EU:s penningtvättspaket Fi2026/01654
2026-07-06 · 902 sidor, varav 232 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Regeringskansliet (regeringen.se) — originalets PDF · regeringens sida; texten är pdf:ens eget textlager
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 232 av 902 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Promemoria EU:s penningtvättspaket Fi2026/01654 (Finansdepartementet, 2026-07-06)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansdepartementet
Finansmarknadsavdelningen
Fi2026/01654
EU:s penningtvättspaket
Juli 2026
Sammanfattning
Det unionsrättsliga regelverket om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism ställer krav på företag i vissa sektorer – t.ex.
banker – att känna och övervaka sina kunder i syfte att motverka att
företagens verksamheter missbrukas för penningtvätt och finansiering av
terrorism. Regelverket finns i ett EU-direktiv som i svensk rätt i huvudsak
genomförs i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism (penningtvättslagen), lagen om registrering av verkliga huvudmän (registerlagen) och lagen om konto- och värdefackssystem.
I maj 2024 antogs ett nytt regelverk på området (EU:s penningtvättspaket). Det nya regelverket finns i två EU-förordningar och ett EUdirektiv. I EU-förordningarna finns bestämmelser som syftar till att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism och att riktade
ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs. Det finns även
bestämmelser om EU:s nya penningtvättsmyndighet, Amla. I EUdirektivet finns
regler om
bl.a. tillsynsmyndigheter och
finansunderrättelseenheter.
I promemorian lämnas de lagförslag som krävs för att anpassa svensk
rätt till EU:s penningtvättspaket. I förhållande till i dag föreslås bl.a.
• att penningtvättslagen, registerlagen och lagen om konto- och
värdefackssystem ska upphävas och ersättas av nya lagar,
• att fler företag ska omfattas av skyldigheterna att motverka
penningtvätt, finansiering av terrorism och kringgående av riktade
ekonomiska sanktioner,
• att bestämmelser om tillsyn över och ingripande mot företag som
åsidosätter sina skyldigheter ska samlas i den nya penningtvättslagen,
• att registret över verkliga huvudmän ska innehålla fler uppgifter och
att Bolagsverket ska få ett utökat ansvar att säkerställa att uppgifter
i registret är korrekta,
• att en myndighet (Länsstyrelsen i Stockholms län) ska övervaka
penningtvättstillsynen över advokater och advokatbolag,
• att Polismyndigheten (Sveriges finansunderrättelseenhet) ska få
utökade möjligheter att lämna information till företag, oaktat
sekretess, och besluta om övervakningsåtgärder respektive
dispositionsförbud i förhållande till konton och affärsförbindelser
som företagen förvaltar, och
• att ett register över konton, värdefack och virtuella IBAN, där även
uppgifter om spelkonton ska ingå, ska ersätta det nuvarande kontooch värdefackssystemet.
Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 10 juli 2027.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
Innehållsförteckning
1
Lagförslag ...................................................................................... 16
1.1
Förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism .................................................. 16
1.2
Förslag till lag om verkliga huvudmän ............................ 44
1.3
Förslag till lag om register över konton, värdefack
och virtuella IBAN .......................................................... 55
1.4
Förslag till lag om upphävande av lagen (1996:1006)
om viss finansiell verksamhet.......................................... 63
1.5
Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
(1942:740) ....................................................................... 64
1.6
Förslag till lag om ändring i jordabalken (1970:994) ...... 67
1.7
Förslag till lag om ändring i pantbankslagen
(1995:1000) ..................................................................... 69
1.8
Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619) ....................................................................... 73
1.9
Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220) ..................................................................... 75
1.10
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgarantin........................................................... 77
1.11
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ................. 78
1.12
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om
belastningsregister ........................................................... 80
1.13
Förslag till lag om ändring i revisionslagen
(1999:1079) ..................................................................... 81
1.14
Förslag till lag om ändring i revisorslagen
(2001:883) ....................................................................... 82
1.15
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om
värdepappersfonder ......................................................... 87
1.16
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse ......................................... 92
1.17
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551) ..................................................................... 101
1.18
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden ................................................ 105
1.19
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) ............................................. 110
1.20
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om
betaltjänster ................................................................... 116
1.21
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(2010:2043) ................................................................... 122
1.22
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om
elektroniska pengar........................................................ 125
1.23
Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244) ................................................................... 129
1.24
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om
förvaltare av alternativa investeringsfonder .................. 131
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.25
1.26
1.27
1.28
1.29
1.30
1.31
1.32
1.33
1.34
1.35
1.36
1.37
1.38
1.39
1.40
1.41
1.42
1.43
4
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:307) om
straff för penningtvättsbrott ............................................133
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968) om
särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag ..........................................................134
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med
anledning av FATCA-avtalet .........................................139
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton vid
automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
konton.............................................................................144
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1024) om
verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter ..........................................................151
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar ...................................................154
Förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138) .......158
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219) om
försäkringsdistribution....................................................162
Förslag till lag om ändring i lagen (2020:434) om
rapporteringspliktiga arrangemang .................................165
Förslag till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen
(2021:516) ......................................................................166
Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om gräsrotsfinansiering ..................................................170
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:613) om
finansiell information i brottsbekämpningen ..................174
Förslag till lag om ändring av lagen (2024:114) om
clearing och avveckling av betalningar ..........................176
Förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om marknader för kryptotillgångar ................................ 177
Förslag till lag om ändring i lagen (2025:250) om
valutaväxling ..................................................................179
Förslag till lag om ändring i lagen (2025:1377) om
inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet om
kryptotillgångar ..............................................................180
Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om
ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen
(2004:46) om värdepappersfonder .................................183
Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om
ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen
(2004:46) om värdepappersfonder .................................185
Förslag till lag om ändring i lagen (2027:0000) om
register över konton, värdefack och virtuella IBAN ......187
2
Ärendet..........................................................................................189
3
Rättslig reglering...........................................................................189
3.1
EU:s penningtvättsdirektiv .............................................189
opaginerad Kontrollera mot PDF
3.2
3.3
3.4
Ett nytt EU-regelverk på området .................................. 190
En nyhet – riktade ekonomiska sanktioner .................... 191
Särskilt om personuppgiftsbehandling .......................... 191
3.4.1
Personlig integritet........................................ 191
3.4.2
Personuppgiftsbehandling ............................ 192
3.4.3
Dataskyddsdirektivet och brottsdatalagen .... 196
4
Allmänna överväganden och definitioner .................................... 198
4.1
Nya lagar på området föreslås ....................................... 198
4.2
Följdändringar ............................................................... 199
4.3
Hänvisningar till EU-rättsakter ...................................... 202
4.4
Behovet av att införa definitioner .................................. 202
4.5
Innebörden av vissa uttryck och begrepp ...................... 203
4.5.1
Penningtvätt .................................................. 203
4.5.2
Finansiering av terrorism .............................. 206
4.5.3
Riktade ekonomiska sanktioner .................... 206
5
Ansvariga enheter ........................................................................ 207
5.1
Ansvariga enheter enligt penningtvättsförordningen ..... 207
5.1.1
Finansiella institut ........................................ 209
5.1.2
Revisorer, externa revisorer,
skatterådgivare och vissa andra personer...... 213
5.1.3
Notarier, advokater och andra oberoende
jurister ........................................................... 213
5.1.4
Tjänsteleverantörer till truster eller bolag ..... 214
5.1.5
Fastighetsmäklare och andra
yrkesverksamma i fastighetsbranschen ......... 215
5.1.6
Personer som handlar med ädla metaller
och ädelstenar ............................................... 217
5.1.7
Personer som handlar med varor av högt
värde (”lyxvaruhandlare”) ............................ 217
5.1.8
Tillhandahållare av speltjänster .................... 218
5.1.9
Leverantörer av
gräsrotsfinansieringstjänster och
förmedlare av gräsrotsfinansiering ............... 218
5.1.10
Personer som handlar eller agerar
mellanhänder vid handel med
kulturföremål ................................................ 219
5.1.11
Personer som handlar eller agerar
mellanhänder vid handel med
kulturföremål och varor av högt värde när
det utförs i frizoner och tullager ................... 220
5.1.12
Kreditförmedlare som erbjuder
hypotekslån och konsumentkrediter ............. 221
5.1.13
Aktörer inom investeringsmigration ............. 222
5.1.14
Icke-finansiella holdingföretag med
blandad verksamhet ...................................... 222
5.2
Möjlighet till undantag för vissa verksamheter ............. 222
5.3
Ytterligare ansvariga enheter och vissa närliggande
frågor ............................................................................. 224
5.3.1
Möjligheten att göra fler till ansvariga
enheter .......................................................... 224
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.3.2
5.3.3
5.4
5.5
5.6
5.7
6
Pantbanker .....................................................225
Tillhandahållande av varor i utbyte mot
kontanter (”kontanthandlare”) .......................226
5.3.4
Tillhandahållande av varor och vissa
elektroniskt förvarade penningvärden i
utbyte mot kryptotillgångar ...........................227
5.3.5
Clearingbolag ................................................229
5.3.6
Auktionsplattformar för handel med
utsläppsrätter .................................................230
Möjlighet till nationella krav om åtgärder i vissa fall
av högre risk ...................................................................232
Samkörning av register ...................................................234
Ansvariga enheters personuppgiftsbehandling och
lagring av uppgifter ........................................................235
Vissa frågor om kundkännedomsåtgärder ......................236
6
Vissa krav för att få bedriva verksamhet som ansvarig enhet .......237
6.1
Registrering av ansvariga enheter ..................................237
6.1.1
Direktivet innebär krav på bland annat
registrering ....................................................237
6.1.2
Förutsättningar för registrering och
avregistrering .................................................243
6.1.3
Om krav på registrering inte följs … .............246
6.1.4
Frågor om förfarande, verkställighet och
överklagande .................................................250
6.2
Vissa krav som gäller vid investeringsmigration............251
7
Lämplighetskrav och kontroll av kravet .......................................252
7.1
Kontroll av lämplighet....................................................252
7.2
Om lämplighetskraven inte uppfylls ..............................260
7.3
Möjligheten att inhämta uppgifter och vissa frågor
om sekretess ...................................................................263
8
Tillsyn ...........................................................................................267
8.1
Verksamheter under svensk behörighet ..........................267
8.2
Tillsynsorgan ..................................................................272
8.3
Särskilt om revisionsföretag som inte är registrerade .....276
8.4
Tillsynsorganens uppgifter .............................................278
8.4.1
Tillsynsbestämmelser samlas i
penningtvättslagen .........................................278
8.4.2
Informationsspridning till ansvariga
enheter ...........................................................280
8.4.3
Beslut om undantag från dokumenterade
enskilda riskbedömningar ..............................282
8.4.4
Utkontraktering till tjänsteleverantörer .........282
8.4.5
Kontroll av ansvariga enheter ........................284
8.5
Tillsynsorganens verktyg vid tillsyn ..............................289
8.6
Resurser ..........................................................................294
8.7
Sekretess och tystnadsplikt .............................................295
8.8
Undantag från sekretess och tystnadsplikt......................300
8.8.1
Undantag för samarbete inom EES ...............300
8.8.2
Undantag för samarbete med tredjeländer .....307
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.9
8.10
8.11
8.12
8.13
9
Samarbete och samordning ............................................ 309
8.9.1
Tillsynsorganen ska vara samordnade .......... 309
8.9.2
Tillsynsorganen ska samarbeta med
varandra ........................................................ 310
Tillsyn vid gränsöverskridande förhållanden ................ 311
8.10.1
Informationslämnande vid
gränsöverskridande verksamhet.................... 311
8.10.2
Samarbete vid tillsyn av kreditinstituts
och finansiella instituts
gränsöverskridande verksamhet.................... 313
8.10.3
Samarbete vid tillsyn av
gränsöverskridande koncerner och vissa
andra strukturer ............................................. 315
8.10.4
Tillsynskollegier för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism ... 320
8.10.5
Särskilda tillsynsåtgärder vid viss
gränsöverskridande finansiell verksamhet .... 324
Tillsynsorganen och andra myndigheter ska
tillhandahålla information till
finansunderrättelseenheten ............................................ 326
Särskilt om samarbete som rör kreditinstitut eller
finansiella institut .......................................................... 328
Särskilt om samarbete som rör revisorer ....................... 331
Ingripande .................................................................................... 332
9.1
Ingripanden enligt dagens regelverk .............................. 333
9.2
Möjlighet till ingripanden enligt flera lagar och
avstående från ingripande .............................................. 334
9.3
Ingripanden vid överträdelse av TFR-förordningen ...... 338
9.4
Olika alternativ för ingripande ...................................... 338
9.4.1
Valet av ingripande....................................... 338
9.4.2
Ingripande genom förelägganden,
rekommendationer och offentliggörande ...... 344
9.4.3
Beslut om erinran, anmärkning eller
varning .......................................................... 349
9.4.4
Sanktionsavgifter .......................................... 351
9.4.5
Krav på att verksamheten upphör ................. 357
9.4.6
Ingripande mot ledningspersoner ................. 359
9.4.7
Möjligheten till disciplinära åtgärder när
en juridisk person bär ansvaret för
överträdelsen................................................. 361
9.5
Regler om förfarandet kopplat till vissa beslut och
verkställighet ................................................................. 363
9.6
Särskilt om vissa ingripanden mot advokater och
advokatbolag ................................................................. 364
9.7
Överklagande av beslut om ingripande ......................... 365
9.8
Offentliggörande av beslut ............................................ 367
9.9
Informationsutbyte om sanktionsavgifter och andra
administrativa åtgärder .................................................. 368
9.10
Skydd för personer som rapporterar överträdelser
och misstanke om brott .................................................. 369
9.11
Särskilt om tillsyn och ingripande när Amla agerar
som tillsynsorgan............................................................373
9.11.1
Det finansiella tillsynsorganet ska kunna
vidta tillsynsåtgärder efter begäran................373
9.11.2
Bistånd genom handräckning vid
platsundersökningar.......................................374
9.11.3
Äkthetskontroll och verkställighet.................375
10 Krav på övervakning av självreglerande organs tillsyn ................377
10.1
Tillsynen över advokater och advokatbolag utförs av
självreglerande organ .....................................................378
10.2
Övervakningsmyndighetens uppgifter och
befogenheter ...................................................................378
10.3
Valet av övervakningsmyndighet ...................................380
10.4
Informationsskyldighet om misstänkt brottslighet .........382
10.5
Övervakningsmyndighetens årsrapportering ..................383
10.6
Överklagande .................................................................384
10.7
Sekretess för uppgifter i övervakningsverksamheten .....384
10.8
Behandling av personuppgifter.......................................385
10.9
Övervakningsmyndigheten oberoende och anställdas
integritet .........................................................................386
11 Finansunderrättelseenheten ...........................................................387
11.1
Finansunderrättelseenhetens roll, organisation och
övergripande ansvar .......................................................387
11.1.1
Polismyndigheten är
finansunderrättelseenhet ................................ 387
11.1.2
Övergripande ansvar......................................388
11.1.3
Oberoende och resurser .................................390
11.1.4
Tystnadsplikt och informationssäkerhet ........392
11.1.5
Skyddade kommunikationskanaler ................393
11.1.6
Rapporteringsskydd .......................................394
11.1.7
Ombud för grundläggande rättigheter ...........395
11.1.8
Årsrapport......................................................396
11.2
Finansunderrättelseenhetens tillgång till information ....397
11.2.1
Inledning........................................................397
11.2.2
Utgångspunkter .............................................398
11.2.3
Konto- och värdefacksystem samt
bankkontoregistrens
sammankopplingssystem ............................... 401
11.2.4
Information hos ansvariga enheter ................402
11.2.5
Hypotekslån och andra lån ............................403
11.2.6
Databaser för nationell valuta och
valutaväxling .................................................404
11.2.7
Värdepapper ..................................................405
11.2.8
Skatteuppgifter ..............................................405
11.2.9
Offentlig upphandling ...................................406
11.2.10 Fastighetsregistret ..........................................408
11.2.11 Folkbokföring ................................................409
11.2.12 Register över pass och visum ........................410
11.2.13 Databaser över gränsöverskridande resor ......410
8
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.14
11.3
11.4
11.5
11.6
11.7
11.8
Register över kommersiella och ideella
aktörer ........................................................... 415
11.2.15 Vägtrafikregister, luftfartygregister och
fartygsregister ............................................... 420
11.2.16 Socialförsäkringsförmåner............................ 421
11.2.17 Tulluppgifter ................................................. 422
11.2.18 Vapenregistret............................................... 424
11.2.19 Verkligt huvudmannaskap ............................ 425
11.2.20 Information hos Finansinspektionen............. 427
11.2.21 Handel med utsläppsrätter ............................ 428
11.2.22 Nationella register över migration och
immigration .................................................. 429
11.2.23 Information som innehas av
handelsdomstolar .......................................... 430
11.2.24 Insolvensdatabaser ........................................ 431
11.2.25 Konkursförvaltare och rekonstruktörer ......... 432
11.2.26 Tillgångar som frysts eller immobiliserats
enligt riktade ekonomiska sanktioner ........... 434
11.2.27 Information relaterad till
brottsbekämpning ......................................... 435
11.2.28 Sekretess ....................................................... 439
11.2.29 Skyddet för den personliga integriteten ........ 440
11.2.30 Personuppgiftsbehandling ............................ 442
Samarbete med behöriga myndigheter och
självreglerande organ..................................................... 443
11.3.1
Behöriga myndigheters begäran om
information ................................................... 443
11.3.2
Tillhandahållande av information till
tillsynsorgan ................................................. 444
11.3.3
Återkoppling till tullmyndigheter ................. 447
11.3.4
Återkoppling till
finansunderrättelseenheten ........................... 448
Samarbete med andra finansunderrättelseenheter och
Amla .............................................................................. 449
11.4.1
Samarbete och utbyte av information ........... 449
11.4.2
Verkan av straffbestämmelser ...................... 456
Ansvariga enheters rapporteringsskyldighet .................. 457
11.5.1
Rapportering på eget initiativ till
finansunderrättelseenheten ........................... 457
11.5.2
Rapportering på begäran av
finansunderrättelseenheten eller
Säkerhetspolisen ........................................... 458
11.5.3
Tystnadsplikt ................................................ 460
11.5.4
Behandling av personuppgifter ..................... 461
Information till ansvariga enheter .................................. 462
11.6.1
Underrättelser till ansvariga enheter ............. 462
11.6.2
Återkoppling till ansvariga enheter .............. 468
Instruktioner för övervakning ........................................ 469
Dispositionsförbud ........................................................ 471
11.8.1
Dispositionsförbud avseende
transaktioner ................................................. 471
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.8.2
11.9
Dispositionsförbud avseende konton och
affärsförbindelser...........................................473
11.8.3
Dispositionsförbud på begäran av en
utländsk finansunderrättelseenhet..................477
11.8.4
Åklagares prövning av ett
dispositionsförbud .........................................478
11.8.5
När ett dispositionsförbud upphör att gälla ...478
11.8.6
Underrättelse om beslut om
dispositionsförbud .........................................480
11.8.7
Rättslig prövning ...........................................482
11.8.8
Inget ansvar för
finansunderrättelseenheten eller dess
ledning och anställda .....................................484
Penningtvättsregistret .....................................................485
12 Särskilda frågor .............................................................................491
12.1
Allmänna bestämmelser om samarbete ..........................491
12.2
Kommunikation av förteckningen över de behöriga
myndigheterna ................................................................ 493
12.3
Särskilt om samarbete med myndigheter med ansvar
för att genomföra riktade ekonomiska sanktioner ..........494
12.4
Samverkan ......................................................................496
12.4.1
Samverkan inom ramen för partnerskap
för informationsutbyte ...................................496
12.4.2
Samverkan enligt penningtvättslagen ............498
12.4.3
Sekretess ska inte hindra samverkan .............503
12.5
Nationell riskbedömning ................................................504
12.6
Statistik ...........................................................................507
12.7
Personer i politiskt utsatt ställning .................................508
12.8
Avgifter för ansvariga enheter ........................................515
13 Kontantförbud ...............................................................................516
13.1
Utformningen av kontantförbudet ..................................517
13.2
Tillsyn gällande kontantförbudet ....................................520
13.2.1
Tillsynsmyndighetens befogenheter ..............522
13.2.2
Ingripande vid överträdelse av
kontantförbudet .............................................526
13.2.3
Frågor om förfarande, verkställighet och
överklagande .................................................530
13.3
Tillfällig upphävande av förbudet ..................................531
13.4
Behandling av personuppgifter.......................................531
10
14 Verkligt huvudmannaskap ............................................................532
14.1
Särskilt om terminologin i kapitlet .................................533
14.2
En upplysning om att bestämmelser finns i
förordningen ...................................................................534
14.3
Registermyndighet .........................................................534
14.4
Vilka som omfattas av skyldigheterna............................535
14.5
Vilka som är verkliga huvudmän ...................................542
14.5.1
Definitionen av verklig huvudman ................542
14.5.2
Hur verkligt huvudmannaskap ska
fastställas .......................................................542
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.5.3
14.6
14.7
14.8
14.9
14.10
14.11
14.12
14.13
14.14
14.15
14.16
14.17
Om verkliga huvudmän i en juridisk
person inte kan identifieras ........................... 545
Skyldigheten att inneha uppgifter och
dokumentation relaterat till verkligt
huvudmannaskap ........................................................... 547
Skyldigheten att lämna ut dokumentation relaterat
till verkligt huvudmannaskap ........................................ 549
Skyldigheten för verkliga huvudmän att lämna ut
uppgifter och dokument ................................................. 551
Skyldigheten att anmälan uppgifter för registrering ...... 553
Skyldigheten för nominella företrädare ......................... 555
Vilka uppgifter som ska finnas i registret ...................... 556
14.11.1 Uppgifter som ska anmälas........................... 556
14.11.2 Registret ska innehålla uppgifter om
riktade ekonomiska sanktioner ..................... 559
Särskilt om den ideella sektorn och trossamfund .......... 560
14.12.1 Den ideella sektorn och trossamfund ska
inte längre omfattas av särreglering .............. 560
14.12.2 Registreringsskyldighetens förenlighet
med grundlag ................................................ 561
14.12.3 Särskilt om konsekvenser för den ideella
sektorn .......................................................... 564
Anmälan av ändrade förhållanden ................................. 566
Bolagsverkets åtgärder för att säkerställa att
uppgifterna är korrekta .................................................. 568
14.14.1 Kontroller vid anmälan och senare ............... 568
14.14.2 Bolagsverkets verktyg vid kontroll ............... 573
Andras åtgärder för att säkerställa att uppgifterna är
korrekta.......................................................................... 583
14.15.1 Det bör inte införas krav på årlig
bekräftelse av uppgifterna ............................ 583
14.15.2 Rapportering av avvikelser ........................... 584
Bolagsverkets ingripanden när skyldigheter inte
efterlevs ......................................................................... 589
14.16.1 Det ska finnas effektiva, proportionella
och avskräckande sanktioner ........................ 589
14.16.2 Åtgärder enligt gällande rätt ......................... 590
14.16.3 Åtgärder i fråga om underlåtelse att
inneha dokumentation................................... 591
14.16.4 Åtgärder i fråga om underlåtelse att lämna
ut uppgifter och dokumentation .................... 592
14.16.5 Åtgärder i fråga om underlåtelse som
gäller anmälan av uppgifter eller felaktiga
uppgifter ....................................................... 594
14.16.6 Åtgärder i förhållande till nominella
aktieägare eller styrelseledamöter................. 597
14.16.7 Likvidation och avregistrering ...................... 597
14.16.8 Sanktionsavgift, förseningsavgift och
straff bör inte införas .................................... 601
Särskilt om vite och förelägganden till flera .................. 603
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.17.1
14.18
14.19
14.20
14.21
14.22
14.23
14.24
14.25
14.26
12
Ansvariga enheter som underlåter att
säkerställa motparts registrering ....................606
Rätten att inte belasta sig själv .......................................607
Bolagsverkets underrättelseskyldighet till
finansunderrättelseenheten .............................................608
Registermyndighetens oberoende och anställdas
integritet .........................................................................609
Tillgången till uppgifter från registret över verkliga
huvudmän. ......................................................................610
Personuppgiftsbehandling ..............................................611
Gallring ..........................................................................616
Bevarande av uppgifter ..................................................617
Avgifter ..........................................................................617
Överklagande .................................................................619
15 Konto- och värdefackssystemet ....................................................619
15.1
Den tekniska utformningen av konto- och
värdefackssystemet .........................................................620
15.1.1
Dagens system är ett datasöksystem ..............620
15.1.2
Argument som förts fram för ett
datasöksystem ................................................620
15.1.3
Argument som förts fram för att ersätta
datasöksystemet med ett register ...................622
15.1.4
Kostnader förenat med datasöksystem
respektive register..........................................628
15.1.5
Ett register föreslås ........................................630
15.2
Sammankoppling med andra medlemsstaters
mekanismer ....................................................................632
15.3
Dagens konto- och värdefackssystem ............................632
15.3.1
Uppgifter som kan fås genom systemet .........632
15.3.2
Konto- och värdefackssystemet omfattar
fler uppgifter än vad unionsrätten kräver.......633
15.4
Skyldigheten att lämna uppgifter för registrering ...........634
15.4.1
Företagen som omfattas av
registreringsskyldigheten ............................... 634
15.4.2
Uppgifter som ska finnas i registret ...............638
15.4.3
Anmälan om registrering ............................... 646
15.5
Sekretess för uppgifterna ................................................647
15.5.1
Tystnadsplikt hindrar inte att uppgifterna
anmäls............................................................647
15.5.2
Uppgifterna i registret bör omfattas av
sekretess ........................................................649
15.5.3
Förhållandet till skyddet mot intrång i
personlig integritet .........................................654
15.6
Myndigheters behov av uppgifter ur registret ................658
15.7
Sekretessbrytande bestämmelser ....................................662
15.7.1
Befintliga sekretessbrytande
bestämmelser .................................................663
15.7.2
Uppgiftsskyldigheter som innebär att
sekretess bryts................................................665
15.7.3
Krav vid utlämnande av uppgifter .................669
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.8
15.9
15.10
15.11
15.12
Om skyldigheter att anmäla uppgifter för
registrering inte fullgörs ................................................ 670
Sekretess gällande förfrågningar ................................... 672
Tekniska specifikationer för att tillhandahålla
transaktionsuppgifter ..................................................... 673
Behandling av personuppgifter ...................................... 674
15.11.1 Utgångspunkter vid promemorians
bedömning .................................................... 674
15.11.2 Tillämpligt regelverk för Skatteverkets
personuppgiftsbehandling i verksamheten
med registret ................................................. 674
15.11.3 Personuppgiftsansvarig ................................. 676
15.11.4 Rättslig grund för
personuppgiftsbehandlingen ......................... 676
15.11.5 Ändamålet med behandlingen ...................... 677
15.11.6 Särskilt om vissa typer av uppgifter ............. 679
15.11.7 Säkerhetsåtgärder gällande tillgången till
uppgifter ....................................................... 682
15.11.8 Elektroniskt utlämnande av
personuppgifter ............................................. 684
15.11.9 Enskildas rättigheter ..................................... 685
15.11.10 Längsta tid för behandlingen ........................ 688
15.11.11 Frågor om personuppgiftsbehandling bör
regleras i lag ................................................. 689
15.11.12 Tillämpligt regelverk för Skatteverkets
personuppgiftsbehandling i andra
verksamheter än verksamheten med
registret ......................................................... 690
Några avslutande ord ur dataskyddsynpunkt… ............. 690
16 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................ 692
16.1
Den nya penningtvättslagen........................................... 692
16.2
Den nya lagen om register över verkliga huvudmän ..... 692
16.3
Den nya lagen om register över konton, värdefack
och virtuella IBAN ........................................................ 693
17 Konsekvenser ............................................................................... 694
18 Författningskommentar ................................................................ 703
18.1
Förslaget till lag om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism ................................................ 703
18.2
Förslaget till lag om verkliga huvudmän ....................... 774
18.3
Förslaget till lag om register över konton, värdefack
och virtuella IBAN ........................................................ 800
18.4
Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1996:1006) om viss finansiell verksamhet ................... 819
18.5
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
(1942:740) ..................................................................... 819
18.6
Förslaget till lag om ändring i jordabalken
(1970:994) ..................................................................... 822
18.7
Förslaget till lag om ändring i pantbankslagen
(1995:1000) ................................................................... 823
opaginerad Kontrollera mot PDF
18.8
18.9
18.10
18.11
18.12
18.13
18.14
18.15
18.16
18.17
18.18
18.19
18.20
18.21
18.22
18.23
18.24
18.25
18.26
18.27
18.28
18.29
18.30
14
Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619) ......................................................................825
Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220) ....................................................................827
Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgarantin .........................................................828
Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ................828
Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om
belastningsregister ..........................................................829
Förslaget till lag om ändring i revisionslagen
(1999:1079) ....................................................................829
Förslaget till lag om ändring i revisorslagen
(2001:883) ......................................................................830
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om
värdepappersfonder ........................................................834
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse ........................................838
Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551) ......................................................................844
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden .................................................847
Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) ..............................................851
Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om
betaltjänster ....................................................................856
Förslaget till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (2010:2043) ..............................860
Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om
elektroniska pengar ........................................................862
Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244) ....................................................................865
Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om
förvaltare av alternativa investeringsfonder ...................866
Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:307) om
straff för penningtvättsbrott ............................................868
Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:968) om
särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag ..........................................................868
Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med
anledning av FATCA-avtalet .........................................872
Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton vid
automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
konton.............................................................................876
Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1024) om
verksamhet med bostadskrediter ....................................882
Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672) om
ekonomiska föreningar ...................................................884
opaginerad Kontrollera mot PDF
18.31
18.32
18.33
18.34
18.35
18.36
18.37
18.38
18.39
18.40
18.41
Förslaget till lag om ändring i spellagen (2018:1138) ... 886
Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om
försäkringsdistribution ................................................... 889
Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:434) om
rapporteringspliktiga arrangemang ................................ 891
Förslaget till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen
(2021:516) ..................................................................... 891
Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om gräsrotsfinansiering ................................................. 894
Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:613) om
finansiell information i brottsbekämpningen ................. 896
Förslaget till lag om ändring av lagen (2024:114) om
clearing och avveckling av betalningar ......................... 896
Förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om marknader för kryptotillgångar ................................ 897
Förslaget till lag om ändring i lagen (2025:1377) om
inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet om
kryptotillgångar ............................................................. 898
Förslaget till lag om ändring i lagen (2027:0000) om
register över konton, värdefack och virtuella IBAN ...... 900
Övriga lagförslag ........................................................... 902
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Lagförslag
1.1
Förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser som
1. kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2023/1113 av den 31 maj 2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar
av medel och vissa kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/849
(TFR-förordningen),
2. kompletterar
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EU) 2024/1620 av den 31 maj 2024 om inrättande av myndigheten för
bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring
av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU)
nr 1095/2010 (Amla-förordningen),
3. kompletterar
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av
terrorism (penningtvättsförordningen), och
4. genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av
den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för
att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om
ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen (penningtvättsdirektivet).
Uttryck i lagen
2 § I denna lag betyder
ansvarig enhet: detsamma som i artikel 3 i penningtvättsförordningen
och 2 kap. 1 §,
behörig myndighet enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen:
en sådan myndighet som regeringen bestämmer,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
hemland: det land inom EES där den ansvariga enhetens säte eller
huvudkontor ligger,
tillsynsmyndighet: en sådan myndighet som regeringen bestämmer,
tillsynsorgan: en tillsynsmyndighet eller Sveriges advokatsamfunds
styrelse och disciplinnämnd, och
1
16
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
värdland: ett annat land inom EES än hemlandet där den ansvariga
enheten bedriver verksamhet.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i Amlaförordningen och penningtvättsförordningen.
3 § Följande artiklar i penningtvättsförordningen ska tillämpas på drift
av en auktionsplattform för handel med utsläppsrätter enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av den 17 oktober 2023
om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG
genom fastställande av regler om tidsschema, administration och andra
aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser:
– artikel 11,
– artikel 12,
– artikel 14,
– artikel 15,
– artikel 16.1–16.3,
– artikel 69.7,
– artikel 72,
– artikel 73, och
– artikel 78.
Undantag för vissa betalningstransaktioner
4 § TFR-förordningen ska inte tillämpas på överföringar av medel inom
Sverige till en betalningsmottagares betalkonto som uteslutande möjliggör
betalning för tillhandahållande av varor eller tjänster, om förutsättningarna
enligt artikel 2.5 a–c i den förordningen är uppfyllda.
2 kap. Ansvariga enheter och deras skyldigheter
Ansvariga enheter
1 § I artikel 3 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om vilka
fysiska och juridiska personer som är ansvariga enheter vid tillämpningen
av förordningen. Därutöver är fysiska och juridiska personer ansvariga
enheter om de bedriver
1. verksamhet som fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag med
fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516) även vid
förmedling av annan egendom än fast egendom eller hyresrätt och som
anges i 2 kap. 1 § 1 den lagen,
2. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som
innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 55 000 kronor eller mer,
3. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som
innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kryptotillgång uppgår till
motsvarande 55 000 kronor eller mer, utan att det är en sådan kryptotillgångstjänst som omfattas av definitionen i artikel 3.1.16 i Europa-
parlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023
om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna
(EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU
och (EU) 2019/1937,
4. yrkesmässig verksamhet med utgivning av sådana elektroniskt
förvarade penningvärden som avses i 1 kap. 1 § andra stycket 1 lagen
(2011:755) om elektroniska pengar, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att
genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband,
som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kryptotillgång uppgår
till motsvarande 5 000 kronor eller mer, utan att det är en sådan kryptotillgångstjänst som omfattas av definitionen i artikel 3.1.16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023,
eller
5. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000).
Ansvariga enheter i form av tjänsteleverantör till truster eller bolag
enligt artikel 3.3 c i penningtvättsförordningen ska även omfatta den som
yrkesmässigt tillhandahåller tjänster i form av försäljning av nybildade
aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer.
Personer som yrkesmässigt handlar med eller agerar som mellanhänder
enligt artikel 3.3 i i penningtvättsförordningen ska även omfatta den som
på motsvarande sätt och där transaktionen eller transaktionerna uppgår till
motsvarande belopp, handlar med eller agerar mellanhand vid handel med
andra konstverk.
Undantag för vissa speltjänster
2 § Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av penningtvättsförordningen och denna lag enligt föreskrifter som meddelas med stöd av
11 kap. 7 § 1.
Ansvariga enheters skyldigheter
3 § I TFR-förordningen och penningtvättsförordningen finns bestämmelser om ansvariga enheters skyldigheter att förhindra penningtvätt,
finansiering av terrorism och kringgående av riktade ekonomiska
sanktioner. I 4–7 §§ finns bestämmelser som kompletterar vad som följer
av förordningarna.
Uppgiftsskyldighet
4 § Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i artikel 69.1 b och undantag
från uppgiftsskyldighet i artikel 70.2 i penningtvättsförordningen ska
tillämpas även vid begäran om uppgifter som görs av Säkerhetspolisen.
Tystnadsplikt
5 § Bestämmelserna om tystnadsplikt och uppgiftslämnande i god tro i
artikel 72 och 73 i penningtvättsförordningen ska även gälla vid uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen enligt 4 §.
18
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 § En ansvarig enhet eller den som är verksam hos den ansvariga
enheten får inte obehörigen röja en uppgift som tagits emot av
finansunderrättelseenheten enligt 8 kap. 2 §.
7 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten
enligt 5 och 6 §§ och artikel 73 i penningtvättsförordningen finns i 20 kap.
3 § brottsbalken.
Arbetsordning och instruktioner om arbetsfördelning mellan
bolagsorgan för vissa finansiella institut
8 § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen (2005:551) för
styrelsen i ett publikt aktiebolag att årligen fastställa en skriftlig
arbetsordning för sitt arbete gäller för styrelsen i ett sådant finansiellt
institut som omfattas av registreringsskyldighet enligt 3 kap. 4 § första
stycket 1 om det är ett privat aktiebolag och styrelsen har mer än en
ledamot.
Skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § aktiebolagslagen för styrelsen i ett
publikt aktiebolag att i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen
mellan bolagsorganen gäller även för styrelsen i ett sådant finansiellt
institut som avses i första stycket och som är ett privat aktiebolag.
Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som
anges i denna paragraf.
3 kap. Registrering av vissa ansvariga enheter
Inledande bestämmelser
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet för vissa ansvariga
enheter att registrera sig hos Bolagsverket, tillsynsmyndigheten för
finansiella institut eller den myndighet som regeringen bestämmer. I fråga
om övriga ansvariga enheter finns bestämmelser om godkännande eller
dylikt för verksamheten eller yrkesutövningen i de lagar som reglerar
verksamheten.
Registrering hos Bolagsverket
Registreringsskyldighet
2 § Fysiska och juridiska personer som avser att bedriva sådan
verksamhet som innebär att de är ansvariga enheter ska anmäla det till
Bolagsverket för registrering. Det gäller inte den som avser bedriva
verksamhet som
1. kreditinstitut,
2. finansiellt institut,
3. auktoriserad eller godkänd revisor, registrerat revisionsbolag eller
andra revisionsföretag enligt revisorslagen (2001:883),
4. fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag,
5. advokat eller advokatbolag,
6. tillhandahållare av speltjänster,
7. verksamhet enligt pantbankslagen,
8. leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster,
9. tjänsteleverantör till truster eller bolag, eller
10. kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter
och som omfattas av tillståndsplikt enligt 3 a kap. 1 § lagen (2016:1024)
om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter.
Registrering
3 § Bolagsverket ska registrera uppgifter om ansvariga enheter som
anmäls enligt 2 §.
Bolagsverket ska snarast möjligt efter registrering av uppgifter eller
ändring av tidigare registrerade uppgifter, informera den myndighet som
utövar tillsyn över den ansvariga enheten om de uppgifter som har förts in
eller strukits ur registret.
Registrering hos tillsynsmyndigheten för finansiella institut
Registreringsskyldighet
4 § Följande fysiska och juridiska personer ska ansöka om registrering
hos tillsynsmyndigheten för finansiella institut:
1. fysiska och juridiska personer som avser att bedriva yrkesmässig
verksamhet som består i att utföra en eller flera av de verksamheter som
anges i punkterna 2–12, 14 och 15 i bilaga I till Europaparlamentets och
rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva
verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande
av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, och
2. juridiska personer som avser bedriva verksamhet som sådana
holdingföretag som avses i artikel 2.1.6 a i penningtvättsförordningen.
Första stycket 1 gäller inte en fysisk eller juridisk person som bedriver
betaltjänster i form av kontoinformationstjänster. Det gäller inte heller om
personen har tillstånd eller auktorisation för verksamheten enligt annan
författning.
Registrering
5 § Tillsynsmyndigheten för finansiella institut ska registrera den som
har kommit in med ansökan enligt 4 §, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt
som är förenligt med penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, och
2. kraven på ledning och verkliga huvudmän i 4 kap. 3 § är uppfyllda.
Registrering hos den myndighet som regeringen bestämmer
Registreringsskyldighet
6 § En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva yrkesmässig
verksamhet som tjänsteleverantör till truster eller bolag, ska ansöka om
registrering hos sin tillsynsmyndighet.
20
opaginerad Kontrollera mot PDF
Registrering
7 § Tillsynsmyndigheten för tjänsteleverantörer till truster eller bolag
ska registrera den som har kommit in med ansökan enligt 6 §, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt
som är förenligt med penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, och
2. kraven på ledning och verkliga huvudmän i 4 kap. 3 § är uppfyllda.
Gemensamma bestämmelser
Förbud mot att bedriva verksamhet
8 § Den som är registreringsskyldig enligt 2, 4 eller 6 § får inte bedriva
verksamhet innan registrering har skett.
Ändrade förhållanden
9 § Om något av de förhållanden som ligger till grund för en registrering
har ändrats, ska den registrerade snarast möjligt anmäla detta till tillsynsmyndigheten.
Avregistrering
10 § En ansvarig enhet ska avregistreras om den inte längre bedriver
verksamheten. Detsamma gäller om tillsynsmyndigheten har beslutat ett
föreläggande att upphöra med verksamheten och beslutet har fått laga
kraft.
Kontroll
11 § Om en ansvarig enhet bedriver verksamhet utan att vara registrerad,
ska tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga enheten att göra en
ansökan eller anmälan om registrering. Föreläggandet får förenas med
vite.
Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs eller om registrering
vägras, ska tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga enheten att
upphöra med verksamheten.
12 § Tillsynsmyndigheten får besluta att en ansvarig enhet som bedriver
eller har bedrivit verksamhet utan att vara registrerad ska betala en
sanktionsavgift.
I fråga om sanktionsavgiftens storlek gäller 6 kap. 14–17 §§ och i fråga
om förfarandet och verkställighet av beslut om sanktionsavgift 8 kap. 28–
34 §§.
13 § Tillsynsmyndigheten får vid osäkerhet om en fysisk eller juridisk
person bedriver sådan verksamhet som innebär krav på registrering
förelägga personen att lämna de upplysningar som behövs för att bedöma
om så är fallet. Föreläggandet får förenas med vite.
Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs, får myndigheten
förelägga personen att upphöra med verksamheten.
4 kap. Lämplighetskrav och kontroll av kravet
Inledande bestämmelser
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om krav på lämplighet hos
ledningspersoner i och verkliga huvudmän för vissa ansvariga enheter. I
fråga om övriga ansvariga enheter finns bestämmelser om krav på
lämplighet i de lagar som reglerar verksamheten.
Krav på lämplighet
2 § Den som ingår i ledningen för eller är verklig huvudman för en juridisk person som bedriver verksamhet som ansvarig enhet enligt 1–3 får
inte i väsentlig utsträckning ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet
eller gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till penningtvätt,
finansiering av terrorism eller annan allvarlig brottslighet:
1. artikel 3.3 a, b, d, e, f och i–k, och m i penningtvättsförordningen,
2. artikel 3.3 h och är förmedlare av gräsrotsfinansiering, eller
3. 2 kap. 1 § första och tredje styckena.
Detsamma gäller en fysisk person som bedriver verksamhet som innebär
att företaget är en sådan ansvarig enhet som anges i första stycket.
3 § Den som ingår i ledningen för eller är verklig huvudman för en juridisk person som bedriver verksamhet som ansvarig enhet enligt 1–3 ska
uppfylla vissa krav enligt 4 §:
1. artikel 3.2 i penningtvättsförordningen och bedriver verksamhet som
består i att utföra en verksamhet som anges i punkterna 2–12, 14 och 15 i
bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv
2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG,
i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994,
eller är finansiella holdingföretag med blandad verksamhet,
2. artikel 3.3 c i penningtvättsförordningen, inbegripet personer som
bedriver verksamhet enligt 2 kap. 1 § andra stycket, eller
3. artikel 3.3 g i penningtvättsförordningen.
Detsamma gäller en fysisk person som bedriver verksamhet som innebär
att företaget är sådan ansvarig enhet som anges i första stycket.
4 § En person som avses i 3 §
1. får inte i väsentlig utsträckning ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan allvarlig brottslighet, och
2. ska ha gott anseende och agera med ärlighet och integritet.
Den som bedriver verksamheten eller som ingår i ledningen för en
juridisk person som bedriver verksamheten ska dessutom ha tillräcklig
kunskap och kompetens för att utföra uppgiften.
22
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändrade förhållanden
5 § En ansvarig enhet som avses i 2 och 3 §§ ska snarast möjligt efter en
förändring i den personkrets som avses i samma paragrafer anmäla
förändringen till tillsynsorganet.
Tillsynsorganens kontroller av lämplighet och när sådana kontroller
ska göras
6 § Ett tillsynsorgan för ansvariga enheter som omfattas av registreringsskyldighet enligt 3 kap. 2 §, revisionsföretag som inte är registrerade
revisionsbolag enligt 2 § 5 revisorslagen (2001:883) eller advokatbolag
ska, när det får kännedom om en ansvarig enhet som omfattas av dess
tillsynsansvar, kontrollera att kravet på lämplighet är uppfyllt.
7 § Ett tillsynsorgan för sådana ansvariga enheter som omfattas av
godkännandeförfarande eller dylikt för att få bedriva verksamheten eller
yrkesutövningen ska, vid en ansökan, kontrollera att kravet på lämplighet
är uppfyllt. Det gäller även i fråga om ansökningar om inträde i Sveriges
advokatsamfund.
Om prövningen av ansökan ska göras av en annan myndighet eller av en
kommun, ska tillsynsorganet på uppmaning av den andra myndigheten
eller kommunen göra kontrollen och informera om resultatet.
8 § Kontroll av krav på lämplighet ska göras när tillsynsorganet får
kännedom om ändrade förhållanden som kan påverka bedömningen och
när det annars finns skäl för det. Tillsynsorganet ska med hänsyn till
riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism dessutom årligen
välja ut ett antal ansvariga enheter för kontroll av om kraven på lämplighet
är uppfyllda.
Om en annan myndighet eller en kommun beviljat ansökan att få bedriva
verksamheten ska tillsynsorganet informera den om resultatet av
kontrollerna.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om det
årliga urvalet av ansvariga enheter för kontroll av lämplighetskrav.
Om kraven inte uppfylls
10 § Om kraven i 2 § eller 3 och 4 §§ på en ledningsperson inte är
uppfyllda, ska tillsynsorganet förelägga den ansvariga enheten att inom
viss tid göra rättelse. Om föreläggandet inte följs eller omständigheterna
är sådana att rättelse inte kan göras, ska tillsynsorganet förelägga den
ansvariga enheten att upphöra med verksamheten eller, om verksamheten
eller yrkesutövningen förutsätter godkännandeförfarande eller dylikt,
återkalla godkännandet eller motsvarande.
Om en annan myndighet eller en kommun har beviljat tillståndet eller
registreringen ska tillsynsorganet i stället informera den myndigheten eller
kommunen om när ett beslut att förelägga den ansvariga enheten att
upphöra enligt första stycket har fattats och när beslutet har fått laga kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om det gäller verksamhet som advokat, ska Sveriges advokatsamfunds
styrelse och disciplinnämnd, i stället för vad som anges i första stycket om
upphörande och återkallelse, uppmana advokaten att träda ur advokatsamfundet och, om det inte görs, besluta om hans eller hennes uteslutning.
11 § Om kraven i 2 § eller 3 och 4 §§ på en verklig huvudman inte är
uppfyllda ska tillsynsorganet förelägga den verkliga huvudmannen att
vidta sådana åtgärder som innebär att det verkliga huvudmannaskapet
upphör.
Om tillsynsorganet förelagt en verklig huvudman för en ansvarig enhet
vars verksamhet förutsätter tillstånd eller registrering från en annan
myndighet eller en kommun, ska tillsynsorganet informera den myndigheten eller kommunen om när ett beslut att förelägga den verkliga
huvudmannen har fattats och när beslutet har fått laga kraft.
12 § Ett föreläggande av en tillsynsmyndighet enligt 10 eller 11 § får
förenas med vite.
5 kap. Tillsyn över ansvariga enheter
Tillämpningsområde
1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva
tillsyn över att sådana ansvariga enheter som följer av 2–5 §§ uppfyller
sina skyldigheter enligt TFR-förordningen, penningtvättsförordningen,
denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Första stycket gäller inte i fråga om verksamheter som står under Amlas
tillsyn, om inte Amla begär det.
Av 8 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken följer att Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att
advokater uppfyller motsvarande skyldigheter. Sveriges advokatsamfunds
styrelse och disciplinnämnd ska även utöva tillsyn över att advokatbolag
uppfyller sina skyldigheter i motsvarande delar.
2 § Tillsynsorganen ska utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs av
ansvariga enheter som hör hemma eller är etablerade i Sverige.
3 § Tillsynsmyndigheten för tillhandahållare av speltjänster ska, oavsett
hur speltjänsterna tillhandahålls i Sverige, utöva tillsyn över sådan
verksamhet som är licenspliktig enligt spellagen (2018:1138).
Tillsyn enligt första stycket ska anmälas till tillsynsmyndigheten i den
ansvariga enhetens hemland.
Agenter och ombud
24
4 § Tillsynsmyndigheten för utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska utöva
tillsyn över verksamhet som bedrivs i Sverige av agenter eller ombud till
ansvariga enheter som hör hemma i ett annat land inom EES.
Tillsynsmyndigheten får besluta att inte utöva tillsyn över verksamhet
som avses i första stycket, om kriterierna för tillsyn beslutade av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Europeiska kommissionen enligt artikel 41.2 i penningtvättsdirektivet inte
är uppfyllda och tillsynsmyndigheten bedömer att den ansvariga enhetens
verksamhet i Sverige är begränsad.
Tillsynsmyndigheten i den ansvariga enhetens hemland ska underrättas
om ett beslut enligt andra stycket.
5 § Tillsynsmyndigheten för utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska inte
utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs i ett annat land inom EES av
agenter eller ombud till ansvariga enheter som hör hemma i Sverige.
Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över verksamhet som avses i
första stycket, om tillsynsmyndigheten i värdlandet beslutat att inte utöva
tillsyn.
Tillsynsmyndigheten ska inom två veckor från mottagandet av ett beslut
enligt andra stycket informera den ansvariga enheten om att verksamheten
i värdlandet står under tillsynsmyndighetens tillsyn. Den ansvariga
enheten ska även informeras om förändringar av tillsynsansvaret.
6 § Tillsynsmyndigheten för utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster får besluta att
en sådan ansvarig enhet som hör hemma i ett annat land inom EES och
som i Sverige bedriver verksamhet genom agent eller ombud ska utse en
central kontaktpunkt i Sverige som företrädare för den ansvariga enheten.
Tillsynsuppgifter
7 § Tillsynsorganen ska regelbundet bedöma och övervaka de risker som
ansvariga enheter utsätts för när det gäller penningtvätt och finansiering
av terrorism samt för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte
verkställs.
8 § Tillsynsorganen ska genom riskbaserad tillsyn kontrollera att
ansvariga enheter efterlever sina skyldigheter enligt TFR-förordningen,
penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som har meddelats
i anslutning till lagen.
Tillsynen enligt första stycket omfattar övervakning av lämpligheten
och genomförandet av ansvariga enheters riktlinjer, förfaranden och
kontroller samt de personalresurser som tillsatts för utförande av uppgifter
enligt penningtvättsförordningen. Om en ansvarig enhet är moderföretag i
en koncern omfattar tillsynen även genomförandet av koncernens
riktlinjer, förfaranden och kontroller.
9 § Tillsynsorganen ska säkerställa att relevant information om
penningtvätt, finansiering av terrorism och riktade ekonomiska sanktioner
finns tillgänglig för ansvariga enheter under deras tillsyn och, när det är
lämpligt, sprida information för att informera ansvariga enheter om deras
skyldigheter.
Information om personer eller enheter som angetts i samband med
riktade ekonomiska sanktioner och Förenta nationernas ekonomiska
sanktioner ska vara omedelbart tillgänglig för ansvariga enheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid tillämpning av första och andra styckena ska en börs som har
tillstånd enligt 13 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
att driva en auktionsplattform behandlas som en ansvarig enhet.
Upplysningar
10 § En ansvarig enhet ska på begäran lämna de upplysningar och ge
tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
11 § Tillsynsmyndigheterna för kreditinstitut, finansiella institut och
tillhandahållare av speltjänster får även
1. begära sådana upplysningar som avses i 10 § av personer som
representerar eller är anställda hos den ansvariga enheten eller hos enheter
till vilka den ansvariga enheten utkontrakterat uppdrag enligt artikel 18 i
penningtvättsförordningen, och
2. höra andra personer om föremålet för tillsynen, om det finns skäl för
det och den enskilde samtycker till att lämna uppgifter.
Undersökningar på plats
12 § Ett tillsynsorgan får, när tillsynsorganet anser det nödvändigt,
genomföra en undersökning på plats hos en ansvarig enhet som är föremål
för tillsyn.
En undersökning på plats får ske utan förhandsanmälan om det kan
befaras att undersökningen annars skulle förlora i betydelse.
13 § När ett tillsynsorgan genomför en undersökning på plats har det rätt
att
1. få tillträde till affärslokaler där den ansvariga enhetens verksamhet
bedrivs,
2. ta del av all information som är tillgänglig för den ansvariga enheten,
oavsett i vilken form den finns,
3. granska den ansvariga enhetens räkenskaper och affärshandlingar,
4. ta kopior av eller utdrag ur den ansvariga enhetens räkenskaper och
affärshandlingar, och
5. begära muntliga förklaringar direkt på platsen.
14 § Vid en platsundersökning får ett tillsynsorgan inte ta del av handlingar
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats
biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.
Samarbete och utbyte av information
26
15 § Tillsynsorganen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med
1. varandra,
2. den myndighet som enligt 7 kap. är övervakningsmyndighet,
3. finansunderrättelseenheten,
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen,
5. Amla,
6. tillsynsorgan i andra länder inom EES,
7. myndigheter i andra länder inom EES med ordinarie tillsynsansvar för
ansvariga enheter,
8. Europeiska bankmyndigheten,
9. Europeiska centralbanken, och
10. Riksgäldskontoret.
Tillsynsorganen får, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen och med undantag för fall som omfattas
av artikel 70.2 i penningtvättsförordningen, i sin tillsynsverksamhet
samarbeta och utbyta information med
1. myndigheter i andra länder inom EES som övervakar självreglerande
organ, och
2. andra behöriga myndigheter inom EES.
16 § Tillsynsorganen får hänskjuta frågor om tillsynssamarbete till Amla
för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 46.5, 46.6, 47.3, 49.13,
50.12 och 54.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Tystnadsplikt
17 § Personer som genom anställning eller uppdrag hos Sveriges
advokatsamfund får del av uppgifter i samfundets tillsynsverksamhet
enligt denna lag, får inte obehörigen röja en uppgift som samfundet tagit
emot av andra nationella eller utländska tillsynsorgan eller andra behöriga
nationella eller utländska myndigheter.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten i första
stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Tillsynsorganens underrättelseskyldighet
18 § Om ett tillsynsorgan vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt
en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska tillsynsorganet
snarast möjligt underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
6 kap. Ingripanden mot ansvariga enheter
1 § Ett tillsynsorgan ska ingripa om en ansvarig enhet har åsidosatt sina
skyldigheter enligt TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, denna
lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Det gäller inte i fråga om verksamheter som står under Amlas tillsyn.
I fråga om ingripande mot advokater och advokatbolag gäller bestämmelserna i detta kapitel i den utsträckning som följer av 24 §.
Alternativ vid ingripande
2 § Ett ingripande mot en ansvarig enhet får göras genom beslut om
rekommendation enligt 6 § eller föreläggande enligt 7 eller 8 § i syfte att
den ansvariga enheten ska vidta eller upphöra med viss åtgärd.
Ett ingripande mot en ansvarig enhet får även göras genom beslut om
anmärkning eller erinran eller varning enligt 12 § som enligt 13 § kan
förenas med sanktionsavgift. Ett ingripande får också göras genom att den
ansvariga enheten föreläggs att upphöra med sin verksamhet eller att
godkännande eller dylikt för verksamhet eller yrkesutövning återkallas
enligt 19 §.
Ett ingripande mot en person i ledningen för en ansvarig enhet får göras
enligt vad som följer av 21 §.
Avstående från ingripande
3 § Tillsynsmyndigheten får avstå från ett ingripande enligt denna lag
om ingripande redan har gjorts mot den ansvariga enheten eller en sådan
person som anges i 21 § med anledning av
1. överträdelsen, eller
2. en annan överträdelse och resultatet annars inte skulle bli proportionerligt.
Omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande
4 § Vid valet av ingripande ska tillsynsmyndigheten ta hänsyn till hur
allvarlig överträdelsen är. Vid bedömningen ska särskilt beaktas
1. överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet,
2. antalet gånger samma överträdelse upprepats,
3. den ekonomiska fördel som överträdelsen har inneburit för den
ansvariga enheten,
4. den ekonomiska förlust som överträdelsen kan ha orsakat annan, och
5. graden av ansvar hos den som är föremål för ingripande.
5 § Vid valet av ingripande ska tillsynsmyndigheten i försvårande riktning beakta om den som är föremål för ingripande tidigare har begått en
överträdelse eller, om det gäller en sådan ledningsperson som avses i 21 §
första stycket, orsakat en sådan överträdelse.
Tillsynsmyndigheten ska i förmildrande riktning beakta om den som är
föremål för ingripande
1. i väsentlig utsträckning genom aktivt samarbete har underlättat
tillsynsmyndighetens utredning om överträdelsen, eller
2. snabbt upphört med överträdelsen eller, om det gäller en sådan
ledningsperson som avses i 21 § första stycket, snabbt verkat för att
överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av tillsynsmyndigheten.
Rekommendation i syfte att den ansvariga enheten ska vidta eller
upphöra med viss åtgärd
28
6 § En tillsynsmyndighet får i syfte att förebygga eller förhindra en
överträdelse rekommendera en ansvarig enhet att vidta en viss åtgärd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förelägganden i syfte att den ansvariga enheten ska vidta eller
upphöra med viss åtgärd
7 § En tillsynsmyndighet får i syfte att förebygga eller förhindra en
överträdelse förelägga den ansvariga enheten att lämna uppgifter för
tillsynsmyndighetens uppföljning.
I föreläggandet ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken
tidsperiod som åtgärden ska vidtas.
8 § En tillsynsmyndighet får i syfte att ingripa mot en överträdelse
förelägga en ansvarig enhet att
1. göra rättelse,
2. vidta förändringar i styrningsstrukturen, eller
3. begränsa eller minska risken för penningtvätt eller finansiering av
terrorism genom att begränsa verksamheten eller avyttra delar av
verksamheten.
I föreläggandet ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken
tidsperiod som åtgärden ska vidtas.
9 § Ett föreläggande enligt 7 eller 8 §§ får förenas med vite.
Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vitet vara
löpande.
10 § Om vitet enligt 9 § är löpande får det för en
1. juridisk person bestämmas till högst tre procent av den genomsnittliga
dagliga omsättningen under det närmast föregående räkenskapsåret, och
2. fysisk person bestämmas till högst två procent av den genomsnittliga
dagsinkomsten under det närmast föregående kalenderåret.
Om uppgift om daglig omsättning eller dagsinkomst saknas eller är
bristfällig, får beloppet uppskattas. Detsamma gäller om överträdelsen
skett under den juridiska personens första verksamhetsår.
Löpande vite får endast föreläggas för en period om sex månader, och
om det därefter fortfarande finns behov av det, ytterligare en period om
sex månader.
11 § Tillsynsmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande
ska gälla omedelbart, dock inte i fråga om föreläggande enligt 7 §.
Anmärkning eller erinran och varning
12 § En tillsynsmyndighet får vid en överträdelse besluta om anmärkning eller, om det gäller en
1. auktoriserad eller godkänd revisor eller ett revisionsföretag, eller
2. registrerad fastighetsmäklare eller ett registrerat fastighetsmäklarföretag,
en erinran.
Vid allvarligare överträdelser eller upprepade eller systematiska överträdelser får tillsynsmyndigheten i stället besluta om varning.
Sanktionsavgift
13 § Vid beslut om varning ska tillsynsmyndigheten även besluta att den
ansvariga enheten ska betala en sanktionsavgift.
En sådan sanktionsavgift får även beslutas vid beslut om erinran eller
anmärkning.
14 § För en ansvarig enhet som inte är finansiellt institut eller kreditinstitut ska sanktionsavgiften som högst bestämmas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den ansvariga enheten har gjort till följd av
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro per den 9 juli 2024.
Om sanktionsavgiften gäller en tillhandahållare av speltjänster ska
sanktionsavgiften som högst bestämmas till det högsta av vad som anges i
första stycket 1 och 2 eller, om det är högre, tio procent av
tillhandahållarens omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande
omsättning på koncernnivå, närmast föregående räkenskapsår. Om
överträdelsen har skett under tillhandahållarens första verksamhetsår eller
om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får
omsättningen uppskattas.
15 § För ett kreditinstitut eller finansiellt institut som är en juridisk
person ska sanktionsavgiften som högst bestämmas till det högsta av
1. tio procent av institutets omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, närmast föregående räkenskapsår,
eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro per den 9 juli 2024.
Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller
om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får
omsättningen uppskattas.
Sanktionsavgiften får inte vara så stor att
1. ett kreditinstitut därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 § lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. ett betalningsinstitut därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 § lagen
(2010:751) om betaltjänster,
3. ett försäkringsföretag därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §
försäkringsrörelselagen (2010:2043),
4. ett institut för elektroniska pengar därefter inte uppfyller kraven
enligt 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
5. en leverantör av gräsrotsfinansiering inte uppfyller kraven enligt
artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 av
den 7 oktober 2020 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och
direktiv (EU) 2019/1937, eller
6. en leverantör av kryptotillgångstjänster därefter inte uppfyller kraven
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj
2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av
förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven
2013/36/EU och (EU) 2019/1937 eller andra bestämmelser om soliditet
och likviditet som gäller för företaget.
30
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 § För ett finansiellt institut som är en fysisk person ska sanktionsavgiften som högst bestämmas till ett belopp i kronor motsvarande en
miljon euro per den 9 juli 2024.
17 § Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska hänsyn tas till
omständigheterna i 6 och 7 §§ och den finansiella ställningen hos den som
är föremål för ingripande.
Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om det finns särskilda
skäl.
18 § I fråga om förfarandet vid sanktionsavgift och verkställighet av
beslut om sanktionsavgift gäller vad som följer av 28–34 §§.
Upphörande av verksamhet
19 § En tillsynsmyndighet får vid överträdelser som är allvarliga,
upprepade eller systematiska, där ingripande genom varning inte är
tillräckligt, förelägga den ansvariga enheten att upphöra med verksamheten.
Om verksamheten eller yrkesutövningen förutsätter godkännandeförfarande eller dylikt, får tillsynsmyndigheten under sådana förhållanden
som anges i första stycket i stället återkalla godkännandet eller
motsvarande. Ett beslut om återkallelse får förenas med ett förbud att
fortsätta verksamheten, om bestämmelser om förbud att fortsätta
verksamheten finns enligt en lag som reglerar verksamheten. Ett sådant
förbud får förenas med vite.
Om en annan myndighet eller en kommun har gett tillstånd eller dylikt
till att verksamheten får bedrivas ska tillsynsmyndigheten i stället
informera den myndigheten eller kommunen om när ett beslut att förelägga
företaget att upphöra med sin verksamhet har fattats och när beslutet har
fått laga kraft.
20 § Tillsynsmyndigheten får vid ett beslut om återkallelse enligt 19 §
andra stycket besluta hur verksamheten ska avvecklas, om bestämmelser
om hur verksamheten ska avvecklas finns enligt en lag som reglerar
verksamheten.
Om beslutet gäller en leverantör av kryptotillgångstjänster gäller i fråga
om avtal till kunder vad som anges i 3 kap. 4 § tredje stycket lagen
(2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
marknader för kryptotillgångar.
Ingripande mot ledningspersoner i en juridisk person
21 § Om den ansvariga enheten är en juridisk person får tillsynsmyndigheten vid en överträdelse även ingripa mot en person som ingår i
den ansvariga enheten styrelse eller är dess verkställande direktör eller på
motsvarande sätt företräder den ansvariga enheten, eller en ersättare för
någon av dem.
Ingripande enligt första stycket får endast beslutas om överträdelsen är
allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ett ingripande får ske genom en eller båda av följande åtgärder:
1. beslut att personen under viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får
inneha en eller flera av de funktioner som anges i första stycket, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
22 § För en sådan person som avses i 21 § första stycket får sanktionsavgiften bestämmas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den ansvariga enheten har gjort till följd av
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro per den 9 juli 2024.
Om personen som avses i första stycket innehar funktionen i ett
kreditinstitut eller finansiellt institut, får sanktionsavgiften i stället som
högst bestämmas till ett belopp i kronor som per den 9 juli 2024 motsvarande fem miljoner euro.
Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska hänsyn tas till
omständigheterna i 6 och 7 §§ och den finansiella ställningen hos den som
är föremål för ingripande. Om det finns särskilda skäl eller om det annars
är påkallat med hänsyn till omständigheterna får sanktionsavgiften sättas
ned helt eller delvis.
23 § I fråga om förfarandet vid sådana beslut som anges i 21 § tredje
stycket och verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller vad som
följer av 28–34 §§.
Ingripande mot advokater och advokatbolag
24 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får ingripa
om en advokat eller ett advokatbolag har åsidosatt sina skyldigheter enligt
penningtvättsförordningen, denna lag eller föreskrifter som har meddelats
i anslutning till lagen. För sådana ingripanden gäller vad som sägs om
tillsynsmyndigheter i 3–8 och 11 och 12 §§. När det gäller 12 § första
stycket får styrelsen och disciplinnämnden besluta om erinran mot en
advokat eller advokatbolag.
Av 25 § följer att styrelsen och disciplinnämnden i vissa fall ska
överlämna ett ärende för prövning av Länsstyrelsen i Stockholms län.
I 26 § finns bestämmelser om föreläggande att upphöra med verksamheten och uteslutning ur Sveriges advokatsamfund.
25 § Om Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd anser
att det finns skäl att överväga att besluta någon av följande åtgärder enligt
detta kapitel mot en advokat eller advokatbolag, ska ärendet överlämnas
till Länsstyrelsen i Stockholms län som beslutar i frågan:
1. föreläggande förenat med vite,
2. erinran förenat med sanktionsavgift,
3. varning förenat med sanktionsavgift, eller
4. ingripande mot en ledningsperson.
Om Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer att det saknas förutsättningar för vite enligt första stycket 1 eller sanktionsavgift enligt första
stycket 2, får länsstyrelsen besluta om föreläggande eller erinran.
32
opaginerad Kontrollera mot PDF
26 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får om ett
advokatbolag begår sådana överträdelser som avses i 24 § första stycket
som är allvarliga, upprepade eller systematiska förelägga advokatbolaget
att upphöra med verksamheten. Om styrelsen och disciplinnämnden anser
att det finns skäl att förena ett sådant föreläggande med vite, gäller vad
som följer av 25 § 1.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får om en
advokat, som inte är anställd i ett advokatbolag, begår sådana överträdelser
som avses i 24 § första stycket som är allvarliga, upprepade eller
systematiska besluta att advokaten ska uteslutas ur advokatsamfundet.
27 § Vid den prövning som Länsstyrelsen i Stockholms län ska göra av
frågor som överlämnats enligt 25 § första stycket gäller 3–5, 7–14, 17, 18
och 21–23 §§. Det som sägs om tillsynsmyndigheten i dessa bestämmelser
ska i stället gälla länsstyrelsen. När det gäller 12 § första stycket får
länsstyrelsen besluta om erinran mot en advokat eller advokatbolag.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnden ska lämna de
uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.
Förfarandet vid bland annat beslut om sanktionsavgift
28 § En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen omfattas av
ett föreläggande som förenats med vite och överträdelsen ligger till grund
för en ansökan om utdömande av vitet.
29 § Beslut om
1. sanktionsavgift för en ansvarig enhet som är fysisk person, och
2. sanktionsavgift eller tillfälligt förbud att inneha en ledningsfunktion
enligt 21 § tredje stycket,
tas upp av tillsynsmyndigheten genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att
inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.
När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som
fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i
föreläggandet är utan verkan.
30 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna
den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om
sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid som tillsynsmyndigheten anger.
31 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid,
får tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas.
En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att
pröva ett överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om ingripande mot
den ansvariga enheten.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
32 § Ett sanktionsföreläggande enligt 29 § är utan verkan, om föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från den
tidpunkt då överträdelsen ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon
sanktion enligt 31 § första stycket beslutas.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift
33 § En sanktionsavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom
30 dagar från det att beslutet om den har fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller
föreläggandet.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
34 § En sanktionsavgift faller bort till den del beslutet om avgiften inte
har verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller
sanktionsföreläggandet godkänts.
Utländska ansvariga enheter som bedriver verksamhet genom
agenter eller ombud
35 § Tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella institut ska
begära att sådana ansvariga enheter som hör hemma i ett annat land inom
EES vidtar rättelse vid överträdelser av TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning
till lagen i sådan verksamhet under tillsynsmyndighetens tillsyn som
institutet bedriver i Sverige genom agent eller ombud.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndigheten i den ansvariga
enhetens hemland om begäran och om rättelse inte sker.
Om rättelse inte sker och överträdelserna är allvarliga, upprepade eller
systematiska och kräver omedelbart avhjälpande, får tillsynsmyndigheten
förelägga den ansvariga enheten att inom viss tid begränsa verksamheten
i Sverige i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan
åtgärd för att komma till rätta med situationen. Föreläggandet får förenas
med vite.
Tillsynsmyndigheten ska så snart det är möjligt underrätta hemlandets
tillsynsmyndighet och åtgärderna ska avbrytas när överträdelserna rättats.
7 kap. Övervakningsmyndighet i fråga om tillsynen över
advokater och advokatbolag
Övervakningsmyndighet
1 § Länsstyrelsen i Stockholms län ska övervaka den tillsyn som
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar över att
advokater och advokatbolag följer penningtvättsförordningen, denna lag
och föreskrifter som meddelats i anslutning till denna lag.
34
opaginerad Kontrollera mot PDF
Övervakningsmyndighetens uppgifter
2 § Övervakningsmyndigheten ska kontrollera att Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd
1. har tillräckliga resurser för att fullgöra sitt uppdrag och att dess personal har hög integritet och rätt kompetens för tillsynsuppgiften, och
2. bedriver sin tillsyn enligt denna lag. på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Övervakningsmyndigheten ska även
1. granska de undantag som Sveriges advokatsamfunds styrelse och
disciplinnämnd beviljar för ansvariga enheter från skyldighet att upprätta
enskilda verksamhetsomfattande riskbedömningar enligt artikel 10 i
penningtvättsförordningen, och
2. informera styrelsen och disciplinnämnden om sådant arbete som
Amla bedriver.
3 § Övervakningsmyndigheten ska ge vägledning till Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd i fråga om tillsyn.
Skyldighet att lämna uppgifter
4 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd ska lämna de
uppgifter som övervakningsmyndigheten begär för att övervaka den tillsyn
som styrelsen och disciplinnämnden bedriver enligt denna lag.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd är dock inte
skyldigt att lämna uppgifter som en advokat fått från eller mottagit om en
klient i samband med att de utreder klientens rättsliga ställning, försvarar
eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet
tillhandahåller rådgivning om att inleda eller undvika sådana förfaranden,
oavsett om sådana uppgifter inhämtas före, under eller efter sådana
förfaranden.
Andra stycket ska inte tillämpas om en advokat deltar i, tillhandahåller
juridisk rådgivning för eller har vetskap om att klienten söker juridisk
rådgivning för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
Instruktioner
5 § Övervakningsmyndigheten får utfärda instruktioner till Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd för att avhjälpa eller
förhindra brister i tillsynen.
Instruktionerna får inte gälla enskilda fall.
Underrättelseskyldighet om brott
6 § Om övervakningsmyndigheten vid utförandet av sina uppgifter
upptäcker vad som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten
utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Samarbete och informationsutbyte
7 § Övervakningsmyndigheten ska, i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin verksamhet inom ramen
för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, samarbeta och
utbyta information med
1. tillsynsorganen,
2. finansunderrättelseenheten,
3. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen, och
4. Amla.
Övervakningsmyndigheten får, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen och med undantag för fall som omfattas
av artikel 70.2 i penningtvättsförordningen, i sin verksamhet inom ramen
för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, samarbeta och
utbyta information med
1. tillsynsorgan i andra länder inom EES, och
2. myndigheter i andra länder inom EES som övervakar självreglerande
organ.
8 kap. Underrättelseverksamhet
Finansunderrättelseenhet
1 § För att fullgöra uppgiften att förebygga, upptäcka och effektivt
bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska det vid
Polismyndigheten finnas en finansunderrättelseenhet.
Underrättelse till ansvariga enheter
2 § Finansunderrättelseenheten får trots sekretess underrätta ansvariga
enheter om transaktioner eller aktiviteter, fysiska eller juridiska personer
och geografiska områden som bedöms medföra eller utgöra betydande risk
för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism
och som kan antas vara relevant för den ansvariga enhetens åtgärder för
kundkännedom.
Informationen i en underrättelse enligt första stycket ska anses vara
relevant för åtgärder för kundkännedom under sex månader från
underrättelsen.
Instruktion om övervakning
3 § Om en fysisk eller juridisk person bedöms utgöra en betydande risk
för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism
får finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen instruera en ansvarig
enhet att övervaka den personens transaktioner eller aktiviteter som utförs
via ett eller flera konton eller andra affärsförbindelser som förvaltas av den
ansvariga enheten.
Instruktionen ska gälla för en viss tidsperiod och får kombineras med en
skyldighet för den ansvariga enheten att återrapportera resultaten av
övervakningen till myndigheten.
36
opaginerad Kontrollera mot PDF
Dispositionsförbud
4 § Om det finns skäl att misstänka att en transaktion är kopplad till
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, får
finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen besluta att en ansvarig
enhet tillfälligt ska avbryta eller inte får genomföra transaktionen.
Om det finns skäl att misstänka att ett bankkonto eller betalkonto, ett
konto för kryptotillgångar eller en affärsförbindelse har koppling till
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, får
finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen besluta att en ansvarig
enhet tillfälligt ska avstå från att vidta åtgärder eller fullgöra förpliktelser
i förhållande till kontot eller som följer av affärsförbindelsen.
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i
dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att
undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i
övrigt som den innebär.
5 § Dispositionsförbud som grundas på misstanke som rapporterats
enligt artikel 69.1 i penningtvättsförordningen ska beslutas och meddelas
den ansvariga enheten inom tre arbetsdagar från rapporteringen. I övriga
fall ska dispositionsförbud beslutas och meddelas den ansvariga enheten
så snart som möjligt.
Ett beslut om dispositionsförbud ska så snart som möjligt anmälas till
åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
6 § Finns det inte längre skäl för dispositionsförbud ska beslut om
hävning av åtgärden omedelbart fattas och meddelas den ansvariga
enheten.
Ett dispositionsförbud upphör att gälla när två arbetsdagar har gått från
finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens beslut, om åtgärden
inte har hävts dessförinnan.
7 § Den som drabbas av ett dispositionsförbud ska underrättas om
beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd
inte motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften
röjs. Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse
behöver inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart
är utan betydelse.
Övervakning och dispositionsförbud på begäran av utländsk
finansunderrättelseenhet
8 § Om förutsättningarna enligt 3 eller 4 § är uppfyllda får finansunderrättelseenheten besluta om övervakning respektive dispositionsförbud på
begäran av en finansunderrättelseenhet i ett annat land.
Konkursförvaltares och rekonstruktörers uppgiftsskyldighet
9 § Konkursförvaltare ska på begäran av finansunderrättelseenheten
eller Säkerhetspolisen snarast möjligt lämna uppgifter om ett konkursbo
och dess förvaltning. Detsamma gäller för rekonstruktörer i företagsrekonstruktion i fråga om uppgifter om gäldenären och dess verksamhet.
Andra fysiska och juridiska personers uppgiftsskyldighet
10 § Följande fysiska eller juridiska personer ska på begäran av finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen snarast möjligt lämna alla
uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism:
1. ett clearingbolag, och
2. den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit
penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat
allmännyttigt ändamål.
Clearingbolags övervakningsskyldighet
11 § Ett clearingbolag ska i sin clearingverksamhet övervaka transaktioner mellan clearingdeltagare som är ansvariga enheter i syfte att
upptäcka transaktioner som kan antas ingå som led i penningtvätt eller
finansiering av terrorism.
Om det kan antas att transaktioner mellan clearingdeltagare som är
ansvariga enheter ingår som led i penningtvätt eller finansiering av
terrorism, ska clearingbolaget lämna uppgifter om transaktionerna till
clearingdeltagarna.
Om det finns skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling, ska
clearingbolaget snarast möjligt rapportera uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på detta till finansunderrättelseenheten.
Tystnadsplikt
12 § En konkursförvaltare, en rekonstruktör, ett clearingbolag eller den
som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål får inte obehörigen röja att uppgifter har lämnats enligt 9–
11 §§. Detsamma gäller den som är verksam hos ett sådant företag.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt
första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Myndigheters underrättelseskyldighet
13 § En myndighet som i sin verksamhet har upptäckt en omständighet
som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering
av terrorism, ska snarast möjligt underrätta finansunderrättelseenheten om
detta, om det inte hindras av sekretess enligt offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400).
9 kap. Samverkan
Partnerskap för informationsutbyte
1 § I artikel 75 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
nationellt och gränsöverskridande informationsutbyte inom ramen för
partnerskap för informationsutbyte.
38
opaginerad Kontrollera mot PDF
I 2–6 §§ finns bestämmelser om samverkan mot penningtvätt och
finansiering av terrorism som gäller vid sidan av bestämmelserna i
artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Ändamål för och deltagare i samverkan
2 § Samverkan får ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. I
samverkan får delta
1. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen, tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och ett kreditinstitut,
eller
2. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen och tillsynsmyndigheter.
Förutsättningar för samverkan
3 § Samverkan får ske endast för att förebygga, förhindra eller upptäcka
sådan penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism
som till sin karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig.
Samverkan ska anordnas så att den inte blir mer långtgående än vad som
behövs med hänsyn till ändamålet för samverkan och så att det avsedda
resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå
för enskilda som berörs av samverkan.
Uppgiftsskyldighet
4 § Den som deltar i samverkan ska trots sekretess eller tystnadsplikt
lämna en uppgift till en annan deltagare om det behövs för mottagarens
deltagande i samverkan.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess
eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl
talar för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda
har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. En uppgift ska
heller inte lämnas i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot
den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
En myndighet som bedriver åklagarverksamhet är inte skyldig att lämna
en uppgift enligt första stycket men får trots sekretess lämna en uppgift till
en annan myndighet eller enskild.
Beslut om samverkan
5 § Beslut om samverkan fattas av den eller de myndigheter som deltar
i samverkan. Ett beslut får omfatta ett kreditinstitut om det samtycker till
deltagande.
Ett beslut om samverkan ska vara skriftligt. I beslutet ska följande anges:
1. föremålet för samverkan,
2. vilka som deltar i samverkan, och
3. den tid som samverkan ska gälla.
När det inte längre finns skäl för samverkan ska den avslutas.
Tystnadsplikt
6 § Ett kreditinstitut eller den som är verksam hos institutet får inte för
en kund eller utomstående obehörigen röja ett beslut om samverkan eller
en uppgift som tagits emot i samverkan.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt
första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
10 kap. Kontantförbud
Kontantförbudet
1 § I artiklarna 80.1 och 80.4 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om förbud för personer som yrkesmässigt handlar med varor eller
tillhandahåller tjänster att ta emot eller göra kontanta betalningar över ett
visst belopp.
Tillsynsmyndighet
2 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva
tillsyn över att den som omfattas av kontantförbudet uppfyller sina
skyldigheter.
Skyldighet att lämna upplysningar och handlingar
3 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som omfattas av kontantförbudet att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som
behövs för tillsynen.
4 § Tillsynsmyndigheten får vid osäkerhet om en verksamhet omfattas
av kontantförbudet, förelägga den som bedriver verksamheten att lämna
de upplysningar som behövs för att bedöma om så är fallet.
5§
Ett föreläggande enligt 3 eller 4 § får förenas med vite.
Undersökningar på plats
6 § Tillsynsmyndigheten får för sin tillsyn, genomföra en undersökning
på plats hos en person som omfattas av kontantförbudet. En sådan
undersökning får endast omfatta den verksamhet som kontantförbudet
omfattar.
Handlingar som omfattas av advokats tystnadsplikt
7 § Vid en platsundersökning ska tillsynsmyndigheten inte ta del av
handlingar
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats
biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.
40
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sanktionsavgift
8 § Vid en överträdelse av kontantförbudet får tillsynsmyndigheten
besluta om sanktionsavgift.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs ska tillsynsmyndigheten särskilt
beakta om överträdelsen varit allvarlig, upprepad eller systematisk.
9 § Sanktionsavgiften för en juridisk person ska bestämmas till
– lägst 20 000 kronor och högst 60 000 kronor om den juridiska
personens omsättning är mindre än 1 miljon kronor,
– lägst 40 000 kronor och högst 120 000 kronor om den juridiska
personens omsättning är 10 miljoner kronor,
– lägst 60 000 kronor och högst 180 000 kronor om den juridiska
personens årsomsättning uppgår till 50 miljoner kronor, och
– lägst 80 000 kronor och högst 240 000 kronor om den juridiska
personens årsomsättning uppgår till över 50 miljoner kronor.
Med omsättning enligt första stycket avses den juridiska personens
omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på
koncernnivå, närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har
skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om
uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får
omsättningen uppskattas.
10 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska bestämmas till lägst
10 000 kronor och högst 30 000 kronor.
11 § Vid flera överträdelser av kontantförbudet ska tillsynsmyndigheten
bestämma en gemensam sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får då
bestämmas till ett högre belopp än vad som anges i 9 § första stycket eller
10 §, dock aldrig högre än två gånger det högsta belopp som gäller för
personen enligt första stycket.
12 § Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om det finns
särskilda skäl.
Förfarandet vid beslut om sanktionsavgift och verkställighet
13 § I fråga om förfarandet vid sanktionsavgift och verkställighet av
beslut om sanktionsavgift gäller vad som följer av 6 kap. 29–34 §§.
Underrättelseskyldighet
14 § Av artikel 80 i penningtvättsförordningen följer att betaltjänstleverantörer, kreditinstitut och utgivare av elektroniska pengar ska
underrätta finansunderrättelseenheten om betalningar eller insättningar av
belopp i kontanter som överstiger motsvarande 10 000 euro.
11 kap. Överklagande, avgifter och bemyndiganden
Överklagande
1 § Beslut enligt 3 kap. 10 § andra meningen och beslut om
sanktionsföreläggande och om dispositionsförbud får inte överklagas.
Beslut av Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd om att
en advokat ska uteslutas ur Sveriges advokatsamfund får överklagas till
Högsta domstolen.
Övriga beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande av beslut av Sveriges advokatsamfunds
styrelse respektive disciplinnämnd ska styrelsen och disciplinnämnden
vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Tillämpningen av Amla-förordningen
2 § Tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella institut får
begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på
plats enligt artikel 19 i Amla-förordningen ska kunna genomföras.
Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om
verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet,
avhysning eller avlägsnande. Om tillsynsmyndigheten begär det, ska
Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska
genomföras hos.
3 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll
av beslut enligt artikel 26.1 i Amla-förordningen.
4 § Beslut om avgifter eller viten enligt Amla-förordningen får
verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som
har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.
Avgifter
5 § Bolagsverket får ta ut avgifter för handläggning av anmälningar
enligt denna lag.
6 § Tillsynsmyndigheten för följande ansvariga enheter får ta ut avgifter
för att bekosta sin verksamhet enligt denna lag. Ansvariga enheter enligt
1. artikel 3.1, 3.2, 3.3 g, 3.3 h och 3.3 k i penningtvättsförordningen,
2. artikel 3.3 a i penningtvättsförordningen och bedriver verksamhet
som auktoriserad eller godkänd revisor, registrerat revisionsbolag eller
revisionsföretag enligt revisorslagen (2001:883),
3. artikel 3.3 d i penningtvättsförordningen och 2 kap. 1 § första
stycket 1, och
4. i den utsträckning som motsvarande tillsyn över dotterbolaget som
står under myndighetens tillsyn bekostas genom avgifter, artikel 3.3 m i
penningtvättsförordningen.
I fråga om tillsynsmyndigheters verksamhet enligt denna lag när det
gäller ansvariga enheter enligt 2 kap. 1 § 5 gäller vad som följer av 33 §
42
opaginerad Kontrollera mot PDF
pantbankslagen (1995:1000) och föreskrifter som meddelats i anslutning
till den lagen.
Bemyndiganden
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. undantag för vissa speltjänster från tillämpningen av penningtvättsförordningen och denna lag,
2. inom vilken tid rapportering till finansunderrättelseenheten ska göras
enligt artikel 80 i penningtvättsförordningen,
3. innehållet i och övriga krav på en ansökan eller anmälan om
registrering enligt 3 kap. 2, 4, 6 eller 9 §,
4. avgifter enligt 5 och 6 §§, och
5. skyldighet för ansvariga enheter att periodiskt eller på begäran lämna
uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är
nödvändiga för att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma den risk som
kan förknippas med den ansvariga enheten.
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka funktioner som vid tillämpningen av artikel 2.1.34 a i
penningtvättsförordningen anses vara svenska viktiga offentliga
funktioner, och
2. tillfälligt upphävande av kontantförbudet enligt artikel 80.7 i
penningtvättsförordningen.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Genom lagen upphävs lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överträdelser som har
ägt rum före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.2
Förslag till lag om verkliga huvudmän
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag syftar till att öka transparensen kring vilka som är verkliga
huvudmän för juridiska personer och juridiska konstruktioner för att
därigenom förhindra penningtvätt, finansiering av terrorism och kringgående av riktade ekonomiska sanktioner.
2 § I denna lag finns bestämmelser som
– kompletterar
Europaparlamentets
och
rådets
förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av
terrorism (penningtvättsförordningen), och
– genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av
den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för
att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om
ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen (penningtvättsdirektivet).
Definitioner
3 § I denna lag betyder
ansvarig enhet: detsamma som i artikel 3 i penningtvättsförordningen
och 2 kap. 1 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap: sådana uppgifter som
enligt penningtvättsförordningen ska innehas, lämnas ut eller anmälas för
registrering i registret över verkliga huvudmän av den som omfattas av
skyldigheten i fråga.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i
penningtvättsförordningen.
Tillämpningsområde
4 § Denna lag är tillämplig på följande personer:
1. svenska juridiska personer, och
2. förvaltare av juridiska konstruktioner som har säte eller hemvist i eller
administrerar de juridiska konstruktionerna från Sverige.
Lagen är inte tillämplig på
1
44
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. sådana företag och offentligrättsliga organ som avses i artikel 65 i
penningtvättsförordningen,
2. konkursbon,
3. dödsbon, eller
4. ideella föreningar utan fastställda organisationsnummer enligt lagen
(1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
5 § Lagen är, i den utsträckning som det är särskilt föreskrivet, också
tillämplig på följande personer:
1. utländska juridiska personer hemmahörande utanför EES, och
2. förvaltare av en juridisk konstruktion som inte har säte eller hemvist
i eller administrerar de juridiska konstruktionerna från Sverige.
6 § Det som enligt denna lag gäller för förvaltare tillämpas även på
personer som innehar en likvärdig ställning i en juridisk konstruktion som
liknar en trust.
2 kap. Skyldigheter att inneha uppgifter och lämna ut
uppgifter och dokument
Skyldighet att inneha uppgifter relaterat till verkligt
huvudmannaskap
1 § I artiklarna 62.2, 63.1–63.3, 64.1 och 64.6 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om att en juridisk person eller förvaltare till en
juridisk konstruktion ska inneha tillförlitliga och aktuella uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap. Uppgifterna ska ses över åtminstone
årligen.
2 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses 1 §, ska
Bolagsverket förelägga personen att inom viss tid göra rättelse. Ett sådant
föreläggande får även riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Skyldighet att lämna ut uppgifter och dokument
3 § I artiklarna 63.5 och 64.5 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om att en juridisk person eller förvaltare till en juridisk
konstruktion, på begäran av en behörig myndighet och utan dröjsmål, ska
lämna ut viss dokumentation.
I artiklarna 63.1, 63.4, 64.3 och 64.7 i penningtvättsförordningen finns
bestämmelser om att en juridisk person eller förvaltare till en juridisk
konstruktion, på begäran av en ansvarig enhet som genomför åtgärder för
kundkännedom, ska lämna ut vissa uppgifter.
4 § I artiklarna 63.2 och 64.4 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om att den som har koppling till en juridisk person eller konstruktion, på begäran av den juridiska personen eller förvaltaren av den juridiska konstruktionen, ska lämna ut vissa uppgifter och dokument.
5 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses i 3 § första
stycket, ska Bolagsverket, på begäran av den behöriga myndigheten,
förelägga personen att inom viss tid lämna ut dokumentationen.
6 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses i 3 § andra
stycket, får Bolagsverket, på begäran av den ansvariga enheten, förelägga
personen att inom viss tid lämna ut uppgifterna.
7 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses i 4 §, får
Bolagsverket, på begäran av den juridiska personen eller förvaltaren av
den juridiska konstruktionen, förelägga den som omfattas av skyldigheten
att inom viss tid lämna ut uppgifterna eller dokumenten.
8 § Ett föreläggande enligt 5 eller 6 § får även riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
3 kap. Skyldigheten att anmäla uppgifter i registret över
verkliga huvudmän
Registreringsmyndighet
1 § Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra
uppgifter som anmäls enligt penningtvättsförordningen och denna lag.
Registreringsskyldiga personer
2 § En person som avses i 1 kap. 4 § ska till Bolagsverket anmäla
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering i registret.
Anmälan ska ges in inom de tidsfrister som anges i penningtvättsförordningen.
3 § En person som avses i 1 kap. 5 § ska till Bolagsverket anmäla
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering i registret,
om personen avser att
1. ingå en affärsförbindelse med en sådan ansvarig enhet som är
verksam i Sverige och, när det gäller juridiska personer, något av villkoren
i artikel 67.2 i penningtvättsförordningen är uppfyllda,
2. direkt eller genom mellanhänder förvärva fast egendom i landet,
3. direkt eller genom mellanhänder av en ansvarig enhet enligt artiklarna
3.3 f eller 3.3 j i penningtvättsförordningen som är verksam i Sverige
förvärva sådana varor som anges i artikel 67.1 c i penningtvättsförordningen och till de pris som anges i den artikeln, för ändamål som inte är
kommersiella, eller
4. underteckna kontrakt som den tilldelats vid offentlig upphandling
a) av en upphandlande myndighet enligt 1 kap. 22 § lagen (2016:1145)
om offentlig upphandling, eller
b) av en upphandlande myndighet eller enhet enligt
– 2 kap. 25 och 26 §§ lagen (2011:1029) om upphandling på försvarsoch säkerhetsområdet,
46
opaginerad Kontrollera mot PDF
– 1 kap. 22 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
– 1 kap. 20 och 21 §§ lagen (2016:1147) om upphandling av
koncessioner.
Ansvariga enheters upplysningsskyldighet
4 § I artikel 67.4 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om att
en ansvarig enhet som avser att ingå en affärsförbindelse med en person
som avses i 1 kap. 5 § 1 ska informera den personen om huruvida de
villkor som anges i artikel 67.2 i penningtvättsförordningen är uppfyllda.
Anmälan om ändrade förhållanden
5 § En registreringsskyldig person ska till Bolagsverket anmäla varje
ändring av uppgifterna som har anmälts för registrering. En sådan anmälan
ska ges in inom de tidsfrister som anges i artiklarna 63.2, 64.2 och 67.5 i
penningtvättsförordningen.
I artikel 67.5 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om hur
länge skyldigheten att anmäla ändringar gäller för en registreringsskyldig
person enligt 3 §. Om avsikten inte längre är att vidta en sådan rättshandling som anges i den paragrafen, ska personen underrätta Bolagsverket om detta.
Undantag vid registrering i annat land
6 § Skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering i registret gäller
inte om uppgifterna om verkligt huvudmannaskap finns registrerade i ett
motsvarande register över verkliga huvudmän i ett annat land inom EES.
Utebliven eller bristfällig anmälan
7 § Om en registreringsskyldig person inte har anmält uppgifter för
registrering i registret, får Bolagsverket förelägga personen att inom viss
tid ge in en sådan anmälan.
8 § Om en anmälan om registrering inte uppfyller de krav som gäller för
en sådan, får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen
att inom viss tid rätta bristen.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att inte registrera
uppgifterna. En upplysning om det ska finnas i föreläggandet.
9 § Ett föreläggande enligt 7 eller 8 § får även riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
10 § Vad som sägs i 7 och 8 §§ gäller även i fråga om utebliven eller
bristfällig anmälan av ändrade förhållanden.
Bolagsverkets kontroller av uppgifter i en anmälan
11 § Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i uppgifter som anmäls för
registrering i registret.
Myndigheten ska dessutom kontrollera om någon av följande är föremål
för riktade ekonomiska sanktioner:
1. den juridiska personen eller konstruktionen i fråga,
2. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar den juridiska personen
eller konstruktionen, eller
3. en verklig huvudman för den juridiska personen eller konstruktionen.
Felaktiga uppgifter i en anmälan
12 § Om det kan antas att en uppgift i en anmälan är felaktig, får
Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att inom viss
tid rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig. Ett sådant föreläggande
får även riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en
motsvarande befattningshavare.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att inte registrera
uppgiften. En upplysning om det ska finnas i föreläggandet.
Bolagsverkets kontroller av uppgifter i registret
13 § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera riktigheten i de uppgifter
som finns i registret.
Myndigheten ska omedelbart efter det att ett beslut om riktade ekonomiska sanktioner har meddelats kontrollera om det har skett förändringar
i fråga om vilka som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner som
gäller personer som finns registrerade och, i så fall, uppdatera registret på
grundval av den nya informationen.
Felaktiga uppgifter i registret
14 § Om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig, ska Bolagsverket så snart som möjligt utreda misstanken och, om uppgiften är
felaktig, korrigera uppgiften. Korrigering ska göras inom 30 arbetsdagar,
om det inte är omöjligt till följd av ärendets komplexitet.
Bolagsverket får förelägga den registreringsskyldiga personen som
uppgiften gäller att inom viss tid rätta uppgiften eller visa att den inte är
felaktig. Ett sådant föreläggande får även riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande befattningshavare.
Om ett föreläggande enligt andra stycket inte följs, får Bolagsverket
besluta att ta bort uppgiften från registret. En upplysning om det ska finnas
i föreläggandet.
Rättelse av felaktiga uppgifter
15 §
48
Bolagsverket får självmant rätta en felaktig uppgift i registret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreläggande om uppgifter och dokument i samband med kontroller
16 § Bolagsverket får förelägga följande personer att lämna de uppgifter
och ge tillgång till de dokument som Bolagsverket behöver för sina
kontroller av uppgifter i en anmälan eller i registret:
1. den registreringsskyldiga personen vars uppgifter kontrollen gäller,
och
2. verkliga huvudmän för och ägare till den juridiska personen eller konstruktionen som kontrollen gäller.
