Översyn av buffertfonderna
2024-06-17 · 169 sidor, varav 129 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 129 av 169 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria Översyn av buffertfonderna (Finansdepartementet, 2024-06-17)
Dokumentets text
Promemoria
Finansdepartementet
Finansmarknadsavdelningen
Översyn av buffertfonderna
Juni 2024
1
Innehållsförteckning
2
1
Författningsförslag ..........................................................................16
1.1
Gemensamt författningsförslag ........................................16
1.1.1
Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) .....................................................16
1.1.2
Lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) ...............................19
1.2
Kompletterande författningsförslag 1 – Sjätte APfondens verksamhet och kapital förs över till Andra
AP-fonden ........................................................................20
1.2.1
Förslag till lag om upphävande av lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden.....................20
1.2.2
Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) .....................................................20
1.3
Kompletterande författningsförslag 2 – Sjätte APfonden integreras utan organisationsförändringar ............22
1.3.1
Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden.....................22
1.4
Kompletterande författningsförslag 3 – En viss
konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna .................................................................25
1.4.1
Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) .....................................................25
1.5
Kompletterande författningsförslag 4 – Ökad
samverkan inom befintlig organisationsstruktur
(stockholmsbaserade fonder) ............................................27
1.5.1
Förslag till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) .....................................................27
2
Bakgrund.........................................................................................28
2.1
Historik .............................................................................28
2.2
Det allmänna pensionssystemet........................................29
2.3
Buffertfonderna och inkomstpensionssystemet ................30
2.4
Premiepensionssystemet ...................................................32
2.5
AP-fondernas självständighet ...........................................33
2.6
Regelverk och uppgifter för AP-fonderna ........................35
2.7
Allmänt om modeller för investeringar i onoterade
företag ..............................................................................38
3
Tidigare överväganden....................................................................41
3.1
Sjätte AP-fonden i det reformerade
pensionssystemet (Ds 2004:25) ........................................41
3.2
Buffertkapitalutredningen: AP-fonderna i
pensionssystemet – effektivare förvaltning av
pensionsreserven (SOU 2012:53) .....................................42
3.3
Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34)........................44
4
Uppdraget....................................................................................... 46
4.1
Sammanfattning av uppdraget ......................................... 46
4.2
Utredningsarbetet ............................................................ 47
5
Överväganden och förslag.............................................................. 48
5.1
Förenklad administration ................................................. 48
5.1.1
Elektronisk underskrift ................................... 48
5.1.2
Sekretess vid anställning av verkställande
direktör i AP-fonderna .................................... 51
5.2
Ändamålsenlig kompetens i styrelserna .......................... 53
5.2.1
Styrelsens roll för en effektiv
kapitalförvaltning ........................................... 54
5.2.2
En precisering av det lagstadgade
kompetenskravet för styrelseledamöter .......... 56
5.2.3
Antalet ledamöter i AP-fondernas
styrelser .......................................................... 57
5.2.4
Nomineringsrätt för arbetsmarknadens
parter............................................................... 59
5.2.5
Övriga styrelsefrågor ...................................... 61
5.3
Ett införlivande av Sjätte AP-fonden i
buffertfondssystemet ....................................................... 64
5.3.1
Sjätte AP-fondens historik .............................. 64
5.3.2
Hur kan Sjätte AP-fondens verksamhet
och kapital föras över till Andra APfonden? ........................................................... 66
5.3.3
Hur kan Sjätte AP-fonden på ett lämpligt
sätt integreras i buffertfondsystemet utan
att organisationsstrukturen ändras?................. 84
5.4
Stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade
buffertfonderna ................................................................ 92
5.4.1
En viss konsolidering av de
stockholmsbaserade buffertfonderna .............. 92
5.4.2
Ökad samverkan inom befintlig
organisationsstruktur .................................... 101
5.5
Ändrade placeringsregler............................................... 108
5.5.1
Valutasäkring ................................................ 108
5.5.2
En ändamålsenlig reglering av
buffertfondernas investeringar i onoterade
bolag ............................................................. 112
5.6
Rapportering av illikvida tillgångar ............................... 120
5.6.1
AP-fondernas redovisning och
rapportering av illikvida tillgångar ............... 120
5.6.2
Utvecklade krav på redovisningen och
rapporteringen av AP-fondernas illikvida
tillgångar ....................................................... 127
6
Övergångsfrågor och ikraftträdande............................................. 131
6.1
Genomförandefrågor beträffande
konsolideringsförslagen ................................................. 131
6.2
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .................. 135
7
Konsekvenser av förslagen .......................................................... 136
3
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.1
7.2
7.3
8
4
Ett införlivande av Sjätte AP-fonden i
buffertfondssystemet ......................................................137
7.1.1
Inledning........................................................137
7.1.2
Konsekvenserna av att Sjätte AP-fondens
verksamhet och kapital överförs till Andra
AP-fonden .....................................................137
7.1.3
Konsekvenserna av en integrering av
Sjätte AP-fonden i buffertfondssystemet
utan att organisationsstrukturen ändras –
men med slopade krav på
valutaexponering och med tillgång till
upplåning i Riksgäldskontoret .......................143
Stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade
buffertfonderna ...............................................................146
7.2.1
Inledning........................................................146
7.2.2
Konsekvenserna av en viss konsolidering
av de stockholmsbaserade buffertfonderna ...146
7.2.3
Konsekvenserna av ökad samverkan och
samlokalisering inom befintlig
organisationsstruktur .....................................151
Övriga förslag .................................................................154
7.3.1
Elektronisk underskrift ..................................155
7.3.2
Sekretess vid anställning av verkställande
direktör i AP-fonderna...................................155
7.3.3
Ändamålsenlig kompetens i styrelserna ........156
7.3.4
Övriga styrelsefrågor .....................................157
Författningskommentar .................................................................159
8.1
Gemensamt författningsförslag och kommentarer .........159
8.1.1
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder) ...................................................159
8.1.2
Förslaget till lag om ändring i
offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) .....................................................161
8.2
Kompletterande författningsförslag 1 – Sjätte APfondens verksamhet och kapital förs över till Andra
AP-fonden ......................................................................162
8.2.1
Förslaget till lag om upphävande av lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden...................162
8.2.2
Förslaget till ändring i lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).....163
8.3
Kompletterande författningsförslag 2 – Sjätte APfonden integreras utan organisationsförändringar ..........164
8.3.1
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden...................164
8.4
Kompletterande författningsförslag 3 – En viss
konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna ...............................................................166
8.4.1
8.5
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder)................................................... 166
Kompletterande författningsförslag 4 – Ökad
samverkan inom befintlig organisationsstruktur
(stockholmsbaserade fonder) ......................................... 168
8.5.1
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2000:192) om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder)................................................... 168
5
Förord
Regeringskansliet beslutade den 23 oktober 2023 att ge departementsrådet
Tord Gransbo i uppdrag att, såsom sakkunnig, göra en översyn av
buffertfonderna. Den 9 januari 2024 beslutades ett tilläggsuppdrag. Eva
Cassel, senior rådgivare på Riksgäldskontoret, anställdes den 1 december
2023 för att arbeta som sekreterare inom ramen för uppdraget.
Härmed överlämnas promemorian Översyn av buffertfonderna. Med
detta är uppdraget slutfört.
Stockholm i juni 2024
Tord Gransbo
Eva Cassel
6
Sammanfattning
Uppdraget omfattar att utreda och lämna förslag på åtgärder för att
modernisera och effektivisera den samlade förvaltningen av Första–Fjärde
och Sjätte AP-fondernas (buffertfondernas) fondkapital. Detta mot
bakgrund av en förändrad investeringsmiljö och ändrade placeringsregler
för Första–Fjärde AP-fonderna. Uppdraget presenteras i sin helhet i avsnitt
4.1.
I uppdraget ingår att utreda i huvudsak följande.
• Hur Sjätte AP-fonden på lämpligt sätt kan integreras i
buffertfondssystemet och särskilt analysera alternativet att, och föreslå
hur Sjätte AP-fonden kan slås ihop med Andra AP-fonden till en
buffertfond med säte i Göteborg.
• Hur de stockholmsbaserade buffertfonderna kan realisera större
stordriftsfördelar, inklusive en analys av möjliga för- och nackdelar av
en konsolidering av Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna till två
fonder med säte i Stockholm.
• Hur kraven på buffertfondernas styrelser kan preciseras för att
säkerställa ändamålsenlig kompetens.
I promemorian lämnas fyra förslag i kärnfrågan om en eventuell
konsolidering av buffertfonderna. I enlighet med uppdragsbeskrivningen
är förslagen geografiskt uppdelade och geografiskt alternativa; Sjätte APfonden ska avvecklas och dess verksamhet och kapital ska föras över till
Andra AP-fonden, alternativt ska Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt
integreras i buffertfondssystemet utan att organisationsstrukturen ändras
(Göteborg), respektive en viss konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna, alternativt ökad obligatorisk samverkan inom befintlig
organisationsstruktur (Stockholm).
Ett införlivande av Sjätte AP-fonden i buffertfondssystemet
Hur kan Sjätte AP-fondens verksamhet och kapital föras över till Andra
AP-fonden?
Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden bedriver sinsemellan väldigt olika
verksamheter. Sjätte AP-fonden har ett unikt mandat, och mål att skapa
långsiktigt hög avkastning med tillfredsställande riskspridning – att
jämföra med Andra AP-fonden och övriga buffertfonder vars totala
risknivå ska vara låg och vid vald risknivå ska en långsiktigt hög
avkastning uppnås. Sjätte AP-fonden har en internationell portfölj
bestående av fond- och sidoinvesteringar inom området onoterade aktier.
Andra AP-fonden har däremot en totalportfölj med noterade aktier,
räntebärande tillgångar och alternativa tillgångar; sistnämnd kategori i
huvudsak bestående av illikvida tillgångar. De illikvida tillgångarna består
av fastigheter, riskkapital, infrastruktur, skog och onoterade krediter.
Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden har gott internationellt
renommé och har betecknats som kostnadseffektiva i internationella
jämförelser. Eftersom Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden bedriver så
olika verksamheter, ser de potentiella kostnadssynergierna helt annorlunda
7
8
ut än i fallet med de stockholmsbaserade buffertfonderna, vilkas
verksamheter är betydligt mer homogena.
Det bör dock uppmärksammas att det finns skalfördelar i Andra APfonden som kan utnyttjas. Det framhålls från fondens sida att den skulle
ha möjlighet att förvalta ett betydligt större kapital än idag utan
motsvarande procentuell ökning av kostnadsmassan. En konsolidering
skulle, om det i den processen tillvaratas de styrkor som byggts upp i
respektive fond, kunna addera mervärde.
En konsolidering av detta slag är dock ett komplext integrationsprojekt
som tar flera år att genomföra. Just verksamhet med onoterade aktier med
sina långa åtaganden och juridiskt komplexa upplägg tillför dessutom
särskilda utmaningar. Den innebär stora risker – framför allt under en
övergångsperiod – för en negativ påverkan på avkastningen. Även en liten
minskning i avkastningen får stora effekter. Det finns också betydande
direkta och indirekta kostnader förknippade med genomförandet av en
konsolidering
Synen på risk – i termer av operationella risker och potentiellt förlorad
avkastning – i relation till möjligheten att utnyttja skalfördelar och att
uppnå en mer effektiv och rationell förvaltning av buffertkapitalet är
således avgörande faktorer vid en bedömning av detta
konsolideringsförslags lämplighet. Värt att särskilt nämna i det
sammanhanget är att det finns en betydande kostnadsfördel att vara en stor
investerare inom tillgångsslaget onoterade aktier. Ett samlat, betydligt
högre kapital i den fond som väljs ut, ger en större förhandlingsförmåga,
som kan ge lägre förvaltningsavgifter och bättre tillgång till attraktiva
sidoinvesteringar.
Det är dock viktigt att även beakta den mer buffertsystemövergripande
frågan om synen på riskkapital och tillgångsslagets optimala storlek i
systemet. Sjätte AP-fondens verksamhet är helt inriktad på onoterade
aktier – ett tillgångsslag som är förenat med relativt hög risk, som kräver
mer specialiserad kunskap och är mer kostnadsintensivt än förvaltningen
av andra tillgångsslag, men som i gengäld har genererat god avkastning
under en rad år. De två förslagen – konsolidering respektive oförändrad
organisationsstruktur – kommer, med nuvarande regler, att leda till olika
stor andel av detta tillgångsslag i det totala buffertfondssystemet. För
systemet som helhet har Sjätte AP-fondens fokus på – och stora innehav
av – onoterade aktier ansetts ge en önskvärd riskspridning.
I det sammanhanget kan konstateras att Andra AP-fonden, med
oförändrat uppdrag och strategi, efter en konsolidering, kommer att få en
alltför hög allokering av riskkapital. Även med en regel som ökar
möjligheterna att investera i illikvida tillgångar under en övergångstid,
kommer Andra AP-fonden att vilja minska andelen onoterade aktier till
dess att den passar uppdraget. Resultatet kommer på sikt att bli en minskad
andel onoterade aktier i det totala buffertsystemet, i jämförelse med idag.
Det finns anledning att permanent ändra begränsningsregeln för Första–
Fjärde AP-fondernas investeringar i illikvida tillgångar, så att fonderna får
investera i illikvida tillgångar som vid investeringstillfället uppgår till
högst 45 procent av fondkapitalet (jämfört med 40 procent enligt
nuvarande regler). Ett sådant förslag ger en möjlighet för en konsoliderad
Andra AP-fond att på sikt kunna långsiktigt öka andelen onoterade aktier
i portföljen, i jämförelse med idag. Förslaget ger även de andra
buffertfonderna samma möjlighet. Sammantaget kan en sådan ändring av
placeringsreglerna leda till en större riskspridning i buffertfondssystemet,
samtidigt som buffertfonderna även fortsatt har nödvändig beredskap att
överföra medel till systemet.
Förslaget att avveckla Sjätte AP-fonden och föra över dess verksamhet
och kapital till Andra AP-fonden syftar ytterst till att förbättra
förutsättningarna för en ändamålsenlig och kostnadseffektiv förvaltning av
buffertkapitalet och på så sätt på sikt uppnå en högre nettoavkastning – i
förhållande till risk – som bidrar till finansieringen av, och stabiliteten i,
pensionssystemet. Som har beskrivits ovan finns dock även en rad
nackdelar med konsolideringsförslaget. Förslaget är dock möjligt att
genomföra och förväntas ge förutsättningar på sikt för en mer
ändamålsenlig och kostnadseffektiv förvaltning av buffertkapitalet.
Hur kan Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt integreras i
buffertfondssystemet utan att organisationsstrukturen ändras?
Fördelen med att integrera Sjätte AP-fonden i buffertfondssystemet utan
att ändra organisationsstrukturen är att det fokus på den
riskkapitalverksamhet som Sjätte AP-fonden bedriver skulle kunna
bibehållas fullt ut. Fonden har, sedan strategin ändrades till fond- och
sidoinvesteringar i onoterade aktier, varit betydligt mer framgångsrik i sin
investeringsverksamhet än under tiden dessförinnan. Det kan vidare
konstaterats att Sjätte AP-fondens verksamhet är till nytta för
inkomstpensionssystemet på ett annat sätt än Första–Fjärde AP-fonderna,
närmast som en extra buffert i systemet.
En ytterligare fördel med att bevara den existerande
organisationsstrukturen är att Andra AP-fondens mål för
placeringsverksamheten, vid en konsolidering, skulle begränsa
möjligheten för fonden att öka andelen riskkapital i portföljen. Andra APfonden skulle efter en konsolidering helt enkelt inte långsiktigt kunna
bedriva riktigt samma omfattande riskkapitalverksamhet som Sjätte APfonden nu bedriver. Inom ramen för gällande placeringsrestriktioner –
även med den justering av dessa som föreslås – och med hänsyn till målet
för verksamheten, är det nämligen rimligt för Andra AP-fonden att ha en
större diversifiering inom hela tillgångsslaget illikvida tillgångar.
Det bör i det sammanhanget beaktas att syftet med Sjätte AP-fondens
placeringar är att långsiktigt bidra genom ytterligare riskspridning i
förhållande till Första–Fjärde AP-fondernas stora innehav av börsnoterade
och omsättningsbara tillgångar, och på så sätt medverka till en god
avkastning i förhållande till risk för buffertfonden som helhet. En fördel
som dock något minskat i betydelse på senare år när andelen noterade
aktier har sjunkit i den samlade buffertfonden. Andelen onoterade aktier i
Första–Fjärde AP-fondernas portföljer är dock fortsatt liten.
På grund av deras väsentligt olika verksamhetsområden är det däremot
inte helt lätt att identifiera områden där fördjupad samverkan mellan Andra
AP-fonden och Sjätte AP-fonden skulle resultera i några större synergier
eller kostnadsbesparingar. Sjätte AP-fonden är därtill en slimmad
organisation, där till exempel IT redan är outsourcat.
Vad som nu sagts talar med viss styrka för att Sjätte AP-fonden ska
integreras i buffertkapitalsystemet utan att organisationsstrukturen ändras.
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
För att Sjätte AP-fonden ska kunna bedriva en ännu effektivare
verksamhet än idag, krävs emellertid en viss modernisering av gällande
lagstiftning, särskilt när det gäller bestämmelsen om valutaexponering,
som bör slopas.
Frågan om den komplexa och kostsamma
likviditetshanteringen bör dessutom hanteras ytterligare. Sjätte AP-fonden
bör därför – i likhet med Första–Fjärde AP-fonderna – ha möjlighet till
kortfristig upplåning i Riksgäldskontoret. Mot bakgrund av Sjätte APfondens höga kompetensnivå när det gäller fond- och sidoinvesteringar i
onoterade aktier, ska nämnd fond kunna bistå de andra AP-fonderna vid
förvaltningen av detta tillgångsslag. Sjätte AP-fonden har betonat att den
har en skalbar förvaltningsmodell inom denna nisch.
Sjätte AP-fonden ska, enligt detta alternativa förslag, även
fortsättningsvis vara en extra buffert till den buffert i pensionssystemet
som finns i Första–Fjärde AP-fonderna. Eftersom fondens medel är
illikvida, bör det praktiskt gå till så att medel ur Sjätte AP-fonden ska tas
i anspråk först när medel i de övriga buffertfonderna i huvudsak är
förbrukade. Med den utgångspunkten ska medel som förvaltas av Sjätte
AP-fonden överföras, med lika delar, till Första–Fjärde AP-fonderna när
Sjätte AP-fonden, i samråd med Pensionsmyndigheten, bedömer att
medlen blir till största möjliga nytta för inkomstpensionssystemet.
Slutsats
Sjätte AP-fonden har inte integrerats i buffertfondssystemet. Det är hög tid
att så sker. Båda de alternativa förslagen är möjliga att genomföra och
förväntas ge förutsättningar för en mer ändamålsenlig och
kostnadseffektiv förvaltning av buffertkapitalet, för att på så sätt, på sikt
uppnå en högre nettoavkastning. Alternativet som innebär att
organisationsstrukturen inte ändras är dock att föredra. Förslaget har god
potential; det bidrar till önskvärd riskspridning i systemet, eftersom
onoterade aktier är ett tillgångsslag med hög potentiell avkastning, och kan
snabbt genomföras.
Stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade buffertfonderna
En viss konsolidering av de stockholmsbaserade buffertfonderna
10
De stockholmsbaserade AP-fonderna är välskötta med gott internationellt
renommé. Under en rad år har fonderna bedrivit ett effektiviseringsarbete,
och har betecknats som kostnadseffektiva i internationella jämförelser.
Dessa AP-fonder har lyft fram att de har mycket skalbara
förvaltningsmodeller som gör det möjligt att förvalta ett betydligt större
kapital än idag, utan motsvarande procentuell ökning av kostnadsmassan.
Genom en konsolidering av tre stockholmsfonder till två skulle dessa
skalfördelar kunna realiseras. Vid en konsolidering kommer det att vara
centralt att tillvarata de styrkor som byggts upp i respektive fond och
utifrån dessa, hitta kompetenssynergier på kapitalförvaltningssidan som
adderar mervärde (en kritisk massa av nyckelkompetenser). De större,
kvarvarande fonderna, skulle över tid kunna erbjuda möjlighet till ökad
specialisering och diversifiering, med förbättrade rekryteringsmöjligheter.
Konsolideringar av det här slaget är dock mycket komplexa
integrationsprojekt som tar flera år att genomföra. Det råder ingen tvekan
om att detta konsolideringsalternativ innebär risker – framför allt under en
övergångsperiod – för en negativ påverkan på avkastningen. Även en liten
minskning i avkastningen får stora effekter. Det finns också betydande
direkta och indirekta kostnader förknippade med genomförandet av en
konsolidering.
Det finns således en rad för- och nackdelar kopplade till förslaget. Det
kan konstateras att även om de positiva och negativa effekterna låter sig
identifieras och beskrivas på ett relativt tydligt sätt, är det betydligt svårare
att kvantifiera dem. Detta gäller såväl besparingar och kostnader, som
riskerna för förlorad avkastning på kort sikt och möjlighet till ökad
avkastning på längre sikt.
Synen på risk – i termer av operationella risker och potentiellt förlorad
avkastning – i relation till möjligheten att utnyttja skalfördelar och att
uppnå en mer effektiv och rationell förvaltning av buffertkapitalet är
avgörande faktorer vid bedömningen av även detta konsolideringsförslags
lämplighet. Förslaget att avveckla en av Första, Tredje eller Fjärde APfonderna och föra över dess verksamhet och kapital till en eller två av de
kvarvarande stockholmsbaserade fonderna syftar ytterst till att förbättra
förutsättningarna för en ändamålsenlig och kostnadseffektiv förvaltning av
buffertkapitalet och därmed på sikt uppnå en högre nettoavkastning som
ytterligare bidrar till finansieringen av – och stabiliteten i –
pensionssystemet. Som har beskrivits ovan finns dock även när det gäller
detta konsolideringsförslag en rad nackdelar. Sammantaget görs dock
bedömningen att fördelarna överväger och det därför finns starka skäl för
att genomföra detta konsolideringsförslag.
Som en följd av förslaget och för att uppnå avsedd effekt, ska
begränsningsreglerna för buffertfondernas investeringar i onoterade bolag
ändras så att fonderna inte får inneha så många aktier eller andra andelar i
ett företag att röstetalet för dem överstiger 15 procent eller beträffande
onoterade riskkapitalföretag, 50 procent (jämfört med 10 respektive 35
procent enligt nuvarande regler).
Ökad obligatorisk samverkan inom befintlig organisationsstruktur
Inledningsvis kan konstateras att risken för att indirekt börja begränsa
oberoendet i kapitalförvaltningsverksamheten sätter gränser för hur långt
samarbetet och resursdelningen mellan fonderna kan tas, enligt detta
alternativa förslag. Vad som kommer i fråga är stödfunktioner av
administrativ art.
Det kan också konstateras att åsikterna bland de stockholmsbaserade
fonderna går vitt isär, även vad gäller samverkansaktiviteter relativt långt
bort från fondernas investeringsverksamhet. De som är mest positiva ser
stor potential för ett utvecklat samarbete, med positiva effekter för
verksamheterna, kostnadsbesparingar, hanterbara engångskostnader med
långt färre och lägre risker än i konsolideringsalternativet. En AP-fond har
en diametralt annorlunda uppfattning och ser stora risker, höga
engångskostnader och marginella möjligheter till kostnadsbesparingar.
11
Då uppfattningarna hos AP-fonderna kring vad som är lämpligt att
samarbeta om går så vitt isär är det föga förvånande att också
uppskattningarna om möjliga kostnadsbesparingar skiljer sig åt väsentligt.
De mest positiva uppskattar att potentialen för kostnadsbesparingar,
genom fördjupat samarbeten inom nuvarande organisationsstruktur ligger
kring 50–100 miljoner kronor per år. Den mest negativa AP-fonden
uppskattar besparingspotentialen till högst 10–20 miljoner kronor per år.
De uppskattade beloppen avser medellång sikt och efter avdrag för
betydande engångskostnader.
Om vi lyfter blicken – och ser frågan i ett mer dynamiskt perspektiv –
kan de invändningar som idag finns mot en fördjupad samverkan möjligen
minska med tiden. En samlokalisering skulle kunna bli första steget på en
gemensam kulturresa där fler områden för samarbeten naturligen kommer
att uppmärksammas och realiseras. Snarare än en ”big-bang” kan detta
alternativ erbjuda första steget mot större gemensam effektivitet till
mindre risk än en konsolidering.
På ett likartat sätt skulle många av de områden som identifierats för ökad
samverkan kunna vara aktuella också i ett senare skede efter en
konsolidering. Konsolideringsalternativet skulle alltså lämpligen kunna
byggas ut över tid med fördjupad samverkan mellan de två kvarvarande
stockholmsfonderna.
Vad som nu sagts talar med viss styrka för att de stockholmsbaserade
AP-fonderna genom obligatorisk samverkan ska kunna realisera vissa
stordriftsfördelar. Detta främst genom att samordna och dela resurser vid
sidan av investeringsverksamheten och därmed uppnå en större
kostnadseffektivitet. På sikt kan denna samverkan inom befintlig
organisationsstruktur leda till en högre nettoavkastning som ytterligare
bidrar till finansieringen av pensionssystemet.
Slutsats
De tre stockholmsbaserade fonderna har stora likheter. De har rört sig mot
en mer likartad tillgångsallokering av förvaltat kapital – som är i samma
storleksordning – och har ökat sina samägda investeringar. De har ungefär
lika många anställda inom samma befattningskategorier och konkurrerar
om eftertraktad personal med samma branschaktörer. Genom sitt
gemensamma samverkansråd, där även de andra AP-fonderna deltar, har
de fördjupat sitt samarbete. De samarbetar dessutom inom AP-fondernas
Etikråd, som nyligen har reformerats. De stora likheterna innebär goda
möjligheter att uppnå stordriftsfördelar inom kapitalförvaltningen vid en
konsolidering eller genom obligatorisk samverkan av administrativ art.
Båda förslagen skulle kunna leda till en större kostnadseffektivitet på
sikt. Konsolideringsförslaget har dock en betydligt större potential att
kunna förbättra förutsättningarna för en effektiv, rationell och
ändamålsenlig förvaltning av buffertkapitalet och därmed på sikt kunna
bidra till en högre nettoavkastning. Det förslaget är att föredra.
12
Ändamålsenlig kompetens i AP-fondernas styrelser
En precisering av det lagstadgade kompetenskravet för styrelseledamöter
En styrelse för en AP-fond bör, med hänsyn till fondens verksamhet,
utvecklingsskede och förhållanden i övrigt ha en sammansättning som är
ändamålsenlig och präglad av mångsidighet och bredd avseende
ledamöternas kompetens, erfarenhet och bakgrund. Utifrån AP-fondernas
tydliga inriktning och uppgift bör tyngdpunkten i styrelsens
sammansättning dock ligga på erfarenhet och kompetens rörande
kapitalförvaltning i vid bemärkelse. I det sammanhanget bör särskilt
noteras att den investeringsmiljö som AP-fonderna är verksamma i har
förändrats över tid. Mest markant är Första–Fjärde AP-fondernas växande
innehav i illikvida tillgångar. Förvaltningen av sådana tillgångar skiljer sig
på många sätt åt från förvaltningen av likvida tillgångar.
En styrelse vars arbete präglas av professionalism och kompetens när
det gäller kapitalförvaltning kan göra stor skillnad för
förvaltningsresultatet. I kapitalförvaltningskompetens ingår kunskap om
finansiell ekonomi, makroekonomi och illikvida tillgångar, men även om
ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande. Eftersom styrelsen
utgör ledningen för respektive AP-fond är det också nödvändigt att det
bland styrelseledamöterna finns erfarenhet från och kunskap om offentlig
förvaltning, såsom styrning och ledning samt organisationsutveckling.
Viktigt är även kunskap om pensionssystemet.
Styrelseledamöter i myndigheter ska alltid utses på grundval av sin
kompetens att främja den verksamhet som myndigheten i fråga bedriver.
Detta faktum har fått sitt uttryck i lagen om allmänna pensionsfonder där
det stadgas att ledamöterna ska utses på grundval av sin kompetens att
främja fondförvaltningen. Styrelserna i AP-fonderna har en central roll och
har att förhålla sig till den nya investeringsmiljön. Ledamöterna behöver
ha erfarenhet med tydlig relevans för att kunna nagelfara och ta ställning
till fondens verksamhet. Därför bör en prioritering och därmed en
precisering av det lagstadgade kompetenskravet införas. Styrelsen i sin
helhet ska således innehålla kompetens inom kapitalförvaltning, finansiell
ekonomi, makroekonomi, illikvida tillgångar, hållbarhet, ledarskap,
ägarstyrning, pensionssystem och offentlig förvaltning.
Ett maximalt antal ledamöter i AP-fondernas styrelser
Enligt nuvarande regler ska styrelserna i Första–Fjärde och Sjunde APfonderna bestå av nio ledamöter för vardera fonden. För Sjätte AP-fonden
ska styrelsen bestå av fem ledamöter.
Enligt statens ägarpolicy och principer för bolag med statligt ägande
anges att effektiva styrelser utgörs av sex till åtta personer. En mindre
styrelse blir ofta mer effektiv, samtidigt som den då kan vara känslig för
bortfall. En större styrelse ger utrymme för en bredare sammansättning av
kompetens.
I sammanhanget bör även nämnas att det nu lämnas förslag på en
precisering av kompetenskravet för styrelseledamöter i AP-fonderna.
Preciseringen innebär i huvudsak att kunskap om och erfarenhet av
kapitalförvaltning i vid bemärkelse prioriteras. Detta för att höja
13
opaginerad Kontrollera mot PDF
kompetensnivån i styrelserna när det gäller fondernas kärnverksamhet,
något som dagens investeringsmiljö kräver. Ett genomförande av det
förslaget kommer sannolikt även att leda till en bättre balans mellan
styrelse och ledning.
Det optimala antalet styrelseledamöter i statliga bolag och myndigheter
är svårt att fastställa. När det gäller styrelserna i AP-fonderna finns det
dock anledning att rikta in sig på relativt små och ytterst kompetenta
styrelser. Önskad kompetens får anses framgå generellt i det ovan nämnda,
preciserade kompetenskravet, som ytterst gäller för styrelsen i sin helhet.
Detta krav bör i praktiken hanteras flexibelt vid tillsättande av
styrelseledamöter i respektive fond.
Mot denna bakgrund bör kravet på styrelseledamöter i AP-fonderna
ändras till ett maximalt antal. Varje styrelse i Första–Fjärde, Sjätte och
Sjunde AP-fonderna ska lämpligen bestå av högst sju ledamöter.
Fortsatt nomineringsrätt för arbetsmarknadens parter, men bantad
Av styrelseledamöterna i Första–Fjärde AP-fonderna utses, enligt gällande
regler, fyra ledamöter efter förslag från vardera arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationer.
Rätten att föreslå ledamöter har motiverats med att arbetsmarknadens
parter har ett starkt intresse i AP-fondernas förvaltning eftersom
pensionsavgifterna och pensionsutbetalningarna till stor del kan ses som
lönekostnader respektive uppskjuten ersättning för arbete. AP-fondernas
organisation har därför historiskt utformats så att fonderna haft en
anknytning till arbetsmarknaden. I samband med pensionsreformen
2000/2001 bedömde regeringen att rätten för arbetsmarknadens parter att
nominera ledamöter skulle vara kvar eftersom denna ordning har en stark
förankring i samhället och bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för
AP-fonderna.
Vad som nu har sagts om arbetsmarknadens parter har fortsatt relevans.
Nomineringsrätten för dessa parter får därför fortfarande anses ha en stark
förankring i samhället och bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för
AP-fonderna. Eftersom det nu föreslås att styrelserna minskas till högst sju
ledamöter i varje styrelse, är det emellertid naturligt att även antalet som
nomineras till Första–Fjärde AP-fonderna minskas till en för varje fond
från arbetstagarsidan och en för varje fond från arbetsgivarsidan. I
sammanhanget är det viktigt att påpeka att även dessa nominerade
ledamöter behöver ha erfarenhet med tydlig relevans för att kunna
analysera och ta ställning till fondens verksamhet, dvs. det nya preciserade
kompetenskravet gäller även för dem.
Övriga förslag och bedömningar
Förenklad administration (förslag)
14
• Protokoll från styrelsesammanträden i Första–Fjärde och Sjunde APfonderna får undertecknas med elektronisk underskrift.
• Sekretess ska gälla i ärende om anställning av verkställande direktör i
AP-fonderna.
Ändrade placeringsregler (bedömningar)
• Den nuvarande regleringen av Första–Fjärde AP-fondernas
valutaexponering bör inte ändras.
• Om inte organisationsstrukturen ändras är regleringen av
buffertfondernas investeringar i onoterade bolag ändamålsenlig för
AP-fondernas uppdrag.
Utvecklade krav på redovisning och rapportering av AP-fondernas
illikvida tillgångar (bedömningar)
• Första–Fjärde AP-fonderna bör i respektive fonds årsredovisning
presentera periodiserade kostnader avseende förvaltningsavgifter
hänförliga till extern fondförvaltning av investeringar i illikvida
tillgångar och i samband med detta redovisa hur denna kostnad
förhåller sig till det totalt förvaltade fondkapitalet (substansvärde och
kvarstående utfästelser).
• När det gäller kostnader hänförliga till förvaltningsavgift till externa
fondförvaltare, bör även sådana kostnader till underliggande externa
fondförvaltare i partnerskapsstrukturer redovisas i en not till
årsredovisningen.
• AP-fonderna bör verka för ökad transparens vad gäller fondförvaltares
rapportering av prestationsbaserad ersättning hänförlig till
investeringar i fondstrukturer som investerar i illikvida innehav och i
förlängningen ge information om omfattningen av denna ersättning i
årsredovisningen.
• Det är inte ändamålsenligt att, i någon väsentlig utsträckning, förändra
den process som AP-fonderna använder för att marknadsvärdera
illikvida tillgångar.
• Första–Fjärde
AP-fonderna
bör
upprätta
en
separat
ägarstyrningspolicy för illikvida tillgångar, med särskilt fokus på de
större onoterade fastighetstillgångarna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
• De förslag som utgår från en oförändrad organisationsstruktur för
fonderna träder i kraft den 1 juli 2025.
• Även de förslag som inte har någon beröringspunkt med något
organisatoriskt förslag ska träda i kraft den 1 juli 2025.
• De förslag som har beröringspunkter med en konsolidering träder i
kraft den 1 juli 2026.
• Kostnaderna för omorganisationerna ska belasta buffertkapitalet.
15
1
Författningsförslag
I promemorian lämnas fyra förslag i kärnfrågan om en eventuell
konsolidering av buffertfonderna. I enlighet med uppdragsbeskrivningen
är förslagen geografiskt uppdelade: Sjätte AP-fonden ska avvecklas och
dess verksamhet och kapital ska föras över till Andra AP-fonden,
alternativt ska Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt integreras i
buffertfondssystemet utan att organisationsstrukturen ändras (Göteborg),
respektive en viss konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna, alternativt ökad samverkan inom befintlig
organisationsstruktur (Stockholm). Förslagen är ”geografiskt alternativa”.
Dessutom lämnas en rad förslag som svar på andra delar av
utredningsuppdraget, delar som oavsett val av väg i kärnfrågan bör
genomföras.
Sistnämnd del behandlas först i detta författningsförslag. Därefter följer
fyra olika kompletterande författningsförslag, ett för varje separat förslag
i kärnfrågan.
1.1
Gemensamt författningsförslag
1.1.1
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1–3, 7, 9 och 10 §§ lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1§
För var och en av Första-Fjärde
För var och en av Första-Fjärde
AP-fonderna skall det finnas en AP-fonderna ska det finnas en
styrelse. Varje styrelse skall bestå styrelse. Varje styrelse skall bestå
av nio ledamöter.
av högst sju ledamöter.
Styrelsen ansvarar för fondens organisation och förvaltningen av
fondens medel.
Styrelsen företräder fonden. Detta gäller också inför domstol.
2 §1
Styrelsens ledamöter utses av regeringen.
Ledamöterna ska utses på
Ledamöterna ska utses på
grundval av sin kompetens att grundval av sin kompetens att
främja fondförvaltningen.
främja
fondförvaltningen.
Styrelsen i sin helhet ska innehålla
kompetens
inom
områdena
kapitalförvaltning,
finansiell
16
1
Senaste lydelse 2014:847.
ekonomi, makroekonomi, illikvida
tillgångar, hållbarhet, ledarskap,
ägarstyrning, pensionssystem och
offentlig förvaltning.
Ledamöterna ska vara svenska medborgare. Den som är underårig eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot.
Detsamma gäller den som är i konkurs eller har näringsförbud enligt lagen
(2014:836) om näringsförbud.
3§
Av styrelseledamöterna föreslås
Av styrelseledamöterna föreslås
två
av
organisationer
som en av organisationer som företräder
företräder arbetstagarintressen och arbetstagarintressen och en av
två
av
organisationer
som organisationer som företräder
företräder arbetsgivarintressen. Om arbetsgivarintressen. Om sådant
sådant förslag inte lämnas, får förslag inte lämnas, får regeringen
regeringen ändå utse ledamot. ändå utse ledamot. Dessförinnan
Dessförinnan skall organisationen skall organisationen ha getts
ha getts tillfälle att lämna ett tillfälle att lämna ett förslag.
förslag. Motsvarande gäller om en Motsvarande gäller om en
organisation föreslår någon som organisation föreslår någon som
inte uppfyller kraven i 2 § andra inte uppfyller kraven i 2 § andra
och tredje styckena.
och tredje styckena.
Regeringen utser bland de ledamöter som inte har föreslagits av
organisationer en till ordförande och en till vice ordförande.
7§
En styrelse är beslutför om fler än hälften av antalet ledamöter är
närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall
styrelseledamöter som är jäviga enligt 8 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga ledamöter
dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett
tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de
närvarande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening
som ordföranden ansluter sig till. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som
röstar för beslutet dock utgöra fler än en tredjedel av hela antalet
styrelseledamöter.
Vid styrelsens sammanträden
Vid styrelsens sammanträden ska
skall protokoll föras. Protokollet protokoll
föras.
Protokollet
undertecknas av ordföranden och undertecknas av ordföranden och
den ledamot som styrelsen utser. den ledamot som styrelsen utser.
Om någon ledamot i samband med Om någon ledamot i samband med
beslut anmäler skiljaktig mening, beslut anmäler skiljaktig mening,
skall denna antecknas i protokollet. ska denna antecknas i protokollet.
Protokollet får undertecknas med
en sådan avancerad underskrift
som avses i artikel 3 i EU:s
förordning
om
elektronisk
identifiering.
17
9§
Styrelsen skall utse en person
Styrelsen ska utse en person som
som skall ha hand om den löpande ska ha hand om den löpande
förvaltningen enligt styrelsens förvaltningen enligt styrelsens
riktlinjer och anvisningar. Denne riktlinjer
och
anvisningar
skall utses på grundval av sin (verkställande direktör). Denne ska
kompetens
att
främja utses på grundval av sin kompetens
fondförvaltningen.
att främja fondförvaltningen.
10 §
Styrelsen får uppdra åt en enskild
Styrelsen får uppdra åt en enskild
ledamot, åt den som enligt 9 § skall ledamot, åt den verkställande
ha hand om den löpande direktören eller åt någon annan att
förvaltningen eller åt någon annan avgöra ärenden. Styrelsen ska ange
att avgöra ärenden. Styrelsen skall vilken behörighet som ett sådant
ange vilken behörighet som ett uppdrag medför. Beträffande den
sådant
uppdrag
medför. som inte är styrelseledamot gäller
Beträffande den som inte är vad som sägs i 2 § tredje stycket
styrelseledamot gäller vad som andra och tredje meningarna samt 8
sägs i 2 § tredje stycket andra och §.
tredje meningarna samt 8 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
18
1.1.2
Lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400)
Härigenom föreskrivs att 39 kap. 5 b § offentlighets- och sekretesslagen
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
39 kap.
5 b §2
Sekretess gäller i ärende om
Sekretess gäller i ärende om
anställning av myndighetschef vid anställning av myndighetschef vid
en förvaltningsmyndighet som en förvaltningsmyndighet som
lyder omedelbart under regeringen, lyder omedelbart under regeringen,
riksbankschef
eller
vice riksbankschef, vice riksbankschef
riksbankschef för uppgift som eller verkställande direktör i APlämnar eller kan bidra till fonderna för uppgift som lämnar
upplysning
om
en
enskild eller kan bidra till upplysning om
kandidats identitet, om det inte står en enskild kandidats identitet, om
klart att uppgiften kan röjas utan att det inte står klart att uppgiften kan
den enskilde lider men.
röjas utan att den enskilde lider
men.
Sekretessen gäller inte i sådana ärenden som avses i första stycket i den
utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det.
Sekretess gäller inte heller beslut i ärende eller uppgift om den som har
fått anställningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i
högst tio år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
2
Senaste lydelse 2022:1579.
19
1.2
Kompletterande författningsförslag 1 – Sjätte
AP-fondens verksamhet och kapital förs över
till Andra AP-fonden
1.2.1
Förslag till lag om upphävande av lagen (2000:193)
om Sjätte AP-fonden
Härigenom föreskrivs att lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden ska
upphöra att gälla.
1.
2.
3.
1.2.2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
Sjätte AP-fonden ska upphöra med sin verksamhet den 1 juli
2026. Tillgångar och förpliktelser ska det datumet överföras till
Andra AP-fonden. Regeringen kan bestämma att vissa tillgångar
ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar och avvecklas av
mottagande myndighet.
Kostnader för upphörande av Sjätte AP-fondens verksamhet ska
betalas med medel ur AP-fonderna, enligt vad regeringen
beslutar.
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 4 kap. 2 och 8 §§ samt 5 kap. 2 b §
lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1§
I denna lag finns bestämmelser om fem från varandra oberoende statliga
myndigheter som förvaltar medel inom försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension. Dessa är Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje APfonden, Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden.
Dessutom finns Sjätte AP-fonden
som
förvaltar
medel
inom
försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension.
Den
fondens
verksamhet regleras i lagen
(2000:193) om Sjätte AP-fonden.
4 kap.
2 b §1
Första–Fjärde AP-fonderna ska
Första-Fjärde AP-fonderna ska
samverka med varandra och med samverka med varandra och med
20
1
Senaste lydelse 2022:1547.
Sjätte och Sjunde AP-fonderna när
det gäller redovisning av hur målet
i 1 a § har uppnåtts. Samverkan ska
omfatta åtminstone att fonderna tar
fram gemensamma riktlinjer för
redovisningen.
Sjunde AP-fonderna när det gäller
redovisning av hur målet i 1 a § har
uppnåtts. Samverkan ska omfatta
åtminstone att fonderna tar fram
gemensamma
riktlinjer
för
redovisningen.
8 §2
Var och en av Första–Fjärde APVar och en av Första–Fjärde APfonderna får investera i illikvida fonderna får investera i illikvida
tillgångar endast om fondens tillgångar endast om fondens
innehav av illikvida tillgångar vid innehav av illikvida tillgångar vid
investeringstillfället uppgår till investeringstillfället uppgår till
högst 40 procent av det verkliga högst 45 procent av det verkliga
värdet av fondens samtliga värdet av fondens samtliga
tillgångar, inbegripet värdet av den tillgångar, inbegripet värdet av den
aktuella investeringen.
aktuella investeringen.
5 kap.
2 b §3
Sjunde AP-fonden ska samverka med Första–Fjärde AP-fonderna när
det gäller målet i 1 § tredje stycket. Samverkan ska omfatta åtminstone de
områden som anges i 4 kap. 2 a §.
Sjunde AP-fonden ska samverka
Sjunde AP-fonden ska samverka
med Första–Fjärde och Sjätte AP- med Första–Fjärde AP-fonderna
fonderna när det gäller redovisning när det gäller redovisning av hur
av hur målet i 1 § tredje stycket har målet i 1 § tredje stycket har
uppnåtts. Samverkan ska omfatta uppnåtts. Samverkan ska omfatta
åtminstone att fonderna tar fram åtminstone att fonderna tar fram
gemensamma
riktlinjer
för gemensamma
riktlinjer
för
redovisningen.
redovisningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
2
3
Senaste lydelse 2018:2013.
Senaste lydelse 2022:1547.
21
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.3
Kompletterande författningsförslag 2 – Sjätte
AP-fonden integreras utan
organisationsförändringar
1.3.1
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:193) om
Sjätte AP-fonden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden
dels att 2 kap. 1 och 5 §§ samt 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 3 §, 3 kap. 10 och 11§§
och närmast före 1 kap. 3 § och 3 kap. 11 § nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Lånerätt
3§
Om de medel som Sjätte AP-fonden
förvaltar inte räcker till för att
fonden ska kunna fullgöra sina
skyldigheter enligt denna lag, får
fonden
låna
medel
i
Riksgäldskontoret.
2 kap.
1§
För Sjätte AP-fonden skall det
För Sjätte AP-fonden ska det
finnas en styrelse. Styrelsen skall finnas en styrelse. Styrelsen ska
bestå av fem ledamöter, som bestå av högst sju ledamöter, som
förordnas av regeringen. Av förordnas av regeringen. Av
ledamöterna
utses
en
till ledamöterna
utses
en
till
ordförande och en till vice ordförande och en till vice
ordförande.
ordförande.
Ledamöterna skall vara bosatta i
Ledamöterna ska vara svenska
Sverige och får inte vara medborgare och får inte vara
underåriga,
i
konkurs
ha underåriga,
i
konkurs
ha
näringsförbud eller ha förvaltare näringsförbud eller ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
22
5§
Fondens styrelse får uppdra åt
Fondens styrelse får uppdra åt
enskilda ledamöter eller tjänstemän enskilda ledamöter eller åt den
hos fonden att var för sig eller två person som styrelsen har utsett att
eller flera i förening avgöra ta hand om den löpande
ärenden som annars ankommer på
styrelsens egen prövning. Styrelsen
skall meddela föreskrifter om den
befogenhet som ett sådant uppdrag
medför. Om uppdraget avser
beviljande av lån, skall grunderna
för långivningen fastställas.
Uppdrag enligt första stycket får
när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av sådant
uppdrag får styrelsen själv avgöra
ärenden av varje slag.
förvaltningen
(verkställande
direktör) att avgöra ärenden som
annars ankommer på styrelsens
egen prövning. Styrelsen ska
meddela föreskrifter om den
befogenhet som ett sådant uppdrag
medför. Om uppdraget avser
beviljande av lån, ska grunderna för
långivningen fastställas.
Uppdrag enligt första stycket får
när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av sådant
uppdrag får styrelsen själv avgöra
ärenden av varje slag.
3 kap.
2 §1
Sjätte AP-fonden får placera de medel som styrelsen förvaltar
1. i aktier i svenska och utländska aktiebolag,
2. i sådana konvertibler eller teckningsoptioner som har utfärdats av
svenska och utländska aktiebolag,
3. som riskkapital i svenska och utländska ekonomiska föreningar samt
4. i andelar i svenska och utländska kommanditbolag.
Fonden får inte förvärva så många aktier som är upptagna till handel på
en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet att dessa uppgår till 30 procent eller mer
av samtliga aktier i ett aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde, att
röstetalet för aktierna uppgår till 30 procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget. Detta gäller inte förvärv av aktier i ett svenskt
eller utländskt riskkapitalbolag.
Av fondens tillgångar, värderade
till marknadsvärdet, får högst tio
procent
vara
utsatt
för
valutakursrisk.
Fonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.
10 §
Sjätte AP-fonden ska bistå
Första–Fjärde AP-fonderna och
Sjunde AP-fonden vid förvaltning
av aktier som inte är upptagna till
handel på en reglerad marknad
eller en motsvarande marknad
utanför Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, enligt det som
1
Senaste lydelse 2007:709.
23
myndigheterna i enskilda
kommer överens om.
fall
Överföring av medel till Första–
Fjärde AP-fonderna
11 §
Medel som förvaltas av Sjätte
AP-fonden ska överföras till
Första–Fjärde AP-fonderna när
Sjätte AP-fonden, i samråd med
Pensionsmyndigheten, bedömer att
medlen blir till största möjliga
nytta
för
försäkringen
för
inkomstgrundad ålderspension.
Överföringen ska göras med en
fjärdedel till var och en av Första–
Fjärde AP-fonderna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
24
1.4
Kompletterande författningsförslag 3 – En viss
konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna
1.4.1
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
I avvaktan på regeringens beslut om vilken av Första, Tredje eller Fjärde
AP-fonden som ska avvecklas används begreppet ”de tre buffertfonderna”.
En sådan eller liknande justering bör göras – utan att paragraferna ändras
materiellt på något sätt – i 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1–4 §§ (och rubriken
under Andra Avdelningen), 3 kap. 1 §, 4 kap. 1–1 b, 2–13 och 16–18 samt
5 kap. 2 b och 6 §§ (rubriken före sistnämnd paragraf).
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 9 § lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
9 §1
Ingen av Första-Fjärde APIngen av de tre buffertfonderna
fonderna får inneha så många aktier får inneha så många aktier eller
eller andra andelar i ett företag att andra andelar i ett företag att
röstetalet för dem överstiger 10 röstetalet för dem överstiger 15
procent eller, beträffande sådana procent eller, beträffande sådana
aktier eller andra andelar i aktier eller andra andelar i
riskkapitalföretag som inte är riskkapitalföretag som inte är
upptagna till handel på en upptagna till handel på en
handelsplats eller en motsvarande handelsplats eller en motsvarande
marknadsplats utanför EES, 35 marknadsplats utanför EES, 50
procent av röstetalet för samtliga procent av röstetalet för samtliga
aktier eller andra andelar i aktier eller andra andelar i
företaget.
företaget.
Begränsningen i första stycket gäller inte
1. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som inte är
upptagna till handel på en handelsplats eller en motsvarande
marknadsplats utanför EES,
2. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som är upptagna till
handel på en handelsplats eller en motsvarande marknadsplats utanför EES
och i vilka bolag fonden innehade aktier eller andra andelar i bolaget när
aktierna eller de andra andelarna togs upp till handel,
3. sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som är upptagna
till handel på en handelsplats eller en motsvarande marknadsplats utanför
EES och i vilka företag fonden innehade aktier eller andra andelar i
företaget när aktierna eller de andra andelarna togs upp till handel, och
1
Senaste lydelse 2020:144.
25
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. andelar i svenska och utländska fonder som inte medför rätt att utöva
rösträtt för de aktier eller andra andelar i företag som ingår i dessa fonder.
Ingen av Första-Fjärde APfonderna får öka sitt innehav i ett
sådant fastighetsbolag som avses i
andra stycket 2 så länge fondens
innehav överstiger begränsningen i
första stycket.
Ingen av de tre buffertfonderna
får öka sitt innehav i ett sådant
fastighetsbolag som avses i andra
stycket 2 så länge fondens innehav
överstiger begränsningen i första
stycket.
När aktierna eller de andra andelarna i ett sådant riskkapitalföretag som
avses i andra stycket 3 har tagits upp till handel ska fonden avveckla den
del av innehavet som överstiger begränsningen i första stycket så snart det
är lämpligt med hänsyn till marknadsförhållandena.
1.
2.
3.
26
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
En av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonderna ska upphöra med sin
verksamhet den 1 juli 2026. Regeringen beslutar om vilken av
myndigheterna som ska avvecklas och hur den avvecklade fondens
tillgångar och förpliktelser ska fördelas mellan en eller två av de,
andra, kvarvarande myndigheterna. Regeringen kan bestämma att
vissa av dessa tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar
och avvecklas av mottagande myndighet.
Kostnaderna för omorganisationen av Först, Tredje och Fjärde APfonderna ska betalas med medel ur AP-fonderna, enligt vad
regeringen beslutar.
1.5
Kompletterande författningsförslag 4 – Ökad
samverkan inom befintlig organisationsstruktur
(stockholmsbaserade fonder)
1.5.1
Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder ska införas en ny paragraf, 4 kap. 2 c §.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
2c§
Första, Tredje och Fjärde APfonderna ska samverka med
varandra
när
det
gäller
stödfunktioner av administrativ art,
Samverkan ska omfatta åtminstone
samlokalisering,
kansli
för
personalfrågor, ekonomifunktion,
upphandlingar, juristfunktion, ITplattform,
säkerhet
och
informationssäkerhet,
kommunikationsfunktion,
ESGkansli, systemförvaltning och
affärsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.
27
28
2
Bakgrund
2.1
Historik
Den ursprungliga allmänna pensionsfonden inrättades i samband med
införandet av allmän tilläggspension (ATP) 1960 (prop. 1959:100).
Fonden byggdes upp genom att nivån på tilläggspensionsavgiften
inledningsvis sattes högre än pensionsutbetalningarna. Två motiv angavs
för inrättandet av en fond vid sidan av fördelningssystemet. Det första var
att säkerställa pensionärernas standard genom att upprätthålla sparandet,
och därmed investeringarna, i ekonomin. Motivet var en följd av att
inrättandet av ATP-systemet förutsågs minska det privata sparandet. Det
andra motivet var att bygga upp en buffert för att tidsmässigt jämna ut
finansieringen av de snabbt växande ATP-pensionerna och för att täcka
tillfälliga underskott.
Från början förvaltades AP-fondens medel av tre fondstyrelser.
Fördelningen av medlen baserades på vilken arbetsgivare som betalat in
tilläggspensionsavgiften. Första fondstyrelsen förvaltade medel från
staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt bolag i vilka
dessa hade ett bestämmande inflytande. Andra fondstyrelsen förvaltade
avgifter från privata arbetsgivare med fler än 20 anställda och tredje
fondstyrelsen förvaltade avgifter från privata arbetsgivare med färre än 20
anställda och enskilda näringsidkare. Första–tredje fondstyrelserna fick
investera i räntebärande värdepapper med låg kreditrisk och hade ett
gemensamt kansli.
En fjärde fondstyrelse, med eget kansli, inrättades 1974 för att investera
i aktier (prop. 1973:97). Syftet med detta var att AP-fonden genom
investeringar i aktier skulle bidra med riskkapital till svenska
industriföretag. Fjärde fondstyrelsen hade rätt att rekvirera medel som
första–tredje fondstyrelserna förvaltade enligt särskilda regler och skulle
årligen återföra en given avkastning till dessa fondstyrelser.
Tio år senare (1984) bildades ytterligare fem fondstyrelser som fick
investera i aktier, de s.k. löntagarfondstyrelserna (prop. 1983/84:50).
Löntagarfonderna fick sina inkomster dels från en del av ATP-avgiften,
dels från en ny vinstdelningsskatt.
Första–tredje fondstyrelsernas placeringsmöjligheter utökades 1988 till
fastigheter (prop. 1987/88:11). Samma år inrättades en femte fondstyrelse
med samma uppdrag som fjärde fondstyrelsen, dvs. att investera i aktier
(prop. 1987/88:167).
År 1992 avvecklades löntagarfondstyrelserna (prop. 1991/92:36) och
tillgångar och skulder fördes över till en nyinrättad avvecklingsstyrelse
(Fond 92–94) utanför AP-fonden. Under åren 1992–1994 skiftades nästan
samtliga fondmedel (28 miljarder kronor) i avvecklingsstyrelsen ut.
Därefter (1996) ombildades avvecklingsstyrelsen till sjätte fondstyrelsen,
som i likhet med fjärde och femte fondstyrelserna fick i uppdrag att placera
i aktier och andra värdepapper på riskkapitalmarknaden (prop.
1995/96:171). Skillnaden var att sjätte fondstyrelsens placeringsregler gav
ökad möjlighet till investeringar i små och medelstora företag. Till sjätte
fondstyrelsen överfördes 10 miljarder kronor från första–tredje
fondstyrelserna
och
återstående
370
miljoner
kronor
i
avvecklingsstyrelsen. Sjätte fondstyrelsen ålades inte något krav att
fortlöpande bidra till ATP-systemet.
Inom ATP-systemet översteg avgiftsintäkterna pensionsutbetalningarna
t.o.m. 1982. Därefter fortsatte AP-fonden ändå att växa till följd av en
högre direktavkastning än avgiftsunderskottet. Dessutom påverkades
fondens behållning av värdeförändringar på fondens tillgångar. Vid
utgången av 1999 var AP-fondens storlek 744 miljarder kronor.
För att möta förväntade påfrestningar på pensionssystemet till följd av
den demografiska utvecklingen fattade riksdagen 1998 beslut om en
reformering av det allmänna pensionssystemet. Till grund för beslutet
fanns en överenskommelse mellan fem av riksdagens partier (den s.k.
pensionsöverenskommelsen). Syftet med reformen var att gå från ett
förmånsbaserat system till ett självfinansierat, avgiftsbestämt system där
pensionerna anpassades till den demografiska och ekonomiska
utvecklingen. En del av pensionsreformen var inrättandet av ett fonderat
premiepensionssystem, vid sidan av fördelningssystemet, med möjlighet
till individuella val av fond. Inom premiepensionssystemet bildades 1998
en sjunde fondstyrelse med uppdraget att förvalta medlen för de
pensionssparare som inte utnyttjade möjligheten att välja fond.
Det nuvarande regelverket för AP-fonderna tillkom i samband med
genomförandet av pensionsreformen och trädde i kraft 2000 och 2001
(prop. 1999/2000:46). Det inrättades fyra AP-fonder med identiska
uppdrag. Första, andra och fjärde fondstyrelserna namnändrades till
Första, Andra och Fjärde AP-fonderna. Tredje fondstyrelsen avvecklades
och den femte fondstyrelsen bytte namn till Tredje AP-fonden. Första–
Fjärde AP-fonderna gavs identiska uppdrag. Sjätte fondstyrelsen stod
utanför pensionsöverenskommelsen men bytte namn till Sjätte AP-fonden.
Sjunde fondstyrelsen bytte i sin tur namn till Sjunde AP-fonden.
2.2
Det allmänna pensionssystemet
Det svenska pensionssystemet består av tre delar: den statliga allmänna
ålderspensionen, tjänstepensionssystemet och privat pensionssparande.
Den allmänna ålderspensionen består i sin tur av flera delar:
garantipension, inkomstpension och premiepension. Därtill finns det sedan
2021 ett inkomstpensionstillägg. Det är ett tillägg till inkomstpensionen
som finansieras via statens budget.
Utformningen av det allmänna pensionssystemet har, som nämnts, sin
bakgrund i den pensionsreform som trädde i kraft i januari 1999 efter en
bred partiuppgörelse mellan Socialdemokraterna, Moderaterna,
Centerpartiet, Folkpartiet (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna. 8
Reformen innebar att pensionssystemet gjordes självfinansierande (via
Dessa partier bildade Pensionsgruppen, en arbetsgrupp för vårdande av
pensionsöverenskommelsen. Reformen innebar att den tidigare förmånsbestämda allmän
tilläggspension (ATP) och folkpension ersattes. För dem som tjänat in pension tidigare
inrättades övergångsregler (s.k. tilläggspension) och för dem som haft låg eller ingen
inkomst infördes garantipension, ett grundskydd som finansieras via statsbudgeten.
8
29
avgifter) och att det infördes en funktion så att pensionerna automatiskt
anpassas till den ekonomiska tillväxten, genom indexering och den s.k.
automatiska balanseringen
Avgiften till det allmänna pensionssystemet uppgår till 18,5 procent av
pensionsgrundande inkomster, varav 16 procentenheter sätts av till
inkomstpensionen
och
resterande
2,5
procentenheter
till
premiepensionen. 9 Utöver lön räknas ersättning från social- och
arbetslöshetsförsäkringar som pensionsgrundande inkomster. Även sjukoch aktivitetsersättning tillgodoräknas liksom år med små barn (barnår),
studier och plikttjänst. 10 De individuella belopp som sätts av kallas
pensionsrätt och bokas på ett personligt konto hos Pensionsmyndigheten.
På så sätt tillgodoräknas varje individ intjänade pensionsrätter över hela
livet. Pensionsrätterna för inkomstpensionen räknas årligen upp med en
avkastning som beräknas med utgångspunkt i inkomstindex. Inkomstindex
speglar den genomsnittliga inkomstutvecklingen i Sverige, vilken även
påverkas av hur stor del av den arbetsföra befolkningen som arbetar.
Uppräkningen av pensionen kan även påverkas av buffertkapitalets
värdeutveckling och av demografiska och ekonomiska faktorer genom det
s.k. balanstalet. 11
I inkomstpensionssystemet används inbetalda pensionsavgifter för att
finansiera samma års pensionsutbetalningar, vilket brukar kallas för att
systemet är ofonderat. För att hantera skillnaderna mellan de löpande
pensionsavgifterna och pensionsutbetalningarna finns ett buffertkapital
som förvaltas av Första‒Fjärde AP-fonderna. Sjätte AP-fonden förvaltar
också en del av buffertkapitalet. Till skillnad från Första–Fjärde APfonderna är Sjätte AP-fonden sluten, vilket innebär att den saknar
betalningsflöden gentemot pensionssystemet. Sjunde AP-fonden har en
särskild roll som förvaltare av det statliga förvalsalternativet AP7 Såfa
inom premiepensionen.
