det inte längre finns
möjlighet i Sverige att betala fakturor kontant. 102
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) slog 2015 fast att
vårdgivare som tillhandahåller offentligt finansierad vård inte ska
kunna neka betalning med lagliga betalmedel vid samma plats som
vården ges. Det ska enligt HFD inte ses som ett giltigt alternativ att
erbjuda betalning för vård genom faktura eller hänvisa till en annan
plats där kontantkassa finns tillgängligt, även om det vid platsen för
betalning var tillåtet att undanbe om kontant betalning så länge det
framgick att det var tillåtet. 103
Betalningsutredningen gjorde i sitt slutbetänkande en
rättsutredning med bedömningen att det är graden av
102
103

Justitieombudsmannens beslut med diarienummer 8524-2022, 2023-03-21
NJA 2015 ref. 49

108

s. 109 Kontrollera mot PDF

offentligrättslig respektive civilrättslig karaktär på tjänsten som
avgör om huruvida en skyldighet att acceptera kontanter ska
föreligga eller inte. I bedömningen fastslogs att det bör föreligga en
generell skyldighet för tillhandahållare av tjänster med
offentligrättslig karaktär att acceptera kontant betalning för de
avgifter som tas ut för dessa. Tjänster som ingår i den bedömning
som gjordes i Betalningsutredningen var bland annat (men inte
avgränsat till) vårdavgifter, fordonsbesiktning, tandvård i offentlig
regi med mera. För att undvika osäkerhet i den skyldighet som
föreligger avseende rätten att få använda kontanter för att betala
avgifter till myndigheter föreslog Betalningsutredningen att det
skulle införas i lag 104.
8.4.7

Betalningsförmedling

Betalningsförmedling med kontanter i bankkassa
Möjligheten att betala räkningar med kontanter på bankkontor
illustreras i figur 8.5. I sammanställningen framgår att utvecklingen
varit dramatisk vad gäller antal platser där kontanter kan användas
på bankkontor i Sverige. Sedan 2012 har antalet platser minskat från
knappt 1000 till att ha stabiliserats till strax över 100 under 2022 fram
till i dag. Orsaken till minskningen är att de allra flesta bankkontor i
Sverige i dag har avvecklat hanteringen av kontanter och kontanta
betalningar.

104

SOU 2023:16, Staten och betalningarna, s.77

109

s. 110 Kontrollera mot PDF

Figur 8.5

Bankkassa med kontant betalningsförmedling

Källa: Pipos serviceanalys

Betalnings med kort/konto i bankkassa
Även antalet bankkassor som är öppna för betalningsförmedling
med kort eller konto har minskat vilket går att följa utvecklingen för
i figur 8.6. Orsaken till minskningen av antalet tillgängliga
bankkontor med kassa för betalning med kort eller via konto är
framför allt på grund av att bankkontor har lagts ned. Antalet kontor
med möjlighet till kontantlös betalning över disk är i dag dock på
ungefär samma nivå som antalet bankkassor som fanns tillgängliga
för kontant betalningsförmedling för tio år sedan. Utvecklingen är
inte i sig häpnadsväckande då många bankkontor i landet har
avvecklats, och av de kontor som finns kvar är det enbart ett mindre
antal sparbanker som erbjuder kontanttjänster och då enbart till
bankens egna kunder.

110

s. 111 Kontrollera mot PDF

Figur 8.6

Bankkassa med kort/konto betalningsförmedling

Källa: Pipos serviceanalys

Att över 700 bankkontor fortfarande tar emot kunder på plats för
att genomföra betalningar med kort eller genom kontoöverföringar
talar om att det finns förutsättningar att hjälpa kunder som behöver
det på plats med manuell service. Det finns alltså ett nationellt
nätverk av bankkontor som erbjuder betalningsförmedling för
konsumenter, men enbart för bankens egna kunder med konto i
banken och endast kontantfria betalningar.
8.4.8

Aviutbetalningar

Utbetalningsavier har varit en historiskt välanvänd tjänst för att göra
utbetalningar från socialförsäkringar, engångsutbetalningar eller
återbetalningar av olika slag. Tjänster för inlösen av
utbetalningsavier tillhandahålls i dagsläget enbart i begränsad form
(genom ClearOns tjänst Värdeavi) genom en nationell tjänst som
oftast utförs av ombud. Möjligheten att lösa in utbetalningsavier är
dock begränsad till 2 000 kronor eller utifrån mängden kontanter
som finns tillgängligt hos ombudet, och är avgiftsbelagd.
Omfattningen av behovet för utbetalningar genom avier som löses
in mot kontanter bedöms vara mycket litet då det framför allt
används av de personer som saknar svenskt bankkonto och behöver
lösa in en avi som överstiger 2 000 kronor i värde. För de som har

111

s. 112 Kontrollera mot PDF

bankkonto är det möjligt att lösa in en utbetalningsavi direkt till sitt
konto på sin bank eller genom en internetbaserad tjänst.

8.5

Bankerna avvecklade kontanterna för tidigt

I dag är den största delen av Sveriges invånare väl bekanta med
digitala tjänster och användning av teknisk utrustning. Sverige ligger
ofta i topp när mätningar sker kring olika länders grad av
digitalisering på gruppnivå, men det finns fortfarande en minoritet
av befolkningen som återfinns i ett digitalt utanförskap. I den
finansiella sektorn har digitaliseringen bland annat inneburit
utveckling av självbetjäningsfunktioner på internet och i
mobiltelefoner, där användaren självständigt utför sina ekonomiska
förehavanden. Tjänsterna som tillkommit för att sköta sin ekonomi
och sina betalningar digitalt har gjort de flestas liv enklare och
möjligheten att hantera de flesta bank- och betalärenden från en
dator eller mobiltelefon är i de flesta aspekter positivt.
Möjligheten att genomföra betalningar är sedan avvecklingen av
statliga Svensk Kassaservice 2008 en helt privat tjänst som i högsta
utsträckningen kontrolleras av de största bankerna. För att
genomföra betalningar i Sverige behövs i praktiken ett konto i en
svensk bank, och tillgång till Bank-ID, antingen på kort eller mobilt
utöver tillgång till teknisk utrustning i form av dator med internet
eller smart mobiltelefon. Användningen av digitala tjänster har gjort
ett så pass stort avtryck i Sverige att de allra flesta bankkontor i
landet helt har avvecklat möjligheten att hantera kontanter.
Utvecklingen mot en digitalisering av privatekonomin som de
svenska bankerna drivit gav till en början upphov till att alternativa
aktörer utanför banksystemet som kunde erbjuda traditionella
betaltjänster, såsom räkningsbetalning och inlösen av avier. Allt
eftersom fler personer blir digitalt inkluderade så minskar dock
kundunderlaget och till slut fanns det endast en aktör med tjänster
för grundläggande betaltjänster kvar med nationell täckning,
Kassagirot, som dock lades ned under hösten 2022.
Avvecklingen av kontanta betalningar i bankernas regi
genomfördes innan bankerna hade utvecklat egna tjänster att
erbjuda alla sina kunder som tillgängliga alternativ till kontanter.
Insatser för att öka den digitala inkluderingen och utvecklingen av

112

s. 113 Kontrollera mot PDF

tjänsternas tillgänglighet har pågått under lång tid, och kommit långt
på vägen sedan de introducerades men är fortfarande inte anpassade
för hela kollektivet av användare.

8.6

Betalningar och personlig integritet

Av de betalmedel som normalt används av konsumenter i dag är det
bara kontanter som går att använda utan att lämna elektroniska spår.
För rättsvårdande myndigheter är just spårbarhet ofta en viktig del
av utredningsarbetet för att kunna föra olika typer av bevisning i
brottsmål. Att kontanter inte medger spårbarhet gör att vissa
kriminella aktörer använder dem för att minska risken att exempelvis
banker eller myndigheter flaggar upp för misstänkta transaktioner.
Det finns dock andra aspekter att ta hänsyn till när debatten om
kontanternas avsaknad av spårbarhet ofta handlar om kriminellas
användning av dem för att undgå misstankar från banker och
myndigheter. Brottsoffer eller vittnen som lever under hot från
exempelvis våldsamma partners eller andra kriminella kan i vissa fall
inte vara säkra på att deras liv inte spåras genom elektroniska
betalningar, inloggningar via elektronisk legitimation eller
sökhistorisk på internet. De personerna som upplever en sådan
situation kan i dag ha mycket svårt att hålla sig undan hot och
förföljelse utan att använda kontanter.
Hotbild är inte den enda anledningen till att vissa konsumenter
inte önskar använda elektroniska betalmedel. Det finns de
konsumenter som aktivt använder kontanter för att minska
finansiella- eller säljande företag att spåra kundbeteenden genom
analys av kunddata som erhålls genom användningen av exempelvis
kortbetalningar. Andelen konsumenter som frivilligt agerar för att
minska mängden spårbar information för legitima inköp kan
sannolikt vara låg i Sverige, där förtroendet för såväl myndigheter
som företag generellt är högt.
Spårbarheten i elektroniska betalningar ger också upphov till att
dessa inte är lämpade för betalningar till källor för
underrättelseinhämtning eller anskaffande av utrustning eller andra
nödvändigheter till rättsvårdande myndigheters personal som
arbetar med infiltrationsarbete i syfte att stävja kriminalitet eller hot

113

s. 114 Kontrollera mot PDF

mot rikets säkerhet. Utan att kontanter fungerar som betalmedel
riskerar denna verksamhet att bli mindre effektiv i sitt arbete.
Integritetsaspekten som kontanter kan bidra med är ett tveeggat
svärd där ena sidan kan vara i behov av att skydda sin person från hot
från kriminella eller liknande, medan den andra sidan vill undvika hot
från rättsvårdande myndigheter. Den möjlighet som kontanter
erbjuder användaren att begränsa spårbarheten i transaktioner
skapar incitament för kriminella element att använda dessa för att
försvåra arbetet för rättsvårdande myndigheter. Penningtvätt är ett
omfattande problem för samhället och dess konsekvenser ska inte
underskattas. I ett reportage från våren 2024 lyfte SVT i programmet
Uppdrag Granskning upp betaltjänstombud kopplade till
internationella ”wire-transfer”-institut som kringgår regelverken för
kundkännedomskontroller i hanteringen av internationella
transaktioner från Sverige. Kontanter som tvättas genom att
överföras till andra länder genom legitima och registrerade ombud
utgör ett hot mot funktionen och tilliten till det monetära systemet
och bidrar till att finansiera kriminella nätverk.

8.7

Marknadsmisslyckanden i teknikskiften

I teknologiska skiften går ibland den tekniska utvecklingen inte
parallellt med de behov som finns hos konsumenter. När behov och
utveckling går åt olika håll kan det finnas behov av att lagstiftare
träder in och reglerar utvecklingen om det bedöms nödvändigt för
funktionen på marknaden. Skillnader mellan användarnas behov och
marknadens utveckling uppstår oftast antingen på unga marknader
där utvecklingen går fort med många aktörer som strävar efter att
först kunna erbjuda en tjänst som blir normgivande, eller i en
marknads eller tjänsts utfasningsperiod då antalet marknadsaktörer
minskar på grund av minskad efterfrågan från användare.
Ett exempel på marknader under utvecklingsfasen där lagstiftare
behövt intervenera är den för laddning av elbilar som sedan
genombrottet givit upphov till en stor mängd olika aktörer som
erbjuder sina tjänster till elbilsförare med behov av laddning utanför
hemmet. De flesta aktörer som erbjuder laddning av elbilar har gjort
det inom egna slutna nätverk av appar till smarta mobiler där bland
annat möjligheten för betalning också varit inbyggd i appen i stället

114

s. 115 Kontrollera mot PDF

för att erbjuda exempelvis betalning med kort direkt vid
laddningspunkterna. I det enskilda fallet hade en lösning med
betalning i en app varit ett mindre problem, men när alla olika
aktörer erbjuder sina tjänster genom proprietär mjukvara så krävs till
slut en större mängd appar och betallösningar för den användare som
inte laddar sin bil vid en exklusiv aktör. Situationen för elbilsägare
bedömdes från EU vara ineffektiv och riskerade att motverka
omställningen till hållbara transporter då det var onödigt svårt att
betala för att ladda en elbil vid en snabb laddare. Lösningen var då
att utforma en EU-övergripande standard där det genom en
förordning kravställdes att vissa typer av laddare ska erbjuda
användare att betala med kort direkt vid laddningspunkten. 105
På ett liknande sätt kan en marknad som är förbi den mogna fasen
av sin produktcykel uppvisa problematiska inslag för de som fortsatt
använder tjänsten om inte tydliga regler för avveckling sker.
Exempel på sådana tjänster är bland annat inom telekommunikation,
kopparnätet, NMT, 2G och 3G som under reglerade och
kontrollerade former avvecklats- eller är under avveckling med en
kontrollerad plan för utfasningen till förmån för nästa generations
teknologi. Teknologi som är samhällsviktig och för många
användare livsnödvändig kan inte avvecklas innan alla som är
beroende av dem har alternativ att tillgå. Ansvaret för att processen
med att flytta användare från en teknologi till en annan behöver ske
kontrollerat och i samverkan samt samförstånd mellan marknad,
användare och samhället.
Kontanter har under lång tid varit en dominerande teknologi med
bred användarbas, men har sedan en tid mött ökad konkurrens av
andra alternativ för betalningar i fysisk handel. Det är inte en
omöjlighet att kontanter i framtiden inte kommer att finnas i den
form som de har i dag, utan ersätts av andra mer tidsenliga lösningar
även för de användare som i dag är starkt beroende av dem. Under
den tid som de fortfarande behövs, sett ur ett användar- och
beredskapsperspektiv är det enligt utredningen därför nödvändigt
att implementera åtgärder som garanterar en fortsatt funktion för
sedlar och mynt som håller under överskådlig framtid.

105

Alternative Fuels Infrastructure Regulation (AFIR)

115

s. 116 Kontrollera mot PDF

8.8

Bedömningar

Kontanter är ett unikt betalmedel i den meningen att det kan
hanteras av de allra flesta som behöver göra betalningar och är även
det enda betalmedlet som ges ut av staten. Under förhållandevis lång
tid har alternativa betalsätt tagit andelar från kontanter för
betalningar som sker i fysiska butiker, men utvecklingen under de
senaste åren har inneburit en snabb försämring i användbarheten.
Utredningen ser att det finns en generell diskrepans hos
allmänheten mellan viljan att behålla kontanter som fungerande
betalmedel, och viljan att använda dem för faktiska köp.
Kontanternas betydelse för förtroendet i betalningssystemet är
troligtvis av avgörande betydelse för allmänheten synpunkter
angående möjligheten att kunna genomföra köp med kontanter,
även om de flesta väljer att genomföra transaktionerna i köptillfället
med andra betalmedel. Flera undersökningar visar att det i framför
allt är personer som saknar tillgång till, eller förmåga att använda
elektroniska betalmedel som behöver kunna använda kontanter samt
att kontanter är ett viktigt verktyg för att kunna betala om
störningar uppstår i elektroniska betalsystem. Den psykologiska
effekten av att kontanter fortsatt fungerar och finns tillgängligt
påtalas även av Ukrainska centralbanken 106 som viktig, även när
andra betalmedel fortfarande kan användas. Inkludering och
trygghet är med andra ord centrala teman till kontanternas starka
ställning vad gäller åsikter bland allmänheten.
Utredningen bedömer att ytterligare steg behöver tas för att de
personer som behöver kontanta betaltjänster för exempelvis
räkningsbetalningar ska ges alternativ så att de kan genomföra dessa
på lämpligt sätt. I Sverige är det närmast ett krav att ha bankkonto
för att leva, då det är genom bankkontot som transaktioner i
huvudsak genomförs. Tillgången till bankkonto behövs för att
upprätthålla konsumenters möjlighet till att betala räkningar och då
är det olyckligt om ens låga andelar av invånarna inte får tillgång,
eller blir uppsagda från sina bankengagemang. Att tillhandahålla
konton med begränsad funktion eller ökad monitorering är ett
alternativ till att ge högriskkunder tillgång de grundläggande betaloch bankfunktionerna så att risken för exempelvis penningtvätt eller
andra olagliga verksamheter kan begränsas.
106

Se avsnitt 10.5.1

116

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bankerna behöver öka tillgängligheten för de konsumenter som i
dag står längst ifrån den digitala världen och erbjuda stöd, utbildning
och anpassade tjänster till dessa personer. En del i
förbättringsarbetet kan innebära anpassade öppettider och
tillgänglighetsanpassning av kontoren. Kontaktytan mot dessa
grupper ger större möjlighet för bankerna att utbilda konsumenter i
hur digitala lösningar fungerar och ökar möjligheten att identifiera
vilka behov som finns för att göra de digitala tjänsterna mer
användarvänliga.
Privata aktörer i form av banker har ansvar för att tillhandahålla
finansiella tjänster till allmänheten, och valt att avveckla de tjänster
som innebär kontanthantering till förmån för effektivare alternativ
såsom betalkort, Swish eller internetbank. Detta skifte i tillgängliga
tjänster har gjorts utan att ta hänsyn till kundkollektivets behov av
betalningar utifrån individens behov.
Osäkerhet i var kontanter fungerar
Det råder i dag en förhållandevis stor osäkerhet för en konsument
var denne kan betala med sedlar och mynt. För offentligrättsliga
avgifter ska en brukare alltid kunna betala med kontanter, vilket
framgår tydligt av såväl Högsta förvaltningsdomstolens
avgörande 107, Justitieombudsmannens kritik mot Skatteverket 108 och
den rättsutredning som gjordes av Betalningsutredningen 109. Trots
att det står klart att offentligrättsliga avgifter ska kunna betalas
kontant är det i praktiken inte så att det går då denna skyldighet att
erbjuda kontant betalning efterföljs till 100 procent. För betalningar
i butik är det framför allt i livsmedelshandeln som konsumenter
generellt fortfarande kan betala med kontanter i hela landet.
Täckningen för kontanta betalningar inom detaljhandel, café och
restaurang, klädhandel, elektronikhandel eller annan butikshandel
har i varierande takt avvecklat möjligheten till kontant betalning.
Utredningens utgångspunkt i frågan om var en konsument ska
kunna betala med kontanter är att det mest livsviktiga som behövs
och utgifter för att ta del av samhällstjänster ska kunna gå att betala
med sedlar och mynt.
107
108
109

HFD NJA 2015 ref. 49
JO beslut med dnr 8524-2022, 2023-03-21
SOU 2023:16, Staten och betalningarna

117

s. 118 Kontrollera mot PDF

Det finns en svår fråga att besvara avseende definitionen av vad
som är en livsnödvändig vara eller tjänst är. Vanligen brukar det
avgränsas till livsmedel, drivmedel och apoteksvaror, och det kan
mycket väl vara en rimlig avgränsning i alla fall för de behov som
finns på kort sikt. På längre sikt eller för de som lever i ett bestående
digitalt eller finansiellt utanförskap finns det även behov som skulle
kunna definieras som livsnödvändiga vilka faller utanför den
definition som avgränsas ovan. Behov finns för bland annat kläder,
boende, transporter som kollektivtrafik eller taxi och många fler
exempel. Att kunna betala för varor och tjänster är ett i många
avseenden grundläggande behov för att kunna fungera i samhället.
Det som konsumeras är i den enskildes fall en kombination av de
varor och tjänster som denne behöver för att klara sin vardag och om
behov och resurser tillåter det kan viss guldkant tillåtas.

118

s. 119 Kontrollera mot PDF

9

Kontanternas roll i
beredskapssyfte

Beredskap är ett brett begrepp och i någon mening kan
beredskapsarbete inom betalningsområdet innebära att redundans
byggs in i olika system för att kunna skifta mellan olika betalsätt i
händelse av att något systems funktionalitet slås ut. En förutsättning
för att vara beredd är att system är funktionella och redo att användas
när de behövs och att det har tagits höjd för att det inte alltid går att
förutspå vilka följder en oväntad händelse kan få. Antalet scenarier
som kan drabba samhället och ge upphov till konsekvenser relevant
för betalningssystemet innefattar allt från fredstida kriser,
naturkatastrofer, störningar i el- och kommunikationsnätverk eller
väpnade konflikter.