Personlig inställelse
17 § Om det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans identitet,
får Bolagsverket förelägga den verkliga huvudmannen att inställa sig personligen. Bolagsverket får besluta att inställelsen ska ske genom ljud- och
bildöverföring.
Det som sägs om en verklig huvudman i första stycket gäller även en
ledande befattningshavare i en juridisk person när en sådan ska finnas
registrerad i registret.
Undersökningar på plats
18 § Bolagsverket får genomföra en undersökning på plats hos en
registreringsskyldig person i syfte att kontrollera uppgifterna i en anmälan
eller i registret. En sådan undersökning får endast göras om det är nödvändigt och i övrigt proportionerligt.
Om platsen är en bostad krävs tillstånd från allmän förvaltningsdomstol
före det att åtgärden inleds. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Domstolens prövning av frågan om platsundersökning i bostad
19 § Förvaltningsrätten i Stockholm prövar, efter ansökan från Bolagsverket, frågan om undersökning på plats ska tillåtas.
20 § Ett beslut om undersökning på plats ska innehålla uppgifter om
1. föremålet för och syftet med undersökningen, och
2. tidpunkten när undersökningen ska börja.
Handlingar som omfattas av advokats tystnadsplikt
21 § Vid en platsundersökning ska Bolagsverket inte ta del av handlingar
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats
biträde inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten gäller till förmån för.
4 kap. Ingripande genom vite och likvidation
Vite
1 § Ett föreläggande enligt 2 kap. 2, 5, 6 eller 7 § eller 3 kap. 7, 8, 12,
14, 16 eller 17 § får förenas med vite.
Det som sägs om vite i första stycket ska inte gälla om föreläggandet
riktas mot en fysisk person som är underårig.
2 § Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket. I anslutning
till att vite döms ut får myndigheten förelägga nytt vite.
Likvidation
3 § I 25 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) och 17 kap.
11 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om
likvidation av registreringsskyldiga juridiska personer som inte har följt
ett föreläggande enligt 3 kap. 7, 8, 12 eller 13 §.
5 kap. Underrättelse- och rapporteringsskyldigheter
Användares skyldigheter att anmäla brister
1 § Myndigheter som använder registret ska till Bolagsverket anmäla om
1. det finns anledning att misstänka att en uppgift i registret är felaktig,
eller
2. det saknas en uppgift som borde ha funnits i registret.
Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en
sådan anmälan när det kan ske med hänsyn till en utredning av brott.
2 § I artikel 24 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
under vilka förhållanden och inom vilken tidsfrist som en ansvarig enhet
ska anmälan till Bolagsverket när det finns anledning att misstänka att en
uppgift i registret är felaktig.
En ansvarig enhet ska även göra en sådan anmälan om det saknas en
uppgift som borde ha funnits i registret. Den tidsfrist och det undantag som
följer av artiklarna 24.1 respektive 24.4 i penningtvättsförordningen ska
gälla även i den situationen.
Bolagsverkets skyldighet att rapportera misstankar
3 § Om Bolagsverket vid sina kontroller av uppgifter eller på annat sätt
upptäcker en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt
eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta
finansunderrättelseenheten om detta.
50
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap. Behandling av personuppgifter
Förhållandet till annan författning
1 § I 2–13 §§ finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och
formerna för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om utlämnande av
uppgifter och handlingar finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Personuppgiftsansvarig
2 § Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt för registret över verkliga
huvudmän.
Tillgång till uppgifter
3 § Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och
utländska självreglerande organ och i de syften som avses i artikel 11.2 i
penningtvättsdirektivet, i den ursprungliga lydelsen.
Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt.
4 § Bolagsverket får lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till
ansvariga enheter som vidtar åtgärder för kundkännedom.
Myndigheten får även lämna ut uppgifter elektroniskt till utländska
motsvarigheter till ansvariga enheter som avses i artikel 11.3 i penningtvättsdirektivet.
Bolagsverket ska få lämna ut en registreringsskyldig persons förklaring
till varför en verklig huvudman inte har kunnat identifieras för en ansvarig
enhet enligt första och andra styckena elektroniskt endast om den
ansvariga enheten har
1. rapporterat en misstänkt felaktighet enligt artikel 24 i penningtvättsförordningen som gäller den registreringsskyldiga personen, eller
2. lagt fram bevis för åtgärder som den har vidtagit för att identifiera
verkliga huvudmän för den registreringsskyldiga personen.
5 § Bolagsverket ska bevilja att uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst till den som har ett berättigat
intresse av uppgifterna och som avses i artikel 12.2 första stycket i
penningtvättsdirektivet, och till andra som har ett sådant intresse enligt
andra stycket i samma artikel och som antingen anges i föreskrift som
meddelats i anslutning till denna lag eller som Bolagsverket efter en
bedömning i det enskilda fallet anser har ett sådant intresse. Det gäller
uppgifter om
1. en verklig huvudmans namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och medborgarskap, och
2. arten och omfattningen av en verklig huvudmans intresse i en juridisk
person eller en trust.
Bolagsverket ska även bevilja elektroniskt utlämnande av uppgifter
enligt första stycket för högst fem år tillbaka i tiden om en juridisk person
eller trust och beskrivningar av kontroll- och ägarstrukturer av en sådan,
om den som begär uppgifterna har ett berättigat intresse enligt artikel 12.2
första stycket a, b eller e i penningtvättsdirektivet.
Ett berättigat intresse ska fastställas med beaktande av sökandens
1. yrke eller befattning, och
2. koppling till den juridiska person eller trust vars uppgifter efterfrågas,
om sökanden inte är en sådan person som avses i artikel 12.2 första stycket
a och b i penningtvättsdirektivet.
Intyg om berättigat intresse
6 § Bolagsverket ska till den som har ett berättigat intresse enligt 5 §
utfärda ett intyg om det berättigade intresset.
Intyget gäller i tre år från utfärdandet.
7 § Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av
andra uppgifter elektroniskt än de uppgifter som efterfrågades när intyget
utfärdades, ska Bolagsverket vid prövningen inte ompröva sin tidigare
bedömning av personens yrke eller befattning.
8 § Ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land
inom EES ska erkännas, om intresset är sådant som anses berättigat även
enligt svensk rätt.
Avslagsbeslut
9 § Bolagsverket ska avslå en begäran om att uppgifter ur registret ska
lämnas ut elektroniskt, oavsett om den görs med eller utan ett intyg om
berättigat intresse, om
1. mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt
utlämnande skulle strida mot kapitel V i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria
flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning), eller
2. myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer
att användas för det som det berättigade intresset gäller.
Kontroll av berättigat intresse
10 § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera att den som har fått ett
intyg om berättigat intresse fortfarande innehar yrket eller befattningen
som låg till grund för att intyget utfärdades.
En första kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades.
Om myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset
inte längre finns, ska den första kontrollen göras tidigare.
Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som behövs för myndighetens kontroll.
52
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändrade förhållanden
11 § Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera
Bolagsverket så snart de förhållanden som ligger till grund för intyget har
ändrats.
12 § Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse, om det
kan antas att den som har fått intyget inte längre uppfyller kraven för det.
Ett intyg får även återkallas om en registermyndighet i ett annat land
inom EES har återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person.
Registerutdrag
13 § Vid en begäran om uppgifter enligt artikel 15 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2016/679 ska Bolagsverket inte lämna uppgift
om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 andra stycket a
och b i penningtvättsdirektivet och som med stöd av 5 § fått del av
uppgifter ur registret elektroniskt. Myndigheten ska vid en sådan begäran
i stället lämna uppgift om personernas yrken eller befattningar.
Bolagsverket ska inte heller lämna uppgift om identiteterna på de personer som avses i artikel 12.4 tredje stycket i penningtvättsdirektivet och
som med stöd av 5 § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det
gäller om ett sådant uppgiftslämnande skulle äventyra den utländska
myndighetens analyser eller utredningar och den utländska myndigheten
begärt att identiteterna inte ska röjas i samband med att begäran om att få
del av uppgifter gjordes.
Begränsningen i andra stycket får gälla under högst fem år från det att
uppgifterna lämnades ut. Bolagsverket får därefter förlänga tidsperioden
med ett år i taget, om den utländska myndigheten begär det och det finns
skäl för det.
Ytterligare föreskrifter
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter
om
1. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän, och
2. personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter.
7 kap. Överklagande, avgifter och bemyndiganden
Juridiska personer som upphör att existera
1 § I artikel 63.6 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
vad som gäller i fråga om bevarande av vissa uppgifter efter det att en
registreringsskyldig juridisk person har upplösts eller på annat sätt upphört
att existera. Den som ansvarar för att bevara uppgifterna ska anmäla sitt
namn och sina kontaktuppgifter till Bolagsverket.
Överklagande
2 § Beslut av Bolagsverket enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 6 kap. 13 § första och
andra styckena finns i 7 kap. 2 § lagen (2018:218) med kompletterande
bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgifter
3 § Bolagsverket får ta ut avgifter för handläggning av ärenden enligt
denna lag.
Bemyndiganden
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. innehållet i och övriga krav på en anmälan om registrering eller
ändrade förhållanden, och
2. avgifter som avser handläggning av ärenden enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Genom lagen upphävs lagen (2017:631) om registrering av verkliga
huvudmän.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överträdelser som har
ägt rum före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 5 kap. 2 § andra stycket tillämpas från och med den
10 januari 2028.
54
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.3
Förslag till lag om register över konton,
värdefack och virtuella IBAN
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser som genomför
1. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den
31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om
ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen (penningtvättsdirektivet), och
2. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den
20 juni 2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut
2000/642/RIF, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2024/1654 (direktivet om finansiell information).
Definitioner
2 § I denna lag betyder
bankkontoregistrens sammankopplingssystem: det sammankopplingssystem som avses i artikel 16.6 första stycket i penningtvättsdirektivet,
institut:
1. svenska värdepapperscentraler enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014
om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om
värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU
och förordning (EU) nr 236/2012, och utländska värdepapperscentraler
som bedriver verksamhet från filial i Sverige,
2. fondbolag enligt 1 kap. 4 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder
och utländska fondföretag som driver verksamhet från filial i Sverige,
3. kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse och utländska kreditinstitut som driver verksamhet
från filial i Sverige,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019
om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information
och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om
upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2024/1654.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. värdepappersbolag enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige,
5. betalningsinstitut enligt 1 kap. 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster
och utländska företag som tillhandahåller betaltjänster från filial i Sverige,
6. institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § 7 lagen (2011:755)
om elektroniska pengar och utländska företag som ger ut elektroniska
pengar från filial i Sverige,
7. förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 3 kap. 1 § lagen
(2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder och utländska
förvaltare av alternativa investeringsfonder som driver verksamhet från
filial i Sverige,
8. svenska leverantörer av kryptotillgångstjänster enligt artikel 3.1.15 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj
2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven
2013/36/EU och (EU) 2019/1937, och utländska leverantörer av kryptotillgångstjänster som tillhandahåller kryptotillgångstjänster från filial i
Sverige, och
9. fysiska och juridiska personer som bedriver yrkesmässig verksamhet
som består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i
punkterna 7 d), 8, 12 och 14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets
direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva
verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande
av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, och utländska företag
som tillhandahåller motsvarande tjänster från filial i Sverige,
virtuellt IBAN: virtuellt IBAN-nummer enligt artikel 2.1.26 i penningtvättsförordningen, och
värdepapperskonto: värdepapperskonto enligt artikel 2.1.28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014
om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om
värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU
och förordning (EU) nr 236/2012.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i
penningtvättsförordningen.
2 kap. Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN
Registret
1 § Skatteverket ska föra ett register över konton, värdefack och virtuella
IBAN samt andra uppgifter som ska anmälas till myndigheten enligt denna
lag.
Instituts skyldighet att anmäla uppgifter för registrering
56
2 § Ett institut ska till Skatteverket regelbundet anmäla uppgifter om
konton, värdefack och virtuella IBAN som det tillhandahåller eller har
tillhandahållit och om innehavarna av dessa för registrering i registret. Om
opaginerad Kontrollera mot PDF
det finns företrädare eller verkliga huvudmän för en innehavare ska
institutet även anmäla uppgifter om dem. I fråga om virtuella IBAN ska
den som är innehavare till det konto till vilket det virtuella IBAN
omdirigerar betalningar till anses vara innehavare, och den som använder
det virtuella IBAN anses vara verklig huvudman.
Ett institut ska inte anmäla uppgifter om värdepapperskonton vars
innehavare är ett annat institut.
I 3–7 §§ finns närmare bestämmelser om vilka uppgifter som instituten
ska anmäla. Skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering gäller fram
till dess att fem år har gått från det att tjänsten som avser kontot,
värdefacket eller det virtuella IBAN avlutades.
3 § I fråga om konton, värdefack och virtuella IBAN ska instituten
anmäla följande uppgifter för registrering:
1. betalkonton: IBAN-numret eller, om det inte finns, annan
identifieringskod för kontot, och datumet för när kontot öppnades och, i
förekommande fall, avslutades,
2. konton för kryptotillgångar: identifieringskoden för kontot och datumet för när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades,
3. värdepapperskonton: identifieringskoden för kontot och datumet för
när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades,
4. virtuella IBAN: IBAN-numret, och identifieringskoden för det konto
som betalningar till det virtuella IBAN omdirigeras till och datumet för när
det kontot öppnades samt, i förekommande fall, avslutades, och
5. värdefack: datumet för när hyresperioden påbörjades och, i förekommande fall, avlutades.
Kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från
filial i Sverige ska även anmäla följande uppgifter om andra konton som
de tillhandahåller än de som anges i första stycket: IBAN-numret eller, om
det inte finns, annan identifieringskod för kontot, och datumet för när
kontot öppnades, och, i förekommande fall, avslutades.
Värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver
verksamhet från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders
medel på konto ska även anmäla följande uppgifter om andra konton som
de tillhandahåller än de som anges i första stycket: identifieringskoden för
kontot och datumet för när kontot öppnades, och, i förekommande fall,
avslutades.
4 § I fråga om fysiska personer som är innehavare till konton, värdefack
och virtuella IBAN ska instituten anmäla följande uppgifter för registrering:
1. samtliga namn och efternamn, och
2. person- eller samordningsnummer, eller, om sådana nummer saknas,
a) födelsedatum,
b) födelseort,
c) stadigvarande bostadsadress, eller, om sådan saknas, adress på vilken
personen kan nås,
d) medborgarskap eller uppgift om att personen är statslös, och, i förekommande fall, status som flyktning eller subsidiärt skyddsbehövande
och, om sådant finns,
e) skatteregistreringsnummer.
5 § I fråga om juridiska personer som är innehavare till konton,
värdefack och virtuella IBAN ska instituten anmäla följande uppgifter för
registrering:
1. företagsnamn och särskilt företagsnamn eller, om det inte finns, annat
namn som den juridiska personen har tecknat för kontot, värdefacket eller
det virtuella IBAN, och
2. organisationsnummer, eller om sådant nummer saknas,
a) juridisk form,
b) säte,
c) adress till huvudsakligt verksamhetsställe,
d) land där personen bildades,
e) namn på rättsliga företrädare, och, om sådana finns,
f) namn på nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter och
uppgift om deras ställning som sådana, och, om sådant finns,
g) skatteregistreringsnummer.
6 § I fråga om företrädare för personer som är innehavare av ett konto,
värdefack eller virtuellt IBAN ska institutet anmäla motsvarande uppgifter
som i 4 § och datumet för när befogenheten att företräda innehavaren
inleddes, för registrering. I förekommande fall ska institutet även anmäla
datumet för när befogenheten att företräda innehavaren upphörde.
7 § I fråga om verkliga huvudmän för personer som är innehavare av ett
konto, värdefack eller virtuellt IBAN ska institutet anmäla motsvarande
uppgifter som i 4 eller 5 § och datumet för när det verkliga huvudmannaskapet inleddes, för registrering. I förekommande fall ska institutet
även anmäla datumet för när det verkliga huvudmannaskapet upphörde.
Förhållandet till tystnadsplikten
8 § Tystnadsplikt hindrar inte att ett institut lämnar uppgift om enskildas
förhållanden till ett annat institut, om
1. institutet som uppgiften lämnas till har utfärdat ett virtuellt IBAN,
2. institutet som lämnar uppgiften, enligt 2 § andra stycket, är innehavare, och
3. institutet som uppgiften lämnas till har begärt uppgiften i syfte att det
ska kunna fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter enligt denna lag.
3 kap. Tillsyn och ingripanden
1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva
tillsyn över att institut fullgör sina skyldigheter enligt 2 kap. 2 § första
stycket och föreskrifter som meddelats i anslutning till denna lag.
Om ett institut inte anmäler uppgifter för registrering i registret enligt
vad som krävs, får tillsynsmyndigheten förelägga institutet att inom viss
tid göra rättelse. Föreläggandet får förenas med vite.
58
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 kap. Skyldighet att lämna ut uppgifter ur registret
Uppgiftsskyldighet till brottsbekämpande myndigheter
1 § Skatteverket ska på begäran av någon av följande myndigheter lämna
uppgifter ur registret om uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra
eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda brott eller besvara en begäran
från Europol:
1. Ekobrottsmyndigheten,
2. Kustbevakningen,
3. Polismyndigheten,
4. Skatteverket,
5. Säkerhetspolisen,
6. Tullverket, eller
7. Åklagarmyndigheten.
Skatteverket ska dessutom på begäran lämna uppgifter ur registret till
1. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten om uppgifterna
behövs för att besvara en framställning av en annan stat eller en
mellanfolklig domstol i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, eller i ett
ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder,
2. Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten, om uppgifterna behövs i en
utredning om självständigt förverkande, och
3. Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, om uppgifterna
behövs i deras verksamhet som kontor för återvinning av tillgångar enligt
rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan
medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att
spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott.
Uppgiftsskyldighet till vissa tillsynsmyndigheter
2 § Skatteverket ska på begäran av en myndighet som utövar tillsyn
enligt 5 kap. lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism lämna uppgifter ur registret, om uppgifterna behövs i
verksamheten med att bedriva tillsyn.
Uppgiftsskyldighet till Kronofogdemyndigheten
3 § Skatteverket ska på begäran av Kronofogdemyndigheten lämna uppgifter ur registret om uppgifterna behövs för att
1. utreda om någon har egendom som kan tas i anspråk för utmätning,
kvarstad eller betalningssäkring,
2. utöva tillsyn över meddelade näringsförbud,
3. fullgöra Sveriges åtaganden vid gränsöverskridande unionsförfaranden i fråga om kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig
natur, eller
4. lämna upplysningar inom ramen för Sveriges deltagande i det administrativa samarbetet inom Europeiska unionen i fråga indrivning eller andra
avtal som medför en skyldighet att lämna upplysningar i
indrivningsärenden.
Uppgiftsskyldighet till Utbetalningsmyndigheten
4 § Skatteverket ska på begäran av Utbetalningsmyndigheten lämna
uppgifter ur registret om uppgifterna behövs vid en fördjupad granskning
enligt lagen (2023:455) om Utbetalningsmyndighetens granskning av
utbetalningar.
Uppgiftsskyldighet till annan verksamhet inom Skatteverket
5 § Skatteverkets verksamhet med registret ska på begäran av myndighetens beskattningsverksamhet lämna uppgifter ur registret om uppgifterna behövs för att
1. utföra revision och annan kontrollverksamhet, eller
2. för att fullgöra Sveriges åtaganden att lämna upplysningar inom
ramen för Sveriges deltagande i det administrativa samarbetet inom
Europeiska unionen i fråga om beskattning eller andra avtal som medför
en skyldighet att lämna upplysningar i skatteärenden.
Uppgiftsskyldighet till Amla
6 § Skatteverket ska på begäran av Amla lämna uppgifter ur registret
om uppgifterna behövs för gemensamma analyser.
Uppgiftsskyldigheten i första stycket gäller uppgifter om
1. betalkonton,
2. bankkonton med IBAN-nummer,
3. virtuella IBAN,
4. värdepapperskonton,
5. konton för kryptotillgångar,
6. värdefack, och
7. uppgifter om innehavare om innehavarna till 1–6 och, i förekommande fall, företrädare och verkliga huvudmän för innehavare.
Krav vid utlämnande av uppgifter
7§
Uppgiftsskyldigheten enligt 1 och 6 §§ ska fullgöras omedelbart.
5 kap. Personuppgiftsbehandling
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller vid behandling av personuppgifter i Skatteverkets verksamhet med registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN.
Kapitlet gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad
eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register.
Förhållandet till annan reglering
2 § Kapitlet innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande
60
opaginerad Kontrollera mot PDF
av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning.
Vid behandlingen av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen,
om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i
anslutning till lagen.
Personuppgiftsansvarig
3 § Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av
personuppgifter som myndigheten utför i sin verksamhet med registret.
Ändamål
4 § Skatteverket får i sin verksamhet med registret behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sina uppgifter med registret.
5 § Personuppgifter som behandlas enligt 4 § får också behandlas för att
fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller
förordning.
6 § Personuppgifter som behandlas enligt 4 § får också behandlas för
andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett
sätt som är oförenligt med det ändamål för vilket de samlades in.
Tekniska åtgärder
7 § Skatteverket ska föra loggar över personuppgifter som behandlas i
samband med sökningar som görs i registret. Loggarna ska kontrolleras
och följas upp regelbundet.
Första stycket gäller även när registret ingår i bankkontoregistrens
sammankopplingssystem.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om
loggar.
Tillgången till uppgifter ur registret
8 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Åtkomsten till
personuppgifter ska kontrolleras och följas upp regelbundet.
Första stycket gäller även när registret ingår i bankkontoregistrens
sammankopplingssystem.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om
tillgången.
Elektroniskt utlämnande av personuppgifter
9§
Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt.
Längsta tid för behandlingen
10 § Personuppgifter i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN ska med hänsyn till ändamålet med registret få behandlas i fem år
efter det att det konto, värdefack eller virtuella IBAN som uppgifterna hör
till har avslutats eller på annat sätt upphört. Därefter ska personuppgifterna
inte längre få behandlas.
Begränsning av information till den registrerade
11 § Besked om att personuppgifter har lämnats eller ska lämnas ut till
en mottagare får inte lämnas ut till den registrerade.
Begränsning av rätten att göra invändningar
12 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra
invändningar gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna
lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
6 kap. Övriga bestämmelser
Överklagande
1 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Bemyndiganden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. krav på en anmälan om registrering, och
2. vid vilken tidpunkt och hur ofta anmälningar om registrering ska
göras.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Genom lagen upphävs lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem. Den upphävda lagen gäller fram till och med den 9 juli 2032 för
institut som före ikraftträdandet är anslutna till konto- och värdefackssystemet enligt 2 § andra stycket i den upphävda lagen och i den utsträckning motsvarande uppgifter inte har registrerats i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN.
3. Kreditinstitut och finansiella institut som blir registreringsskyldiga i
och med ikraftträdandet av denna lag ska anmäla uppgifter snarast möjligt
efter ikraftträdandet.
62
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.4
Förslag till lag om upphävande av lagen
(1996:1006) om viss finansiell verksamhet
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:1006) om viss finansiell
verksamhet1 ska upphöra att gälla.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överträdelser som har
ägt rum före upphävandet.
1
Lagen omtryckt 2004:319.
Senaste lydelse av lagens rubrik 2025:251.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.5
Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
(1942:740)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om rättegångsbalken (1942:740)
dels att 8 kap. 2 och 7 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 8 kap. 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
2 §2
Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som
1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen,
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till
domarämbete,
3. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och
teoretisk utbildning,
4. har gjort sig känd för red4. har gjort sig känd för redbarhet, och
barhet,
5. uppfyller kraven i 4 kap. 2 §
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, och
5. även i övrigt bedöms lämplig
6. även i övrigt bedöms lämplig
att utöva advokatverksamhet.
att utöva advokatverksamhet.
Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från
antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller
antagningskraven enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är
auktoriserad som advokat i en annan stat i enlighet med där gällande
bestämmelser.
Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en
stat inom Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
eller i Schweiz och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han
eller hon har tillräckliga kunskaper om den svenska rättsordningen, ska
anses uppfylla kraven enligt första stycket 2 och 3. Detsamma gäller den
som registrerats enligt 2 a § och som därefter under minst tre år bedrivit
faktisk och regelbunden advokatverksamhet i Sverige, under förutsättning
antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt eller att, om
verksamheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den registrerade på
annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att antas
till ledamot i samfundet.
1
64
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2008:420.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som har blivit auktoriserad
som advokat i Danmark, Finland,
Island eller Norge i enlighet med
där gällande bestämmelser och som
därefter under minst tre år på ett
tillfredsställande sätt har tjänstgjort
som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska anses uppfylla
kraven enligt första stycket 2–5.
Den som har blivit auktoriserad
som advokat i Danmark, Finland,
Island eller Norge i enlighet med
där gällande bestämmelser och som
därefter under minst tre år på ett
tillfredsställande sätt har tjänstgjort
som biträdande jurist på advokatbyrå i Sverige ska anses uppfylla
kraven enligt första stycket 2–4,
och 6.
Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till
ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller
ekonomiskt biträde i vissa fall är förbjuden att lämna juridiskt eller
ekonomiskt biträde.
Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till
ledamot. Detsamma gäller den som annars är anställd hos någon annan än
advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag.
7 §3
En advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars
förfar oredligt ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan
advokat som avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får advokaten i stället tilldelas en varning.
En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får
meddelas en varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen
försvårande, får advokaten uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en
sådan advokat som avses i 2 a §, registreringen upphävas.
En advokat som tilldelas en
En advokat som tilldelas en
varning får, om det finns särskilda varning får, om det finns särskilda
skäl, även åläggas att betala en skäl, även åläggas att betala en
straffavgift till samfundet med lägst straffavgift till samfundet med lägst
tiotusen och högst tvåhundra- tiotusen och högst tvåhundrafemtiotusen kronor. Till den del en femtiotusen kronor.
varning avser en överträdelse av en
bestämmelse i 2–6 kap. lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism gäller i stället för
straffavgift det som föreskrivs om
sanktionsavgift i 7 a kap. 5–11 §§
den lagen.
Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela
en advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig
eller olämplig.
En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en
sådan omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte
stycket inte får antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som
3
Senaste lydelse 2023:770.
avses i 2 § sjätte stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten
inte träder ur samfundet, trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska
styrelsen besluta om hans eller hennes uteslutning. Detsamma gäller om
en advokat inte längre uppfyller hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1
och styrelsen inte medger att han eller hon får stå kvar som ledamot av
samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad enligt 2 a § fråntas
rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är auktoriserad,
ska styrelsen upphäva registreringen.
I beslutet om uteslutning ur samfundet får det föreskrivas att beslutet
genast ska verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte
åtalas av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det
är påkallat från allmän synpunkt.
9a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt
tillsyn över och ingripanden mot
advokater och advokatbolag finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
Ett ingripande enligt lagen om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism mot en
juridisk person i vilken en advokat
är anställd hindrar inte att disciplinära åtgärder vidtas mot advokaten enligt detta kapitel.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
66
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.6
Förslag till lag om ändring i jordabalken
(1970:994)
Härigenom föreskrivs1 att 20 kap. 7 § och 21 kap. 3 § jordabalken
(1970:994)2 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
20 kap.
7 §3
Förekommer inte någon sådan omständighet som avses i 6 §, ska lagfartsansökan förklaras vilande, om
1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen
inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myndighet,
2. fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte föreligger,
3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten
eller om bättre rätt till denna,
4. lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte
fått laga kraft,
5. vid förvärv genom legat detta inte utgetts,
6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,
7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons
samtycke, dock endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen var upptaget
på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,
9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens
bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,
10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har
registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,
11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,
12. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd,
13. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser
viss tid som inte överstiger två år från den dag då gåvohandlingen
upprättades,
14. ansökan i fråga om en fysisk person inte innehåller uppgift om förvärvarens person- eller samordningsnummer,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Balken omtryckt 1971:1209.
3
Senaste lydelse 2026:479.
15. ansökan i fråga om en juridisk person inte innehåller uppgift om förvärvarens organisationsnummer, eller
16. förvärvaren inte har anmält
16. förvärvaren inte har anmält
uppgifter
för
registrering
i uppgifter
för
registrering
i
Bolagsverkets register över verkliga Bolagsverkets register över verkliga
huvudmän eller motsvarande sådant huvudmän eller motsvarande sådant
register i en annan stat inom register i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbets- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt lagen (2017:631) om området, trots att det finns en sådan
registrering av verkliga huvudmän, skyldighet.
trots att det finns en sådan
skyldighet.
Första stycket 14 gäller inte om en förvärvare har avlidit innan beslut om
lagfart fattats.
21 kap.
3 §4
Förekommer inte någon sådan omständighet som avses i 2 §, ska ansökan
om inskrivning förklaras vilande, om
1. ansökan om lagfart för upplåtaren är vilandeförklarad,
2. rättegång pågår om upplåtelsens giltighet eller om hävning eller
återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,
3. upplåtelsens giltighet enligt lag är beroende av myndighets tillstånd,
4. ansökan i fråga om en fysisk person inte innehåller uppgift om
tomträttshavarens person- eller samordningsnummer,
5. ansökan i fråga om en juridisk person inte innehåller uppgift om
tomträttshavarens organisationsnummer, eller
6. tomträttshavaren inte har anmält
6. tomträttshavaren inte har anmält
uppgifter för registrering i Bolags- uppgifter för registrering i Bolagsverkets register över verkliga verkets register över verkliga
huvudmän eller motsvarande sådant huvudmän eller motsvarande sådant
register i en annan stat inom register i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbets- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt lagen (2017:631) om området, trots att det finns en sådan
registrering av verkliga huvudmän, skyldighet.
trots att det finns en sådan skyldighet.
Första stycket 4 gäller inte om en tomträttshavare har avlidit innan beslut
om inskrivning fattats.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
68
4
Senaste lydelse 2026:479.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.7
Förslag till lag om ändring i pantbankslagen
(1995:1000)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om pantbankslagen (1995:1000)2
dels att 24 a, 25 a, 26 a och 27 a §§ ska upphöra att gälla,
dels att 4, 5, 24, 28, 33 och 35 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2b§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt
tillsyn över och ingripanden mot
den som bedriver pantbanksverksamhet finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
4 §3
Tillstånd ska ges om företaget
Tillstånd ska ges om
med hänsyn till organisation, ledning och ägare med bestämmande
inflytande kan antas komma att
bedriva en sund pantbanksverksamhet och i övrigt uppfylla kraven
enligt bestämmelserna i denna lag,
lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
24 a § 2017:636
25 a § 2017:636
26 a § 2017:636
27 a § 2017:636.
3
Senaste lydelse 2017:636.
terrorism och föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
1. det med hänsyn till organisation, ledning och ägare med bestämmande inflytande finns skäl att
anta att den planerade verksamheten kommer att drivas
a) på ett sätt som är sunt, och
b) i enlighet med denna lag och
andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, och
2. den myndighet som utövar
tillsyn enligt lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism bedömer
att kravet i 4 kap. 2 § första stycket
den lagen är uppfyllt.
Tillstånd till ett utländskt företag får ges endast om företaget i det land
där det har sitt säte bedriver pantbanksverksamhet och står under tillsyn av
behörig myndighet.
5 §4
Frågan om tillstånd prövas av
Frågan om tillstånd prövas av
länsstyrelsen. Om länsstyrelsen länsstyrelsen. Om länsstyrelsen
meddelar tillstånd ska den läns- meddelar tillstånd ska den inforstyrelse som avses i 24 a § under- mera den myndighet som utövar
rättas om beslutet.
tillsyn över den som driver pantbanksverksamhet enligt lagen
(2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism om beslutet.
Innan en pantbank öppnar ett nytt kontor, ska anmälan göras till länsstyrelsen.
24 §5
En pantbank står under tillsyn av
Länsstyrelsen har tillsyn över
länsstyrelsen.
den som bedriver pantbankverksamhet. Genom tillsynen kontrolleras att verksamheten bedrivs
enligt denna lag.
28 §6
Ett tillstånd att bedriva pantbanksverksamhet ska återkallas av länsstyrelsen om
1. företaget inom ett år efter tillståndsbeslutet inte har börjat driva
verksamheten eller dessförinnan har förklarat sig avstå från tillståndet,
4
Senaste lydelse 2017:636.
Senaste lydelse 2012:86.
6
Senaste lydelse 2017:636. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
5
70
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte har drivit någon
verksamhet,
3. företaget genom att överträda
3. företaget genom att överträda
bestämmelser i denna lag eller bestämmelser i denna lag eller på
någon annan författning eller på något annat sätt visat sig inte
något annat sätt visat sig inte uppfylla kravet på en sund
uppfylla kravet på en sund pantbanksverksamhet, eller
pantbanksverksamhet, eller
4. den länsstyrelse som avses i
4. den myndighet som utövar
24 a § har förelagt företaget att tillsyn över den som driver pantupphöra med verksamheten och banksverksamhet enligt lagen
detta beslut har fått laga kraft.
(2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism har förelagt företaget att
upphöra med verksamheten och
beslutet har fått laga kraft.
Den länsstyrelse som avses i
24 a § ska underrätta den tillståndsgivande länsstyrelsen när ett
beslut att förelägga företaget att
upphöra med sin verksamhet har
fattats och när beslutet har fått laga
kraft.
33 §
Pantbanker som är verksamma i
Pantbanker som är verksamma i
Sverige skall till länsstyrelsen Sverige ska till länsstyrelsen betala
betala avgifter för finansiering av avgifter för finansiering av
länsstyrelsens verksamhet enligt länsstyrelsens verksamhet enligt
denna lag.
denna lag och andra författningar
som reglerar länsstyrelsens tillsyn
över pantbanker.
Regeringen får meddela närmare
Regeringen
får
meddela
föreskrifter om dessa avgifter.
föreskrifter om dessa avgifter.
35 §7
Länsstyrelsens beslut enligt 30 §
Länsstyrelsens beslut enligt 30 §
andra stycket eller enligt 7 kap. 5 § andra stycket får inte överklagas.
första stycket lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism eller
beslut om sanktionsföreläggande
får inte överklagas.
Andra beslut som länsstyrelsen meddelar enligt denna lag får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
7
Senaste lydelse 2017:636.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
72
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.8
Förslag till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
Härigenom föreskrivs1 att 7 kap. 5 a § och 9 kap. 2 § sparbankslagen
(1987:619)2 ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt SFS 2026:1057
Föreslagen lydelse
7 kap.
5a§
Finansinspektionen ska vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att
verkställa avtalet om fusion pröva om
1. sparbanken efter fusionen har en tillfredsställande kontroll över sin
verksamhet, särskilt när det gäller de risker som den är eller kan bli
exponerad för,
2. fusionen kan anses förenlig med intresset hos de som är insättare i
eller i övrigt har fordringar på de sparbanker som berörs av fusionen, samt
om fusionen framstår som ändamålsenlig från allmän synpunkt,
3. det finns skäl att anta att sparbankens verksamhet efter fusionen
bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar
som reglerar verksamheten, och
4. det finns skäl att anta att fusionen har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt
beakta
1. sparbankernas anseende, och
2. om sparbankernas verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §3
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Lagen omtryckt 1996:1005.
3
Senaste lydelse 2017:632.
En revisor, en lekmannarevisor
eller en granskare i en sparbank är
ersättningsskyldig
enligt
de
grunder som anges i 1 §. Han eller
hon ska även ersätta skada som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
vållas av en medhjälpare. I de fall
som avses i 4 a kap. 21 § första
stycket 3 och 4 b kap. 19 § andra
stycket denna lag samt 4 kap. 3 och
6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism svarar dock revisorn,
lekmannarevisorn eller granskaren
endast för skada på grund av
oriktiga uppgifter som han eller hon
eller en medhjälpare har haft skälig
anledning att anta var oriktiga.
En revisor, en lekmannarevisor
eller en granskare i en sparbank är
ersättningsskyldig
enligt
de
grunder som anges i 1 §. Han eller
hon ska även ersätta skada som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
vållas av en medhjälpare. I de fall
som avses i 4 a kap. 21 § första
stycket 3 och 4 b kap. 19 § andra
stycket denna lag, artikel 69 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism och
2 kap. 4 § lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism svarar
dock revisorn, lekmannarevisorn
eller granskaren endast för skada på
grund av oriktiga uppgifter som han
eller hon eller en medhjälpare har
haft skälig anledning att anta var
oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller granskare, är det detta
bolag och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är
ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
74
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.9
Förslag till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220)
Härigenom föreskrivs1 att 4 kap. 17 § och 5 kap. 2 § stiftelselagen
(1994:1220) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
17 §2
En revisor som är en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett
registrerat revisionsbolag ska vidta de åtgärder som anges i 18 och 19 §§,
om revisorn finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot i stiftelsen
eller en styrelseledamot, verkställande direktör eller bolagsman hos
förvaltaren inom ramen för stiftelsens verksamhet har gjort sig skyldig till
brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1 och 3–5 §§ och 11 kap. 1, 2, 4 och 5 §§
brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff
för penningtvättsbrott.
Revisorn ska även vidta de åtgärder som anges i 18 och 19 §§, om
revisorn finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för stiftelsens
verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap. 5 a–5 e §§
brottsbalken.
Om revisorn finner att en
Om revisorn finner att en
misstanke av det slag som avses i misstanke av det slag som avses i
första eller andra stycket bör första eller andra stycket bör
föranleda att uppgifter lämnas föranleda att uppgifter lämnas
enligt 4 kap. 3 och 6 §§ lagen enligt artikel 69 i Europaparla(2017:630) om åtgärder mot mentets och rådets förordning (EU)
penningtvätt och finansiering av 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
terrorism, ska dock åtgärder enligt åtgärder för att förhindra att det
18 och 19 §§ inte vidtas.
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism och 2 kap. 4 § lagen
(2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, ska dock åtgärder enligt
18 och 19 §§ inte vidtas.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2024:1114.
5 kap.
2 §3
En revisor är ersättningsskyldig
En revisor är ersättningsskyldig
enligt de grunder som anges i 1 §. enligt de grunder som anges i 1 §.
Revisorn ansvarar även för skada Revisorn ansvarar även för skada
som
uppsåtligen
eller
av som
uppsåtligen
eller
av
oaktsamhet orsakas av revisorns oaktsamhet orsakas av revisorns
medhjälpare. I fall som avses i medhjälpare. I fall som avses i
4 kap. 15 § andra stycket 2 denna 4 kap. 15 § andra stycket 2 denna
lag och 4 kap. 3 och 6 §§ lagen lag, artikel 69 i Europaparla(2017:630) om åtgärder mot mentets och rådets förordning (EU)
penningtvätt och finansiering av 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
terrorism svarar dock revisorn åtgärder för att förhindra att det
endast för skada på grund av finansiella systemet används för
oriktiga uppgifter som revisorn penningtvätt eller finansiering av
eller revisorns medhjälpare har haft terrorism och 2 kap. 4 § lagen
skälig anledning att anta var (2027:000) om åtgärder mot
oriktiga.
penningtvätt och finansiering av
terrorism svarar dock revisorn
endast för skada på grund av
oriktiga uppgifter som revisorn
eller revisorns medhjälpare har haft
skälig anledning att anta var
oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är
huvudansvarig för revisionen som är ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
76
3
Senaste lydelse 2017:635.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.10
Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571)
om insättningsgarantin
Härigenom föreskrivs1 att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgarantin
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §2
Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning
enligt garantin:
1. en bank,
2. ett kreditmarknadsföretag,
3. ett värdepappersbolag,
4. ett försäkringsföretag,
5. ett återförsäkringsföretag,
6. ett tjänstepensionsföretag,
7. en understödsförening,
8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse,
9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,
10. en pensionsfond,
11. en region, en kommun eller en statlig myndighet, eller
12. en insättare som inte har
12. en insättare som inte har
identifierats
enligt
lagen identifierats enligt Europaparla(2017:630) om åtgärder mot mentets och rådets förordning (EU)
penningtvätt och finansiering av 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
terrorism.
åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2019:893.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.11
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293)
om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs1 att 4 kap. 5 § lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
5 §2
En försäkringsgivare från tredje land ska beviljas koncession och dess
företrädare ska godkännas, om ansökan uppfyller de krav som ställs i 4 §
och
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i
denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. den som kommer att ha ett sådant kvalificerat innehav i en
försäkringsgivare som avses i 1 kap. 1 och 16 §§ försäkringsrörelselagen
(2010:2043) bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av en försäkringsgivare, och
3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall
där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga
insikter och erfarenhet för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare
och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Vid bedömningen enligt första stycket 2 av om en innehavare är lämplig
ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om
det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att försäkringsgivarens verksamhet
drivs på ett sätt som är förenligt md kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar verksamheten, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
1
78
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2022:671.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon
ytterligare försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda
omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande
räkenskapsårets slut.
Koncession ska meddelas i enlighet med den indelning som anges i
2 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.12
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620)
om belastningsregister
Härigenom föreskrivs1 att 9 a § lagen (1998:620) om belastningsregister
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 a §2
Regeringen får meddela föreRegeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur skrifter om att personuppgifter ur
belastningsregistret ska lämnas ut belastningsregistret ska lämnas ut
om det begärs av Sveriges advokat- om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller disciplin- samfunds styrelse eller disciplinnämnd för tillsyn över att advokater nämnd för tillsyn över att advokater
och advokatbolag fullgör sina och advokatbolag fullgör sina
skyldigheter
enligt
lagen skyldigheter enligt
(2017:630) om åtgärder mot
– Europaparlamentets
och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism.
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
1
80
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen
2
Senaste lydelse 2019:606.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.13
Förslag till lag om ändring i revisionslagen
(1999:1079)
Härigenom föreskrivs1 att 37 § revisionslagen (1999:1079) ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
37 §2
En revisor som när han eller hon
En revisor som när han eller hon
fullgör sitt uppdrag uppsåtligen fullgör sitt uppdrag uppsåtligen
eller av oaktsamhet skadar eller av oaktsamhet skadar
företaget ska ersätta skadan. företaget ska ersätta skadan.
Detsamma gäller när skadan Detsamma gäller när skadan
tillfogas någon annan genom tillfogas någon annan genom
överträdelse av denna lag eller överträdelse av denna lag eller
tillämplig lag om årsredovisning. tillämplig lag om årsredovisning.
En revisor ska även ersätta skada En revisor ska även ersätta skada
som
uppsåtligen
eller
av som
uppsåtligen
eller
av
oaktsamhet vållas av revisorns oaktsamhet vållas av revisorns
medhjälpare. I fall som avses i 36 § medhjälpare. I fall som avses i 36 §
andra stycket denna lag och 4 kap. andra stycket denna lag, artikel 69 i
3 och 6 §§ lagen (2017:630) om Europaparlamentets och rådets
åtgärder mot penningtvätt och förordning (EU) 2024/1624 av den
finansiering av terrorism svarar 31 maj 2024 om åtgärder för att
dock revisorn endast för skada på förhindra att det finansiella
grund av oriktiga uppgifter som systemet används för penningtvätt
revisorn
eller
revisorns eller finansiering av terrorism och
medhjälpare har haft skälig 2 kap. 4 § lagen (2027:000) om
anledning att anta var oriktiga.
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism svarar
dock revisorn endast för skada på
grund av oriktiga uppgifter som
revisorn
eller
revisorns
medhjälpare har haft skälig
anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor, är det detta bolag och den
som är huvudansvarig för revisionen eller granskningen av
hållbarhetsrapporten som är ersättningsskyldiga.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen
2
Senaste lydelse 2024:354.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.14
Förslag till lag om ändring i revisorslagen
(2001:883)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om revisorslagen (2001:883)2
dels att 3 a, 32 j–32 l §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 32 j § ska utgå,
dels att 4, 6, 11, 28 c, 32 b, 32 d, 33 och 34 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 a §, och närmast före den en ny
rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism
2a§
För auktoriserade revisorer,
godkända revisorer och registrerade revisionsbolag och andra
revisionsföretag gäller även
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
Revisorsinspektionen får avstå
ingripande enligt denna lag, om
ingripande görs enligt lagen om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
Ett ingripande enligt lagen om
åtgärder mot penningtvätt och
1
82
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
3 a § 2017:643
32 j § 2017:643
32 k § 2017:643
32 l § 2017:643.
opaginerad Kontrollera mot PDF
finansiering av terrorism mot en
juridisk person i vilken en
auktoriserad eller godkänd revisor
är anställd hindrar inte att
disciplinära åtgärder vidtas mot
revisorn enligt denna lag.
4 §3
En auktoriserad revisor ska
1. yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet,
2. vara bosatt i Sverige eller i en annan stat inom EES,
3. varken vara i konkurs, ha näringsförbud, ha förvaltare enligt 11 kap.
7 § föräldrabalken, vara förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt
biträde enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall eller vara föremål för någon motsvarande rådighetsinskränkning i en annan stat,
4. ha den utbildning och erfarenhet som behövs för revisionsverksamhet,
5. hos Revisorsinspektionen ha
5. hos Revisorsinspektionen ha
avlagt revisorsexamen, och
avlagt revisorsexamen,
6. vara redbar och i övrigt lämp6. vara redbar och i övrigt lämplig att utöva revisionsverksamhet.
lig att utöva revisionsverksamhet,
och
7. uppfylla kravet i 4 kap. 2 §
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism.
Om det finns särskilda skäl, får Revisorsinspektionen i ett enskilt fall
bevilja undantag från kraven i första stycket 1 och 2.
6 §4
En godkänd revisor ska uppfylla
En godkänd revisor ska uppfylla
de krav som anges i 4 § första de krav som anges i 4 § första
stycket 1–4 och 6.
stycket 1–4, 6 och 7.
Om det finns särskilda skäl, får Revisorsinspektionen i ett enskilt fall
bevilja undantag från kraven i 4 § första stycket 1 och 2.
11 §5
En revisor får utöva revisionsEn revisor får utöva revisionsverksamhet i ett handelsbolag eller verksamhet i ett handelsbolag eller
i ett aktiebolag endast om följande aktiebolag endast om följande villfyra villkor är uppfyllda:
kor är uppfyllda:
En revisor får utöva revisionsverksamhet i ett handelsbolag eller i ett
aktiebolag endast om följande fyra villkor är uppfyllda:
1. Bolaget är inte i konkurs eller likvidation.
2. Bolaget ägs av revisorer eller av ett eller flera registrerade revisionsbolag.
3
Senaste lydelse 2016:1339.
Senaste lydelse 2016:1339.
5
Senaste lydelse 2013:735.
4
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. Bolagets styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och prokurister är revisorer.
4. Bolaget är redbart och i övrigt lämpat att utöva revisionsverksamhet
i.
5. Bolagets ledning och verkliga
huvudmän uppfyller kravet i 4 kap.
2 § första stycket lagen (2027:000)
om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
Vid tillämpningen av första stycket 2 ska med en revisors direkta ägande
jämställas indirekt ägande genom ett eller flera handelsbolag eller
aktiebolag som uppfyller följande tre villkor (ägarbolag):
1. Bolaget ägs av revisorer eller av ett eller flera registrerade revisionsbolag eller av andra ägarbolag.
2. Bolaget utövar inte någon annan verksamhet än
a) revisionsverksamhet,
b) verksamhet som har ett naturligt samband med revisionsverksamhet
eller
c) ägande av revisionsföretag eller annat ägarbolag.
3. Bolagets styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice verkställande direktör, firmatecknare och prokurister är revisorer.
Trots första och andra styckena får revisionsverksamhet också bedrivas
enligt de villkor för registrerade revisionsbolag som föreskrivs i 13–15 §§.
Det som sägs i första stycket 3 och andra stycket 3 avser inte styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som är utsedda enligt lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
28 c §6
Revisorsinspektionen får, om det finns skäl för det, göra en platsundersökning hos en revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
En platsundersökning får endast
En platsundersökning får endast
göras vid tillsyn över
göras vid tillsyn enligt denna lag
över revision av företag av allmänt
intresse.
1. revision av företag av allmänt
intresse, och
2. revisorers och registrerade
revisionsbolags skyldigheter enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism.
32 b §7
En sanktionsavgift för en fysisk person ska fastställas till högst en miljon
kronor.
En sanktionsavgift för en juridisk person ska fastställas till högst två
procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om
6
84
7
Senaste lydelse 2017:643.
Senaste lydelse 2017:430. Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om
uppgifter om omsättning saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
En sanktionsavgift får inte fastställas till ett lägre belopp än femtusen
kronor.
I 32 k § finns en särskild
bestämmelse om sanktionsavgiftens
högsta belopp vid en överträdelse
av lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
32 d §8
Vid valet av disciplinär åtgärd
Vid valet av disciplinär åtgärd
enligt 32, 32 a och 32 j §§ ska enligt 32 och 32 a §§ ska RevisorsRevisorsinspektionen ta särskild inspektionen ta särskild hänsyn till
hänsyn till hur allvarlig överträdel- hur allvarlig överträdelsen är, hur
sen är, hur länge den har pågått och länge den har pågått och graden av
graden av ansvar för den som har ansvar för den som har begått
begått överträdelsen.
överträdelsen.
En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen uteslutande består
i att revisorn inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet gentemot Revisorsinspektionen.
33 §9
Om en auktoriserad revisor inte
Om en auktoriserad revisor inte
längre uppfyller kraven i 4 § eller längre uppfyller kraven i 4 § första
en godkänd revisor inte längre stycket 1–6 eller en godkänd revisor
uppfyller kraven i 6 §, ska inte längre uppfyller kraven i 4 §
auktorisationen eller godkännandet första stycket 1–4 och 6 i enlighet
upphävas.
med vad som anges i 6 §, ska
auktorisationen eller godkännandet
upphävas.
Om det för en revisor inträder
Om en auktoriserad revisor inte
någon omständighet som innebär längre uppfyller kravet i 4 § första
hinder för auktorisation eller god- stycket 7 eller en godkänd revisor
kännande, ska revisorn genast inte längre uppfyller det kravet i
anmäla detta till Revisorsinspek- enlighet med vad som anges i 6 §,
tionen.
gäller vad som följer av 4 kap. 10
och 12 §§ lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
Om det för en revisor inträder
någon omständighet som innebär
hinder för auktorisation eller godkännande, ska revisorn genast
anmäla detta till Revisorsinspektionen.
8
9
Senaste lydelse 2017:643.
Senaste lydelse 2016:1339.
34 §10
Föreskrifterna i 32–32 i §§ gäller i tillämpliga delar även för registrerade
revisionsbolag och revisorer från ett tredjeland. Det som sägs där om
upphävande av auktorisation eller godkännande ska i stället avse upphävande av registrering.
Om ett registrerat revisionsbolag
Om ett registrerat revisionsbolag
inte längre uppfyller de för bolaget inte längre uppfyller de för bolaget
gällande kraven i 10, 11, 13, 14 gällande kraven i 10, 11 första
eller 16 a §, ska registreringen upp- stycket 1–4, 13, 14 eller 16 a §, ska
hävas. Detsamma gäller i fråga om registreringen upphävas. Detsamen revisor från ett tredjeland, om ma gäller i fråga om en revisor från
kraven för registrering enligt 16 b § ett tredjeland, om kraven för regiinte längre är uppfyllda.
strering enligt 16 b § inte längre är
uppfyllda.
Om det för ett registrerat reviOm ett registrerat revisionsbolag
sionsbolag inträder någon omstän- inte längre uppfyller kravet i 11 §
dighet som innebär hinder för regi- första stycket 5, gäller vad som
strering, ska bolaget genast anmäla följer av 4 kap. 10–12 §§ lagen
detta till Revisorsinspektionen. (2027:000) om åtgärder mot penDetsamma gäller för en revisor ningtvätt och finansiering av terrofrån ett tredjeland.
rism.
Om det för ett registrerat revisionsbolag inträder någon omständighet som innebär hinder för
registrering, ska bolaget genast
anmäla detta till Revisorsinspektionen. Detsamma gäller för en
revisor från ett tredjeland.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
.
86
10
Senaste lydelse 2016:1339.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.15
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46)
om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:46) om värdepappersfonder2
dels att 2 kap. 2 §, 11 kap. 3 och 7 §§ och 12 kap. 1 a § ska ha följande
lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 12 §, och närmast före
1 kap. 12 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Förhållandet till annan
lagstiftning
12 §
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
2 kap.
2 §3
Vid bedömningen enligt 1 § 3 av om en innehavare är lämplig ska
dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det
finns skäl att anta att
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563.
3
Senaste lydelse 2022:673.
1. innehavaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs
på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar
som reglerar bolagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett
blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av
innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav
som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av bolaget.
Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett
villkor för tillståndet föreskriva att de tillgångar som ingår i en värdepappersfond ska förvaras här i landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna ska förvaras hos ett utländskt förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 §
tredje stycket.
11 kap.
3 §4
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag
och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn
ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i fondbolaget.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
fondbolaget eller vara verkställande direktör i detta bolag eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag
och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka
risken för
88
4
Senaste lydelse 2022:673.
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid
bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning
uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap.
16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan fondbolaget och
någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av bolaget.
7 §5
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av
aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett
innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i
denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning
inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om
tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att
innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas
av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid
stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
5
Senaste lydelse 2022:673.
Lydelse enligt prop. 2025/26:186,
förslaget i avsnitt 2.3
Föreslagen lydelse
12 kap.
1 a §6
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags
styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av
dem, om fondbolaget
1.har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska
uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond
i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos
Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §,
3. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av
verksamheten enligt 2 kap. 17 § första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket
eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 11
avseende dessa bestämmelser,
4. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som
anges om uppdragsavtal i 2 a kap.,
5. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond
utan att fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §,
6. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla
informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i
enlighet med 4 kap. 15–21 §§,
7. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid
med det som anges i någon av 5 kap. 1, 3–22, 24 eller 25 §§ eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 19, 20, 23 och 24
avseende dessa bestämmelser,
8. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller
andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap.
1 § 23 avseende dessa bestämmelser,
9. utför diskretionär portföljförvaltning i strid med 7 kap. 1 § första
stycket 1,
10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje
stycket låter bli att till Finansin- stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de spektionen anmäla namnen på de
ägare som har ett kvalificerat ägare som har ett kvalificerat
innehav av aktier i bolaget samt innehav av aktier i bolaget samt
storleken på innehavet,
storleken på innehavet, eller
12. har befunnits ansvarigt för en
allvarlig,
upprepad
eller
systematisk överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har
90
6
Senaste lydelse 2026:000.
opaginerad Kontrollera mot PDF
meddelats med stöd av den lagen,
eller
13. har åsidosatt sina skyldig12. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5– heter enligt någon av artiklarna 5–
10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2,
17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23– 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–
25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29,
30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europa- 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning parlamentets och rådets förordning
(EU) 2022/2554.
(EU) 2022/2554.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillståndseller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller
avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den
personen i fråga om dessa aktier.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om bolagets överträdelse
är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år,
eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara
styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare
för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.16
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297)
om bank- och finansieringsrörelse
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse2
dels att 15 kap. 15 a § ska upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 2 §, 14 kap. 2, 2 a och 6 §§ och 15 kap. 1 a §, ska ha
följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/84,
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
1
92
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av 15 kap. 5 a § 2019:1248.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 kap.
2 §3
Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller
finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med
denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda
bestämmelser som behövs med hänsyn till den planerade verksamhetens
omfattning och art,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas
enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav
i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen av ett kreditinstitut,
4. den som ska vara
a) styrelseledamot, verkställande
a) styrelseledamot, verkställande
direktör eller ersättare för någon av direktör eller ersättare för någon av
dem är lämplig för en sådan uppgift dem är lämplig för en sådan uppgift
genom att ha tillräckligt gott genom att ha tillräckligt gott
anseende och tillräcklig insikt, anseende och tillräcklig insikt,
kunskap och erfarenhet för att delta kunskap och erfarenhet för att delta
i ledningen och även i övrigt agera i ledningen och även i övrigt agerar
med ärlighet, integritet och själv- med ärlighet, integritet och självständigt tänkande,
ständigt tänkande,
b) nyckelperson är lämplig för en sådan uppgift genom att ha tillräckligt
gott anseende och tillräcklig insikt, kunskap och erfarenhet för att utöva
betydande inflytande över verksamheten och även i övrigt agerar med
ärlighet och integritet, och
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för
att leda företaget.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig
ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om
det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet
drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
3
Senaste lydelse 2026:1080.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska
det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
1 a kap. 2 § och 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av företaget.
14 kap.
2 §4
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kredit
institut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt.
Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i
kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan
uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att leda institutet,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och
andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot artikel 2.1.1 i Europaparlamentets
penningtvätt och finansiering av och rådets förordning (EU)
terrorism, eller
2024/1624 av den 31 maj 2024 om
åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens
anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på
ledningen i ett sådant företag enligt 1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 § lagen
(2014:968) om särskild till syn över kreditinstitut och värdepappersbolag
respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
94
4
Senaste lydelse 2026:1080.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och
någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av institutet.
2 a §5
Frågan om tillstånd enligt 2 § får avgöras först efter samråd med behörig
myndighet i ett annat land inom EES om förvärvaren är
1. ett i det landet auktoriserat utländskt kreditinstitut, företag för
elektroniska pengar, försäkringsföretag eller värdepappersföretag, eller ett
i det landet hemmahörande förvaltningsbolag som där har tillstånd att
driva verksamhet enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och
andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåt
bara värdepapper (fondföretag),
2. ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller
3. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som
avses i 1.
Inför bedömningen enligt 2 §
Inför bedömningen enligt 2 §
andra stycket 3 ska berörda andra stycket 3 ska berörda
utländska tillsynsmyndigheter få utländska tillsynsmyndigheter få
tillfälle att inom 30 arbetsdagar tillfälle att inom 30 arbetsdagar
lämna synpunkter. Finansinspek- lämna synpunkter. Finansinspektionen ska särskilt beakta om tionen ska särskilt beakta om
förvärvaren är etablerad i ett land förvärvaren är etablerad i ett land
utanför EES som av Europeiska utanför EES som av Europeiska
kommissionen har identifierats kommissionen har identifierats som
som ett högrisktredjeland eller ett högrisktredjeland eller omfattas
omfattas
av
internationella av internationella sanktioner och
sanktioner och inspektionen gör inspektionen gör bedömningen att
bedömningen att det påverkar det påverkar förvärvarens förmåga
förvärvarens förmåga att uppfylla att uppfylla kraven i
kraven i lagen (2017:630) om
– Europaparlamentets
och
åtgärder mot penningtvätt och rådets förordning (EU) 2023/1113
finansiering av terrorism.
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/84,
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024,
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
5
Senaste lydelse 2026:1080.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §6
Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav
av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler
aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i
denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller
gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat
finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 §
lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över
finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har
ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen
besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett
kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda
aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med
beslutet.
15 kap.
1 a §7
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts
styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av
dem, om kreditinstitutet
1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att
lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
6
96
7
Senaste lydelse 2026:1080.
Senaste lydelse 2026:1080.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav
av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven,
4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1, 2, 2 b–3 b, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5, eller kraven som
ställs upp i lagen (2026:226) om begränsning av bostadskrediter,
5. vidtar en åtgärd som kräver tillstånd av Finansinspektionen enligt
denna lag eller tillsynsförordningen
a) utan att ha ett sådant tillstånd,
b) med stöd av ett tillstånd som kreditinstitutet har fått genom att lämna
falska uppgifter, eller
c) där åtgärden inte uppfyller kraven för tillståndet,
6. inte uppfyller kraven på
a) sammansättning, villkor, justeringar och avdrag för kapitalbas enligt
del två i tillsynsförordningen, eller
b) kapitalbas enligt artikel 92.1 i tillsynsförordningen,
7. inte uppfyller kraven för datainsamling och styrning i del tre,
avdelning III, kapitel 2 i tillsyns förordningen,
8. inte uppfyller kraven för riskvägda exponeringsbelopp, kapitalbaskrav och styrformer i del tre, avdelningarna II–VI i tillsynsförordningen,
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar
ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna
430.1–430.3 och 430a i tillsynsförordningen,
10. i strid med
a) artikel 412 i tillsynsförordningen vid upprepade tillfällen eller
systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar, eller
b) artikel 413 eller 428b i tillsynsförordningen låter bli att hålla en stabil
nettofinansieringskvot,
11. inte uppfyller kraven för stora exponeringar mot en kund eller en
grupp av kunder med inbördes anknytning enligt bestämmelserna i del fyra
i tillsynsförordningen,
12. inte uppfyller kraven för beräkning av likviditetstäckningskvoten
och den stabila nettofinansieringskvoten i del sex, avdelningarna I och IV
i tillsynsförordningen och delegerade akter som avses i artikel 460.1 i den
förordningen,
13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig
information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i
tillsynsförordningen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets
kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om
kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när
dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument
som ingår i kapitalbasen,
15. har befunnits ansvarigt för en
allvarlig, upprepad eller systematisk
överträdelse
av
lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
16. har befunnits ansvarigt för en
allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja
överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och om ändring av
direktiv (EU) 2015/849,
17. har tillåtit en styrelseledamot,
verkställande direktören eller en
ersättare för någon av dem att åta
sig ett sådant uppdrag i institutet
eller kvarstå i institutet trots att
kraven i 3 kap. 2 § första stycket
4 a eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§ eller
12 kap.
6 a–6 c §§
eller
i
föreskrifter som har meddelats med
stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är
uppfyllda,
18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 §
låter bli att upprätta eller lämna in
en återhämtningsplan eller en
koncernåterhämtningsplan,
19. i strid med 6 b kap. 11 § låter
bli att anmäla att koncerninternt
finansiellt stöd ska lämnas,
20. i strid med 13 kap. 4 a och
5 a §§ låter bli att underrätta
Finansinspektionen om institutet
fallerar eller sannolikt kommer att
fallera,
21. inte uppfyller kravet på
kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016)
om resolution eller i strid med
28 kap. 1 § samma lag låter bli att
lämna begärda upplysningar till
Riksgäldskontoret,
22. är ett moderföretag enligt
artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen
och inte uppfyller kraven i del tre,
fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen
(2014:968) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå,
23. omfattas av tillståndsplikt
enligt lagen (2003:1223) om
98
15. har tillåtit en styrelseledamot,
verkställande direktören eller en
ersättare för någon av dem att åta
sig ett sådant uppdrag i institutet
eller kvarstå i institutet trots att
kraven i 3 kap. 2 § första stycket
4 a eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§ eller
12 kap.
6 a–6 c §§
eller
i
föreskrifter som har meddelats med
stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är
uppfyllda,
16. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 §
låter bli att upprätta eller lämna in
en återhämtningsplan eller en
koncernåterhämtningsplan,
17. i strid med 6 b kap. 11 § låter
bli att anmäla att koncerninternt
finansiellt stöd ska lämnas,
18. i strid med 13 kap. 4 a och
5 a §§ låter bli att underrätta
Finansinspektionen om institutet
fallerar eller sannolikt kommer att
fallera,
19. inte uppfyller kravet på
kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016)
om resolution eller i strid med
28 kap. 1 § samma lag låter bli att
lämna begärda upplysningar till
Riksgäldskontoret,
20. är ett moderföretag enligt
artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen
och inte uppfyller kraven i del tre,
fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen
(2014:968) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå,
21. omfattas av tillståndsplikt
enligt lagen (2003:1223) om
opaginerad Kontrollera mot PDF
utgivning av säkerställda obligationer och
a) har fått tillstånd att ge ut
säkerställda obligationer genom att
lämna falska uppgifter eller på
något annat otillbörligt sätt,
b) driver
verksamhet
med
säkerställda obligationer utan
tillstånd,
c) ger ut säkerställda obligationer
som inte uppfyller 3 kap. 1, 2, 3, 4,
5, 6, 7, 10, 11 eller 15 § eller 16 §
andra stycket lagen om utgivning
av säkerställda obligationer,
d) låter bli att lämna information
eller lämnar ofullständig eller
felaktig information i strid med
3 kap. 16 § första stycket lagen om
utgivning av säkerställda obligationer, eller
e) vid upprepade tillfällen eller
systematiskt låter bli att hålla
likvida tillgångar i en sådan
likviditetsbuffert som avses i 3 kap.
9 a § lagen om utgivning av
säkerställda obligationer,
24. låter bli att lämna uppgifter
om sin verksamhet med säkerställda obligationer till Finansinspektionen eller lämnar ofullständiga eller felaktiga uppgifter i
strid med 13 kap. 3 §,
25. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5–
10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2,
17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–
25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29,
30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2022/2554,
26. inte uppfyller kraven för
beräkning av bruttosoliditetsgraden
i del sju i tillsynsförordningen, eller
27. låter bli att ansöka om
tillstånd för eller att underrätta om
något av följande enligt 1 a kap. 8,
22, 23, 29, 38, 40 eller 49 § lagen
om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag:
a) tillstånd för förvärv av
väsentligt innehav eller under
utgivning av säkerställda obligationer och
a) har fått tillstånd att ge ut
säkerställda obligationer genom att
lämna falska uppgifter eller på
något annat otillbörligt sätt,
b) driver
verksamhet
med
säkerställda obligationer utan
tillstånd,
c) ger ut säkerställda obligationer
som inte uppfyller 3 kap. 1, 2, 3, 4,
5, 6, 7, 10, 11 eller 15 § eller 16 §
andra stycket lagen om utgivning
av säkerställda obligationer,
d) låter bli att lämna information
eller lämnar ofullständig eller
felaktig information i strid med
3 kap. 16 § första stycket lagen om
utgivning av säkerställda obligationer, eller
e) vid upprepade tillfällen eller
systematiskt låter bli att hålla
likvida tillgångar i en sådan
likviditetsbuffert som avses i 3 kap.
9 a § lagen om utgivning av
säkerställda obligationer,
22. låter bli att lämna uppgifter
om sin verksamhet med säkerställda obligationer till Finansinspektionen eller lämnar ofullständiga eller felaktiga uppgifter i
strid med 13 kap. 3 §,
23. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5–
10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2,
17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–
25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29,
30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2022/2554,
24. inte uppfyller kraven för
beräkning av bruttosoliditetsgraden
i del sju i tillsynsförordningen, eller
25. låter bli att ansöka om
tillstånd för eller att underrätta om
något av följande enligt 1 a kap. 8,
22, 23, 29, 38, 40 eller 49 § lagen
om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag:
a) tillstånd för förvärv av
väsentligt innehav eller under
rättelse om avyttring av väsentligt rättelse om avyttring av väsentligt
innehav,
innehav,
b) tillstånd för väsentlig överb) tillstånd för väsentlig överföring av tillgångar eller skulder,
föring av tillgångar eller skulder,
c) tillstånd för verkställande av
c) tillstånd för verkställande av
fusions- eller delningsplan.
fusions- eller delningsplan.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillståndseller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller
avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte
gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om institutets
överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år,
inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut,
eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet
100
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.17
Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551)
Härigenom föreskrivs1 att 9 kap. 42 §, 25 kap. 11, 24 och 26 §§ och
29 kap. 2 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
42 §2
En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller
hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den
verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig
skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ samt 11 kap. 1, 2, 4 och
5 §§ brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff
för penningtvättsbrott.
En revisor ska även vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han
eller hon finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för bolagets
verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap. 5 a–5 e §§
brottsbalken.
Om revisorn finner att en
Om revisorn finner att en
misstanke av det slag som avses i misstanke av det slag som avses i
första eller andra stycket bör första eller andra stycket bör
föranleda honom eller henne att föranleda honom eller henne att
lämna uppgifter enligt 4 kap. 3 och lämna uppgifter enligt artikel 69 i
6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder Europaparlamentets och rådets
mot penningtvätt och finansiering förordning (EU) 2024/1624 av den
av terrorism, ska dock åtgärder 31 maj 2024 om åtgärder för att
enligt 43 och 44 §§ inte vidtas.
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism eller
2 kap. 4 § lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, ska dock
åtgärder enligt 43 och 44 §§ inte
vidtas.
25 kap.
11 §3
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2017 649.
3
Senaste lydelse 2024:350.
Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till
Bolagsverket om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild
delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning,
revisionsberättelse och granskningsberättelse enligt 8 kap. 3 § första
stycket årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall,
koncernredovisning, koncernrevisionsberättelse och granskningsberättelse för koncernen enligt 8 kap. 16 § samma lag inom elva månader från
räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet ska vara bestämt i kronor i
stället för i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte
står i överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika
aktiebolag, 14 § och bolaget inte inom sex månader från det att beslutet
fick verkan har anmält nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen
och om ökning av aktiekapitalet för registrering, eller
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt
att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna
aktiekapital enligt 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 §.
Bolagsverket får besluta att ett
bolag ska gå i likvidation om
bolaget inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 7 §, 8 §
första stycket, 12 § första stycket
eller 14 § första stycket lagen
(2027:000) om verkliga huvudmän.
Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden
har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som
har påförts enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt
En fråga om likvidation enligt
första
stycket
prövas
av första
stycket
prövas
av
Bolagsverket självmant eller på Bolagsverket självmant eller på
ansökan
av
styrelsen,
en ansökan
av
styrelsen,
en
styrelseledamot, den verkställande styrelseledamot, den verkställande
direktören, en aktieägare, en direktören, en aktieägare, en
borgenär eller, i sådana fall som borgenär eller, i sådana fall som
avses i första stycket 1, någon avses i första stycket 1, någon
annan vars rätt är beroende av att annan vars rätt är beroende av att
det finns någon som kan företräda det finns någon som kan företräda
bolaget.
bolaget. En fråga om likvidation
enligt andra stycket prövas av
Bolagsverket självmant.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
24 §4
I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga bolaget samt
aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett
skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid.
102
4
Senaste lydelse 2010:1977.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt
38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra
föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången
av den utsatta tiden.
Ett föreläggande enligt första
stycket ska endast riktas mot
bolaget om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
26 §
Om Bolagsverket självmant
Om Bolagsverket självmant
meddelar bolaget ett likvidations- meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande som grundar sig på föreläggande som grundar sig på
11 § första stycket 1, skall bolaget 11 § första stycket 1 eller andra
förpliktas att betala en särskild stycket, ska bolaget förpliktas att
avgift för kostnaderna i likvida- betala en särskild avgift för kosttionsärendet.
naderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala
Bolaget får förpliktas att betala
en avgift enligt första stycket en avgift enligt första stycket
endast om Bolagsverket senast sex endast om Bolagsverket senast sex
veckor innan föreläggandet med- veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse delades har skickat en påminnelse
till bolaget på dess senast anmälda till bolaget på dess senast anmälda
postadress om den brist som före- postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen skall läggandet avser. Påminnelsen ska
innehålla en upplysning om att innehålla en upplysning om att
bolaget kan bli skyldigt att betala bolaget kan bli skyldigt att betala
en avgift om bristen inte avhjälps.
en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likviOm det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns dationsärendet att det inte fanns
grund för tvångslikvidation när grund för tvångslikvidation när
föreläggandet meddelades, skall föreläggandet meddelades, ska
avgiftsbeslutet upphävas.
avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
29 kap.
2 §5
En revisor, lekmannarevisor eller
En revisor, lekmannarevisor eller
särskild granskare är ersättnings- särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder som skyldig enligt de grunder som
anges i 1 §. Han eller hon ska även anges i 1 §. Han eller hon ska även
ersätta skada som hans eller hennes ersätta skada som hans eller hennes
medhjälpare uppsåtligen eller av medhjälpare uppsåtligen eller av
oaktsamhet orsakar. I de fall som oaktsamhet orsakar. I de fall som
avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra
stycket och 10 kap. 18 § andra stycket och 10 kap. 18 § andra
stycket denna lag och 4 kap. 3 och stycket denna lag och artikel 69 i
6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder Europaparlamentets och rådets
5
Senaste lydelse 2024:350.
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism ansvarar dock
revisorn, lekmannarevisorn eller
den särskilda granskaren endast för
skada på grund av oriktiga
uppgifter som han eller hon eller en
medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism och
2 kap. 4 § lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism ansvarar
dock revisorn, lekmannarevisorn
eller den särskilda granskaren
endast för skada på grund av
oriktiga uppgifter som han eller hon
eller en medhjälpare har haft skälig
anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är
det detta bolag och den som är huvudansvarig för revisionen, granskningen
av en hållbarhetsrapport eller den särskilda granskningen som är
ersättningsskyldiga.
Första och andra styckena gäller även för den revisor eller oberoende
sakkunniga som utför granskning i samband med ett gränsöverskridande
förfarande enligt 23, 24 eller 24 a kap.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
104
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.18
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
dels att 3 kap. 2 §, 12 kap. 3 §, 13 kap. 12 §, 14 kap. 3 a §, 24 kap. 3 och
7 §§ och 25 kap. 12 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 c §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1c§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
3 kap.
2 §2
Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets
verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och
andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2022:676.
opaginerad Kontrollera mot PDF
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska
det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en
effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.
12 kap.
3 §3
Vid bedömningen enligt 2 § 3 av om en innehavare är lämplig ska
dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det
finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att börsens verksamhet drivs på ett
sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
13 kap.
12 §4
En börs får driva annan verksamhet som har nära samband med den
verksamhet som tillståndet omfattar.
En börs får också efter tillstånd av Finansinspektionen
1. driva en handelsplattform, och
2. driva en auktionsplattform för
2. driva en auktionsplattform för
handel med utsläppsrätter som en handel med utsläppsrätter som en
reglerad marknad i enlighet med reglerad marknad i enlighet med
kommissionens förordning (EU) nr kommissionens
delegerade
1031/2010 av den 12 november förordning (EU) 2023/2830 av den
3
106
4
Senaste lydelse 2022:676.
Senaste lydelse 2017:679.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av
auktionering av utsläppsrätter för
växthusgaser i enlighet med
Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/87/EG om ett system
för handel med utsläppsrätter för
växthusgaser inom gemenskapen.
17 oktober 2023 om komplettering
av Europaparlamentets och rådets
direktiv
2003/87/EG
genom
fastställande av regler om
tidsschema, administration och
andra aspekter av auktionering av
utsläppsrätter för växthusgaser.
För verksamhet enligt andra stycket 1 ska 8 kap. 21 § och 11 kap. gälla.
Det som anges i 8 kap. 21 § och 11 kap. om värdepappersinstitut ska då
avse börs.
För verksamhet enligt andra stycket 2 ska bestämmelserna i denna lag
om reglerade marknader gälla.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ge tillstånd till en
börs att driva även annan verksamhet.
14 kap.
3 a §5
Särskilda
bestämmelser
om Särskilda
bestämmelser
om
deltagare i handeln på en reglerad deltagare i handeln på en reglerad
marknad när det är fråga om marknad när det är fråga om
auktionering av utsläppsrätter på en auktionering av utsläppsrätter på en
auktionsplattform finns i artiklarna auktionsplattform finns i artiklarna
15–21 i förordning (EU) nr 15–21
i
förordning
(EU)
1031/2010.
2023/2830.
Lydelse enligt prop. 2025/26:253,
förslaget i 2.13
Föreslagen lydelse
24 kap.
3 §6
Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett
värdepappersbolag eller en börs och det kan antas att det tilltänkta
förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika
påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget eller börsen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
värdepappersbolaget eller börsen eller vara verkställande direktör i detta
företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och
erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag eller en börs
och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin
helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
värdepappersbolagets eller börsens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt
5
6
Senaste lydelse 2012:375.
Senaste lydelse 2026:000.
med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska
det vid bedömningen av för värvarens anseende särskilt beaktas om dess
ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära
förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om
förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
7 §7
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av
aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar
än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
värdepappersbolagets eller börsens verksamhet drivs på ett sätt som är
förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning
inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över
kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
108
7
Senaste lydelse 2026:000.
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har
ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen
besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller
andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda
aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med
beslutet.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
25 kap.
12 §8
Finansinspektionen får förelägga
Finansinspektionen får förelägga
ett utländskt värdepappersföretag ett utländskt värdepappersföretag
som hör hemma inom EES och som som hör hemma inom EES och som
driver verksamhet från filial i driver verksamhet från filial i
Sverige, att göra rättelse om det Sverige, att göra rättelse om det
överträder någon av följande överträder någon av följande
bestämmelser eller föreskrifter som bestämmelser eller föreskrifter som
hänför sig till någon av dem:
hänför sig till någon av dem:
– 8 kap. 15–20 och 32 §§,
– 8 kap. 15–20 och 32 §§, och
– 9 kap. 1, 10–12, 14–30, 31–36,
– 9 kap. 1, 10–12, 14–30, 31–36,
38 och 39 §§, och
38 och 39 §§.
– lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism eller föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen.
Ett föreläggande ska också utfärdas om företaget åsidosätter sina
skyldigheter enligt någon av artiklarna 14–26 i förordningen om
marknader för finansiella instrument.
Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen
underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas
ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets
hemland. Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten ska omedelbart informeras när ett förbud
meddelas.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
8
Senaste lydelse 2025:316.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.19
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400)
dels att 10 kap. 5 c §, 18 kap 19 §, 21 kap. 4 b §, 30 kap. 16 och 23 a §§,
36 kap. 4 §, 40 kap. 8 § och rubriken närmast före 10 kap. 5 c § ska ha
följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 18 kap. 18 d §, 30 kap. 16 a
och 17 a §§ och 40 kap. 7 h §, och närmast före 18 kap. 18 d §, 30 kap.
17 a § och 40 kap 7 h § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
Samverkan mot penningtvätt och
finansiering av terrorism
Åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism
5 c §2
Sekretess hindrar inte att en
Sekretess hindrar inte att en
uppgift lämnas till en enskild eller uppgift lämnas till en enskild eller
en myndighet enligt 4 a kap. 3 § en myndighet enligt artikel 75 i
lagen (2017:630) om åtgärder mot Europaparlamentets och rådets
penningtvätt och finansiering av förordning (EU) 2024/1624 av den
terrorism.
31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism eller
5 kap. 15 §, 7 kap. 7 §, 8 kap. 2 §
eller 9 kap. 4 § lagen (2027:000)
om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
18 kap.
Förfrågningar om uppgifter ur
registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN
1
110
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019
om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell information
och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra vissa brott och om
upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2024/1654 av den 31 maj 2024.
2
Senaste lydelse 2022:1538.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18 d §
Sekretess gäller för uppgifter om
brottsbekämpande myndigheters
förfrågningar om uppgifter ur registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN, om det kan antas att
syftet med förfrågan motverkas om
uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling
gäller sekretessen i högst fem år.
19 §3
Den tystnadsplikt som följer av
Den tystnadsplikt som följer av
5–7, 8, 8 b, 9 och 10 §§, 11 § första 5–7, 8, 8 b, 9 och 10 §§, 11 § första
stycket, 12, 12 a och 13 §§ in- stycket, 12, 12 a,13 och 18 d §§
skränker rätten enligt 1 kap. 1 och inskränker rätten enligt 1 kap. 1
7 §§ tryckfrihetsförordningen och och 7 §§ tryckfrihetsförordningen
1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihets- och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandegrundlagen att meddela och offent- frihetsgrundlagen att meddela och
liggöra uppgifter.
offentliggöra uppgifter.
Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av
försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk
kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation,
hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller
åklagare eller inhämtning av uppgifter enligt lagen (2012:278) om
inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Den tystnadsplikt som följer av 17 § inskränker rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av
försändelse på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk
kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation,
hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol eller åklagare.
Att den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ i vissa fall inskränker rätten
att meddela och offentliggöra uppgifter utöver det som anges i andra
stycket följer av 7 kap. 10 §, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1
och andra stycket tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första
stycket 1 och andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.
21 kap.
4 b §4
Sekretessen enligt 3 § första stycket hindrar inte att uppgift om en
enskilds bostadsadress i registret över verkliga huvudmän lämnas till
3
4
Senaste lydelse 2025:1508.
Senaste lydelse (2026:317).
1. ett utländskt organ enligt
3 kap. 9 c § första stycket lagen
(2017:631) om registrering av
verkliga huvudmän eller ett svenskt
eller utländskt självreglerande
organ enligt samma paragraf, eller
1. ett utländskt organ enligt
6 kap. 3 § lagen (2027:00) om
verkliga huvudmän eller ett svenskt
eller utländskt självreglerande
organ enligt samma paragraf, eller
2. en ansvarig enhet enligt artikel 3.3 b i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism, som i hemlandet har en offentlig funktion.
30 kap.
16 §5
Sekretess gäller i ärende om
Sekretess gäller i ärende om
någons inträde i Advokatsam- någons inträde i Advokatsamfundet, om disciplinärt ingripande fundet, om disciplinärt ingripande
mot en advokat eller om en mot en advokat eller om en
advokats uteslutning ur samfundet advokats uteslutning ur samfundet
för uppgift om hans eller hennes för uppgift om hans eller hennes
ekonomiska ställning eller om ekonomiska ställning eller om
annans personliga eller ekonomiska annans personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att förhållanden, om det kan antas att
den som uppgiften rör lider skada den som uppgiften rör lider skada
eller men om uppgiften röjs. eller men om uppgiften röjs.
Detsamma gäller i ärende enligt
7 a kap. lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
16 a §
Sekretess gäller i ärende om
tillsyn eller ingripande mot en
advokat eller advokatbolag enligt
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism
för
uppgift
om
advokatens eller advokatbolagets
ekonomiska ställning eller om
annans
personliga
eller
ekonomiska förhållanden, om det
kan antas att den som uppgiften rör
lider skada eller men om uppgiften
röjs.
Detsamma gäller i verksamhet
som består i övervakning över den
verksamhet med tillsyn över
112
5
Senaste lydelse 2019:607.
opaginerad Kontrollera mot PDF
advokater och advokatbolag som
Sveriges advokatsamfunds styrelse
och disciplinnämnd bedriver enligt
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism.
För uppgift i en allmän handling
gäller sekretessen i högst femtio år.
Lämplighetsprövning för att
förbygga penningtvätt och
finansiering av terrorism
17 a §
Sekretess gäller i ärende om
kontroll av lämplighet för uppgift
om en enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden som
inhämtats från den centrala
databasen som avses i artikel 11.1 i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1620 av den
31 maj 2024 om inrättande av
myndigheten för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av
terrorism och om ändring av
förordningarna
(EU)
nr
1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och
(EU) nr 1095/2010, om det kan
antas att den enskilde eller någon
närstående till denne lider skada
eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling
gäller sekretessen i högst femtio år.
23 a §6
Sekretess gäller i en statlig
Sekretess gäller i en statlig
myndighets verksamhet som består myndighets verksamhet som består
i tillsyn över efterlevnaden av i tillsyn över efterlevnaden av
Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2023/1113 av den förordning (EU) 2023/1113 av den
31 maj 2023 om uppgifter som ska 31 maj 2023 om uppgifter som ska
åtfölja överföringar av medel och åtfölja överföringar av medel och
vissa kryptotillgångar och ändring vissa kryptotillgångar och ändring
av direktiv (EU) 2015/849 och av direktiv (EU) 2015/84, Europalagen (2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
6
Senaste lydelse 2024:1163.
terrorism och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen för
uppgift i en anmälan eller utsaga
om överträdelse av bestämmelse
som gäller för den som
myndighetens verksamhet avser,
om
uppgiften
kan
avslöja
anmälarens identitet.
2024 om åtgärder för att förhindra
att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism, som i hemlandet har
en offentlig funktion, och lagen
(2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen för
uppgift i en anmälan eller utsaga
om överträdelse av bestämmelse
som gäller för den som
myndighetens verksamhet avser,
om
uppgiften
kan
avslöja
anmälarens identitet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretess i högst femtio år.
36 kap.
4 §7
Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon
närstående till denne lider avsevärd skada eller betydande men om
uppgiften röjs och uppgiften förekommer i
1. mål om kollektivavtal, och
2. mål om tillämpningen av
– lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
– lagen (1982:80) om anställningsskydd,
– 6 kap. 7–12 §§ skollagen (2010:800),
– 31–33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning,
– 4–11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,
– 16, 16 a och 17 §§ föräldraledighetslagen (1995:584),
– 3–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av
deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad
anställning,
– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567)
– 6 a kap. lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism,
– lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om
missförhållanden,
– 9 och 10 §§ lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård, eller
– 3 och 4 §§ lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande
familjeskäl.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
114
7
Senaste lydelse 2022:1297.
opaginerad Kontrollera mot PDF
40 kap.
Register över konton, värdefack
och virtuella IBAN
7h§
Sekretess gäller i verksamhet
som avser förande av eller uttag ur
Skatteverkets register över konton,
värdefack och virtuella IBAN enligt
lagen (2027:000) om register över
konton, värdefack och virtuella
IBAN för uppgift om en enskilds
personliga
eller
ekonomiska
förhållanden.
För uppgift i en allmän handling
gäller sekretessen i högst tjugo år.
8 §8
Den tystnadsplikt som följer av 1,
Den tystnadsplikt som följer av 1,
2, 4, 5, 7 d och 7 g §§ inskränker 2, 4, 5, 7 d, 7 g och 7 h §§ inskränrätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ ker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. tryckfrihetsförordningen och 1 kap.
1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrund- 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra lagen att meddela och offentliggöra
uppgifter
uppgifter
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
8
Senaste lydelse 2025:1495.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.20
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751)
om betaltjänster
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster2
dels att 1 kap. 8 §, 3 kap. 13 § och 8 kap. 8 a, 15 a och 23 a §§ ska
upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 7 §, 3 kap. 17 §, 4 a kap. 1 § och 8 kap. 9, 16 a, 21, 23 b23 d och 24 a §§ ska att följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1b§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/84,
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
1
116
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
1 kap. 8 § 2024:1164
3 kap. 13 § 2025:253
8 kap. 8 a § 2024:1164
8 kap. 15 a § 2024:1164
8 kap. 23 a § 2024:1164.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap.
7 §3
Vid bedömningen enligt 6 § första stycket 3 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten drivs
på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar
som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
3 kap.
17 §4
Om ett betalningsinstitut vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud,
ska betalningsinstitutet anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn, adress och personnummer eller motsvarande samt
ombudets unika identifikationskod eller identifikationsnummer om sådana
uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer
eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse
eller är dess verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en
sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är
lämplig att tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för
4. ombudets interna regler för
hur ombudet ska leva upp till de hur ombudet ska leva upp till de
krav som anges i lagen (2017:630) krav som anges i Europaparom åtgärder mot penningtvätt och lamentets och rådets förordning
finansiering av terrorism, och
(EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 och lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, och
3
4
Senaste lydelse 2025:253.
Senaste lydelse 2025:253.
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen
registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §.
Beslut i fråga om registrering ska fattas inom två månader från det att
anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt
tredje stycket har gjorts.
4 a kap.
1 §5
Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut får inte
vägra en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett
betalkonto med sådana grundläggande funktioner enligt 2 § som institutet
eller filialen tillhandahåller andra konsumenter.
Första stycket gäller inte om det
Första stycket gäller inte om det
skulle strida mot lagen (2017:630) skulle strida mot Europaparom åtgärder mot penningtvätt och lamentets och rådets förordning
finansiering av terrorism eller om (EU) 2024/1624 av den 31 maj
det finns särskilda skäl mot att 2024 om åtgärder för att förhindra
tillhandahålla konsumenten ett att det finansiella systemet används
betalkonto.
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller om det finns
särskilda skäl mot att tillhandahålla
konsumenten ett betalkonto.
8 kap.
9 §6
Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur
allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska
tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från
Finansinspektionen får avstå från
ingripande enligt 8–8 b §§ om
ingripande enligt 8 och 8 b §§ om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. betalningsinstitutet gör rättelse eller om den fysiska personen i
betalningsinstitutets ledning verkat för att institutet gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet eller den
fysiska personen i betalningsinstitutets ledning som bedöms vara
tillräckliga.
16 a §7
Frågor om ingripanden mot fysiFrågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 8 a eller 8 b § ska personer enligt 8 b § tas upp av
tas upp av Finansinspektionen Finansinspektionen genom sankgenom sanktionsföreläggande.
tionsföreläggande.
5
Senaste lydelse 2022:1704.
Senaste lydelse 2024:1286.
7
Senaste lydelse 2024:1286.
6
118
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap. 9 a–9 d §§
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
21 §8
Finansinspektionen får förelägga
ett utländskt företag som tillhandahåller betaltjänster i enlighet med
3 kap. 26 § att göra rättelse, om
dess verksamhet med betaltjänster i
Sverige inte drivs enligt gällande
bestämmelser om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller i enlighet med
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2023/1113.
Om ett utländskt företag som i Sverige tillhandahåller betaltjänster från
en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § inte driver denna
verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna lag, ska
Finansinspektionen så snart det kan ske underrätta den behöriga
myndigheten i företagets hemland. Finansinspektionen får förelägga
företaget att göra rättelse om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige
inte drivs i enlighet med 4 och 5–5 b kap.
Om ett företag inte följer ett Om ett företag inte följer ett
föreläggande enligt första eller föreläggande enligt första stycket
andra
stycket
ska ska Finansinspektionen underrätta
Finansinspektionen underrätta den den behöriga myndigheten i
behöriga myndigheten i företagets företagets hemland.
hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att
påbörja nya betalningstransaktioner här i landet. Innan förbud meddelas
ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets
hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan
föregående underrättelse till myndigheten i företagets hemland. Denna ska
dock underrättas så snart det kan ske.
23 b §9
Finansinspektionen ska ingripa
mot någon som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande
direktör eller på motsvarande sätt
företräder betaltjänstleverantören,
eller är ersättare för någon av dem,
om den registrerade betaltjänstleverantören har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot
8
9
Senaste lydelse 2024:1164. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.
Senaste lydelse 2024:1286. Ändringen innebär bl.a. att första och andra styckena tas bort.
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen
eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2023/1113.
Ett ingripande enligt första
stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller
systematisk och personen i fråga
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Finansinspektionen ska även
Finansinspektionen ska ingripa
ingripa mot någon som ingår i en mot någon som ingår i en registreregistrerad betaltjänstleverantörs rad betaltjänstleverantörs styrelse
styrelse eller är dess verkställande eller är dess verkställande direktör
direktör eller på motsvarande sätt eller på motsvarande sätt företräder
företräder betaltjänstleverantören, betaltjänstleverantören, eller är
eller är ersättare för någon av dem, ersättare för någon av dem, om den
om den registrerade betaltjänstleve- registrerade betaltjänstleverantören
rantören har åsidosatt sina skyldig- har åsidosatt sina skyldigheter enheter enligt någon av artiklarna 5– ligt någon av artiklarna 5–10, 11.1–
10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 17, 18.1,
17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23– 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–25, 26.1–
25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 30.1–30.4,
30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europa- 31.12 eller 45 i Europaparlamentets
parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU)
(EU) 2022/2554.
2022/2554.
Ett ingripande enligt tredje
Ett ingripande får ske bara om
stycket får ske bara om den regi- den registrerade betaltjänstleveranstrerade betaltjänstleverantörens törens överträdelse är allvarlig och
överträdelse är allvarlig och den den fysiska personen i fråga
fysiska personen i fråga uppsåt- uppsåtligen eller av grov oaktsamligen eller av grov oaktsamhet het orsakat överträdelsen.
orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år,
inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en registrerad betaltjänstleverantör, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
23 c §10
Vid beslut om ingripande enligt
Vid beslut om ingripande enligt
23 a § andra stycket och 23 b § 23 b § gäller 15 b och 16 a §§.
gäller 15 b och 16 a §§.
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller 18–20 §§.
120
10
Senaste lydelse 2017:652.
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 d §11
Vid valet av åtgärd eller sanktion
Vid valet av åtgärd eller sanktion
enligt 23–23 b §§ och vid bestäm- enligt 23 och 23 b §§ och vid besmande av sanktionsavgiftens stor- tämmande av sanktionsavgiftens
lek ska Finansinspektionen ta hän- storlek ska Finansinspektionen ta
syn till de omständigheter som hänsyn till de omständigheter som
anges i 9 § första stycket, 9 a och anges i 9 § första stycket, 9 a och
16 §§.
16 §§.
24 a §12
Vid beslut om sanktionsavgift
Vid beslut om sanktionsavgift
enligt 24 § första stycket gäller 15 § enligt 24 § första stycket gäller 15 §
i fråga om juridiska personer och i fråga om juridiska personer och
15 b och 16 a §§ och 23 a § andra 15 b och 16 a §§ i fråga om fysiska
stycket i fråga om fysiska personer. personer. Dessutom gäller i fråga
om fysiska personer att sanktionsavgift får beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad
eller systematisk och personen i
fråga uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet orsakat överträdelsen.
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller 18–20 §§.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
11
12
Senaste lydelse 2017:652.
Senaste lydelse 2025:253.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.21
Förslag till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)2
dels att 18 kap. 1 a och 17 a §§ ska upphöra att gälla,
dels att 15 kap. 5 och 14 §§ och 18 kap. 18 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
2a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
15 kap.
5 §3
Vid bedömningen enligt 4 § ska följande beaktas:
1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,
2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
försäkringsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara
ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta
i ledningen av ett försäkringsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en
sådan uppgift,
3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med
denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
1
122
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
18 kap. 1 a § 2017:653.
18 kap. 17 a § 2017:653.
3
Senaste lydelse 2022:683.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
14 §4
Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av
aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett
innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med
kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på
ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket denna lag
respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om
tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen
besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de
omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
4
Senaste lydelse 2022:683.
18 kap.
18 a §5
Frågor om ingripanden mot
Frågor om ingripanden mot
fysiska personer för överträdelser fysiska personer för överträdelser
enligt 1 a eller 1 b § tas upp av enligt 1 b § tas upp av FinansFinansinspektionen genom sank- inspektionen genom sanktionsföretionsföreläggande.
läggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 15 kap. 9 a–9 d §§ lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
124
5
Senaste lydelse 2024:1287.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.22
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755)
om elektroniska pengar
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2011:755) om elektroniska
pengar2
dels att 3 kap. 13 § och 5 kap. 8 a och 15 a §§ ska upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 7 §, 3 kap. 18 § och 5 kap. 9, 16 a och 21 §§ ska ha
följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/84,
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
3 kap. 13 § 2017:655
5 kap. 8 a § 2024:1165
5 kap. 15 a § 2024:1165.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap.