2.3
Buffertfonderna och inkomstpensionssystemet
Buffertkapitalet förvaltas, som nämnts, av Första‒Fjärde och Sjätte APfonderna som är buffertfonder i inkomstpensionssystemet. När det
nuvarande pensionssystemet infördes 2001, fördelades drygt 130 miljarder
kronor till vardera av Första–Fjärde AP-fonderna. För dessa fyra fonder
infördes samtidigt ett gemensamt regelverk, lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder), vilken även reglerar Sjunde APfonden.
Enligt lagen om allmänna pensionsfonder är Första–Fjärde APfondernas uppdrag att förvalta fondmedlen så att de blir till största möjliga
nytta för inkomstpensionssystemet. Förvaltningen ska ta sin utgångspunkt
Det finns en gräns på 7,5 inkomstbasbelopp per år för hur stor del av inkomsten som
tillgodoräknas som pensionsgrundande.
10
Fram till 2010 tillgodoräknades pensionsgrundande belopp även vid plikttjänst. Från
2018 är det åter möjligt att få det tillgodoräknat då värnplikten har återinförts.
11
Balanstalet beräknas som kvoten mellan systemets tillgångar och pensionsskulden två år
före det år balanstalet avser. Tillgångarna ska motsvara summan av avgiftstillgången och
buffertfondens värde.
9
30
i pensionssystemets åtagande. Målet är att uppnå långsiktigt hög
avkastning i förhållande till risken i placeringarna. Den totala risknivån i
förvaltningen ska vara låg, vilket inte ska tolkas som ett mål att minimera
risken. Av det följer däremot ett krav på god riskspridning. Risk och
avkastning ska tolkas i termer av utgående pensioner. Fondmedlen ska
även förvaltas på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och
ansvarsfullt ägande. Vid förvaltningen ska särskild vikt fästas vid hur en
hållbar utveckling kan främjas utan att det görs avkall på det övergripande
målet om avkastning och risk. Målet om föredömlig förvaltning innebär
att Första–Fjärde AP-fonderna ska integrera miljöaspekter, sociala
aspekter och bolagsstyrningsaspekter (ESG) i sin förvaltning. Det
ankommer på fonderna att närmare precisera innebörden av målet. APfonderna ska samverka när det gäller målet om föredömlig förvaltning.
AP-fonderna ska, med förvaltade medel, svara för kostnaderna för sin
verksamhet, för revision och för uppföljning av fondförvaltningen.
Regeringen utser styrelserna i fonderna och ska årligen utvärdera
förvaltningen. Fonderna ska inte ha näringspolitiska eller
ekonomiskpolitiska mål. Rollen som förvaltare av allmänna
pensionsmedel ställer krav på att fonderna uppbär allmänhetens
förtroende.
Sjätte AP-fonden är också en buffertfond, men regleras i en egen lag,
lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden. Till skillnad från de andra
buffertfonderna är Sjätte AP-fonden sluten, vilket innebär att den inte har
några betalningsflöden gentemot pensionssystemet. Fondens uppdrag
skiljer sig också från de andra buffertfonderna. Sjätte AP-fonden ska, inom
ramen för vad som är till nytta för försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension,
förvalta
medlen
genom
placeringar
på
riskkapitalmarknaden. Sjätte AP-fonden har, som nämnts ovan, sitt
ursprung i sjätte fondstyrelsen, som inrättades 1996. Namnbytet gjordes i
samband med 1990-talets pensionsreform. Sjätte AP-fonden ingick dock
inte i den pensionsöverenskommelse som slöts, utan de tidigare gällande
reglerna avseende sjätte fondstyrelsen överfördes i princip oförändrade till
den nu gällande lagen om Sjätte AP-fonden. År 2007 fick Sjätte APfonden möjlighet att göra investeringar utomlands. Fondens medel har i
sin helhet genererats från de 10,4 miljarder kronor som tillsköts i samband
med att den dåvarande sjätte fondstyrelsen bildades 1996. Sedan den 1 juli
2022 omfattas Sjätte AP-fonden av motsvarande regler som Första–Fjärde
AP-fonderna om att fondmedlen ska förvaltas på ett föredömligt sätt.
Buffertfonderna har två olika roller inom inkomstpensionssystemet.
Den ena rollen är att hantera de över- och underskott som uppstår när
inbetalda pensionsavgifter skiljer sig från utbetalda pensioner. När
inbetalningarna till systemet är större än utbetalningarna sparas
överskottet i Första–Fjärde AP-fonderna och när utbetalningarna är större
än inbetalningarna tas medel från fonderna. Buffertfondernas andra roll är
att generera avkastning till inkomstpensionssystemets långsiktiga
finansiering. Fonderna ska generera en avkastning som minimerar risken
för att den s.k. automatiska balanseringen aktiveras, vilket har samband
med hur demografiska och ekonomiska faktorer påverkar utvecklingen av
avgiftstillgångar och skulder i inkomstpensionssystemet.
Inkomstpensionssystemets konstruktion gör att det finns en stark
koppling mellan hur systemets tillgångar och skulder utvecklas. Om
31
opaginerad Kontrollera mot PDF
systemets tillgångar (avgiftstillgången, dvs. framtida avgiftsinkomster och
buffertkapitalet) är större än skulderna, räknas värdet på pensionsrätterna
och de utgående pensionerna (pensionsskulden) upp med utgångspunkt i
inkomstindex. Pensionsrätterna följer då den genomsnittliga
inkomstutvecklingen i Sverige. Om skulderna däremot är större än
tillgångarna, aktiveras balanseringen i systemet. Balanseringen innebär att
pensionerna och pensionsrätterna räknas upp i en långsammare takt, vilket
gör att systemets finansiella ställning stärks. Inkomstpensionssystemets
tillgångar och skulder sammanställs i slutet av varje år. I samband med
detta beräknas det s.k. balanstalet genom att systemets tillgångar divideras
med dess skulder. Om balanstalet understiger 1,0000 räknas pensionsrätter
och utgående pensioner upp i en långsammare takt till dess att systemet är
i balans. Vid slutet av 2023 uppgick tillgångarna i
inkomstpensionssystemet till 12 193 miljarder kronor, varav
avgiftstillgången stod för 10 242 miljarder kronor och buffertfonderna för
1 950,1 miljarder kronor. Pensionsskulden uppgick vid samma tillfälle till
10 880 miljarder kronor.
Från 2008 till 2014 beräknades buffertfondernas sammanlagda värde i
balanstalet som medelvärdet av fondernas marknadsvärde vid utgången av
de tre senaste åren. Sedan 2015 används inte längre något medelvärde utan
det är fondernas marknadsvärde per den 31 december som ingår i
beräkningen av balanstalet. Balanstalet för 2024, som baseras på 2022 års
tillgångar och skulder, beräknas till 1,1295, vilket är det högsta balanstalet
någonsin. Balanstalet för 2025, som baseras på 2023 års tillgångar och
skulder, är fastställt till 1,1206. Att balanstalet överstiger 1,0000 beror på
att både avgiftstillgången och fondvärdet har ökat. De nya
beräkningsreglerna minskar pensionernas volatilitet genom införandet av
ett dämpat balanstal och ett mer aktuellt inkomstindex. Det dämpade
balanstalet begränsar balanstalets effekt på indexeringen under en
balanseringsperiod,
vilket
medför
mindre
svängningar
av
pensionsbeloppen.
Som nämns ovan påverkas inkomstpensionssystemets resultat
(balanstalet) av ett antal samhällsekonomiska och demografiska faktorer.
På kort sikt har sysselsättningens utveckling störst inverkan.
Buffertfondernas värdeutveckling har också betydelse, vilket i sin tur är
kopplat till utvecklingen på kapitalmarknaderna. På lång sikt är
demografiska faktorer – såsom andel av befolkningen i arbetsför ålder –
viktigast för utvecklingen av balanstalet.
2.4
32
Premiepensionssystemet
Premiepensionssystemet är fonderat. Eftersom tillgångarna i systemet är
fullt fonderade, påverkas behållningarna fullt ut av upp- och nedgångar i
fondandelarnas värden. Inom systemet kan var och en själv välja hur de
intjänade premiepensionsrätterna ska placeras. Vid slutet av 2023 fanns
det omkring 450 fonder att välja mellan på Pensionsmyndighetens
fondtorg. Under 2022 infördes ett nytt regelverk för upphandling av fonder
till premiepensionens fondtorg. Det inrättades en ny myndighet,
Fondtorgsnämnden, som ska upphandla, förvalta och granska de valbara
fonderna på fondtorget. De första upphandlingarna av fonder har skett
under 2023. Upphandlingarna utgår från kategorier inom den befintliga
premiepensionen och varierar i storlek. Omläggningen pågår fram till maj
2025, då allt kapital ska ligga i upphandlade fonder.
Sjunde
AP-fonden
är
det
statliga
alternativet
inom
premiepensionssystemet och fonden förvaltar pensionsmedel åt de
individer som inte själva aktivt har valt fonder på fondtorget för
premiepensionen eller åt individer som aktivt önskar ett långsiktigt
pensionssparande i statlig regi. Sjunde AP-fonden har som främsta uppgift
att förvalta premiepensionsmedel i det statliga förvalsalternativet, AP7
Såfa (Statens årskullsförvaltningsalternativ), där risken förändras med
spararnas ålder. Sjunde AP-fonden utgår från två s.k. byggstensfonder,
AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond, och erbjuder sex fondportföljer, varav
AP7 Såfa är förvalsalternativet. Sjunde AP-fonden regleras, liksom
Första‒Fjärde AP-fonderna, i lagen om allmänna pensionsfonder. Målet
för fondens uppdrag är att uppnå långsiktigt hög avkastning i förhållande
till risken i placeringarna. Sjunde AP-fonden regleras även av vissa
bestämmelser i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
I november 2022 beslutade riksdagen om lagändringar för Sjunde APfonden (prop. 2021/22:280). Ändringarna innebär i huvudsak att det
klargörs att målet för Sjunde AP-fondens förvaltning av fonder är
detsamma som målet för premiepensionssystemet i stort. Målet är alltså att
förvalsalternativet inom premiepensionen ska utgöra ett pensionssparande
av hög kvalitet som ger en trygg pension. Ändringarna innebär också att
det införs ett mål om föredömlig förvaltning och att Sjunde AP-fondens
placeringsregler justeras, bland annat på så sätt att möjligheterna att
placera medel i illikvida tillgångar utökas. Lagändringarna trädde i kraft
den 1 januari 2023.
Premiepension kan tas ut som antingen traditionell försäkring eller
fondförsäkring. Traditionell försäkring innebär att pensionen beräknas
som ett livsvarigt garanterat nominellt belopp och om förvaltningen går
bra erhålls ett tilläggsbelopp. Den försäkrades fondandelar säljs och
Pensionsmyndigheten tar över investeringsansvaret. Fondförsäkring
innebär att den försäkrade behåller sitt sparande i de valfria
premiepensionsfonderna eller i förvalsalternativet. I fondförsäkringen
räknas pensionsutbetalningarnas storlek årligen om med utgångspunkt
från fondandelarnas värde i december. Följande år säljs det antal
fondandelar som krävs för att finansiera den beräknade premiepensionen.
Om fondandelarnas värde ökar säljs färre andelar och om fondandelarnas
värde minskar säljs fler andelar.
2.5
AP-fondernas självständighet
Det regelverk som avgränsar AP-fondernas självständighet innebär att
fonderna är statliga myndigheter vars verksamhet styrs genom lagen om
allmänna pensionsfonder eller lagen om Sjätte AP-fonden. AP-fonderna är
myndigheter under regeringen. En statlig förvaltningsmyndighet lyder
under regeringen om den inte enligt regeringsformen eller annan lag är en
myndighet under riksdagen (12 kap. 1 § regeringsformen). Regeringen har
33
34
dock inte möjlighet att genom instruktioner, regleringsbrev eller
resurstilldelning styra över AP-fonderna (prop. 1999/2000:46 s. 123). APfonderna styr därför själva även över sina kostnader. Regeringens styrning
över AP-fonderna är begränsad till rätten att utse styrelse. Bestämmelser i
förordningar som gäller för myndigheter under regeringen som avser
sådana frågor som regleras i lagen om allmänna pensionsfonder eller lagen
om Sjätte AP-fonden ska inte tillämpas på AP-fonderna.
I förarbetena till nuvarande reglering uttalas att förhållandet bör förstås
så att regeringen, genom att föreslå riksdagen lagstiftning som reglerar
hela verksamheten, frivilligt har avstått från sin beslutanderätt över APfonderna i den omfattning som följer av lagregleringen. Bestämmelserna
omfattas därmed av den formella lagkraftens princip, vilket innebär att
beslutanderätten inte kan tas tillbaka utan beslut av riksdagen i lag (8 kap.
18 § regeringsformen). Det innebär till exempel att bestämmelserna om
redovisning och revision är uttömmande reglerade i lagen om allmänna
pensionsfonder och lagen om Sjätte AP-fonden. I samband med den
omfattande översynen av buffertfondernas regelverk uttalades även att den
dåvarande verksförordningen (1995:1322) inte avsågs bli tillämplig på de
nya AP-fonderna (samma prop. s. 132, 134 och 136).
Det poängterades dock att delar av den statliga arbetsrätten, såsom
anställningsförordningen (1994:373) och tjänstledighetsförordningen
(1984:111) är tillämpliga på fonderna (samma prop. s. 144).
Skälet till att AP-fondernas verksamhet regleras i lag och till att
regeringens styrningsmöjligheter därför är begränsade, är en önskan att
markera att pensionssystemet är autonomt och ska ha en hög grad av
självständighet gentemot regeringen. I förarbetena anges även att ett
förtroende på så sätt kan upprätthållas för att AP-fondernas medel endast
används till nytta för pensionssystemet och de försäkrade och inte utnyttjas
för andra syften. Vidare ska fonderna vara inbördes oberoende och
konkurrera med varandra när det gäller placeringsverksamheten, inklusive
strategisk och taktisk tillgångsallokering. Detta bör dock enligt förarbetena
inte hindra fonderna från att samarbeta när det gäller administrativa
tjänster och när det gäller analys av pensionssystemets åtagandesida
(samma prop. s. 123 och 124).
Inom ramen för nuvarande reglering kan regering och riksdag påverka
AP-fonderna endast genom att framföra önskemål av olika slag, främst i
samband med den årliga utvärderingen av AP-fondernas verksamhet.
Regeringen har t.ex. möjlighet att vid utvärderingstillfällena förtydliga sin
syn på pensionssystemets åtagandesida och förvaltningsuppdraget i övrigt
(samma prop. s. 113), men AP-fonderna är inte bundna av regeringens
uttalanden (jfr bet. 2009/10:KU20 s. 92). Viss kontroll sker även genom
revisionen, som genomförs av revisorer utsedda av regeringen. Den
utomstående kontrollen kan sägas vara mindre än den som finns i
affärsmässig verksamhet. Eftersom AP-fonderna förvaltar statliga medel
som avsatts till särskild förvaltning finns ingen beställare eller kund utöver
staten och endast riksdagen kan, genom ändring i lag, flytta de medel som
avsatts. I affärsmässig verksamhet som är konkurrensutsatt kan den
påverkan som kunder kan utöva genom att välja en annan förvaltare ha en
effektiviserande effekt. Sjunde AP-fonden är dock, till skillnad från
buffertfonderna, konkurrensutsatt genom att pensionsspararna kan välja en
annan förvaltare av sin premiepension.
2.6
Regelverk och uppgifter för AP-fonderna
Första–Fjärde AP-fonderna förvaltning regleras i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Nedan presenteras huvuddragen i
den lagstiftningen och i lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden. Dessutom
presenteras Sjunde AP-fondens uppgifter mer i detalj.
Första–Fjärde AP-fonderna leds i dag av styrelser med vardera nio
ledamöter som utses av regeringen (3 kap. 1 § lagen om allmänna
pensionsfonder). Ledamöterna ska utses på grundval av sin kompetens att
främja fondförvaltningen. De ska vara svenska medborgare. Den som är
underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte
vara ledamot. Detsamma gäller den som är i konkurs eller har
näringsförbud (3 kap. 2 §). Fyra av ledamöterna i varje styrelse utses efter
förslag från arbetsmarknadens parter, två från arbetstagarsidan och två från
arbetsgivarsidan. Regeringen utser ordförande och vice ordförande bland
de ledamöter som inte är föreslagna av arbetsmarknadens parter (3 kap. 3
§).
Enligt lagen om allmänna pensionsfonder är fondernas uppdrag att
förvalta fondmedlen så att de blir till största möjliga nytta för
inkomstpensionssystemet (4 kap. 1 § första stycket). Förvaltningen ska ta
sin utgångspunkt i pensionssystemets åtagande. Fondmedlen ska, vid vald
risknivå, placeras så att långsiktig hög avkastning uppnås (4 kap. 1 § andra
stycket). Den totala risknivån i förvaltningen ska vara låg. Av det följer ett
krav på god riskspridning. Fondmedlen ska, vid vald risknivå, placeras så
att långsiktigt hög avkastning uppnås. Risk och avkastning ska tolkas i
termer av utgående pensioner.
Sedan den 1 januari 2019 har ett nytt mål för placeringsverksamheten
införts som innebär att fondmedlen ska förvaltas på ett föredömligt sätt
genom ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande (4 kap. 1 a §).
Vid förvaltningen ska särskild vikt fästas vid hur en hållbar utveckling kan
främjas utan att det görs avkall på det övergripande målet för
placeringsverksamheten. Första–Fjärde AP-fonderna ska även ta fram
strategier för hur målen för placeringsverksamheten ska uppnås (4 kap. 2
§ andra stycket). AP-fonderna ska samverka när det gäller det nya målet
för placeringsverksamheten att fondmedlen ska förvaltas på ett
föredömligt sätt (4 kap. 2 a §).
Var och en av Första–Fjärde AP-fonderna ska, med de medel AP-fonden
förvaltar, svara för kostnaderna för sin verksamhet samt för revision och
utvärdering av fondförvaltningen (2 kap. 3 §). Var och en av Första–Fjärde
AP-fonderna ska utforma en strategisk placeringsinriktning efter en analys
av pensionssystemets åtagande. En central punkt i den strategi som
styrelsen beslutar om är valet av referensportfölj (eller normalportfölj). För
att fastställa vilken referensportfölj som ska användas utnyttjas s.k. ALManalyser (tillgångs- och skuldanalys), där sambandet mellan AP-fondens
åtagande och olika investeringsval studeras.
Styrelsen ska också besluta om de riktlinjer som ska gälla för att
verkställa strategin. Var och en av Första–Fjärde AP-fonderna ska årligen
fastställa en verksamhetsplan (4 kap. 2 §). Denna ska innehålla riktlinjer
för placeringsverksamheten och för utövande av rösträtt i enskilda företag,
men även en riskhanteringsplan. Riktlinjerna för placeringsverksamheten
ska innehålla strategier för hur målen för placeringsverksamheten ska
35
36
uppnås. Riskhanteringsplanen ska beskriva de huvudsakliga risker som är
förenade med placeringsverksamheten och hur dessa risker hanteras. Det
ska även finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker.
Första–Fjärde AP-fonderna ska förvalta portföljer som till stor del består
av
likvida
tillgångar.
Med
likvida
tillgångar
avses
penningmarknadsinstrument eller överlåtbara värdepapper som är, eller
inom ett år från emissionen av dem avses bli, föremål för handel på en
handelsplats eller en motsvarande marknadsplats utanför EES,
fondandelar som kan lösas in med kort varsel, kontoplaceringar i
kreditinstitut eller andra liknande kortfristiga likviditetsplaceringar och
derivatinstrument (4 kap. 5 §).
Första–Fjärde AP-fonderna får förvärva eller inneha illikvida tillgångar
som vid investeringstillfället uppgår till högst 40 procent av det verkliga
värdet av AP-fondens samtliga tillgångar (4 kap. 8 §). Med illikvida
tillgångar avses tillgångar som inte är likvida (4 kap. 5 §). Investeringar i
aktier eller andra andelar som inte handlas på en handelsplats eller en
motsvarande marknadsplats utanför EES får endast ske genom fonder,
fastighetsbolag (dvs. bolag som har till huvudsakligt ändamål att äga eller
förvalta fast egendom eller tomträtt) eller riskkapitalföretag (dvs. företag
som har till huvudsakligt ändamål att äga och förvalta sådana aktier eller
andra andelar [4 kap. 8 a §]). Första–Fjärde AP-fonderna får dock förvärva
eller inneha aktier eller andelar i ett onoterat företag om en fond som APfonden förvärvar eller innehar aktier eller andelar i också förvärvar eller
innehar aktier eller andra andelar i företaget (sidoinvestering [4 kap. 8 a §
andra stycket]).
Beträffande obligationer och andra fordringsrätter är huvudregeln att
AP-fonderna endast får förvärva sådana som är utgivna för allmän
omsättning (4 kap. 7 §).
Minst 20 procent av marknadsvärdet av de tillgångar som var och en av
Första-Fjärde AP-fonderna innehar ska vara placerade i räntebärande
värdepapper med låg kredit- och likviditetsrisk (4 kap. 4 §).
I relation till den inhemska aktiemarknaden får var och en av Första–
Fjärde AP-fonderna inneha aktier i svenska bolag som är upptagna till
handel på en reglerad marknad i Sverige till ett marknadsvärde som uppgår
till högst två procent av det totala marknadsvärdet av sådana aktier (4 kap.
6 §). En AP-fond får inte heller inneha så många aktier i ett företag att
röstetalet för dem överstiger 10 procent av röstetalet för samtliga aktier i
företaget och inte mer än 35 procent av röstetalet i riskkapitalföretag (4
kap. 9 §). Första-Fjärde AP-fondernas aktieplaceringar i fastighetsbolag är
undantagna från begränsningarna avseende marknadsvärde och röstetal.
Sådana placeringar begränsas i stället av en generell princip om
riskspridning.
Högst 40 procent av Första–Fjärde AP-fondernas marknadsvärderade
tillgångar får vara utsatta för valutakursrisk (4 kap. 10 §).
Enligt lagen om allmänna pensionsfonder är regeringen ålagd vissa
uppgifter, utöver att utse styrelse. För varje AP-fond ska regeringen utse
två revisorer som ska granska förvaltningen av fondmedlen. En av
revisorerna ska vara gemensam för fonderna och samordna revisionen (6
kap. 5 §). Regeringen fastställer arvode och andra ersättningar till
revisorerna (6 kap. 7 §). Vidare ska regeringen fastställa AP-fondernas
resultaträkningar och balansräkningar (6 kap. 9 §). Regeringen ska också
årligen, till riksdagen, överlämna en sammanställning av AP-fondernas
årsredovisningar och en utvärdering av förvaltningen av fondmedlen. För
sin utvärdering får regeringen anlita extern expertis. Kostnaden för det ska
i så fall fördelas mellan berörda fonder, enligt vad regeringen bedömer
skäligt (7 kap. 1 §). Regeringen använder sig normalt av möjligheten att
anlita extern expertis.
Antalet anställda i Första–Fjärde AP-fonderna uppgick vid utgången av
2023 till mellan 66 och 70 personer i respektive fond. Första, Tredje och
Fjärde AP-fonderna är lokaliserade i Stockholm och Andra AP-fonden i
Göteborg.
Sjätte AP-fonden stod utanför pensionsöverenskommelsen och har
arbetat med väsentligen oförändrade förutsättningar sedan fonden bildades
1996. De tidigare gällande reglerna avseende sjätte fondstyrelsen
överfördes i princip oförändrade till lagen (2000:193) om Sjätte APfonden.
Det
övergripande
målet
för
Sjätte
AP-fondens
placeringsverksamhet är att fonden, inom ramen för vad som är till nytta
för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension, ska förvalta
anförtrodda medel genom placeringar på riskkapitalmarknaden.
Fondmedlen ska placeras så att kraven på långsiktigt hög avkastning och
tillfredsställande riskspridning tillgodoses (3 kap. 1 § lagen om Sjätte APfonden).
Sjätte AP-fonden har obegränsade möjligheter att investera i onoterade
bolag och noterade riskkapitalbolag. Sjätte AP-fonden får dock äga
maximalt 30 procent av röstetalet i svenska eller utländska bolag vars
aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande
marknad utanför EES. När det gäller andra svenska bolag eller
riskkapitalbolag som i sin tur investerar i aktier som inte har tagits upp till
handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad (onoterade
aktier) finns ingen sådan begränsning (3 kap. 2 §).
Sjätte AP-fondens tidigare ensidiga inriktning mot svenska bolag
ersattes 2007 av en möjlighet att placera en andel av fondkapitalet
utomlands. Detta kommer till uttryck genom att Sjätte-AP fonden får
utsätta högst tio procent av fondkapitalet för valutarisk (3 kap. 2 § tredje
stycket, prop. 2006/07:100 s. 188 och 189).
Från den 1 juli 2022 gäller ytterligare ett mål för
placeringsverksamheten (prop. 2021/22:146). Det nya målet innebär att
fondmedlen ska förvaltas på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla
investeringar och ansvarsfullt ägande. Vid förvaltningen ska särskild vikt
fästas vid hur en hållbar utveckling kan främjas utan att det görs avkall på
det övergripande målet för placeringsverksamheten (3 kap. 1 a §). Det nya
målet motsvarar det mål om föredömlig förvaltning som gäller för Första–
Fjärde AP-fonderna sedan den 1 januari 2019. De nya reglerna innebär
även att Sjätte AP-fonden ska samverka med Första–Fjärde AP-fonderna
när det gäller redovisningen av hur målen om föredömlig förvaltning har
uppnåtts.
Sjätte AP-fondens styrelse består av fem ledamöter som utses av
regeringen. Till skillnad från Första–Fjärde AP-fonderna har
arbetsmarknadens parter inte rätt att föreslå ledamöter till Sjätte APfondens styrelse. Regeringen ska, på motsvarande sätt som för Första–
Fjärde AP-fonderna, utse revisorer för Sjätte AP-fonden, fastställa fondens
resultaträkning och balansräkning samt i efterhand utvärdera fondens
37
opaginerad Kontrollera mot PDF
verksamhet och överlämna utvärderingen, inklusive en sammanställning
av fondens årsredovisning, i en skrivelse till riksdagen.
Sjätte AP-fonden är lokaliserad i Göteborg. Vid utgången av 2023 hade
fonden 32 anställda.
Sjunde AP-fondens uppgifter är att dels förvalta premiepensionen åt de
individer som inte själva valt fonder för sin premiepension
(förvalsalternativet), dels erbjuda fondportföljer med skilda riskprofiler.
För dessa ändamål förvaltar Sjunde AP-fonden fonderna AP7 Aktiefond,
som är en global aktiefond, och AP7 Räntefond, som är en svensk
räntefond. I dessa båda fonder förvaltas premiepensionsmedel åt
pensionssparare. För de sparare som inte gör något aktivt val placeras
medlen i förvalsalternativet AP7 Såfa, en fondportfölj som är sammansatt
av AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond.
En pensionssparare som vill anpassa risknivån inom ramen för Sjunde
AP-fondens förvaltning har dessutom möjlighet att välja mellan tre
fondportföljer som också förvaltas av Sjunde AP-fonden, nämligen AP7
Offensiv, AP7 Balanserad och AP7 Försiktig. Dessa fondportföljer, de s.k.
riskprofilerna, innehåller andra kombinationer av fonderna AP7 Aktiefond
och AP7 Räntefond än förvalsalternativet och ger därmed en annan
risknivå:
- AP7 Offensiv består av 75 procent AP7 Aktiefond och 25 procent AP7
räntefond.
- AP7 Balanserad består av 50 procent AP7 Aktiefond och 50 procent
AP7 räntefond.
- AP7 försiktig består av 33 procent AP7 Aktiefond och 67 procent AP7
räntefond.
Fonderna AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond kan i dag också väljas
enskilt om spararen endast vill spara i en av fonderna eller vill sätta
samman en annan kombination av de två fonderna än förvalsalternativet
eller de tre riskprofilerna.
Sjunde AP-fondens styrelse består av nio ledamöter som utses av
regeringen. Arbetsmarknadens parter har inte rätt att föreslå ledamöter till
styrelsen. Regeringen ska, på motsvarande sätt som för Första–Fjärde APfonderna och Sjätte AP-fonden, utse revisorer för Sjunde AP-fonden,
fastställa fondens resultaträkning och balansräkning samt i efterhand
utvärdera fondens verksamhet och överlämna utvärderingen, inklusive en
sammanställning av fondens årsredovisning, i en skrivelse till riksdagen.
Sjunde AP-fonden är lokaliserad i Stockholm. Vid utgången av 2023
hade fonden 46 anställda.
2.7
38
Allmänt om modeller för investeringar i
onoterade företag
En institutionell investerare kan i dag välja mellan flera olika
investeringsmodeller för att få exponering mot aktier och andra andelar i
onoterade företag. Investeringar kan göras genom fondstrukturer; fond-ifondinvestering, fondinvestering, sidoinvestering tillsammans med
fonder, partnerskapsmodeller och alternativa investeringsstrukturer.
Dessutom kan bolagsstrukturer användas; investeringar i onoterade
fastighetsbolag, saminvesteringsstrukturer med andra investerare eller
förvaltare i gemensamt ägda onoterade företag eller genom
direktinvestering.
Nedan beskrivs först översiktligt nämnda fondstrukturer.
En fond-i-fondinvestering innebär att investeraren allokerar kapital till
en fondförvaltare som väljer ut och investerar kapitalet i ett antal andra
fonder. De underliggande fonderna köper i sin tur ett antal onoterade
företag som de utvecklar och sedan säljer för att realisera avkastning när
fonden ska avvecklas. Både fond-i-fonden och de underliggande fonderna
är vanligen slutna fonder med en livslängd på 10–15 år. Det är oftast
investerare med mindre kapital som investerar i fond-i-fonder eftersom de,
trots att de har ett begränsat kapital, får tillgång till ett antal olika fonder.
För investerare med ett betydande kapital kan fond-i-fondinvesteringar
däremot bidra till en överdiversifiering, dvs. att investeraren äger aktier
eller andra andelar i ett alltför stort antal underliggande fonder, och att
avkastningen på så sätt blir genomsnittlig. Att investera i fond-i-fond
innebär dessutom ett extra lager av kostnader jämfört med att investera
direkt i de underliggande fonderna, eftersom det tas ut förvaltningsavgift
både av de underliggande fonderna och av fond-i-fondförvaltaren.
En fondinvestering är den vanligaste investeringsformen för att investera
i onoterade företag. Vid en fondinvestering väljer investeraren vilka fonder
den ska investera i, med eller utan hjälp av externa rådgivare. Fonderna
förvärvar i sin tur ett antal onoterade företag som de utvecklar och säljer
för att generera avkastning till fondandelsägarna. Vid en fondinvestering
behöver investeraren ha kompetens internt för att kunna analysera och
utvärdera fondförvaltare.
Förvaltare av fonder som investerar i onoterade aktier kan erbjuda vissa
investerare att, förutom att förvärva fondandelar, även få köpa aktier i ett
företag som kommer att ingå i fonden, s.k. sidoinvestering, men utan att
investeraren tar på sig det strategiska eller operativa ägaransvaret. Orsaken
till att en sidoinvestering erbjuds kan vara att företaget är för stort för
fonden att äga ensamt och då erbjuder fonden vissa investerare att vara
medinvesterare i den specifika transaktionen. Detta sker ofta till låga eller
inga förvaltningsavgifter och är ett sätt för förvaltaren att ge rabatt till
viktiga kunder och för investeraren att uppnå kostnadseffektivitet. Det är
fondförvaltaren som ansvarar för den löpande förvaltningen och
ägarstyrningen av företaget. Investeraren behöver dock ha kompetens,
internt eller via rådgivare, för att kunna utföra en s.k. sekundär due
diligence, dvs. att kunna bedöma kvaliteten på förvaltarens primära due
diligence (genomgång av kommersiella, legala, finansiella och
hållbarhetsmässiga förutsättningar) för att kunna besluta om
sidoinvesteringen är lämplig. Omfattningen av denna avgörs av flera
faktorer, såsom kvaliteten på den primära utvärderingen, förutsättningarna
att genomföra denna gemensamt med andra investerare och investeringens
storlek.
En partnerskapsmodell (eng. separately managed account) innebär att
investeraren har en separat kontostruktur hos en fondförvaltare som
förvaltar kapitalet enligt en mer specialanpassad överenskommelse.
Därmed kan investeringarna anpassas till den specifika investeraren och
dennes preferenser i högre grad än vid deltagande i en fondinvestering.
Portföljen kan exempelvis bestå av direktinvesteringar i onoterade bolag,
39
sidoinvesteringar eller andra innehavsmodeller och investeraren kan till
stor del välja omfattningen av mandatet. Kostnadsnivåer för denna
investeringsform kan variera kraftigt, bland annat beroende på storleken
på det kapitalet som investeras. Generellt sett är den totala kostnaden dock
lägre än fond-i-fondinvesteringar, men högre än fond- och
sidoinvesteringar.
Till nu
nämnda fondstrukturer kan läggas alternativa
investeringsstrukturer som i regel inkluderar specialanpassade upplägg
avseende
exempelvis
(investeringsplattformar)
sidoinvesteringsmöjligheter, fondstrukturer och avgifter. De sätts normalt
upp parallellt till fondförvaltarens huvudsakliga fond.
Dessutom kan nämnda bolagsstrukturer användas.
Genom direkta investeringar i onoterade fastighetsbolag kan
investeraren utöva kontroll och inflytande över bolaget och dess
utveckling.
Det
kan
vara
fråga
om
majoritetseller
minoritetsinvesteringar. Dessa investeringar ställer större krav på förmåga
i den egna interna organisationen och dessutom löpande
kompetensförsörjning jämfört med andra tillvägagångssätt. Anledningen
är att ansvaret ofta innefattar hela processen från att identifiera
affärsmöjligheten till kontinuerligt värdeskapande, säkerhetsställande av
lämplig kompetens, optimering av kapitalstruktur och eventuell avyttring.
En saminvestering innebär att ett antal investerare gör investeringar
genom ett gemensamt ägt onoterat företag för att möjliggöra långsiktiga
och kostnadseffektiva investeringar. Det gemensamt ägda onoterade
företagets ändamål är att äga och förvalta andra onoterade företag. Av
avtalet mellan investerarna framgår den överenskomna strategin för
företaget, investeringsinriktningen, ett regelverk för väsentliga
företagsstyrningsfrågor och hur det operativa företagsledningsansvaret i
företaget ska utövas. Om ingen av investerarna har de operationella
resurser som krävs kan detta säkerställas genom att relevant personal
anställs i företaget. Ett annat sätt är att det gemensamt ägda företaget,
genom avtal med en annan part, ger denne i uppdrag att ha det operativa
företagsledningsansvaret. Det är vanligt att den som tar på sig det operativa
företagsledningsansvaret själv investerar eget kapital tillsammans med de
institutionella ägarna i företaget. På det sättet säkerställs att alla parter har
samma långsiktiga intresse.
Vid en direktinvestering görs en investering genom köp av ett onoterat
företag. Vanligtvis har investeraren en betydande ägarandel i företaget.
Investeraren behöver ha djupa kunskaper om företagets operativa
verksamhet, inklusive marknaden som företaget verkar inom och hela
affärscykeln för företaget. Investeraren bör således ha samma kompetens
som en fondförvaltare som gör liknande investeringar. Direktägande
kräver därför normalt större organisationer.
40
3
Tidigare överväganden
Regelverket för AP-fonderna har utretts vid flera tillfällen. Tidigare
utredningar har bland annat övervägt Sjätte AP-fondens roll i det
reformerade
pensionssystemet
samt
AP-fondernas
uppdrag,
placeringsregler struktur och styrning utifrån behovet av ökad
effektivisering och omvärldsförändringar. Utredningarnas förslag har
bidragit till ändringar i fråga om placerings- och hållbarhetsregler, men har
i övrigt inte lett till några förändringar. Nedan presenteras utredningarnas
förslag i korthet.
3.1
Sjätte AP-fonden i det reformerade
pensionssystemet (Ds 2004:25)
I promemorian från 2004 konstateras att Sjätte AP-fonden är en viktig
aktör på den svenska riskkapitalmarknaden. Fonden investerade (2004)
huvudsakligen i riskkapitalfonder med svenskt eller nordiskt fokus inom
sektorerna bioteknik, informationsteknologi och mogna industriföretag.
Fonden hade även en liten andel av portföljen investerad i direktägda
onoterade företag.
Där konstateras vidare att Sjätte AP-fonden inte ingick i den
fempartiuppgörelse som lade grunden för införandet av det reformerade
pensionssystemet 1999, men att den likväl är en av buffertfonderna i
pensionssystemet. Sjätte AP-fondens mål och placeringsbestämmelser
skiljer sig från övriga buffertfonders och det finns inte heller några
mekanismer för att överföra medel till eller från fonden, vilket det gör för
Första–Fjärde AP-fonderna.
Syftet med förslagen i promemorian är dels att fullt ut infoga Sjätte APfonden i det reformerade pensionssystemet, dels att modernisera det
regelverk som gäller för fonden med tanke på den utveckling som skett på
marknaden för onoterade aktier sedan fonden inrättades. Förslagen
innehåller en uppdatering av fondens mål, en översyn av
placeringsbestämmelserna, förslag till regler för medelstilldelning och
pensionsutbetalningar samt förslag till ett enhetligt regelverk som, med
vissa specifika undantag, ligger i linje med det som redan gäller för Första–
Fjärde AP-fonderna.
Sjätte AP-fondens nuvarande mål är att placera medlen på
riskkapitalmarknaden, inom ramen för vad som är till nytta för
pensionssystemet. Förslaget i promemorian innebär att målet att vara till
nytta för pensionssystemet överordnas målet att placera medlen i
onoterade svenska tillgångar. Vidare föreslås att fonden ges en möjlighet
att placera i utländska tillgångar. Enligt förslaget ska högst 40 procent av
Sjätte AP-fondens kapital få vara exponerat för valutarisk, i enlighet med
vad som gäller för övriga buffertfonder. Dock bör huvuddelen av kapitalet
alltjämt placeras i Sverige och i Norden.
Promemorian innehåller vidare förslag på en mekanism som beskriver
på vilket sätt betalningar kan ske mellan Sjätte AP-fonden och Första–
Fjärde AP-fonderna. Enligt förslaget ska fondens styrelse själv göra
41
opaginerad Kontrollera mot PDF
bedömningen när det är dags att leverera in kapital till pensionssystemet,
mot bakgrund av pensionssystemets behov av god riskspridning och
betalningsberedskap. Detta ska ske med hänsyn till den samlade
buffertfondens storlek, sammansättning och förväntade fortsatta
utveckling. Styrelsen ska då beakta behovet av tillräcklig framförhållning
som följer av att fonden främst placerar i onoterade aktier som inte kan
avyttras med kort varsel.
Slutligen föreslås i promemorian att Sjätte AP-fondens regelverk så
långt som möjligt anpassas till regelverket för Första–Fjärde AP-fonderna,
med undantag för vissa bestämmelser som redan finns i Sjätte AP-fondens
regelverk, och som bedöms nödvändiga på grund av
placeringsverksamhetens speciella karaktär.
Ändrad lagstiftning m.a.a. förslagen
Förslagen i promemorian har hittills endast lett till att Sjätte AP-fondens
tidigare ensidiga inriktning mot svenska bolag 2007 ersattes av en
möjlighet att placera en andel av fondkapitalet utomlands. Detta kommer
till uttryck genom att Sjätte AP-fonden får utsätta högst tio procent av
fondkapitalet för valutarisk (se 3 kap. 2 § tredje stycket lagen om Sjätte
AP-fonden, prop. 2006/07:100 s. 188 och 189).
3.2
Buffertkapitalutredningen: AP-fonderna i
pensionssystemet – effektivare förvaltning av
pensionsreserven (SOU 2012:53)
Buffertkapitalsutredningen, som lämnade sitt betänkande i augusti 2012,
har haft i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som syftar till att förbättra
förutsättningarna för en långsiktig och mer kostnadseffektiv förvaltning av
det allmänna pensionssystemets buffertkapital.
Utredningens förslag i korthet
42
Det skapas en särskild myndighet som ska ansvara för förvaltningen av
pensionsreserven, Pensionsreservstyrelsen. Utifrån ett i lag angivet
uppdraget ska Pensionsreservstyrelsen fastställa ett mål som är
kvantitativt, transparent och relaterat till en specifik tidshorisont för
investeringsverksamheten.
Målet ska beslutas efter en genomgripande analys av pensionssystemets
finansiella ställning och vilka förutsättningar som finns att uppnå
avkastning på innestående kapital. Målet ska omprövas vid behov, dvs. vid
förändringar
av
pensionssystemets
finansiella
ställning,
marknadsförutsättningar eller andra påverkande omvärldsfaktorer.
Normalt förutsätts att det genomförs en större översyn av målet vart tredje
år.
Målet
ska
utgöra
riktmärket
för
utvärdering
av
investeringsverksamheten.
Pensionsreservstyrelsen ska vidare även ha ett övergripande ansvar för
administrationen av den samlade pensionsreserven. Detta inkluderar ett
övergripande ansvar för upprättandet och driften av nödvändig
infrastruktur, stödfunktioner och portföljadministration.
Ansvaret för förvaltningen av fondernas kapital ska däremot ligga på tre
oberoende och självständiga fondstyrelser inom myndigheten.
Myndighetens styrelse fastställer mål för förvaltningen, vilket innebär att
fondstyrelserna förvaltar och utvärderas mot samma mål och delegeras
identiska förvaltningsmandat. Inom givna mandat är det fondstyrelsernas
uppgift att på ett aktsamt sätt förvalta medlen för att uppnå högsta möjliga
avkastning. Fondstyrelserna får även uppdra åt ett värdepappersinstitut
eller någon annan kapitalförvaltare att förvalta hela eller delar av fondens
tillgångar.
Myndighetens styrelse ska bestå av elva ledamöter som utses av
regeringen. Mandattiden ska vara tre eller fyra år. Regeringen ska utse en
ordförande och en vice ordförande bland ledamöterna. Kravet på svenskt
medborgarskap för styrelseledamöter ska tas bort. Den formella rätten för
organisationer
som
företräder
arbetstagarintressen
respektive
arbetsgivarintressen att nominera styrelseledamöter tas bort. Regeringen
utvärderar Pensionsreservsstyrelsen, inklusive de mål som styrelsen
fastställt.
Styrelsen ska, innan beslutet om mål för förvaltningen av
pensionsreserven,
samråda
med
fondstyrelserna
och
Pensionsmyndigheten. Pensionsreservsstyrelsen ger förvaltningsmandat
till fondstyrelserna som syftar till att uppnå målet.
Myndighetens styrelse ska utse fondstyrelserna, inklusive ordförande
och vice ordförande. Processen för tillsättningen ska utgå från väl
definierade transparenta processer baserade på en i förväg specificerad
kravprofil på kandidaterna som är relevant för fonden.
Pensionsreservsstyrelsen ska löpande och regelbundet utvärdera hur väl
fonderna uppfyller sina förvaltningsmandat. Utvärderingen ska avse såväl
extern som intern effektivitet. Pensionsreservsstyrelsen rapporterar till
regeringen.
Myndighetens styrelse fastställer riktlinjer för ägarstyrning, samt
riktlinjer för miljö och etikhänsyn i investeringsverksamheten. Styrelsen
får fastställa andra övergripande riktlinjer för investeringsverksamheten
som den bedömer som nödvändiga.
Fondstyrelserna är, som nämnts, en del av myndigheten och tillsätts av
myndighetens styrelse. De ska präglas av professionalism och effektivitet.
Utredningen föreslår därför att antalet ledamöter ska bestämmas till fem.
Ledamöterna ska bidra med akademisk och praktisk erfarenhet av
kapitalförvaltning. Fondstyrelsernas arbete utvärderas av myndigheten.
Deras primära uppgift är att uppfylla kapitalförvaltningsmandatet genom
att fastställa en lämplig investeringsstrategi och portfölj. Fondstyrelserna
ska även fastställa ägarpolicy för finansiella tillgångar och policy för
genomförande
av
etisk
och
miljömässig
hänsyn
i
investeringsverksamheten. De ska tillsätta en person för att organisera och
sköta den löpande förvaltningen.
Nuvarande
kvantitativa
placeringsregler
ersätts
med
en
aktsamhetsprincip vilket betyder att det blir fondstyrelsernas uppgift att
utifrån riskmandat och avkastningskrav besluta om vilka tillgångar och
gränsvärden för dessa baserat på vald klassificering.
43
Att säkerställa en politiskt oberoende förvaltning är central för att
upprätthålla allmänhetens förtroende och förvaltningens legitimitet. Det
föreslås därför att bestämmelsen om att varje fonds investeringar får utgöra
högst 2 procent av det totala börsvärdet på en reglerad marknad i Sverige
behålls. Därtill föreslår utredningen att röstandelsbegränsningen om högst
10 procents ägarandel i noterade innehav behålls.
Nuvarande tillgångar i Sjätte AP-fonden kommer tillsammans med
tillgångarna i nuvarande Första–Fjärde AP-fonderna att utgöra kapitalet i
pensionsreservsfonden som förvaltas av Pensionsreservsstyrelsen.
Investeringsverksamheten övertas som nämnts av tre fondstyrelser med
identiska mandat och Sjätte AP-fondens tillgångar kommer att utgöra en
del i en eller flera av dessa tre fonder. Pensionsreservstyrelsens ledning
ska, efter samråd med fondstyrelserna, besluta hur den faktiska
uppdelningen av tillgångarna ska ske.
Alternativt förslag
Inom ramen för huvudförslaget bifogas även ett alternativt förslag, som
inte ryms inom utredningens tolkning av utredningsdirektivets ramar, men
som utredningen anser har bäst förutsättningar att uppfylla kraven och
rollen som pensionsreserv inom ramen för det allmänna pensionssystemet.
Förslaget innebär i huvudsak att endast en oberoende fondstyrelse ska
ansvara för förvaltningen av kapitalet i pensionsreservfonden.
Ändrad lagstiftning m.a.a. förslagen
Efter remittering har förslagen beretts vidare. En överenskommelse om
förändringar av AP-fondernas organisation och placeringsregler träffades
den 12 mars 2014 i Pensionsgruppen. Den överenskommelsen har legat till
grund för utformningen av promemorian Nya regler för AP-fonderna (Ds
2015:34), se nedan.
3.3
Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34)
I denna promemoria från 2015 föreslås en ny organisation för de
myndigheter som förvaltar buffertkapitalet i inkomstpensionssystemet
samt nya regler för förvaltningen av buffertkapitalet. I promemorian
lämnas även förslag till nya regler för Sjunde AP-fonden som förvaltar det
statliga förvalsalternativet inom premiepensionssystemet.
I promemorian behandlas inte bara de förslag som har lämnats av
Buffertkapitalutredningen, utan även delar av förslagen från Etik- och
miljöutredningens betänkande, Etiken, miljön och pensionerna (SOU
2008:107).
Promemorians förslag i korthet
44
I stället för att, som i dag, förvaltas av Första–Fjärde och Sjätte APfonderna, ska buffertkapitalet delas upp i tre AP-fonder som var och en
förvaltas av en AP-fondsmyndighet: Första, Andra respektive Tredje APfondsmyndigheten. En ny huvudman för förvaltningen av buffertkapitalet
ska inrättas. Huvudmannen ska vara en nämndmyndighet, APfondsnämnden, med Pensionsmyndigheten som värdmyndighet.
AP-fondsnämnden ska fastställa ett avkastningsmål och en
referensportfölj för förvaltningen av AP-fonderna. Referensportföljen ska
vara möjlig att efterlikna till låg kostnad, dvs. bestå av aktier och
obligationer representerade av index. En AP-fondsmyndighet ska förvalta
medlen i AP-fonden i enlighet med den s.k. aktsamhetsprincipen, och med
utgångspunkt i referensportföljen. Medlen i AP-fonden ska även förvaltas
föredömligt genom ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande och
särskild vikt ska fästas vid hur en hållbar utveckling kan främjas, utan att
det görs avkall på aktsamhetsprincipen. Under förutsättning att
aktsamhetsprincipen iakttas, får en AP-fondsmyndighet avvika från
referensportföljen för att långsiktigt kunna överträffa referensportföljens
avkastning eller för att uppfylla kravet på föredömlig förvaltning genom
ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande.
Referensportföljen ska vara utgångspunkt för en utvärdering av APfondsmyndigheternas förvaltning som görs av AP-fondsnämnden varje år.
Regeringen ska utvärdera förvaltningen och AP-fondsnämndens
verksamhet vart fjärde år. Regeringen ska även besluta om ett tak för APfondsmyndigheternas kostnader. AP-fondsnämnden ska lämna förslag till
ett sådant kostnadstak.
AP-fondsmyndigheternas administration ska samordnas. Detta ska ske
genom att en av myndigheterna ges uppdraget att ansvara för ett
gemensamt servicecenter.
AP-fondsmyndigheterna ska även vara skyldiga att samverka när det
gäller förvaltning av onoterade tillgångar i syfte att ta tillvara
stordriftsfördelar. Inom Andra AP-fondsmyndigheten, till vilken Sjätte
AP-fondens verksamhet föreslås föras, ska det finnas ett
kompetenscentrum för förvaltning av onoterade tillgångar.
Sjunde
AP-fonden
föreslås
byta
namn
till
Statens
premiepensionsförvaltare. Placeringsreglerna ska, på samma sätt som när
det gäller AP-fondsmyndigheterna, kompletteras av ett krav på att
fondmedlen ska förvaltas föredömligt genom ansvarsfulla investeringar
och ansvarsfullt ägande. Vidare ska det nuvarande förbudet för Sjunde APfonden att rösta på bolagsstämma för aktier i svenska aktiebolag tas bort.
I promemorian föreslås även redovisningsregler för APfondsmyndigheterna och för Statens premiepensionsförvaltare.
Riksrevisionen ska få ansvar för revision av verksamheterna. Ett
bemyndigande för AP-fonderna att teckna egna kollektivavtal ska tas bort,
vilket innebär att myndigheterna blir bundna av de statliga
kollektivavtalen.
AP-fondsnämndens,
AP-fondsmyndigheternas
och
Statens
premiepensionsförvaltares verksamhet ska regleras i lag. Övergången till
den nya organisationen ska ske genom att nuvarande Sjätte AP-fonden
avvecklas och kapital och uppgifter överförs till Andra AP-fonden, som
byter namn till Andra AP-fondsmyndigheten. Vidare ska en av Första,
Tredje och Fjärde AP-fonderna läggas ned och kapitalet överförs till de tre
kvarvarande AP-fonderna. Regeringen ska fatta beslut om vilken av
nämnda tre myndigheter som ska avvecklas.
45
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändrad lagstiftning m.a.a. förslagen
Inledningsvis kan nämnas att förslagen i promemorian till stor del avviker
från de förslag som har lämnats av Buffertkapitalutredningen (SOU
2012:53) och Etik- och miljöutredningen (SOU 2008:107). Anledningen
till denna stora förändring är kritiska synpunkter framförda i
remissbehandlingen av förslagen i betänkandena, men även att
diskussioner kring förslagen har förts i Pensionsgruppen.
Promemorians förslag har bidragit till ändringar i fråga om placeringsoch hållbarhetsregler för buffertfonderna, men har i övrigt inte lett till
några förändringar. I detta sammanhang finns anledning att särskilt nämna
Ändrade regler för Första–Fjärde AP-fonderna (prop. 2017:18:271), Vissa
ytterligare ändringar av placeringsreglerna för Första–Fjärde AP-fonderna
(prop. 2019/20:57) och ett nytt mål för Sjätte AP-fondens
placeringsverksamhet (prop. 2021/22:146).
4
Uppdraget
4.1
Sammanfattning av uppdraget
En sakkunnig person (i det följande utredaren) ges i uppdrag att utreda
och lämna förslag på åtgärder för att modernisera och effektivisera den
samlade förvaltningen av Första–Fjärde och Sjätte AP-fondernas
(buffertfondernas) fondkapital. Detta är viktigt för att värna de
gemensamma resurser som buffertfondernas fondkapital utgör.
Investeringsmiljön som AP-fonderna är verksamma i har förändrats över
tid och 2019 gjordes stora förändringar av placeringsreglerna. Det
motiverar att andra delar av regelverket för buffertfonderna nu ses över.
Utredaren ska därför:
46
Utreda hur AP-fondernas administration kan förenklas och
moderniseras, genom att
– överväga och vid behov föreslå bestämmelser som möjliggör för APfonderna att använda sig av elektronisk underskrift, motsvarande vad
som redan gäller för aktiebolag, och
– överväga att införa sekretess i ärenden om anställning av VD i APfonderna och belysa konsekvenserna av att genomföra en sådan
förändring.
Utreda hur kraven för buffertfondernas styrelser kan preciseras för att
säkerställa ändamålsenlig kompetens, genom att
– analysera och föreslå hur det lagstadgade kompetenskravet kan
preciseras för styrelseledamöter i AP-fonderna,
– överväga om antalet styrelseledamöter i AP-fondernas styrelser bör
ändras till ett maxantal och
– överväga om arbetsmarknadens parters nomineringsrätt till
styrelseledamöter i buffertfonderna bör ändras.
Utreda hur Sjätte AP-fonden på lämpligt sätt kan integreras i
buffertfondsystemet och särskilt analysera alternativet att, och föreslå hur
Sjätte AP-fonden kan slås ihop med Andra AP-fonden på ett sätt som
tillvaratar upparbetad kompetens inom området illikvida investeringar till
en buffertfond med säte i Göteborg, samt dessutom
– analysera och föreslå övergångsregler för ett eventuellt verkställande
av en konsolidering och
– analysera konsekvenserna av en konsolidering för placeringsreglerna
och vid behov föreslå förändringar.
Utreda hur de stockholmsbaserade buffertfonderna kan realisera större
stordriftsfördelar, inklusive en analys av möjliga för- och nackdelar samt
specifikt belysa för- och nackdelar av en konsolidering av Första, Tredje
och Fjärde AP-fonderna till två fonder med säte i Stockholm och analysera
konsekvenserna av en eventuell omorganisation av fonderna för
placeringsreglerna och vid behov föreslå ändringar.
Utreda vissa ändringar av placeringsreglerna, genom att
– analysera och ta ställning till huruvida buffertfondernas
valutaexponering bör regleras inom ramarna för fondernas egna
förvaltningsstrategier,
– föreslå hur kraven på buffertfondernas rapportering kan utvecklas i
ljuset av ökade investeringar i illikvida tillgångar, och
– utreda huruvida bestämmelsen som reglerar buffertfondernas
investeringar i onoterade bolag är ändamålsenlig för AP-fondernas
uppdrag och vid behov lämna förslag på förändring.
– Lämna nödvändiga författningsförslag.
– De administrativa och styrelserelaterade aspekterna innefattar även
Sjunde AP-fonden, som inte är en buffertfond.
4.2
Utredningsarbetet
Utredningsarbetet inleddes den 23 oktober 2023 i samband med att det
grundläggande uppdraget beslutades. Ett tilläggsuppdrag beslutades den 9
januari 2024. De båda uppdragen sammanfattas ovan i avsnitt 4.1. Eva
Cassel, senior rådgivare på Riksgäldskontoret, har sedan den 1 december
2023 arbetat som sekreterare i utredningen.
Vid genomförandet har utredaren haft en omfattande dialog och
inhämtat upplysningar av stor detaljeringsgrad från alla AP-fonder.
Särskilt ingående diskussioner har förts med respektive verkställande
direktör och styrelseordförande i Första–Fjärde och Sjätte AP-fonderna.
Flera möten har hållits med Pensionsmyndigheten. Den 13 juni har
Pensionsgruppen informerats om utredningsarbetet samt utredningens
förslag och bedömningar.
47
5
Överväganden och förslag
5.1
Förenklad administration
5.1.1
Elektronisk underskrift
Promemorians förslag: En handling som enligt lagen om allmänna
pensionsfonder ska vara undertecknad, får undertecknas med en sådan
avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i EU:s
förordning om elektronisk identifiering.
Skälen för promemorians förslag
Elektronisk underskrift – en bakgrund
Europaparlamentet och rådet har antagit förordningen (EU) nr 910/2014
av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för
elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av
direktiv 1999/93/EG (EU:s förordning om elektronisk identifiering).
Förordningen började tillämpas den 1 juli 2016. Genom förordningen
upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13
december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer
(signaturdirektivet).
Det kan konstateras att namnteckningar ofta är nödvändiga för att
genomföra olika transaktioner i affärslivet, i förhållande till myndigheter
och i privatlivet. I takt med att fler och fler transaktioner utförs elektroniskt
ökar behovet av elektroniska ersättare för namnteckningar. Det ställer krav
på säkra metoder för att identifiera privatpersoner och företag, men även
för att underteckna elektroniska handlingar. Elektronisk identifiering och
elektronisk underskrift är därför viktiga förutsättningar för att
privatpersoner och företag ska kunna använda digitala tjänster.
En elektronisk underskrift är uppgifter i elektronisk form som används
för att kontrollera att innehållet i en elektronisk handling kommer från
den som har undertecknat handlingen. En avancerad elektronisk
underskrift är en elektronisk underskrift på vilken det ställs höga krav på
säkerhet och kryptering.
För det som numera, såsom i EU:s förordning om elektronisk
identifiering, benämns elektronisk underskrift användes tidigare termen
elektronisk signatur, bl.a. i den numera upphävda lagen (2000:82) om
kvalificerade elektroniska signaturer (signaturlagen), som hade sin grund
i signaturdirektivet. I det allmänna språkbruket har den termen med tiden
kommit att ersättas med termen elektronisk underskrift. Båda termerna har
dock samma innebörd.
Signaturlagen och EU:s förordning om elektronisk identifiering
Med en elektronisk signatur avsågs, enligt den numera upphävda
signaturlagen, data i elektronisk form som var fogade till eller logiskt
knutna till andra elektroniska data och som användes för att kontrollera
48
att innehållet härrörde från den som framstod som utställare och att
innehållet inte hade förvanskats.
En avancerad elektronisk signatur var, enligt lagen, knuten uteslutande
till en undertecknare, gjorde det möjligt att identifiera undertecknaren, var
skapad med hjälpmedel som endast undertecknaren kontrollerar och var
knuten till andra elektroniska data på ett sådant sätt att förvanskningar av
dessa data kunde upptäckas.
Lagbestämmelser som innebar att handlingar som ska vara
undertecknade får undertecknas med avancerade elektroniska signaturer
enligt signaturlagen fanns i
– 11 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,
– 1 kap. 4 § sparbankslagen (1987:619),
– 1 kap. 7 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
– 1 kap. 9 § stiftelselagen (1994:1220),
– 2 kap. 7 § årsredovisningslagen (1995:1554),
– 1 kap. 7 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker,
– 2 a § revisionslagen (1999:1079),
– 1 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551),
– 9 kap. 3 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
– 9 kap. 3 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster,
– 43 § konsumentkreditlagen (2010:1846), och
– 10 kap. 3 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet.
Sedan den 1 juli 2016 gäller att dessa hänvisningar i lag till avancerade
elektroniska signaturer enligt signaturlagen har ersatts av hänvisningar till
avancerade elektroniska underskrifter enligt artikel 3 i EU:s förordning
om elektronisk identifiering. Där sägs att en elektronisk underskrift är
uppgifter i elektronisk form som är fogade till eller logiskt knutna till andra
uppgifter i elektronisk form och som används av undertecknare för att
skriva under. En avancerad elektronisk underskrift ska uppfylla följande
krav (se artikel 26 i EU-förordningen):
a) Den ska vara unikt knuten till undertecknaren.
b) Undertecknaren ska kunna identifieras genom den.
c) Den ska vara skapad på grundval av uppgifter för skapande av
elektroniska underskrifter som undertecknaren med hög grad av
tillförlitlighet kan använda uteslutande under sin egen kontroll.
d) Den ska vara kopplad till de uppgifter som den används för att
underteckna på ett sådant sätt att alla efterföljande ändringar av
uppgifterna kan upptäckas.
I propositionen om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om elektronisk identifiering (prop. 2015/16:72) sägs att sakliga skillnaden
mellan termen avancerad elektronisk signatur i signaturlagen och termen
avancerad elektronisk underskrift i EU-förordningen är mycket liten. I och
med upphävandet av signaturlagen bör därför hänvisningar i lag till
avancerade elektroniska signaturer enligt signaturlagen ersättas med
hänvisningar till avancerade elektroniska underskrifter enligt EUförordningen. Där noteras även att de e-legitimationer som för närvarande
allmänt används i Sverige anses uppfylla kraven på en avancerad
elektronisk underskrift.
49
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det kan avslutningsvis konstateras att dessa bestämmelser om
elektronisk underskrift har ett brett tillämpningsområde.
Närmare om elektronisk underskrift i aktiebolagslagen
Som utgångspunkt har en elektronisk underskrift samma rättsliga status
som en handskriven signatur och kan därmed ersätta en handskriven
underskrift. Elektroniska underskrifter kan generellt sett användas för alla
avtal som inte kräver specifika formkrav eller regleringar, såsom
exempelvis ett testamente.
I 1 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) sägs att en handling som enligt
denna lag ska vara undertecknad får, om något annat inte anges,
undertecknas med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses
i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering.