9.1

Kontantkedjans beredskap i händelse av kris
eller krig

Kontanter är ett av flera betalsätt som används för att genomföra
betalningar. Det som skiljer kontanterna från andra sätt att betala
med som är särskilt viktigt att ha i åtanke när en situation av kris
eller höjd beredskap föreligger är bland annat:
• Kontanter kan hantera transaktioner utan tillgång till fungerande
el- eller kommunikationsnätverk.
• Kontanter kan användas för att spara- och transportera värde
utan inblandning av tredje part.
• Kontanter ges ut av Riksbanken vilket innebär en fordran mot
staten i stället för mot en kommersiell aktör.

119

s. 120 Kontrollera mot PDF

Funktionaliteten hos kontanter enligt ovan är unikt för de
betalmedel som normalt används för att hantera betalningar och kan
därför användas i situationer då andra betalmedel inte är tillgängliga.
Beredskap i betalningssystemet har flera aspekter att ta hänsyn
till och nyckeln ligger sannolikt inte i att upprätthålla funktionen i
ett enskilt system utan snarare att ha tillräcklig kapacitet och
motståndskraft i flera system parallellt. Anledningen till att bygga
upp tillräcklig kapacitet i flera system är bättre än att ha ett system
som ryggrad i beredskapsarbete är att det är omöjligt att planera för
samtliga scenarier som kan uppstå.
Lärdomar från enskilda händelser i Sverige där vissa betalsätt har
satts ur funktion på grund av störningar antingen från extern
påverkan eller genom brister i interna system visar att det är en lång
rad faktorer som påverkar möjligheten att fortsatt kunna genomföra
transaktioner och betalningar.

9.2

Kontanter som betalmedel i höjd beredskap

Ett stort fokus har varit på kontanter som det enda alternativet för
betalningar som skulle fungera om näten för el- eller internet skulle
slås ut. Anledningen till detta är kontanternas funktion att kunna
genomföra transaktioner och avveckla betalningar utan tillgång till
el eller andra tekniska lösningar för kommunikation och liknande.
Att kontanter skulle kunna erbjuda den här funktionaliteten är
förvisso sann, men det är under förutsättning att de som behöver
genomföra betalningar har tillgång till sedlar och mynt samt att
betalningsmottagare har kassor och andra system som kan fungera i
en sådan situation.
Mängden kontanter i cirkulation är i dag på en historiskt låg nivå
om cirka 55 miljarder kronor i giltiga sedlar och mynt 110. Det
motsvarar i genomsnitt drygt 5 000 kronor per person i Sverige.
Mycket av kontanterna omsätts inte utan finns som sparmedel hos
privatpersoner eller i företags kassor. Kontanterna är med hög
sannolikhet också ojämnt fördelat över befolkningen med vissa
individer som har mycket kontanter, medan andra inte har några alls,
som också framgår av exempelvis Riksbankens studier.
110

Se Riksbankens hemsida, statistik om sedlar och mynt

120

s. 121 Kontrollera mot PDF

I en situation där el- eller kommunikationsnäten inte fungerar
skulle det i dagsläget inte vara möjligt att komma åt kontomedel från
uttagsautomater och inte heller från de flesta bankkontor då de inte
längre håller eller hanterar kontanter. De kontanter som finns i
cirkulation är därför de som finns tillgängliga för allmänheten,
åtminstone initialt i en krissituation. Av den anledningen har bland
annat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 111 (MSB)och
Riksbanken 112 uppmanat invånare i Sverige att ha tillräckligt med
kontanter i hemmet för att kunna genomföra de nödvändigaste
inköpen under en veckas tid.
Kontanterna ska användas för att bytas mot varor eller tjänster
vilket kräver att den som säljer dessa ska kunna ta emot dem. Utan
el- eller internet är det inte alla som är förberedda för att enbart
kunna ta emot kontanter. Bland annat finns det lagkrav på att en
säljare ska kunna lämna kvitto på ett genomfört köp. I
betalningsutredningen föreslogs att Skatteverket i händelse av en
kris eller vid höjd beredskap ska kunna göra undantag från krav på
kassakvitto 113.
Utmaningen för att kontanter ska kunna användas för
betalningar i händelse av kris eller vid höjd beredskap är således att
även om kontanterna i viss mån finns i samhället, kanske inte
betalningsmottagarna har system som klarar av att hantera lagkraven
eller fungerar utan el- eller internet. Det är inte heller självklart att
det finns system som tillåter uttag av kontanter i uttagsmaskiner för
privatpersoner eftersom det inte finns regler för offlinefunktion för
betal- eller kreditkort.

9.3

Beredskapen i praktiken

MSB ställer en fråga till läsaren av broschyren ”Om krisen eller
kriget kommer”, om hur man ska agera om kortbetalningar eller
uttagsautomater
inte
längre
fungerar 114.
Myndighetens
frågeställning är relevant med hänsyn till att om en störning skulle
försämra möjligheterna att betala med kort eller göra uttag av
kontanter, skulle det i dag vara svårt att genomföra transaktioner för
111

MSB:s broschyr ”Om krisen eller kriget kommer”
Se bland annat Riksbanken, Betalningsrapport 2022
113
SOU 2023:16, Staten och betalningarna.
114
MSB, 2018, Om krisen eller kriget kommer, s. 5
112

121

s. 122 Kontrollera mot PDF

normal konsumtion annat än med eventuella kontanta medel som
redan finns hos konsumenterna. I dag finns det ingen allmän
möjlighet att betala för ett köp med ett betalkort om det saknas
internetuppkoppling mellan betalningsmottagarens kortterminal
och banken, eller genomföra köp med kontanter om kassakvitto inte
kan lämnas som en följd av störningar i kassasystemen.
Betalningsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande förslag på
hur en lösning för offlinebetalningar skulle kunna genomföras samt
ett förslag om att undantag från kassaregisterlagen skulle kunna
beslutas av Skatteverket om det fanns behov av det 115. I dagsläget har
dock dessa förslag inte blivit genomförda.
Betalningar i kris kan liknas vid digitalt utanförskap
Ett sätt att beskriva vad konsekvenserna skulle vara vid en större
incident som slår ut hela eller delar av de elektroniska system som
behövs för att genomföra elektroniska betalningar är att observera
de omständigheter som råder för de grupper som i dag befinner sig i
digitalt utanförskap. Den stora skillnaden mellan en normalsituation
och en situation där elektroniska betalningar inte fungerar är att alla
som tidigare använt sig av dessa betalsätt nu är i samma situation som
de i digitalt utanförskap.
Betalningar kommer alltid att behöva göras på ett eller annat sätt,
och utan ett system som kan hantera transaktioner utan el eller andra
kommunikationer riskerar även de 9 av 10 som normalt hanterar
betalningar elektroniskt att stå utan möjlighet att genomföra dessa.
De som i dag har problem att betala kontant, kan ironiskt nog vara
de som är bäst rustade för en incident eller kris, under förutsättning
att de har kontanter tillgängliga och vet var det normalt går att betala
kontant.
MSB har sedan 2018 uppmanat allmänheten att hålla ett
tillräckligt lager med kontanter hemma, tillsammans med
rekommendationen att ha konton i flera banker med betalkort
kopplade till dem. 116 Arbetet med att informera allmänheten om
vikten av att vara beredd på en oförutsägbar situation fick extra
mycket uppmärksamhet i samband med utbrottet av Covid-19
115

SOU 2023:16, Staten och betalningarna
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2018, Om krisen eller kriget kommer, s.
11, samt information på Betalningar och kontanter i kris (msb.se)
116

122

s. 123 Kontrollera mot PDF

pandemin 2020 och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022.
Kriserna som uppstod utspelade sig på olika sätt där det vid utbrottet
av pandemin gav en nedgång i uttagen av kontanter på grund av
rädsla för smittspridning via kontanter samt en minskad rörlighet i
samhället och när Ryssland invaderade Ukraina gjordes större uttag
av kontanter än vanligt och mängden sedlar och mynt i cirkulation
ökade 117. Under våren 2022 ökade mängden sedlar i cirkulation med
ca tio procent. Betydelsen av kontanter som en trygghet när
osäkerheten i omvärlden ökar har även belysts av den Ukrainska
centralbanken 118, med budskapet att kunna förvalta över egna medel
i fysisk form är viktigt för att känna större trygghet i en utsatt och
stressad situation.
Betalningar är en samhällsviktig tjänst, oavsett om den sker
digitalt eller analogt, och enligt vissa är det i slutändan upp till staten
att ta ansvaret för att alla ska kunna genomföra betalningar. Staten
har ett stort ansvar för de invånare som bor i Sverige, och ska då
också ta ett stort ansvar för att alla som bor här ska kunna betala.
Staten kan ta det ansvaret på olika sätt. Från bland annat bankerna
har det föreslagits att staten ska finansiera kostnaden för
kontanthanteringen i Sverige, medan det från andra håll föreslås att
den bästa lösningen är att kontanta betalningar inte ensidigt ska
kunna avtalas bort 119.

9.4

Bankernas centrala roll i betalningssystemet

Bankerna står bland mycket annat för att tillhandahålla konton och
tjänster till de konsumenter och företag som behöver dessa för att
hålla medel på konto och genomföra betalningar. Den centrala rollen
i det finansiella systemet med stor frihet att utforma tjänsteutbudet
har lett fram till ett mycket effektivt och lönsamt system där flera
delar av den finansiella infrastrukturen samägs och tillhandahålls av
bankerna själva snarare än av statliga- eller från bankerna fristående
aktörer.
De banker som omfattas av kraven i lagen om betaltjänster med
skyldighet att tillhandahålla platser för konsumenters uttag av
117

Sveriges Riksbank, Statistik om sedlar och mynt, Sedel- och myntstatistik | Sveriges
Riksbank
118
Dagens Nyheter, Ukrainas centralbankschef på seminarium på Riksbanken, 2024-07-04
119
Se bland annat Bankomat AB:s pressmeddelande och remissvar på betalningsutredningen

123

s. 124 Kontrollera mot PDF

kontanter och dagskasseinsättning för företag och föreningar har
valt att avveckla den egna verksamheten för detta och gå samman för
att lösa skyldigheterna i det samägda bolaget Bankomat. Bankomat
har på uppdrag av sina ägare ansvar för att uppfylla de skyldigheter
som tillskrivs bankerna för att upprätthålla en grundläggande
infrastruktur för kontanttjänster.

9.5

Har kontanterna en roll att spela för
upprätthållen funktionalitet i betalsystemet?

Beredskap i betalningssystemet behöver byggas upp av ett antal olika
alternativ som har förmåga att fungera när andra alternativ eller
system utsätts för prövningar eller slås ut av olika anledningar. För
betalningar finns det i dag flera olika alternativ för den som vill betala
eller få betalt där alla varianter på lösning innebär olika funktioner
och särdrag. Kontanter är det enda alternativet som är allmänt
accepterat i en betalningstransaktion, där varken el eller internet är
nödvändigt för att avveckla betalningen. Att kontanter kan användas
”off-grid” innebär dock inte att de är den enda lösningen för att
upprätthålla förmågan att betala i händelse av en kris eller höjd
beredskap eftersom även kontanter i många fall är beroende av att
stödsystemen för uttag eller kassor fungerar, vilka i sig kan vara
beroende av el eller internet.
9.5.1

Lärdomar från Ukraina

Praktiska exempel på långvariga utmaningar i betalningssystems
funktionssätt är sällsynta. Det främsta exemplet som brukar tas upp
är funktionen i det ukrainska betalningssystemet som utsattes för
stora utmaningar i samband med den fullskaliga invasion som skedde
under våren 2022. I samband med invasionen och det krig som
utbröt utsattes infrastrukturen för såväl betalningar, elektricitet och
internet för betydande utmaningar. Den ukrainska ekonomin var
före invasionen till betydande majoritet beroende av kontanter för
betalning i handeln. Den Ukrainska centralbanken hade innan
invasionen dock redan genomfört betydande förberedelser inför
hotet om krigsutbrott i landet, bland annat hade stora delar av
infrastrukturen för kortbetalningar flyttats utanför landets gränser
124

s. 125 Kontrollera mot PDF

och utnyttjandet av molntjänster hade ökat markant. När invasionen
blev ett faktum togs även beslut om att införa gränser för uttag av
kontanter och invånare uppmanades använda kort för betalningar
där möjligheten för det fanns. En stor anledning till varför
begränsningar i tillgången till kontantuttag infördes var att minska
risken för så kallade bankrusningar och att begränsa behoven av
transporter av kontanter.
Den ukrainska centralbanken NBU har dock varit angelägna om
att även kontanta betalningar fortsatt ska fungera, mycket av
anledningen till det är kontanternas funktion som betalmedel när eleller andra kommunikationsnät inte fungerar som normalt samt för
allmänhetens upplevda trygghet och förtroende för pengarnas värde.
NBU har understrukit värdet i att kunna ta ut besparingar från
bankkonton och hålla dessa i kontanter som en stor trygghet för
befolkningen.
För att illustrera hur utvecklingen för betalningssystemet i
Ukraina har utvecklats sedan Rysslands fullskaliga invasion, har
konsultföretaget Trinovo sammanställt en analys ned uppgifter från
den Ukrainska centralbanken, ECB och Mastercard. I Trinovos
analys pekar utvecklingen på en stark utveckling för elektroniska
betalmedel i den ukrainska ekonomin, men att kontanter fortsatt är
en mycket viktig del för allmänhetens betalningar. Totalt pekar
utvecklingen mot att såväl antalet uttagsautomater som antalet uttag
från dessa har sjunkit sedan krigsutbrottet, men att storleken på
uttagen har blivit högre. Kortbetalningar och andra elektroniska
betalningsmedel har blivit viktigare i Ukraina, liksom i de flesta
andra länder men i analysen menar Trinovo på att det sammantaget
inte finns belägg att påstå att kortbetalningar stärkt sin ställning på
grund av kriget trots uppmaningar och incitament för handeln att
öka de digitala betalningssätten. 120
Exemplet från Ukraina kan visa på hur olika betalsätt kan fungera
parallellt för att bygga redundans i systemen så att betalningar ska
kunna genomföras även om enskilda system är drabbat av
störningar. Kontanter är i dag fortfarande ett viktigt betalsätt i
Ukraina, men det har också blivit viktigt att de kontantfria
betalsätten fungerar parallellt. Kritiker till kontanternas roll i
beredskapsarbetet i betalningssystemet påpekar ofta att
korttransaktionerna i Ukraina har fungerat mycket väl under hela
120

Trinovo Consulting insights, Betalningar i Ukraina – effekter av krigsutbrottet

125

s. 126 Kontrollera mot PDF

krigsförloppet och därför skulle behovet av kontanter i en
krissituation vara överdrivet. Det finns dock betydande skillnader
mellan Sverige och Ukraina som gör att argumenten kring
elektroniska betalmedels funktion i en kris- eller krigssituation inte
är direkt jämförbara. Ukraina gjorde under flera år förberedelser för
att på mycket kort tid flytta kortbetalningsinfrastrukturen utanför
landets gränser och utnyttja molnteknologi för att upprätthålla
funktionen i systemen. I Sverige har inte samma förberedelser gjorts,
och funktionaliteten är inte heller testad för att täcka alla scenarier
som kan uppstå.

9.6

Bedömningar

Vanliga argument som läggs fram för att stärka beredskapen i
betalsystemet är bland annat att staten ska finansiera bankernas
kostnader för kontanter eller att det ska införas lagkrav på att alla
betalningsmottagare ska acceptera kontanter.
Att finansiera bankernas kostnader för kontanthanteringen är ett
inte helt orimligt förslag, men man kan ställa frågan om vilka delar
som ska erhålla subventioner och hur det i så fall kan innebära att
finansieringen utgör statsstöd på en marknad där fler företag
konkurrerar eller kan konkurrera. Staten finansierar och
subventionerar
redan
i
dagsläget
kostnaderna
för
kontanthanteringen i betydande omfattning genom Riksbanken och
dess tjänster mot banker och värdebolag.
Att införa lagkrav på att alla betalningar ska kunna genomföras
med kontanter förefaller inte heller orimligt för att uppnå
förutsättningar för att kontanter ska kunna fortsätta att fungera som
betalsätt, men kommer med förhållandevis stora konsekvenser för
de företag och betalningsmottagare vars verksamheter inte är
utformade för att hantera ett sådant krav. Det finns ett stort värde i
att begränsa lagstiftning och reglering av privat näringsverksamhet
till det mest nödvändiga för att minska risken för överreglering som
driver kostnader för såväl samhälle som enskilda aktörer. För
beredskapssyften bedömer utredningen att det skulle göra mer skada
än nytta att påföra krav på samtliga betalningsmottagare att genom
krav tvingas acceptera kontanter. Beredskap innebär att vara beredd
på ett stort antal scenarier, och där fyller kontanter en roll men krav

126

s. 127 Kontrollera mot PDF

behöver ställas på samtliga betalningsalternativ för att även de ska
kunna fungera om störningar uppstår.
Beredskapen i samhället, och då i synnerhet den för betalningar
behöver fungera under normaltid för att kunna upprätthållas i
händelse av kris eller höjd beredskap. Det är då viktigt att
infrastrukturen tillåter för en tillräckligt effektiv hantering samt att
den finns kvar som efterfrågat alternativ. Möjligheten för företag
eller andra betalningsmottagare att göra insättningar av dagskassor
är därför av central betydelse för att kontanter fortsatt ska accepteras
i handeln. I Sverige finns det enligt utredningens bedömning ett
motstånd mot att införa en allmän plikt att ta emot kontanter vid
alla försäljningsställen, dels på grund av säkerhetsproblem kopplat
till kontanter men i synnerhet kopplat till kostnader och
administration för hanteringen av dagskassor. Därför ser
utredningen att beredskapen i betalningssystemet där kontanter
fortsatt är en viktig del, bäst upprätthålls genom att förtydliga vilket
ansvar som bör vila på de största bankerna att garantera funktion och
tillgänglighet
till
kontanthanteringstjänster
gentemot
betalningsmottagare till ett skäligt pris.
Ansvaret för upprätthållandet av kontanthantering och tryggad
tillgång till kontanttjänster har sedan tidigare fastslagits att det
åligger de banker med inlåning från allmänheten om minst 70
miljarder kronor. Statens ansvar för kontantförsörjning och
betalningssystemet, utöver regleringsmakten hos lagstiftaren, vilar i
huvudsak på Riksbanken som genom riksbankslagen har ansvar för
att driva ett nationellt nät av kontantdepåer och ska enligt lagen
bidra till att sedlar och mynt finns tillgängligt i hela landet.
Ställningstagandena från riksdag och regering i frågan om
ansvarsfördelningen för tillhandahållandet av kontanttjänster är
därför inte en fråga som behöver avhandlas inom ramen för den här
utredningen.
Politiska ställningstaganden har tagits om att kontanter fortsatt
ska ha ställning som lagligt betalningsmedel och finnas kvar som
betalningsmedel under överskådlig framtid, bland annat på grund av
beredskapsskäl, inkluderingsperspektivet och för att erbjuda
allmänheten ett betalmedel utgivet av staten.