7 §3
Vid bedömningen enligt 6 § första stycket 3 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också
beaktas om det finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten med utgivning av
elektroniska pengar drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna
lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med
någon annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av företaget.
3 kap.
18 §4
Om ett institut för elektroniska pengar vill tillhandahålla betaltjänster
genom ombud, ska institutet anmäla ombudet för registrering hos
Finansinspektionen. En sådan anmälan behöver inte göras när det gäller
kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn och adress samt ombudets unika identifikationskod
eller identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer
eller motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse
eller är dess verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en
sådan uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är
lämplig att tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur
4. ombudets interna regler för hur
ombudet ska leva upp till de krav ombudet ska leva upp till de krav
som anges i lagen (2017:630) om som anges i Europaparlamentets
åtgärder mot penningtvätt och och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism, och
2024/1624 av den 31 maj 2024 och
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, och
3
126
4
Senaste lydelse 2025:254.
Senaste lydelse 2025:254.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att
tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen
registrera ombudet i det register som inspektionen för enligt 5 kap. 5 §.
Beslut i fråga om registrering ska fattas inom två månader från det att
anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt
tredje stycket har gjorts.
Institut för elektroniska pengar ska försäkra sig om att ombud som
agerar för deras räkning informerar betaltjänstanvändarna om detta
förhållande. Detta gäller inte för kontoinformationstjänster.
5 kap.
9 §5
Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur
allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska
tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från
Finansinspektionen får avstå från
ingripande enligt 8–8 b §§ om
ingripande enligt 8 och 8 b §§ om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. institutet för elektroniska pengar gör rättelse eller om den fysiska personen verkat för att institutet gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet eller den
fysiska personen som bedöms vara tillräckliga.
16 a §6
Frågor om ingripanden mot
Frågor om ingripanden mot fysifysiska personer enligt 8 a eller ska personer enligt 8 b § tas upp av
8 b § tas upp av Finansinspektionen Finansinspektionen genom sankgenom sanktionsföreläggande.
tionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap. 9 a–9 d §§
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
21 §7
Finansinspektionen får förelägga
ett utländskt företag som ger ut
elektroniska pengar eller tillhandahåller betaltjänster i enlighet med
3 kap. 26 och 28 §§ att göra
rättelse om utgivningen av elektroniska pengar eller tillhandahållandet av betaltjänster i Sverige
inte
drivs
enligt
gällande
bestämmelser om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller i enlighet med
5
Senaste lydelse 2024:1288.
Senaste lydelse 2024:1288.
7
Senaste lydelse 2024:1165. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.
6
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2023/1113.
Om ett utländskt företag som i Sverige ger ut elektroniska pengar eller
tillhandahåller betaltjänster genom filial eller tillhandahåller betaltjänster,
distribuerar elektroniska pengar eller löser in elektroniska pengar genom
ombud enligt 3 kap. 26 §, inte driver denna verksamhet i enlighet med
bestämmelserna i denna lag, ska Finansinspektionen så snart det kan ske
underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Finansinspektionen får förelägga företaget att göra rättelse, om
1. det är fråga om ett företag som enligt 3 kap. 26 §
a) ger ut elektroniska pengar eller tillhandahåller betaltjänster genom
filial i Sverige, eller
b) tillhandahåller betaltjänster, distribuerar elektroniska pengar eller
löser in elektroniska pengar genom ombud i Sverige, och
2. utgivningen av elektroniska pengar eller tillhandahållandet av
betaltjänster i Sverige inte drivs i enlighet med bestämmelserna i 4 kap.
denna lag eller 4 och 5–5 b kap. lagen (2010:751) om betaltjänster.
Om ett företag inte följer ett
Om ett företag inte följer ett
föreläggande enligt första eller föreläggande enligt första stycket,
andra stycket, ska Finansinspek- ska Finansinspektionen underrätta
tionen underrätta den behöriga den behöriga myndigheten i
myndigheten i företagets hemland. företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att ge ut
elektroniska pengar eller tillhandahålla betaltjänster här i landet. Innan
förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i
företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud
utan föregående underrättelse till myndigheten i företagets hemland.
Denna ska dock underrättas så snart det kan ske.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
128
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.23
Förslag till lag om ändring i
skatteförfarandelagen (2011:1244)
Härmed föreskrivs1 att 39 kap. 14 § och 51 kap. 2 § skatteförfarandelagen
(2011:1244) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
39 kap.
14 §2
En beskattningsbar person som levererar investeringsguld som avses i
21 kap. 2 § mervärdesskattelagen (2023:200) i Sverige eller till ett annat
EU-land ska vid en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande
10 000 kronor eller mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter
för kunden.
Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000
kronor men som kan antas ha samband med en annan transaktion och
tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte
är känd vid tidpunkten för en transaktion, ska nödvändiga
identifikationsuppgifter dokumenteras så snart summan av transaktionerna
uppgår till minst 10 000 kronor.
Bestämmelserna i 3 kap. 4 §
Bestämmelserna om åtgärder för
första stycket, 8 och 14–16 §§ kundkännedom i kapitel III i
lagen (2017:630) om åtgärder mot Europaparlamentets och rådets
penningtvätt och finansiering av förordning (EU) 2024/1624 av den
terrorism ska även tillämpas vid 31 maj 2024 om åtgärder för att
transaktioner som avses i första och förhindra att det finansiella
andra styckena.
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism ska
även tillämpas vid transaktioner
som avses i första och andra
styckena.
51 kap.
2 §3
Vid bedömningen av om det är
Vid bedömningen av om det är
oskäligt att ta ut en dokumenta- oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift, kontoavgift eller en tionsavgift, kontoavgift eller en
kryptoavgift med fullt belopp ska kryptoavgift med fullt belopp ska
Skatteverket även beakta om Skatteverket även beakta om
bristen på dokumentation helt eller bristen på dokumentation helt eller
delvis har lett till ett ingripande på delvis har lett till ett ingripande på
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 223:208.
3
Senaste lydelse 2025:1382.
grund av att bestämmelserna i
5 kap. 3 § lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism inte har
följts.
Vid bedömningen av om
kryptoavgift ska tas ut med fullt
belopp ska det också beaktas om
bristen lett till ett ingripande eller
en sanktion enligt 3 kap. lagen
(2024:1159) med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning
om marknader för kryptotillgångar.
grund av att bestämmelserna i
artikel 77 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024 om
åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism inte har följts.
Vid bedömningen av om
kryptoavgift ska tas ut med fullt
belopp ska det också beaktas om
bristen lett till ett ingripande eller
en sanktion enligt 3 kap. lagen
(2024:1159) med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning
om marknader för kryptotillgångar
eller 6 kap. lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. I fråga om 51 kap. 2 § ska hänsyn, när det gäller brist på
dokumentation för uppgifter som avser 2027 eller tidigare, även tas till om
bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på
grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts.
130
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.24
Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561)
om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder2
dels att 14 kap. 1 a och 9 a §§ ska upphöra att gälla,
dels att 14 kap. 9 b, 12 och 13 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1b§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
14 kap.
9 b §3
Vid valet av åtgärd eller sanktion
Vid valet av åtgärd eller sanktion
enligt 9 eller 9 a § ska Finansin- enligt 9 § ska Finansinspektionen ta
spektionen ta hänsyn till de omstän- hänsyn till de omständigheter som
digheter som anges i 2 § första anges i 2 § första stycket och 2 a §.
stycket och 2 a §.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om någon av de förutsättningar som anges i 2 § andra stycket är uppfyllda.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
14 kap. 1 a § 2017:658
14 kap. 9 a § 2017:658.
3
Senaste lydelse 2017:658.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 §4
Sanktionsavgiften ska fastställas till högst det högsta av
1. ett belopp motsvarande fem miljoner euro,
2. tio procent av AIF-förval2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast före- tarens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i före- gående räkenskapsår, eller
kommande fall när det är fråga om
överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism eller
föreskrifter som har meddelats med
stöd av den lagen, motsvarande
omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som förvaltaren gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000
kronor. Om överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga,
får omsättningen uppskattas.
13 a §5
Frågor om ingripanden mot
Frågor om ingripanden mot
fysiska personer enligt 1 a, 1 b eller fysiska personer enligt 1 b § tas upp
9 a § tas upp av Finansinspektionen av Finansinspektionen genom
genom sanktionsföreläggande.
sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande i 12 kap. 9 a-9 d §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
4
132
5
Senaste lydelse 2017:658.
Senaste lydelse 2024:1289.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.25
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:307)
om straff för penningtvättsbrott
Härigenom föreskrivs1 att 1 § lagen (2014:307) om straff för
penningtvättsbrott ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §2
Denna lag innehåller straffrättsliga bestämmelser om penningtvätt.
I lagen (2017:630) om åtgärder
För den som bedriver finansiell
mot penningtvätt och finansiering verksamhet
och
annan
av terrorism finns bestämmelser näringsverksamhet gäller även
om åtgärder som den som bedriver
– Europaparlamentets och rådets
finansiell verksamhet och annan förordning (EU) 2023/1113 av den
näringsverksamhet är skyldig att 31 maj 2023 om uppgifter som ska
vidta för att förhindra att åtfölja överföringar av medel och
verksamheten
utnyttjas
för vissa kryptotillgångar och ändring
penningtvätt eller finansiering av av direktiv (EU) 2015/84,
terrorism.
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2017:660.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.26
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:968)
om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2014:968) om särskild tillsyn
över kreditinstitut och värdepappersbolag
dels att 1 a kap. 11, 30, 40, 49 och 58 §§ och 8 kap. 1 a § ska ha följande
lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/84,
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
1 a kap.
11 §2
Finansinspektionen ska ge förvärvaren tillstånd till ett väsentligt förvärv
om förvärvaren efter förvärvet kommer att ha en tillfredställande kontroll
1
134
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2026:1072.
opaginerad Kontrollera mot PDF
över sin verksamhet, särskilt när det gäller de risker som förvärvaren är
eller kan komma att bli exponerad för.
Vid bedömningen ska det beaktas
1. om det finns skäl att anta att förvärvarens verksamhet bedrivs på ett
sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar
dess verksamhet, och
2. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Inför bedömningen enligt andra stycket 2 ska berörda svenska och
utländska tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna
synpunkter.
30 §3
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en
fusionsplan ska Finansinspektionen pröva
1. om företaget efter fusionen kommer att ha en tillfredsställande
kontroll över sin verksamhet, särskilt när det gäller de risker som det är
eller kan bli exponerat för,
2. att företagens borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om
sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande företagens
ekonomiska förhållanden och om borgenärerna inte redan har en sådan
säkerhet,
3. om det finns skäl att anta att företagens verksamhet efter fusionen
bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar
som reglerar verksamheten, och
4. om det finns skäl att anta att fusionen har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt
beakta
1. företagets anseende, och
2. om företagets verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Inför bedömningen enligt första stycket 4 ska berörda utländska
tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna synpunkter.
40 §4
3
4
Senaste lydelse 2026:1072.
Senaste lydelse 2026:1072.
Bolagsverket ska vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att
verkställa en delningsplan inhämta ett yttrande från Finansinspektionen.
Av yttrande ska det framgå om
1. bolagen efter delningen kommer att ha en tillfredsställande kontroll
över sin verksamhet, särskilt när det gäller de risker som de är eller kan bli
exponerade för,
2. det överlåtande bolagets borgenärer tillförsäkrats en betryggande
säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de deltagande
bolagens ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en
sådan säkerhet,
3. de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana
att delningen kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares
intressen,
4. det finns skäl att anta att bolagens verksamhet bedrivs på ett sätt som
är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar
verksamheten, och
5. det finns skäl att anta att delningen har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt andra stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt
beakta
1. bolagens anseende, och
2. om bolagens verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
49 §5
Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en
delningsplan ska Finansinspektionen pröva
1. om bolagen efter delningen kommer att ha en tillfredsställande
kontroll över sin verksamhet, särskilt när det gäller de risker som de är
eller kan bli exponerade för,
2. att bolagets borgenärer tillförsäkras betryggande säkerhet, om ett
sådant skydd behövs med hänsyn till det delade bolagets förhållanden och
om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
3. om det finns skäl att anta att bolagens verksamhet efter delningen
bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar
som reglerar verksamheten, och
4. om det finns skäl att anta att delningen har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
136
5
Senaste lydelse 2026:1072.
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt
beakta
1. bolagens anseende, och
2. om bolagens verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Inför bedömningen enligt första stycket 4 ska berörda utländska
tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna synpunkter.
58 §6
Finansinspektionen ska bevilja tillstånd, om
1. tredjelandsfilialen förfogar över tillräckligt med kapital och likviditet
enligt 5 b kap. 4–7 §§,
2. tredjelandsfilialen uppfyller kraven på riskhantering och
dokumentation och har en tillfredsställande intern kontroll enligt 5 b kap.
8 och 9 §§,
3. tredjelandsfilialens verksamhet utanför Sverige men inom EES är
begränsad till finansiering av filialer i samma grupp som
tredjelandsföretaget,
4. tredjelandsföretaget har tillstånd i hemlandet för att tillhandahålla de
tjänster och bedriva den verksamhet som ansökan avser,
5. tredjelandsföretaget står under betryggande tillsyn av en
tillsynsmyndighet i hemlandet och den myndigheten har informerats om
att företaget etablerar sig i Sverige,
6. Finansinspektionen bedömer att den kan utöva effektiv tillsyn över
tredjelandsfilialen,
7. det inte finns skäl att anta att verksamheten har samband med eller
kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag,
och
8. insättningar hos en tredjelandsfilial som avses i 58 § 1 a omfattas av
garanti enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk
garanti som
a) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti, och
b) åtminstone motsvarar garantin enligt 4 och 4 c §§ lagen om
insättningsgaranti.
8 kap.
1 a §7
Om en tredjelandsfilial inte uppfyller kraven i denna lag, föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen eller andra författningar som reglerar
filialens verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga filialen att inom
6
7
Senaste lydelse 2026:1072.
Senaste lydelse 2026:1072.
viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller
vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen.
Finansinspektionen får dessutom ingripa genom att besluta att
1. en filial utöver de kapital- och likviditetskrav som gäller enligt
5 b kap. 4, 5 eller 6 § ska uppfylla ett särskilt kapital- eller likviditetskrav,
eller
2. filialen eller någon av dess
2. filialen eller någon av dess
verkställande direktörer ska betala verkställande direktörer ska betala
en sanktionsavgift, om det finns en sanktionsavgift, om det finns
skäl att anta att filialens verksamhet skäl att anta att filialen inte
har samband med eller kan öka uppfyller sina skyldigheter enligt
risken för penningtvätt och 5 b kap. 8 §.
finansiering av terrorism enligt 1 a
kap. 58 § 7 eller filialen inte
uppfyller sina skyldigheter enligt
5 b kap. 8 §.
Vid ingripande enligt andra stycket 2 gäller 15 kap. 1 b, 1 c och 8–9 d §§
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
138
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.27
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62)
om identifiering av rapporteringspliktiga
konton med anledning av FATCA-avtalet
Härmed föreskrivs1 att 4 kap. 4 §, 6 kap. 2–4 §§ och 7 kap. 3 § lagen om
ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton
med anledning av FATCA-avtalet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap.
4 §2
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara
databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana
omständigheter som anges i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger, ska
sådana uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det
gäller granskning av konton vars saldo eller värde uppgick till mer än
1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett
senare kalenderår.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska
uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till
kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat
under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 6 §
med avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende
öppnande av kontot,
3. den senaste dokumentationen
3. den senaste dokumentationen
som inhämtats med stöd av lagen som inhämtats med stöd av
(2017:630) om åtgärder mot Europaparlamentets och rådets
penningtvätt eller finansiering av förordning (EU) 2024/1624 av den
terrorism eller för att uppfylla 31 maj 2024 om åtgärder för att
annan lagstiftning,
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism eller
för att uppfylla andra författningar.
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5. gällande stående instruktioner att överföra medel.
Granskningen enligt första och andra styckena behöver bara göras en
gång för varje konto.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2017:661.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap.
2 §3
För att fastställa om en enhet är
För att fastställa om en enhet är
en specificerad amerikansk person, en specificerad amerikansk person,
ska det rapporteringsskyldiga ska det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet granska den finansiella institutet granska den
information som inhämtats för att information som inhämtats för att
kunna upprätthålla kontakterna kunna upprätthålla kontakterna
med kontohavaren eller på grund av med kontohavaren eller på grund av
bestämmelser i lagen (2017:630) bestämmelser i Europaparlaom åtgärder mot penningtvätt och mentets och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism eller i 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
annan författning. Om det finns åtgärder för att förhindra att det
skäl att anta att kontohavaren är en finansiella systemet används för
amerikansk person, ska konto- penningtvätt eller finansiering av
havaren anses vara en specificerad terrorism eller i annan författning.
amerikansk person om det rapport- Om det finns skäl att anta att
eringsskyldiga finansiella institutet kontohavaren är en amerikansk
inte
person, ska kontohavaren anses
vara en specificerad amerikansk
person
om
det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet
inte
1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är
en specificerad amerikansk person, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt
tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad
amerikansk person.
Det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person enligt
första stycket om det finns
1. uppgift om at kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med
amerikansk lagstiftning,
2. uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress, eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person.
3 §4
För att fastställa om en enhet som
För att fastställa om en enhet som
inte är en amerikansk person är ett inte är en amerikansk person är ett
finansiellt institut, ska det rapport- finansiellt institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eringsskyldiga finansiella institutet
granska den information som granska den information som
inhämtats för att kunna upprätthålla inhämtats för att kunna upprätthålla
kontakterna med kontohavaren kontakterna med kontohavaren
eller på grund av bestämmelser i eller på grund av bestämmelser i
lagen (2017:630) om åtgärder mot Europaparlamentets och rådets
penningtvätt och finansiering av förordning (EU) 2024/1624 av den
3
140
4
Senaste lydelse 2018:2035.
Senaste lydelse 2017:661.
opaginerad Kontrollera mot PDF
terrorism eller i annan författning.
Om det finns skäl att anta att
kontohavaren är ett finansiellt
institut eller om kontohavarens
identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med i
den amerikanska federala skattemyndighetens lista över ickeamerikanska finansiella institut,
ska kontohavaren anses vara ett
finansiellt institut.
31 maj 2024 eller i annan
författning. Om det finns skäl att
anta att kontohavaren är ett
finansiellt institut eller om
kontohavarens
identifieringsnummer
som
internationell
förmedlare finns med i den
amerikanska
federala
skattemyndighetens lista över ickeamerikanska finansiella institut,
ska kontohavaren anses vara ett
finansiellt institut.
För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta
från kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om
det utifrån den information som det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan
antas att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet.
4 §5
För att fastställa vilka personer
För att fastställa vilka personer
som är personer med bestämmande som är personer med bestämmande
inflytande i en enhet, får det inflytande i en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella rapporteringsskyldiga finansiella
institutet förlita sig på den institutet förlita sig på den
information som inhämtats på information som inhämtats på
grund av bestämmelser i lagen grund av bestämmelser i Europa(2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism. För att fastställa om en 2024. För att fastställa om en
person
med
bestämmande person
med
bestämmande
inflytande är medborgare eller har inflytande är medborgare eller har
hemvist i USA, ska det hemvist i USA, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella rapporteringsskyldiga finansiella
institutet
institutet
1. när det gäller konton vars
1. när det gäller konton vars
saldo eller värde uppgår till saldo eller värde uppgår till
1 000 000 US-dollar eller mindre, 1 000 000 US-dollar eller mindre,
granska den information som granska den information som
inhämtats på grund av bestäm- inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot melser
i
förordning
(EU)
penningtvätt och finansiering av 2024/1624, och
terrorism, och
2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande
från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.
5
Senaste lydelse 2017:661.
7 kap.
3 §6
För att fastställa vilka personer
För att fastställa vilka personer
som är personer med bestämmande som är personer med bestämmande
inflytande i en enhet, får det inflytande i en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella rapporteringsskyldiga finansiella
institutet förlita sig på den institutet förlita sig på den
information som inhämtats på information som inhämtats på
grund av bestämmelser i lagen grund av bestämmelser i Europa(2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism.
2024 om åtgärder för att förhindra
att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är
medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från
kontohavaren eller från personerna med bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med
bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från
kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som
innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte
anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. I fråga om 4 kap. 4 § andra stycket 3, ska uppgifterna, fram till och
med den 9 juli 2032, också eftersökas bland handlingar med koppling till
kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat
och som inte är elektroniskt sökbara enligt lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt eller finansiering av terrorism.
3. I fråga om 6 kap. 2 och 3 §§, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet, för att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk
person, även granska den information som inhämtats på grund av
bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism i den utsträckning denna information inte
uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
4. I fråga om 6 kap. 4 §, får det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet, för att fastställa vilka personer som är personer med
bestämmande inflytande i en enhet, även förlita sig på den information
som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism i den utsträckning denna
information inte har eller skulle ha uppdaterats eller ändrats på grund av
bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024. När det gäller konton vars saldo eller värde uppgår
142
6
Senaste lydelse 2018:2035.
opaginerad Kontrollera mot PDF
till 1 000 000 US-dollar eller mindre, ska det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet även granska den information som inhämtats på grund
av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism i den utsträckning denna information inte har eller skulle ha
uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
5. I fråga om 7 kap. 3 § första stycket, får det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet även förlita sig på den information som inhämtats på
grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism i den utsträckning denna information inte har
eller skulle ha uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024.
1.28
Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911)
om identifiering av rapporteringspliktiga
konton vid automatiskt utbyte av upplysningar
om finansiella konton
Härmed föreskrivs1 att 2 kap. 9 och 18 §§, 4 kap. 6 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 2
och 4 §§ och 7 kap. 4 och 6 §§ lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om
finansiella konton ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
9 §2
En enhet är, om ingenting annat följer av 9 a §, ett finansiellt institut, om
1. den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av
följande verksamheter för en kunds räkning:
a) handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller
indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,
b) individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller
c) annan verksamhet än som anges i a eller b eller tillhandahållande av
tjänster avseende bytestransaktioner, som innebär att finansiella tillgångar,
pengar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar investeras,
administreras eller förvaltas, eller
2. dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i,
återinvestering i eller handel med finansiella tillgångar eller
rapporteringspliktiga kryptotillgångar och den förvaltas av en annan enhet
som är en sådan enhet som beskrivs i 1 eller i 7, 8 eller 10 §.
Vid tillämpning av första stycket ska en enhet anses huvudsakligen
bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter anses
huvudsakligen komma från investering i, återinvestering i eller handel med
finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar, om
enhetens samlade intäkter från dessa verksamheter motsvarar eller
överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den av
följande perioder som är kortast:
1. den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som
föregår tidpunkten då bedömningen görs, eller
2. en period som enheten har existerat.
Första stycket ska tolkas i
Första stycket ska tolkas i
enlighet med definitionen av enlighet med definitionen av
begreppet finansiellt institut i Euro- begreppet finansiellt institut i
paparlamentets och rådets direktiv Europaparlamentets och rådets
(EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 förordning (EU) 2024/1624 av den
om åtgärder för att förhindra att 31 maj 2024 om åtgärder för att
det finansiella systemet används för förhindra att det finansiella
1
144
2
Senaste lydelse 2025:1386.
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvätt eller finansiering av systemet används för penningtvätt
terrorism, i den ursprungliga eller finansiering av terrorism.
lydelsen.
Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna
lag investeringsenheter.
18 §3
Med person med bestämmande
Med person med bestämmande
inflytande avses en fysisk person inflytande avses en fysisk person
som utövar kontroll över en enhet. som utövar kontroll över en enhet.
När det är fråga om en trust ska När det är fråga om en trust ska
stiftaren, förvaltaren, beskyddaren, stiftaren, förvaltaren, beskyddaren,
förmånstagaren
eller förmånstagaren
eller
förmånstagarkretsen och varje förmånstagarkretsen och varje
annan fysisk person som utövar annan fysisk person som utövar
verklig kontroll över trusten anses verklig kontroll över trusten anses
vara personer med bestämmande vara personer med bestämmande
inflytande. När det är fråga om en inflytande. När det är fråga om en
juridisk konstruktion som inte är en juridisk konstruktion som inte är en
trust, avses personer i samma eller trust, avses personer i samma eller
motsvarande
ställning
som motsvarande
ställning
som
personer
med
bestämmande personer
med
bestämmande
inflytande över en trust. Termen inflytande över en trust. Termen
ska tolkas i enlighet med ska tolkas i enlighet med
definitionen av verklig huvudman i definitionen av verklig huvudman i
1 kap. 3 § lagen (2017:631) om artikel 2.1.28 i Europaparlaregistrering av verkliga huvudmän. mentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024 om
åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
4 kap.
6 §4
Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara
databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana
omständigheter som anges i 2 § första stycket 1–6 föreligger, ska sådana
uppgifter också eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller
granskning av högvärdekonton som innehas av fysiska personer.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska
uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till
kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat
under de senaste fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 7 §
med avseende på kontot,
3
4
Senaste lydelse 2025:1386.
Senaste lydelse 2017:662.
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende
öppnande av kontot,
3. en senaste dokumentation som
3. en senaste dokumentation som
inhämtats med stöd av lagen inhämtats med stöd av Europa(2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism eller för att uppfylla 2024 om åtgärder för att förhindra
annan lagstiftning,
att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller för att uppfylla
andra författningar,
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5. gällande stående instruktioner att överföra medel avseende andra
konton än inlåningskonton.
5 kap.
5 §5
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna
i 4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i
stället för bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller
hos en till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga
konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman
vid beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det
rapporteringsskyldiga
3. det
rapporteringsskyldiga
finansiella institutet uppfyller finansiella institutet uppfyller
kraven enligt lagen (2017:630) om kraven enligt Europaparlamentets
åtgärder mot penningtvätt och och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism avseende 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
kontohavaren genom de åtgärder åtgärder för att förhindra att det
som vidtagits avseende konto- finansiella systemet används för
havaren med anledning av det eller penningtvätt eller finansiering av
de befintliga konton som avses i 1, terrorism avseende kontohavaren
och
genom de åtgärder som vidtagits
avseende
kontohavaren
med
anledning av det eller de befintliga
konton som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste
tillhandahålla nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än
att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven
enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första
stycket tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt
konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett
rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första
stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap.
20 §.
146
5
Senaste lydelse 2017:662.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. med
avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas vid
granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.
6 kap.
2 §6
För att utreda om en enhet har
För att utreda om en enhet har
hemvist i en annan stat eller hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rapporterings- jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga
finansiella
institutet skyldiga
finansiella
institutet
granska den information som granska den information som
inhämtats för att kunna upprätthålla inhämtats för att kunna upprätthålla
kontakterna med kontohavaren kontakterna med kontohavaren
eller på grund av bestämmelser i eller på grund av bestämmelser i
lagen (2017:630) om åtgärder mot Europaparlamentets och rådets
penningtvätt och finansiering av förordning (EU) 2024/1624 av den
terrorism eller i annan författning. 31 maj 2024 om åtgärder för att
Om det finns skäl att anta att förhindra att det finansiella
kontohavaren har hemvist i en systemet används för penningtvätt
annan stat eller jurisdiktion, ska eller finansiering av terrorism eller
kontohavaren anses ha hemvist i i annan författning. Om det finns
den staten eller jurisdiktionen om skäl att anta att kontohavaren har
det rapporteringsskyldiga finan- hemvist i en annan stat eller
siella institutet inte
jurisdiktion, ska kontohavaren
anses ha hemvist i den staten eller
jurisdiktionen
om
det
rapporteringsskyldiga finansiella
institutet inte
1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte
har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt
tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller
jurisdiktion.
Det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion enligt första stycket om det finns
1. uppgift om att kontohavaren bildats i en annan stat eller jurisdiktion
eller i enlighet med lagstiftningen där,
2. uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller
jurisdiktion, eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan
stat eller jurisdiktion.
4 §7
För att fastställa vilka personer
För att fastställa vilka personer
som är personer med bestämmande som är personer med bestämmande
6
7
Senaste lydelse 2018:2036.
Senaste lydelse 2017:662.
inflytande över en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella
institutet förlita sig på den
information som inhämtats på
grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism.
inflytande över en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella
institutet förlita sig på den
information som inhämtats på
grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra
att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist
i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet
1. när det gäller konton vars
1. när det gäller konton vars saldo
saldo eller värde uppgår till eller värde uppgår till 1 000 000
1 000 000 US-dollar eller mindre, US-dollar eller mindre, granska den
granska den information som information som inhämtats på
inhämtats på grund av bestäm- grund av bestämmelser i Europamelser i lagen om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism, och
2024, och
2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande
från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.
7 kap.
4 §8
För att fastställa vilka personer
För att fastställa vilka personer
som är personer med bestämmande som är personer med bestämmande
inflytande över en enhet, får det inflytande över en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella rapporteringsskyldiga finansiella
institutet förlita sig på den institutet förlita sig på den
information som inhämtats när information som inhämtats när
åtgärder
för
kundkännedom åtgärder
för
kundkännedom
vidtagits. Detta gäller dock endast vidtagits. Detta gäller dock endast
om detta förfarande har utförts på om detta förfarande har utförts på
ett sätt som överensstämmer med ett sätt som överensstämmer med
kraven enligt lagen (2017:630) om kraven enligt Europaparlamentets
åtgärder mot penningtvätt och och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism.
2024/1624 av den 31 maj 2024 om
åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist
i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren
eller från personerna med bestämmande inflytande.
148
8
Senaste lydelse 2025:1386.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med
bestämmande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska
det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även
inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med
bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras
skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som
inhämtats enligt andra stycket.
6 §9
Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna
i 6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället
för bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller
hos en till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga
konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman
vid beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det rapporteringsskyldiga fin3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven ansiella institutet uppfyller kraven
enligt lagen (2017:630) om enligt Europaparlamentets och
åtgärder mot penningtvätt och rådets förordning (EU) 2024/1624
finansiering av terrorism avseende av den 31 maj 2024 2024 om
kontohavaren genom de åtgärder åtgärder för att förhindra att det
som vidtagits avseende konto- finansiella systemet används för
havaren med anledning av det eller penningtvätt eller finansiering av
de befintliga konton som avses i 1, terrorism avseende kontohavaren
och
genom de åtgärder som vidtagits
avseende
kontohavaren
med
anledning av det eller de befintliga
konton som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste
tillhandahålla nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än
att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven
enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första
stycket tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt
konto och ett av de konton som avses i första stycket är ett
rapporteringspliktigt konto, ska samtliga sådana konton som avses i första
stycket anses vara rapporteringspliktiga, om något annat inte anges i 2 kap.
20 §.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§
med avseende på ett sådant konto som avses i första stycket, får användas
vid granskningen av samtliga sådana konton som avses i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
9
Senaste lydelse 2017:662.
2. I fråga om 4 kap. 6 § andra stycket 3, ska uppgifterna, fram till och
med den 9 juli 2032, också eftersökas bland handlingar med koppling till
kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat
och som inte är elektroniskt sökbara enligt lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt eller finansiering av terrorism.
3. I fråga om 6 kap. 2 §, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet, för att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, även granska den information som inhämtats på grund av
bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
4. I fråga om 6 kap. 4 § får det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av
bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism i den utsträckning denna information inte har
eller skulle ha uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024. När det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000
US-dollar eller mindre, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
även granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i
lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism i den
utsträckning denna information inte har eller skulle ha uppdaterats eller
ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
5. I fråga om 7 kap. 4 § gäller att, för att fastställa vilka personer som är
personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet, om åtgärderna vidtogs före den
10 juli 2027, förlita sig på den information som inhämtats även när detta
förfarande har utförts på ett sätt som överensstämmer med kraven enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism.
6. 7 kap. 6 § 3 gäller även när det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet uppfyller kraven enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism såvida informationen inte skulle
ha uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024.
150
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.29
Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1024)
om verksamhet med bostadskrediter och vissa
andra konsumentkrediter
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2016:1024) om verksamhet med
bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter2
dels att 6 kap. 1 a ,7 a, 7 b och 8 a §§ ska upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 4 §, 2 kap. 3 §, 3 a kap. 2 §, 6 kap. 14 § och 8 kap. 1 § ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §3
Bestämmelser om skyldighet för
Bestämmelser om åtgärder för
företag som driver verksamhet med att förhindra penningtvätt och
kreditgivning,
kreditförmedling finansiering av terrorism samt
och rådgivning i fråga om tillsyn över och ingripanden finns i
bostadskrediter att medverka till att
– Europaparlamentets
och
förhindra
penningtvätt
och rådets förordning (EU) 2024/1624
finansiering av terrorism finns i av den 31 maj 2024 om åtgärder
lagen (2017:630) om åtgärder mot för att förhindra att det finansiella
penningtvätt och finansiering av systemet används för penningtvätt
terrorism.
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
2 kap.
3 §4
Vid bedömningen enligt 2 § första stycket 3 av om en innehavare är
lämplig ska innehavarens anseende beaktas. Det ska också beaktas om det
finns skäl att anta att
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
lagens rubrik 2026:1022
6 kap 1 a § 2026:1022
6 kap. 7 a § 2026:1022
6 kap. 7 b § 2026:1022
6 kap 8 a § 2026:1022.
3
Senaste lydelse 2017:663.
4
Senaste lydelse 2022:689.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. innehavaren kommer att motverka att företagets verksamhet drivs på
ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar
som reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt som avses i
a) penningtvätt
enligt
1 kap. 6 § lagen (2017:630) om artikel 2.1.1 i Europaparlamentets
åtgärder mot penningtvätt och och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism, eller
2024/1624 av den 31 maj 2024,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
3 a kap.
2 §5
Tillstånd enligt 1 § ska ges om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller någon
annan författning,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att
drivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet,
3 den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav
i företaget bedöms som lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över
ledningen i företaget, och
4. den som ska ingå i företagets styrelse eller vara verkställande direktör,
eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet
för att delta i ledningen och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få en nära förbindelse
med någon annan, får dock tillstånd ges bara om förbindelsen inte hindrar
en effektiv tillsyn av företaget.
Bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska
göras i enlighet med 2 kap. 3 §.
Första stycket 3 och 4 gäller inte
För verksamhet som avser endast
för verksamhet som avser endast kreditförmedling gäller, i stället för
kreditförmedling.
första stycket 3 och 4, att kravet i
4 kap. 2 § första stycket lagen
(2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism ska vara uppfyllt.
6 kap.
14 §6
Finansinspektionen får förelägga Finansinspektionen får förelägga
en utländsk kreditförmedlare från en utländsk kreditförmedlare från
ett land inom EES som förmedlar ett land inom EES som förmedlar
bostadskrediter från en filial i bostadskrediter från en filial i
Sverige att göra rättelse, om Sverige att göra rättelse, om
kreditförmedlaren överträder
kreditförmedlaren överträder
5
152
6
Senaste lydelse 2026:1022.
Senaste lydelse 2019:1253.
opaginerad Kontrollera mot PDF
– 4 kap. 1, 2, 7, 8, 9 eller 10 §,
– 4 kap. 1, 2, 7, 8, 9 eller 10 §,
– föreskrifter som meddelats med
– föreskrifter som meddelats med
stöd av 7 kap. 1 § 5 eller 6,
stöd av 7 kap. 1 § 5 eller 6, eller
– 5 a §, 6 §, 12 a § första stycket,
– 5 a §, 6 §, 12 a § första stycket,
13 a §, 50 § eller 54 § konsument- 13 a §, 50 § eller 54 § konsumentkreditlagen (2010:1846), eller
kreditlagen (2010:1846).
– lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism eller föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
Om kreditförmedlaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen
underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda kreditförmedlaren
att fortsätta förmedla bostadskrediter i Sverige. Innan förbud meddelas ska
inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens
hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart informeras när ett
förbud meddelas.
8 kap.
1 §7
Finansinspektionens beslut enligt
Finansinspektionens beslut enligt
denna lag får överklagas till allmän denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Finansinspek- förvaltningsdomstol. Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 16 § tionens beslut enligt 6 kap. 16 §
andra stycket och beslut om andra stycket får dock inte
sanktionsföreläggande får dock överklagas.
inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande
eller återkallelse ska gälla omedelbart.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
7
Senaste lydelse 2026:1022.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.30
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:672)
om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs1 att 8 kap. 45 §, 17 kap. 11, 12 och 14 §§ och
21 kap. 2 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
45 §
En revisor som är en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett
registrerat revisionsbolag ska vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§,
om revisorn finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller en
verkställande direktör inom ramen för föreningens verksamhet har gjort
sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1, och 3–5 §§ och 11 kap. 1, 2 4 och 5 §§
brottsbalken.
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff
för penningtvättsbrott.
Revisorn ska även vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om
revisorn finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för
föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap. 5 a–
5 e §§ brottsbalken.
Om revisorn finner att en
Om revisorn finner att en
misstanke av det slag som avses i misstanke av det slag som avses i
första eller andra stycket bör första eller andra stycket bör
föranleda att uppgifter lämnas föranleda att uppgifter lämnas
enligt 4 kap. 3 och 6 §§ lagen enligt artikel 69 i Europa(2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism, ska dock åtgärder enligt 2024 om åtgärder för att förhindra
46 och 47 §§ inte vidtas.
att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism och 2 kap. 4 § lagen
(2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, ska dock åtgärder enligt
46 och 47 §§ inte vidtas.
1
154
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 kap.
11 §2
Bolagsverket ska besluta att en förening ska gå i likvidation, om
1. föreningen inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan till
Bolagsverket om en sådan behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare
eller revisor som ska finnas enligt denna lag, eller
2. föreningen inte enligt 8 kap. 3 eller 16 § årsredovisningslagen
(1995:1554) har kommit in med årsredovisning och revisionsberättelse
och i förekommande fall koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket inom elva månader från det att räkenskapsåret
gick ut.
Bolagsverket får besluta att en
förening ska gå i likvidation om
föreningen inte har följt ett
föreläggande enligt 3 kap. 7 §, 8 §
första stycket, 12 § första stycket
eller 14 § första stycket lagen
(2027:000) om verkliga huvudmän.
Ett beslut om likvidation ska dock inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket.
En fråga om likvidation enligt
En fråga om likvidation enligt
första stycket ska prövas av Bolags- första stycket ska prövas av Bolagsverket självmant eller på ansökan verket självmant eller på ansökan
av styrelsen, en styrelseledamot, en av styrelsen, en styrelseledamot, en
verkställande direktör, en medlem, verkställande direktör, en medlem,
en innehavare av förlagsandelar, en en innehavare av förlagsandelar, en
borgenär eller, i ett sådant fall som borgenär eller, i ett sådant fall som
avses i första stycket 1, någon an- avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det nan vars rätt är beroende av att det
finns någon som kan företräda finns någon som kan företräda
föreningen.
föreningen. En fråga om likvidation
enligt andra stycket ska prövas av
Bolagsverket självmant.
12 §
I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga föreningen och de
medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra
sig i ärendet att lämna in ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar
till verket inom en viss tid (likvidationsföreläggande).
Ett föreläggande enligt första
stycket ska endast riktas mot
föreningen om ärendet avser
likvidation enligt 11 § andra
stycket.
Föreläggandet ska delges föreningen om det kan göras på något annat
sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932).
Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar
minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
2
Senaste lydelse 2024:1118.
14 §
Om Bolagsverket självmant
Om Bolagsverket självmant
meddelar ett likvidationsföreläg- meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig på 11 § gande som grundar sig på 11 §
första stycket 1, ska verket besluta första stycket 1 eller andra stycket,
att föreningen ska betala en särskild ska verket besluta att föreningen
avgift för kostnaderna i likvida- ska betala en särskild avgift för
tionsförfarandet.
kostnaderna i likvidationsförfarandet.
Ett sådant avgiftsbeslut får fattas endast om Bolagsverket senast sex
veckor innan likvidationsföreläggandet meddelades har skickat en
påminnelse till föreningens senast anmälda postadress om den brist som
föreläggandet avser. Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att
föreningen kan bli skyldig att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om avgiftens storlek.
21 kap.
2 §3
En revisor eller en särskild
En revisor eller en särskild
granskare är ersättningsskyldig granskare är ersättningsskyldig
enligt de grunder som anges i 1 §. enligt de grunder som anges i 1 §.
Han eller hon ska även ersätta Han eller hon ska även ersätta
skada som hans eller hennes skada som hans eller hennes
medhjälpare uppsåtligen eller av medhjälpare uppsåtligen eller av
oaktsamhet orsakar. I de fall som oaktsamhet orsakar. I de fall som
avses i 8 kap. 47 § och 50 § andra avses i 8 kap. 47 § och 50 § andra
stycket denna lag och 4 kap. 3 och stycket denna lag, artikel 69 i
6 §§ lagen (2017:630) om åtgärder Europaparlamentets och rådets
mot penningtvätt och finansiering förordning (EU) 2024/1624 av den
av terrorism ansvarar dock revisorn 31 maj 2024 om åtgärder för att
eller den särskilda granskaren förhindra att det finansiella
endast för skada på grund av systemet används för penningtvätt
oriktiga uppgifter som han eller hon eller finansiering av terrorism och
eller en medhjälpare har haft skälig 2 kap. 4 § lagen (2027:000) om
anledning att anta var oriktiga.
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism ansvarar
dock revisorn eller den särskilda
granskaren endast för skada på
grund av oriktiga uppgifter som han
eller hon eller en medhjälpare har
haft skälig anledning att anta var
oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta
bolag och den som är huvudansvarig för revisionen eller den särskilda
granskningen som är ersättningsskyldiga. Om en sammanslutning eller ett
156
3
Senaste lydelse 2022:1648.
opaginerad Kontrollera mot PDF
revisionsorgan som avses i 8 kap. 22 § är revisor eller särskild granskare,
är det den som har utfört revisionen eller den särskilda granskningen och
den som har utsett honom eller henne som är ersättningsskyldiga.
Första stycket och andra stycket första meningen gäller även för den
revisor eller oberoende sakkunniga som utför granskning i samband med
en gränsöverskridande fusion enligt 16 kap.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.31
Förslag till lag om ändring i spellagen
(2018:1138)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om spellagen (2018:1138)2
dels att 18 kap. 2 och 16–21 a §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 18 kap. 17 och 23 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 6 §, 4 kap. 1 och 3 §§, 6 kap. 8 och 9 §§, 11 kap. 2 §,
18 kap. 22 § och 20 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 7 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §3
Bestämmelser om vissa skyldigheter för den som driver verksamhet enligt denna lag finns i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Vissa bestämmelser om skatt på spel finns i lagen (2018:1139) om skatt
på spel.
7§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
1
158
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse av
18 kap. 2 § 2022:1674
18 kap. 21 a § 2024:255.
3
Ändringen innebär att första stycket tas bort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 kap.
1§
Licens får ges endast till den som
1. bedöms ha den kunskap, erfarenhet och organisation som krävs för att
driva verksamheten,
2. kan antas komma att driva
2. kan antas komma att driva
verksamheten i enlighet med lag verksamheten i enlighet med lag
och andra författningar som och andra författningar som
reglerar verksamheten, och
reglerar verksamheten,
3. uppfyller kravet i 4 kap. 3 §
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, och
3. i övrigt bedöms lämplig att
4. i övrigt bedöms lämplig att
driva verksamheten.
driva verksamheten.
3 §4
För en juridisk person gäller
För en juridisk person gäller
kraven i 1 § 3 och 2 § 1 även den kraven i 1 § 4 och 2 § 1 även den
som har ett kvalificerat innehav av som har ett kvalificerat innehav av
andelar i den juridiska personen andelar i den juridiska personen
eller ingår i dess styrelse eller eller ingår i dess styrelse eller
ledning.
ledning.
För en juridisk person gäller kraven i 2 § 2–5 den som har ett kvalificerat
innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller
ledning.
Med ett kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
6 kap.
8§
Vid prövningen av licens att tillhandahålla lokalt poolspel på hästar
enligt 1 § gäller inte kraven enligt 4 kap. 1–3 §§, om inte annat följer av
andra stycket. En sådan licens meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år.
För den som omfattas av lagen
För den som omfattas av Europa(2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism, ska dock kraven i 4 kap. 2024, ska dock kraven i 4 kap. 1 § 3
2 § 4 och 5 samt 3 § andra stycket tillämpas vid licensprövningen.
tillämpas vid licensprövningen.
9 §5
En sådan juridisk person som avses i 2 §, och som är verksam huvudsakligen inom en enda kommun, får utan licens, men efter registrering hos
en kommun, tillhandahålla sådana lotterier som får omfattas av en licens
enligt 1 § med undantag för bingo och lokalt poolspel på hästar, om
4
5
Senaste lydelse 2026:1077.
Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
1. lotteriet tillhandahålls bara inom den eller de kommuner där den
juridiska personen är verksam,
2. lotteriet inte tillhandahålls från en fast försäljningsplats genom ett
serviceföretag,
3. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna eller på den plats där
lotteriet tillhandahålls, och
4. det för lotteriet finns en utsedd kontaktperson.
För den som omfattas av lagen
För den som omfattas av Europa(2017:630) om åtgärder mot parlamentets och rådets förordning
penningtvätt och finansiering av (EU) 2024/1624 av den 31 maj
terrorism, ska kraven i 4 kap. 2 § 4 2024, ska kravet i 4 kap. 1 § 3
och 5 samt 3 § andra stycket tilläm- tillämpas vid registreringen.
pas vid registreringen. Förändringar i den krets av personer som
anges i 4 kap. 3 § ska anmälas till
kommunen senast 14 dagar efter
det att förändringen har skett.
11 kap.
2§
För att en licenshavare som omFör att en licenshavare som omfattas av lagen (2017:630) om fattas av Europaparlamentets och
åtgärder mot penningtvätt och rådets förordning (EU) 2024/1624
finansiering av terrorism ska få till- av den 31 maj 2024 ska få tillhandahålla spel genom spelombud, handahålla spel genom spelombud,
måste spelombudet vara registrerat måste spelombudet vara registrerat
hos spelmyndigheten. Licenshava- hos spelmyndigheten. Licenshavaren ska ansöka om registrering av ren ska ansöka om registrering av
spelombudet hos myndigheten.
spelombudet hos myndigheten.
18 kap.
22 §
Spelmyndigheten ska underrätta
Om den som tillhandahåller spel
registreringsmyndigheten när ett efter registrering enligt 6 kap. 9 §
beslut att förelägga den som förelagts att upphöra med
tillhandahåller
spel
efter verksamheten enligt 4 kap. 10 §
registrering enligt 6 kap. 9 § att eller 6 kap. 19 § lagen (2027:000)
upphöra med verksamheten har om åtgärder mot penningtvätt och
fattats och när beslut har fått laga finansiering av terrorism, ska
kraft.
registreringsmyndigheten
avregistrera personen. Det ska
göras
om
beslutet
gäller
omedelbart eller, om så inte är
fallet, när det har fått laga kraft.
Avregistrering ska ske när
spelmyndigheten har fattat ett
beslut som ska gälla omedelbart
eller när ett beslut har fått laga
kraft.
160
opaginerad Kontrollera mot PDF
20 kap.
2 §6
Spelmyndighetens beslut om
sanktionsföreläggande med stöd av
18 kap. 20 § får inte överklagas.
Andra beslut av spelmyndigheten
Beslut av spelmyndigheten eller
eller av en kommun enligt denna av en kommun enligt denna lag får
lag får överklagas till allmän för- överklagas till allmän förvaltningsvaltningsdomstol.
domstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
6
Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.32
Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1219)
om försäkringsdistribution
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2018:1219) om
försäkringsdistribution
dels att 9 kap. 2, 4 och 15 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
9 kap.
2 §2
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en svensk
försäkringsförmedlares styrelse, är dess verkställande direktör eller på
motsvarande sätt företräder försäkringsförmedlaren, eller är ersättare för
någon av dem, om försäkringsförmedlaren
1. bedriver försäkringsdistribution i Sverige och inte uppfyller kraven på
tillstånd eller registrering i 2 kap.,
2. har fått tillstånd att bedriva försäkringsdistribution genom att lämna
falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
3. för distribution av försäkringar använder någon som inte har rätt att
bedriva försäkringsdistribution eller att distribuera sådana försäkringar
som distributionen avser,
4. har åsidosatt sina skyldigheter
4. har åsidosatt sina skyldigheter
enligt någon av 4 kap. 1–3, 5–11 enligt någon av 4 kap. 1–3, 5–11
1
162
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senast lydelse 2024:1290.
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller 13 §§, 5 kap. 1–8, 10–16 eller eller 13 §§, 5 kap. 1–8, 10–16 eller
18–21 §§, 6 kap. 1–6 eller 8–15 §§ 18–21 §§, 6 kap. 1–6 eller 8–15 §§
eller 7 kap. 1 §,
eller 7 kap. 1 §, eller
5. har befunnits ansvarig för en
överträdelse av lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism eller
föreskrifter som meddelats med
stöd av den lagen, eller
6. har åsidosatt sina skyldigheter
5. har åsidosatt sina skyldigheter
enligt någon av artiklarna 5–10, enligt någon av artiklarna 5–10,
11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 17, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 17,
18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–25, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–25,
26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 30.1– 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 30.1–
30.4, 31.12 eller 45 i Europa- 30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning parlamentets och rådets förordning
(EU)
2022/2554
av
den (EU)
2022/2554
av
den
14 december 2022 om digital 14 december 2022 om digital
operativ motståndskraft för finans- operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förord- sektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) ningarna (EG) nr 1060/2009, (EU)
nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, nr 648/2012, (EU) nr 600/2014,
(EU) nr 909/2014 och (EU) (EU) nr 909/2014 och (EU)
2016/1011.
2016/1011.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre och högst
tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en
försäkringsdistributör, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
4 §3
Ett ingripande enligt 2 § första
Ett ingripande enligt 2 § första
stycket 1–5 eller 3 § får ske bara om stycket 1–4 eller 3 § får ske bara om
överträdelsen är allvarlig, upprepad överträdelsen är allvarlig, upprepad
eller systematisk och den fysiska eller systematisk och den fysiska
personen i fråga uppsåtligen eller personen i fråga uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet orsakat över- av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
trädelsen.
Ett ingripande enligt 2 § första
Ett ingripande enligt 2 § första
stycket 6 får ske bara om över- stycket 5 får ske bara om överträdelsen är allvarlig och den trädelsen är allvarlig och den
fysiska personen i fråga uppsåt- fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet ligen eller av grov oaktsamhet
orsakat överträdelsen.
orsakat överträdelsen.
3
Senaste lydelse 2024:1290.
15 §4
Vid ingripande mot en försäkringsförmedlare som är en fysisk person
och vid ingripande enligt 2, 3, 30 eller 31 § ska sanktionsavgiften som
högst fastställas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor motsvarade
700 000 euro.
Vid överträdelser av lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism och föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen
kan sanktionsavgiften, i stället för
vad som anges i första stycket 2,
bestämmas till högst ett belopp som
per den 25 juni 2015 i kronor
motsvarade fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
164
4
Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.33
Förslag till lag om ändring i lagen (2020:434)
om rapporteringspliktiga arrangemang
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2020:434) om rapporteringspliktiga
arrangemang ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§
Med verklig huvudman avses
Med verklig huvudman avses
detsamma som i 1 kap. 3–7 §§ detsamma som i artikel 2.1.28 i
lagen (2017:631) om registrering Europaparlamentets och rådets
av verkliga huvudmän.
förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.34
Förslag till lag om ändring i
fastighetsmäklarlagen (2021:516)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om fastighetsmäklarlag (2021:516)
dels att 4 kap. 6–14 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 6–10 och 14 §§ ska utgå,
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 8 och 9 §§ och 4 kap. 1, 4 och 16 §§ och 5 kap.
1 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
6§
Bestämmelser
om
vissa
För
fastighetsmäklare
och
skyldigheter för fastighetsmäklare fastighetsmäklarföretag gäller även
och fastighetsmäklarföretag finns i
– Europaparlamentets
och
lagen (2017:630) om åtgärder mot rådets förordning (EU) 2024/1624
penningtvätt och finansiering av av den 31 maj 2024 om åtgärder
terrorism.
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
Fastighetsmäklarinspektionen
får avstå ingripande enligt denna
lag, om ingripande görs enligt
lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ett ingripande enligt lagen om
åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism mot en
juridisk person i vilken en registrerad fastighetsmäklare är anställd hindrar inte att disciplinära
åtgärder vidtas mot fastighetsmäklaren enligt denna lag.
1
166
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 kap.
8§
Registrering av en fastighetsmäklare får endast ske om mäklaren
1. har betalat ansökningsavgift,
2. inte är underårig eller i konkurs och inte heller har näringsförbud eller
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,
3. har försäkring för skadeståndsansvar enligt 3 kap. 25 §,
4. har tillfredsställande utbildning,
5. har för avsikt att vara verksam
5. har för avsikt att vara verksam
som fastighetsmäklare, och
som fastighetsmäklare,
6. uppfyller kravet i 4 kap. 2 §
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, och
6. är redbar och i övrigt lämplig
7. är redbar och i övrigt lämplig
att vara verksam som fastighets- att vara verksam som fastighetsmäklare.
mäklare.
9§
Registrering av ett fastighetsmäklarföretag får endast ske om
1. mäklarföretaget har betalat ansökningsavgift,
2. mäklarföretaget inte är i konkurs eller likvidation,
3. de som ingår i mäklarföre3. de som ingår i mäklarföretagets ledning och de som har ett tagets ledning och de som har ett
kvalificerat innehav i mäklarföre- kvalificerat innehav i mäklarföretaget varken har gjort sig skyldiga taget varken har gjort sig skyldiga
till allvarlig brottslighet eller i till allvarlig brottslighet eller i
väsentlig utsträckning åsidosatt väsentlig utsträckning åsidosatt
sina skyldigheter i näringsverksam- sina skyldigheter i näringsverksamhet, och
het,
4. mäklarföretaget
uppfyller
kravet i 4 kap. 2 § första stycket
lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, och
4. mäklarföretaget är redbart och
5. mäklarföretaget är redbart och
i övrigt lämpat att bedriva fastig- i övrigt lämpat att bedriva fashetsmäklarverksamhet.
tighetsmäklarverksamhet.
4 kap.
1§
Fastighetsmäklarinspektionen
har tillsyn över de fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag
som är registrerade enligt 2 kap.
Genom tillsynen kontrolleras att
den verksamhet som kräver registrering bedrivs enligt denna lag
samt lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
Fastighetsmäklarinspektionen
har tillsyn över de fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag
som är registrerade enligt 2 kap.
Genom tillsynen kontrolleras att
den verksamhet som kräver registrering bedrivs enligt denna lag.
har meddelats med stöd av den
lagen.
4 §2
Fastighetsmäklarinspektionen ska återkalla registreringen för en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag som
1. inte längre uppfyller villkoren
1. inte längre uppfyller villkoren
för registrering i 2 kap. 8 § 2–6 för registrering i 2 kap. 8 § 2–5 och
respektive 9 § 2 eller 4,
7 respektive 9 § 2 eller 5,
2. trots påminnelse inte betalar
2. trots påminnelse inte betalar
årlig avgift,
årlig avgift, eller
3. handlar i strid mot sina skyl3. handlar i strid mot sina skyldigheter enligt denna lag, eller
digheter enligt denna lag.
4. överträder en bestämmelse i
lagen (2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen.
Om det kan anses tillräckligt, får
Om det kan anses tillräckligt, får
Fastighetsmäklarinspektionen
i Fastighetsmäklarinspektionen
i
stället för att återkalla registre- stället för att återkalla registreringen ge en varning eller erinran ringen ge en varning eller erinran.
eller, vid en överträdelse enligt Om förseelsen är ringa, får
första stycket 4, utfärda ett före- inspektionen avstå från att ge en
läggande att göra rättelse. Om påföljd.
förseelsen är ringa, får inspektionen
avstå från att ge en påföljd.
Vid tillämpningen av andra
stycket ska, om det är fråga om en
överträdelse enligt första stycket 4,
de omständigheter som anges i 8 §
beaktas.
16 §
Innan FastighetsmäklarinspekInnan Fastighetsmäklarinspektionen på grund av en inträffad tionen på grund av en inträffad
omständighet beslutar att återkalla omständighet beslutar att återkalla
registreringen för en fastighets- registreringen för en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklar- mäklare eller ett fastighetsmäklarföretag enligt 4 § första stycket företag enligt 4 § första stycket
eller 5 § tredje stycket, får inspek- eller 5 § tredje stycket, får inspekttionen besluta om disciplinpåföljd ionen besluta om disciplinpåföljd
enligt 4 §, sanktionsavgift enligt 6 § enligt 4 § på grund av en annan
eller sanktionsföreläggande enligt omständighet.
10 § på grund av en annan omständighet.
Innan Fastighetsmäklarinspektionen beslutar att avregistrera en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag med anledning av en ansökan
168
2
Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
från mäklaren eller mäklarföretaget, får inspektionen besluta om motsvarande åtgärder som anges i första stycket.
5 kap.
1§
Fastighetsmäklarinspektionens
Fastighetsmäklarinspektionens
beslut enligt denna lag får över- beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdom- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Inspektionens beslut om sank- stol.
tionsföreläggande enligt 4 kap.
10 § får dock inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.35
Förslag till lag om ändring i lagen (2021:899)
med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om gräsrotsfinansiering
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2021:899) med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering
dels att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1, 10 och 12 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, och närmast före
1 kap. 1 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Förhållandet till andra
författningar
1a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
2 kap.
1 §2
Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i
1. EU-förordningen,
1. EU-förordningen, och
2. lagen (2017:630) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
1
170
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2
Senaste lydelse 2026:207.
opaginerad Kontrollera mot PDF
av terrorism och föreskrifter som
meddelats med stöd av den lagen,
och
3. artikel 2.2 andra stycket i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/3005 av den
27 november 2024 om transparens
och integritet i betygsättningsverksamhet
avseende
miljö,
samhällsansvar och bolagsstyrning
(ESG-betyg), och om ändring av
förordningarna (EU) 2019/2088
och (EU) 2023/2859.
2. artikel 2.2 andra stycket i
Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/3005 av den
27 november 2024 om transparens
och integritet i betygsättningsverksamhet
avseende
miljö,
samhällsansvar och bolagsstyrning
(ESG-betyg), och om ändring av
förordningarna (EU) 2019/2088
och (EU) 2023/2859.
3 kap.
1 §3
Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen
och som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6,
7.1–7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1–
19.6, 20.1, 20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2–23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EUförordningen,
2. inte har följt ett föreläggande
2. inte har följt ett föreläggande
enligt 2 kap. 2 § eller som inte har enligt 2 kap. 2 § eller som inte har
gett tillträde till verksamhetslokaler gett tillträde till verksamhetslokaler
enligt 2 kap. 3 §,
enligt 2 kap. 3 §, eller
3. har åsidosatt sina skyldigheter
enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som meddelats med stöd av
den lagen, eller
4. har åsidosatt sina skyldigheter
3. har åsidosatt sina skyldigheter
enligt artikel 2.2 andra stycket i enligt artikel 2.2 andra stycket i
Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/3005.
förordning (EU) 2024/3005.
Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen.
10 §4
Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett
fall som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska
fastställas till högst det högsta av
1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade
500 000 euro,
3
4
Senaste lydelse 2026:207.
Senaste lydelse 2026:207. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
2. fem procent av leverantörens omsättning närmast föregående
räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på
koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster
i ett fall som anges i 1 § första
stycket 3 ska fastställas till högst
det högsta av
1. ett belopp som per den
9 november 2020 i svenska kronor
motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av leverantörens
omsättning närmast föregående
räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på
koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att
fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000
kronor. Avgiften får inte vara så stor att leverantören därefter inte uppfyller
kraven enligt artikel 11 i EU-förordningen eller andra bestämmelser om
soliditet och likviditet som gäller för leverantören.
Avgiften tillfaller staten.
12 §5
Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första
stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta
av
1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade
500 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften för en fysisk
person i ett fall som anges i 1 §
första stycket 3 ska fastställas till
högst det högsta av
1. ett belopp som per den
9 november 2020 i svenska kronor
motsvarade fem miljoner euro,
eller
2. två gånger den vinst som den
fysiska personen gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet
går att fastställa.
172
5
Senaste lydelse 2026:207. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Avgiften tillfaller staten.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.36
Förslag till lag om ändring i lagen (2022:613)
om finansiell information i brottsbekämpningen
Härigenom föreskrivs1 att 2 § lagen (2022:613) om finansiell information
i brottsbekämpningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
I denna lag avses med
allvarliga brott: de former av brottslighet som anges i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj
2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning
(Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut
2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och
2009/968/RIF,
finansiell analys: resultaten av de
finansiell analys: resultaten av de
operativa och strategiska analyser operativa och strategiska analyser
som har utförts av en finansunder- som har utförts av en finansunderrättelseenhet i fullgörandet av rättelseenhet i fullgörandet av
uppgifter i enlighet med Europa- uppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv
(EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 (EU) 2024/1640 av den 31 maj
om åtgärder för att förhindra att 2024 om de mekanismer som
det finansiella systemet används för medlemsstaterna ska inrätta för att
penningtvätt eller finansiering av förhindra att det finansiella
terrorism, om ändring av Europa- systemet används för penningtvätt
parlamentets och rådets förordning eller finansiering av terrorism, om
(EU) nr 648/2012 och om ändring
av
direktiv
upphävande av Europaparla- (EU) 2019/1937 och om ändring
mentets och rådets direktiv och upphävande av direktiv
2005/60/EG och kommissionens (EU) 2015/849,
direktiv 2006/70/EG, i den
ursprungliga lydelsen,
finansiell information: all information eller data som innehas av en
finansunderrättelseenhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda
eller lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism,
finansunderrättelseenhet:
den
finansunderrättelseenhet:
den
enhet som har utpekats i 4 kap. 5 § enhet som har utpekats i 8 kap. 1 §
lagen (2017:630) om åtgärder mot lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av penningtvätt och finansiering av
terrorism,
terrorism.
1
174
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
utländsk behörig myndighet: en myndighet som har utsetts av en annan
stat som behörig enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2019/1153, i den ursprungliga lydelsen.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.37
Förslag till lag om ändring av lagen (2024:114)
om clearing och avveckling av betalningar
Härigenom föreskrivs1 att 2 kap. 4 § lagen (2024:114) om clearing och
avveckling av betalningar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4§
Vid bedömningen enligt 3 § 3 av om en innehavare är lämplig ska
dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det
finns skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten bedrivs på ett sätt
som är förenligt med denna lag och andra författningar, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 §
a) penningtvätt
enligt
artilagen (2017:630) om åtgärder mot kel 2.1.1 i Europaparlamentets och
penningtvätt och finansiering av rådets förordning (EU) 2024/1624
terrorism, eller
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism,
eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666)
eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
1
176
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.38
Förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159)
med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om marknader för kryptotillgångar
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2024:1159) med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar
dels att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, och närmast före
1 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
Förhållandet till andra
författningar
3a§
Bestämmelser om åtgärder för
att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om
tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/84,
– Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering
av terrorism och föreskrifter som
meddelats i anslutning till den
lagen.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
2 kap.
1§
Finansinspektionen har tillsyn över att företag som omfattas av EUförordningen bedriver sin verksamhet i enlighet med
1. EU-förordningen,
2. Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113
av den 31 maj 2023 om uppgifter
som ska åtfölja överföringar av
medel och vissa kryptotillgångar
och ändring av direktiv (EU)
2015/849,
3. denna lag,
2. denna lag,
4. andra
författningar
som
3. andra
författningar
som
reglerar verksamheten,
reglerar verksamheten,
5. bolagsordning, stadgar eller
4. bolagsordning, stadgar eller
reglemente, och
reglemente, och
6. interna instruktioner som har
5. interna instruktioner som har
sin grund i en författning som sin grund i en författning som
reglerar verksamheten.
reglerar verksamheten.
Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att företagens ägare och
ledning uppfyller lämplighetskraven enligt EU-förordningen.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om verksamheter som står
under Europeiska bankmyndighetens tillsyn.
3 kap.
1§
Finansinspektionen ska ingripa mot ett företag som omfattas av EUförordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt
1. EU-förordningen,
2. Europaparlamentets
och
rådets förordning (EU) 2023/1113,
3. denna lag,
2. denna lag,
4. andra författningar som reg3. andra författningar som reglerar verksamheten,
lerar verksamheten,
5. bolagsordning, stadgar eller
4. bolagsordning, stadgar eller
reglemente, eller
reglemente, eller
6. interna instruktioner som har
5. interna instruktioner som har
sin grund i en författning som sin grund i en författning som
reglerar verksamheten.
reglerar verksamheten.
Första stycket gäller inte i fråga om verksamheter som står under
Europeiska bankmyndighetens tillsyn.
Finansinspektionen ska ingripa mot den som utan auktorisation eller
registrering bedriver verksamhet som omfattas av EU- förordningen.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
178
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.39
Förslag till lag om ändring i lagen (2025:250)
om valutaväxling
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2025:250) om valutaväxling ska
upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.40
Förslag till lag om ändring i lagen (2025:1377)
om inhämtande av vissa uppgifter på
skatteområdet om kryptotillgångar
Härmed föreskrivs1 att 5 kap. 2 och 6 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 6 § lagen
(2025:1377) om inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet om
kryptotillgångar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
2§
Med användare av kryptotillgångar avses en fysisk person eller en enhet
som är kund till en rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i syfte att genomföra rapporteringspliktiga transaktioner.
En fysisk person eller en enhet som inte är ett finansiellt institut eller en
rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster, som i egenskap
av ombud, förmyndare, förvaltare, firmatecknare, investeringsrådgivare
eller förmedlare till förmån för annan eller för annans räkning agerar som
en användare av kryptotillgångar, ska inte behandlas som en användare av
kryptotillgångar. I stället ska den andra fysiska personen eller enheten
behandlas som användare av kryptotillgångar.
Om en rapporteringsskyldig
Om en rapporteringsskyldig
leverantör av kryptotillgångs- leverantör av kryptotillgångstjänster tillhandahåller en tjänst för tjänster tillhandahåller en tjänst för
att verkställa rapporteringspliktiga att verkställa rapporteringspliktiga
massbetalningstransaktioner för en massbetalningstransaktioner för en
säljare eller för en säljares räkning säljare eller för en säljares räkning
ska leverantören även behandla den ska leverantören även behandla den
kund som är motpart till säljaren kund som är motpart till säljaren
som en användare av krypto- som en användare av kryptotillgångar i fråga om en sådan tillgångar i fråga om en sådan
rapporteringspliktig transaktion. rapporteringspliktig transaktion.
Detta gäller dock bara om Detta gäller dock bara om
leverantören är skyldig att kontrol- leverantören är skyldig att kontrollera en sådan kunds identitet med lera en sådan kunds identitet med
anledning av den rapporterings- anledning av den rapporteringspliktiga transaktionen enligt lagen pliktiga
transaktionen
enligt
(2017:630) om åtgärder mot Europaparlamentets och rådets
penningtvätt och finansiering av förordning (EU) 2024/1624 av den
terrorism
eller
motsvarande 31 maj 2024 om åtgärder för att
utländsk reglering.
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
1
180
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
eller finansiering av terrorism eller
motsvarande reglering utanför
EES.
6§
Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som
utövar kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren,
förvaltaren, beskyddaren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och
varje annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten anses
vara personer med bestämmande inflytande. När det är fråga om en
juridisk konstruktion som inte är en juridisk person eller en trust, avses
personer i samma eller motsvarande ställning som personer med
bestämmande inflytande över en trust.
Första stycket ska tolkas i
Första stycket ska tolkas i
enlighet med definitionen av enlighet med definitionen av
verklig
huvudman
enligt verklig
huvudman
enligt
definitionen i 1 kap. 3 § lagen definitionen i artikel 2.1.28 i
(2017:631) om registrering av Europaparlamentets och rådets
verkliga huvudmän.
förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism.
6 kap.
1§
Med åtgärder för kundkännedom
Med åtgärder för kundkännedom
avses en rapporteringsskyldig avses en rapporteringsskyldig
leverantör av kryptotillgångs- leverantör av kryptotillgångstjänsters åtgärder för kundkänne- tjänsters åtgärder för kundkännedom enligt lagen (2017:630) om dom enligt Europaparlamentets
åtgärder mot penningtvätt och och rådets förordning (EU)
finansiering av terrorism eller 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
liknande krav som leverantören åtgärder för att förhindra att det
omfattas av.
finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av
terrorism eller liknande krav som
leverantören omfattas av.
7 kap.
6§
För att fastställa vilka personer
För att fastställa vilka personer
som har bestämmande inflytande som har bestämmande inflytande
över en enhet som är en användare över en enhet som är en användare
av kryptotillgångar får en rapport- av kryptotillgångar får en rapporteringsskyldig leverantör av krypto- eringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster förlita sig på tillgångstjänster förlita sig på
upplysningar som inhämtas och upplysningar som inhämtas och
förvaras i enlighet med åtgärder för förvaras i enlighet med åtgärder för
kundkännedom, under förutsättning att sådana granskningsförfaranden är förenliga med åtgärder
för kundkännedom enligt lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism.
Om leverantören inte är rättsligt
skyldig att tillämpa åtgärder för
kundkännedom som är förenliga
med åtgärder för kundkännedom
enligt lagen om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism, ska den tillämpa
granskningsförfaranden som i
huvudsak överensstämmer med
sådana åtgärder i syfte att identifiera personer med bestämmande
inflytande.
kundkännedom, under förutsättning att sådana granskningsförfaranden är förenliga med åtgärder
för kundkännedom enligt Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra
att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering
av terrorism.
Om leverantören inte är rättsligt
skyldig att tillämpa åtgärder för
kundkännedom som är förenliga
med åtgärder för kundkännedom
enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024, ska den
tillämpa granskningsförfaranden
som i huvudsak överensstämmer
med sådana åtgärder i syfte att
identifiera personer med bestämmande inflytande.
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Vid tillämpning av 6 kap. 1 § avses, när det gäller åtgärder som
vidtagits före den 10 juli 2027, även åtgärder för kundkännedom enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism.
182
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.41
Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000)
om ändring i lagen (2026:000) om ändring i
lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs1 att 12 kap. 1 a § lagen (2026:000) om ändring i
lagen (2026:000) om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2025/26:186,
förslaget i avsnitt 2.10
Föreslagen lydelse
12 kap.
1a§
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags
styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av
dem, om fondbolaget
1. har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska
uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond
i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos
Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §,
3. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av
verksamheten enligt 2 kap. 17 § första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket
eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 11
avseende dessa bestämmelser,
4. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som
anges om uppdragsavtal i 2 a kap.,
5. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond
utan att fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §,
6. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla
informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i
enlighet med 4 kap. 15–21 §§,
7. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid
med det som anges i någon av 5 kap. 1, 3–22, 24 eller 25 §§ eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 20, 21, 24 och 25
avseende dessa bestämmelser,
8. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller
andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap.
1 § 22 avseende dessa bestämmelser,
9. utför diskretionär portföljförvaltning i strid med 7 kap. 1 § första
stycket 1,
10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av
aktier i bolaget samt storleken på innehavet,
12. har befunnits ansvarigt för en
allvarlig,
upprepad
eller
systematisk överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen,
eller
13.
har
åsidosatt
sina
12. har åsidosatt sina skyldigskyldigheter enligt någon av heter enligt någon av artiklarna 5–
artiklarna 5–10, 11.1–11.10, 12– 10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2,
14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–
19.3, 19.4, 23–25, 26.1–26.8, 27, 25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29,
28.1–28.8, 29, 30.1–30.4, 31.12 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i
eller 45 i Europaparlamentets och Europaparlamentets och rådets
rådets förordning (EU) 2022/2554. förordning (EU) 2022/2554.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillståndseller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller
avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den
personen i fråga om dessa aktier.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om bolagets överträdelse
är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år,
eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara
styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare
för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
184
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.42
Förslag till lag om ändring i lagen (2026:000)
om ändring i lagen (2026:000) om ändring i
lagen (2004:46) om värdepappersfonder
Härigenom föreskrivs1 att 12 kap. 1 a § lagen (2026:000) om ändring i
lagen (2026:000) om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2025/26:186,
förslaget i avsnitt 2.11
Föreslagen lydelse
12 kap.
1a§
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags
styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av
dem, om fondbolaget
1. har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska
uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond
i ett annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos
Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §,
3. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av
verksamheten enligt 2 kap. 17 § första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket
eller 17 f § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 10
avseende dessa bestämmelser,
4. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som
anges om uppdragsavtal i 2 a kap.
5. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond
utan att fondbestämmelserna god känts enligt 4 kap. 9 §,
6. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla
informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i
enlighet med 4 kap. 15–21 §§,
7. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid
med det som anges i någon av 5 kap. 1, 3–22, 24 eller 25 §§ eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 20, 21, 24 och 25
avseende dessa bestämmelser,
8. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller
andra stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap.
1 § 23 avseende dessa bestämmelser,
9. utför diskretionär portföljförvaltning i strid med 7 kap. 1 § första
stycket 1,
10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de
mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga
lydelsen.
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav
av aktier i bolaget samt storleken på innehavet,
12. har befunnits ansvarigt för en
allvarlig,
upprepad
eller
systematisk överträdelse av lagen
(2017:630) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av
terrorism eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen,
eller
13. har åsidosatt sina skyldig12. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5– heter enligt någon av artiklarna 5–
10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2,
17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23– 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–
25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29,
30.1–30.4, 31.12 eller 45 i 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i
Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2022/2554.
förordning (EU) 2022/2554.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillståndseller underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller
avyttring av aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den
personen i fråga om dessa aktier.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om bolagets överträdelse
är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år,
eller, för upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara
styrelseledamot eller verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare
för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
186
opaginerad Kontrollera mot PDF
1.43
Förslag till lag om ändring i lagen (2027:0000)
om register över konton, värdefack och
virtuella IBAN
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2027:0000) om register över
konton, värdefack och virtuella IBAN
dels att 3 kap. 1 § och rubriken närmast före 3 kap. 1 § ska ha följande
lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 9 §, och närmast före
2 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande
Föreslagen lydelse
2 kap.
Licenshavares skyldighet att
lämna uppgifter för registrering
9§
En licenshavare med licens för
onlinespel som enligt 13 kap. 1 §
spellagen (2018:1138) för varje
registrerad spelare ska öppna ett
spelkonto, ska till Skatteverket
regelbundet anmäla uppgifter om
sådana spelkonton och om sådan
information som spelare ska registrera enligt 12 kap. 2 § spellagen.
En spelares adress ska endast
anmälas om personnummer eller
motsvarande saknas.
Tillsyn
över
ingripanden
institut
och
Tillsyn
över
institut
och
licenshavare och ingripanden
3 kap.
1§
Den eller de myndigheter som
Den eller de myndigheter som
regeringen bestämmer ska utöva regeringen bestämmer ska utöva
tillsyn över att institut fullgör sina tillsyn över att institut och licenshaskyldigheter enligt 2 kap. 2 § första vare enligt spellagen (2018:1138)
stycket och föreskrifter som fullgör sina skyldigheter enligt
meddelats i anslutning till denna 2 kap. 2 § första stycket respektive
lag.
9 § och föreskrifter som meddelats
i anslutning till denna lag.
Om ett institut inte anmäler
Om ett institut eller en licensuppgifter för registrering i registret havare inte anmäler uppgifter för
1
Se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om
ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för
informationssamhällets tjänster.
enligt vad som krävs, får tillsynsmyndigheten förelägga institutet att
inom viss tid göra rättelse.
Föreläggandet får förenas med vite.
registrering i registret enligt vad
som krävs, får tillsynsmyndigheten
förelägga institutet eller licenshavaren att inom viss tid göra
rättelse. Föreläggandet får förenas
med vite.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2028.
2. Licenshavare som blir registreringsskyldiga i och med ikraftträdandet
av denna lag ska anmäla uppgifter enligt 2 kap. 9 § snarast möjligt efter
ikraftträdandet.
188
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Ärendet
I maj 2024 antogs EU:s penningtvättspaket:
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 av den
31 maj 2024 (Amla-förordningen), se bilaga 1,
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 (penningtvättsförordningen), se bilaga 2, och
• Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den
31 maj 2024 (sjätte penningtvättsdirektivet), se bilaga 3.
Redan den 16 juni 2022 – samtidigt som förhandlingarna om EU:s
penningtvättspaket pågick – fick en särskild utredare i uppdrag att lämna
förslag på de författningsändringar som krävs för att anpassa svensk rätt
till de nya reglerna (dir. 2022:76). Den 30 mars 2023 beslutade regeringen
om tilläggsdirektiv för utredningen (dir. 2023:49). Utredningen, som antog
namnet 2022 års penningtvättsutredning, överlämnade den 30 augusti
2024 betänkandet Ett nytt regelverk mot penningtvätt och finansiering av
terrorism (SOU 2024:58) till regeringen. När promemorian återger vad
2022 års penningtvättsutredning föreslår refererar promemorian till
”utredningen”.
På grund av att förhandlingarna om EU:s penningtvättspaket drog ut på
tiden, kunde 2022 års penningtvättsutredning inte ta fram sina förslag och
bedömningar utifrån de slutliga versionerna av rättsakterna. Betänkandet
har därför inte remitterats. I promemorian behandlas de artiklar i de ovan
nämnda rättsakterna som ska genomföras och börja tillämpas senast den
10 juli 2027.
Under arbetet med promemorian har genomförts ett sakråd med ett antal
civilsamhällesorganisationer och ett referensgruppsmöte med
representanter från branschen. Dokumentation från sakrådet och
referensgruppsmötet finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr
Fi2026/00717 och Fi2026/00831).
3
Rättslig reglering
3.1
EU:s penningtvättsdirektiv
EU:s första penningtvättsdirektiv antogs 1991, dvs. före Sverige blev
medlem i EU. Därefter har EU antagit ytterligare fem direktiv som var och
en utgör omarbetningar av tidigare direktiv.
De två första penningtvättsdirektiven avsåg enbart åtgärder mot penningtvätt. Genom det tredje penningtvättsdirektivet utvidgades tillämpningsområdet till att även omfatta åtgärder mot finansiering av terrorism.
Penningtvätt och finansiering av terrorism utgör i grunden olika företeelser. Gemensamt för båda är dock att de innefattar transaktioner som är
oönskade i det finansiella systemet och transaktionerna är svåra att
upptäcka för den som inte har insyn när det gäller transaktionerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med fjärde och femte penningtvättsdirektivet – varav det sist nämnda är
ett ändringsdirektiv till det först nämnda – har rättsområdet blivit alltmer
utvecklat. Bland annat har det införts krav på att medlemsstaterna ska ha
register över verkliga huvudmän och konto- och värdefackssystem som
verktyg för att förhindra bl.a. penningtvätt. I denna promemoria används
benämningen ”nuvarande penningtvättsdirektivet” när fjärde penningtvättsdirektivet avses, inbegripet med de ändringar som följer av femte
penningtvättsdirektivet.
Genom EU:s penningtvättspaket överförs många regler som tidigare
funnits i direktiv till förordning. Regelverket blir mer detaljerat och mer
harmoniserat. I nästföljande avsnitt följer en närmare beskrivning av det
nya regelverket och bakgrunden till det.
3.2
190
Ett nytt EU-regelverk på området
Även om unionsrättsliga regler på penningtvättsområdet har existerat och
utvecklats under 30 års tid, har Europeiska kommissionen (härefter
”kommissionen”) funnit att det finns brister i hur medlemsstaterna
genomför reglerna. Kommissionen har därför sett behov av att medlemsstaternas lagstiftning på området harmoniseras. Vidare har kommissionen
identifierat behov av att förbättra systemet för gränsöverskridande
samarbete. För att säkerställa effektiv tillsyn på området och underlätta
samarbete mellan tillsynsmyndigheter och mellan finansunderrättelseenheter har kommissionen dessutom bedömt att det finns behov av att
inrätta en ny EU-myndighet med ansvar på området (skäl 2 och 3 i
penningtvättsförordningen samt skäl 3 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Den 20 juli 2021 presenterade kommissionen ett nytt lagstiftningspaket
på området. Regelverket är omfattande och innefattar bl.a. bildandet av en
ny EU-myndighet, Amla. Bildandet av en ny myndighet förutsätter en rad
bestämmelser som relaterar till myndighetens mandat och verksamhet. De
materiella reglerna på området finns i penningtvättsförordningen och sjätte
penningtvättsdirektivet som ibland gemensamt benämns ”regelboken”.
Ambitionen med reglerna i regelboken har varit att åtgärderna på
unionsnivå ska vara förenliga med, och minst lika stränga, som andra
åtgärder vidtagna på internationell nivå (skäl 5 i sjätte penningtvättsdirektivet). Vid framtagandet av de nya rättsakterna har det särskilt
beaktats att reglerna ska vara förenliga med de internationella standarderna
för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som antagits
av Arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force,
FATF). FATF är ett mellanstatligt organ som tar fram standarder för
bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av
spridning av massförstörelsevapen. Sverige är medlem i FATF, liksom
vissa andra EU-länder och kommissionen.
Förutom åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
innefattar det nya regelverket, som ovan nämns, också åtgärder mot att
riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs. I likhet med
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism syftar åtgärderna
mot att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs till
att förhindra att det finansiella systemet används för brottsliga ändamål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Genomgående i det nya regelverket är att det uppställs ökade krav. För att
nämna några exempel ska medlemsstaternas register över verkliga
huvudmän och konto- och värdefackssystem innehålla fler uppgifter.
Reglerna blir även mer detaljerade. Det sist nämna gäller bl.a. i fråga om
sanktioner vid överträdelser. Dessutom införs krav på att en myndighet ska
övervaka tillsyn som bedrivs av självreglerande organ. Genom det nya
penningtvättsregelverket införs dessutom regler som i viss utsträckning
möjliggör informationsdelning mellan ansvariga enheter.
3.3
En nyhet – riktade ekonomiska sanktioner
Inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp)
får rådet anta beslut om att införa sanktioner mot länder utanför EU, ickestatliga enheter eller enskilda personer (artikel 29 i fördraget om
Europeiska unionen, härefter benämnt EU-fördraget). Det kan handla om
beslut om att gemensamt genomföra FN:s sanktioner eller självständiga
beslut om sanktioner.
Med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (härefter benämnt EUF-föredraget) kan rådet – när det gäller åtgärder
som faller inom EU:s behörighet – anta förordningar genom vilka de
ekonomiska och finansiella aspekterna av restriktionerna genomförs. Det
kan exempelvis handla om frysning av tillgångar eller
handelsrestriktioner. Förordningen är direkt tillämplig i svensk rätt.
Det nya penningtvättsregelverket innefattar, som ovan nänns, bl.a.
bestämmelser som syftar till att motverka att riktade ekonomiska
sanktioner kringgås eller inte genomförs. Det är en nyhet i förhållande till
det nuvarande penningtvättsdirektivet. I artikel 2.1.49 i penningtvättsförordningen definieras riktade ekonomiska sanktioner som frysning
av tillgångar och förbud mot att ställa medel eller andra tillgångar till
förfogande, direkt eller indirekt, till förmån för personer och enheter som
upptagits på förteckningar enligt rådsbeslut antagna på grundval av
artikel 29 i föredraget om Europeiska unionen och rådsförordningar
antagna på grundval av artikel 215 i EUF-föredraget.
3.4
Särskilt om personuppgiftsbehandling
3.4.1
Personlig integritet
Flertalet bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet handlar om utökat
informationsutbyte vilket kommer att innebära ytterligare personuppgiftsbehandling och intrång i den personliga integriteten i förhållande till vad
som gäller i dag.
Regler till skydd för den personliga integriteten finns i bl.a.
regeringsformen, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s
rättighetsstadga), offentlighets- och sekretesslagstiftningen och i regelverket om behandling av personuppgifter. Europakonventionen är
inkorporerad i svensk rätt och gäller sedan 1995 som svensk lag (lagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
[1994:1219] om den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Av 2 kap. 19 §
regeringsformen följer att en lag eller annan föreskrift inte får meddelas i
strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
Av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen följer att var och en är
gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga
integriteten om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller
kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Detta skydd får
endast begränsas genom lag (2 kap 20 § regeringsformen).
I förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen anges att
bestämmelsen inte ska innebära ett hinder mot sådan lagstiftning som
behövs till skydd för viktiga samhällsintressen eller lagstiftning som utgör
ett led i anpassningen av normerna till den fortgående samhällsutvecklingen utan att det grundlagsskyddade området bör avgränsas på ett
sådant sätt att det enbart omfattar de mest ingripande intrången.
Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller
kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt som
åtgärden har (prop. 2009/10:80 s. 182 och 250).
De faktorer som kan anses särskilt viktiga att ta hänsyn till vid
bedömningen av graden av integritetsintrång vid informationsutbyte är
arten av uppgifter, för vilka ändamål som uppgifterna behandlas, mängden
av uppgifter, hur uppgifterna används och sprids samt möjligheten att lagra
uppgifterna. Det sagda innebär att ett utökat informationsutbyte särskilt
måste ta hänsyn till bestämmelser om offentlighet och sekretess samt till
regelverket om personuppgiftsbehandling.
3.4.2
Personuppgiftsbehandling
Tillämpningsområdet för dataskyddsförordningen och dataskyddslagen
192
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april
2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det
följande benämnd EU:s dataskyddsförordning, innehåller den generella
regleringen för personuppgiftsbehandling inom EU. Syftet med
förordningen är att skydda fysiska personers grundläggande rättigheter
och friheter, särskilt deras rätt till skydd för personuppgifter, utan att
hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen.
EU:s dataskyddsförordning är direkt tillämplig i alla EU:s
medlemsstater, men får kompletteras genom specificeringar eller undantag
i nationella bestämmelser. Sådana bestämmelser finns i en stor mängd
författningar, där särskilt lagen (2018:218) med kompletterande
bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, i det följande benämnd
dataskyddslagen, kan nämnas.
Det materiella tillämpningsområdet för EU:s dataskyddsförordning
omfattar sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas
på automatisk väg samt annan behandling av personuppgifter som ingår i
eller kommer att ingå i ett register (artikel 2.1). Vissa undantag från
tillämpningsområdet finns dock. Exempelvis ska behandling av
personuppgifter som utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av
opaginerad Kontrollera mot PDF
unionsrätten inte heller omfattas av förordningens bestämmelser (se
artikel 2.2 a). Genom dataskyddslagen, har dock förordningens
tillämpningsområde utvidgats till att även omfatta behandling av
personuppgifter i verksamhet som inte omfattas av unionsrätten, med vissa
specifika undantag såsom för Säkerhetspolisens behandling av
personuppgifter (se 1 kap. 2 och 3 §§ dataskyddslagen och avsnitt 3.4.3).
Från EU:s dataskyddsförordnings tillämpningsområde undantas även
sådan personuppgiftsbehandling som omfattas av tillämpningsområdet för
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april
2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga
myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra,
utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder,
och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets
rambeslut 2008/977/RIF, i det följande benämnd EU:s dataskyddsdirektiv
(se artikel 2.2 d och nedan avsnitt 3.4.3).
På området för bekämpning av penningtvätt och finansiering av
terrorism gäller bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning för den
personuppgiftsbehandling som bl.a. utförs av ansvariga enheter och de
myndigheter och självreglerande organ som utövar tillsyn.
Rättslig grund
Enligt EU:s dataskyddsförordning måste all behandling av personuppgifter vila på en rättslig grund. En grundläggande förutsättning för
behandling är att någon av de rättsliga grunder som anges i artikel 6 är
tillämpliga. Bland de rättsliga grunder som anges i artikeln kan nämnas att
behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som
åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c) eller för att utföra en
uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges
myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Enligt artikel 6.3 första stycket ska de
grunder för behandlingen som avses i artikel 6.1 c och e fastställas i
enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den
personuppgiftsansvarige omfattas av. Grunden ska även vara tydlig och
precis, och dess tillämpning ska vara förutsebar för personer som omfattas
av den. Enligt artikel 6.3 andra stycket ska vidare syftet med behandlingen
fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt artikel
6.1 e, vara nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som
ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning.
I dataskyddslagen specificeras att personuppgifter får behandlas med
stöd av artikel 6.1 c i EU:s dataskyddsförordning om behandlingen är
nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en
rättslig förpliktelse som följer av bl.a. lag eller annan författning (2 kap.
1 §). Personuppgifter får vidare behandlas med stöd av artikel 6.1 e i
dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att utföra en
uppgift av allmänt intresse som följer av t.ex. lag eller annan författning,
eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning
enligt lag eller annan författning (2 kap. 2 § dataskyddslagen). Alla uppgifter som riksdagen eller regeringen har gett statliga myndigheter i
uppdrag att utföra anses vara av allmänt intresse (prop. 2017/18:105 s. 56
och 57). Även den behandling som såväl myndigheter som privata aktörer
utför på grundval av penningtvättsregleringen för att bekämpa
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism anses
i sig vara av allmänt intresse. Det framgår dels av artikel 43 fjärde
penningtvättsdirektivet, dels av skäl 43 i sjätte penningtvättsdirektivet där
det anges att det är fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol att
kampen mot penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av
terrorism är ett mål av allmänt intresse.
Ändamål
Den personuppgiftsansvarige ska även följa de principer för behandlingen
som framgår av artikel 5.1. Av dessa kan i sammanhanget särskilt
finalitetsprincipen enligt punkten b framhållas. Finalitetsprincipen
innebär att personuppgifter ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna
och berättigade ändamål och att de inte senare får behandlas på ett sätt som
är oförenligt med dessa ändamål.
Finalitetsprincipen kommer även till uttryck i artikel 6.4. Av den
artikeln framgår att den personuppgiftsansvarige ska fastställa huruvida
behandling för andra ändamål är förenlig med det ändamål för vilket
personuppgifterna ursprungligen samlades in om en sådan behandling inte
grundar sig på den registrerades samtycke eller på unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de vissa närmare
angivna mål anges i förordningen, bl.a. att förebygga och förhindra brott.
Regeringen har i förarbetena till reglerna om samverkan mot penningtvätt
och finansiering av terrorism uttalat att en behandling för nya ändamål
alltså bör vara tillåtet under förutsättning att behandlingen är fastställd i
nationell rätt och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd, vilket också
får stöd av skäl 50 till dataskyddsförordningen (prop. 2021/22:251 s. 82
och 83). Där anges det att den personuppgiftsansvarige bör tillåtas att
behandla personuppgifter ytterligare, oavsett om detta är förenligt med
ändamålen eller inte, bl.a. om behandlingen grundar sig på unionsrätten
eller på medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och
proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa i
synnerhet viktiga mål av allmänt intresse.
Särskilt om behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser
194
Enligt artikel 9.1 i dataskyddsförordningen är det som utgångspunkt inte
tillåtet att behandla personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung,
politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i
fackförening eller att behandla genetiska uppgifter, biometriska uppgifter
för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa och
uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning. Sådana
känsliga uppgifter får endast behandlas om något av de undantag som
anges i artikel 9.2 är tillämpligt.
Bland dessa undantag finns punkten g som är av intresse i
sammanhanget, och som gäller om behandlingen är nödvändig av hänsyn
till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till
dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder
opaginerad Kontrollera mot PDF
för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
När det gäller den första förutsättningen för att undantaget ska kunna
vara tillämpligt har regeringen i förarbetena till dataskyddslagen bedömt
att det torde stå klart att verksamhet som innefattar myndighetsutövning
utgör ett viktigt allmänt intresse. När det gäller myndigheters behandling
måste det enligt regeringens mening också anses utgöra ett viktigt allmänt
intresse att svenska myndigheter, även utanför området för myndighetsutövning, kan bedriva den verksamhet som tydligt faller inom ramen för
deras befogenheter på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt (prop.
2017/18:105 s. 83).
Regeringen uttalade sig även i förhållande till den andra förutsättning
för att undantaget i artikel 9.2 g ska vara tillämpligt. Enligt den andra
förutsättningen ska behandlingen ske på grundval av unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det
eftersträvade syftet. Enligt regeringens bedömning innebär detta att den
rättsliga grunden för behandlingen typiskt sett kommer att vara någon av
de som avses i artikel 6.1 c eller e, dvs. för att fullgöra en rättslig
förpliktelse eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett
led i myndighetsutövning som har stöd i rättsordningen (samma prop.
s. 84).
För att behandling av känsliga personuppgifter ska få ske ställs
emellertid särskilda krav på det rättsliga stödet. Detta måste vara förenligt
med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla
bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den
registrerades grundläggande intressen. I förarbetena till dataskyddslagen
uttalade regeringen att det är svårt att föreställa sig en rättslig grund för
behandling av personuppgifter som uppfyller kraven i artikel 6 i
dataskyddsförordningen, men som ändå inte är förenlig med det väsentliga
innehållet i rätten till dataskydd. Däremot tillkommer enligt artikel 9.2 g
ett krav på att gällande rätt innehåller bestämmelser om lämpliga och
särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande
intressen (samma prop. s. 84).
I 3 kap. 3 § första stycket i dataskyddslagen specificeras att känsliga
personuppgifter får behandlas av en myndighet med stöd av artikel 9.2 g i
dataskyddsförordningen om
– uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs
enligt lag,
– behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende, eller
– i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt
allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den
registrerades personliga integritet.
Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och
lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande
säkerhetsåtgärder får endast utföras under kontroll av myndighet eller då
behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella
rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och
friheter fastställs (artikel 10 i EU:s dataskyddsförordning). Myndigheter
har rätt att behandla uppgifter om lagöverträdelser (3 kap. 8 §
dataskyddslagen). Även i detta fall kan det finnas avvikande bestämmelser
i sektorsspecifika lagar.
Integritetskyddsmyndigheten har i ett rättsligt ställningstagande uttalat
att personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott avser om
någon har begått ett brott, blivit fälld eller friad i domstol i ett brottmål,
blivit föremål för straffprocessuella tvångsmedel eller misstänkts för ett
konkret brott (Integritetsmyndigheten, Rättsligt ställningstagande IMYRS
2021:1 – innebörden av begreppet ”personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott” i artikel 10 i dataskyddsförordningen, IMYRS
2021:1).