I praktiken innebär det att alla handlingar som enligt aktiebolagslagen
har ett uttryckligt eller ett underförstått krav på undertecknande, får
undertecknas med avancerad elektronisk underskrift. Det följer dock av
lagen att undantag från huvudregel ska göras för de fall det särskilt anges.
Exempel på sådana undantag i aktiebolagslagen där avancerad elektronisk
underskrift inte är tillåten är undertecknande av aktiebrev (6 kap. 3 §) och
undertecknande av emissionsbevis, teckningsoptionsbevis samt konvertibler som har getts ut i form av skuldebrev (11 kap. 6 §).
Att undertecknandet ska ske med en sådan avancerad elektronisk
underskrift som avses i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk
identifiering, betyder att det ställs höga krav på säkerhet och kryptering.
Bland annat ska personen som signerar ha identifierat sig på ett unikt sätt.
En elektronisk signatur med identifiering genom exempelvis BankID
håller denna nivå. Det ska även gå att säkerställa att det inte har skett några
förändringar i det elektroniska dokumentet efter underskriften.
Sammanfattningsvis finns idag långtgående möjligheter för bolag att
byta ut de handskrivna underskrifterna och i stället använda sig av
elektroniska underskrifter. Aktiebolagslagen öppnar upp för att
exempelvis låta bolagsstämmoprotokoll och styrelseprotokoll (7 kap. 48 §
respektive 8 kap. 24 §) undertecknas genom de nya tjänsterna som
tillhandahåller avancerade elektroniska underskrifter.
Underskrift i lagen om allmänna pensionsfonder
50
Enligt 3 kap. 7 § tredje stycket lagen om allmänna pensionsfonder ska
protokoll föras vid styrelsens sammanträden. Protokollet undertecknas av
ordföranden och den ledamot som styrelsen utser. Om någon ledamot i
samband med beslut anmäler skiljaktig mening, skall denna antecknas i
protokollet. Denna bestämmelse avser Första–Fjärde AP-fonderna. Av 5
kap. 6 § lagen om allmänna pensionsfonder framgår att 3 kap. 7 § även
gäller för styrelsen i Sjunde AP-fonden.
I sammanhanget kan nämnas att det i motsvarande bestämmelse i lagen
om Sjätte AP-fonden (2 kap. 3 §) saknas krav på undertecknande av
protokoll från styrelsesammanträden.
Ett införande av en möjlighet för AP-fonderna att underteckna protokoll
från styrelsernas sammanträden med avancerad elektronisk underskrift har
efterfrågats av fonderna. Möjligheten för fonderna att använda avancerad
elektronisk underskrift innebär förenklad administration och hanterar
problem som uppstår när undertecknande parter befinner sig på olika håll.
En sådan möjlighet bör därför införas i lagen om allmänna pensionsfonder.
5.1.2
Sekretess vid anställning av verkställande direktör
i AP-fonderna
Promemorians förslag: Sekretess ska gälla i ärende om anställning av
verkställande direktör i AP-fonderna. En definition av befattningen
verkställande direktör införs i lagstiftningen för AP-fonderna.
Skälen för promemorians förslag
Sekretess i vissa anställningsärenden
I juni 2008 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att utreda om det
fanns behov av regler om sekretess för uppgifter i ärenden om anställning
av myndighetschef. I uppdraget ingick att kartlägga i vilken omfattning
som viljan att anmäla intresse för en anställning som myndighetschef
påverkas av om uppgifterna, om att den enskilde har anmält intresse för
anställningen, blir offentliga (Utredningen om sekretess i ärenden om
anställning som myndighetschef). Utredningen redovisade året därpå sina
överväganden och förslag i betänkandet Sekretess vid anställning av
myndighetschefer (SOU 2009:4).
Utredningen konstaterade i sitt betänkande att det 2008 fanns 206
myndighetschefer vid förvaltningsmyndigheter som lyder omedelbart
under regeringen. En kartläggning av utredningen visade att det i en
tredjedel av de ärenden då regeringen hade annonserat en anställning som
myndighetschef, inte funnits tillräckligt kvalificerade personer bland dem
som anmält intresse för anställningen. Vidare framgick där att 24 procent
fler av de som skulle kunna vara väl kvalificerade för anställning som
myndighetschef, skulle anmäla sitt intresse för en sådan anställning om
deras identitet inte röjdes i rekryteringsförfarandet. Mot bakgrund av
denna kartläggning föreslog utredningen att det skulle införas en
sekretessbestämmelse i ärenden om anställning av myndighetschefer som
skulle skydda uppgifter om sökandenas identitet.
En sådan bestämmelse har också införts. Sedan den 1 april 2010 gäller
nämligen att sekretess ska gälla i ärende om anställning av myndighetschef
vid en förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen för
uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om en enskild kandidats
identitet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
lider men. Sekretess gäller inte beslut i ärende eller uppgift om den som
har fått anställningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen
i högst tio år (39 kap. 5 b § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]).
Dessutom gäller att den tystnadsplikt som följer av den föreslagna
sekretessbestämmelsen ska ha företräde framför rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter.
I förarbetena till denna bestämmelse (prop. 2009/10:56) sägs att det inte
är lämpligt att fortsätta att tillämpa ett öppet förfarande i dessa
anställningsärenden. I det sammanhanget konstateras även att ett helt slutet
51
opaginerad Kontrollera mot PDF
förfarande – som hade förekommit tidigare – inte heller var lämpligt. Det
ansågs inte rimligt att tillämpa en ordning som inte ger samtliga tänkbara
kandidater möjlighet att anmäla sitt intresse. I de flesta fall är det en
mycket svår uppgift att på förhand, utan någon annonsering, identifiera
den mest lämpade personen som är intresserad av anställningen. Med ett
slutet förfarande riskerar därför en stor grupp av kvalificerade personer att
aldrig komma i fråga för anställning. Eftersom det har kunnat konstateras
att offentligheten i det nuvarande öppna rekryteringsförfarandet medför att
inte tillräckligt många kvalificerade personer anmäler sitt intresse, ansåg
regeringen att ett införande av en sekretessbestämmelse för vissa
anställningsärenden är väl motiverat.
Vidare konstateras i förarbetena att det är angeläget att vid utformandet
av en sekretessbestämmelse säkerställa att så mycket som möjligt av
förfarandet förblir öppet och transparent. Offentlighetsprincipen är av
mycket stor betydelse för allmänhetens insyn i statsförvaltningen och
allmänheten ska i så stor utsträckning som möjligt ha förutsättningar att
bedöma att endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktats
vid en anställning. Varje inskränkning av offentligheten måste mot denna
bakgrund alltid övervägas noga. Beslut om anställning av chefer för
myndigheter som lyder omedelbart under regeringen är dock av stor
strategisk betydelse för regeringens styrning av förvaltningen. Dessa
myndigheter ansvarar för verksamhet av nationell karaktär och är av stort
intresse för medborgarna. Cheferna för dessa myndigheter har först på
senare år rekryterats i ett öppet anställningsförfarande. Regeringen ansåg
därför att huvudregeln bör vara att uppgifter om de som har anmält intresse
för dessa anställningar bör omfattas av sekretess.
Det anförs vidare i förarbetena att om sekretess även skulle införas i
ärenden som avser anställning av chefer för andra myndigheter än de som
lyder omedelbart under regeringen, skulle det innebära att den öppenhet
som sedan lång tid i de allra flesta fall har gällt i dessa
rekryteringsprocesser skulle inskränkas. Regeringen anförde att det dock
inte kan uteslutas att behov av sekretess också föreligger vid andra
rekryteringar av högre chefer hos såväl statliga som kommunala
myndigheter. Med hänsyn till de noggranna överväganden som bör göras
vid inskränkningar av öppna rekryteringsförfaranden, ansåg dock
regeringen att det vid den tidpunkten saknades tillräckligt underlag för att
ta ställning till om en vidare krets av chefer borde omfattas av den
föreslagna sekretessbestämmelsen.
Sekretess i ärende om anställning av riksbankschef och vice
riksbankschef
Sedan den 1 januari 2023 gäller enligt 39 kap. 5 b § offentlighets- och
sekretesslagen att sekretess ska gälla även i ärende om anställning av
riksbankschef och vice riksbankschef (prop. 2021/22:41 s. 188 och 189).
Sekretess i ärende om anställning av verkställande direktör i APfonderna
52
Offentlighetsprincipen är av stor betydelse för allmänhetens insyn i
statsförvaltningen, bland annat i fråga om anställningsärenden.
Allmänheten ska i så stor utsträckning som möjligt ha förutsättningar att
bedöma att endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktats
vid en anställning. Varje inskränkning av offentligheten måste mot denna
bakgrund alltid övervägas noga.
Enligt 3 kap. 9 § lagen om allmänna pensionsfonder ska styrelsen utse
en person som ska ha hand om den löpande förvaltningen enligt styrelsens
riktlinjer och anvisningar. Denna person ska utses på grundval av sin
kompetens att främja fondförvaltningen. Enligt 5 kap. 6 § samma lag ska
nyss nämnd bestämmelse även gälla Sjunde AP-fonden. När det gäller
Sjätte AP-fonden saknas en motsvarande tydlig bestämmelse. I 2 kap. 5 §
lagen om Sjätte AP-fonden finns dock en allmän bestämmelse om att
fondens styrelse får uppdra åt enskilda ledamöter eller tjänstemän hos
fonden att var för sig eller två eller flera i förening avgöra ärenden som
annars ankommer på styrelsens prövning. Vidare att styrelsen ska meddela
föreskrifter om den befogenhet som ett sådant uppdrag medför.
I den tidigare reglering som gällde för de dåvarande fondstyrelserna
fanns en motsvarande bestämmelse som den sistnämnda. I förarbetena till
nu gällande lagstiftning sägs att det i en organisation av AP-fondernas slag
är självklart att det måste finnas en person som ansvarar för skötseln av
den löpande verksamheten och där konstateras även att samtliga
fondstyrelser har utnämnt en verkställande direktör som ansvarar för den
löpande verksamheten. Där sägs även att denna ordning bör komma till
uttryck i lagen (prop. 1999/2000:46 s. 124). För tydlighetens skull bör nu
en definition av befattningen verkställande direktör införas i ovan nämnda
bestämmelser.
AP-fonderna har mycket viktiga funktioner i det allmänna
pensionssystemet. De är statliga förvaltningsmyndigheter under
regeringen som styrs direkt genom lag (se avsnitt 2.5). Samtliga AP-fonder
har sedan länge en verkställande direktör anställd – en person att jämställa
med en myndighetschef. Denna person – som bör rekryteras ur en grupp
av ytterst kvalificerade personer – har rekryterats av styrelsen i ett öppet
anställningsförfarande. Under de senaste åren har nya verkställande
direktörer rekryterats till Första, Tredje, Sjätte och Sjunde AP-fonderna.
Det kan konstateras att offentligheten för dessa anställningsförfaranden
har medfört att inte tillräckligt många kvalificerade personer har anmält
sitt intresse. Mot den bakgrunden är det av stor betydelse att motsvarande
sekretess som gäller vid anställning av myndighetschefer som lyder
omedelbart under regeringen ska gälla vid anställning av verkställande
direktör i AP-fonderna, dvs. att huvudregeln bör vara att uppgifter om de
som har anmält intresse för dessa anställningar bör omfattas av sekretess.
Genom förslaget ökas rekryteringsbasen sannolikt avsevärt vid anställning
av verkställande direktör och därmed förutsättningarna för att kunna
anställa de lämpligaste personerna.
5.2
Ändamålsenlig kompetens i styrelserna
Kapitalförvaltning är en kunskapsintensiv verksamhet och en avgörande
faktor för framgång är att kunna attrahera relevant kompetens till såväl
styrelse som ledning. Även balansen mellan styrelse och ledning är viktig
för att säkerställa en effektiv styrning och informationsutbyte. En
53
opaginerad Kontrollera mot PDF
kompetent styrelse och väl definierade och transparenta processer för
nominering och tillsättning av ledamöter är således av stor betydelse.
Dessa processer ska ha sin grund i specificerade kravprofiler på
kandidaterna som är relevanta för AP-fonderna. Över huvud taget är det
av väsentlig betydelse att ha kvalificerade och respekterade ledande
befattningshavare i organisationen, dvs. ordförande, vice ordförande och
verkställande direktör.
5.2.1
Styrelsens roll för en effektiv kapitalförvaltning
AP-fonderna är i någon mening sina egna huvudmän. Styrelserna i
buffertfonderna ska därför utforma en strategisk placeringsinriktning efter
en analys av pensionssystemets åtagande. En central punkt i den strategi
som styrelsen beslutar om är valet av referensportfölj (eller
normalportfölj). För att fastställa vilken referensportfölj som ska användas
utnyttjas s.k. ALM-analyser (tillgångs- och skuldanalys), där sambandet
mellan AP-fondens åtagande och olika investeringsval studeras.
AP-fonderna är även utförare. Styrelsen ska därför också besluta om de
riktlinjer som ska gälla för att verkställa strategin. En verksamhetsplan ska
fastställas årligen. Denna ska innehålla riktlinjer för placeringsverksamheten och för utövande av rösträtt i enskilda företag, men även en
riskhanteringsplan. Riktlinjerna för placeringsverksamheten ska innehålla
strategier för hur målen för placeringsverksamheten ska uppnås.
Riskhanteringsplanen ska beskriva de huvudsakliga risker som är förenade
med placeringsverksamheten och hur dessa risker hanteras. Det ska även
finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker.
En betydelsefull uppgift för styrelsen är således att uppfylla
förvaltningsmandatet genom att fastställa en lämplig investeringsportfölj.
En strategisk fråga avser just portföljens risktagande, begränsningar och
eventuella förändringar av detta. Beslut om förvaltningsmodell och
huruvida kapitalet ska förvaltas internt eller externt, aktivt eller passivt är
också frågor för styrelsen att ta ställning till.
Styrelsen är vidare ytterst ansvarig för fonden, vilket innebär att anställa
verkställande ledning, säkerställa att god intern styrning finns på plats
samt följa upp och kontrollera risker och resultat. Dessutom ska styrelsen
fortlöpande arbeta med att ompröva och effektivisera verksamheten.
Styrelsen fattar också beslut om ersättningen till ledningen och om den
ersättningsmodell som används i organisationen i övrigt.
Det kan helt enkelt konstateras att styrelsens kompetens är en central
faktor på vägen mot en effektiv kapitalförvaltning.
Tillsättning av styrelse i AP-fonderna
54
Enligt nu gällande lagstiftning ska styrelseledamöterna utses av
regeringen, varav fyra av nio ledamöter per styrelse i Första–Fjärde APfonderna utses efter förslag från arbetsmarknadens parter. I praktiken
hanteras styrelserekryteringen av Finansdepartementet eftersom det är
finansmarknadsministern som är ansvarig för AP-fonderna och APfondslagstiftningen.
Urvalet av styrelseledamöter utgår från en analys av nuvarande styrelses
kompetensprofil, kompletterat med en bedömning av framtida utmaningar
och kompetensbehov. Därefter fastställs eventuella rekryteringsbehov.
Det finns interna kravprofiler och processer för rekrytering till styrelserna.
Kravprofilen ska närmare specificera vilken typ av kompetens som anses
vara av betydelse för styrelsen som helhet, för att ge tydliga signaler till
redan tillsatta ledamöter och tillfrågade potentiella ledamöter om vilken
kompetens de förväntas bidra med.
I lagen om allmänna pensionsfonder anges en möjlig mandattid om tre
år medan regeringen, med motivet att det är praxis i andra sammanhang,
tillsätter ledamöterna på ett år i taget. I statliga myndigheter är uppdragets
sammanlagda längd i regel begränsad till nio år, vilket är något längre än
praxis som utvecklats i statligt ägda bolag. För AP-fonderna är
bedömningen att en begränsning om cirka åtta år är rimlig (Skr.
2023/24:130 bilaga 1 s. 97).
Risken med ettåriga förordnanden är att oberoendet mot huvudmannen
kan ifrågasättas. En fördel med kortare förordnanden är dock att det
underlättar omsättning och flexibilitet då det är enklare att inte förnya ett
uppdrag än att avsluta uppdraget i förtid. Vid en längre mandattid skulle
kriterier för uppsägning av uppdraget behöva tydliggöras.
Styrelsens sammansättning och kompetens
Enligt statens ägarpolicy och principer för bolag med statligt ägande
ansvarar styrelsen för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets
angelägenheter. Vidare följer att styrelsen ska ha hög kompetens som är
väl anpassad till bolagets verksamhet, situation och framtida utmaningar.
Därtill betonas en stark integritet och att varje enskild ledamot ska kunna
göra självständiga bedömningar av bolagets verksamhet. Det är svårt att
fastställa det optimala antalet ledamöter. I riktlinjerna anges dock att
effektiva styrelser utgörs av sex till åtta personer. AP-fonderna själva
betonar i sina policydokument för ägarstyrning att styrelsen inte bör vara
för stor.
En styrelse med för få ledamöter riskerar att inte ha nödvändig
kompetens medan för många ledamöter leder till svårigheter att fatta
beslut.
Lika omtvistat är om styrelsen ska utgöras av en grupp med liknande
kunskaper och inriktning, en homogen styrelse eller en styrelse med olika
bakgrund och kompetenser, en heterogen styrelse. Förespråkare för en mer
homogen styrelse menar att det underlättar beslutsfattandet, medan andra
anser att det riskerar likriktning och poängterar i stället att en heterogen
styrelse ger fler perspektiv och balans i besluten.
Fondernas styrelser består i dag av nio ledamöter som utsetts på
grundval av sin kompetens att främja fondförvaltningen, dvs. kunskap
inom områden som är betydelse för fondernas uppgifter (prop.
1999/2000:46 s 126).
Kompetensen i AP-fondernas styrelser kan i viss mån ifrågasätts
eftersom dagens investeringsmiljö kräver mer av en kapitalförvaltningsstyrelse än en styrelse med bred samhällsekonomisk
kompetens. Det råder i någon mening en obalans i dag mellan styrelse och
ledning där styrelsen i vissa fall är i ett resurs- och kompetensmässigt
underläge.
55
Obalans mellan styrelse och ledning kan yttra sig i att styrelsen saknar
kompetens och kraft att ifrågasätta ledningen, vilket kan påverka
risktagandet för förvaltningen. I någon mån kan en sådan obalans även
hämma förändringsbenägenheten, om ledningen saknar en kvalificerad
motpart för att utveckla förvaltningen, men också det motsatta; styrelsen
får inte gehör för sina idéer hos ledningen.
En önskan om bättre kapitalförvaltningskunskaper i styrelsen får också
i huvudsak stöd av fonderna själva. En del av problemet med
kompetensförsörjning är dock det stora antalet ledamöter som krävs i
systemet. Att hitta 41 kvalificerade ledamöter till buffertfonderna som
samtidigt inte får vara i en jävssituation är inte helt enkelt i en, trots allt,
liten marknad som den svenska. Dessutom tillkommer problemet med den,
i jämförelse med andra liknande uppdrag, relativt låga ersättningen till
styrelseledamöterna.
Ledamöterna i nuvarande styrelser får 100 000 kronor årligen i
grundersättning, med i vissa fall tillkommande extra inkomster för
kommitté och utskottsarbeten. Ordförande och vice ordförande får
motsvarande 200 000 kronor respektive 150 000 kronor. Statens riktlinjer
för statliga bolag och AP-fonderna förespråkar att arvodena ska vara
konkurrenskraftiga men inte ledande. Relativt jämförbara statliga bolag är
styrelsearvodet i AP-fonderna lägre. Arvodet i banker och
försäkringsbolag ligger dessutom ännu mycket högre.
Risken med ett arvode som uppfattas vara för lågt är att arbetet i den
styrelsen prioriteras ned, exempelvis om en ledamot har flera
styrelseuppdrag i liknande organisationer med betydligt högre arvode.
Flertalet ledamöter vittnar dock om att de inte tagit på sig uppdraget för
ersättningens skull utan mer av idealistiska skäl; de vill helt enkelt dela
med sig av sina erfarenheter till nytta för pensionssystemet.
I sammanhanget kan också uppmärksammas problemet att ersättningen
till styrelsen kan påverka balansen mellan styrelse och ledning. Skillnaden
mellan lön till den verkställande direktören och arvodet till styrelsen är
större i AP-fonderna än i liknande organisationer, både i statlig och privat
regi. En alltför stor skillnad i ersättning mellan styrelse och ledning kan
upplevas som ett signalvärde av graden av betydelse för styrelsen och
därmed påverka dess förmåga till styrning.
5.2.2
En precisering av det lagstadgade
kompetenskravet för styrelseledamöter
Promemorians förslag: Bestämmelsen i lagen om allmänna
pensionsfonder om att styrelseledamöter ska utses på grundval av sin
kompetens att främja fondförvaltningen, ska preciseras genom att
kompletteras
med
de
prioriterade
kompetensområdena
kapitalförvaltning, finansiell ekonomi, makroekonomi, illikvida
tillgångar, hållbarhet, ledarskap, ägarstyrning, pensionssystem och
offentlig förvaltning.
56
Skälen för promemorians förslag: En styrelse för en AP-fond bör, med
hänsyn till fondens verksamhet, utvecklingsskede och förhållanden i
övrigt ha en sammansättning som är ändamålsenlig och präglad av
mångsidighet och bredd avseende ledamöternas kompetens, erfarenhet
och bakgrund. Utifrån AP-fondernas tydliga inriktning och uppgift bör
tyngdpunkten i styrelsens sammansättning dock ligga på erfarenhet och
kompetens rörande kapitalförvaltning i vid bemärkelse. I det
sammanhanget bör särskilt noteras att den investeringsmiljö som APfonderna är verksamma i har förändrats över tid. Mest markant är Första–
Fjärde AP-fondernas växande innehav i illikvida tillgångar; ett
tillgångsslag som idag utgör 25 procent av dessa fonders kapital. I absoluta
tal rör det sig om 470 miljarder kronor. Innehavet består främst av
investeringar i fastigheter, riskkapital och infrastruktur. Förvaltningen av
sådana tillgångar skiljer sig på många sätt åt från förvaltningen av likvida
tillgångar.
En styrelse vars arbete präglas av professionalism och kompetens när
det gäller kapitalförvaltning kan göra stor skillnad för
förvaltningsresultatet. I kapitalförvaltningskompetens ingår kunskap om
finansiell ekonomi, makroekonomi och illikvida tillgångar, men även om
ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande. Eftersom styrelsen
utgör ledningen för respektive AP-fond är det också nödvändigt att det
bland styrelseledamöterna finns erfarenhet från och kunskap om offentlig
förvaltning, såsom styrning och ledning samt organisationsutveckling.
Viktigt är även kunskap om pensionssystemet.
Styrelseledamöter i myndigheter ska alltid utses på grundval av sin
kompetens att främja den verksamhet som myndigheten i fråga bedriver.
Detta faktum har fått sitt uttryck i lagen om allmänna pensionsfonder där
det stadgas att ledamöterna ska utses på grundval av sin kompetens att
främja fondförvaltningen (3 kap. 2 § andra stycket lagen allmänna
pensionsfonder). Styrelserna i AP-fonderna har en central roll och har att
förhålla sig till den nya investeringsmiljön med ett stort inslag av illikvida
tillgångar. Ledamöterna behöver ha erfarenhet med tydlig relevans för att
kunna nagelfara och ta ställning till fondens verksamhet. Det finns därför
anledning att föreslå en prioritering och därmed en precisering av det
lagstadgade kompetenskravet. Prioriterade kompetensområden bör enligt
vad som anges ovan vara kapitalförvaltning, finansiell ekonomi,
makroekonomi, illikvida tillgångar, hållbarhet, ledarskap, ägarstyrning,
pensionssystem och offentlig förvaltning. Det bör tydliggöras att det
preciserade kompetenskravet rör styrelsen i sin helhet.
5.2.3
Antalet ledamöter i AP-fondernas styrelser
Promemorians förslag: Varje styrelse i Första–Fjärde, Sjätte och
Sjunde AP-fonderna ska bestå av högst sju ledamöter.
Skälen för promemorians förslag
Gällande regler om antalet styrelseledamöter
Enligt bestämmelser som gällde före pensionsreformens genomförande
2000/2001, hade första–tredje fondstyrelserna var och en nio ledamöter.
57
Fjärde och femte fondstyrelserna hade vardera fjorton ledamöter. För varje
ledamot i nu nämnda fondstyrelser utsågs en suppleant. Antalet personer i
första–femte fondstyrelserna uppgick således till inte mindre än 110,
inklusive suppleanter. Sjätte fondstyrelsen bestod däremot av endast fem
ledamöter och sjunde fondstyrelsen av sju ledamöter, i båda fallen utan
suppleanter.
Vid genomförande av nu gällande regler fördes i huvudsak följande
resonemang beträffande styrelsernas sammansättning och utseende av
ledamöter (prop. 1999/2000:46 s. 128 och 129).
Där sägs att det höga antalet styrelseledamöter i sig talar för att det finns
skäl att överväga om inte en reducering av antalet ledamöter kan bidra till
att förbättra effektiviteten i fondstyrelsernas arbete. Det konstateras att det
nuvarande systemet har, om man bortser från sjätte och sjunde
fondstyrelserna, även visat sig vara tungrott. Förutom ledamöterna är i stor
utsträckning också suppleanterna närvarande vid styrelsesammanträdena.
Förklaringen till detta finns i den beslutförhetsregel som säger att ett
ärende inte får tas upp till behandling om inte såvitt möjligt samtliga
ledamöter, eller vid förfall för någon av dem, en suppleant för denne har
fått tillfälle att delta i ärendets behandling. För fjärde och femte
fondstyrelserna har detta kommit att innebära att så många som 28
ledamöter
och
suppleanter
kan
vara
närvarande
vid
styrelsesammanträdena.
Vidare sägs att en styrelse bör, för att utgöra ett effektivt ledningsorgan,
inte bestå av alltför många ledamöter. Detta gäller också styrelser inom
den statliga förvaltningen, särskilt om det är styrelsen som ensam är
ansvarig för verksamheten. En vanlig åsikt är att en från
effektivitetssynpunkt optimal styrelse bör bestå av 5–9 personer inklusive
eventuella suppleanter. Mot denna bakgrund framstår de befintliga
reglerna om fondstyrelsernas storlek som mindre ändamålsenliga.
Regeringen ansåg därför att antalet ledamöter och suppleanter i varje
fondstyrelse borde begränsas.
Det konstateras vidare i förarbetena att det i den remitterade
promemorian görs bedömningen att en lämplig storlek får anses vara att
varje styrelse i fortsättningen består av nio ledamöter. Med nio ledamöter
möjliggörs en bred förankring hos arbetsmarknadens parter, samtidigt som
det ges möjlighet att tillföra styrelserna en bred kompetens inom områden
som är av betydelse för verksamheten, utan att antalet kan anses vara så
stort att det hämmar effektiviteten. Regeringens ståndpunkt var därför att
varje styrelse i fortsättningen skulle bestå av nio ledamöter och att behov
av suppleanter saknas. Vidare att av ledamöterna bör två utses efter förslag
från organisationer som företräder arbetstagarintressen och två från
organisationer som företräder arbetsgivarintressen.
Ett maximalt antal ledamöter i AP-fondernas styrelser?
Styrelserna i Första–Fjärde och Sjunde AP-fonderna ska bestå av nio
ledamöter för vardera fonden (3 kap. 1 § första stycket och 5 kap. 6 § lagen
om allmänna pensionsfonder). För Sjätte AP-fonden ska styrelsen bestå av
fem ledamöter (2 kap. 1 § lagen om Sjätte AP-fonden).
58
I förarbetena till AP-fondsregleringen anges, som nämnts, att en från
effektivitetssynpunkt optimal styrelse bör bestå av fem till nio ledamöter,
inklusive eventuella suppleanter. Enligt regeringen skulle nio ledamöter
möjliggöra en bred förankring hos arbetsmarknadens parter, samtidigt som
det ges möjlighet att tillföra styrelserna en bred kompetens inom områden
som är av betydelse för verksamheten utan att antalet kan anses vara så
stort att det hämmar effektiviteten.
Enligt statens ägarpolicy och principer för bolag med statligt ägande
anges att effektiva styrelser utgörs av sex till åtta personer. En mindre
styrelse blir ofta mer effektiv, samtidigt som den då kan vara känslig för
bortfall. En större styrelse ger utrymme för en bredare sammansättning av
kompetens.
I sammanhanget bör även nämnas att det i föregående avsnitt lämnas
förslag på en precisering av kompetenskravet för styrelseledamöter i APfonderna. Preciseringen innebär i huvudsak att kunskap om och erfarenhet
av kapitalförvaltning i vid bemärkelse prioriteras. Detta för att höja
kompetensnivån i styrelserna när det gäller fondernas kärnverksamhet,
något som dagens investeringsmiljö kräver. Ett genomförande av det
förslaget kommer sannolikt även att leda till en bättre balans mellan
styrelse och ledning (se avsnitt 5.2.1).
Det optimala antalet styrelseledamöter i statliga bolag och myndigheter
är svårt att fastställa. När det gäller styrelserna i AP-fonderna finns det
dock anledning att rikta in sig på relativt små och ytterst kompetenta
styrelser. Önskad kompetens får anses framgå generellt i det ovan nämnda,
preciserade kompetenskravet, som ytterst gäller för styrelsen i sin helhet.
Detta krav bör i praktiken hanteras flexibelt vid tillsättande av
styrelseledamöter i respektive fond.
Med beaktande av vad som nu har sagts, bör kravet på styrelseledamöter
i AP-fonderna ändras till ett maximalt antal. Varje styrelse i Första–Fjärde,
Sjätte och Sjunde AP-fonderna bör lämpligen bestå av högst sju ledamöter.
5.2.4
Nomineringsrätt för arbetsmarknadens parter
Promemorians förslag: Av styrelseledamöterna i Första–Fjärde APfonderna nomineras en för varje fond av organisationer som företräder
arbetstagarintressen och en för varje fond av organisationer som
företräder arbetsgivarintressen.
Skälen för promemorians förslag
Gällande regler om arbetsmarknadens parters nomineringsrätt till
styrelseledamöter
Enligt bestämmelser som gällde före pensionsreformens genomförande
2000/2001, utsågs ledamöterna och suppleanterna i samtliga fondstyrelser
av regeringen. Flertalet ledamöter i första–femte fondstyrelserna utsågs
emellertid efter förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och
andra intressenter på arbetsmarknaden. Tanken med nomineringssystemet
var att fondstyrelserna skulle innehålla representanter för de försäkrade
59
60
och avgiftsbetalarna, vilka kunde sägas vara intressenter i förhållande till
de av styrelserna förvaltade tillgångarna (se prop. 1959:100 s.176). En
annan princip var att försäkringstagarna och avgiftsbetalarna vardera
skulle ha lika många företrädare bland de ledamöter som utsågs efter
förslag. I förordning angavs närmare vilka organisationer som hade rätt att
lämna förslag till ledamöter och suppleanter i första–femte
fondstyrelserna. För sjätte och sjunde fondstyrelserna gällde inte
nomineringssystemet. Där utsåg regeringen samtliga ledamöter utan
föregående nominering.
Vid genomförande av nu gällande regler fördes i huvudsak följande
resonemang beträffande styrelsernas sammansättning och utseende av
ledamöter (prop. 1999/2000:46 s. 126 och 127).
Där sägs inledningsvis att innebörden av de föreslagna
placeringsbestämmelserna är att det liksom i dag i allt väsentligt har
överlåtits på fondernas styrelser att besluta om sådant som
placeringsinriktning, portföljsammansättning, riskprofil och risklimiter.
Ansvaret för dessa frågor och fondens verksamhet i övrigt ställer stora
krav på styrelsernas kompetens, särskilt i fråga om samhällsekonomi och
kapitalförvaltning. Det konstaterades att det mot den bakgrunden finns
skäl att försäkra sig om att fondstyrelserna innehar erforderlig kompetens
rörande samhällsekonomi, kapitalförvaltning och andra frågor som är av
betydelse för medelsförvaltningen och verksamheten i övrigt.
Där nämns även att flera remissinstanser framhåller vikten av att
ledamöterna i fondernas styrelser utses på grundval av sin personliga
kompetens i fråga om fondförvaltning. Ledamöterna bör därför utses på
grundval av sin kunskap inom områden som är av betydelse för fondernas
uppgifter. Detta innebär inte att en person måste vara yrkesverksam på
kapitalmarknaden för att komma i fråga som styrelseledamot. Det innebär
endast att en tilltänkt ledamot bör besitta kunskaper som är till nytta för
fondförvaltningen i stort.
Vidare
sägs
i
förarbetena
att
pensionsavgifterna
och
pensionsutbetalningarna till stor del kan ses som lönekostnader respektive
uppskjuten ersättning för arbete. Arbetsmarknadens parter måste därför
anses ha ett stort intresse i fondens förvaltning. AP-fondens organisation
har historiskt utformats så att fonden haft en stark anknytning till
arbetsmarknaden. Detta har skett genom att organisationerna på
arbetsmarknaden har rätt att föreslå ledamöter till fondstyrelserna. Denna
ordning får anses ha en stark förankring i samhället och bidrar till att stärka
allmänhetens förtroende för AP-fonden. I den remitterade promemorian
som föregick propositionen föreslås därför att arbetsmarknadens parter
även i framtiden bör ha ett inte oväsentligt inflytande i AP-fonderna. Flera
remissinstanser hade från olika utgångspunkter synpunkter på
promemorians förslag. Fackliga organisationer ansåg å ena sidan att
arbetstagarnas intressen i fondstyrelserna bör stärkas jämfört med
promemorians förslag. Arbetsgivarorganisationer och branschorganisationer inom näringsliv och finansmarknad ansåg å andra sidan att
ledamöterna bör utses utan föregående förslag från organisationer som
företräder arbetstagar- respektive arbetsgivarintressen.
Regeringen ansåg att det inte fanns skäl att ta bort den sedan tidigare
gällande nomineringsrätten. Det konstaterades vidare att för de ledamöter
som föreslås av arbetsmarknadens parter ska gälla samma kompetenskrav
som för övriga ledamöter.
En fortsatt nomineringsrätt för arbetsmarknadens parter?
Av styrelseledamöterna i Första–Fjärde AP-fonderna utses fyra ledamöter
efter förslag från vardera arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer (3
kap. 3 § första stycket lagen om allmänna pensionsfonder). Bland
arbetstagarorganisationerna får LO utse fyra ledamöter, TCO tre
ledamöter och SACO en ledamot. Bland arbetsgivarorganisationerna får
Svenskt Näringsliv utse fyra ledamöter, organisationer som inte är
anslutna till Svenskt Näringsliv en ledamot och SKR tre ledamöter
(förordningen [2000:209] om ledamöter i styrelserna för Första–Fjärde
AP-fonderna).
Rätten att föreslå ledamöter har, som nämnts, motiverats med att
arbetsmarknadens parter har ett starkt intresse i AP-fondernas förvaltning
eftersom pensionsavgifterna och pensionsutbetalningarna till stor del kan
ses som lönekostnader respektive uppskjuten ersättning för arbete. APfondernas organisation har därför historiskt utformats så att fonderna haft
en anknytning till arbetsmarknaden. I samband med reformen 2000/2001
bedömde regeringen att rätten för arbetsmarknadens parter att nominera
ledamöter skulle vara kvar eftersom denna ordning har en stark förankring
i samhället och bidrar till att stärka allmänhetens förtroende för APfonderna.
I avsnitt 5.2.2 lämnas förslag på en precisering av kompetenskravet för
styrelseledamöter i AP-fonderna. Preciseringen innebär i huvudsak att
kunskap om och erfarenhet av kapitalförvaltning i vid bemärkelse
prioriteras. Detta för att höja kompetensnivån i styrelserna när det gäller
fondernas kärnverksamhet, något som dagens investeringsmiljö kräver. I
föregående avsnitt sägs, när det gäller styrelserna i AP-fonderna, att det
finns anledning att rikta in sig på relativt små och ytterst kompetenta
styrelser samt att önskad kompetens får anses framgå generellt av det
preciserade kompetenskravet.
Vad som tidigare har sagts om arbetsmarknadens parter har fortsatt
relevans. Nomineringsrätten för dessa parter får därför fortfarande anses
ha en stark förankring i samhället och bidrar till att stärka allmänhetens
förtroende för AP-fonderna. Eftersom det nu föreslås att styrelserna
minskas till högst sju ledamöter i varje styrelse, är det emellertid naturligt
att även antalet som nomineras till Första–Fjärde AP-fonderna minskas till
en för varje fond från arbetstagarsidan och en för varje fond från
arbetsgivarsidan. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att även dessa
nominerade ledamöter behöver ha erfarenhet med tydlig relevans för att
kunna analysera och ta ställning till fondens verksamhet, dvs. det nya
preciserade kompetenskravet gäller även för dem.
5.2.5
Övriga styrelsefrågor
Promemorians förslag: Om organisationsstrukturen för de
göteborgsbaserade buffertfonderna inte ändras, ska kravet på att en
61
opaginerad Kontrollera mot PDF
styrelseledamot i Sjätte AP-fonden ska vara bosatta i Sverige tas bort
och ersätts av ett krav på svenskt medborgarskap.
Promemorians bedömning: Bestämmelser om att styrelseledamöter
i Första–Fjärde och Sjunde AP-fonderna ska vara svenska medborgare,
inte får vara underårig eller ha förvaltare, vara i konkurs eller
underkastad näringsförbud bör behållas. Även de särskilda
jävsbestämmelserna som gäller för dessa AP-fonder bör kvarstå.
62
Skälen för promemorians förslag och bedömning: I lagen om
allmänna pensionsfonder finns, såvitt avser Första–Fjärde AP-fonderna,
ett krav på att styrelseledamöterna är svenska medborgare (3 kap. 2 §
tredje stycket). Denna bestämmelse och alla övriga bestämmelser i 3 kap.
kap. utom den som gäller nomineringsrätten i 3 § första stycket, gäller även
Sjunde AP-fonden (se 5 kap. 6 §). Skälet för förstnämnd regels införande
är en tidigare bestämmelse i regeringsformen som krävde svenskt
medborgarskap för styrelseledamöter i myndigheter under riksdag och
regering (dåvarande 11 kap. 9 § tredje stycket). Detta krav gäller dock inte
längre (se prop. 2009/10:80). Enligt regeringsformen får dock krav på
svenskt medborgarskap uppställas i lag eller enligt förutsättningar som
anges i lag (12 kap. 6 §). Ett borttagande av kravet på svenskt
medborgarskap för styrelseledamöter även i regelverket för AP-fonderna
skulle visserligen kunna ge ett större urval av kandidater och därmed
kunna tillföra ett visst bredare perspektiv inom kapitalförvaltningsområdet
till styrelserna. En sådan reform har dock inte efterfrågats av AP-fonderna.
Det huvudsakliga skälet för detta ställningstagande är att samtliga
styrelseledamöter bör ha åtminstone grundläggande kunskaper om det
svenska pensionssystemet och om svensk statlig förvaltning. Kravet på
svenskt medborgarskap för styrelseledamöterna i Första–Fjärde APfonderna bör således kvarstå.
I lagen om Sjätte AP-fonden finns ett krav på att ledamöterna i
styrelserna för AP-fonderna ska vara bosatta i Sverige (2 kap. 1 § andra
stycket). Ett motsvarande krav saknas i lagen om allmänna
pensionsfonder. Detta har rent praktiskt inneburit ett större urval
kandidater och i vissa fall har styrelseledamöter förordnats i Första–Fjärde
och Sjunde AP-fonderna som inte är bosatta här i landet. Det saknas därför
skäl att behålla det nuvarande kravet på att styrelseledamöter i Sjätte APfonden ska vara bosatta i Sverige. Av skäl som angetts ovan bör det
ersättas av ett krav på svenskt medborgarskap.
I lagen om allmänna pensionsfonder anges att en styrelseledamot inte
får vara underårig eller ha förvaltare, vara i konkurs eller underkastad
näringsförbud (3 kap. 2 § tredje stycket). Den nuvarande bestämmelsen
har sin förebild i aktiebolagsrättsliga bestämmelser. APfondsmyndigheterna bedriver inte näringsverksamhet på det sätt som
aktiebolag gör. Det är dock även när det gäller myndigheter självklart att
en person som är underårig, har förvaltare, är i konkurs eller har
näringsförbud inte bör ha ansvar för en myndighets verksamhet genom att
sitta i dess styrelse. Bestämmelsen bör ändå, för tydlighetens skull,
kvarstå.
AP-fondsmyndigheternas roll som förvaltare av allmänna pensionsmedel ställer stora krav på att de uppbär allmänhetens förtroende. Det är
mot den bakgrunden angeläget att styrelserna är och allmänt uppfattas som
oberoende och oförhindrade att fatta beslut i enlighet med pensionssystemets intressen.
Regeringsformen innehåller en allmän regel som slår fast kravet på
myndigheternas objektivitet (1 kap. 9 §). Den innebär att domstolar samt
förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den
offentliga förvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen
samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Jävsregler för statliga myndigheter finns i förvaltningslagen (2017:900).
Det etiska motivet för jävsregler är att skapa förtroende för att
myndigheten i fråga sköter sina uppgifter på ett objektivt och opartiskt sätt.
Reglerna är långtgående genom att omfatta, förutom omständigheter som
innebär att den som handlägger ett ärende är direkt eller indirekt berörd,
varje särskild omständighet som gör att hans eller hennes opartiskhet i
ärendet kan ifrågasättas (16 §).
Förvaltningslagens jävsregler gäller vid handläggningen av ärenden och
är inte särskilt anpassad efter de många avtalsfrågor som AP-fonderna har
att hantera. I nuvarande lag om allmänna pensionsfonder finns därför
särskilda jävsbestämmelser enligt vilka en styrelseledamot inte får
handlägga frågor om avtal mellan styrelseledamoten och fonden, mellan
fonden och tredje man – om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt
intresse som kan strida mot fondens – eller mellan fonden och en juridisk
person där ledamoten är firmatecknare (3 kap. 8 §). Dessa särskilda
jävsbestämmelser bör kvarstå.
Allmänt sett torde ledamöter med stor erfarenhet av styrelsearbete
tillgodose höga krav på kompetens och oberoende. För att säkerställa att
det inte föreligger någon risk för lojalitetskonflikter mellan uppdraget och
andra intressen är det dock viktigt att regeringen överväger detta noga
redan under urvalsprocessen.
Det är en svår balansgång att hitta kandidater som har tillräcklig
erfarenhet av kapitalförvaltning och samtidigt inte är verksamma i en
annan organisation på sådant sätt att lojalitetskonflikter kan föreligga eller
skulle kunna uppstå. Regeringskansliets praxis när det gäller att ta fram
kandidater till AP-fondernas styrelser innebär att regeringen undviker att
utse personer som är operativt verksamma i en annan kapitalförvaltningsorganisation. Det är framför allt i sådana situationer som det
kan finnas risk att förtroendet för ledamotens opartiskhet rubbas. Andra
uppdrag av icke-operativ natur torde vara mindre riskfyllda ur
förtroendeperspektiv. Regeringen bör alltjämt undvika att utnämna någon
till styrelseledamot om det från allmänhetens perspektiv kan uppstå
misstanke om att personen skulle ta ovidkommande hänsyn genom att ha
ett uppenbart intresse av att AP-fondsmyndigheten agerar på visst sätt, till
exempel på grund av engagemang i närliggande och konkurrerande
verksamhet. Ledamöterna måste i övrigt förutsättas ha förmågan och
omdömet att identifiera jäv när situationen uppstår och agera genom att
inte delta i beslut där jäv föreligger.
Riksdagsledamöter eller anställda i Regeringskansliet bör inte ingå i en
AP-fondsmyndighets styrelse. Risk för lojalitetskonflikter kan uppstå när
frågor som rör aktuell verksamhet ska behandlas eller granskas i riksdagen
eller av regeringen. Anställda i Regeringskansliet kan dessutom lätt
uppfattas som företrädare för regeringen. En styrelseledamot bör inte
63
heller ha styrelseuppdrag för flera AP-fonder. Det är dock inte nödvändigt
att reglera detta i lag.
64
5.3
Ett införlivande av Sjätte AP-fonden i
buffertfondssystemet
5.3.1
Sjätte AP-fondens historik
År 1984 bildades fem fondstyrelser som fick investera i aktier, de s.k.
löntagarfondstyrelserna (prop. 1983/84:50). Löntagarfonderna fick sina
inkomster dels från en del av ATP-avgiften, dels från en ny
vinstdelningsskatt.
År 1992 avvecklades löntagarfondstyrelserna (prop. 1991/92:36) och
tillgångar och skulder fördes över till en nyinrättad avvecklingsstyrelse
(Fond 92–94) utanför AP-fonden. Under åren 1992–1994 skiftades nästan
samtliga fondmedel (28 miljarder kronor) i avvecklingsstyrelsen ut.
Därefter (1996) ombildades avvecklingsstyrelsen till sjätte fondstyrelsen,
som i likhet med fjärde och femte fondstyrelserna fick i uppdrag att placera
i aktier och andra värdepapper på riskkapitalmarknaden (prop.
1995/96:171). Skillnaden var att sjätte fondstyrelsens placeringsregler gav
ökad möjlighet till investeringar i små och medelstora företag. Bakgrunden
var att regeringen ville öka det svenska näringslivets tillgång till riskvilligt
kapital i syfte att främja tillväxt och sysselsättning. I förarbetena betonades
att bristande tillgång till riskkapital kan utgöra en begränsning för
expansion inte minst för små och medelstora företag. Det framgick dock
inte uttryckligen av lagstiftningen att sjätte fondstyrelsens riskkapital
uteslutande skulle riktas till små och medelstora företag.
Till sjätte fondstyrelsen överfördes 10 miljarder kronor från första–
tredje fondstyrelserna och återstående 370 miljoner kronor kom från
avvecklingsstyrelsen. Sjätte fondstyrelsen ålades inte något krav att
fortlöpande bidra till ATP-systemet.
Sjätte AP-fonden kom sedan att lämnas utanför pensionsuppgörelsen
och dess mandat slogs fast i lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden. De
tidigare reglerna för sjätte fondstyrelsen överfördes i princip oförändrade
till denna nya lag. Enligt lagen ska Sjätte AP-fonden, inom ramen för vad
som är till nytta för försäkringen för inkomstgrundande ålderspension,
förvalta tilldelade medel genom placeringar på riskkapitalmarknaden.
Fondmedlen ska placeras så att kraven på långsiktigt hög avkastning och
tillfredsställande riskspridning tillgodoses (3 kap. 1 § lagen om Sjätte APfonden).
Från den 1 juli 2022 gäller ytterligare ett mål för placeringsverksamheten (prop. 2021/22:146). Det nya målet innebär att fondmedlen
ska förvaltas på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och
ansvarsfullt ägande. Vid förvaltningen ska särskild vikt fästas vid hur en
hållbar utveckling kan främjas utan att det görs avkall på det övergripande
målet för placeringsverksamheten (3 kap. 1 a §). Det nya målet motsvarar
det mål om föredömlig förvaltning som gäller för Första–Fjärde APfonderna sedan den 1 januari 2019.
Sjätte AP-fonden ska vidare fastställa närmare mål för sin
placeringsverksamhet (3 kap. 1 b §), ha en värdegrund för förvaltningen
och riktlinjer för vilka tillgångar som fondmedlen inte bör placeras i (3
kap. 1 c §) samt samverka med Första–Fjärde AP-fonderna när det gäller
redovisningen av hur målen om föredömlig förvaltning har uppnåtts (3
kap. 1 d §).
Sjätte AP-fonden har obegränsade möjligheter att investera i onoterade
bolag och noterade riskkapitalbolag. Fonden får dock äga maximalt 30
procent av röstetalet i svenska eller utländska bolag vars aktier är upptagna
till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför
EES. När det gäller andra svenska bolag eller riskkapitalbolag som i sin
tur investerar i aktier som inte har tagits upp till handel på en reglerad
marknad eller en motsvarande marknad (onoterade aktier) finns ingen
sådan begränsning (3 kap. 2 §).
Sjätte AP-fondens tidigare ensidiga inriktning mot svenska bolag
ersattes 2007 av en möjlighet att placera en andel av fondkapitalet
utomlands. Detta kommer till uttryck genom att Sjätte AP-fonden får
utsätta högst tio procent av fondkapitalet för valutakursrisk (3 kap. 2 §
tredje stycket). I förarbetena sägs att den lägre gränsen, än de 40 procent
som gäller för Första–Fjärde AP-fonderna, är motiverad av Sjätte APfondens särskilda uppdrag att inrikta verksamheten mot placeringar i
Sverige (prop. 2006/07:100 s. 188 och 189).
Fonden har under sin existens genomgått ett antal ledningsbyten i
styrelsen och byte av strategi som i huvudsak har berört var tyngdpunkten
i verksamheten ska ligga. De första åren lades tyngdpunkten på
investeringar i den publika marknaden och exponeringen mot noterade
aktier uppgick vid tiden för den kraftiga börsnedgången 2000 till cirka 80
procent av fondkapitalet. Fondens placeringsportfölj utvecklades därefter
gradvis till att till övervägande del bestå av investeringar i onoterade bolag,
den marknad med vilken termen riskkapitalmarknad numera är entydigt
associerad.
Det bör noteras att det i lagtexten inte läggs fast något ansvar för Sjätte
AP-fonden att främja svenskt näringsliv. Som framgått ovan pekar dock
olika förarbetsuttalanden mot att fonden hade ett särskilt uppdrag att
inrikta verksamheten mot placeringar i Sverige. Detta har inneburit att
fondens målsättning fram till 2010 har formulerats av styrelsen som att
fonden genom sin verksamhet även ska bidra till utvecklingen av det
svenska näringslivet. Detta har även påverkat fondens strategi- och
investeringsbeslut. Med hänvisning till att lagstöd saknades för en sådan
tolkning, renodlades dock fondens formulerade, övergripande målsättning
av styrelsen 2011 till att enbart vara att skapa hög avkastning och hålla en
tillfredsställande riskspridning genom placering på riskkapitalmarknaden.
På så sätt eliminerades även den uppenbara målkonflikten mellan detta mål
och det icke-finansiella målet att främja svenskt näringsliv.
Dessutom fattade styrelsen 2011 beslut om en ny strategi som innebar
att investeringarna skulle fokuseras mot mogna bolag. Investeringar i tidig
fas skulle endast göras indirekt via fonder och i mer restriktiv omfattning
än tidigare. Denna strategi har sedan förändrats genom att tidigare
direktinvesteringar successivt har ersatts av fond- och saminvesteringar i
mer mogna, onoterade bolag.
65
Sjätte AP-fonden genomför nu i huvudsak två typer av investeringar;
fondinvesteringar, där kapitalet investeras i en extern fond som sedan
agerar på onoterade marknader, och sidoinvesteringar där AP-fonden
oftast, parallellt gör investeringar i den externa fondens portföljbolag.
Båda typer av investeringar är således oftast indirekta.
Fondinvesteringarna via riskkapitalfonder kategoriseras i sin tur i Buyout,
Venture Capital/Growth och Secondaries. 12 Av investeringsverksamhetens förvaltade kapital 2023 omfattade Buyout-segmentet 79
procent (även sidoinvesteringar ingår inom denna kategori), Venture
Capital/Growth 13 procent och Secondary 4 procent. Fonden investerar
globalt med 12 procent exponering mot Sverige, 11 procent mot övriga
Norden, 44 procent mot Europa, 31 procent mot USA och 2 procent mot
övriga världen.
Sjätte AP-fondens kapital hade vid årsskiftet 2023/2024 vuxit från 10,4
miljarder vid starten 1996 till 70,7 miljarder kronor.
Som jämförelse kan nämnas att Andra AP-fondens portfölj är en
totalportfölj med noterade aktier, räntebärande tillgångar och alternativa
tillgångar; sistnämnd kategori i huvudsak bestående av illikvida tillgångar.
De illikvida tillgångarna består av fastigheter, riskkapitalföretag,
infrastruktur, skog och onoterade krediter. Fondkapitalet hade vid
årsskiftet 2023/2024 vuxit från 130 miljarder vid pensionsreformen
2000/2001 till 426 miljarder kronor.
5.3.2
Hur kan Sjätte AP-fondens verksamhet och
kapital föras över till Andra AP-fonden?
Promemorians förslag: Sjätte AP-fonden ska avvecklas och dess
verksamhet och kapital ska föras över till Andra AP-fonden.
Begränsningsregeln för Första–Fjärde AP-fondernas investeringar i
illikvida tillgångar ska ändras så att fonderna får investera i illikvida
tillgångar som vid investeringstillfället uppgår till högst 45 procent av
fondkapitalet.
Promemorians bedömning: En av regeringen utsedd kommitté ska
tillsättas som ges i uppdrag att genomföra den nya organisationen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Inledning
Av uppdragsbeskrivningen framgår att utredaren ska utreda hur Sjätte APfonden på lämpligt sätt kan integreras i buffertfondssystemet, analysera
alternativet att, och föreslå hur Sjätte AP-fonden kan slås ihop med Andra
AP-fonden på ett sätt som tillvaratar upparbetad kompetens inom området
illikvida investeringar till en buffertfond i Göteborg, analysera och föreslå
Buyout avser investeringar i mogna bolag. Venture Capital/Growth avser investeringar i
bolag i tidig utvecklings- och tillväxtfas som har en relativt högre risknivå. Secondary avser
andrahandshandel med av andra investerare redan ingångna investeringsavtal.
12
66
övergångsregler för ett eventuellt verkställande av en konsolidering och
analysera konsekvenserna av en konsolidering för placeringsreglerna och
vid behov föreslå förändringar.
I detta avsnitt analyseras och föreslås hur Sjätte AP-fondens verksamhet
och kapital kan överföras till Andra AP-fonden och därmed integreras i
buffertfondsystemet.
I avsnitt 5.3.3 lämnas ett alternativt förslag på hur Sjätte AP-fonden på
ett annat lämpligt sätt kan integreras i buffertfondssystemet. Förslaget
bygger på förutsättningen att den nuvarande organisationsstrukturen inte
ändras.
Tidigare överväganden beträffande en sammanslagning av Sjätte APfonden och Andra AP-fonden
Som
framgått
ovan
ingick
inte
Sjätte
AP-fonden
i
pensionsöverenskommelsen. Sjätte fondstyrelsen kvarstod i princip
oförändrad när det nuvarande regelverket för AP-fonderna tillkom i
samband med genomförandet av pensionsreformen som trädde i kraft 2000
och 2001. Fondstyrelsen bytte namn till Sjätte AP-fonden, men reglerades
i stort sett på samma sätt som tidigare, men nu i lagen (2000:193) om Sjätte
AP-fonden. Detta innebär att Sjätte AP-fonden inte fullt ut har inordnats i
pensionssystemet.
I ett remissyttrande över den promemoria 13 som låg till grund för
reformen föreslog sjätte fondstyrelsen att den skulle bygga upp den nya
fjärde buffertfonden inom ramen för sin organisation. I propositionen sägs
dock att de nya föreslagna buffertfonderna (Första–Fjärde AP-fonderna)
är konstruerade som blandfonder och att den specialistfunktion inriktad
mot onoterade aktieinnehav som sjätte fondstyrelsen innehar bör kvarstå.
En sammanvävning av två olika mandat som sjätte fondstyrelsen
respektive buffertfonderna representerar bedömde regeringen därför inte
som lämplig. Dels skulle de nuvarande verksamheternas fokus riskera att
tappas, dels skulle utvärderingen gentemot övriga buffertfonder försvåras
(prop. 1999/2000:46 s. 120 och 121).
I Buffertkapitalutredningens betänkande, som lämnades i augusti 2012,
ingår förslag om att inrätta en ny myndighet, Premiereservstyrelsen, som
skulle administrera och förvalta pensionsreservfonden. Ansvaret för
förvaltningen av fondens kapital skulle ligga inom Premiereservstyrelsen,
men på tre oberoende och självständiga fondstyrelser med identiska
mandat. Tillgångarna i Första–Fjärde AP-fonderna och Sjätte AP-fonden
skulle utgöra kapitalet i pensionsreservfonden. I en föreslagen
övergångsregel stadgas att de medel som vid ett fastlagt datum förvaltas
av Sjätte AP-fonden ska föras över till Premiereservstyrelsen, för att sedan
värdemässigt fördelas lika mellan de tre fondstyrelserna.
Den utredningen föreslår vidare att gällande kvantitativa riktlinjer för
förvaltningen av AP-fonderna ska ersättas med en aktsamhetsprincip. Det
är därför upp till var och en av fondstyrelserna att välja investeringsinriktning inom ramen för Pensionsreservstyrelsens mandat.
Fondstyrelserna får därmed möjlighet att själva ta ställning till om olika
13
AP-fondernas organisation och placeringsregler i det reformerade pensionssystemet (Ds
1999:38).
67
opaginerad Kontrollera mot PDF
typer av riskkapital ska vara en del av portföljen. Sjätte AP-fonden bedöms
därför som överflödig (se SOU 2012:53 s. 404).
I promemorian Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34) föreslås att
buffertkapitalet delas upp i tre AP-fonder som var och en förvaltas av en
AP-fondsmyndighet:
Första,
Andra
respektive Tredje
APfondsmyndigheten. Det föreslås att en ny huvudman för förvaltningen av
buffertkapitalet inrättas. Huvudmannen ska vara en nämndmyndighet, APfondsnämnden, med Pensionsmyndigheten som värdmyndighet. APfondsmyndigheterna ska även vara skyldiga att samverka när det gäller
förvaltning av onoterade tillgångar i syfte att ta tillvara stordriftsfördelar.
Inom Andra AP-fondsmyndigheten, till vilken Sjätte AP-fondens
tillgångar och förpliktelser föreslås föras, ska AP-fondsmyndigheterna
samverka när det gäller förvaltning av onoterade tillgångar. Samverkan
ska ske med utgångspunkt i ett kompetenscenter.
Finns det behov av en specialistfond inriktad på
riskkapitalinvesteringar?
68
Vid pensionsreformen 2000/2001 gjordes bedömningen att det då och
även fortsättningsvis fanns behov av en AP-fond med en specialistfunktion
inriktad mot investeringar på riskkapitalmarknaden. Som framgått ovan
befarades att verksamhetens fokus för denna specialistfunktion riskerade
att tappas om verksamheten överfördes till en av de i reformen skapade
blandfonderna (Första–Fjärde AP-fonderna). Ett annat skäl var att
utvärderingen av dessa tillskapade blandfonder skulle försvåras vid en
konsolidering.
Detta ställningstagande fick som konsekvens att för Sjätte AP-fonden
fastställdes ett mål för placeringsverksamheten som skiljer sig från
motsvarande mål för Första–Fjärde AP-fonderna. Sjätte AP-fonden ska,
inom ramen för vad som är till nytta för försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension, förvalta anförtrodda medel genom placeringar på
riskkapitalmarknaden. Fondmedlen ska placeras så att kraven på långsiktig
hög avkastning och tillfredsställande riskspridning tillgodoses. Målet
motsvarar i huvudsak det som gällde för sjätte fondstyrelsen.
Även för Första–Fjärde AP-fonderna gäller att medlen ska förvaltas på
sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för
inkomstgrundad ålderspension. För dessa AP-fonder gäller däremot att
den totala risknivån i fondernas placeringar ska vara låg och att
fondmedlen, vid vald risknivå, ska placeras så att långsiktigt hög
avkastning uppnås. I motsats till Sjätte AP-fonden som är sluten, ska
Första–Fjärde AP-fonderna i sin placeringsverksamhet dessutom ha
nödvändig beredskap för att kunna överföra medel till
Pensionsmyndigheten.
För såväl Sjätte AP-fonden som Första–Fjärde AP-fonderna gäller
vidare att de ska förvalta fondmedlen på ett föredömligt sätt genom
ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande, utan att det görs avkall
på övriga mål för placeringsverksamheten.
När nu frågan om behovet av en specialistfond inriktad på
riskkapitalinvesteringar analyseras på nytt, 24 år senare, har mycket hänt.
Investeringsmiljön som AP-fonderna är verksamma i har förändrats över
tid och 2019 gjordes stora förändringar av placeringsreglerna för Första–
Fjärde AP-fonderna. Den största förändringen av dessa regler var att
Första–Fjärde AP-fondernas innehav i illikvida tillgångar får uppgå till
högst 40 procent av fondens värde (4 kap. 8 § lagen om allmänna
pensionsfonder). Från den tidigare begränsningen av innehavet av
onoterade värdepapper om högst 5 procent samt placeringar i onoterade
fastighetsaktier och andra andelar i företag som hade till huvudsakligt syfte
att äga och förvalta fast egendom eller tomträtt (fastighetsbolag).
I övrigt finns följande begränsningar för denna allokering i lagen om
allmänna pensionsfonder. Investeringar i onoterade aktier eller andra
andelar får endast ske genom fonder, fastighetsbolag (dvs. bolag som har
till huvudsakligt ändamål att äga eller förvalta fast egendom eller tomträtt)
eller riskkapitalföretag (dvs. företag som har till huvudsakligt ändamål att
äga och förvalta sådana aktier eller andra andelar), 4 kap. 8 a §, första
stycket. Första–Fjärde AP-fonderna får dock förvärva eller inneha aktier
eller andelar i ett onoterat företag om en fond som AP-fonden förvärvar
eller innehar aktier eller andelar i också förvärvar eller innehar aktier eller
andra andelar i företaget (sidoinvestering), 4 kap. 8 a §, andra stycket.