127

s. 128 Kontrollera mot PDF

10

Utredningens förslag,
bedömningar och medskick

10.1

Acceptans av kontanter

Förslag: Utredningen föreslår att det ska fastställas i lag genom
tillägg i lagen om betaltjänster att livsmedel, apoteksvaror och
offentligrättsliga avgifter ska kunna betalas kontant. En övre
gräns för kontanta betalningar föreslås på motsvarande 0,1
prisbasbelopp, varav högst 25 stycken mynt, där en
betalningsmottagare inte är skyldig att acceptera betalningar över
den nivån.
Skälen för utredningens förslag:
Utredningen ser att det vilar ett stort samhällsansvar på försäljare av
livsnödvändiga varor och på betalningsmottagare som erbjuder
offentligrättsliga tjänster. Att som invånare i Sverige kunna betala
för de allra viktigaste varorna och tjänsterna, såsom mat, medicin och
avgifter från myndigheter eller den som agerar myndighet ska vara
en självklarhet för alla som bor i landet oavsett vilka betalmedel som
används. Utredningen har gjort bedömningen att det i nuläget är
viktigt att inte gå för brett med en skyldighet att acceptera kontant
betalning då det kan påverka näringsfriheten i för stor omfattning.
Sverige har en lång tradition av att låta marknadens parter ta ansvar
för att balansera behoven mellan köpare och säljare genom avtal, och
att reglering i detaljfrågor ska undvikas om det inte är nödvändigt.
Avtalsfriheten har dock inte samma tradition när det gäller ett
betalningsförhållande mellan allmänheten och det offentliga som
erbjuder service i rollen som myndighet och därför bör sådana
aktörer omfattas av högre krav, även om servicen utförs av privata

128

s. 129 Kontrollera mot PDF

aktörer såsom exempelvis fordonsbesiktning. Även försäljare av
direkt samhällsbärande eller livsuppehållande varor och tjänster ser
utredningen som en grupp där avtalsfrihet och näringsfrihet inte
nödvändigtvis kan ges samma utrymme som icke samhällsbärande
eller livsuppehållande varor och tjänster. Samhällets övergripande
beredskap i händelse av en oförutsedd störning i elektroniska
betalsystem eller om en kris uppstår som följd av naturfenomen eller
väpnad konflikt är viktig att beakta när frågan om möjligheten till
kontanta betalningar ska utvärderas. För att funktionen i
betalningssystemet ska kunna garanteras i händelse av störningar är
det en grundläggande förutsättning att det finns strukturer som
upprätthålls under normaltid, och att det är system som används i
vardagen. Utredningens förslag syftar till att säkerställa en
grundläggande lägsta nivå upprätthålls för allmänhetens möjlighet
att betala med kontanter för de varor och tjänster som är av den mest
grundläggande behovsnaturen, samt att det ska finnas ett balanserat
ansvarsförhållande mellan det offentliga och det privata.
Utredningens bedömning om vilka skyldigheter som bör fastslås
i föreskrifter om skyldigheten att acceptera kontanter listas nedan.
De betalningsmottagare som enligt förslag i denna utredning ska
acceptera kontantbetalning ska vara skyldiga att göra det:
• På fysiska och bemannade platser där betalning normalt kan
genomföras med allmänt gångbara betalmedel
• Mellan klockan 06.00 och 20.00 under dygnet
• På platser där säkerheten för verksamhetens personal med rimliga
medel kan upprätthållas
• Om de omfattas av krav på att anlita extern revisor
Livsmedelsförsäljning
Livsmedelsförsäljare finns inom ett stort spann av verksamhetstyper
och alla verksamheter som säljer livsmedel är inte att beteckna som
renodlade
livsmedelsbutiker.
Det
finns
till
exempel
försäljningsställen som i huvudsak säljer andra produkter än sådana
som avses för födokonsumtion, vilka utredningen inte avser ska
träffas av regleringen. Utredningen bedömer att en rimlig gräns för
129

s. 130 Kontrollera mot PDF

skyldigheten att omfattas av krav på acceptans av kontanter vid ett
fysiskt
försäljningsställe
som
kan
kännetecknas
som
fullsortimentsbutik för livsmedel bör dras vid minst 50 procent av
försäljningen räknat som omsättning ska vara för livsmedel 121.
Mindre livsmedelsbutiker av kioskkaraktär, specialbutiker, bagerier
caféer och restauranger bedöms inte falla inom kravet som föreslås
då dessa normalt sett inte är att klassa som fullsortimentsbutiker för
livsmedel och i många fall inte bedöms omfattas av krav på extern
revisor. Det kan vara så att vissa butiker med varierat sortiment i
utbudet såsom lågprishandlare med fokus på exempelvis
hushållsprodukter, trädgårdstillbehör eller andra varugrupper än
livsmedel kan omfattas av krav på kontantacceptans om deras
omsättning som är hänförlig till livsmedel överstiger 50 procent och
om sortimentet är tillräckligt varierat för att kännetecknas som
fullsortimentsbutik. Detta kan vara en effekt som gör att en sådan
butik behöver fortsätta erbjuda kontant betalning, alternativt
upprätta möjligheten för konsumenter att betala kontant om det inte
finns på plats vid tidpunkten för ett ikraftträdande av förslagen i
utredningen. Utredningens bedömning är dock att det skulle röra
sig om undantagsfall.
I många livsmedelsbutiker av större karaktär (och i viss mån även
i mindre och medelstora butiker) finns det utöver ett huvudsakligt
sortiment av livsmedel även normalt även kompletterande
bassortiment av hushållsgeråd, kläder och andra produktgrupper
samt enklare servering av caféprodukter. Detta kan utgöra värdefulla
möjligheter för de personer som saknar tillgång till elektroniska
alternativ för inköpt och betalning för den typen av varor och
tjänster.
Offentligrättsliga avgifter
Som utredningen bedömer det är det redan i dag fastställt i
rättspraxis och i rättsutredningar att offentligrättsliga avgifter ska
kunna betalas kontant vid samma plats som betalning för avgiften
kan göras med andra allmänt gångbara betalmedel. Att som
utredningen föreslår fastställa i lag att detta ska kunna göras får inte
någon juridisk påverkan på vare sig betalningsmottagare eller för
121

Livsmedelsförsäljning enligt samma definition som omfattas av momssats om 12 procent

130

s. 131 Kontrollera mot PDF

allmänheten, men fastställer ett rättsförhållande som trots tydlig
praxis ändå råder osäkerhet kring. I synnerhet myndigheter,
myndighetsägda företag eller privata aktörer som mot betalning
utför myndighetsuppdrag gentemot allmänheten där betalning för
tjänster erbjuds med allmänt gångbara betalmedel ska acceptera
betalning med kontanter.
Betalningsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande ett liknande
förslag 122, där skyldigheten för en betalningsmottagare som tar ut
avgifter för offentligrättsliga tjänster ska vara skyldig att acceptera
kontanter. Skyldigheten skulle enligt Betalningsutredningen gälla
för myndigheter eller den som utövar myndighet, vilket även denna
utredning bedömer som en rimlig skyldighet i synnerhet då det
gäller ett förhållande mellan det offentliga och dess invånare.
Betalningsutredningen ville i sammanhanget även gå längre och
inkludera även tjänster som tillhandahålls genom offentlig
finansiering, men i det avseendet ser denna utredning inte att det
finns skäl att gå vidare med förslag då det kan leda till komplicerade
gränsdragningar om vad som ska inkluderas i offentlig finansiering.
Utöver en skyldighet att acceptera kontanter som
betalningsmedel för offentligrättsliga avgifter anser utredningen att
det offentliga, inklusive offentligt ägda eller finansierade
verksamheter, bör ta ett större ansvar för att hantera kontanter i de
fall de inte gör det i dag. Det offentliga inslaget i samhället existerar
för att allmänheten på lika villkor ska få tillgång till grundläggande
service och tjänster vilket också bör innebära allas rätt att betala för
tillgång till detta oavsett om betalningen sker med kontanter eller
andra betalmedel.
Varor eller tjänster som tillhandahålls på apotek med tillstånd
från Läkemedelsverket
Med utgångspunkt i utredningens bedömning att allmänheten ska
kunna betala för de mest grundläggande varor och tjänster ligger det
i linje med utredningens direktiv att lämna ett förslag om att fysiska
och bemannade apotek med tillstånd från Läkemedelsverket ska
omfattas av ett krav om att acceptera kontant betalning för det
sortiment som saluförs. Utredningen delar den bedömning och
122

SOU 2023:16, Staten och betalningarna, s. 77

131

s. 132 Kontrollera mot PDF

förslag som lämnades i Betalningsutredningens slutbetänkande om
att läkemedel inom högkostnadsskyddet ska kunna betalas kontant,
men med tillägget att även övrigt sortiment också ska inkluderas
inom kravet. Det kan om möjligt vara lika viktigt för allmänheten att
läkemedel eller egenvårdsprodukter som säljs receptfritt över disk på
ett apotek där det kan göras i samråd och konsultation med
kvalificerad personal, kan göras med kontanter med samma rätt som
de läkemedel som ordinerats via receptförskrivning från en läkare.
Att allmänheten har kunskap om att det går att betala med lagliga
betalmedel på alla fysiska apotek ger enligt utredningen goda
förutsättningar för att upprätthålla beredskapen i kontantkedjan och
förutsägbarheten för var kontanter alltid ska gå att använda.
Beloppsgräns för acceptans av kontanta medel
Utredningens förslag innehåller en gräns om att en
betalningsmottagare inte ska vara skyldiga att acceptera en betalning
i kontanter om summan överstiger en summa om 0,1
prisbasbelopp 123 varav högst 25 mynt. Nivån är satt för att begränsa
risken
för
omfattande
betalningar
i
kontanter
för
betalningsmottagare som normalt inte hanterar betydande summor
sedlar och mynt. Det minskar riskerna med stora dagskassor som
annars potentiellt skulle kunna vara attraktiva mål för kriminella
aktörer. Utredningen har inte heller som mål att alla varor ska kunna
köpas med kontanta medel, utan att de mest grundläggande behoven
ska kunna betalas för med sedlar och mynt. I dagsläget finns det inga
tecken på att det finns ett behov av möjligheten att göra större
betalningar med kontanta medel, då dessa i huvudsak används för
mindre transaktioner. Eventuellt kan en sådan gräns också försvåra
för de aktörer som avser att utnyttja aktörer med krav på att
acceptera kontanter med syfte att bedriva penningtvätt eller annan
ekonomisk brottslighet.
10.1.1

123

Särskilt om drivmedel och andra livsnödvändiga varor

Prisbasbeloppet för 2024 är 57 300 kronor. För 2025 är prisbasbeloppets nivå 58 800
kronor.

132

s. 133 Kontrollera mot PDF

Definitionen av livsnödvändiga varor är svår och saknar definition.
För vissa konsumenter innebär livsnödvändiga varor och tjänsten en
sak, medan det kan betyda helt andra saker för någon annan. En
produkt som ofta klassas som livsnödvändig när diskussionen om
det pågår är drivmedel till fordon, vilket också direkt påtalas i
utredningsdirektiven. Drivmedel är enligt utredningen viktigt för
många som är beroende av att transportera sig med ett fordon som
drivs av flytande bränsle och kan ha stor betydelse i händelse av akut
kris. Enligt utredningen är dock den pågående transitionen mot en
elektrifierad fordonsflotta ett betydande faktum som riskerar att
pådriva
den
redan
pågående
”mackdöden”.
Skulle
drivmedelsförsäljare omfattas av en plikt att acceptera kontanter
finns risk att framför allt små franchisedrivna serviceställen snarast
skulle lägga ned verksamheten på grund av kostnads- och
säkerhetsskäl. Många verksamheter för drivmedelsförsäljning ligger
avsides och verksamheten bedrivs med ett fåtal anställda på plats. De
drivmedelsförsäljare som vill fortsätta erbjuda kontant betalning ska
enligt utredningen ha de bästa förutsättningarna att göra det genom
att utredningen också föreslår förtydligade ansvar vad gäller
tillgängligheten för kontanta infrastrukturtjänster där reglerade
banker måste erbjuda lämpliga och behovsanpassade tjänster för
dagskassor och växeltjänster.
Utredningen lämnar en bedömning och medskick till regeringen
om att offlinefunktion för betalkort är en lämpligare väg att gå för
att säkerställa betalningsmöjligheter för exempelvis drivmedel, då
det skulle omfatta inte bara flytande drivmedel utan även möjliggöra
för de som använder laddbara fordon att köpa energi till sina fordon
i händelse av att kommunikationsnät skulle slås ut.
Andra varor som beroende av vilka behov som den enskilde
konsumenten har och som för denne person kan upplevas eller
klassas som livsnödvändigt går utredningen inte fram med några
förslag eller bedömningar kring. Orsaken är dels att
definitionsramarna blir för breda, dels att en stor del av frågorna
främst rör betalningar i höjd beredskap, där kontanta betalningar i
kombination med elektroniska betalningar (online såväl som offline)
kan säkra de flesta behoven som bedöms uppstå.

133

s. 134 Kontrollera mot PDF

10.1.2

Tillsyn och utfärdande av föreskrifter

För att på bästa sätt uppfylla andemeningen i utredningens förslag
förefaller det lämpligt om tillsyn över det nya lagrummet faller på en
myndighet med god kännedom om lokala förhållanden. De
myndigheter som ligger närmast i åtanke är enligt utredningen de
Länsstyrelser som har god lokal förankring i de olika regionerna i
landet eller PTS som har bred erfarenhet av regional analys av
exempelvis infrastruktur för betalningar. Den myndighet som av
regeringen bedöms lämplig som tillsynsmyndighet bör utöver ansvar
för att övervaka kontantacceptansen inom utpekade sektorer även
utfärda föreskrifter för vilka aktörer som omfattas och vilka
undantag som kan göras. Tillsynsmyndigheten bör även ha
kompetens att rådgöra med aktörer som omfattas av krav på
acceptans av kontanter om rimliga åtgärder som kan tas för att
möjliggöra det på ett effektivt och säkert sätt.
Sanktioner
Sanktioner kan förekomma i olika former och eftersom det föreslås
träffa en förhållandevis bred grupp aktörer som bedriver verksamhet
inom såväl privat som offentlig sektor behöver eventuella sanktioner
träffa dessa på ett korrekt sätt. Det är också utredningens
uppfattning att sanktioner för att uppnå ett mål enbart ska
implementeras i de situationer där alternativ saknas och inte för att
utgöra ett hot mot en näringsidkare eller offentlig verksamhet.
Utredningen bedömer frågan om möjlighet till sanktioner mot
aktörer som ska acceptera kontanter i enlighet med den föreslagna
lagstiftningen inte är nödvändig att ta ställning till i dagsläget utan
bör utvärderas löpande av den myndighet som utövar tillsynen, och
om behov av sanktioner anses finnas ska en hemställan om det
skyndsamt lämnas över till regeringen. Bedömningen är att ett
rimligare alternativ initialt är att den myndighet som ansvarar för
tillsyn och övervakning av lagrummet ges möjlighet att stötta de
aktörer som står inför valet att inte längre erbjuda kontant betalning
eller redan har slutat med det med råd om hur de kan möjliggöra
kontant betalning på ett effektivt och säkert sätt. Inom samma ramar
som frågan om sanktioner för aktörer som inte uppfyller krav på
acceptans av kontanter finns det frågor om vilka undantag som bör

134

s. 135 Kontrollera mot PDF

kunna göras. Utredningen bedömer att det inte bör finnas en
skyldighet att acceptera kontanter i områden som karakteriseras av
hög risk att utsättas för rån eller annan brottslighet samt att det ska
kunna regleras mellan vilka tider som kontant betalning ska kunna
nekas likt den lagstiftning om kontant acceptans som är
implementerad i Danmark.

10.2

Kassaregisterbestämmelser under fredstida kris
eller höjd beredskap

Bedömning: Det förslag om bemyndigande i 39 kap. 10 §
skatteförfarandelagen (2011:1244) som presenterades i
Betalningsutredningens slutbetänkande avseende Skatteverkets
möjlighet att göra undantag från kraven från skyldigheter som
gäller kassaregister i händelse av en fredstida krissituation eller
höjd beredskap bör införas.
Utredningens bedömning: Utredningen gör samma bedömning
som den som presenterades i betalningsutredningen 124 att det är
viktigt för den civila beredskapen att handeln kan genomföra
betalningar även i händelse av bortfall av el- eller
telekommunikation, och därför bör det förslag som presenterades i
Betalningsutredningens slutbetänkande avseende Skatteverkets
möjlighet att utfärda föreskrifter om kassaregister genomföras. Det
är viktigt att det finns en förutsägbarhet för de betalningsmottagare
som hanterar kontanter för betalningar också har klara
förutsättningar att agera inom lagens ramar. Möjligheten för
Skatteverket att göra undantag från krav om kassakvitto i händelse
av kris eller krig som påverkar betalningsmottagares drift och
kassasystem är därutöver viktigt även för att upprätthålla
försörjningen av livsnödvändiga varor och tjänster utan tillgång till
el- eller telekommunikation under förutsättning att en
betalningsmottagare fortfarande tekniskt kan ta emot betalningar i
kontanter.
Eftersom utredningen inte ser ett behov av alternativ utformning
av bestämmelsen hänvisas därför direkt till det förslag på författning,
124

SOU 2023:16, Staten och betalningarna, avsnitt 11.9.3

135

s. 136 Kontrollera mot PDF

författningskommentarer och motiveringar som presenterades i
Betalningsutredningens slutbetänkande.

10.3

Kontant betalning av skatt

Bedömning: Betalningsutredningen lämnade i sitt slutbetänkande förslag om att skatter som omfattas av 62 kap. 2 §
skatteförfarandelagen skulle kunna betalas med kontanter upp till
0,25 PBB.
Utredningens bedömning: Betalningsutredningens förslag om att
kunna göra skatteinbetalningar med kontanter bör genomföras, då
det är även denna utrednings bedömning att lagliga betalmedel
utgivna av staten generellt ska gå att använda för att göra sig skuldfri
mot staten. Eftersom utredningen inte ser ett behov av alternativ
utformning av bestämmelsen hänvisas därför direkt till det förslag
på författning, författningskommentarer och motiveringar som
presenterades i Betalningsutredningens slutbetänkande.

10.4

Infrastruktur för kontanter

Förslag: Utredningen föreslår att det införs ett tydligare krav på
de banker som redan i dag omfattas av krav att tillhandahålla
platser för kontantuttag samt insättning av dagskassa att vara
skyldiga att erbjuda tjänster som är lämpliga och
behovsanpassade för användaren. Utredningen föreslår att
konsumenter utöver möjligheten att göra uttag av kontanter,
även ska ha rätt att sätta in sedlar på konto. Förslag lämnas också
om att betalningsmottagare ska kunna deponera dagskassor på ett
lämpligt och behovsanpassat sätt samt få tillgång till tjänster för
växelkassa. Tredjepartsaktörer med banktillstånd föreslås att på
skäliga villkor få tillträde till de tjänster för kontanter som
reglerade banker tillhandahåller i egen regi eller genom ombud
för att möjliggöra för konkurrens i tjänsteledet.