Av artikel 76 i penningtvättsförordningen framgår att ansvariga enheter
har rätt att behandla personuppgifter om lagöverträdelser under
förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, bl.a. att uppgifterna rör
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
3.4.3
Dataskyddsdirektivet och brottsdatalagen
Tillämpningsområde
För personuppgiftsbehandling som sker i brottsbekämpande syfte gäller
som ovan nämnts EU:s dataskyddsdirektiv. I svensk rätt har EU:s
dataskyddsdirektiv genomförts genom bl.a. brottsdatalagen (2018:1177).
Brottsdatalagen gäller, med vissa undantag, bl.a. vid behandling av
personuppgifter som utförs av behöriga myndigheter i syfte att förebygga,
förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott
eller verkställa straffrättsliga påföljder (se 1 kap. 2 och 4 §§). Med behörig
myndighet avses enligt 1 kap. 6 § brottsdatalagen en myndighet som har
till uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,
utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar personuppgifter för
ett sådant syfte, eller en annan aktör som har anförtrotts myndighetsutövning för ett sådant syfte, när den behandlar personuppgifter för ett
sådant syfte.
Utöver det finns särskilda registerförfattningar för de myndigheter som
bedriver verksamhet inom brottsdatalagens tillämpningsområde, exempelvis lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom
brottsdatalagens område.
Varken EU:s dataskyddsförordning eller dataskyddsdirektiv omfattar
personuppgiftsbehandling som utförs i verksamhet som rör nationell
säkerhet. Det innebär att Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter
som rör nationell säkerhet inte omfattas och inte heller arbetsuppgifter som
rör nationell säkerhet som Polismyndigheten har övertagit från
Säkerhetspolisen. Sådan personuppgiftsbehandling regleras i stället i lagen
(2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Lagen
har utformats med utgångspunkt i vad som gäller enligt brottsdatalagen
och lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område, dock med hänsyn tagen till de speciella förutsättningar som
gäller för Säkerhetspolisens verksamhet (prop. 2018/19:163 s. 49 och 50).
196
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättslig grund
Även om brottsbekämpande myndigheter, tillsynsorgan och ansvariga
enheter tillämpar olika regelverk för sin behandling av personuppgifter
finns det betydande likheter mellan regelverken. Även för brottsbekämpande myndigheters behandling av personuppgifter gäller att behandlingen i varje enskilt fall ska ha en rättslig grund. För brottsbekämpande
myndigheter anges den rättsliga grunden direkt i brottsdatalagen och
tillhörande registerförfattningar.
Brottsbekämpande myndigheter har rätt att behandla personuppgifter
om det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter att
förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller
lagföra brott, verkställa straffrättsliga påföljder eller upprätthålla allmän
ordning och säkerhet. Med en behörig myndighets uppgift avses en uppgift
som framgår av lag, förordning eller ett särskilt beslut i vilket regeringen
uppdragit åt myndigheten att utföra uppgiften (2 kap. 1 § brottsdatalagen).
Personuppgifter får vidare behandlas om det är nödvändigt för diarieföring
eller om de har lämnats till myndigheten i en anmälan, ansökan eller
liknande och behandlingen är nödvändig för myndighetens handläggning
(2 kap. 2 §).
Ändamål
I likhet med vad som gäller enligt EU:s dataskyddsförordning finns i
brottsdatalagen bestämmelser om att personuppgifter bara får behandlas
för särskilda, uttryckligen angivna och berättigade ändamål. Om det
ändamål som personuppgifterna behandlas för inte framgår av
sammanhanget eller på annat sätt, ska det tydliggöras genom en särskild
upplysning (2 kap. 3 §).
Innan personuppgifter får behandlas för ett nytt ändamål ska det
säkerställas att det finns en rättslig grund för den nya behandlingen, och
att det är nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas
för det nya ändamålet. I den utsträckning skyldighet att lämna uppgifter
följer av lag eller förordning ska dock någon prövning av den nya
behandlingens rättsliga grund, nödvändighet och proportionalitet inte
göras (2 kap. 4 §). Motsvarande gäller behandling för ändamål utanför
brottsdatalagens tillämpningsområde. Innan personuppgifter som behandlas med stöd av brottsdatalagen behandlas för ett ändamål utanför lagens
tillämpningsområde ska det som utgångspunkt säkerställas att det är
nödvändigt och proportionerligt att personuppgifterna behandlas för det
ändamålet. Om skyldighet att lämna uppgifter följer av lag eller förordning
ska någon sådan prövning dock inte göras (2 kap. 22 §). Regeringen har i
förarbetena till brottsdatalagen uttalat att om lagstiftaren har ansett att det
finns skäl att införa en uppgiftsskyldighet har denne redan tagit ställning
till att uppgiftslämnandet är nödvändigt och proportionerligt och den
myndighet som lämnar ut en uppgift behöver då inte göra en egen
proportionalitetsbedömning (prop. 2017/18:232 s. 138).
Särskilt om behandling av känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser
Personuppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter,
religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
som rör hälsa, sexualliv eller sexuell läggning får som utgångspunkt inte
behandlas enligt brottsdatalagen. Om uppgifter om en person behandlas
får de dock kompletteras med sådana uppgifter när det är absolut
nödvändigt för ändamålet med behandlingen (2 kap. 11 §). Biometriska
uppgifter och genetiska uppgifter får bara behandlas om det är särskilt
föreskrivet och det är absolut nödvändigt för ändamålet med behandlingen
(2 kap. 12 §). Känsliga personuppgifter får vidare behandlas om det är
nödvändigt för diarieföring eller om de har lämnats till myndigheten i en
anmälan, ansökan eller liknande och behandlingen är nödvändig för
myndighetens handläggning (2 kap. 13 §).
Uppgifter om lagöverträdelser får i olika avseenden behandlas av främst
brottsbekämpande myndigheter i enlighet med vad som närmare anges i
bl.a. brottsdatalagen och lagen (1998:620) om belastningsregister.
4
Allmänna överväganden och definitioner
4.1
Nya lagar på området föreslås
Promemorians förslag
Den nuvarande penningtvättslagen, registerlagen och lagen om kontooch värdefackssystem ska upphävas och ersättas av tre nya lagar.
Dessutom ska lagen om viss finansiell verksamhet upphävas.
Vissa frågor som i dag regleras i rörelselagarna ska i stället regleras i
den nya penningtvättslagen.
Skälen för promemorians förslag
198
Tidigare EU-reglering på området har meddelats i direktivform. Det har
inneburit att bestämmelserna har krävt genomförande i svensk rätt. För
svensk del har bestämmelserna genomförts i framför allt lagen (2017:630)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen), lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän
(registerlagen) och lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem.
Därutöver finns i ett flertal rörelselagar bestämmelser som genomför
penningtvättsregelverket. Det sist nämnda gäller t.ex. lagen (1996:1006)
om viss finansiell verksamhet, fastighetsmäklarlagen (2021:516) och
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Syftet med det nya penningtvättsregelverket är bl.a. att i högre grad
harmonisera medlemsstaternas lagstiftning på området. Många bestämmelser har därför tagits in i förordning. En EU-förordning är direkt
tillämplig i varje medlemsstat. Till skillnad från ett EU-direktiv ska en
EU-förordning inte, och får inte heller, genomföras i nationell rätt.
Bestämmelserna i förordningen gäller ändå. Det kan däremot finnas behov
av kompletterande bestämmelser till förordningen. Mot bakgrund av de
förändringar som det innebär att en del bestämmelser som finns i penningtvättslagen och registerlagen kommer att ersättas av bestämmelser i EUförordning föreslås att dessa lagar upphävs och att det i stället införs nya
opaginerad Kontrollera mot PDF
lagar med bestämmelser som kompletterar penningtvättsförordningen och
Amla-förordningen samt genomför sjätte penningtvättsdirektivet. Även
lagen om konto- och värdefackssystem bör upphävas och ersättas av en ny
lag eftersom de regler som föreslås i denna promemoria innebär så pass
stora förändringar att hela innehållet i den nuvarande lagen behöver
omarbetas.
När det gäller rörelselagarna på området anser promemorian att det finns
skäl att utmönstra bestämmelser som genomför penningtvättsregelverket
och i stället samla dessa i den nya penningtvättslagen. Det beror bl.a. på
den ökade detaljgraden i sjätte penningtvättsdirektivet som gör det svårt
att helt och hållet integrera bestämmelserna i rörelselagstiftningen på ett
ändamålsenligt sätt (se avsnitt 8 och 9).
När det gäller lagen om viss finansiell verksamhet – som inte fyller
någon självständig funktion vid sidan av penningtvättsregelverket – får det
förhållandet att bestämmelser som genomför regelverket samlas i den nya
penningtvättslagen till följd att lagen kan upphävas.
4.2
Följdändringar
Promemorians förslag
Hänvisningar till bestämmelser i den nuvarande penningtvättslagen
som finns i andra lagar ska ersättas med hänvisningar till motsvarande
bestämmelser i penningtvättsförordningen eller den nya penningtvättslagen. Hänvisningar till det nuvarande penningtvättsdirektivet
som finns i andra lagar ska som utgångspunkt ersättas med hänvisningar
till penningtvättsförordningen eller sjätte penningtvättsdirektivet.
Hänvisningar till det nuvarande penningtvättsdirektivet som finns i
vissa lagar på upphandlingsområdet ska däremot vara kvar.
Hänvisningar till bestämmelser i registerlagen ska, i den utsträckning
som det finns behov av dem, ersättas med hänvisningar till motsvarande
bestämmelser i penningtvättsförordningen eller den nya lagen om
verkliga huvudmän.
Hänvisningar till bestämmelser i den äldre EU-regleringen gällande
auktionsplattformar för utsläppsrätter som finns i lagen om
värdepappersmarknaden ska ersättas med hänvisningar till motsvarande
bestämmelser i den EU-rättsakt som nu gäller.
Bestämmelser som finns i lagen om viss finansiell verksamhet och
som inte påverkas av det nya penningtvättsregelverket ska föras över
till den nya penningtvättslagen.
Promemorians bedömning
Också förordningar på området behöver i stor utsträckning anpassas till
det nya penningtvättsregelverket.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Det finns många lagar som innehåller hänvisningar till begrepp eller
bestämmelser i det nuvarande penningtvättsdirektivet eller den nuvarande
200
penningtvättslagen. I den utsträckning som sådana hänvisningar kan
ersättas med en motsvarande bestämmelse i penningtvättsförordningen
eller i den nya penningtvättslagen eller till begrepp i sjätte
penningtvättsdirektivet utan att det får en annan praktisk verkan, anser
promemorian att det bör göras. Detsamma gäller i fråga om hänvisningar
till bestämmelser i registerlagen som i liknande situationer och under
samma förutsättningar bör ersättas med en hänvisning till bestämmelse i
penningtvättsförordningen eller den nya lagen om verkliga huvudmän. I
några fall bedöms det även möjligt att ta bort hänvisningen.
I vissa lagar avser hänvisningen begreppet penningtvätt enligt penningtvättslagen. Sådana hänvisningar finns t.ex. i lagen om bank- och finansieringsrörelselagen och lagen (2011:755) om elektroniska pengar.
Definitionen av penningtvätt har ändrats något i penningtvättsförordningen i förhållande till den definition av begreppet som finns i penningtvättslagen, se mer i avsnitt 4.5.1. Att ersätta hänvisningen med en
hänvisning till penningtvätt enligt penningtvättsförordningen innebär
följaktligen en ändring i sak, dock i de flesta fall sannolikt utan att det får
någon praktisk verkan. Mot den bakgrunden och det förhållandet att EUlagstiftarens intention får anses vara att definitionen i penningtvättsförordningen ska gälla, anser promemorian att hänvisningar till
penningtvätt enligt penningtvättslagen som utgångspunkt bör uppdateras
till hänvisningar till definitionen av begreppet i penningtvättsförordningen. I vissa av lagarna finns i samma sammanhang även
hänvisningar till finansiering av terrorism enligt terroristbrottslagen
(2022:666). Dessa hänvisningar anser promemorian kan behållas, trots att
finansiering av terrorism också definieras i penningtvättsförordningen.
På just upphandlingsområdet anser promemorian att det finns skäl att
göra annorlunda än vad som nu sagts. I flera lagar på upphandlingsområdet
hänvisas till penningtvätt och finansiering av terrorism enligt den
nuvarande penningtvättsdirektivet (se t.ex. 13 kap. första stycket 4 lagen
(2016:1145) om offentlig upphandling och 11 kap. 1 § första stycket 4
lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner). Att ersätta dessa
hänvisningar till definitionen av motsvarande begrepp i penningtvättsförordningen skulle kunna innebära en ändring som får materiell påverkan.
Det hör samman med att definitionen av penningtvätt i artikel 2.1.1 i
penningtvättsförordningen, som hänvisar till de handlingar som anges i
artikel 3.1 och 3.5 i direktiv (EU) 2018/1673 (se vidare avsnitt 4.5.1),
omfattar handlingar som inte omfattas av definitionen av penningtvätt i det
nuvarande penningtvättsdirektivet. På upphandlingsområdet skulle det
kunna få betydelse för frågan när en leverantör får uteslutas från en
upphandling. Frågan om hänvisningarna ska uppdateras kräver analys som
det inte finns utrymme för i detta lagstiftningsärende. Promemorian
föreslår därför ingen ändring.
I vissa lagar, t.ex. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
konton, avser hänvisningarna begreppet finansiellt institut enligt det
nuvarande penningtvättsdirektivet och begreppet verklig huvudman enligt
registerlagen. Definitionen av finansiellt institut har ändrats något i
penningtvättsförordningen i förhållande till den definition av begreppet
som finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet, se mer i avsnitt 5.1.1.
När det gäller hänvisningar till det nuvarande penningtvättsdirektivet ska
opaginerad Kontrollera mot PDF
sådana betraktas som hänvisningar till penningtvättsförordningen och till
sjätte penningtvättsdirektivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i
bilaga VI till penningtvättsförordningen (artikel 89 i penningtvättsförordningen). Promemorian föreslår därför att hänvisningar i svenska
författningar till definitionen av finansiellt institut i det nuvarande
penningtvättsdirektivet ska ersättas med hänvisning till definitionen i
penningtvättsförordningen. Även när det gäller det nuvarande
penningtvättsdirektivets definition av verkliga huvudman, som införlivats
genom registerlagen, skiljer sig penningtvättsförordningens definition
något mot den nuvarande definitionen. Promemorians uppfattning är dock
att ingen ändring av begreppet i sak är avsedd i den meningen att det
fortfarande är personer som kan förväntas ha ett visst inflytande över den
juridiska personen eller konstruktionen i fråga som åsyftas, se mer i avsnitt
14.5.1. Mot denna bakgrund och det förhållande att EU-lagstiftarens
intention får anses vara att definitionen i penningtvättsförordningen ska
gälla, anser promemorian att hänvisningar till begreppet verklig huvudman
som utgångspunkt bör uppdateras till hänvisningar till definitionen av
begreppet i penningtvättsförordningen.
Hänvisningar till bestämmelser i penningtvättslagen och det nuvarande
penningtvättsdirektivet finns även i en rad förordningar. Också dessa
förordningar behöver i stor utsträckning anpassas till det nya regelverket.
I lagen om viss finansiell verksamhet finns bestämmelser om bl.a.
skyldighet för styrelsen i sådana företag som omfattas av lagen att fastställa arbetsordning och i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen
mellan bolagsorganen. Dessa bestämmelser påverkas inte av den nya
penningtvättsregleringen. Som en följd av att lagen om viss finansiell
verksamhet upphävs och bestämmelser om registrering av de företag som
i dag omfattas av den lagen kommer att ta in i den nya penningtvättslagen,
bör även bestämmelser om bl.a. arbetsordning och instruktioner om
arbetsfördelning mellan bolagsorganen överföras till den nya penningtvättslagen.
I lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns vissa bestämmelser som hänvisar till kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av
den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter
av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med
utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen. Den rättsakten har
ersatts av kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av den
17 oktober 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/87/EG genom fastställande av regler om tidsschema,
administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för
växthusgaser. Det förslås att hänvisningarna till den först nämna rättsakten
ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nu gällande
rättsakten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4.3
Hänvisningar till EU-rättsakter
Promemorians förslag
Hänvisningar till förordningar ska vara dynamiska, medan hänvisningar
till direktiv ska vara statiska.
Skälen för promemorians förslag
I promemorians förslag finns vissa bestämmelser som innehåller
hänvisningar till EU-rättsakter, både till direktiv och förordningar.
Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller
dynamiska. Med en statisk hänvisning avses att det hänvisas till rättsakten
i en viss angiven lydelse. Med en dynamisk hänvisning avses att
hänvisning görs till rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Eftersom förordningar är direkt tillämpliga bör hänvisningarna till
förordningar i de föreslagna bestämmelserna vara dynamiska. Ändringar i
direktiv förutsätter däremot genomförandeåtgärder från lagstiftarens sida.
Hänvisningarna till direktiv i de föreslagna bestämmelserna bör därför
vara statiska.
4.4
Behovet av att införa definitioner
Promemorians förslag
Termer och uttryck i de nya lagarna på området ska så långt som möjligt
ha samma betydelse som i EU-förordningarna.
Skälen för promemorians förslag
202
I artikel 2 i penningtvättsförordningen och artikel 2 i Amla-förordningen
definieras uttryck och begrepp som används i förordningarna. Eftersom
förordningar är direkt tillämpliga kommer dessa – liksom övriga
bestämmelser i förordningarna – att gälla i svensk rätt utan att de tas in i
svenska författningar. Det är då också naturligt att dessa uttryck och
begrepp har samma innebörd när de används i de lagar som kompletterar
förordningarna. I något fall finns det dock behov av att i den nationella
lagen göra avsteg från en definition för att bestämmelsen ska kunna
fungera i en nationell kontext. I sådana situationer bör det tydligt anges att
innebörden är annan än i EU-förordningen.
I sjätte penningtvättsdirektivet har de uttryck och begrepp som definieras i penningtvättsförordningen getts samma innebörd som i förordningen (artikel 2 i sjätte penningtvättsdirektivet). Därutöver finns det i
sjätte penningtvättsdirektivet vissa definitioner som inte finns i penningtvättsförordningen. En del av dessa definitioner anser promemorian att det
finns behov av att ta in i de nationella lagarna. I fråga om andra definitioner
bedömer promemorian att innebörden är så pass klar att det inte finns något
sådant behov. Precis som i fråga om uttryck och begrepp i förordningarna,
finns det i något fall behov av att i den nationella lagen göra avsteg från
opaginerad Kontrollera mot PDF
en definition för att bestämmelsen ska kunna fungera i en nationell
kontext. I så fall framgår av den nationella lagen att uttrycket eller
begreppet har en annan innebörd.
4.5
Innebörden av vissa uttryck och begrepp
4.5.1
Penningtvätt
Definitionen av penningtvätt ändras till viss del…
Begreppet penningtvätt definieras i artikel 2.1.1 i penningtvättsförordningen. I definitionen hänvisas till de handlingar som anges i artikel 3.1
och 3.5 i direktiv (EU) 2018/1673. I artikel 3.1 tas följande uppsåtliga
handlingar upp.
• Omsättning eller överlåtelse av egendom med vetskap om att egendomen härrör från brottslig verksamhet, i syfte att hemlighålla eller
dölja egendomens olagliga ursprung eller för att hjälpa någon som
är inblandad i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga
följderna av sitt handlande.
• Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta
beskaffenhet eller ursprung, dess belägenhet, förfogandet över den,
dess förflyttning, de rättigheter som är knutna till den eller
äganderätten till den, med vetskap om att egendomen härrör från
brottslig verksamhet.
• Förvärv, innehav eller användning av egendom, med vetskap om,
vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brottslig
verksamhet.
Det rör sig om penningtvätt oavsett om de handlingar som lett fram till
brottsvinsten begåtts på en medlemsstats eller ett tredje lands territorium.
Vidare anges att vetskap, uppsåt eller ändamål som utgör rekvisit för
gärningarna får härledas från objektiva, faktiska omständigheter
(artikel 2.1.1 i penningtvättsförordningen).
De ovan nämnda punkterna motsvarar i stort den definition av penningtvätt som finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 1.3) och
som har genomförts i 1 kap. 6 § första stycket penningtvättslagen. Den
svenska bestämmelsen är emellertid vidare, eftersom den inte innebär
något krav på uppsåt eller visst syfte. I förarbetena till den svenska bestämmelsen diskuterades huruvida bestämmelsen skulle anpassas till definitionen av penningtvättsbrott i den straffrättsliga lagstiftningen, vilket
skulle innebära att det i definitionen skulle ingå krav på gärningspersonens
syfte och uppsåt. Regeringen anförde då följande (prop. 2016/17:173
s. 181och 182).
Funktionen av definitionen av penningtvätt är annorlunda när den införs i ett
administrativt regelverk jämfört med när den reglerar ett straffrättsligt ansvar.
I det senare fallet är det särskilt angeläget att det straffbara området är
noggrant preciserat, både när det gäller precisering av de handlingar som ska
vara kriminaliserade och de subjektiva rekvisiten. När definitionen används i
administrativa sammanhang såsom i penningtvättslagen syftar den däremot
främst till att klargöra vilka företeelser och avvikelser som
verksamhetsutövare ska vara uppmärksamma på. Genom de riskbedömningar
och riskbaserade rutiner som verksamhetsutövare ska ha kommer riskerna för
att utnyttjas för penningtvätt att konkretiseras till mer handfasta beskrivningar
av situationer som är relevanta för den enskilda verksamhetsutövaren. Frågan
som verksamhetsutövare kommer att behöva ställa sig är således vilka
produkter eller tjänster som verksamhetsutövaren tillhandahåller som kan
användas för att vidta sådana åtgärder som omfattas av definitionen av
penningtvätt samt på vilket sätt och i vilket sammanhang det i så fall skulle
kunna ske. Den granskning av aktiviteter och transaktioner som
verksamhetsutövaren ska göra för att upptäcka avvikelser eller tecken på att
det förekommer penningtvätt kommer således främst att relateras till den
riskbedömning och de rutiner som verksamhetsutövaren har upprättat, och
således inte direkt mot definitionen av penningtvätt i penningtvättslagen.
Som Ekobrottsmyndigheten anför måste vidare beaktas att
verksamhetsutövarnas skyldighet att lämna uppgifter till Polismyndigheten
inträder redan när det föreligger skälig grund för misstanke om penningtvätt.
Det innebär att verksamhetsutövarnas rapportering kan och ska omfatta
situationer som efter en brottsutredning visar sig inte utgöra straffbar
penningtvätt eller påbörjad brottslighet. Den slutliga prövningen av den
straffrättsliga rubriceringen av aktiviteten ankommer därför på de
brottsutredande myndigheterna och inte på verksamhetsutövarna.
Regeringen bedömer därför att det är mindre ändamålsenligt att föra in
omständigheter som tar sikte på det syfte som kan finnas för att en åtgärd
vidtas eller förhållanden som avser om gärningsmannen handlat med uppsåt
eller varit grovt oaktsam.
Mot den bakgrunden ansåg regeringen alltså att begreppet penningtvätt
inte skulle begränsas genom införande av krav på uppsåt och syfte.
Ytterligare en skillnad mellan den svenska definitionen av penningtvätt
i penningtvättslagen i förhållande till både det nuvarande penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen är tillägget i 1 kap. 6 § andra
stycket penningtvättslagen. I det stycket jämställs åtgärder med egendom
som typiskt sett är ägnade att dölja att någon avser att berika sig eller någon
annan genom en framtida brottslig handling, med penningtvätt. Tillägget
innebär att även åtgärder som syftar till att möjliggöra eller dölja framtida
brottslig gärning omfattas av definitionen. Det tillkom mot bakgrund av
att det ansågs angeläget att verksamhetshetsutövarna – härefter benämnda
ansvariga enheter – vidtar åtgärder för att motverka, identifiera och vid
misstanke rapportera sådana transaktioner som avviker och som till sin
natur är sådana att det finns anledning att misstänka att de utgör ett led i
ett upplägg som syftar till att dölja en brottslig handling, trots att det inte
står klart att den brottsliga handlingen ägt rum. I förarbetena tas följande
situationer upp som exempel.
• Att lagligt intjänade medel, genom användning av osanna fakturor,
överförs till ett annat bolag än det som avser att använda svart
arbetskraft. Därefter tas pengarna ut från det fakturaskrivande
bolagets konto, ofta av en målvakt. Pengarna återförs därefter i
kontanter till det bolag som betalat den osanna fakturan och används
för kontant betalning av löner. Arbetsgivaravgifter och inkomstskatt
betalas därefter inte in i behörig ordning. Den brottsliga gärningen,
skattebrott, begås i dessa fall inte förrän tiden för inbetalning av
skatter och avgifter har passerat, vilket tidsmässigt inträffar efter de
aktiviteter och transaktioner som möjliggjort avlöningen av den
204
opaginerad Kontrollera mot PDF
•
svarta arbetskraften, dvs. upprättande och betalning av osanna
fakturor samt uttag av kontanter från det fakturaskrivande bolaget.
Att lagligt intjänade medel överförs till konton i skatteparadis i syfte
att dölja förekomsten av medlen och därigenom dölja och försvåra
utredningen av skatteundandragandet, när överföringen sker före
det att beskattningstidpunkten har inträtt.
I förarbetena till bestämmelsen framhöll regeringen vikten av tillägget för
de ansvariga enheter som omfattas av sekretessbestämmelser till skydd för
sina kunder. Enligt regeringen behövdes tillägget för att sådana ansvariga
enheter skulle kunna rapportera misstänkta transaktioner utan att vara
säkra på att den egendom som rapporteringen avser redan har varit föremål
för brott, för att de inte skulle riskera att bryta mot sekretessbestämmelserna. Därtill ansåg regeringen att ett tungt vägande skäl för införande av
tillägget var att det skulle skapa ett författningsstöd för Polismyndigheten
att registrera rapporter om sådana förfarandena i penningtvättsregistret
(prop. 2016/17:173 s. 183 och 184).
…men effekten av ändringarna bedöms få begränsad betydelse
I och med att definitionen av penningtvätt kommer att finnas i penningtvättsförordningen när den börjar tillämpas kommer det inte längre att vara
möjligt att behålla den nationella definitionen av penningtvätt. Det betyder
att begreppet penningtvätt i fortsättningen kommer att avgränsas bl.a. av
krav på syfte och uppsåt. Det innebär även att det inte bedöms möjligt med
nationella tillägg till definitionen likt det som finns i dag i 1 kap. 6 § andra
stycket penningtvättslagen. I fråga om vilken betydelse dessa ändringar
har i den praktiska tillämpningen gör promemorian följande överväganden.
Vad regeringen anförde om ansvariga enheters granskning och misstankerapprotering i samband med genomförandet av det nuvarande
penningtvättsdirektivet och som återges ovan har bäring även i dag. Det
betyder att de ansvariga enheternas granskning av aktiviteter och
transaktioner för att upptäcka avvikelser eller tecken på penningtvätt även
fortsatt främst kommer att relatera till den riskbedömning och de rutiner
som de ansvariga enheterna har upprättat, och således inte direkt mot
definitionen av penningtvätt. Enligt penningtvättsförordningen gäller
dessutom att rapportering av misstänkta transaktioner ska ske i de fall de
ansvariga enheterna ”känner till, misstänker eller har rimliga skäl att
misstänka att medel eller verksamheter, oberoende av vilket belopp det
gäller, utgör vinning av brottslig verksamhet eller har koppling till
finansiering av terrorism eller brottslig verksamhet…” (artikel 69.1). För
misstankerapportering förutsätts alltså inte att den ansvariga enheten ska
kunna göra bedömning av vilken eventuell roll som en viss person har i
brottsligheten eller dennes eventuella uppsåt och syfte. Att det ansvariga
enheter, enligt lydelsen i artikel 69.1 i penningtvättsförordningen, ska
rapportera vid misstanke om eller när det finns rimliga skäl att misstänka
att medel eller verksamhet har koppling till brottslig verksamhet borde
även innebära att rapportering kan ske i situationer som idag omfattas av
tillägget i 1 kap. 6 § penningtvättslagen, dvs. trots att den brottsliga
handlingen ännu inte ägt rum. Brottslig verksamhet definieras i
penningtvättsförordningen som brottslig verksamhet enligt bl.a.
definitionen i artikel 2.1 i direktiv (EU) 2018/1673, vilket omfattar alla
former av kriminell inblandning i brott som i enlighet med nationell rätt
bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där
maximistraffet är mer än ett år eller, i medlemsstater som har en
minimitröskel för brott i sitt rättssystem, brott som bestraffas med
frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där lägsta straffet är mer än
sex månader (artikel 2.1.3).
Sammantaget gör promemorian bedömningen att ändringen av
definitionen av penningtvätt bör få begränsad effekt i den praktiska
tillämpningen av regelverket.
4.5.2
Finansiering av terrorism
Finansiering av terrorism definieras i penningtvättsförordningen som de
handlingar som anges i artikel 11 i direktiv (EU) 2017/541 (artikel 2.1.2).
Det gäller oavsett om handlingarna begås på en medlemsstats eller ett
tredje lands territorium. I motsvarande bestämmelser i det nuvarande
penningtvättsdirektivet hänvisas i stället till ett rambeslut (artikel 1.5). Det
rambeslutet har sedermera ersatts av direktiv (EU) 2017/541 och det är
därför det nu hänvisas till det direktivet.
Artikel 11 i direktiv (EU) 2017/541 innebär i korthet att insamling av
medel med avsikten att de ska användas, eller med vetskap om att de ska
användas för att begå någon av de brott som räknas upp i andra artiklar ska
utgöra straffbara gärningar. Direktivets bestämmelser har genomförts bl.a.
genom terroristbrottslagen till vars bestämmelser definitionen av
finansiering av terrorism i 1 kap. 7 § penningtvättslagen hänvisar. Dagens
definition i penningtvättslagen har följaktligen redan anpassats med
anledning av att rambeslutet eftersatts av direktivet.
Enligt definitionen i penningtvättsförordningen innefattar uttrycket
finansiering av terrorism även medhjälp, anstiftan och försök till sådana
handlingar.
4.5.3
Riktade ekonomiska sanktioner
Riktade ekonomiska sanktioner definieras i artikel 2.1.49 i penningtvättsförordningen. Med riktade ekonomiska sanktioner avses frysning av
tillgångar och förbud mot att ställa medel eller andra tillgångar till
förfogande direkt eller indirekt, till förmån för personer och enheter som
upptagits på förteckningar enligt rådsbeslut antagna på grundval av
artikel 29 i EU-fördraget och rådsförordningar antagna på grundval av
artikel 215 i EUF-föredraget. Som framgår av avsnitt 3.3 omfattar det både
sanktioner som beslutas av FN och av EU. Det handlar om sådana
internationella sanktioner som också omfattas av lagen (2025:327) om
internationella sanktioner, jfr 2 § den lagen. Överträdelser av sådana
sanktioner – t.ex. att bryta mot eller kringgå ett förbud eller skyldighet
enligt en rådsförordning – är enligt svensk rätt i straffbart vissa fall.
206
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Ansvariga enheter
En ansvarig enhet är en fysisk eller juridisk person som enligt penningtvättsregelverket är ålagd att agera ”grindvakt” till det finansiella systemet.
Penningtvätt och finansiering av terrorism är svårt att upptäcka och bevisa.
De som erbjuder sådana tjänster som bedöms innebära en ökad risk för att
utnyttjas för penningtvätt och finansiering av terrorism behöver därför ha
kunskap om risken för detta i sin verksamhet. Genom penningtvättsregelverket åläggs de ansvariga enheterna att bl.a. bedöma riskerna i deras
verksamhet, vidta kundkännedomsåtgärder och rapportera misstänkta
transaktioner till finansunderrättelseenheten. En nyhet i penningtvättsregelverket som ska börja tillämpas under 2027 är att ansvariga enheter
även behöver vidta åtgärder för att minska risken för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås.
Bestämmelserna om ansvariga enheterna som finns i penningtvättsförordningen kräver inte genomförandeåtgärder. Däremot krävs
lagstiftningsåtgärder för de nationella val som det unionsrättsliga regelverket möjliggör. Det gäller både i fråga om att lägga till fler ansvariga
enheter (artikel 3 i sjätte penningtvättsdirektivet), och i fråga om att göra
undantag för vissa ansvariga enheter (artiklarna 4–6 i penningtvättsförordningen).
I svensk rätt används benämningen verksamhetsutövare för ansvariga
enheter. Eftersom bestämmelserna i penningtvättsförordningen kommer
att vara direkt tillämpliga bör den nationella regleringen som kompletterar
förordningen, genomför sjätte penningtvättsdirektivet och reglerar nationella val använda samma terminologi. Verksamhetsutövare kommer därför i fortsättningen benämnas som ansvariga enheter.
5.1
Ansvariga enheter enligt
penningtvättsförordningen
Av artikel 3 i penningtvättsförordningen framgår vilka som är ansvariga
enheter. Det handlar i korthet om
• kreditinstitut, och
• finansiella institut,
samt, vid utövandet av yrkesmässig verksamhet
• revisorer, externa revisorer och skatterådgivare och vissa andra
personer, exempelvis advokater, som åtar sig att ge materiellt
bistånd, stöd eller rådgivning i skattefrågor som huvudsaklig
affärs- eller yrkesverksamhet,
• notarier, advokater och andra oberoende jurister när de på en
klients vägnar och för klientens räkning deltar i vissa
transaktioner eller vid planering eller utförande av sådan
transaktion, i vissa särskilt angivna situationer.
• tjänsteleverantörer till truster och bolag,
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
fastighetsmäklare och andra yrkesverksamma inom fastighetsbranschen när de agerar som mellanhänder vid fastighetstransaktioner och viss uthyrning av fast egendom,
tillhandahållare av speltjänster,
personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar, som en
regelbunden eller huvudsaklig yrkesverksamhet,
personer som handlar med varor av högt värde som en regelbunden eller huvudsaklig verksamhet (”lyxvaruhandlare”),
leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och förmedlare av
gräsrotsfinansiering,
personer som handlar med eller agerar mellanhänder vid handel
med kulturföremål där värdet uppgår till visst belopp,
personer som förvarar, handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med kulturföremål och varor av högt värde
när det utförs i frizoner och tullager och där värdet uppgår till
visst belopp,
kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter med vissa undantag,
vissa aktörer inom investeringsmigration,
icke-finansiella holdingföretag med blandad verksamhet,
fotbollsagenter, och
professionella fotbollsklubbar när det gäller vissa transaktioner.
Det kan vara så att ett och samma företag omfattas av flera olika kategorier
av ansvariga enheter. Vad som gäller i sådana situationer kan behövas
lösas efter en bedömning i varje enskilt fall.
Generellt kan nämnas att den principiella utgångspunkten i penningtvättsregelverket är att vilka företag som omfattas utgår från ”aktivitet”
och inte benämningen på det företag som vidtar aktiviteten. I vissa fall blir
dock benämningen avgränsande, t.ex. om det krävs tillstånd som viss typ
av företag för att få utföra aktiviteten.
När det gäller holdingföretag kan situationen vara den att det inte bedrivs
någon operativ verksamhet i företaget och att det saknas t.ex. kunder. I
artikel 16 i penningtvättsförordningen finns vissa koncernomfattande krav
som bl.a. innebär krav på riktlinjer, förfarande och kontroller och koncernomfattande riskbedömning. Syftet med att holdingföretag inkluderas som
ansvarig enhet är att sådana företag ska kunna hållas ansvariga för brister
i efterlevnaden av koncernomfattande krav (se skäl 33 och 44 i penningtvättsförordningen, se även skäl 11 i penningtvättsförordningen gällande
kundkännedomsåtgärder).
Nedan kommenteras vissa förändringar gällande ansvariga enheter som
det nya regelverket innebär. Eftersom professionella fotbollsklubbar och
fotbollsagenter ska vara ansvariga enheter först från och med den 10 juli
2029, kommer inte de kommenteras närmare här.
208
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.1.1
Finansiella institut
Definitionen av finansiella institut har genomgått vissa förändringar i
penningtvättsförordningen i förhållande till den definition som gäller i dag
enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet. Nedan kommenteras led a–i
i den nya definitionen i artikel 2.6 i penningtvättsförordningen. Som framgår av led j i artikeln omfattas även filialer.
Det är ytterst EU-domstolen som tolkar unionsrätten. Det innebär att vad
som framkommer genom avgöranden från EU-domstolen skulle kunna
leda till att bedömningarna nedan inte gäller.
Led a och d
I dag omfattar begreppet finansiellt institut bl.a. ett företag som inte är
kreditinstitut och som bedriver en eller flera av vissa verksamheter som tas
upp i bilaga I till Europarlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,
inbegripet sådan verksamhet som bedrivs vid valutaväxlingskontor. Det
rör sig bl.a. om finansiell leasing, betaltjänster, handel för egen eller
kunders räkning med bl.a. värdepapper, portföljförvaltning och rådgivning
och utgivning av elektroniska pengar.
Samma tjänster som nämns ovan omfattas även enligt definitionen av
finansiella institut i penningtvättsförordningen. När det gäller de tjänster
som anges i bilagan måste det förstås som att det handlar om de som
bedriver sådana tjänster och där verksamheten i fråga har ett självständigt
syfte i förhållande till den övriga verksamheten som bedrivs (jfr prop.
2022/23:124 s. 34 och 35). I praktiken kan det sägas innefatta företag som
bedriver verksamhet där godkännandet för verksamheten avser någon av
de tjänster som anges, dvs. det handlar inte om verksamhet som företaget
får bedriva på grundval av godkännande för annan verksamhet eller med
stöd av s.k. sidotillstånd. Det är alltså den huvudsakliga verksamheten som
styr. Det innefattar verksamhet som betalningsinstitut enligt lagen
(2010:751) om betaltjänster, institut för elektroniska pengar enligt lagen
om elektroniska pengar och institut som i dag är registreringsskyldiga
enligt lagen om viss finansiell verksamhet, kan bedriva. När det gäller de
sist nämnda föreslås i denna promemoria att de i stället ska vara
registreringsskyldiga enligt den nya penningtvättslagen och att lagen om
viss finansiell verksamhet ska upphävas.
Det finns fler företag som kan bedriva sådan verksamhet som ingår i
led a i definitionen av finansiellt institut, men som antingen omfattas av
senare led i definitionen av finansiellt institut eller är ansvarig enhet på
separat grund. I definitionen av finansiellt institut tydliggörs att värdepappersföretag som bedriver någon av dessa verksamheter inte ingår i
led a när de bedriver någon av de verksamheter som anges däri. I stället
tas värdepappersföretag upp i led d i definitionen av finansiellt institut och
då handlar det om värdepappersföretag enligt artikel 4.1 punkt 1 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU. Det innefattar sådana
företag som är tillståndspliktiga enligt 2 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden.
Ett exempel på företag som kan omfattas av både led a i definitionen och
även kan vara ansvarig enhet på separat grund är företag som erbjuder
konsumentkrediter som en underordnad del av sin verksamhet samtidigt
som de även erbjuder finansiell leasing. Sådana företag är ansvariga
opaginerad Kontrollera mot PDF
enheter enligt artikel 3.3 k, men omfattas även av lagen om viss finansiell
verksamhet och är följaktligen även ansvarig enhet i egenskap av
finansiellt institut. Vad som ska gälla i en sådan situation får, som ovan
nämns, lösas efter en bedömning i det enskilda fallet.
En skillnad i definitionen av finansiellt institut i penningtvättsförordningen i förhållande till motsvarande definition i det nuvarande penningtvättsdirektivet är att det i förordningen görs undantag för de verksamheter
som förtecknas i punkt 8 i bilaga I till direktiv (EU) 2015/2366. De
verksamheter som anges i punkt 8 i den nämnda bilagan är kontoinformationstjänster, som är en typ av betaltjänst.
Registrerade betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller betaltjänster i form av kontoinformationstjänster var länge undantagna från
penningtvättslagens tillämpningsområde eftersom det vid genomförandet
av betaltjänstdirektivet förutsattes att sådana företag skulle undantas från
penningtvättsregelverket (prop. 2017/18:77 s. 176). I ett senare lagstiftningsärende togs dock undantaget för dessa företag bort (prop. 2024/25:67
avsnitt 6.4). När penningtvättsförordningen börjar tillämpas kommer
företag som tillhandahåller betaltjänster i form av kontoinformationstjänster återigen vara undantagna från penningtvättsregleringen.
En annan nyhet som följer av penningtvättsförordningen är att vissa
holdingföretag omfattas. I lydelsen i penningtvättsförordningen anges
företag som har som huvudverksamhet att förvärva ”holdingföretag”, men
det förefaller vara en felöversättning (jfr ” acquire holdings” i den engelska
språkversionen, se även skäl 10 i penningtvättsförordningen). I stället får
förstås att det är just holdingföretaget som är ansvarig enhet. Det inbegriper finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och
finansiella holdingföretag med blandad verksamhet. Samtliga tre typer av
holdingföretag omfattas i svensk rätt av lagen (2014:968) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Det bör dock särskilt
framhållas att penningtvättsförordningen bara omfattar holdingföretag där
förvärvandet är huvudverksamheten.
När det gäller finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet
definieras det i penningtvättsförordningen som ett företag som inte är ett
finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och
som inte är dotterföretag till ett annat företag och vars dotterföretag
omfattar minst ett kreditinstitut eller finansiellt institut. I lagen om särskild
tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kallas dessa företag för
holdingföretag med blandad verksamhet.
Led b
210
I dagens definition av finansiella institut innefattas försäkringsföretag
enligt artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG
(”Solvens II direktivet”) i den mån de utför livförsäkringsverksamhet som
omfattas av det direktivet. Motsvarande gäller enligt penningtvättsförordningen, men med tillägget att även försäkringsföretag som bedriver
”annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet” som omfattas av det
direktivet innefattas. Det förtydligas även att försäkringsholdingbolag och
försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet omfattas.
När det gäller försäkringsföretag enligt artikel 13.1 i direktiv
2009/138/EG som utför livförsäkringsverksamhet – dvs. skrivningen som
opaginerad Kontrollera mot PDF
motsvarar vad som redan gäller enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet – handlar det om försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) som har tillstånd att bedriva livförsäkringsrörelse. Det
bör dock bara gälla de försäkringsföretag som omfattas av den EU-rättsliga
regleringen, dvs de svenska bestämmelser som genomför Solvens IIdirektivet. Därmed omfattar inte försäkringsföretag som är undantagna
från delar av försäkringsrörelselagen, t.ex. försäkringsföreningar
(understödsföreningar), se 1 kap. 19 och 19 d §§ försäkringsrörelselagen
(jfr även prop. 2019/20:148 s. 44 och 45 och 1 kap. 2 § första stycket 2
penningtvättslagen).
Tjänstepensionsinstitut finns inte med i uppräkningen av finansiella
institut och därmed omfattas därmed inte tjänstepensionsföretag, dvs
svenska tjänstepensionsinstitut (jfr 1 kap. 2 § första stycket 2
penningtvättslagen, se även prop. 2018/19:158 s. 655–657). När det gäller
tillägget om annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet är det
enligt promemorians uppfattning inte helt tydligt vad som avses. Troligen
handlar det om verksamhet som inte gäller svenska förhållanden.
Som uttryckligen anges i penningtvättsförordningen omfattas försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet av definitionen. Det rör sig om sådana företag som definieras i 1 kap.
12 § 6 och 7 försäkringsrörelselagen. Något förenklat handlar det om
företag som äger försäkringsföretag, men som inte själva är försäkringsföretag. Som promemorian uppfattar tillägget är en förutsättning att
dotterföretag bedriver sådan verksamhet som beskrivs ovan, dvs. livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet som omfattas av Solvens II direktivet.
Led c
Försäkringsförmedlare som förmedlar livförsäkringar och andra investeringsrelaterade försäkringstjänster är finansiella institut både enligt det
nuvarande penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen. Definitionen av försäkringsförmedlare och de undantag som görs från att sådana
ska anses utgöra finansiella institut, hänför sig dock till olika direktiv.
Enligt promemorians mening rör det sig dock i huvudsak om samma
företag som avses. När det gäller ”andra investeringsrelaterade
försäkringstjänster” bör det troligen förstås som att det rör sig om t.ex.
rådgivning om sparförsäkringar som är livförsäkringar.
Såsom regeln i det nuvarande penningtvättsdirektivet har genomförts i
penningtvättslagen gäller det fysiska och juridiska personer som bedriver
försäkringsdistribution enligt lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, i fråga om sådan verksamhet rörande livförsäkring, bedriven av
sådana försäkringsförmedlare som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § den lagen
eller bedriver verksamhet enligt 3 kap. 1 § andra stycket 2 eller 3 § den
lagen. Viss ledning kring vilka företag som avses kan vidare fås genom
skäl 9 i penningtvättsförordningen. Däri utvecklas bl.a. varför sådana
försäkringsförmedlare som bedriver försäkringsförmedling under
försäkringsföretags eller annan försäkringsförmedlares ansvar och som
inte uppbär premier eller belopp som är avsedda för kunden, försäkringstagaren eller förmånstagaren inte är ansvariga enheter enligt penningtvättsförordningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Led e och f
Liksom enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet ingår företag för
kollektiva investeringar i definitionen av finansiellt institut i penningtvättsförordningen. Det innebär att fondverksamhet enligt lagen (2004:46)
om värdepappersfonder omfattas. Vidare omfattas en alternativ investeringsfond och dess förvaltare enligt lagen (2013:561) om förvaltare av
alternativa investeringsfonder. Både företag som bedriver verksamhet med
sådana fonder som omfattas av unionsrättslig reglering och sådana företag
som bedriver annan fondverksamhet omfattas. Om fondverksamheten inte
bedrivs som juridisk person är det förvaltaren som omfattas av kraven som
gäller ansvariga enheter (jfr skäl 23 i penningtvättsförordningen).
Dessutom omfattas av definitionen av finansiellt institut värdepapperscentraler som bedriver verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014. I Sverige finns endast
en värdepapperscentral, Euroclear Sweden AB.
Led g och h
Kreditgivare och i vissa fall även kreditförmedlare enligt definitionerna i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG ingår i definitionen av
finansiella institut i penningtvättsförordningen. Det handlar om sådana
kreditgivare och kreditförmedlare som bedriver verksamhet med
bostadskrediter enligt lagen (2016:1024) om verksamhet med
bostadskrediter. De omfattas redan i dag av penningtvättslagen. Tidigare
fanns möjlighet att beviljas tillstånd för att bedriva verksamhet med
konsumentkrediter enligt den numera upphävda lagen (2014:275) om viss
verksamhet med konsumentkrediter (se prop. 2024/25:138). Sedan den
1 juli 2025 gäller att det bara är kreditinstitut som får bedriva sådan
näringsverksamhet i landet, om inte annat är särskilt föreskrivet (1 kap.
7 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Det sist nämnda innebär
att det är tillåtet att bedriva sådan verksamhet inom ramen för annan
verksamhet när det görs med stöd av rörelselagstiftning som reglerar den
verksamheten (för en närmare redogörelse, se prop. 2024/25:138, avsnitt 5
och s. 62–63). I fråga om skyldigheten att följa penningtvättsregleringen
gäller då vad som följer för de verksamheter där verksamhet med konsumentkrediter ingår, exempelvis är ett kreditinstitut ansvarig enhet enligt
artikel 3.1 i penningtvättsförordningen.
När det gäller företag som erbjuder konsumentkrediter som en underordnad del i sin verksamhet, se led a. När det gäller företag som säljer
varor och tjänster till konsumenter och erbjuder kreditköp där krediten
tillhandahålls av en tredje part, se nedan gällande kreditförmedlare som
erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter.
Led i
212
Enligt det nuvarande penningtvättsregelverket är leverantörer som
erbjuder växlingstjänster mellan virtuella valutor och fiatvalutor och
tillhandahållare av plånböcker för virtuella valutor ansvariga enheter.
Sedan den 30 december 2024 följer av penningtvättslagen att personer som
bedriver verksamhet som leverantör av kryptotillgångstjänster enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj
opaginerad Kontrollera mot PDF
2023 om marknader för kryptotillgångar är ansvariga enheter, härefter
”Mica-förordningen” (prop. 2024/25:43).
Penningtvättsförordningen innebär att leverantörer av kryptotillgångstjänster ingår i definitionen av finansiellt institut. Leverantör av kryptotillgångstjänst definieras i artikel 2.1.9, som hänvisar till artikel 3.1.15 i
Mica-förordningen. Det innebär att juridiska personer eller andra företag
vars sysselsättning eller affärsverksamhet består i att yrkesmässigt
tillhandahålla en eller flera kryptotillgångstjänster till kunder omfattas.
Som kryptotillgångstjänster räknas tillhandahållande av förvaring och
administration av kryptotillgångar för kunders räkning, drift av en
handelsplattform för kryptotillgångar, utbyte av kryptotillgångar mot
medel, utbyte av kryptotillgångar mot andra kryptotillgångar, utförande av
order avseende kryptotillgångar för kunders räkning, placering av
kryptotillgångar, mottagande och överföring av order avseende
kryptotillgångar för kunders räkning, tillhandahållande av rådgivning om
kryptotillgångar, tillhandahållande av portföljförvaltning av kryptotillgångar och tillhandahållande av överföringstjänster för kryptotillgångar
för kunders räkning. I definitionen av kryptotillgångstjänst i artikel 2.1.8 i
penningtvättsförordningen undantas dock tillhandahållande av rådgivning
om kryptotillgångar. För att vara leverantörer av kryptotillgångstjänster
krävs enligt artikel 59 i Mica-förordningen antingen att det är fråga om en
juridisk person eller ett annat företag som har auktoriserats av en
medlemsstat som leverantör av kryptotillgångstjänster i enlighet med
artikel 63 i samma förordning eller att det är en enhet som tillåts
tillhandahålla kryptotillgångstjänster i enlighet med artikel 60 i den
förordningen.
5.1.2
Revisorer, externa revisorer, skatterådgivare och
vissa andra personer
Liksom enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet finns i penningtvättsförordningen en bestämmelse om att revisorer, ”externa revisorer”,
skatterådgivare och varje annan person som åtar sig att tillhandahålla –
antingen direkt eller genom någon som personen i fråga är kopplad till –
materiellt bistånd, stöd eller rådgivning i skattefrågor som huvudsaklig
affärs- eller yrkesverksamhet. Promemorian bedömer att unionslagstiftaren avsett att motsvarande personer som är ansvariga enheter i dag på
grundval av detta ska vara det även fortsättningsvis. När det gäller
uttrycket ”externa revisorer” vill promemorian dock förtydliga att det
sannolikt handlar om andra personer än auktoriserade eller godkända
revisorer eller registrerade revisionsbolag, som bedriver yrkesmässig
verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster (jfr 1 kap.
2 § första stycket 19 penningtvättslagen).
5.1.3
Notarier, advokater och andra oberoende jurister
Notarier, advokater och andra oberoende jurister är – liksom enligt det
nuvarande penningtvättsdirektivet – ansvariga enheter enligt penningtvättsförordningen. Det gäller i samma situationer som gäller i dag, med
opaginerad Kontrollera mot PDF
den skillnaden att det även gäller vid förvaltning av kryptotillgångar och
vid öppnande eller förvaltning av konto för kryptotillgångar.
5.1.4
Tjänsteleverantörer till truster eller bolag
Promemorians förslag
Som tjänsteleverantör till truster och bolag ska även räknas den som
yrkesmässigt tillhandahåller tjänster i form av försäljning av nybildade
aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer.
Skälen för promemorians förslag
Tjänsteleverantörer av truster eller bolag är ansvariga enheter enligt det
nuvarande penningtvättsdirektivet och är, som ovan framgår, även det
enligt penningtvättsförordningen. I svensk rätt har det kravet i det nuvarande penningtvättsdirektivet genomförts genom bestämmelsen i 1 kap.
2 § första stycket 23 penningtvättslagen som innebär att yrkesmässig
verksamhet till den del den avser någon av följande tjänster – som bygger
på uppräkningen i artikel 3.7 e i det nuvarande penningtvättsdirektivet –
är ansvariga enheter.
• bildande av juridiska personer, försäljning av nybildade aktiebolag
och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer,
• fullgörande av funktion som styrelseledamot eller bolagsrättsligt
ansvarig, som bolagsman i handels- eller kommanditbolag eller i
någon liknande ställning i förhållande till andra juridiska personer,
• tillhandahållande av ett registrerat kontor eller en postadress och
därmed sammanhängande tjänster till en fysisk person, en juridisk
person eller en trust eller en liknande juridisk konstruktion,
• förvaltning av en trust eller en liknande juridisk konstruktion, eller
• funktion som nominell aktieägare för någon annans räkning eller
åtgärder som syftar till att någon annan ska ha en sådan funktion, med
undantag för uppdrag åt en juridisk person som är noterad på en
reglerad marknad.
214
Om personer som bedriver verksamheten är ansvariga enheter enligt vissa
andra punkter i penningtvättslagen omfattas de dock inte av punkt 23. Det
gäller t.ex. advokater och revisorer.
I penningtvättsförordningen finns definitionen av tjänsteleverantör till
truster eller bolag i artikel 2.1.11. Den är i huvudsak likalydande som den
som finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet. Lydelsen i penningtvättslagen innebär emellertid även att försäljning av nybildade aktiebolag
och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer omfattas.
Enligt promemorians mening bör även företag som tillhandahåller sådana
tjänster vara ansvariga enheter när den nya penningtvättsregleringen börjar
tillämpas. Den bedömningen görs bl.a. mot bakgrund av de slutsatser som
framkommer i rapporten Historikbolag som brottsverktyg från den
30 mars 2024 (Nationellt underrättelsecentrum A274.795/2024). I
rapporten framkommer bl.a. att oseriösa bolagsförmedlare omsätter ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
stort antal bolag till kriminella aktörer som använder dessa i olika
brottsupplägg. I rapporten framhålls vidare att en ökning av kontroll av
dessa verksamheter troligen har en avskräckande effekt och kan försvåra
för oseriösa bolagsförmedlare att verka i Sverige. Promemorian föreslår
därför att det i den svenska regleringen anges att företag som tillhandahåller sådana tjänster också ska anses vara tjänsteleverantörer av truster
eller bolag.
5.1.5
Fastighetsmäklare och andra yrkesverksamma i
fastighetsbranschen
Skälen för promemorians förslag
Fysiska och juridiska personer som bedriver yrkesmässig verksamhet
som fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag med särskild
registrering för hyresförmedling eller fullständig registrering enligt
fastighetsmäklarlagen ska i vissa fall omfattas av skyldigheterna enligt
penningtvättsförordningen även när det inte anges i penningtvättsförordningen.
Skälen för promemorians förslag
Fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag
Enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet är fastighetsmäklare ansvariga enheter, inbegripet när de agerar som mellanhänder vid uthyrning
av fast egendom när månadshyran uppgår till 10 000 euro eller mer.
Regeln har i svensk rätt genomförts i 1 kap. 2 § 14 penningtvättslagen där
det framgår att lagen gäller verksamhet som fastighetsmäklare eller
fastighetsmäklarföretag med särskild registrering för hyresförmedling
eller fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen. Ett fastighetsmäklarföretag är en juridisk person där en eller flera fastighetsmäklare
bedriver sin fastighetsmäklarverksamhet.
Det finns tre kategorier av registreringar enligt fastighetsmäklarlagen
(2 kap. 5 §). Med särskild registrering för hyresförmedling följer en rätt
att förmedla hyresrätter oavsett månadshyrans belopp, och med fullständig
registrering följer en rätt att förmedla fastigheter, delar av fastigheter,
bostadsrätter, byggnader på annans mark, tomträtter, andelsrätter avseende
lägenhet, arrenderätter eller hyresrätter. Den tredje kategorin, registrering
för hyresförmedling, innebär endast rätt att förmedla hyresrätter med en
månadshyra som understiger ett belopp motsvarande 10 000 euro. För
fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag som enbart har registrering
för detta finns det alltså ingen skyldighet att tillämpa penningtvättslagen.
Enligt penningtvättsförordningen är fastighetsmäklare och andra yrkesverksamma i fastighetsbranschen ansvariga enheter när de agerar mellanhänder vid fastighetstransaktioner, inbegripet vid uthyrning av fast egendom i fråga om transaktioner för vilka månadshyran uppgår till minst
10 000 euro, eller motsvarande belopp i nationell valuta, oavsett betalningsmedel (artikel 3.3 d).
Promemorian anser att det som gäller i dag enligt nationell rätt och som
innebär att fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag med särskild
registrering för hyresförmedling eller fullständig registrering är skyldiga
att följa penningtvättsregleringen bör gälla även fortsättningsvis. Det
betyder också att det gäller även vid förmedling som de gör av andra objekt
än fastigheter. I definitionen av fastighetsmäklare i fastighetsmäklarlagen
anges att fastighetsmäklare är en fysisk person som bedriver yrkesmässig
förmedling av fastigheter, delar av fastigheter, bostadsrätter, byggnader på
annans mark, tomträtter, andelsrätter avseende lägenhet, arrenderätter eller
hyresrätter (1 kap. 2 § första stycket 1). I likhet med vad som gäller i dag
enligt penningtvättslagen bör även förmedling av alla de nu nämnda
objekten omfattas. Mot bakgrund av att ordalydelsen i bestämmelsen i
penningtvättsförordningen om fastighetsmäklare som ansvariga enheter
enbart tar upp fastighetstransaktioner anser promemorian att det i den nya
penningtvättslagen bör tas in en bestämmelse som tydliggör förhållandet
att fler typer av objekt omfattas.
Andra yrkesmässigt verksamma inom fastighetsbranschen som agerar
mellanhänder
Penningtvättsförordningen innebär en utvidgning i förhållande till vad
som gäller i dag i den meningen att den innebär att även andra än
fastighetsmäklare som är yrkesmässigt verksamma inom fastighetsbranschen är ansvariga enheter när de agerar mellanhänder vid fastighetstransaktionen. Bestämmelsen omfattar exempelvis byggherrar ”när och i
den mån de förmedlar köp, försäljning och uthyrning av fast egendom”
(skäl 57 till penningtvättsförordningen).
Av fastighetsmäklarlagen följer att en fysisk person som bedriver
yrkesmässig förmedling av fastigheter, delar av fastigheter, bostadsrätter,
byggnader på annans mark, tomträtter, andelsrätter avseende lägenhet,
arrenderätter eller hyresrätter i regel ska vara registrerad som fastighetsmäklare. En juridisk person i vilken en eller flera fastighetsmäklare
bedriver sådan verksamhet ska i regel vara registrerad som fastighetsmäklarföretag (1 kap. 2 § första stycket 1 och 2 och 2 kap. 1 §
fastighetsmäklarlagen, i 2 kap. 2 och 3 §§ finns vissa undantag). Det är
straffbart att bedriva sådan verksamhet som är förbehållen fastighetsmäklare utan att vara registrerad (4 kap 18 § fastighetsmäklarlagen). Mot
den bakgrunden väcks frågan i vilken utsträckning det i Sverige finns
andra yrkesmässigt verksamma inom fastighetsbranschen som agerar
mellanhänder vid fastighetstransaktioner.
Enligt promemorians mening är svaret på frågan beroende av vad som
avses med uttrycket ”agera mellanhand”. Om det i detta ligger att det ska
ske en förmedling, dvs. anvisning av kund, innebär den svenska regleringen att det inte ska finnas andra som agerar i den rollen än sådana
personer som anges i fastighetsmäklarlagen – antingen som sådan person
som anges omfattas av registreringsskyldighet eller som anges vara
undantagen från den. Om det däremot inte är ett krav att anvisning av kund
görs, utesluter inte promemorian att det kan finnas andra yrkesmässigt
verksamma som agerar mellanhänder och därigenom omfattas av
penningtvättsregleringen.
216
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt promemorians mening bör skrivningen om andra verksamma
inom fastighetsbranschen som agerar mellanhänder förstås utifrån att
bostadsmarknaderna fungerar olika i olika länder och att medlemsstaternas
reglering gällande fastighetsmäklare inte är harmoniserad. Det innebär att
det i andra rättsordningar skulle kunna finnas förtag som agerar
mellanhänder vid fastighetstransaktioner utan att vara fastighetsmäklare,
men som närmast kan beskrivas som fastighetsmäklare ur ett svenskt
perspektiv. Enligt promemorians mening är en rimlig tolkning att det –
bortsett från de fysiska och juridiska personer som omfattas av undantag
enligt fastighetsmäklarlagen – i Sverige endast är fastighetsmäklare och
fastighetsmäklarföretag som är sådana mellanhänder vid fastighetstransaktioner som innebär att de är ansvariga enheter. När det gäller
undantagen från registreringsskyldighet som anges i fastighetsmäklarlagen omfattar de advokater och advokatbolag. Advokater och
advokatbolag omfattas redan av penningtvättsregleringen på annan grund
(artikel 3.3.b i penningtvättsförordningen). Det betyder att de kommer vara
tvungna att följa penningtvättsregleringen när de agerar mellanhänder vid
fastighetstransaktioner.
Den tolkning av tillämpningsområdet för penningtvättsregleringen som
görs ovan kan behöva justeras om exempelvis EU-domstolens praxis visar
annat.
5.1.6
Personer som handlar med ädla metaller och
ädelstenar
Enligt penningtvättsförordningen är personer som vid utövandet av deras
yrkesmässiga verksamhet handlar med ädla metaller och ädelstenar som
en regelbunden eller huvudsaklig verksamhet ansvariga enheter (artikel 3.3 punkt e). Någon motsvarande regel finns inte i det nuvarande
penningtvättsdirektivet. En annan sak är att dessa skulle kunna omfattas
av den bestämmelse i det nuvarande penningtvättsdirektivet som innebär
att personer som i utövandet av sin yrkesmässiga verksamhet handlar med
varor är ansvariga enheter om betalt eller mottaget belopp är minst 10 000
euro i kontanter (artikel 2.3 punkt e, se även 1 kap. 2 § 16 penningtvättslagen där beloppsgränsen 5 000 euro i stället gäller i svensk rätt). På grund
av det höga värdet på dessa, ofta små, transportabla varorna har sådana
verksamheter ansetts särskilt utsatta för risker för penningtvätt och finansiering av terrorism (skäl 19 i penningtvättsförordningen).
Ädla metaller och ädelstenar definieras i artikel 2.1 punkt 55 genom
hänvisning till bilaga V till förordningen. Däri anges att bl.a. guld, silver,
platina, diamant, rubin, safir och smaragd omfattas.
5.1.7
Personer som handlar med varor av högt värde
(”lyxvaruhandlare”)
Penningtvättsförordningen innebär att personer som i handlar med varor
av högt värde som en regelbunden eller huvudsaklig yrkesverksamhet är
ansvariga enheter. Varor av högt värde definieras i artikel 2.1 punkt 54 i
förordningen genom hänvisning till bilaga IV. Det gäller smycken och
opaginerad Kontrollera mot PDF
guld- och silversmedvaror som överstiger visst belopp samt klockor,
motorfordon, luftfartyg och vattenfarkoster som överstiger vissa belopp.
I skälen till förordningen lyfts särskilt fram att varornas transportabla
karaktär gör dem särskilt attraktiva för penningtvätt och finansiering av
terrorism, eftersom de lätt kan flyttas över landsgränser och det kan vara
svårt för behöriga myndigheter att få information om dem om de är
registrerade i tredje länder.
Det skulle kunna uppkomma vissa gränsdragningsfrågor när det gäller
vad som är handel med varor av högt värde i form av smycken och guldeller silversmedsvaror och vad som är handel med ädla metaller och
ädelstenar. kommissionen har gett uttryck för att den först nämnda
kategorin handlar om föremål som används av för personlig användning.
Det kan handla om sådana varor som smyckesbutiker, även sådana som
brukats tidigare (second hand). Det handlar alltså inte om sådana föremål
som införskaffas för att utgöra en investering, t.ex. vissa mynt.
5.1.8
Tillhandahållare av speltjänster
Personer som yrkesmässigt tillhandahåller speltjänster är ansvariga
enheter enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet och kommer också att
vara det när penningtvättsförordningen börjar tillämpas (artikel 3.3 g i
penningtvättsförordningen). Speltjänst definieras dessutom i båda rättsakterna på samma sätt. Det är en tjänst som innebär att penningvärden
satsas på slumpspel – inbegripet spel med inslag av skicklighet – exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning som tillhandahålls på
en fysisk plats eller annars på distans, på elektronisk eller annan teknisk
väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en tjänstemottagare (artikel 2.1.12 i penningtvättsförordningen respektive artikel
3.14 i det nuvarande penningtvättsdirektivet).
I svensk rätt regleras verksamhet som avser tillhandahållande av spel om
pengar och andra vinster med ett värde i pengar i spellagen (2018:1138). I
lagen definieras spel som lotteri, vadhållning, kombinationsspel och pyramidspel. Regleringen innebär bl.a. krav på licens eller registrering för
tillhandahållande av olika former av speltjänster.
Kravet i det nuvarande penningtvättsdirektivet på att tillhandahållare av
speltjänster ska omfattas av penningtvättsregleringen har genomförts
genom att sådan spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering
enligt spellagen omfattas av penningtvättslagen. En sådan tolkning framstår enligt promemorians mening som rimlig även när penningtvättsförordningen börjar tillämpas.
5.1.9
218
Leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och
förmedlare av gräsrotsfinansiering
Enligt penningtvättsförordningen är leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och förmedlare av gräsrotsfinansiering ansvariga enheter. Ingen av
dessa är ansvariga enheter enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet.
Däremot omfattas leverantörer av gärstrotsfinansieringstjänster av
penningtvättslagen som en följd av ett nationellt val (1 kap. 2 § första
stycket 12 penningtvättslagen, prop. 2020/21:206).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Förmedlare av gräsrotsfinansiering avser andra företag än en leverantör
av gräsrotsfinansieringstjänster och vars verksamhet, genom ett internetbaserat informationssystem som är öppet för allmänheten eller för ett
begränsat antal finansiärer, ska sammanföra eller underlätta sammanförandet av
a) projektägare, dvs. varje fysisk eller juridisk person som söker
finansiering för projekt, bestående av en eller flera på förhand
fastställda insatser som syftar till ett visst mål, inbegripet
insamling av medel för ett visst ändamål eller evenemang,
oavsett om projekten föreslås för allmänheten eller för ett
begränsat antal finansiärer, och
b) finansiärer, dvs. fysiska eller juridiska personer som bidrar till
finansieringen av projekt genom lån, med eller utan ränta, eller
gåvor, även när sådana gåvor ger givaren rätt till en ickemateriell förmån (artikel 2.1.16 i penningtvättsförordningen).
Enligt skälen i penningtvättsförordningen utsätts förmedlare av gräsrotsfinansiering som driver en digital plattform för att sammanföra eller
underlätta sammanförandet av finansiärer och projektägare – dvs. exempelvis föreningar eller enskilda personer som söker finansiering – för
risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. I vissa länder är
sådana företag föremål för reglering, medan i andra länder är de
oreglerande (skäl 17 i penningtvättsförordningen). I svensk rätt är dessa
företag inte föremål för reglering.
5.1.10
Personer som handlar eller agerar mellanhänder
vid handel med kulturföremål
Promemorians förslag
Personer som handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel
med andra konstverk än sådana kulturföremål som avses i penningtvättsförordningen, ska anses vara ansvariga enheter om värdet av
transaktionen eller de förbundna transaktionerna uppgår till 10 000 euro
eller mer.
Skälen för promemorians förslag
I det nuvarande penningtvättsdirektivet är personer som yrkesmässigt
handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel med konstverk,
även när detta utförs av konstgallerier och auktionshus, ansvariga enheter
förutsätt att det handlar om ett värde om minst 10 000 euro. En bestämmelse med motsvarande innehåll har därför tagits in i penningtvättslagen
(1 kap. 2 § första stycket 24). Däri anges mer precist verksamhet som
avser ”förmedling, förvaring eller handel med konstverk”. Enligt penningtvättslagen är de ansvariga enheter ”om det kan antas” att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att
genomföras transaktioner som ensamt eller, om det finns samband,
tillsammans uppgår till angivet belopp eller mer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Penningtvättsförordningen innebär en förändring mot vad som gäller i
dag i det att det i stället för konstverk anges ”kulturförmål”. Med kulturföremål avses sådana varor som anges i bilaga 1 till rådets förordning (EG)
nr 116/2009. För att nämna några exempel handlar det om transportmedel
som är äldre än 75 år, vissa antikviteter samt fotografier, tavlor och målningar som är äldre än 50 år och inte tillhör upphovsmannen. Det finns i
samma bilaga vissa beloppsmässiga gränsvärden. Kommissionen har gett
uttryck för att dessa gränsvärden inte gäller.
Ändringen från konstverk till kulturföremål får bl.a. till följd att
kyptokonstverk, s.k. NFT:er (Non-Fungible Tokens) och annan modern
konst inte längre omfattas. Nyare formen av konst där det inte finns en
historik som kan vara till hjälp att fastställa föremålets värde, kan vara
särskilt attraktivt att utnyttja för penningtvätt. Genom att det påstås att
värdet är högt, kan det vara enklare att dölja att det rör sig om storskalig
penningtvätt. De förhållandet att det av bilaga även följer att många av
föremålen inte ska tillhöra upphovsmannen, kan vidare antas att försäljning av konstnären själv i regel inte kommer omfattas.
Promemorian anser att det finns behov av att personer som yrkesmässigt
handlar med eller agerar som mellanhänder i fråga om nyare konst bör
omfattas av penningtvättsregleringen. Promemorian föreslår därför att
sådana personer ska omfattas på samma sätt som gäller för de som yrkesmässigt handlar med eller agerar som mellanhänder när det gäller kulturföremål. Samma beloppsgräns bör gälla. En bestämmelse där detta framgår bör tas in i den nya penningtvättslagen.
Det finns, enligt promemorians bedömning inte stöd för att tillämpa
reglerna på ett sådant sätt som gäller i dag och som innebär att den som
bedriver verksamheten blir ansvarig enhet redan när det kan antas att det i
verksamheten eller en del av verksamheten kommer att genomföras
transaktioner, dvs. tillämpa reglerna med framåtsyftande innebörd.
5.1.11
220
Personer som handlar eller agerar mellanhänder
vid handel med kulturföremål och varor av högt
värde när det utförs i frizoner och tullager
Penningtvättsförordningen innebär att personer som förvarar, handlar med
eller agerar som mellanhänder vid handel med kulturföremål och varor av
högt värde när detta utförs i frizoner och tullager och där värdet av transaktionen eller de förbundna transaktionerna uppgår till 10 000 euro eller
mer, är ansvariga enheter. I det nuvarande penningtvättsdirektivet är motsvarande bestämmelse begränsad till att gälla konstverk och i stället för
frizoner och tullager anges frihamnar. Den regeln har genomförts i samma
bestämmelse som personer som handlar eller agerar mellanhänder vid
handel med konstverk, dvs. i 1 kap. 2 § första stycket 24 penningtvättslagen. När det gäller förvaring anges i förarbetena till lagen att det omfattar
olika slag av lagerhållning, t.ex. anläggningar för tillfällig lagring, tullager
och frizoner enligt tullagen eller motsvarande utländska företeelser
(prop. 2018/19:150 s. 100 och 101).
Både varor av högt värde och kulturföremål definieras i penningtvättsförordningen. Innebörden av dessa uttryck behandlas i avsnitt 5.1.7 och
5.1.10. Det kan övervägas om motsvarande tillägg som nu föreslås i fråga
opaginerad Kontrollera mot PDF
om konstverk när det gäller sådana ansvariga enheter som redogörs för i
föregående avsnitt även bör göras när det gäller ansvariga som avses i detta
avsnitt. Promemorian anser dock att det inte bör göras i nuläget. Ett sådant
tillägg bör föregås av att det identifierats en särskild risk som behövs
åtgärdas. Någon sådan analys finns inte i dagsläget.
När det gäller tullager och frizoner är det tullförfaranden. Med tullager
avses en plats som Tullverket har godkänt för lagring av varor som
kommer från ett land utanför EU. Det kan t.ex. användas om den som
importerar varorna för försäljning inte avser att sälja varorna på en gång
och vill skjuta upp tullavgiften. Frizoner är, precis som tullager, ett område
för lagring. Det handlar då om en viss yta inom EU:s tullområde som är
frizon. Regeringen kan besluta att del av det svenska tullområdet är en
frizon (3 kap. 8 § tullagen [2016:253]). Frizoner är inhängnader och är
vidare föremål för övervakning. I dagsläget finns inga frizoner i Sverige.
Hur tullager och frizoner fungerar rent praktiskt kan antas innebära vissa
begränsningar vid tillsyn. Det gäller t.ex. i fråga om platsbesök.
5.1.12
Kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och
konsumentkrediter
Kreditförmedlare som vid utövandet av sin yrkesmässiga verksamhet
erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter och som inte är kreditinstitut
eller finansiellt institut, är ansvariga enheter enligt lydelsen i artikel 3.3 k
penningtvättsförordningen. I skäl 22 i penningtvättsförordningen utvecklas närmare bakgrund till att dessa företag omfattas. Av skälen framgår
bl.a. att sådana företag – beroende på sin affärsmodell – kan utsättas för
betydande risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. Vidare
framkommer att det anses angeläget att också sådana företag omfattas av
penningtvättsregleringen även om de inte är finansiella institut eller
kreditinstitut.
Sådana kreditförmedlare som bedriver sin verksamhet under ansvar av
en eller flera kreditgivare eller kreditförmedlare är undantagna enligt
bestämmelsen. I dessa fall är det de kreditinstitut eller finansiella institut
under vars ansvar förmedlarna agerar som omfattas av kraven i penningtvättsregleringen.
Enligt promemorians uppfattning skulle artikel 3.3 k i penningtvättsförordningen kunna omfatta sådana större kreditförmedlare som från och
med den 20 november 2026 omfattas av tillståndsplikt enligt lagen om
verksamhet med bostadskrediter. Lagen föreslås vid samma tidpunkt byta
namn till lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra
konsumentkrediter (prop. 2025/26:223, bet. 2025/26:CU26 rskr.
2025/26:301). Företag som är sådana kreditförmedlare har inte till
ändamål att förmedla krediter till konsumenter i den meningen som avses
i lagen om bank- och finansieringsrörelse och omfattas därför inte av den
lagen (jfr 1 kap. 7 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, se närmare
prop. 2024/25:138 s. 62 och 63). Kreditförmedlare som föreslås bli
tillståndspliktiga är näringsidkare som, utan att själva vara kreditgivare
och mot ersättning, exempelvis erbjuder ett kreditavtal eller bistår en
konsument innan ett kreditavtal ingås och som då gör det som ett
underordnat led i affärsverksamheten.
5.1.13
Aktörer inom investeringsmigration
Enligt penningtvättsförordningen är aktörer inom investeringsmigration
som har tillstånd att företräda tredjelandsmedborgare eller tillhandahålla
förmedlingstjänster till tredjelandsmedborgare ansvariga enheter. Under
vilka förutsättningar som utlänningar kan få tillstånd att vistas i Sverige
varaktigt regleras i utlänningslagen (2005:716). Enligt den lagen finns inte
möjlighet att beviljas uppehållstillstånd i utbyte mot investering. Det bör
därmed inte finnas aktörer inom investeringsmigration som bedriver
verksamhet i landet.
5.1.14
Icke-finansiella holdingföretag med blandad
verksamhet
Enligt artikel 3.3 m i penningtvättsförordningen är icke-finansiella holdingföretag med blandad verksamhet ansvariga enheter. Av definitionen i
artikel 2.1.13 i förordningen framgår att det handlar om fall där holdingbolaget har ett dotterbolag som är ansvarig enhet men inte ett kreditinstitut
eller finansiellt institut. Holdingbolaget får inte heller självt vara ett
dotterbolag för att bestämmelsen ska vara tillämplig. Bestämmelsen har
ingen motsvarighet i det nuvarande penningtvättsdirektivet eller i penningtvättslagen.
5.2
Möjlighet till undantag för vissa verksamheter
Promemorians förslag
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska också
i fortsättningen få meddela undantag för vissa speltjänster från tillämpningen av penningtvättsförordningen och den nya penningtvättslagen
eller bestämmelser i dem.
Promemorians bedömning
Möjligheten att undanta vissa finansiella verksamheter från kraven i
penningtvättsförordningen bör inte utnyttjas.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Penningtvättsförordningen ger medlemsstaterna möjlighet att i vissa fall
göra undantag från de krav som gäller för ansvariga enheter enligt
penningtvättsförordningen. Det gäller i fråga om vissa som tillhandahåller
speltjänster (artikel 4), vissa professionella fotbollsklubbar (artikel 5), och
vissa finansiella verksamheter (artikel 6). Nedan följer en redogörelse över
i vilken mån promemorian anser att undantagsmöjligheterna i fråga om
speltjänster och vissa finansiella verksamheter bör utnyttjas. Frågan om
undantag för vissa professionella fotbollsklubbar behandlas inte i detta
lagstiftningsärende.
222
opaginerad Kontrollera mot PDF
Undantag för vissa speltjänster
Nuvarande penningtvättsdirektiv medger att medlemsstaterna efter en
lämplig riskbedömning får besluta om att helt eller delvis undanta vissa
tillhandahållare av speltjänster, dock inte de som tillhandahåller kasino,
om de bedöms utgöra en låg risk för penningtvätt och finansiering av
terrorism (artikel 2.2). Den undantagsmöjligheten har utnyttjats i svensk
rätt. Genom bemyndigande har Spelinspektionen möjlighet att meddela
föreskrifter om att fler speltjänster ska undantas från penningtvättslagens
tillämpningsområde (8 kap. 1 § 1 penningtvättslagen och 20 § penningtvättsförordningen). Sådana bestämmelser finns i Spelinspektionens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism (1 kap. 2 § SIFS 2019:2).
Möjlighet till undantag finns också i penningtvättsförordningen (artikel 4). Undantagsmöjligheten är dock snävare, eftersom det av den,
förutom kasinon, inte heller gäller om den huvudsakliga verksamheten är
att tillhandahålla onlinespeltjänster eller tjänster för vadhållning inom
sport. Om onlinespeltjänsten drivs av staten eller onlinespeltjänstens
organisation, drift och förvaltning regleras av staten är undantag dock
möjligt. För att tillhandahållare av speltjänster ska få undantas från krav i
penningtvättsförordningen förutsätts att tjänsterna innebär låg risk för
penningtvätt och finansiering av terrorism. En riskbedömning ska ligga till
grund för bedömningen och det ska inrättas en övervakningsverksamhet
eller vidtas andra lämpliga åtgärder för att säkerställa att undantaget inte
missbrukas (artikel 4 i penningtvättsförordningen).
Enligt promemorians uppfattning ger undantagsmöjligheten i penningtvättsförordningen visst tolkningsutrymme. Den skulle å ena sidan kunna
uppfattas som att den innebär att enskilda verksamheter ska kunna
undantas. Den skulle dock likväl kunna tolkas som att det är möjligt att
generellt undanta vissa typer av verksamheter. Det senare är så som det
undantaget tillämpas i dag (jfr prop. 2016/17:173 s. 199 och 200 i fråga
om vad som angetts tidigare om tolkningen).
Enligt promemorian bör Spelinspektionen även i fortsättningen kunna
föreskriva om undantag inom de ramar som penningtvättsförordningen
medger sådana. Spelinspektionen bör då även – likt i dag – göra den
riskbedömning som undantagsmöjligheten förutsätter. Myndigheten
bedöms även ha förmåga att övervaka sektorn och ingripa om den märker
att sådana undantag som införts missbrukas. Spelinspektionen skulle vid
risk ökad risk för att undantagsmöjligheten missbrukas kunna välja att
upphäva föreskrifterna om undantag eller omformulera dem.
Undantag för vissa finansiella verksamheter
Penningtvättsförordningen medger att medlemsstaterna undantar företag
som endast tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning bedriver sådan
finansiell verksamhet som anges i vissa punkter i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU. Det handlar om sådan
verksamhet som bedrivs av företag enligt led a i definitionen av finansiella
institut, se avsnitt 5.1.1, dock är det inte tillåtet att undanta företag som
bedriver penningöverföringar. En förutsättning för att undantag ska vara
möjligt är
– att den finansiella verksamheten är begränsad i absoluta termer och när
det gäller transaktioner,
– att den finansiella verksamheten inte är huvudverksamhet,
– att den finansiella verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten
till huvudverksamheten,
– att huvudverksamhet inte är sådan som innebär att företaget är ansvarig
enhet enligt vissa bestämmelser i penningtvättsförordningen,
– att den finansiella verksamheten avser endast kunder i huvudverksamheten och är inte allmänt tillgänglig för allmänheten.
Flera av strecksatserna ovan förutsätter att bedömningen görs utifrån vissa
tröskelvärden. Undantaget kan göras om risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är liten. Undantaget förutsätter vidare att medlemsstaten inrättar en riskbaserad övervakningsverksamhet eller vidta andra
lämpliga åtgärder för att säkerställa att undantag som beviljas inte
missbrukas.
Undantagsmöjligheten motsvarar till stor del den undantagsmöjlighet
som finns i dag enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 2.3)
och som inte utnyttjats i svensk rätt. Promemorian ser inte heller behov av
att undantaget utnyttjas när penningtvättsförordningen börjar tillämpas.
Liksom regeringen varit inne på i tidigare förarbeten är det svårt att slå fast
att någon finansiell verksamhet som skulle kunna komma i fråga för
undantag (prop. 2016/17:173 s. 205).
5.3
Ytterligare ansvariga enheter och vissa
närliggande frågor
5.3.1
Möjligheten att göra fler till ansvariga enheter
Det finns vissa företag som omfattas av penningtvättslagen trots att de inte
är ansvariga enheter enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet. I det
avseendet går svensk rätt alltså längre än vad direktivet kräver. Vissa av
dessa företag har blivit ansvariga enheter inom hela unionen genom
penningtvättsförordningen. Det gäller leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. Andra företag som är ansvariga enheter enligt penningtvättslagen kommer fortfarande inte vara ansvariga enheter på unionsnivå
när penningtvättsförordningen börjar tillämpas.
Även om syftet med det nya unionsrättliga penningtvättsregelverket är
att harmonisera regleringen på penningtvättsområdet inom unionen, ges
medlemsstaterna möjlighet att genom nationella val göra hela eller delar
av förordningen tillämplig för fler verksamheter. Medlemsstaterna ska då
underrätta kommissionen om sin avsikt med bl.a. en motivering om den
risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som ligger till grund för
detta, en beskrivning av vilka konsekvenser det skulle få på den inre marknaden och en redogörelse för vilka av bestämmelserna som ska vara
tillämpliga för dessa. Därefter följer ett förfarande som innebär att
kommissionen ska samråda med Amla och därefter yttra sig bl.a. om i fall
kommissionen avser föreslå åtgärder på unionsnivå för att möta behovet.
Om kommissionen meddelar att den avser vidta åtgärder på unionsnivå ska
224
opaginerad Kontrollera mot PDF
medlemsstaten som utgångspunkt avstå från den nationella åtgärder.
Liknande förfarande gäller i den situationen att medlemsstaten redan enligt
befintlig nationell reglering som genomför nuvarande penningtvättsdirektiv har utsträckt reglernas tillämpningsområde till att gälla fler fysiska
juridiska personer än vad som krävs enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet. I den situationen gäller dock att medlemsstaterna först i januari
2028 behöver underrätta kommissionen om dessa. Kommissionen kommer från och med sommaren 2028 årligen offentliggöra förteckningar över
vilka sektorer som medlemsstaterna genom nationella val har låtit omfattas
av kraven i penningtvättsregelverket (artikel 3 i sjätte penningtvättsförordningen).
I avsnitten närmast nedan behandlas frågan om de ansvariga enheter som
finns i dag enligt penningtvättslagen och som inte är ansvariga enheter
enligt penningtvättsförordningen bör kvarstå som ansvariga enheter.
Dessutom föreslås att s.k. kryptohandlare blir ansvariga enheter. Promemorian har därutöver föreslagit vissa utvidgningar av vilka som är
ansvariga enheter i avsnitten ovan. Slutligen lämnas förslag som gäller
clearingbolag och auktionsplattformar för utsläppsrätter.
5.3.2
Pantbanker
Promemorians förslag
Företag som bedriver verksamhet enligt pantbankslagen ska även i
fortsättningen omfattas av penningtvättsregleringen.
Skälen för promemorians förslag
Verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000) omfattas i dag av penningtvättslagen. Det är en följd av ett nationellt initiativ och inget som följer
av vare sig det nuvarande penningtvättsdirektivet eller penningtvättsförordningen.
Med verksamhet enligt pantbankslagen avses en näringsverksamhet
med ändamål att lämna krediter åt konsumenter mot panträtt huvudsakligen i lösöre. Det krävs tillstånd från länsstyrelse för att få bedriva
sådan verksamhet.
Bakgrunden till att pantbanksverksamheten omfattas av penningtvättslagen är att regeringen i samband med genomförandet av fjärde penningtvättsdirektivet gjorde uppskattningen att i princip samtliga pantbanker
redan skulle omfattas av penningtvättsregleringen till följd av att de också
är s.k. kontanthandlare. För att förtydliga att de som bedriver pantbanksverksamhet omfattas samt för att underlätta vid länsstyrelsernas tillsyn
över pantbankerna föreslog regeringen att det i penningtvättslagen uttryckligen skulle anges att pantbanksverksamhet omfattas. Det angavs även att
det då skulle få till följd att kundkontroll skulle behöva göras också vid
kreditgivning förenat med mottagande av lösöre eller värdepapper samt
utbetalning av kreditbelopp. Enligt regeringen var det motiverat utifrån
riskerna för som är förenat med sådan kreditgivning (prop. 2016/17:173
s. 202).
opaginerad Kontrollera mot PDF
I den nationella riskbedömningen för 2024/2025 från juni 2026 är den
sammanfattande bedömningen efter att hotet för penningtvätt inom
sektorn är hög och sårbarheten för penningtvätt betydande, på en skala på
låg, medel, betydande och hög. Det kan jämföras med att både hot och
sårbarhet bedömts som medel på samma skala i föregående
riskbedömning. I riskbedömningen för 2024/2025 anges att sektorn
bedöms vara förhållandevis lättillgänglig för hotaktörer. Det konstateras
vidare att även om antalet pantbanker är begränsat och de enskilda
lånebeloppen generellt sett låga, kan höga belopp tvättas när frekvensen är
hög. Det anges även att underrättelser bekräftar att pantbanker ofta
utnyttjas inom vissa penningtvättsupplägg. Det konstaterats att det inte
finns några kända modus där sektorn används för att finansiera terrorism,
men att sektorn bedöms ligga i riskzonen för att bli ett verktyg som
används för detta.
Som framgår ovan bedöms hotet och sårbarheten för penningtvätt i
pantbankssektorn högre i den senaste nationella riskbedömningen än i
föregående riskbedömning. Det indikerar en försämring inom sektorn och
innebär, enligt promemorians uppfattning, att det finns skäl att behålla
pantbanker som ansvariga enheter. Skälen för att låta pantbanksverksamhet omfattas av penningtvättsregleringen som angavs när det
infördes är giltiga fortfarande. Dessutom kan det inte uteslutas att sektorn
blir mer utsatt för penningtvätt om de tas bort som ansvariga enheter.
Promemorian föreslår därför att företag som bedriver verksamhet enligt
pantbankslagen även fortsättningsvis ska omfattas av penningtvättsregleringen. Det blir då ett nationellt tillägg som går utöver vad
penningtvättsförordningen kräver. En bestämmelse om att pantbanker
omfattas bör tas in i den nya penningtvättslagen.
5.3.3
Tillhandahållande av varor i utbyte mot kontanter
(”kontanthandlare”)
Promemorians förslag
Företag som bedriver kontant varuhandel ska även fortsättningsvis
omfattas av penningtvättsregleringen. Det ska gälla om det kan antas att
det i verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kontanter
uppgår till motsvarande 55 000 kronor eller mer.
Skälen för promemorians förslag
226
Enligt dagens penningtvättsregelverk är de som bedriver yrkesmässig
handel med varor ansvariga enheter om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i
kontanter uppgår till visst belopp eller mer. Det gäller även om det handlar
om transaktioner som var för sig inte uppgår till beloppsgränsen, men som
kan antas ha samband och tillsammans uppgår till denna gräns. Denna
grupp av verksamhetsutövare brukar benämnas ”kontanthandlare”. Enligt
det nuvarande penningtvättsdirektivet gäller en gräns på 10 000 euro, men
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sverige har som ett nationellt val sänkt den gränsen till 5 000 euro
(artikel 2.3 e i det nuvarande penningtvättsdirektivet och 1 kap. 2 § första
stycket 16 penningtvättslagen).
Regeln som innebär att kontanthandlare är ansvariga enheter har i det
nya unionsrättsliga penningtvättsregelverket ersatts av ett förbud mot stora
kontantbetalningar. Det har sin grund i att den befintliga regleringen som
innebär att kontanthandlare är ansvariga enheter har bedömts vara
ineffektiv för att minska riskerna för penningtvätt och finansiering av
terrorism i samband med stora kontantbetalningar. Det har ansetts bero på
den dåliga förståelsen för och tillämpningen av kraven på bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism, bristen på tillsyn och det
begränsade antalet misstänkta transaktioner som rapporteras till finansunderrättelseenheten (skäl 18 i penningtvättsförordningen).
Promemorian instämmer i att nuvarande regler om kontanthandlare som
ansvariga enheter innebär stora utmaningar såväl när det gäller att öka
kunskapen hos de som omfattas av skyldigheterna och för tillsynsmyndigheter att överblicka och därefter utöva tillsyn över att dessa ansvariga
enheter följer penningtvättsregelverket. Det är viktigt att de begränsade
resurser som finns för att bedriva tillsyn används på ett sätt som innebär
att tillsynen får mest verkan.
Samtidigt innebär slopandet av kontanthandlarna som ansvariga enheter
att det inte längre finns krav på dem att agera ”grindvakter” mot penningtvätt och finansiering av terrorism. De kommer inte behöva bedöma riskerna i deras verksamhet, vidta kundkännedomsåtgärder och rapportera misstänkta transaktioner till finansunderrättelseenheten. Förutom att de riskerar leda till minskad vaksamhet och att det därmed finns risk för att dessa
verksamheter blir enklare att utnyttja för penningtvätt, kan det även leda
till att misstänkt penningtvätt inte längre rapporteras till finansunderrättelseenheten och, som en konsekvens av det, att det då inte heller finns
grund för att inleda polisiära insatser. Personer som handlar med varor av
högt värde, s.k. lyxvaruhandlare, kommer förvisso att bli ansvariga enheter
när penningtvättsförordningen börjar tillämpas. Det handlar dock om ett
mycket begränsat antal företag i varuhandeln.
Med hänsyn till den risk för penningtvätt som kontant varuhandel är
förknippad med finns det enligt promemorians mening skäl att bevara
kontanthandlarna som ansvariga enheter. Det föreslås därför att dessa
företag behålls som ansvariga enheter som ett nationellt valt. Beloppsgränsen bör samtidigt ses över och uttryckas i kronor i stället för euro.
Beloppsgränsen föreslås ligga på 55 000 kronor. En bestämmelse där detta
framgår bör tas in i den nya penningtvättslagen.
5.3.4
Tillhandahållande av varor och vissa elektroniskt
förvarade penningvärden i utbyte mot
kryptotillgångar
Promemorians förslag
Personer som bedriver yrkesmässig handel med varor ska omfattas av
penningtvättsregleringen om det kan antas att det i verksamheten
opaginerad Kontrollera mot PDF
genomförs eller kommer att genomföras transaktioner som innebär att
ett utbetalt eller mottaget belopp i kryptotillgång uppgår till motsvarande 55 000 kronor eller mer.
Detsamma ska gälla den som yrkesmässigt ger ut sådana elektroniska
pengar där det elektroniskt förvarade penningvärdet lagras på
instrument som kan användas endast inom ett begränsat nätverk av
leverantörer, hos en leverantör i dennes affärsställe eller i fråga om ett
begränsat varu- eller tjänsteutbud. Detta ska gälla om det i verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner som
innebär att ett utbetalt mottaget belopp i kryptotillgång uppgår till
motsvarande 5 000 kronor eller mer.
Skälen för promemorians förslag
228
Varuhandlare som tar emot stora belopp i kontanter är, som redogörs för
ovan, ansvariga enheter. Det innebär bl.a. att de behöver bedöma riskerna
för penningtvätt i deras verksamhet, vidta kundkännedomsåtgärder och
rapportera misstänkta transaktioner till finansunderrättelseenheten. Det
finns ingen regel som på motsvarande sätt innebär att varuhandlare som
tar emot stora belopp i kryptotillgångar är ansvariga enheter. Det
förhållandet kan utnyttjas av kriminella. Ett annat tillvägagångssätt när
kriminella tvättar brottsvinster i form av kryptotillgångar är att de för
tillgångarna köper presentkort som går att använda i butiker. I rättslig
mening handlar det då om ett sådant elektronisk lagrat penningvärde som
är undantaget från tillämpningsområdet för lagen om elektroniska pengar
enligt vad som följer av 1 kap. 1 § andra stycket 1 den lagen. Presentkorten
kan många gånger köpas anonymt. Kundkännedomsåtgärder kan
aktualiseras i ett senare led, exempelvis om den som tar emot kryptotillgången som betalning vänder sig till en leverantör av kryptotillgångstjänster för att växla dessa till medel. I det skedet tar kundkännedomsåtgärderna emellertid sikte på den personen som tog emot kryptotillgången
som betalning och inte den person som ursprungligen betalade med
kryptotillgången. Det är då svårt att upptäcka penningtvättsupplägget.
Det är angeläget att stoppa möjligheten för kriminella att tvätta kryptotillgångar som härrör från brott genom handeln. Promemorian föreslår
därför att fysiska och juridiska personer som bedriver yrkesmässig handel
med varor ska vara ansvariga enheter, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som
innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp i kryptotillgång uppgår till
motsvarande 55 000 kronor eller mer. Promemorian föreslår även att den
som yrkesmässigt ger ut sådana elektroniska pengar där det elektroniskt
förvarade penningvärdet lagras på instrument som kan användas endast
inom ett begränsat nätverk av leverantörer, hos en leverantör i dennes
affärsställe eller i fråga om ett begränsat varu- eller tjänsteutbud ska vara
ansvariga enheter, om det i verksamheten genomförs eller kommer att
genomföras transaktioner som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp
i kryptotillgång uppgår till motsvarande 5 000 kronor eller mer. Det
handlar alltså om sådana företag som ägnar sig åt verksamhet som
omfattas av det ovan nämnda undantaget i lagen om elektroniska pengar.