Första–Fjärde AP-fonderna får inte inneha så många aktier eller andra
andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger 10 procent eller
beträffande onoterade riskkapitalföretag, 35 procent av röstetalet för
samtliga aktier eller andra andelar i företaget (4 kap. 9 § första stycket).
Undantag från denna begränsningsregel gäller i huvudsak för aktier eller
andra andelar i onoterade fastighetsbolag (4 kap. 9 § andra stycket 1).
En annan aspekt som har förändrat förutsättningarna för AP-fondernas
verksamhet är deras samarbeten. På eget initiativ samarbetar fonderna i
både kostnads- och investeringsfrågor. Här bör särskilt nämnas Första–
Fjärde AP-fondernas gemensamägda dotterbolag (saminvesteringar).
Första–Fjärde AP-fonderna äger med lika delar fastighetsbolaget
Vasakronan. De äger också sedan 2021 med lika delar investeringsbolaget
4 to 1 Investments. Målet för sistnämnt bolag är att genomföra storskaliga
investeringar i onoterade svenska eller nordiska bolag med påvisbar
positiv samhällspåverkan. Bolaget har 2021 genomfört en investering i
batteritillverkaren Northvolt på 3,4 miljarder kronor och därefter gjort
mindre tilläggsinvesteringar i samma bolag. Noterbart är att detta är
bolagets enda investering. Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna samäger
dessutom sedan 2019 med lika delar Polhem infra; ett bolag med
målsättning att genomföra investeringar och långsiktigt förvalta onoterade
infrastrukturtillgångar i Norden. Investeringar har gjorts i tre bolag inom
områdena fjärrvärme, vindkraft och datainfrastruktur.
Dessa förändringar har inneburit att andelen illikvida tillgångar har ökat
från ca 15 procent (2012) till ca 25 procent av Första–Fjärde AP-fondernas
samlade buffertkapital. I absoluta tal motsvarar det en ökning från ca 150
miljarder till 470 miljarder kronor.
Nedan följer en kort sammanställning över Första–Fjärde AP-fondernas
investeringar i illikvida tillgångar 2023, separat för varje fond.
Första AP-fonden: Andelen illikvida tillgångar var 23 procent.
Investeringarna omfattade 105 miljarder kronor, varav 64,5 miljarder
kronor i fastigheter, 31,5 miljarder i riskkapital och 9,0 miljarder kronor i
infrastruktur.
Andra AP-fonden: Andelen illikvida tillgångar var 32 procent.
Investeringarna omfattade 135 miljarder kronor, varav 46,3 miljarder
69
70
kronor i fastigheter, 52,6 miljarder kronor i riskkapital, 9,2 miljarder
kronor i infrastruktur, 21,6 miljarder kronor i skog och 4,8 miljarder i
onoterade krediter.
Tredje AP-fonden: Andelen illikvida tillgångar var 31 procent.
Investeringarna omfattade 154 miljarder kronor, varav 81,1 i fastigheter,
36,1 miljarder kronor i riskkapital, 21,5 miljarder kronor i infrastruktur,
13,9 miljarder kronor i skog och 1,4 miljarder kronor i onoterade krediter.
Fjärde AP-fonden: Andelen illikvida tillgångar var 19 procent.
Investeringarna omfattade 93 miljarder kronor, varav 45,6 miljarder i
fastigheter, 11,2 miljarder kronor i riskkapital, 12,2 miljarder kronor i
onoterade krediter och 24 miljarder kronor i infrastruktur.
I avsnitt 5.3.1 beskrivs Sjätte AP-fondens historik. Från en tyngdpunkt
under sjätte fondstyrelsens tid mot noterade aktier, utvecklades
placeringsportföljen gradvis till att huvudsakligen bestå av investeringar i
onoterade bolag. Från 2011 fokuseras investeringarna mot mogna bolag.
Investeringar i tidig fas skulle endast göras indirekt via fonder och i mer
restriktiv omfattning än tidigare. Strategin har senare utvecklats genom att
tidigare direktinvesteringar successivt har ersatts av fond- och
sidoinvesteringar i mer mogna, onoterade bolag.
Värt att särskilt notera i sammanhanget är att av investeringsverksamhetens förvaltade kapital 2023 omfattade Buyout-segmentet, dvs.
investeringar i mogna bolag, 79 procent, varav fondinvesteringar 43
procentenheter och sidoinvesteringar 36 procentenheter. Uppmärksammas
bör även att Sjätte AP-fonden, i motsats till Första-Fjärde AP-fonderna,
har obegränsade möjligheter att investera i onoterade bolag och noterade
riskkapitalbolag (3 kap. 2 § lagen om Sjätte AP-fonden).
Sammanfattningsvis kan sägas att Sjätte AP-fonden investerar i
onoterade aktier (onoterade bolag) genom fondinvesteringar, där kapitalet
investeras i en extern fond som agerar på onoterade marknader och
sidoinvesteringar, där AP-fonden oftast, parallellt gör investeringar i den
externa fondens portföljbolag. Första–Fjärde AP-fonderna investerar, som
tydligt framgått, betydligt bredare i illikvida tillgångar och med en delvis
annan inriktning än Sjätte AP-fonden. Investeringar i onoterade aktier
utgör fortsatt en liten del av den totala investeringen i illikvida tillgångar
för Första–Fjärde AP-fonderna. Det kan dock konstateras att de
placeringsregler som gäller för Första–Fjärde AP-fonderna inte skulle
hindra dessa fonder från att bedriva en i huvudsak, motsvarande
investeringsverksamhet som Sjätte AP-fonden nu bedriver.
Värt att notera är dock att det mål som gäller för Första–Fjärde APfondernas placeringsverksamhet innebär att dessa fonder ska skapa en
tillgångsportfölj som har en tillräckligt hög risk så att den resulterande
förväntade avkastningen på fondkapitalet bidrar till att balanstalet i
inkomstpensionssystemet överstiger 1, samtidigt som risken inte är så hög
att den i stället ökar sannolikheten för automatisk balansering. Förväntad
avkastning ska således vägas mot risk, med utgångspunkt i utgående
pensioner. Risken vid en given nivå av förväntad avkastning bör sedan
minskas genom diversifiering mellan olika tillgångsslag.
Utgångspunkten för Sjätte AP-fondens mål för placeringsverksamheten
är däremot att det inte föreligger något krav på att den fonden ska ha
nödvändig beredskap för att överföra medel till Pensionsmyndigheten.
Kopplingen till inkomstpensionssystemet är även mindre direkt genom att
det endast stadgas att fonden ska investera på riskkapitalmarknaden, inom
ramen för vad som är till nytta för det systemet. Dessutom krävs en
långsiktigt hög avkastning och tillfredsställande riskspridning för de
medel som Sjätte AP-fonden disponerar över.
Sjätte AP-fonden har, sedan strategin ändrades 2011, varit betydligt mer
framgångsrik i sin investeringsverksamhet än under tiden dessförinnan.
Som framgått har å andra sidan investeringsmiljön för Första–Fjärde APfonderna genomgått betydande förändringar. Frågan om det även
fortsättningsvis finns behov av en AP-fond med en specialistfunktion
inriktad mot riskkapitalinvesteringar får därför nu anses betydligt mer
mångfasetterad.
Mot bakgrund av vad som ovan har redovisats, kan det återigen
konstateras att möjligheten att bedriva den verksamhet som Sjätte APfonden gör även skulle kunna bedrivas som en del av Andra AP-fonden.
Frågan är nu snarare om det fokus på riskkapitalverksamhet som Sjätte
AP-fonden har skulle riskera att förloras vid en konsolidering. Sistnämnd
fonds verksamhet är ju till nytta för inkomstpensionssystemet på ett annat
sätt, närmast som en extra buffert i systemet. Uppmärksammas bör även i
sammanhanget att målet för placeringsverksamheten för Andra AP-fonden
begränsar möjligheten för den fonden att kraftigt öka andelen riskkapital i
portföljen. Andra AP-fonden skulle helt enkelt inte långsiktigt kunna
bedriva riktigt samma omfattande riskkapitalverksamhet som Sjätte APfonden nu bedriver. Inom ramen för gällande placeringsrestriktioner och
med hänsyn till målet för verksamheten, är det nämligen lämpligt för
Andra AP-fonden att ha en större diversifiering inom hela tillgångsslaget
illikvida tillgångar än den mycket stora koncentration av riskkapital som
skulle bli följden av en konsolidering med Sjätte AP-fonden. Andra APfonden hade vid utgången av 2023 ca 52,6 miljarder kronor investerat via
fonder i riskkapital. Sjätte AP-fonden hade vi samma tid 67.7 miljarder
kronor investerat i portföljen. Frågan om en eventuell förändring av det
generella förvaltningsmandatet för Första–Fjärde AP-fonderna – dvs. i
detta fall behovet av ändrade placeringsregler till följd av konsolideringen
– behandlas nedan.
Avslutningsvis kan noteras att syftet med att behålla en specialistfond
för riskkapitalinvesteringar vid tiden för pensionsreformen var att Sjätte
AP-fonden långsiktigt skulle bidra genom ytterligare riskspridning i
förhållande till Första–Fjärde AP-fondernas stora innehav av börsnoterade
och omsättningsbara tillgångar och på så sätt medverka till en god
avkastning i förhållande till risk för det samlade buffertkapitalet, dvs.
systemet som helhet. Denna roll har påtagligt minskats genom att den
totala andelen noterade aktier i Första–Fjärde AP-fondernas portföljer har
sjunkit kraftigt över tid och uppgår, per december 2023, till mellan 37,5
och 52,7 procent (i genomsnitt ca 46 procent). När det gäller illikvida
tillgångar har utvecklingen gått i motsatt riktning. Andelen var 2023 25,9
procent i genomsnitt av fondkapitalet i Första–Fjärde AP-fonderna. I
sammanhanget bör dock särskilt noteras att andelen onoterade aktier var
vid denna tid endast 7 procent i genomsnitt av fondkapitalet i dessa fonder.
För att frågan om det är lämpligt att bevara Sjätte AP-fonden som en
specialistfond för riskkapitalinvesteringar eller om en konsolidering med
Andra AP-fonden är att föredra ska kunna besvaras på ett adekvat sätt,
krävs dock även en analys av positiva kvalitativa effekter, besparings-
71
opaginerad Kontrollera mot PDF
potential, omställnings- och transaktionskostnader, risker och alternativkostnader vid en sådan konsolidering. En sådan analys görs nedan.
Effekterna av att Sjätte AP-fondens verksamhet och kapital förs över till
Andra AP-fonden
Positiva kvalitativa effekter – stärkt förvaltningsverksamhet
En uppenbar fördel med att placera Sjätte AP-fondens riskkapitalverksamhet i en större kontext är att den löpande likviditeten som krävs
kan vara placerade i avkastande tillgångar på ett annat sätt än vad som är
möjligt för Sjätte AP-fonden som en egen, stängd fond. För att på ett
effektivt sätt kunna investera i onoterade aktier, särskilt genom
riskkapitalfonder, krävs nämligen att investeraren både har tillgång till
likviditet för att löpande göra investeringar och samtidigt ha
förutsättningar att investera det kapital som fonden erhåller från
avkastningen på sina investeringar. Valutasäkring av investeringarna i
onoterade aktier underlättas på motsvarande sätt och blir mindre kostsam
(se närmare i konsekvensanalysen, avsnitt 7.1.2).
Vad gäller riskkapitalverksamheten kan det också finnas en betydande
kostnadsfördel att vara en stor investerare. Ett samlat, betydligt högre
kapital i de fonder som väljs ut, ger en större förhandlingsförmåga som
kan ge lägre förvaltningsavgifter och bättre tillgång till attraktiva
sidoinvesteringar.
En konsolidering skulle dessutom kunna ge utrymme för ökade resurser
inom vissa, centrala enheter inom investeringsverksamheten. Även andra
områden skulle kunna stärkas. Sjätte AP-fonden har en liten och slimmad
organisation och det skulle vara positivt att ha tillgång till interna resurser
på områdena för regelefterlevnad, riskkontroll, IT-säkerhet, etcetera. Detta
skulle i förlängningen stärka förvaltningsverksamheten.
En större organisation med en bredare verksamhet skulle också skapa
attraktiva roller och leda till förbättrade möjligheter att rekrytera personal
med rätt kompetens och driv.
Hur den, på detta sätt stärkta verksamheten, skulle påverka avkastningen
är dock mycket svårt att kvantifiera.
Besparingspotential
72
AP-fonderna kan redan idag sägas vara kostnadseffektiva var för sig, och
det framhålls ofta att de har en låg kostnad jämfört med jämförbara
internationella pensionsfonder. I fallet med Andra- och Sjätte AP-fonderna
– med sinsemellan väldigt olika verksamheter – är kostnadssynergierna
vid en konsolidering däremot inte alltid uppenbara.
Det finns dock viss besparingspotential i lägre samlade kostnader för
direkta informationstjänster, IT-relaterade produkter eller tjänster och
övrig administration. Mer uppenbara besparingar är den dubbla kostnaden
för verkställande direktör och styrelse. Resurser skulle också kunna
frigöras då det endast behövs en hållbarhetschef, en kommunikationsansvarig och i förlängningen en HR-funktion.
Hur stora de långsiktiga kostnadsbesparingarna skulle kunna bli är inte
helt lätt att fastställa. Uppskattningar av dessa besparingar görs i
konsekvensanalysen (avsnitt 7.1.2).
Det är viktigt att understryka att det kan ta tid innan samtliga
kostnadsbesparingar kan realiseras. Tidsutdräkten beror på längden och
komplexiteten i de olika avtal som behöver hanteras. En hel del avtal kan
sägas upp, medan många andra behöver omförhandlas. Full effekt av en
konsolidering uppnås först då samtliga avtal löpt ut.
En konsolidering är dock även förknippad med en rad kostnader. Dessa
kan delas in i engångs-, övergångs- och avvecklingskostnader samt i
transaktionskostnader.
Engångs-, övergångs- och avvecklingskostnader
Det finns som nämnts besparingspotential när det gäller överlappande
personella resurser. På motsvarande vis är engångskostnader för övertalig
personal en av de största kostnadsposterna.
En annan engångspost är omställningskostnader för lokaler, i förväg
uppsagda avtal, flytt mm. Sjätte AP-fonden har sedan många år ett litet
kontor i Stockholm, vilket betraktas som avgörande för verksamheten. Det
är främst fråga om rekryteringsskäl och närhet till internationella
motparter på resa.
Utöver omställningskostnader för personal och lokaler, finns
engångskostnader för i förväg uppsagda avtal, dvs. licenser, system och
andra kontraktsförbindelser. Många av dessa löper med avtalstider om
högst ett år. Även om listan över de typer av omställningskostnader som
kommer att uppstå i samband med en konsolidering är förhållandevis
okontroversiell, är det svårt att göra de kvantitativa kostnadsuppskattningarna. Uppskattningar av dessa kostnader görs i konsekvensanalysen
(avsnitt 7.1.2).
Transaktionskostnader
Under en konsolidering kommer omfattande portföljtransformationer att
behöva genomföras, vilket kan leda till betydande transaktionskostnader.
Hur stora dessa blir beror på en mängd faktorer: hur flytt av tillgångarna
sker, hur tillgångarna som flyttas skiljer sig från önskad allokering hos den
mottagande fonden, hur snabbt omallokeringen sker och hur stora
avvikelser i allokeringen till onoterade tillgångar som accepteras.
Sjätte AP-fondens investeringar består – utöver likviditetsförvaltningen
– enbart av onoterade innehav i bolag och riskkapitalfonder. Bolagsform
och jurisdiktion varierar. Det är svårt att avyttra onoterade investeringar i
förtid utan att förstöra värden. I det följande fokuseras därför på överföring
av tillgångar, vilket kan vara väl så komplext.
Varje överföring kommer att behöva hanteras individuellt i samarbete
med övriga delägare/förvaltare. Varje enskild transferering kommer att
innebära juridiska överväganden och omfattande arbete – internt och
externt – av juridiska resurser samt administrativt arbete av Backoffice.
Normalt krävs godkännande från förvaltare/motparter för att flytta varje
tillgång. En uppskattning av de externa kostnaderna görs i
konsekvensavsnittet (avsnitt 7.1.2).
73
opaginerad Kontrollera mot PDF
Till dessa externa kostnader ska läggas interna resurser som krävs hos
ägaransvariga, jurister och Backoffice. Härtill kommer sannolikt relativt
stora kostnader för mer generella skattemässiga överväganden kring hur
ägandet bäst ska struktureras för framtiden där extern internationell
skatteexpertis i ett antal jurisdiktioner – inte minst USA –behöver anlitas.
För att begränsa de totala kostnaderna kan man överväga att avstå från att
överföra tillgångar där avtalet kommer att upphöra i närtid, men även när
en fond närmar sig likviditetstidpunkten.
Det bör noteras att vissa tillgångar kan visa sig omöjliga att transferera
till någon annan enhet, beroende på att erforderliga godkännanden inte
inkommer eller på grund av skatteskäl, där en transferering kan resultera i
mycket stora skattekostnader. Att samtliga innehav inte kan överföras
kommer att leda till en administrativt tung ”legacy-portfölj” som kommer
att behöva hanteras.
Sammantaget visar ovanstående att det kommer att vara mycket
komplicerat, resurskrävande och kostsamt att överföra Sjätte AP-fondens
specifika portfölj. Det kan vidare konstateras att de direkta kostnaderna
kopplade till en konsolidering skulle kunna uppgå till flera gånger den
årliga besparingspotentialen. Genom att avstå från att överföra tillgångar
där avtalet kommer att upphöra i närtid kan transaktionskostnaderna
begränsas betydligt och de direkta kostnaderna förknippade med en
konsolidering skulle närma sig den årliga besparingspotentialen, med de
mest positiva antagandena. Denna möjlighet kan öppnas genom att
regeringen kan bestämma att vissa tillgångar ska förvaltas avskilt från
övriga tillgångar och avvecklas av mottagande myndighet. En
uppskattning av kostnader och besparingspotential görs i avsnitt 7.1.2.
Det finns dessutom en rad risker förknippade med konsolideringsprocessen. Det handlar om följande.
Personalrisker
74
En lång och tidvis osäker process riskerar att leda till kompetensflykt och
svårigheter att attrahera ny och nödvändig kompetens. Sjätte AP-fonden
har redan förlorat personal, och har svårt – eller har avstått från – att
rekrytera ersättare. Detta kan leda till operationella risker för såväl den
pågående verksamheten som för själva konsolideringen. För att minska
dessa risker kan det vara påkallat att formulera riktade insatser för att säkra
viktiga nyckelpersoners medverkan under omställningsprocessen.
Nyckelpersoner återfinns bland dem med kärnkompetens inom
kapitalförvaltningen, Backoffice, IT och juridik.
Kompensationspaket för att behålla nyckelkompetenser kan bestå av
befattningstillägg under transitionsperioden eller en ”stay-on” i form av en
engångsersättning vid transitionsperiodens slut.
I sammanhanget kan även nämnas att i 6 b § lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS) finns bestämmelser om övergång av verksamhet.
Innebörden av dessa bestämmelser är att om det är identitet i den
verksamhet som går över från en arbetsgivare till en annan, går också
anställningsavtalen i dess lydelse vid övertagandetidpunkten för de
arbetstagare som hör till den överlåtna verksamheten över på den nya
arbetsgivaren. För att de bestämmelserna ska vara tillämpliga krävs att det
har skett ett arbetsgivarbyte. På det statliga området sker ett
arbetsgivarbyte om verksamhet går över från en myndighet till en annan.
I den här aktuella situationen innebär det anförda att Sjätte AP-fondens
verksamhet övergår till Andra AP-fonden. En överföring av tillgångar från
Sjätte AP-fonden till Andra AP-fonden bör ske först i samband med att
Sjätte AP-fonden upphör med sin verksamhet. Då sker även ett
arbetsgivarbyte (se i övrigt i Övergångsfrågor och ikraftträdande, avsnitt
6).
Marknadspåverkan
Det kan finnas risk för marknadspåverkan när portföljer avvecklas och
integreras. Dessa risker är mindre för Sjätte AP-fondens internationella
riskkapitalportfölj. En tillräcklig implementeringshorisont och gradvis
integrering begränsar den risk för negativ marknadspåverkan som
möjligen finns och minskar också värdeförlusten.
Särskild uppmärksamhet kommer dock att krävas vid avveckling av en
eventuell valutabok för prispåverkan på den svenska kronan. Det kan finns
skäl att informera Riksbanken om implementering i god tid före
avvecklingen. Under genomförandet kan också löpande information
behöva ges.
Avslutningsvis bör pekas på att de största riskerna med en konsolidering
är en förlust av mjuka värden och de betydande operationella riskerna som
kan påverka avkastningen.
Alternativkostnader
Det är av naturliga skäl mycket svårt att kvantifiera alternativkostnaden i
form av förlorad avkastning, men man kan konstatera att endast en liten
påverkan på förvaltningsresultatet innebära mycket stora belopp (se
exempel i konsekvensanalysen, avsnitt 7.1.2).
En brist på fokus under övergångsperioden och ett tapp av
nyckelpersoner kan leda till minskad avkastning. Påtvingade avbrott i
investeringsverksamheten och ett icke-konsekvent agerande kan vidare få
negativ påverkan på möjligheter att få investera i attraktiva
sidoinvesteringar, och därmed hämma portföljens framtida utveckling,
etcetera.
En ännu större alternativkostnadsfråga är dock, som tidigare nämnts, den
framtida andelen av onoterade aktier i den totala buffertfondsportföljen.
Sjätte AP-fonden har ett unikt mandat med en verksamhet som är helt
inriktad på onoterade aktier – ett tillgångsslag som är förenat med relativt
hög risk, men som i gengäld har genererat mycket god avkastning under
en rad år. Andra AP-fondens totala risknivå ska å andra sidan vara låg och
vid vald risknivå ska en långsiktigt hög avkastning uppnås. Andra APfonden kommer, med oförändrat uppdrag och strategi, vid en
konsolidering, få en alltför hög allokering av illikvida tillgångar. Även
med en övergångsregel för dessa tillgångar kommer Andra AP-fonden att
vilja minska andelen onoterade aktier till dess att den passar uppdraget.
Resultatet kommer på sikt att bli en minskad andel onoterade aktier i det
totala buffertsystemet, i jämförelse med idag. Hur stort avkastningstapp
det skulle betyda, beror naturligtvis på bedömningen av den framtida
75
utvecklingen på marknaderna för onoterade aktier, men om utvecklingen
skulle ligga i ungefär samma härad som snittet under de senaste åren skulle
denna alternativkostnad vara betydande. En uppskattning görs i
konsekvensanalysen, avsnitt 7.1.2.
Sammanfattande slutsatser
Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden bedriver sinsemellan väldigt olika
verksamheter. Sjätte AP-fonden har ett unikt mandat, och mål att skapa
långsiktigt hög avkastning med tillfredsställande riskspridning – att
jämföra med Andra AP-fonden och övriga buffertfonder vars totala
risknivå ska vara låg och vid vald risknivå ska en långsiktigt hög
avkastning uppnås. Sjätte AP-fonden har en internationell portfölj
bestående av fond- och sidoinvesteringar inom området onoterade aktier.
Andra AP-fonden har däremot en totalportfölj med noterade aktier,
räntebärande tillgångar och alternativa tillgångar; sistnämnd kategori i
huvudsak bestående av illikvida tillgångar. De illikvida tillgångarna består
av fastigheter, riskkapital, infrastruktur, skog och onoterade krediter.
Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden har gott internationellt
renommé och har betecknats som kostnadseffektiva i internationella
jämförelser. Dock har Andra AP-fonden, under en rad år, haft en
kostnadsbild som legat högre än de andra jämförbara buffertfonderna.
Under senare år har ett kostnadseffektiviseringsarbete bedrivits, och gapet
till de andra fonderna har minskat. Vid utgången av 2023 hade Andra APfondens förvaltningskostnadsandel gått ned till 0,09, att jämföra med 0,11
i december 2022. Sjätte AP-fonden bedriver en annan typ av verksamhet
– investeringar i riskkapital – vilken har en annan kostnadsstruktur.
Eftersom Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden bedriver så olika
verksamheter, ser de potentiella kostnadssynergierna helt annorlunda ut än
i fallet med de stockholmsbaserade buffertfonderna, vilkas verksamheter
är mer homogena (se avsnitt 5.4).
Det bör dock uppmärksammas att det finns skalfördelar i Andra APfonden som kan utnyttjas. Det framhålls från fondens sida att den skulle
ha möjlighet att förvalta ett betydligt större kapital än idag utan
motsvarande procentuell ökning av kostnadsmassan. En konsolidering
skulle, om det i den processen tillvaratas de styrkor som byggts upp i
respektive fond, kunna addera mervärde.
En konsolidering av detta slag är dock ett komplext integrationsprojekt
som tar flera år att genomföra. Just verksamhet med onoterade aktier med
sina långa åtaganden och juridiskt komplexa upplägg tillför dessutom
särskilda utmaningar. Den innebär stora risker – framför allt under en
övergångsperiod – för en negativ påverkan på avkastningen. Även en liten
minskning i avkastningen får stora effekter. Det finns också betydande
direkta och indirekta kostnader förknippade med genomförandet av en
konsolidering
Synen på risk – i termer av operationella risker och potentiellt förlorad
avkastning – i relation till möjligheten att utnyttja skalfördelar och att
uppnå en mer effektiv och rationell förvaltning av buffertkapitalet är
således avgörande faktorer vid en bedömning av detta
konsolideringsförslags lämplighet.
76
Därtill kommer den mer buffertsystemövergripande frågan om synen på
riskkapital och tillgångsslagets optimala storlek i systemet. Sjätte APfondens verksamhet är helt inriktad på onoterade aktier – ett tillgångsslag
som är förenat med relativt hög risk, som kräver mer specialiserad kunskap
och är mer kostnadsintensivt än förvaltningen av andra tillgångsslag, men
som i gengäld har genererat god avkastning under en rad år. De två
förslagen – konsolidering respektive oförändrad organisationsstruktur –
kommer, med nuvarande regler, att leda till olika stor andel av detta
tillgångsslag i det totala buffertfondssystemet. För systemet som helhet har
Sjätte AP-fondens fokus på – och stora innehav av – onoterade aktier
ansetts ge en önskvärd riskspridning.
I det sammanhanget kan konstateras att Andra AP-fonden, med
oförändrat uppdrag och strategi, efter en konsolidering, kommer att få en
alltför hög allokering av riskkapital. Även med en regel som ökar
möjligheterna att investera i illikvida tillgångar under en övergångstid,
kommer Andra AP-fonden att vilja minska andelen onoterade aktier till
dess att den passar uppdraget. Resultatet kommer på sikt att bli en minskad
andel onoterade aktier i det totala buffertsystemet, i jämförelse med idag.
Det finns anledning att permanent ändra begränsningsregeln för Första–
Fjärde AP-fondernas investeringar i illikvida tillgångar, så att fonderna får
investera i illikvida tillgångar som vid investeringstillfället uppgår till
högst 45 procent av fondkapitalet (jämfört med 40 procent enligt
nuvarande regler). Ett sådant förslag ger en möjlighet för en konsoliderad
Andra AP-fond att på sikt kunna långsiktigt öka andelen onoterade aktier
i portföljen, i jämförelse med idag. Förslaget ger även de andra
buffertfonderna samma möjlighet. Sammantaget kan en sådan ändring av
placeringsreglerna leda till en större riskspridning i buffertfondssystemet,
samtidigt som buffertfonderna även fortsatt har nödvändig beredskap att
överföra medel till systemet (se mer om konsekvenserna av detta förslag i
avsnitt 7.1.2).
Förslaget att avveckla Sjätte AP-fonden och föra över dess verksamhet
och kapital till Andra AP-fonden syftar ytterst till att förbättra
förutsättningarna för en ändamålsenlig och kostnadseffektiv förvaltning av
buffertkapitalet och på så sätt på sikt uppnå en högre nettoavkastning –
givet risk – som bidrar till finansieringen av, och stabiliteten i,
pensionssystemet. Som har beskrivits ovan finns dock även en rad
nackdelar med konsolideringsförslaget. Förslaget är dock möjligt att
genomföra och förväntas ge förutsättningar för en mer ändamålsenlig och
kostnadseffektiv förvaltning av buffertkapitalet.
En sådan konsolidering innebär övergångsregler. Även en rad andra
överväganden måste göras, bland annat om buffertfonderna blir svårare att
utvärdera efter en konsolidering. Inledningsvis bör inriktningen emellertid
vara på frågorna om lämpligast metod för att skapa en fond baserad i
Göteborg samt bevarande av den specialistkompetens när det gäller
riskkapitalinvesteringar som finns inom Sjätte AP-fonden och hur den kan
tas tillvara inom Andra AP-fonden, när förstnämnd fonds verksamheten
och kapital överförs.
77
Metoder för samgående
78
Bolagsrättsligt gäller beträffande fusion att två eller flera aktiebolag kan
gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av
bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det
eller de överlåtande bolagen. Vid fusion upplöses det eller de överlåtande
bolagen utan likvidation. Fusion kan ske mellan det övertagande bolaget
på ena sidan och ett eller flera överlåtande bolag på den andra (absorption)
eller mellan två eller flera överlåtande bolag, genom att de bildar ett nytt,
övertagande bolag (kombination) (23 kap. 1 § aktiebolagslagen
[2005:551]). Efter att ha följt en stor mängd förfaranderegler i lagen, ska
styrelsen för det övertagande bolaget anmäla fusionen för registrering (23
kap. 25 §). När registrering har skett inträder en rad rättsverkningar; främst
att överlåtande bolags tillgångar och skulder, med ett visst undantag,
övergår till det övertagande bolaget och att överlåtande bolag upplöses (se
närmare i 23 kap. 26 §). Motsvarande regler gäller beträffande ekonomiska
föreningar (se 16 kap. lagen [2018:672] om ekonomiska föreningar).
När det gäller ett samgående mellan Sjätte AP-fonden och Andra APfonden kan vi inledningsvis konstatera det uppenbara, att det är fråga om
samgående mellan myndigheter och inte bolag eller föreningar. Regler för
samgående inom dessa associationsformer kan dock tjäna som
utgångspunkt.
Vid pensionsreformen 2001 byggdes Först–Fjärde AP-fonderna upp
runt de existerande myndigheterna. Tredje fondstyrelsens verksamhet
upphörde och dess tillgångar och skulder fördes över till första
fondstyrelsen. Första, andra, fjärde och femte fondstyrelserna skulle
utgöra de nya buffertfonderna. Första, andra och fjärde fondstyrelserna
bytte namn till Första, Andra respektive Fjärde AP-fonderna, medan femte
fondstyrelsen bildade Tredje AP-fonden. I 4 § lagen (2000:194) om
införande av ny lagstiftning för allmänna pensionsfonder stadgas att tredje
fondstyrelsen ska upphöra med sin verksamhet vid ett visst datum och att
tillgångar och förpliktelser i verksamheten då ska överföras till Första APfonden; en form av absorption.
I Buffertkapitalutredningens betänkande (SOU 2012:53) görs
bedömningen att där föreslagen ny organisation och nya placeringsregler
medför så genomgripande förändringar i förhållande till den gällande
strukturen att hela förvaltningsorganisationen ska avvecklas och nya
myndigheter byggas från grunden.
I promemorian Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34) föreslås att
buffertkapitalet delas upp i tre AP-fonder som var och en förvaltas av en
AP-fondmyndighet. Dessa myndigheter byggs upp med utgångspunkt i tre
av de existerande AP-fonderna. Sjätte AP-fondens kapital förs över till
Andra AP-fonden. En av Första, Tredje och Fjärde AP-fonden avvecklas
och dess kapital förs över till de tre kvarvarande AP-fonderna. Regeringen
fattar beslut om vilken av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden som ska
avvecklas samt om hur den avvecklade fondens tillgångar och förpliktelser
ska fördelas mellan de tre kvarvarande AP-fonderna. I en föreslagen
införandelag stadgas när respektive fond ska upphöra med sin verksamhet
samt när och hur respektive avvecklad fonds tillgångar och förpliktelser
ska överföras. Det kan konstateras att även här är det fråga om samgåenden
som en form av absorption. När det gäller förslaget om avveckling av en
stockholmsfond är dock upplägget för samgåendet vidare; den avvecklade
AP-fondens tillgångar och förpliktelser ska fördelas till de kvarvarande
buffertfonderna enligt regeringsbeslut.
Denna absorptionsmetod är klar och tydlig och bör även i huvudsak
användas i detta fall. En överföring av tillgångar från Sjätte AP-fonden till
Andra AP-fonden bör ske i samband med att Sjätte AP-fonden upphör med
sin verksamhet. Som tidigare nämnts kan det dock visa sig omöjligt att
transferera vissa tillgångar beroende på att erforderliga godkännanden inte
kan nås eller på grund av skatteskäl, där en överföring kan resultera i
mycket stora kostnader. I dessa fall ska regeringen kunna bestämma att
sådana tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar och avvecklas
(se i övrigt i Övergångsfrågor och ikraftträdande, avsnitt 6). En av
regeringen tillsatt genomförandekommitté bör starta sitt arbete direkt efter
beslut av riksdagen om lagstiftningspaketet.
Hur kan Sjätte AP-fondens upparbetade kompetens inom området
riskkapitalinvesteringar tillvaratas?
Generellt sett kan sägas att investeringsprocessen för olika tillgångsslag
inom kategorin onoterade tillgångar skiljer sig åt och att processen har
förändrats över tid. Ett exempel är arbetsmetoden när det gäller
internationella pensionsfonders investeringar i onoterade tillgångar inom
riskkapitalområdet. Investeringar via fond-i-fondstrukturer har ersatts av
direkta fondinvesteringar som dessutom i allt större utsträckning
kompletteras av sidoinvesteringar. Att komplettera en riskkapitalportfölj
av fondinvesteringar med sidoinvesteringar innebär ofta att den totala
kostnaden minskar jämfört med att investera motsvarande belopp enbart i
en fondstruktur. Anledningen är att den normala avgiftsstrukturen för
riskkapitalinvesteringar
inte
tillämpas
vid
sidoinvesteringar.
Sidoinvesteringar kräver dock en annan kompetens än fondinvesteringar
och innebär att viss kompetens för direktinvestering måste finns inom
förvaltarens interna organisation. Sådana investeringar leder därmed till
högre interna kostnader, men dessa kan kompenseras av lägre kostnader
totalt sett. Det har även utvecklats ett mer strukturerat sätt att arbeta med
risk i portföljer av onoterade tillgångar. Den totala risken kan justeras
genom investeringar i andelar i existerande riskkapitalfonder som säljs i
andra hand av andra finansiella aktörer. Dessutom förekommer nu en rad
andra investeringsmodeller för att den institutionella investeraren ska få
exponering mot aktier och andelar i onoterade företag (se närmare i avsnitt
2.7).
När det gäller Första–Fjärde AP-fondernas investeringar i riskkapital har
olika strategier valts.
Första AP-fondens investeringar i riskkapital utgjorde vid utgången av
2023 28 procent av de illikvida tillgångarna eller 6,5 procent av det totalt
förvaltade kapitalet. Fonden investerar i onoterade aktier genom mandat
som utfärdas till samarbetspartners omkring vart tredje år via en
partnerskapsmodell (eng. separately managed account, se avsnitt 2.7).
Dessa partners är välkända större aktörer. De erbjuder specialanpassade
investeringsupplägg, som exempelvis individuellt anpassade separata
konton. Tidigare samarbetsformer för Första AP-fonden har nu ersattes av
en modell där vissa arbetsmoment i investeringsprocessen outsourcas. Den
79
80
nya investeringsmodellen innebär lägre kostnader än den fond-i-fondmodell som tidigare användes. Till skillnad från tidigare är de delmoment
som idag läggs ut på samarbetspartners förknippade med en fast avgift i
stället för en procentsats på förvaltat kapital eller vinstdelning. Även den
nya modellen är dock förknippad med två lager av avgifter; avgifter till
samarbetspartners och till underliggande fonder som kapitalet investeras i.
Investeringar i tillgångsklassen motiveras genom en högre avkastning,
diversifieringseffekter och genom möjligheten att få tillgång till
investeringar som inte är tillgängliga på den noterade marknaden. Utöver
detta ger modellen en möjlighet att realisera fondens övergripande
hållbarhetsstrategi.
Andra AP-fondens investeringar i riskkapital utgjorde vid utgången av
2023 32 procent av de illikvida tillgångarna eller 12 procent av det totala
fondkapitalet. Fonden har sedan start genomfört över 200 investeringar i
riskkapitalfonder, fördelat på ca 45–50 externa fondförvaltare och har i
kapital mätt störst exponering mot tillgångsklassen onoterade aktier av
Första–Fjärde AP-fonderna. Enligt gällande strategi ska en allokering ske
med diversifiering utifrån mognadsfas, geografi och tid – dessutom med
god spridning och begränsad avvikelse från marknadsportföljen inom
noterade aktier. I sammanhanget kan uppmärksammas att fonden
uppskattar att antalet underliggande bolag i den onoterade aktieportföljen
överstiger antalet bolag som fonden investerar i inom de noterade
marknaderna, vilket visar på en bred diversifiering.
För Tredje AP-fonden stod vid utgången av 2023 de onoterade
aktieinnehaven för ca 25 procent av de illikvida tillgångarna eller 7,3
procent av det totala fondkapitalet. Fondens investeringar sker uteslutande
genom fondinvesteringar via fondförvaltare. Den har en mogen och
väldiversifierad portfölj där riskspridning eftersträvas med avseende på
geografi, tid och mognadsfas samt genom att i stor utsträckning
återinvestera hos välkända och väl presterande förvaltare. I det fall
befintliga förvaltare växer ur sitt tidigare mandat med avseende på storlek
på underliggande bolag, görs alltid en utvärdering om en återinvestering
bör ske med beaktande av det ändrade investeringsfokuset.
Fjärde AP-fondens investeringar i riskkapital vid utgången av 2023
utgjorde 12 procent av de illikvida tillgångarna eller 2,2 procent av det
totala fondkapitalet. Fondens investeringar i onoterade aktier sker primärt
genom fondinvesteringar eller genom plattformsinvesteringar
tillsammans med välkända förvaltare med fullt eller delvist diskretionärt
förvaltningsmandat (se om alternativa investeringsstrukturer i avsnitt 2.7).
Värt att notera i sammanhanget är att exponeringen över tid gått mot färre
och större investeringar i onoterade aktier i syfte att ge fonden mer
påverkanskraft i förhandlingar, men även för att ge respektive investering
mer genomslag i portföljen.
Som framgått har således Första–Fjärde AP-fonderna över tid
upparbetat en betydande kompetens inom riskkapitalområdet. Efter
noggranna överväganden har de valt olika modeller för den
investeringsverksamheten. I jämförelse med Sjätte AP-fonden har
dessutom i vart fall Andra AP-fonden investerat i riskkapital till ett belopp
som inte i så stor utsträckning understiger förstnämnd fonds investeringar
i det tillgångsslaget. Även Första- och Tredje AP-fonderna har – genom
fondstrukturer – allokerat en relativt stor del av sitt kapital till
riskkapitalmarknaden. Andra- och Tredje AP-fonderna har valt att
investera i onoterade företag via fonder, dock utan att komplettera dessa
investeringar med sidoinvesteringar. Detta gäller dock inte undantagslöst.
Vid något enstaka tillfälle har Andra AP-fonden gjort sidoinvesteringar
inom detta område.
Det kan vidare konstateras att inom riskkapitalområdet och då särskilt
beträffande sidoinvesteringar, har Sjätte AP-fonden upparbetat en
kompetens som – trots stora konstaterade kunskaper och färdigheter inom
de andra buffertfonderna – bör tas tillvara efter en överföring av
verksamheten från Sjätte AP-fonden till Andra AP-fonden.
AP-fonderna har sedan en tid tillbaka samarbetat via ett gemensamt
samverkansråd. Rådet har en övergripande roll att se till att samverkan sker
mellan fonderna. Samarbetet inleddes av Första–Fjärde AP-fonderna, men
Sjätte och Sjunde AP-fonderna deltar på senare år i allt större utsträckning.
AP-fonderna samarbetar i en rad funktionsinriktade grupper där
samverkansrådet har en samordnande roll. Några exempel är
upphandlingar, risk i alternativa investeringar, informationssäkerhet och
skattefrågor. Operativ samverkan sker även i Etikrådet. Syftet med denna
samverkan är att utveckla nya perspektiv på gemensamma utmaningar
relaterade till innovation samt etik- och hållbarhetsfrågor.
I promemorian Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34) föreslås att
AP-fondsmyndigheterna ska samverka när det gäller förvaltning av
onoterade tillgångar i syfte att tillgodogöra sig stordriftsfördelar.
Samverkan ska ske med utgångspunkt i ett kompetenscenter som föreslås
placeras i Andra AP-fondsmyndigheten, efter det att Sjätte AP-fondens
verksamhet och kapital har överförts dit. Verksamheten ska bedrivas
utifrån vad AP-fondsmyndigheterna kommer överens om eller utifrån det
som anges i föreskrifter som regeringen meddelar. Det görs även
bedömningen att AP-fondsmyndigheterna bör ha ansvaret för att närmare
organisera samverkan när det gäller förvaltning av onoterade tillgångar
och att en gemensam investeringskommitté med representanter för var och
en av AP-fondsmyndigheterna bör tillsättas.
Förslaget innebär en obligatorisk samverkan mellan buffertfonderna vad
gäller alla onoterade tillgångar. Var och en av buffertfonderna ska allokera
medel som sedan centralt ska investeras via en gemensam
investeringskommitté. Förslaget fick omfattande remisskritik för att vara
inflexibelt, byråkratiskt, ineffektivt och en inskränkning i fondernas
självständighet. Första–Fjärde AP-fonderna, med instämmande av i stort
sett alla andra remissinstanser som yttrade sig över förslaget, förde fram
fördelarna med att i stället frivilligt samarbeta genom att dela kompetens
inom onoterade tillgångar.
Med anledning av vad som nu har angetts är det lämpligt att rikta in
samverkan mellan de kommande, kvarvarande buffertfonderna mot
riskkapitalinvesteringar – ett område där Sjätte AP-fonden besitter en
särskilt bred kompetens. Med tanke på den betydande kompetens som trots
allt finns hos de andra buffertfonderna, bör samverkan ha formen av ett
frivilligt samarbete mellan fonderna, efter det att Sjätte AP-fondens
verksamhet och kapital har övergått till Andra AP-fonden, lämpligen
81
opaginerad Kontrollera mot PDF
genom det gemensamma samverkansrådet. På så sätt kan även Sjunde APfonden deltar i samarbetet. 14
Blir buffertfonderna svåra att utvärdera efter en konsolidering?
När det nuvarande, gemensamma regelverket för buffertfonderna infördes
2001 fördelades drygt 130 miljarder kronor till vardera Första–Fjärde APfonderna. I förarbetena uttalades att fonderna ska vara inbördes oberoende
och konkurrera med varandra när det gäller placeringsverksamheten, dvs.
strategisk och taktisk tillgångsallokering. Fondernas oberoende agerande
ska vara föremål för regeringens årliga utvärdering (prop. 1999/2000:46 s.
124).
Det samlade fondkapitalet i buffertfonderna var vid utgången av 2023
1 950,1 miljarder kronor, varav 454,4 miljarder kronor i Första APfonden, 426,0 miljarder kronor i Andra AP-fonden, 499,8 miljarder kronor
i Tredje AP-fonden, 499,6 miljarder kronor i Fjärde AP-fonden och 70,7
miljarder kronor i Sjätte AP-fonden. Vid en konsolidering där Sjätte APfondens verksamhet och kapital överförs till Andra AP-fonden skulle
sistnämnd fonds kapital uppgå till 496,7 miljarder kronor.
Ett sätt att se på frågan är att Andra AP-fonden får ett tillskott av kapital
som Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna inte får och att kommande
utvärderingar av den anledningen inte kommer att vara rättvisande. Ett
annat sätt att se på saken är att fonderna – ur utvärderingssynpunkt – bör
vara ungefär lika stora, men att mindre skillnader kan vara godtagbara.
Mindre skillnader i storlek leder inte till försämrade förutsättningar för en
effektiv och rättvisande utvärdering av förvaltningen, förutsatt att fokus i
utvärderingen är på den procentuella avkastningen och inte avkastningen
i nominellt belopp. I detta fall uppstår endast mindre skillnader mellan
fondernas kapital efter en konsolidering. AP-fondernas förutsättningar för
att bedriva sin verksamhet bör dock vara helt jämförbara ur
utvärderingssynpunkt och därför bör givetvis nu aktuell kapitalöverföring
ändå beaktas vid kommande utvärderingar. Mot bakgrund av detta ska en
effektiv utvärdering av fondernas oberoende förvaltning således kunna ske
även efter en konsolidering.
Avslutningsvis bör dock nämnas att frågan kan komma att hamna i ett
delvis annat ljus om även en viss konsolidering av de stockholmsbaserade
fonderna genomförs (se avsnitt 5.4.1).
Behov av ändrade placeringsregler till följd av konsolideringen?
Som nämnts investerar Sjätte AP-fonden nästan uteslutande i onoterade
aktier (onoterade bolag) genom fondinvesteringar, där kapitalet investeras
i en extern fond som agerar på onoterade marknader och sidoinvesteringar,
där AP-fonden oftast parallellt gör investeringar i den externa fondens
portföljbolag. Första–Fjärde AP-fonderna investerar betydligt bredare i
illikvida tillgångar och med en i huvudsak annan inriktning än Sjätte APfonden.
82
14
Sedan den 1 januari 2023 har Sjunde AP-fonden fått utökade möjligheter att investera i
illikvida tillgångar (se lagen om allmänna pensionsfonder 5 kap. 6 a §).
Vid utgången av 2023 var andelen illikvida tillgångar för Andra APfonden 31 procent (135,0 miljarder kronor) av fondens samtliga tillgångar
(426,0 miljarder kronor). När det gäller Sjätte AP-fonden var sysselsatt
fondkapital 67,7 miljarder kronor, som i sin helhet är att anse som illikvida
tillgångar. Vid en konsolidering där Sjätte AP-fondens verksamhet och
kapital överförs till Andra AP-fonden skulle sistnämnd fonds kapital
uppgå till 493,7 miljarder kronor. Andelen illikvida tillgångar skulle då
vara 202,7 miljarder kronor, dvs. obetydligt över de 40 procent av värdet
av Andra AP-fondens samtliga tillgångar som är gränsen för sådana
innehav (lagen om allmänna pensionsfonder 4 kap. 8 §).
I tidigare avsnitt har det dock kunnat konstateras att Andra AP-fonden,
med oförändrat uppdrag och strategi, vid en konsolidering, kommer att få
en alltför hög allokering av illikvida tillgångar. Även med en regel som
ökar möjligheterna att investera i dessa tillgångar under en övergångstid,
kommer Andra AP-fonden att vilja minska andelen onoterade aktier till
dess att den passar uppdraget. Resultatet kommer på sikt att bli en minskad
andel onoterade aktier i det totala buffertsystemet, i jämförelse med idag.
Förarbetena till bestämmelsen i 4 kap. 8 § kan sammanfattas på följande
sätt (prop. 2017/18:271 s.17 och 18).
Där konstaterades att Första–Fjärde AP-fonderna kan vara långsiktiga i
sin
förvaltning,
eftersom
likviditetsbehovet
är
litet
och
utvärderingsperioden lång. Det innebär att AP-fonderna kan dra fördel av
de likviditetspremier som finns på de finansiella marknaderna och som
erhålls genom investeringar i illikvida tillgångar, en marknad som har
utvecklats väsentligt sedan 1990-talet. Illikvida tillgångar kan bidra till att
förbättra portföljens egenskaper i termer av risk och avkastning och är
dessutom diversifierande i förhållande till traditionella tillgångar som
aktier och räntebärande värdepapper. Dessutom är risken i termer av
volatilitet normalt lägre för alternativa tillgångar än för aktier. God
avkastning och relativt begränsad volatilitet för alternativa tillgångar
innebär att illikvida tillgångar lämpar sig väl för långsiktiga placeringar.
Det sägs sammanfattningsvis att andelen illikvida tillgångar i Första–
Fjärde AP-fondernas portföljer bör kunna bli större.
I förarbetena konstaterades vidare att det samtidigt finns behov av att en
tillräckligt stor andel av tillgångarna är lätt tillgänglig för att kunna fungera
effektivt som buffert inom inkomstpensionssystemet. Att en tillräckligt
stor del av tillgångarna är lätt omsättningsbar krävs också för att önskade
förändringar i tillgångsportföljen snabbt ska kunna genomföras. Om en
stor del av placeringarna är bundna i illikvida tillgångar begränsas
flexibiliteten och möjligheterna till aktiva placeringsbeslut. Därmed
minskas också möjligheterna till ansvarsutkrävande när AP-fondernas
placeringar ska utvärderas i framtiden. Det är därför lämpligt med en
begränsning av andelen tillgångar som inte inom skälig tid kan omsättas
till ett rimligt pris. Mot bakgrund av att AP-fondernas förvaltning har lång
placeringshorisont och att behovet av betalningsberedskap kan
upprätthållas även med en större andel illikvida tillgångar i portföljerna,
framstår en högsta tillåten andel illikvida tillgångar om 40 procent av
fondkapitalet som en lämplig avvägning. En sådan nivå kan varken anses
begränsa möjligheterna till aktiva placeringsbeslut eller minska
möjligheterna till ansvarsutkrävande i framtiden.
83
Det finns, som nämnts, risk att befara att resultatet av en konsolidering
på sikt kommer att bli en minskad andel onoterade aktier i det totala
buffertsystemet, i jämförelse med idag. En sådan utveckling bör
förhindras. För systemet som helhet har nämligen Sjätte AP-fondens fokus
på – och stora innehav av – onoterade aktier ansetts ge en önskvärd
riskspridning. Det finns därför anledning att permanent ändra
begränsningsregeln för Första-Fjärde AP-fondernas investeringar i
illikvida tillgångar, så att fonderna får investera i illikvida tillgångar som
vid investeringstillfället uppgår till högst 45 procent av fondkapitalet.
Även vid en sådan, något högre gräns, torde ovanstående resonemang från
refererade förarbeten ha fortsatt giltighet.
Ikraftträdande, övergångsregler och genomförande
Som nämnts framgår av uppdragsbeskrivningen att utredaren ska föreslå
hur Sjätte AP-fonden kan slås ihop med Andra AP-fonden på ett sätt som
tillvaratar upparbetad kompetens inom området illikvida investeringar till
en buffertfond i Göteborg, analysera och föreslå övergångsregler för ett
eventuellt verkställande av en konsolidering och analysera
konsekvenserna av en konsolidering för placeringsreglerna och vid behov
föreslå förändringar.
I detta avsnitt analyseras dessa frågor, utom närmare beträffande
övergångsfrågor och ikraftträdande, se avsnitt 6 samt mer detaljerat kring
konsekvenser av förslagen, se avsnitt 7.
En kommitté bör tillsättas av regeringen som ges i uppdrag att
genomföra den nya organisationen. Denna genomförandekommitté bör
starta sitt arbete direkt efter beslut av riksdagen om lagstiftningspaketet (se
även här närmare under avsnitt 6).
Avslutande kommentar och slutsats
Sjätte AP-fonden har inte integrerats i buffertfondssystemet. Det är hög tid
att så sker. Både detta förslag och det alternativa förslaget nedan i avsnitt
5.3.3 är möjliga att genomföra och förväntas ge förutsättningar för en
ändamålsenlig och kostnadseffektiv förvaltning av buffertkapitalet, för att
på så sätt, på sikt uppnå en högre nettoavkastning.
5.3.3
Hur kan Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt
integreras i buffertfondsystemet utan att
organisationsstrukturen ändras?
Promemorians alternativa förslag: Sjätte AP-fonden ska även
fortsättningsvis vara en extra buffert i inkomstpensionssystemet. Medel
ur Sjätte AP-fonden ska således tas i anspråk först när medel i de övriga
buffertfonderna i huvudsak är förbrukade. Med den utgångspunkten ska
medel som förvaltas av Sjätte AP-fonden överföras, med lika delar, till
Första–Fjärde AP-fonderna när Sjätte AP-fonden, i samråd med
84
Pensionsmyndigheten, bedömer att medlen blir till största möjliga nytta
för inkomstpensionssystemet.
Sjätte AP-fonden ges lånerätt i Riksgäldskontoret. Kravet på
valutasäkring slopas. Sjätte AP-fonden ska bistå Första–Fjärde APfonderna och Sjunde AP-fonden vid förvaltning av onoterade aktier.
Promemorians alternativa bedömning: Sjätte AP-fonden bör öka
sitt samarbete med de andra AP-fonderna. Samarbetet med Andra APfonden bör åtminstone omfatta samlokalisering, personalfunktion,
pensions- och löneadministration, ekonomifunktion, kontorsservice,
upphandlingar, säkerhet och informationssäkerhet samt kommunikation.
Skälen för promemorians alternativa förslag och bedömning
Inledning
I föregående avsnitt lämnas förslag på hur Sjätte AP-fondens verksamhet
och kapital kan överföras i sin helhet till Andra AP-fonden och därmed
integreras i buffertfondsystemet. I detta avsnitt lämnas ett alternativt
förslag på hur Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt kan integreras i
buffertfondssystemet. Förslaget bygger på förutsättningen att den
nuvarande organisationsstrukturen inte ändras.
Oförändrad roll för Sjätte AP-fonden i buffertfondssystemet?
Sjätte AP-fonden har, sedan förvaltningsstrategin ändrades 2011, varit
betydligt mer framgångsrik i sin investeringsverksamhet än under tiden
dessförinnan. Som framgått har å andra sidan investeringsmiljön för
Första–Fjärde AP-fonderna genomgått betydande förändringar. Frågan om
det även fortsättningsvis finns behov av en AP-fond med en
specialistfunktion inriktad mot riskkapitalinvesteringar bör därför
analyseras även inom ramen för detta alternativa förslag.
Som nämnt i föregående avsnitt kan det konstateras att möjligheten att
bedriva den verksamhet som Sjätte AP-fonden gör även skulle kunna
bedrivas som en del av Andra AP-fonden. Frågan är nu snarare om det
fokus på riskkapitalverksamheten som Sjätte AP-fonden bedriver skulle
riskera att förloras vid en konsolidering. Sistnämnd fonds verksamhet är
ju till nytta för inkomstpensionssystemet på ett annat sätt, närmast som en
extra buffert i systemet. Uppmärksammas bör även i sammanhanget att
målet för placeringsverksamheten för Andra AP-fonden begränsar
möjligheten för den fonden att kraftigt öka andelen riskkapital i portföljen.
Andra AP-fonden skulle helt enkelt inte långsiktigt kunna bedriva riktigt
samma omfattande riskkapitalverksamhet som Sjätte AP-fonden nu
bedriver. Inom ramen för gällande placeringsrestriktioner och med hänsyn
till målet för verksamheten, är det lämpligt för Andra AP-fonden att ha en
större diversifiering inom hela tillgångsslaget illikvida tillgångar än den
mycket stora koncentration av riskkapital som blir följden av en
konsolidering med Sjätte AP-fonden. Andra AP-fonden hade nämligen vid
utgången av 2023 52,6 miljarder kronor investerat via fonder i riskkapital.
Sjätte AP-fonden hade vi samma tid 67.7 miljarder kronor investerat i
portföljen.
85
I föregående avsnitt sägs att synen på risk – i termer av operationella
risker och potentiellt förlorad avkastning – i relation till möjligheten att
utnyttja skalfördelar och att uppnå en mer effektiv och rationell förvaltning
av buffertkapitalet är avgörande faktorer vid en bedömning av
konsolideringsförslagets lämplighet. En annan viktig faktor som påverkar
bedömningen är hur man värderar onoterade aktier i buffertfondssystemet.
Sjätte AP-fondens verksamhet är helt inriktad på onoterade aktier – ett
tillgångsslag som är förenat med relativt hög risk, som kräver mer
specialiserad kunskap och är mer kostnadsintensiv än förvaltningen av
andra tillgångsslag, men som i gengäld har genererat god avkastning under
en rad år. För systemet som helhet har Sjätte AP-fondens fokus på – och
stora innehav av – onoterade aktier ansetts ge en önskvärd riskspridning. I
sammanhanget kan även nämnas att den genomsnittliga avkastningen i
Sjätte AP-fonden under de senaste fem åren har varit 15,6 procent, att
jämföra med Första–Fjärde AP-fondernas genomsnittliga avkastning om
3,7 procent.
De två förslagen – konsolidering respektive oförändrad organisationsstruktur – kommer, med nuvarande regler, att leda till olika stor andel
av detta tillgångsslag i det totala buffertfondssystemet. För att mildra den
effekten föreslås – vid en konsolidering – att begränsningsregeln för
Första-Fjärde AP-fondernas investeringar i illikvida tillgångar ska ändras
så att fonderna får investera i illikvida tillgångar som vid
investeringstillfället uppgår till högst 45 procent av fondkapitalet. En
sådan ändring löser dock inte problemet fullt ut med andelen onoterade
aktier i den konsoliderade Andra AP-fonden.
Vad som nu sagts gör det angeläget att fördjupa analysen av
lämpligheten av en oförändrad roll för Sjätte AP-fonden i
buffertfondssystemet. För Sjätte AP-fondens del handlar det, som tidigare
nämnts, i huvudsak om fondinvesteringar, där kapitalet investeras i en
extern fond som agerar på onoterade marknader, men även många
sidoinvesteringar förekommer. Placeringarnas syfte – att långsiktigt bidra
genom ytterligare riskspridning i förhållande till Första–Fjärde APfondernas stora innehav av börsnoterade och omsättningsbara tillgångar
och på så sätt medverka till en god avkastning i förhållande till risk för
buffertfonden som helhet – får anses ha fortsatt giltighet. Det bör dock i
sammanhanget uppmärksammas att den totala andelen noterade aktier i
Första–Fjärde AP-fondernas portföljer har sjunkit över tid och nu uppgår
till mellan 37,5 och 52,7 procent (i genomsnitt ca 46 procent). När det
gäller illikvida tillgångar har utvecklingen gått i motsatt riktning. Andelen
var 2023 25,9 procent i genomsnitt av fondkapitalet i Första–Fjärde APfonderna. Det bör dock särskilt uppmärksammas att i slutet av 2023 var
den totala andelen onoterade aktier i Första–Fjärde AP-fonderna i
genomsnitt endast 7 procent.
För att frågan om behovet av att bevara Sjätte AP-fonden som en
specialistfond för riskkapitalinvesteringar ska kunna besvaras på ett
adekvat sätt krävs dock även en analys av möjligheterna till ökad
kostnadseffektivitet genom ökad samverkan och samarbete med Andra
AP-fonden.
86
Kostnadseffektivitet genom ökad samverkan och samarbete
Samarbeten och samverkan mellan buffertfonderna har ökat under de
senaste åren, och har formaliserats. Sjätte AP-fonden har, delvis pga. att
verksamheten skiljer sig så mycket från de andra AP-fonderna, inte varit
lika involverad i fondernas samarbeten, som ofta berört de noterade
tillgångarna. Samarbetet har framför allt varit av erfarenhets- och
kunskapsdelningskaraktär och mindre inriktat på att hitta
kostnadssynergier och möjligheter till kostnadsbesparingar.
Mot bakgrund av de skilda verksamheterna i Andra AP-fonden och
Sjätte AP-fonden är det svårt att hitta uppenbara kostnadssynergier och
möjligheter till kostnadsbesparingar genom ökad samverkan, men det
finns några områden som skulle kunna vara aktuella. Dessa berörs nedan.
Samlokalisering och samverkan kring stödfunktioner
Lokalkostnaderna i Göteborg är generellt sett lägre än i Stockholm och står
för en lägre andel av de totala rörelsekostnaderna. Andra AP-fonden har
nyligen flyttat och förhandlat fram ett hyresavtal. Sjätte AP-fonden har ett
sexårigt hyresavtal för sitt kontor i Göteborg. Sistnämnd fond har också
sedan många år ett litet kontor i Stockholm, vilket betraktas som
avgörande för verksamheten. Kontoret underlättar rekryteringen av
nischkompetens och seniora medarbetare, men är även användbart vid
besök av internationella fonder, etcetera. Detta kontor skulle kunna
användas av Andra AP-fonden för samma syften.
I sammanhanget bör uppmärksammas att en samlokalisering inte skulle
minska den sammanlagda ytan på något dramatiskt vis. Sjätte AP-fonden
har ingen reception, men Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden skulle
kunna dela på externa konferensrum och interna gemensamhetsytor såsom
pentry eller matplats. Det bör nämnas att ingen av de göteborgsbaserade
fonderna är positiva till en samlokalisering och bedömer att en sådan
endast skulle kunna leda till begränsade besparingar.