136

s. 137 Kontrollera mot PDF

Skälen för förslaget: För att kontanter ska kunna användas som
betalningsmedel krävs det tillgång till kontanter för konsumenter
samt att den som tar emot sedlar och mynt för en betalning också
har goda möjligheter att sätta in dessa på konto. De förslag som
presenteras i utredningen syftar till att justera och förbättra
funktionen för kontanter på samma sätt som befintlig lagstiftning
avsåg att göra i förarbetena och sedan 2021 implementerats.
Förslagen ligger i linje med de bedömningar som regeringen gjorde
om ansvarsfördelningen av den svenska kontantkedjan, där bankerna
ska vara skyldiga att upprätthålla tillgången till kontanttjänster mot
allmänheten och staten ska erbjuda tillgång till sedlar och mynt mot
bankerna. Motsvarande ansvarsfördelning med skyldigheter för
större banker att tillhandahålla kontanttjänster fastställs även i andra
länder med bedömningen att det är en del av deras kärnuppdrag som
tillhandahållare av betal- och kontotjänster mot allmänheten.
Förslaget som utredningen lägger fram innebär att de banker som
omfattas av regleringen behöver ta ett större helhetsansvar för att
funktionen i hela betalsystemet kan upprätthållas, även för
kontanterna.
Utredningen bedömer i konsekvensutredningen (avsnitt 11.5.1)
att förslagen, beroende på hur bankerna väljer att leva upp till de
skyldigheter som det innebär kan innebära antingen nettokostnader
i begränsad omfattning om de väljer att anlita ombud eller
nettointäkter om de väljer att utföra grundläggande kontanttjänster
i egen regi.
De grundläggande funktioner som utredningen ser behövs för att
uppfylla kraven i förslagen på bankernas ansvar för infrastruktur
följer under rubrikerna nedan.
Uttagsmöjligheter för konsumenter
Konsumenter ska ha tillgång till möjligheter att göra uttag av
kontanter utan kostnad.
1. Platser för kontantuttag ska finnas tillgängligt för konsumenter
2. Tillgängligheten för en statisk plats för uttag ska bedömas enligt
samma metod som i dag med en högsta andel av befolkningen
137

s. 138 Kontrollera mot PDF

som har längre 25 kilometer till närmaste plats för uttag av
kontanter, i dagsläget högst 0,3 procent av befolkningen
3. Limiten per uttag får inte vara lägre än 0,1 prisbasbelopp
4. Limiten för uttag över tid får inte vara lägre än 0,5 prisbasbelopp
per 30-dagarsperiod
5. Uttag av kontanter ska vara avgiftsfritt för kunder i svenska
banker 125
Insättning av sedlar för konsumenter
Konsumenter ska ha tillgång till möjligheter att göra insättning av
sedlar enligt rimliga villkor och till rimliga priser.
1. Platser för insättning av sedlar på konto ska finnas tillgängligt för
konsumenter
2. Tillgängligheten för en statisk plats för insättning ska bedömas
enligt samma metod som i dag med en högsta andel av
befolkningen som har längre 25 kilometer till närmaste plats för
uttag av kontanter, i dagsläget högst 1,22 procent av
befolkningen.
3. Limiten per insättning får inte vara lägre än 0,1 prisbasbelopp
4. Limiten för insättning över tid får inte vara lägre än 0,5
prisbasbelopp per 30-dagarsperiod
5. Avgifter för insättning av kontanter får uppgå till högst 1 procent
av transaktionens värde.
Insättning av dagskassa och tjänster för växelkassa för juridiska
personer
Juridiska personer som hanterar kontanta betalningar ska få tillgång
till lämpliga och behovsanpassade tjänster för insättning av
dagskassor som har kapacitet att hantera den mängd sedlar och mynt
125

Rimliga avgifter för betalkonto med grundläggande funktioner får tas ut av kunden som en
del av dess kundengagemang enligt lag (2010:751) om betaltjänster 4 kap. 4 §

138

s. 139 Kontrollera mot PDF

som inkommer genom konsumenters betalning för varor och
tjänster.
1. För de betalningsmottagare som har behov av insättning av sedlar
och mynt på konto ska reglerade banker tillhandahålla lämpliga
och behovsanpassade alternativ för deponering av dagskassor vid
eller i närhet till verksamhetsplatsen i egen regi eller genom avtal
med ombud för såväl sedlar som mynt upp till åtta 126
prisbasbelopp per betalningsmottagare och dag. Exempel på
tjänster som kan utgöra lämpliga och behovsanpassade är bland
annat (men inte exklusivt):
• Upphämtningstjänster av kontanter vid försäljningsstället
• Smarta kassaskåp placerade hos, eller i nära anslutning till
försäljningsstället
2. Statiska platser såsom (men inte exklusivt) serviceboxar med
funktion för insättning av sedlar och mynt kan erbjudas som
alternativ i de fall det är en lämplig och behovsanpassad lösning
för de betalningsmottagare som inte är i behov av tjänster enligt
första punkten.
3. En statisk plats som omfattas av privatpersoners möjlighet att
göra insättning av sedlar ska kunna användas av juridiska personer
enligt samma villkor som privatpersoner.
4. En statisk plats för insättning av dagskassa får inte stå otillgänglig
i mer än 72 timmar
5. Limiter för deponerade kontanter ska anpassas till de behov
betalningsmottagare har för insättning av dagskassa
6. Juridiska personer ska utan hinder kunna göra uttag från konto
eller genom köp få tillgång till tjänster för växelhantering. Det
innebär enligt utredningen att växel i form av mynt och sedlar i
mindre valörer på ett enkelt och prisvärt sätt ska vara tillgängliga
i hela landet. Tjänsten kan utföras antingen genom service på
fysisk plats eller genom tjänster på distans.
7. Avgifter för:
126

Prisbasbeloppet för 2024 är 57 300 kronor, vilket skulle innebära att en betalningsmottagare
med behov av större dagskasseinsättningar ska kunna deponera upp till 458 400 kronor per
dag.

139

s. 140 Kontrollera mot PDF

•

att deponera dagskassa vid en allmänt tillgänglig statisk plats får
uppgå till högst 1 procent av transaktionens värde.

• tjänster utöver allmänt tillgängliga statiska platser får inte
överstiga 2 procent av transaktionens värde.
• för att tillhandahålla tjänster för tillgång till växelkassa får enligt
utredningens förslag inte överstiga det högsta värdet av antingen
150 kronor eller fem (5) procent av transaktionens värde.
• tjänster för insättning av dagskassa får inte variera i olika delar av
landet.
8. Tredjepartsaktörer med banktillstånd i Sverige ska på skäliga
villkor få tillgång till de tjänster och infrastruktur som reglerade
banker tillhandahåller i egen regi eller genom ombud för
grundläggande kontanttjänster.
Upprätthållandet av fungerande kontantinfrastruktur
I dagsläget sker en förhållandevis snabb utveckling där möjligheten
att göra insättningar av dagskassor i praktiken försämras för de
företag som inte har förutsättningar att köpa upphämtningstjänster
från ett värdebolag och därmed är tvungna att använda
automatiserade tjänster för insättning av dagskassor. Utredningen
bedömer att det är av största vikt att mekanismerna i kontantkedjan
upprätthålls och att ett helhetsansvar vilar på de banker som redan i
dag är skyldiga att tillhandahålla grundläggande kontanttjänster.
Detta blir synnerligen angeläget eftersom i princip alla
betalningsmottagare med behov av insättning av dagskassa i dag är
helt beroende av det oreglerade bolaget Loomis tjänster. Utan
Loomis verksamhet, eller en motsvarande verksamhet i bankernas
egen regi, bedömer utredningen att kontanterna inte längre kommer
att kunna fungera som betalmedel i Sverige. Därför ser utredningen
att bankerna antingen genom avtal med Loomis, eller genom
upprättande av en verksamhet som motsvarar Loomis verksamhet är
ett krav för att upprätthålla kontanternas funktion och ställning i
landet. Ansvarsförhållandet för tillgången till grundläggande
kontanttjänster är redan fastslaget och utredningen ser inte
anledning att ompröva det, utan snarare förtydliga vad ansvaret

140

s. 141 Kontrollera mot PDF

innebär då det förefaller finnas oklarheter om vad en kontanttjänst
ska uppfylla för funktion.
De banker som sedan 2021 omfattas av kraven på att
tillhandahålla platser för insättning av dagskassor har i samtliga fall
valt att uppfylla lagkraven genom uppdrag till det gemensamägda
bolaget Bankomat AB, vars tekniska lösning för insättning inte kan
användas för dagskasseinsättning i praktiken. Lagstiftningen från
2021 implementerades utan tekniska krav för att de reglerade
aktörerna inte skulle styras mot en teknisk lösning som var onödigt
kostnadsdrivande, så att marknadens aktörer själva kunde välja den
lösning som var bäst lämpad att säkra betalningsmottagares
möjlighet att fortsatt kunna göra insättningar av dagskassor. Dock
har det enligt utredningens bedömning lett till en utveckling där
tillgången
till
praktiska
lösningar
som
hade
säkrat
betalningsmottagarnas möjligheter att göra insättningar minskat.
Detta på grund av att reglerade banker inte har prioriterat att
efterleva syftet med lagen, utan i stället valt att uppfylla den lägsta
tekniska kravställningen. Insättningsautomater hanterar inte större
mängder sedlar, och riskerar att bli fulla om de inte töms med
tillräcklig regelbundenhet. De hanterar inte heller mynt
överhuvudtaget. Insättningsautomaterna kan enbart användas av
juridiska personer med begränsad omsättning av kontanter i
verksamheten samt av privatpersoner med behov av insättning av
sedlar på konto. Den funktionen är viktig att upprätthålla, i
synnerhet då samma banker som omfattas av regleringen har
försvårat för privatpersoner att göra insättningar av kontanter på
fysiska bankkontor.
Att bankerna bedöms som mest lämpliga för att upprätthålla
infrastrukturen för kontanttjänsterna i Sverige kan också ses utifrån
ett
effektivitetsperspektiv.
Kostnaderna
för
bankernas
kontanthantering har minskat kraftigt, samtidigt som kontanterna
fortsatt går att använda i större delen av landet. Genom att kravställa
att funktionen i kontantkedjans infrastruktur ska upprätthållas kan
de reglerade bankerna själva avgöra på vilket sätt de vill göra det så
att alla betalningsmottagare som fortsatt vill erbjuda möjligheten till
kontant betalning också ska kunna göra det på ett effektivt sätt. I
och med att utredningen gör bedömningen att infrastrukturen som
den ser ut i dag upprätthålls på en nivå som fungerar över lag, kan
förslaget genomföras utan tillkommande kostnader för marknaden

141

s. 142 Kontrollera mot PDF

som helhet även om kostnader och intäkter för tjänsterna kan
behöva allokeras om. Dock kan kostnadsbilden komma att ligga kvar
på samma nivå även om användningen av kontanter minskar sett från
dagens nivåer eftersom det till viss utsträckning inte är möjligt att
effektivisera bort infrastruktur som är nödvändig för
kontantkedjans grundläggande funktion.
Avgifter för dagskassetjänster och växeltjänster
En viktig komponent för att företag eller andra betalningsmottagare
fortsatt ska kunna acceptera kontanta betalningar är att de på ett
kostnadseffektivt sätt ska kunna sätta in dagskassor på konto.
Utredningens bedömning är att en skälig nivå på avgiften för
juridiska personer att sätta in kontanter på konto vid en allmänt
tillgänglig statisk plats för insättning, såsom insättningsautomater
eller serviceboxar, inte ska överstiga en (1) procent av
transaktionens värde. För dagskassetjänster som tillhandahålls på
annat sätt än via allmänt tillgängliga statiska platser för
dagskasseinsättning, såsom exempelvis upphämtningstjänster eller
smarta kassaskåp, får avgifterna för insättning inte överstiga två (2)
procent av transaktionens värde. Växelkassor behöver också kunna
hanteras för att en betalningsmottagare ska kunna ta emot kontanta
betalningar, och utredningen föreslår en tillåten avgift om det högsta
av antingen 150 kronor eller fem (5) procent av transaktionens
värde. Det är med andra ord tjänster som betalningsmottagarens
bank kan komma att behöva utföra utan lönsamhet för den enskilda
tjänsten, om kostnaderna för utförandet överstiger intäkterna. Det
är dock utredningens bedömning att de banker som omfattas av den
föreslagna regleringen på ett skickligt sätt visat att de kan hantera
föränderlig lagstiftning med upprätthållen lönsamhet i sin
verksamhet och att en eventuell brist i lönsamhet för en enskild del
av verksamheten inte tynger dessa aktörers samlade förutsättningar
till en totalt sett lönsam affär.
Storleken på avgifterna i förslaget är härledda från de högsta
avgifter som i dagsläget tas ut för nyttjande av tjänsterna.
Utredningen ser att det rimligen bör finnas utrymme att ha en
avgiftsstruktur som varierar med vilket belopp för
dagskasseinsättning eller köp av växelkassa som är aktuellt.

142

s. 143 Kontrollera mot PDF

Tillhandahållande av kontanttjänster innebär i huvudsak fasta
kostnader, och därför bör avgifter som procentuell andel av
transaktionens värde vara lägre vid större transaktioner men
utredningen ser ett värde i att sätta en högsta tillåten avgift om en
(1) respektive två (2) procent för dagskasseinsättning och 150
kronor respektive fem (5) procent för växelkasseköp för att
tillhandahållandet av tjänsterna inte ska kunna prissättas på ett sätt
som aktivt försvårar för juridiska personer att hantera kontanta
betalningar.
Tredjepartsaktörers rätt till tjänsteanslutning
Utredningen föreslår att den infrastruktur som reglerade banker är
skyldiga att upprätthålla ska vara öppen för tredjepartsaktörer
(kreditinstitut med banktillstånd i Sverige eller filialer till utländska
kreditinstitut) att ansluta sig till med skäliga och konkurrensneutrala
villkor. Det är utredningens uppfattning att det i en lag som i sin
natur ger upphov till oligopolistiska eller monopolistiska incitament
och samordning mellan marknadens största aktörer är centralt att
öppna för icke-reglerade konkurrenter att också kunna erbjuda
tjänster till lika villkor. Marknaden för kontanthantering och
värdebolagstjänster har minskat i takt med att användningen av
kontanter har minskat, och utredningen har inte gjort bedömningen
att förslagen kommer att få marknaden för kontanttjänster eller
kontantanvändningen att öka. Det är dock viktigt att
implementering av lagstiftningsförslag som kan verka
konkurrenshämmande, öppnar för möjligheten för aktörer att
ansluta till de system eller tjänster som erbjuds inom de begränsade
ramar som marknaden tillhandahåller inom regleringens
skyldigheter.
Tillsyn
Tillsyn av lagrummet vilar i dag på Post och telestyrelsen, som också
utfärdar föreskrifter som styr de tekniska kraven för infrastrukturen
för konsumenternas möjligheter att ta ut kontanter och
betalningsmottagares möjligheter att göra insättningar av
dagskassor. Utredningen tar inte ställning i om PTS även i framtiden

143

s. 144 Kontrollera mot PDF

ska ha ansvar för såväl tillsyn som utfärdande av föreskrifter för
lagen om betaltjänster 9 kap. 1 §, samt betaltjänstförordningen.
Dock är kompetensen i PTS verksamhet redan är anpassad för
uppdraget. I sammanhanget kan det finnas skäl att framgent
undersöka om uppdraget att utföra tillsyn bättre skulle passa en
annan myndighet om regeringen ser att det finns bättre lämpade
myndigheter som kan utföra uppdraget. Exempel på myndigheter
som skulle kunna vara lämpade för tillsynsuppdraget är bland annat:
• Finansinspektionen som är tillsynsmyndighet över de reglerade
kreditinstitutens övriga verksamhet, samt ansvarig att driva
sanktionsärenden om PTS bedömer att överträdelser mot
skyldigheten att tillhandahålla grundläggande kontanttjänster har
skett.
• Länsstyrelserna som har en djup förståelse och förankring för
regionala förhållanden och ett ansvar att bevaka tillgången till
grundläggande betaltjänster.
• Tillväxtverket som utvecklar och tillhandahåller analysverktyget
Serviceanalys och Kontantanalys för att kartlägga tillgången till
grundläggande tjänster för betalningar, kontanter och
samhällsservice.
Geografisk lokalisering av tjänster och sanktioner
I utredningens förslag ligger att den geografiska kopplingen mellan
platser för uttag och insättning av kontanter och andelen personer
som får ha som längt 25 kilometer till närmaste serviceplats ska:
• Vara oförändrad för privatpersoners möjlighet till uttag av
kontanter med högst 0,3 procent av befolkningen som får ha
längre än 25 kilometer till närmaste plats för uttag av kontanter
• Kompletteras med krav på att högst 1,22 procent av befolkningen
får ha längre än 25 kilometer till närmaste plats för insättning av
sedlar på konto
• Ska
avskaffas
för
insättningsmöjligheter
för
betalningsmottagares behov av dagskassehantering, till förmån
för ett krav på reglerade banker att erbjuda lämpliga och

144

s. 145 Kontrollera mot PDF

behovsanpassade tjänster för
växelkassetjänster i hela landet.

dagskassehantering

och

Utredningen ser att det finns behov att förändra hur sanktioner ska
kunna drabba de banker som är ansvariga för att tillhandahålla
grundläggande kontanttjänster antingen i egen regi eller genom avtal
med ombud. Förslaget innebär att om inte tjänster enligt
betaltjänstlagen 9 kap. 1 § kan det utdelas sanktioner:
• för överträdelser avseende privatpersoners möjlighet att göra
uttag av kontanter samt insättningar av kontanter, enligt samma
struktur som i dag med beräkning av antal personer som har
längre än 25 kilometer till närmaste plats för uttag respektive
insättning av kontanter. För närvarande motsvarar sanktionerna
5 000 kronor per person i andelen över 0,3 procent av
befolkningen som har över 25 kilometer till närmaste plats för
kontantuttag, respektive 1,22 procent av befolkningen som har
längre än 25 kilometer till närmaste plats för insättning av
kontanter. Den totala sanktionen ska inte överstiga det högsta av:
1. tio procent av institutets omsättning närmast föregående
räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning
på koncernnivå,
2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp som i svenska kronor motsvarar fem miljoner euro
• för överträdelser av skyldigheten att erbjuda juridiska personer
lämpliga och behovsanpassade tjänster för insättning av dagskassa
samt växelkassetjänster bör utformas så att reglerade banker får
starka incitament att upprätthålla dessa tjänster på marknaden.
Sanktionsavgiften bör enligt utredningen följa samma storlekar
som för privatpersoners tillgång till kontanttjänster och utdömas
av tillsynsmyndigheten till det belopp som bedöms motsvara
graden av graden av överträdelsen och ska inte överstiga det
högsta av:
1. tio procent av institutets omsättning närmast föregående
räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning
på koncernnivå,

145

s. 146 Kontrollera mot PDF

2. två gånger den vinst som institutet gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
3. ett belopp som i svenska kronor motsvarar fem miljoner euro
om tjänsterna inte bedöms motsvara skyldigheterna som åligger
bankerna.
Förslagen i utredningen innebär att samma system som används för
tillsyn och övervakning av tjänsterna för uttag och insättning av
kontanter för privatpersoner kan fortsätta användas utan större
anpassning. Även sanktionsmöjligheterna bör hållas på samma nivå
som i dagens reglering för att behålla incitamenten för bankerna att
erbjuda tjänster mot privatpersoner. Det kommer dock att kräva en
högre grad av monitorering och samråd mellan reglerade banker,
betalningsmottagare och relevanta myndigheter för att följa upp
bankernas åtgärder för upprätthållen funktion i hanteringen av
dagskassetjänster
och
växelkassetjänster.
Vad
gäller
sanktionsmöjligheterna för tjänster gentemot juridiska personer bör
den tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer ha mandat att
ensidigt kunna besluta om vitesföreläggande om bankerna brister i
sin skyldighet att erbjuda lämpliga och behovsanpassade tjänster för
dagskasseinsättning och växelkassetjänster i hela landet utan att som
i dag överföra sanktionsärendet till en annan myndighet för vidare
beredning.
Den bedömning som utredningen gör är att det arbete som krävs
för att följa upp och utföra tillsyn inte är i den omfattning som skulle
innebära ytterligare resursbehov än tillsynens resursåtgång i
dagsläget, då infrastrukturen för kontanttjänster redan finns på plats
och att det framför allt innebär en löpande dialog med de banker som
står under tillsyn samt de betalningsmottagare som har behov av
tjänster för dagskasseinsättning.
Länsstyrelserna har enligt utredningen en viktig roll att spela
genom uppdraget att bevaka tillgången till grundläggande
betaltjänster i Sverige, och har goda förutsättningar att dels själva,
dels i samverkan med andra myndigheter såsom PTS verka för att
allmänheten fortsatt har fullgod tillgång till de tjänster som regleras
i lagen om betaltjänster.