Beloppet som utgör gräns är lägre än det belopp som föreslås gälla som
opaginerad Kontrollera mot PDF
gräns vid varuhandel. Det motiveras av den höga risken för penningtvätt
som köp av bl.a. presentkort innebär. Enligt uppgift från Polismyndigheten
är det ett vanligt förekommande upplägg.
Det föreslås att det i den nya penningtvättslagen tas in bestämmelser om
att de företag som nu redogjorts för och i vars verksamhet det kan antas
genomföras transaktioner i kryptotillgångar, ska omfattas av penningtvättsregleringen. Om varuhandlaren tillhandahåller en kryptotillgångstjänst enligt Mica-förordningen är den i stället ansvarig enhet i egenskap
av finansiellt institut.
5.3.5
Clearingbolag
Promemorians förslag
Clearingbolag ska även i fortsättningen omfattas av skyldighet att
övervaka transaktioner, lämna viss information till clearingdeltagare
och anmäla misstänka transaktioner till finansunderrättelseenheten.
Skälen för promemorians förslag
Clearingbolag är företag med tillstånd att bedriva clearingverksamhet
enligt lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar. Deras
verksamhet innebär att de förmedlar betalningar mellan banker i ett
clearing- eller avvecklingssystem. Verksamhetens karaktär är sådana att
clearingbolagen kan se olika transaktionsmönster.
Sedan den 1 juli 2025 omfattas clearingbolag av krav på att i sin
clearingverksamhet övervaka transaktioner mellan clearingdeltagare som
är ansvariga enheter – dvs. banker – i syfte att upptäcka transaktioner som
kan antas ingå som led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Clearingbolagen är vidare skyldiga att lämna uppgifter om sådana transaktioner till clearingdeltagarna. Clearingbolagen är dessutom skyldiga att
anmäla misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att
egendomen annars härrör från brottslig handling till Polismyndigheten
(4 kap. 3 a § penningtvättslagen). Bestämmelserna har införts mot bakgrund av att clearingbolagen i sin verksamhet har möjlighet att se
transaktionsmönster. Övervakningsskyldighet för clearingbolag har därför
ansetts kunna komplettera den övervakning som banker utför i egenskap
av ansvariga enheter (prop. 2024/25:134 s. 23).
I en skrivelse till regeringen framför Svenska Bankföreningen att clearingbolagen bör kunna ingå i sådan samverkan som bedrivs mellan myndigheter och privata aktörer i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka
penningtvätt och finansiering av terrorism (Fi2025/00879). Det väcker
frågan om det då bör göras genom att clearingbolagen görs till ansvariga
enheter genom ett nationellt tillägg.
Den verksamhet som clearingbolagen bedriver skiljer sig åt från de
verksamheter som andra ansvariga enheter bedriver genom att clearingbolagen saknar kännedom om betalaren eller betalningsmottagaren och
inte heller tillhandahåller några tjänster till dem. Det förhållandet innebär
att det lämpar sig mindre väl att låta clearingbolag omfattas av samtliga
skyldigheter som finns i penningtvättsregleringen för ansvariga enheter. I
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättsförordningen finns bestämmelser som gäller informationsutbyte mellan ansvariga enheter. De krav som omgärdar sådant informationsutbyte är dock anpassade efter hur ansvariga enheters verksamhet
fungerar och den information som de har tillgång till (artikel 75 i
penningtvättsförordningen).
Promemorian anser att det i dagsläget är tillräckligt att clearingbolagen
omfattas av de bestämmelser som gäller i dag och som beskrivs ovan. Det
föreslås därför att dessa bestämmelser överförs till den nya penningtvättslagen med den redaktionella justeringen att det av lagtexten framgår
att rapporteringen av misstänkta transaktioner ska göras till finansunderrättelseenheten vid Polismyndigheten.
5.3.6
Auktionsplattformar för handel med
utsläppsrätter
Promemorians förslag
Vissa bestämmelser i penningtvättsförordningen ska även tillämpas på
drift av en auktionsplattform för handel med utsläppsrätter som en
reglerad marknad. Detsamma gäller vissa bestämmelser i den nya
penningtvättslagen.
Promemorians bedömning
I de fall bedömningen har gjorts att bestämmelser som genomför sjätte
penningtvättsdirektivet och som ska gälla för auktionsplattformar ska
genomföras på lägre nivå än lag, bör motsvarande reglering för
auktionsplattformar göras på motsvarande nivå. Det avser genomförande av vissa rapporteringskrav (artikel 60) och återkoppling till
finansunderrättelseenheten (artikel 28.1).
Skälen för promemorians förslag och bedömning
230
Utsläppsrätter inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem, kallat EU
ETS, i Sverige och i ytterligare 24 medlemsstater auktioneras ut på en
gemensam auktionsplattform. Den närmare regleringen av auktionsplattformar finns i kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av
den 17 oktober 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/87/EG genom fastställande av regler om tidsschema,
administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för
växthusgaser (auktioneringsförordningen). Den gemensamma auktionsplattformen förordnas efter ett gemensamt upphandlingsförfarande mellan
kommissionen och medlemsstaterna. Ett förordnande gäller som utgångspunkt för en tid om fem år (artikel 26). Det finns en skyldighet för den
medlemsstat inom vars territorium en auktionsplattform har förordnats att
se till att nationella genomförandeåtgärder som införlivar artiklarna 37, 38,
39 och 42, artikel 45.1 och artikel 46 i det nuvarande penningtvättsdirektivet även gäller för auktionsplattformar (artikel 46). Bestämmelsen
motsvaras av artikel 55 i den tidigare förordningen (EU) nr 1031/2010.
Med anledning av den tidigare auktioneringsförordningen finns det en
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmelse i den nuvarande penningtvättslagen som innebär att vissa
bestämmelser i lagen ska tillämpas på drift av en auktionsplattform (1 kap.
5 §). Den gemensamma auktionsplattformen är för närvarande inte
belägen inom Sverige. För att det ska finnas en möjlighet för svenska
aktörer att delta i upphandlingsförfarandet för den gemensamma
auktionsplattformen bör dock nödvändig reglering finnas på plats. Det
finns därför skäl att i den nya penningtvättslagen införa motsvarande
bestämmelse.
En hänvisning till nuvarande penningtvättsdirektiv ska anses som
hänvisningar till det sjätte penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan till
det sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 77). Det framgår av jämförelsetabellen att de relevanta artiklarna har ersatts med reglering både i det
sjätte penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen.
I Sverige får en börs driva en auktionsplattform för handel med
utsläppsrätter som en reglerad marknad. För det krävs tillstånd av
Finansinspektionen (13 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden). En
börs omfattas inte av den nuvarande penningtvättslagen (1 kap. 2 §). Som
framgår av avsnitt 5.1.1 har definitionen av finansiella institut utvidgats
något i penningtvättsförordningen i förhållande till det nuvarande
penningtvättsdirektivet. En börs omfattas dock inte av definitionen av
finansiella institut. Förordningen är alltså inte direkt tillämplig på en börs
som driver en auktionsplattform.
Auktioneringsförordningen är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Det
framgår dock att det är medlemsstaterna som ska se till att de nationella
åtgärder som införlivar angivna artiklar i nuvarande penningtvättsdirektiv
också ska tillämpas på en auktionsplattform. Det går därför inte att dra
slutsatsen att de angivna artiklarna ska tillämpas direkt i förhållande till en
auktionsplattform även om vissa har ersatts av reglering i penningtvättsförordningen.
För att penningtvättsförordningens bestämmelser ska bli tillämpliga
även i fråga om auktionsplattformar behöver det därför anges i den nya
penningtvättslagen. Det bör därför anges i den nya lagen att artiklarna 12,
14, 15, 69.7, 72, 73 och 78 i penningtvättsförordningen ska tillämpas på
drift av en auktionsplattform för handel med utsläppsrätter. Artikel 45.1 i
nuvarande penningtvättsdirektivet motsvaras enligt jämförelsetabellen av
artikel 16.1 penningtvättsförordningen. I artikeln i övrigt anges att regelefterlevnadsfunktioner ska inrättas på koncernnivå (artikel 16.2) och krav
på informationsutbyte mellan ansvariga enheter (artikel 16.3 med
hänvisning till artikel 16.1). För en effektiv reglering på koncernnivå bör
även dessa krav omfatta auktionsplattformar. Regleringen avseende
regelefterlevnad (artikel 11) bör gälla i sin helhet för auktionsplattformar,
inte bara artikel 11.2 fjärde stycket och 11.4 som enligt jämförelsetabellen
delvis motsvaras av artikel 38.1–38.2 i nuvarande penningtvättsdirektivet.
Krav på bl.a. att tilldela efterlevnadsfunktionerna adekvata resurser och att
säkerställa att den regelefterlevnadsansvarige på ett oberoende sätt kan
rapportera är viktiga för att säkerställa att reglerna i penningtvättsförordningen följs.
När det gäller skydd för personer som rapporterar överträdelser så
motsvarar artikel 38 i nuvarande penningtvättsdirektivet delvis av
artikel 60 i det sjätte penningtvättsdirektivet. I avsnitt 9.10 görs
opaginerad Kontrollera mot PDF
bedömningen att kraven i sjätte penningtvättsdirektivet gällande skydd för
personer som rapporterar överträdelser är uppfyllda genom befintlig
reglering. EU:s visselblåsardirektiv är tillämpligt även för verksamhet som
bedrivs på auktionsplattformar. Några ytterligare nationella bestämmelser
behövs därför inte.
Artikel 46.2 i nuvarande penningtvättsdirektivet motsvaras enligt
jämförelsetabellen av artikel 39.2 i det sjätte penningtvättsdirektivet.
Artikeln anger vilken information som ett tillsynsorgan ska göra
tillgängliga. Det är dock i artikel 39.1 som det faktiska kravet finns på att
medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsorganen ska göra information
om penningtvätt och finansiering av terrorism tillgänglig. De nationella
bestämmelser som genomför både artikel 39.1 och 39.2 bör därför göras
tillämpliga även i fråga om auktionsplattformar. De bestämmelser om
tillsynsorganens informationsspridning till ansvariga enheter som föreslås
i avsnitt 8.4.2 bör därför gälla även för auktionsplattformar.
När det gäller återkoppling till ansvariga enheter (artikel 28.1) och
närmare bestämmelser om den information som tillhandahållas ansvariga
enheter (artikel 39.2) görs i avsnitt 8.4.2 och 11.6.2 bedömningen att
genomförandet delvis bör göras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana
föreskrifter bör göras tillämpliga på auktionsplattformar genom en
bestämmelse på samma nivå.
5.4
Möjlighet till nationella krav om åtgärder i
vissa fall av högre risk
Promemorians bedömning
Möjligheten enligt penningtvättsförordningen att vid identifierade fall
av högre risk i de nationella riskbedömningarna genom nationell rätt
kräva att ansvariga enheter tillämpar skärpta åtgärder för kundkännedom bör inte utnyttjas.
Möjligheten att genom nationell rätt kräva att ansvariga enheter vidtar
särskilda motåtgärder för att minska risker hänförliga till ett visst tredje
land bör inte utnyttjas.
Skälen för promemorians bedömning
Kraven på ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom regleras i
penningtvättsförordningen. Därmed krävs som utgångspunkt inga svenska
lagstiftningsåtgärder. Penningtvättsförordningen innehåller dock vissa
valmöjlighet för medlemsstaterna.
Möjlighet till nationella krav på skärpta kundkännedomsåtgärder vid
identifierade fall av högre risk enligt nationella riskbedömningar
232
Medlemsstaterna får, när de identifierar fall av högre risk i sina nationella
riskbedömningar, inbegripet som en följd av sektoriella riskbedömningar
som medlemsstaten har utfört, kräva att ansvariga enheter tillämpar
skärpta åtgärder för kundkännedom och vid behov specificera dessa
åtgärder (artikel 34.6 i penningtvättsförordningen). Kommissionen och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Amla ska underrättas om sådana beslut tillsammans med en motivering av
de risker som ligger till grund för beslutet.
Av penningtvättsförordningen följer redan att ansvariga enheter ska
fastställa omfattningen av åtgärder för kundkännedom med beaktande av
bl.a. den ansvariga enhetens verksomfattande riskbedömning och att
skärpta åtgärder för kundkännedom ska tillämpas i fall av högre risk
(artiklarna 20.2 och 34.1). Ansvariga enheter ska i sin verksamhetsomfattande riskbedömning beakta resultatet av de nationella riskbedömningarna
samt eventuell relevant sektorsspecifik riskbedömning som utförts i
medlemsstaten (artikel 10.1 punkten c).
Detta innebär att ansvariga enheter är skyldiga att beakta de risker som
har identifierats i den nationella riskbedömningen och relevanta
sektorsspecifika riskbedömningar och vid högre risk tillämpa skärpta krav
för kundkännedom, oavsett om den nationella valmöjligheten utnyttjas
eller inte. Mot denna bakgrund anser promemorian att det inte finns skäl
att utnyttja möjligheten att genom nationell rätt kräva att ansvariga enheter
ska vidta skärpta åtgärder för kundkännedom när nationella riskbedömningar identifierar fall av högre risk.
Möjlighet till nationella krav på ytterligare motåtgärder i förhållande till
högriskländer
Kommissionen ska i delegerade akter identifiera tredjeländer som ska
betecknas som högrisktredjeländer eller som utgör hot mot unionens
finansiella system och specificera vilka motåtgärder som i förekommande
fall ska vidtas (artiklarna 29 och 31 i penningtvättsförordningen).
I artikel 35 i penningtvättsförordningen finns en förteckning över
motåtgärder som kommissionen kan välja bland vid framtagande av dessa
genomförandetakter. Det gäller dels motåtgärder som ansvariga enheter
ska vidta, dels motåtgärder som medlemsstaterna ska vidta. Skyldigheten
att vidta sådana åtgärder gäller från det att genomförandetakterna börjar
gälla. För medlemsstaternas del finns motsvarande krav på åtgärder i det
nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 18a.3). Av de bestämmelserna
följer att åtgärder ska kunna vidtas i tillämpliga fall. I samband med
genomförandet av femte penningtvättsdirektivet ansåg regeringen att den
svenska tillsynsmodellen innebar att svensk rätt redan uppfyllde kraven i
denna del (prop. 2018/19:150 s. 76). Promemorian bedömer att de tidigare
angivna skälen alltjämt gör sig gällande och att tillsynsorganen har
möjlighet att i förekommande fall vidta motåtgärder i enlighet med
delegerade akter från kommissionen.
Medlemsstaterna får också, vid identifierad specifik risk som utgörs av
ett tredjeland som kommissionen har identifierat som högrisktredjeland
och som inte hanteras av de motåtgärder som kommissionen beslutat om,
kräva att ansvariga enheter etablerade på dess territorium tillämpar
särskilda ytterligare motåtgärder för att minska de specifika risker som
härrör från det tredjelandet (artikel 29.6 i penningtvättsförordningen).
Risken och motåtgärderna ska anmälas till kommissionen inom fem dagar.
Promemorian konstaterar att tillsynsorganen har möjlighet att vidta
åtgärder för att säkerställa att ansvariga enheter beaktar relevanta risker i
sin verksamhet, se avsnitten 8 och 9 om tillsyn över och ingripande mot
ansvariga enheter. Dessutom gäller enligt penningtvättsförordningen i
förhållande till moderföretag med filialer och dotterföretag i tredjeländer
att tillsynsorganen kan vidta ytterligare tillsynsåtgärder, såsom att kräva
av koncernen att den inte ingår några affärsförbindelser, att den avbryter
befintliga affärsförbindelser eller inte utför transaktioner eller att den
avvecklar
sin
verksamhet
i
tredjelandet
(artikel
17
i
penningtvättsförordningen).
Promemorian bedömer att möjligheten att beslut om särskilda ytterligare
motåtgärder inte bör utnyttjas i dagsläget utan att det finns skäl att invänta
kommissionens delegerade akter. Det är först när dessa har antagits som
det går att bedöma om det finns behov av att ställa ytterligare specifika
krav på ansvariga enheter att vidta åtgärder för att minska risker
förknippade med ett visst land.
5.5
Samkörning av register
Promemorians bedömning
Gällande bestämmelser om samkörning av register bör inte föras över
till den nya penningtvättslagen.
Skälen för promemorians bedömning
Enligt den gällande penningtvättslagen får en ansvarig enhets register med
uppgifter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism inte
samköras med motsvarande register hos någon annan (5 kap. 8 §).
Undantag gäller för samkörning av register mellan ansvariga enheter som
är banker eller finansiella institut och som ingår i samma koncern samt
samkörning av register med filial (5 kap. 9 §). Regleringen om
samkörningsförbud av register är en svensk reglering som inte har någon
motsvarighet i EU-rätten.
Ansvariga enheters informationsdelning med varandra regleras numera
i penningtvättsförordningen. När det gäller uppgifter om misstänkt
penningtvätt eller finansiering av terrorism finns det bl.a. ett förbud för
ansvariga enheter att röja att uppgifter om sådana bedömningar och om
panerade eller genomförda misstankerapporteringar, liksom undantag från
förbudet i förhållande till bl.a. företag i samma koncern eller filialer och
dotterbolag i tredje länder (artikel 73). Ansvariga enheter får också under
vissa förutsättningar inom ramen för ett partnerskap för informationsutbyte dela information med varandra när det är absolut nödvändigt för att
fullgöra skyldigheterna i fråga om åtgärder för kundkännedom och
misstankerapportering (artikel 75). Den information som får utbytas inom
ett partnerskap omfattar misstankar om penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
Eftersom ansvariga enheters informationsdelning med varandra regleras
i penningtvättsförordningen bedömer promemorian att det saknas
utrymme för att föra över bestämmelserna om samkörning av register till
den nya penningtvättslagen.
234
opaginerad Kontrollera mot PDF
5.6
Ansvariga enheters personuppgiftsbehandling
och lagring av uppgifter
Promemorians bedömning
Nationell rätt möjliggör den valmöjlighet som följer av penningtvättsförordningen vad gäller tillåtande av ytterligare lagringstid för
ansvariga enheter av uppgifter eller handlingar som rör pågående
rättsliga förfaranden som rör förebyggande, upptäckt, utredning eller
lagföring av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Skälen för promemorians bedömning
Kraven och förutsättningarna för ansvariga enheters personuppgiftsbehandling följer direkt av penningtvättsförordningen. Penningtvättsförordningen utgör den rättsliga grunden för och innehåller exempelvis
bestämmelser om för vilka ändamål personuppgiftsbehandling får ske
samt under vilka förutsättningar känsliga personuppgifter och
personuppgifter om lagöverträdelser får behandlas (artikel 76). Därmed
krävs som utgångspunkt inte några svenska lagstiftningsåtgärder. Se även
närmare resonemang i avsnitt 3.4.
I penningtvättsförordningen finns också bestämmelser om ansvariga
enheters lagring av handlingar och uppgifter (artikel 77). Utöver direkt
gällande krav i förhållande till ansvariga enheters lagring av uppgifter
finns en valmöjlighet för medlemsstaterna.
I förhållande till fall där det vid ikraftträdandet av penningtvättsförordningen den 10 juli 2027 i en medlemsstat pågår rättsliga förfaranden
som rör förebyggande, upptäckt, utredning eller lagföring av misstänkt
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och en ansvarig enhet innehar
uppgifter eller handlingar som rör dessa pågående förfaranden, får den
ansvariga enheten lagra dessa uppgifter eller handlingar för en period på
fem år från och med den 10 juli 2027. I förhållande till sådana fall får
medlemsstaterna, utan att det påverkar nationell straffrätt om bevis som är
tillämpliga på pågående brottsutredningar och rättsliga förfaranden, tillåta
eller kräva att sådana uppgifter eller handlingar lagras i ytterligare fem år,
om det har fastställts att en sådan ytterligare lagringstid är nödvändig och
proportionerlig för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra misstänkt
penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Promemorian konstaterar att den valmöjlighet som anges kan
aktualiseras för uppgifter som med anledning av ett rättsligt förfarande
behöver lagras av en ansvarig enhet efter den 10 juli 2032. Huruvida
valmöjligheten bör utnyttjas eller inte är vidare en fråga som bör avgöras
i det enskilda fallet. Integritetsskyddsmyndigheten kan besluta om tillstånd
om att behandla uppgifter om lagöverträdelser i enskilda fall (3 kap. 9 §
dataskyddslagen och 6 § förordningen [2018:219] med kompletterande
bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning). Gällande rätt möjliggör
därmed ett tillåtande av sådan förlängd lagringstid som avses i artikel 77.4
andra stycket penningtvättsförordningen. Det saknas därmed skäl att vidta
några författningsåtgärder för att valmöjligheten ska kunna utnyttjas i
Sverige.
5.7
Vissa frågor om kundkännedomsåtgärder
Enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet ska åtgärder för kundkännedom bl.a. innefatta identifiering av kunden och kontroll av kundens
identitet (artikel 13.1, se även 3 kap. 7 och 8 §§ penningtvättslagen).
Liknande bestämmelse finns i penningtvättsförordningen, men som också
innehåller mer specifika bestämmelser om vilka uppgifter som den
ansvariga enheten ska hämta in i samband med identifiering och kontroll.
Det innefattar bl.a. uppgifter om medborgarskap (artikel 22.1).
Enligt promemorians uppfattning får bestämmelsen i penningtvättsförordningen som innebär att uppgift om medborgarskap ska hämtas in vid
kundkännedomsåtgärder förstås som att det gäller nya kunder och när
uppdatering görs av befintliga kunders uppgifter. Det innebär att det, som
promemorian uppfattar det, inte finns krav på att samtliga befintliga
kunders uppgifter måste uppdateras på en gång när penningtvättsförordningen börjar tillämpas. Det kan i stället göras i samband med att
sedvanliga kontroller av att uppgifterna som innehas fortfarande stämmer
(se artikel 26.2 och 26.3 i penningtvättsförordningen).
En kontroll av kundens medborgarskap kan göras genom kontroll av en
identitetshandling, som exempelvis pass. Det finns även uppgifter om
medborgarskap i folkbokföringsverksamheten, se 1 a § 9 folkbokföringslagen (1991:481). Skatteverket kan registrera uppgift om svenskt
medborgarskap, utländskt medborgarskap eller uppgift om statslöshet. För
en person som är svensk medborgare registrerar Skatteverket dock inte
uppgifter om personens eventuella utländska medborgarskap. Enligt
22 kap. 1 § OSL gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga
förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller
någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs, och uppgiften
förekommer i verksamhet som t.ex. avser folkbokföringen.
Utgångspunkten är alltså att uppgifterna som avses är offentliga.
En annan sak är att ansvariga enheter inte kommer att kunna få
uppgifterna via det statliga personadressregistret (SPAR) som
Skatteverket ansvarar för. Om en enskild begär personuppgifter av en
myndighet för kontrolländamål ska den enskilde som utgångspunkt
hänvisas till SPAR (8 § lagen [2026:129] om det statliga personadressregistret). När det gäller uppgift om svenskt medborgarskap får sådana
uppgifter dock endast lämnas ut elektroniskt till myndigheter (6 §
förordningen [2026:160] om det statliga personadressregistret).
236
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Vissa krav för att få bedriva verksamhet
som ansvarig enhet
6.1
Registrering av ansvariga enheter
6.1.1
Direktivet innebär krav på bland annat
registrering
Promemorians förslag
Ansvariga enheter som inte omfattas av krav på godkännande eller
dyliktsom innebär att de kan identifieras, ska – likt i dag – omfattas av
krav på registrering hos Bolagsverket. Det gäller även nya ansvariga
enheter där motsvarande gäller.
Finansiella holdingföretag som är finansiella institut ska dock
omfattas av krav på registrering hos tillsynsmyndigheten för finansiella
institut. Det ska även fortsätta gälla för sådana företag som i dag är
finansiella institut enligt lagen om viss finansiell verksamhet. Vidare
ska tjänsteleverantörer till truster eller bolag omfattas av krav på
registrering hos sin tillsynsmyndighet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en ansökan eller
anmälan om registrering av verksamhet som ansvarig enhet som görs
enligt den nya penningtvättslagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även
få meddela föreskrifter om avgift för en sådan anmälan om registrering
av verksamheten hos Bolagsverket. Det ska även gälla anmälan om
ändrade förhållanden.
Promemorians bedömning
Det kommer att finnas rättslig grund för behandlingen av personuppgifter i tillsynsmyndigheternas register över tjänsteleverantörer till truster
eller bolag. Personuppgiftsbehandlingen är nödvändig för att utföra en
uppgift av allmänt intresse. Den rättsliga grunden kommer att vara fastställd i nationell rätt på det sätt som krävs enligt dataskyddsförordningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
meddela föreskrifter om myndigheters register över ansvariga enheter.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Åtgärder för att identifiera de ansvariga enheterna
En av utmaningarna för flera av tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet är att identifiera sina tillsynsobjekt. Det gäller inte minst för de
länsstyrelser som bedriver tillsyn på området, eftersom flertalet av de
ansvariga enheter som de utövar penningtvättstillsyn över varken bedriver
tillståndspliktig verksamhet eller är föremål för särskild auktorisation eller
licensering.
I sjätte penningtvättsdirektivet finns det krav på att vissa ansvariga enheter ska omfattas av minimikrav på registrering som gör det möjligt för tillsynsorganen att identifiera dem (artikel 4.3). Från kravet finns några undantag. Undantag gäller för de ansvariga enheter som omfattas av
tillståndsplikt eller registreringskrav enligt andra unionsrättsakter, eller
om det är möjligt att identifiera tillsynsobjekten genom att det finns regler
om tillträdet till yrket eller att det finns licensierings- eller registreringskrav som gör det möjligt att identifiera tillsynsobjekten.
När det gäller valutaväxlings- och checkinlösningskontor samt tjänsteleverantörer till truster eller bolag finns det särskilda krav i direktivet. För
sådana företag gäller att de antingen ska ha tillstånd eller vara registrerade.
Av direktivet följer vidare att tillhandahållare av speltjänster ska vara
reglerande (artikel 4.2 och 4.3). Som promemorian uppfattar det sistnämna
handlar det inte bara om att de ska gå att identifiera de företag som bedriver
sådan verksamhet, utan kraven innebär även att det ska finnas viss reglering som omgärdar verksamheten.
Förutsättningar för att identifiera ansvariga enheter i Sverige
Många ansvariga enheter i Sverige omfattas av krav på tillstånd, registrering, licensering eller auktorisation enligt regleringar som avser sektorn
eller yrkesutövningen specifikt. Det gäller exempelvis för pantbanker
enligt pantbankslagen, fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen,
kreditinstitut enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse och flertalet
verksamheter som bedrivs av finansiella institut enligt lagar som reglerar
dessa verksamheter (se t.ex. lagen om viss finansiell verksamhet, lagen om
betaltjänster och lagen om försäkringsdistribution). Det innebär att det går
att identifiera dessa företag genom att kontrollera vilka som har fått
tillstånd, registrering, licensering auktorisation eller liknande godkännande för att få utöva sin verksamhet.
För de ansvariga enheter som inte omfattas av krav enligt annan lagstiftning som innebär att de går att identifiera, finns det i penningtvättslagen
en skyldighet att anmäla verksamheten för registrering hos Bolagsverket
(7 kap. 3 §). En sådan anmälningsplikt har gällt sedan 2009 års penningtvättslag, men har med tiden kommit att omfatta fler företag eftersom fler
typer av ansvariga enheter har tillkommit. Anmälningsplikten infördes
efter det att den svenska lagstiftningen och tillsynen på penningtvättsområdet kritiserats i en utvärderingsrapport från FATF. Kritiken gällde att
det fanns grupper av aktörer som omfattas av penningtvättsregler, men
som faller utanför de existerande systemen för tillsyn. Det ansågs
dessutom vara nödvändigt med anmälningsplikten för att uppfylla det
dåvarande penningtvättsdirektivets krav på effektiv övervakning av de
aktörer som omfattas av regelverket. Att anmälan skulle göras till Bolagsverket motiverades av effektivitets- och kostnadsskäl (prop. 2008/09:70
s. 169 och 170). I dag finns det närmare 16 700 företag registrerade i
Bolagsverkets register, ”registret mot penningtvätt”.
Enligt promemorians mening är det nödvändigt att behålla regleringen
om registrering av dessa ansvariga enheter för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets krav som innebär att tillsynsmyndigheterna ska kunna
identifiera de företag som de har tillsynsansvar över. Det behöver däremot
238
opaginerad Kontrollera mot PDF
inte nödvändigtvis innebära att regleringen ska utformas precis så som den
är i dag.
Det finns flera argument som talar för att registrering bör göras hos
berörda tillsynsmyndigheter i stället för hos Bolagsverket. Tillsynsmyndigheterna skulle då inte vara beroende av uppgifter om ansvariga enheter
från Bolagsverket för att identifiera de företag som de utövar tillsyn över.
Det skulle även kunna finnas ett pedagogiskt värde i att anmälan görs till
tillsynsmyndigheten, eftersom det kan antas att det i högre grad tydliggör
för den enskilde att verksamheten står under tillsyn. Tillsynsmyndigheten
skulle å sin sida då ha möjlighet att i samband med anmälan informera den
enskilde om dennes skyldigheter enligt penningtvättsregelverket. Det
starkaste argumentet för att registrering ska göras hos tillsynsmyndigheten
är dock, enligt promemorians uppfattning, att det skulle möjliggöra ett
förfarande som, i stället för dagens anmälningsförfarande, innebär att
företaget ansöker om registrering och att verksamheten inte får bedrivas
förrän tillsynsmyndigheten bedömer att lämplighetskraven som gäller för
verksamheten är uppfyllda och beviljar ansökan (se mer om
lämplighetskraven i avsnitt 7). Som en jämförelse kan nämnas att ett
sådant ansökningsförfarande gäller för finansiella institut enligt lagen om
viss finansiell verksamhet. Den som vill bedriva verksamhet som finansiellt institut enligt den lagen ansöker om registrering hos Finansinspektionen och får inte bedriva verksamheten förrän ansökan har beviljats. När
det gäller de företag som omfattas av skyldighet att anmäla sig för registrering hos Bolagsverket innebär dagens reglering att ett företag som inte
uppfyller lämplighetskraven som gäller för verksamheten kan bedriva sin
verksamhet fram till dess att tillsynsmyndigheten gör lämplighetsprövningen och upptäcker det förhållandet. Den perioden skulle dessutom
kunna förlängas om tillsynsmyndighetens ingripande resulterar i en
rättsprocess.
Mot dessa argument som redogörs för ovan ska dock vägas att det inte
har framkommit annat än att dagens ordning med registrering hos Bolagsverket och först därefter lämplighetsprövning hos tillsynsmyndigheterna,
fungerar väl. Sett till antalet ansvariga enheter som är registrerade hos
Bolagsverket rör det sig om ett omfattande register. Bolagsverkets erfarenhet kring registerföring kan antas leda till ett effektivt resursanvändande.
Ett annat argument för att behålla den nuvarande ordningen är att det är
möjligt att fler företag anmäler sig för registrering i registret när det kan
göras i nära anslutning till att företaget registreras, dvs. syftet med registret
kan antas uppnås i högre grad än om annan lösning väljs. Det är hos
Bolagsverket som svenska företag registreras och ur den registreringsskyldiges perspektiv får det anses vara en fördel att kunna vända sig till
samma myndighet för både anmälan om registrering av företaget och
anmälan om registrering i registret mot penningtvätt. Det skapar förutsättningar för att det ska vara enkelt att göra rätt.
Sammantaget anser promemorian att skälen för att frångå den nuvarande
ordningen inte är tillräckliga för att initiera en förändring. Det skulle kräva
djupare analys kring nyttan och om den uppväger kostnaden för en sådan
förändring. Promemorian föreslår därför att den grupp av ansvariga
enheter som det handlar om även fortsättningsvis ska anmäla sig för
registrering hos Bolagsverket. Det bör då gälla även för nya ansvariga
enheter som inte omfattas av tillståndskrav, annat registreringskrav eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
liknande som gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att identifiera dem.
När det gäller tjänsteleverantörer till truster eller bolag anser promemorian
dock att de bör ansöka om registrering hos tillsynsmyndigheten. Skälen
för det utvecklas längre ned i anslutning till att de särskilda krav som gäller
för sådana företag, valutaväxlings- och checkinlösningskontor och tillhandahållare av speltjänster behandlas.
Ansvariga enheter som bör registreras hos Bolagsverket
För att säkerställa att kraven på registrering i sjätte penningtvättsdirektivet
omfattar samtliga ansvariga enheter föreslår promemorian att det i den nya
penningtvättslagen tas in en bestämmelse som innebär en skyldighet för
alla ansvariga enheter att anmäla sig för registrering hos Bolagsverket,
med undantag för följande.
• Kreditinstitut,
• finansiella institut,
• auktoriserade och godkända revisorer samt registrerade revisionsbolag och andra revisionsföretag enlig revisorslagen (2001:883),
• fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag,
• advokater och advokatbolag,
• företag som tillhandahåller speltjänster,
• pantbanker enligt pantbankslagen
• tjänsteleverantörer till truster och bolag,
• leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster, och
• vissa kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter och som omfattas av tillståndsplikt.
Nedan kommenteras kort promemorians ställningstagande gällande
registreringsskyldighet för vissa finansiella institut och revisionsföretag.
Särskilt om registreringsskyldigheten för vissa finansiella institut
240
I lagen om viss finansiell verksamhet finns en bestämmelse som innebär
att fysiska och juridiska personer som avser att bedriva yrkesmässig
verksamhet som består i att utföra en eller flera av de verksamheter som
anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2, 3 och 5–12 lagen om bank- och finansieringsrörelse ska ansöka om registrering av sin verksamhet hos Finansinspektionen (2 §). I dag finns drygt 280 sådana företag registrerade hos
Finansinspektionen.
I avsnitt 4.1 föreslås att lagen om viss finansiell verksamhet upphävs.
Det innebär att det krävs ny reglering för att dessa företag ska gå att
identifiera. Enligt promemorians mening är det även fortsättningsvis
lämpligt att dessa företag ska registreras hos den myndighet som utövar
tillsyn över dem. Det föreslås därför gälla även fortsättningsvis och bör då
framgå av den nya penningtvättslagen. Det innebär samtidigt att sådana
företag inte bör omfattas av skyldighet att anmäla sig för registrering hos
Bolagsverket.
Eftersom definitionen av finansiellt institut i penningtvättsförordningen
i nu aktuell del hänvisar till bilagan i ett visst direktiv när det gäller vilka
verksamheter som avses, anser promemorian att även den svenska lagen
bör utgå från den bilagan. Det betyder att den hänvisning som i dag görs i
opaginerad Kontrollera mot PDF
lagen om viss finansiell verksamhet till tjänster i 7 kap. 1 § lagen om bankoch finansieringsrörelse bör ersättas med hänvisning till tjänster i den
aktuella bilagan. Det blir både mer pedagogiskt om regleringen läses
tillsammans med penningtvättsförordningen och enklare att följa hur
regler i sjätte penningtvättsdirektivet genomförts. Det föreslås vidare att
betaltjänster i form av kontoinformationstjänster undantas från krav på
registrering. Det hör samman med att det följer av penningtvättsförordningen att de inte längre är ansvariga enheter (2.1.6 a och 3 i penningtvättsförordningen).
Särskilt om registreringsskyldigheten för vissa holdingföretag
När penningtvättsförordningen börjar tillämpas kommer vissa holdingföretag ingå i definitionen av finansiellt institut och därigenom omfattas
av penningtvättsregleringen.
För vissa finansiella holdingföretag gäller krav på godkännande av
Finansinspektionen enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag. Sådant godkännande behövs dock inte för alla holdingföretag som omfattas av penningtvättsförordningen. Det kan antas att
Finansinspektionen ändå känner till vilka holdingföretag som finns mot
bakgrund av att myndigheten också utövar tillsyn över dotterbolag till
holdingföretagen. Trots detta, anser promemorian att holdingföretagen bör
omfattas av skyldighet att registrera sig hos sin tillsynsmyndighet. Genom
ett sådant registreringskrav blir det tydligare vilka företag som omfattas av
myndighetens penningtvättstillsyn. Den tydligheten som registreringen
innebär kan vara av värde för både tillsynsmyndigheten och företagen i
fråga, men även för utomstående. Det föreslås därför att holdingföretag
som är finansiella institut ska anmäla sig för registrering hos sin tillsynsmyndighet. Det innebär samtidigt att sådana företag inte bör omfattas av
skyldighet att anmäla sig för registrering hos Bolagsverket.
Frågan om registreringsskyldighet för revisionsföretag som inte är
registrerade revisionsbolag
Med den nya penningtvättsregleringen följer att sådana revisionsföretag
som inte är registrerade revisionsbolag kommer att omfattas av tillsyn över
att de följer penningtvättsregleringen, se mer i avsnitt 8.3. I ett revisionsföretag som inte är registrerat arbetar endast revisorer (10 och 11 §§
revisorslagen). Revisorsinspektionen utövar tillsyn över revisorer (3 §
första stycket 2). I samband med ansökan om auktorisation eller godkännande är revisorn skyldig att ange sin arbetsgivare. Revisorn är också
skyldig att hålla uppgiften uppdaterad. Det betyder att Revisorsinspektionen har förutsättningar att identifiera vilka tillsynsobjekten är. Enligt
promemorians bedömning krävs det därför inte införande av någon
registreringsskyldighet för att identifiera revisionsföretagen som inte är
registrerade.
Särskilt om valutaväxlings- och checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller bolag och tillhandahållare av speltjänster
När det gäller kraven på att växlings- och checkinlösningskontor och
tjänsteleverantörer till truster eller bolag ska ha tillstånd eller vara registrerade och att tillhandahållare av speltjänster ska vara reglerade, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
nämns ovan, finns sådana krav redan enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 47.1).
När det gäller speltjänster är de reglerade genom spellagen. Däri finns
bestämmelser om olika typer av spel och krav i fråga om licensering.
Inlösning av checkar omfattas av lagen om viss finansiell verksamhet där
det finns krav på registrering. Den lagen föreslås i avsnitt 4.1 upphävas,
men samtidigt kommer sådana företag bli föremål för reglering i den nya
penningtvättslagen. I enlighet med vad som anges ovan kommer sådana
företag att vara fortsatt registreringsskyldiga hos Finansinspektionen.
Sedan det nuvarande penningtvättsdirektivet genomfördes har det skett
viss förändring i den nationella reglering som gäller valutaväxling. Sedan
den 1 juli 2025 gäller att endast betalningsinstitut, institut för elektroniska
pengar och kreditinstitut och filialer till motsvarande utländska företag får
bedriva valutaväxling, se 2 § lagen om valutaväxling (prop. 2024/25:67).
Samtliga dessa företag är tillståndspliktiga. De går därför att identifiera
genom tillståndet.
Tjänsteleverantörer till truster eller bolag omfattas i dag av skyldighet
att anmäla sig för registrering hos Bolagsverket. Som promemorian
återkommer till i avsnitt 7.1 innebär sjätte penningtvättsdirektivet att det
finns behov av att införa en mer omfattande lämplighetsprövning för
sådana företag än vad som följer av dagens regelverk. Det mer omfattande
kravet bör, enligt promemorians uppfattning, vidare leda till att tjänsteleverantörer till truster eller bolag lämplighetsprövas före det att verksamheten påbörjas. Det gäller för andra ansvariga enheter som omfattas av
motsvarande krav. Med den utgångspunkten föreslås därför att tjänsteleverantörer till truster eller bolag i stället för att anmäla sig för registrering
hos Bolagsverket, ansöker om registrering hos deras tillsynsmyndigheter.
Tillsynsmyndigheten får därefter pröva ansökan. Det innebär att dessa
tillsynsmyndigheter även kommer att behöva införa register gällande
tjänsteleverantörer till truster eller bolag.
Behandling av personuppgifter i registret över tjänsteleverantörer till
truster eller bolag
242
Det kan komma att finnas personuppgifter registrerade i registret över
tjänsteleverantörer till truster eller bolag. Det gäller om tjänsteleverantören
bedriver sin verksamhet som enskild firma. Det kan antas handla om
uppgifter om namn, personnummer eller samordningsnummer, och
folkbokföringsadress och andra kontaktuppgifter. EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen är då tillämplig på den
personuppgiftsbehandling som kommer ske kopplat till registret.
Registerföringen är en uppgift som åläggs tillsynsmyndigheterna för
tjänsteleverantörerna genom lag. Den personuppgiftsbehandling som
kommer att behöva göras kopplat till registret är nödvändigt för att utföra
en uppgift av allmänt intresse. Syftet med registret är, som framgår ovan,
att identifiera tjänsteleverantörer som är ansvariga enheter, bl.a. för att
tillsynsmyndigheten ska kunna bedriva effektiv tillsyn. Det handlar om
åtgärder som i ett större perspektiv syftar till att förebygga och förhindra
penningtvätt, finansiering av terrorism och att riktade ekonomiska
sanktioner kringgås eller inte genomförs. Den finns rättslig grund för
behandlingen enligt EU:s dataskyddsförordning. Personuppgiftsbehand-
opaginerad Kontrollera mot PDF
lingen bedöms vidare vara proportionerlig utifrån det ändamål som
eftersträvas.
Enligt 3 kap. 10 § dataskyddslagen får person- och samordningsnummer
behandlas utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till
bl.a. ändamålet med behandlingen. I det nu aktuella fallet kan
behandlingen i regel antas ske med samtycke, eftersom registreringen är
en följd av en anmälan som görs av den enskilde eller dess företrädare. I
enstaka fall – om en annan person än den som uppgifterna rör anmäler dem
– skulle det dock kunna uppstå situationer där samtycke inte finns. I sådana
situationer får behandlingen anses vara klart motiverat utifrån ändamålet.
Registreringen är en åtgärd som krävs för att säkerställa att tillsynsmyndigheten har vetskap om de företag som omfattas av dess
penningtvättstillsyn.
Enligt promemorian bör regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om innehållet i och övriga
krav på en anmälan om registrering av verksamhet som ansvarig enhet till
tillsynsmyndighet. Det gäller även anmälan om ändrade förhållanden.
Sådant bemyndigande bör även ges till Bolagsverket respektive
Finansinspektionen i fråga om motsvarande register som de ansvarar för.
Regeringen kan med stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om personuppgiftsbehandling när det gäller
myndigheternas register över ansvariga enheter.
Avgifter
Bolagsverket tar i dag ut avgift för ärenden som rör anmälan för
registrering som ansvarig enhet i myndighetens register mot penningtvätt.
Avgiften är i dag 1 300 kronor. Föreskrifter om det finns i penningtvättsförordningen. Promemorian föreslår att möjligheten att ta ut avgift även
ska finnas fortsättningsvis. Det föreslås att det i den nya penningtvättslagen ska tas in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter för
handläggningen av anmälningar som görs av ansvariga enheter till
Bolagsverket. I fråga om avgifter för bl.a. handläggning av ansökningar
och anmälningar enligt den nya penningtvättslagen som görs av
tillsynsmyndigheterna hänvisas till avsnitt 12.8.
6.1.2
Förutsättningar för registrering och
avregistrering
Promemorians förslag
Bolagsverket ska registrera den som anmäler sig för registrering som
ansvarig enhet.
Tillsynsmyndigheten för finansiella institut ska registrera den som
ansöker om registrering som finansiellt institut endast om vissa krav,
bl.a. lämplighetskrav, är uppfyllda. Motsvarande ska gälla för att en
tillsynsmyndighet för tjänsteleverantörer till truster eller bolag ska
registrera den som ansöker om att bli registrerad som sådan tjänsteleve-
opaginerad Kontrollera mot PDF
rantör. Den som är registreringsskyldig ska inte få bedriva verksamheten innan registrering har gjorts.
Den registreringsskyldiga personen ska snarast möjligt anmäla varje
ändring av de uppgifter som har anmälts.
Bolagsverket, tillsynsmyndigheten över finansiella institut och tillsynsmyndigheterna över tjänsteleverantörer till truster eller bolag ska
kunna avregistrera en ansvarig enhet om det framkommer att den
ansvarig enheten inte längre bedriver verksamheten eller om en
tillsynsmyndighet beslutat om föreläggande att upphöra med
verksamheten som ansvarig enhet och beslutet har fått laga kraft.
Bolagsverket ska snarast möjligt informera tillsynsmyndigheten över
den ansvariga enheten som registrerats om registreringen och om
ändringar av registrerade uppgifter.
Skälen för promemorians förslag
244
Enligt dagens reglering ska Finansinspektionen registrera den som har
kommit in med en ansökan om registrering av verksamhet som består i att
utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra
stycket 2, 3 och 5–12 lagen om bank- och finansieringsrörelse, under vissa
förutsättningar (2 § lagen om viss finansiell verksamhet). Finansinspektionen ska ha gjort bedömningen dels att ägare och ledning är lämpliga för
uppgiften, dels att det finns skäl att anta att verksamheten kommer att
bedrivas på ett sätt som är förenligt med penningtvättslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Motsatsvis innebär
bestämmelsen att registrering inte ska göras om dessa krav inte uppfylls.
Vad som nu beskrivits är en skillnad mot vad som gäller när Bolagsverket registrerar ansvariga enheter. De ansvariga enheter vars verksamhet
ska registreras hos Bolagsverket anmäler sin verksamhet till Bolagsverket
och det är i sig tillräckligt för att myndigheten ska registrera verksamheten.
Även dessa ansvariga enheter omfattas av vissa krav på ledning och verkliga huvudmän (7 kap. 3 § penningtvättslagen). Kontroller av om dessa är
uppfyllda görs dock i efterhand, inom ramen för tillsynsmyndighetens
tillsyn. Av penningtvättsförordningen följer att Bolagsverket snarast ska
meddela tillsynsmyndigheten om registreringen eller om ändringar som
görs i redan registrerade uppgifter (12 §).
Enligt promemorians mening bör registrering hos tillsynsmyndigheten
över finansiella institut även i fortsättningen förutsätta att ovan nämnda
krav gällande instituten är uppfyllda. När det gäller lämplighetskrav bör
det då handla om de lämplighetskrav som följer av sjätte penningtvättsdirektivet och som redogörs för i avsnitt 7.1. Motsvarande ordning
bör gälla för finansiella holdingföretag som ska registreras hos tillsynsmyndigheten för finansiella institut.
När det gäller de ansvariga enheter som ska registreras hos Bolagsverket
föreslås också att det som gäller i dag ska fortsätta att gälla och då även
för de nya ansvariga enheter som ska registreras hos Bolagsverket.
Lämplighetskravet är då det som redogörs för i avsnitt 7.1 Det föreslås
vidare att Bolagsverket även fortsättningsvis ska informera tillsynsmyndigheten för den ansvariga enheten om både den initiala registreringen
och ändringar som görs. Det är nödvändigt för att tillsynsmyndigheten ska
få kännedom om registrering som innebär att lämplighetsprövning bör
opaginerad Kontrollera mot PDF
göras eller andra tillsynsåtgärder vidtas. Bolagsverket bör informera
tillsynsmyndigheten snarast möjligt efter en registrering gjorts för att
därigenom minimera det tidsspann inom vilket den ansvariga enheten kan
bedriva verksamheten utan att tillsynsmyndigheten gjort nödvändig
lämplighetsprövning.
När det gäller tjänsteleverantörer till truster eller bolag – som enligt
promemorians förslag ska registreras hos sin tillsynsmyndighet – föreslås
att företagen ska ansöka om registrering och att registrering ska göras först
efter att lämplighetskravet som gäller för sådana företag är uppfyllda, dvs.
motsvarande som föreslås gälla för de ansvariga enheter som registreras
hos tillsynsmyndigheten för finansiella institut.
Enligt promemorians uppfattning bör ingen av de ansvariga enheterna
som ska registreras få bedriva sin verksamhet innan en registrering har
gjorts. För de ansvariga enheter som registreras hos Bolagsverket är det en
skillnad mot vad som gäller i dag. I dag räcker det med att anmälan har
gjorts för att få bedriva verksamheten. Det väcker dock frågan vad som
gäller om anmälan inte uppfyller kraven för det, t.ex. att uppgifter som
krävs vid anmälan fattas. Rimligtvis borde det innebära att den ansvariga
enheten inte får bedriva verksamheten. Promemorian anser att även sådana
ansvariga enheter kan avvakta med att påbörja verksamheten till dess att
registrering har gjorts.
Ändring av uppgifter och avregistrering
Om någon av de uppgifter som lämnats av en ansvarig enhet i en ansökan
eller anmälan om registrering ändras, bör den ansvariga enheten vara
skyldig att anmäla ändringen till myndigheten som registrerat den. Det bör
då även göras om ändringen består i att den upphör med verksamheten. I
annat fall kan tillsmyndigheterna vara ovetande om detta och fortsätta
bedriva tillsyn utifrån de uppgifter som tidigare lämnats, exempelvis
kontrollera lämplighet hos företagsledning som inte längre är aktuell. Det
kan också leda till att exempelvis nya verkliga huvudmän annars undgår
lämplighetskontroll. Den ansvariga enheten bör snarast möjligt efter att
ändringen inträffade anmäla ändringen.
Om det framkommer att den ansvariga enheten inte längre bedriver
verksamheten bör Bolagsverket, tillsynsmyndigheten över finansiella
institut och tillsynsmyndigheterna över tjänsteleverantörer till truster eller
bolag kunna avregistrera den ansvariga enheten. Det bör gälla oavsett hur
myndigheterna får kännedom om förhållandet, dvs. oavsett om myndigheten får kännedom om förhållandet genom att den ansvariga enheten
upplyser om det eller på annat sätt. Avregistrering bör även kunna göra om
tillsynsmyndigheten över den ansvariga enheten beslutat om föreläggande
mot den ansvariga enheten att upphöra med verksamheten och beslutet fått
laga kraft (jfr 2 § tredje stycket lagen om viss finansiell verksamhet).
Vad som nu föreslås motsvarar i huvudsak vad som redan gäller i dag,
dock med den skillnaden att det nu även föreslås gälla hos tillsynsmyndigheten över tjänsteleverantörer till truster eller bolag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6.1.3
Om krav på registrering inte följs …
Promemorians förslag
Reglerna om att tillsynsmyndigheten över finansiella institut och
tillsynsmyndigheterna över sådana ansvariga enheter som ska
registreras hos Bolagsverket ska få förelägga ansvariga enheter som är
under deras tillsyn och som inte fullgjort sin skyldighet att anmäla eller
ansöka om registrering av sin verksamhet att göra det eller att upphöra
med verksamheten, ska överföras till den nya penningtvättslagen.
Detsamma gäller bestämmelser om att dessa tillsynsmyndigheter ska
kunna förelägga en fysisk eller juridisk person att lämna upplysningar
för att tillsynsmyndigheterna ska kunna bedöma om registreringsskyldighet finns. Likt i dag ska föreläggandena få förenas med vite. Om
ett föreläggande om att lämna upplysningar inte följs, ska dessa
tillsynsmyndigheter – både sådana som redan har den möjligheten i dag
och sådana som inte har det – kunna förelägga den fysiska eller juridiska
personen att upphöra med verksamheten.
Tillsynsmyndigheten över finansiella institut och tillsynsmyndigheterna över sådana ansvariga enheter som ska registreras hos Bolagsverket ska kunna besluta att den som bedriver eller har bedrivit
verksamheten utan att vara registrerad som sig bör, ska få betala en
sanktionsavgift. Även detta ska gälla både för den tillsynsmyndighet
som har den möjligheten i dag och för tillsynsmyndigheterna som inte
har det i dag.
Tillsynsmyndigheten för tjänsteleverantörer till truster eller bolag ska
ha motsvarande befogenheter att vidta åtgärder när en tjänsteleverantör
till truster eller bolag inte fullgör sin registreringsplikt eller om det är
osäkert om en fysisk eller juridisk person är tjänsteleverantör till truster
eller bolag och omfattas av registreringsplikt, som tillsynsmyndigheten
för finansiella institut som omfattas av registreringsplikt har i
motsvarande situationer.
Skälen för promemorians förslag
Finns det behov av regler om tillsyn och ingripande kopplat till
registreringskrav?
246
Artikel 4 i sjätte penningtvättsdirektivet – som innehåller bestämmelser
om att medlemsstaterna ska säkerställa att ansvariga enheter omfattas av
åtminstone krav på registrering – innehåller inga krav på åtgärder om
sådan registrering inte görs. Det får dock förutsättas att det finns en
förväntan på att det utövas tillsyn över att kravet på registrering efterlevs
och att det finns åtgärder att ta till när så inte görs. Utan en ansökan om
registrering görs inte någon prövning av lämplighet hos t.ex. företagsledning och det är tydligt av regelverket att medlemsstaterna ska se till att
lämplighetskraven är uppfyllda när det gäller ansvariga enheters verksamhet (jfr artikel 6). Som promemorian redogör för ovan fyller registreringsplikten vidare funktionen att tillsynsmyndigheten ska få kännedom om
vilka företag som omfattas av dess tillsyn. Om företag kan undgå tillsyn
genom att inte registreras, riskerar det få konsekvenser för genomslaget av
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättsregleringen. Mot den bakgrunden får det anses vara av
central betydelse att medlemsstaternas tillsynsmyndigheter utövar tillsyn
över att registreringsskyldigheten efterlevs och även vidtar åtgärder om så
inte görs.
Bestämmelser som möjliggör sådan tillsyn och sådana åtgärder finns
redan enligt svensk rätt, vilket kommer att redogöras för nedan. Redogörelsen begränsas till ansvariga enheter där penningtvättsregleringen
leder till registreringsskyldighet. När det finns rörelsereglering som
innebär krav på registrering, tillstånd, auktorisation, licensering eller
dylikt, finns bestämmelser om tillsyn och åtgärder när kraven inte efterlevs
i respektive rörelseregleringen. I vissa fall är åtgärden straffrättslig (se t.ex.
4 kap. 18 § fastighetsmäklarlagen).
Tillsyn och ingripande i fråga om registreringskravet enligt dagens
regelverk
Till följd av den unionsrättsliga penningtvättsregleringen omfattas vissa
ansvariga enheter av krav på registrering, antingen hos Bolagsverket eller
tillsynsmyndigheten över finansiella institut, dvs. Finansinspektionen.
Om en ansvarig enhet som omfattas av krav på att anmäla sin verksamhet för registrering hos Bolagsverket underlåter att göra en sådan anmälan,
får berörd tillsynsmyndighet – vilket är en länsstyrelse när det gäller
sådana ansvariga enheter – ingripa genom att förelägga den ansvariga
enheten att göra en anmälan. Det följer av 7 kap. 4 § penningtvättslagen.
Vidare följer av 7 kap. 24 § samma lag att en sådant föreläggande får
förenas med vite. Dessutom gäller enligt dessa bestämmelser att
tillsynsmyndigheten – om den är osäker på om verksamheten som bedrivs
är sådan att den ska anmälas – får förelägga den fysiska eller juridiska
personen att lämna upplysningar för att tillsynmyndigeten ska kunna
bedöma om den ska anmälas och att även ett sådant föreläggande får
förenas med vite. Om någon av de ovan nämnda föreläggandena inte följs,
får länsstyrelsen förelägga den ansvariga enheten att upphöra med
verksamheten (7 kap. 8 § penningtvättslagen).
Liknande bestämmelser finns när det gäller kravet på registrering hos
Finansinspektionen. Om ett finansiellt institut enligt lagen om viss
finansiell verksamhet bedriver verksamhet utan registrering, ska Finansinspektionen förelägga institutet att komma in med en ansökan. Om
föreläggandet inte följs eller registrering vägras, ska Finansinspektionen
förelägga institutet att upphöra med verksamheten. Föreläggandena får
förenas med vite (10 och 22 § lagen om viss finansiell verksamhet).
Finansinspektionen har även viss möjlighet att ingripa genom sanktionsavgift mot den som bedriver eller har bedrivit verksamhet utan att
vara registrerad.
Om det är osäkert om en person bedriver sådan verksamhet som innebär
att personen omfattas av registreringsplikt, får Finansinspektionen
förelägga den som bedriver verksamheten att lämna de upplysningar om
verksamheten som behövs. Ett sådant föreläggande får förenas med vite
(10 § tredje stycket och 22 § lagen om viss finansiell verksamhet). Det
saknas möjlighet för Finansinspektionen att förelägga om att den som inte
följer ett föreläggande att lämna upplysningar, ska upphöra med
verksamheten (jfr ovan i fråga om vad som gäller vid osäkerhet om
opaginerad Kontrollera mot PDF
skyldighet finns att anmäla om registrering hos Bolagsverket). En annan
sak är att sådant föreläggande kan beslutas om det står klart att företaget
är ett finansiellt institut och det inte efterföljer ett föreläggande att lämna
upplysningar för tillsynen (12 § lagen om viss finansiell verksamhet).
I tillägg till vad som sagts ovan ska nämnas att det sedan den 1 mars
2026 är ett brott att bedriva finansiell verksamhet utan erforderlig
registrering (prop. 2025/26:42). Av 2 § lagen (2026:56) om straff för
olovlig finansiell verksamhet följer att den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bedriver finansiell verksamhet utan registrering hos Finansinspektionen trots att sådan registrering krävs för verksamheten, kan
dömas till böter eller fängelse i högst två år. I propositionen som föregick
införandet resonerar regeringen kring hur den straffrättsliga regleringen
förhåller sig till tillsynsmyndighetens möjlighet att ingripa inom ramen för
sin tillsyn (prop. 2025/26:42 avsnitt 6.4). Det görs bl.a. mot bakgrund av
att det s.k. dubbelprövningsförbudet som följer av artikel 4 i det sjunde
tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Förbudet innebär att ingen får
lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilket han redan
blivit slutligt frikänd eller dömd. Även sanktionsavgift räknas som straff
enligt Europakonventionen (se t.ex. prop. 2018/19:4 s. 44 och 45 samt
prop. 2022/23:124 s. 44–46). I förarbetena till lagen om straff för olovlig
finansiell verksamhet konstaterade regeringen bl.a. att Europakonventionen inte hindrar att en fysisk person döms för brott begånget
inom ramen för en juridisk persons verksamhet, samtidigt som den
juridiska personen åläggs en administrativ sanktion. I lagen om straff för
olovlig verksamhet finns s.k. spärregler som syftar till att undvika att
dubbla förfarandena inleds i strid mot Europakonventionens dubbelprövningsförbud. En åklagare är t.ex. förhindrad att väcka åtal, utfärda
strafföreläggande eller besluta om åtalsunderlåtelse för en gärning som
omfattas av Finansinspektionens föreläggande eller beslut om
sanktionsavgift eller ansökan om utdömande av vite (se 6 § lagen om straff
för olovlig finansiell verksamhet och prop. 2025/26:42 s. 30–35).
Vad ska gälla i fråga om tillsyn och ingripande om registreringskrav i
den nya penningtvättslagen inte följs?
248
Annat har inte framkommit än att de tillsyns- och ingripandeåtgärder som
de berörda tillsynsmyndigheterna kan vidta enligt dagens regler för att
säkerställa att registreringsskyldigheten fullgörs fungerar väl. Promemorian anser därför att i huvudsak motsvarande bör gälla även enligt den
nya penningtvättslagen.
Promemorian föreslår dock att även tillsynsmyndigheten för finansiella
institut ska ha möjlighet att förelägga en fysisk eller juridisk person som
inte hörsammar ett föreläggande om att lämna upplysningar om sin
verksamhet för att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma om personen
omfattas av tillsynen, att upphöra med verksamheten. Som ovan nämns
finns enligt penningtvättslagen den möjligheten för vissa andra
tillsynsmyndigheter och det finns, enligt promemorians mening, ingen
anledning att göra en åtskillnad mellan de aktuella tillsynsmyndigheterna
när det gäller detta. Ett annat möjligt alternativ hade visserligen kunnat
vara att slopa den möjligheten för de tillsynsmyndigheter som har den i
dag. Det förhållandet att den borde fylla en begränsad funktion talar för
opaginerad Kontrollera mot PDF
det. Även det förhållandet att åtgärden skulle kunna leda till att verksamhet
som inte omfattas av tillsyn måste upphöra talar för detta. Ett sådant
resultat framstår som långtgående. Å andra sidan är det önskvärt att
tillsynsmyndigheter har en verktygslåda som ger visst utrymme att anpassa
ingripande efter vad som i det enskilda fallet bedöms ändamålsenligt. Mot
den bakgrunden anser promemorian att möjligheten bör behållas och att
den även ska införas för tillsynsmyndigheten för finansiella institut.
Åtgärden bedöms vara förenlig med bestämmelsen i 2 kap. 17 § första
stycket regeringsformen som innebär att näringsfriheten endast får
begränsas för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte
att enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Bestämmelsen
införs i syfte att säkerställa att företag som omfattas av
penningtvättsregleringen inte kan undgå tillsyn genom att ignorera
tillsynsmyndighetens begäran om uppgifter om verksamheten. Det är ett
angeläget allmänt intresse att det finns effektiva verktyg för att säkerställa
att penningtvättsreglering efterföljs och, som ovan framgått, finns
motsvarande verktyg redan när det gäller andra företag. Utan sådana
verktyg riskerar det leda till att penningtvättsregleringen inte får avsedd
effekt.
Promemorian föreslår vidare att även den som omfattas av krav på
registrering hos Bolagsverket som bedriver eller har bedrivit verksamhet
utan att vara registrerad ska kunna få betala en sanktionsavgift.
Möjligheten för tillsynsmyndigheten att besluta om sanktionsavgift får
antas få störst betydelse i de fall då den ansvariga enheten gör rättelse och
ansöker om registrering och det därför inte är aktuellt att förelägga den
ansvariga enheten att upphöra med verksamheten. Sanktionsavgift får
aldrig beslutas om det riskerar att komma i konflikt med det s.k. dubbelprövningsförbudet, se ovan.
Sammantaget innebär promemorians förslag att de åtgärder som
tillsynsmyndigheterna kan vidta blir mer lika.
Promemorians förslag innebär att bestämmelserna om tillsyn och
ingripande som nu redogjorts för ska gälla även i förhållande till de nya
ansvariga enheter som, enligt promemorians förslag, ska omfattas av
registreringsskyldighet enligt den nya penningtvättslagen. Det betyder att
det t.ex. kommer att gälla i fråga om personer som handlar med ädla
metaller och ädelstenar som, enligt promemorians förslag, är skyldiga att
anmäla sig för registrering hos Bolagsverket. Detsamma gäller för t.ex.
förmedlare av gräsrotsfinansiering, som enligt promemorians förslag är
skyldiga att anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten för
finansiella institut.
När det gäller tjänsteleverantörer till truster eller bolag föreslår promemorian ovan att de ska blir skyldiga att ansöka om registrering hos sin
tillsynsmyndighet. Det innebär att tillsynsmyndigheten kommer att göra
en prövning av ansökan och först efter det att ansökan beviljats får
verksamheten påbörjas. Det motsvarar vad som gäller för de ansvariga
enheter som ansöker om registrering hos tillsynsmyndigheten för
finansiella institut. Promemorian anser att tillsynsmyndigheterna för
tjänsteleverantörer av truster eller bolag – som i dag är länsstyrelserna i
Skåne, Stockholms och Västra Götalands län – ska få motsvarande
möjligheter som tillsynsmyndigheten för finansiella institut att utöva
tillsyn och ingripa när det gäller underlåtelse att ansöka om registrering,
opaginerad Kontrollera mot PDF
inbegripet att besluta om sanktionsavgift för den bedriver eller har bedrivit
verksamhet utan att vara registrerad. Detsamma föreslås gälla i fråga om
åtgärder när det är osäkert om ett företag omfattas av registreringsskyldighet. Promemorian föreslår att bestämmelser med sådan innebörd
tas in i den nya penningtvättslagen.
6.1.4
Frågor om förfarande, verkställighet och
överklagande
Promemorians förslag
Beslut om avregistrering av ansvarig enhet av Bolagsverket, tillsynsmyndigheten över finansiella institut eller tillsynsmyndigheten över
tjänsteleverantörer till truster eller bolag som fattats sedan en
tillsynsmyndighets föreläggande att upphöra med verksamhet som
ansvarig enhet har fått laga kraft, ska inte få överklagas.
Däremot ska beslut av tillsynsmyndigheterna över de ansvariga
enheter som enligt den nya penningtvättslagen ska registreras hos
Bolagsverket, tillsynsmyndigheten över finansiella institut eller
tillsynsmyndigheterna över tjänsteleverantörer till truster eller bolag, att
förelägga en fysisk eller juridisk person att lämna upplysningar för att
tillsynsmyndigheterna ska kunna bedöma om registreringsskyldighet
finns, få överklagas. Detsamma gäller dessa tillsynsmyndigheters
beslut att förelägga den fysiska eller juridiska personen att upphöra med
verksamheten som beslutas som en följd av att personen inte följt
föreläggande att lämna upplysningar. Sådana överklaganden ska göras
till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid
överklagande till kammarrätten.
Skälen för promemorians förslag
250
Reglerna som föreslås ovan innebär att tillsynsmyndigheterna ska kunna
besluta om föreläggande att göra en anmälan eller ansökan, förläggande
att lämna upplysningar och föreläggande att upphöra med verksamheten.
Föreläggandena ska kunna förenas med vite. Det föreslås även att
tillsynsmyndigheterna ska kunna besluta om sanktionsavgift.
Promemorian redogör i avsnitten 7.2 och 9.7 för vad som gäller i fråga
om överklagande av tillsynsmyndigheters förelägganden och beslut om
sanktionsavgift vid vissa andra överträdelser. Motsvarande bör gälla vid
överklagande av de beslut om förelägganden och sanktionsavgift som
föreslås i detta kapitel. Vidare bör vad som gäller i fråga om förfarande
och verkställighet vid beslut om sanktionsavgift när det gäller vissa andra
överträdelser av penningtvättsregleringen och som redogörs för i avsnitt
9.5 även gälla i fråga om sådan sanktionsavgift som föreslås i detta kapitel.
Promemorian hänvisar därför till dessa avsnitt.
I detta kapitel finns dock även förslag som gäller beslut om att
avregistrera uppgifter ur register. Något liknande förslag finns inte i
avsnitten 7 och 9. Promemorian föreslår att beslut om att avregistrera
ansvariga enheter från register som fattas av Bolagsverket, tillsynsmyndigheten över finansiella institut eller tillsynsmyndigheten över
opaginerad Kontrollera mot PDF
tjänsteleverantörer till truster eller bolag sedan ett beslut om föreläggande
att upphöra med verksamheten fått laga kraft, inte ska få överklagas. Det
motsvarar vad som gäller i dag enligt 24 § lagen om finansiell verksamhet
när det gäller finansiella institut. Skälet till förbudet är att beslutet om
föreläggande att upphöra med verksamheten i sig är möjligt att överklaga
(prop. 2002/03:139 Del I s 602).
I detta kapitel finns även förslag om att tillsynsmyndigheterna ska kunna
förelägga en fysisk eller juridisk person att lämna upplysningar för att
tillsynsmyndigheten över finansiella institut, tillsynsmyndigheterna över
sådana ansvariga enheter som ska registreras hos Bolagsverket och
tillsynsmyndigheterna över tjänsteleverantörer till truster eller bolag, ska
kunna bedöma om registreringsskyldighet finns. Sådana förelägganden
föreslås kunna förenas med vite. Vidare föreslås tillsynsmyndigheterna
kunna förelägga om upphörande av verksamheten, om föreläggandena inte
följs. Sådana förelägganden bör enligt promemorians uppfattning kunna
överklagas. Det är delvis en skillnad mot vad som gäller i dag enligt. lagen
om viss finansiell verksamhet och penningtvättslagen (jfr 10 § tredje
stycket och 24 § första stycket lag om viss finansiell verksamhet och 7 kap.
4 § och 25 § första stycket penningtvättslagen). Ett överklagandeförbud
för föreläggandena skulle ge ett sämre rättsskydd för den enskilde än vad
som annars hade följt av förvaltningslagen. Sådana avvikelser från
förvaltningslagen bör bara göras om det finns starkt bärande skaliga eller
funktionella motiv (prop. 2016/17:180 s. 289). Några sådana bedöms inte
finnas i detta fall.
Överklagande bör – precis som i dag – få göras till allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd bör krävs vid överklagande till
kammarrätten.
6.2
Vissa krav som gäller vid investeringsmigration
Promemorians bedömning
Reglerna som gäller investeringsmigration kräver inga åtgärder i svensk
rätt.
Skälen för promemorians bedömning
Om en medlemsstat tillåter att uppehållsrätt beviljas i utbyte av investeringar uppställer sjätte penningtvättsdirektivet vissa krav i syfte att minska
risken för penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av
terrorism. Det krävs bl.a. ett riskhanteringsprocess och att det vidtas
åtgärder för att minska riskerna för dessa brott. Vidare krävs att det årligen
publiceras en rapport som bl.a. redovisar antalet ansökningar, sökandens
ursprungsländer och antalet ansökningar som har beviljats respektive
avslagits. Medlemsstater ska dessutom anmäla åtgärder som de vidtagit för
att minska riskerna för penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism till kommissionen. Kommissionen ska kunna utfärda
rekommendationer på området (artikel 5).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Under vilka förutsättningar som utlänningar kan få tillstånd att vistas i
Sverige varaktigt regleras i utlänningslagen. I den lagen har uppehållsrätt
en särskild betydelse. Med det avses en rätt för EES-medborgare och deras
familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd (3 a kap. 1 §). Som promemorian uppfattar sjätte penningtvättsdirektivet används begreppet uppehållsrätt i artikeln som gäller
investeringsmigration med en vidare innebörd och det handlar snarare om
en form av uppehållstillstånd (jfr även skäl 11 i sjätte penningtvättsdirektivet där i stället ordet uppehållstillstånd används). I svensk rätt finns
inte möjlighet för utlänningar att få uppehållstillstånd i utbyte mot
investeringar som gynnar landet. Som konstaterats i avsnitt 5.1.13 bör det
därför inte finnas aktörer inom investeringsmigration som bedriver
verksamhet i landet. Det finns därmed inte något behov av åtgärder för att
genomföra artikeln som gäller investeringsmigration. Några sådana
förslag lämnas inte.
7
Lämplighetskrav och kontroll av kravet
7.1
Kontroll av lämplighet
Promemorians förslag
252
Flertalet ansvariga enheter ska omfattas av lämplighetskrav som
innebär att tillsynsorganen ska kontrollera att företagsledningen och de
verkliga huvudmännen inte i väsentlig utsträckning har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldiga till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan allvarlig brottslighet.
Vissa ansvariga enheter ska omfattas av mer omfattande lämplighetskrav som innebär att tillsynsorganen ska kontrollera att företagsledningen och de verkliga huvudmännen uppfyller det krav som anges
ovan, dels att personerna har gott anseende och agerar med ärlighet och
integritet. När det gäller ledningspersoner ska i dessa fall även
kontrolleras att personerna har tillräcklig kunskap och kompetens för
att utföra uppgifterna. Tillsynsmyndigheten för tillhandahållare av
speltjänster ska göra prövningen även om det gäller sådana
tillhandahållare som registreras av en kommun. Prövningen ska då
göras på uppmaning av kommunen och tillsynsmyndighetens ska
informera kommunen om resultatet.
Likt vad som gäller i dag ska tillsynsorganen för ansvariga enheter
som registreras hos Bolagsverket göra lämplighetsprövningen efter det
att de ansvariga enheterna registrerats, medan tillsynsorganen för andra
ansvariga enheter som omfattas av någon av de nämnda
lämplighetskraven ska göra prövningen före det godkännande eller
dylikt som krävs för verksamheten.
Precis som i dag ska lämplighetsprövningar även göras vid ändrade
förhållanden som kan påverka den tidigare bedömningen.
Tillsynsorganen för de ansvariga enheter som omfattas av något av de
opaginerad Kontrollera mot PDF
lämplighetskrav som anges ovan ska med beaktande av risken för
penningtvätt och finansiering av terrorism dessutom årligen välja ut ett
antal ansvariga enheter och i fråga om dem utföra kontroll av att
lämplighetskravet fortfarande är uppfyllt.
En ansvarig enhet som omfattas av krav på att dess ledning och
verkliga huvudmän ska vara lämpliga ska snarast möjligt efter en
förändring i dessa personkretsar anmäla förändringen till tillsynsorganet.
Skälen för promemorians förslag
Krav på lämplighet i sjätte penningtvättsdirektivet
I sjätte penningtvättsdirektivet finns det regler som innebär att tillsynsorganen på penningtvättsområdet ska säkerställa att personer i ledningen
för ansvariga enheter och verkliga huvudmän är lämpade för sin uppgift.
Liknande regler finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 47.2
och 47.3). I sjätte penningtvättsdirektivet blir reglerna dock mer specifika
och omfattar fler ansvariga enheter. Reglerna innebär i huvudsak två olika
typer av lämplighetsprövningar som ska göras av tillsynsorganen, där en
typ av prövning gäller för vissa ansvariga enheter och den andra typen av
prövning gäller för andra ansvariga enheter. Det finns även vissa ansvariga
enheter som inte omfattas av någon av prövningarna. Det hör samman med
att de redan är föremål för lämplighetsprövningar enligt annan lagstiftning.
Det senare gäller flertalet företag som är finansiella institut enligt penningtvättsförordningen.
När det gäller ansvariga enheter som är valutaväxlings- och checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller bolag, tillhandahållare av
speltjänster och finansiella holdingföretag med blandad verksamhet förutsätter sjätte penningtvättsdirektivet att ledningspersoner ska
• ha gott anseende och agera med ärlighet och integritet, och
• besitta den kunskap och kompetens som de behöver för att utföra
sina uppgifter.
Verkliga huvudmän till sådana ansvariga enheter ska dessutom ha gott
anseende och agerar med ärlighet och integritet. Tillsynsorganen ska
”verifiera” att kraven är uppfyllda (artikel 6.1). Även enligt det nuvarande
penningtvättsdirektivet finns lämplighetskrav för dessa, dock inte för
finansiella holdingföretag med blandad verksamhet eftersom de inte är
ansvariga enheter enligt det nuvarande penningtvättsregelverket.
För flertalet andra ansvariga enheter innebär sjätte penningtvättsdirektivet att ledningspersoner och verkliga huvudmän inte får ha dömts för
penningtvätt, relevanta förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism. Som promemorian uppfattar bestämmelsen får de inte heller ha
dömts för medhjälp till sådana brott (artikel 6.3). Det gäller följande
ansvariga enheter.
• Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare samt varje annan
person som åtar sig att tillhandahålla materiellt bistånd, stöd eller
råd rådgivning i skattefrågor som huvudsaklig affärs- eller yrkesverksamhet,
• notarier, advokater, och andra oberoende jurister,
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
fastighetsmäklare och andra yrkesverksamma inom fastighetsbranschen,
personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar
personer som handlar med varor av högt värde,
leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster och förmedlare av
gräsrotsfinansiering,
personer som handlar med eller agerar mellanhänder vi handel
med kulturföremål,
personer som förvarar, handlar eller agerar som mellanhänder vid
handel med kulturföremål och varor av högt värde när det utförs
i frizoner och tullager,
kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter och som inte är kreditinstitut eller finansiella institut,
aktörer inom investeringsmigration,
icke-finansiella holdingbolag med blandad verksamhet,
fotbollsagenter, och
professionella fotbollsklubbar.
Med andra ord handlar det om samtliga ansvariga enheter förutom kreditinstitut, finansiella institut, tjänsteleverantörer till truster eller bolag, och
tillhandahållare av speltjänster. Som en jämförelse kan nämnas att det
liknande krav som finns enligt den nuvarande penningtvättsdirektivet
endast gäller de som anges i de två först nämnda punkterna ovan och
fastighetsmäklare. Däremot har den svenska lagstiftaren valt att gå längre
och enligt svensk rätt gäller det fler.
Enligt artikeln i sjätte penningtvättsdirektivet ska tillsynsorganen ”vidta
nödvändiga åtgärder för att förhindra” att personer som dömts för de brott
som nämns ovan får yrkeslegitimation som gör att de kan bedriva verksamhet som ansvarig enhet eller innehar ledande befattningar eller är
verkliga huvudmän i en ansvarig enhet.
Beskrivningarna av tillsynsorganens uppgift i förhållande till lämplighetskraven indikerar att det ställs högre kvar på tillsynsorganen att
kontrollera lämpligheten hos ledning och verkliga huvudmän i valutaväxlings- och checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster eller
bolag, tillhandahållare av speltjänster och finansiella holdingföretag med
blandad verksamhet, än vad det gör när det gäller lämpligheten hos motsvarande personer i de ansvariga enheter som omfattas av den andra lämplighetsprövningen.
Promemorian kommer nedan att lämna förslag på hur reglerna som
beskrivs ovan ska genomföras i svensk rätt. Som framgår ovan bör det inte
finnas aktörer för investeringsmigration som omfattas av den svenska regleringen. Vidare är professionella fotbollsklubbar och fotbollsagenter
ansvariga enheter först från och med sommaren 2029 och när det gäller
dem ska reglerna om lämplighetsprövning börja tillämpas först vid den
tidpunkten, se artikel 6.9 i sjätte penningtvättsdirektivet. Promemorian
kommer följaktligen inte kommentera hur sådana ansvariga enheter berörs
av lämplighetskrav och prövningar.
254
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lämplighetskrav och prövningar i dagens svenska reglering
Redan i dag utför tillsynsorganen på penningtvättsområdet lämplighetsprövningar. För sådana finansiella företag som omfattas av lagen om viss
finansiell verksamhet handlar det om prövning av att ledningspersoner och
personer med kvalificerat innehav är lämpliga för uppgiften. Vid den
bedömningen ska särskilt beaktas om personen i väsentlig utsträckning har
åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet (3 § lagen om viss finansiell verksamhet). När det gäller
fastighetsmäklare finns bl.a. krav på att personen ska vara redbar och i
övrigt lämplig för att vara verksam som fastighetsmäklare och när det
gäller fastighetsmäklarföretag gäller att de som ingår i mäklarföretagets
ledning och de som har ett kvalificerat innehav i mäklarföretaget inte ska
ha gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet eller i väsentlig utsträckning
åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet (2 kap. 8 och 9 §§
fastighetsmäklarlagen). Liknande krav finns när det gäller auktoriserade
och godkända revisorer (4 och 6 §§ revisorslagen, se även 11 § i fråga om
revisionsföretag). För licensering för att tillhandahålla speltjänster finns
krav på att personen ska vara lämplig att driva verksamheten, vilket bl.a.
innefattar att personen måste ha den kunskap och erfarenhet som krävs och
kan antas komma att bedriva verksamheten i enlighet med lag och andra
författningar. Den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter
i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet får inte
beviljas licens. Om det handlar om en juridisk person förutsätts att den
som har ett kvalificerat innehav i den juridiska personen eller ingår i dess
styrelse eller ledning är lämplig för uppgiften (4 kap. 1–2 §§ spellagen).
När det gäller advokater finns bestämmelser i rättegångsbalken som
innebär att en person endast får antas som ledamot i Sveriges advokatsamfund – och därmed ha rätt att utge sig för att vara advokat – om
personen har gjort sig känd för redbarhet och i övrigt bedöms lämplig att
utöva advokatverksamhet (8 kap. 2 och 10 §§§ rättegångsbalken. När det
gäller advokatbolag får den som i väsentlig utsträckning har åsidosatt
skyldigheter i näringsverksamhet eller som har gjort sig skyldig till
allvarlig brottslighet inte ha ett kvalificerat innehav av andelar i bolaget
eller ingå i dess ledning (7 a kap. 3 § penningtvättslagen).
I tillägg till ovan finns även lämplighetskrav som gäller andra finansiella
företag än de som omfattas av lagen om viss finansiell verksamhet, se t.ex.
3 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse).
När det gäller sådana ansvariga enheter som omfattas av tillsyn av länsstyrelse – dvs. bland annat s.k. kontanthandlare och de som bedriver
yrkesmässig verksamhet som avser bokföringstjänster eller revisionstjänster – handlar lämplighetskravet om en prövning som innebär att
tillsynsmyndigheten säkerställer att den som ägnar sig åt verksamheten
inte i väsentlig utsträckning har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet
eller har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, dvs. motsvarande som
gäller för advokatbolag. Om den ansvariga enheten är en juridisk person
gäller lämplighetskravet personer i företagets ledning och verkliga huvudmän (7 kap. 6 § första och andra styckena penningtvättslagen). Tidigare
omfattade bestämmelsen personer med kvalificerat innehav. Den inskränktes dock senare till att i stället avse verkliga huvudmän. Ändringen
gjordes mot bakgrund av att prövningen av lämplighet hos de med kvali-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ficerat innehav ansågs medföra en omfattande administration för både
länsstyrelser och ansvariga enheter som inte stod i rimlig proportion till
mervärdet. Enligt regeringens något förenklade exempel skulle förändringen innebära att prövning gick från att avse dem som direkt eller
indirekt äger minst 10 procent av aktierna i ett aktiebolag till de som direkt
eller indirekt äger 25 procent av aktierna (prop. 2021/22:251 s. 103–105).
När det gäller sådana företag som förmedlar konsumentkrediter som en
underordnad del av sin verksamhet finns inga lämplighetskrav. Det
kommer inte heller införas när sådan verksamhet ska bli tillståndspliktig
(prop. 2025/26:223, bet. 2025/26:CU26, rskr. 2025/26:301).
Behovet av förändringar när det gäller lämplighetskrav och prövningar
256
Det finns mot bakgrund av de förändringar som sjätte penningtvättsdirektivet innebär när det gäller lämplighetskrav och prövningar behov av vissa
ändringar i nationell rätt.
För de ansvariga enheter som inte omfattas av lämplighetskrav bör det
införas. Det gäller för de nya ansvariga enheterna, t.ex. finansiella holdingföretag med blandad verksamhet, förmedlare av konsumentkrediter och
personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar. Befintliga lämplighetskrav bör justeras så att det är tydligt att de motsvarar direktivets
krav.
I de situationer där det av det sjätte penningtvättsdirektivet följer att
verkliga huvudmän ska lämplighetsprövas bör det även följa av den svenska regleringen. Som framgår ovan kan prövningen av de med kvalificerat
innehav – som följer av vissa nationella bestämmelser – innebära att
verkliga huvudmän lämplighetsprövas. Eftersom verkligt huvudmannaskap inte enbart tar sikte på personer med visst ägande i ett företag, kan
det dock likväl innebära att vissa verkliga huvudmän som enligt sjätte
penningtvättsdirektivet ska lämplighetsprövas undgår sådan prövning. För
att säkerställa att den svenska regleringen genomför direktivet korrekt är
det därför nödvändigt att det anges att prövningen ska gälla verkliga
huvudmän och inte de med kvalificerat innehav.
När det gäller de ansvariga enheter som omfattas av revisorslagen,
fastighetsmäklarlagen, spellagen samt advokater som omfattas av särskilda regler som rör verksamheten i 8 kap. rättegångsbalken är lämplighetskraven som följer av penningtvättsregleringen i dag integrerade med
övriga krav som finns enligt annan lagstiftning för att få bedriva
verksamheten. Promemorian anser att det finns ett pedagogiskt värde i att
de lämplighetskrav som följer av penningtvättsregleringen skiljs ut från
sådana övriga krav. Det innebär inte att tillsynsorganen skulle vara
förhindrad att göra prövningarna av kraven samtidigt. Det ger däremot en
tydligare kontext till den lämplighetsprövning som myndigheten ska göra
och det blir också tydligare hur de unionsrättsliga reglerna har genomförts
i svensk rätt. För sådana tillhandahållare av speltjänster som är registrerade
hos kommunen, anser promemorian vidare att den myndighet som utövar
penningtvättstillsynen även bör göra lämplighetsprövningen. Det innebär
en förändring mot vad som gäller i dag, då lämplighetsprövningen görs av
kommunen.
Vissa tillhandahållare av speltjänster är i dag undantagna från
penningtvättsregleringen, se mer om det i avsnitt 5.2. För dessa företag
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller dock fortfarande de lämplighetskrav som gäller som förutsättning
för licens. Det följer av att de inte är undantagna från spellagen där kraven
finns reglerade (prop. 2017/18:220 s. 104).
Enligt promemorians uppfattning bör vad som gäller i dag för dessa
företag i fråga om lämplighetskrav gälla även fortsättningsvis. Även i
dessa verksamheter finns det risk för bl.a. penningtvätt, låt vara att risken
har bedömts som låg (jfr artikel 4.1 penningtvättsförordningen). Det är
därför inte motiverat att befria dem från kraven. Det bedöms vidare inte
finnas hinder mot att lämplighetskrav görs enligt spellagen. Promemorian
föreslår därför ingen ändring i den delen.
När det gäller de som bedriver valutaväxling föreslås inga nya regler om
lämplighetskrav. Sedan den 1 juli 2025 gäller att valutaväxling endast får
bedrivas av betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar och kreditinstitut (2 § lagen om valutaväxling, se prop. 2024/25:67). Samtliga dessa
företag är tillståndspliktiga och omfattas av reglering som genomför
unionsrättslig lagstiftning. Det finns i de rörelselagar som reglerar dessa
företag bestämmelser om lämplighetsprövningar (se t.ex. 2 kap. 6–88 §§
lagen om betaltjänster, 2 kap. 6 och 7 §§ och 3 kap. 4 § lagen om
elektroniska pengar och 3 kap. 2 § och 14 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse). I linje med vad som angetts ovan om att sjätte penningtvättsdirektivet inte uppställer krav på lämplighet för finansiella institut
där sådan prövning redan görs enligt annan reglering anser promemorian
att det inte heller behövs införas något krav gällande de som bedriver
valtutväxling. Kravet är uppfyllt genom lämplighetskravet för de företag
som får bedriva sådan verksamhet.
Nya bestämmelser föreslås
Det föreslås att den som ingår i ledningen för eller är verklig huvudman i
en juridisk person som bedriver verksamhet som ansvarig enhet enligt
artikel 3.3 led a, b, d, e, f och i–k och m i penningtvättsförordningen,
artikel 3.3 h och är förmedlare av gräsrotsfinansiering, eller 2 kap 1 §
första och tredje styckena i den nya penningtvättslagen – dvs. vissa sådana
ansvariga enheter som lagts till genom nationellt val – inte i väsentlig
utsträckning får ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort
sig skyldig till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av
terrorism eller annan allvarlig brottslighet. Detsamma föreslås gälla för en
fysisk person som bedriver sådana verksamhet som innebär att företaget
är sådan ansvarig enhet. Det handlar om sådana ansvariga enheter som
nämns i uppräkningen i inledningen ovan i avsnitt 7.1, dock inte
fotbollsklubbar eller fotbollsagenter eftersom de inte är ansvariga enheter
än eller aktörer inom investeringsmigration eftersom sådana företag inte
finns i Sverige. Inte heller föreslås att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster omfattas. Det beror på att förutsättningarna för
auktorisation som sådan aktör följer av EU-förordning som innehåller krav
som avser lämplighet (artikel 12.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2020/1503 av den 7 oktober 2020). Enligt promemorians
mening är det troligt att unionslagstiftaren – i likhet med vad som gäller
flertalet finansiella institut – inte avsett att ett ytterligare lämplighetskrav
ska gälla än vad som redan följer av det unionsrättsliga regelverk som
reglerar verksamheten. Det föreslås däremot att lämplighetskravet ska
258
gälla för de ansvariga enheter som föreslås blir ansvariga enheter genom
nationellt val, dvs. för bl.a. kontanthandlare och pantbanker.
Promemorians förslag om lämplighetskrav går längre än vad unionsrätten kräver, bl.a. genom att den som åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet kan diskvalificeras för att utöva verksamheten eller uppgiften som
styrelseledamot eller verklig huvudman. Det är dock i enlighet med vad
som gäller redan i dag för vissa av företagen, se t.ex. 7 kap. 3 § första och
andra stycken penningtvättslagen. Promemorian har inte uppfattat att
direktivet innebär att det inte tillåtet med mer långtgående reglering när
det gäller lämplighetskrav och prövningen av det. I ”annan allvarlig
brottslighet” i lydelsen inryms bl.a. olika former av medhjälp till de
nämnda brotten som bör leda till att personen inte är lämplig. Det innefattar även annan brottslighet som bör leda till att personen är diskvalificerad för uppgiften.
När det gäller de ansvariga enheter som bedriver sin verksamhet under
vad som är eller kan jämföras med en yrkeslegitimation bör kravet ingå
bland de krav som krävs för att registreras eller på annat sätt godkännas
för yrket. Det bör gälla för auktoriserade och godkända revisorer, fastighetsmäklare, och advokater. Som promemorian nämner ovan bör kravet
lagtekniskt däremot inte vara integrerat med övriga krav för yrkesutövningen utan bör ligga i den nya penningtvättslagen dit rörelselagen då
hänvisar.
För många ansvariga enheter finns i rörelselagen krav på lämplighet hos
ledningspersoner och personer med kvalificerat innehav i företaget. Det
innebär att tillsynsmyndigheten kommer behöva göra lämplighetsprövning både enligt rörelselagen och enligt penningtvättslagen. I den
utsträckning som det gäller samma personer – t.ex. när en person är verklig
huvudman genom att personen har kvalificerat innehav i företaget – finns
det inget som hindrar att prövningarna görs i ett sammanhang.
När det gäller de ansvariga enheter som ska vara föremål för den mer
omfattande lämplighetsprövningen – dvs. finansiella holdingbolag med
blandad verksamhet, checkinlösningskontor, tjänsteleverantörer till truster
eller bolag och tillhandahållare av speltjänster – föreslås att det införs
lämplighetskrav för motsvarande personer som enligt det lämplighetkrav
som beskrivs ovan. Det föreslås att personen inte i väsentlig utsträckning
ska få ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig
till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av terrorism eller
annan allvarlig brottslighet, dvs. motsvarande som gäller för de företag
som omfattas av den andra lämplighetsprövningen. I tillägg till det föreslås
även att personen har gott anseende och agerar med ärlighet och integritet.
Det är vad som anges i direktivet och får anses innebära en vidare prövning
än granskning av belastningsregister.
Vid lämplighetsbedömningen av den som bedriver verksamheten eller
som ingår i ledningen för en juridisk person som bedriver verksamheten
föreslås dessutom att personen ska ha tillräcklig kunskap och kompetens.
Av artikel 6.8 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att Amla ska utfärda
riktlinjer kring kriterier för att bedöma gott anseende, ärlighet och
integritet samt kunskaper och kompetens. Promemorian kommer därför
inte utveckla den närmare innebörden av det här.
Enligt promemorians mening bör även sådana ansvariga enheter som är
finansiella institut och som ska vara registrerade hos Finansinspektionen
opaginerad Kontrollera mot PDF
omfattas av att det mer omfattande lämplighetskravet och prövningen. Det
kan jämföras med vad som i dag gäller enligt lagen om viss finansiell
verksamhet.
Som nämns ovan, är det i dag kommunen som gör lämplighetsprövningen för vissa tillhandahållare av speltjänster. Med den nya
regleringen anser promemorian att tillsynsmyndigheten för tillhandahållare av speltjänster bör göra lämplighetsprövningen även när det gäller
en sådana tillhandahållare av speltjänster. Det bör införas en bestämmelse
som innebär att tillsynsmyndigheten på uppmaning av kommunen ska göra
prövningen och informera kommunen om resultatet.
När lämplighetsprövningen ska göras
Sjätte penningtvättsdirektivet får anses förutsätta att en första lämplighetsprövning görs av tillsynsorganen i samband med att den ansvariga enheten
startar upp sin verksamhet. Den närmare tidpunkten för den inledande
prövningen specificeras däremot inte.
När det gäller sådana ansvariga enheter som i dag registreras hos
Bolagsverket görs den prövningen, som ovan nämns, efter det att de
registrerats. För andra ansvariga enheter som omfattas av lämplighetskrav
i dag görs den i stället före det att verksamheten som ansvarig enhet
påbörjas. Att lämplighetsprövningen faller ut i godkänt resultat är då en
förutsättning för att verksamheten ska få bedrivas.
Som också framgår av promemorians förslag i avsnitt 6.1.2 anser
promemorian att det som gäller i dag i fråga om när lämplighetsprövningen
ska göras, även kan gälla fortsättningsvis. Det betyder att tillsynsorganen
för ansvariga enheter som registreras hos Bolagsverket gör lämplighetsprövningen i ett senare skede än när andra tillsynsorgan gör sina sådana
prövningar. Liksom i dag bör lämplighetsprövningar även göras vid
ändrade förhållanden som kan påverka den tidigare bedömningen.
Enligt sjätte penningtvättsdirektivet förväntas tillsynsorganen, utifrån
riskkänslighetsanalyser verifiera att lämplighetskraven är fortsatt uppfyllda. Vad som avses med riskkänslighetsanalys utvecklas varken i sjätte
penningtvättsdirektivet eller penningtvättsförordningen. Enligt promemorian uppfattning är en rimlig tolkning att innebörden är att tillsynsorganet ska beakta riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.
Med den bedömningen som grund ska tillsynsorganet därefter utföra
kontroller. Promemorian anser att det tydligt bör framgå av bestämmelserna om tillsynsorganets kontroller. Det kan enligt promemorians mening
formuleras som att tillsynsorganen med beaktande av risken för
penningtvätt och finansiering av terrorism årligen ska välja ut ett antal
ansvariga enheter och i fråga om dem utföra kontroll av lämplighetskravet.
Det kan finnas behov av att regeringen med stöd av sin restkompetens
enligt 8 kap. 7 § regeringsformen i förordning anger föreskrifter om det
årliga urvalet av ansvariga enheter för kontroll av lämplighetskrav.