Samlokaliseringen skulle å andra sidan vara förknippade med relativt
sett betydande engångskostnader. Till kostnaden för själva flyttprojektet
ska läggas kostnader för att bryta hyreskontrakt och omställningskostnader
för lokalerna. En positiv kostnadseffekt av en samlokalisering skulle
således uppstå först på lång sikt. Se närmare om konsekvenserna i avsnitt
7.1.3.
Å andra sidan bör inte samlokaliseringen ses isolerat, den öppnar i sig
för vissa skalfördelar, såsom kontorsservice, kommunikation, HR och
administration. En samlokalisering skulle också kunna vara första steget,
där fler områden för samarbeten över tid naturligen kommer att uppmärksammas och realiseras.
Sammanfattande slutsatser
Fördelen med det alternativa förslaget, som innebär en oförändrad
organisationsstruktur, är att det fokus på den riskkapitalverksamhet som
Sjätte AP-fonden bedriver skulle kunna bibehållas. Som nämnts har
fonden, sedan strategin ändrades 2011, varit betydligt mer framgångsrik i
sin investeringsverksamhet än under tiden dessförinnan. Det kan vidare
konstaterats att Sjätte AP-fondens verksamhet är till nytta för
87
opaginerad Kontrollera mot PDF
inkomstpensionssystemet på ett annat sätt än Första–Fjärde AP-fonderna,
närmast som en extra buffert i systemet.
En ytterligare fördel med att bevara den existerande organisationsstrukturen är att Andra AP-fondens mål för placeringsverksamheten,
vid en konsolidering, skulle begränsa möjligheten för fonden att öka
andelen riskkapital i portföljen. Andra AP-fonden skulle efter en
konsolidering helt enkelt inte långsiktigt kunna bedriva riktigt samma
omfattande riskkapitalverksamhet som Sjätte AP-fonden nu bedriver.
Inom ramen för gällande placeringsrestriktioner – även med den justering
av dessa som föreslås ovan – och med hänsyn till målet för verksamheten,
är det nämligen rimligt för Andra AP-fonden att ha en större diversifiering
inom hela tillgångsslaget illikvida tillgångar.
Det bör i det sammanhanget beaktas att syftet med Sjätte AP-fondens
placeringar är att långsiktigt bidra genom ytterligare riskspridning i
förhållande till Första–Fjärde AP-fondernas stora innehav av börsnoterade
och omsättningsbara tillgångar, och på så sätt medverka till en god
avkastning i förhållande till risk för buffertfonden som helhet. En fördel
som dock något minskat i betydelse på senare år när andelen noterade
aktier har sjunkit i den samlade buffertfonden. Andelen onoterade aktier i
Första–Fjärde AP-fonderna är dock fortsatt liten.
På grund av sina väsentligt olika verksamhetsområden är det emellertid
inte helt lätt att identifiera områden där fördjupad samverkan mellan Andra
AP-fonden och Sjätte AP-fonden skulle resultera i några större synergier
eller kostnadsbesparingar. Sjätte AP-fonden är därtill en slimmad
organisation, där till exempel IT redan är outsourcat.
En ökad samverkan mellan samtliga AP-fonder, utan geografisk
skiljelinje för vissa specifika frågor, synes i sammanhanget mer intressant
att utforska. Sjätte AP-fonden, med sin slimmade organisation, skulle vara
behjälpt av ökat samarbete med samtliga kring frågor relaterade till
säkerhet och informationssäkerhet samt regelefterlevnad och riskkontroll.
Vad som nu sagts talar med viss styrka för att Sjätte AP-fonden ska
integreras i buffertkapitalsystemet utan att organisationsstrukturen ändras.
För att Sjätte AP-fonden ska kunna bedriva en ännu effektivare
verksamhet än idag, krävs emellertid en viss modernisering av gällande
lagstiftning, särskilt när det gäller bestämmelsen om valutaexponering, se
nedan i avsnitt 5.5.1. Frågan om den komplexa och kostsamma
likviditetshanteringen bör dessutom hanteras ytterligare. Analys bör i det
sammanhanget göras av om Sjätte AP-fonden – i likhet med Första–Fjärde
AP-fonderna – bör ha möjlighet till kortfristig upplåning i Riksgäldskontoret (se nedan).
Nedan analyseras frågan hur Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt
integreras i buffertfondsystemet, om fonden ska fortsätta att självständigt
verka med samma mål som tidigare för placeringsverksamheten.
Sjätte AP-fonden inordnas i buffertfondsystemet utan
organisationsförändringar
88
Det faktum att Sjätte AP-fonden stod utanför pensionsöverenskommelsen
har inneburit att fonden inte fullt ut har inordnats i pensionssystemet. Det
har dock, som tidigare framhållits, klargjorts i samband med riksdagens
beslut om den automatiska balanseringen av ålderspensionssystemet att
fondens tillgångar ska inräknas bland inkomstpensionens tillgångar (prop.
2000/01:70). Det har emellertid inte klargjorts på vilket sätt fondens
tillgångar ska tas i anspråk när ett sådant behov uppstår. Eftersom Sjätte
AP-fonden har ett specialiserat uppdrag att placera fondmedlen på
riskkapitalmarknaden – dvs. i tillgångar som inte kan avyttras med kort
varsel – är det inte okomplicerat att skapa en sådan ordning. Det kan därför
konstateras att Sjätte AP-fondens tillgångar kan tas i anspråk för att
finansiera pensioner endast under förutsättning att det sker med betydande
framförhållning.
Första–Fjärde AP-fonderna fullgör pensionssystemets buffertfunktion
genom att varje månad motta pensionsavgifter eller finansiera
pensionsutbetalningar. Eftersom Sjätte AP-fonden uteslutande förvaltar
onoterade tillgångar som inte omedelbart kan säljas på en marknad, är en
motsvarande lösning inte lämplig för denna fond. Därför bör den
nuvarande ordningen i stort bestå, dvs. att Sjätte AP-fonden förblir en
sluten fond som inte fortlöpande mottar pensionsavgifter eller utbetalar
pensioner. I stället bör kopplingen till pensionssystemet skapas med grund
i fondens övergripande mål, att vara till största möjliga nytta för detta
system. Sjätte AP-fonden bör fortsätta att vara en extra buffert till den
buffert i pensionssystemet som finns i Första–Fjärde AP-fonderna. Medel
ur Sjätte AP-fonden bör således tas i anspråk först när medel i de övriga
buffertfonderna i huvudsak är förbrukade.
I det sammanhanget måste göras en bedömning av vid vilken tidpunkt
en investering ska avvecklas för att Sjätte AP-fonden ska få så god
avkastning som möjligt på investerade medel i de onoterade tillgångarna.
Bedömningen är betydligt mer komplex än motsvarande beslut rörande
placeringar i marknadsnoterade tillgångar, eftersom avyttringen inte kan
göras omedelbart på en marknad till ett i huvudsak känt pris.
Komplexiteten i sådana bedömningar innebär att de som löpande arbetar
med verksamheten är bäst lämpade att göra dem. Fondens styrelse torde
ha rätt erfarenhet och kunskap om placeringsverksamheten för att kunna
göra bedömningarna, så att pensionssystemets intressen bäst tillgodoses.
Att lägga ansvaret på fondens styrelse även i denna fråga ligger även i linje
med den grundläggande principen om pensionssystemets självständiga
ställning.
När det blir aktuellt bör Sjätte AP-fonden överföra medel till Första–
Fjärde AP-fonderna i lika delar. I målet att vara till nytta för
inkomstpensionssystemet ingår att styrelsen även måste göra en
bedömning av vid vilken tidpunkt en överföring bör ske. Det bör således
vara Sjätte AP-fondens styrelse som ska göra bedömningen när det är dags
att leverera in medel till inkomstpensionssystemet, mot bakgrund främst
av den samlade buffertfondens storlek och förväntade fortsatta utveckling,
dvs. pensionssystemets behov av betalningsberedskap. Det viktigaste
argument för denna lösning är att styrelsen ansvarar för den löpande
förvaltningen och därför bör ha god kännedom om med vilken
framförhållning ett sådant beslut måste fattas. Det är emellertid viktigt att
Sjätte AP-fondens styrelse har rätt beslutsunderlag när det gäller att
bedöma behovet av betalningsberedskap i pensionssystemet. Denna
kunskap finns främst hos Pensionsmyndigheten. Sjätte AP-fondens
styrelse bör därför samråda med den myndigheten i frågan innan beslut
fattas.
89
En lämplig ordning torde vara att Pensionsmyndigheten initierar
processen genom att – på ett tidigt stadium – kontakta Sjätte AP-fondens
styrelse att medel kommer att behövas i inkomstpensionssystemet. Sjätte
AP-fonden analyserar hur detta kan göras för att pensionssystemets
intressen bäst ska kunna tillgodoses. Därefter avyttras den mängd
tillgångar som behövs. För att upparbeta och bibehålla kontakten mellan
myndigheterna bör en årlig avstämning ske.
Om Sjätte AP-fondens styrelse trots goda skäl inte skulle påbörja en
avveckling i god tid, kan regeringen genom relevanta kontrollmekanismer
se till att styrelsen uppfyller det lagstadgade målet om att ta ett sådant
initiativ. De kontrollmekanismer som finns enligt gällande regelverk; årlig
utvärdering och utnämning av fondens styrelse, får anses tillräckliga, även
för detta ändamål (se dock avsnitt 2.5 om AP-fondernas självständighet).
I sammanhanget bör uppmärksammas att riksdagen alltid kan besluta
om överföring av medel mellan Sjätte AP-fonden och Första–Fjärde APfonderna, när detta bedöms nödvändigt. Till grund för ett sådant avgörande
skulle främst ligga pensionssystemets behov av betalningsberedskap.
Riksdagen kan även uppdra åt regeringen att fatta ett sådant beslut när det
bedöms lämpligt. Regeringen bör i ett sådant fall givetvis ta nödvändiga
hänsyn till behovet av framförhållning och därför inhämta närmare
information från Sjätte AP-fonden om vilken framförhållning som är
önskvärd, dvs. hur snabbt betalning kan ske.
Övervägande skäl talar dock för lösningen att Sjätte AP-fonden fattar
besluten, eftersom det är fonden som har det nödvändiga
beslutsunderlagen – efter att ha samrått med Pensionsmyndigheten när det
gäller betalningsberedskapen i pensionssystemet – samtidigt som
regeringen och riksdagen har tillräckliga kontrollmekanismer.
Sammanfattningsvis föreslås som en alternativ lösning att Sjätte APfonden integreras i buffertfondsystemet genom att medel som förvaltas av
den fonden ska överföras till Första–Fjärde AP-fonderna, när fonden, i
samråd med Pensionsmyndigheten, bedömer att medlen blir till största
möjliga nytta för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Sjätte
AP-fonden bör emellertid fortsätta att vara en extra buffert till den buffert
i pensionssystemet som finns i Första–Fjärde AP-fonderna. Medel ur
Sjätte AP-fonden bör således tas i anspråk först när medel i de övriga
buffertfonderna i huvudsak är förbrukade. Bedömningen ska göras mot
bakgrund främst av den samlade buffertfondens storlek och förväntade
fortsatta
utveckling,
dvs.
pensionssystemets
behov
av
betalningsberedskap. Överföringar ska göras med en fjärdedel till var och
en av Första–Fjärde AP-fonderna.
Kompetensöverföring inom området riskkapitalinvesteringar
I föregående avsnitt föreslås att Sjätte AP-fondens verksamhet och kapital
ska överföras till Andra AP-fonden. Efter konsolideringen ska de
kvarvarande buffertfonderna samverka kring riskkapitalinvesteringar – ett
område där Sjätte AP-fonden besitter en särskilt bred kompetens. Där sägs
även att med tanke på den stora kompetens som trots allt finns hos de andra
buffertfonderna, bör samverkan ha formen av ett frivilligt samarbete
mellan fonderna, efter det att Sjätte AP-fondens verksamhet och kapital
90
har övergått till Andra AP-fonden, lämpligen genom det gemensamma
samverkansrådet. På så sätt kan även Sjunde AP-fonden deltar i samarbetet
Även om organisationsstrukturen inte ändras är det av vikt att detta
samarbete om riskkapitalinvesteringar inom ramen för det gemensamma
samverkansrådet ändå kommer till stånd.
Förvaltningsuppdrag till Sjätte AP-fonden beträffande onoterade aktier
Från Sjätte AP-fondens sida har uttryckts att den skulle ha möjlighet att
idag förvalta ett större kapital inom området för onoterade aktier utan
motsvarande procentuell ökning av kostnadsmassan. Till nyss nämnt
samarbete bör därför läggas en möjlighet för Sjätte AP-fonden att konkret
kunna bistå Första–Fjärde AP-fonderna och Sjunde AP-fonden vid
förvaltning av sådana tillgångar. Sistnämnda fonder ges på så sätt
möjlighet att avlasta en del av sin verksamhet vad gäller onoterade aktier
till Sjätte AP-fonden, enligt det som myndigheterna i det enskilda fallet
kommer överens om.
Lånerätt
Första–Fjärde AP-fonderna har enligt 2 kap. 4 § lagen om allmänna
pensionsfonder rätt att låna medel i Riksgäldskontoret. Detta om de medel
de förvaltar inte räcker till för att fonden ska kunna fullgöra sina
skyldigheter enligt nämnd lag. Lånerätten syftar i första hand till att
säkerställa att fonderna ska kunna fullgöra de betalningar till
inkomstpensionssystemet som åläggs dem. Enligt förarbetena får dock
lånerätten dessutom utnyttjas för att kunna fullgöra avtal och andra
rättshandlingar som staten svarar för, men även – om andra medel saknas
– betala kostnader för den löpande verksamheten (prop. 1999/2000:46 s.
160). Sjätte AP-fonden saknar en sådan lånerätt.
Med nu aktuellt förslag ska Sjätte AP-fonden integreras i
buffertfondssystemet utan att organisationsstrukturen ändras. Förslaget
innebär inte att Sjätte AP-fonden ska fullgöra pensionssystemets
buffertfunktion genom att varje månad motta pensionsavgifter eller
finansiera pensionsutbetalningar. Som framgått är dock avsikten med
bestämmelsen att den ska ha en vidare tillämpning än att säkerställa att
fonderna ska kunna fullgöra sina betalningar till pensionssystemet. För att
Sjätte AP-fonden ska kunna bedriva en ännu mer flexibel och effektiv
verksamhet finns det därför skäl att även ge Sjätte AP-fonden en möjlighet
att låna medel i Riksgäldskontoret.
Avslutande kommentar och slutsats
Sjätte AP-fonden har inte integrerats i buffertfondssystemet. Det är hög tid
att så sker. Både detta förslag och förslaget ovan i avsnitt 5.3.2 är möjliga
att genomföra och förväntas ge förutsättningar för en ändamålsenlig och
kostnadseffektiv förvaltning av buffertkapitalet, för att på så sätt, på sikt
uppnå en högre nettoavkastning. Nu beskrivet förslag, som innebär att
organisationsstrukturen inte ändras, är dock att föredra. Förslaget har stor
potential; det bidrar till en önskvärd riskspridning i systemet, eftersom
91
onoterade aktier är ett tillgångsslag med hög potentiell avkastning, och kan
snabbt genomföras.
5.4
Stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade
buffertfonderna
5.4.1
En viss konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna
Promemorians förslag: En av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden
avvecklas och dess verksamhet och kapital förs över till en eller två av
de kvarvarande stockholmsbaserade buffertfonderna. Regeringen fattar
beslut om vilken av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden som ska
avvecklas samt principerna för hur den avvecklade fondens tillgångar
och förpliktelser ska fördelas mellan de två kvarvarande
stockholmsbaserade
AP-fonderna.
Begränsningsreglerna
för
buffertfondernas investeringar i onoterade bolag ska ändras så att
fonderna inte får inneha så många aktier eller andra andelar i ett företag
att röstetalet för dem överstiger 15 procent eller beträffande onoterade
riskkapitalföretag, 50 procent.
Promemorians bedömning: När regeringen har tagit ställning till
vilken av de stockholmsbaserade AP-fonderna som ska avvecklas och
principerna för hur den avvecklade fondens tillgångarna ska fördelas,
bör en kommitté tillsättas av regeringen som ges i uppdrag att
genomföra den nya organisationen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Inledning
Av uppdragsbeskrivningen framgår att utredaren ska utreda hur de
stockholmsbaserade buffertfonderna kan realisera större stordriftsfördelar,
inklusive en analys av möjliga för- och nackdelar samt specifikt belysa
för- och nackdelar av en konsolidering av Första, Tredje och Fjärde APfonderna till två fonder med säte i Stockholm och analysera
konsekvenserna av en eventuell omorganisation av fonderna för
placeringsreglerna och vid behov föreslå ändringar.
I detta avsnitt analyseras specifikt för- och nackdelar av nyss nämnd
konsolidering av de stockholmsbaserade buffertfonderna samt analyseras
konsekvenserna för placeringsreglerna av en sådan omorganisation. Det
lämnas även förslag på hur en sådan konsolidering skulle kunna
genomföras.
I avsnitt 5.4.2 analyseras och föreslås hur de stockholmsbaserade
buffertfonderna kan realisera större stordriftsfördelar genom en ökad
samverkan inom ramen för befintlig organisationsstruktur.
92
Tidigare överväganden beträffande en konsolidering av de
stockholmsbaserade buffertfonderna
I Buffertkapitalutredningens betänkande (SOU 2012:53) ingår förslag om
att inrätta en ny myndighet, Premiereservstyrelsen, som ska administrera
och förvalta pensionsreservfonden. Ansvaret för förvaltningen av fondens
kapital ska ligga inom den myndigheten, men på tre oberoende och
självständiga fondstyrelser med identiska mandat. Tillgångarna i Första–
Fjärde AP-fonderna och Sjätte AP-fonden ska utgöra kapitalet i
pensionsreservfonden.
Utredningen föreslår vidare att det beloppsmässiga värdet från början
ska vara så lika som möjligt mellan de tre premiereservsfonderna för att få
lika förutsättningar för framtida utvärderingar av förvaltningen.
Ledningen för Pensionsreservstyrelsen ska med den utgångspunkten och i
samråd med fondstyrelserna besluta hur den faktiska uppdelningen av
tillgångarna ska gå till. Utredningen gör bedömningen att föreslagen ny
organisation och nya placeringsregler medför så genomgripande
förändringar i förhållande till den gällande strukturen att hela
förvaltningsorganisationen ska avvecklas och nya myndigheter byggas
från grunden.
I promemorian Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34) föreslås att
buffertkapitalet delas upp i tre AP-fonder som var och en förvaltas av en
AP-fondmyndighet. Dessa myndigheter byggs upp med utgångspunkt i tre
av de existerande AP-fonderna. Sjätte AP-fondens kapital förs över till
Andra AP-fonden. En av Första, Tredje och Fjärde AP-fonden avvecklas
och dess kapital förs över till de tre kvarvarande AP-fonderna. Regeringen
fattar beslut om vilken av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden som ska
avvecklas samt om hur den avvecklade fondens tillgångar och förpliktelser
ska fördelas mellan de tre kvarvarande AP-fonderna.
En viss konsolidering av de stockholmsbaserade buffertfonderna
Förslaget att konsolidera tre stockholmsbaserade buffertfonder till två
syftar ytterst till att förbättra förutsättningarna för en ändamålsenlig och
kostnadseffektiv förvaltning av buffertkapitalet och på så sätt uppnå en
högre nettoavkastning som bidrar till finansieringen av – och stabiliteten i
– pensionssystemet.
Nedan analyseras och beskrivs närmare huvudfrågor knutna till en sådan
konsolidering. I olika avsnitt berörs lämpligast metod för att skapa två
stockholmsbaserade fonder, positiva kvalitativa effekter (stärkt
förvaltningsverksamhet),
besparingspotential,
kostnader
(omställningskostnader och transaktionskostnader), risker (mitigering)
och alternativkostnader. I avslutande avsnitt ges sedan en sammanfattande
bedömning, kriterier för val av kvarvarande fonder, behov av ändrade
placeringsregler efter en konsolidering och något om det faktiska
genomförandet.
Avveckling av en buffertfond – fördelning till en eller två befintliga,
mottagande buffertfonder?
I avsnitt 5.3.2, delavsnittet Metoder för samgående, beskrivs och
analyseras olika metoder för samgående. Även i detta fall bör – på samma
93
94
grunder – avvecklingsmetoden användas. Frågan är snarare hur
fördelningen bör ske.
Fördelarna med angreppssättet att avveckla en stockholmsfond och
överföra dess tillgångar och förpliktelser till två befintliga
stockholmsfonder är att det ger större möjlighet att tillvarata kompetenser
och förvaltningssynergier; tillgångar och kompetenser kan passa bra i en
fond men inte i den andra. Likaså finns en potential och flexibilitet att
minimera transaktionskostnaderna; tillgångar och processer kan passa bra
i en fond men inte i den andra. Detta leder till en större potential till
diversifiering mellan de kvarvarande fonderna, och en möjlighet att redan
under konsolideringsprocessen ta till vara vissa samordningsvinster
mellan dessa fonder. Det blir även lättare att jämföra de kvarvarande
fonderna med varandra då de ges mer eller mindre identiska
förutsättningar.
Den
uppenbara
nackdelen
är
att
fler
investeringsorganisationer berörs, och att ett större underliggande kapital
omfattas, vilket ökar risk och komplexitet.
Alternativet till detta är att en fond avvecklas och dess tillgångar och
förpliktelser överförs till den ena av de fonder som ska kvarstå. Den andra
kvarvarande fonden hålls således utanför konsolideringen. Fördelarna med
detta angreppssätt är att en fond lämnas ostörd, vilket minskar den
övergripande risken. Komplexiteten minskar också, liksom den
operationella risken, då färre parter behöver involveras. Den opåverkade
fonden kan också utgöra en form av jämförelsepunkt för
konsolideringsprojektet.
Till nackdelarna med det alternativa förslaget hör att det potentiellt kan
leda till mindre kvarvarande diversifiering i systemet, att förutsättningarna
att ta vara på kompetens- och förvaltningssynergier kan minska och att
transitions- och transaktionskostnader ökar då flexibiliteten att fördela
tillgångarna är mindre. Det senare angreppssättet skapar också en obalans
mellan fonderna då en fond blir betydligt större än de andra. Detta
påverkar bland annat effektiviteten i förvaltningen, koncentrationsrisk,
limiter utifrån rådande placeringsregler samt styrelseansvar. Det gör det
svårare att jämföra fonderna – som ges olika förutsättningar – över tid.
Liksom vid andra vägval styrs detta av synen på risk – i detta fall
operationella risker – och hur högt man värderar att fortsätta att ha
förhållandevis jämnstora fonder, dvs. ge fonderna förmåga att lyckas på
lika villkor och underlätta jämförelser. Vad som sägs i sistnämnd del bör
inte få oproportionerlig betydelse i sammanhanget, även om det får anses
vara lämpligt att utgångspunkten för konsolideringen är ungefärligen
jämnstora, stockholmsbaserade fonder.
Det kan konstateras att det finns mycket som talar för alternativet att
avveckla en av de stockholmsbaserade fonderna, för att överföra tillgångar
och förpliktelser till de två kvarvarande stockholmsbaserade fonderna. Det
finns dock även goda skäl för att välja överföring till endast en fond. Mot
denna bakgrund – och eftersom det är regeringen som ska avgöra vilken
fond som ska avvecklas och hur den avvecklade fondens tillgångar och
förpliktelser ska fördelas – finns det anledning att lämna största möjliga
utrymme för regeringens beslut i saken. Övervägande skäl talar således för
alternativet med avveckling av en fond, med överföring av kapital och
förpliktelser till en eller två mottagande fonder.
Positiva kvalitativa effekter – stärkt förvaltningsverksamhet
Om konsolideringsarbetet fokuseras på hur man på bästa möjliga sätt kan
förvalta fondkapitalet, och strävar mot att uppnå synergier kring
kompetens och förvaltningspotential, kan det över tid stärka
förvaltningsverksamheten inom AP-systemet som helhet. Hur den, på
detta sätt stärkta verksamheten, skulle påverka avkastningen är emellertid
mycket svårt att kvantifiera. Det går dock att peka på en rad möjliga källor
till positiva avkastningseffekter över tid.
En konsolidering skulle kunna tillåta ökade resurser inom vissa, centrala
enheter, inom investeringsverksamheten. Specifik förvaltningskompetens
skulle kunna stärkas, intern förvaltning ökas och göras mer robust,
avtalsförhandlingskompetens koncentreras, etcetera. Systemplattformar
för kvantitativ analys och förvaltning skulle vidare kunna vidareutvecklas
och stärkas. Det finns också goda samordningsmöjligheter på
hållbarhetsområdet, inklusive ägarstyrning och hållbarhetsrapportering.
Större organisationer skulle dessutom, med specialisering och
diversifiering över tid, skapa attraktiva roller på kvarvarande fonder och
leda till förbättrade möjligheter att rekrytera personal med rätt kompetens
och driv.
Större investeringsstorlekar inom extern förvaltning och onoterade
investeringar skulle också på marginalen kunna bidra till skalfördelar.
Även om det är svårt att kvantifiera den positiva effekten på
avkastningen av den stärkta förvaltningsverksamheten som nu beskrivs, är
det just utnyttjande av kompetenssynergier och möjlighet att uppnå en
kritisk massa av nyckelkompetenser som utgör de viktigaste argumenten
för en konsolidering. Värdet av en ökning av avkastningspotentialen med
någon tiondels procent per år är stort.
Se även närmare i konsekvensanalysen (avsnittet 7.2.2).
Besparingspotential
AP-fonderna kan redan idag sägas vara kostnadseffektiva och det
framhålls ofta att de har en låg kostnad jämfört med jämförbara
pensionsfonder. Samtliga fonder framhåller dock att de har skalfördelar.
Detta betyder att en konsolidering ger möjligheter till lägre samlade
direkta personal- och övriga rörelsekostnader.
Kostnadssynergier och besparingspotential finns för personal, lokalhyra,
konsulter eller köpta tjänster, information – index, marknad, hållbarhet,
etcetera – IT-system och övrig administration.
Hur stora de långsiktiga kostnadsbesparingarna skulle kunna bli är inte
helt lätt att ringa in. Uppskattningar av dessa besparingar görs i
konsekvensanalysen (avsnitt 7.2.2).
Det är viktigt att understryka att det kan ta tid innan samtliga
kostnadsbesparingar kan realiseras. Tidsutdräkten beror på längden och
komplexiteten i de olika avtal som behöver hanteras. En hel del avtal kan
sägas upp, medan många andra behöver omförhandlas. För att minimera
kostnaderna i samband med detta kommer kostnadsbesparingarna
förmodligen inte att kunna realiseras förrän efter mer än tre år; i många
fall kan det ta betydligt längre tid än så. Full effekt av en konsolidering
uppnås först då samtliga avtal löpt ut.
95
Kostnader – omställningskostnader och transaktionskostnader
En konsolidering är förknippad med en rad kostnader. Dessa kan delas in
i engångs-, övergångs- och avvecklingskostnader samt i transaktionskostnader.
Engångs-, övergångs- och avvecklingskostnader
En av de stora besparingspotentialerna är överlappande personella
resurser. På motsvarande vis är engångskostnader för övertalig personal
en av de största kostnadsposterna.
En annan engångspost är omställningskostnader för lokaler, i förväg
uppsagda avtal, flytt, mm.
Utöver omställningskostnader för personal och lokaler, finns
engångskostnader för i förväg uppsagda avtal, dvs. licenser, system och
andra kontraktsförbindelser.
Transaktionskostnader
Under en konsolidering kommer omfattande portföljtransformationer att
behöva genomföras, vilket kan leda till betydande transaktionskostnader.
Hur stora dessa blir beror på en mängd faktorer: hur flytt av tillgångarna
sker; hur tillgångarna som flyttas skiljer sig från önskad allokering hos de
mottagande fonderna, hur snabbt omallokeringen sker; och hur stora
avvikelser i allokeringen till onoterade tillgångar som accepteras.
Kostnaderna kan begränsas genom att medvetet hålla transaktionerna
nere, exempelvis genom: att likvida tillgångar förs över ”in-kind”; att
avvecklingen görs under en längre tid under kontrollerade former; att
derivat används för att ändra durationen för statsobligationer; att större
delen av de onoterade tillgångarna flyttas över och inte avyttras; etcetera.
En uppskattning av omställnings- och transaktionskostnader görs i
konsekvensanalysen (avsnitt 7.2.2). Slutsatsen där är att de direkta
kostnaderna kopplade till en konsolidering skulle kunna uppgå till flera
gånger den årliga besparingspotentialen.
Risker – mitigering
Det finns en rad risker förknippade med konsolideringsprocessen. Det
handlar om följande.
Personalrisker
En lång och tidvis osäker process riskerar att leda till kompetensflykt och
svårigheter att attrahera ny personal med nödvändig kompetens. Detta kan
leda till operationella risker för såväl den pågående verksamheten som för
själva konsolideringen. För att minska dessa risker kan det vara påkallat
att genomföra riktade insatser för att säkra viktiga nyckelkompetenser
under omställningsprocessen. Det handlar om kärnkompetens inom
kapitalförvaltningen, riskkontroll, BackOffice, IT och juridik.
Kompensationspaketen för att behålla dessa nyckelkompetenser kan se
olika ut, exempelvis som ett befattningstillägg under transitionsperioden,
96
eller en ”stay-on” i form av en engångsersättning vid transitionsperiodens
slut.
I sammanhanget kan även nämnas att i 6 b § lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS) finns bestämmelser om övergång av verksamhet.
Innebörden av dessa bestämmelser är att om det är identitet i den
verksamhet som går över från en arbetsgivare till en annan, går också
anställningsavtalen i dess lydelse vid övertagandetidpunkten för de
arbetstagare som hör till den överlåtna verksamheten över på den nya
arbetsgivaren. För att de bestämmelserna ska vara tillämpliga krävs att det
har skett ett arbetsgivarbyte. På det statliga området sker ett
arbetsgivarbyte om verksamhet går över från en myndighet till en annan.
I den här aktuella situationen innebär det anförda att en av Första, Tredje
eller Fjärde AP-fonderna avvecklas och dess verksamhet och kapital förs
över till en eller två av de kvarvarande stockholmsbaserade fonderna. En
överföring av tillgångarna bör ske först i samband med att den fond som
ska avvecklas upphör med sin verksamhet. Då sker även ett
arbetsgivarbyte (se i övrigt i Övergångsfrågor och ikraftträdande, avsnitt
6).
Marknadspåverkan
Det finns en väsentlig risk för marknadspåverkan när portföljer avvecklas
och integreras. Dessa risker kan mitigeras genom tillräcklig
implementeringshorisont och gradvis integrering. Stegvis överföring
begränsar risk för negativ marknadspåverkan. Särskild uppmärksamhet
kommer att krävas vid överföring av svenska tillgångar och omformning
av motsvarande portföljer, liksom vid avveckling av derivat och
valutasäkringar. Störst risk för signifikant prispåverkan finns i svenska
bolagsaktier, svenska räntebärande instrument samt för den svenska
kronan.
Myndigheter med ansvar för finansiell stabilitet och marknadsövervakning, dvs. Riksbanken, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen,
och Pensionsmyndigheten bör informeras om implementering i god tid
före start. Konfidentialitet behöver säkerställas och eventuella synpunkter
kunna inhämtas. Under genomförandet behöver löpande information ges,
och vid behov korrigeringar göras.
Alternativkostnader
De största riskerna med en konsolidering är en förlust av mjuka värden
och de olika operationella riskerna som kan påverka avkastningen. Det är
av naturliga skäl mycket svårt att kvantifiera alternativkostnaden i form av
förlorad avkastning, men man kan konstatera endast en liten påverkan på
förvaltningsresultatet innebära mycket stora belopp (se exempel i
konsekvensanalysen, avsnitt 7.2.2).
97
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammanfattande slutsatser
De stockholmsbaserade AP-fonderna är välskötta med gott internationellt
renommé. Under en rad år har fonderna bedrivit ett effektiviseringsarbete,
och har betecknats som kostnadseffektiva i internationella jämförelser.
Dessa AP-fonder har lyft fram att de har mycket skalbara
förvaltningsmodeller som gör det möjligt att förvalta ett betydligt större
kapital än idag, utan motsvarande procentuell ökning av kostnadsmassan.
Genom en konsolidering av tre stockholmsfonder till två skulle dessa
skalfördelar kunna realiseras. Vid en konsolidering kommer det att vara
centralt att tillvarata de styrkor som byggts upp i respektive fond och
utifrån dessa, hitta kompetenssynergier på kapitalförvaltningssidan som
adderar mervärde (en kritisk massa av nyckelkompetenser). De större,
kvarvarande fonderna, skulle över tid kunna erbjuda möjlighet till ökad
specialisering och diversifiering, med förbättrade rekryteringsmöjligheter.
Konsolideringar av det här slaget är dock mycket komplexa
integrationsprojekt som tar flera år att genomföra. Det råder ingen tvekan
om att detta konsolideringsalternativ innebär risker – framför allt under en
övergångsperiod – för en negativ påverkan på avkastningen. Även en liten
minskning i avkastningen får stora effekter. Det finns också betydande
direkta och indirekta kostnader förknippade med genomförandet av en
konsolidering.
Det finns således en rad för- och nackdelar kopplade till förslaget. Det
kan konstateras att även om de positiva och negativa effekterna låter sig
identifieras och beskrivas på ett relativt tydligt sätt enligt ovan, är det
betydligt svårare att kvantifiera dem. Detta gäller såväl besparingar och
kostnader, som riskerna för förlorad avkastning på kort sikt och möjlighet
till ökad avkastning på längre sikt. Ett försök till kvantifiering görs i
konsekvensanalysen (avsnitt 7.2.2).
Synen på risk – i termer av operationella risker och potentiellt förlorad
avkastning – i relation till möjligheten att utnyttja skalfördelar och att
uppnå en mer effektiv och rationell förvaltning av buffertkapitalet är
avgörande faktorer vid bedömningen av även detta konsolideringsförslags
lämplighet. Förslaget att avveckla en av Första, Tredje eller Fjärde APfonderna och föra över dess verksamhet och kapital till en eller två av de
kvarvarande stockholmsbaserade fonderna syftar ytterst till att förbättra
förutsättningarna för en ändamålsenlig och kostnadseffektiv förvaltning av
buffertkapitalet och därmed på sikt uppnå en högre nettoavkastning som
ytterligare bidrar till finansieringen av – och stabiliteten i –
pensionssystemet. Som har beskrivits ovan finns dock även när det gäller
detta konsolideringsförslag en rad nackdelar. Sammantaget görs dock
bedömningen att fördelarna överväger och det därför finns starka skäl för
att genomföra detta konsolideringsförslag.
Kriterier för val av kvarvarande fonder
98
I samband med att regeringen fattar beslut om lagrådsremiss baserad på
förslagen i denna promemoria, bör regeringen även fatta beslut om vilken
stockholmsfond som ska avvecklas, och det mot bakgrund av vilka fonder
som lämpligen bör vara kvar. Ledstjärnan vid valet av fonder som ska vara
kvar är de värden som kan skapas efter konsolideringen. Den övergripande
målsättning bör därmed vara att de kvarvarande fonderna ska vara de
fonder som har störst potential att tillsammans skapa det största långsiktiga
värdet för systemet för inkomstpension.
Följande faktorer är speciellt viktiga att uppmärksamma.
Potential till långsiktig avkastning
Kärnuppdraget för AP-fonderna är att generera avkastning till
inkomstpensionssystemet. Det finns olika sätt att uppskatta den framtida
potentialen, men ett enkelt och transparent sätt torde vara att utgå från
historisk avkastning. För att vara robust bör avkastningsserien vara lång.
AP-fonderna kan uppvisa avkastningsserier från 2001. Då startkapitalet
var lika för Första–Fjärde AP-fonderna sammanfattar dagens nivå på
fondkapitalet avkastningen under perioden.
Diversifierande investeringsverksamhet
En minskning av antalet buffertfonder kan potentiellt leda till en minskad
diversifiering. Detta kan motverkas om de kvarvarande buffertfonderna,
relativt sett, är olika varandra, framför allt vad gäller tillgångsallokering
och portföljstruktur. Även skillnader i implementeringsval och typer av
investeringsprocesser tillför diversifiering.
Potential till framtida samarbete
Även efter en konsolidering, och i en situation med färre buffertfonder,
finns det möjlighet att erhålla stordriftsfördelar via samarbeten mellan de
kvarvarande fonderna. En rad av de förslag till fördjupad samverkan som
beskrivs nedan, såsom systemstöd, IT-drift och andra administrativa
processer och funktioner, är aktuella även efter en konsolidering. Här kan
existerande och tidigare historiska samarbeten mellan fonderna ge en
ledtråd till var framtida samverkan skulle kunna vara mest framgångsrika.
Fortsatt/uthållig kostnadseffektivitet
Under en rad år har AP-fonderna bedrivit ett kostnadseffektiviseringsarbete, och fondernas förvaltningskostnadsandelar har närmat sig
varandra. Genom att studera systematiken i arbetet och de underliggande
principerna för kostnadsstyrningen kan man få en uppfattning om
uthålligheten i den framtida kostnadseffektiviteten.
Principer för fördelning av tillgångar och resurser
En av fördelarna med att fördela den avvecklade stockholmsfondens
tillgångar och resurser på två mottagande fonder är att det ökar
flexibiliteten – vissa tillgångar passar bättre in i en av de mottagande
fonderna än i den andra. Lämpliga principer att hålla sig till vid denna
föredelning bygger på de fördelar som finns med angreppsättet att låta tre
stockholmsfonder bli två genom att en avvecklade fond delas upp och
skapar två jämnstora kvarvarande fonder: en ökad diversifiering och
specialisering, samtidigt som omställnings- och transaktionskostnaderna
minimeras.
99
opaginerad Kontrollera mot PDF
Diversifiering och specialisering
Tillgångar och resurser bör fördelas på så sätt att de två återstående
stockholmsfonderna blir så olika varandra som möjligt, både vad gäller
tillgångar och portföljstruktur. Genom att fördela tillgångar och resurser
så att de två kvarvarande fondernas särdrag och olikheter accentueras, kan
förvaltningssynergier uppnås, befintliga kompetenser byggas ut och
fördjupas och en ökad specialisering möjliggöras.
Minimering av omställnings- och transaktionskostnaderna
Kostnaderna förknippade med en konsolidering kan vara betydande. De
kan minskas genom en flexibel fördelning – tillgångar och processer kan
passa bättre i en fond än i en annan. Transaktionskostnaderna kan till
exempel minska om mottagande fond redan har en viss tillgång i sin
portfölj. Olika typer av operationella risker skulle också kunna minskas
om mottagande fond tillförs tillgångar som den är väl förtrogen med.
En annan minskning av transaktionskostnaderna kan uppnås genom en
flexibel och pragmatisk hantering av onoterade aktier. Vissa onoterade
tillgångar kommer kanske aldrig att låta sig överföras, eller bara överföras
till en mycket hög kostnad (av skattemässiga skäl, etcetera). Det kan
övervägas att behålla mer komplexa tillgångar – med inte alltför avlägsna
exit-datum – i en run-off-portfölj. Vid denna typ av beslut bör balans
eftersträvas mellan en önskan att minska transaktionskostnaderna och att
undvika att ha en kvarvarande run-off-portfölj alltför långt fram i tiden (i
sig förknippat med kostnader). Denna möjlighet kan öppnas genom att
regeringen kan bestämma att vissa tillgångar ska förvaltas avskilt från
övriga tillgångar och avvecklas av mottagande myndighet.
Behov av ändrade placeringsregler efter en konsolidering
När det gäller röstandelsbegränsning så får ingen av Första–Fjärde APfonderna inneha så många aktier eller andra andelar i ett företag att
röstetalet för dem överstiger 10 procent eller, beträffande sådana aktier
eller andra andelar i riskkapitalföretag som inte är upptagna till handel på
en handelsplats eller motsvarande marknadsplats utanför EES, 35 procent
av röstetalet för samtliga aktier eller andra andelar i företaget.
Begränsningen gäller i huvudsak inte onoterade fastighetsbolag (se 4 kap.
9 § lagen om allmänna pensionsfonder).
Vid en konsolidering krymper antalet buffertfonder till tre. För att uppnå
syftet med nyss nämnd bestämmelse, bör begränsningsreglerna för
buffertfondernas investeringar i onoterade bolag ändras så att fonderna
inte får inneha så många aktier eller andra andelar i ett företag att röstetalet
för dem överstiger 15 procent eller beträffande onoterade riskkapitalföretag, 50 procent.
Genomförandet
100
När regeringen har tagit ställning till vilken av de stockholmsbaserade APfonderna som ska avvecklas och principerna för hur den avvecklade
fondens tillgångarna ska fördelas, bör en kommitté tillsättas av regeringen
som ges i uppdrag att genomföra den nya organisationen. Denna
genomförandekommitté bör starta sitt arbete direkt efter beslut av
riksdagen om lagstiftningspaketet (se vidare avsnitt 6.1 Genomförandefrågor beträffande konsolideringsförslagen).
Avslutande kommentar och slutsats
De tre stockholmsbaserade fonderna har stora likheter. De har rört sig mot
en mer likartad tillgångsallokering av förvaltat kapital – som är i samma
storleksordning – och har ökat sina samägda investeringar. De har ungefär
lika många anställda inom samma befattningskategorier och konkurrerar
om eftertraktad personal med samma branschaktörer. Genom sitt
gemensamma samverkansråd, där även de andra AP-fonderna deltar, har
de fördjupat sitt samarbete. De samarbetar dessutom inom AP-fondernas
Etikråd, som nyligen har reformerats. De stora likheterna innebär goda
möjligheter att uppnå stordriftsfördelar inom kapitalförvaltningen vid en
konsolidering eller genom obligatorisk samverkan av administrativ art.
Båda detta konsolideringsförslag och det alternativa förslaget nedan i
avsnitt 5.4.2 skulle kunna leda till en större kostnadseffektivitet på sikt.
Konsolideringsförslaget har dock en betydligt större potential att kunna
förbättra förutsättningarna för en effektiv, rationell och ändamålsenlig
förvaltning av buffertkapitalet och därmed på sikt kunna bidra till en högre
nettoavkastning. Detta förslag är således att föredra.
5.4.2
Ökad samverkan inom befintlig
organisationsstruktur
Promemorians alternativa förslag: De stockholmsbaserade
buffertfonderna ska samverka med varandra när det gäller
stödfunktioner av administrativ art. Obligatorisk samverkan ska
omfatta åtminstone samlokalisering, kansli för personalfrågor,
ekonomifunktion, upphandlingar, juristfunktion, IT-plattform, säkerhet
och informationssäkerhet, kommunikationsfunktion, ESG-kansli,
systemförvaltning och affärsverksamhet.
Promemorians alternativa bedömning: Utökat samarbete bör ske
inom områdena risk, regelefterlevnad, rapportering, resultat och analys
samt informationstjänster.
Skälen för promemorians alternativa förslag och bedömning
Inledning
I föregående avsnitt analyseras för- och nackdelar av en konsolidering av
Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna till två fonder med säte i Stockholm
samt analyseras konsekvenserna för placeringsreglerna av en sådan
omorganisation. Där lämnas även förslag på hur en sådan konsolidering
skulle kunna genomföras.
I detta avsnitt analyseras och föreslås hur de stockholmsbaserade
buffertfonderna kan realisera större stordriftsfördelar genom en ökad
samverkan inom ramen för befintlig organisationsstruktur.
101
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tidigare förslag på samordnad administration mellan AP-fonderna
I Buffertkapitalutredningens betänkande (SOU 2012:53) föreslås att
buffertkapitalet delas upp i tre fonder som förvaltas och administreras av
en särskild myndighet, Pensionsreservstyrelsen.
I promemorian Nya regler för AP-fonderna (Ds 2015:34) föreslås att
buffertkapitalet delas upp i tre AP-fonder som var och en förvaltas av en
AP-fondsmyndighet. Dessa myndigheters administration ska samordnas.
En av AP-fondsmyndigheterna ska sköta administrationen åt alla tre
myndigheterna i ett gemensamt servicecenter. Verksamheten ska bedrivas
utifrån vad de tre myndigheterna kommer överens om eller utifrån det som
anges i föreskrifter som regeringen meddelar.
I den promemorian görs bedömningen att det i första hand ska vara APfondsmyndigheternas ansvar att bedöma på vilket sätt samordningen ska
ske. Regeringen bör dock föreskriva vilken av myndigheterna som ska ha
ansvaret för servicecentret. Samordningen bör omfatta åtminstone
värdepappersadministration, juridik, upphandling, it-administration samt
ekonomi- och personaltjänster. Samordning av ytterligare administrativa
funktioner och system bör prövas. Myndigheterna bör i tillämpliga fall i
första hand använda de tjänster som Statens servicecenter erbjuder.
Tidigare förslag på samverkan mellan AP-fonderna när det gäller
förvaltning av onoterade tillgångar
I nyss nämnd departementspromemoria (Ds 2015:34) föreslås att APfondsmyndigheterna ska samverka när det gäller förvaltning av onoterade
tillgångar. Samverkan ska ske med utgångspunkt i ett kompetenscenter
som placeras i Andra AP-fondsmyndigheten (efter en konsolidering med
Sjätte AP-fonden). Verksamheten ska bedrivas utifrån vad APfondsmyndigheterna kommer överens om eller utifrån det som anges i
föreskrifter som regeringen meddelar.
I promemorian görs bedömningen att AP-fondsmyndigheterna bör ha
ansvaret för att närmare organisera samverkan när det gäller förvaltning
av onoterade tillgångar, inklusive kostnadsfördelning. En gemensam
investeringskommitté med representanter för var och en av APfondsmyndigheterna bör tillsättas.
I avsnitt 5.3.2 och 5.3.3 föreslås hur de kvarvarande buffertfonderna
frivilligt ska samverka när det gäller riskkapitalinvesteringar. Samverkan
ska ske inom det gemensamma samverkansrådet. Om ingen
organisationsförändring görs beträffande de fonder som är baserade i
Göteborg, bör detta frivilliga samarbete ändå komma till stånd.
Nuvarande regler om obligatorisk samverkan mellan AP-fonderna
102
Obligatorisk samverkan mellan AP-fonderna föreligger i viss utsträckning
enligt nuvarande regler. Första–Fjärde AP-fonderna ska förvalta
fondmedlen på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och
ansvarsfullt ägande. Vid förvaltningen ska särskild vikt fästas vid hur en
hållbar utveckling kan främjas utan att göra avkall på målet om att medlen
ska förvaltas på sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för
försäkringen för inkomstgrundad ålderspension (lagen om allmänna
pensionsfonder 4 kap. 1 a §). Motsvarande bestämmelser gäller sedan den
1 juli 2022 för Sjätte AP-fonden och sedan den 1 januari 2023 för Sjunde
AP-fonden (se lagen om Sjätte AP-fonden 3 kap. 1 a § respektive lagen
om allmänna pensionsfonder 5 kap. 1 § tredje stycket).
Första–Fjärde AP-fonderna ska samverka med varandra och med Sjunde
AP-fonden när det gäller detta hållbarhetsmål. Samverkan ska omfatta
åtminstone att de tar fram en gemensam värdegrund för förvaltningen av
fondmedlen och gemensamma riktlinjer för vilka tillgångar som
fondmedlen inte bör placeras i (4 kap. 2 a § lagen om allmänna
pensionsfonder). Dessutom gäller att Första–Fjärde AP-fonderna ska
samverka med varandra och med Sjätte och Sjunde AP-fonderna när det
gäller redovisning av hur hållbarhetsmålet har uppnåtts. Samverkan ska
omfatta åtminstone att fonderna tar fram gemensamma riktlinjer för
redovisningen (4 kap. 2 b §).
Första–Fjärde AP-fondernas samägda investeringar
Första–Fjärde AP-fonderna gör, som nämnts, investeringar inom
fastighets- och infrastrukturområdet genom gemensamägda dotterbolag.
Första–Fjärde AP-fonderna äger med lika delar Vasakronan, som är ett
fastighetsbolag inom kontor och handel, med fastigheter i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Uppsala. De äger också med lika delar
infrastrukturbolaget 4 to 1 Investments. Målet för sistnämnt bolag är att
genomföra storskaliga investeringar i onoterade svenska eller nordiska
bolag med påvisbar positiv samhällspåverkan. Bolaget har genomfört en
investering i batteritillverkaren Northvolt på 3,4 miljarder kronor och
därefter gjort mindre tilläggsinvesteringar i samma bolag. Första, Tredje
och Fjärde AP-fonderna samäger dessutom med lika delar Polhem infra;
ett bolag med målsättning att genomföra investeringar och långsiktigt
förvalta onoterade infrastrukturtillgångar i Norden. Investeringar har
gjorts i tre bolag inom områdena fjärrvärme, vindkraft och
datainfrastruktur.
AP-fondernas samverkansråd och Etikråd
AP-fondernas gemensamma samverkansråd bildades för att skapa bättre
och effektivare samarbeten inom områden utanför investeringsverksamheten. Arbetet bedrivs inom tio funktionsinriktade samverkansgrupper med ett övergripande fokus att identifiera områden där det finns
en tydlig samverkanspotential och där ett samarbete mellan fonderna kan
medföra kostnadseffektivitet. Ett ytterligare syfte med detta samarbete är
att tillvarata de mervärden i form av erfarenhetsutbyten och kunskapsöverföring som kan ge fonderna en bredare och större kunskapsbas.
Samverkan sker inom följande områden:
• BackOffice/Affärsstöd
• Regelefterlevnad
• HR
• Informationssäkerhet
• It
• Juridik
• Kommunikation
• Redovisning
• Risk och performance
103
• Systemförvaltning
Samarbetet inleddes av Första–Fjärde AP-fonderna, men Sjätte och
Sjunde AP-fonderna deltar på senare år i allt större utsträckning. Sedan
2019 har rådet etablerat en gemensam struktur och arbetsmetodik med
bland annat årsplaner som följs upp två gånger per år vid halvårsvisa
avrapporteringar.
Utöver dessa funktionsinriktade grupper sker samverkan även genom
AP-fondernas Etikråd. Syftet med rådet är att utifrån fondernas uppdrag
och gemensamma värdegrund åstadkomma förbättringar på miljö- och
etikområdet.
Närmare om AP-fondernas nuvarande samarbeten
Det kan inledningsvis konstateras att dagens system med parallella fonder
som förvaltar ett gemensamt kapital utifrån gemensamma placeringsregler
skiljer sig från hur det ser ut i andra länder. Som framgått ovan har Första–
Fjärde AP-fonderna emellertid över tid rört sig mot en mer likartad
tillgångsallokering och har dessutom ökat sina samägda investeringar.
Idag har de ca en tiondel av buffertkapitalet investerat i helt
gemensamägda bolag inom fastighets- och infrastrukturområdet.
AP-fonderna samarbetar redan idag i frågor som gäller drift, etik och
saminvesteringar. Genom sitt gemensamma samverkansråd har fonderna
fördjupat sitt samarbete inom bland annat upphandlingar, mediefrågor om
hållbarhet, informationssäkerhet och skattefrågor.
Första–Fjärde AP-fonderna har nyligen slutfört en gemensam översyn
av Etikrådets uppdrag, strategi och organisation. Bland annat har rådets
syfte tydliggjorts och långsiktiga mål för verksamheten har fastställts.
Ytterligare resurser har tillförts. Ett nytt kansli har inrättats med Tredje
AP-fonden som värdmyndighet.
Det kan i sammanhanget särskilt noteras att samarbeten och samverkan
mellan fonderna har ökat på ett betydande sätt under det senaste decenniet.
I vissa delar har det även formaliserats. Det är emellertid svårt att bedöma
vad detta frivilliga samarbete har inneburit ur kostnadseffektivitetssynpunkt. När det gäller samverkansrådet och de underliggande
funktionsgrupperna bör samverkan via upphandlingar dock lyftas fram; en
rad gemensamma upphandlingar har lett till väsentliga kostnadsbesparingar. Detta gäller särskilt den portföljsystemupphandling som
Tredje- och Fjärde AP-fonden har genomfört. I övrigt när det gäller
samverkan inom ramen för samverkansrådet handlar det i stor utsträckning
om synergier i form av kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte som på
sikt skapar förutsättningar för en kostnadseffektiv utveckling för
respektive fond. Värdet av detta är dock svårt att uppskatta.
När det gäller hållbarhetsmålet ska Första–Fjärde AP-fonderna
samverka med varandra och med Sjunde AP-fonden. Samverkan ska
omfatta åtminstone att de tar fram en gemensam värdegrund för
förvaltningen av fondmedlen och gemensamma riktlinjer för vilka
tillgångar som fondmedlen inte bör placeras i. Dessutom gäller att Första–
Fjärde AP-fonderna ska samverka med varandra och med Sjätte och
Sjunde AP-fonderna när det gäller redovisning av hur hållbarhetsmålet har
uppnåtts. Samverkan ska omfatta åtminstone att fonderna tar fram
104
gemensamma riktlinjer för redovisningen. Denna obligatoriska samverkan
sker i huvudsak inom ramen för Etikrådet.
En utökad obligatorisk samverkan för en kostnadseffektiv förvaltning
Nuvarande samarbete och samverkan mellan AP-fonderna kan anses ge en
högst oklar effekt ur kostnadseffektivitetssynpunkt. För att uppnå en sådan
effekt finns det anledning att i stället analysera om en ökad obligatoriska
samverkan mellan buffertfonderna genom att i huvudsak samordna och
dela resurser vid sidan av investeringsverksamheten, är rätt väg att gå.
De områden som ligger närmast till hands är samlokalisering, kansli för
HR-frågor, ekonomifunktion, upphandlingar, juristresurser, IT-plattform,
säkerhet och informationssäkerhet, kommunikationsavdelning, ESGkansli, systemförvaltning och affärsverksamhet.
För att verkligen få till stånd dessa samarbeten är det viktigt med en
tydlig styrning från huvudmannen, dvs. obligatorisk samverkan uttryckt i
lag. Detta bör ske på ett liknande sätt som beträffande den obligatoriska
samverkan som gäller för AP-fondernas hållbarhetsmål.
Närmare om samlokalisering och samverkan kring stödfunktioner av
administrativ art
Som nämnts har samarbeten och samverkan mellan fonderna ökat och
formaliserats under de senaste åren. Uppmärksammas bör dock att många
av dessa samarbeten är av erfarenhets- och kunskapsdelningskaraktär, och
handlar mindre om att hitta kostnadssynergier och möjligheter till
kostnadsbesparingar. Risker förknippat med ökat samarbete, såsom
förlorad självständighet, svårigheter till ansvarsutkrävande, etcetera, kan
värderas olika. Det står dock klart att risken för att indirekt börja begränsa
oberoendet i kapitalförvaltningsverksamheten sätter gränser för hur långt
samarbete och resursdelning mellan fonderna kan tas.
Samlokalisering
De tre buffertfonderna i Stockholm har idag förhållandevis nyligen
framförhandlade hyresavtal för sina lokaler i Stockholm city. Dessa avtal
kan brytas – men till en kostnad.
Genom att samlokalisera kan den sammanlagda ytan minskas då APfonderna kommer att dela på reception, externa konferensrum och interna
gemensamhetsytor såsom pentry eller matplats.
En samlokalisering skulle vara förknippad – förutom med besparingar –
med relativt betydande engångskostnader. En uppskattning av storleken på
besparingar och engångskostnader görs i konsekvensanalysen (avsnitt
7.2.3). Slutsatsen är att det skulle kunna ta mellan fyra och fem år innan
samlokaliseringen kan ”räknas hem”. Å andra sidan bör inte
samlokaliseringen ses isolerat, utan den öppnar i sig upp för nya
skalfördelar, inte bara för reception, men också för kontorsservice,
kommunikation, HR och administration.
105
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samverkan kring stödfunktioner av administrativ art
Möjliga områden av mer administrativ art som skulle kunna vara föremål
för samverkan är kansli för HR-frågor, ekonomifunktion, upphandlingar,
juristresurser, IT-plattform, säkerhet och informationssäkerhet,
kommunikationsavdelning,
ESG-kansli,
systemförvaltning
och
affärsverksamhet.
Av dessa områden är systemförvaltningsområdet det som är mest
kontroversiellt ur ett samverkansperspektiv – men också det område som
skulle kunna generera mest kostnadsbesparingar vid en samverkan. Även
affärsverksamhet – som skulle ge den näst-största besparingen – kan anses
kontroversiellt ur ett oberoendeperspektiv. För det fall dessa områden
inkluderas i listan över obligatoriska samverkansområden blir den årliga
besparingspotentialen betydande (se konsekvensanalysen i avsnitt 7.2.3).
Ökad samverkan kring de administrativa stödfunktionerna är
förknippade med övergångskostnader dels i form av avvecklingskostnad
för personal, dels för kostnader för befintliga avtal för köpta tjänster och
licenser, där det ibland är fråga om långa utestående löptider.
Engångskostnaderna skiljer sig – såsom besparingspotentialen – väsentligt
åt beroende på om systemförvaltning och affärsverksamhet exkluderas. En
uppskattning görs i konsekvensanalysen (avsnitt 7.2.3). I båda fallen
kommer dock engångskostnaderna vara mindre än den potentiella årliga
besparingen.
Bland de risker som finns vad gäller ökad samverkan kring områden av
mer administrativ natur kan nämnas ökad sårbarhet och cyberrisker vid
gemensamma IT-plattformar, systemförvaltning och heltäckande
förvaltningssystem
Utökat samarbete på områden närmare investeringsverksamheten
106
En ökad samverkan också på områden som ligger närmare investeringsverksamheten skulle i förlängningen och över tid kunna ge god
utdelning. I det sammanhanget är det givetvis viktigt att se till att dessa
samarbeten, inte ens indirekt, begränsar oberoendet i kapitalförvaltningen.
Ett utökat samarbete bör kunna ske inom områdena risk, regelefterlevnad,
rapportering, performance och analys samt informationstjänster.
Störst besparingspotential finns beträffande centraliserade marknadsdata. Övergångskostnaderna för ökad samverkan kring dessa funktioner
närmare investeringsverksamheten avser avvecklingskostnad för personal,
utestående löptid för avtal om köpta tjänster och licenser. En uppskattning
av besparingspotential och övergångskostnaderna görs i konsekvensanalysen (avsnitt 7.2.3).
Det finns emellertid många förbehåll och kritiska synpunkter kring
samverkan i dessa verksamheter. Påverkan på fondernas oberoende och
inverkan på investeringsverksamheten är kanske det främsta argumentet
emot en ökad sådan samverkan, men risken att förlora nyckelpersonal har
också lyfts fram.
Skeptikerna till ökad samverkan av denna art menar också att
obligatorisk samverkan skapar inlåsningseffekter samt hindrar positiv
förändring och resultatutveckling över tid. Det finns risker om lösningarna
signifikant avviker från regulatoriska krav eller leder till bristande
möjlighet till ansvarutkrävande. Möjligheterna för styrelser och ledningar
att självständigt leda sina ansvarsområden försämras, menar skeptikerna.
För att ytterligare samarbete ska leda till reella positiva resultat krävs
hur som helst ett starkt gemensamt åtagande och ägarskap från samtliga
fonder. Om inte detta finns är risken stor att samarbetslösningarna upplevs
som otillfredsställande och att parallella strukturer byggs upp.
Sammanfattningsvis finns en rad risker förknippade med ökat samarbete
i verksamheter som ligger närmare förvaltningen. Besparingspotentialen
är också förhållandevis låg, även om de sammanlagda engångskostnaderna
är lägre än den potentiella årliga besparingen (se konsekvensanalysen i
avsnitt 7.2.3).
Sammanfattande slutsatser
Inledningsvis kan konstateras att risken för att indirekt börja begränsa
oberoendet i förvaltningsverksamheterna sätter gränser för hur långt
samarbetet och resursdelningen mellan fonderna kan tas, enligt detta
alternativa förslag.
Det kan också konstateras att åsikterna bland AP-fonderna går vitt isär,
även vad gäller samverkansaktiviteter relativt långt bort från fondernas
investeringsverksamhet. De som är mest positiva ser stor potential för ett
utvecklat samarbete, med positiva effekter för verksamheterna,
kostnadsbesparingar, hanterbara engångskostnader med långt färre och
lägre risker än i konsolideringsalternativet. En AP-fond har en diametralt
annorlunda uppfattning och ser stora risker, höga engångskostnader och
marginella möjligheter till kostnadsbesparingar.
Då uppfattningarna hos AP-fonderna kring vad som är lämpligt att
samarbeta om går så vitt isär är det föga förvånande att också
uppskattningarna om möjliga kostnadsbesparingar skiljer sig åt väsentligt.
De mest positiva uppskattar att potentialen för kostnadsbesparingar,
genom fördjupat samarbeten inom nuvarande organisationsstruktur ligger
kring 50–100 miljoner kronor per år. Den mest negativa AP-fonden
uppskattar besparingspotentialen till högst 10–20 miljoner kronor per år.
De uppskattade beloppen avser medellång sikt och efter avdrag för
betydande engångskostnader (se närmare i konsekvensavsnittet 7.2.2).