146

s. 147 Kontrollera mot PDF

10.5

Riksbankens roll för ett fungerande
betalningssystem

Förslag: Riksbankslagen bör kompletteras med ett vidgat mandat
för Riksbanken att ansvara för att sedlar och mynt ska kunna
användas i hela Sverige. Mandatet ska kunna innefatta åtgärder i
egen regi eller som stöd till marknadens aktörer.
Skälen till förlag: Utredningen bedömer att det finns en diskrepans
mellan det ansvar som Riksbanken har att alla i Sverige ska kunna
genomföra betalningar och de verktyg som finns tillgängliga för
banken att använda om en brist i betalningssystemet skulle
uppenbara sig. I dagsläget har Riksbanken ansvar för att övervaka
funktionen i svensk kontanthantering och kan vid behov rapportera
eventuella problem till riksdagen eller genom eget initiativ samordna
marknadsaktörer för att komma till rätta med problemen som
identifierats. För att en situation likt den för kontanta
räkningsbetalningar inte ska uppstå, där ingen marknadsaktör finns
som kan eller vill tillhandahålla tjänster mot allmänheten och inget
uppenbart myndighetsansvar finns för att fylla det behov som finns
av tjänsten, ser utredningen att det är viktigt med en tydlig
ansvarsfördelning med Riksbanken som ansvarig myndighet för
kontanternas övergripande funktion som betalmedel i
betalningssystemet. I de luckor som kan uppstå mellan bankernas
ansvar som regleras i lag (inklusive de som föreslås i denna
promemoria) och de behov som kan finnas i civilsamhället som faller
utanför bankernas skyldighet att tillhandahålla grundläggande
kontanttjänster är det rimligt att fastslå på vilken aktör ansvaret vilar.
Utredningen har av naturliga skäl inga konkreta exempel på vilka
tjänster eller insatser som Riksbanken kan tänkas behöva engagera
sig i för att leva upp till det föreslagna ansvaret med mandat att agera
för kontanternas funktion som betalmedel eftersom förslaget är
framåtsyftande i sin karaktär. Det som dock är viktigt är att
Riksbanken representerar statens roll i detta avseende och därmed
har en viktig funktion som brygga mellan allmänheten och bankerna
om det finns samhällsbärande funktioner som av någon anledning
inte längre finns tillgängliga eller riskerar att inom kort försvinna.

147

s. 148 Kontrollera mot PDF

10.6

PTS och Länsstyrelsernas uppdrag kring
grundläggande betaltjänster

Övervägande: En fråga som är relevant att överväga är om det
system som i dag finns avseende övervakning och möjligheten till
att lämna ekonomiskt stöd till utförare av grundläggande
betaltjänster är syftesenligt.
Utredningens bedömning: Med utredningens förslag om att utöka
Riksbankens mandat avseende åtgärder för kontanternas funktion
som betalmedel i Sverige är det möjligen en rimlig åtgärd att överföra
det ansvar som i dag åligger Länsstyrelserna och PTS avseende
bevakning av tillgång till grundläggande betaltjänster och
utbetalning av stöd för betaltjänstförmedling till Riksbanken.
Motiveringen till en sådan förflyttning skulle kunna vara lämplig att
överväga i och med att det ekonomiska stödet som betalas ut till
leverantörer av grundläggande betaltjänster har varit konsekvent lågt
under flera år, i synnerhet sedan tjänsten Kassagirot avvecklades
2022. Riksbankens föreslagna mandat kan även ge den svenska
centralbanken möjlighet att upprätta eller på annat sätt tillse att
viktiga tjänster för betalningsförmedling eller liknande tillhandahålls
om det inte finns kommersiella alternativ tillgängliga. Med
utredningens förslag att ge Riksbanken mandat att på eget initiativ
implementera åtgärder eller rikta stöd kan den stödförordning som
är gällande i dag vara överflödig. Utredningen tar inte ställning i
frågan, utan lyfter upp det som ett övervägande till regeringen att
undersöka vidare.

10.7

Kontanter som betalmedel i höjd beredskap

Bedömning: Utredningen bedömer att det är av största vikt att
sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken, lagliga betalmedel,
fortsatt kan användas för betalning av de mest nödvändiga
utgifterna i Sverige. Att upprätthålla funktionen i kontantkedjan
under normala omständigheter möjliggör för att kunna hantera
utmaningar eller störningar som kan uppstå i elektroniska system
med påverkan på andra betalmedel i händelse av en kris eller

148

s. 149 Kontrollera mot PDF

under höjd beredskap. Kontanter fyller det viktiga gap som än så
länge inte finns alternativa lösningar till om system för
elektricitet eller telekommunikation skulle drabbas av störningar.
Kontanter har också visat sig vara såväl en trygghet för
allmänheten samt ett viktigt alternativ för betalningar under
kriget i Ukraina, även om funktionen i elektroniska betalmedel
över lag varit god.
Utredningens bedömning: Kontanter är en viktig del av
betalningssystemet och har en uppenbar roll att spela för att
upprätthålla möjligheten att genomföra betalningar när andra
alternativa betalsätt drabbas av störningar. Förmågan för samhället
att använda kontanter i stor skala för att genomföra huvuddelen av
betalningar i fysisk handel eller som betalning för andra tjänster kan
innebära en betydande utmaning. Konsumenter har generellt inte
några större mängder kontanter tillgängligt i hemmet för att klara en
längre period av störningar i elektroniska betalsystem och handelns
förmåga att hantera enbart kontanter skulle innebära en utmaning
för tillgången till säker hantering av större mänger sedlar och mynt
samt tillgång till växelkassa. Även de delar av kontantkedjan som
distribuerar kontanter i samhället skulle ställas inför betydande
utmaningar eftersom infrastrukturen i dag är anpassad efter den nivå
av kontantanvändning som råder i dag.
Förmågan för att upprätthålla betalningarna i samhället under en
krissituation där elektroniska betalningar slås ut helt kommer med
största sannolikhet också att drabba möjligheten att såväl betala med
kontanter då dessa är beroende av el och kommunikationsnätverk
för att fungera, samt att kontantinfrastrukturen inte är
dimensionerad för att hantera den mängd kontanta betalningar en
sådan situation skulle innebära.
Rollen
som
kontanter
spelar
för
beredskapen
i
betalningssystemet kommer att vara avhängig den funktionalitet och
omfattning de har under en normalsituation. Det innebär att
kontanterna på kort eller medellång sikt endast kommer att fungera
som betalmedel där de redan accepteras samt vara tillgängliga i den
mån det finns platser att ta ut dem. På lång sikt skulle kontanter
eventuellt kunna användas i större utsträckning, men i en
krissituation som skulle kräva långvarig användning av kontanter

149

s. 150 Kontrollera mot PDF

tror utredningen att samhället står inför större utmaningar än vilket
betalsätt som ska kunna användas för inköp.
Även driften av infrastrukturen för kontantförsörjning kan i dag
stå inför en utmaning om en situation skulle kräva en kraftigt ökad
cirkulation och användning av kontanter. Andelen kontanta köp i
fysisk handel har stabiliserats kring tio procent, och infrastrukturen
har anpassats för att motsvara de behov som gäller i normalläget.
Kraftiga fluktuationer i efterfrågan på kontanter, i synnerhet om
övriga delar av samhället också upplever utmaningar av varierande
slag skulle innebära att de aktörer som distribuerar kontanter
behöver utvärdera om det krävs alternativa distributionskanaler än
de som finns i dag. Den beredskap som behöver finnas även i den
privata delen av kontantförsörjningen kräver sannolikt att planer för
tillgänglighet för kontanter utformas i händelse av att
uttagsmaskiner inte är tillgängliga för allmänheten. En sådan lösning
kan vara att de fysiska bankkontor som fortfarande finns utrustas
med säkerhetslösningar, kassor och förvaringsplatser för sedlar och
mynt som inte nödvändigtvis kräver samma grad av uppkoppling
som uttagsautomater.
Det är viktigt att också tänka på att kriser ser olika ut, är olika
långa och kommer med unika utmaningar för samhället.
Utredningen ser att kontanter kan spela en viktig roll för betalningar
i händelse av kris eller höjd beredskap, men är inte en lösning som
säkrar hela betalningssystemets funktion oavsett vilken situation
som skulle kunna uppstå. Den främsta egenskapen som kontanter
har i händelse av att elektroniska alternativ för betalningar skulle
falla bort är att agera som bryggfunktion för vissa typer av
betalningar på de platser som redan accepterar kontanter samt har
möjlighet att genomföra betalningar utan koppling till el- eller
kommunikationsnätverk exempelvis om köp kan göras utan krav på
kassakvitto.
Med anledning av att kontanternas funktion i normaltid är
avgörande för dess funktion i kristid är det enligt utredningen
nödvändigt att införa mekanismer som upprätthåller möjligheten att
använda kontanter genom krav på användbarhet och tillgänglighet.

150

s. 151 Kontrollera mot PDF

10.8

Offlinefunktionalitet för betalkort

Bedömning: Utredningen anser att det är viktigt att upprätthålla
funktionen i samtliga betalsätt och uppmanar därför regeringen
att omgående tillsätta en utredning med syfte att föreslå lagar
kring offlinefunktionalitet för elektroniska betalningar
(betalkort eller andra betalsätt).
Utredningens bedömning: Att kunna betala för sig är en
grundläggande funktion som alla i samhället behöver kunna förlita
sig på, oavsett om det finns tillgång till el- eller kommunikationsnät.
Kontanter är ett av sätten som fungerande betalningar kan
upprätthållas på, men i och med den minskande andelen kontanta
betalningar som över tid av ersatts av framför allt kort- och
mobilbetalningar löser kontanterna inte allt. För att samhället ska
kunna öka beredskapen och motståndskraften i hela
betalningssystemet är det av högsta vikt att även kortbetalningar
fungerar i så hög utsträckning som möjligt. Utredningens bild är att
det i dag finns förutsättningar att genomföra kortbetalningar utan
tillgång till internet (eller elektricitet, om det finns reservkraft
installerad), men att frågan om fördelning av kreditrisk för
offlinetransaktioner mellan olika led inte är fastslagen eller vilka
aktörer som ska vara skyldiga att erbjuda detta. I bland annat Estland
har det föreslagits att försäljare av livsmedel och flytande drivmedel,
samt att en andel av uttagsmaskinerna för kontanter ska kunna
erbjuda användare och kunder att genomföra korttransaktioner
offline. Med en andel av transaktionerna i fysisk handel som
genomförs med betalkort omkring 90 procent riskerar det att skapa
en hög påfrestning på kontantkedjan i det fall en stor del av dessa
transaktioner ska utföras med sedlar och mynt. Den bästa lösningen
är därför enligt utredningen att betalkort ska kunna fungera även
utan tillgång till telekommunikation, och under vissa förutsättningar
även utan el.

151

s. 152 Kontrollera mot PDF

10.9

Inkludering och digitalt utanförskap

Bedömning: Bankerna och till vis mån även handeln har
avvecklat kontanterna för tidigt och mer behöver göras för att alla
i samhället ska kunna genomföra betalningar på lika villkor.
Större ansträngning behöver göras från bankernas sida för att
bemöta och inkludera de personer som i dag står längt från de
digitala alternativen för att hantera sin ekonomi, och handeln
behöver ha i åtanke att alla konsumenter inte har förmåga att
hantera tjänster för självbetjäning eller andra digitala plattformar
för att genomföra köp.
Utredningens bedömning: Utredningens mål har varit att hitta
lösningar som möjliggör för att kontanterna fortsatt ska kunna
fungera som betalmedel i Sverige på ett acceptabelt sätt i såväl
normaltid som om landet skulle uppleva en oförutsedd krissituation.
I stora drag anser utredningen att kontanta betalningar fungerar men
att vissa förtydliganden av ansvaret för att upprätthålla funktionen i
kontantkedjan behövs för att det ska kunna garanteras, vilket lett till
att förslag lämnas på de mest akuta områdena. Det finns dock
områden där vissa grupper fortsatt kommer att uppleva problem
med att genomföra betalningar på ett sätt som är lämpligt för dem,
såsom på caféer eller andra platser där kontanter fasats ut i högre
omfattning till förmån för digitala alternativ. För att dessa personer,
som ingår i en heterogen grupp, ska kunna hantera sin ekonomi och
sina liv på ett självständigt sätt och kunna leva i oberoende till andra
måste tjänster som ersätter kontanternas funktion utvecklas och
tillgängliggöras dessa personer. Antalet personer som inte till fullo
kan hantera sin ekonomi utan tillgång till kontanter har inte minskat
i den utsträckning som prognostiserats i statliga utredningar som
genomförts sedan millennieskiftet, utan har stabiliserats på en nivå
mellan fem och tio procent av befolkningen. Dessa personer kan ha
svårt att få eller behålla ett bankkonto och därmed sakna tillgång till
grundläggande betaltjänster, eller ha svårt att hantera pengar som
inte är i fysisk form på grund av exempelvis fysiska eller kognitiva
funktionsnedsättningar. Bankerna i Sverige har enligt utredningen
ett betydande ansvar för att alla i Sverige ska kunna genomföra
betalningar på ett sätt som är lämpligt för dem, och när kontanter i
högre utsträckning förlorar den rollen behöver de som
152

s. 153 Kontrollera mot PDF

tillhandahåller betalningsinfrastrukturen i Sverige påskynda
utvecklingen av tillgängliga alternativ. Det finns sannolikt ingen
enskild lösning som bankerna kan tillhandahålla för att lösa
utmaningen på vägen till en inkluderande betalningsmarknad, men
det går att göra mer än vad som görs i dag. Behovet av tillgång till
betalkonton med grundläggande funktioner, om än med begränsad
funktionalitet kan vara en del. En annan del av lösningen kan vara att
förbättra möjligheten till personlig service på bankkontoren och på
så sätt hjälpa de kunder som i dag har svårt att hantera digitala
betalningsalternativ. Personlig service på bankkontor kan för en
konsument vara en omständlig och förhållandevis kostsam affär där
hjälp med att betala enskilda räkningar kan kosta över 100 kronor
per räkning även om kunden i fråga har ett konto i banken.
Även inom handeln kan fler företag göra mer för att verka för en
inkluderande hållning gentemot konsumenterna, och överväga att
erbjuda enklare lösningar för de kunder som önskar betala med
kontanter. I vissa fall har självservicekassor blivit ett vanligare inslag
som inte alla konsumenter har förmåga att hantera, medan det i vissa
fall finns en eller ett par kassor som hanterar kontanter men
information om var ibland kan vara svår att hitta. Utredningen har
förståelse för att kostnaden för hanteringen av kontanter har ökat
och att kraven från exempelvis myndigheter avseende kontroller för
penningtvätt har ökat, men behovet av fortsatt kontanthantering
och kundernas förutsättningar att betala på det sätt som passar dem
är också viktig.

10.10 Räkningsbetalningar
Bedömning: Regeringen bör tillsätta en utredning om
möjligheten att genomföra betalningar av räkningar och inlösen
av utbetalningsavier med sedlar och mynt.
Utredningens bedömning: Att genomföra betalningar fungerar bra
för de allra flesta genom olika elektroniska eller digitala lösningar,
men en andel av befolkningen i Sverige har fortsatt problem. Att
genomföra en räkningsbetalning med kontanter kan vara en
grundläggande nödvändighet om tillgång till bankkonto saknas eller
kunskap om hur digitala hjälpmedel fungerar. Post- och telestyrelsen
153

s. 154 Kontrollera mot PDF

är ansvarig myndighet på området och har i uppgift att upphandla
tjänster för detta om bedömningen är att det saknas i delar av landet.
PTS har sedan hösten 2022 då ClearOns tjänst Kassagirot
avvecklades undersökt möjligheten att upphandla en leverantör för
kontanta betaltjänster, men inte identifierat en lämplig eller villig
aktör för detta. Avsaknaden av kontanta betaltjänster bedöms med
några undantag vara omfattande i hela Sverige, och därför behöver
alternativa lösningar utforskas utanför ramarna för PTS uppdrag och
ansvarsområde. Regeringen bör därför ge en särskild utredare
uppdraget att undersöka möjligheten att upprätta ett system
antingen inom statens befintliga verksamhet eller bland privata
aktörer som ska få ett ansvar för att erbjuda dessa tjänster.

10.11 Alternativa lösningar
Utredningen har under arbetet med att lämna förslag som syftar till
att öka användbarheten och tillgängligheten för kontanter övervägt
ett antal alternativa lösningar. För att uppnå en rimlig nivå av
cirkulation av kontanter där funktionen för kontanter ska kunna
upprätthållas i händelse av fredstida kriser eller höjd beredskap är det
nödvändigt att det förslag som lämnas även ger rimliga
förutsättningar för kontanternas funktion under normala
omständigheter. Fokus för utredningen har därför varit att lämna
förslag som skapar förutsättningar för kontanter att fungera som
betalmedel brett i hela samhället, för att på så sätt lösa några av de
problem som är uppenbara ur ett inkluderingsperspektiv.
Utredningens bedömning är att kontanter som ett alternativ för
betalningar när övriga elektroniska betalsätt utsätts för störningar
eller begränsad funktionalitet endast kommer till sin fulla rätt om de
allmänt accepteras för transaktioner i handeln och tjänstesektorerna.
Följande alternativ har varit de huvudsakliga vägar som
utredningen har övervägt för att uppnå direktivets instruktion där
särskilt varor av livsnödvändig karaktär såsom livsmedel,
apoteksvaror och drivmedel pekas ut.