En ansvarig enhet bör vara skyldig att snarast möjligt efter en förändring
i den personkrets som lämplighetskraven anmäla förändringen till den som
utövar tillsyn över att kraven uppfylls.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.2
Om lämplighetskraven inte uppfylls
Promemorians förslag
Vad som gäller i dag i fråga om ingripande om lämplighetskraven inte
är uppfyllda ska, med några justeringar och förtydliganden, i huvudsak
fortsätta gälla. Till skillnad från i dag ska tillsynsorganet vara skyldigt
att förelägga en verklig huvudman som inte uppfyller lämplighetskravet
att vidta de åtgärder som behövs för att personen inte längre ska vara
verkliga huvudman. Vidare ska bestämmelserna omfatta sådana
ansvariga enheter som inte tidigare omfattats av lämplighetskrav, men
som nu ska göra det. Även Advokatsamfundet ska ingripa genom
förläggande om lämplighetskrav inte uppfylls. Advokatsamfundets
förelägganden ska dock inte få förenas med vite.
Om verksamheten som bedrivs förutsätter godkännandeförfarande
eller dylikt för yrkesutövningen eller verksamheten ska tillsynsorganet
återkalla godkännandet eller motsvarande om föreläggande om rättelse
inte följs eller inte är aktuellt att besluta. I fråga om advokater ska
Advokatsamfundet i stället uppmana advokaten att träda ur samfundet.
Om det inte görs, ska Advokatsamfundet besluta om hans eller hennes
uteslutning.
När det gäller tillhandahållare av speltjänster som är registrerade hos
en kommun ska tillsynsorganet ingripa om lämplighetskravet inte
uppfylls.
Tillsynsorganens beslut om åtgärder när lämplighetskraven inte är
uppfyllda ska kunna överklagas. Tillsynsmyndigheters beslut ska – likt
i dag – kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Beslut av Advokatsamfundet att utesluta en person ur samfundet på
grundval av penningtvättsregleringen ska få överklagas till Högsta
domstolen. Förelägganden av Advokatsamfundet om att göra rättelse
ska, precis som tillsynsmyndigheternas motsvarande förelägganden, få
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det ska krävas
prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Skälen för promemorians förslag
Åtgärder om företagsledning eller verklig huvudman inte är lämplig
260
Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att tillsynsorganen ska ha befogenhet att begära att personer som dömts för sådana brott som innebär att
lämplighetskraven inte är uppfyllda ska entledigas från ledande befattningar. I fråga om sådan verksamhet där det även finns krav på att ledningspersoner har gott anseende, agerar med ärlighet och integritet och
innehar de kunskaper och den kompetens som behövs för att de ska kunna
utföra sina uppgifter – dvs. verksamheter som är föremål för den mer
omfattande lämplighetsprövningen – ska tillsynsorganen vidare ha befogenhet att entlediga eller tillfällig förbjuda att personerna är ledningspersoner om de inte uppfyller kraven (artikel 6.4).
När det gäller verkliga huvudmän som dömts för sådana brott som innebär att lämplighetskraven inte är uppfyllda innebär sjätte penning-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tvättsdirektivet att tillsynsorganen ska ha befogenhet att ”bryta alla
kopplingar” mellan den verkliga huvudmannen och den ansvariga enheten.
Det innefattar bl.a. att tillsynsorganen ska kunna begära att den verkliga
huvudmannens innehav i den ansvariga enheten avyttras (artikel 6.5).
Det finns i sjätte penningtvättsdirektivet ingen regel om vilken befogenhet tillsynsorganet ska ha om en verklig huvudman inte har gott anseende
och agerar med ärlighet och integritet i enlighet med vad lämplighetskravet
som ingår i den mer omfattande lämplighetsprövningen förutsätter. Mot
bakgrund av att det finns en regel om tillsynsorganen befogenheter när
motsvarande krav för ledningspersoner inte är uppfyllt kan det inte
uteslutas att det är av förbiseende som det inte anges när det gäller verkliga
huvudmän.
I dag finns vissa regler om tillsynsmyndigheters möjlighet att ingripa när
lämplighetskrav inte är uppfyllda i penningtvättslagen. Enligt 7 kap. 9 §
den lagen ska tillsynsmyndigheten förelägga en ansvarig enhet som är en
fysisk person och som inte uppfyller lämplighetskraven att upphöra med
verksamheten. Om det i stället rör sig om en ansvarig enhet som är juridisk
person ska tillsynsmyndigheten förelägga den juridiska personen att vidta
rättelse och, om rättelse inte vidtas, upphöra med verksamheten. Om det
är en verklig huvudman som inte uppfyller lämplighetskraven får
tillsynsmyndigheten förelägga att vidta de åtgärder som behövs för att
personen inte längre ska vara en verklig huvudman. Med ”får” indikeras
att tillsynsmyndigheten inte måste vidta åtgärden. Föreläggandena – både
till ansvariga enheter och verkliga huvudmän – får förenas med vite som
påtryckningsmedel (7 kap. 24 §).
Liknande regler som de som nu beskrivits finns i 11 § lagen om viss
finansiell verksamhet.
Enligt promemorians uppfattning uppfyller befintliga bestämmelser i
huvudsak kraven på tillsynsorganets befogenheter i sjätte penningtvättsdirektivet. Vissa förändringar föreslås dock.
I de flesta fall kommer en fysisk person som bedriver verksamhet inte
kunna göra rättelse. Den enda åtgärden som då står till buds är att han eller
hon upphör med verksamheten. En tjänsteleverantör till truster eller bolag
skulle dock kunna bedriva sin verksamhet som en enskild firma och vara
diskvalificerad på grund av att kravet på tillräcklig kunskap och kompetens
inte uppfylls. I en sådan situation går det inte att utesluta att personen kan
göra rättelse genom att inhämta den kunskap och kompetens som behövs.
Promemorian anser därför att förelägganden om rättelse kan bli aktuellt
även för en fysisk person som bedriver verksamheten och inte uppfyller
lämplighetskraven. Ett tillsynsorgan bör i den situationen därmed även
kunna förelägga om rättelse. Om rättelse inte är aktuellt eller ett
föreläggande om det inte följs, bör tillsynsorganet förelägga personen att
upphöra med verksamheten.
För att uppfylla direktivets krav måste bestämmelserna utsträckas till att
gälla i fråga om samtliga ansvariga enheter som omfattas av lämplighetskrav. Även Advokatsamfundet bör kunna ingripa genom förelägganden
om en advokat inte uppfyller lämplighetskrav. Likt i dag bör tillsynsmyndigheten kunna förena sina förelägganden med vite. Det bör dock inte gälla
förelägganden av Advokatsamfundet.
Promemorian anser vidare att tillsynsorganen ska förelägga en verklig
huvudman som inte uppfyller lämplighetskraven att vidta de åtgärder som
opaginerad Kontrollera mot PDF
behövs för att personen inte längre ska vara verklig huvudman. Det innebär
då att det inte längre är valfritt för tillsynsorganet att vidta åtgärden. Även
detta bedöms vara nödvändigt för att uppfylla direktivets krav.
När det gäller fysiska och juridiska personer som utövar verksamheten
efter godkännandeförfarande eller dylikt och som inte uppfyller
lämplighetskravet föreslås dessutom att tillsynsorganet ska återkalla
godkännandet eller motsvarande. En sådan åtgärd är ingripande, men
bedöms rimligt utifrån att den ansvariga enheten inte längre uppfyller de
krav som gäller för att få bedriva verksamheten. Det innebär bl.a. att
Advokatsamfundet ska kunna besluta om uteslutning av advokat, att
Fastighetsmäklarinspektionen ska kunna besluta om återkallelse av
registrering som fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag och att
Revisorsinspektionen ska kunna besluta om upphävande av auktorisation
eller godkännande som revisor eller upphävande av registrering som
revisionsbolag. Åtgärden bör ses som en yttersta åtgärd och bör inte vidtas
om rättelse fortfarande kan vara aktuellt.
När det gäller tillhandahållare av speltjänster som är registrerade hos en
kommun gäller i dag att det är kommunen som gör lämplighetsprövningen
och ingriper om det inte uppfylls. I linje med de ändringar som föreslagits
i föregående avsnitt och som innebär att det är tillsynsorganet som utövar
penningtvättstillsyn som gör lämplighetsprövningen, föreslås även att det
organet ska ingripa när kravet inte uppfylls. Det innebär att det finns behov
av att införa bestämmelser om att tillsynsorganet ska underrätta kommunen i vissa fall. Det beror på att kommunen måste få kännedom om
åtgärder som vidtas för att kunna ta ställning till om beslut om
avregistrering ska fattas.
Möjligheten till överprövning
262
Tillsynsorganens beslut om förelägganden och om återkallelse av
godkännande eller dylikt för att kunna bedriva verksamheten eller utöva
yrket är ingripande och bör kunna överprövas. Det är också ett krav enligt
sjätte penningtvättsdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att
besluten är föremål för effektiva överklagandeförfaranden, inbegripet
rättslig prövning.
Enligt promemorians mening bör kravet på överklagandemöjlighet uppfyllas genom att besluten får överklagas på samma sätt som normalt gäller
för tillsynsorganens beslut. Det betyder att överklagandeförfarandet kan
skilja sig åt beroende på vilket tillsynsorgan som fattat beslutet.
Tillsynsmyndigheternas beslut föreslås kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Beslut av Advokatsamfundet om avslag på en
ansökan om inträde i samfundet kommer att vara överklagbara enligt
8 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken. Sådana beslut får överklagas till
Högsta domstolen. Beslut om uteslutning ur samfundet på grundval av
penningtvättsregleringen bör också överklagas till Högsta domstolen.
Föreläggande av Advokatsamfundet om att exempelvis en verklig
huvudman ska vidta åtgärder för att det verkliga huvudmannaskapet bör
upphöra, bör däremot kunna överklagas till förvaltningsdomstol på
motsvarande sätt som motsvarande förelägganden som tillsynsmyndigheterna beslutat om. Vidare bör det krävas prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7.3
Möjligheten att inhämta uppgifter och vissa
frågor om sekretess
Promemorians förslag
Sekretess ska gälla i ärende om kontroll av lämplighet för uppgift om
en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden som inhämtats
från Amlas centrala databas, om det kan antas att den enskilde eller
någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst
femtio år.
Promemorians bedömning
Regeringen kan meddela föreskrifter om att tillsynsorganen på
penningtvättsområdet ska inhämta uppgifter från Amlas centrala
databas för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
och från belastningsregistret i samband med sina kontroller av
lämplighet.
Regeringen kan meddela föreskrifter som innebär att tillsynsorgan får
utökad tillgång till uppgifter ur belastningsregister i samband med sina
lämplighetsprövningar.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Medlemsstaterna ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet säkerställa att
tillsynsorganen eller andra myndigheter som gör lämplighetsprövningar i
enlighet med nationell rätt kontrollerar
• Amlas centrala databasen för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism, och
• om en relevant fällande dom finns i kriminalregistret för den
person som prövningen avser.
Vidare anges att utbyte av information för dessa ändamål ska ske i enlighet
med rambeslut 2009/315/RIF och beslut 2009/316/RIF i den form som de
har genomförts i nationell rätt. (artikel 6.6). En till viss del motsvarande
bestämmelse finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 62.2).
Även i den nämns rambesluten. I fråga om rambesluten bör befintlig
reglering därmed redan uppfylla direktivets krav. Amlas centrala databas
är något nytt som tillkommit i och med att Amla inrättats och kräver
genomförandeåtgärd.
Kontroller mot Amlas centrala databas
Amlas centrala databas för bekämpning av penningtvätt och finansiering
av terrorism ska bl.a. uppgifter som tillsynsmyndigheterna överför till
Amla (artikel 11 i Amla-förordningen). Det gäller bl.a. statistik över kategorier av och antal ansvariga enheter som omfattas av tillsynsorganens
tillsyn och grundläggande information om de ansvariga enheternas
riskprofil samt sanktionsavgifter som beslutats för överträdelser av
penningtvättsregleringen. I databasen ska även finnas uppgifter från vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
andra myndigheter och organ som inte har ansvar på penningtvättsområdet
och som är relevant för tillsynen över att penningtvättsregleringen
efterföljs. Det gäller bl.a. uppgifter om fall då myndigheten eller organet
misstänker att försök till eller utförande av penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller att det finns en ökad risk för penningtvätt eller
finansiering av terrorism kopplat till en ansvarig enhet. Vidare ska
databasen innehålla uppgifter från myndigheter och organ som utövar
tillsyn över kreditinstitut som de har inhämtat inom ramen för sin tillsyn,
t.ex. information om bedömningar av affärsmodeller, bedömningar av
förvärv av kvalificerade innehav och lämplighetsbedömningar.
Bland annat de myndigheter som utövar penningtvättstillsyn ska på
begäran kunna få del av uppgifter ur databasen om villkoren för tillgång
till uppgifterna bedöms vara uppfyllda. Promemorian uppfattar däremot
inte att självreglerande organ som utövar penningtvättstillsyn ska få tillgång. I det avseendet finns det en inkonsekvens mellan vad som anges i
sjätte penningtvättsdirektivet om vilken information som ska inhämtas vid
tillsynsorganens kontroll av lämplighet och vad som anges i Amlaförordningen om vilka som ska kunna få del av uppgifter ur databasen.
Som nämns ovan följer det av sjätte penningtvättsdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsorganen kontrollerar Amlas centrala
databas. För att få del av uppgifter därifrån får det – som bestämmelserna
i Amla-förordningen får förstås – dock förutsättas att det finns ett behov.
Promemorian föreslår därför att det endast är om det finns behov av det
som tillsynsorganen ska inhämta uppgifter från Amla-förordningen för
sina lämplighetsprövningar. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen meddela föreskrifter med sådant innehåll. Det kommer
att finnas rättslig grund för den behandling av personuppgifter som sådan
uppgiftsinhämtning skulle kunna innebära (artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning).
Kontroller mot belastningsregister
264
Belastningsregistret förs av Polismyndigheten. Det är ett register som
innehåller uppgifter om bl.a. den som ålagts påföljd för brott. Uppgifterna
i registret omfattas av sekretess enligt 35 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400), OSL, och endast när det är särskilt föreskrivet
kan uppgifter lämnas ut. Tillsynsorganen på penningtvättsområdet har
redan i dag möjlighet att få del av uppgifter ur belastningsregistret (6 §
första stycket 4 och 9 a § lagen [1998:620] om belastningsregister och 10–
13, och 21 a §§ förordningen [1999:1134] om belastningsregister). Uppgiftsinhämtningen från belastningsregister ska inte ske slentrianmässigt.
En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret ska i varje särskilt
fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta del av
uppgifter ur registret får göras endast om skälet till det uppväger den
olägenhet det innebär för den som berörs (7 § lagen om belastningsregister).
När det gäller tillgång till uppgifter ur belastningsregistret för vissa av
tillsynsorganen finns vissa begränsningar när det gäller vilka brott som de
kan få uppgift om. Mot bakgrund av de förändringar som föreslås gälla när
det gäller lämplighetsprövningen finns det, enligt promemorians
uppfattning, även behov av att låta tillsynsorganen få uppgifter om fler
opaginerad Kontrollera mot PDF
brott. Det kan även noteras att det finns myndigheter som har tillgång till
fler uppgifter om brott när de gör liknande lämplighetsprövningar enligt
andra regelverk. Det gäller bl.a. för Finansinspektionen. Enligt promemorians mening finns det skäl att överväga om motsvarande bör gälla vid
lämplighetsprövningar enligt penningtvättsregleringen. Sådana justeringar
kan regeringen göra i enlighet med den rätt att meddela föreskrifter som
anges i 6 § första stycket 4 och 9 a § lagen om belastningsregister.
För att genomföra direktivets krav på att uppgifter från kriminalregister
ska hämtas in vid kontroll av lämplighet kan även övervägas om en
bestämmelse om det bör tas in i författning. Även en sådan föreskrift kan
regeringen meddela. Det kan göras med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
Sekretess för uppgifter som inhämtas
Av 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen följer rätten att ta del av allmänna
handlingar. Bestämmelsen innebär att var och en har rätt att ta del av
sådana handlingar som förvaras hos en myndighet och är antingen
inkommen till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen). En begränsning av rätten att ta del av allmänna
handlingar kan endast göras av hänsyn till vissa intressen som också följer
av tryckfrihetsförordningen. Det handlar bl.a. om situationer då det krävs
med hänsyn till myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller
annan tillsyn eller skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden (2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen). En sådan
begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar görs vanligen
genom bestämmelser i OSL. Det är även möjligt att föra in sådana
begränsningar genom en lag som OSL hänvisar till.
Inom ramen för sina lämplighetsprövningar kommer tillsynsmyndigheterna att inhämta uppgifter som kan vara känsliga för den enskilde ur
integritetssynpunkt. Det handlar bl.a. om uppgifter från belastningsregister
och uppgifter från Amlas centrala databas.
När det gäller uppgifter från belastningsregister är det inget nytt mot vad
som redan gäller i dag förutom att tillsynsmyndigheter kommer att behöva
hämta in sådana uppgifter när det gäller fler ansvariga enheter. Sådana
uppgifter omfattas av absolut sekretess vid verksamheten som avser
förande av eller uttag ur belastningsregistret (35 kap. 3 § OSL), dvs.
oavsett om röjandet av uppgiften kan antas innebära skada eller inte. I
vilken utsträckning uppgifter från registret får lämnas ut framgår bl.a. av
(1998:620) om belastningsregister och anslutande förordning, se 35 kap.
3 § första stycket, andra meningen OSL. Av dessa bestämmelser följer
bl.a. att tillsynsorgan på penningtvättsområdet har rätt att få del av vissa
uppgifter.
När uppgifterna tas ut från registret – antingen via direktåtkomst eller på
annat sätt – av en myndighet för att användas den inom sin verksamhet får
frågan om uppgifterna omfattas av sekretess bedömas utifrån vad som
gäller i den verksamheten. Om uppgifterna omfattas av sekretess eller inte
skulle därmed kunna variera beroende på i vilken verksamhet som
uppgifterna hämtas in till.
Promemorian har övervägt om det finns behov av att uppgifter från
belastningsregistret som hämtas in av tillsynsmyndigheterna i samband
266
med prövning av lämplighet omfattas av sekretess hos
tillsynsmyndigheterna i de situationer då det inte redan följer av befintlig
reglering. Domar är dock offentliga och det kan ifrågasättas vilket behov
det finns att sekretessbelägga sådana uppgifter. Det kan som en jämförelse
dock nämnas att uppgifter från bl.a. belastningsregistret som inhämtas av
Finansinspektionen vid ägarprövningar omfattas av sekretess t.ex. se
30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen. Vidare finns visst
sekretesskydd t.ex. om uppgift ur belastningsregistret förekommer i ett
ärende om kontroll av lämplighet i samband med ett ärende om
godkännande eller auktorisation av revisor (30 kap. 17 § första stycket
OSL). Promemorian anser dock inte att detta är skäl för att uppgifter från
belastningsregistret som finns hos tillsynsmyndigheterna ska omfattas av
sekretess även vid lämplighetsprövningar som görs enligt
penningtvättsregleringen. Någon sådan sekretess föreslås därför inte.
När det gäller uppgifterna från Amlas centrala databas kan det, som
promemorian uppfattar det, bl.a. handla om uppgifter om att andra företag
fattat misstanke om försök till eller utförande av penningtvätt eller
finansiering av terrorism eller att det finns en ökad risk för penningtvätt
eller finansiering av terrorism kopplat till en ansvarig enhet. Sådana
misstankar kan få stora konsekvenser för den som det rör och dennes
närstående om uppgifterna sprids. Enligt promemorians mening bör
sådana uppgifter kunna skyddas av sekretess. För en juridisk person skulle
det kunna leda till att kunder och affärspartners väljer bort företaget.
Eftersom tröskeln för att en uppgift ska registreras i Amlas centrala
databas är förhållandevis låg finns även en risk för att obefogade
anmälningar om misstankar görs i syfte att försämra t..ex. en konkurrents
rykte. Dessa förhållanden talar för att det finns ett behov av att kunna
sekretessbelägga uppgifter som tillsynsmyndigheterna inhämtar från
databasen. Hos en del av tillsynsmyndigheterna kan visst skydd finnas
enligt andra bestämmelser, t.ex. enligt de bestämmelser som angetts ovan.
Det finns dock ingen bestämmelse som skyddar uppgifter som inhämtas
från Amlas databas hos samtliga tillsynsmyndigheter.
När en sekretessbestämmelse övervägs ska en avvägning göras mellan
intresset av sekretess och intresset av insyn. Intresset av insyn när det
gäller uppgifter från Amlas centrala databas bedöms vara begränsat.
Uppgifterna från databasen rör inte myndighetens verksamhet som sådan,
utan förhållanden som rör enskilda. Av de skäl som redovisats ovan
bedöms däremot intresset av sekretess av hänsyn till enskildas personliga
och ekonomiska förhållanden vara desto större. Det bedöms därmed vara
motiverat att införa en ny sekretessbestämmelse i OSL som innebär att
uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden som
förekommer i en statlig myndighets ärende om kontroll av lämplighet ska
kunna omfattas av sekretess. Ett rakt skaderekvisit bedöms vara tillräckligt
för att tillgodose intresset av sekretess. Amlas databas kan förväntas
innehålla en mängd uppgifter, varav en del som rör enskildas personliga
och ekonomiska förhållanden kan antas vara harmlösa. Det föreslagna
skaderekvisitet innebär att utgångspunkten är att uppgifterna är offentliga,
vilket innebär att skadebedömningen i huvudsak ska göras med
utgångspunkt i själva uppgiften. Om uppgiften är sådan att den
genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös ska den normalt anses
falla utanför sekretessen. Om uppgiften i stället typiskt sett måste betraktas
opaginerad Kontrollera mot PDF
som känslig omfattas den normalt av sekretess. För att sekretessen inte ska
bli mer långtgående än vad som krävs med hänsyn till skyddsintresset bör
den alltså endast gälla om det kan antas att den enskilde eller en närstående
till denne lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling bör sekretessen gälla i högst 50 år.
8
Tillsyn
8.1
Verksamheter under svensk behörighet
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs av
ansvariga enheter som hör hemma eller är etablerade i Sverige.
Tillsynsmyndigheten för tillhandahållare av speltjänster ska, oavsett
hur speltjänsterna tillhandahålls i Sverige, utöva tillsyn över sådan
verksamhet som är licenspliktig enligt spellagen. Om en utländsk
ansvarig enhet bedriver sådan licenspliktig spelverksamhet i Sverige
ska tillsynen anmälas till tillsynsorganet i den ansvariga enhetens
hemland.
Tillsynsmyndigheten för utgivare av elektroniska pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska
som utgångspunkt utöva tillsyn över verksamhet som sådana utländska
ansvariga enheter bedriver gränsöverskridande genom agenter eller
ombud i Sverige. Tillsynsmyndigheten ska få besluta att inte utöva
tillsyn över sådan verksamhet om kriterierna i de tekniska standarderna
för tillsyn inte är uppfyllda och tillsynsmyndigheten bedömer att den
ansvariga enhetens verksamhet i Sverige är begränsad. Hemlandets
tillsynsmyndighet ska underrättas om ett beslut att inte utöva tillsyn.
Tillsynsmyndigheten ska som utgångspunkt inte utöva tillsyn över
verksamhet som svenska utgivare av elektroniska pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster
bedriver gränsöverskridande genom agenter eller ombud i ett annat land
inom EES. Tillsynsmyndigheten ska dock utöva tillsyn över sådan
verksamhet om de tekniska standarderna för tillsyn inte är uppfyllda
och värdlandets tillsynsorgan beslutat att inte utöva tillsyn.
Tillsynsmyndigheten ska inom två veckor från mottagandet av ett
sådant beslut från värdlandets tillsynsmyndighet informera den
ansvariga enheten om att verksamheten i värdlandetstår under
tillsynsmyndigheten tillsyn. Den ansvariga enheten ska även informeras
om förändringar av tillsynsansvaret.
Tillsynsmyndigheten får besluta att utgivare av elektroniska pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster som
hör hemma i ett annat land inom EES och som i Sverige bedriver
verksamhet genom agent eller ombud ska utse en central kontaktpunkt
i Sverige som företrädare för den ansvariga enheten här i landet.
Tillsynsorganen ska inte utöva tillsyn över sådan verksamhet som står
under Amlas tillsyn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Det nuvarande bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den centrala
kontaktpunktens organisation, kompetens, befogenheter, funktion och
oberoende bör inte föras över till den nya penningtvättslagen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Tillsyn av ansvariga enheter som hör hemma eller är etablerade i
Sverige
268
Utgångspunkten i sjätte penningtvättsdirektivet är att tillsyn över
ansvariga enheter ska bedrivas av tillsynsorgan i den medlemsstat där
verksamheten bedrivs. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla ansvariga
enheter etablerade på deras territorium, med vissa angivna undantag, är
föremål för lämplig och effektiv tillsyn (artikel 37.1 i sjätte
penningtvättsförordningen). Detta gäller dock inte om Amla agerar som
tillsynsorgan.
Med etablering avses en ansvarig enhets faktiska utövande av en
ekonomisk verksamhet som omfattas av artikel 3 i penningtvättsförordningen i en annan medlemsstat eller ett annat tredjeland än det land
där dess huvudkontor är beläget på obestämd tid och genom en stabil
infrastruktur, inbegripet en filial eller ett dotterföretag, eller när det gäller
kreditinstitut och finansiella institut, en infrastruktur som betraktas som en
etablering
enligt
en
stabilitetsreglering
(artikel
2.1.18
i
penningtvättsförordningen). I skälen till penningtvättsförordningen anges
att i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol behöver
etableringen inte ske i form av ett dotterföretag, en filial eller en agentur,
såvida det inte uttryckligen anges i rörelselagstiftningen, utan kan bestå av
ett kontor som sköts av en ansvarig enhets egen personal eller av någon
fristående person som har stående fullmakt att agera för den ansvariga
enhetens räkning. Enligt den definitionen, som kräver att
tjänsteleverantören faktiskt bedriver ekonomisk verksamhet på
etableringsorten, utgör enbart en postadress inte en etablering. På
motsvarande sätt utgör inte kontor eller annan infrastruktur som används
för stödverksamhet, såsom enbart back-officeverksamhet, it-knutpunkter
eller datacentraler som drivs av ansvariga enheter, en etablering. Däremot
utgör verksamhet såsom tillhandahållande av kryptotillgångstjänster via
uttagsautomater en etablering med hänsyn till den begränsade fysiska
utrustning som behövs för operatörer som huvudsakligen betjänar sina
kunder via internet, vilket är fallet för leverantörer av
kryptotillgångstjänster (skäl 27 till penningtvättsförordningen).
Formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska
företag och utomlands bosatta svenska eller utländska medborgare
regleras i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. Som utgångspunkt
gäller att ett utländskt företag får bedriva näringsverksamhet i Sverige
genom filial, dotterbolag eller agentur. Från detta finns dock undantag,
bl.a. gäller det inte näringsverksamhet som omfattas av den fria rörligheten
för varor och tjänster och för finansiella företags rätt att driva verksamhet
i Sverige finns särskilda bestämmelser i rörelselagstiftningarna (2 och
3 §§).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt penningtvättsförordningens definition av etablering omfattas inte
ansvariga enheter som hör hemma i landet, dvs. som har säte eller
huvudkontor där. Utöver tillsyn över utländska ansvariga enheter
etablerade i Sverige konstaterar promemorian att svenska tillsynsorgan
fortsatt även ska utöva tillsyn över ansvariga enheter som hör hemma i
Sverige. Tillsynen omfattar sådan verksamhet som bedrivs i landet och
som utgångspunkt sådan verksamhet som bedrivs gränsöverskridande
härifrån.
Av artikel 37 följer att tillsynsorganen ska säkerställa att ansvariga
enheter etablerade i landet är föremål för tillsyn över att de efterlever
tillämpliga krav. Kravet enligt artikeln är dock inte att det är
tillsynsorganet i det land där verksamheten bedrivs som alltid ensamt ska
vidta åtgärder. Vid tillsyn av gränsöverskridande verksamheter inom EES
kan eller ska tillsyn också bedrivas i samarbete med det andra landets
tillsynsorgan. Tillsynsorganens samarbete med varandra vid
gränsöverskridande verksamhet behandlas i avsnitt 8.10.
Mot denna bakgrund och promemorians förslag om en sammanhållen
reglering för penningtvättsområdet föreslår promemorian att artikel 37.1
första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet genomförs genom att det
införs en bestämmelse i penningtvättslagen om att tillsynsorganen ska
utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs av ansvariga enheter som hör
hemma eller är etablerade i Sverige.
Tillsyn av verksamhet med särskilda tillståndskrav
Innebörden av artikel 37.1 första stycket är att sådan verksamhet som i
Sverige bedrivs av utländska ansvariga enheter inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster, som utgångspunkt inte står under tillsyn av svenska
tillsynsorgan. Från detta finns dock undantag varav ett gäller verksamhet
för vilka det enligt nationell rätt gäller särskilda tillståndskrav. På områden
som inte är harmoniserade på unionsnivå kan medlemsstaterna anta
nationella åtgärder, även om dessa åtgärder utgör inskränkningar av
friheterna på den inre marknaden. Det gäller exempelvis åtgärder som
vidtas för att reglera tillhandahållandet av speltjänster, särskilt när denna
verksamhet bedrivs online, utan någon infrastruktur i medlemsstaten (skäl
95 till sjätte penningtvättsdirektivet). Om medlemsstaterna på grund av ett
överordnat allmänintresse har infört särskilda tillståndskrav för ansvariga
enheter att bedriva verksamhet på deras territorium inom ramen för
friheten att tillhandahålla tjänster, ska de säkerställa att verksamheten som
bedrivs av de ansvariga enheterna med de särskilda tillstånden är föremål
för tillsyn av deras nationella tillsynsorgan. Detta gäller oavsett om den
verksamhet som har tillstånd bedrivs via infrastruktur på deras territorium
eller på distans. Denna tillsyn ska anmälas till tillsynsorganen i den
medlemsstat där den ansvariga enhetens huvudkontor ligger (artikel 37.1
andra stycket). Detta gäller dock inte om Amla agerar som tillsynsorgan.
Med undantag för när Amla agerar som tillsynsorgan ska alltså svenska
tillsynsorgan som utövar tillsyn över verksamheter med särskilda
tillståndskrav, såsom erhållande av licens, utöva tillsyn över sådana
verksamheter som i Sverige bedrivs genom ombud eller annan typ av
infrastruktur eller på distans. Sådana särskilda krav finns enligt spellagen.
Promemorian bedömer därför att detta ansvar bör regleras och föreslår att
opaginerad Kontrollera mot PDF
en bestämmelse införs om att tillsynsmyndigheten för tillhandahållare av
speltjänster ska utöva tillsyn över sådan licenspliktig verksamhet enligt
spellagen som ansvariga enheter tillhandahåller i Sverige. Av
bestämmelsen bör också framgå att sådan tillsyn ska anmälas till
tillsynsmyndigheten i den ansvariga enhetens hemland.
Tillsyn av viss gränsöverskridande verksamhet
270
Verksamhet som bedrivs av utgivare av elektroniska pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster är
kopplade till särskilda sårbarheter vad gäller penningtvätt. Med hänsyn till
detta finns särskilda tillsynsbestämmelser avseende de ansvariga enheter
som gränsöverskrider med sådan verksamhet, vilka ska tillämpas med
undantag för när Amla agerar som tillsynsorgan.
Tillsynen över den verksamhet som bedrivs av ansvariga enheter som är
utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer
av kryptotillgångstjänster i en annan medlemsstat genom infrastruktur som
inte är en etablering ska, även när verksamheten bedrivs inom ramen för
en auktorisation som kreditinstitut, som utgångspunkt utövas av
tillsynsorgan i den medlemsstat där verksamheten bedrivs, dvs. av
värdmedlemsstaten (artikel 38.1). Undantag från detta kan göras om
kriterierna i de tekniska standarder för tillsyn som Amla enligt artikel 41.2
ska utarbeta förslag till och som ska antas av kommissionen inte är
uppfyllda och tillsynsorganet i värdmedlemsstaten underrättar
tillsynsorganet i hemmedlemsstaten om att tillsynen, med tanke på den
ansvariga enhetens begränsade infrastruktur på värdmedlemsstatens
territorium, ska utövas av hemmedlemsstaten (artikel 38.2)
Tillsynsorganen i hem- och värdmedlemsstaten ska förse varandra med
all information som krävs för att bedöma huruvida kriterierna i de tekniska
standarderna är uppfyllda och om eventuella förändringar i den ansvariga
enhetens omständigheter som kan påverka uppfyllelsen av kriterierna
(artikel 38.3). Inom två veckor från mottagandet av en underrättelse från
värdmedlemsstaten om att kriterierna i den tekniska standarden för tillsyn
inte är uppfyllda ska tillsynsorganet i hemmedlemsstaten informera den
ansvariga enheten om att den kommer utöva tillsyn även över
verksamheten som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla
tjänster i en annan medlemsstat, och om alla senare ändringar i tillsynen
av enheten (artikel 38.4).
Av artikeln följer alltså att den svenska tillsynsmyndigheten ska utöva
tillsyn över angiven verksamhet när den inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster bedrivs av svenska ansvariga enheter i ett annat land
inom EES genom någon form av fysisk närvaro som inte utgör etablering,
om kriterierna i de tekniska standarderna för tillsyn inte är uppfyllda och
värdlandets tillsynsorgan beslutat att inte utöva tillsyn. På motsvarande
sätt följer också av artikeln att den svenska tillsynsmyndigheten ska utöva
tillsyn över sådan verksamhet när den bedrivs i Sverige inom ramen för
friheten att tillhandahålla tjänster, förutom om denna verksamhet inte
uppfyller kriterierna i de tekniska standarderna för tillsyn och
tillsynsmyndigheten mot bakgrund av den ansvariga enhetens begränsade
infrastruktur i Sverige beslutar att inte utöva tillsyn och meddelar detta till
hemlandets tillsynsmyndighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorian bedömer att direktivet får antas ta sikte på verksamhet
som bedrivs genom agenter eller ombud och att förutsättningarna för den
svenska tillsynsmyndighetens skyldighet att i dessa fall utöva tillsyn bör
regleras. För att samla bestämmelserna om tillsynsorganens
tillsynsbehörigheter föreslår promemorian att artikel 38 genomförs genom
bestämmelser i penningtvättslagen.
Tillsynsorganens samarbete med varandra vid gränsöverskridande
verksamhet behandlas i avsnitt 8.10.
Central kontaktpunkt
En annan särreglering avseende utgivare av elektroniska pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster är att det
vid tillämpningen av artikel 37.1 och 38.1 ska vara möjligt för
medlemsstaterna att kräva att sådana aktörer, som på deras territorium
driver andra etableringar än dotterföretag eller filial, eller som bedriver
verksamhet på deras territorier genom ombud eller distributörer eller
genom andra typer av infrastruktur inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster, utser en central kontaktpunkt. Den centrala
kontaktpunkten ska som företrädare för den ansvariga enheten säkerställa
att reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
efterlevs och underlätta tillsynsorganens utövande av tillsyn, bl.a. genom
att på begäran förse tillsynsorganen med dokument och information
(artikel 41.1). Den ansvariga enheten skyldighet att säkerställa att den
centrala kontaktpunkten kan säkerställa efterlevnad av tillämplig rätt på
den ansvariga enhetens vägnar framgår av artikel 8 i
penningtvättsförordningen.
Sjätte penningtvättsdirektivet förtydligar och utökar tillämpningsområdet för motsvarande regel i det nuvarande direktivet (artikel 45.9).
Förtydligandet avser att skyldigheten att utse en central kontaktpunkt
gäller all verksamhet som utförs genom någon form av fysisk närvaro som
inte utgör dotterbolag eller filial, oavsett om det är genom ombud,
distributör eller annan form av infrastruktur som faller under friheten att
tillhandahålla tjänster eller inte. Utökningen avser tillägget att leverantörer
av kryptotillgångstjänster omfattas. Det nuvarande direktivet genomförs i
denna del genom bestämmelser i 6 kap. 3 § penningtvättslagen om när en
central kontaktpunkt ska utses och 8 kap. 1 § penningtvättslagen som
innehåller bemyndigande att meddela föreskrifter den centrala
kontaktpunktens organisation, kompetens, befogenheter, funktion och
oberoende. De svenska bestämmelserna går utöver det nuvarande
direktivet och omfattar redan kryptotillgångstjänster liksom det
förtydligande som görs genom sjätte penningtvättsdirektivet.
Promemorian bedömer att det fortsatt finns behov för
tillsynsmyndigheten att kunna besluta om att dessa ansvariga enheter ska
utse centrala kontaktpunkter och föreslår därför att bestämmelsen i 6 kap.
3 § penningtvättslagen i huvudsak förs över till den nya
penningtvättslagen. Eftersom den centrala kontaktpunktens ansvar
regleras av penningtvättsförordningen bedömer promemorian att det inte
bör framgå av nationell rätt. Att den centrala kontaktpunkten företräder
den ansvariga enheten medför att denne på begäran ska förse
tillsynsorganet med dokument och information, se avsnitt 8.5.
Amla ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som ska
innehålla kriterier för att avgöra under vilka omständigheter det är lämpligt
att utse en central kontaktpunkt och för att fastställa dess funktioner. Dessa
standarder ska sedan överlämnas till kommissionen för antagande (artikel
41.2). Bestämmelsen riktar sig till Amla och kommissionen. Eftersom de
tekniska standarderna ska fastställa den centrala kontaktpunktens
funktioner bör gällande bemyndigande om fastställande av den centrala
kontaktpunktens organisation, kompetens, befogenheter, funktion och
oberoende inte föras över till den nya penningtvättslagen. Som ovan
nämnts kommer de tekniska standarderna också ha betydelse vid
bedömningen av om en central kontaktpunkt bör utses och för
bedömningen av om det är hem- eller värdmedlemsstatens
tillsynsmyndighet som ska utöva tillsyn.
8.2
Tillsynsorgan
Promemorians förslag
Regeringen ska bestämma vilka myndigheter som ska utöva tillsyn över
att ansvariga enheter uppfyller sina skyldigheter på området.
Advokatsamfundet ska också i fortsättningen utöva tillsyn över att
advokater och advokatbolag uppfyller sina skyldigheter på området.
Promemorians bedömning
Den nuvarande myndighetsstrukturen bör som utgångspunkt kvarstå
oförändrad.
Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län bör
utöva tillsyn över att personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar, personer som handlar med varor av högt värde och tillhandahållare av varor i utbyte mot kryptotillgångar följer penningtvättsregleringen.
Finansinspektionen bör utöva tillsyn över att förmedlare av gräsrotsfinansiering, tillståndspliktiga kreditförmedlare som erbjuder
hypotekslån och konsumentkrediter, och finansiella institut som är
holdingföretag följer penningtvättsreglering.
Tillsynen över att icke-finansiella holdingbolag med blandad verksamhet följer penningtvättsregleringen bör utövas av den myndighet
som utövar tillsyn över att dotterbolaget följer det regelverket.
Framöver bör länsstyrelsernas uppgifter att ansvara för
penningtvättstillsynen fördelas till fler länsstyrelser enligt den
geografiska struktur som följer av förordningen om vissa
förvaltningsmyndigheters regionala indelning. Tillsynen på
penningtvättsområdet som utövas av länsstyrelser bör på sikt utövas av
länsstyrelserna i Norrbottens, Skåne, Stockholms, Västra Götalands,
Örebro och Östergötlands län.
272
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag och bedömning
En samlad reglering
Medlemsstaterna ska som utgångspunkt säkerställa att alla ansvariga
enheter etablerade på dess territorium är föremål för lämplig och effektiv
tillsyn. För detta ändamål ska ett eller flera tillsynsorgan utses. Begreppet
tillsynsorgan omfattar både tillsynsmyndigheter och självreglerande organ
(artikel 2.1.45– 2.1.47 i penningtvättsförordningen).
När det gäller sådana ansvariga enheter som redan i dag omfattas av
regelverket finns det redan tillsynsorgan utsedda på området. Dessa
tillsynsorgan består av sju tillsynsmyndigheter och ett självreglerande
organ (Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, länsstyrelserna
i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län, Revisorsinspektionen och
Spelinspektionen samt Advokatsamfundet).
Den nuvarande tillsynsstrukturen innebär att det tillsynsorgan som
utövar den ordinarie tillsynen över en ansvarig enhet också utövar tillsynen
över att enheten uppfyller sina skyldigheter på området medan
länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län utövar
tillsyn över de ansvariga enheter som inte står under ordinarie tillsyn. Den
nuvarande strukturen bör som utgångspunkt kvarstå oförändrad.
När det särskilt gäller frågan om vilka länsstyrelser som utövar tillsyn
på penningtvättsområdet har regeringen i propositionen Koncentration av
viss länsstyrelseverksamhet (prop. 2025/26:176 s. 16) uttalat att det, i syfte
att skapa tydlighet och enhetlighet i statens regionala indelning, är av stor
vikt att koncentration av viss verksamhet till ett färre antal länsstyrelser
som huvudregel ska utgå från den geografiska struktur som följer av
förordningen (2022:593) om vissa förvaltningsmyndigheters regionala
indelning, och att det bör krävas starka skäl som talar emot denna
huvudregel för att en annan ansvarsfördelning ska väljas. Dessa principer
bör få genomslag också på penningtvättsområdet. En sådan ordning är
också i linje med Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer i
Statens tillsyn för att motverka penningtvätt – bristande omfattning och
effektivitet i linje med den tillsyn (RiR 2024:8). Uppgiften bör på sikt
utföras av länsstyrelserna i Norrbottens, Skåne, Stockholms, Västra
Götalands, Örebro och Östergötlands län. Det finns anledning att
återkomma till frågan om vilka länsstyrelser som ska ansvara för
penningtvättstillsynen. Frågan behandlas alltså inte i denna promemoria.
Det bör i sammanhanget uppmärksammas att promemorian En
myndighet för redovisning och revision, Fi2026/01008, har föreslagit
organisationsändringar för Revisorsinspektionen. I promemorian föreslås
bl.a. att Bokföringsnämndens uppgifter ska föras över till, och inordnas i,
Revisorsinspektionen, att myndigheten ska byta namn till Myndigheten för
redovisning och revision och att det inom myndigheten ska inrättas ett
särskilt beslutsorgan, Nämnden för god redovisningssed. I huvudsak
innebär förslagen att myndigheternas uppgifter enligt respektive
instruktioner ska vara oförändrade (se promemorian s. 83 och 86). Mot
bakgrund av att förslagen för närvarande remissbehandlas hänvisas i denna
promemoria till Revisorsinspektionen och gällande rätt.
Vissa tillsynsorgan, Finansinspektionen, pekas ut i föreskrifter på
lagnivå medan andra tillsynsorgan, t.ex. Spelinspektionen, pekas ut i
föreskrifter på lägre nivå än lag. Promemorian bedömer därför att det är en
ändamålsenlig ordning att de myndigheter som ska utöva tillsyn samt vilka
kategorier av ansvariga enheter respektive myndighet ska utöva tillsyn
över, framgår av författning på lägre nivå än lag. Det bör dock liksom i
dag framgå av lag att Advokatsamfundet utövar tillsyn över advokater och
advokatbolag. Promemorian föreslår därför att tillsyn på området ska
utövas av de myndigheter som regeringen bestämmer och, i fråga om
advokater och advokatbolag, av Advokatsamfundet.
Tillsynsmyndighet för nya ansvariga enheter
Penningtvättsförordningen innebär att fler typer av verksamheter kommer
att omfattats av krav på att följa penningtvättsregleringen. Därmed finns
det även behov av att utse vilka tillsynsorgan som ska utöva tillsyn över
dessa nya ansvariga enheter. Som konstaterats i föregående underavsnitt
föreslås att tillsynsorganen för dessa utses av regeringen. I underavsnitten
nedan följer en redogörelse över promemorians bedömningar när det gäller
vilka tillsynsmyndigheter som bör utses.
Icke-finansiella holdingföretag med blandad verksamhet
Bakgrunden till att icke-finansiella holdingföretag med blandad
verksamhet är ansvariga enheter är att de har dotterbolag som är ansvarig
enhet och att de då ska omfattas av de koncernomfattande kraven som
finns i penningtvättsförordningen. Enligt promemorians mening framstår
det som naturligt att den myndighet som bedriver penningtvättstillsyn över
dotterbolaget också gör det över holdingföretaget. Det innebär att tillsynen
över icke-finansiella holdingföretag med blandad verksamhet enligt
promemorians mening bör fördelas mellan flera myndigheter.
Personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar och personer
som handlar med varor av högt värde
De ansvariga enheter som inte omfattas av någon ordinarie tillsyn enligt
rörelselagstiftning står under länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och
Västra Götalands läns tillsyn att de följer penningtvättsregleringen.
Promemorians förslag nedan innebär att den systematiken frångås till viss
del. När det gäller personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar
och personer som handlar med varor av högt värde anser promemorian
dock att länsstyrelserna bör utöva tillsyn. Det handlar om företag som
samtidigt även skulle kunna vara tillhandahållare av varor i utbyte mot
kontanter, som redan omfattas av länsstyrelsernas penningtvättstillsyn.
Det är också svårt att se vilken annan myndighet som skulle vara bättre
lämpad för uppgiften. Promemorian anser därför att länsstyrelserna i
Skåne, Stockholms och Västra Götalands län även bör utöva tillsyn över
personer som handlar med ädla metaller och ädelstenar, och personer som
handlar med varor av högt värde.
Förmedlare av gräsrotsfinansiering och finansiella institut som är
holdingföretag
Finansinspektionen bedriver i dag tillsyn över att leverantörer av
gräsrotsfinansiering följer penningtvättsregleringen. Enligt promemorians
uppfattning bör Finansinspektionen även utöva motsvarande tillsyn när det
274
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller förmedlare av gräsrotsfinansiering. Dels finns det fördelar med att
en myndighet som redan har kunskap om sektorn ges uppdraget, dels finns
det fördelar med att en och samma tillsynsmyndighet bedriver tillsyn över
företag som verkar inom samma sektor. Det innebär bl.a. att företag inom
sektorn – där vissa kan antas bedriva flera verksamheter inom samma
sektor – bara har en tillsynsmyndighet att förhålla sig till.
De argument som nu framförts anser promemorian även är skäl för att
Finansinspektionen bör utses som tillsynsmyndighet för finansiella institut
som är holdingföretag. Finansinspektionen utövar i dag tillsyn över andra
finansiella institut och bör då även göra det över dessa företag. Det bedöms
ändamålsenligt att den myndighet som utövar tillsyn över dotterbolaget
även utövar tillsyn över holdingföretaget.
Kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter
Kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter skulle,
enligt promemorians uppfattning, kunna omfatta sådana större kreditförmedlare som från och med den 20 november 2026 omfattas av krav på
tillstånd från Finansinspektionen (prop. 2025/26:223, bet. 2025/26:CU26
rskr. 2025/26:301). Tillsynen över sådana tillståndspliktiga företag utövas
av Finansinspektionen.
I enlighet med den tillsynsstruktur som finns och som innebär att det
tillsynsorgan som utövar den ordinarie tillsynen även utövar tillsyn över
att penningtvättsregleringen efterlevs, bör Finansinspektionen utöva
penningtvättstillsyn över kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och
konsumentkrediter.
Tillhandahållare av varor och vissa elektroniskt förvarande
penningvärden i utbyte mot kryptotillgångar
Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län utövar i
dag tillsyn över att s.k. kontanthandlare, dvs. sådana företag som tillhandahåller varor och där det kan antas att det i verksamheten genomförs eller
kommer att genomföras transaktioner som innebär att det tas emot eller
lämnas ut kontanter som uppgår till eller överstiger visst belopp. Ansvariga enheter som tillhandahåller varor i utbyte mot kryptotillgångar –
”kryptohandlare” – har stora likheter med kontanthandlarna. Skillnaden
mellan dessa företag består endast i att kontanthandlarna kan antas göra
transaktioner med kontanter, medan kryptohandlarna kan antas göra
transaktioner med kryptotillgångar. Det är inte otänkbart att en del av de
företag som är kontanthandlare också är kryptohandlare. Med dessa
utgångspunkter anser promemorian att det är ändamålsenligt att de står
under tillsyn av samma tillsynsmyndighet. Promemorian anser därför att
länsstyrelserna som utövar tillsyn över kontanthandlare också bör utöva
tillsyn över kryptohandlare.
När det gäller sådana företag som yrkesmässig bedriver verksamhet med
utgivning av sådana elektroniskt förvarade penningvärden som avses i
1 kap. 1 § andra stycket 1 lagen om elektroniska pengar och där det kan
antas att det i verksamheten genomförs eller kommer att genomföras
transaktioner som innebär att det tas emot eller lämnas ut kryptotillgångar
som uppgår till eller överstiger visst belopp, har sådana företag likheter
med varuhandlare och kryptohandlare. För kunden uppfattas företaget
troligen som andra företag i handeln. Det handlar inte heller om företag
som bedriver sådan verksamhet som förutsätter att tillsynsmyndigheten
har expertkunskap på det finansiella området. Promemorian anser att de
nämnda länsstyrelserna även bör utöva penningtvättstillsyn över dessa
företag.
Tillsyn över vissa andra ansvariga enheter
Som redogörs för i avsnitt 5 innebär penningtvättsförordningen att det görs
vissa förändringar i hur vissa ansvariga enheter definieras eller avgränsas.
Dessa förändringar bedömer promemorian inte leder till att det finns behov
av förändring vad gäller tillsynsmyndighet. Den befintliga tillsynsmyndigheten bör alltså kvarstå som sådana.
8.3
Särskilt om revisionsföretag som inte är
registrerade
Promemorians förslag
Revisionsföretag som inte är registrerade revisionsbolag ska stå under
tillsyn.
Skälen för promemorians förslag
Kraven riktas mot den juridiska personen och inte den anställde…
Bland de fysiska personer som utövar sådan yrkesmässig verksamhet som
innebär skyldighet att följa penningtvättsregleringen är en del av dem
anställda i företag. Det kan exempelvis handla om en fastighetsmäklare,
advokat eller auktoriserad revisor som utövar verksamhet i egenskap av
anställd i en juridisk person.
Penningtvättsförordningen innebär att det i dessa fall är den juridiska
personen som omfattas av kraven i förordningen att och inte den anställde
(artikel 15). En liknande regel finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet, men den är – till skillnad från bestämmelsen i penningtvättsförordningen – begränsad till att endast gälla vissa krav i direktivet (artikel
46.1). I korthet rör det sig om sådana krav som har med interna rutiner och
riktlinjer för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism att
göra. När penningtvättsförordningen börjar tillämpas kommer, som nämns
ovan, i stället samtliga krav på den ansvariga enheten att riktas mot den
juridiska personen och inte den anställde. Penningtvättsförordningen kan
i den meningen sägas innebära att ansvaret för att regelverket efterlevs i
högre grad förskjuts från fysiska personer till juridiska personer. I
situationer där en fysisk person är ansvarig enhet utan att vara anställd
riktas dock kraven fortfarande mot den fysiska personen. Det gäller när
den ansvariga enheten är en enskild näringsidkare.
276
opaginerad Kontrollera mot PDF
…och därmed bör tillsynen riktas mot den juridiska personen
Det förhållandet att kraven på ansvariga enheter i penningtvättsförordningen gäller den juridiska personen om verksamheten utövas av en
anställd, får till följd att tillsynen enligt penningtvättsregleringen bör riktas
mot den juridiska personen. Det innebär en förändring i hur tillsynen i
många fall bedrivs i dag när det handlar om reglerade yrken.
Advokater, fastighetsmäklare och revisorer har vid sin yrkesutövning ett
tydligt, utpekat ansvar för sin kund. Tillsynen som bedrivs över dessa
yrkesgrupper är, av naturliga skäl, då ofta inriktad på granskning av att
regleringen följs av den personen som utför uppdraget i fråga.
Promemorian anser att granskning av specifika uppdrag kan vara relevant
även inom ramen för den tillsyn som ska bedrivas över att den juridiska
personen följer penningtvättsregleringen. Att ansvaret ligger på den
juridiska personen om advokaten, fastighetsmäklaren eller revisorn är
anställd i ett företag, kan dock påverka tillsynen. Dessutom ska eventuella
sanktioner enligt penningtvättsregleringen riktas mot den juridiska personen och – i de fall regelverket tillåter det – personer i ledningen.
Promemorian utvecklar detta närmare i avsnitt 9.
Särskilt påtaglig blir förändringen i tillsynen i Revisorsinspektionens
verksamhet. Som promemorian redogör för under nästföljande rubrik
innebär det att det finns behov av att Revisorsinspektionens tillsyn
omfattar även revisionsföretag som inte är registrerade revisionsbolag.
Revisorsinspektionen bör utöva tillsyn över revisionsföretag som inte är
registrerade revisionsbolag
Revisorer kan bedriva sin revisionsverksamhet i registrerade revisionsbolag och i revisionsföretag som inte är registrerade. Av dessa är det bara
registrerade revisionsbolag som står under Revisorsinspektionens tillsyn
(3 § första stycket 2 och 3 a § första stycket revisorslagen). Det finns
historiska förklaringar till att tillsynen bedrivs över registrerade
revisionsbolag och inte enbart mot revisorerna i bolaget (se mer prop.
2000/01:146 s. 70). Av betydelse är också att ett registrerat revisionsbolag
kan utses som revisor (se t.ex. 9 kap. 19 § första stycket aktiebolagslagen),
vilket inte är fallet när det gäller ett revisionsföretag som inte är
registrerat.
Revisionsföretag som inte är registrerade kan vara enskilda näringsidkare. Det förekommer även att revisionsföretag är handelsbolag eller
aktiebolag. I ledningen för sådana företag får ingå endast revisorer (10 §,
jfr 13 och 14 §§ i fråga om vad som gäller för registrerade revisionsbolag).
Dessa personer omfattas då av Revisorsinspektionens tillsyn över
revisorer. Revisionsföretagen som inte är registrerade kan därigenom
sägas bli föremål för indirekt tillsyn.
Det förhållandet att kraven på ansvariga enheter i penningtvättsförordningen riktas mot den juridiska personen och inte den anställde,
innebär att det – när det gäller revisionsföretag som inte är registrerade –
är revisionsföretaget och inte revisorn som är ansvarigt för efterlevnaden
av penningtvättsförordningen. Enligt promemorians mening får det till
följd att det är nödvändigt att utöka Revisorsinspektionens
penningtvättstillsyn till att även omfatta revisionsföretag som inte är
registrerade. När det gäller sådana företag kommer de alltså omfattas av
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillsyn att de följer penningtvättsregleringen, men däremot inte tillsyn
enligt rörelselagstiftningen för revisorer. En annan lösning skulle, enligt
promemorians bedömning, förutsätta ett vidare grepp om lagstiftningen
för revisorer än vad som är möjlig inom ramen för detta
lagstiftningsärende.
8.4
Tillsynsorganens uppgifter
8.4.1
Tillsynsbestämmelser samlas i penningtvättslagen
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska utöva tillsyn över ansvariga enheters efterlevnad
av TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, penningtvättslagen
och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Det ska framgå
av penningtvättslagen.
Det ska i rörelselagar som reglerar ansvariga enheter upplysas om att
bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av penningtvättsförordningen, TFR-förordningen och den nya penningtvättslagen finns
i nämnda lagar och föreskrifter som meddelats i anslutning till
penningtvättslagen.
Befintliga bestämmelser om tillsyn av efterlevnaden av TFRförordningen ska upphävas.
Skälen för promemorians förslag
Tillsynen avser TFR-förordningen, penningtvättsförordningen,
penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen
278
Av artikel 37.1 framgår att tillsynsorganen effektivt ska övervaka och
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ansvariga enheter
efterlever både penningtvättsförordningen och Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj 2023 om uppgifter som
ska åtfölja överföringar av medel och vissa kryptotillgångar och ändring
av direktiv (EU) 2015/84 (vilken brukar kallas TFR-förordningen).
Reglerna om tillsyn som finns i sjätte penningtvättsdirektivet handlar
därmed inte bara om tillsyn över efterlevnaden av penningtvättsförordningen, utan också av TFR-förordningen. TFR-förordningen ingick
inledningsvis i samma lagstiftningspaket som penningtvättsförordningen,
sjätte penningtvättsdirektivet och Amla-förordningen som presenterades
av kommissionen, men bröts ut och förhandlades därefter separat. TFRförordningen är en omarbetning av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska
åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG)
nr 1781/2006. Förordning (EU) 2015/847 antogs i syfte att
medlemsstaterna på ett enhetligt sätt skulle leva upp till FATF:s
rekommendationer gällande elektroniska överföringar och innebär krav på
ökad spårbarhet vid överföring av medel för att förebygga penningtvätt
och finansiering av terrorism. I och med omarbetningen infördes även krav
som syftar till att öka spårbarheten vid överföring av kryptotillgångar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelser som kompletterar TFR-förordningen behandlas i propositionen En ny EU-reglering om marknader för kryptotillgångar (prop.
2024/25:43). I detta lagstiftningsärende behandlas endast de krav på tillsyn
och ingripande vid överträdelse av TFR-förordningen som finns i sjätte
penningtvättsdirektivet, varav tillsyn redogörs för i detta avsnitt.
Promemorian anser att tillsynsorganen också, i den utsträckning
nationell rätt föreskriver kompletterande krav på ansvariga enheter i fråga
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, även ska
utöva tillsyn över efterlevnaden av sådan nationell regleringen. Sådana
bestämmelser framgår av den nya penningtvättslagen och föreskrifter som
meddelas i anslutning till lagen. Tillsynsorganen bör därmed även utöva
tillsyn över att dessa nationella regleringar följs.
Bestämmelser om tillsynsorganens tillsynsarbete ska samlas
Som redogörs för i avsnitt 4.1 innebär promemorians förslag att
bestämmelser som genomför penningtvättsdirektiv utmönstras från
rörelselagar och att sådana bestämmelser i högre grad tas in i den nya
penningtvättslagen. Det gäller bl.a. bestämmelser om tillsyn.
I dag finns bestämmelser om tillsyn över ansvariga enheter i både
penningtvättslagen och i rörelselagar. För de ansvariga enheter där det
finns rörelselagar finns regleringen i dessa lagar och för de ansvariga
enheter där sådana lagar inte finns, finns regler i ställer i
penningtvättslagen. Dagens reglering innebär att tillsynen över
penningtvättsregleringen delvis kan skilja sig åt beroende på vilken
rörelselagstiftning som den ansvariga enheten omfattas av. I den utsträckning tillsynsbefogenheterna är jämförbara kan den terminologi som gäller
för tillsynen enligt rörelselagarna skilja sig åt.
För tillsyn över ansvariga enheters efterlevnad av penningtvättsregleringen är det önskvärt att det finns en enhetlighet i hur tillsynen
utformas, även om de ansvariga enheterna omfattas av olika
rörelselagstiftningar. Det är också önskvärt att det finns en enhetlig
terminologi. Den ökade detaljgraden när det gäller tillsyn enligt sjätte
penningtvättsdirektivet och att det från EU:s håll – inte minst genom Amla
– finns en ökad ambition att kunna följa upp i vilken utsträckning och hur
tillsynsorganen utövar tillsyn gör också att det finns fördelar med att
tillsynsorganens regler för tillsyn likformas. En annan fördel med att skilja
ut tillsyn över penningtvättsregelverket från tillsyn över andra regler som
den ansvariga enheten är skyldig att följa är att det kan antas innebära att
det blir enklare för tillsynsorganen att anpassa sina åtgärder efter vad som
framkommer genom tekniska standarder på området, om de inte behöver
ta hänsyn till att samma bestämmelse även ska tillämpas när det gäller
tillsynsåtgärder som inte har med penningtvättsregleringen att göra.
Sammanfattningsvis anser promemorian att framför allt rättsutvecklingen på EU-nivå gör att det att det är motiverat att skilja ut tillsynen
enligt penningtvättsregleringen från annan tillsyn enligt rörelselagstiftning. Promemorian föreslår därför att det i rörelselagarna tas in
upplysningar om att tillsyn över efterlevnaden av penningtvättsregleringen
görs enligt den nya penningtvättslagen.
TFR-förordningen har – som nämns inledningsvis – tillkommit i syfte
att öka transparensen vid överföringar och därigenom förebygga och
opaginerad Kontrollera mot PDF
bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns därmed på
så sätt en koppling mellan den förordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. Av sjätte penningtvättsdirektivet och Amla-förordningen följer
vidare att de nationella tillsynsorganen respektive Amla inom ramen för
sitt mandat, utövar tillsyn både när det gäller skyldigheter enligt
penningtvättsförordningen och TFR-förordningen. Den kopplingen som
finns mellan de EU-rättsliga regelverken motiverar att bestämmelser om
tillsyn av ansvariga enheters efterlevnad av TFR-förordningen regleras
samlat med tillsyn över de andra skyldigheterna på penningtvättsområdet.
Den nya penningtvättslagen föreslås därför även innehålla bestämmelser
om tillsyn av TFR-förordningen. Det betyder att befintliga bestämmelser
om tillsyn enligt TFR-förordningen samtidigt ska upphöra att gälla.
Sådana finns i dag i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om
betaltjänster, lagen om elektroniska pengar och lagen (2024:1159) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för
kryptotillgångar.
8.4.2
Informationsspridning till ansvariga enheter
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska säkerställa att relevant information om
penningtvätt, finansiering av terrorism och riktade ekonomiska
sanktioner finns tillgänglig för ansvariga enheter under deras tillsyn och
vid behov informera ansvariga enheter om deras skyldigheter.
Information om personer eller enheter som angetts i samband med
riktade ekonomiska sanktioner och Förenta nationernas ekonomiska
sanktioner ska vara omedelbart tillgänglig för ansvariga enheter.
Promemorians bedömning
Närmare specificeringar av kraven på tillsynsorganens informationsspridning bör regleras på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
280
Informationsspridning är av yttersta vikt för att den privata sektorn ska få
tillräcklig förståelse om hur riskerna som de är utsatta för vad gäller
penningtvätt och finansiering av terrorism är beskaffade och på vilken nivå
de ligger. I det nuvarande penningtvättsdirektivet finns en regel om att
medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har tillgång till aktuell
information om tillvägagångssätt för penningtvätt och finansiering av
terrorism och om uppgifter som gör det möjligt att upptäcka misstänkta
transaktioner (artikel 46.2). Av artikel 37.5 punkt a) och artikel 39 i sjätte
penningtvättsdirektivet framgår mer detaljerade och delvis nya regler om
krav på informationsspridning till ansvariga enheter.
Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att det är tillsynsorganen som ska
ansvarar för informationsspridning till ansvariga enheter. Kommissionen
har uttryckt att tillsynsorganens ansvar inte innebär krav på att den
information som omfattas ska ges direkt av tillsynsorganen men att det
opaginerad Kontrollera mot PDF
innebär krav på att de ska säkerställa att relevant information finns
tillgänglig. Den information om penningtvätt och finansiering av terrorism
som tillsynsorganen har ansvar för att göra tillgänglig ska omfatta
riskbedömningar på unionsnivå och tillhörande rekommendationer från
kommissionen (artikel 39.2 punkt a), nationella och sektoriella
riskbedömningar (artikel 39.2 punkt b), relevanta riktlinjer,
rekommendationer och yttranden från Amla (artikel 39.2 punkt c) samt
information om identifierade högrisktredjeländer (artikel 39.2 punkt d).
Informationen ska också omfatta riktlinjer och rapporter från Amla, andra
relevanta behöriga myndigheter eller internationella organisationer och
normgivare när det gäller metoder för penningtvätt och finansiering av
terrorism som kan vara tillämpliga på en sektor och indikatorer som kan
underlätta identifieringen av transaktioner eller aktiviteter som riskerar att
kopplas till penningtvätt och finansiering av terrorism i den sektorn, samt
riktlinjer om ansvariga enheters skyldigheter när det gäller riktade
ekonomiska sanktioner (artikel 39.2 punkt e). När det är lämpligt ska
tillsynsorganen bedriva informationsspridning för att informera de
ansvariga enheter som står under deras tillsyn om deras skyldigheter
(artikel 39.3). Information om personer eller enheter som angetts i
samband med riktade ekonomiska sanktioner och FN:s ekonomiska
sanktioner ska göras tillgänglig omedelbart (artikel 39.4).
I linje med promemorians utgångspunkt att samla de uppgifter som
tillsynsorganen är skyldiga att fullgöra i sin tillsynsverksamhet bör artikel
39 genomföras genom bestämmelser i penningtvättslagen som anger att
tillsynsorganen ska säkerställa att relevant information om penningtvätt,
finansiering av terrorism och riktade ekonomiska sanktioner finns
tillgänglig för ansvariga enheter under deras tillsyn. Det bör även framgå
att tillsynsorganen vid behov ska informera ansvariga enheter om deras
skyldigheter och att information om personer eller enheter som angetts i
samband med riktade ekonomiska sanktioner och Förenta nationernas
ekonomiska sanktioner ska vara omedelbart tillgänglig för ansvariga
enheter.
De närmare specificeringarna av den information som enligt artikel 39
ska spridas kan regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana
föreskrifter faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Som konstaterats ovan behöver relevant information inte lämnas direkt
från tillsynsorganen till ansvariga enheter men tillsynsorganen ska
säkerställa att relevant information finns tillgänglig. Promemorian
konstaterar vidare att den information som omfattas till stor del ingår i den
informationsspridning som samordningsfunktionen för åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, i vilken tillsynsorganen ingår,
redan har i uppgift att utföra. Samordningsfunktionen ansvarar för
nationella och sektoriella riskbedömningar och har i uppdrag att i syfte att
öka medvetenhet och kunskap ge information till ansvariga enheter som
kan vara till nytta för dem vid deras allmänna riskbedömning,
riskklassificering av kunder samt övervakning och rapportering av
misstänkta aktiviteter och transaktioner (4 § förordningen [2024:1367] om
samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism).
8.4.3
Beslut om undantag från dokumenterade enskilda
riskbedömningar
Promemorians bedömning
Tillsynsorganens befogenhet att besluta att enskilda dokumenterade
verksamhetsomfattande riskbedömningar inte krävs framgår av
penningtvättsförordningen. Det saknas skäl att vidta författningsåtgärder för att säkerställa att tillsynsorganen fullgör uppgiften.
Skälen för promemorians bedömning
Av artikel 10.3 i penningtvättsförordningen följer att tillsynsorgan, med
undantag för kreditinstitut, finansiella institut, leverantörer av
gräsrotsfinansieringstjänster och förmedlare av gräsrotsfinansiering, får
besluta
att
enskilda
dokumenterade
verksamhetsomfattande
riskbedömningar inte krävs. Detta under förutsättning att de specifika
risker som är förenade med sektorn är uppenbara och väl kända. Delvis
motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet (artikel 8.2),
vilka i svensk rätt genomförts genom bemyndigande i 8 kap. 1 § 3
penningtvättslagen och föreskrifter på lägre nivå än lag.
Med koppling till penningtvättsförordningens bestämmelse följer också
av penningtvättsdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att
tillsynsorganen fullgör uppgiften att besluta om fall där de specifika risker
som är förenade med en sektor är uppenbara och väl kända och enskilda
dokumenterade riskbedömningar enligt artikel 10 i penningtvättsförordningen inte krävs (artikel 37.5 punkt b).
Eftersom tillsynsorganens möjlighet att göra undantag från kravet på
enskilda dokumenterade riskbedömningar följer direkt av penningtvättsförordningen finns det inte skäl att föra över bemyndigandet i 8 kap. 1 § 3
penningtvättslagen. Promemorian bedömer att det inte heller finns skäl i
övrigt att införa reglering i detta avseende i svensk rätt för att säkerställa
att tillsynsorganen fullgör uppgiften.
8.4.4
Utkontraktering till tjänsteleverantörer
Promemorians förslag
Det ska i rörelselagar som reglerar ansvariga enheter upplysas om att
bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism finns i penningtvättsförordningen.
Promemorians bedömning
Finansinspektionens befogenhet att godkänna att ett för företag för
kollektiva investeringar får utkontraktera uppgifter till en
tjänsteleverantör följer av penningtvättsförordningen. Det saknas skäl
att vidta författningsåtgärder för att säkerställa att Finansinspektionen
fullgör uppgiften.
282
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Ansvariga enheters rätt att utkontraktera uppgifter som härrör från
penningtvättsförordningen till tjänsteleverantörer och förutsättningarna
för detta regleras i penningtvättsförordningen (artikel 18).
För de flesta ansvariga enheter inom det finansmarknadsrättsliga
området och för verksamhetsutövare som tillhandahåller spel finns
nationella bestämmelser om uppdragsavtal i rörelselagstiftningarna.
Penningtvättsförordningen är direkt tillämplig och bestämmelserna i
artikel 18 har företräde framför nationell rätt. Bestämmelser om
uppdragsavtal i rörelselagarna ska därmed inte gälla uppdrag åt någon
annan att utföra en uppgift eller funktion som regleras i
penningtvättsförordningen. Mot denna bakgrund föreslår promemorian att
det i rörelselagarna införs en bestämmelse som upplyser om att
bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering
av terrorism finns i penningtvättsförordningen.
När det gäller vissa uppgifter som följer av penningtvättsförordningen
får de som utgångspunkt inte utkontrakteras. Det gäller bl.a. uppgifter som
består i att besluta om den riskprofil som ska tilldelas kunden, besluta om
att ingå en affärsförbindelse eller utföra enstaka transaktioner med en
klient och rapportering till finansunderrättelseenheten (artikel 18.3). För
vissa företag för kollektiva investeringar gäller dock att dessa uppgifter får
utkontrakteras, om företaget för kollektiva investeringar har meddelat sin
avsikt till tillsynsorganet och tillsynsorganet har godkänt utkontrakteringen med beaktande av tjänsteleverantörens resurser, erfarenhet och
kunskap när det gäller att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt tjänsteleverantörens kunskap om den typ av verksamhet
eller transaktioner som utförs av företaget för kollektiva investeringar
(artikel 18.7).
Med koppling till penningtvättsförordningens bestämmelse följer av
sjätte penningtvättsdirektivet att medlemsstaterna ska säkerställa att
tillsynsorgan för företag för kollektiva investeringar fullgör uppgiften att
besluta om de fall då företag för kollektiva investeringar får utkontraktera
rapporteringen av misstänkt verksamhet enligt artikel 18.7 i
penningtvättsförordningen till en tjänsteleverantör (artikel 37.5 punkt c)
andra delen). Det kan i denna del noteras att direktivet inte hänvisar till
uppgifterna som består i att besluta om den riskprofil som ska tilldelas en
kund eller om att ingå en affärsförbindelse eller utföra enstaka
transaktioner.
Eftersom befogenheten att godkänna utkontraktering av samtliga dessa
tre uppgifter, liksom de omständigheter som Finansinspektionen ska
beakta,
enligt
promemorians
mening
framgår
av
penningtvättsförordningen saknas det behov av att också reglera detta
nationellt. Det saknas även skäl att införa reglering i detta avseende för att
säkerställa att Finansinspektionen fullgör uppgiften.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.4.5
Kontroll av ansvariga enheter
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska genom riskbaserad tillsyn kontrollera ansvariga
enheters efterlevnad av TFR-förordningen, penningtvättsförordningen,
den nya penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av
den lagen. Denna tillsyn ska inkludera kontroll av lämpligheten med
och genomförandet av ansvariga enheters interna riktlinjer,
förfaranden, kontroller och personalresurser.
Tillsynsorganen ska regelbundet bedöma och övervaka de risker som
ansvariga enheter utsätts för när det gäller penningtvätt och finansiering
av terrorism och för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller
inte verkställs.
Regeringen ska ha rätt att meddela föreskrifter om periodisk
rapportering för ansvariga enheter.
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att tillsynsorganen ska upprätta
årliga övervakningsprogram och årliga verksamhetsrapporter bör
genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Tillsynsorganens kontroll av ansvariga enheter
284
Enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet gäller att tillsynsorganen
effektivt ska kunna övervaka och vidta de åtgärder som är nödvändiga för
att säkerställa att det direktivet efterlevs (artikel 48.1), vilket inkluderar
befogenheter att genomföra tillsyn på plats och på distans (artikel 48.1a
tredje stycket). Vidare följer även sedan tidigare krav på tillsynsmyndigheterna att tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod (artikel 48.6).
De nuvarande nationella bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas
tillsynsarbete finns i 7 kap. penningtvättslagen och i motsvarande bestämmelser i olika sektorsspecifika rörelselagar. Advokatsamfundets tillsynsarbete regleras i 8 kap. rättegångsbalken och 7 a kap. penningtvättslagen.
Genom dessa bestämmelser har tillsynsorganen bl.a. möjlighet att
kontrollera att ansvariga enheter följer penningtvättslagen, inhämta
uppgifter från ansvariga enheter och utföra platsundersökningar.
För kontroll av ansvariga enheter specificeras i artikel 37.5 i sjätte
penningtvättsdirektivet att tillsynsorganen ska verifiera lämpligheten med
och genomförandet av ansvariga enheters interna riktlinjer, förfaranden
och kontroller enligt penningtvättsförordningen och vilka personalresurser
som avsatts för utförandet av uppgifterna enligt den förordningen (punkt c
första delen). Tillsynsorganen ska också regelbundet bedöma och
övervaka de risker som de ansvariga enheterna utsätts för när det gäller
penningtvätt och finansiering av terrorism och för att riktade ekonomiska
sanktioner kringgås eller inte verkställs (punkt d) samt övervaka ansvariga
enheters efterlevnad i fråga om deras skyldigheter när det gäller riktade
ekonomiska sanktioner (punkt e). Tillsynsorganen ska utföra alla
nödvändiga utredningar på distans, inspektioner på plats och tematiska
opaginerad Kontrollera mot PDF
kontroller och andra eventuella undersökningar, bedömningar och
analyser som är nödvändiga för att verifiera att ansvariga enheter efterlever
penningtvättsförordningen och eventuella administrativa åtgärder
(punkt f).
De tillsynsuppgifter som anges i artikel 37.5 punkt c–f är inte nya utan
kan i Sverige vidtas inom ramen för gällande nationell reglering, med det
tillägget att tillsynsuppdraget enligt sjätte penningtvättsdirektivet, i linje
med kraven på ansvariga enheter i penningtvättsförordningen, även
omfattar bedömning och övervakning avseende riktade ekonomiska
sanktioner. Det skulle därmed vara möjligt att i den nya
penningtvättslagen, i likhet med 7 kap. 2 § penningtvättslagen, endast ange
att tillsynsorganen genom tillsyn ska kontrollera att ansvariga enheter
bedriver verksamhet i enlighet med TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i
anslutning till lagen. Samtidigt är det rimligt att anta att en sådan mer
generell skrivning kan tolkas och tillämpas olika av tillsynsorganen. Mot
bakgrund av de specificeringar av tillsynsuppdraget som framgår av
penningtvättsdirektivet att en av ambitionerna med sjätte penningtvättsdirektivet är att säkerställa att tillsynsorganen får klarhet i vilka deras
rättigheter och skyldigheter är, bedömer promemorian att de uppgifter som
tillsynsorganen ska utföra enligt artikel 37.5 punkt c–f bör framgå av
nationell reglering. I linje med promemorians utgångspunkt att samla de
uppgifter som tillsynsorganen är skyldiga att fullgöra i sin
tillsynsverksamhet bör detta framgå av penningtvättslagen.
Promemorian föreslår därför att det, i jämförelse med gällande
bestämmelser, införs något mer specificerade bestämmelser om
tillsynsorganens kontrolluppgifter i den nya penningtvättslagen.
Bestämmelserna bör ange att tillsynsorganen genom sin tillsyn ska
kontrollera att ansvariga enheter bedriver verksamhet i enlighet med TFRförordningen, penningtvättsförordningen, penningtvättslagen och
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen samt att sådan tillsyn
omfattar kontroll av lämplighet med och genomförande av ansvariga
enheters riktlinjer, förfaranden och kontroller samt personalresurser som
avsatts för utförande av uppgifter enligt penningtvättsförordningen.
Promemorian föreslår också att det tydliggörs att tillsynen, när en
ansvarig enhet är moderbolag i en koncern, omfattar kontroll av
genomförandet av koncernens riktlinjer, förfaranden och kontroller.
Vidare bör det införas bestämmelser om att tillsynsorganen regelbundet
ska bedöma och övervaka de risker som ansvariga enheter utsätts för när
det gäller penningtvätt, finansiering av terrorism och för att riktade
ekonomiska sanktioner kringgås eller inte verkställs.
Samtidigt saknas skäl att införa en allt för detaljerad reglering avseende
tillsynsorganens uppgifter i dessa delar eftersom kommissionen respektive
Amla kommer att meddela tekniska standarder och riktlinjer för
tillsynsorganens tillsyn, se efterföljande underavsnitt.
Tillsynsorganen har även till uppgift att vidta tillämpliga tillsynsåtgärder
vid ansvariga enheters överträdelser av tillämpliga krav som identifierats
under tillsynsbedömningen och följa upp genomförandet av sådana
åtgärder (artikel 37.5 punkt g). Tillämpliga åtgärder regeras i artikel 53–
58 i sjätte penningtvättsdirektivet. Promemorians bedömningar och
förslag i dessa delar framgår av avsnitt 9.
Tillsynsmetoden ska vara riskbaserad
286
I sjätte penningtvättsdirektivet framgår krav på att tillsynsorganen ska
tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod (artikel 40). Detta krav gäller sedan
tidigare (artikel 48.6 det nuvarande direktivet) och den svenska
tillsynsmodellen innebär att en riskbaserad tillsynsmetod ska tillämpas och
att tillsynsorganen utifrån detta har möjlighet att utföra och vidta en
uppsättning av uppgifter och åtgärder för att åstadkomma ändamålsenlig
tillsyn. Utöver de faktiska möjligheter som finns för tillsynsorganen att
tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod bedömer dock promemorian att
denna grundläggande utgångspunkt för tillsynsarbetet uttryckligen bör
framgå av nationell reglering. Promemorian föreslår därför att det av
penningtvättslagen framgår att tillsynsorganen genom riskbaserad tillsyn
ska kontrollera att ansvariga enheter bedriver verksamhet i enlighet med
penningtvättsförordningen, TFR-förordningen, penningtvättslagen och
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
För att kunna tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod anges i sjätte
penningtvättsdirektivet, i likhet med tidigare direktiv, att tillsynsorganen
ska ha en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering
av terrorism i sin medlemsstat och bedöma all relevant information om de
specifika nationella och internationella risker som är kopplade till de
ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster. Den riskbaserade
tillsynsmetoden innebär också att tillsynsorganen ska basera den interna,
externa och tematiska tillsynens frekvens och intensitet på de ansvariga
enheternas riskprofil och på risker för penningtvätt och finansiering av
terrorism i medlemsstaten (artikel 40.1 första stycket).
För att tillsynsorganen ska kunna tillämpa en riskbaserad tillsynsmetod
är en av förutsättningarna att de har en klar uppfattning om var riskerna
för penningtvätt och finansiering av terrorism finns så att de koncentrerar
sina resurser till de områden där riskerna är som störst. För detta ändamål
behöver tillsynsorganen ha tillgång till uppgifter som gör det möjligt för
dem att riskklassificera tillsynsobjekten. I samband med genomförandet
av det nuvarande direktivet uttalade regeringen generellt att det som talar
emot att införa en rätt för tillsynsmyndigheterna att begära in information
från sina tillsynsobjekt i syfte att kunna göra en relevant riskklassificering
framför allt är den administrativa börda som ansvariga enheter åläggs
genom att tvingas förse tillsynsmyndigheter med allmän information som
verksamheten. För att det ska anses motiverat att införa måste det enligt
regeringen stå klart att informationen kan vara till nytta för
tillsynsmyndigheten, inbegripet att denna har möjlighet att använda
informationen på ett ändamålsenligt sätt och att den tillkommande
informationen är en nödvändig förutsättning för att myndigheten ska
kunna bedriva en riskbaserad tillsyn (prop. 2016/17:173 s. 354).
Regeringen konstaterade också att Finansinspektionen, mot bakgrund av
myndighetens stora antal tillsynsobjekt, vars verksamhet varierar i art och
omfattning, har svårt att skaffa sig tillräcklig kännedom om sina
tillsynsobjekt genom den löpande tillsynen och på annat sätt, vilket i sin
tur försvårar en adekvat riskklassificering. Mot den bakgrunden och kravet
på Finansinspektionens förstärkta tillsynsbefogenheter, ansåg regeringen
att det skulle införas ett bemyndigande i penningtvättslagen enligt vilket
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
föreskriva om skyldigheter för kreditinstitut och finansiella institut att
lämna uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden
som är nödvändiga för att Finansinspektionen ska bedöma den risk som
kan förknippas med de ansvariga enheter som står under tillsyn (prop.
2016/17:173 s. 354 och 355). Regeringen har senare även bedömt att
detsamma ska gälla de ansvariga enheter som står under Spelinspektionens
och länsstyrelsernas tillsyn (prop. 2021/22:251 s. 101–103 och prop.
2024/25:73 s. 32–35). Bestämmelsen finns i 8 kap. 1 § 21 penningtvättslagen. Det har överlämnats till Finansinspektionen, Spelinspektionen och
de aktuella länsstyrelserna att få meddela sådana föreskrifter (19 § 2 2009
års penningtvättsförordning). I kravet på nödvändighet ligger dels en
bedömning av relevansen hos de begärda uppgifterna, dels ett krav på
myndigheten att göra en bedömning av proportionaliteten i begäran.
Nyttan med att få in uppgiften får således vägas mot de kostnader och
andra olägenheter som det innebär för den ansvariga enheten att ta fram
och lämna över uppgifterna.
Promemorian bedömer att bemyndigandet i 8 kap. 1 § 21 penningtvättslagen i huvudsak bör föras över till den nya penningtvättslagen.
Bemyndigandet bör enligt promemorian justeras på så vis att regeringen
bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för ansvariga enheter
att periodiskt eller på begäran lämna uppgifter om sin verksamhet, sina
kunder och andra förhållanden som är nödvändiga för att
tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma den risk som kan förknippas med
den ansvariga enheten.
Vilka ansvariga enheter som omfattas bör bedömas av regeringen.
Promemorian bedömer dock att det fortsatt bör vara ansvariga enheter som
står under tillsyn av Finansinspektionen, Spelinspektionen och de aktuella
länsstyrelserna. Enligt promemorian får de verksamheter som bedrivs av
Fastighetsmäklarinspektionens, Revisorsinspektionens och Advokatsamfundets tillsynsobjekt fortsatt generellt sett inte anses vara av sådan art och
omfattning att det är motiverat med periodisk rapportering.
Tillsynsorganen ska vidare beakta den ansvariga enhetens manöverutrymme och adekvat granska de underliggande riskbedömningarna, samt
ändamålsenligheten i dess interna riktlinjer, förfaranden och kontroller
(artikel 40.5). Motsvarande gäller för tillsynsmyndigheternas del även
enligt det nuvarande direktivet (artikel 48.8), men har inte uttryckligen
reglerats i nationell lagstiftning. Promemorian anser att detta följer av
kraven på objektivitet och proportionalitet som gäller för tillsynsmyndigheterna och att det därutöver får anses ingå i tillsynsorganens
tillsynsuppdrag utan att närmare behöva regleras.
Den riskbaserade tillsynsmetoden omfattar ett nytt krav på att upprätta
årliga övervakningsprogram…
En nyhet som följer av sjätte penningtvättsdirektivet är att tillsynsorganen,
vid tillämpningen av kravet på att basera tillsynens frekvens och intensitet
på de ansvariga enheternas riskprofil och på risker för penningtvätt och
finansiering av terrorism i medlemsstaten, ska upprätta årliga
övervakningsprogram där hänsyn ska tas till de tidsramar och resurser som
krävs för att reagera snabbt i händelse av objektiva och betydande
opaginerad Kontrollera mot PDF
indikationer på överträdelser av TFR-förordningen och penningtvättsförordningen (artikel 40.1 andra stycket).
Promemorian bedömer att kravet på att upprätta sådana årliga
övervakningsprogram bör regleras och att detta kan göras i föreskrifter på
lägre nivå än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och att det
därmed inte behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
…och ett nytt krav på att ta fram en årlig verksamhetsrapport
I tillsynsuppdraget ingår enligt sjätte penningtvättsdirektivet även att ta
fram en detaljerad årlig verksamhetsrapport och att offentliggöra en
sammanfattning av rapporten (artikel 40.5). Sammanfattningen får inte
innehålla sekretessbelagda uppgifter. Sammanfattningen ska innehålla en
översikt över den tillsynsverksamhet som bedrivs, uppgifter om de
kategorier av ansvariga enheter som står under tillsyn och antalet ansvariga
enheter per kategori samt en beskrivning av tillsynsorganens befogenheter,
tilldelade uppdrag och deltagande i samordningsmekanismer. Om ett
ledande tillsynsorgan utsetts ska det göra en sammanfattning av den
samordningsverksamhet som bedrivs.
Kommissionen har uttalat att den aktuella årsrapporten kan utformas
som en separat rapport eller inkluderas i en bredare rapport, förutsatt att
innehållet lever upp till angivna krav. Promemorian konstaterar därmed att
tillsynsorganen har möjlighet att besluta om lämpligt format för rapporten
och exempelvis överväga om den ska inkluderas i tillsynsorganets
allmänna årsrapport.
Självreglerande organ har sedan tidigare ett krav på att offentliggöra en
årsrapport med vissa uppgifter (artikel 34.3 i det nuvarande direktivet)
men kravet om en årlig verksamhetsrapport för alla tillsynsorgan och dess
innehåll är i övrigt nytt. För att genomföra direktivets krav i denna del
bedömer promemorian att en skyldighet för tillsynsorganen att ta fram en
sådan verksamhetsrapport bör införas och att detta bör regleras på lägre
nivå än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och att det
därmed inte behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
Tekniska standarder för tillsyn
288
Kommissionen och Amla ska meddela tekniska standarder för tillsyn och
riktlinjer för tillsynsorganens arbete utifrån en riskbaserad tillsynsmetod
(artikel 40.2 och 40.3). De tekniska standarderna ska fastställa riktmärken
och en metod för att bedöma och klassificera den inneboende och
kvarstående riskprofilen för ansvariga enheter, samt med vilken frekvens
sådana riskprofiler ska ses över. Frekvensen ska ta hänsyn till alla större
händelser eller förändringar i den ansvariga enhetens ledning och drift,
samt verksamhetens art och storlek. Riktlinjerna ska innehålla de
utmärkande dragen för en riskbaserad tillsynsmetod, de åtgärder som ska
vidtas inom tillsynsorganet för att säkerställa adekvat och effektiv tillsyn,
inbegripet utbildning av dess personal, samt vilka åtgärder som ska vidtas
vid tillsyn som grundar sig på en riskkänslighetsanalys. Detta är riktat till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Amla och kommissionen och medför inga lagstiftningsåtgärder.
Promemorian konstaterar dock att det därmed också saknas skäl att
närmare gå in på dessa frågor inom ramen för denna produkt.
8.5
Tillsynsorganens verktyg vid tillsyn
Promemorians förslag
Ansvariga enheter ska på begäran lämna de upplysningar och ge
tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen, vilket i sak
motsvarar vad som gäller enligt de finansmarknadsrättsliga
rörelselagarna.
Även gällande bestämmelser som ger tillsynsorgan befogenhet att,
när det bedöms nödvändigt, genomföra en undersökning på plats hos en
ansvarig enhet som är föremål för tillsyn ska i sak föras över till den
nya penningtvättslagen. Det ska införas en kompletterande
bestämmelse som anger när tillsynsorganen får genomföra en
platsundersökning utan förhandsanmälan. Det ska också införas
kompletterande bestämmelser som tydliggör tillsynsorganens
befogenheter vid platsundersökningar och begränsningar av
tillsynsorganens möjlighet att ta del av handlingar som omfattas av
advokats tystnadsplikt.
Det ska i penningtvättslagen föras in bestämmelser som innebär att
de tillsynsorgan som utövar tillsyn över kreditinstitut, finansiella
institut och speltjänstleverantörer, utöver att begära uppgifter från den
ansvariga enheten, får begära uppgifter om den ansvariga enhetens
verksamhet av personer som är anställda hos den ansvariga enheten och
av personer som är anställda i enheter som den ansvariga enheten enligt
penningtvättsförordningen har utkontrakterat uppdrag till. Det ska
också framgå att tillsynsorganen vid tillsyn över dessa ansvariga
enheter får höra andra personer, om det finns skäl för det och den
enskilde samtycker till att lämna uppgifter.
Skälen för promemorians förslag
Befogenhet att begära upplysningar
Tillsynsorganen ska ha tillräckliga befogenheter för att kunna fullgöra sina
uppgifter. Tillsynsorganens befogenheter ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet omfatta att kunna kräva att ansvariga enheter lämnar uppgifter
som är relevanta för övervakning och verifiering av efterlevnaden av
kraven enligt TFR-förordningen och penningtvättsförordningen för att
utföra kontroller, även från tjänsteleverantörer till vilka den ansvariga
enheten har utkontrakterat delar av sitt uppdrag för att uppfylla kraven i de
förordningarna (artikel 37.6 punkten a).
Tillsynsorganens befogenhet att från ansvariga enheter hämta in
uppgifter som behövs för tillsynen regleras något olika i gällande rätt. Av
penningtvättslagen och vissa rörelselagar framgår att tillsynsorganet får
förelägga den ansvariga enheten att lämna de upplysningar och ge tillgång
till de handlingar som behövs för tillsynen (exempelvis 7 kap. 5 § första
opaginerad Kontrollera mot PDF
stycket, 7 a kap. 2 § penningtvättslagen och 4 kap. 2 § fastighetsmäklarlagen). Ett föreläggande enligt penningtvättslagen får förenas med vite och
om ett föreläggande om att lämna uppgifter inte följs kan den ansvariga
enheten föreläggas att upphöra med verksamheten. Av andra rörelselagar
framgår att den ansvariga enheten ska lämna de upplysningar om sin
verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som
tillsynsorganet begär (exempelvis 13 kap. 3 § lagen om bank- och
finansieringsrörelse och 8 kap. 2 § lagen om betaltjänster).
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller inte krav om föreläggande eller
vite. Promemorian anser vidare att det får förutsättas att samtliga ansvariga
enheter rättar sig efter en begäran från ett tillsynsorgan om att vidta de
åtgärder som behövs för tillsyn utan att det behöver begäras genom ett
föreläggande. Promemorian föreslår därför att det i den nya
penningtvättslagen anges att ansvariga enheter på begäran ska lämna de
upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
Den nuvarande penningtvättslagens bestämmelser om vite och om
möjlighet att föreläggande den ansvariga enheten att upphöra med
verksamheten om begärda uppgifter inte lämnas föreslås därmed inte föras
över till den nya penningtvättslagen. Dels gäller dessa bestämmelser som
ovan konstaterats inte samtliga ansvariga enheter enligt gällande rätt och
ett sådant krav framgår inte av sjätte penningtvättsdirektivet, dels har
tillsynsorganen möjlighet att ingripa genom sanktionsavgifter och andra
administrativa åtgärder mot ansvariga enheter som inte följer
penningtvättslagen, se vidare avsnitt 9.
Befogenheten enligt direktivet att kunna begära att relevanta uppgifter
för tillsynen lämnas gäller enligt promemorians bedömning fortsatt
gentemot den ansvariga enheten, dvs. att tillsynsorganet ska begära sådana
uppgifter från den ansvariga enheten, men omfattar enligt förtydligandet
även uppgifter från tjänsteleverantörer. I sammanhanget bör nämnas att
tjänsteleverantörer vid utförande av uppgifter som härrör från
penningtvättsförordningen ska betraktas som en del av den ansvariga
enheten och att ansvariga enheter ska säkerställa att utkontraktering inte
sker på ett sätt som väsentligt försämrar tillsynsmyndigheternas möjlighet
att övervaka och följa upp den ansvariga enhetens efterlevnad av TFRförordningen och penningtvättsförordningen (artikel 18 i penningtvättsförordningen). Promemorian bedömer att rätten att från den ansvariga
enheten få uppgifter från tjänsteleverantörer till vilka en ansvarig enheten
har utkontrakterat delar av sitt uppdrag till redan omfattas av de nationella
tillsynsorganens befogenheter att begära in de upplysningar och ge tillgång
till de handlingar som behövs för tillsynen och att det saknas behov av att
specificera att detta även gäller uppgifter från tjänsteleverantörer.
Befogenhet att genomföra platsundersökning
290
Sjätte penningtvättsdirektivet ställer inte som krav att samtliga
tillsynsorgan ska kunna göra platsundersökningar utan detta krav ställs i
förhållande till tillsynsorgan som utövar tillsyn över kreditinstitut,
finansiella institut och speltjänstleverantörer (artikel 37.7 första stycket).
Det är en specificering av de förstärkta tillsynsbefogenheter som dessa
tillsynsorgan ska ha enligt det nuvarande direktivet (artikel 48.3). Enligt
gällande nationell rätt har dock samtliga tillsynsorgan möjlighet att, när
opaginerad Kontrollera mot PDF
det anses nödvändigt, genomföra undersökning på plats hos den som är
föremål för tillsyn (7 kap. 5 § andra stycket, 7 a kap. 4 § penningtvättslagen och motsvarande bestämmelser i respektive rörelselagstiftning).
I kravet på nödvändighet ligger dels en bedömning av relevansen av att
göra under sökning på plats, dels ett krav på tillsynsorganen att göra en
bedömning av proportionaliteten med en platsundersökning. Nyttan med
platsundersökningen ska vägas mot de olägenheter som det innebär för den
ansvariga enheten att sådan genomförs.
För att tillsynsorganen ska ha tillräckliga befogenheter att fullgöra sina
tillsynsuppdrag bedömer promemorian att samtliga tillsynsorgan även
fortsättningsvis bör ha befogenhet att göra platsundersökningar.
Promemorian föreslår därför att gällande bestämmelse i 7 kap. 5 § andra
stycket penningtvättslagen i sak förs över till den nya penningtvättslagen.
Bestämmelsen ger därmed samtliga tillsynsorgan befogenhet att, när
tillsynsorganet anser det nödvändigt, genomföra en undersökning på plats
hos en ansvarig enhet som är föremål för tillsyn.
Platsundersökningar utan förhandsanmälan
Enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska tillsynsorgan som utövar tillsyn
över kreditinstitut, finansiella institut och speltjänstleverantörer ha
befogenhet och nödvändiga resurser för att kunna inspektera den ansvariga
enhetens affärslokaler utan förhandsanmälan när det är nödvändigt för ett
korrekt och effektivt genomförande av inspektionen (artikel 37.7 första
stycket).