Om vi lyfter blicken – och ser frågan i ett mer dynamiskt perspektiv –
kan de invändningar som idag finns mot en fördjupad samverkan möjligen
minska med tiden. En samlokalisering skulle kunna bli första steget på en
gemensam kulturresa där fler områden för samarbeten naturligen kommer
att uppmärksammas och realiseras. Snarare än en ”big-bang” kan detta
alternativ erbjuda första steget mot större gemensam effektivitet till
mindre risk än en konsolidering.
På ett likartat sätt skulle många av de områden som identifierats för ökad
samverkan kunna vara aktuella också i ett senare skede efter en
konsolidering. Konsolideringsalternativet skulle alltså lämpligen kunna
byggas ut över tid med fördjupad samverkan mellan de två kvarvarande
stockholmsfonderna.
Vad som nu sagts talar med viss styrka för att de stockholmsbaserade
AP-fonderna genom obligatorisk samverkan ska kunna realisera vissa
stordriftsfördelar. Detta främst genom att samordna och dela resurser vid
sidan av investeringsverksamheten och därmed uppnå en större
107
opaginerad Kontrollera mot PDF
kostnadseffektivitet. På sikt kan denna samverkan inom befintlig
organisationsstruktur leda till en högre nettoavkastning som ytterligare
bidrar till finansieringen av pensionssystemet.
Avslutande kommentar och slutsats
De tre stockholmsbaserade fonderna har stora likheter. De har rört sig mot
en mer likartad tillgångsallokering av förvaltat kapital, i samma
storleksordning och har ökat sina samägda investeringar. De har ungefär
lika många anställda inom samma befattningskategorier och konkurrerar
om eftertraktad personal med samma branschaktörer. Genom sitt
gemensamma samverkansråd, där även de andra AP-fonderna deltar, har
de fördjupat sitt samarbete. De samarbetar dessutom inom AP-fondernas
Etikråd, som nyligen har reformerats.
Båda detta förslag och konsolideringsförslaget i avsnitt 5.4.2 skulle
kunna leda till en större kostnadseffektivitet på sikt. Konsolideringsförslaget har dock en betydligt större potential att kunna förbättra
förutsättningarna för en effektiv, rationell och ändamålsenlig förvaltning
av buffertkapitalet och därmed på sikt uppnå en högre nettoavkastning.
Det förslaget är således att föredra.
5.5
Ändrade placeringsregler
5.5.1
Valutasäkring
Promemorians förslag: Om Sjätte AP-fonden inte avvecklas ska den
valutaexponeringsbestämmelse som gäller för den fonden tas bort.
Promemorians bedömning: Den nuvarande regleringen av Första–
Fjärde AP-fondernas valutaexponering bör inte ändras.
Skälen för promemorians förslag
Exponering för valutarisk – en bakgrund
108
Första–Fjärde och Sjätte AP-fondernas valutaexponering (valutakursrisk)
är i lag reglerad till 40 respektive 10 procent av tillgångsvärdet (lagen om
allmänna pensionsfonder 4 kap. 10 § respektive lagen om Sjätte APfonden 3 kap. 2 § tredje stycket).
Bakgrunden till den bestämmelse som gäller för Första–Fjärde APfonderna kan sammanfattas på följande sätt (prop. 1999/2000:46 s. 100–
103 och 106).
Där sägs att för AP-fonderna har utlandsplaceringar i princip samma
relevans som för andra förvaltare av pensionskapital. Den större
möjligheten till riskspridning och därmed minskad total risk är av stor
betydelse i samband med utlandsplaceringar främst på aktiesidan. Den
svenska börsens branschsammansättning är snäv i ett internationellt
perspektiv. De nationella aktiemarknaderna följer konjunkturcyklerna,
vilka ofta är förskjutna mellan länder och grupper av länder. En betydande
andel utländska aktier medför därför att risken i portföljen kan minskas
utan att avkall behöver göras på den förväntade avkastningen. Även APfondens totala storlek på den svenska kapitalmarknaden gör det från
marknadssynpunkt extra motiverat att medge ett inte obetydligt
placeringsutrymme utomlands.
Vidare sägs att en optimal nivå för graden av valutaexponering endast
kan bestämmas genom en analys av åtagandesidan. Det faktum att
åtagandet i pensionssystemet är i svenska kronor samtidigt som
huvuddelen av konsumtionskorgen består av inhemska varor och tjänster
motiverar dock enligt regeringens uppfattning en restriktion för
valutaexponeringen i syfte att begränsa denna matchningsrisk. Därutöver
finns makroekonomiska skäl att övergångsvis begränsa valutautflödet som
kan orsakas av buffertfondernas omplaceringar. Regeringen ansåg, av det
sistnämnda skälet, att det i alla händelser bör införas en begränsningsregel
som bör gälla under de närmaste åren efter reformen (som trädde i kraft
2001).
Det konstateras vidare att ovanstående faktorer sammantaget visar att
utrymmet för valutaexponering bör vara generöst och omfatta åtminstone
omkring en tredjedel av det förvaltade kapitalet. Här görs den avvägningen
att högst 40 procent av var och en av buffertfondernas totala tillgångar får
vara utsatta för valutaexponering. Det påpekas även att det faktum att
begränsningen avser valutarisken innebär en obegränsad frihet för
buffertfonderna att placera i utländska värdepapper om placeringarna
kurssäkras.
Slutligen nämns i nu refererade förarbeten att det, med tanke på den
valda regelns trubbighet, allmänt sett finns skäl att inom en inte alltför
avlägsen framtid utvärdera valutaregelns lämplighet och utformning.
Eftersom det i övergångsregler stadgas att andelen tillgångar som är utsatta
för valutarisk ska kunna öka stegvis under en femårsperiod, bör denna
utvärdering lämpligen göras när övergångsperioden har löpt ut.
Bakgrunden till den bestämmelse som gäller för Sjätte AP-fonden kan
sammanfattas på följande sätt (se prop. 2006/07:100 s. 188 och 189).
Där sägs att i takt med riskkapitalmarknadens utveckling och internationalisering har Sjätte AP-fondens roll på marknaden förändrats.
Utbudet av riskkapital är inte längre nationellt bestämt och inte heller
möjligt att styra på direkt väg. Av det följer att en svensk investering i ett
utländskt bolag inte bör tolkas alltför snävt, som om den enda effekten
skulle bli att motsvarande belopp undandras svenska bolag. Ett öppet
investeringsklimat innebär kapitalflöden i båda riktningarna. Det behöver
därför inte föreligga någon motsättning mellan fondens mål och
möjligheten att placera någon del av fondkapitalet utomlands. Den
begränsning i Sjätte AP-fondens regelverk som förhindrar placeringar
utomlands är inte ändamålsenlig mot bakgrund av fondens verksamhet och
rådande marknadsförutsättningar. Regeringen ansåg därför att den bör tas
bort.
I förarbetena konstateras vidare att på motsvarande sätt som för Första–
Fjärde AP-fonderna bör en begränsning av fondens valutarisk införas. För
att markera Sjätte AP-fondens särskilda uppdrag att inrikta verksamheten
mot placeringar i Sverige är det, enligt regeringen, motiverat att sätta
gränsen lägre än de 40 procent som gäller för Första-Fjärde AP-fonderna.
Genom att begränsa Sjätte AP-fondens valutarisk vid 10 procent uppnås
den åsyftade markeringen.
109
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det kan konstateras att valutasäkringar begränsar effekten av kronans
utveckling mot andra valutor. Under tider då svenska kronan försvagas
mot internationella valutor innebär kravet om valutasäkring att fonderna
går miste om en del av avkastningen i sina internationella innehav som
genereras av kronans försvagning, i förhållande till om fonden inte hade
tillämpat någon valutasäkring. På motsvarande sätt innebär valutasäkringen att under tider då svenska kronan stärks mot internationella
valutor, begränsar valutasäkringar den negativa effekten av kronans
förstärkning på avkastningen i internationella tillgångar. Över tid kan
effekterna förväntas jämnas ut, och fonderna torde fortsätta att valutasäkra,
om än i varierande grad, även utan ett lagkrav. En fråga som har diskuterats
är huruvida valutaexponering bäst regleras i lag eller inom ramarna för
fondernas egna förvaltningsstrategier.
Särskilt stor effekt har det begränsade handlingsutrymmet haft för Sjätte
AP-fonden som med sin mycket strikta exponeringsbegränsning om högst
10 procent, har behövt avsätta en avsevärd likviditetsbuffert för att hantera
den lagstadgade valutasäkringsnivån. Det kan i sammanhanget särskilt
noteras att Sjätte AP-fondens nuvarande valutaexponeringsgräns motiverades för att markera Sjätte AP-fondens särskilda uppdrag att inrikta
verksamheten mot placeringar i Sverige. Idag sker huvuddelen av fondens
investeringar utanför Sverige.
Nuvarande tillämpning av reglerna
110
Förutom Sjätte AP-fonden, anser inte någon av buffertfonderna att dagens
reglering av högsta valutaexponering har varit begränsande, även om vissa
inte vill utesluta att det kan komma perioder framöver då en exponering
över 40 procent kan vara önskvärd. Fondernas nuvarande interna
valutaexponeringsstrategier, fastställda av deras styrelser, formulerar ett
spann om 10–35 och upp till 40 procent i öppna valutaexponeringar, med
målnivåer/normallägen om 20–25 procent.
Valutamarknaden är stor och effektiv, med mycket låga
transaktionskostnader. För att begränsa motpartsrisken utbyts säkerheter
mellan parterna. Första–Fjärde AP-fondernas breda totalportföljer gör att
den likviditetshantering som följer av derivatkontrakten inte utgör ett
problem. Laglimeten kan inte sägas ha utgjort någon egentlig kostnad, och
nyttan av valutasäkringarna upplevs överstiga eventuella kostnader och
likviditetsaspekter. Det bör i sammanhanget påpekas att för Första–Fjärde
AP-fonderna ligger andelen svenska tillgångar i totalportföljerna runt 20–
40 procent, där Andra AP-fonden har högst andel internationella
tillgångar.
Situationen för de breda totalportföljsfonderna Första–Fjärde APfonderna, står i skarp kontrast till Sjätte AP-fondens internationella
riskkapitalportfölj. Endast 12 procent av portföljen härrör från svenska
företag och investeringshorisonten är lång. För Sjätte AP-fonden har det
varit dyrt och likviditetskrävande att löpande ”hedga” tillgångsportföljen.
Den ianspråktagna likviditeten för att omsätta valutasäkringarna har gjorts
på bekostnad av uteblivna investeringar inom ramen för Sjätte AP-fondens
förvaltning. Det kan konstateras att en konsolidering med Andra APfonden, med dess totalportfölj, skulle kraftigt reducera de likviditetsproblemen (se avsnitt 5.3.2).
Till skillnad från de andra AP-fonderna har Sjunde AP-fonden inga
restriktioner vad gäller valutarisk, och den fonden har historiskt sett inte
valutasäkrat de utländska investeringarna. Eftersom en stor majoritet av
AP7 Aktiefonds tillgångar är placerade utanför Sverige, och inga
tillgångar valutasäkras, är fonden utsatt för en avsevärd valutarisk.
Avslutningsvis visar en internationell utblick att olika pensionsfonder
har olika syn på och olika krav på valutasäkringar. Som exempel tillämpar
norska pensionsfonden NBIM inga valutasäkringsmetoder alls, med
motiveringen att investeringshorisonten är så pass långsiktig att det inte
finns något behov av att parera kortsiktiga fluktuationer i valutakurser.
Eftersom realiseringen av tillgångarna inte kommer ske någon gång i
närtid är en eventuell förstärkning eller försvagning av norska kronan på
kort sikt tämligen ointressant för pensionssystemets långsiktiga utveckling
och stabilitet, anser fonden.
Effekter av ett borttagande av dagens valutaexponeringsrestriktioner
Inledningsvis kan konstateras att även utan lagkrav skulle Första–Fjärde
AP-fonderna fortsätta att valutasäkra utländska investeringar och det är
mindre sannolikt att buffertfonderna skulle vilja överträda gränsen 40
procent valutarisk väsentligt. Vid kontakter med Första–Fjärde APfonderna understryker de att ett borttagande av dagens lagkrav inte skulle
innebära några direkta förändringar i deras valutasäkringsprogram. Å
andra sidan ses en större flexibilitet som något positivt, eftersom det skulle
tillåta fonderna att valutasäkra mer gradvis och flexibelt, vilket både skulle
kunna förbättra likviditetssituationen och avkastningsmöjligheterna. Utan
begränsningsregeln skulle de helt enkelt kunna agera effektivare och bättre
vid stora och snabba förändringar på marknaden.
Om fonderna trots allt skulle avveckla existerande s.k. valutahedgar i
snabb takt – vilket skulle kunna göras på 2–3 månader – skulle det få
tydliga effekter på kronan. En av AP-fonderna har gjort uppskattningen att
en snabb och total avveckling skulle kunna resultera i en kronförsvagning
om 5–10 procent (allt annat lika). Om avvecklingsperioden förlängdes till
6 månader, skulle kronförsvagningen begränsas till 3–5 procent.
Ett annat hypotetiskt exempel är om Första–Fjärde AP-fonderna
sammantaget skulle höja andelen öppen valutaexponering med 5 procent
av tillgångsmassan under ett första år. Detta uppskattas leda till 100
miljarder kronor i flöden där valutaterminer ”återköps”.
För Sjätte AP-fonden är frågan långt mindre hypotetisk. Om den fonden
får möjlighet att själva bestämma över sin valutaexponering, kommer de
sannolikt att avveckla ”hedgeportföljen” om ungefär 50 miljarder kronor
under ca 12 månader, vilket eventuellt skulle kunna påverka kronan i
någon grad, åtminstone på kort sikt.
Sammanfattande bedömning
Lagkrav om högst 40 procent i valutaexponering uppfattas av Första–
Fjärde AP-fonderna som en onödig begränsning som minskar deras
frihetsgrader i förvaltningen. För Sjätte AP-fonden, med en långsiktig
riskkapitalportfölj, är frågan än mer fundamental, eftersom fondens
nuvarande restriktion om högst 10 procent i valutaexponering har lett till
direkta kostnader och reella likviditetsbegränsningar.
111
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första–Fjärde AP-fonderna understryker att de skulle fortsätta
valutasäkra även utan lagkrav, och att de inte skulle förändra sina
valutasäkringsprogram i någon större grad. Ett slopande av lagkravet för
dessa buffertfonder skulle förmodligen inte leda till några signifikanta
valutautflöden från de enskilda fonderna, men sammantaget kan även
mindre förändringar hos var och en av fonderna leda till större flöden. Om
lagkravet skulle slopas uppstår också en signaleffekt. En förväntan skapas
som i sig skulle kunna leda till betydande rörelser på marknaden,
åtminstone i det kortare perspektivet.
Övervägande skäl talar därför för att behålla nuvarande
begränsningsregel för Första–Fjärde AP-fonderna, medan motsvarande
valutaexponeringsregel lämpligen slopas för Sjätte AP-fonden. Detta
givetvis förutsatt att fonden inte avvecklas.
5.5.2
En ändamålsenlig reglering av buffertfondernas
investeringar i onoterade bolag
Promemorians bedömning: Om inte organisationsstrukturen ändras är
regleringen av buffertfondernas investeringar i onoterade bolag
ändamålsenlig för AP-fondernas uppdrag. Förslag på konsolidering av
Sjätte AP-fonden och Andra AP-fonden respektive konsolidering av
Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna till två fonder leder däremot till
att vissa begränsningsregler för illikvida tillgångar bör ändras. Förslag
på ändrade placeringsregler i detta avseende lämnas i de avsnitt som
behandlar förslagen på omorganisation.
Skälen för promemorians bedömning
Inledning
Av uppdragsbeskrivningen framgår att utredaren ska utreda huruvida
bestämmelsen som reglerar buffertfondernas investeringar i onoterade
bolag är ändamålsenlig för AP-fondernas uppdrag och vid behov lämna
förslag på förändring. I detta avsnitt görs en sådan analys. Analysen
bygger på förutsättningen att organisationsstrukturen för buffertfonderna
inte ändras.
Buffertfondernas investeringar i onoterade bolag
112
Första–Fjärde AP-fonderna får, som nämnts, förvärva eller inneha
illikvida tillgångar som vid investeringstillfället uppgår till högst 40
procent av det verkliga värdet av AP-fondens samtliga tillgångar (4 kap. 8
§ lagen om allmänna pensionsfonder). Med illikvida tillgångar avses
tillgångar som inte är likvida enligt definitionen i 4 kap. 5 §.
Första–Fjärde AP-fonderna får förvärva eller inneha aktier eller andra
andelar som inte handlas på en handelsplats eller en motsvarande
marknadsplats utanför EES bara genom fonder, fastighetsbolag och
riskkapitalföretag (4 kap. 8 a §). Första–Fjärde AP-fonderna får dock
förvärva eller inneha aktier eller andelar i ett onoterat företag om en fond
som AP-fonden förvärvar eller innehar aktier eller andelar i också
förvärvar eller innehar aktier eller andelar i företaget (sidoinvestering) (4
kap. 8 a § andra stycket).
Första–Fjärde AP-fonderna får inte inneha så många aktier eller andra
andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger 10 procent eller
beträffande onoterade riskkapitalföretag, 35 procent av röstetalet för
samtliga aktier eller andra andelar i företaget (4 kap. 9 § första stycket).
Undantag från denna begränsningsregel gäller i huvudsak för aktier eller
andra andelar i onoterade fastighetsbolag (4 kap. 9 § andra stycket 1).
I begreppet fonder ingår även investeringsstrukturen fond-i-fond (se
avsnitt 2.7 om modeller för investeringar i onoterade företag). Första–
Fjärde AP-fonderna gör i dag fondinvesteringar och har därigenom byggt
upp både kunskap om och erfarenhet av att utvärdera framför allt
fondförvaltare.
Det är vanligt att förvaltare av fonder som investerar i onoterade företag
kan erbjuda vissa investerare att, förutom att köpa fondandelar, även få
köpa aktier i ett eller flera av företagen som kommer att ingå i fonden,
sidoinvestering, men utan att investeraren tar på sig det strategiska eller
operativa ägaransvaret.
Institutionella investerare deltar frekvent i sidoinvesteringar i form av
direktinvesteringar. För Första–Fjärde AP-fonderna förekommer det
primärt på infrastrukturområdet, dvs. via infrastrukturfonder. För Andra
AP-fonden förekommer sidoinvesteringar i någon mån även på området
för onoterade aktier. Att göra sidoinvesteringar är ett vanligt sätt att få ned
förvaltningskostnaderna vid investeringar i onoterade företag genom
fonder. Samtidigt är sidoinvesteringar typiskt sett passiva investeringar
som inte ger den institutionella investeraren någon formell makt eller
kontroll över det onoterade företaget som det investeras i. Det är
förvaltaren av riskkapitalfonden som ansvarar för den löpande
förvaltningen och ägarstyrningen av det onoterade företaget.
För att kunna göra sidoinvesteringar framgångsrikt krävs dock en annan
kunskap än den som krävs för att göra fondinvesteringar och investeringar
i noterade företag. Eftersom fondförvaltaren gör en primär due diligence
av det onoterade företaget krävs dock inte lika mycket resurser vid en
sidoinvestering som vid en direktinvestering. Vid en sidoinvestering krävs
kunskap för att göra en sekundär due diligence. Investeraren behöver
emellertid resurser för att kunna genomföra detta under tidspress och
dessutom behövs kompetens för att bedöma om det föreligger risk för ett
s.k. snedvridet urval (eng. adverse selection), dvs. risk för att
fondförvaltaren erbjuder en sidoinvestering i ett företag som denne bedömt
är av sämre kvalitet. Eftersom fondförvaltaren åtar sig att sköta den
löpande förvaltningen och ägarstyrningen av det onoterade företaget
(sidoinvesteringen) behöver investeraren däremot inte resurser och
kompetens för att kunna förvalta företaget.
Det framgår av placeringsreglerna (4 kap. 8 a § andra stycket) att APfonderna inte får ta på sig det operativa företagsledningsansvaret i en
sidoinvestering. Hur stort innehav en AP-fond får ha i en sidoinvestering
regleras av bestämmelserna om röstandelsbegränsning i lagen om
allmänna pensionsfonder (4 kap. 9 §). Huvudregeln är att ingen av FörstaFjärde AP-fonderna får inneha så många aktier eller andra andelar i ett
113
opaginerad Kontrollera mot PDF
företag att röstetalet för dem överstiger 10 procent av röstetalet för
samtliga aktier eller andra andelar i företaget
Fastighetsbolag är, enligt definitionen i lagen om allmänna pensionsfonder, ett bolag som har till huvudsakligt ändamål att äga eller förvalta
fast egendom eller tomträtt (4 kap. 1 c §). För onoterade fastighetsbolag
gäller ingen röstandelsbegränsning (se 4 kap. 9 § andra stycket 1). Första–
Fjärde AP-fonderna kan således var för sig eller gemensamt äga ett sådant
bolag. Så är även fallet när det gäller Vasakronan, som ägs gemensamt och
med lika delar av dessa AP-fonder. Första–Fjärde AP-fonderna äger även
andra fastighetsbolag, helt eller tillsammans med andra investerare.
Riskkapitalföretag är, enligt definitionen i lagen om allmänna
pensionsfonder, ett företag som har till huvudsakligt ändamål att äga och
förvalta aktier eller andra andelar som inte handlas på en handelsplats eller
en motsvarande marknadsplats utanför EES eller lämna och förvalta
krediter till andra än konsumenter (4 kap. 1 c §). För onoterade
riskkapitalföretag gäller en röstandelsbegränsning om 35 procent av
röstetalet för samtliga aktier eller andelar i företaget (4 kap. 9 § första
stycket). Första–Fjärde AP-fonderna kan således var för sig äga maximalt
en sådan andel. Buffertfonderna har investerat i riskkapitalföretagen 4 to
1 Investments, som ägs gemensamt och i lika delar av Första–Fjärde APfonderna och i Polhem infra, som ägs till lika delar av Första, Tredje och
Fjärde AP-fonderna. Dessa buffertfonder äger även andra
riskkapitalföretag tillsammans med andra investerare.
Övergripande om ändamål, risker och resursbehov kopplade till
investeringar i onoterade bolag
114
De ändrade placeringsreglerna för illikvida tillgångar som infördes 2019
har, som nämnts, inneburit att andelen av det tillgångsslaget har ökat från
ca 15 procent (2012) till ca 25 procent av Första-Fjärde AP-fondernas
samlade buffertkapital. I absoluta tal motsvarar det en ökning från ca 150
miljarder till ca 470 miljarder kr. Innehavet består främst av investeringar
i fastigheter, riskkapital och infrastruktur.
Syftet med att investera i onoterade bolag får övergripande anses vara
att diversifiera portföljen och därmed skapa en högre riskjusterad
avkastning eftersom tillgångarna kan ha låg korrelation med tillgångar
som aktier och räntor. Illikvida investeringar kan vidare ge tillträde till
verksamhetsområden som inte kan nås via handel på reglerade marknader.
För vissa typer av bolag och för bolag i vissa utvecklingsskeden, kan
ägarformen dessutom ge fördelar när det gäller värdeskapande över tid.
Komplexiteten och storleken på transaktionerna gör å andra sidan att det
finns specifika risker förknippade med onoterade tillgångar. Att de är
illikvida innebär att det kan vara svårt och kostsamt att avveckla
exponeringen i förtid om skäl för det uppstår. Investeringarna innebär ofta
juridiskt komplexa avtal som leder till oklarheter vid uppkomna tvister. De
kräver vanligtvis mycket tid och kompetens inom ägarstyrning. Dessutom
uppvisar investeringarna oftast en lägre grad av transparens och brist på
jämförelseindex, vilket försvårar analys och uppföljning. Även
värderingssvårigheter innebär en utmaning.
Avslutningsvis bör nämnas att den långa investeringshorisonten
motiverar en omfattande och resurskrävande analys och due diligence, i
huvudsak inriktad på risker och möjligheter idag och hur dessa kan komma
att förändras under den tid exponeringen beräknas bestå. Det kan vara
fråga om ex. vis. legala förhållanden, förutsättningar för ägarstyrning,
teknologisk utveckling och demografiska förändringar.
Närmare om för- och nackdelar med ökade möjligheter till
direktinvesteringar i onoterade tillgångar
Inledningsvis kan det konstateras att det kan finnas flera fördelar med att
tillåta Första–Fjärde AP-fonderna att göra direktinvesteringar i onoterade
tillgångar i större utsträckning än idag, dvs. i huvudsak utanför
fastighetsområdet. I grunden bygger detta på AP-fondernas goda
förutsättningar att vara långsiktiga investerare, vilket ger möjligheter till
likviditetspremier. Möjligheten att göra direktinvesteringar i större
utsträckning än idag skulle öka det antal objekt som AP-fonderna
potentiellt kan investera i och därmed ge bättre förutsättningar för en ökad
avkastning. En viktig del i detta är att AP-fonderna är attraktiva
samarbetspartners med gott rykte och att fonderna därför sannolikt även i
praktiken, i allt större utsträckning skulle komma att erbjudas breddade
investeringsmöjligheter. Samtidigt skulle de transaktionskostnader och
förvaltningsarvoden som uppkommer vid investeringar via onoterade
fonder kunna undvikas. Dessa kostnader är höga. Fasta arvoden i
onoterade fonder kan uppgå till 2 procent av förvaltat kapital. Dessutom
tillkommer normalt vinstdelning på upp till 20 procent av genererade
vinster (se närmare nedan i avsnitt 5.6.1).
Närmare innebär AP-fondernas långsiktiga mandat att de skulle kunna
investera med betydligt längre investeringshorisont jämfört med de fonder
för onoterade tillgångar vilka AP-fonderna enligt gällande reglering är
hänvisade till att investera i. En AP-fond kan, med sitt mandat och
uppdrag, i princip förvärva tillgångar för att äga dem utan något på förhand
fastslaget slutdatum. Riskkapitalfonder har däremot begränsad livslängd
och tvingas därför sälja sina tillgångar efter ca 5–10 år. Parallellt med höga
förvaltningsarvoden leder detta till transaktionskostnader, något som
drabbar AP-fonderna som investerare.
Direktinvesteringar inom onoterade tillgångar kan även innebära
skalfördelar då varje enskild investering ofta är större och därmed mer
betydelsefull i en portfölj än fondinvesteringarnas vanligtvis många och
små underliggande innehav. Det faktum att riskkapitalfonder har en
begränsad livslängd gör att det krävs många fonder för att som investerare
få en betydande exponering mot onoterade tillgångar. Anledningen till det
är att vissa fonder ständigt är under avveckling och andra är under uppstart.
Det faktum att riskkapitalfonderna sammantaget har väldigt många och
små underliggande innehav riskerar dessutom att leda till
överdiversifiering – eller snarare att marginalnyttan av ytterligare
diversifiering avtar – och komplexitet.
En viktig faktor i sammanhanget är dock, som nämnts ovan, att
direktinvesteringar i onoterade företag över lag kräver stora resurser i form
av kunskap och kompetens att kunna utvärdera och analysera företag.
Minst en traditionell due diligence, dvs. genomgång av kommersiella,
legala, finansiella och hållbarhetsmässiga förutsättningar, bör genomföras.
Detta är en analys och bedömning som avsevärt skiljer sig från att bedöma
115
opaginerad Kontrollera mot PDF
lämpliga fondförvaltare eller noterade företag. Vid en direktinvestering
görs en investering direkt i operativ verksamhet genom köp av aktier eller
andra andelar i ett onoterat företag. Vanligtvis har investeraren en
betydande ägarandel. Direktinvesteringar innebär därför ett djupare
engagemang i företagen som investeraren har investerat i. Ett starkt
ägarinflytande kräver i många fall engagemang i ex. vis frågor om
hållbarhet eller tillskott av medel. Investeraren behöver således ha djupa
kunskaper när det gäller hela affärscykeln och bör ha samma kompetens
som en fondförvaltare, som gör liknande investeringar, för att ha goda
förutsättningar att lyckas med sin investering. Det kan således konstateras
att även den löpande hanteringen, uppföljningen av identifierade risker och
ägaransvar ställer stora krav på resurser och specialkompetens inom olika
områden.
Bör infrastrukturinvesteringar likställas med fastighetsinvesteringar?
Infrastrukturinvesteringar fungerar generellt sett väl för investerare som
AP-fonderna, eftersom en sådana investeringar i många fall innebär
långsiktiga och förhållandevis stabila reala kassaflöden. Infrastruktur har
på senare år ökat betydligt som investeringsområde. Ofta sker
investeringar kostnadseffektivt i ett onoterat bolag tillsammans med andra
institutionella investerare, där en eller flera har specialistkompetens
avseende den aktuella investeringen. Dessa bolag har stora likheter med
fastighetsbolag och de lämpar sig därför väl för långsiktigt och
kostnadseffektivt direktägande. I många av dessa infrastrukturinvesteringar kan den förväntade avkastningen vara relativt låg men stabil.
I en sådan investering finns en stor känslighet för kostnadsnivån. Det kan
medföra att många attraktiva investeringar omöjliggörs av kostnadsskäl,
om de inte kan göras genom direktinvesteringar till låga kostnader.
Enligt nuvarande reglering får Första-Fjärde AP-fonderna endast
direktäga onoterade aktier om bolaget har till huvudsakligt ändamål att äga
eller förvalta fast egendom eller tomträtt (fastighetsbolag). Av den
anledningen kan AP-fonderna endast delta i infrastrukturinvesteringar
genom fonder, riskkapitalföretag eller genom sådana direktinvesteringar i
bolag som redan från början tydligt har kunnat klassificeras som
fastighetsbolag. Det kan således vara rimligt att analysera frågan om
Första-Fjärde AP-fonderna ska kunna göra direktinvesteringar i onoterade
infrastrukturbolag på samma sätt som de idag investerar i fastighetsbolag.
Skäl för att behålla nuvarande begränsningar för direktinvesteringar i
onoterade infrastrukturbolag
116
Infrastrukturinvesteringar kan, som nämnts, vara långsiktiga investeringar
med stabila reala kassaflöden vilka har stora likheter med
fastighetsinvesteringar. I sådana investeringar finns en fast tillgång, till
exempel ett transportnätverk, vatten, energiproduktion eller sophantering,
som generar löpande kassaflöden och som därför kan vara intressant att
äga under en lång tid framöver. Investeringarna kan också rent fysiskt vara
mycket lika fastigheter och Första–Fjärde AP-fonderna klassificerar redan
i dag vissa investeringar i fastighetsbolag som infrastrukturinvesteringar.
Jämfört med fastighetsinvesteringar är infrastrukturinvesteringar
emellertid ett mycket mer heterogent område, där risker och krav på
kompetens skiljer sig mycket åt beroende på kategori av investering.
Begreppet infrastruktur kan delas upp på flera olika sätt och det finns inte
någon enhetlig definition av begreppet. Vanliga indelningar är ekonomisk
och social infrastruktur respektive hård och mjuk infrastruktur. Ekonomisk
infrastruktur omfattar transporter, energi, vatten- och avloppsnät samt
kommunikation. Medan social infrastruktur innefattar det som ibland
kallas samhällsfastigheter, som ex. vis. skolor, sjukhus och
sportanläggningar, men även samhällstjänster och service som bidrar till
välfärdssamhället, som ex. vis. pedagogisk verksamhet, vård och omsorg,
hälsa och fritid. Med hård infrastruktur avses fysiska tillgångar som i regel
har formen av stora nätverk, ex. vis. vägar, järnvägar, vatten- och
avloppsnät samt infrastruktur för bland annat tv- och radiosändningar, IT
och telefoni. Den mjuka infrastrukturen skiljer sig från den hårda genom
att den inte primärt består av fysiska tillgångar. Med mjuk infrastruktur
avses ex. vis. programvaror, funktioner och databaser som tillsammans
med hårdvaruinfrastrukturen bildar infrastrukturen.
En annan indelning av infrastruktur är utifrån om det är fråga om
projektfasen, dvs. uppförande av ny infrastruktur (eng. greenfield), eller
utvecklad infrastruktur, dvs. köp, försäljningar och omstruktureringar av
befintliga anläggningar (eng. brownfield).
Reala tillgångar som fastigheter och infrastruktur delas dessutom ofta in
i olika kategorier baserat på risknivå. Kategorierna beskriver i grova drag
relationen mellan risk och avkastning för tillgångarna. Indelningen har sin
grund i specifika egenskaper hos en tillgång såsom underhållsbehov,
beläggning eller utvecklingsstatus, men även ex. vis. belåningsgrad. Med
den indelningen är en s.k. coretillgång en existerande tillgång med
exponering mot stabila kassaflöden i utvecklade länder eller reglerade
allmännyttiga tillgångar som elnät. En s.k. value-add tillgång innebär
däremot någon form av projektrisk; en större del av den förväntade
avkastningen kommer från förväntad värdeökning och inte från
direktavkastning. I en s.k. opportunistisk tillgång byggs i stället antingen
tillgången från grunden (greenfield), eller så är belåningsgraden hög.
Övergripande kan sägas om indelningen av dessa kategorier baserade på
risknivå att infrastruktur som är i projektfasen har högre risk och kräver
mer specifik kompetens av ägaren. Utvecklad infrastruktur har lägre risk
eftersom det oftast finns ett löpande kassaflöde. I det sammanhanget bör
dock uppmärksammas att investeringar i coretillgångar ofta är förknippade
med en regleringsrisk som behöver bedömas för de olika aktuella
marknaderna.
Med hänsyn till att området infrastruktur är betydligt bredare och
mångskiftande än fastigheter, står det klart att en investeringsmodell som
passar för att analysera fastighetsinvesteringar lämpar sig mindre väl för
att analysera infrastrukturinvesteringar. Sådana investeringar har även
högre exponering mot politisk-, regelverks- och ryktesrisk än andra
tillgångar, eftersom det ofta rör sig om investeringar i samhällsviktiga
funktioner som påverkar många människor. För att minska dessa risker
blir valet av investering och samarbetspartners mycket viktigt vid en
infrastrukturinvestering.
I sammanhanget bör dessutom återigen uppmärksammas det faktum att
direktinvesteringar i onoterade företag över lag kräver stora resurser i form
117
av kunskap och kompetens över en hel affärscykel för att kunna utvärdera
och analysera företagen.
Avslutningsvis och som jämförelse bör uppmärksammas den nu
gällande regleringen som ger möjligheter för Första–Fjärde AP-fonderna
att tillsammans eller var för sig tillsammans med andra investerare, i stället
göra investeringar i onoterade företag inom infrastrukturområdet genom
riskkapitalföretag och riskkapitalfonder (bolags- och fondstrukturer).
Detta kan sägas vara en lämplig struktur eftersom grundtanken sedan
starten av det reformerade pensionssystemet har varit att AP-fondernas
placeringar i onoterade företag ska ske i indirekt form (prop. 1999/2000:46
s. 87). Genom denna struktur upprätthålls principen att AP-fondernas
kapitalförvaltning främst har finansiella mål och att AP-fonderna inte ska
bygga upp organisationer som har till uppgift att ha det operativa
företagsledningsansvaret, dvs. att långsiktigt och aktivt driva de företags
verksamhet som fonderna investerar i. Med en sådan struktur behöver
Första–Fjärde AP-fonderna inte bygga upp betydande organisationer för
riskkapitalinvesteringar, vilket vanligtvis krävs om en investerare ska
investera direkt i onoterade företag.
Den senaste justeringen av röstandelsbegränsningen för investeringar i
onoterade riskkapitalföretag – från 30 till 35 procent – motiveras i
huvudsak på följande sätt (se prop. 2019/20:57 s. 19).
Där sägs att AP-fonderna i huvudsak ska styras av finansiella mål och
inte ta på sig det operativa företagsledningsansvaret i onoterade
riskkapitalföretag. Ur ett kostnadsperspektiv är det även av vikt att APfonderna samarbetar, antingen med varandra eller med andra
institutionella investerare, i fråga om investeringar i onoterade företag.
Genom att investera i ett riskkapitalföretag delar investerarna på kostnader
för bland annat kompetens, förvaltning och risker. Det är därför inte
lämpligt att AP-fonderna tillåts inneha ett alltför högt röstetal i sådana
riskkapitalföretag. Regeringen ansåg därför att ett innehav motsvarande
högst 35 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andra andelar i ett
onoterat riskkapitalföretag är väl avvägt.
Är bestämmelserna som reglerar Första–Fjärde AP-fondernas
investeringar i onoterade bolag ändamålsenliga för deras uppdrag?
Första–Fjärde AP-fonderna investerar idag direkt i fastighetsbolag; helägt
eller delägt tillsammans med varandra eller med andra investerare. Inom
denna kategori förekommer även hel- och delägda bolag inom skog och
jordbruksmark samt dessutom investeringar via fonder. De investerar
vidare i riskkapital genom fonder och i infrastruktur genom delägda
riskkapitalföretag, tillsammans med varandra eller med andra investerare.
I några fall innehåller ägarbilden flera AP-fonder, men även andra
investerare.
Inom
området
infrastruktur
förekommer
även
fondinvesteringar och sidoinvesteringar.
Det kan konstateras att den reglering som anger ramen för Första–Fjärde
AP-fondernas investeringar i onoterade bolag är komplex. Övergripande
kan dock sägas att nu gällande begränsningsregler i huvudsak är relevanta.
Nu aktuella AP-fonder efterfrågar också i endast ringa mån någon ändring
av dem. Frågan är om en justering bör göras som möjliggör ökade
118
direktinvesteringar i onoterade bolag, och då närmast inom
infrastrukturområdet.
Som framgått ovan ställer direktägande höga kompetenskrav. I
investeringsfasen krävs stora resurser i form av kunskap och kompetens
att kunna utvärdera och analysera företag. Minst en traditionell due
diligence, dvs. genomgång av kommersiella, legala, finansiella och
hållbarhetsmässiga förutsättningar, bör genomföras. Direktinvesteringar
innebär sedan även normalt ett djupt engagemang i företagen som
investeraren har investerat i och i många fall krävs dessutom ett starkt
ägarinflytande i företagen. Investeraren behöver således ha goda
kunskaper när det gäller hela affärscykeln för att ha förutsättningar att
lyckas med investeringen. Det kan således konstateras att även den
löpande förvaltningen av en direktinvestering, uppföljningen av
identifierade risker och ägaransvar, ställer stora krav på resurser och
specialkompetens inom olika områden.
Många stora investerare, ex. vis. buffertfonder i Kanada, har valt att
hantera infrastrukturtillgångar internt, framför allt av kostnadsskäl. Det
gäller ex. vis. buffertfonderna CPPIB och CDPQ som tillsammans
förvaltar Kanadas obligatoriska tjänstepensionsplaner. Förvaltat kapital i
dessa pensionsfonder är emellertid långt större än det kapital som Första–
Fjärde och Sjätte AP-fonderna tillsammans förvaltar; CPPIB förvaltar
4 423 miljarder SEK och CDPQ 3 814 miljarder SEK.
Mot nu angiven bakgrund talar övervägande skäl därför för att Första–
Fjärde AP-fondernas uppgift även fortsättningsvis bör vara att göra
finansiella placeringar som inte medför att AP-fonderna också ska behöva
ha kompetens att kunna fatta löpande beslut om själva förvaltningen av
företagen. Om var och en av Första–Fjärde AP-fonderna ska kunna göra
direktinvesteringar i onoterade infrastrukturföretag kommer de sannolikt
att behöva bygga upp särskilda organisationer som arbetar med dessa
frågor. Att bygga upp den interna kompetensen som behövs för att hantera
en betydande direktinvesteringsportfölj är ett komplext projekt som kräver
en kraftig utbyggnad av intern kompetens inom en rad områden.
Tillgången till denna typ av kompetens är också begränsad och
konkurrensen är därför stor från andra kategorier av arbetsgivare, som kan
erbjuda andra typer av ersättningsstrukturer än vad som är möjligt för en
AP-fond.
Det är dessutom sannolikt att kostnadsfördelen av att hantera
infrastrukturtillgångar internt uppstår först vid nivåer av förvaltat kapital
som vida överstiger till och med hela det samlade svenska buffertkapitalet.
Det innebär att inte ens drastiska organisationsförändringar för
buffertfonderna skulle kunna leda till effektivitet vid direktinvesteringar i
onoterade infrastrukturföretag. Vad som nu sagts innebär att det saknas
skäl att ändra placeringsreglerna i syfte att ge buffertfonderna ökade
möjligheter att göra direktinvesteringar i onoterade infrastrukturföretag.
Ur effektivitetssynpunkt är det tillräckligt att AP-fonderna även i
fortsättningen
ska kunna göra investeringar i onoterade
infrastrukturföretag genom fonder, sidoinvesteringar eller riskkapitalföretag. De infrastrukturinvesteringar som kan klassificeras som
fastighetsbolag kan dessutom även fortsättningsvis göras som sådana
investeringar.
119
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammanfattningsvis får således de bestämmelser som reglerar Första–
Fjärde AP-fondernas investeringar i onoterade bolag anses vara
ändamålsenliga för deras uppdrag.
5.6
Rapportering av illikvida tillgångar
5.6.1
AP-fondernas redovisning och rapportering av
illikvida tillgångar
Kostnader vid investeringar i illikvida tillgångar
120
En betydande del av Första–Fjärde AP-fondernas innehav i illikvida
tillgångar utgörs av direktägda innehav i onoterade fastigheter
(bolagsstrukturer). De synliga kostnaderna som är hänförliga till de
onoterade fastighetsinnehaven utgörs av interna kostnader för personal
med avseende på den tid som läggs ner på ägarstyrning genom aktivt
styrelsearbete, framtagande av ägardirektiv, deltagande i valberedningar,
etcetera. De kostnader som är hänförliga till organisation och förvaltning
av de större fastighetsinnehaven belastar däremot de underliggande
onoterade fastighetsinnehavens resultat- och balansräkningar. Detta
medför att AP-fondernas redovisade kostnader hänförliga till dessa
innehav är små i relation till storleken på det investerade kapitalet.
Reala tillgångar i övrigt såsom infrastruktur, skog och jordbruk ägs
antingen genom bolagsstrukturer eller via fondstrukturer. För
investeringar i reala tillgångar i bolagsstrukturer kan en extern förvaltare
ha kontrakterats och kostnaden för denna vara synlig i AP-fondernas
redovisning, alternativt belastas de underliggande bolagen i linje med vad
som ovan har beskrivits.
Vid investering i illikvida tillgångar via fondstrukturer består avgifterna
av i huvudsak följande komponenter.
Förvaltningsavgift (eng. management fee) på utfäst kapital.
Prestationsbaserad ersättning (eng. carried interest) som vanligen
struktureras som en vinstdelning under förutsättning att ett visst
tröskelvärde (eng. hurdle rate) har uppnåtts.
Övriga avgifter som primärt förekommer för onoterade aktier.
De vanligaste förekommande nivåerna för de två första kategorierna
avgifter med avseende på tillgångsklassen onoterade aktier är 1,5–2,0
procent årlig förvaltningsavgift, 8 procent årligt minsta avkastningskrav
(ränta), och 20 procent prestationsbaserad ersättning av de kassaflöden
som genereras utöver den initiala investeringen, kostnader och
tröskelvärdet. Även om förekomsten av prestationsbaserade avgifter,
tröskelvärde samt nivån på förvaltningsavgiften varierar mellan fonder
och mellan de illikvida tillgångsklasserna, är dessa komponenter vanligt
förekommande för riskkapitalfonder som investerar i fastigheter,
onoterade aktier, onoterade krediter, infrastruktur och naturtillgångar
(skog och jordbruk) – dvs. samtliga illikvida tillgångsklasser.
Generellt kan sägas att både förvaltningsavgift och den
prestationsbaserade ersättningen i regel är något lägre för
fondinvesteringar i infrastruktur och andra reala tillgångar med löpande
kassaflöden, i jämförelse med onoterade aktier. För fastighetsfonder är
generellt avgiftsnivåerna i linje med, eller något lägre, än ovan nämnda
nivåer. Storleken på förvaltningsavgiften kan antingen vara kopplad till
storleken på det förvaltade kapitalet eller beräknad som en procentsats på
det driftsnetto som genereras av fastigheten eller fastighetsbeståndet. I
vissa fall kan även förvaltningsavgiften vara baserad på
självkostnadskalkyler som då visserligen ofta anges i relation till
substansvärdet, men utan någon direkt koppling till detta.
I tillägg till förvaltningsavgift och prestationsbaserad ersättning
förekommer även andra avgifter – speciellt avseende onoterade aktier –
som kostnadsförs hos de underliggande tillgångarna eller bolagen. En del
av dessa avgifter delas dock ibland mellan institutionella investerare 15 och
fondförvaltarna (eng. General Partners 16) och dras i vissa fall av från den
förvaltningsavgift som tas ut. I det fall en institutionell investerare väljer
att investera i en partnerskapsstruktur eller i en fond-i-fond–struktur (se
avsnitt 2.7) tillkommer ytterligare ett lager av avgifter på toppen av
ovannämnda kostnader i form av förvaltningsavgift och
prestationsbaserade arvoden.
En aspekt som påverkar den övergripande kostnadsbilden är
kombinationseffekten med avseende på andelen sidoinvesteringar (coinvesteringar) i relation till fondinvesteringarna. En sådan
kombinationseffekt kan även uppstå via partnerskapsstrukturer.
Sidoinvesteringar erbjuds ofta till institutionella investerare i samband
med ett pågående avtal med en fondförvaltare, dvs. där det redan finns en
utfästelse till fonden. Eftersom sidoinvesteringar i regel är förknippade
med lägre uttagna avgifter av fondförvaltaren – i de flesta fallen på en så
kallad ”no-fee–no-carry–bas” – möjliggör en högre andel
sidoinvesteringar en lägre övergripande kostnadsbild. Anledningarna till
att fondförvaltaren erbjuder den institutionella investeraren denna
möjlighet kan vara många. I vissa fall kan det stärka relationen mellan
fondförvaltaren och den institutionella investeraren. I andra fall kan det
vara nödvändigt med en sidoinvestering för att fondförvaltaren ska få en
bra riskspridning i en specifik fond, när en investering bedöms utgöra för
stor del av fonden. Värt att notera är att exponeringar mot
sidoinvesteringar skiljer sig åt mellan AP-fonderna. Skillnaderna beror på
mandat, investeringsfilosofi, interna organisatoriska förutsättningar,
tillvägagångssätt och riskaptit. För Första–Fjärde AP-fonderna
förekommer det primärt på infrastrukturområdet, dvs. via
infrastrukturfonder. För Andra AP-fonden förekommer sidoinvesteringar
i någon mån även på området för onoterade aktier.
Kategorin övriga avgifter inkluderar bland annat kostnader som kan
argumenteras vara hänförliga till portföljbolagen, ibland i samband med
en fondförvaltares initiala förvärv av bolagen. Det kan vara konsult-,
jurist- och andra rådgivartjänster, men även utträdesavgifter samt
översyns- och uppbrottsavgifter. En del av dessa avgifter motiveras ibland
av fondförvaltarna med att portföljbolagen skulle behöva betala dessa
15
I dessa fall är de Limited Partners, dvs. delägare med begränsat ansvar i ett limited
partnership.
16
Delägare i ett limited partnership med obegränsat ekonomiskt ansvar.
121
avgifter externt för liknande tjänster om de inte var ägda av en
riskkapitalfond. De institutionella investerarna menar dock att de redan
betalar dessa avgifter som en del av förvaltningsavgiften och att avgifterna
därmed bör dras av från denna. I vilken utsträckning dessa avgifter tas ut
regleras i avtal mellan den institutionella investeraren och fondförvaltaren.
Redovisning och extern rapportering av kostnader för illikvida tillgångar
AP-fonderna har i huvudsak tre olika tillvägagångssätt att investera i
illikvida tillgångar. Kostnaderna inom dessa kategorier redovisas och
rapporteras enligt följande.
Direktägda innehav: Inom den interna organisationen i AP-fonden är
det fråga om kostnader hänförliga exempelvis till styrelsearbete,
valberedning och löpande uppföljning – kostnader som är synliga i APfondernas redovisning. När det gäller kostnader och ersättningar
hänförliga till administration, utveckling och förvaltning av underliggande
bolag bärs dessa av de underliggande bolagen och tas inte upp i APfondernas redovisning.
Fondstrukturer: Inom den interna organisationen i AP-fonden är det
fråga om kostnader hänförliga till val av förvaltare för ny- eller
återinvestering, sekundär due diligence, löpande uppföljning och
portföljsammansättning – kostnader som är synliga i AP-fondernas
redovisning. När det gäller kostnader och ersättning hänförliga till
förvaltningsavgift och vinstdelning till extern fondförvaltare, redovisas
förstnämnd kostnad som en del av tillgångens anskaffningsvärde, i en not
till årsredovisningen. Vinstdelningen tas inte upp i AP-fondernas
redovisning.
Fond-i-fond och partnerskapsstrukturer: Inom den interna
organisationen i AP-fonden är det fråga om kostnader för val av fond-ifondförvaltare – kostnader som är synliga i AP-fondernas redovisning. När
det gäller kostnader och ersättning hänförlig till förvaltningsavgift och
vinstdelning till fond-i-fondförvaltare och partnerskapsbolag, redovisas
förstnämnd kostnad som en del av tillgångens anskaffningsvärde. När det
däremot gäller underliggande externa fondförvaltare är kostnader och
ersättning för förvaltningsavgift och vinstdelning inte synliga i APfondernas redovisning.
Prestationsbaserad ersättning (vinstdelning) hänförligt till fonder som
investerar i noterade tillgångar belastar nettoresultatet för noterade
tillgångar. Sådan ersättning avseende onoterade tillgångar är, som nämnts,
däremot inte knutet till den årliga prestationen. I stället tillfaller denna
ersättning fondförvaltaren när allt kapital inklusive avgifter har
distribuerats åter till den institutionella investeraren och redovisas därmed
inte heller som en kostnad. Den prestationsbaserade ersättningen betraktas
i stället som en reducering av det totala värdet av investeringen och som
ett resultat av en vinstdelning. Detta innebär visserligen att förändringar i
nettoresultatet är redovisade efter att denna vinstdelning dragits av från
värdet på den underliggande tillgången, men samtidigt saknas en explicit
redogörelse för den absoluta storleken på vinstdelningen.
Avslutningsvis kan nämnas att externa förvaltararvoden för illikvida
tillgångar i redovisningen för Första–Fjärde AP-fonderna utgörs av
122
utbetalade kassaflöden och inte av periodiserade kostnader. För Sjätte APfonden däremot, utgörs dessa arvoden av periodiserade bruttokostnader.
Övergripande om marknadsvärdering av illikvida tillgångar
Till skillnad från likvida tillgångsklasser som värderas minst dagligen,
värderas illikvida tillgångar mer sällan. Beroende på tillgångsklass för APfondernas innehav kan även rapporteringen av illikvida tillgångar ske med
fördröjning, enligt nedan.
Direkta onoterade fastighetsinnehav: Värderingsmetoden är verkligt
värde baserat på det mest sannolika priset vid en normal försäljning på den
öppna marknaden, med grund i huvudsak i en avkastningsbaserad metod
och bedömning av marknadens förräntningskrav. En värdering av de
underliggande fastighetsbestånden genomförs varje kvartal. Tio dagar
efter utgången av varje kvartal tar AP-fonderna del av värderingen.
Värdering av extern auktoriserad värderare utförs åtminstone årligen. Mer
frekvent vid tillfällen när marknadsrörelser kan föranleda en omvärdering.
Direkta
onoterade infrastrukturinnehav:
Den övergripande
värderingsmetoden ligger i linje med de direkta onoterade
fastighetsinnehaven, med den skillnaden att innehaven värderas mindre
frekvent. Detta är en följd av att värderingsantaganden för den
underliggande tillgången i regel inte fluktuerar i samma utsträckning som
för andra tillgångsklasser.
Innehav av onoterade aktier och infrastruktur via fonder: Värderas
enligt branschstandard. Rapportering och värdering av innehaven i
fondstrukturerna till AP-fonderna sker som huvudregel cirka 45 dagar
efter utgången av kvartalet, där värderingen i regel avser den sista dagen i
föregående kvartal. Värderad av extern auktoriserad värderare årligen.
Närmare om redovisning och extern rapportering av
marknadsvärderingar av illikvida tillgångar
Enligt 6 kap. 3 § lagen om allmänna pensionsfonder ska årsredovisningen
ge en rättvisande bild av AP-fondens ställning och resultat, varvid de
tillgångar som fondmedlen placerats i ska upptas till marknadsvärdet. Med
denna utgångspunkt har Första–Fjärde AP-fonderna utarbetat
gemensamma redovisnings- och värderingsprinciper. Även i 4 kap. 2 §
lagen om Sjätte AP-fonden anges uttryckligen att placeringstillgångarna
ska marknadsvärderas. Fondernas samtliga placeringar ska därmed
värderas till verkligt värde och såväl realiserade som orealiserade
värdeförändringar ska redovisas i resultaträkningen. Verkligt värde
definieras i regel som det pris en säljare skulle få om tillgången såldes
under ordnade former mellan köpare och säljare vid en specifik tidpunkt.
Enligt de av Första–Fjärde AP-fonderna gemensamt utarbetade
redovisnings- och värderingsprinciper gäller följande.
Onoterade fastighetsaktier: För värderingen av dessa ska i första hand
som värderingsgrund användas transaktioner som genomförts i närtid i
bolagets aktie på andrahandsmarknaden. Om inga transaktioner finns att
tillgå utgår värderingen från bolagens balansräkning och justeras därefter
för en marknadsvärderad uppskjuten skatt, och vid behov dessutom för
eventuell ytterligare relevant information.
123
Onoterade fonder: Värdering av andelar i dessa fonder och
sidoinvesteringar i fondstukturer ska baseras på den värdering som
fondadministratören eller annan extern part gör. Värderingen ska
uppdateras när en ny värdering erhållits och justeras för eventuella
kassaflöden fram till bokslutstillfället. I de fall AP-fonden på goda grunder
bedömer att fondadministratörens värdering är felaktig ska en justering av
erhållen värdering genomföras.
Onoterade aktier: Det finns ett flertal värderingsmetoder som är
tillämpliga och kan användas kombinerat vid rapportering. Om
värderingar av underliggande onoterade aktier grundats på en värdering
som en onoterad fond gjort, ska AP-fonderna säkerställa att den
värderingen följer gällande principer.
I de fall det på goda grunder bedöms att en värdering är felaktig, ska en
justering ske av erhållen värdering. En sådan justering förutsätter dock en
mycket god insyn i bolaget, vilken kan uppnås via representation i
investeringskommitté, revisionskommitté, styrelse eller motsvarande. När
det gäller eventuella felaktiga värderingar av innehav i underliggande
fonder, finns det däremot inte samma möjligheter för AP-fonderna att ha
en god insyn. De måste förlita sig på fondförvaltarnas processer för
värdering av de underliggande innehaven och på revisorers granskning av
dessa processer. Att de specifika underliggande värderingarna för enskilda
portföljbolag ifrågasätts hör alltså till ovanligheterna och sker i praktiken
enbart om AP-fonderna på goda grunder bedömer att värderingarna är
felaktiga.
För onoterade aktier och andelar redovisas verkligt värde för dotter- och
intressebolag i Första–Fjärde AP-fondernas årsredovisningar. För övriga
onoterade aktier och andelar – där fondinnehaven i regel ingår – redovisas
ett aggregerat verkligt värde, medan anskaffningsvärdet för respektive
innehav redovisas som en del av de innehavslistor som publiceras i
samband med bokslut. Detta gäller för Första- Andra- och Fjärde APfonderna. Tredje AP-fonden redovisar i stället utfäst kapital. För övriga
onoterade aktier och andelar redovisar Första–Fjärde AP-fonderna även de
fem största utländska respektive svenska innehaven i årsredovisningen,
men inte det verkliga värdet av dessa.
Sjätte AP-fonden redovisar däremot i årsredovisningen de tio största
innehaven i onoterade aktier och andelar inom de två kategorierna fonder
och sidoinvesteringar, men även hur stor del av marknadsvärdet som de
tio största innehaven utgör inom respektive kategori. Sjätte AP-fonden
publicerar även innehavslistor med kapitalandel i investeringsenheten och
ett aggregerat anskaffningsvärde och marknadsvärde (verkligt värde).
Styrning av de större onoterade fastighetstillgångarna
Fondernas onoterade fastighetstillgångar har ökat kraftigt över tid, både i
absoluta och relativa tal, och har gått från att utgöra en relativt liten andel
(2,4 procent 2008) till att stå för en betydande del av det totala
buffertkapitalet (9,1 procent 2023).
Första–Fjärde AP-fonderna hade vid slutet av 2023 andelar av det totala
fondkapitalet allokerat till direktägda onoterade fastighetsinnehav
(bolagsstrukturer) enligt följande.
124
Första AP-fonden: Vasakronan (ägarandel 25 procent, ägs med APfonder), Wilhem (helägt), Cityhold (ägarandel 25 procent, ägs med APfond och annan partner), ASE Holdings (ägarandel 38 procent, ägs med
AP-fond och annan partner) och Urbanea (ägarandel 99 procent, ägs med
annan partner).
Andra AP-fonden: Vasakronan (ägarandel 25 procent, ägs med APfonder), US Office Holdings (ägarandel 41 procent, ägs med annan
partner) och Cityhold (ägarandel 25 procent, ägs med AP-fond och annan
partner).
Tredje AP-fonden: Vasakronan (ägarandel 25 procent, ägs med APfonder), Hemsö (ägarandel 85 procent, ägs med annan partner), Trophi
(helägt), Regio (ägarandel 96 procent, ägs med annan partner) och Trenum
(ägarandel 50 procent, ägs med annan partner).
Fjärde AP-fonden: Vasakronan (ägarandel 25 procent, ägs med APfonderna), Rikshem (ägarandel 50 procent, ägs med annan partner) och
ASE Holdings (äger tre utländska intressebolag kopplade till ASE
Holdings, med ägarandel om 35–45 procent, ägs med AP-fond och annan
partner).
I regel gäller att färre medinvesterare leder till en mer robust styrning i
och med en högre grad av kontroll och minskad risk för intressekonflikter.
Som exempel kan förändringar eller överskridande av målvikter leda till
meningsskiljaktigheter kring prioriteringar. Detsamma gäller ambitioner
beträffande exempelvis årsplaner och budgetar, eller frågor rörande
eventuella kapitaltillskott eller utdelningar. Samtidigt innebär delägande
ett delande av kompetens och insikter, vilket kan möjliggöra en mer
effektiv förvaltning och ett ökat värdeskapande.
I sammanhanget kan även nämnas att av svensk kod för bolagsstyrning
följer att en majoritet av styrelsens ledamöter ska vara oberoende i
förhållande till bolaget och bolagsledningen och där minst två av denna
majoritet ska vara oberoende även i förhållande till bolagets största
aktieägare. Exempelvis innebär detta för Första–Fjärde AP-fonderna
beträffande Vasakronan att respektive verkställande direktör för fonderna
sitter med i styrelsen, men att dessa är i minoritet i förhållande till de fem
oberoende styrelsemedarbetarna som de tillsammans med utgör styrelsen.
Redovisning och rapportering av styrning av illikvida tillgångar
Som en följd av Sjätte AP-fondens uteslutande fokus på investeringar i
onoterade aktier följer en, i årsredovisningen och i styrelsens utvärdering,
relativt detaljerad redogörelse för styrningen av verksamheten. Den
involverar allt från den övergripande fondstyrningen – som bland annat
behandlar de olika styrorganens roll, styrelsesammansättning och
hållbarhetsarbetet – till en beskrivning av fondens investeringsverksamhet
och process.
En sådan detaljeringsgrad återfinns inte i den externa rapporteringen av
styrningen för illikvida tillgångar för Första–Fjärde AP-fonderna. För
dessa övriga buffertfonder omnämns illikvida tillgångar i extern
rapportering i stället primärt under samlingsnamnet alternativa tillgångar
– där illikvida tillgångar utgör den absoluta merparten. Illikvida tillgångar
omnämns både i kontexten av övergripande områden såsom avkastning,
riskhantering och värdering, men ofta även explicit i avsnitt som redogör
125
opaginerad Kontrollera mot PDF
för de underliggande illikvida tillgångsklasserna utveckling det senaste
året och under längre perioder. Detaljerad rapportering av styrning av
illikvida tillgångar, exempelvis med avseende på investeringsprocess och
löpande förvaltning, är dock begränsad, vilket kan anses vara en naturlig
följd av ett för dessa fonder mer balanserat fokus på både likvida och
illikvida tillgångsslag.
Konsultbolaget Arkwrights bedömning av AP-fondernas rapportering
och redovisning av illikvida tillgångar
Konsultbolaget Arkwright har haft i uppdrag att analysera och belysa
bland annat hur AP-fondernas rapportering och redovisning av illikvida
tillgångar sker idag och om det finns anledning till förändring. I sin
rapport 17 gör Arkwright följande övergripande bedömningar beträffande
rapportering och redovisning av AP-fondernas illikvida tillgångar.
• Kostnader bör ställas i relation till kapitalet de avser: Sjätte APfonden periodiserar kostnader för extern fondförvaltning för
investeringar i onoterade aktier. I dess årsredovisning redovisas även i
brödtext och noter omfattningen av denna i relation till det totalt
förvaltade fondkapitalet (substansvärde och kvarvarande utfästelser).