154

s. 155 Kontrollera mot PDF

10.11.1 Lämna utan åtgärder
Utredningen har övervägt att avstå från att lämna förslag för ökad
acceptans av kontanter, där det i så fall skulle vara fortsatt upp till
varje betalningsmottagare att själva välja om de ska acceptera
kontant betalning eller ej. Att avstå från att föreslå ett krav på
betalningsmottagare att acceptera kontanter skulle lämna en
osäkerhet för framtiden avseende möjligheten att betala med
kontanter även för de varor och tjänster där möjligheten i dag är god.
Utredningens bedömning har i det fallet varit att det under vissa
omständigheter skulle utgöra en betydande risk för att betalningar
för viktiga varor och tjänster inte skulle fungera om omfattande
störningar inträffar i elektroniska betalsystem samt för de personer
som i huvudsak använder kontanter för att genomföra betalningar.
Utredningen har även övervägt frågan om att avstå från att lämna
förslag om förtydligat ansvar avseende vissa bankers skyldighet att
upprätthålla infrastrukturen för kontanttjänster. På grund av de
senaste årens utveckling avseende en nedmontering av centrala
tjänster framför allt för insättning av dagskassa, har bedömningen
gjorts att det är viktigt att justera kraven utifrån syftet med lagen om
betaltjänster som avsåg att upprätthålla tillgången till vissa tjänster,
snarare än att driva utvecklingen mot ett tjänsteutbud som inte är
anpassat efter användarnas behov. Skulle inga åtgärder genomföras
är utredningens bedömning att det skulle accelerera utvecklingen
mot att betalningsmottagare i högre utsträckning får svårt att göra
insättningar av dagskassor och därmed försvåra för kontanter som
gångbart betalmedel.
10.11.2 Brett krav på acceptans av kontanter
I flera länder finns det redan i dag eller har föreslagits att det ska
införas breda krav på acceptans för kontanta betalningar för de flesta
varor eller tjänster på fysiska platser där konventionella betalsätt
accepteras. Att genomföra breda krav på betalningsmottagare att
acceptera kontanter är ett effektivt sätt att säkerställa att alla kan
betala för de varor och tjänster som de vill köpa, men ställer
samtidigt stora krav på betalningsmottagarens möjlighet att hantera
de kontanta medel som inkommer. Kostnaden för de
betalningsmottagare som i dag inte accepterar kontanter skulle

155

s. 156 Kontrollera mot PDF

potentiellt sätt bli hög och frågor om säkerhet för bland annat
personal skulle behöva hanteras, utöver det faktum att alla dessa
aktörer skulle behöva avtal med ett värdebolag eller bank för
inlämning av dagskassa. I det scenariot där alla betalningsmottagare
skulle vara tvungna att hantera kontanta betalningar behöver också
fungerande system för kontroller av betalningsmottagarnas
förutsättningar att uppfylla kraven i regelverken mot penningtvätt
och finansiering av terrorism fungera väl. En betalningsmottagare
som inte har möjlighet att teckna avtal om insättning av dagskassor
som omfattas av krav på att acceptera kontanter för betalningar men
utan möjlighet att sätta in dessa på konto, riskerar enligt
utredningens bedömning att leda till ökad sannolikhet för att delar
av marknaden hittar andra vägar för att avyttra kontanta medel
utanför det lagliga systemet.
10.11.3 Offlinefunktionalitet för betalkort
Som alternativ till att föreslå säkerställda möjligheter att betala med
kontanter för livsnödvändiga varor och tjänster har utredningen
övervägt att säkerställa funktionen i elektroniska betalningar för
samma varor. Lagstiftningsförslag har presenterats som förslag i
Estland 127 där krav ställs på de fem största bankerna att garantera
offlinefunktionalitet för betalkort i utpekade sektorer. Detta har
övervägts som ett alternativ för att säkerställa betalningstrygghet i
sektorer som anses utgöra livsnödvändiga varor och tjänster, samt
garantera en viss kontinuitet för möjligheten att fortsatt kunna göra
uttag av kontanter även utan tillgång till el- eller
kommunikationsnätverk. Utredningen har begrundat det estniska
förslaget och anser att det är ett gediget och bra förslag, men att det
framför allt är relevant för upprätthållen funktionalitet för
kortbetalningar. Samma funktionalitet är önskvärd även för svenska
intressen men löser inte de utmaningar som är uppenbara i Sverige
avseende inkluderingsproblematiken och den situation som
föreligger med en minskad acceptansnivå av kontanter i en
betalningssituation under normala förhållanden. Utredningen
bedömer att det är av högsta relevans att det utöver förslagen som
127
Se bland annat remissunderlag från Eesti Pank februari 2024, Descriptions and
requirements for continuous operation of payment services and cash circulation, och
https://news.err.ee/1609380578/card-payments-soon-possible-without-internet-access

156

s. 157 Kontrollera mot PDF

framställs i denna promemoria även initieras en utredning om hur
funktionalitet för kortbetalningar och kontantuttag i händelse av
begränsningar i el- eller kommunikationsnätverk ska kunna
hanteras.
Utredningen bedömer att en lagstiftning som i huvudsak är
inriktad på offlinefunktionalitet för betalkort är en bra lösning för
de konsumenter som i huvudsak använder kort för sina betalningar
och skulle stärka motståndskraften i det svenska betalsystemet.
Motståndskraft och beredskap är dock enbart en del av det uppdrag
som direktivet till utredningen preciserar. För den del av invånarna i
Sverige som i dag antingen saknar betalkonto med betalkort, eller
inte kan hantera elektroniska betalningar löser inte en
offlinefunktion de problem som digitalt- eller finansiellt
utanförskap ger upphov till. Det är enligt utredningen viktigt att
frågan om möjligheten att genomföra betalningar eller uttag av
kontanter upprätthålls även i en situation där el- eller andra
kommunikationer saknas.
10.11.4 Självreglering
Ett alternativ som har potential att uppnå den mest samhällsoptimalt
effektiva lösningen är när marknadens aktörer möts i ett
samförstånd om vilka tjänster som behöver tillhandahållas och till
vilka förutsättningar och kostnader som det innebär, även kallat
självreglering.
I den svenska debatten har bland annat Bankomat och Svensk
Handel lyft att självreglering av marknaden skulle vara önskvärd 128.
Generellt sett är självreglering att föredra före reglering i lag
eftersom marknadens förutsättning att själv hitta de lämpligaste
lösningarna på ett problem normalt sett är bättre än att lagstiftaren
träder in och bestämmer förutsättningarna. I skrivande stund har
dock inga kända steg tagits för att uppnå en självreglering där
kontanterna ska gå att både använda för köp av livsnödvändiga varor
eller tjänster, och inte heller för att säkerställa att alla företag med
behov av insättning av dagskassor ska kunna göra det. Utvecklingen
av funktionaliteten för kontanter i Sverige har snarast minskat sedan
128

Se bland annat Bankomat och Svensk Handel, remissvar på betalningsutredningen och
debattartiklar i media.

157

s. 158 Kontrollera mot PDF

branschaktörer har påtalat att självreglering skulle vara en önskvärd
lösning för att säkerställa kontanternas fortsatta funktion i Sverige.
I Australien har förutsättningarna för funktionaliteten för
kontanter visat en liknande utveckling som i Sverige, med minskat
användande och en konsoliderad infrastruktur för kontanthantering
som också dragits med bristande lönsamhet. I juni 2024 meddelade
den australiska motsvarigheten till Svenska Bankföreningen,
Australian Banking Association att de tillsammans med de största
bankerna och handlarna kommit till en överenskommelse om att
under 12 månader subventionera kontanthanteringen i Australien
som drivs av värdebolaget Armaguard. Lösningen har kommit på
plats för att säkerställa kontanternas fortsatta funktion och
möjliggör att långsiktiga alternativ ska kunna komma på plats. 129
En självregleringslösning skulle sannolikt också varit möjlig att
genomföra i Sverige, men för att så ska kunna ske är det upp till
marknaden att föregå lagstiftaren och visa att det ansvaret kan tas på
eget initiativ. Utan praktiska åtgärder från marknadens sida står
lagstiftaren utan alternativ förutom reglering genom lagstiftning, om
behovet av åtgärder bedöms vara nödvändigt.
10.11.5 Staten tar över eller finansierar kontanthanteringen
Utredningen har övervägt om det skulle finnas en lämplig lösning
där staten antingen tar över eller finansierar de operativa delarna av
den svenska kontantkedjan.
Alternativet att staten skulle ta över det operativa ansvaret för
kontanthanteringen skulle innebära att tjänster som i dag utförs av
privata aktörer i stället skulle utföras i statlig regi, kanske av
Riksbanken eller genom upprättandet av ett statligt ägt bolag.
Statens roll i de operativa delarna av marknaden för betalningar och
betaltjänster har minskat kraftigt, i synnerhet vad gäller för
kontanttjänster mot allmänheten. Riksbanken gjorde kring
millennieskiftet sitt utträde från den marknaden efter att under flera
år gått med betydande förluster i PSAB och detsamma gällde för
bland annat Svensk Kassaservice som kort därefter lades ned av
samma anledning. Utredningen bedömer inte att staten är den mest
129

Se Australiens bankförenings hemsida, https://www.ausbanking.org.au/agreementreached-with-armaguard/

158

s. 159 Kontrollera mot PDF

lämpade aktören att bedriva konsumentnära verksamhet inom
kontantförsörjningen och att det alternativet ska undvikas så långt
som möjligt. Det är lämpligare att de banker som tillhandahåller
konton till privatpersoner och företag har ett ansvar för att de
tjänsterna finns tillgängliga.
Alternativet att staten ska finansiera utförandet av tjänsterna för
kontantförsörjningen i Sverige skulle innebära att utförandet av
kontanttjänster görs av marknadsaktörer men erhåller finansiering
av sin verksamhet från offentliga medel. Utredningen ser ett antal
utmaningar med en sådan lösning. Den mest uppenbara frågan för
utredningen handlar om att det vore olämpligt att staten ska
finansiera en verksamhet som bedöms ligga inom kärnuppdraget för
en bank, det vill säga tillhandahålla tjänster för betalningar, i
synnerhet när det gäller redan mycket lönsamma marknadsaktörer.
Att finansiera delar av lönsamma aktörers verksamheter där det
dessutom råder konkurrens riskerar från utredningens bedömning
dessutom att strida mot statsstödsregler. Incitamenten för att
upprätthålla en effektiv organisation skulle också riskera att minska
om tjänsteutförare får ersättning för hela eller delar av sina
kostnader. Utredningen bedömer att det inte är ovanligt att utförare
av tjänster tjänar olika mycket på olika tjänster, och att kontanter är
en del av en helhetstjänst för betalningar där bankerna står i centrum
med årliga vinster som vida överstiger de kostnader som ansvar för
tillhandahållandet av viss kontanthantering skulle innebära. Hade de
reglerade bankernas ansvar för tillhandahållande av grundläggande
kontanttjänster hotat deras respektive möjlighet att verka som
lönsamma företag skulle utredningens slutsats i frågan om statens
ansvar för finansiering av kontantkedjan kanske varit annorlunda. Så
är dock inte fallet och därför ses ingen anledning att föreslå
subventioner till marknadsaktörer utöver de redan omfattande
marknadssubventioner för kontanter som staten står för genom
Riksbankens tjänsteutbud.

159

s. 160 Kontrollera mot PDF

11

Konsekvenser av förslagen

En utredningskommitté eller särskild utredare ska enligt förordning
(2024:183)
om
konsekvensutredningar
redovisa
en
konsekvensutredning när de lämnar in förslag till regeringen eller
Regeringskansliet om att regeringen ska föreslå eller besluta om nya
eller ändrade lagar och förordningar. Kommittéer och särskilda
utredare ska även för andra förslag som lämnas i ett betänkande
redovisa en konsekvensutredning. Nedan följer utredningens analys
av de konsekvenser som bedöms uppstå avseende förslagen som
presenterats i kapitel 10.

11.1

Konsekvensanalys

Utredningen gör den övergripande analysen att förslagen som
presenteras verkar för en fortsatt funktion för kontanter som
betalmedel i Sverige till förmån för de konsumenter som vill eller
behöver använda dem för att genomföra betalningar. Förslagen
bedöms förbättra beredskapen i det svenska betalsystemet som
helhet, även om kontanter inte kan vara den enda lösningen i
händelse av en kris eller under höjd beredskap. För de kreditinstitut
som omfattas av förslagen kan det förtydligade ansvaret för
upprätthållande
och
tillhandahållande
av
grundläggande
kontanttjänster innebära antingen minskad eller ökad lönsamhet,
beroende på hur dessa väljer att tillhandahålla tjänsterna. För det
offentligas räkning kan förslagen innebära vissa justeringar för den
myndighet som ska utöva tillsyn om ökat ansvar för bankerna att
tillhandahålla grundläggande kontanttjänster och krav på acceptans
av kontanter i vissa verksamheter. För de aktörer inom handeln som

160

s. 161 Kontrollera mot PDF

föreslås omfattas av krav på acceptans av kontanta betalningar
bedöms förslagen inte leda till mer än marginella effekter.

11.2

Förenlighet med EU-rätten

Förslagen bedöms inte strida mot EU-rätten.

11.3

Offentligfinansiella effekter och effekter för
myndigheter

Statens resursåtgång för utredningens förslag innefattar i huvudsak
utfärdande av föreskrifter och löpande tillsynsverksamhet, vilket
redan idag ryms inom befintliga anslag (som PTS erhåller och
ansvarar för). Om regeringen skulle bedöma att PTS fortsatt ska
utföra motsvarande uppdrag bedömer utredningen att den justerade
lagstiftningen inte bör innebära betydande tillskott av resurser. I det
fall regeringen bedömer att det finns en lämpligare myndighet att
delegera ansvar för föreskrifter och tillsyn över regelverket i
utredningens förslag kan det utöver motsvarande anslag som erhålls
av PTS även tillkomma kostnader för flytt av ansvaret till den andra
myndigheten. I och med att utredningen inte föreslår en flytt av
tillsynsansvar så har ingen kostnad för en eventuell flytt uppskattats.
Initialt kommer nya föreskrifter att behöva utfärdas för att
ersätta de befintliga som reglerar bankernas skyldigheter enligt lagen
om betaltjänster 9 kap. 1 § samt förordningen om betaltjänster.
Utredningen bedömer att resursåtgången för att uppdatera och
utfärda nya föreskrifter uppgår till ca 0,25 årsarbetskrafter. I arbetet
för tillsyn över arbetet finns en befintlig resurstillsättning inom Post
och telestyrelsen samt ett årligt anslag om ca 25 miljoner kronor som
även avser Länsstyrelsernas arbete för att bevaka tillgången till
grundläggande betaltjänster i landet. Utredningen bedömer att det
inte bör behövas ytterligare anslag för tillsynsarbete eller bevakning
av tillgången till grundläggande betaltjänster då medel som skulle ha
betalats ut som stöd till betaltjänstförmedlare i landet under flera år
underutnyttjats och kan användas till eventuella resursbehov som
kan behövas initialt för bland annat utfärdande av nya föreskrifter
och utveckling av Tillväxtverkets system för kartläggning av
kontanttjänster.
161

s. 162 Kontrollera mot PDF

Förslaget om att Riksbanken ska kunna bidra till att sedlar och
mynt ska kunna användas för betalningar i Sverige bedöms inte
påverka statens finanser. Banken finansierar själv sin verksamhet och
har eget mandat inom den föreslagna justeringen av lagen att utföra
åtgärder för att underlätta kontanternas funktion som betalmedel i
Sverige. Förslaget bedöms kunna leda till viss resursåtgång på
Riksbanken, men att det ryms inom bankens egen möjlighet till
finansiering.
Tillväxtverket som tillhandahåller och förvaltar plattformen för
analys av tillgängligheten för kontanttjänster kan i och med
utredningens förslag komma att behöva vissa ytterligare resurser för
att implementera utvärderingsverktyg i sina tjänster samt att förvalta
systemen över tid. De resurser som bedöms behövas för utveckling
av verktygen Serviceanalys och Kontantanalys bör vara begränsat till
en engångskostnad om 800 000 – 1 600 000 kronor för utveckling av
systemet Serviceanalys samt de analyser som görs för tillsynens
räkning i uppföljningsarbetet av tillgången till kontanttjänster
beroende på omfattningen av utvecklingsarbetet. Fördelning av
anslaget till PTS och Länsstyrelserna om 25 miljoner kan användas
för att finansiera de engångskostnader som utvecklingen av
tillkommande tjänster inom Tillväxtverkets system som behövs.
Förslagen bedöms inte påverka utgifter för regioner eller
kommuner.

11.4

Effekter för enskilda, fördelningseffekter och
effekter för den ekonomiska jämställdheten

Utredningen bedömer att förslagen som presenteras ger större
möjlighet för enskilda att få betala med kontanter för tjänster från
myndigheter eller andra aktörer som tillhandahåller tjänster av
offentligrättslig karaktär eller för livsmedel och apoteksvaror.
Tydligare reglering om rätten att betala kontant ger större
förutsägbarhet kring var kontanter generellt ska accepteras och
skapar förutsättningar för fler individer att delta på lika villkor i
samhället. För de individer som lever med skyddad identitet eller
under hot ökar möjligheten för dessa personer att genomföra
betalningar för de mest livsnödvändiga varor och tjänster som
behövs för att leva i trygghet.

162

s. 163 Kontrollera mot PDF

Utredningens förslag avseende rätten att kunna sätta in sedlar på
konto för privatpersoner bedöms som en viktig åtgärd för
upprätthållandet av förtroendet för kontanternas ställning som
lagligt betalmedel. Det är av synnerlig vikt med tanke på att
bankkunder inte längre har möjlighet att göra insättningar vid ett
fysiskt bankkontor, då dessa i största utsträckning avvecklat
kontanthanteringen i hela landet.

11.5

Effekter för företagen

11.5.1

Kreditinstitut som omfattas av förslagen

Förslagen som syftar till att upprätthålla funktionen i den svenska
kontanthanteringen innebär i huvudsak en justering av de krav som
redan åligger de reglerade kreditinstituten (bankerna). Regering och
riksdag har tidigare fastslagit att de största bankerna har ett ansvar
att tillhandahålla grundläggande kontanttjänster mot allmänheten,
och att tjänsterna som inkluderas i det ska innefatta möjligheter till
uttag av kontanter för allmänheten samt dagskasseinsättning för de
företag och föreningar som hanterar kontanter. Att genom den här
utredningens förslag justera bankernas ansvar i fråga om rimlig
tillgång till grundläggande kontanttjänster bedöms inte leda till
större konsekvenser än som redan skulle varit aktuella om tjänsterna
tillhandahållits på en rimlig nivå vid tiden för nuvarande lagstiftnings
implementering. Kostnaderna som bedöms vara aktuella för att
tillhandahålla lämpliga och behovsanpassade tjänster som ligger
inom ramen för uttags- och insättningstjänster för såväl
privatpersoner som juridiska personer bedöms inte öka för
marknaden som helhet då dessa redan finns att tillgå genom
existerande tjänsteutbud på marknaden. Detta kan bankerna själva
utnyttja genom avtal och förhandling, eller upprätta egen
verksamhet för att erbjuda kompletterande tjänster till marknaden.
Väljer bankerna att själva erbjuda tjänster för exempelvis
upphämtning av dagskassor, kan det exempelvis ske genom den
expansion som det gemensamägda bolaget Bankomat håller på att
upprätta då det ligger väl inom bolagets kompetens att utföra den
typen av tjänst.