När det gäller uttrycket affärslokaler måste det förstås som de platser där
den ansvariga enhetens verksamheten bedrivs. Det anges inte något i sjätte
penningtvättsdirektivet om vad som gäller för platsundersökningar om
affärslokalen sammanfaller med en privatbostad. Mot bakgrund av att
platsundersökning är en ingripande åtgärd och att direktivet inte ställer upp
något krav på att platsundersökning ska vara möjligt om affärslokalen
sammanfaller med en privatbostad anser promemorian att en undersökning
på plats inte bör få genomföras i dessa fall.
När det gäller möjligheten att kunna göra platsundersökning utan
förhandsanmälan innebär det att åtgärden ska kunna genomföras utan att
den ansvariga enheten dessförinnan har underrättats och fått möjlighet att
yttra sig i frågan. Därigenom går det att undvika att den ansvariga enheten
vidtar åtgärder som innebär att syftet med platsundersökningen inte
uppnås. Av direktivet följer att detta ska vara möjligt när det är nödvändigt
för ett korrekt och effektivt genomförande av inspektionen.
I kravet på nödvändighet i denna del ligger enligt promemorian dels en
bedömning av relevansen av att göra under sökning på plats utan att den
ansvariga enheten informeras på förhand, dels ett krav på tillsynsorganen
att göra en bedömning av proportionaliteten med en sådan
platsundersökning. Nyttan med att platsundersökningen görs utan
förhandsanmälan ska vägas mot de olägenheter som det innebär för den
ansvariga enheten.
Enligt promemorian kan det mot bakgrund av att platsundersökningars
ingripande karaktär finnas skäl att vara återhållsam med att i denna del gå
längre än vad sjätte penningtvättsdirektivet kräver. Promemorian har
därför övervägt om möjligheten att genomföra platsundersökningar utan
opaginerad Kontrollera mot PDF
förhandsanmälan endast ska var möjligt för det finansiella tillsynsorganet
och tillsynsorganet med ansvar för speltjänstleverantörer. Mot bakgrund
av nödvändighetskravet av en sådan åtgärd och att det i förekommande fall
kan finnas behov även för övriga tillsynsorgan att genomföra platsundersökning utan förhandsanmälan föreslås ändå att denna möjlighet ska gälla
för samtliga tillsynsorgan. En bestämmelse med denna innebörd bör enligt
promemorian utformas i linje med 5 kap. 7 § konkurrenslagen (2008:579)
och ange att tillsynsorganen får genomföra en undersökning på plats utan
förhandsanmälan, om det kan befaras att undersökningen annars skulle
förlora i betydelse.
Förfarandet vid platsundersökning
292
Vid en platsundersökning ska tillsynsorganen som utövar tillsyn över
kreditinstitut, finansiella institut och speltjänstleverantörer kunna granska,
ta kopior av eller utdrag ur den ansvariga enhetens räkenskaper och
affärshandlingar (artikel 37.7 andra stycket punkt a). De ska även kunna
få tillgång till eventuell mjukvara, databaser, it-verktyg eller andra
elektroniska medel för uppgiftsregistrering som den ansvariga enheten
använder (artikel 37.7 andra stycket punkt b). Dessutom ska de kunna
begära skriftliga och muntliga uppgifter från den person som ansvarar för
interna riktlinjer, förfaranden och kontroller för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism eller deras representanter eller
personal, samt eventuella representanter eller personal vid enheter till vilka
den ansvariga enheten har utkontrakterat uppdraget, och kunna höra alla
personer som går med på att höras i syfte att samla in uppgifter som rör
föremålet för en utredning (artikel 37.7 andra stycket punkt c).
När det gäller de åtgärder som ska kunna vidtas i förhållande till
ansvariga enheter (artikel 37.7 andra stycket punkterna a och b) kan dessa
anses omfattas av den föreslagna bestämmelsen om tillsynsorganens rätt
att genomföra undersökning på plats hos den som är föremål för tillsyn.
Det är dock rimligt att anta att en sådan mer generell skrivning kan tolkas
och tillämpas olika av tillsynsorganen. Mot bakgrund av att en av
ambitionerna med sjätte penningtvättsdirektivet är att säkerställa att
tillsynsorganen får klarhet i vilka deras rättigheter och skyldigheter är
bedömer promemorian att de befogenheter som tillsynsorganen enligt
sjätte penningtvättsdirektivet ska ha vid en platsundersökning bör framgå
av nationell reglering. Promemorian föreslår därför att det i den nya
penningtvättslagen införs bestämmelser som specificerar dessa
befogenheter. Eftersom samtliga tillsynsorgan har rätt att genomföra
platsundersökningar bör även dessa specificeringar gälla för samtliga
tillsynsorgan, inte endast tillsynsorganen som utövar tillsyn över
kreditinstitut, finansiella institut och speltjänstleverantörer.
Bestämmelserna bör enligt promemorian utformas i linje med 5 kap. 6 §
konkurrenslagen i tillämpliga delar. Promemorian föreslår att följande
befogenheter bör framgå. Det bör framgå att tillsynsorganen har rätt att få
tillträde till affärslokaler där den ansvariga enhetens verksamhet bedrivs.
Privatbostäder bör därmed inte omfattas. Det bör också framgå att
tillsynsorganen har rätt att ta del av all information som är tillgänglig för
den ansvariga enheten, oavsett i vilken form den finns. Det innebär bl.a.
rätt att få tillgång till eventuell mjukvara, databaser, it-verktyg eller andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
elektroniska medel för uppgiftsregistrering som den ansvariga enheten
använder. Det bör också framgå att tillsynsorganen har rätt att granska och
ta kopior av eller utdrag ur den ansvariga enhetens räkenskaper och
affärshandlingar. Genom rätten att ta kopior eller utdrag av uppgifter kan
den ansvariga enheten fortsätta att använda originaluppgifterna och de
medier på vilka uppgifterna finns. Slutligen bör också framgå att
tillsynsorganen ska ha rätt att begära muntliga förklaringar direkt på
platsen. Det innebär att någon hos den ansvariga enheten på begäran ska
medverka genom att lämna förklaringar till sakförhållanden eller
dokument som har samband med föremålet för och syftet med
undersökningen, i syfte att tillsynsorganen ska kunna genomföra en
effektiv platsundersökning. Tillsynsorganen bör dock inte enligt denna
bestämmelse kunna kräva uppgifter från en specifik person.
I förhållande till de uppgifter som ska kunna efterfrågas av specifika
enskilda personer (artikel 37.7 punkt c) bedömer promemorian att det
saknas skäl att gå utöver direktivets krav. Promemorian föreslår därför inte
att samtliga tillsynsorgan bör kunna inhämta skriftliga eller muntliga
uppgifter från enskilda personer.
Promemorian anser att det utifrån direktivets lydelse inte är helt klart om
syftet är att befogenheten i denna del ska vara knuten till en undersökning
på plats hos en ansvarig enhet. En rimlig tolkning av bestämmelsen är dock
enligt promemorian att denna befogenhet inte ska vara knuten till ett
platsbesök. Om ett tillsynsorgan för sin tillsyn bedömer att det är
tillräckligt att begära uppgifter från vissa personer framstår det som rimligt
att den möjligheten kan utnyttjas utan att även utföra platsbesök.
För att genomföra direktivet i denna del bör nya bestämmelser föras in i
penningtvättslagen och utformas i linje med 13 kap. 3 § andra stycket
bank- och finansieringsrörelselagen med hänvisning. Av bestämmelsen
bör därmed framgå att sådana uppgifter som tillsynsorganen som utövar
tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut och speltjänstleverantörer får
begära av den ansvariga enheten, även får begäras från personer anställda
hos den ansvariga enheten och personer anställda hos enheter till vilka den
ansvariga enheten utkontrakterat uppdrag till.
När det gäller rätten att kunna höra alla personer som går med på att
höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning är
det enligt promemorians uppfattning inte utifrån direktivet helt klart vilka
personer som avses omfattas. Kommissionen har uttalat att ”alla personer”
avser att omfatta tidigare anställda hos den ansvariga enheten, klienter,
externa tjänsteleverantörer såsom revisorer, it-experter, företag som
tillhandahållit tjänster för kundkännedom, visselblåsare, externa experter
m.fl. och att det centrala är att ett sådant hörande förutsätter samtycke från
den som tillsynsorganet vill höra. Promemorian föreslår att det i
penningtvättslagen förs in en bestämmelse som anger att tillsynsorganen i
samband med platsundersökning hos kreditinstitut, finansiella institut och
speltjänstleverantörer får höra andra personer än personer anställda hos
den ansvariga enheten och personer anställda hos enheter till vilka den
ansvariga enheten utkontrakterat uppdrag till, om det finns skäl för det och
den enskilde samtycker till att lämna uppgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skydd av konfidentiell information vid platsundersökning
På liknande sätt som gäller vid exempelvis Konkurrensverkets platsundersökningar enligt konkurrenslagen bör det, enligt promemorians
bedömning, enligt den nya penningtvättslagen gälla att tillsynsorganen vid
sina platsundersökningar inte ska kunna ta del av handlingar med uppgifter
som omfattas av advokats tystnadsplikt (5 kap. 11 första stycket
konkurrenslagen, jfr även 27 kap. 2 § rättegångsbalken om beslag). Det
bör gälla dels om handlingen innehas av advokaten eller dennes biträde,
dels om handlingen innehas av den som tystnadsplikten gäller till förmån
för. Det bör inte heller ha någon betydelse om uppgifterna finns i en
pappershandling eller på annat medium.
I konkurrenslagen finns en bestämmelse om vad som gäller om myndigheten och den som berörs av undersökningen har olika uppfattning om
huruvida handlingen omfattas av undersökningen. I den situationen ska
handlingen förseglas och överlämnas till domstolen för prövning av frågan
(5 kap. 11 § andra och tredje styckena). Det finns inte något motsvarande
krav på förfarande i sjätte penningtvättsdirektivet. Det är också tveksamt i
vilken grad sådana situationer kommer uppstå vid tillsynsorganens platsundersökningar. I dagsläget bedöms det inte finnas behov av att införa ett
sådant förfarande. Om den situationen ändå skulle uppkomma att en handling påstås omfattas av sådan sekretess, kan viss ledning kring hur påståendet ska bedömas hämtas från praxis gällande 27 kap. 2 § rättegångsbalken
om beslagsförbud. Högsta domstolen har när det gäller den bestämmelsen
uttalat att när det gäller frågan om vilket stöd domstolen bör kräva för att
godta en advokats påstående att hinder för beslag föreligger får det, för att
inte advokatsekretessen ska bli alltför urholkad, anses vara tillräckligt med
ett blygsamt mått av bevisning (se t.ex. NJA 1990 s. 537 och
NJA 2010 s. 122).
Befogenhet att vidta åtgärder för att avhjälpa överträdelser
Tillsynsorganens befogenheter ska också omfatta att kunna tillämpa
lämpliga och proportionella administrativa åtgärder för att avhjälpa
situationen vid överträdelser, inbegripet att kunna ålägga sanktionsavgifter
artikel 37.6 punkten b). Promemorians bedömningar och förslag avseende
sanktionsavgifter och övriga administrativa åtgärder framgår av avsnitt 9.
8.6
Resurser
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på tillsynsorganens förutsättningar
för att fullgöra sina uppdrag kräver inga författningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
294
För att tillsynsorganen ska kunna fullgöra sitt uppdrag och sina särskilt
angivna uppgifter ska de ha tillräckliga ekonomiska, personella och
tekniska resurser. Tillsynsorganens personal ska vidare ha stor integritet
och rätt kompetens och hålla hög yrkesmässig standard, inbegripet när det
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller konfidentialitet, dataskydd och standarder för att hantera
intressekonflikter (artikel 37.2 och 37.3).
Motsvarande regler finns i det nuvarande direktivet (artikel 48). De
uppgifter som tillsynsorganen ska ha förutsättningar för att fullgöra är
dock utökade och mer utförligt angivna jämfört med tidigare direktiv.
Den offentliga makten utövas under lagarna (1 kap. 1 § regeringsformen). Förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen
samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § regeringsformen). I
förvaltningslagen (2017:900) finns dessutom bestämmelser om grunderna
för god förvaltning och handläggning av förvaltningsärenden.
Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid
sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (12 kap. 5 § regeringsformen och 4 § lagen [1994:260] om offentlig anställning.
Riksdagen beslutar om statens budget på förslag från regeringen (9 kap.
1 och 2 §§ regeringsformen).
Regeringen – som är ansvarig inför riksdagen – styr riket (1 kap. 6 §
regeringsformen). För förvaltningsmyndigheter under regeringen gäller de
allmänna bestämmelserna i myndighetsförordningen (2007:515) och de
särskilda bestämmelserna i respektive myndighets instruktion, t.ex.
förordning (2023:910) med instruktion för Finansinspektionen. Som en
allmän utgångspunkt gäller att myndighetens ledning, inför regeringen,
ansvarar för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och
enligt gällande rätt och de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen, att den redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande
sätt samt att myndigheten hushållar väl med statens medel (1 §
myndighetsförordningen). En myndighet ska se till att de anställda är väl
förtrogna med målen för verksamheten och skapa goda arbetsförhållanden
och ta till vara och utveckla de anställdas kompetens och erfarenhet (8 §
myndighetsförordningen).
Advokatsamfundets stadgar fastställs av regeringen (8 kap. 1 §
rättegångsbalken).
Promemorian bedömer därför att det saknas skäl att vidta
författningsåtgärder för att genomföra sjätte penningtvättsdirektivet i
dessa delar.
8.7
Sekretess och tystnadsplikt
Promemorians förslag
Personer med anställning eller uppdrag hos Advokatsamfundet får inte
obehörigen röja en uppgift som samfundet tagit emot av andra
nationella och utländska tillsynsorgan liksom andra nationella och
utländska behöriga myndigheter i samfundets tillsynsverksamhet enligt
penningtvättslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Svensk rätt uppfyller de krav på tystnadsplikt som
penningtvättsdirektivet ställer i förhållande till myndigheter.
sjätte
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Artikel 67 och 68 innehåller bestämmelser om tystnadsplikt och utbyte av
konfidentiell information mellan tillsynsorgan och myndigheter som
övervakar självreglerande organ och mellan dessa och andra myndigheter.
Bestämmelserna utvidgar artikel 57 a och 57 b i det nuvarande direktivet
genom att gälla alla tillsynsorgan samt myndigheter som utövar tillsyn
över självreglerande organ, inte bara sådana med tillsyn över kreditinstitut
och finansiella institut.
Av artikel 67.1 följer att medlemsstaterna ska kräva att personer som
arbetar eller har arbetat för tillsynsorgan och myndigheter som utövar
tillsyn över självreglerande organ samt revisorer och experter som är
verksamma för dessa tillsynsorgans eller myndigheters räkning ska
omfattas av tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av
utredning och lagföring av brott och uppgifter som lämnats till
finansunderrättelseenheten enligt artiklarna 42 och 43, får konfidentiell
information som dessa personer tagit emot i tjänsten enligt sjätte
penningtvättsdirektivet röjas endast i sammanhang eller i sammanställning
på ett sätt som gör att det är omöjligt att identifiera enskilda ansvariga
enheter.
För svensk del omfattar bestämmelserna tillsynsmyndigheterna
Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, länsstyrelserna i
Skåne, Stockholms och Västra Götalands län, Revisorsinspektionen och
Spelinspektionen samt det självreglerande organet Advokatsamfundet. I
denna del hänvisas i promemorians bedömningar till dessa tillsynsorgan.
Länsstyrelsen i Stockholm föreslås av promemorian att i sin
tillsynsverksamhet, utöver rollen som tillsynsorgan, även vara
övervakningsmyndighet för Advokatsamfundets tillsynsverksamhet. Det
som i denna del anges i förhållande till tillsynsorganen gäller i tillämpliga
delar även Länsstyrelsen i Stockholms verksamhet som övervakningsmyndighet. När det gäller sekretess i länsstyrelsens övervakningsverksamhet, se även avsnitt 10.8.
Myndigheternas verksamheter omfattas redan av tillräckliga krav på
sekretess
296
I Sverige gäller offentlighetsprincipen, som innebär att allmänheten och
massmedia ska ha insyn i det allmännas verksamhet. Principen kommer
till uttryck på olika sätt, bl.a. genom yttrande- och meddelarfrihet för
tjänstemän och genom allmänna handlingars offentlighet. Rätten att ta del
av allmänna handlingar får enligt 2 kap. 2 § första stycket
tryckfrihetsförordningen begränsas endast om det krävs med hänsyn till
vissa intressen, bl.a. myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll
eller annan tillsyn, intresset av att förebygga eller beivra brott, det
allmännas ekonomiska intresse samt skyddet för enskildas personliga och
ekonomiska förhållanden. Enligt andra stycket ska en sådan begränsning
anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses
opaginerad Kontrollera mot PDF
lämpligare i vissa fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till.
Den särskilda lag som avses i 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen är OSL. Rätten att ta del av allmänna handlingar får
begränsas av bestämmelser om sekretess. Sekretess innebär ett förbud mot
att röja uppgift vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling
lämnas ut eller det sker på annat sätt (1 kap. 1 § OSL). En bestämmelse
om sekretess innebär därmed inte bara handlingssekretess för de
handlingar som omfattas av bestämmelsen utan även en tystnadsplikt för
de personer som har en skyldighet att följa den. I det avseendet innebär
sekretessbestämmelserna en begränsning av den grundlagsskyddade
yttrandefriheten. Förbud att röja eller utnyttja sekretessbelagd uppgift
gäller, utöver myndigheter, för en person som fått kännedom om uppgiften
genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet på
grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten, på grund av
tjänsteplikt, eller på annan liknande grund (2 kap. 1 § OSL). Om det inte
framgår uttryckligen av lag har emellertid rätten enligt
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter företräde framför tystnadsplikten.
För uppgifter som finns hos tillsynsmyndigheter är ofta bestämmelsen i
17 kap. 1 § OSL tillämplig. Sekretess enligt bestämmelsen gäller för
uppgifter om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion,
revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan
antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften
röjs. Bland annat kan uppgifter om de personer som ska bli föremål för
granskning, tiden för granskningen och granskningsplaner omfattas av
sekretess.
I Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller
tillsyn över bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller
försäkringsväsendet gäller sekretess för uppgift om affärs- eller
driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser (dvs.
ansvariga enheten), om det kan antas att denne lider skada om uppgiften
röjs, och för uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för
annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den
som myndighetens verksamhet avser (dvs. de ansvariga enheternas
kunder) (30 kap. 4 § OSL). Det gäller också sekretess för verksamhet som
består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds
ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av
någon som är skyldig att lämna uppgifter till Finansinspektionen, om
övervakningen eller kontrollen sker enligt vissa angivna lagar på
finansmarknadsområdet (30 kap. 6 § OSL). För uppgifter hos en svensk
myndighet i viss verksamhet, vilken inkluderar Finansinspektionens och
Revisorsinspektionens verksamheter, gäller också sekretess i den
utsträckning riksdagen godkänt ett avtal om det med en annan stat eller
med en mellanfolklig organisation för uppgift om affärs- eller
driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten fått enligt avtalet. Den gäller även Finansinspektionen, när
inspektionen fått uppgifter från en utländsk myndighet eller ett utländskt
organ enligt något annat avtal, om regeringen meddelar föreskrifter om
sekretess (30 kap. 7 § OSL).
När det gäller sekretessbestämmelser till skydd för enskilda är
sekretesskyddet som utgångspunkt lika omfattande hos övriga
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillsynsmyndigheters verksamhet som består i bl.a. tillsyn med avseende
på näringslivet (30 kap. 23 § OSL och 9 § offentlighets- och
sekretessförordningen [2009:641] samt punkterna 21, 88, 103, 104 och
145 i bilagan till förordningen). Gemensamt är att sekretess gäller för
uppgifter om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens
verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften
röjs. Sekretess gäller även för uppgifter om ekonomiska eller personliga
förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande
förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. I den
utsträckning riksdagen godkänt ett avtal om det med en annan stat eller
med en mellanfolklig organisation gäller sekretess även hos
tillsynsmyndigheternas tillsynsverksamhet för sådan uppgift om enskilds
ekonomiska eller personliga förhållanden, vilket inkluderar affärs- och
driftförhållanden, som myndigheten förfogar över på grund av avtalet
(30 kap. 24 § OSL).
Det finns också en särskild bestämmelse om att sekretess gäller i
tillsynsmyndigheternas tillsynsverksamhet över efterlevnaden av
penningtvättslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som
gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan
avslöja anmälarens identitet (30 kap. 23 a § OSL).
Sekretessbestämmelserna innebär att de personer som på grund av
anställning eller uppdrag har fått kännedom om sådana uppgifter i
tillsynsmyndigheternas tillsynsverksamhet redan omfattas av ett förbud att
röja eller utnyttja uppgifterna. Vid genomförandet av motsvarande
bestämmelser i det nuvarande direktivet, som gällde uppgifter i
Finansinspektionens tillsynsverksamhet, bedömde regeringen att svensk
rätt uppfyllde de krav på tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har
arbetat vid Finansinspektionen som ändringsdirektivet kräver (prop.
2018/19:150 s. 69). Enligt promemorians bedömning uppfyller svensk rätt
också redan de krav på tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har
arbetat vid övriga tillsynsmyndigheter som sjätte penningtvättsdirektivet
kräver. I fråga om uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden
för någon som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med
den som tillsynen avser och uppgift som kan avslöja identiteten för den
som anmält en överträdelse av penningtvättsregelverket är dessutom rätten
att meddela och offentliggöra sådana uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inskränkt (30 kap. 30 § OSL).
Bestämmelser om tystnadsplikt bör införas avseende Advokatsamfundets
tillsynsverksamhet
298
Personer verksamma vid Advokatsamfundet omfattas varken av
offentlighetsprincipen eller bestämmelser i OSL om handlingssekretess
och tystnadsplikt. I förhållande till Advokatsamfundet framgår av 8 kap.
6 § tredje stycket rättegångsbalken att den som har deltagit i
handläggningen av ett tillsynsärende hos Advokatsamfundet inte
obehörigen får röja vad han eller hon då har fått veta om någons personliga
eller ekonomiska förhållanden. Även av samfundets stadgar framgår viss
tystnadsplikt av vilken följer att ledamöter och suppleanter i styrelsen,
ledamöter av disciplinnämnden, generalsekreteraren och andra advokater
opaginerad Kontrollera mot PDF
som deltagit i handläggningen av tillsynsärenden hos samfundet inte
obehörigen får röja för någon annan vad de på grund av en
samfundledamots skyldighet att lämna uppgifter och tillhandahålla
handlingar har fått veta om honom eller henne och dennes verksamhet
(47 § stadgarna för Sveriges advokatsamfund). Tystnadsplikten är inte
absolut utan gäller obehörigt röjande. Exempel på när ett röjande av
någons personliga eller ekonomiska förhållanden inte är obehörigt är när
det sker inom ramen för Advokatsamfundets uppgiftsskyldighet till
Länsstyrelsen i Stockholm när det behövs för länsstyrelsens prövning av
ett överlämnat ärende. Advokatsamfundet ska i dessa fall lämna de
uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen (7 a kap. 6 §
penningtvättslagen).
Promemorian konstaterar att endast sådana uppgifter som ingår i ett
tillsynsärende hos Advokatsamfundet omfattas av tystnadsplikt. Den
tystnadsplikt som föreskrivs i artikel 67 i sjätte penningtvättsdirektivet,
och som medlemsstaterna ska kräva att personer verksamma vid
tillsynsorganen omfattas av, är dock inte begränsad till uppgifter som
förekommer i ett tillsynsorgans egna tillsynsärenden. Sjätte
penningtvättsdirektivet
innehåller
också
bestämmelser
om
informationsutbyte som medför att Advokatsamfundet kan komma att ta
emot uppgifter som omfattas av direktivets krav på tystnadsplikt men som
inte omfattas av ett tillsynsärende hos samfundet. I dessa fall skyddas inte
uppgifterna av gällande bestämmelser om tystnadsplikt för samfundet.
För att uppfylla direktivets krav bedömer promemorian därför att en mer
generell tystnadsplikt bör regleras för den tillsynsverksamhet som
Advokatsamfundet bedriver enligt penningtvättslagen. En bestämmelse
om tystnadsplikt utgör en begränsning av yttrandefriheten (2 kap. 1 §
första stycket 1 regeringsformen). En sådan begränsning får enligt
regeringsformen enbart göras om vissa förutsättningar är uppfyllda.
Begränsningen måste t.ex. ske genom lag. Vidare får en begränsning
endast ske med hänsyn till vissa särskilt angivna ändamål, bl.a.
förebyggandet och beivrandet av brott. Begränsningen måste också
tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En
begränsning av yttrandefriheten får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt
med hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap. 20, 21 och 23
§§ regeringsformen).
Yttrandefriheten skyddas även enligt Europakonventionen. Enligt
artikel 10 har var och en rätt till yttrandefrihet, vilket innefattar frihet att
ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets
inblandning. Yttrandefriheten får inte inskränkas av det allmänna annat än
med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med
hänsyn till vissa närmare angivna ändamål. Motsvarande skydd för
yttrandefriheten finns i EU:s rättighetsstadga.
I det nu aktuella fallet motiveras begränsningen av hänsyn till skyddet
av förebyggandet av brott och följer av ett krav enligt sjätte
penningtvättsdirektivet. Rätten till yttrandefrihet måste ibland vika till
förmån för intresset att förebygga brott. Vid utformningen av sådana
bestämmelser behöver det dock ske en avvägning mellan dessa intressen.
Tystnadsplikten bör utformas så specifikt som möjligt och endast omfatta
uppgifter av skyddsvärd karaktär så att inskränkningen i yttrandefriheten
inte blir större än vad som är nödvändigt med hänsyn till dess ändamål.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorian anser därför att endast sådana uppgifter som avser uppgifter
som tagits emot av andra nationella och utländska tillsynsorgan liksom
andra nationella och utländska behöriga myndigheter bör omfattas av
tystnadsplikten. Vidare bör tystnadsplikten endast omfatta personer som
deltar i Advokatsamfundets tillsynsverksamhet, vilket gör att
personkretsen är begränsad. Tystnadsplikten bör också endast omfatta
obehörigt röjande, och därmed inte vara absolut.
Begränsningen går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till
regleringens ändamål, vilket är att åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism ska kunna vidtas. Vid en samlad bedömning
anses fördelarna med den föreslagna tystnadsplikten uppväga det intrång i
yttrandefriheten som den innebär. Mot bakgrund av sjätte
penningtvättsdirektivets krav och med hänsyn till de begränsningar som
föreslås avseende bestämmelsens tillämpningsområde, bedömer
promemorian att tystnadsplikten utgör en godtagbar begränsning av
yttrandefriheten enligt såväl regeringsformen som motsvarande reglering
i Europakonventionen och EU-stadgan.
Sammanfattningsvis bedömer promemorian, för att uppfylla direktivets
krav, att en mer generell tystnadsplikt än den som gäller i dag bör regleras
för personer som deltar i Advokatsamfundets tillsynsverksamhet och att
detta bör regleras i penningtvättslagen. Av bestämmelsen bör framgå att
personer med anställning eller uppdrag hos samfundet inte obehörigen får
röja en uppgift som tagits emot av andra nationella och utländska
tillsynsorgan liksom andra nationella och utländska behöriga myndigheter
i samfundets tillsynsverksamhet enligt penningtvättslagen och föreskrifter
som meddelats med stöd av den lagen.
8.8
Undantag från sekretess och tystnadsplikt
8.8.1
Undantag för samarbete inom EES
Promemorians förslag
300
Tillsynsorganen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta
och utbyta information med varandra, övervakningsmyndigheten, finansunderrättelseenheten,
övriga
nationella
behöriga
myndigheter, tillsynsorgan i andra länder inom EES, Amla och andra
myndigheter i andra länder inom EES med ansvar för ordinarie tillsyn
över ansvariga enheter. Tillsynsorganen får i samma utsträckning men
med vissa undantag, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta
information med myndigheter i andra länder inom EES som övervakar
självreglerande organ. De uppgifter som inte ska utbytas motsvarar de
uppgifter som är undantagna från notarier, advokater, andra oberoende
jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivares
uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten.
Övervakningsmyndigheten ska, i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin verksamhet samarbeta
och
utbyta
information
med
tillsynsorganen,
opaginerad Kontrollera mot PDF
finansunderrättelseenheten, övriga behöriga myndigheter och Amla. I
samma utsträckning och med samma undantag som gäller för
tillsynsorganen får övervakningsmyndigheten samarbeta och utbyta
information med tillsynsorgan i andra länder inom EES och
myndigheter i andra länder inom EES som övervakar självreglerande
organ.
Det ska i offentlighets- och sekretesslagen införas en
sekretessbrytande bestämmelse för att möjliggöra myndigheternas
uppgiftslämnande till enskilda, med vilket avses Advokatsamfundet
och utländska självreglerande organ.
Skälen för promemorians förslag
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på informationsutbyte och
användarbegränsningar
Sjätte penningtvättsdirektivet reglerar genom flertalet artiklar att
tillsynsorganen och övervakningsmyndigheten ska samarbeta och utbyta
information med varandra och vissa andra aktörer, vilket promemorian
återkommer till i efterföljande underavsnitt. För att klargöra att det
samarbete och utbyte av information som sjätte penningtvättsdirektivet
föreskriver inte ska hindras av krav på tystnadsplikt framgår det av artikel
67.2 att kravet på tystnadsplikt inte får utgöra ett hinder för utbyte av
information mellan följande aktörer
– tillsynsorgan, inom en medlemsstat eller i olika medlemsstater,
inbegripet Amla när den agerar som tillsynsorgan och de myndigheter
som utövar tillsyn över självreglerande organ,
– tillsynsorgan samt de myndigheter som utövar tillsyn över
självreglerande organ och finansunderrättelseenheter,
– tillsynsorgan samt de myndigheter som utövar tillsyn över
självreglerande organ och de behöriga myndigheter som har till uppgift
att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta
eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott, eller som har
specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av
terrorism, och
– finansiella tillsynsorgan och myndigheter med ansvar för tillsyn över
kreditinstitut och finansiella institut i enlighet med andra unionsakter
som rör tillsyn av kreditinstitut och finansiella institut, inbegripet ECB
när den agerar i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013, inom en
medlemsstat eller i olika medlemsstater.
För tillämpningen av sista punkten ska utbytet av information omfattas av
kraven på tystnadsplikt som anges i artikel 67.1.
De som tar emot konfidentiell information enligt artikel 67.2 får endast
använda informationen för vissa angivna ändamål (artikel 67.3).
Informationen får endast användas
– för att fullgöra skyldigheter enligt sjätte penningtvättsdirektivet eller
andra unionsakter inom ramen för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism, tillsynsreglering och tillsyn över
opaginerad Kontrollera mot PDF
kreditinstitut och finansiella institut, inbegripet påförande av
sanktioner,
– vid överklagande av myndighetens eller det självreglerande organets
beslut, inbegripet domstolsförfaranden, och
– vid domstolsförfaranden som har inletts enligt särskilda bestämmelser
i unionsrätt antagen på området för sjätte penningtvättsdirektivet eller
på området för tillsynsreglering eller tillsyn över kreditinstitut och
finansiella institut.
Genom artikel 67.2 klargörs som nämnts att det samarbete och utbyte av
information som ska genomföras enligt andra artiklar i direktivet inte
hindras av krav på tystnadsplikt. När tillsynsorganen och myndigheter som
övervakar självreglerande organ utför sina uppgifter enligt direktivet får
de även del av uppgifter som kan vara relevanta för andra myndigheter och
organ och som, även utan koppling till krav på samarbete enligt direktivet,
bör få delas med dessa. Därför listas i artikel 68.1 även vissa andra
myndigheter och organ som tenderar att omfattas av tystnadsplikt och som
tillsynsorganen och myndigheter som övervakar självreglerande organ ska
ha möjlighet att utbyta information med. Medlemsstaterna ska, med
undantag för de fall som omfattas av artikel 70.2 i
penningtvättsförordningen, godkänna utbyte av information mellan
– tillsynsorgan och de myndigheter som övervakar självreglerande
organ, inom samma medlemsstat eller i olika medlemsstater,
– tillsynsorgan och de myndigheter som enligt lag har ansvar för
tillsynen över finansmarknaderna inom ramen för deras respektive
tillsynsfunktioner, och
– tillsynsorgan med ansvar för revisorer och, i tillämpliga fall,
myndigheter som övervakar självreglerande organ, och myndigheter
med behörighet att övervaka lagstadgade revisorer och
revisionsföretag enligt artikel 32 i direktiv 2006/43/EG och artikel 20
i förordning (EU) nr 537/2014, inbegripet myndigheter i olika
medlemsstater.
302
Undantaget för de fall som avses i artikel 70.2 i penningtvättsförordningen,
gäller sådan information som notarier, advokater, andra oberoende jurister,
revisorer, externa revisorer och skatterådgivare fått från eller mottagit om
en klient i samband med utredning av denne rättsliga ställning försvarar
eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden. Undantag ska
dock inte tillämpas när dessa ansvariga enheter deltar i, ger juridisk
rådgivning för eller har vetskap om att klienten söker juridisk rådgivning
för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Kraven på tystnadsplikt som fastställs i artikel 67.1 och 67.3 får inte
utgöra hinder för utbyte av information enligt artikel 68.1. Konfidentiell
information som utbyts mellan dessa får endast användas vid fullgörande
av berörda myndigheters uppgifter, och i samband med administrativa och
rättsliga förfaranden med specifik koppling till utövandet av dessa
funktioner. Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av
krav i fråga om tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses
i artikel 67.1.
Utöver det informationsutbyte med Amla som det finns behov av i
tillsynsorganens tillsynsverksamhet gäller för tillsynsmyndigheternas del
opaginerad Kontrollera mot PDF
även ett mer omfattande krav på samarbete och informationsutbyte med
Amla. Tillsynsmyndigheterna ska enligt artikel 63 samarbeta med och
tillhandahålla Amla alla nödvändiga uppgifter för att Amla ska kunna
fullgöra sitt uppdrag enligt sjätte penningtvättsdirektivet, penningtvättsförordningen och Amla-förordningen. Självreglerande organ omfattas inte
av denna skyldighet. Det närmare samarbetet med Amla regleras i Amlaförordningen.
Svenska tillsynsorgans möjlighet till informationsutbyte
Artikel 67.2 och artikel 68.1 medför inte valmöjligheter för lagstiftaren att
tillåta visst informationsutbyte utan informationsutbyte mellan de aktörer
som framgår av artiklarna ska möjliggöras i nationell rätt (jfr med artikel
57 b i ändringsdirektivet som är valbar). I svensk rätt är utgångspunkten
att en myndighet varken för andra svenska myndigheter, enskilda,
utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer får röja en
uppgift för vilken sekretess gäller (8 kap. 1 och 3 §§ OSL). Det finns dock
sekretessbrytande bestämmelser som innebär att en myndighet under vissa
omständigheter får lämna ut en sekretessbelagd uppgift.
Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan svensk
myndighet om det finns en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller
förordning (10 kap. 28 § OSL). Även utan uppgiftsskyldighet finns
möjlighet för tillsynsmyndigheterna att under vissa omständigheter och
efter en sekretessprövning lämna ut en sekretessbelagd uppgift till en
annan myndighet.
När det gäller utlämnande till enskilda, vilket genom direktivet
aktualiseras i förhållande till Advokatsamfundet och andra medlemsstaters
självreglerande organ, behöver det finnas en sekretessbrytande
bestämmelse i OSL eller i lag eller förordning som OSL hänvisar till
(8 kap. 1 § OSL).
I förhållande till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig
organisation får uppgifter som omfattas av sekretess lämnas om
utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning,
eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk
myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står
klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den
utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 §
OSL).
Eftersom sjätte penningtvättsdirektivet reglerar att viss information ska
kunna lämnas till såväl nationella myndigheter, enskilda i form av
nationella och utländska självreglerande organ och till utländska
myndigheter bedömer promemorian att det bör möjliggöras genom
författningsreglerade uppgiftsskyldigheter.
Avseende exempelvis verksamheter under Finansinspektionens tillsyn
har det i de relevanta rörelselagarna införts bestämmelser om
internationellt samarbete och informationsutbyte (se exempelvis 13 kap.
6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Genom dessa
bestämmelser har Finansinspektionen en skyldighet att, i den utsträckning
som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin
tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med en rad
myndigheter. I linje med promemorians förslag om överflyttning av
bestämmelser som reglerar åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism till den nya penningtvättslagen bör motsvarande bestämmelser
om samarbete och informationsutbyte som ska gälla inom ramen för
tillsynsverksamheten
på
penningtvättsområdet
införas
för
tillsynsmyndigheterna i penningtvättslagen.
Även för Advokatsamfundet innebär artikel 67.2 och 68.1 att samfundet
utan hinder av tystnadsplikt ska kunna utbyta information med de aktörer
som anges i dessa artiklar. Promemorian föreslår därför att även
Advokatsamfundet ska omfattas av bestämmelser i penningtvättslagen om
informationsutbyte. Ett uppgiftslämnande som sker i enlighet med särskild
föreskrift i lag eller förordning är inte obehörigt och strider därmed inte
mot tystnadsplikten.
Promemorian föreslår därför att det införs bestämmelser om
informationsutbyte i penningtvättslagen på så vis att respektive
tillsynsorgan och övervakningsmyndigheten, i den utsträckning som följer
av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet
ska respektive får samarbeta och utbyta information med de aktörer som
anges i artikel 67.2 och 68.1. Det bör framgå att informationsutbyte med
de aktörer som anges i artikel 68.1 dock inte ska omfatta sådana fall som
omfattas av artikel 70.2 i penningtvättsförordningen.
Genom sådana bestämmelser tillåts att myndigheterna till andra
nationella och utländska myndigheter, med angivna undantag, lämnar
uppgifter som omfattas av sekretess (8 kap. 1 och 3 §§ OSL). För
Advokatsamfundets del innebär det att uppgiftslämnande enligt
bestämmelsen inte är obehörigt.
I förhållande till enskilda behöver bestämmelserna, som konstaterats
ovan, för myndigheternas del kompletteras med sekretessbrytande
bestämmelse. Promemorian konstaterar härvid att 10 kap. 2 § OSL, som
anger att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en enskild om det
är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin
verksamhet,
ska
tillämpas
restriktivt.
Eftersom
sjätte
penningtvättsdirektivet reglerar att tillsynsmyndigheterna ska kunna
lämna viss information till enskilda i form av nationella och utländska
självreglerande organ bedömer promemorian att det bör finnas tydligt
lagstöd för uppgiftslämnandet. Inom området för åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism finns sekretessbrytande
bestämmelse i 10 kap. 5 c § OSL till förmån för enskild för uppgift som
lämnas enligt 4 a kap. 3 § penningtvättslagen. Den sekretessbrytande
bestämmelsen innebär att myndigheter inom ramen för bestämmelserna
om samverkan får lämna uppgifter som omfattas av sekretess till
kreditinstitut. Motsvarande lagstöd bör enligt promemorian finnas i
förhållande till självreglerande organ, vilka har motsvarande uppdrag som
tillsynsmyndigheterna. För att samla de sekretessbrytande bestämmelser
som gäller för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
föreslår promemorian att den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap.
5 c § OSL utvidgas till att även gälla sådant uppgiftslämnande till enskilda,
dvs. Advokatsamfundet och andra utländska självreglerande organ, som
följer
av
kraven
på
informationsutbyte
enligt
sjätte
penningtvättsdirektivet. Bestämmelsen bör enligt promemorian
genomföras genom en komplettering av 10 kap. 5 c § OSL med
304
opaginerad Kontrollera mot PDF
hänvisning till de nya bestämmelser om uppgiftslämnande till dessa
enskilda som föreslås i denna promemoria.
Användning av uppgifter som omfattas av sekretess och tystnadsplikt
Sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt
organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller
av riksdagen godkänt avtal med en stat eller med en mellanfolklig
organisation om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det
internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om
uppgiften röjs (15 kap. 1 a § OSL). Motsvarande sekretess gäller för
uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett
utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Med
uttrycket bindande EU-rättsakt avses förordningar, direktiv och beslut.
Sekretessbestämmelsen blir därmed tillämplig på en uppgift som
myndigheterna har mottagit på grund av direktivet. Detta innebär att det är
myndigheterna som ska göra en bedömning av vilka konsekvenser ett
röjande skulle kunna antas få för det fortsatta samarbetet (se prop.
2012/13:192 s. 44). Det förhållandet att det uttryckligen anges i direktivet
att uppgifter inte ska vara möjliga att sprida annat än vid vissa specifikt
angivna situationer torde i praktiken innebära att det kan antas att det
internationella samarbetet skulle försämras om myndigheterna använde
uppgifterna i strid med direktivet (jfr prop. 2018/19:150 s. 70).
Om sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller, får de sekretessbrytande
bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 15–27 §§ och 28 § första stycket samma
lag inte tillämpas. Detta innebär att möjligheterna att använda uppgifter
som omfattas av sekretess på annat sätt än vad som anges är starkt
begränsade.
När det gäller informationsutbyte mellan svenska myndigheter, finns
ingen motsvarande bestämmelse men som utgångspunkt får
sekretessbelagd information hos en myndighet inte röjas för andra delar av
samma myndighet om den innehåller självständiga verksamhetsgrenar,
andra nationella eller utländska myndigheter, mellanfolkliga
organisationer eller enskilda (8 kap. 1–3 §§ OSL). För att andra ska få del
av sekretessbelagd information som mottagits krävs att en
sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig. I den mån sådan
bestämmelse finns beror det på att den aktören har ett legitimt behov av att
ta del av informationen och behovet får då anses vara förenligt med sjätte
penningtvättsdirektivets syfte, att bekämpa penningtvätt och finansiering
av terrorism samt att genomföra riktade ekonomiska sanktioner.
Promemorian bedömer att motsvarande även gäller för
Advokatsamfundet genom den föreslagna bestämmelsen om tystnadsplikt
med innebörden att uppgifter som tagits emot i samfundets
tillsynsverksamhet inte obehörigen får röjas. En sådan bestämmelse
innebär att möjligheterna för samfundet att använda uppgifter som
omfattas av tystnadsplikt på annat sätt än vad som följer av samfundets
reglerade tillsynsuppgifter och i samband med administrativa och rättsliga
förfaranden är starkt begränsade. Promemorian bedömer därför att någon
bestämmelse som reglerar i vilka situationer som mottagna uppgifter får
användas inte behöver införas för att genomföra artikel 67.3 och 68.1
andra stycket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Möjlighet att tillåta ytterligare undantag i förhållande till nationella
myndigheter
Artikel 68 innehåller två punkter med nationella valmöjligheter. Medlemsstaterna får enligt artikel 68.2 tillåta att viss information lämnas ut från
tillsynsorganen till andra nationella myndigheter som enligt lag har ansvar
för tillsyn över finansmarknaderna, eller med specifikt ansvar för att
bekämpa eller utreda penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism. De krav i fråga om tystnadsplikt som fastställs i
artikel 67.1 och 67.3 får inte utgöra ett hinder för sådant utlämnande.
Konfidentiell information som utbyts får i dessa fall dock enbart användas
för berörda myndigheters rättsliga uppgifter. Personer med tillgång till
sådan information ska omfattas av krav i fråga om tystnadsplikt som är
åtminstone likvärdiga med dem som avses i artikel 67.1.
Andra nationella myndigheter med ansvar för tillsyn över
finansmarknaderna än Finansinspektionen finns inte. Finansinspektionen
omfattas redan, genom sin roll som tillsynsorgan enligt penningtvättsregelverket, av bestämmelser om informationsutbyte med övriga
tillsynsorgan. När det gäller andra myndigheter med specifikt ansvar för
att bekämpa eller utreda penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism saknas behov av att reglera informationsdelning
för tillsynsorganen med andra myndigheter än vad som redan följer av
andra bestämmelser i direktivet. Svensk rätt tillåter dock
informationsutbyte med behöriga myndigheter i större utsträckning än vad
som krävs enligt direktivet, exempelvis genom bestämmelserna om
samverkan i penningtvättslagen (samverkan behandlas i avsnitt 21.5).
Enligt artikel 68.3 får medlemsstaterna tillåta att viss information som
rör tillsyn över att ansvariga efterlever penningtvättsförordningen lämnas
ut till parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrätter och andra
enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten. Det ska
gälla under följande villkor.
– Enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell rätt att
undersöka eller granska agerandet hos tillsynsorgan eller myndigheter
med ansvar för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.
– Informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det mandat som
avses i punkten a.
– De personer som har tillgång till informationen omfattas enligt
nationell rätt av krav i fråga om tystnadsplikt som minst är likvärdiga
med dem som avses i punkt 1.
– Information som har sitt ursprung i en annan medlemsstat inte får
lämnas ut utan uttryckligt medgivande från det tillsynsorgan som har
lämnat ut den, och endast för de ändamål för vilka det tillsynsorganet
har medgett att den lämnas ut.
306
Medlemsstaterna får också tillåta att information lämnas ut till tillfälliga
undersökningskommittéer som Europaparlamentet har tillsatt i enlighet
med artikel 226 i EUF-fördraget och artikel 2 i Europaparlamentets, rådets
och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG, om detta
utlämnande är nödvändigt för dessa kommittéers verksamhet.
Enligt svensk rätt hindrar sekretess inte att en uppgift lämnas till en
myndighet, om uppgiften behövs där för tillsyn över eller revision hos den
opaginerad Kontrollera mot PDF
myndighet där uppgiften förekommer. Sekretessen förs i dessa fall över
till den myndigheten (10 kap. 17 § och 11 kap. 1 § OSL). Vid
genomförandet av ändringsdirektivets motsvarande bestämmelse i det
nuvarande direktivet ansåg regeringen att det saknades skäl att ytterligare
reglera dessa frågor (prop. 2018/19:150 s. 72). Promemorian ser inte skäl
att nu göra en annan bedömning.
Sammanfattningsvis saknas enligt promemorian skäl att mot bakgrund
av artikel 68.2 och 68.3 införa ytterligare möjligheter till
informationsutbyte.
8.8.2
Undantag för samarbete med tredjeländer
Promemorians bedömning
Förutsättningarna för tillsynsorganen att ingå samarbetsavtal för
samarbete och utbyte av konfidentiell information med motsvarande
tillsynsorgan i tredjeländer bör regleras på lägre nivå än lag.
En skyldighet för tillsynsorganen att anmäla eventuella ingångna
avtal till Amla inom en månad från undertecknandet bör regleras på
lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Alla tillsynsorgan ska ha möjlighet att ingå samarbetsavtal för samarbete
och utbyte av konfidentiell information med sina motsvarigheter i
tredjeländer. Samarbetsavtalen ska vara i överensstämmelse med
tillämpliga regler om dataskydd och ingås på ömsesidig grund och
omfattas av en garanti om krav i fråga om tystnadsplikt som är åtminstone
likvärdig med den som avses i artikel 67.1. Konfidentiell information som
utbyts i enlighet med dessa samarbetsavtal ska endast användas för
utförandet av dessa myndigheters tillsynsuppdrag. Om informationen som
utbyts har sitt ursprung i en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan
uttryckligt medgivande från det tillsynsorgan som har delat med sig av den
och, i tillämpliga fall, endast för de ändamål för vilka det tillsynsorganet
har medgett att den lämnas ut (artikel 51.1).
Regleringen utvidgar vad som gällt sedan genomförandet av femte
penningtvättsdirektivet för behöriga myndigheter som utövar tillsyn över
kreditinstitut och finansiella institut till att gälla alla tillsynsorgan. Även
om användningsbegränsningen i direktivstexten hänvisar till
myndigheternas tillsynsuppdrag framgår enligt promemorian av artikeln i
övrigt att tillsynsorganen, dvs. även självreglerande organ, ska kunna ingå
samarbetsavtal med sina motsvarigheter i tredje länder.
Regeringen kan bemyndiga förvaltningsmyndigheter att ingå en
internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte
kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (10 kap. 2 §
regeringsformen). För Finansinspektionens del har så skett i exempelvis
6 § punkt 3 förordningen med instruktion för Finansinspektionen.
Promemorian bedömer att möjligheten för tillsynsmyndigheterna att ingå
samarbetsavtal med sina motsvarigheter i tredjeländer i enlighet med
artikel 51 på motsvarande sätt bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå
än lag och att det inte krävs någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
Advokatsamfundets möjlighet att ingå samarbetsavtal med andra organ
kräver inte ett bemyndigande. Däremot finns det anledning att genom
reglering medge för Advokatsamfundet att inom ramen för ett sådant
samarbetsavtal lämna ut uppgifter som annars omfattas av tystnadsplikt.
Promemorian bedömer att även sådan reglering bör genomföras på lägre
nivå än lag.
När det gäller kraven på tystnadsplikt och utbyte av information som har
sitt ursprung i en annan medlemsstat kan konstateras att sekretess gäller
enligt 15 kap. 1 a § OSL hos tillsynsmyndigheterna för uppgifter som de
fått från ett utländskt organ på grund av sjätte penningtvättsdirektivet, om
det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete
som avses i direktivet försämras om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess
gäller även för uppgift som en tillsynsmyndighet hämtar in i syfte att
överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med sjätte
penningtvättsdirektivet.
Sekretessbestämmelsen innebär att det är tillsynsmyndigheterna som
ska göra en bedömning av vilka konsekvenser ett röjande skulle kunna
antas få för det fortsatta samarbetet. Det förhållandet att det uttryckligen
anges i direktivet att information som utbytts i enlighet med dessa
samarbetsavtal endast ska användas för utförande av dessa myndigheters
tillsynsuppdrag och att information som har sitt ursprung i en annan
medlemsstat inte får lämnas ut utan uttryckligt medgivande från den
medlemsstatens tillsynsorgan torde i praktiken innebära att det kan antas
att det internationella samarbetet skulle försämras om tillsynsmyndigheterna använde uppgifterna i strid med direktivet.
Om sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL gäller, får de sekretessbrytande
bestämmelserna i 10 kap. 5 c §, 15–27 §§ och 28 § första stycket samma
lag inte tillämpas. Detta innebär att möjligheterna att använda uppgifter
som omfattas av sekretess på annat sätt än vad som anges är starkt
begränsade.
Tillsynsorganen är skyldiga att anmäla ingångna avtal till Amla inom en
månad från undertecknandet (artikel 51.3). Denna anmälningsskyldighet
bör enligt promemorian regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Amla ska vara behjälplig med bedömningen av likvärdigheten av de
krav i fråga om tystnadsplikt som är tillämpliga på motsvarigheten i
tredjelandet (artikel 51.2) och ska även utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande som ska antas av kommissionen (artikel
51.4). Dessa förslag till tekniska standarder ska ange den mall som ska
användas för det ingående av samarbetsavtal som avses i första punkten.
Detta är riktat till Amla och kommissionen och medför inga lagstiftningsåtgärder.
308
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.9
Samarbete och samordning
8.9.1
Tillsynsorganen ska vara samordnade
Promemorians bedömning
Det bör på lägre nivå än lag regleras att länsstyrelserna ska samordna
sin tillsynsverksamhet i syfte att säkerställa konsekvent och effektiv
tillsyn över de kategorier av ansvariga enheter som står under deras
tillsyn. I övrigt tillgodoses direktivets krav på samordning av gällande
rätt.
Skälen för promemorians bedömning
Länsstyrelserna utövar tillsyn över samma kategorier av ansvariga enheter,
men inom olika geografiska områden. När så är fallet finns ett nytt krav i
artikel 37.4 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet på att
medlemsstaten ska säkerställa att tillsynen över ansvariga enheter utövas
på ett konsekvent och effektivt sätt inom hela sektorn. För detta ändamål
ska medlemsstaten utse ett ledande tillsynsorgan eller inrätta en
samordningsmekanism.
För svenska myndigheter finns ett generellt krav på samverkan med
andra myndigheter som innebär att en myndighet inom sitt
verksamhetsområde ska samverka med andra myndigheter och genom
detta verka för att ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och
för staten som helhet (8 § förvaltningslagen och 6 § andra stycket
myndighetsförordningen). Regleringen bör ses som ett uttryck för intresset
av att förvaltningen är effektiv och det har ansetts som mycket väsentligt
att myndigheterna strävar efter att uppnå samstämmighet och konsekvens
(prop. 1985/86:80 s. 23). Formerna för samverkan kan vara av många olika
slag och variera med hänsyn till ändamålet. Räckvidden begränsas dock
genom att den endast gäller inom ramen för myndighetens
verksamhetsområde och det ligger i princip alltid på den myndighet som
får en begäran om att bistå någon annan myndighet att själv avgöra i vilken
utsträckning som den egna arbetssituationen ger utrymme för att resurser
avsätts (jfr prop. 1985/86:80 s. 23).
Länsstyrelserna i Skåne, Västra Götalands och Stockholms län har redan
ett nära samarbete med varandra genom bl.a. samverkansgrupper och
gemensamma styrdokument inom ramen för aktuellt tillsynsuppdrag.
Utifrån detta bedömer promemorian att den samordning som föreskrivs i
penningtvättsdirektivet fortsatt bör ordnas genom samordning och att det
saknas skäl för att utse ett ledande tillsynsorgan bland länsstyrelserna.
Promemorian bedömer vidare att kraven på samordning i artikel 37.4
första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet i hög utsträckning tillgodoses
genom de generella kraven på samverkan som följer av gällande rätt. Mot
bakgrund av de begränsningar som trots allt finns av gällande krav på
samverkan och det krav på löpande samordning som följer av direktivet,
bedömer promemorian att det bör regleras att länsstyrelserna ska samordna
sin tillsynsverksamhet i syfte att säkerställa konsekvent och effektiv tillsyn
över de kategorier av ansvariga enheter som står under deras tillsyn.
Promemorian bedömer att detta bör regleras på lägre nivå än lag och att
opaginerad Kontrollera mot PDF
sådana föreskrifter faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Kravet på samordning genom en samordningsmekanism gäller även för
samtliga tillsynsorgan för att säkerställa att ansvariga enheter omfattas av
effektiv tillsyn av högsta standard (artikel 37.4 andra stycket). I denna
mekanism är det, om tillsyn anförtrotts ett självreglerande organ, det
självreglerande organets övervakningsmyndighet som ska ingå i
mekanismen. I de fall tillsynen över en kategori av ansvariga enheter utförs
av flera tillsynsorgan är det vidare tillräckligt att det ledande
tillsynsorganet eller en företrädare för dessa tillsynsorgan ingår i
mekanismen.
Detta krav på samordning tillgodoses enligt promemorian genom den
redan befintliga samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism. Samordningsfunktionen består av representanter
för samtliga tillsynsmyndigheter och vissa andra myndigheter, bl.a.
brottsbekämpande myndigheter, och Advokatsamfundet får delta i arbetet
(3 § förordningen om en samordningsfunktion för åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism). Samordningsfunktionen ska
bl.a. löpande identifiera, kartlägga och analysera risker och metoder för
penningtvätt och finansiering av terrorism, ge användbar information till
ansvariga enheter och främja erfarenhetsutbyte och kunskapsöverföring
samt vid behov identifiera brister (4 § samma förordning). En annan
befintlig
samordningsmekanism
som
finns
att
tillgå
för
tillsynsmyndigheterna och övervakningsmyndigheten (som är en utav
tillsynsmyndigheterna) är bestämmelserna om samverkan i penningtvättslagen.
8.9.2
Tillsynsorganen ska samarbeta med varandra
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets allmänna princip om tillsynsorganens
samarbete med varandra tillgodoses av gällande rätt och av
promemorian föreslagna bestämmelser om att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
varandra.
Skälen för promemorians bedömning
310
I skäl 90 till sjätte penningtvättsdirektivet anges att samarbete mellan de
nationella tillsynsorganen är viktigt för att säkerställa ett enhetligt
tillvägagångssätt i fråga om tillsyn i hela unionen. För att detta samarbete
ska vara verkningsfullt måste det användas så mycket det går oavsett hur
de olika tillsynsorganen är beskaffade och vilken ställning de har. I linje
med dessa skäl framgår det av artikel 44 i sjätte penningtvättsdirektivet att
medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsorganen i största möjliga
utsträckning samarbetar med varandra, oavsett deras respektive karaktär
eller ställning. Samarbetet kan innefatta utförandet, inom ramen för det
anmodade tillsynsorganet, av utredningar på ett anmodande tillsynsorgans
opaginerad Kontrollera mot PDF
vägnar, och det påföljande utbytet av information som erhållits genom
sådana utredningar, eller underlättandet av utförandet av sådana
utredningar av det anmodande tillsynsorganet.
Som konstaterats i föregående avsnitt finns för svenska myndigheter ett
generellt krav på samverkan med andra myndigheter som innebär att en
myndighet inom sitt verksamhetsområde ska samverka med andra
myndigheter och genom detta verka för att ta till vara de fördelar som kan
vinnas för enskilda och för staten som helhet (8 § förvaltningslagen och
6 § andra stycket myndighetsförordningen). Regleringen bör ses som ett
uttryck för intresset av att förvaltningen är effektiv och det har ansetts som
mycket väsentligt att myndigheterna strävar efter att uppnå
samstämmighet och konsekvens (prop. 1985/86:80 s. 23).
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
sekretessbrytande bestämmelser i penningtvättslagen som anger att
tillsynsorganen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta
information med varandra. Det föreslås också att sekretessbrytande
bestämmelser införs i OSL som medför att myndigheterna kan lämna
sekretessreglerade uppgifter till Advokatsamfundet. Den allmänna
principen om tillsynsorganens samarbete med varandra som följer av
artikel 44 omfattas även av de föreslagna bestämmelserna.
Sammanfattningsvis bedömer promemorian att sjätte penningtvättsdirektivets princip om tillsynsorganens samarbete med varandra
tillgodoses av gällande rätt och föreslagna bestämmelser.
8.10
Tillsyn vid gränsöverskridande förhållanden
8.10.1
Informationslämnande vid gränsöverskridande
verksamhet
Promemorians bedömning
I promemorian föreslås bestämmelser om att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra länder inom EES. Bestämmelserna omfattar sjätte
penningtvättsdirektivets krav på tillsynsorganens informationslämnande när ansvariga enheter avser att bedriva eller bedriver
gränsöverskridande verksamhet.
Skälen för promemorians bedömning
Av penningtvättsförordningen följer att ansvariga enheter som för första
gången vill bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium ska
göra en anmälan till sina hemmedlemsstaters tillsynsorgan om detta.
Anmälan ska göras så snart som den ansvariga enheten vidtar åtgärder för
att bedriva denna verksamhet och, när det gäller etableringar, åtminstone
tre månader innan den verksamheten inleds. När verksamheten inleds i den
andra medlemsstaten ska ansvariga enheter omedelbart anmäla detta till
sina hemmedlemstaters tillsynsorgan. Det sagda gäller inte för ansvariga
enheter som omfattas av särskilda anmälningsförfaranden för utövande av
etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster enligt andra
unionsrättsakter eller om den ansvariga enheten omfattas av särskilda
tillståndskrav för att bedriva verksamhet på den andra medlemsstatens
territorium (artikel 8.1 i penningtvättsförordningen). Minst en månad
innan en ändring görs av den information som meddelats ska ansvariga
enheter meddela tillsynsorganen i hemmedlemsstaten (artikel 8.2 i
penningtvättsförordningen).
Med koppling till denna anmälningsplikt för vissa ansvariga enheter
innehåller sjätte penningtvättsdirektivet en ny regel om att tillsynsorganen
i hemmedlemsstaten, när de tagit emot en sådan anmälan, så snart som
möjligt och senast inom tre månader från mottagandet ska informera
tillsynsorganen i värdmedlemsstaten om den verksamhet som den
ansvariga enheten avser att bedriva i värdmedlemsstaten. Eventuella
senare ändringar som anmäls till tillsynsorganen i hemmedlemsstaten ska
anmälas till tillsynsorgan i värdmedlemsstaten så snart som möjligt och
senast inom en månad från mottagandet (artikel 45.1).
Tillsynsorgan i hemmedlemsstaten ska även till värdmedlemsstatens
tillsynsorgan dela med sig av sådan information om den faktiska
verksamhet som bedrivs av den ansvariga enheten på värdmedlemsstatens
territorium som de får del av i samband med sin tillsynsverksamhet. Den
information som ska lämnas ska omfatta sådan information som de
ansvariga enheterna lämnat som svar på tillsynsfrågeformulär och all
relevant information med anknytning till den verksamhet som bedrivs i
värdmedlemsstaten. Informationen ska lämnas minst en gång per år. Om
informationen lämnas i aggregerad form ska tillsynsorganen i
hemmedlemsstaten snabbt kunna besvara varje begäran om ytterligare
information från tillsynsorganen i värdmedlemsstaten. Anmälan från en
ansvarig enhet om att verksamhet inletts i värdmedlemsstaten ska dock
lämnas till värdmedlemsstatens tillsynsorgan omedelbart efter att
hemmedlemsstatens tillsynsorgan mottagit anmälan (artikel 45.2).
Vissa svenska ansvariga enheter som avser att bedriva verksamhet i en
annan medlemsstat ska alltså underrätta sitt tillsynsorgan om detta. När
sådan underrättelse lämnats ska det aktuella tillsynsorganet inom viss tid
vidarebefordra informationen till sina utländska motsvarigheter. Någon
motsvarande bestämmelse finns inte i tidigare direktiv. Till följd av annan
EU-reglering finns dock liknande bestämmelser för vissa ansvariga
enheter och Finansinspektionen i de finansmarknadsrättsliga
rörelselagarna (exempelvis 5 kap. bank- och finansieringsrörelselagen).
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
sekretessbrytande bestämmelser i penningtvättslagen som anger att
tillsynsorganen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta
information med tillsynsorgan i andra stater inom EES. De krav på
tillsynsorganen att tillhandahålla information om gränsöverskridande
verksamhet som följer av artikel 45 omfattas av den föreslagna
bestämmelsen. Promemorian bedömer därmed att sjätte penningtvättsdirektivets krav på tillsynsorganen i denna del tillgodoses genom angiven
föreslagen bestämmelse.
312
opaginerad Kontrollera mot PDF
8.10.2
Samarbete vid tillsyn av kreditinstituts och
finansiella instituts gränsöverskridande
verksamhet
Promemorians förslag
Finansinspektionen ska kunna be Amla om hjälp att lösa meningsskiljaktigheter vid tillsynssamarbeten som gäller kreditinstitut och
finansiella institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet.
Promemorians bedömning
I promemorian föreslås bestämmelser om att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra länder inom EES. Bestämmelserna omfattar sjätte
penningtvättsdirektivets krav på samarbete och informationsutbyte
mellan tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella institut och
tillsynsorgan i andra länder inom EES vid tillsyn över kreditinstitut och
finansiella institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Tillsynssamarbete när ansvaret för tillsynen delas mellan hem- och
värdlandets tillsynsorgan
Artikel 47 i sjätte penningtvättsdirektivet reglerar samarbetet mellan hemoch värdmedlemsstaternas finansiella tillsynsorgan när det gäller tillsyn
över kreditinstitut och finansiella institut som inte ingår i koncerner som
bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt artiklarna 37.1 och 38.1
och när tillsynskollegier inte är inrättade. Angående tillsynssamarbete
gällande koncerner och inom tillsynskollegier, se efterföljande avsnitt.
Om kreditinstitut och finansiella institut som inte ingår i en koncern
bedriver gränsöverskridande verksamhet och tillsynen delas mellan
tillsynsorganen i hem- och värdmedlemsstaterna ska dessa tillsynsorgan i
största möjliga utsträckning samarbeta med varandra och bistå varandra
vid utövandet av tillsynen (artikel 47.1 första stycket).
Tillsynsorganen ska ge varandra alla uppgifter de behöver för att utföra
sina tillsynsuppdrag, oavsett om det sker på begäran eller på eget initiativ.
Detta omfattar beskrivning av rättsliga strukturer och styrnings- och
organisationsstrukturer, relevant information om verkliga huvudmän och
företagsledning och information om kundkännedom, om denna
information är nödvändig för utförandet av tillsynsuppdraget. Det omfattar
även att informera varandra om det finns negativa utvecklingar när det
gäller den ansvariga enheten, dess etableringar eller typer av infrastruktur
som allvarligt skulle kunna påverka enhetens efterlevnad av tillämpliga
krav och om administrativa åtgärder, inklusive sanktionsavgifter, som
tillsynsorgan avser att ålägga. Tillsynsorganen ska också inom ramen för
sina befogenheter kunna utföra utredningar på ett anmodande
tillsynsorgans vägnar och dela med sig av uppgifter som inhämtats genom
opaginerad Kontrollera mot PDF
sådana utredningar eller underlätta utförandet av sådana utredningar av det
anmodande tillsynsorganet (artikel 47.1 andra stycket).
Det sagda ska också tillämpas på ansvariga enheter som är etablerade i
en enda medlemsstat och som bedriver verksamhet inom ramen för
friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat utan någon
infrastruktur där, om verksamheten i den andra medlemsstaten på grund
av ett överordnat allmänintresse omfattas av särskilda tillståndskrav och
tillsynen av verksamheten därmed i enlighet med artikel 37.1 andra stycket
utövas av tillsynsorganen i den medlemsstaten (artikel 47.1 tredje stycket).
Promemorian konstaterar att regleringen skulle kunna tolkas som att den
även gäller andra ansvariga enheter än kreditinstitut och finansiella
institut, såsom exempelvis tillhandahållare av speltjänster. Av första
stycket framgår dock att regleringen gäller kreditinstitut och finansiella
institut och kommissionen har också uttryckt att artikel 47 endast reglerar
kreditinstitut och finansiella institut.
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen som anger att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i
sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra länder inom EES. De krav på samarbete och
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och
finansiella institut och tillsynsorgan i andra länder inom EES som följer
av artikel 47.1 i direktivet omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Promemorian bedömer att sjätte penningtvättsdirektivets krav på
samarbete i denna del tillgodoses därigenom.
Tillsynssamarbete när hemlandets tillsynsorgan ansvarar för tillsynen av
utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer
av kryptotillgångstjänster
314
Om tillsynsorganet i en värdmedlemsstat i enlighet med artikel 38.2 avstått
från att utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs av utgivare av
elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av
kryptotillgångstjänster, finns bara ett tillsynsorgan för dessa ansvariga
enheter. I artikel 47.2 finns regler för att säkerställa att tillsynsorganet i
värdmedlemsstaten fortfarande har krav på sig att bistå
hemmedlemsstatens tillsynsorgan.
Tillsynsorganet i hemmedlemsstaten ska i dessa situationer regelbundet
informera tillsynsorganet i värdmedlemsstaten om de åtgärder som
vidtagits inom den ansvariga enheten och om den enhetens efterlevnad av
tillämpliga krav, inbegripet dem som gäller i värdmedlemsstaten. Om
allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser identifieras, ska
tillsynsorganet i hemmedlemsstaten snabbt informera tillsynsorganet i
värdmedlemsstaten om dessa överträdelser och om eventuella
administrativa åtgärder, inklusive sanktionsavgifter, som de avser att
ålägga (artikel 47.2 första stycket).
Tillsynsorganet i värdmedlemsstaten ska tillhandahålla hjälp till
hemmedlemsstatens tillsynsorgan för att säkerställa verifieringen av den
ansvariga enhetens efterlevnad av rättsliga krav. Tillsynsorganet i
värdmedlemsstaten ska informera tillsynsorganet i hemmedlemsstaten om
eventuella allvarliga tvivel om den ansvariga enhetens efterlevnad av
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillämpliga karv och dela med sig av all information de innehar i detta
avseende (artikel 47.2 andra stycket).
Det sagda ska också tillämpas på utgivare av elektroniska pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster som är
etablerade i en enda medlemsstat och som bedriver verksamhet inom
ramen för friheten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat utan
någon infrastruktur där, utom i de fall verksamheten i den andra
medlemsstaten på grund av ett överordnat allmänintresse omfattas av
särskilda tillståndskrav och tillsynen av verksamheten därmed i enlighet
med artikel 37.1 andra stycket utövas av tillsynsorganen i den
medlemsstaten (artikel 47.2 tredje stycket). I det senare nämnda fallet är
tillsynen över den ansvariga enhetens verksamhet delad mellan
tillsynsorganen.
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen som anger att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i
sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra länder inom EES. De krav på samarbete och
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och
finansiella institut och tillsynsorgan i andra länder inom EES som följer
av artikel 47.2 i direktivet omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Promemorian bedömer därmed att sjätte penningtvättsdirektivets krav på
Finansinspektionens samarbete i denna del tillgodoses genom angiven
föreslagen bestämmelse.
Hänskjutande av fråga till Amla
Liksom vid gränsöverskridande tillsyn över ansvariga enheter som ingår i
koncerner kan tillsynsorganen vid tillsynssamarbete vid övrig
gränsöverskridande verksamhet vända sig till Amla som, i enlighet med
bestämmelser i Amla-förordningen, kan vidta åtgärder. De situationer som
omfattas är om ett tillsynsorgan inte har lämnat vissa uppgifter de har
skyldighet att lämna, om en begäran om samarbete har avslagits eller inte
lett till åtgärder inom rimlig tid, och om det råder oenighet på grundval av
objektiva skäl om identifierade överträdelser och om de åtgärder som ska
tillämpas på enheten för att avhjälpa överträdelserna (artikel 47.3).
Möjligheten för Finansinspektionen att i dessa situationer kunna vända
sig till Amla för tvistelösning bör regleras. Promemorian föreslår att
sådana bestämmelser genomförs i penningtvättslagen.
8.10.3
Samarbete vid tillsyn av gränsöverskridande
koncerner och vissa andra strukturer
Promemorians förslag
Vid tillsyn över en ansvarig enhet som är moderbolag i en koncern,
omfattar tillsynen genomförandet av koncernens riktlinjer, förfaranden
och kontroller.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tillsynsmyndigheterna ska kunna be Amla om hjälp att lösa
meningsskiljaktigheter vid tillsynssamarbeten som gäller gränsöverskridande koncerner.
Promemorians bedömning
I promemorian föreslås bestämmelser om att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra länder inom EES och Amla. Bestämmelserna
omfattar sjätte penningtvättsdirektivets krav på tillsynsorganens
samarbete och informationsutbyte med tillsynsorgan i andra länder
inom EES och Amla vid tillsyn av gränsöverskridande koncerner och
strukturer för vilka koncernomfattande krav gäller samt när tredjelands
rätt inte tillåter genomförande av de riktlinjer, förfaranden och
kontroller som krävs enligt penningtvättsförordningen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Koncerner som omfattar kreditinstitut och finansiella institut
316
Om kreditinstitut och finansiella institut ingår i en koncern ska de
finansiella tillsynsorganen i hem- och värdmedlemsstaten i största möjliga
utsträckning kunna samarbeta med varandra, oavsett deras karaktär och
ställning, för att säkerställa en lämplig och effektiv tillsyn. De ska också
samarbeta med Amla när Amla agerar som tillsynsorgan (artikel 46.1).
Skyldigheten att samarbeta med Amla är ny men skyldigheten för
finansiella tillsynsmyndigheter att samarbeta med varandra gäller sedan
tidigare (artikel 48.4 i det nuvarande direktivet). Definitionen av koncern
följer reglerna för redovisning. Om en ansvarig enhet inte har dotterföretag
i en annan medlemsstat utan endast filialer är det inte en koncern. En
koncern existerar endast om det finns ett moderföretag och minst ett
dotterföretag.
Hemmedlemsstatens finansiella tillsynsorgan ska, i de fall Amla inte
utövar tillsyn, utöva tillsyn över det effektiva genomförandet av
koncernens riktlinjer, rutiner och kontroller som gäller enligt
penningtvättsförordningen. Värdmedlemsstatens finansiella tillsynsorgan
ska utöva tillsyn över efterlevnaden av penningtvättsförordningen och
TFR-förordningen hos de etableringar som finns på deras territorium
(artikel 46.2). Promemorian konstaterar att dessa krav inte är nya och att
de även får anses följa av artikel 37. Att hemmedlemsstatens tillsynsorgans
tillsynsuppdrag omfattar att utöva tillsyn över genomförandet av
koncernomfattande krav följer även av att kraven på moderföretaget enligt
penningtvättsförordningen omfattar att säkerställa genomförandet av
dessa krav. I linje med ambitionen med sjätte penningtvättsdirektivet om
förtydliganden av tillsynsorganens uppgifter bedömer promemorian dock
att det bör framgå av föreskrifter att tillsynen, om en ansvarig enhet är
moderföretag i en koncern, omfattar tillsyn av genomförandet av
koncernens riktlinjer, förfaranden och kontroller. Promemorian föreslår att
en sådan bestämmelse ska tas in i penningtvättslagen.
I direktivet specificeras samarbetsmekanismerna mellan de finansiella
tillsynsorganen i hem- och värdmedlemsstaterna vid tillsyn av koncerner i
opaginerad Kontrollera mot PDF
de fall där tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism inte är inrättade (artikel 46.3). Det specificeras
att de finansiella tillsynsorganen ska ge varandra alla uppgifter de behöver
för att utföra sina tillsynsuppdrag, oavsett om det sker på begäran eller på
eget initiativ. Det gäller i synnerhet alla uppgifter som på ett betydande
sätt kan påverka bedömningen av exponeringen för inneboende och
kvarstående risk i ett kreditinstitut eller finansiellt institut i en annan
medlemsstat. Detta omfattar beskrivning av koncernens struktur i olika
avseenden, relevant information om verkliga huvudmän och
företagsledning, riktlinjer, förfaranden och kontroller inom koncernen,
information om kundkännedom, om det finns negativa utvecklingar i
moderbolag, dotterbolag eller filial som allvarligt skulle kunna påverka
andra delar av koncernen, och administrativa åtgärder, inklusive
sanktionsavgifter som finansiella tillsynsorgan avser att ålägga.
Tillsynsorganen ska också kunna utföra utredningar på ett anmodande
tillsynsorgans vägnar och dela med sig av uppgifter som inhämtats genom
sådana utredningar eller underlätta utförandet av sådana utredningar av det
anmodande tillsynsorganet.
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen som anger att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i
sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra länder inom EES och Amla.
De krav på samarbete och informationsutbyte med andra medlemsstaters
finansiella tillsynsorgan och Amla vid tillsyn av koncerner som följer av
artikel 46.1–3 i direktivet omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Promemorian bedömer därmed att sjätte penningtvättsdirektivets krav på
samarbete mellan tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella
institut och andra tillsynsorgan i denna del tillgodoses genom angiven
föreslagen bestämmelse.
Av artikel 46.4 framgår vidare att Amla ska föreslå och att
kommissionen ges befogenhet att komplettera med tekniska standarder för
tillsyn som ska beskriva hem- och värdmedlemsstaternas tillsynsorgans
respektive uppgifter och formerna för samarbetet mellan dem. Detta riktar
sig till Amla och kommissionen och föranleder därför inga
författningsåtgärder. Promemorian konstaterar dock att det därmed också
saknas skäl att närmare gå in på dessa frågor inom ramen för denna
produkt.
Koncerner som omfattar ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn
Reglerna i artikel 46 ska även tillämpas på tillsyn av koncerner som består
av ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn (artikel 46.6 första
stycket).
Endast advokat får vara bolagsman i advokatverksamhet som drivs i
bolagsform om inte Advokatsamfundets styrelse medger undantag (8 kap.
4 § rättegångsbalken och 38 § i stadgarna för Sveriges advokatsamfund).
Undantag kan medges för verkställande direktör som inte är advokat under
tiden för dennes anställning. Sådant ägande får endast utgöra mindre än tio
procent av kapitalet och representera mindre än tio procent av röstvärdet.
Även om Advokatsamfundets styrelse har möjlighet att även medge andra
undantag gäller också att advokatverksamhet ska bedrivas på ett sådant
sätt att advokatens oberoende inte äventyras, vilket bl.a. tar sikte på hur
advokatverksamhet får ägas och ledas (regel 7.1 och 7.5.3 i
Advokatsamfundets vägledande regler om god advokatsed). Promemorian
konstaterar därmed att reglerna avseende koncerntillsyn inte blir
tillämpliga för ansvariga enheter under Advokatsamfundets tillsyn utan för
svensk del endast i förhållande till de icke-finansiella
tillsynsmyndigheterna.
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen och OSL som anger att tillsynsorganen
ska respektive medför att de kan, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med tillsynsorgan i andra stater inom EES och Amla.
De krav på tillsynsmyndigheternas samarbete och informationsutbyte med
andra medlemsstaters tillsynsorgan och Amla vid tillsyn av koncerner som
följer av artikel 46.1–3 och 46.6 omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Promemorian bedömer därmed att sjätte penningtvättsdirektivets krav på
tillsynsmyndigheternas samarbete i denna del tillgodoses genom angiven
föreslagen bestämmelse.
Vissa strukturer som omfattar ansvariga enheter i den icke-finansiella
sektorn
Icke-finansiella tillsynsorgan ska också samarbeta och utbyta information
i fall där ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn ingår i strukturer
med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam
efterlevnadskontroll, inbegripet nätverk och partnerskap. Detta torde
enligt promemorian gälla samma strukturer som i artikel 50.1 andra
stycket anges med hänvisning till artikel 16 i penningtvättsförordningen.
Enligt artikel 16.4 i penningtvättsförordningen ska Amla utarbeta tekniska
standarder där det ska anges under vilka förhållanden de
koncernomfattande kraven gäller för enheter som ingår i sådana strukturer.
Innan närmare ledning kommer från Amla är det svårt att med säkerhet
bedöma vilka strukturer av ansvariga enheter som kan komma att omfattas
och om exempelvis ansvariga enheter under Advokatsamfundets tillsyn
kan komma att anses ingå i sådana gränsöverskridande nätverk eller
partnerskap som avses. När det gäller advokater och advokatbolag får de
endast bedriva närmare samarbete med utländska advokater eller
advokatbyråer efter särskilt tillstånd av Advokatsamfundet (regel 7.7.2 i
Vägledande regler om god advokatsed).
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen som anger att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i
sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra stater inom EES. Detta innebär att även
Advokatsamfundet kan samarbeta och vid behov får dela information utan
hinder av tystnadsplikt. De krav på tillsynsorganens samarbete och
informationsutbyte med andra medlemsstaters tillsynsorgan vid tillsyn av
koncerner som följer av artikel 46.6 tredje stycket i direktivet omfattas av
den föreslagna bestämmelsen. Promemorian bedömer därmed att sjätte
318
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättsdirektivets krav på tillsynsorganens samarbete i denna del
tillgodoses genom angiven föreslagen bestämmelse.
Hänskjutande av frågor till Amla
Penningtvättsdirektivet innehåller nya regler om situationer vid tillsyn av
koncerner där tillsynsmyndigheterna kan vända sig till Amla för
tvistelösning (artikel 46.5 och 46.6). Advokatsamfundet behöver inte ges
möjlighet att vända sig till Amla eftersom Advokatsamfundet inte kommer
att utöva gränsöverskridande tillsyn av ansvariga enheter som ingår i
koncerner.
De situationer som omfattas är om tillsynsmyndigheterna vid tillsyn av
koncerner inte har fått information från sin utländska motsvarighet eller
om en begäran om samarbete har avslagits eller inte lett till åtgärd inom
rimlig tid. Det omfattar också situationen att det råder oenighet på
grundval av objektiva skäl om identifierade överträdelser och om de
sanktionsavgifter som ska åläggas eller de administrativa åtgärder som ska
tillämpas på enheten eller koncernen för att avhjälpa överträdelser. I
sådana fall kan Amla vidta åtgärder i enlighet med bestämmelser i Amlaförordningen. Amlas befogenhet att lösa meningsskiljaktigheter framgår
av Amla-förordningen.
Möjligheten för tillsynsmyndigheterna att som en del av det
gränsöverskridande samarbetet kunna vända sig till Amla för tvistelösning
bör regleras. Promemorian föreslår att sådana bestämmelser genomförs i
penningtvättslagen.
Utbyte av information vid genomförande av koncernomfattande krav i
tredjeländer
Enligt artikel 48 ska tillsynsorgan, inklusive Amla, informera varandra om
fall där ett tredjelands rätt inte tillåter genomförandet av de
koncernomfattande riktlinjer, förfaranden och kontroller som krävs enligt
artikel 16 i penningtvättsförordningen. I dessa fall får samordnade åtgärder
vidtas av tillsynsorganen för att finna en lösning. Vid bedömningen ska
tillsynsorganen beakta eventuella rättsliga hinder som kan stå i vägen för
ett korrekt genomförande, inbegripet tystnadsplikt, en otillräcklig nivå av
dataskydd och andra begränsningar för utbyte av information som kan vara
relevant för detta ändamål.
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen som anger att tillsynsorganen, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i
sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra stater inom EES och Amla. De krav på
tillsynsorganen som följer av artikel 48 i direktivet om att informera om
fall där tredjelands rätt inte tillåter genomförande i enlighet med artikel 16
i penningtvättsförordningen omfattas av den föreslagna bestämmelsen.
Promemorian bedömer därmed att sjätte penningtvättsdirektivets krav på
tillsynsorganens samarbete och informationsutbyte i denna del tillgodoses
genom angiven föreslagen bestämmelse.
8.10.4
Tillsynskollegier för bekämpning av penningtvätt
och finansiering av terrorism
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet få
samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter inom
EES.
Tillsynsorganen ska kunna be Amla om hjälp att lösa meningsskiljaktigheter som rör samarbetet inom tillsynskollegier.
Promemorians bedömning
Tillsynsorganens skyldigheter respektive möjligheter att delta i
tillsynskollegier bör regleras på lägre nivå än lag.
Tillsynsmyndigheterna bör på lägre nivå än lag bemyndigas att ingå
samarbetsavtal med motsvarande tillsynsorgan i tredjeländer för
samarbete och utbyte av konfidentiell information inom ramen för ett
tillsynskollegium. I förhållande till Advokatsamfundet bör regleras att
samfundet, inom ramen för ett samarbetsavtal med motsvarande
tillsynsorgan i tredjeland, får lämna de uppgifter som behövs för det
tillsynsorganets tillsyn av den struktur som tillsynskollegiet inrättats
för.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Tillsynskollegier i den finansiella sektorn
Av artikel 49 framgår regler för tillsynskollegier i den finansiella sektorn.
Artikeln ska inte tillämpas när Amla agerar som tillsynsorgan (artikel
49.3). I övriga fall ska ett tillsynskollegium inrättas om ett kreditinstitut
eller finansiellt institut, inbegripet koncerner av sådana, har inrättat
etableringar i minst två olika medlemsstater utöver den medlemsstat där
dess huvudkontor ligger eller om ett kreditinstitut eller finansiellt institut i
ett tredje land har inrättat etableringar i minst tre medlemsstater (artikel
49.1 och 49.5). Det är det finansiella tillsynsorgan som ansvarar för
moderföretaget för en koncern eller för kreditinstitutets eller det finansiella
institutets huvudkontor som ansvarar för att inrätta tillsynskollegiet (i det
följande benämnt ansvarigt finansiellt tillsynsorgan).
Medlemsstaterna får också tillåta att tillsynskollegier inrättas i de fall ett
kreditinstitut eller finansiellt institut etablerat inom unionen har inrättat
etableringar i minst två tredjeländer. Finansiella tillsynsorgan får då
anmoda sina motsvarigheter i dessa tredjeländer att inrätta ett sådant
kollegium. De finansiella tillsynsorgan som deltar i kollegiet ska i dessa
fall upprätta ett skriftligt avtal som beskriver villkor och förfaranden för
samarbetet och utbytet av information (artikel 49.8).
Av direktivet följer att de ständiga medlemmarna i tillsynskollegierna
ska bestå av ansvarigt finansiellt tillsynsorgan, finansiella tillsynsorgan
som utövar tillsyn över etableringar i värdmedlemsstater och tillsynsorgan
som utövar tillsyn över infrastrukturer i värdmedlemsstater i enlighet med
320
opaginerad Kontrollera mot PDF
artikel 38 (artikel 49.2). Därutöver får Amla närvara vid mötena som
observatör och under vissa förutsättningar får andra tillsynsorgan,
tillsynsmyndigheter inbegripet ECB, europeiska tillsynsmyndigheter och
finansunderrättelseenheter bjudas in att delta som medlemmar eller
observatörer (artikel 49.6, 49.7 och 49.10–49.12). För att de finansiella
tillsynsorganens motsvarigheter i tredjeländer ska få delta som
observatörer måste bl.a. skriftliga avtal upprättas som beskriver villkor och
förfaranden för samarbetet och utbytet av information.
Verksamheten i kollegierna ska stå i proportion till nivån på de risker
för penningtvätt och finansiering av terrorism som kreditinstitutet, det
finansiella institutet eller koncernen exponeras för och till omfattningen på
dess gränsöverskridande verksamhet (artikel 49.4). Kollegierna ska bl.a.
användas för att utbyta information, erbjuda ömsesidigt bistånd och
samordna metoden för tillsyn av koncernen eller institutet och för att vid
behov vidta lämpliga och proportionella åtgärder för att komma till rätta
med allvarliga överträdelser av penningtvättsförordningen och TFRförordningen (artikel 49.9).
Promemorian konstaterar att reglerna för tillsynskollegier i den
finansiella sektorn inte blir tillämpliga för tillsyn över ansvariga enheter
under Advokatsamfundets tillsyn utan för svensk del endast gäller i
förhållande till tillsynsmyndigheterna.
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen och OSL som anger att tillsynsorganen
ska respektive medför att de kan, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med tillsynsorgan i andra stater inom EES och Amla.
För att även samarbete med sådana observatörer som får bjudas in till ett
tillsynskollegium ska omfattas bör av bestämmelserna även framgå att
tillsynsorganen i samma utsträckning får samarbeta och utbyta
information med andra behöriga myndigheter inom EES.
Promemorian bedömer att skyldigheten för Finansinspektionen att
identifiera när inspektionen är ansvarigt finansiellt tillsynsorgan och i
förekommande fall inrätta eller annars delta i tillsynskollegier i den
finansiella sektorn liksom de övriga tillsynsmyndigheternas möjlighet att
delta i sådana kollegier som följer av artikel 49 bör genomföras på lägre
nivå än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och att det
därmed inte behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
I övrigt bedömer promemorian att den föreslagna bestämmelsen om
tillsynsorganens samarbete och informationsutbyte i den utsträckning som
följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen omfattar det
samarbete som ska kunna genomföras inom tillsynskollegierna.
Närmare information som specificerar de allmänna villkoren för
tillsynskollegiernas funktionssätt, mallen för skriftliga avtal, eventuella
ytterligare åtgärder när kollegierna omfattar ansvariga enheter i den ickefinansiella sektorn och villkor för deltagande av finansiella tillsynsorgan
från tredje länder kommer vidare att framgå av tekniska standarder som
Amla ska utarbeta förslag till och som ska antas av kommissionen (artikel
49.14).
opaginerad Kontrollera mot PDF
När det gäller samarbete med tredjeländer får regeringen ge en
förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell
överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens
eller Utrikesnämndens medverkan (10 kap. 2 § regeringsformen),
exempelvis samarbetsavtal för samarbete och utbyte av konfidentiell
information. Finansinspektionen har bemyndigats att ingå vissa
internationella överenskommelser, bl.a. samarbetsavtal som följer av det
nuvarande direktivet för samarbete och utbyte av konfidentiell information
med motsvarande behöriga myndigheter i tredjeländer (6 § förordningen
med instruktion för Finansinspektionen). Ett bemyndigande som gäller
artikel 49 i sjätte penningtvättsdirektivet bör enligt promemorian även
fortsättningsvis regleras på lägre nivå än lag och kräver inte någon
bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Promemorian bedömer att samarbetet med tredjeländer kan ske inom
ramen för de överenskommelser som Finansinspektionen träffar med stöd
av sitt bemyndigande. Någon allmän regel om informationsutbyte med
tredjeländer har av regeringen i tidigare lagstiftningsärenden inte bedömts
nödvändigt (prop. 2010/11:110 s. 84 och prop. 2006/07:5 s. 349). Det
saknas skäl för promemorian att nu göra någon annan bedömning.
Direktivet innehåller också en regel om att medlemmarna i ett kollegium
får hänskjuta ett ärende till Amla om de är oeniga om de åtgärder som ska
vidtas (artikel 49.13). Rätten att vid behov kunna vända sig till Amla för
tvistelösning bör enligt promemorian regleras. I enlighet med
bedömningarna i förhållande till samarbeten utanför tillsynskollegier
föreslår promemorian att sådana bestämmelser genomförs i
penningtvättslagen.
Tillsynskollegier i den icke-finansiella sektorn
322
Av artikel 50 framgår regler för tillsynskollegier i den icke-finansiella
sektorn. Reglerna följer i stort det som gäller för den finansiella sektorn,
men är valbara och anpassade till den icke-finansiella sektorns
förutsättningar.
Det icke-finansiella tillsynsorgan som ansvarar för moderbolaget för en
koncern av ansvariga enheter i den icke-finansiella sektorn eller för
huvudkontoret för en ansvarig enhet i den icke-finansiella sektorn (i det
följande benämnt ansvarigt tillsynsorgan) ska kunna inrätta särskilda
tillsynkollegier för bekämpning av penningtvätt och finansiering av
terrorism om en ansvarig enhet i den icke-finansiella sektorn eller en grupp
av sådana har inrättat etableringar i minst två olika medlemsstater utöver
den medlemsstat där dess huvudkontor ligger. Detsamma gäller om en
tredjelandsenhet som omfattas av krav på bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism och som inte är ett kreditinstitut eller finansiellt
institut har inrättat etableringar i minst tre medlemsstater (artikel 50.1).
Det angivna ska också tillämpas på strukturer med gemensamt ägande,
gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll, inbegripet
nätverk eller partnerskap, för vilka koncernomfattande krav gäller enligt
artikel 16 i penningtvättsförordningen. Enligt artikel 16.4 i
penningtvättsförordningen ska Amla utarbeta tekniska standarder där det
ska anges under vilka förhållanden de koncernomfattande kraven gäller
för enheter som ingår i sådana strukturer. Det är svårt att med säkerhet
opaginerad Kontrollera mot PDF
bedöma om ansvariga enheter under Advokatsamfundets tillsyn kan
komma att anses ingå i sådana gränsöverskridande nätverk eller
partnerskap som avses. Promemorian konstaterar dock att det mot denna
bakgrund finns skäl att möjliggöra för Advokatsamfundet att, i tillämpliga
fall och i likhet med tillsynsmyndigheterna, omfattas av möjligheten att
delta i tillsynskollegier enligt artikel 50.
Medlemsstaterna får också tillåta att tillsynskollegier inrättas i de fall en
ansvarig enhet i den icke-finansiella sektorn etablerad inom unionen har
inrättat etableringar i minst två tredjeländer. Tillsynsorgan får då anmoda
sina motsvarigheter i dessa tredjeländer att inrätta ett sådant kollegium. De
tillsynsorgan som deltar i kollegiet ska i dessa fall upprätta ett skriftligt
avtal som beskriver villkor och förfaranden för samarbetet och utbytet av
information. Avser tillsynen revisorer, externa revisorer, skatterådgivare,
oberoende jurister, notarier, advokater som avses i artikel 3.3 a och b i
penningtvättsförordningen eller grupper av sådana ska det skriftliga
avtalet också inbegripa förfaranden för att säkerställa att ingen information
som samlas in i enlighet med artikel 21.2 i penningtvättsförordningen
delas, såvida inte andra stycket i artikel 21.2 är tillämpligt (artikel 50.7).
Av direktivet följer att de ständiga medlemmarna i tillsynskollegierna
ska bestå av ansvarigt tillsynsorgan och tillsynsorgan som utövar tillsyn
över etableringar i värdmedlemsstater eller för tillsyn över den ansvariga
enheten i andra medlemsstater i de fall verksamheten på grund av ett
överordnat allmänintresse omfattas av särskilda tillståndskrav och
tillsynen av verksamheten utövas av tillsynsorganen i den medlemsstaten
(artikel 50.1 tredje stycket). Amla får närvara vid mötena som observatör
och under vissa förutsättningar får vissa andra organ bjudas in att delta
som medlemmar eller observatörer (artikel 50.5, 50.6, 50.10 och 50.11).
För att tillsynsorganens motsvarigheter i tredjeländer ska få delta som
observatörer måste bl.a. skriftliga avtal upprättas som beskriver villkor och
förfaranden för samarbetet och utbytet av information.
Direktivet anger vidare att kollegierna kan användas för att utbyta
information, erbjuda ömsesidigt bistånd och samordna metoden för tillsyn
av koncernen eller den ansvariga enheten och för att vid behov vidta
lämpliga och proportionella åtgärder för att komma till rätta med allvarliga
överträdelser av penningtvättsförordningen och TFR-förordningen (artikel
50.8) och förfaranden för de fall det tillsynsorgan som ansvarar för
moderföretaget i en koncern eller för en ansvarig enhets huvudkontor inte
inrättar ett kollegium (artikel 50.2 och 50.3).
Som närmare redovisas i avsnitt 8.8 föreslår promemorian att det införs
bestämmelser i penningtvättslagen och offentlighets- och sekretesslagen
som anger att tillsynsorganen ska respektive medför att de kan, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i
sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
tillsynsorgan i andra stater inom EES och Amla.
Promemorian bedömer att möjligheten för tillsynsorganen att i
förekommande fall inrätta och delta i tillsynskollegier i den ickefinansiella sektorn som följer av artikel 50 bör genomföras på lägre nivå
än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och att det
därmed inte behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I övrigt bedömer promemorian att den föreslagna bestämmelsen om
tillsynsorganens samarbete och informationsutbyte i den utsträckning som
följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen omfattar det
samarbete som ska kunna genomföras inom tillsynskollegierna.
Närmare specificeringar av de allmänna villkoren för
tillsynskollegiernas funktionssätt, mallen för skriftliga avtal, villkor för
deltagande av icke-finansiella tillsynsorgan från tredje länder och
eventuella ytterligare åtgärder som ska genomföras när koncerner omfattar
kreditinstitut eller finansiella institut, kommer vidare att framgå av
tekniska standarder som Amla ska utarbeta förslag till och som ska antas
av kommissionen (artikel 50.13).