Vår bedömning är att ett sådant tillvägagångssätt är föredömligt och att
Första–Fjärde AP-fonderna bör överväga en sådan typ av redovisning
med beaktande av materialitetsprincipen och den administrativa
merkostnad som detta skulle innebära.
• Heltäckande uppföljning av vinstdelning i fondstrukturer saknas:
Andra–Fjärde och Sjätte AP-fonderna saknar heltäckande uppföljning
av prestationsbaserad ersättning hänförligt till investeringar i
fondsstrukturer som investerar i illikvida innehav. Vår bedömning är
att AP-fonderna bör fortsätta verka för kravställande på transparens
gällande fondförvaltares rapportering och över tid – i takt med att
heltäckande rapportering av vinstdelning åstadkoms – överväga att via
årsredovisningen ge information om omfattningen av denna.
• Inte ändamålsenligt med väsentligt förändrad värderingsprocess: Vår
bedömning är att det inte finns anledning till att väsentligt förändra
processen för marknadsvärdering av illikvida tillgångar, exempelvis
genom utmaning av externa värderingar eller genom att internalisera
processen för värdering av dessa. Kostnaderna förknippade med ett
sådant förfarande skulle sannolikt överstiga fördelarna, eftersom APfonderna generellt inte kan bedömas ha en bättre uppfattning om värdet
på de underliggande tillgångarna än de av tredje part granskade
värderingarna genomförda av underliggande bolag eller förvaltare.
• Med högre koncentration av de direktägda fastighetsinnehaven bör
större transparens följa: AP-fonderna bör genom ökad transparens
förtydliga strategin och styrningen kring de större direktägda
fastighetsinnehaven, som utgör en betydande andel av respektive APfonds illikvida och totala portfölj. Mot bakgrund av AP-fondernas
större onoterade direktägda fastighetsinnehav, som över tid har
126
17
Fördjupad analys av AP-fondernas investeringar i illikvida tillgångar,
Finansdepartementet, mars 2024, konsultbolaget Arkwright.
kommit att utgöra en ökad koncentration med avseende på motpart och
medinvesterare, bör ökade krav avseende transparens följa. Fjärde APfonden har en separat policy för ägarstyrning medan de andra APfonderna i regel har en övergripande ägarstyrningspolicy som tar
avstamp i de noterade tillgångarna. Vår bedömning är att upprättande
och tillgängliggörande – exempelvis genom publicering på hemsida –
av en separat ägarstyrningspolicy för illikvida (onoterade) tillgångar är
att rekommendera för Första–Fjärde AP-fonderna. I tillägg till detta
rekommenderar vi även att Första–Fjärde AP-fonderna ökar
transparensen gällande styrningen av de till storleken betydande
onoterade fastighetsinnehaven med tonvikt vid i) den långsiktiga
investerings- och äganderationalen, ii) plan eller resonemang kring
eventuell diversifiering eller koncentration med avseende på motpart
och medinvesterare, iii) belysning av andra alternativ, iv) förväntat
värdeskapande, v) resonemang kring ägandeperiod och eventuell
avyttringsstrategi, vi) belysning av potentiella intressekonflikter och
hantering av dessa.
5.6.2
Utvecklade krav på redovisningen och
rapporteringen av AP-fondernas illikvida
tillgångar
Promemorians bedömning: Första–Fjärde AP-fonderna bör i
respektive fonds årsredovisning presentera periodiserade kostnader
avseende förvaltningsavgifter hänförliga till extern fondförvaltning av
investeringar i illikvida tillgångar och i samband med detta redovisa hur
denna kostnad förhåller sig till det totalt förvaltade fondkapitalet
(substansvärde och kvarstående utfästelser).
När det gäller kostnader hänförliga till förvaltningsavgift till externa
fondförvaltare, bör även sådana kostnader till underliggande externa
fondförvaltare i partnerskapsstrukturer redovisas i en not till
årsredovisningen.
AP-fonderna bör verka för ökad transparens vad gäller
fondförvaltares rapportering av prestationsbaserad ersättning hänförlig
till investeringar i fondstrukturer som investerar i illikvida innehav och
i förlängningen ge information om omfattningen av denna ersättning i
årsredovisningen.
Det är inte ändamålsenligt att, i någon väsentlig utsträckning,
förändra den process som AP-fonderna använder för att
marknadsvärdera illikvida tillgångar.
Första–Fjärde
AP-fonderna
bör
upprätta
en
separat
ägarstyrningspolicy för illikvida tillgångar, med särskilt fokus på de
större onoterade fastighetstillgångarna.
127
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians bedömning
Inledning
De senaste tolv åren har andelen illikvida tillgångar ökat från cirka 15 till
cirka 25 procent av Första–Fjärde AP-fondernas samlade buffertkapital. I
absoluta tal motsvarar det en ökning från cirka 150 miljarder till cirka 470
miljarder kronor. Vid utgången av 2023 hade Första AP-fonden 23 procent
av fondens faktiska portfölj investerat i illikvida tillgångar. Motsvarande
siffror för de andra fonderna var 31 procent för Andra AP-fonden, 29
procent för Tredje AP-fonden och 19 procent för Fjärde AP-fonden.
Att trenden rör sig mot att en allt större andel av tillgångarna är illikvida
kan medföra ett ökande transparensproblem, eftersom förvaltningen av
dessa skiljer sig åt från noterade tillgångar. Till exempel kan
kostnadsredovisningen bli otillräcklig när det förekommer höga rörliga
ersättningskostnader. Illikvida tillgångar värderas inte heller löpande.
Detta kan innebära att insynen i buffertkapitalets utveckling försämras i
takt med att de illikvida tillgångarnas betydelse ökar. Dessutom kan
regeringens utvärdering och uppföljning försvåras av denna värderingsoch redovisningsproblematik.
Av uppdragsbeskrivningen framgår att utredaren därför ska föreslå hur
kraven på buffertfondernas rapportering kan utvecklas i ljuset av ökade
investeringar i illikvida tillgångar.
Är buffertfondernas kostnadsredovisning vad gäller illikvida tillgångar
otillräcklig?
128
Det är av vikt att AP-fondernas redovisning och rapportering av kostnader
knutna till AP-fondernas investeringar i illikvida tillgångar sker på ett
transparent sätt. Detta eftersom de illikvida tillgångarna nu utgör en så stor
andel av det totala buffertkapitalet. Som framgått i föregående avsnitt –
under rubriken Redovisning och extern rapportering av kostnader för
illikvida tillgångar – innebär redovisningspraxis, ägandeform och
ersättningsmodell skillnader när det gäller hur kostnader och ersättningar
hänförligt till externt förvaltat kapital redovisas. Detta ger upphov till
svårigheter vid jämförelser mellan likvida och illikvida marknader.
Som komplement till nyss nämnt avsnitt kan nämnas att
prestationsbaserad ersättning hänförligt till investeringar i noterade
tillgångar dras av från nettoresultatet, men redovisas i brödtext eller i not
till årsredovisningen och att förvaltningsavgifter för investeringar i fonder
som investerar i underliggande noterade tillgångar explicit tas upp i APfondernas resultaträkningar.
I första hand finns det anledning att analysera öppenheten i
redovisningen av kostnader hänförliga till förvaltningsavgifter till extern
fondförvaltning av investeringar i illikvida tillgångar (alla tillgångsklasser
för illikvida investeringar). Dessa kostnader redovisas nu som en del av
tillgångens anskaffningsvärde, i en not till årsredovisningen. För Andraoch Tredje AP-fonderna är det fråga om mycket stora investeringar i
fonder, särskilt när det gäller onoterade aktier, men även beträffande
infrastruktur och skog förekommer investeringar via sådana strukturer.
Detta gäller även Första- och Fjärde AP-fonden, men i mindre utsträckning
och med en delvis annan inriktning.
Sjätte AP-fonden däremot, periodiserar kostnader för extern
fondförvaltning för investeringar i onoterade aktier. I den fondens
årsredovisning redovisas även i brödtext och noter omfattningen av denna
i relation till det totalt förvaltade fondkapitalet (substansvärdet 18 och
kvarvarande utfästelser).
Med tanke på den stora omfattningen av dessa investeringar finns det
anledning till större öppenhet i redovisningen av kostnader hänförliga till
förvaltningsavgifter till extern fondförvaltning. Detta trots att ett sådant
utökat förfarande kräver vissa ökade administrativa resurser i APfonderna. Första–Fjärde AP-fonderna bör således, i respektive fonds
årsredovisning,
presentera
periodiserade
kostnader
avseende
förvaltningsavgifter hänförliga till extern fondförvaltning av investeringar
i illikvida tillgångar och i samband med detta redovisa hur denna kostnad
förhåller sig till det totalt förvaltade fondkapitalet (substansvärde och
kvarstående utfästelser).
Som framgått investerar Första AP-fonden i onoterade aktier genom en
partnerskapsmodell. Med denna modell följer två lager av avgifter;
avgifter till samarbetspartners och till underliggande fonder som kapitalet
investeras i. När det gäller kostnader hänförliga till förvaltningsavgift till
samarbetspartners redovisas den som en del av tillgångens
anskaffningsvärde, i en not till årsredovisningen. När det däremot gäller
underliggande
externa
fondförvaltare
är
kostnaden
för
förvaltningsavgiften inte synlig i AP-fondens redovisning. Även i detta
fall finns det anledning till större öppenhet. Det innebär att när det gäller
kostnader hänförliga till förvaltningsavgift till externa fondförvaltare, bör
sådana kostnader till underliggande externa fondförvaltare i
partnerskapsstrukturer redovisas i en not till årsredovisningen.
Prestationsbaserad ersättning (vinstdelning) hänförligt till fonder som
investerar i noterade tillgångar belastar nettoresultatet för noterade
tillgångar. Sådan ersättning avseende onoterade tillgångar är däremot inte
knutet till den årliga prestationen. I stället tillfaller denna ersättning
fondförvaltaren när allt kapital inklusive avgifter har distribuerats åter till
den institutionella investeraren och redovisas därmed inte heller som en
kostnad. Den prestationsbaserade ersättningen betraktas i stället som en
reducering av det totala värdet av investeringen och som ett resultat av en
vinstdelning. Detta innebär visserligen att förändringar i nettoresultatet är
redovisade efter att denna vinstdelning dragits av från värdet på den
underliggande tillgången, men samtidigt saknas en explicit redogörelse för
den absoluta storleken på vinstdelningen.
Det är en brist att vinstdelning avseende onoterade tillgångar inte
belastar nettoresultatet. I dagsläget finns problem kopplade bland annat till
riskkapitalfonders rapporteringsstandarder. AP-fonderna bör emellertid
verka för ökad transparens vad gäller fondförvaltares rapportering av
prestationsbaserad ersättning hänförlig till investeringar i fondstrukturer
som investerar i illikvida innehav och i förlängningen ge information om
omfattningen av denna ersättning i årsredovisningen.
18
Marknadsvärdet för alla AP-fondens investeringar per fondandel och efter avdrag för
kostnader.
129
Är den process och rapportering av marknadsvärdering av illikvida
tillgångar ändamålsenlig?
Till skillnad från likvida tillgångsklasser som värderas minst dagligen,
värderas illikvida tillgångar mer sällan. Beroende på tillgångsklass för APfondernas innehav kan även rapporteringen av illikvida tillgångar ske med
fördröjning (se föregående avsnitt under rubriken Övergripande
marknadsvärdering av illikvida tillgångar).
Inledningsvis kan konstateras att buffertfondernas övergripande process
för värdering av illikvida tillgångar i stort är densamma. Att en precisering
av hur värderingarna ska genomföras normalt fastställs i investeringsavtal
leder dock till vissa skillnader. De värderingsmetoder som används är i
regel inte AP-fondspecifika utan normala för den underliggande
tillgångsklassen. Ägandeform (bolagsstruktur eller fondstruktur) och
tillgångsklass innebär även skillnader i värderingsmetod och
värderingsfrekvens. Eftersläpande rapportering av värderingar avser
främst innehav av onoterade aktier och infrastruktur via fonder, vilka i
huvudsak rapporteras med cirka 45 dagars fördröjning och därmed
kommer in i AP-fondernas sammanställda resultat först efter 90 dagar. Då
värderingsfrekvensen för andra reala tillgångar och investeringar i
onoterade krediter via fonder typiskt sett sker årligen kan även dessa
värderingar innebära ett betydande inslag av eftersläpning. Värt att
uppmärksamma i det sammanhanget är dock att värderingarna och
antagandena bakom dessa generellt sett fluktuerar i mindre utsträckning,
vilket minskar behovet av frekvent värdering.
Nu beskrivna mindre frekventa värderingar och eftersläpande
rapportering av AP-fondernas illikvida tillgångar innebär begränsade
negativa effekter för verksamheten. Värt att nämna är dock att denna
fördröjning kan få effekter i en portfölj som består av både likvida och
illikvida tillgångsslag, där andelen illikvida tillgångar under en period av
kraftiga fall på de publika marknaderna snabbt blir en större andel av de
totala fondmedlen (nämnareffekten). I den effektens kölvatten kan limiter
överskridas och som en potentiell följd av detta, en påtvingad inbromsning
av investeringstakt i illikvida tillgångar. Detta kan i värsta fall ske vid
tillfällen då det finns en möjlighet att vara en mer aggressiv köpare av
illikvida tillgångar till en god prisbild. Utöver detta innebär avsaknaden av
en löpande marknadsprissättning för illikvida innehav att värderingen av
specifika tillgångar, såsom underliggande bolag eller fastigheter, är
föremål för en högre grad av subjektivitet och därmed variation i
värderingen jämfört med noterade tillgångar. Det innebär i sin tur bland
annat att risken för att i vart fall enstaka undermåligt värderade tillgångar
kan anses öka.
Sammantaget får det anses att den process som AP-fonderna använder
för att marknadsvärdera illikvida tillgångar och hur värderingen
rapporteras i allt väsentligt fungerar väl. Vid sidan av detta kan konstateras
att det skulle vara mycket kostsamt att utvärdera i huvudsak
fondförvaltares värderingar av de illikvida tillgångarna och i stället göra
egna värderingar av underliggande innehav. Ett sådant förfarande faller
dessutom på att det krävs en väldigt god insyn för att på goda grunder ha
en bättre uppfattning om värdet på underliggande tillgångar än de av tredje
130
part granskade värderingarna genomförda av underliggande bolag eller
förvaltare.
Ökad transparens kring styrningen av de större onoterade
fastighetstillgångarna
Fondernas onoterade fastighetstillgångar har som nämnts, ökat kraftigt
över tid, både i absoluta och relativa tal, och har gått från att utgöra en
relativt liten andel (2,4 procent 2008) till att stå för en betydande del av
det totala buffertkapitalet (9,1 procent 2023).
Utöver en i majoritet oberoende styrelse och god hantering av eventuella
intressekonflikter bör en rad andra överväganden följa som en konsekvens
av den direkta ägandemodellen och den betydande storleken på innehaven
– inte minst med avseende på transparens. Tonvikt bör bland annat läggas
vid skälen för investeringar och ägande i fastigheter, med en tydlighet
kring den långsiktig strategiska målsättning med innehaven, plan och
resonemang kring eventuell diversifiering eller fortsatt koncentration med
avseende på motpart och medinvesterare, belysning av andra alternativa
investeringsmöjligheter, förväntat värdeskapande och avkastning,
resonemang kring ägandeperiod och eventuell avyttringsstrategi eller
situationer som kan påkalla behov av en avyttring.
I tillägg till detta bör även scenarioanalys och stresstestande av
positionerna genomföras och redogöras för med tonvikt på de antagande
som bedöms ha störst strukturell påverkan på värdet av innehaven samt
resonemang kring marknadsaktuella trender och faktorer som kan tänkas
få en inverkan på både kort och lång sikt.
AP-fonderna bör helt enkelt förtydliga strategin och styrningen kring de
större direktägda onoterade fastighetsinnehaven som utgör en betydande
andel av respektive AP-fonds illikvida och totala portfölj. Fjärde APfonden har en separat policy för ägarstyrning medan de andra AP-fonderna
i regel har en övergripande ägarstyrningspolicy som tar avstamp i de
noterade tillgångarna.
Mot denna bakgrund bör Första–Fjärde AP-fonderna upprätta en separat
ägarstyrningspolicy för illikvida tillgångar. En viktig del i denna bör vara
att förtydliga strategin och styrningen av de större onoterade
fastighetstillgångarna.
6
Övergångsfrågor och ikraftträdande
6.1
Genomförandefrågor beträffande
konsolideringsförslagen
Promemorians bedömning: Om förslagen på konsolidering väljs, bör
de nya konsoliderade AP-fonderna byggas upp med utgångspunkt i tre
av de existerande buffertfonderna. Regeringen avgör, vid beslut om
lagrådsremiss, vilken stockholmsbaserad AP-fond som ska avvecklas
och principerna för hur den avvecklade fondens tillgångar och
förpliktelser ska fördelas mellan två av de kvarvarande
131
opaginerad Kontrollera mot PDF
stockholmsbaserade fonderna. När erforderliga regeringsbeslut har
fattats och riksdagen har fattat beslut om lagstiftningspaketet, bör två
genomförandekommittéer tillsättas av regeringen; en för konsolidering
av de göteborgsbaserade fonderna och en för de stockholmsbaserade.
Beslut om hur tillgångarna ska överföras bör fattas av regeringen med
kommittéernas förslag som underlag. Regeringen kan bestämma att
vissa tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar och
avvecklas av mottagande myndighet.
Skälen för promemorians bedömning
Inledning
I promemorian lämnas två alternativa förslag för ett införlivande av Sjätte
AP-fonden i buffertfondssystemet. Likaså lämnas två alternativa förslag
när det gäller att uppnå stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade
buffertfonderna. Ett av förslagen i dessa båda kategorier avser en
konsolidering av fonderna baserade i Göteborg respektive en viss
konsolidering av fonderna baserade i Stockholm. I promemorian lämnas
två alternativa förslag för ett införlivande av Sjätte AP-fonden i
buffertfondssystemet. Likaså lämnas två alternativa förslag när det gäller
att uppnå stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade buffertfonderna. Ett
av förslagen i dessa båda kategorier avser en konsolidering av fonderna
baserade i Göteborg respektive en viss konsolidering av fonderna baserade
i Stockholm. I detta avsnitt behandlas genomförandefrågor beträffande de
två konsolideringsförslagen.
En omorganisation har utgångspunkten i befintliga myndigheter
132
AP-fonderna är myndigheter och därmed en del av staten. De avtal en APfond ingår är bindande för staten. Vid en överföring av tillgångar inom
pensionssystemet sker därför ingen överlåtelse till en annan part i
civilrättslig mening. En tillgångsöverföring utgör dock ett administrativt
förfarande
som
kan
medföra
betydande
kostnader.
De
transaktionskostnader som uppkommer vid en överföring av kapital är
interna i form av administrativt arbete i AP-fonderna för framför allt
genomgång och eventuella omskrivningar av kontrakt samt externa i form
av till exempel depåavgifter, mäklarkostnader och stämpelskatter. Det
finns även betydande risker förknippade med en överföring av hela
buffertkapitalet i form av operativa risker, men framför allt en betydande
risk för negativa effekter på avkastningen av kapitalet under den period då
transfereringen sker. Det är svårt att på förhand kvantifiera de kostnader
som en överföring av hela buffertkapitalet skulle kunna leda till i form av
förlorad avkastning. Med tanke på kapitalets storlek skulle emellertid även
mindre negativa effekter riskera att bli mycket kostsamma för
pensionssystemet. Att lägga ned samtliga nuvarande buffertfonder och
bilda nya myndigheter är mot denna bakgrund inte ett rimligt alternativ,
eftersom det skulle kräva en överföring av hela buffertkapitalet till de nya
myndigheterna. I stället bör de nya, konsoliderade AP-fonderna byggas
upp med utgångspunkt i tre av de existerande fonderna. Sjätte AP-fondens
verksamhet och kapital förs över till Andra AP-fonden. En av Första,
Tredje eller Fjärde AP-fonden avvecklas och dess verksamhet och kapital
förs över till en eller två av de andra, kvarvarande stockholmsbaserade APfonderna.
AP-fondernas storlek
Vid pensionsreformen 2000/2001 ansågs det viktigt att AP-fonderna fick
en identisk beloppsmässig tilldelning, eftersom det ansågs skapa rättvisa
förutsättningar för framtida utvärderingar av förvaltningen (prop.
1999/2000:46 s. 138). Regeringen uppdrog åt en särskild utredare att
utarbeta ett förslag till fördelning av tillgångarna (dir. 2000:8). Kravet på
att fonderna skulle vara lika stora innebar vissa praktiska problem, då
marknadsvärdering i vissa fall innebar svårigheter och värdet av
tillgångarna kunde förändras från det att regeringen fattade ett beslut om
tillgångsfördelning till dess att fördelningen ägde rum (se SOU 2000:71
och SOU 2000:94). Den problematik med marknadsvärdering av
tillgångarna som fanns vid pensionsreformen finns även vid den nu
föreslagna omorganisationen av buffertfonderna. Dessutom tillkommer att
buffertfonderna numera har en betydligt större andel illikvida tillgångar,
vilka är särskilt svåra att marknadsvärdera. Mindre skillnader i storlek
leder emellertid inte till försämrade förutsättningar för en effektiv
utvärdering av förvaltningen, förutsatt att fokus i utvärderingen ligger på
den procentuella avkastningen och inte på avkastning i nominellt belopp.
AP-fondernas förutsättningar för att bedriva sin verksamhet bör dock vara
jämförbara. Det innebär att AP-fonderna bör vara ungefär lika stora men
att vissa skillnader kan accepteras.
Regeringen avgör vilken stockholmsbaserad AP-fond som ska avvecklas
Vid ett val inom konsolideringsalternativet i Stockholm, måste det
inledningsvis utredas vilken av nuvarande Första, Tredje eller Fjärde APfonden som ska avvecklas. Ett utpekande av en viss AP-fond som ska
avvecklas skapar mycket stor osäkerhet hos berörd myndighet, inte minst
hos personalen. Ett sådant utpekande bör därför göras så snart regeringen
har ett fullgott underlag för att fatta beslut om en ny organisation av de
stockholmsbaserade AP-fonderna. Överväganden om vilken AP-fond som
bör avvecklas görs lämpligen av regeringen efter intern beredning i
Regeringskansliet. Kriterier för val av kvarvarande fonder lämnas i avsnitt
5.4.1. Beredningen bör inledas om och i så fall så snart regeringen har
beslutat att gå vidare med det konsolideringsförslag som lämnas i denna
promemoria. I lagrådsremissen bör sedan regeringen fatta beslut om vilken
av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden som ska avvecklas och
principerna för hur den avvecklade fondens tillgångar och förpliktelser ska
fördelas mellan en eller två av de andra, kvarvarande myndigheterna.
En genomförandekommitté för att påbörja förändringen av de
kvarvarande AP-fonderna
Om och i så fall när regeringen har tagit ställning till vilken av de
stockholmsbaserade AP-fonderna som ska avvecklas och principerna för
hur den avvecklade fondens tillgångar ska fördelas, bör en kommitté
tillsättas av regeringen som ges i uppdrag att genomföra den nya
organisationen. En kommitté bör även tillsättas för att genomföra
avvecklingen och överföringen av verksamheten från Sjätte AP-fonden till
133
134
Andra AP-fonden. Genomförandekommittéerna bör starta sitt arbete
direkt efter beslut av riksdagen om lagstiftningspaketet.
Arbetet i kommittéerna kommer att behöva bedrivas i nära samråd
mellan avgivande och mottagande AP-fonder. Styrelseordförandena för
dessa myndigheter bör därför ingå som ledamöter i respektive kommittén.
En person utan tidigare anknytning till AP-fonderna bör leda arbetet i
egenskap av ordförande i respektive kommitté. Till kommittéerna kommer
det dessutom att behöva knytas flera personer både från de AP-fonder som
ska avvecklas och från mottagande AP-fonder. Den expertis som behövs
kan till exempel knytas till kommittéerna som experter. Kommittéerna
behöver åtminstone nio månader på sig för att utföra uppdragen.
De frågor som sannolikt kommer att ta mest tid i anspråk är att planera
och organisera överföring av kapital och att bemanna de kvarvarande APfonderna. Överföringen av kapitalet från två av dagens buffertfonder till
de två eller tre mottagande AP-fonderna innebär stora transaktioner. De
finansiella riskerna måste naturligtvis minimeras genom att
övergångsprocessen sker på ett säkert och välplanerat sätt. Sjätte APfondens tillgångar ska föras över i sin helhet till Andra AP-fonden och inte
fördelas på flera AP-fonder. Kommittén bör även utreda hur tillgångarna i
den av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden som regeringen beslutar ska
avvecklas, ska fördelas mellan (en eller) två av de kvarvarande
stockholmsbaserade AP-fonderna. Detta med utgångspunkt i regeringens
beslut om principerna för hur den avvecklade fondens tillgångar ska
fördelas. Arbetet måste ske i samråd med AP-fonderna för att hitta
lämplig, detaljerad tillgångsfördelning i relation till respektive fonds
nuvarande portfölj och kompetenser. Beslutet om hur tillgångarna ska
överföras bör fattas av regeringen med kommittéernas förslag som
underlag.
Även det praktiska arbete som krävs för överföring av kapitalet från de
AP-fonder som avvecklas måste hanteras av respektive AP-fond. Det blir
en arbetskrävande uppgift som innefattar bland annat genomgång av avtal
för att identifiera eventuella problem och förbereda beskrivningar av
omläggningen för avtalsparter samt eventuella omskrivningar av avtal.
I vissa fall saknas godkännande till en överföring från förvaltare eller
motpart, i andra fall skulle en överföring innebära mycket stora
skattekostnader. I ytterligare andra fall bör man lämpligen – för att
begränsa kostnaden – överväga att avstå från att överföra tillgångar där
avtalet kommer att upphöra i närtid eller där en fond närmar sig
likviditetstidpunkten. För dessa fall är det viktigt att regeringen kan
bestämma att vissa tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar
och avvecklas av mottagande myndighet.
Kommitténs uppgift bör även vara att bistå AP-fonderna med hantering
av de personalfrågor som blir aktuella vid ombildningen, så att dessa kan
hanteras på ett samlat sätt. Det är även mycket viktigt att personalfrågorna
hanteras på ett förutsebart och transparent sätt, för att minska
osäkerhetsfaktorer för de anställda. Arbetsrättslig kompetens bör ingå i
kommittén. Den kompetens som finns i de avgivande och mottagande APfonderna bör tas till vara. I 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd
(LAS) finns bestämmelser om övergång av verksamhet. Innebörden av
dessa bestämmelser är att om det är identitet i den verksamhet som går
över från en arbetsgivare till en annan, går också anställningsavtalen i dess
lydelse vid övertagandetidpunkten för de arbetstagare som hör till den
överlåtna verksamheten över på den nya arbetsgivaren. För att de
bestämmelserna ska vara tillämpliga krävs att det har skett ett
arbetsgivarbyte. På det statliga området sker ett arbetsgivarbyte om
verksamhet går över från en myndighet till en annan. I den här aktuella
situationen innebär det anförda att Sjätte AP-fondens verksamhet övergår
till Andra AP-fonden. Från den av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden
som avvecklas kommer tillgångar och förpliktelser att föras över till en
eller två av de kvarvarande stockholmsbaserade AP-fonderna. Det
kommer att vara identitet i verksamheterna. Arbetsgivarbytet kommer att
ske när respektive avgivande myndigheten upphör med sin verksamhet.
Bemanningen vid omorganisationen av hela den nya APfondsorganisationen bör ske med beaktande av de nämnda reglerna om
övergång av verksamhet i LAS. Inom de ramar som dessa bestämmelser
ger bör kommittén överväga vilka kompetenser som behövs till varje
myndighet. Arbetsgivaransvaret ligger dock formellt på varje berörd APfond. Om 6 b § LAS inte skulle anses tillämplig i det enskilda fallet bör, i
de fall personalförstärkningar behöver göras, rekrytering i första hand ske
från någon av de AP-fonder där övertalighet kan ha uppstått.
6.2
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Promemorians förslag: De förslag som utgår från en oförändrad
organisationsstruktur för fonderna träder i kraft den 1 juli 2025.
Även de förslag som inte har någon beröringspunkt med något
organisatoriskt förslag ska träda i kraft den 1 juli 2025.
De förslag som har beröringspunkter med en konsolidering träder i kraft
den 1 juli 2026.
Kostnaderna för omorganisationerna ska belasta buffertkapitalet.
Skälen för promemorians förslag
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
I promemorian lämnas två alternativa förslag för ett införlivande av Sjätte
AP-fonden i buffertfondssystemet. Likaså lämnas två alternativa förslag
när det gäller att uppnå stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade
buffertfonderna. Ett av förslagen i dessa båda kategorier avser en
konsolidering av fonderna baserade i Göteborg respektive en viss
konsolidering av fonderna baserade i Stockholm.
De förslag som utgår från en oförändrad organisationsstruktur ska – om
den vägen väljs – träda i kraft så snart som möjligt, dvs. den 1 juli 2025.
Även de förslag som inte har någon beröringspunkt med något
organisatoriskt förslag ska träda i kraft den 1 juli 2025.
De förslag som däremot har beröringspunkter med en konsolidering bör
träda i kraft den 1 juli 2026. Då överförs tillgångar och förpliktelser från
den av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonden som avvecklas till de två
kvarvarande stockholmsbaserade buffertfonderna. Vid denna tidpunkt
135
avvecklas även Sjätte AP-fonden, varefter tillgångar och förpliktelser förs
över till Andra AP-fonden. Regeringen kan i samband med överföringarna
bestämma att vissa tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar
och avvecklas av mottagande fonder.
Den 1 juli 2026 införs även en bestämmelse om att ingen av de tre
kvarvarande buffertfonderna får inneha så många aktier eller andelar i ett
företag att röstetalet för dem överstiger 15 procent eller, beträffande
sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som inte är upptagna
till handel på en handelsplats eller motsvarande marknadsplats utanför
EES, 50 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andra andelar i
företaget. Vid den tidpunkten införs dessutom – för kvarvarande
buffertfonder – en ändring av begränsningsregeln beträffande illikvida
tillgångar, från högst 40 till högst 45 procent (förutsatt att det sker en
konsolidering mellan Sjätte AP-fonden och Andra AP-fonden).
Kostnader hänförliga till omorganisationen bör belasta buffertkapitalet.
Det ska därför tas in en övergångsbestämmelse om att regeringen får
besluta att kostnader med anledning av omorganisationen ska belasta det
kapitalet. I de flesta fall belöper sådana kostnader direkt på respektive APfond. I vissa fall kan dock särskilda beslut om kostnadsuttag behöva fattas.
Detta kan bland annat bli nödvändigt med anledning av den avveckling av
vissa AP-fonder som nu ska ske. Till exempel har en avgående styrelse
kvar ansvaret för årsredovisning och revisionsberättelse även efter det att
en myndighet har upphört. Det innebär att styrelsen måste sammanträda
för att fatta vissa beslut även efter upphörandet av myndigheten. Vid
sådana sammanträden kan ersättning utgå för styrelsens arbete. Genom en
bestämmelse om att omorganisationen ska belasta buffertkapitalet kan
regeringen besluta om att rekvirera medel från buffertkapitalet för den
arvodering som skett av styrelsen efter det att en AP-fond har avvecklats
liksom kostnader för revisionen avseende de avvecklade AP-fonderna.
7
Konsekvenser av förslagen
I promemorian lämnas fyra förslag i kärnfrågan om en eventuell
konsolidering av buffertfonderna. I enlighet med uppdragsbeskrivningen
är förslagen geografiskt uppdelade; Sjätte AP-fonden ska avvecklas och
dess verksamhet och kapital ska föras över till Andra AP-fonden,
alternativt ska Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt integreras i
buffertfondssystemet utan att organisationsstrukturen ändras (Göteborg)
respektive en viss konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna, alternativt ökad samverkan inom befintlig
organisationsstruktur (Stockholm). Förslagen är ”geografiskt alternativa”.
I det följande analyseras konsekvenserna av förslagen uppdelat i ett
avsnitt som berör de två fonder som är baserade i Göteborg och ett därpå
följande avsnitt som berör de tre buffertfonderna som har sin bas i
Stockholm. Avslutningsvis analyseras konsekvenserna av övriga förslag,
dvs. de förslag som inte har någon beröringspunkt med något
organisatoriskt förslag.
136
7.1
Ett införlivande av Sjätte AP-fonden i
buffertfondssystemet
7.1.1
Inledning
I den följande konsekvensanalysen behandlas dels förslaget – att Sjätte
AP-fonden avvecklas och dess verksamhet och tillgångar förs över till
Andra AP-fonden, dels det alternativa förslaget att Sjätte AP-fonden
integreras i buffertsystemet utan att organisationsstrukturen ändras. I det
senare förslaget ska Sjätte AP-fonden öka sin samverkan med Andra APfonden och de övriga buffertfonderna. I detta alternativ ska Sjätte APfondens nuvarande lagkrav på valutasäkring tas bort, för att i stället
regleras inom ramen för fondens egen förvaltning. Därtill ska Sjätte APfonden ges möjlighet att låna medel i Riksgäldskontoret.
Det finns en rad för- och nackdelar kopplade till de två förslagen.
Målsättningen är att redovisa dessa på ett så transparent och neutralt sätt
som möjligt. Det är dock viktigt att understryka att även om de positiva
och negativa effekterna låter sig identifieras och beskrivas på ett relativt
tydligt sätt, är det betydligt svårare att kvantifiera dem. Detta gäller såväl
besparingar och kostnader, som riskerna för förlorad avkastning på kort
sikt och möjlighet till ökad avkastning på längre sikt.
Synen på risk – i termer av operationella risker och potentiell förlorad
avkastning – i relation till de möjligheterna att utnyttja skalfördelar och att
uppnå en mer effektiv och rationell förvaltning av buffertkapitalet kommer
att bli avgörande. Det kommer också påverkas av hur man värderar
onoterade aktier. Sjätte AP-fondens verksamhet är helt inriktad på
onoterade aktier – ett tillgångsslag som är förenat med relativt hög risk,
som kräver mer specialiserad kunskap och är mer kostnadsintensiv än
förvaltningen av andra tillgångsslag, men som i gengäld har genererat
mycket god avkastning under en rad år. De två förslagen kommer att leda
till olika stor andel av detta tillgångsslag i det totala buffertfondssystemet.
De som berörs av förslagen är nuvarande och framtida pensionärer
(pensionssystemet), Pensionsmyndigheten, Riksgäldskontoret, Andraoch Sjätte AP-fonden, och till viss del Första-, Tredje– och Fjärde APfonderna. Därutöver skulle förslaget om borttagande av gällande lagkrav
på valutasäkring för Sjätte AP-fonden möjligen kunna påverka kronan,
åtminstone i det kortare perspektivet. Av den anledningen bör myndigheter
med ansvar för finansiell stabilitet och marknadsövervakning informeras.
7.1.2
Konsekvenserna av att Sjätte AP-fondens
verksamhet och kapital överförs till Andra APfonden
Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden bedriver sinsemellan väldigt olika
verksamheter. Sjätte AP-fonden har ett unikt mandat, och mål att skapa
långsiktigt hög avkastning med tillfredsställande riskspridning – att
jämföra med Andra AP-fonden och övriga buffertfonder vars totala
risknivå ska vara låg och vid vald risknivå ska en långsiktigt hög
avkastning uppnås. Sjätte AP-fonden fokuserar på onoterade aktier och
137
opaginerad Kontrollera mot PDF
innehavet består av fond- och sidoinvesteringar. Andra AP-fondens
portfölj är en bred blandfondsportfölj. Eftersom Andra AP-fonden och
Sjätte AP-fonden bedriver så olika verksamheter, ser de potentiella
kostnadssynergierna helt annorlunda ut än i fallet för Stockholmsfonderna
vars verksamheter är mer homogena.
Dock, det finns skalfördelar i Andra AP-fonden som kan utnyttjas.
Andra AP-fonden framhåller att de skulle ha möjlighet att förvalta ett
betydligt större kapital än idag utan motsvarande procentuell ökning av
kostnadsmassan. Även Sjätte AP-fonden poängterar att de har
stordriftsfördelar inom sitt verksamhetsområde. De skulle, enligt uppgift,
kunna dubblera investeringsportföljen med dagens resurser.
Positiva effekter – förstärkt verksamhet
En uppenbar fördel med att placera Sjätte AP-fondens verksamhet med
onoterade aktier i en större kontext är att den löpande likviditeten som
krävs kan vara placerade i avkastande tillgångar på ett annat sätt än vad
som är möjligt för Sjätte AP-fonden som egen stängd fond. För att på ett
effektivt sätt kunna investera i onoterade aktier, särskilt genom
riskkapitalfonder, krävs att man som investerare både har tillgång till
likviditet för att löpande göra investeringar (fullgörande av s.k. capital
calls) och samtidigt ha förutsättningar att investera det kapital som erhålls
från avkastningen på sina investeringar. Valutasäkring av investeringarna
i onoterade aktier underlättas på motsvarande vis och bli mindre kostsam.
Valutasäkring bidrog under 2022 till ett negativt avkastningsbidrag om 5,9
miljarder kronor för Sjätte AP-fonden.
Vad gäller verksamheten med onoterade aktier kan det också finnas en
betydande kostnadsfördel att vara en stor investerare. Ett samlat, betydligt
större, kapital i de fonder som väljs ut, ger en ökad förhandlingsförmåga
som kan ge lägre förvaltningsavgifter och bättre tillgång till attraktiva
sidoinvesteringar.
En konsolidering skulle kunna tillåta ökade resurser inom vissa, centrala
enheter inom investeringsverksamheten. Även andra områden skulle
kunna stärkas. Sjätte AP-fonden har en liten och slimmad organisation och
det skulle vara positivt för fonden att ha tillgång till interna resurser på
regelefterlevnad, riskkontroll-, IT-säkerhetsområdet, etcetera. Detta skulle
i förlängningen stärka förvaltningsverksamheten.
En större organisation med en bredare verksamhet skulle också skapa
attraktiva roller och leda till förbättrade möjligheter att rekrytera personal
med rätt kompetens och driv.
Hur den på nu beskrivet sätt stärkta verksamheten skulle påverka
avkastningen är dock mycket svårt att kvantifiera.
Besparingspotential och kostnader för omorganisationen
138
I fallet Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden – med sinsemellan väldigt
olika verksamheter – är kostnadssynergierna vid en konsolidering inte
alltid uppenbara.
De mest uppenbara besparingarna är kostnaden för verkställande
direktör och styrelse (4,9 miljoner kronor). Resurser skulle också kunna
frigöras
då
det
endast
behövs
en
hållbarhetschef,
en
kommunikationsansvarig och i förlängningen en HR-funktion. För det fall
verksamheten med onoterade aktier minskas, vilket är en trolig utveckling
över tiden med befintligt mandat för Andra AP-fonden, kommer också de
direkta personalkostnaderna att minskas. Verksamheten med onoterade
aktier är förhållandevis resurskrävande och en minskad andel av det
tillgångsslaget i portföljen kommer att återspeglas i lägre direkta
förvaltningskostnader.
Vid en konsolidering skulle även övriga rörelsekostnader – vissa
informationstjänster, IT-relaterade produkter eller tjänster och lokalhyra –
att minska. I ett scenario där Andra AP-fonden kan ta emot resterande del
av Sjätte AP-fonden personal inom befintliga lokaler i Göteborg skulle
maximalt 7 miljoner kronor sparas per år.
Hur stora de sammanlagda långsiktiga kostnadsbesparingarna skulle
kunna bli är inte helt lätt att ringa in. Uppskattningar från dem som sitter
närmast verksamheten – nyckelpersoner på Andra AP-fonden och Sjätte
AP-fonden – skiljer sig kraftigt åt, med bedömda kostnadssynergier vid en
konsolidering i intervallet 5 – 50 miljoner kronor per år.
Det är viktigt att understryka att det kan ta tid innan samtliga
kostnadsbesparingar kan realiseras. Tidsutdräkten beror på längden och
komplexiteten i de olika avtal som behöver hanteras. En hel del avtal kan
sägas upp, medan många behöver omförhandlas. Full effekt av en
konsolidering uppnås först då samtliga avtal löpt ut.
Omställningskostnader och transaktionskostnader
Den mest betydande kostandssynergin vid en konsolidering står att hämta
på personalsidan, där överlappande områden eller funktioner kommer att
uppstå. På motsvarande vis är omställningskostnader av engångskaraktär,
för att hantera den övertaliga personalen, en av de största
kostnadsposterna.
En annan engångspost är omställningskostnader för lokaler, i förväg
uppsagda avtal, mm. Sjätte AP-fonden har sedan många år ett litet kontor
i Stockholm, vilket betraktas som avgörande för verksamheten av främst
rekryteringsskäl och närhet till internationella motparter på resa.
Utöver omställningskostnader för personal och lokaler, uppstår
engångskostnader för i förväg uppsagda avtal; licenser, system och andra
kontraktsförbindelser. Många av dessa löper med avtalstider om högst ett
år. Även om listan över de typer av omställningskostnader som kommer
att uppstå i samband med en konsolidering är förhållandevis
okontroversiell, är det mindre lätt att göra de kvantitativa
uppskattningarna. Det kommer sannolikt att bli fråga om engångs-,
övergångs- respektive avvecklingskostnader i storleksordningen 20–50
miljoner kronor.
Till detta skulle kunna läggas kostnader för att säkra tillgång till
nyckelpersoner under konsolideringar. En lång och tidvis osäker process
riskerar att leda till kompetensflykt och svårigheter att attrahera ny och
nödvändig kompetens. Detta kan leda till operationella risker för såväl den
pågående verksamheten, som för själva konsolideringen. För att minska
dessa risker kan det vara påkallat att formulera riktade insatser för att säkra
viktiga nyckelpersoner under omställningsprocessen. Nyckelpersoner
139
140
återfinns bland dem med kärnkompetens inom kapitalförvaltningen och
dem med kärnkompetens inom BackOffice, IT och juridik.
Kompensationspaket för att behålla nyckelkompetenser kan bestå av:
befattningstillägg under transitionsperioden (exempelvis ett påslag på 10
procent på bruttolönen) eller en s.k. stay-on i form av en engångsersättning
vid transitionsperiodens slut.
En ännu större kostnad förknippad med konsolideringen är de
transaktionskostnader som uppstår från de omfattande portföljtransformationerna. Hur stora dessa blir beror på en mängd faktorer: hur
flytt av tillgångarna sker; hur tillgångarna som flyttas skiljer sig från
önskad allokering hos den mottagande fonden, hur snabbt omallokeringen
sker; och hur stora avvikelser i allokeringen till onoterade tillgångar som
accepteras.
Sjätte AP-fondens investeringar består (utöver likviditetsförvaltningen)
enbart av onoterade innehav i bolag och riskkapitalfonder. Bolagsform och
jurisdiktion varierar. Det är svårt att avyttra onoterade investeringar i förtid
utan att förstöra värden. I följande fokuseras på överföring av tillgångar,
vilket kan vara väl så komplext.
Varje överföring kommer att behöva hanteras individuellt i samarbete
med övriga delägare/förvaltare. Varje enskild transferering kommer att
innebära juridiska överväganden och omfattande arbete – internt och
externt – av juridiska resurser, samt administrativt arbete av BackOffice.
Normalt krävs godkännande från förvaltare/motparter för att flytta varje
tillgång. Totalkostnaden för en överlåtelse uppskattas kunna ligga i häradet
200–300 tusen kronor per innehav, vilket skulle summera till 45–50
miljoner kronor.
Till dessa externa kostnader ska läggas interna resurser som krävs hos
ägaransvariga, jurister och BackOffice. Härtill kommer sannolikt relativt
stora kostnader för mer generella skattemässiga överväganden kring hur
ägandet bäst ska struktureras för framtiden där extern internationell
skatteexpertis i ett antal jurisdiktioner (inte minst USA) behöver anlitas.
För att begränsa de totala kostnaderna kan man överväga att låta bli att
överföra tillgångar där exit förväntas i närtid, respektive där en fond
närmar sig likviditetstidpunkten.
Det bör noteras att vissa tillgångar kan visa sig omöjliga att transferera
till någon annan enhet, beroende på att erforderliga godkännanden inte
inkommer eller på grund av skatteskäl, eftersom en transferering kan
resultera i mycket stora skattekostnader. Att samtliga innehav inte kan
överföras kommer att leda till en administrativt tung ”leagacy-portfölj”
som kommer att behöva hanteras.
För att begränsa de totala transaktionskostnaderna kan en mer flexibel
och pragmatisk hantering övervägas av den befintliga portföljen av
onoterade aktier. Det har redan konstaterats att vissa onoterade tillgångar
förmodligen inte kommer att kunna överföras, eller bara överföras till en
mycket hög kostnad (av skattemässiga skäl, etcetera). Genom att behålla
mer komplexa tillgångar – med inte alltför avlägsna exit-datum – i en ”runoff-portfölj” kan kostnaderna hållas nere. Sjätte AP-fonden har ca 130
aktiva fondinvesteringar och ca 60 aktiva sidoinvesteringar.
Totalkostnaden för en överlåtelse har uppskattats kunna ligga i häradet
200–300 tusen kronor per innehav. Genom att låta bli att föra över
tillgångar med inte alltför avlägsna exit-datum, kan transaktions-
kostnaderna begränsas betydligt. Vid denna typ av beslut bör balans
eftersträvas mellan en önskan att minska transaktionskostnaderna och att
undvika att ha en kvarvarande ”run-off-portfölj” alltför långt fram i tiden
(i sig förknippat med kostnader). Denna möjlighet kan öppnas genom att
regeringen kan bestämma att vissa tillgångar ska förvaltas avskilt från
övriga tillgångar och avvecklas av mottagande myndighet.
Sammanfattningsvis visar ovanstående att det kommer att vara mycket
komplicerat, resurskrävande och kostsamt att överföra Sjätte AP-fondens
specifika portfölj. De direkta kostnaderna kopplade till en konsolidering
skulle kunna uppgå till flera gånger den årliga besparingspotentialen – 65–
100 miljoner kronor i möjliga omställnings- och transaktionskostnader
(lågt räknat), att jämföra med besparingspotential om 5 - 50 miljoner
kronor per år. Om vissa tillgångar förvaltas avskilt enligt ovan, kan
transaktionskostnaderna begränsas betydligt, och de direkta kostnaderna
förknippade med en konsolidering skulle närma sig den årliga
besparingspotentialen (med de mest positiva antagandena).
Risker och alternativkostnader
Det finns en rad risker förknippade med konsolideringsprocessen: a)
personalrisker (förluster av nyckelpersoner, svårigheter att rekrytera); b)
minskat fokus på förvaltningen; c) risker och kostnader förknippade med
omstrukturering av portföljer (se ovan); d) operationella risker (i samband
med anpassning av processer, migrering av data och system, etcetera); e)
risk för marknadspåverkan när valutasäkringar avvecklas.
De största riskerna med en konsolidering är en förlust av mjuka värden
och de betydande operationella riskerna som kan påverka avkastningen.
Det är av naturliga skäl mycket svårt att kvantifiera alternativkostnaden i
form av förlorad avkastning, men det kan konstateras att endast en liten
påverkan på förvaltningsresultatet innebära mycket stora belopp. Som
exempel ger en negativ påverkan på avkastningen om 0,5 procent under
ett år, applicerat på kapitalet för Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden,
en årlig alternativkostnad om 3,7 miljarder kronor.
En brist på fokus under övergångsperioden och ett tapp av
nyckelpersoner kan leda till minskad avkastning. Påtvingade avbrott i
investeringsverksamheten och ett icke-konsekvent agerande kan få
negativa påverkan på möjligheter att få investera i attraktiva
sidoinvesteringar, och därmed påverka portföljens framtida utveckling,
osv.
En ännu större alternativkostnadsfråga är dock den framtida andelen av
onoterade aktier i den totala buffertfondsportföljen. Sjätte AP-fonden har
ett unikt mandat med en verksamhet som är helt inriktad på onoterade
aktier – ett tillgångsslag som är förenat med relativt hög risk, men som i
gengäld har genererat mycket god avkastning under en rad år. Andra APfonden totala risknivå ska å andra sidan vara låg och vid vald risknivå ska
en långsiktigt hög avkastning uppnås. Andra AP-fonden kommer, med
oförändrat uppdrag och strategi, vid en konsolidering, få en alltför hög
allokering av illikvida tillgångar. Även efter en höjning av gällande
begränsningsregel för illikvida tillgångar till 45 procent, kommer Andra
AP-fonden att vilja minska andelen onoterade aktier för att passa
uppdraget. Resultatet kommer att bli en minskad andel onoterade aktier i
141
opaginerad Kontrollera mot PDF
det totala buffertsystemet, i jämförelse med idag. Hur stort avkastningstapp det skulle betyda, beror naturligtvis på vad man tror om den
framtida utvecklingen på marknaderna för onoterade aktier, men om
utvecklingen skulle ligga i ungefär samma härad som snittet under de
senaste 5 åren skulle denna alternativkostnad vara betydande för
buffertsystemet som helhet. Detta eftersom den genomsnittliga
avkastningen i Sjätte AP-fonden har varit i genomsnitt 15,6 procent de
senaste 5 åren, att jämföra med Första–Fjärde AP-fondernas genomsnittliga avkastning om 3,7 procent.
Samhällsekonomiska kostnader av omstrukturering av verksamheten och
personal
Förslaget om en konsolidering av Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden
kommer att innebära att antalet anställda på sikt kommer att bli lägre än
antalet anställda i nuvarande Andra- och Sjätte AP-fonderna. Minskningen
kommer som beskrivits att ske över tid. Personalen inom AP-fonderna har
generellt sett en hög utbildnings- och kompetensnivå och bör därmed vara
attraktiv på arbetsmarknaden. Övertalighet bland personalen kan därför
inte antas leda till några betydande samhällsekonomiska konsekvenser.
Effekterna på de offentliga finanserna
Det svenska pensionssystemet räknas inte in som en del av statens budget
utan det är ett fristående system. Det innebär att förändringar som påverkar
effektiviteten i förvaltningen av buffertkapitalet inte har någon direkt
påverkan på de offentliga finanserna. En väl fungerande arbetsmarknad
med hög sysselsättning är den viktigaste faktorn för det svenska
pensionssystemets utveckling. Under perioder då avgiftstillgången inte
motsvarar pensionsskulden i beräkningen av pensionssystemets finansiella
ställning, är dock avkastningen från buffertkapitalet särskilt viktig
eftersom avkastningen då kan få betydelse för om den s.k. balanseringen
aktiveras eller inte. En aktivering av den s.k. bromsen kan leda till
indirekta effekter på de offentliga finanserna, till exempel i form av
kostnader för bostadstillägg till vissa pensionärer till följd av minskade
pensioner.
Konsekvenser för finansiella marknader inklusive riskkapitalmarknaden
142
Det kan finnas risk för marknadspåverkan när portföljer avvecklas och
integreras. Dessa risker är mindre för Sjätte AP-fondens internationella
riskkapitalportfölj. En tillräcklig implementeringshorisont och gradvis
integrering begränsar också den risk för negativ marknadspåverkan som
möjligen finns och minskar också värdeförlusten.
Särskild uppmärksamhet kommer att dock att krävas vid en möjlig
avveckling av Sjätte AP-fondens valutabok då detta möjligen skulle kunna
ha påverkan på den svenska kronan. Det kan finns skäl att informera
Riksbanken om implementering i god tid före start. Under genomförandet
kan också löpande information behöva ges.
Övriga konsekvenser
Överföringen av Sjätte AP-fondens kapital och verksamhet till Andra APfonden påverkar inte de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen. Det kan inte heller förutses att förslagen i denna
promemoria leder till några direkta konsekvenser för miljön. Inte heller i
övrigt har förslagen sådan betydelse att särskilda överväganden behöver
redovisas.
7.1.3
Konsekvenserna av en integrering av Sjätte APfonden i buffertfondssystemet utan att
organisationsstrukturen ändras – men med
slopade krav på valutaexponering och med
tillgång till upplåning i Riksgäldskontoret
I det alternativa förslaget integreras Sjätte AP-fonden i buffertsystemet
utan att organisationsstrukturen ändras. I detta förslag ska Sjätte APfonden öka sin samverkan med Andra AP-fonden och de övriga
buffertfonderna, och nuvarande reglering av valutaexponering föreslås
upphävas. Detta alternativ skulle drivas av en önskan om att upprätthålla
verksamheten med onoterade aktier i åtminstone den omfattning som finns
idag, med en specialiserad arbetsstyrka lämpad att leverera attraktiva
sidoinvesteringar.
Samarbeten och samverkan mellan buffertfonderna har ökat under de
senaste åren, och har formaliserats. Sjätte AP-fonden har, delvis pga. att
verksamheten skiljer sig så mycket från de andra AP-fonderna, inte varit
lika involverad i samarbetena, som ofta har berört de noterade tillgångarna.
Samarbetet har framför allt varit av erfarenhets- och
kunskapsdelningskaraktär och mindre handlat om att hitta
kostnadssynergier och möjligheter till kostnadsbesparingar.
Positiva effekter – verksamheterna
På grund av sina väsentligt olika verksamhetsområden är det inte helt lätt
att identifiera områden där fördjupad samverkan mellan Andra AP-fonden
och Sjätte AP-fonden skulle resultera i några större synergier. En ökad
samverkan kring vissa specifika frågor, mellan samtliga AP-fonder, utan
geografisk skiljelinje, synes i sammanhanget mer intressant att utforska.
Sjätte AP-fonden, med sin slimmade organisation, skulle vara mer behjälpt
av ett ökat samarbete med övriga AP-fonder kring frågor relaterade till
säkerhet och informationssäkerhet, regelefterlevnad och riskkontroll.
Sjätte AP-fonden, å sin sida, har under en lång tid utvecklat en djup och
bred kompetens inom onoterade aktier, med en gedigen investerings- och
utvärderingsmetodik för såväl fondinvesteringar som sidoinvesteringar
inom ramen för en långsiktig portföljstrategi som skapat en hög
avkastning. Sjätte AP-fonden är den långsiktigt bäst avkastande fonden i
AP-fondsystemet sedan denna strategi infördes. Det synes angeläget att
denna kompetens och erfarenhet skulle kunna tas tillvara inom systemet.
Till viss del har detta skett på ad hoc-basis. Frågan är om – och i så fall
hur – det skulle kunna ske i större omfattning. Ett förslag om ett kunskaps-
143
center har mötts med ljumt intresse. Det ska i stället införas en möjlighet
för Sjätte AP-fonden att konkret kunna bistå Första–Fjärde AP-fonderna
och Sjunde AP-fonden vid förvaltning av onoterade aktier. Sistnämnda
fonder ges på så sätt en möjlighet att avlasta en del av sin verksamhet vad
gäller onoterade aktier till Sjätte AP-fonden, enligt det som myndigheterna
i det enskilda fallet kommer överens om.
Besparingspotential och kostnader för omorganisationen
Mot bakgrund av de skilda verksamheterna i Andra AP-fonden och Sjätte
AP-fonden är det svårare att hitta uppenbara kostnadssynergier och
möjligheter till kostnadsbesparingar genom ökad samverkan.
Lokalkostnaderna i Göteborg är generellt sett lägre än i Stockholm och
står för en lägre andel av de totala rörelsekostnaderna. Andra AP-fonden
har nyligen flyttat och förhandlat fram ett nytt hyresavtal. Sjätte APfonden har ett sexårigt hyresavtal för sitt kontor i Göteborg. Sjätte APfonden har också sedan många år ett litet kontor i Stockholm, vilket
betraktas som avgörande för verksamheten (lättare att rekrytera
nischkompetens och seniora medarbetare, besök av internationella fonder,
etcetera). Detta kontor skulle kunna användas av Andra AP-fonden för
samma syften.
En samlokalisering skulle inte minska den sammanlagda ytan på något
dramatiskt vis. Sjätte AP-fonden har i dagsläget ingen reception att spara
in, men Andra AP-fonden och Sjätte AP-fonden skulle kunna dela på
externa konferensrum och interna gemensamhetsytor såsom pentry eller
matplats. Ingen av göteborgsfonderna är positiva till en samlokalisering
och bedömer att en sådan endast skulle kunna leda till mycket begränsade
besparingar.
Samlokaliseringen skulle å andra sidan vara förknippade med relativt
sett betydande engångskostnader. Ett flyttprojekt skulle kunna kosta upp
till 5 miljoner, till vilket kostnader för att bryta hyreskontrakt och
kostnader för anpassning av lokalerna ska läggas. Det skulle alltså kunna
ta tid att räkna hem samlokaliseringen.
Å andra sidan bör inte samlokaliseringen ses i isolat, den öppnar i sig
för vissa skalfördelar: för kontorsservice, kommunikation, HR och
administration. En samlokalisering skulle också kunna vara första steget,
där fler områden för samarbeten naturligen kommer att uppmärksammas
och realiseras.
Samhällsekonomiska kostnader av omstrukturering av verksamhet och
personal
Förslaget om en samlokalisering av Andra AP-fonden och Sjätte APfonden – och en ökad samverkan – skulle inte innebära att antalet anställda
skulle bli väsentligt lägre än antalet anställda i fonderna idag. Den möjliga
minskningen skulle dessutom ske över tid. Personalen inom AP-fonderna
har generellt sett en hög utbildnings- och kompetensnivå och bör därmed
vara attraktiv på arbetsmarknaden. Övertalighet bland personalen kan
därför inte antas leda till några samhällsekonomiska konsekvenser.
144
Effekter på de offentliga finanserna
Det svenska pensionssystemet räknas inte in som en del av statens budget
utan det är ett fristående system. Det innebär att förändringar som påverkar
effektiviteten i förvaltningen av buffertkapitalet inte har någon direkt
påverkan på de offentliga finanserna. En väl fungerande arbetsmarknad
med hög sysselsättning är den viktigaste faktorn för det svenska
pensionssystemets utveckling. Under perioder då avgiftstillgången inte
motsvarar pensionsskulden i beräkningen av pensionssystemets finansiella
ställning, är dock avkastningen från buffertkapitalet särskilt viktig
eftersom avkastningen då kan få betydelse för om den s.k. balanseringen
aktiveras eller inte. En aktivering av den s.k. bromsen kan leda till
indirekta effekter på de offentliga finanserna, till exempel i form av
kostnader för bostadstillägg till vissa pensionärer till följd av minskade
pensioner.
Konsekvenser av ett förändrat regelverk för Sjätte AP-fondens
valutaexponering
Sjätte AP-fonden har en internationell portfölj med fokus på onoterade
aktier. Endast 12 procent av portföljen härrör till svenska företag och
investeringshorisonten är lång. För Sjätte AP-fonden har det varit dyrt och
likviditetskrävande att löpande ”hedga” tillgångsportföljen. Den
ianspråktagna likviditeten för att omsätta valutasäkringarna har gjorts på
bekostnad av uteblivna investeringar inom ramen för Sjätte AP-fonden
förvaltning.
Om Sjätte AP-fonden får möjlighet att själva få bestämma över sin
valutaexponering, i enlighet med förslaget, kommer Sjätte AP-fonden
sannolikt att avveckla ”hedgeportföljen” om ungefär 50 miljarder kronor
under 12 månader.
Förslaget om borttagande av gällande lagkrav på valutasäkring för Sjätte
AP-fonden skulle därmed möjligen kunna påverka kronan, åtminstone i
det kortare perspektivet. Av den anledningen bör myndigheter med ansvar
för finansiell stabilitet och marknadsövervakning (Riksbanken,
Riksgäldskontoret och Finansinspektionen) informeras.
Konsekvenser för Pensionsmyndigheten och Riksgäldskontoret
I det alternativa förslaget föreslår Pensionsmyndigheten spela en
rådgivande roll till Sjätte AP-fonden vad gäller pensionssystemets behov
av betalningsberedskap och därmed vid vilken tidpunkt Sjätte AP-fonden
bör överföra medel till Första–Fjärde AP-fonderna. För
Pensionsmyndighetens del görs bedömningen att konsekvenserna av
förslaget – och samrådet med Sjätte AP-fonden – blir begränsade och kan
hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Även för Riksgäldskontoret görs bedömningen att konsekvensen av
förslaget att Sjätte AP-fonden, liksom övriga AP-fonder ska ha rätt att låna
medel i Riksgäldskontoret blir begränsade och kan hanteras inom
myndighetens befintliga ekonomiska ramar.
Övriga konsekvenser
145
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samlokaliseringen av Andra AP-fonden och den ökade samverkan
påverkar inte de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen. Det kan inte heller förutses att förslagen i denna
promemoria leder till några direkta konsekvenser för miljön. Inte heller i
övrigt har förslagen sådan betydelse att särskilda överväganden behöver
redovisas.
7.2
Stordriftsfördelar i de stockholmsbaserade
buffertfonderna
7.2.1
Inledning
I den följande konsekvensanalysen behandlas dels förslaget – avveckling
av en stockholmsfond med kapitalet överfört till två mottagande fonder,
dels det alternativa förslaget samlokalisering av fonderna och fördjupad
samverkan dem emellan.