163

s. 164 Kontrollera mot PDF

Beräkning av ekonomiska konsekvenser
Utredningen har gjort beräkningar på vad det skulle kosta om de
banker som föreslås omfattas av kravet på skyldighet att upprätthålla
en fungerande infrastruktur för insättning av dagskassa. Oavsett
vilket alternativ som reglerade banker väljer står den förväntade
ekonomiska påverkan för uppfyllnad av föreslagna skyldigheter i
relation till dess totala omsättning, balansomslutning och vinst i en
närmast marginell proportion. Bankerna har också genom historisk
erfarenhet visat på mycket goda förutsättningar att identifiera
effektiviseringsåtgärder för att begränsa utvecklingen av
kostnaderna i sina verksamheter, vilket även bör kunna begränsa
eventuella ökade kostnader för genomförande av utredningens
förslag. Beräkningarna som redovisas nedan utgår från att åtgärderna
i huvudsak inkluderar kostnader för kontanttjänster för insättning
av dagskassor och växeltjänster, i och med att utredningens
bedömning är att kontanttjänster för uttag av kontanter i dagsläget
finns tillgängligt och fungerar förhållandevis effektivt, vilket även är
fallet för möjligheten för privatpersoner att göra insättningar av
sedlar i de insättningsautomater som upprättats i syfte att uppfylla
kraven i betaltjänstlagen om platser för dagskasseinsättning.
Alternativ 1 – kravuppfyllnad genom avtal
I alternativ 1 upprätthåller bankerna funktionen i infrastrukturen
genom att upplåta ansvaret för betalningsmottagares insättning av
dagskassor genom avtal med den aktör som i dagsläget utför dessa
tjänster gentemot marknaden, Loomis. Genom avtal med Loomis
kan bankerna uppfylla sina skyldigheter enligt förslaget, och
kommer då sannolikt att behöva ersätta Loomis för de tjänster som
de avtalar om. Loomis kostnader för den relevanta verksamheten
inom svensk kontantförsörjning uppgår enligt Riksbankens
sammanställning till 441 miljoner kronor, vilket är en kostnad som
då skulle vara aktuell att utgå från i en kostnadsberäkning. Loomis
tillhandahåller tjänster inom kontantförsörjningen på kommersiell
grund och under de senaste tio åren (2014 – 2023) har den
genomsnittliga vinstmarginalen varit ca 11,6 procent. Bankerna kan
enligt förslaget tillhandahålla infrastruktur för insättning av
dagskassa genom ombud, och det är därmed möjligt att upplåta detta

164

s. 165 Kontrollera mot PDF

till Loomis. För att Loomis ska se en kommersiell lösning som
möjlig bör ersättningen från bankerna åtminstone falla inom en
rimlig ram för lönsamhet, vilket utredningen bedömer vara inom 2–
4 procentenheter upp eller ner från Loomis genomsnittliga
lönsamhetsnivå. Kostnaden för bankerna att uppdra till Loomis att
erbjuda tjänster i hela Sverige på motsvarande nivå som i dagsläget
uppgår då till mellan 33,5 miljoner kronor och 68,8 miljoner kronor.
Alternativ 2 – kravuppfyllnad genom egen verksamhet
Bankerna kan genom egen verksamhet och infrastruktur erbjuda
tjänster för insättning av dagskassa som motsvarar de behov som
betalningsmottagare i Sverige i dag kan förvänta sig. Alternativet för
detta innebär sannolikt en betydande initial investering i form av
maskiner och annan utrustning som lämpar sig för insättning av
dagskassor och fordon för att transportera kontanter, samt lokaler
som är lämpliga för ändamålet. Bankomat AB har redan påbörjat ett
arbete med att bygga upp en sådan verksamhet, i syfte att uppfylla
de krav som faller på de största instituten. Genom de planerande och
pågående investeringar som redan sker bör det enligt utredningen
inte bedömas som en tillkommande kostnad, utan de kostnader som
ska ingå bör avgränsas till de investeringar som behövs utöver
befintliga och beslutade investeringar. Enligt Bankomat ska den
pågående uppbyggnaden av egen värdeverksamhet motsvara den
servicegrad som behövs för att fylla behoven i den egna
infrastrukturen av uttags- och insättningsmaskiner och är därför
tänkt att täcka hela landet. I Bankomats verksamhet skulle det därför
behöva kompletteras med tjänster för upphämtning av dagskassor
eller annan lämplig tjänst för de aktörer som av olika anledningar
inte kan använda exempelvis insättningsautomater för dagskassor
och hantering av mynt (inklusive växelkassetjänster). För de
tillkommande tjänster som skulle krävas kan avgifter tas ut av
användare av tjänsterna vilket skulle minska nettokostnaden för
Bankomat och dess ägare. I dagsläget ersätts bankomat av sina ägare
med självkostnaden för sina tjänster, så det är svårt att spekulera om
verksamhetens företagsekonomiska lönsamhet eller effektivitet,
men med tanke på att Bankomat har påbörjat en uppbyggnad av egen
värdeverksamhet bör kostnaden för de tjänster som ska

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

tillhandahållas vara under motsvarande kostnad som om samma
tjänst hade fortsatt köpas av Loomis. Detta med antagande om att
Bankomats ägarföretag är ekonomiskt rationella och att
investeringen avser att uppnå en högre effektivitet på marknaden för
kontanthantering. Bankomat har även själva gått ut med prognosen
att kostnaden för att utföra värdetjänster i egen regi kommer att vara
antingen lägre eller som högst i paritet med att anlita Loomis. Med
Riksbankens bedömning att 30 procent av Loomis kostnader är
hänförliga till de tjänster som utförs åt Bankomat skulle det innebära
att 70 procent av Loomis kostnadsbild kan vara en rimlig
utgångspunkt för kostnadsökningar om Bankomat tar hela ansvaret
för kontanthanteringen i Sverige. Detta uppgår till ca 309 miljoner
kronor för att tillhandahålla kontanttjänsterna utöver servicen till
den egna infrastrukturen. De 309 miljonerna i kostnader genererar
dock intäkter som enligt samma intervall av vinstmarginal som
används i alternativ 1 (7,6 procent till 15,6 procent) resulterar i
intäkter för tjänsterna om 332 miljoner till 357 miljoner kronor med
positivt vinstresultat mellan 23 och 48 miljoner kronor. Möjligheten
till samdriftfördelar gör att vissa kostnader sannolikt kan minska
under antagandet att Bankomat genom sina ägare driver
investeringar i ny verksamhet med syfte att minska kostnaderna för
kontanthanteringen.
Alternativ 3 – hybridlösning med avtal och egen verksamhet
I detta alternativ utgår vi från att de reglerade bankerna väljer att
uppfylla de krav som uppställs genom en kombination av att erbjuda
vissa kontanttjänster genom avtal samt upprätta andra tjänster i egen
regi. Genom att erbjuda kontanttjänster som uppfyller kraven på
lämpliga och behovsanpassade tjänster kan de banker som omfattas
av föreslagen reglering anpassa utbudet av tjänster till marknaden på
det sätt som är lämpligast ur effektivitetsperspektiv. I alternativ 1
och 2 uppskattas bankerna antingen få en kostnad om mellan 33,5
till 68,8 miljoner kronor (alternativ 1), alternativt en nettovinst
mellan 23 och 48 miljoner kronor (alternativ 2).
Utredningen bedömer att ett hybridalternativ mellan de tidigare
alternativen skulle innebära att bankernas lösning för
regelefterlevnad skulle resultera i att nettoresultatet blir negativt.

166

s. 167 Kontrollera mot PDF

Anledningen till att nettoresultatet bedöms bli negativt är på grund
av att marknaden för kontanta värdetjänsters omfattning har
minskat kraftigt över tid, och antalet aktörer som en naturlig följd
av det konsoliderats till den mest effektiva aktören. Storleken på
marknaden ger sannolikt inte utrymme för två kommersiellt
lönsamma värdebolag, om inte tjänsteutbudet delas upp i strikt
avgränsade delmarknader. Utrymme för konkurrens finns sannolikt
på delar av marknaden för kontanta värdetjänster, men på de delar av
marknaden som är olönsamma (men där kontanttjänster ändå måste
tillhandahållas) kommer det att innebära förluster för
tillhandahållandet av tjänster. I nationalekonomiska termer pratar
man om sådana marknader som naturliga monopol, där det på lång
sikt inte finns utrymme för konkurrens. En dominant aktör kan i
princip bara utmanas av en mer effektiv utmanare som erbjuder en
bättre och billigare tjänst mot marknaden, annars kommer det att
uppstå högre kostnader än vad marknaden är villig att betala för
tjänsterna. Kontanthantering innebär betydande fasta kostnader
som behöver spridas ut på kunderna, och med flera parallella
infrastrukturer multipliceras kostnader för tillhandahållandet av
tjänster inom dessa infrastrukturer.
Beroende på hur effektivt de reglerade bankerna förutspår att de
kan tillhandahålla lämpliga och behovsanpassade lösningar för
kontanttjänster i egen regi, kommer de sannolikt att välja att
antingen genomföra detta i egen regi eller genom avtal med ombud
för att minska den totala kostnadsbördan eller maximera vinsterna,
men för samhället som helhet är det mest sannolikt att en
hybridlösning driver upp kostnaderna totalt sett.
Kreditinstitut som inte omfattas av skyldigheter att
tillhandahålla kontanttjänster
För banker som inte är reglerade bedöms inga ekonomiska
konsekvenser uppstå utöver möjligheten att på skäliga villkor få
tillträde till de system som reglerade bankaktörerna tillhandahåller
om de önskar, vilket skulle kunna öka konkurrensen på marknaden.
Utredningen bedömer att intresset kan vara begränsat att erbjuda
kontanttjänster genom tredjepartstillträde, men att det är viktigt ur
ett principiellt perspektiv att möjligheten finns.

167

s. 168 Kontrollera mot PDF

11.5.2

Betalningsmottagare

Utredningen bedömer att betalningsmottagare inte kommer att
drabbas av nämnvärda konsekvenser som följd av de förslag som
presenteras om krav på acceptans av kontanta betalningar. För de
betalningsmottagare som överväger att sluta acceptera kontanter för
betalningar kan förslagen ge möjlighet att upprätthålla funktion för
kontanta betalningar. För dagligvaruhandel, apotek och
myndigheter eller den som utövar myndighet kan kravet om
kontantbetalning få vissa mindre konsekvenser.
Dagligvaruhandeln
Utredningen bedömer att det i första hand finns risk för
konsekvenser för ett mindre antal handelsföretag som säljer
livsmedel, vilka redan i dag inte accepterar kontanter som i och med
förslagen blir tvungna att göra det. Det rör sig uppskattningsvis om
betydligt färre än 100 butiker i hela landet som bedriver bemannad
butiksverksamhet med fullsortimentsförsäljning av livsmedel som
huvudverksamhet och som inte heller faller under undantagen för
krav på att anlita en revisor. För att leva upp till kraven i
utredningens förslag krävs att de accepterar kontanter i minst en
kassa vid försäljningsstället.
Kostnaden för att investera i ett godkänt kassasystem bedöms
uppgå till 71 000 kronor per år enligt den bedömning som gjordes i
Betalningsutredningen 130. Kostnaden uppskattas för år 2023 och
avser investering i ett slutet kassasystem med serviceavtal och
kassaregister samt avtal med värdebolag om hämtning av kontanter
och lämning av växel. Skulle en betalningsmottagare inte ha så
omfattande behov skulle en enklare lösning vara aktuell med en
godkänd kassaapparat och avtal om inlämning av dagskassa i
exempelvis en servicebox vilket minskar kostnaderna för företaget.
Tillhandahållare av offentligrättsliga tjänster
Myndigheter eller den som utöver myndighet och tar ut avgifter
inom sin verksamhet är redan i dagsläget skyldiga att acceptera
130

SOU 2023:16, Staten och betalningarna, s. 965

168

s. 169 Kontrollera mot PDF

kontanta betalningar. Därför uppskattar utredningen inte att det
kommer att leda till några kostnader som inte redan borde ha
budgeterats för eller tagits höjd för i verksamheten. Att vissa
utförare av sådana tjänster ibland inte väljer att följa den
skyldigheten anser utredningen inte är skäl att beräkna eventuella
kostnader för då detta redan ska vara möjligt och eventuella
kostnader för att leva upp till skyldigheter om acceptans av
kontanter redan ska vara inkluderat i verksamheterna.
Apotek
Utredningen har inte kunnat identifiera något apotek som inte
accepterar kontanter för betalning av varor eller tjänster som säljs,
även om det sannolikt finns något enstaka apotek som inte gör det.
Därför bedömer utredningen att förslaget om att tillståndspliktiga
apotek inte kommer att uppleva några konsekvenser av utredningens
förslag.
11.5.3

Effekter för konkurrensen

Utredningen bedömer att det som följd av förslagen om bankernas
skyldigheter att tillhandahålla kontanttjänster riskerar att ytterligare
stärka den marknadsmakt som de största bankerna har över
funktionen i hela kontantkedjan. I den befintliga regleringen om
vissa bankers skyldighet att tillhandahålla kontanttjänster för uttag
och dagskasseinsättning, finns det incitament för de reglerade
bankerna att konsolidera utbudet av tjänster och erbjuda dessa till en
miniminivå som motsvarar den undre gränsen i lagstiftningen. Syftet
med den befintliga lagstiftningen var att fördela ansvaret om
kontantförsörjningen i landet till de aktörer som var bäst lämpade
att utföra detta, men i praktiken gjorde det att platser för uttag av
kontanter försvann och att funktionella platser för
dagskasseinsättning ersattes med teknisk utrustning som motsvarar
lagkraven men utan praktisk användbarhet för de flesta
betalningsmottagare med behov av insättning av dagskassor.
Genom att förtydliga de skyldigheter som samma banker redan
har är förväntningen från utredningens sida att utbudet av
kontanttjänster upprätthålls på en stabil och fungerande nivå. Det

169

s. 170 Kontrollera mot PDF

som dock skulle kunna hända är att det förstärkta ansvaret för
infrastrukturen i kontantkedjan leder till en konsolidering av
tjänsterna genom bankernas egna organisationer eller dotterbolag
(Bankomat) vilket i sin tur skulle minska förutsättningarna för
Loomis att verka på marknaden på kommersiell grund.
Bedömningen från utredningen är att det på kort sikt är svårt för
bankerna att genom Bankomat själva tillhandahålla alla nödvändiga
tjänster och infrastruktur, och kommer därför åtminstone på kort
eller medellång sikt behöva teckna ombudsavtal med andra aktörer
för att leva upp till kraven i lagstiftningen. Det kan dock på längre
sikt leda till att marknadens struktur förändras så att det är svårt att
bedriva värdebolagsverksamhet i Sverige utanför de ramar som de
reglerade bankerna är skyldiga att tillhandahålla.
Trots att det riskerar att leda till försämrade
konkurrensförhållanden bedömer utredningen att förslagen på det
stora hela är nödvändiga för att kontanter fortsatt ska kunna fungera
som betalmedel i Sverige, under de redan bristfälliga
förutsättningarna som råder för konkurrens på området för
kontanthantering.
11.5.4

Effekter för förekomst av kriminalitet eller penningtvätt

Utredningen bedömer att förslagen kan ha en viss positiv effekt på
möjligheten att begränsa förekomsten av brottslighet och
penningtvätt, men att det är svårt att i förhand göra den typen av
analys. Den främsta åtgärden för att begränsa förekomsten av
brottslighet eller penningtvätt med kontanter som brottsverktyg är
att reglera och tydliggöra ansvaret för insättning av dagskassor på de
största bankerna, som också har väl utvecklade rutiner och
kontrollfunktioner för att upptäcka riskabla aktörer och
transaktioner. Genom att bankerna som omfattas av den föreslagna
regleringen kommer att utföra tjänsterna antingen i egen regi eller
genom att upprätta avtal med tredjepartsleverantörer av de
kontanttjänster som föreslås införas i lagen om betaltjänster 9 kap.
1 § ger det ett direkt ansvarsutkrävande av bankerna som utför
tjänsterna eller upprätthålla goda kontrollfunktioner kring de
leverantörer som de avtalar om att utföra tjänster åt i deras ställe.

170

s. 171 Kontrollera mot PDF

11.5.5

Övriga effekter

Utredningen bedömer inte att några övriga effekter av signifikant
betydelse finns att överväga.

11.6

Konsekvenser utan justering av lagstiftning

Utredningen bedömer att det är av betydande angelägenhet att det
införs tydligare krav på de största bankerna att få ett helhetsansvar
för kontanthanteringen för allmänhetens och företagens möjlighet
att kunna hantera kontanta betalningar även i framtiden.
För konsumenter som är i behov av att använda kontanter för
betalningar är det av stor betydelse att i förväg kunna veta var
kontanter ska accepteras för betalning för de nödvändigaste varor
och tjänster i normaltid. För betalningar i en situation av höjd
beredskap är det viktigt för allmänheten att funktionen för kontanta
betalningar upprätthålls i och med att det bedöms vara näst intill
omöjligt att upprätta sådana system om en kris redan inträffat.
Företag som tar emot kontanter måste ha tillgång till
kostnadseffektiva, lämpliga och behovsanpassade tjänster för
insättning av dagskassor och tjänster för växelkassa för att kunna
hantera kontanta betalningar. Kontantkedjan är i dagsläget mycket
sårbar och beroende av tjänster som tillhandahålls av en oreglerad
aktör helt på kommersiell grund. De nödvändigaste tjänsterna måste
därför garanteras av centrala aktörer i betalsystemet (där
utredningen föreslår att de största bankerna ska ha den uppgiften).
Skulle kommersiell grund för att erbjuda dagskassetjänster inte
längre finnas och därmed avvecklas i delar av, eller hela Sverige
bedömer utredningen att kontanter inte längre skulle kunna fungera
som betalmedel med mycket kort varsel.

171

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Ikraftträdande och
övergångsbestämmelser

12.1

Ikraftträdandebestämmelser

Utredningens förslag: De nya lagarna och lagförslag ska träda i
kraft 1 januari 2026.
Skälen för utredningens förslag: De nya lagarna och övriga
författningsförslag bör träda i kraft så snart som möjligt för att skapa
goda förutsättningar dels för konsumenters möjlighet att veta var
kontanter ska gå att använda, dels för att upprätthålla funktionen i
svensk kontanthantering. Utredningen bedömer att det vore
önskvärt att låta de föreslagna lagarna träda i kraft tidigare än 1
januari 2026, men ser att det skulle vara svårt att uppnå i praktiken.

12.2

Övergångsbestämmelser

Utredningens bedömning:
övergångsbestämmelser.

172

Det

behövs

inga

särskilda

s. 173 Kontrollera mot PDF

13

Författningskommentar

Författningskommentarerna till föreslagna lagtexter avser att utgöra
underlag för vidare beredning med syftet att illustrera intentionen
från utredningen.

13.1

Förslag till lag om ändring i lagen (2022:1568)
om Sveriges riksbank

2 kap. Kontanter och andra betalningsmedel
1§
Sveriges valuta benämns krona. En krona består av 100 öre.
Riksbanken ska bidra till att det finns tillgång till sedlar och mynt i kronor
(kontanter) samt att kontanter kan användas för betalningar i betryggande
utsträckning i hela Sverige.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Sveriges valuta och
Riksbankens ansvar för tillgången till sedlar och mynt i Sverige. I
andra stycket tillkommer en bestämmelse om att Riksbankens
ansvar utöver tillgången till sedlar och mynt, även ska gälla ansvar
för att kontanter kan användas för betalningar i hela landet. Övervägandena finns i avsnitt 10.5
Riksbanken har sedan tidigare ansvar för att alla i Sverige ska
kunna genomföra betalningar i fredstida kriser och höjd beredskap
enligt 5 kap. 1 § samt ansvar för att följa, analysera och vid behov
samordna hanteringen av kontanter i Sverige enligt 4 kap. 8 § lagen
om Sveriges riksbank.
173

s. 174 Kontrollera mot PDF

Tillägget i andra stycket ger Riksbanken mandat att utöver
övervakning och beredskapsåtgärder även hantera åtgärder till
förmån för kontanters funktion som betalmedel i normaltid.
Riksbankens ansvar kan gälla åtgärder som upprättas och utförs i
egen regi eller genom andra medel som exempelvis ekonomiskt stöd
till- eller samverkan med marknadsaktörer eller andra myndigheter
för att uppnå en önskad effekt för kontanters användbarhet för
betalningar.
Tillägget i andra stycket syftar till att tydliggöra statens roll i
kontantkedjan och fastställa den statliga aktör som ska det
övergripande ansvaret för att tillse att kontanttjänster som inte är
reglerade men där ett samhällsbehov finns, också ska tillgängliggöras
allmänheten.

13.2

Förslag till lag om ändring i lagen om
betaltjänster (2010:751)

9 kap. Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla
kontanttjänster
1§
Sådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till
konsumenter tillhandahåller betalkonton med grundläggande funktioner, ska
tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att ta ut och sätta in sedlar (platser
för uttag och insättning av kontanter) i betryggande utsträckning i hela
landet.
Sådana kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut som till
juridiska personer tillhandahåller betalkonton, ska tillhandahålla lämpliga
och behovsanpassade tjänster som gör det möjligt att sätta in och ta ut sedlar
och mynt på dessa konton (tjänster för dagskasseinsättningar och
växelhantering) i betryggande utsträckning i hela landet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka tjänster som vissa
kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut med
verksamhet i Sverige ska tillhandahålla till privatpersoner och
juridiska personer. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

174

s. 175 Kontrollera mot PDF

Ändringen i första stycket innebär att privatpersoner utöver att
ha tillgång till platser för att kunna göra uttag av kontanter även
ska ha tillgång till platser för att kunna göra insättningar av sedlar
på konto.
Ändringen i andra stycket innebär att tjänster för
dagskasseinsättning som tillhandahålls enligt andra stycket ska
tillhandahållas genom alternativa lösningar än statiska platser för
dagskasseinlämning om det sker på ett lämpligare och mer
behovsanpassat sätt för dagskasseinsättning än en statisk plats.
Ändringen i andra stycket innebär att tjänster för hantering av
växelkassa ska tillhandahållas i hela landet för juridiska personer.
Ändringen i andra stycket innebär att en tjänst för insättning av
dagskassa måste omfatta såväl sedlar som mynt för att räknas som
en tillgänglig tjänst. Juridiska personer ska kunna använda statiska
platser för insättning av sedlar enligt samma villkor som
privatpersoner i de fall dessa motsvarar verksamhetens behov.
Tjänster för insättning av dagskassor måste vara utformade så
de kan hantera tillräckliga volymer av insatta sedlar och mynt som
användare av tjänsten har behov av. Utredningens bedömning är att
det ska finnas möjlighet att göra dagliga insättningar upp till 8
prisbasbelopp per dag för en betalningsmottagare som bedöms
lämplig att hantera kontanter i den omfattningen.
Limiter för insättning av dagskassor ska utformas individuellt
för varje användare av en tjänst för dagskassehantering så de
motsvarar de behov som dennes verksamhet har.
Tjänsterna som ska tillhandahållas av de kreditinstitut eller
filialer till utländska kreditinstitut med verksamhet i Sverige ska
tillhandahållas i egen regi eller genom avtal med ombud för att
räknas in i servicen mot allmänheten. Detta för att upprätthålla
kontinuiteten i tillgången till tjänsterna med ansvarsfördelningen
för grundläggande kontanttjänster som åligger dessa aktörer. Det
ska inte längre vara möjligt att förlita sig på tjänster som
tillhandahålls av tredjepartsaktörer utan en avtalsrelation med dessa
för att uppfylla kraven om tillgänglighet till grundläggande
kontanttjänster.
Uppföljningen av regelverket ska enligt utredningen göras av
den myndighet som regeringen ser är bäst lämpad att utföra
uppdraget. För uppföljning av tjänster mot privatpersoner kan det
ske på samma sätt som med nuvarande system med längsta tillåtna

175

s. 176 Kontrollera mot PDF

avstånd till närmaste plats för grundläggande kontanttjänster. För
att följa upp uppfyllnadskravet gentemot juridiska personer
behöver det utvecklas rutiner för tillsynsansvarig myndighet att
genom dialog eller annan lämplig metod undersöka om
betalningsmottagare i hela landet har tillgång till lämpliga och
behovsanpassade tjänster för insättning av dagskassa och tjänster
för tillgång till växelkassa.
1 §a
Kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut med verksamhet i
Sverige som inte omfattas av krav enligt 1 § första och andra stycket ska
enligt skäliga villkor erbjudas tillträde till tjänster som tillhandahålls enligt
1§ första och andra stycket.