Det finns en rad för- och nackdelar kopplade till de två förslagen.
Målsättningen är att redovisa dessa på ett så transparent och neutralt vis
som möjligt. Det är dock viktigt att understryka att även om de positiva
och negativa effekterna låter sig identifieras och beskrivas på ett relativt
tydligt sätt, är det betydligt svårare att kvantifiera dem. Detta gäller såväl
besparingar och kostnader, som riskerna för förlorad avkastning på kort
sikt och möjlighet till ökad avkastning på längre sikt.
Synen på risk – i termer av operationella risker och potentiell förlorad
avkastning – i relation till möjligheterna att utnyttja skalfördelar och att
uppnå en bättre och mer effektiv förvaltning av buffertkapitalet kommer
att bli avgörande.
De som berörs av förslagen är nuvarande och framtida pensionärer
(pensionssystemet), Första-, Tredje- och Fjärde AP-fonderna (verksamhet
och personal), och till viss del Andra- och Sjätte AP-fonderna. Även
Sjunde AP-fonden kan också komma att beröras av förslagen, dock i mer
begränsad utsträckning.
7.2.2
146
Konsekvenserna av en viss konsolidering av de
stockholmsbaserade buffertfonderna
AP-fonderna är välskötta med gott internationellt renommé och har
levererat avkastning till inkomstpensionssystemet. Under en rad år har
fonderna bedrivit ett effektiviseringsarbete, och har betecknats som
kostnadseffektiva i internationella jämförelser.
Det bör i sammanhanget uppmärksammas att samtliga AP-fonder lyfter
fram att de har mycket skalbara förvaltningsmodeller som gör det möjligt
att förvalta betydligt högre kapital än idag utan motsvarande procentuell
ökning av kostnadsmassan. Genom en konsolidering av tre
stockholmsfonder till två skulle dessa skalfördelar kunna realiseras. Vid
en konsolidering kommer det att vara centralt att tillvarata de styrkor som
byggts upp i respektive fond, och utifrån dessa hitta synergier på
förvaltningssidan som adderar mervärde. De större, kvarvarande fonderna,
skulle över tid kunna erbjuda möjlighet till ökad specialisering och
diversifiering, med förbättrade rekryteringsmöjligheter.
Konsolideringar av det här slaget är dock mycket komplexa
integrationsprojekt som tar flera år att genomföra. Det råder stor enighet
om att konsolideringsalternativet innebär stora risker – framför allt under
en övergångsperiod – för en negativ påverkan på avkastningen. Även en
liten minskning i avkastningen får stora effekter. Det finns också
betydande direkta och indirekta kostnader förknippade med genomförandet av en konsolidering.
Positiva effekter
En konsolidering skulle kunna tillåta ökade resurser inom vissa, centrala
enheter inom investeringsverksamheten. Specifik förvaltningskompetens
skulle kunna stärkas, intern förvaltning ökas och göras mer robust,
avtalsförhandlingskompetens koncentreras, etcetera. Systemplattformar
för kvantitativ analys och förvaltning skulle också kunna vidareutvecklas
och stärkas. Vidare finns goda samordningsmöjligheter på
hållbarhetsområdet, inklusive ägarstyrning och hållbarhetsrapportering.
Större organisationer skulle, med specialisering och diversifiering över
tid, skapa attraktiva roller på kvarvarande fonder och leda till förbättrade
möjligheter att rekrytera personal med rätt kompetens och driv.
Större investeringsstorlekar inom extern förvaltning och onoterade
investeringar skulle också på marginalen kunna bidra till skalfördelar.
Även om det är mycket svårt att kvantifiera den positiva effekten på
avkastningen av den stärkta förvaltningsverksamheten som beskrivs ovan
är det just utnyttjande av kompetenssynergier och möjlighet att få en
kritisk massa av nyckelkompetenser som utgör de viktigaste argumenten
för en konsolidering. Värdet av en ökning av avkastningspotentialen med
någon tiondels procent per år är betydligt högre än möjliga kostnadsbesparingar (se nedan).
Besparingspotential och kostnader för omorganisationen
Samtliga fonder framhåller att de har skalfördelar. Detta betyder att en
konsolidering skulle ge möjligheter till lägre samlade direkta personal- och
övriga rörelsekostnader.
Kostnadssynergier och besparingspotential finns för personal, lokalhyra,
konsulter eller köpta tjänster, information (index, marknad, hållbarhet,
etcetera), IT-system och övrig administration.
Hur stora de långsiktiga kostnadsbesparingarna skulle kunna bli är inte
helt lätt att ringa in. Uppskattningar från de som sitter närmast
verksamheten – nyckelpersoner på AP-fonderna – skiljer sig kraftigt åt,
med bedömda kostnadssynergier vid en konsolidering i intervallet 90–350
miljoner kronor per år. Av dessa kostminskningar kommer merparten
från minskade personalkostnader – men vissa menar också att relativt
betydande besparingar skulle kunna göras på övriga rörelsekostnader,
framför allt vad gäller licenser för IT- och informationstjänster.
147
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det är viktigt att understryka att det kan ta tid innan samtliga
kostnadsbesparingar kan realiseras. Tidsutdräkten beror på längden och
komplexiteten i de olika avtal som behöver hanteras. En hel del avtal kan
sägas upp, medan många behöver omförhandlas. För att minimera
kostnaderna i samband med detta kommer kostnadsbesparingarna
förmodligen inte kunna realiseras förrän efter mer än tre år (i många fall
kan det ta betydligt längre tid än så).
Omställningskostnader och transaktionskostnader
148
Den mest betydande kostandssynergin vid en konsolidering står att hämta
på personalsidan, där överlappande områden eller funktioner kommer att
uppstå. På motsvarande vis är omställningskostnader av engångskaraktär,
för att hantera den övertaliga personalen, en av de största
kostnadsposterna.
Beroende på ansats och hur kraftfullt fokuset på rena kostnadsbesparingar skulle vara, kan omställningskostnaderna kopplade till
personalminskningarna komma att uppgå till 40–160 miljoner kronor.
En annan engångspost är omställningskostnader för lokaler (i förväg
uppsagda hyresavtal, flytt, anpassning av lokaler, mm). Dessa kostnader
uppskattas kunna uppgå till 10–25 miljoner kronor vid en konsolidering.
Utöver omställningskostnader för personal och lokaler, finns
engångskostnader för i förväg uppsagda avtal eller omstrukturering av
avtal (köpta tjänster, IT och informationstjänster, övrig administration).
Även om listan över de typer av avtal som kommer att påverkas är
förhållandevis okontroversiell, skiljer sig de kvantitativa kostnadsuppskattningarna åt. Återigen har vi att förhålla oss till ett relativt stort
spann – med engångs-, övergångs- respektive avvecklingskostnader i
storleksordningen 115–215 miljoner kronor.
Sammantaget skulle ovanstående omställningskostnader av
engångskaraktär (personal, lokaler, omstrukturering av befintliga avtal
eller kontrakt) kunna uppgå till 165–400 miljoner kronor.
Till detta skulle kunna läggas kostnader för att säkra tillgång till
nyckelpersoner under konsolideringar. En lång och tidvis osäker process
riskerar att leda till kompetensflykt och svårigheter att attrahera ny och
nödvändig kompetens. Detta kan leda till operationella risker för såväl den
pågående verksamheten som för själva konsolideringen. För att minska
dessa risker kan det vara påkallat att formulera riktade insatser för att säkra
viktiga nyckelpersoner under omställningsprocessen. Nyckelpersoner
återfinns bland dem med kärnkompetens inom kapitalförvaltningen och
dem med kärnkompetens inom BackOffice, IT och juridik.
Kompensationspaket för att behålla nyckelkompetenser kan bestå av:
befattningstillägg under transitionsperioden (exempelvis ett tillägg på 10
procent på bruttolönen) eller en ”stay-on” i form av en engångsersättning
vid transitionsperiodens slut.
I ett alternativ där en stockholmsfond avvecklas och går upp i en
mottagande fond, och en stockholmsfond lämnas orörd, kan vissa av de
direkta kostnaderna för konsolideringen minskas. Färre tillgångar och
färre anställda berörs. Å andra sidan kan möjligheterna begränsas till
förenklingar och minskningar av transaktionskostnaderna (genom
flexibilitet att föra över tillgångar och processer till en fond där de passar,
inte i den andra, se vidare nedan).
Under en konsolidering kommer omfattande portföljtransformationer att
behöva genomföras, vilket kan leda till betydande transaktionskostnader.
Hur stora dessa blir beror på en mängd faktorer: hur flytt av tillgångarna
sker; hur tillgångarna som flyttas skiljer sig från önskad allokering hos de
mottagande fonderna, hur snabbt omallokeringen sker; och hur stora
avvikelser i allokeringen till onoterade tillgångar som accepteras.
Kostnaderna kan begränsas genom att medvetet hålla transaktionerna
nere, exempelvis genom: att likvida tillgångar förs över ”in-kind”; att
avvecklingen görs under en längre tid, under kontrollerade former; att
derivat används för att ändra durationen för statsobligationer; att större
delen av de onoterade tillgångarna flyttas över och inte avyttras; etcetera.
Det är naturligtvis svårt att göra en uppskattning av hur stora
transaktionskostnaderna kan bli. Ett konservativt räkneexempel som
utredningen har fått ta del av, pekar på transaktionskostnader i
storleksordningen 150–450 miljoner kronor (under normala marknadsförhållanden, med antagande om ovanstående kostnadsminskande
ansträngningar). Ett scenario med större volymer, med en högre andel
småbolag, tillväxtmarknader och illikvida noterade krediter uppskattas
transaktionskostnaderna till 230–600 miljoner kronor. Om stämpelskatter
– vilka kan vara betydande i vissa länder, exempelvis Storbritannien –
behöver appliceras och vid omsättning av onoterade tillgångar tillkommer
ytterligare betydande kostnader.
En särskild utmaning är onoterade innehav i bolag och riskkapitalfonder.
Bolagsform och jurisdiktion varierar. Det är svårt att avyttra onoterade
investeringar i förtid utan att förstöra värden. I följande fokuseras på
överföring av tillgångar, vilket kan vara väl så komplext.
Varje överföring kommer att behöva hanteras individuellt i samarbete
med övriga delägare/förvaltare. Varje enskild transferering kommer att
innebära juridiska överväganden och omfattande arbete (internt och
externt) av juridiska resurser, samt administrativt arbete av BackOffice.
Normalt krävs godkännande från förvaltare/motparter för att flytta varje
tillgång. Totalkostnaden för en överlåtelse uppskattas kunna ligga i häradet
200–300 tusen kronor per innehav.
Till dessa externa kostnader ska läggas interna resurser som krävs hos
ägaransvariga, jurister och BackOffice. Härtill kommer sannolikt relativt
stora kostnader för mer generella skattemässiga överväganden kring hur
ägandet bäst ska struktureras för framtiden där extern internationell
skatteexpertis i ett antal jurisdiktioner – inte minst USA – behöver anlitas.
För att begränsa de totala kostnaderna kan man överväga att avstå från att
överföra tillgångar där exit förväntas i närtid, respektive där en fond
närmar sig likviditetstidpunkten.
Det bör noteras att vissa tillgångar kan visa sig omöjliga att transferera
till någon annan enhet, beroende på att erforderliga godkännanden inte
inkommer eller på grund av skatteskäl, där en transferering kan resultera i
mycket stora skattekostnader. Att samtliga innehav inte kan överföras
kommer att leda till en administrativt tung ”leagacy-portfölj” som kommer
att behöva hanteras.
149
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammantaget visar ovanstående att det kommer att vara mycket
komplicerat, resurskrävande och kostsamt att överföra en onoterad aktieportfölj.
Sammanfattningsvis visar ovanstående att även om de olika typerna av
omställnings- och transaktionskostnader som kommer att uppstå i
samband med en konsolidering är förhållandevis uppenbara, är det
betydligt svårare att kvantifiera dem, särskilt transitionskostnaderna.
Resultatet blir sammanlagda kostnadsuppskattningar inom ett brett spann:
315 – 850 miljoner kronor (under konservativa antaganden). Slutsatsen
av detta är att de direkta kostnaderna kopplade till en konsolidering skulle
kunna uppgå till flera gånger den årliga besparingspotentialen (315–850
miljoner kronor i möjliga engångskostnader att jämföra med besparingspotential om 90–350 miljoner kronor per år).
Risker och alternativkostnader
Det finns en rad risker förknippade med konsolideringsprocessen: a)
personalrisker (förluster av nyckelpersoner, svårigheter att rekrytera); b)
minskat fokus på förvaltningen; c) risker och kostnader förknippade med
omstrukturering av portföljer (se ovan); d) operationella risker (i samband
med anpassning av processer, migrering av data och system, etcetera); e)
risk för marknadspåverkan när valutasäkringar avvecklas.
De största riskerna med en konsolidering är alltså risken för en förlust
av mjuka värden, och de betydande operationella riskerna som kan
påverka avkastningen. Det är av naturliga skäl mycket svårt att kvantifiera
alternativkostnaden i form av förlorad avkastning, men man kan konstatera
att endast en liten påverkan på förvaltningsresultatet innebära mycket stora
belopp. Som exempel ger en negativ påverkan på avkastningen om 0,5
procent under ett år, applicerat på kapitalet för stockholmsfonderna, ger en
årlig alternativkostnad om 7,5 miljarder kronor.
Samhällsekonomiska kostnader av omstrukturering av verksamheten och
personal
Förslaget om en konsolidering av stockholmsfonderna från tre fonder till
två kommer att innebära att antalet anställda på sikt kommer att bli lägre
än antalet anställda i de nuvarande fonderna. Minskningen kommer som
beskrivits att ske över tid. Personalen inom AP-fonderna har generellt sett
en hög utbildnings- och kompetensnivå och bör därmed vara attraktiv på
arbetsmarknaden. Övertalighet bland personalen kan därför inte antas leda
till några betydande samhällsekonomiska konsekvenser.
Effekter på de offentliga finanserna
150
Det svenska pensionssystemet räknas inte in som en del av statens budget
utan det är ett fristående system. Det innebär att förändringar som påverkar
effektiviteten i förvaltningen av buffertkapitalet inte har någon direkt
påverkan på de offentliga finanserna. En väl fungerande arbetsmarknad
med hög sysselsättning är den viktigaste faktorn för det svenska
pensionssystemets utveckling. Under perioder då avgiftstillgången inte
motsvarar pensionsskulden i beräkningen av pensionssystemets finansiella
ställning, är dock avkastningen från buffertkapitalet särskilt viktig
eftersom avkastningen då kan få betydelse för om den s.k. balanseringen
aktiveras eller inte. En aktivering av den s.k. bromsen kan leda till
indirekta effekter på de offentliga finanserna, till exempel
i form av kostnader för bostadstillägg till vissa pensionärer till följd av
minskade pensioner.
Konsekvenser för finansiella marknader inklusive riskkapitalmarknaden
Det kan finnas risk för marknadspåverkan när portföljer avvecklas och
integreras. En tillräcklig implementeringshorisont och gradvis integrering
begränsar den risk för negativ marknadspåverkan som möjligen finns och
minskar också värdeförlusten.
Övriga konsekvenser
En konsolidering av stockholmsfonderna från tre till två fonder påverkar
inte de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen. Det kan inte heller förutses att förslagen i denna promemoria
leder till några direkta konsekvenser för miljön. Inte heller i övrigt har
förslagen sådan betydelse att särskilda överväganden behöver redovisas.
7.2.3
Konsekvenserna av ökad samverkan och
samlokalisering inom befintlig
organisationsstruktur
Samarbeten och samverkan mellan fonderna har ökat under de senaste
åren, och har formaliserats. Dock är många av dessa samarbeten av
erfarenhets- och kunskapsdelningskaraktär – och handlar mindre om att
hitta kostnadssynergier och möjligheter till kostnadsbesparingar. Bland
AP-fonderna går meningarna vitt isär om huruvida det vore lämpligt att
ytterligare öka samverkansambitionerna. Riskerna förknippat med ökat
samarbete – förlorad självständighet, svårigheter till ansvarsutkrävande,
etcetera – värderas olika.
Besparingspotential och kostnader för omställningen
De tre buffertfonderna i Stockholm är förhållandevis lika varandra, med
samma uppdrag och med relativt likartade totalportföljer. Det finns
därmed en god bas för ett ökat samarbete som också skulle kunna
effektivisera arbetet och generera kostnadsbesparingar. Det relativt höga
hyreskostnaderna i Stockholm gör dessutom frågan om samlokalisering
värd att pröva.
Samlokalisering: AP-fonderna i Stockholm har idag förhållandevis
nyligen framförhandlade hyresavtal för sina lokaler i Stockholm city.
Dessa avtal kan brytas – men till en kostnad.
Genom samlokalisering kan den sammanlagda ytan minskas då APfonderna kommer att dela på reception, externa konferensrum och interna
151
152
gemensamhetsytor såsom pentry eller matplats. De buffertfonder som ser
positivt på en samlokalisering bedömer att den skulle kunna leda till
besparingar om 5–11 miljoner kronor per år. Ytterligare besparingar
skulle kunna göras om även Sjunde AP-fonden inkluderas.
Samlokaliseringen skulle vara förknippad med engångskostnader. Ett
flyttprojekt har bedömts kosta 5 miljoner kronor per fond, medan
omställningskostnader för lokalerna kan komma att uppgå till 11–26
miljoner kronor (uppskattningar där såväl lokalanpassningar som
andrahandsupplåtelse beaktas).
Det är dock viktigt att inte se samlokaliseringen i isolat – den öppnar i
sig för nya skalfördelar: inte bara för reception, men också för
kontorsservice, kommunikation, HR och administration (se nedan).
Samverkan – stödfunktioner av administrativ art: Det finns en rad
områden av mer administrativ art som skulle kunna vara föremål för
samverkan: HR, Ekonomi, kontorsservice, upphandlingar, juristresurser,
IT-plattform, systemförvaltning, säkerhet och informationssäkerhet,
affärsverksamhet, kommunikation och ESG/Etikrådet.
Av dessa områden är systemförvaltningsområdet det som är mest
kontroversiellt ur ett samverkansperspektiv – men också det område som
skulle kunna generera mest kostnadsbesparingar. Även för affärsverksamhet – som skulle ge den näst-största besparingen – går meningarna
isär.
Tas dessa två områden bort från listan över obligatorisk samverkan blir
besparingspotentialen för ökad samverkan relativt begränsad, runt 15–25
miljoner kronor per år. För de fall dessa områden inkluderas blir
besparingspotentialen betydligt högre, 40–75 miljoner kronor per år.
Ökad samverkan kring de administrativa stödfunktionerna är
förknippade med övergångskostnader dels i form av avvecklingskostnad
för personal, dels för kostnader för befintliga avtal för köpta tjänster och
licenser, där det ibland är fråga om långa utestående löptider.
Engångskostnaderna skiljer sig – så som besparingspotentialen –
väsentligt åt beroende på om systemförvaltning och affärsverksamhet
exkluderas, då övergångskostnaden hamnar kring 10–15 miljoner kronor,
eller om de inkluderas: 32–58 miljoner kronor. I båda fallen uppskattas
de sammanlagda engångskostnaderna vara lägre än den potentiella årliga
besparingen.
Bland de risker som finns vad gäller ökad samverkan kring på områden
av mer administrativ natur kan nämnas ökad sårbarhet och cyberrisker vid
gemensamma IT-plattformar, systemförvaltning och heltäckande förvaltningssystem.
Samverkan – funktioner närmare förvaltning: Det finns även möjliga
områden för samverkan kring stödfunktioner närmare investeringsverksamheten: Risk, Regelefterlevnad, Rapportering, Performance &
Analys, Information – marknadsdata, centraliserad ger störst effekt.
Besparingspotential här har uppskattats till 4–9 miljoner kr per år.
Övergångskostnaderna för ökad samverkan kring dessa funktioner
närmare investeringsverksamheten uppskattas hamna kring 2–6 miljoner
kronor och består av avvecklingskostnad för personal och utestående
löptid för avtal för köpta tjänster och licenser.
Inte oväntat, finns många förbehåll och kritiska synpunkter kring
samverkan närmare förvaltningen. Påverkan på fondernas oberoende och
inverkan på förvaltningsverksamheten är kanske det främsta argumentet
emot ökad samverkan, men risker att förlora nyckelpersonal har också
lyfts fram. Skeptikerna till ökad samverkan menar dessutom att
obligatoriska samverkan skapar inlåsningseffekter och hindrar positiv
förändring och resultatutveckling över tid. Det finns risker om lösningarna
signifikant avviker från regulatoriska krav eller leder till bristande
möjlighet till ansvarutkrävande. Möjligheterna för styrelser och ledningar
att självständigt leda sina ansvarsområden försämras.
Sammanfattningsvis, finns en rad risker förknippade med ökat
samarbete i verksamheter som ligger närmare förvaltningen. Besparingspotentialen är också förhållandevis blygsam, även om de sammanlagda
engångskostnaderna är lägre än den potentiella årliga besparingen.
Samlokalisering och ökad samverkan – avslutande kommentar och
konklusion
Risken för att indirekt börja begränsa oberoendet i förvaltningsverksamheterna sätter gränser för hur långt samarbetet och resursdelningen mellan fonderna kan tas.
Det kan också konstateras att åsikter bland AP-fonderna går vitt isär
också för samverkansaktiviteter relativt långt bort från fondernas
investeringsverksamhet. De som är mest positiva ser stor potential för ett
utvecklat samarbete, med positiva effekter för verksamheterna,
kostnadsbesparingar, hanterbara engångskostnader med långt färre och
lägre risker än i konsolideringsalternativet. En AP-fond har en diametralt
annorlunda uppfattning och ser stora risker, höga engångskostnader och
marginella möjligheter till kostnadsbesparingar.
Då uppfattningarna hos AP-fonderna kring vad som är lämpligt att
samarbeta om går så vitt isär är det föga förvånande att också
uppskattningarna om besparingar och kostnader skiljer sig åt väsentligt.
De mest positiva uppskattar att potentialen för kostnadsbesparingar,
genom samlokalisering och fördjupat samarbeten inom nuvarande
organisationsstruktur, ligger kring 50–100 miljoner kronor per år.
Engångskostnader förknippat med dessa förändringar uppskattas samtidigt
att uppgå till 60–105 miljoner kronor, dvs framtida årliga besparingar i
ungefär samma härad som engångskostnaderna. Den mest kritiska APfonden, å andra sidan, uppskattar besparingspotentialen till maximalt 10–
20 miljoner koronor per år. Uppskattningen görs då på medellång sikt,
efter betydande engångskostnader.
Om vi i stället lyfter blicken – och ser det hela i ett mer dynamiskt
perspektiv – kan de invändningar som idag finns mot en fördjupad
samverkan möjligen minska med tiden. En samlokalisering skulle kunna
bli första steget på en gemensam kulturresa där fler områden för
samarbeten naturligen kommer att uppmärksammas och realiseras.
Snarare än en ”big-bang” kan detta alternativ erbjuda första steget mot
större gemensam effektivitet till mindre risk än en konsolidering.
På ett likartat sätt skulle många av de områden som identifierats för ökad
samverkan kunna vara aktuella också i ett senare skede efter en
konsolidering. Konsolideringsalternativet skulle alltså lämpligen kunna
byggas ut över tid med fördjupad samverkan mellan de två kvarvarande
stockholmsfonderna.
153
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samhällsekonomiska kostnader och ökad samverkan
Förslaget om en samlokalisering av – och ökad samverkan mellan –
stockholmsfonderna skulle innebära att antalet anställda på sikt kommer
att bli något färre än antalet anställda i fonderna idag. Minskningen
kommer att ske över tid. Personalen inom AP-fonderna har generellt sett
en hög utbildnings- och kompetensnivå och bör därmed vara attraktiv på
arbetsmarknaden. Övertalighet bland personalen kan därför inte antas leda
till några samhällsekonomiska konsekvenser.
Effekter på de offentliga finanserna
Det svenska pensionssystemet räknas inte in som en del av statens budget
utan det är ett fristående system. Det innebär att förändringar som påverkar
effektiviteten i förvaltningen av buffertkapitalet inte har någon direkt
påverkan på de offentliga finanserna. En väl fungerande arbetsmarknad
med hög sysselsättning är den viktigaste faktorn för det svenska
pensionssystemets utveckling. Under perioder då avgiftstillgången inte
motsvarar pensionsskulden i beräkningen av pensionssystemets finansiella
ställning, är dock avkastningen från buffertkapitalet särskilt viktig
eftersom avkastningen då kan få betydelse för om den s.k. balanseringen
aktiveras eller inte. En aktivering av den s.k. bromsen kan leda till
indirekta effekter på de offentliga finanserna, till exempel i form av
kostnader för bostadstillägg till vissa pensionärer till följd av minskade
pensioner.
Övriga konsekvenser
Ett ökat samarbete och samlokalisering av Stockholmsfonderna påverkar
inte de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen. Det kan inte heller förutses att förslagen i denna promemoria
leder till några direkta konsekvenser för miljön. Inte heller i övrigt har
förslagen sådan betydelse att särskilda överväganden behöver redovisas.
7.3
154
Övriga förslag
I detta avsnitt analyseras konsekvenserna av övriga förslag, dvs. de förslag
som inte har någon beröringspunkt med något organisatoriskt förslag. Det
gäller förslag om att möjliggöra för fonderna att underteckna
styrelseprotokoll med elektronisk underskrift (avsnitt 5.1.1), att sekretess
ska gälla i ärende om anställning av verkställande direktör i AP-fonderna
(avsnitt 5.1.2), att det lagstadgade kompetenskravet för styrelseledamöter
i AP-fonderna ska preciseras genom att kompletteras med prioriterade
kompetensområden (avsnitt 5.2.2), att antalet ledamöter i AP-fondernas
styrelser ska bestämmas till ett maximalt och i de flesta fall lägre antal
(avsnitt 5.2.3), att nomineringsrätten för arbetsmarknadens parter ska
bestå, men inskränkas något (avsnitt 5.2.4) samt att kravet på att en
styrelseledamot i Sjätte AP-fonden ska vara bosatt i Sverige tas bort och
ersätts av ett krav på svenskt medborgarskap (avsnitt 5.2.5).
7.3.1
Elektronisk underskrift
Elektroniska underskrifter har idag ett brett tillämpningsområde. Som ett
exempel bland många har aktiebolag långtgående möjlighet använda sig
av elektroniska underskrifter i stället för handskrivna, när det är lämpligt
och effektivt. AP-fonderna har efterfrågat en möjlighet att underteckna
protokoll från styrelsernas sammanträden med avancerad elektronisk
underskrift.
Promemorians förslag – att ge möjlighet för fonderna att använda
avancerad elektronisk underskrift – innebär en modernisering och
effektivisering av fondernas administration. Den på så vis förenklade
hanteringen gör att fokus och energi kan läggas på mer väsentliga
uppgifter, och innebär i sig, på marginalen, lägre administrativa kostnader.
Negativa effekter saknas.
7.3.2
Sekretess vid anställning av verkställande
direktör i AP-fonderna
I promemorian föreslås att sekretess ska gälla i ärende om anställning av
verkställande direktör i AP-fonderna. Detta förslag speglar de
sekretessregler som sedan 2010 råder för anställning av myndighetschef
vid en förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen.
Liksom i fallet med myndighetscheferna, har det visat sig att
offentligheten i AP-fondernas öppna anställningsförfarande leder till att
alltför få kvalificerade personer anmäler sitt intresse. Mot bakgrund av
AP-fondernas stora betydelse för det allmänna pensionssystemet, och den
viktiga roll som de verkställande direktörerna spelar i förvaltningen av
alltmer komplexa kapitalportföljer, är detta ett problem. Det är av yttersta
vikt att basen av möjliga – och intresserade – kandidater vid
nyrekryteringar är så stor som möjligt. Den föreslagna huvudregel att
uppgifter om de som har anmält intresse för dessa anställningar bör
omfattas av sekretess, är ett positivt steg mot att hitta den lämpligaste
verkställande direktören i en så stor grupp av kvalificerade personer som
möjligt. En kompetent och erfaren verkställande direktör är i sin tur
nyckeln till att AP-fonden i fråga ska ge den avkastning, i förhållande till
risk, som pensionssystemet behöver.
Priset för denna sekretess är en inskränkning av offentligheten.
Offentlighetsprincipen är av mycket stor betydelse för allmänhetens insyn
i statsförvaltningen, och allmänheten möjlighet att bedöma att endast
sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, beaktats vid en
anställning. En balans mellan behovet av att få tillgång till en så stor grupp
kvalificerade VD-kandidater som möjligt, och principen om offentlighet,
uppnås genom att säkerställa att så mycket som möjligt av förfarandet
förblir öppet och transparent. Sekretess kommer inte gälla beslut i ärende
eller uppgift om den som har fått anställningen. En rad uppgifter knutna
till den verkställande direktören – lön och arvoden, liksom andra detaljer i
anställningsavtalet – återfinns därtill återkommande i AP-fondernas
årsredovisningar.
155
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.3.3
Ändamålsenlig kompetens i styrelserna
Det är av yttersta vikt att AP-fondernas styrelser är välfungerande,
effektiva och besitter den kompetens som idag krävs för att AP-fonderna
ska fylla sin viktiga funktion i pensionssystemet. De tre förslag som
promemorian ger inom detta område syftar alla till att ytterligare stärka
AP-styrelserna och att uppnå en effektiv kapitalförvaltning.
En precisering av det lagstadgade kompetenskravet för styrelseledamöter
Kapitalförvaltning är en kunskapsintensiv verksamhet och styrelsens
kompetens är en avgörande faktor för en framgångsrik och effektiv
kapitalförvaltning. Det är centralt att attrahera relevant kompetens till
såväl styrelse som ledning. Dagens investeringsmiljö kräver mer av en
kapitalförvaltningsstyrelse, än en styrelse med bred samhällsekonomisk
kompetens. Fonderna själva har också understrukit behovet av goda
kapitalförvaltningskunskaper i styrelserna.
I promemorian föreslås, mot denna bakgrund, en precisering av dagens
bestämmelse om att styrelseledamöter ska utses på grundval av sin
kompetens att främja fondförvaltningen, genom att komplettera denna
generiska beskrivning med de prioriterade kompetensområdena:
kapitalförvaltning, finansiell ekonomi, makroekonomi, illikvida
tillgångar, hållbarhet, ledarskap, ägarstyrning, pensionssystem och
offentlig förvaltning.
Dessa preciseringar ökar möjligheten att skapa styrelser med en
sammansättning som är ändamålsenlig och präglad av mångsidighet och
bredd, men med en tyngdpunkt i erfarenhet och kompetens rörande
kapitalförvaltning i vid bemärkelse. De förändringar som skett i APfonderna investeringsmiljö och verksamhet, med ett växande innehav i
illikvida tillgångar, fångas också upp i preciseringen.
Genom de förtydligade kompetenskraven – och en förstärkt kompetens
i styrelserna när det gäller fondernas kärnverksamhet – kan den obalans
som ibland noterats mellan styrelse och ledning, där styrelsen i vissa fall
är i ett resurs- och kompetensmässigt underläge, motverkas. Styrelsernas
kompetens och kraft att ifrågasätta ledningen förstärks – vilket kan vara
nyttigt ur ett riskperspektiv. Nödvändigt förändringsarbete kan förstärkas
med en mer dynamisk interaktion mellan mer kompetensmässigt
jämbördiga parter, etcetera Tydligare kompetenskrav för ledamöterna i
styrelserna kan alltså säkerställa en effektiv styrning och
informationsutbyte och leda till en mer modern och effektiv
kapitalförvaltning. Negativa konsekvenser av de uppdaterade – och mer
preciserade – kompetenskraven saknas.
Antalet ledamöter i AP-fondernas styrelser
156
Det optimala antalet styrelseledamöter i statliga bolag och myndigheter är
svårt att fastställa, men ur en effektivitetssynvinkel pekar många experter
på en lämplig styrelsestorlek om fem–nio ledamöter. När det gäller
styrelserna i AP-fonderna finns det anledning att rikta in sig på relativt små
och ytterst kompetenta styrelser. Förslaget i promemorian är därför att
varje styrelse i Första–Fjärde, Sjätte och Sjunde AP-fonderna ska bestå av
högst sju ledamöter.
Syftet med förslaget är att få ett mer effektivt ledningsorgan, med tydligt
ansvar. Mindre styrelser skulle också kunna göra det lättare att besätta
vakanser med lämpliga styrelseledamöter. En del av problemet med
kompetensförsörjningen är det stora antalet ledamöter som idag krävs i
systemet. I en liten marknad som den svenska är det inte helt enkelt att
hitta 41 kvalificerade ledamöter till buffertfonderna, som samtidigt inte får
vara i en jävssituation.
En nackdel med mindre styrelser är att de kan vara känsliga för bortfall.
En större styrelse kan också antas ge utrymme för en bredare
sammansättning av kompetens. Det senare potentiella problemet
motverkas av promemorians förslag om preciserade kompetenskrav.
Nomineringsrätt för arbetsmarknadens parter
I syfte att ytterligare stärka styrelserna i AP-fonderna och att göra dem mer
effektiva, har det i promemorian föreslagits preciserade lagstadgade
kompetenskrav för styrelseledamöterna och att AP-fondernas styrelser ska
bestå av högst sju ledamöter. I det sammanhanget blir det rimligt att också
se över antalet ledamöter nominerade av arbetsmarknadens parter.
Idag utses fyra ledamöter i Första–Fjärde AP-fonderna efter förslag från
vardera arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Förslaget i
promemorian är att minska antalet till två, dvs. att av styrelseledamöterna
i Första–Fjärde AP-fonderna nomineras en för varje fond av organisationer
som företräder arbetstagarintressen och en för varje fond av organisationer
som företräder arbetsgivarintressen.
Genom att bibehålla nomineringsrätten kvarstår fondernas anknytning
till arbetsmarknaden. Pensionsavgifterna och pensionsutbetalningarna kan
ses som lönekostnader respektive uppskjuten ersättning för arbete.
Arbetsmarknadens parter har därför setts ha ett stort intresse i fondens
förvaltning. Rätten för arbetsmarknadens parter att nominera ledamöter
uppfattats också bidra till att stärka allmänhetens förtroende för APfonderna.
Det är viktigt att understryka att det nya preciserade kompetenskravet –
med fokus på kompetenser och erfarenhet med relevans för fondernas
kärnverksamhet – gäller även för de nominerade ledamöterna. Om detta
inte skulle uppfyllas i erforderlig grad skulle den föreslagna minskningen
av styrelsernas storlek kunna leda till en ökad känslighet för bortfall, och
bidra till ett asymmetriskt förhållande mellan styrelse och AP-fondernas
ledning.
7.3.4
Övriga styrelsefrågor
Krav på svenskt medborgarskap för styrelseledamot i Sjätte AP-fonden
För Första–Fjärde och Sjunde AP-fonderna gäller ett krav på att
styrelseledamöterna är svenska medborgare. Ett borttagande av kravet på
svenskt medborgarskap för styrelseledamöter även i regelverket för APfonderna skulle visserligen kunna ge ett större urval av kandidater och
därmed kunna tillföra ett visst bredare perspektiv inom
kapitalförvaltningsområdet till styrelserna. En sådan reform har dock inte
efterfrågats av AP-fonderna. Det huvudsakliga skälet för detta
157
ställningstagande är att samtliga styrelseledamöter bör ha åtminstone
grundläggande kunskaper om det svenska pensionssystemet och om
svensk statlig förvaltning. En sådan kunskap är oftast kopplad till ett
svenskt medborgarskap och i promemorian föreslås ingen ändring.
För Sjätte AP-fonden finns ett krav på att ledamöterna i styrelserna för
AP-fonderna ska vara bosatta i Sverige – däremot saknas krav på svenskt
medborgarskap. För de andra AP-fonderna saknas bosättningskravet. För
Första–Fjärde och Sjunde AP-fonderna har kravet på svenskt
medborgarskap, men avsaknad av bosättningskrav, varit effektivt. Det har
rent praktiskt inneburit ett större urval kandidater och i vissa fall har
styrelseledamöter förordnats i dessa AP-fonder som inte är bosatta här i
landet. För att uppnå samma bredd i rekryteringsbasen för Sjätte APfonden föreslås i promemorian att bosättningskravet för styrelseledamöter
slopas och ersätts av ett krav på svenskt medborgarskap. Förslaget
möjliggör en effektivare och mer kompetent styrelse i Sjätte AP-fonden.
158
8
Författningskommentar
I promemorian lämnas fyra förslag i kärnfrågan om en eventuell
konsolidering av buffertfonderna. I enlighet med uppdragsbeskrivningen
är förslagen geografiskt uppdelade; Sjätte AP-fonden ska avvecklas och
dess verksamhet och kapital ska föras över till Andra AP-fonden,
alternativt ska Sjätte AP-fonden på ett lämpligt sätt integreras i
buffertfondssystemet utan att organisationsstrukturen ändras (Göteborg)
respektive en viss konsolidering av de stockholmsbaserade buffertfonderna, alternativt ökad samverkan inom befintlig organisationsstruktur
(Stockholm). Förslagen är ”geografiskt alternativa”. Dessutom lämnas en
rad förslag som svar på andra delar av utredningsuppdraget, delar som
oavsett val av väg i kärnfrågan bör genomföras.
Sistnämnd del behandlas först i denna författningskommentar. Därefter
följer fyra olika kompletterande författningsförslag och kommentarer, ett
för varje separat förslag i kärnfrågan.
8.1
Gemensamt författningsförslag och
kommentarer
8.1.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
3 kap.
1 § För var och en av Första-Fjärde AP-fonderna ska det finnas en styrelse.
Varje styrelse skall bestå av högst sju ledamöter.
Styrelsen ansvarar för fondens organisation och förvaltningen av
fondens medel.
Styrelsen företräder fonden. Detta gäller också inför domstol.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Första–Fjärde och Sjunde APfondernas styrelser. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.3.
Ändringen i första stycket innebär att antalet styrelseledamöter minskar
från nio till högst sju. Bestämmelsen ger möjlighet till en flexibel
tillämpning. Den ska gälla även för Sjunde AP-fonden enligt 5 kap. 6 §
första stycket.
2 § Styrelsens ledamöter utses av regeringen.
Ledamöterna ska utses på grundval av sin kompetens att främja
fondförvaltningen. Styrelsen i sin helhet ska innehålla kompetens inom
områdena kapitalförvaltning, finansiell ekonomi, makroekonomi, illikvida
tillgångar, hållbarhet, ledarskap, ägarstyrning, pensionssystem och
offentlig förvaltning.
Ledamöterna ska vara svenska medborgare. Den som är underårig eller
som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot.
Detsamma gäller den som är i konkurs eller har näringsförbud enligt lagen
(2014:836) om näringsförbud.
159
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om det lagstadgade kompetenskravet
för styrelseledamöter i Första–Fjärde och Sjunde AP-fondernas styrelser.
Överväganden finns i avsnitt 5.2.2.
Ändringen i andra stycket innebär att det grundläggande kravet på
kompetens att främja fondförvaltningen preciseras genom att kompletteras
med prioriterade kompetensområden. Det är styrelsen i sin helhet som ska
innehålla dessa kompetenser. Viktigt för ett effektivt styrelsearbete är dock
att utse ledamöter med en viss bredd. Bestämmelsen ska gälla även för
Sjunde AP-fonden enligt 5 kap. 6 § första stycket.
3 § Av styrelseledamöterna föreslås en av organisationer som företräder
arbetstagarintressen och en av organisationer som företräder
arbetsgivarintressen. Om sådant förslag inte lämnas, får regeringen ändå
utse ledamot. Dessförinnan skall organisationen ha getts tillfälle att lämna
ett förslag. Motsvarande gäller om en organisation föreslår någon som inte
uppfyller kraven i 2 § andra och tredje styckena.
Regeringen utser bland de ledamöter som inte har föreslagits av
organisationer en till ordförande och en till vice ordförande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nomineringsrätt för arbetsmarknadens parter. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.4.
Ändringen i första stycket innebär en fortsatt nomineringsrätt för
arbetsmarknadens parter i Första–Fjärde AP-fonderna, men att
omfattningen minskas från två till en för varje fond på arbetstagarsidan
respektive en för varje fond från arbetsgivarsidan.
7 § En styrelse är beslutför om fler än hälften av antalet ledamöter är
närvarande. Vid bedömningen av om styrelsen är beslutför skall
styrelseledamöter som är jäviga enligt 8 § anses som inte närvarande.
Beslut får inte fattas i ett ärende, om inte såvitt möjligt samtliga ledamöter
dels har fått tillfälle att delta i ärendets behandling, dels har fått ett
tillfredsställande underlag för att avgöra ärendet.
Som styrelsens beslut gäller den mening som fler än hälften av de
närvarande röstar för vid sammanträdet eller, vid lika röstetal, den mening
som ordföranden ansluter sig till. Är styrelsen inte fulltalig, skall de som
röstar för beslutet dock utgöra fler än en tredjedel av hela antalet
styrelseledamöter.
Vid styrelsens sammanträden ska protokoll föras. Protokollet
undertecknas av ordföranden och den ledamot som styrelsen utser. Om
någon ledamot i samband med beslut anmäler skiljaktig mening, ska denna
antecknas i protokollet. Protokollet får undertecknas med en sådan
avancerad underskrift som avses i artikel 3 i EU:s förordning om
elektronisk identifiering.
160
Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens beslut. Övervägandena
finns i avsnitt 5.1.1.
Ändringen i tredje stycket innebär att det införs en möjlighet för Första–
Fjärde och Sjunde AP-fonderna att underteckna protokoll från styrelsernas
sammanträden med avancerad elektronisk underskrift. Bestämmelsen ska
gälla även för Sjunde AP-fonden enligt 5 kap. 6 § första stycket.
9 § Styrelsen ska utse en person som ska ha hand om den löpande
förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar (verkställande
direktör). Denne ska utses på grundval av sin kompetens att främja
fondförvaltningen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om uppdrag att handla på styrelsens
vägnar. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.2.
Ändringen syftar till att tydliggöra att det är en verkställande direktör
som avses i paragrafen.
10 § Styrelsen får uppdra åt en enskild ledamot, åt den verkställande
direktören eller åt någon annan att avgöra ärenden. Styrelsen ska ange
vilken behörighet som ett sådant uppdrag medför. Beträffande den som
inte är styrelseledamot gäller vad som sägs i 2 § tredje stycket andra och
tredje meningarna samt 8 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdrag att handla på styrelsens
vägnar. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.2.
Ändringen är en följdändring till 9 §.
8.1.2
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
39 kap.
5 b § Sekretess gäller i ärende om anställning av myndighetschef vid en
förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen,
riksbankschef, vice riksbankschef eller verkställande direktör i APfonderna för uppgift som lämnar eller kan bidra till upplysning om en
enskild kandidats identitet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde lider men.
Sekretessen gäller inte i sådana ärenden som avses i första stycket i den
utsträckning regeringen meddelar föreskrifter om det.
Sekretess gäller inte heller beslut i ärende eller uppgift om den som har
fått anställningen. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i
högst tio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i ärenden om anställning
av vissa myndighetschefer. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.2.
Ändringen i första stycket innebär att sekretess även ska gälla i ärende
om anställning av verkställande direktör i AP-fonderna.
161
8.2
Kompletterande författningsförslag 1 – Sjätte
AP-fondens verksamhet och kapital förs över
till Andra AP-fonden
8.2.1
Förslaget till lag om upphävande av lagen (2000:193)
om Sjätte AP-fonden
Lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden ska upphöra att gälla
I promemorian lämnas två alternativa förslag för ett införlivande av Sjätte
AP-fonden i buffertfondssystemet. Ett av förslagen avser en konsolidering
av fonderna baserade i Göteborg. Den nya konsoliderade AP-fonden byggs
upp med utgångspunkt i Andra AP-fonden, genom att Sjätte AP-fondens
verksamhet och kapital förs över till den fonden. En kommitté bör tillsättas
för att genomföra avvecklingen och överföringen av verksamheten från
Sjätte AP-fonden till Andra AP-fonden. I samband med beslut i dessa
frågor ska lagen om Sjätte AP-fonden upphöra att gälla.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 och avsnitt 6.1.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1.
2.
3.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
Sjätte AP-fonden ska upphöra med sin verksamhet den 1 juli
2026. Tillgångar och förpliktelser ska det datumet överföras till
Andra AP-fonden. Regeringen kan bestämma att vissa tillgångar
ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar och avvecklas.
Kostnader för upphörande av Sjätte AP-fondens verksamhet ska
betalas med medel ur AP-fonderna, enligt vad regeringen
beslutar.
Lagen om Sjätte AP-fonden ska upphöra att gälla den 1 juli 2026. Vid
denna tidpunkt avvecklas även Sjätte AP-fonden, varefter tillgångar och
förpliktelser förs över till Andra AP-fonden.
Dessförinnan har en genomförandekommitté lämnat förslag på hur
konsolideringen ska gå till i praktiken. De frågor som kommer att ta mest
tid i anspråk är att planera och organisera överföring av kapital och
bemanna Andra AP-fonden. Det praktiska arbete som krävs för överföring
av kapitalet från Sjätte AP-fonden måste hanteras även av mottagande
fond. Det blir en arbetskrävande uppgift som innefattar bland annat
genomgång av avtal för att identifiera eventuella problem och förbereda
beskrivningar av omläggningen för avtalsparter samt eventuella
omskrivningar av avtal.
I vissa fall saknas godkännande till en överföring från förvaltare eller
motpart, i andra fall skulle en överföring innebära mycket stora
skattekostnader. I ytterligare andra fall bör man lämpligen – för att
begränsa kostnaden – överväga att avstå från att överföra tillgångar där
avtalet kommer att upphöra i närtid eller där en fond närmar sig
likviditetstidpunkten. I dessa fall ska regeringen kunna bestämma att vissa
162
tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar och avvecklas av
mottagande myndighet.
Kostnader hänförliga till omorganisationen ska belasta buffertkapitalet.
Det ska därför tas in en bestämmelse om att regeringen får besluta att
kostnader med anledning av omorganisationen ska belasta
buffertkapitalet. I de flesta fall belöper sådana kostnader direkt på
respektive AP-fond. I vissa fall kan dock särskilda beslut om kostnadsuttag
behöva fattas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
8.2.2
Förslaget till ändring i lagen (2000:192) om allmänna
pensionsfonder (AP-fonder)
1 kap.
1 § I denna lag finns bestämmelser om fem från varandra oberoende
statliga myndigheter som förvaltar medel inom försäkringen för
inkomstgrundad ålderspension. Dessa är Första AP-fonden, Andra APfonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden och Sjunde AP-fonden.
I paragrafen presenteras AP-fonderna. Övervägandena finns i avsnitt 6.1
och 6.2.
Ändringen innebär att andra stycket ska utgå. Där hänvisas till att även
Sjätte AP-fonden förvaltar medel inom försäkringen för inkomstgrundad
ålderspension och att den fondens verksamhet regleras i lagen om Sjätte
AP-fonden. Den lagen ska dock enligt detta konsolideringsförslag upphöra
att gälla och Sjätte AP-fonden ska upphöra med sin verksamhet.
4 kap.
2 b § Första-Fjärde AP-fonderna ska samverka med varandra och med
Sjunde AP-fonderna när det gäller redovisning av hur målet i 1 a § har
uppnåtts. Samverkan ska omfatta åtminstone att fonderna tar fram
gemensamma riktlinjer för redovisningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om obligatorisk samverkan mellan
AP-fonderna när det gäller redovisning av hur hållbarhetsmålet har
uppnåtts. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
Ändringen innebär att Sjätte AP-fonden tas bort ur denna samverkan.
Anledningen är att Sjätte AP-fonden ska upphöra med sin verksamhet
enligt detta konsolideringsförslag.
8 § Var och en av Första–Fjärde AP-fonderna får investera i illikvida
tillgångar endast om fondens innehav av illikvida tillgångar vid
investeringstillfället uppgår till högst 45 procent av det verkliga värdet av
fondens samtliga tillgångar, inbegripet värdet av den aktuella
investeringen.
Paragrafen innehåller begränsning av förvärv och innehav av illikvida
tillgångar. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.
Ändringen innebär att begränsningsregeln för Första–Fjärde APfondernas investeringar i illikvida tillgångar ska ändras så att fonderna får
163
investera i illikvida tillgångar som vid investeringstillfället uppgår till 45
procent av fondkapitalet, mot tidigare 40 procent.
5 kap.
2 b § Sjunde AP-fonden ska samverka med Första–Fjärde AP-fonderna
när det gäller målet i 1 § tredje stycket. Samverkan ska omfatta åtminstone
de områden som anges i 4 kap. 2 a §.
Sjunde AP-fonden ska samverka med Första–Fjärde AP-fonderna när
det gäller redovisning av hur målet i 1 § tredje stycket har uppnåtts.
Samverkan ska omfatta åtminstone att fonderna tar fram gemensamma
riktlinjer för redovisningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om samverkan mellan AP-fonderna
beträffande hållbarhetsmålet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
Ändringen i andra stycket innebär att Sjätte AP-fonden tas bort ur denna
samverkan. Anledningen är att Sjätte AP-fonden ska upphöra med sin
verksamhet enligt detta konsolideringsförslag.
8.3
Kompletterande författningsförslag 2 – Sjätte
AP-fonden integreras utan
organisationsförändringar
8.3.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:193) om
Sjätte AP-fonden
1 kap.
3 § Om de medel som Sjätte AP-fonden förvaltar inte räcker till för att
fonden ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag, får fonden
låna medel i Riksgäldskontoret.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en lånerätt i
Riksgäldskontoret för Sjätte AP-fonden. En motsvarande lånerätt finns
redan för Första–Fjärde AP-fonderna (se 2 kap. 4 § lagen om allmänna
pensionsfonder). Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.
2 kap.
1 § För Sjätte AP-fonden ska det finnas en styrelse. Styrelsen ska bestå av
högst sju ledamöter, som förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses
en till ordförande och en till vice ordförande.
Ledamöterna ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga,
i konkurs ha näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fondens styrelse.
Ändringen i första stycket innebär att antalet ledamöter i fondens
styrelse görs mer flexibelt genom att ändras från fem ledamöter till högst
164
sju. En motsvarande ändring till högst sju styrelseledamöter görs för de
andra AP-fonderna. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3.
Ändringen i andra stycket innebär att kravet på att ledamöterna ska vara
bosatta i Sverige ersätts med ett krav på att de ska vara svenska
medborgare. Det nya kravet motsvarar det som finns i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen om allmänna pensionsfonder. Övervägandena finns i avsnitt
6.2.5.
5 § Fondens styrelse får uppdra åt enskilda ledamöter eller åt den person
som styrelsen har utsett att ta hand om den löpande förvaltningen
(verkställande direktör) att avgöra ärenden som annars ankommer på
styrelsens egen prövning. Styrelsen ska meddela föreskrifter om den
befogenhet som ett sådant uppdrag medför. Om uppdraget avser
beviljande av lån, ska grunderna för långivningen fastställas.
Uppdrag enligt första stycket får när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av sådant uppdrag får styrelsen själv avgöra
ärenden av varje slag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppdrag att handla på styrelsens
vägnar. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
Ändringen syftar till att tydliggöra att det ska finnas en verkställande
direktör i fonden.
3 kap.
2 § Sjätte AP-fonden får placera de medel som styrelsen förvaltar
1. i aktier i svenska och utländska aktiebolag,
2. i sådana konvertibler eller teckningsoptioner som har utfärdats av
svenska och utländska aktiebolag,
3. som riskkapital i svenska och utländska ekonomiska föreningar samt
4. i andelar i svenska och utländska kommanditbolag.
Fonden får inte förvärva så många aktier som är upptagna till handel på
en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet att dessa uppgår till 30 procent eller mer
av samtliga aktier i ett aktiebolag eller, om aktierna har olika röstvärde, att
röstetalet för aktierna uppgår till 30 procent eller mer av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget. Detta gäller inte förvärv av aktier i ett svenskt
eller utländskt riskkapitalbolag.
Fonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om placering av fondmedel.
Övervägandena finns i avsnitt 5.5.1.
Ändringen innebär att tredje stycket upphör att gälla och därmed att
kravet på att högst tio procent av fondens tillgångar får vara utsatt för
valutakursrisk slopas.
10 § Sjätte AP-fonden ska bistå Första–Fjärde AP-fonderna och Sjunde
AP-fonden vid förvaltning av aktier som inte är upptagna till handel på en
reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, enligt det som myndigheterna i enskilda
fall kommer överens om.
165
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förvaltningsuppdrag.
Övervägandena finns i avsnitt 5.3.3.
Sjätte AP-fonden ges en möjlighet att konkret kunna bistå Första–Fjärde
AP-fonderna och Sjunde AP-fonden vid förvaltning av onoterade aktier.
Sistnämnda fonder ges på så sätt möjlighet att avlasta en del av sin
verksamhet vad gäller onoterade aktier till Sjätte AP-fonden, enligt avtal
mellan myndigheterna i det enskilda fallet.
11 § Medel som förvaltas av Sjätte AP-fonden ska överföras till Första–
Fjärde AP-fonderna när Sjätte AP-fonden, i samråd med
Pensionsmyndigheten, bedömer att medlen blir till största möjliga nytta
för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension.
Överföringen ska göras med en fjärdedel till var och en av Första–Fjärde
AP-fonderna.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överföring av medel
från Sjätte AP-fonden till Första–Fjärde AP-fonderna. Övervägandena
finns i avsnitt 5.3.3.
Bakgrunden är att Sjätte AP-fonden även fortsättningsvis ska vara en
extra buffert till den buffert i pensionssystemet som finns i Första–Fjärde
AP-fonderna. Medel ur Sjätte AP-fonden ska således tas i anspråk först
när medel i de övriga buffertfonderna i huvudsak är förbrukade. Med den
utgångspunkten ska medel som förvaltas av Sjätte AP-fonden överföras
till Första–Fjärde AP-fonderna när Sjätte AP-fonden, i samråd med
Pensionsmyndigheten, bedömer att medlen blir till största möjliga nytta
för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension.
8.4
Kompletterande författningsförslag 3 – En viss
konsolidering av de stockholmsbaserade
buffertfonderna
8.4.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
I avvaktan på regeringens beslut om vilken av Första, Tredje eller Fjärde
AP-fonden som ska avvecklas används begreppet ”de tre buffertfonderna”.
En sådan eller liknande justering bör göras – utan att paragraferna ändras
materiellt på något sätt – i 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1–4 §§ (och rubriken
under Andra Avdelningen), 3 kap. 1 §, 4 kap. 1–1 b, 2–13 och 16–18 §§
samt 5 kap. 2 b och 6 §§ (rubriken före sistnämnd paragraf).
4 kap.
9 § Ingen av de tre buffertfonderna får inneha så många aktier eller andra
andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger 15 procent eller,
beträffande sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som inte
är upptagna till handel på en handelsplats eller en motsvarande
166
marknadsplats utanför EES, 50 procent av röstetalet för samtliga aktier
eller andra andelar i företaget.
Begränsningen i första stycket gäller inte
1. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som inte är
upptagna till handel på en handelsplats eller en motsvarande
marknadsplats utanför EES,
2. sådana aktier eller andra andelar i fastighetsbolag som är upptagna till
handel på en handelsplats eller en motsvarande marknadsplats utanför EES
och i vilka bolag fonden innehade aktier eller andra andelar i bolaget när
aktierna eller de andra andelarna togs upp till handel,
3. sådana aktier eller andra andelar i riskkapitalföretag som är upptagna
till handel på en handelsplats eller en motsvarande marknadsplats utanför
EES och i vilka företag fonden innehade aktier eller andra andelar i
företaget när aktierna eller de andra andelarna togs upp till handel, och
4. andelar i svenska och utländska fonder som inte medför rätt att utöva
rösträtt för de aktier eller andra andelar i företag som ingår i dessa fonder.
Ingen av de tre buffertfonderna får öka sitt innehav i ett sådant
fastighetsbolag som avses i andra stycket 2 så länge fondens innehav
överstiger begränsningen i första stycket.
När aktierna eller de andra andelarna i ett sådant riskkapitalföretag som
avses i andra stycket 3 har tagits upp till handel ska fonden avveckla den
del av innehavet som överstiger begränsningen i första stycket så snart det
är lämpligt med hänsyn till marknadsförhållandena.
Paragrafen innehåller bestämmelser om röstandelsbegränsning. Där
stadgas i första stycket att ingen av Första–Fjärde AP-fonderna får inneha
så många aktier eller andra andelar i ett företag att röstetalet för dem
överstiger 10 procent eller, beträffande sådana aktier eller andra andelar i
onoterade riskkapitalföretag, 35 procent av röstetalet för samtliga aktier
eller andra andelar i företaget. Begränsningen gäller enligt andra stycket i
huvudsak inte onoterade fastighetsbolag. Övervägandena finns i avsnitt
5.4.1.
Vid en konsolidering krymper antalet buffertfonder till tre. För att uppnå
syftet med bestämmelsen ska begränsningsreglerna för buffertfondernas
investeringar i onoterade bolag ändras. Ändringen i första stycket innebär
att de tre återstående buffertfonderna inte får inneha så många aktier eller
andra andelar i ett företag att röstetalet för dem överstiger 15 procent eller
beträffande onoterade riskkapitalföretag, 50 procent.
I tredje stycket görs en följdändring.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1.
2.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.
En av Första, Tredje eller Fjärde AP-fonderna ska upphöra med sin
verksamhet den 1 juli 2026. Regeringen beslutar om vilken av
myndigheterna som ska avvecklas och hur den avvecklade fondens
tillgångar och förpliktelser ska fördelas mellan en eller två av de,
andra, kvarvarande myndigheterna. Regeringen kan bestämma att
vissa av dessa tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar
och avvecklas.
167
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.
Kostnaderna för omorganisationen av Först, Tredje och Fjärde APfonderna ska betalas med medel ur AP-fonderna, enligt vad
regeringen beslutar.
Ändringslagen träder i kraft den 1 juli 2026. Vid denna tidpunkt ska en av
Första, Tredje eller Fjärde AP-fonderna upphöra med sin verksamhet.
Regeringen beslutar om vilken av myndigheterna som ska avvecklas och
hur den avvecklade fondens tillgångar och förpliktelser ska fördelas
mellan en eller två av de andra kvarvarande myndigheterna.
Dessförinnan har frågan om vilken fond som ska avvecklas och
principerna för hur den avvecklade fondens tillgångar och förpliktelser ska
fördelas mellan en eller två av de andra kvarvarande myndigheterna beretts
inom Regeringskansliet.
Dessutom har en genomförandekommitté lämnat förslag på hur
konsolideringen ska gå till i praktiken. De frågor som kommer att ta mest
tid i anspråk är att planera och organisera överföring av kapital och
bemanna den eller de mottagande fonderna. Det praktiska arbete som
krävs för överföring av kapitalet från den avgivande fonden måste hanteras
även av den eller de mottagande fonderna. Det blir en arbetskrävande
uppgift som innefattar bland annat genomgång av avtal för att identifiera
eventuella problem och förbereda beskrivningar av omläggningen för
avtalsparter samt eventuella omskrivningar av avtal.
I vissa fall saknas godkännande till en överföring från förvaltare eller
motpart, i andra fall skulle en överföring innebära mycket stora
skattekostnader. I ytterligare andra fall bör man lämpligen – för att
begränsa kostnaden – överväga att avstå från att överföra tillgångar där
avtalet kommer att upphöra i närtid eller där en fond närmar sig
likviditetstidpunkten. I dessa fall ska regeringen kunna bestämma att vissa
tillgångar ska förvaltas avskilt från övriga tillgångar och avvecklas av den
eller de mottagande myndigheterna.
Kostnader hänförliga till omorganisationen bör belasta buffertkapitalet.
Det ska därför tas in en bestämmelse om att regeringen får besluta att
kostnader med anledning av omorganisationen ska belasta det kapitalet. I
de flesta fall belöper sådana kostnader direkt på respektive AP-fond. I
vissa fall kan dock särskilda beslut om kostnadsuttag behöva fattas.
Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.
168
8.5
Kompletterande författningsförslag 4 – Ökad
samverkan inom befintlig organisationsstruktur
(stockholmsbaserade fonder)
8.5.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:192) om
allmänna pensionsfonder (AP-fonder)
4 kap.
2 c § Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna ska samverka med varandra
när det gäller stödfunktioner av administrativ art. Samverkan ska omfatta
åtminstone samlokalisering, kansli för personalfrågor, ekonomifunktion,
upphandlingar,
juristfunktion,
IT-plattform,
säkerhet
och
informationssäkerhet,
kommunikationsfunktion,
ESG-kansli,
systemförvaltning och affärsverksamhet.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samverkan.
Övervägandena finns i avsnitt 5.4.2.
Den innebär att Första, Tredje och Fjärde AP-fonderna ska samverka
med varandra när det gäller stödfunktioner av administrativ art. I
bestämmelsen preciseras vad denna samverkan åtminstone ska omfatta.
Syftet är att realisera vissa stordriftsfördelar, främst genom att dela
resurser vid sidan av investeringsverksamheten och därmed uppnå en
större kostnadseffektivitet.
169
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.