Paragrafen som är ny innehåller bestämmelser om
konkurrensneutral tillgång till kontant infrastruktur som
tillhandahålls av reglerade aktörer. Övervägandena finns i avsnitt
10.4.
Paragrafen innebär att kreditinstitut och filialer till utländska
kreditinstitut med verksamhet i Sverige på rimliga villkor ska få
tillträde till att erbjuda kontanttjänster genom den infrastruktur som
tillhandahålls av reglerade aktörer på marknaden i egen regi eller
genom avtal med ombud.
Syftet är att underlätta för oreglerade kreditinstitut att kunna
tillhandahålla kontanttjänster genom befintlig infrastruktur i stället
för att upprätta en parallell sådan.
12 §
En betalningsmottagare som godtar betalningsinstrument som omfattas av
denna lag och som tillhandahåller
i.
livsmedel i en fullsortimentsbutik, eller
ii.
tjänster av offentligrättslig karaktär som myndighet eller den som
utövar myndighet, eller
iii.
varor eller tjänster som säljs vid apotek med tillstånd från
Läkemedelsverket
är skyldig att ta emot kontanter på bemannade försäljningsställen om inte
annat är föreskrivet i annan lag eller författning.
Skyldigheten att acceptera kontant betalning enligt första stycket är
begränsat till 0,1 prisbasbelopp varav högst 25 mynt.

176

s. 177 Kontrollera mot PDF

Första stycket gäller inte om det skulle strida mot lagen (2017:630) om
penningtvätt och finansiering av terrorism

Paragrafen som är ny innehåller bestämmelser om vilka typer av
betalningsmottagare som enligt förslagen ska vara skyldiga att
acceptera kontanter för betalningar. Övervägandena finns i avsnitt
10.1.
Paragrafen innebär att det ska gå att betala för livsmedel i en
fullsortimentsbutik som säljer i huvudsak livsmedel. Kraven ska
därmed inte gälla för specialbutiker med begränsat sortiment såsom
caféer, restauranger, bagerier eller butiker med livsmedelsförsäljning
av ett avgränsat utbud. Apotek med tillstånd från Läkemedelsverket
ska enligt paragrafen omfattas av krav på acceptans av kontanter för
hela sortimentet av varor och tjänster som säljs. Myndigheter eller
den som agerar myndighet ska enligt bestämmelserna acceptera
kontanter för de avgifter som tas ut för tillhandahållandet av tjänster
med huvudsakligen offentligrättslig karaktär. Detta ska redan ske
enligt rättspraxis och rättsutredningar, men det bedöms i
utredningen att en osäkerhet finns trots detta.
Krav om acceptans för kontant betalning ska enbart gälla för de
betalningsmottagare som också accepterar andra allmänt gångbara
alternativ för betalning såsom kort eller mobilbetalning.
Krav om acceptans för kontant betalning ska enbart gälla för
betalningar i bemannade och fysiska lokaler.
Skyldigheten att acceptera kontant betalning ska endast gälla för
de försäljare som omfattas av krav på att anlita extern revisor.
De som omfattas av förslaget om acceptens av kontanter för
betalningar ska också vara skyldiga att rapportera till Tillväxtverket
om de tar emot kontanta betalningar eller inte i syfte att följa
utvecklingen i hela landet genom de system som tillhandahålls för
att kartlägga grundläggande tjänster för kontanter (Pipos
serviceanalys och Kontantanalys).
Förslag på ny rubrik: Bemyndiganden
13 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela
föreskrifter om
1. vilka betalningsmottagare som avses i 12 § första stycket, och

177

s. 178 Kontrollera mot PDF

2.

begränsningar i skyldigheten att ta emot kontanter.

Paragrafen som är ny innehåller bestämmelser om de
bemyndiganden som regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ska omfattas av skyldigheten att acceptera kontant
betalning och under vilka omständigheter som undantag kan tillåtas
genom föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
Paragrafen innehåller inte några sanktionsmöjligheter gentemot
de betalningsmottagare som ska vara skyldiga att acceptera kontanta
betalningar, eftersom det bedöms vara en lämpligare åtgärd att
upprätthålla kontantacceptansen genom stöd eller andra medel från
statens sida till de som omfattas av kraven.
I föreskrifterna bör myndigheten som ansvarar för tillsynen även
klargöra vilka rapporteringsskyldigheter betalningsmottagare som
omfattas av skyldigheten att acceptera kontanter har att meddela om
de tar emot kontanter eller inte.

13.3

Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2010:1008) om betaltjänster

Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster
13 §
Vid tillämpningen av 9 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster får
1. högst 0,3 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än 25
kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för
kontantuttag, och
2. högst 1,22 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än 25
kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för
insättning av kontanter.
Befolkningens storlek och folkbokföringsadresser ska bestämmas med
ledning av uppgifter som tillhandahålls från Statistiska centralbyrån.
Uppgifterna ska uppdateras varje år.
Förordning (2019:1229).

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kontanttjänster som
vissa kreditinstitut och filialer till utländska kreditinstitut med

178

s. 179 Kontrollera mot PDF

verksamhet i Sverige ska tillhandahålla till privatpersoner. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Ändringen i andra stycket innebär att kravet på geografisk
lokalisering av tjänster för dagskasseinsättning ersätts med ett krav
om geografisk lokalisering för privatpersoners möjlighet att göra
insättningar av kontanter på konto. Krav om geografisk lokalisering
för dagskassetjänster i förhållande till befolkningen tas därmed bort.
14 §
Vid tillämning av 9 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska
kreditinstitut som omfattas av lagen tillhandahålla lämpliga och
behovsanpassade tjänster för dagskassetjänster och tjänster för växelkassa i
hela landet till betalningsmottagare som
1. bedöms lämpade att hantera kontanter i sin verksamhet, eller
2. omfattas av krav enligt lagen (2010:751) 1 kap. 12 § skyldighet att ta
emot kontanter.
Skyldigheten att erbjuda tjänster för insättning av dagskassa eller tjänster
för växelkassa ska inte begränsas av reglerat instituts geografiska hemvist
eller andra verksamhetsplatser.
Första stycket gäller inte om
1. det skulle strida mot lagen (2017:630) om penningtvätt och
finansiering av terrorism.
2. annat är föreskrivet i annan lag eller författning, eller
3. det föreligger synnerliga skäl.

Paragrafen som är ny innehåller bestämmelser om vilka
betalningsmottagare som ska kunna erbjudas lämpliga och
behovsanpassade tjänster för insättning av dagskassor. Övervägandena finns i avsnitt 10.4
Bestämmelsen innebär att de betalningsmottagare som uppfyller
en god kundkännedom och i övrigt bedöms lämpliga att hantera
kontanter i sin verksamhet ska erbjudas lämpliga och
behovsanpassade tjänster för insättning av dagskassor.
Det definieras även specifikt att de aktörer som omfattas av krav
att acceptera kontanter för betalningar ska erbjudas lämpliga och
behovsanpassade tjänster för insättning av dagskassor.
För de aktörer som omfattas av andra punkten i paragrafen ska
också första punkten uppfyllas vad gäller lämplighet att hantera
kontanter i verksamheten för att erbjudas lämpliga och
behovsanpassade tjänster för insättning av dagskassor.

179

s. 180 Kontrollera mot PDF

För att neka en betalningsmottagare ska det enligt förslaget
krävas uppenbara skäl till varför det inte är lämpligt eller att det
genom annan lagstiftning finns skäl att inte tillhandahålla tjänster för
dagskasseinsättning till enskilda betalningsmottagare.
En kund i ett reglerat kreditinstitut ska inte kunna nekas tillgång
till lämpliga och behovsanpassade tjänster för insättning av
dagskassa med hänvisning till geografiska hinder för
tillhandahållande av tjänsten.
15 § Avgifter
Avgifter för att nyttja tjänster som tillhandahålls enligt 9 kap. 1 § andra stycket
i lagen om betaltjänster får belasta användaren och ska i det fallet vara skäliga
i förhållande till värdet av transaktionen och får uppgå till högst en (1) procent
av transaktionens värde vid en statisk plats för inlämning av dagskassa, eller
högst två (2) procent av transaktionens värde för annan tjänst för inlämning
av dagskassa.
Avgifter enligt för tjänster för växelhantering till juridiska personer enligt
9 kap. 1 § tredje stycket i lagen om betaltjänster får uppgå till det högsta värdet
av antingen 150 kronor eller 5 procent av värdet av transaktionen.

Paragrafen som är ny innehåller bestämmelser om vilka avgifter som
får belasta användare av tjänster för insättning av dagskassor och köp
av växelkassa. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
I paragrafens första stycke regleras avgifter för insättning av
dagskassa. För statiska platser för insättning av dagskassor såsom
exempelvis serviceboxar eller över disk på ett bankkontor får avgifter
om högst (1) procent av värdet av transaktionen tas ut. För andra
tjänster för insättning av dagskassa såsom exempelvis
upphämtningstjänster eller så kallade smarta kassaskåp i direkt eller
nära anslutning till en betalningsmottagare får avgifter om högst (2)
procent av transaktionen tas ut.
I paragrafens andra stycke regleras avgifter för köp av växelkassa.
Köp av växelkassa ska erbjudas juridiska personer i hela landet och
avgifter för det får uppgå till det högsta värdet av antingen 150
kronor eller (5) procent av värdet av transaktionen. Värdet av köp av
växelkassa kan variera mycket och därför sätts en lägsta avgift om
150 kronor per transaktion som nedre gräns.
Specificeringen av högsta tillåtna avgifter för tjänsterna som
framgår av första och andra styckena är härledda från den högsta

180

s. 181 Kontrollera mot PDF

prissättning som i dagsläget är aktuell för nyttjandet av tjänsterna,
och tillåter för variabel prissättning beroende på storlek av
deponerade dagskassor eller köpt växelkassa.

181

s. 182 Kontrollera mot PDF

Utredningsdirektiv (Fi2024/00068)

Uppdrag att utreda möjligheterna till att betala med
kontanter och tillgången till kontanter
Sammanfattning av uppdraget
En sakkunnig person (i det följande utredaren) ges i uppdrag att
utreda och lämna förslag på insatser som kan stödja
privatpersoners, företags och föreningars möjligheter att betala
med kontanter där dessa bedöms ha en särskild roll som
betalmedel, samt stödja tillgång till kontanttjänster.
Syftet med uppdraget är att utreda möjligheter till att skapa
förutsättningar för att fortsatt kunna göra kontantbetalningar i
synnerhet när det gäller livsnödvändiga varor så som exempelvis
dagligvaror och drivmedel. Utvecklingen mot en mer digital
betalningsmarknad ger upphov till problem för personer som av
olika skäl inte har möjlighet att använda digitala betalningsmedel.
Det är därför angeläget att säkerställa att vissa grupper inte stängs
ute och får svårt att göra betalningar.
Mot denna bakgrund ska utredaren
• belysa de nuvarande möjligheterna till att betala med kontanter
för livsnödvändiga varor och tillgången till kontanttjänster i
städer, tätorter samt i gles- och landsbygder,

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

• analysera effekterna av redan genomförda lagstiftningsåtgärder
inom kontantområdet och hur de samverkar med den tekniska
utvecklingen och förändrade betalmönster,
• kartlägga vilka tjänster och produkter och geografiska områden
där kontanter spelar en särskild roll, inbegripet vid fredstida
krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig, 2 (4)
• vid behov överväga åtgärder för att stärka möjligheten till
kontantbetalning och -hantering avseende livsnödvändiga varor
(bland annat dagligvaror och drivmedel),
• vid behov lämna nödvändiga författningsförslag eller förslag till
andra åtgärder.
Utredaren ska påbörja uppdraget den 1 februari 2024. Uppdraget ska
redovisas senast den 31 december 2024.
Bakgrund
Betalningsmarknaden i Sverige har digitaliserats i snabb takt. Medan
nya sätt att betala digitalt introducerats har kontantanvändningen
liksom tillgången till kontanttjänster minskat. Digitaliseringen av
betalningsmarknaden följer digitaliseringen i samhället i stort. I
jämförelse med flera andra länder har Sverige kommit långt i den
digitala utvecklingen. Samtidigt som digitaliseringen av
betalningsmarknaden gjort det lättare för många att få tillgång till
betaltjänster möter ett stort antal personer olika hinder som gör att
de inte kan få tillgång till eller använda dessa tjänster i samma
utsträckning som andra.
Regeringens mål är att alla i samhället ska ha tillgång till
grundläggande betaltjänster till rimliga priser (jfr prop. 2006/07:55).
Det är viktigt att konsumenter, företag och föreningar i hela landet
har tillgång till en effektiv och säker kontanthantering oavsett var i
landet de bor eller är verksamma. Regeringen och riksdagen har de
senaste åren vidtagit flera åtgärder för att säkerställa tillgången till
kontanter och nödvändiga tjänster kopplade till dessa. bland annat
finns numera ett krav på de största bankerna i landet att
tillhandahålla kontanttjänster med en viss geografisk spridning och

183

s. 184 Kontrollera mot PDF

Riksbanken har fått tydliggjorda och utökade krav på sig att ha
kontantdepåer.
Kontantanvändningen i Sverige minskar dock fortsatt och fler och
fler näringsidkare har upphört med att acceptera kontanta
betalningar.
Uppdraget
Utvecklingen mot en mer digital betalningsmarknad blir
problematisk för personer som av olika skäl inte har möjlighet att
eller vill använda digitala betalningssätt. Det är också utifrån ett
beredskapsperspektiv viktigt att inte göra sig beroende av enskilda
betalningsalternativ exempelvis sådana som kräver tillgång till
elektricitet och datakommunikation. Detta gäller särskilt i
förhållande till möjligheten för allmänheten att kunna betala för s.k.
livsnödvändiga varor, exempelvis dagligvaror och drivmedel. En
relaterad fråga – om kontantplikt för läkemedel – har redan
behandlats i Betalningsutredningens slutbetänkande Staten och
betalningarna och den rekommendation som lämnas (SOU2023:16).
Banker är, som ovan nämnts, skyldiga att tillhandahålla platser för
kontantuttag och dagskasseinsättning i betryggande utsträckning i
hela landet. Denna reglering skapar en grundläggande infrastruktur
som ger tillgång till kontanter för de privatpersoner, företag och
föreningar som vill använda detta betalmedel. Länsstyrelserna
ansvarar för att bevaka tillgången till grundläggande betaltjänster där
tillgången till kontanter ingår och kan med stöd av Post- och
telestyrelsen sätta in åtgärder vid brister. Det finns emellertid också
skäl att se över möjligheten att göra kontanta betalningar för
livsnödvändiga varor, inte minst av inkluderings- och
beredskapsskäl. Det är viktigt att möjligheten att betala kontant för
livsnödvändiga varor finns kvar, särskilt för personer som av olika
skäl inte har möjlighet –att använda digitala betalningssätt. Detta
gäller i såväl tider av normalläge som i fredstida krissituationer eller
vid höjd beredskap och ytterst krig.

184

s. 185 Kontrollera mot PDF

En utgångspunkt är att kartlägga i vilken utsträckning som
kontanter accepteras som betalning för livsnödvändiga varor idag.
Enligt statistik från branschföreningen Svensk Handel var det 2022
en mycket hög andel (över 90 procent) av de dagligvaruhandlare som
är medlemmar i Svensk Handel som tog emot kontanter. Antalet
handlare som förväntar sig att upphöra med att acceptera detta
betalmedel har dessutom minskat enligt samma branschförening.
Enligt underlag från Tillväxtverket som redovisas i slutbetänkandet
i den s.k. Betalningsutredningen är också kontantacceptansen
mycket hög i mindre butiker i mindre tätorter och i gles landsbygd,
bland handlare som ingår i någon av de stora livsmedelskedjorna.
Det är emellertid angeläget att noga följa utvecklingen vad gäller
kontantanvändningen, tillgången till kontanttjänster och
kontantinfrastrukturen. Vidare behöver det analyseras vilken effekt
den lagstiftning som ålägger bankerna ett ansvar att tillhandahålla
kontanttjänster i hela landet med viss geografisk spridning har haft
och hur den regleringen samverkar med den tekniska utvecklingen
och förändrade betalningsmönster.
Mot den bakgrunden ska utredaren
• belysa de nuvarande möjligheterna till att betala med kontanter
för livsnödvändiga varor och tillgången till kontanttjänster i
städer, tätorter samt i gles- och landsbygder,
• analysera effekterna av redan genomförda lagstiftningsåtgärder
inom kontantområdet och hur de samverkar med den tekniska
utvecklingen och förändrade betalmönster,
• kartlägga vilka tjänster och produkter och geografiska områden
där kontanter spelar en särskild roll, inbegripet vid fredstida
krissituationer, höjd beredskap och ytterst krig,
• vid behov överväga åtgärder för att stärka möjligheten till
kontantbetalning och -hantering avseende livsnödvändiga varor
(bland annat dagligvaror och drivmedel),
• vid behov lämna nödvändiga författningsförslag eller förslag till
andra åtgärder.

185

s. 186 Kontrollera mot PDF

Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska beräkna förslagens ekonomiska konsekvenser och
analysera konsekvenser i övrigt för företag och det allmänna, såsom
exempelvis arbetet med att motverka penningtvätt och finansiering
av terrorism. Om förslag som lämnas innebär offentligfinansiella
kostnader ska förslag till finansiering lämnas. Utredaren ska även i
övrigt tillämpa riktlinjerna i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om
konsekvensutredning vid regelgivning.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska påbörja uppdraget den 1 februari 2024. Uppdraget ska
redovisas senast den 31 december 2024. Till utredaren ska knytas en
referensgrupp med representanter från berörda myndigheter och
intresseorganisationer.
Under genomförandet av uppdraget ska utredaren i den utsträckning
som bedöms lämpligt, ha dialog med och inhämta upplysningar från
relevanta myndigheter och organisationer så som Betalningsrådet,
Finansinspektionen, Länsstyrelserna, Post- och Telestyrelsen
(PTS), Riksbanken, Tillväxtverket, samt självreglerande organ och
intresseorganisationer.

186

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.