När det gäller samarbete med tredjeländer får regeringen ge en
förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller
Utrikesnämndens medverkan (10 kap. 2 § regeringsformen). Promemorian
bedömer att tillsynsmyndigheterna bör få bemyndiganden som omfattar
överenskommelser enligt 50 i sjätte penningtvättsdirektivet. Promemorian
bedömer att detta bör regleras på lägre nivå än lag och att det inte kräver
någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen. Samarbetet med
tredjeländer bedöms kunna ske inom ramen för de överenskommelser som
tillsynsmyndigheterna träffar med stöd av sitt bemyndigande. Någon
allmän regel om informationsutbyte med tredjeländer har av regeringen i
tidigare lagstiftningsärenden inte bedömts nödvändigt (prop. 2010/11:110
s. 84 och prop. 2006/07:5 s. 349). Det saknas skäl för promemorian att nu
göra någon annan bedömning.
I förhållande till Advokatsamfundet bör på lägre nivå än lag regleras att
samfundet, inom ramen för ett samarbetsavtal med motsvarande
tillsynsorgan i tredjeland som följer av artikel 50, får lämna de uppgifter
som behövs för det tillsynsorganets tillsyn av den struktur som
tillsynskollegiet inrättats för.
Även medlemmarna i ett kollegium i den icke-finansiella sektorn får
hänskjuta ett ärende till Amla om de är oeniga om de åtgärder som ska
vidtas (artikel 50.12). Rätten att vid behov kunna vända sig till Amla för
tvistelösning bör enligt promemorian regleras. I enlighet med tidigare
motsvarande bedömningar föreslår promemorian att sådana bestämmelser
genomförs i penningtvättslagen.
Amla ska vartannat år ska avge yttranden om hur tillsynskollegierna
fungerar (artikel 50.14).
8.10.5
Särskilda tillsynsåtgärder vid viss
gränsöverskridande finansiell verksamhet
Promemorians förslag
324
Tillsynsmyndigheten ska begära att ett kreditinstitut eller finansiellt
institut som hör hemma i ett annat land inom EES och som i Sverige
bedriver verksamhet genom agent eller ombud ska vidta rättelse om
dess verksamhet i Sverige inte drivs enligt gällande bestämmelser.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndigheten i den
ansvariga enhetens hemland om dess begäran och om rättelse inte sker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om rättelse inte sker och de överträdelser som identifierats är
allvarliga, upprepade eller systematiska och kräver omedelbart
avhjälpande, ska tillsynsmyndigheten få förelägga den ansvariga
enheten att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst
agerande här i landet.
Tillsynsmyndigheten ska så snart det är möjligt underrätta
hemlandets tillsynsmyndighet och de avhjälpande åtgärderna ska
avbrytas när överträdelserna rättats.
Tillsynsmyndigheten ska kunna be Amla om hjälp att lösa
meningsskiljaktigheter som rör de åtgärder som ska vidtas.
Skälen för promemorians förslag
Vid tillsyn av kreditinstituts och finansiella instituts gränsöverskridande
etableringar som inte i sig uppfyller kraven för att betraktas som
kreditinstitut eller finansiella institut ska särskilda tillsynsåtgärder
tillämpas vid identifierade överträdelser. Kommissionen har uttryckt att
med etableringar av ansvariga enheter som inte i sig uppfyller kraven för
att betraktas som kreditinstitut eller finansiella institut avses verksamhet
som ett kreditinstitut eller finansiellt institut bedriver i en annan
medlemsstat genom etablering som inte är dotterbolag eller filial,
exempelvis genom ombud, distributörer eller genom andra typer av
infrastruktur.
Särskilda tillsynsåtgärder vid identifierade överträdelser ska också
tillämpas när värdmedlemsstatens tillsynsorgan utövar tillsyn över sådan
verksamhet som utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer
och leverantörer av kryptotillgångstjänster bedriver gränsöverskridande
inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster genom ombud eller
distributörer eller genom andra typer av infrastruktur, även när
verksamheten bedrivs inom ramen för en auktorisation som kreditinstitut.
I båda nämnda fall eftersträvas att tillsyn utövas av värdmedlemsstatens
tillsynsorgan. Tillsyn över och vidtagande av tillsynsåtgärder i förhållande
till sådana verksamheter kan dock vara utmanande att utöva i praktiken
med tanke på avsaknaden av traditionella centraliserade etableringar.
Därför regleras i artikel 54 i sjätte penningtvättsdirektivet rättigheter och
skyldigheter som hem- och värdmedlemsstaterna ska ha vid identifiering
av överträdelser av tillämpliga regelverk.
Om värdmedlemsstatens tillsynsorgan identifierar överträdelser ska de i
första hand begära att de ansvariga enheter som bedriver verksamhet
genom sådana externa etableringar eller typer av infrastrukturer rättar sig
efter tillämpliga krav och informera hemmedlemsstatens tillsynsorgan om
identifierade överträdelser och om begäran om rättelse (artikel 54.2).
Om de ansvariga enheterna inte vidtar nödvändiga åtgärder ska
värdmedlemsstatens
tillsynsorgan
informera
hemmedelsstatens
tillsynsorgan om det. Det ligger därefter på hemmedlemsstatens
tillsynsorgan att agera skyndsamt och vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att den ansvariga enheten åtgärdar upptäckta överträdelser i
dess etableringar eller typer av infrastrukturer i värdmedlemsstaten.
Hemmedlemsstatens tillsynsorgan ska också informera värdmedlemsstatens tillsynsorgan om alla åtgärder som vidtas med anledning av
överträdelsen (artikel 54.3).
Om överträdelserna är allvarliga, upprepade eller systematiska och
kräver omedelbart avhjälpande ska värdmedlemsstatens tillsynsorgan
dock ha rätt att på eget initiativ vidta lämpliga och proportionella åtgärder
för att komma till rätta med överträdelserna. Åtgärderna ska vara tillfälliga
och avbrytas när de identifierade överträdelserna rättats till, inbegripet
med bistånd från eller i samarbete med tillsynsorganen i den ansvariga
enhetens hemmedlemsstat. Värdmedlemsstatens tillsynsorgan ska
omedelbart informera hemmedlemsstatens tillsynsorgan efter det att
allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser har identifierats och
efter att en avhjälpande åtgärd vidtagits, om inte åtgärderna föreskrivs i
samarbete med hemmedlemsstatens tillsynsorgan (artikel 54.4).
Liksom vid andra gränsöverskridande tillsynssamarbeten får
tillsynsorganen i hem- och värdmedlemsstaterna vända sig till Amla om
de är oeniga om de åtgärder som ska vidtas med avseende på en ansvarig
enhet (artikel 54.5).
Liknande bestämmelser finns i förhållande till finansiella EES-företags
gränsöverskridande verksamhet enligt rörelselagar (ex. 15 kap. 15 a §
lagen om bank och finansieringsrörelse, 25 kap. 12 § lagen om
värdepappersmarknaden, 8 kap. 21 § lagen om betaltjänster och 5 kap.
21 § lagen om elektroniska pengar).
Mot bakgrund av promemorians förslag om en sammanhållen reglering
för penningtvättsområdet föreslår promemorian att tillsynsmyndighetens
ovan beskrivna rättigheter och skyldigheter att såsom tillsynsmyndighet i
värdlandet vidta åtgärder bör genomföras genom bestämmelser i
penningtvättslagen.
I avsnitt 9 behandlas sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder
som tillsynsorganen i övriga fall ska kunna vidta, vilket omfattar
tillsynsmyndighetens möjligheter att såsom hemlandets tillsynsmyndighet
kunna vidta lämpliga åtgärder.
8.11
Tillsynsorganen och andra myndigheter ska
tillhandahålla information till
finansunderrättelseenheten
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska underrätta finansunderrättelseenheten om de vid
inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan
antas ha samband med eller utgöra penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Underrättelsen ska göras
snarast möjligt.
Andra myndigheter ska, om det inte hindras av sekretess, underrätta
finanspolisen om omständigheter som kan antas ha samband med
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Denna skyldighet ska, till
skillnad mot nuvarande ordning, inte bara gälla vid hantering av
kontanter.
326
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets regler om skyldighet för tillsynsorganen
att tillhandahålla finanspolisen viss övrig tillsynsinformation bör
genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsorganen utan dröjsmål upplyser
finansunderrättelseenheten om de vid kontrollerna av de ansvariga
enheterna, eller på annat sätt, upptäcker omständigheter som kan ha
samband med penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism (artikel 42.1). Medlemsstaterna ska också säkerställa att
tillsynsorgan som har befogenhet att utöva tillsyn över aktiehandeln,
valutahandeln och den finansiell derivatmarknaden informerar
finansunderrättelseenheten om de upptäcker omständigheter som kan ha
samband med penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 42.2).
Efterlevnaden av dessa krav ska inte ersätta någon skyldighet för
tillsynsorganen att till relevanta behöriga myndigheter rapportera brottslig
verksamhet som de upptäcker eller får kännedom om i samband med sin
tillsynsverksamhet (artikel 42.3).
Kravet motsvarar i princip vad som för tillsynsmyndigheternas del gäller
enligt det nuvarande direktivet (artikel 36) och som genomförs i 4 kap. 4 §
första stycket i den nuvarande penningtvättslagen. Enligt den
bestämmelsen ska en tillsynsmyndighet om den vid inspektion eller på
annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med
eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism utan dröjsmål
underrätta Polismyndigheten om detta.
Enligt andra stycket samma paragraf finns en svensk reglering som går
utöver vad EU-rätten kräver. Av den framgår att även andra myndigheter
än tillsynsmyndigheterna ska underrätta Polismyndigheten om de i sin
verksamhet vid hantering av kontanter upptäckt en omständighet som kan
antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av
terrorism. Skyldigheten för andra myndigheter att underrätta
Polismyndigheten gäller dock bara om det inte hindras av sekretess. Vid
en sådan bedömning kan generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL aktualiseras.
Utredningen har i sitt betänkande fört fram att det inte kommit fram några
bärande skäl för att låta myndigheternas underrättelseskyldighet stanna vid
kontanthantering. Tvärtom anser utredningen att det framstår som lämpligt
att andra myndigheter underrättar finanspolisen vid all misstänkt
penningtvätt eller finansiering av terrorism, om detta inte hindras av
sekretess (betänkandet s. 773). Promemorian saknar skäl att göra någon
annan bedömning.
För att uppfylla kravet i sjätte penningtvättsdirektivet bedömer
promemorian att bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket
penningtvättslagen förs över med vissa justeringar. Enligt sjätte penningtvättsdirektivet omfattar uppgiftsskyldigheten även omständigheter som
kan ha samband med förbrott till penningtvätt. Den nya bestämmelsen
behöver därmed kompletteras i detta avseende. Till skillnad från tidigare
omfattas även självreglerande organ av uppgiftsskyldigheten. Därmed
behöver Advokatsamfundet omfattas av den nya bestämmelsen.
Promemorian föreslår därför att det av den nya bestämmelsen framgår
att om ett tillsynsorgan vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en
omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska tillsynsorganet
snarast möjligt underrätta finanspolisen om detta. Eftersom
Finansinspektionen både är tillsynsmyndighet enligt penningtvättsregelverket och utövar tillsyn över aktiehandeln, valutahandeln och den
finansiella derivatmarknaden är det tillräckligt att det anges att
upplysningsplikten gäller tillsynsorganen. Uppgiftsskyldigheten innebär
att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas till finanspolisen (10 kap.
28 § OSL).
Promemorian bedömer vidare att den nationella regleringen om
underrättelseskyldighet för andra myndigheter är förenlig med direktivet
och föreslår att bestämmelsen i 4 kap. 4 § första stycket penningtvättslagen
förs över med den ändringen att den inte bara ska gälla vid
kontanthantering.
Promemorians förslag medför inte att någon befintlig skyldighet för
tillsynsorganen att till relevanta behöriga myndigheter rapportera brottslig
verksamhet som de upptäcker eller får kännedom om i samband med sin
tillsynsverksamhet ersätts.
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller också en ny regel om att
medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsorganen åtminstone informerar
finansunderrättelseenheten om alla relevanta iakttagelser som tyder på
allvarliga brister i de ansvariga enheternas rapporteringssystem och
resultaten av de riskbedömningar som utförts, i aggregerad form.
Avseende utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och
leverantörer av kryptotillgångstjänster, ska även en förteckning över dem
som är verksamma i medlemsstaten inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster och en förteckning över dem som står under deras
tillsyn, samt eventuella ändringar i dessa förteckningar, lämnas (artikel
43).
För att genomföra direktivets krav i denna del bedömer promemorian att
en skyldighet för tillsynsorganen att tillhandahålla sådan information till
finanspolisen bör införas och att detta bör regleras på lägre nivå än lag.
Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom regeringens
restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och att det därmed inte
behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
8.12
Särskilt om samarbete som rör kreditinstitut
eller finansiella institut
Promemorians förslag
Det finansiella tillsynsorganet ska, i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet
samarbeta och utbyta information med Europeiska bankmyndigheten,
Europeiska centralbanken och Riksgäldskontoret.
328
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Det finansiella tillsynsorganets skyldighet att lämna in en årsrapport till
Amla om samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter som
rör kreditinstitut och finansiella institut bör regleras i föreskrifter på
lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Samarbete mellan tillsynsmyndigheter för kreditinstitut och
finansunderrättelseenheten
Enligt artikel 64.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna
säkerställa att finansiella tillsynsorgan, finansunderrättelseenheter och
myndigheter som är behöriga att utöva tillsyn över kreditinstitut eller
finansiella institut enligt andra unionsakter fungerar i nära samarbete med
varandra inom sina ansvarsområden och ger varandra uppgifter som är
relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag. Sådant
samarbete och informationsutbyte får inte inkräkta på pågående
utredningar, analyser av en finansunderrättelseenhet, straffrättsliga eller
förvaltningsrättsliga undersökningar eller förfaranden i medlemsstaten där
det finansiella tillsynsorganet eller tillsynsmyndigheten enligt andra
rättsakter är belägen. Det ska inte heller påverka de krav på tystnadsplikt
som avses i artikel 67.1.
För svensk del innebär detta att Finansinspektionen, som är både
finansiellt tillsynsorgan och utövar tillsyn över kreditinstitut och
finansiella institut enligt rörelselagstiftningarna, och finanspolisen som är
finansunderrättelseenhet,
ska
ha ett
nära samarbete
och
informationsutbyte. Samarbetet och informationsutbytet mellan dessa
regleras även på annat håll i sjätte penningtvättsdirektivet. Av artikel 23
framgår bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillhandahållande
av information till tillsynsorganen. Finanspolisen omfattas alltså redan av
krav på informationsspridning och på att lämna sådan information till
Finansinspektionen som kan vara relevant för deras tillsynsverksamhet.
Detta behandlas i promemorians avsnitt 11.3.2. Av artikel 42.1 och
artikel 43 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår bestämmelser om
tillsynsorganens upplysnings- och informationsplikt gentemot finansunderrättelseenheten. Finansinspektionen omfattas alltså i sin tur också
redan av en uppgiftsskyldighet gentemot finanspolisen. Dessa bestämmelser behandlas i promemorians avsnitt 8.11.
Därutöver kan konstateras att Finansinspektionen och finanspolisen
redan i dag fungerar i nära samarbete med varandra och har ett operativt
samarbete med varandra kring penningtvätt och finansiering av terrorism
inom den svenska finansiella sektorn. Som exempel på sekretessbrytande
bestämmelser omfattas Finansinspektionen av den uppgiftsskyldighet
gentemot bl.a. Polismyndigheten som gäller för vissa statliga myndigheter
enligt 5 § lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de
brottsbekämpande
myndigheterna.
Samarbete
och
visst
informationsutbyte mellan myndigheterna sker också inom ramen för
samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism och myndigheterna har möjlighet att samverka med varandra,
inbegripet genom att dela sekretessreglerad information, inom ramen för
opaginerad Kontrollera mot PDF
samverkan enligt penningtvättslagen. Samverkan mellan myndigheterna
föreslås även vara möjligt enligt den nya penningtvättslagen.
Sammanfattningsvis bedömer promemorian att det inte behöver vidtas
några ytterligare författningsåtgärder för att uppfylla kraven i artikel 64.1.
Samarbete med andra myndigheter
I artikel 64.2–64.4 regleras när det finansiella tillsynsorganet ska
samarbeta med och underrätta myndigheter som enligt andra
unionsregelverk eller nationell rätt utövar tillsyn över kreditinstitut och
finansiella institut. Finansinspektionen är både finansiellt tillsynsorgan
och nationell tillsynsmyndighet enligt rörelselagstiftningarna. När
Finansinspektionen innehar båda rollerna behövs ingen reglering om
samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter. Utöver dessa fall gäller
att Finansinspektionen ska samarbeta med och i vissa fall underrätta
Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska centralbanken (ECB)
och Riksgäldskontoret som är resolutionsmyndighet och garantimyndighet, det vill säga den myndighet som handlägger frågor om
insättningsgarantin (1 kap. 3 § lagen [2015:1016] om resolution och 1 §
förordningen [2007:1447] med instruktion för Riksgäldskontoret) samt
hålla Amla underrättad.
Av artikel 64.6 följer att Amla, i samråd med EBA, ska utfärda riktlinjer
om samarbetet mellan finansiella tillsynsorgan och de myndigheter som
avses i artikel 64.2–4. Bestämmelsen riktar sig mot Amla och föranleder
därmed inga författningsåtgärder. Däremot medför de kommande
riktlinjerna att det saknas skäl att närmare reglera det finansiella
tillsynsorganets samarbete med dessa myndigheter.
Det bör dock regleras att det finansiella tillsynsorganet ska samarbeta
och dela information med nämnda myndigheter. Finansinspektionens
skyldighet att såsom behörig myndighet enligt rörelselagstiftning
samarbeta med EBA, ECB och Riksgäldskontoret är redan reglerat
(13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 28 kap. 5 § lagen
om resolution och 17 b § lagen [1995:1571] om insättningsgaranti). Mot
bakgrund av förslaget att samla bestämmelser om penningtvättstillsyn i
penningtvättslagen anser promemorian att motsvarande samarbetsskyldighet även bör framgå i den lagstiftningen. Promemorian föreslår
därför att det införs bestämmelser i penningtvättslagen som anger att
Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta
information med EBA, ECB och Riksgäldskontoret.
Rapportering och riktlinjer
330
Finansiella tillsynsorgan ska enligt artikel 64.5 i sjätte penningtvättsdirektivet lämna en årsrapport till Amla om sitt samarbete med andra
myndigheter enligt artikeln, inbegripet om finansunderrättelseenheternas
deltagande i samarbetet.
Finansinspektionen ska därmed, i egenskap av finansiellt tillsynsorgan,
lämna in en årlig rapport om samarbetet och informationsutbytet med
andra myndigheter enligt artikel 64. Promemorian bedömer att en sådan
skyldighet bör regleras och att det med hänsyn till bestämmelsens karaktär
bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller
opaginerad Kontrollera mot PDF
enlig promemorians uppfattning inom regeringens restkompetens enligt
8 kap. 7 § regeringsformen.
8.13
Särskilt om samarbete som rör revisorer
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om samarbete som rör
revisorer föranleder inte några författningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Av artikel 65 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår bestämmelser om
samarbete som rör revisorer. Tillsynsorgan med ansvar för revisorer,
myndigheter som övervakar självreglerande organ, finansunderrättelseenheten och myndigheter med behörighet att utöva tillsyn över
lagstadgade revisorer och revisionsföretag ska fungera i nära samarbete
med varandra inom sina ansvarsområden och ge varandra uppgifter som
är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag.
Konfidentiell information som utbyts enligt artikeln ska användas av
myndigheterna endast för att utöva sina funktioner inom ramen för sjätte
penningtvättsdirektivet eller vissa specificerade unionsakter och i
samband med administrativa eller rättsliga förfaranden med specifik
koppling till utövandet av dessa funktioner (artikel 65.1).
Medlemsstaterna får förbjuda aktuella myndigheter att samarbeta när
sådant samarbete, inbegripet utbyte av information, skulle inkräkta på
pågående utredningar, undersökningar, analyser av en finansunderrättelseenhet eller straffrättsliga och förvaltningsrättsliga förfaranden i den
medlemsstat där myndigheterna är belägna (artikel 65.2).
Revisorsinspektionen är både tillsynsorgan för revisorer enligt
penningtvättsregelverket och behörig myndighet att utöva tillsyn över
lagstadgade revisorer och revisionsföretag, inklusive när dessa utför
revision av företag av allmänt intresse (3 §2 och 3 a § revisorslagen och
1 § andra stycket 2 och 9 förordningen [2007:1077] med instruktion för
Revisorsinspektionen). I Sverige finns alltså inte något självreglerande
organ för revisorer. Det är därmed Revisorsinspektionen och
finanspolisen, som är finansunderrättelseenhet, som ska fungera i nära
samarbete och ge varandra uppgifter som är relevanta för att de ska kunna
utföra sina respektive uppdrag.
För svensk del omfattar alltså bestämmelserna i artikel 65 i sjätte
penningtvättsdirektivet endast aktörer vars samarbete också regleras på
annat håll i direktivet. Av artikel 23 framgår bestämmelser om
finansunderrättelseenhetens tillhandahållande av information till
tillsynsorganen. Detta behandlas i promemorians avsnitt 11.3.2. Av artikel
42.1 och artikel 43 framgår bestämmelser om tillsynsorganens
upplysnings- och informationsplikt gentemot finansunderrättelseenheten.
Dessa bestämmelser behandlas i promemorians avsnitt 8.11.
Därutöver kan konstateras samarbete och visst informationsutbyte
mellan myndigheterna redan sker inom ramen för samordningsfunktionen
för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och att
myndigheterna har möjlighet att samverka med varandra, inbegripet
genom att dela sekretessreglerad information, inom ramen för samverkan
enligt penningtvättslagen. Sådan samverkan mellan myndigheterna
föreslås även vara möjligt enligt den nya penningtvättslagen.
Mot denna bakgrund bedömer promemorian att samarbetet mellan
Revisorsinspektionen och finanspolisen inte behöver regleras ytterligare
för att uppfylla kraven i artikel 65.1 och att det saknas skäl att utnyttja
undantaget i artikel 65.2.
9
Ingripande
Medlemsstaterna tillämpar i dag en stor mängd olika sanktionsavgifter och
andra administrativa åtgärder för överträdelser av penningtvättsregleringen. Hur överträdelser utreds och bestraffas skiljer sig dessutom åt
mellan medlemsstaterna (skäl 102 till sjätte penningtvättsdirektivet). Med
sjätte penningtvättsdirektivet följer mer detaljerade krav gällande ingripanden vid överträdelser av penningtvättsregleringen. I direktivet anges
mer specifikt vilka administrativa åtgärder som ska kunna vidtas och till
viss del även vad som ska uppnås med sådana. Reglerna kommer att
kompletteras med tekniska standarder som kommer att utarbetas av Amla.
Standarderna kommer att innehålla bl.a. indikatorer på klassificering av
överträdelsernas allvarlighetsgrad och kriterier som ska beaktas när nivån
på sanktionsavgift bestäms. Av central betydelse i sjätte penningtvättsdirektivet är att befogenheterna till att ingripa som medlemsstaterna ger
till sina tillsynsorgan leder till att penningtvättsreglerna efterföljs. De
åtgärder som ska finnas att ta till vid överträdelser ska vara effektiva,
avskräckande och proportionella.
I likhet med vad som gäller för tillsynen handlar reglerna om ingripande
som finns i sjätte penningtvättsdirektivet inte bara om ingripande vid
överträdelser av penningtvättsförordningen, utan också av TFR-förordningen. Bestämmelser som kompletterar TFR-förordningen behandlas i
propositionen En ny EU-reglering om marknader för kryptotillgångar
(prop. 2024/25:43). I denna promemoria behandlas endast de krav på
tillsyn och ingripande vid överträdelse av TFR-förordningen som finns i
sjätte penningtvättsdirektivet, varav ingripande redogörs för i detta avsnitt.
Nedan följer inledningsvis en redogörelse över ingripandemöjligheter
enligt dagens regelverk och, därefter förslag på ändringar som behövs
göras för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets mer detaljerade krav.
När begreppet ”penningtvättregleringen” används i detta kapitel räknas
inte TFR-förordningen in. TFR-förordningen har också till syfte att
förhindra och bekämpa penningtvätt och skulle likväl kunna anses som
penningtvättsreglering. Trots det används inte sällan uttrycket ”penningtvättsregleringen” utan att TFR-förordningen avses.
I redogörelsen nedan används, liksom i andra delar av denna
promemoria, begreppet ”tillsynsorgan” om både tillsynsmyndigheter och
självreglerande organ som utövar tillsyn. Om enbart tillsynsmyndigheter
332
opaginerad Kontrollera mot PDF
avses anges ”tillsynsmyndighet”. När promemorian avviker från det anges
det i texten. Det gäller i delar av avsnitt 9.4.
9.1
Ingripanden enligt dagens regelverk
I dag finns bestämmelser om ingripanden när ansvariga enheter inte följer
penningtvättsregleringen både i penningtvättslagen och i rörelselagar. För
de ansvariga enheter där det finns rörelselagar finns regleringen i dessa
lagar, och för de ansvariga enheter där sådana lagar saknas finns regleringen i stället i penningtvättslagen. Reglerna innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten kan förelägga en ansvarig enhet som överträder penningtvättsregleringens krav att göra rättelse. Vid överträdelser som inte är ringa
kan tillsynsmyndigheten dessutom besluta om sanktionsavgift. När det
gäller verksamhet som förutsätter godkännande eller dylikt efter visst
förfarande för att få bedriva verksamheten eller sådan verksamheten som
innebär att ett reglerat yrke utövas, finns vidare regler som innebär att
tillsynsmyndigheten – antingen som enda åtgärd eller i förening med sanktionsavgift – kan besluta om erinran, anmärkning eller varning (se t.ex.
32 § revisorslagen och 3 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser
till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar).
I särskilt allvarliga fall får tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga
enheten att upphöra med verksamheten (se t.ex. 7 kap. 11 § penningtvättslagen och 13 § lagen om viss finansiell verksamhet). För företag som
omfattas av krav på godkännande eller dylikt genom visst förfarande för
att få bedriva verksamheten finns regler som innebär att
tillsynsmyndigheten kan besluta om återkallelse (se t.ex. 4 kap. 4 §
fastighetsmäklarlagen när det gäller fastighetsmäklarföretag och 15 kap.
1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Motsvarande gäller om det
krävs någon form av godkännande för att få bedriva yrket som
verksamheten förutsätter. Exempelvis kan en fastighetsmäklares
registrering återkallas (4 kap. 4 § fastighetsmäklarlagen).
Därutöver finns bestämmelser om ingripande mot ledningspersoner i
juridiska personer. Dessa bestämmelser innebär att tillsynsmyndigheten i
allvarliga fall kan ingripa mot personer i företagsledningen (se t.ex. 7 kap.
12 § penningtvättslagen, 14 § lagen om viss finansiell verksamhet och
15 kap. 1 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Det förutsätter att
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande kan göras genom beslut om att förbjuda personen att under
viss tid behålla sin funktion hos den ansvariga enheten. Tillsynsmyndigheten kan även beslut att ledningspersonen ska betala en sanktionsavgift.
När det gäller ingripande mot advokater och advokatbolag, där tillsynen
utövas av ett självreglerande organ, finns särskilda bestämmelser i 8 kap.
rättegångsbalken och i 7 a kap. penningtvättslagen. I huvudsak motsvarande ingripandemöjligheter som beskrivs ovan finns även i förhållande
till advokater och advokatbolag. Vid allvarliga överträdelser kan en
advokat uteslutas ur advokatsamfundet, vilket innebär att personen i fråga
inte kan vara yrkesverksam som advokat längre.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9.2
Möjlighet till ingripanden enligt flera lagar och
avstående från ingripande
Promemorians förslag
Bestämmelser om ingripande mot ansvariga enheter vid överträdelser
av penningtvättsregleringen ska samlas i den nya penningtvättslagen.
I den utsträckning som det bedöms finnas behov av det, ska det av de
rörelselagar som reglerar ansvariga enheters verksamhet framgå att
bestämmelser om ingripande mot den ansvariga enheten även finns i
den nya penningtvättslagen.
Tillsynsorganet ska kunna avstå från ingripande enligt den nya
penningtvättslagen om ingripande redan har skett med anledning av
- samma överträdelse, eller
- en annan överträdelse och resultatet annars inte skulle bli proportionerligt.
Skälen för promemorians förslag
Det är motiverat att skilja ut ingripande vid överträdelse av
penningtvättsregleringen och TFR-förordningen från andra ingripanden
334
Att bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av penningtvättsregleringen företrädesvis finns i den rörelselag som reglerar den ansvariga
enhetens verksamhet har flera fördelar. Regler som gäller för verksamheten är då samlade i en och samma lag, vilket kan underlätta för både den
ansvariga enheten och för tillsynsorganet.
Fördelen är också att innehållet blir mer enhetligt, t.ex. är
tillsynsorganets befogenheter vid tillsyn i regel desamma oavsett om det
utövar tillsyn över att penningtvättsregleringen följs eller andra regler som
gäller för verksamheten. Det innebär också att det inte nödvändigtvis
måste göras en uppdelning mellan en överträdelse av
penningtvättsregleringen och en överträdelse av de regler som gäller för
yrkesutövningen när det handlar om ett reglerat yrke, t.ex. revisor eller
advokat. Ingripandet vid överträdelse av penningtvättsregleringen kan då
samtidigt vara ett s.k. disciplinärt ingripande. Mot den bakgrunden
framstår systematiken i dagens reglering – som innebär att ingripande mot
en överträdelse enligt penningtvättsregleringen görs enligt
rörelselagstiftningen – som ändamålsenlig.
Samtidigt innebär dagens reglering att ingripanden som görs vid överträdelser av penningtvättsregleringen delvis kan skilja sig åt beroende på
vilken rörelselagstiftning som den ansvariga enheten omfattas av. I den
utsträckning ingripandena är jämförbara kan ändå det förhållandet att den
terminologi som gäller för ingripanden skiljer sig åt mellan rörelselagarna
göra att ingripandena inte upplevs jämförbara. För att nämna några
exempel kan tillsynsmyndigheten enligt revisorslagen besluta om erinran
och varning. Vid varning kan tillsynsmyndigheten även besluta om
sanktionsavgift. Enligt fastighetsmäklarlagen kan tillsynsmyndigheten
också besluta om erinran och varning, men till skillnad från vad som gäller
enligt revisorslagen kan sanktionsavgift beslutas både vid erinran och
varning. Enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse kan tillsyns-
opaginerad Kontrollera mot PDF
myndigheten besluta om anmärkning eller varning och i båda dessa fallen
kan sanktionsavgift beslutas. Motsvarande gäller enligt spellagen när en
licens- eller tillståndsinnehavare överträder det regelverket. En advokat
som överträder penningtvättsregleringen kan tilldelas erinran eller
varning. Tillsynsorganet kan även göra ett s.k. uttalande. Endast om en
advokat tilldelas varning kan sanktionsavgift bli aktuellt.
När ansvariga enheter överträder penningtvättsregleringen är det önskvärt att det finns en enhetlighet i hur ingripande görs, även om de ansvariga
enheterna omfattas av olika rörelselagar. Det är vidare eftersträvansvärt att
så långt som möjligt uppnå en enhetlig terminologi. Den ökade detaljgraden när det gäller ingripanden som finns i sjätte penningtvättsdirektivet
och att det från EU:s håll – inte minst genom Amla – finns en ökad
ambition att kunna följa upp i vilken utsträckning och hur tillsynsorganen
ingriper vid överträdelser gör också att det finns fördelar med att
tillsynsorganens regler vid ingripande likformas.
Enligt promemorians uppfattning innebär rättsutvecklingen på EU-nivå
med ökad detaljgrad och styrning därför att det att det är motiverat att skilja
ut ingripanden vid överträdelser av penningtvättregleringen och TFRförordningen från andra ingripanden enligt rörelselagarna (se mer om
TFR-förordningen nedan). Det är då möjligt att i högre utsträckning
likforma ingripandemöjligheterna vid överträdelser av dessa regelverk och
säkerställa att de följer kraven i sjätte penningtvättsdirektivet. En annan
fördel med det är att det kan antas innebära att det blir enklare för tillsynsorganen att anpassa sina bedömningar efter vad som gäller genom tekniska
standarder på området, om den inte behöver ta hänsyn till att samma
nationella bestämmelse även ska tillämpas när det gäller överträdelser som
inte har med penningtvättsregleringen att göra. Rörelselagstiftning som
tillkommit som ett nationellt initiativ kan å sin sida förväntas bli mindre
påverkad av den unionsrättsliga regleringen, om penningtvättsregleringen
hålls mer åtskild.
I avsnitt 4.1 föreslår promemorian att bestämmelser som genomför penningtvättsdirektiv ska utmönstras från rörelselagar och i högre grad tas
in i den nya penningtvättslagen. Det är bl.a. de argument som redogjorts
för nu som ligger till grund för det förslaget. I den utsträckning som det
bedöms finnas behov av det, bör det i rörelselagarna upplysas att
bestämmelser om ingripande mot den ansvariga enheten vid överträdelser
av penningtvättsregleringen finns i den nya penningtvättslagen.
Ingripande i den praktiska tillämpningen
Det förhållandet att bestämmelser som genomför den unionsrättsliga
penningtvättsregleringen utmönstras från rörelselagar och placeras i en
egen lag kan komma att leda till att det uppkommer situationer där
tillsynsorganen behöver välja mellan att tillämpa antingen bestämmelser i
den nya penningtvättslagen eller i rörelselagen. Det kan illustreras med
följande exempel.
En revisor som underlåter att fullgöra kundkännedomsåtgärder överträder penningtvättsregelverket. Revisorn kan samtidigt ha åsidosatt sina
skyldigheter som revisor enligt revisorslagen. Frågan uppkommer då
enligt vilket regelverk som tillsynsmyndigheten ska ingripa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I situationer där tillsynsorganen behöver välja mellan regelverken bör
ingripande, enligt promemorians mening, i första hand göras enligt den
nya penningtvättslagen. Det beror på att det finns en skyldighet enligt
unionsrätten att ingripande görs vid överträdelser av penningtvättsregleringen och att det även finns regler kring på vilket sätt det ska göras.
Ingripande bör då lämpligen göras med stöd av regler som genomför
unionsrätten.
Om det handlar om överträdelser av både penningtvättsregleringen och
andra regler som den ansvariga enheten omfattas av som utgör olika
gärningar finns det, enligt promemorians uppfattning, ingenting som
hindrar att ingripande görs enligt båda regelverken. Det är exempelvis
möjligt att förelägga den ansvariga enheten att vidta rättelse enligt båda
regelverken. Om det däremot rör sig om att det finns behov av bestraffande
åtgärder enligt båda regelverken, bör tillsynsorganet säkerställa att
resultatet blir proportionerligt. Det är i linje med synsätt som redan finns i
den svenska lagstiftningen. Tillsynsmyndigheter ska vid både handläggning av och beslutsfattande i enskilda ärenden förhålla sig till den
allmänna proportionalitetsprincipen.
Det skulle kunna uppstå situationer där det inte går eller inte framstår
som rimligt att besluta om ingripande, trots att det gäller olika gärningar.
Det skulle exempelvis kunna vara så att myndigheten redan har beslutat
om ingripande enligt rörelselagen och det enda alternativet för att uppnå
ett proportionerligt ingripande är att avstå ingripande enligt penningtvättslagen. En sådan situation skulle även kunna uppkomma om tillsynsorganet
redan har beslutat om återkallelse av tillstånd eller dylikt för en av
gärningarna. I sammanhanget ska dock förtydligas att det inte finns något
hinder mot att tillsynsorgan först beslutar om exempelvis varning och
sanktionsavgift till följd av en gärning, och därefter beslutar om
återkallelse av tillstånd för verksamheten till följd av en annan gärning. I
t.ex. fastighetsmäklarlagen finns i dag en bestämmelse som uttryckligen
anger att tillsynsmyndigheten kan göra på det sättet (4 kap. 16 § första
stycket fastighetsmäklarlagen).
Enligt promemorians uppfattning bör det av den nya penningtvättslagen
tydligt framgå att tillsynsorgan får avstå från att ingripa i vissa fall. Det
bör gälla om ingripande redan har skett med anledning av samma
överträdelse. Det bör även gälla om ingripandet görs med anledning av en
annan överträdelse och resultatet annars inte skulle blir proportionerligt.
En sådan bestämmelse ger även tydligt uttryck för de begränsningar som
det s.k. dubbelprövningsförbudet innebär, se mer om det nedan. Promemorian anser även att det finns behov av att förtydliga möjligheten att avstå
ingripande enligt vissa rörelselagar när ingripande gjorts enligt penningtvättslagen.
Dubbelprövningsförbudet
336
Av artikel 4 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen
framgår, som ovan nämns, rätten att inte bli lagförd eller straffad två
gånger för samma gärning, det s.k. dubbelprövningsförbudet. Det sjunde
tilläggsprotokollet har införlivats i svensk rätt genom lagen (1994:1219)
om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det gäller därför som
opaginerad Kontrollera mot PDF
svensk lag. Dubbelprövningsförbudet innebär att ingen får lagföras eller
straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilket han redan blivit slutligt
frikänd eller dömd. Dubbelprövningsförbudet gäller om det handlar om
samma gärning. En liknande bestämmelse finns i artikel 50 i EU-stadgan.
Bestämmelserna rör brott och straff, men begreppet brott
är autonomt, vilket innebär att det inte är avgörande om det enligt nationell
lagstiftning räknas som ett brott eller inte. Vidare har regeringen i tidigare
lagstiftningsärende konstaterat att sanktionsavgift kan räknas som straff i
Europakonventionens och EU-stadgans mening (se t.ex. prop. 2018/19:4
s. 44 och 45 samt 2022/23:124 s. 44–46). Även vite har regeringen
konstaterat är att anse som ett straff i den mening som avses i
Europakonventionen (se t.ex. prop. 2012/13:143 s. 69 och 70, prop.
2016/17:22 s. 228, prop. 2020/21:51 s. 110 och 11 och prop. 2021/22:174
s. 120 och 121). Det bör särskilt framhållas att även om Europakonventionen till sin titel avser just mänskliga rättigheter framgår direkt
av vissa bestämmelser i konventionen och genom Europadomstolens
praxis att flera av rättigheterna även gäller juridiska personer.
Dubbelprövningsförbudet gäller utan att någon bestämmelse om det tas
in i den nationella lagstiftningen. Trots det kan det vara av värde att det
finns regler – så som den som föreslås i avsnittet ovan – där möjligheten
att avstå ingripande i en situation där ingripande redan skett för överträdelsen framgår. Av den bestämmelsen bör det, enligt promemorians
uppfattning, även framgå att den också gäller vid ingripande mot en
ledningsperson.
I förhållande till dubbelprövningsförbudet skulle frågan kunna uppkomma om ingripande mot en ledningsperson ska räknas som ingripande
mot den ansvariga enheten, ledningspersonen eller båda, med följden att
det kan behöva beaktas vid övervägande av om annat ingripande ska göras.
Enligt promemorians mening bör frågan lämpligen hanteras av rättstillämparen. Det bör dock framhållas att regeringen i ett annat
lagstiftningsärende ansett att ett ingripande mot en person i ledningen för
en juridisk person bör ses som ett ingripande mot den ansvariga enheten
(prop. 2025/26:28 s. 149). Det skulle då innebära att även ett sådant
ingripande kan behöva tas i beaktande när tillsynsorganet överväger att
också på annat sätt ingripa mot den ansvariga enheten. En förutsättning för
att dubbelprövningsförbudet ska aktualiseras är dock att det handlar om
åtgärder som utgör straff i Europakonventionens mening. Som redogörs
närmare i avsnitt 9.4.4. har ett disciplinärt ingripande som görs mot en
person som utövar ett reglerat yrke, t.ex. en fastighetsmäklare eller
advokat, inte ansetts utgöra straff i Europakonventionens mening.
Möjlighet att avstå ingripande när annat tillsynsorgan redan har agerat
Det skulle kunna uppkomma situationer där en överträdelse av en ansvarig
enhet kan angripas av flera tillsynsorgan. Det gäller t.ex. om det handlar
om en ansvarig enhet som bedriver verksamhet i landet inom ramen för
friheten att tillhandahålla tjänster. Av artikel 54.4 i sjätte penningtvättsdirektivet följer att värdmedlemsstatens tillsynsorgan – dvs. berört tillsynsorgan i det land där tjänsten erbjuds – i vissa fall kan vidta åtgärder
för att komma till rätta med överträdelser. Samtidigt är fortfarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
utgångspunkten att det är tillsynsorganet i den ansvariga enhetens hemmedlemsstat som ska ingripa i en sådan situation.
Den bestämmelse som föreslås i avsnittet ovan ger även utrymme för
tillsynsorganet att kunna avstå från ett ingripande i en sådan situation. Som
behandlas ovan, kan det också vara nödvändigt att tillsynsorganet avstår
ingripande för att respektera dubbelprövningsförbudet.
9.3
Ingripanden vid överträdelse av TFRförordningen
Promemorians förslag
Befintliga bestämmelser om ingripande vid överträdelse av TFR-förordningen ska upphävas. Ingripanden vid överträdelse av TFR-förordningen ska i stället regleras i den nya penningtvättslagen.
Skälen för promemorians förslag
TFR-förordningen har tillkommit i syfte att öka transparensen vid
överföringar och därigenom förebygga och bekämpa penningtvätt och
finansiering av terrorism. Det finns därmed en koppling mellan den
förordningen och sjätte penningtvättsdirektivet. Reglerna om ingripande
som finns i sjätte penningtvättsdirektivet gäller även överträdelse av TFRförordningen. Av Amla-förordningen följer vidare att Amla, inom ramen
för sitt mandat, kan ingripa både när det gäller överträdelser av
penningtvättsförordningen och TFR-förordningen.
Den kopplingen som finns mellan å ena sidan TFR-förordningen och å
andra sidan sjätte penningtvättsdirektivet, penningtvättsförordningen och
Amla-förordning, motiverar att bestämmelser om ingripande vid överträdelse av TFR-förordningen regleras samlat med ingripande vid överträdelser av de andra reglerna på penningtvättsområdet. Den nya penningtvättslagen föreslås därför även innehålla bestämmelser om ingripande vid
överträdelser av TFR-förordningen. Det betyder att befintliga bestämmelser om ingripande vid överträdelser av TFR-förordningen samtidigt
föreslås upphöra att gälla. Sådana finns i dag i lagen om bank- och
finansieringsrörelse, lagen om betaltjänster, lagen om elektroniska pengar
och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
marknader för kryptotillgångar.
9.4
Olika alternativ för ingripande
9.4.1
Valet av ingripande
Promemorians förslag
338
Vid överträdelser av penningtvättsregleringen och TFR-förordningen
ska ingripande, precis som i dag, kunna göras genom sanktionsavgift
och andra administrativa sanktioner. Samtliga tillsynsorgan ska ha
opaginerad Kontrollera mot PDF
möjlighet att besluta om antingen erinran eller anmärkning, och
varning. Det ska finnas möjlighet till en större bredd av förelägganden
och att besluta om rekommendationer i enskilt fall.
Vid valet ingripande ska hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
Vid bedömningen ska särskilt beaktas
– överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet,
– antalet gånger samma överträdelse upprepas,
– den ekonomiska fördel som överträdelsen har inneburit för den
ansvariga enheten,
– den ekonomiska förlust som överträdelsen kan ha orsakat annan,
och
– graden av ansvar hos den som är föremål för ingripande.
Vid valet av ingripande ska dessutom i försvårande riktning beaktas om
den som är föremål för ingripande tidigare har begått en överträdelse,
eller, om det gäller en ledningsperson, orsakat en sådan överträdelse. I
förmildrande riktning ska beaktas om den som är föremål för ingripande
– i väsentlig utsträckning genom aktivt samarbete har underlättat
tillsynsorganets utredning om överträdelsen, eller
– snabbt upphört med överträdelsen eller, om det gäller en
ledningsperson, snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan
den anmälts till eller påtalats av tillsynsorganet.
Promemorians bedömning
Om en person som agerar på den ansvariga enhetens vägnar åsidosätter
skyldigheter enligt penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen
kan den ansvariga enheten hållas ansvarig i enlighet med vad som krävs
enligt sjätte penningtvättsdirektivet.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Fler möjligheter till ingripande
För att uppfylla kravet på att åtgärder mot den som bryter mot
penningtvättsregleringen ska vara både proportionella och avskräckande
finns det – likt i dag – behov av flera typer av åtgärder för tillsynsorganen
att välja mellan. Det finns behov av både åtgärder som är av bestraffande
karaktär och därmed avskräckande, och åtgärder som är mer inriktade på
att verka handlingsdirigerande än bestraffande.
Regeringen har i förarbeten till genomförandet av det nuvarande
penningtvättsdirektivet resonerat kring frågan om kriminalisering, men
funnit att det saknas anledning att införa bestämmelser om straffansvar för
överträdelser av de bestämmelser som i svensk rätt genomför det
nuvarande direktivet (prop. 2016/17:173 s. 358). Promemorian ser inte
skäl att frångå den tidigare bedömningen.
Enligt promemorians uppfattning uppfyller dagens ingripandemöjligheter till stor del redan sjätte penningtvättsdirektivets krav. Ingripandemöjligheterna i dag består, som beskrivs ovan, bl.a. av möjlighet att
besluta om förelägganden att göra rättelse som kan förenas med vite,
sanktionsavgift och ingripande mot en ledningspersonen genom tillfälligt
förbud för personen att inneha ledningsfunktionen eller sanktionsavgift.
340
Även föreläggande om att upphöra med verksamheten eller återkallelse av
tillstånd eller dylikt för verksamheten eller yrkesutövningen finns som
ingripandemöjlighet. De ingripandemöjligheter som nu nämnts bör enligt
promemorians mening behållas och då framgå av den nya penningtvättslagen.
Det förhållandet att ingripande föreslås göras enligt den nya penningtvättslagen och inte rörelselagen som reglerar den ansvariga enhetens
verksamhet innebär att det bedöms finns behov av att i penningtvättslagen
även införa möjlighet för tillsynsorgan att besluta om erinran eller
anmärkning och varning. Som redogörs för ovan finns sådana möjligheter
för vissa tillsynsorgan i dag. Nu föreslås det finnas för samtliga
tillsynsorgan. I de fall sådan möjlighet redan finns enligt den rörelselag
som den ansvariga enheten omfattas av bidrar införande av sådan
möjlighet enligt den nya penningtvättslagen till ökad enhetlighet vad gäller
ingripande mot den ansvariga enheten. I de fall det blir en ny möjlighet till
ingripande bidrar det till större möjlighet för tillsynsorganet att ingripa
utan att besluta om sanktionsavgift. Ett sådant behov kan särskilt finnas i
situationer där det inte heller är aktuellt att ingripa genom föreläggande att
göra rättelse, t.ex. eftersom överträdelsen inte längre pågår. Utan något
ingripande riskerar det att uppfattas som att det är acceptabelt att inte
efterfölja kraven som finns i penningtvättsregleringen. Att tillsynsorganet
kan besluta om ingripande genom exempelvis erinran i en sådan situation
visar på vikten av att följa penningtvättsreglerna. Det möjliggör även att
det går att få en bild av en ansvarig enhets överträdelser över tid samt
bidrar till statistik över överträdelser som begås av den specifika gruppen
av ansvariga enheter. Det sist nämnda är angeläget för att kunna följa
utvecklingen när det gäller regelefterlevnad och för att bedöma risker inom
olika sektorer. Redan när det nuvarande penningtvättsdirektivet genomfördes angav regeringen att införande av möjlighet till anmärkning för
överträdelser av penningtvättsregleringen skulle skapa en heltäckande och
proportionerlig sanktionsregim vid överträdelser av penningtvättsregelverket, men det ansågs då inte kunna göras inom ramen för det
lagstiftningsärendet (prop. 2016/17:173 s. 404). Den möjligheten anser
promemorian däremot finns nu.
Vid valet av ingripandeåtgärd bör föreläggande att upphöra med verksamheten eller återkallelse av godkännande eller dylikt för verksamheten
eller yrkesutövningen anses som den mest ingripande åtgärden. Sådana
beslut bör inte kunna kombineras med sanktionsavgift mot den ansvariga
enheten. I allmänhet gäller att förelägganden inte anses kunna kombineras
med en sanktionsavgift (se t.ex. prop. 2002/03:139 s. 551 och 2016/17:173
s. 404). Möjligen har det sin grund i att förelägganden ofta förenas med
vite och risken för dubbelbestraffning.
Regeringen har i tidigare förarbeten utvecklat i vilka situationer ingripande ska göras genom sanktionsavgift och i vilka situationer det ska göras
genom vitesföreläggande. Regeringen angav då att tillsynsmyndigheten
vid det valet särskilt bör beakta om överträdelsen upphört eller inte. Vid
pågående överträdelser ansåg regeringen att ett föreläggande om rättelse i
regel skulle beslutas. Samtidigt framhöll regeringen att frågan om
ingripande bör ske genom sanktionsavgift eller ett föreläggande om
rättelse i förening med vite i hög grad är beroende av förhållandena i det
enskilda fallet och att det därför inte är lämpligt att i lagen ange mer
opaginerad Kontrollera mot PDF
detaljerade föreskrifter om när den ena eller andra ingripandemöjligheten
bör utnyttjas (prop. 2016/17:173 s. 404).
Det som regeringen angett i tidigare förarbeten är, enligt promemorians
mening, giltigt fortfarande. Det förhållandet att beslut om erinran eller
anmärkning nu föreslås införas som möjlighet till ingripande mot samtliga
ansvariga enheter innebär dock att det också finns en möjlighet att besluta
om detta som ett alternativ till föreläggande. Det bör framför allt kunna
användas när överträdelsen inte är pågående, men där sanktionsavgift
bedöms vara alltför ingripande.
Som promemorian kommer att redogöra närmare för nedan finns det,
vid sidan av de nya ingripandemöjligheterna som nämns ovan, även behov
av att införa vissa utökade möjligheter att använda sig av en större bredd
av förelägganden och särskilda bestämmelser gällande löpande vite.
Dessutom finns det – för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets krav –
behov av att införa möjlighet för tillsynsorgan att utfärda rekommendationer i enskilda fall. Tillsammans blir detta en utökad verktygslåda
för tillsynsorganen, där ingripandemöjligheterna kan anpassas i högre grad
efter den situation som gäller. Av såväl nationell lagstiftning som
unionslagstiftningen följer att tillsynsmyndigheten ska säkerställa att
åtgärder som vidtas är proportionerliga (se t.ex. artikel 53.2 i sjätte
penningtvättsdirektivet och 5 § tredje stycket förvaltningslagen). Det kan
innebära att vissa ingripandemöjligheter som föreslås nedan endast
kommer att kunna användas i mycket få fall.
En närmare redogörelse över ingripandemöjligheterna finns i avsnitten
9.4.2–9.4.7. Före promemorian redogör närmare för ingripandemöjligheterna kommer promemorian nedan att nämna något om omständigheter
som ska beaktas vid valet av ingripande och vad som gäller när
överträdelser begås av någon som agerar för den ansvariga enhetens
räkning.
Omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande
För att uppnå en större enhetlighet i hur medlemsstaterna bedömer allvarligheten i och ingriper mot överträdelser av penningtvättsregleringen finns
det i sjätte penningtvättsdirektivet ett antal kriterier som ska beaktas av
tillsynsorganen. Tillsynsorganen ska ta hänsyn till dessa kriterier både vid
bedömningen av vilken ingripandeåtgärd som ska vidtas och när de
bestämmer nivån på en sanktionsavgift. Det handlar i korthet om följande
kriterier:
• överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet,
• antalet gånger samma överträdelse upprepas,
• graden av ansvar för överträdelsen,
• den finansiella ställningen hos den ansvariga,
• den vinst som fåtts genom överträdelsen,
• förluster för tredje man som överträdelsen lett till,
• viljan att samarbeta med tillsynsmyndigheten, och
• tidigare överträdelser som begåtts.
Listan på omständigheter är inte uttömmande, utan alla relevanta omständigheter ska beaktas (artikel 53.6 i sjätte penningtvättsdirektivet). Liknande bestämmelse finns i nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 60.4)
342
Av förvaltningslagen följer att en myndighet ska se till att ärendet blir
utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (23 § förvaltningslagen). Redan genom den bestämmelsen får det anses ligga på tillsynsmyndigheten att vid valet av ingripande och när storleken på en sanktionsavgift
fastställs ta hänsyn till alla relevanta omständigheter. Enligt promemorian
kan det dock vara av värde att omständigheter som lagstiftaren identifierat
som relevanta tas in i författning. Det kan bidra till ökad förutsebarhet för
den enskilde. Det kan också skapa bättre förutsättningar för enhetlig
tillämpning. Promemorian föreslår därför att kriterierna tas in i den nya
penningtvättslagen. I tillägg till de kriterier som anges ovan föreslås att det
i lagen anges att det ska beaktas om den som är föremål för ingripande
snabbt upphör med överträdelsen, eller, om det gäller en ledningsperson,
snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra. Ett sådant kriterium finns
i dag enlig t.ex. lagen om viss finansiell verksamhet och penningtvättslagen.
I och med att förslaget i huvudsak motsvarar vad som redan gäller i dag
enligt t.ex. penningtvättslagen kan tidigare förarbeten tjäna som ledning i
fråga om innebörden. I propositionen som gällde genomförandet av det
nuvarande penningtvättsdirektivet hänvisades till vad som angetts i fråga
om liknande bestämmelser som införts i lagen om bank- och finansieringsrörelse som en följd av kapitaltäckningsdirektivet (prop. 2013/14:228
s. 239–242). Även dessa förarbeten kan såldes tjäna som ledning i relevanta delar.
I fråga om de kriterier som nu föreslås tas in i den nya penningtvättslagen konstaterar promemorian att överträdelsens svårighetsgrad
rimligtvis måste bedömas framför allt utifrån den risk för penningtvätt,
finansiering av terrorism eller kringgående av riktade ekonomiska
sanktioner som den innebär. När det gäller varaktighet gäller att en
överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat
endast tillfälligt.
När det gäller antalet gånger som samma överträdelse upprepas skulle
det exempelvis kunna handla om hur många gånger den ansvariga enheten
underlåtit att vidta kundkännedomsåtgärder. Med ”samma överträdelse”
bör inte krävas att det måste handla om en identisk överträdelse. Det bör
snarare handla om att det är samma typ av skyldighet som åsidosätts. När
det gäller graden av ansvar, bör avsiktliga överträdelser anses som
allvarligare än sådana som begåtts utan någon avsikt. Det är ofta svårt att
bevisa en avsikt och vid bedömning av graden av ansvar kommer troligen
den ansvariga enhetens egna uppgifter få stor betydelse.
Den finansiella ställningen hos den som är ansvarig för överträdelsen
har, enligt promemorian, betydelse när storleken på sanktionsavgift
bestäms. Utan att den finansiella ställningen beaktas finns det risk för att
sanktionsavgiften varken blir tillräckligt avskräckande eller effektiv. Det
skulle även kunna leda till högre sanktionsavgifter än vad som kan anses
proportionerligt. I förarbetena till lagen om bank- och finansieringsrörelse
anges att med finansiell ställning avses exempelvis institutets årsomsättning, men att även andra faktorer kan tillmätas betydelse, t.ex. ett utdömt
skadestånd eller ålagd företagsbot (prop. 2013/14:228 s. 240).
När det gäller viljan att samarbeta med tillsynsmyndigheten bör det
handla om den vilja som finns att i samma ärende samarbeta vid
utredningen kring överträdelsen. Det kan exempelvis handla om att den
opaginerad Kontrollera mot PDF
ansvariga enheten bidrar till att tillsynsorganet får så goda förutsättningar
som möjligt att utreda och bedöma överträdelsen i situationer där det finns
omständigheter som gör utredningsarbetet komplext. Som också anges i
förarbetena till lagen om bank- och finansieringsrörelse bör viljan att
samarbeta endast tillämpas i lindrande riktning. Vidare bör vara fråga om
samarbete av väsentlig betydelse. Som anges i de nämnda förarbetena till
lagen om bank- och finansieringsrörelse bör det förhållandet att ett företag
och dess företrädare endast inställer sig till förhör och svarar på frågor inte
innebära att de i väsentlig mån underlättat utredningen, utan det bör för
regelns tillämpning krävas att institutet självmant för fram viktig
information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller
med lätthet kan få fram (prop. 2013/14:228 s. 241)
För att tidigare överträdelser ska ha betydelse bör det handla om sådana
som är identiska eller liknande som den som nu är föremål för bedömning.
Liksom konstateras i förarbeten till lagen om bank- och finansieringsrörelse bör det även i andra fall finnas utrymme för att, i mindre grad,
beakta tidigare överträdelser. Även den tid som förflutit mellan olika
överträdelser bör tillmätas betydelse (jfr. prop. 2013/14:228 s 240 och
241).
Det är EU-domstolen som ytterst har att tolka unionsrätten. Om den ger
uttryck för något annat än vad som anges ovan är det vad som gäller. Det
närmare innebörden av kriterierna kan även komma att utvecklas
exempelvis i de tekniska standarder som Amla ska lämna förslag på enligt
artikel 53.4 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Den som agerar för den ansvariga enhetens räkning kan hållas ansvarig
I skälen i sjätte penningtvättsdirektivet utvecklas att en ansvarig enhet bör
kunna hållas ansvarig för överträdelser som begås av ombud, distributörer
och andra personer som agerar för den ansvariga enhetens räkning Det bör
gälla oavsett om personerna som agerar för den ansvariga enhetens räkning
begår överträdelsen uppsåtligen eller genom vårdslöshet (skäl 103). I
artikel 53.7 och 53.8 i direktivet finns bestämmelser som bl.a. tar sikte på
den situationen, dvs. att det är någon som kan kopplas till den ansvariga
enheten som begår överträdelsen. I huvudsak motsvarande bestämmelse
finns i nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 60.5 och 60.6).
Den svenska lagstiftningen i dag, liksom den lagstiftning som föreslås,
utgår från att det är den ansvariga enheten som omfattas av skyldigheterna.
Ett tillsynsorgans ingripanden kommer följaktligen riktas mot den ansvariga enheten oavsett om överträdelsen i sig begåtts av någon som den
juridiska personen har anlitat. Detsamma gäller om det är en anställd inom
den juridiska personen som rent faktiskt begår överträdelsen. Fortfarande
hålls den ansvariga enheten ansvarig. Det finns enligt dagens reglering
möjlighet att ingripa mot ledningspersoner. Sådan möjlighet kommer,
enligt promemorians förslag, även finnas fortsättningsvis. Därigenom
tillgodoses direktivets krav i denna del.
9.4.2
Ingripande genom förelägganden,
rekommendationer och offentliggörande
Promemorians förslag
Ett tillsynsorgan ska i syfte att förebygga eller förhindra en överträdelse
kunna ingripa mot en ansvarig enhet genom att
- utfärda rekommendationer till den, eller
- förelägga den att lämna uppgifter för tillsynsmyndighetens uppföljning.
Tillsynsorganet ska också kunna ingripa genom att förelägga den
ansvariga enheten att göra rättelse eller göra förändringar i styrningsfunktionen.
Tillsynsorganet ska kunna förelägga en ansvarig enhet som begått en
överträdelse av penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen att
begränsa eller minska risken för penningtvätt eller finansiering av
terrorism genom att begränsa verksamheten eller avyttra delar av
verksamheten.
I föreläggandet ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken
tidsperiod som åtgärden ska vidtas.
Ett föreläggande ska kunna förenas med vite. Det gäller även löpande
vite, om det bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Det
löpande vitet ska inte få vara högre än viss procent av den
genomsnittliga dagliga omsättningen under föregående räkenskapsår
om den ansvariga enheten är en juridisk person. Om den ansvariga
enheten är en fysisk person ska det löpande vitet inte få vara högre än
viss procent av personens genomsnittliga dagsinkomst under föregående kalenderår. Om det saknas tillförlitlig uppgift om den dagliga
omsättningen eller dagsinkomsten ska den få uppskattas.
Löpande vite ska inte få föreläggas under en längre period än sex
månader, med rätt till förlängning med ytterligare en period om sex
månader.
Tillsynsorganet ska få bestämma att ett beslut om föreläggande ska
gälla omedelbart, dock inte i fråga om sådan förelägganden som
beslutas i syfte att förebygga eller förhindra en överträdelse.
Skälen för promemorians förslag
Flera av de krav som finns gällande sanktioner och andra ingripandeåtgärder i sjätte penningtvättsdirektivet uppfylls redan genom den reglering som finns i dag. Tillsynsmyndigheter kan exempelvis förelägga
ansvariga enheter att göra rättelse i enlighet med vad som bl.a. får anses
följa av ingripandebestämmelserna i sjätte penningtvättsdirektivet. Som
promemorian har varit inne på ovan är kraven i sjätte penningtvättsdirektivet dock detaljerade och det väcker frågan i vilken utsträckning
reglerna också behöver genomföras med motsvarande detaljgrad i den
nationella regleringen. Enligt artikel 56 i sjätte penningtvättsdirektivet ska
tillsynsorganen åtminstone kunna vidta följande administrativa åtgärder.
a. utfärda rekommendationer,
344
opaginerad Kontrollera mot PDF
b.
c.
d.
e.
f.
g.
kräva efterlevnad från ansvariga enheter, inbegripet att
genomföra specifika korrigerande åtgärder,
utfärda ett offentligt meddelande vari den fysiska eller
juridiska personen liksom överträdelsens karaktär anges,
utfärda ett föreläggande enligt vilken det krävs att den
fysiska eller juridiska personen upphör med sitt beteende och
inte upprepar detta beteende,
begränsa den ansvariga enhetens verksamhet, drift eller
institut, eller kräva avyttring av verksamheter,
återkalla eller tillfälligt upphäva auktorisering, om en
ansvarig enhet är föremål för en auktorisation, och
kräva ändringar i styrningsstrukturen.
Som promemorian uppfattar artikeln handlar det om åtgärder som ska
kunna vidtas för att korrigera vid en överträdelse, men åtminstone till viss
del även för att förhindra överträdelse. I inledningen av artikeln framgår
att administrativa åtgärder – som de som räknas upp ovan – ska kunna
användas av tillsynsorganen vid överträdelser av penningtvättsförordning
eller TFR-förordning, vid brister i den ansvariga enhetens interna riktlinjer, förfaranden och kontroller som sannolikt kommer att leda till
överträdelser av kraven i penningtvättsförordningen och TFR-förordningen eller om den ansvariga enheten har interna riktlinjer, förfaranden
och kontroller som inte står i proportion till de risker för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism som enheten
exponeras för (artikel 56.1). Det kan noteras att i allt väsentligt motsvarande åtgärder ska kunna vidtas av Amla när Amla utövar tillsyn
(artikel 21.2 i Amla-förordningen).
Genom de administrativa åtgärderna som nämns ovan ska tillsynsorganen kunna kräva bl.a. information och ytterligare eller mer rapportering, kräva förstärkning av riktlinjer, förfaranden och kontroller, kräva
att ansvariga enheter tillämpar specifika rutiner eller krav när det gäller
bl.a. enskilda klienter eller transaktioner med hög risk, kräva att åtgärder
vidtas för att minska inneboende risk för penningtvätt eller finansiering av
terrorism i ansvariga enheters aktiviteter eller produkter och påföra
tillfälliga förbud för personer att i vissa fall utöva ledningsfunktioner inom
ansvariga enheter (artikel 56.3).
I efterföljande underavsnitten och avsnitt 9.4.3–9.4.7 redogörs närmare
för ingripandemöjligheter. I avsnitt 9.6 behandlas därefter frågan i vilken
utsträckning som Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd
(som i denna promemoria benämns ”Advokatsamfundet”) – i egenskap av
tillsynsorgan för advokater och advokatbolag – har möjlighet att besluta
om ingripandet eller om det måste göras av myndighet. För att inte tynga
texten med att växla mellan ”tillsynsorgan” och ”tillsynsmyndighet” i
efterföljande underavsnitt och avsnitten 9.4.3–9.4.7 kommer promemorian där genomgående använde benämningen ”tillsynsorgan” oavsett
vem som beslutar om åtgärden i förhållande till advokater och
advokatbolag, dvs. oavsett om det är en myndighet eller ett organ.
Åtgärd för att förebygga eller förhindra överträdelse
Tillsynsorganens möjlighet att utfärda rekommendationer, som nämns
ovan, kan enligt promemorians mening endast komma att aktualiseras i
syfte att förebygga eller förhindra framtida överträdelser. Det skulle
exempelvis kunna finnas behov av en sådan åtgärd om tillsynsorganet vid
sin tillsyn upptäcker omständigheter som inte är en överträdelse, men där
det finns en risk för att det skulle kunna utvecklas till en sådan.
Tillsynsorganet skulle då kunna rekommendera den ansvariga enheten att
vidta en åtgärd för att komma till rätta med den brist som det handlar om.
För att det ska vara tydligt att tillsynsorganet har möjlighet att ge
rekommendationer i enskilda fall anser promemorian att det bör framgå av
författning att den möjligheten finns. En rekommendation skulle kunna
lämnas i exempelvis en rapport som tillsynsorganet upprättar i samband
med tillsynen av en ansvarig enhet. Det skulle även kunna göras mer likt
formatet för andra beslut, exempelvis i ett dokument där det redogörs för
bakgrunden till frågan följt av rekommendationen och skälen för det.
Andra exempel på åtgärder för att förebygga eller förhindra överträdelse
skulle kunna vara att tillsynsorganet, mot bakgrund av en överträdelse som
den ansvariga enheten har begått, ser behov av ökad uppföljning på ett
visst område. Tillsynsorganet skulle då kunna ha behov av att förelägga
den ansvariga enheten att inom en viss tidsperiod lämna uppgifter för
tillsynsorganets uppföljning. Ett tillsynsorgan har möjlighet att begära in
uppgifter som behövs för dess tillsyn. I den situation som nu nämnts kan
det dock handla om att tillsynsorganet, som svar på en sårbarhet som
upptäckts hos den ansvariga enheten, ser behov av ökad uppföljning.
Liksom föreslagits när det gäller rekommendationer, anser promemorian
att det av författning även bör framgå att tillsynsorganet i syfte att
förebygga eller förhindra att en överträdelse inträffar, kan förelägga den
ansvariga enheten att lämna uppgifter för tillsynsorganets uppföljning. I
föreläggandet ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken
tidsperiod som åtgärden ska vidtas. Med hänsyn till att syftet är att
förbygga eller förhindra en överträdelse – inte att ingripa mot en pågående
sådan – bör det inte finnas behov av att tillsynsorganet kan besluta att
föreläggandet ska gälla omedelbart, dvs. gälla även i väntan på utfall av
överklagande.
En rekommendation är, till skillnad från ett föreläggande, inte bindande
för den ansvariga enheten. För en ansvarig enhet som får en rekommendation kan den, pga. att den ges av tillsynsorganet, dock uppfattas som
det. Det är angeläget att tillsynsorganet använder en sådan åtgärd med
urskiljning och att den inte går längre än vad som är proportionerligt. Det
är möjligt att åtgärden lämpar sig bättre när den ansvariga enheten är
advokat, revisor eller fastighetsmäklare och där det finns en etisk standard
inom yrkeskåren som ska upprätthållas, än vad den åtgärden gör i
förhållande till andra ansvariga enheter. Promemorian utesluter dock inte
att åtgärden kan vara av värde även i förhållande till de sist nämnda. Även
föreläggande att lämna uppgifter för uppföljning bör användas med
urskiljning och får inte gå längre än vad som är proportionerligt.
346
opaginerad Kontrollera mot PDF
Åtgärder för att komma till rätta med pågående överträdelser
I uppräkningen av åtgärder som tillsynsorganen ska kunna vidta finns även
att kräva efterlevnad från ansvariga enheter, inbegripet att genomföra
specifika korrigerande åtgärder, och att utfärda ett föreläggande enligt
vilket det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt
beteende och inte upprepar detta beteende (punkterna b och d i uppräkningen ovan). Det handlar då om åtgärder som innebär att den ansvariga
enheten gör rättelse. Promemorian anser att den möjlighet som redan i dag
finns att förelägga den ansvariga enheten att göra rättelse bör behållas. Ett
sådant föreläggande bör kunna gälla omedelbart, dvs. även före det att det
har vunnit laga kraft. Det kan vara nödvändigt för att stoppa en pågående
överträdelse.
Ändringar i styrningsstrukturen
I dag saknas en generell möjlighet för tillsynsorganen att begära att en
ansvarig enhet gör ändringar i styrningsstrukturen. Finansinspektionen har
dock möjlighet att i vissa fall begära en sådan åtgärd av kreditinstitut och
värdepappersbolag (6 kap. 7 § andra stycket 5 lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive 8 a kap. 8 andra stycket 5 lagen om värdepappersmarknaden). Det handlar då om bestämmelser som införts som en
följd av EU:s krishanteringsdirektiv och som innebär att en sådan åtgärd
kan vidtas om i allvarliga fall av brister i en kreditinstituts eller värdepappersbolags återhämtningsplan som är avsedd att kunna användas vid
betydande försämringar av den finansiella situationen. Föreläggande om
ändring i styrningsstrukturen är då en åtgärd som det, trots tidigare
förelägganden, fortfarande finns väsentliga brister i en återhämtningsplan
eller väsentliga hinder mot att genomföra planen. Enligt penningtvättslagen och rörelselagar som reglerar ansvariga enheters verksamhet
finns även möjlighet att ingripa mot personer i ledningen för ansvariga
enheter vid överträdelser genom att tillfälligt förbjuda en sådan person att
inneha en ledningsfunktion. Någon vidare möjlighet att åstadkomma ändringar i styrningsstrukturen finns dock inte.
Ett förläggande om att ändra styrningsstrukturen är ingripande och enligt
promemorians uppfattning kan en sådan åtgärd sällan anses proportionerlig. Det borde rimligtvis då handla om situationer där styrningen av
företaget leder till allvarliga brister i efterlevnaden av penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen som leder till betydande risk för att
företaget utnyttjas för penningtvätt, finansiering av terrorism eller att
riktade ekonomiska sanktioner kan kringgås eller inte genomförs. Det kan
antas att åtgärden har störst betydelse inom den finansiella sektorn, där det
kan finnas risk att andra åtgärder får effekter på den finansiella stabiliteten.
I sjätte penningtvättsdirektivet är åtgärden dock inte förbehållen tillsynsorganen över ansvariga enheter inom den finansiella sektorn, utan det är
ett krav att möjligheten även ska finnas för andra tillsynsorgan.
Promemorian föreslår att möjligheten för tillsynsorganen att förelägga
om förändringar av styrningsstruktur framgår av den nya penningtvättslagen.
Begränsningar eller upphörande av verksamhet
Tillsynsorganen ska, som ovan nämns, kunna begränsa en ansvarig enhets
verksamhet. Även om det inte anges uttryckligen i bestämmelsen uppfattar
promemorian det är en åtgärd som ska kunna användas först om den ansvariga enheten gör sig skyldig till överträdelser av penningtvättsregleringen
eller TFR-förordningen, dvs. inte i förebyggande syfte. För att en sådan
åtgärd ska vara meningsfull måste tillsynsorganet ha anledning att anta att
begränsning av verksamheten kommer att leda till ökad efterlevnad av
regelverken och, som följd av det, minskad risk för penningtvätt och
finansiering av terrorism.
I dag finns möjlighet att begränsa verksamhet i t.ex. 15 kap. 1 § lagen
om bank- och finansieringsrörelse. Den bestämmelsen innebär att Finansinspektionen kan förelägga ett kreditinstitut att upphöra med verksamheten antingen på obestämd tid eller under en viss begränsad tid. Avsikten
är att ett kreditinstitut ska förhindras att bedriva verksamhet på ett sätt som
strider mot regelverket. I förarbetena framhålls dock att möjligheten är
bara tillgänglig för sådana överträdelser som inte är allvarliga. För allvarliga överträdelser ska tillståndet återkallas eller, om det är tillräckligt,
varning meddelas (prop. 2006/07:5 s. 437).
Det föreslås att det i den nya penningtvättslagen tas in en bestämmelse
som innebär att tillsynsorganen ska kunna förelägga en ansvarig enhet som
gjort sig skyldig till överträdelse att begränsa eller minska riskerna för
penningtvätt eller finansiering av terrorism genom att begränsa verksamheten eller avyttra delar av verksamheten. Ett föreläggande att upphöra
med verksamheten bör, likt föreläggande enligt 15 kap. 1 § lagen om bankoch finansieringsrörelse, kunna innebära att verksamheten ska upphöra
antingen på obestämd tid eller under en viss begränsad tid (jfr prop.
2006/07:5 s. 437).
Vite
I skälen i sjätte penningtvättsdirektivet framhålls behovet av att tillsynsorganen kan sätta press på ansvariga enheter som inte i tid följer de administrativa åtgärder som har beslutats (skäl 106). I sjätte penningtvättsdirektivet införs därför krav på att löpande viten ska kunna användas för att
ansvariga enheter ska efterleva vissa administrativa åtgärder. Med löpande
vite avses att myndigheten bestämmer ett visst belopp som plussas på
allteftersom, antingen varje gång en viss tidsperiod löper ut eller varje
gång en viss händelse eller underlåtenhet inträffar. Det betyder att samma
föreläggande kan ligga till grund för flera viten som döms ut.
I sjätte penningtvättsdirektivet finns specifika bestämmelser som innebär att vitet inte får vara högre än en viss procent av den ansvariga enhetens
genomsnittliga dagliga omsättning under föregående räkenskapsår. Om
den ansvariga enheten är en fysisk person gäller i stället att vitet inte får
vara högre än en viss procent av personens genomsnittliga dagsinkomst
under föregående kalenderår. Av sjätte penningtvättsdirektivet följer
dessutom att tillsynsorganet inte ska få förelägga löpande vite för en längre
period än sex månader, men att den sedan den perioden löpt ut ska kunna
förelägga löpande vite ytterligare en period. Det betyder att den maximala
tidsperioden för löpande vite blir 12 månader.
348
opaginerad Kontrollera mot PDF
I en svensk kontext är det inte ovanligt att en myndighets föreläggande
förenas med vite. Det är dock mer sällan som löpande vite används. Enligt
lagen (1985:206) om viten, härefter benämnd viteslagen, får vite
föreläggas som löpande vite, endast om det är lämpligt med hänsyn till
omständigheterna. I fråga om lämpligheten i löpande vite, har det bl.a.
betydelse om den som föreläggandet riktas mot kan antas komma att
åsidosätta det som gäller enligt föreläggandet upprepade gånger.
För att genomföra penningtvättsdirektivets krav, bl.a. i fråga om högsta
belopp vid löpande vite, föreslår promemorian att det ska tas in bestämmelser som gäller vite i den nya penningtvättslagen. I den utsträckningen
som sådana bestämmelser avviker från viteslagen har de företräde. Av
bestämmelserna bör det framgå att tillsynsorganet får förena de förelägganden som redogörs för ovan med vite. Den begränsning gällande
löpande vite som finns i viteslagen och som gäller att sådant vite endast
får användas om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, bör
även framgå av den nya penningtvättslagen. Dessutom bör de beloppsgränser och tidsgränser som följer av direktivet tas in i den nya lagen. Om
uppgift om daglig omsättning eller dagsinkomst saknas eller är bristfällig,
bör beloppet kunna uppskattas. Detsamma gäller om överträdelsen skett
under den juridiska personens första verksamhetsår. Liknande bestämmelser finns i andra lagar, se t.ex. 15 kap. 8 § andra stycket lagen om bankoch finansieringsrörelse i fråga om fastställande av sanktionsavgift.
I vitelagen finns särskilda processuella regler som gäller viten som är
tillämpliga.
Offentligt meddelande vari den ansvariga enheten liksom överträdelsens
karaktär anges
Offentliga meddelanden från tillsynsorganet där den ansvariga enheten
och dess överträdelser anges är en åtgärd som får antas ha till syfte att
verka bestraffande. Ett sådant meddelande kan få stora effekter för den
enskilde och det är viktigt att det utformas på ett sätt där det går att
överklaga att den ansvariga enheten gjort sig skyldig till en överträdelse.
Det kan noteras att motsvarande krav på offentligt meddelande finns
redan enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet (artikel 59.2 a). Vid
genomförandet av det direktivet ansågs det kravet redan uppfyllt genom
befintlig reglering (prop. 2016/17:173 s. 359 och 401).
Promemorian ser inte skäl att frångå tidigare bedömning att kravet är
uppfyllt. Promemorian anser att kravet på offentliga meddelanden är
uppfyllt genom att tillsynsorganet, genom ett beslut som blir offentligt,
kan slå fast att den ansvariga enheten har gjort sig skyldig till en
överträdelse. Det kan t.ex. ske genom beslut om erinran eller anmärkning
och då även utan att den kombineras med ett beslut av om sanktionsavgift.
9.4.3
Beslut om erinran, anmärkning eller varning
Promemorians förslag
Ett tillsynsorgan ska kunna ingripa mot en ansvarig enhet som överträtt
penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen genom beslut om
anmärkning eller varning. Om det gäller
1. en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett revisionsföretag,
2. en registrerad fastighetsmäklare eller ett registrerat fastighetsmäklarföretag, eller
3. en advokat eller advokatbolag,
ska tillsynsorganet i stället kunna ingripa genom erinran eller varning.
Varning ska få beslutas vid allvarligare överträdelser eller upprepade
eller systematiska överträdelser.
Promemorians bedömning
Tillsynsorganet för advokater och advokatbolag bör inte få ingripa
genom uttalande när en advokat eller advokatbolag överträder
penningtvättsregleringen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
När det gäller de ansvariga enheter som i dag kan tilldelas en erinran,
anmärkning eller varning av sina tillsynsorgan används erinran eller
anmärkning när överträdelsen inte är av sådan allvarlighetsgrad att det
krävs varning eller att verksamheten upphör. Promemorian anser att
motsvarande bör gälla när ingripande görs enligt den nya penningtvättslagen.
Uttrycker erinran används i rörelselagar där det handlar om en disciplinåtgärd mot en person bedriver verksamheten under s.k. skyddad titel, t.ex.
som auktoriserad revisor, fastighetsmäklare eller advokat. Det kan vara av
värde att det uttrycket används även om det handlar om att den som utövar
yrket överträtt penningtvättsregleringen. Promemorian föreslår därför att
tillsynsorganen ska få besluta att en ansvarig enhet ska få en anmärkning
och varning eller – om det gäller en auktoriserad eller godkänd revisor,
revisionsföretag, en advokat, ett advokatbolag, en fastighetsmäklare eller
ett fastighetsmäklarföretag – en erinran eller varning, om den ansvarig
enheten har åsidosatt sina skyldigheter enligt penningtvättsregleringen
eller TFR-förordningen. Ett revisionsföretag kan inte få erinran enligt
revisorslagens bestämmelser, men det framstår mer enhetligt att det ska
kunna ges en erinran än anmärkning i och med att erinran är vad som gäller
för revisorer.
När det gäller advokater och advokatbolag kan tillsynsorganet enligt
rättegångsbalken och bestämmelser i penningtvättslagen besluta att göra
ett uttalande i stället för en erinran, om det bedöms tillräckligt (8 kap. 7 §
rättegångsbalken och 7 a kap. 2 § penningtvättslagen). Med uttalande
avses att tillsynsorganet gör ett uttalande om att advokaten eller advokatbolagets åtgärd är felaktig eller olämplig.
Promemorian föreslår inte att tillsynsorganet ska kunna göra uttalanden
vid överträdelser av penningtvättsregleringen i fortsättningen. Att ha en
ingripandemöjlighet för mindre allvarliga överträdelser som begås av
advokater eller advokatbolag och som inte finns för andra ansvariga
enheter skulle riskera att leda till att det sker en förskjutning där jämförbara
överträdelser av penningtvättsregleringen resulterar i ett uttalande när det
gäller en advokat och en erinran när det gäller en annan ansvarig enhet.
Det är i sig problematisk om jämförbara gärningar inte behandlas lika, men
350
opaginerad Kontrollera mot PDF
det riskerar även skada förtroendet för advokater som yrkeskår om en
gärning inte anses fullt lika allvarlig när en advokat begår den.
Vid allvarligare, upprepade eller systematisk överträdelse bör varning
väljas framför erinran eller anmärkning.
9.4.4
Sanktionsavgifter
Promemorians förslag
Om tillsynsorganet beslutar att ge en ansvarig enhet – oavsett om det är
en fysisk eller juridisk person – en varning för överträdelse av
penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen ska tillsynsorganet
även besluta att den ansvariga enheten ska betala en sanktionsavgift.
Tillsynsorganet ska även få besluta om en sådan avgift vid ett beslut om
att ge en ansvarig enhet en erinran eller varning.
Det ska inte krävas att en ansvarig enhet som är fysisk person begått
överträdelsen uppsåtligen eller av oaktsamhet för att sanktionsavgift
ska kunna beslutas.
Sanktionsavgiften för ett kreditinstitut eller finansiellt institut som är
en juridisk person ska som högst bestämmas till det högsta av
1. tio procent av institutets omsättning eller, i förekommande fall,
motsvarande omsättning på koncernnivå, närmast föregående räkenskapsår, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro.
Sanktionsavgiften får däremot aldrig bestämmas till ett så stort
belopp att krav som gäller likviditet eller soliditet därefter inte längre
uppfylls.
För ett finansiellt institut som är en fysisk person ska sanktionsavgiften som högst få bestämmas till ett belopp i kronor motsvarande
fem miljoner euro.
För andra ansvariga enheter än kreditinstitut eller finansiella institut
ska sanktionsavgiften – oavsett om det gäller en fysisk eller juridisk
person – som högst bestämmas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den ansvariga enheten har gjort till följd
av överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.
Om sanktionsavgiften gäller en tillhandahållare av speltjänster ska
sanktionsavgiften även kunna bestämmas till högst tio procent av
tillhandahållarens omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande
omsättning på koncernnivå, närmast föregående räkenskapsår.
När tillsynsorganet bestämmer avgiftens storlek ska den ta hänsyn till
omständigheter som också har betydelse vid valet av ingripande.
Dessutom ska tillsynsorganet ta hänsyn till den ansvariga enhetens
finansiella ställning. Tillsynsorganet ska ha möjlighet att jämka eller
efterge sanktionsavgiften, om det finns särskilda skäl.
En sanktionsavgift ska inte få beslutas om överträdelsen omfattas av
ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger till grund för en
ansökan om utdömande av vitet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Det krävs inga lagstiftningsåtgärder för att uppfylla kravet på att
sanktionsavgift ska kunna beslutas om administrativa sanktioner inte
efterföljs.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Överträdelser som kan leda till sanktionsavgift
Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att sanktionsavgifter ska kunna
beslutas för ansvariga enheter vid allvarliga, upprepade eller systematiska
överträdelser av bestämmelserna i kapitel II, III och V i penningtvättsförordningen samt artikel 77 i samma förordning. Det avser bestämmelser
om
• ansvariga enheters interna riktlinjer, förfaranden och kontroller,
• åtgärder för kundkännedom,
• rapporteringsskyldigheter, och
• lagring av uppgifter.
352
En sanktionsavgift ska kunna beslutas oavsett om överträdelsen begåtts
uppsåtligen eller vårdslöst.
Dessutom anges i direktivet att sanktionsavgifter ska kunna beslutas för
ansvariga enheter som inte har rättat sig efter administrativa åtgärder – dvs.
bl.a. föreläggande att vidta rättelse – och för överträdelser som inte är
allvarliga, upprepade eller systematiska (artikel 55.1). Det sist nämnda är
svårt att förstå utifrån att inledningen av samma artikel ger bilden av att
det endast är vid allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser som
sanktionsavgifter ska tillämpas. Promemorian tolkar dock reglerna på så
sätt att allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser alltid ska leda
till sanktionsavgift, men att regelverket också kräver att det ska gå att
besluta i situationer där någon av dessa omständigheter inte gäller. Regelverket lämnar öppet i vilka situationer det är.
I dag är det, som ovan nämns, möjligt att besluta om sanktionsavgift.
När det gäller juridiska personer gäller det för vissa ansvariga enheter
förutsatt att överträdelsen inte är ringa (se t.ex. 7 kap. 11 § penningtvättslagen). För andra ansvariga enheter finns det begränsningar som är
liknande. Exempelvis gäller för fastighetsmäklarföretag att sanktionsavgift endast kan beslutas om företaget ges en varning eller erinran. Vid
överträdelser som är ringa får tillsynsmyndigheten – Fastighetsmäklarinspektionen – dock avstå från att besluta om erinran eller varning (4 kap.
4 och 6 §§). Även i det fallet får lagstiftningen alltså i följd att
sanktionsavgift inte behöver beslutas vid ringa överträdelser. Begränsningarna som finns i regleringen kan antas ge uttryck för att lagstiftaren
inte bedömer sanktionsavgift som proportionerligt vid sådana överträdelser.
När det gäller fysiska personer som är ansvariga enheter finns det i
penningtvättslagen regler som innebär att sanktionsavgift endast får
beslutas om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och
personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen (7 kap. 11 §). Sådan begränsning gäller inte för alla typer ansvariga
enheter. Om exempelvis en advokat begår överträdelsen gäller i stället att
opaginerad Kontrollera mot PDF
sanktionsavgift endast får beslutas om advokaten getts en varning och utan
krav på att advokaten måste ha begått överträdelsen uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet. I det förhållandet att sanktionsavgift får beslutas först
om advokaten tilldelas en varning ligger dock att överträdelsen måste
uppnå en viss nivå i fråga om allvarlighetsgrad (7 a kap. 7 § penningtvättslagen). Promemorian kommer längre ned återkomma till bakgrunden
till att något krav på uppsåt eller oaktsamhet inte finns.
Enligt promemorians mening finns det behov av att anpassa de nuvarande reglerna om sanktionsuppgifter till de nya kraven som följer av sjätte
penningtvättsdirektivet. Det bör av lagstiftningen tydligare komma till
uttryck att sanktionsavgift ska beslutas vid allvarliga, upprepade och systematiska överträdelser.
För att sanktionsavgift även ska kunna beslutas för överträdelser inom
en större spännvidd sett till allvarlighetsgrad, anser promemorian också att
sanktionsavgift ska få beslutas för samtliga ansvariga enheter inte bara vid
beslut om varning utan också vid beslut om erinran eller anmärkning.
När det gäller kravet på att sanktionsavgift ska kunna åläggas om en
administrativ åtgärd inte efterföljs tolkar promemorian det inte som att det
handlar om att underlåtenheten att följa den administrativa åtgärden ska
kunna bestraffas. Troligen handlar det snarare om att det ska gå att skala
upp åtgärderna om en åtgärd som vidtagits inte gett önskat resultat eller
inte är tillräcklig.
Enligt promemorians uppfattning finns det ingenting som hindrar att ett
tillsynsorgan både beslutar om en administrativ åtgärd – t.ex. om
föreläggande att göra rättelse – och sanktionsavgift, förutsatt att resultatet
är proportionerligt och att det inte står i strid med det förbud som bl.a.
följer av Europakonventionen och som gäller mot att bli lagförd eller
straffad två gånger får samma omständighet, (jfr även skäl 102 i sjätte
penningtvättsdirektivet). Det skulle kunna uppkomma en konflikt med det
förbudet om tillsynsorganet har beslutat ett föreläggande som förenats med
vite och det har inletts en domstolsprocess för att döma ut vite. I en sådan
situation ska tillsynsorganet alltså inte besluta om sanktionsavgift (jfr
prop. 2025/26:28 s. 174, se även skäl 102 i sjätte penningtvättsdirektivet).
I många lagar finns bestämmelser som anger förbud mot det. En sådan
finns bl.a. i lagen om viss finansiell verksamhet. Promemorian föreslår att
en sådan bestämmelse även ska tas in i den nya penningtvättslagen.
Frågan om subjektivt krav för sanktionsavgift
För att en fysisk person ska åläggas sanktionsavgift för en överträdelse av
dagens penningtvättsreglering förutsätt i de flesta fall antingen uppsåt eller
grov oaktsamhet. Det gäller både i fråga om sanktionsavgift för en ansvarig enhet som är fysisk person och för en ledningsperson i en juridisk person. Som promemorian nämner ovan gäller det dock inte för advokater.
Det gäller inte heller för auktoriserade eller godkände revisorer eller fastighetsmäklare.
I sjätte penningtvättsdirektivet anges uttryckligen att sanktionsavgift ska
kunna åläggas ansvariga enheter som begått överträdelser av viss allvarlighetsgrad, oavsett om överträdelserna begåtts uppsåtligen eller genom
vårdslöshet. Det väcker frågan om uppsåt eller grov oaktsamhet bör slopas
som krav för sanktionsavgift även mot andra fysiska personer som är
ansvariga enheter än advokater, fastighetsmäklare och revisorer.
Sanktionsavgifter kan, som ovan nämns, utgöra straff i Europakonventionens mening. Följden av att en åtgärd betraktas som ett straff är att
straffprocessuella rättigheter kan bli tillämpliga. Det gäller t.ex. dubbelprövningsförbudet som nämns ovan. Det gäller även bl.a. den rätt att
betraktas som oskyldig till dess att skuld har fastställts som följer av
artikel 6 i Europakonventionen. Utan ett subjektivt rekvisit, dvs. krav på
uppsåt eller oaktsamhet, finns dock ingen skuld att fastställa.
Av Europadomstolens praxis framkommer att det inte behöver vara
otillåtet med straff utan att den skyldige visats ha handlat med uppsåt eller
oaktsamhet (se t.ex. Janosevic mot Sverige och Västberga Taxi Aktiebolag
och Vulic mot Sverige). Båda rättsfallen gällde skattetillägg. Det kan
också konstateras att en fysisk person kan åläggas sanktionsavgift med
stöd av bestämmelser i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning, utan uppsåt eller oaktsamhet som förutsättning.
Trots vad som redogörs för ovan är det vanligt att bestämmelser om
sanktionsavgift uppställer krav på att antingen uppsåt eller oaktsamhet ska
finnas för att sanktionsavgift mot en fysisk person ska beslutas. Bakgrunden till att det inte gäller som förutsättning för sanktionsavgift mot
advokater, revisorer och fastighetsmäklare är att regeringen gjort bedömningen att sanktionsavgift inte utgör ett straff i Europakonventionens
mening när sanktionsavgiften gäller fysiska personer som är ansvariga
enheter i egenskap av utövare av dessa yrken. Regeringen har vid den
bedömningen framhållit att sanktionsavgift inte kan omvandlas till en
frihetsberövande påföljd, att den beslutas inom ramen för ett
disciplinförfarande som syftar till att upprätthålla förtroendet för ett
reglerat yrke och att personen i fråga frivilligt underkastat sig den tillsyn
och disciplinära ingripanden som följer av att rätten att utöva yrket (prop.
2016/17:173 s. 406 och prop. 2018/19:125 s. 29 och 30).
Att tillåta att sanktionsavgift kan beslutas utan krav på uppsåt eller
oaktsamhet även för andra ansvariga enheter som är fysiska personer än
advokater, revisorer och fastighetsmäklare skulle leda till ökad enhetlighet
i regleringen. Graden av ansvar – inbegripet om personen agerat med
uppsåt eller av grov oaktsamhet – hos den som är föremål för ingripande
kommer dessutom fortfarande kunna ges betydelse vid bedömningen i och
med att det är en omständighet som ska beaktas vid valet av ingripande, se
ovan. I detta fall kräver även sjätte penningtvättsdirektivet att uppsåt eller
oaktsamhet (vårdslöshet) inte ska vara förutsättning för sanktionsavgift
mot ansvariga enheter. Något undantag för fysiska personer som är
ansvariga enheter görs inte. Det bedöms mot bakgrund av den praxis som
redogörs för ovan inte heller oförenligt med Europakonventionen att
subjektivt rekvisit inte finns. Promemorian föreslår därför att uppsåt eller
grov oaktsamhet inte längre ska utgöra förutsättning för sanktionsavgift
för fysiska personer som är ansvariga enheter.
Även om det subjektiva rekvisitet tas bort, gäller fortfarande kravet på
proportionalitet som kan förväntas ge en återhållande verkan.
354
opaginerad Kontrollera mot PDF
Möjlighet till jämkning av sanktionsavgift
Även om oskuldspresumtionen i Europakonventionen, som framgår ovan,
inte kan anses innebära något principiellt hinder mot regler om sanktionsavgift utan krav på uppsåt eller oaktsamhet, framkommer av Europadomstolens praxis att det har viss betydelse att sådana omständigheter kan
beaktas. Det gäller eftersom det annars finns risk för resultat som inte kan
anses proportionerliga.
I det ovan nämnda rättsfallet Janosevic mot Sverige nådde Europadomstolen slutsatsen att regleringen gällande skattetillägg – som inte innehåller
krav på uppsåt eller oaktsamhet – inte stod i strid med oskuldspresumtionen, men att det generellt sett förutsätter att domstolen i varje enskilt
fall gör en nyanserad och inte alltför restriktiv bedömning av om
förutsättningar för att medge befrielse från skattetillägget finns (p. 104, se
även RÅ 2000 ref. 66 I, Västberga Taxi Aktiebolag och Vulic mot Sverige
och RÅ 2007:65).
Reglerna om sanktionsavgift som nu föreslås ger möjlighet för
tillsynsorganet och – om beslutet överklagas – domstolen att göra en
nyanserad bedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter, bl.a.
graden av ansvar hos den som sanktionsavgiften gäller. För att möjligheten
att jämka eller efterge sanktionsavgift grundat på omständigheter i det
enskilda fallet ska komma tydligare till uttryck lagen anser promemorian
dock att det i lagen bör tas in en bestämmelse där det anges att sanktionsavgiften i särskilda fall kan sättas ned helt eller delvis om det finns
särskilda skäl. Motsvarande eller likande bestämmelser finns i vissa andra
lagar, se 6 kap. 5 § brottsdatalagen och 39 § lagen [2023:254] om vissa
produkters och tjänsters tillgänglighet). Bestämmelsen är avsedd att
fungera som en säkerhetsventil där resultatet annars inte skulle uppfylla
kravet på proportionalitet. Att regler om jämkning tas in i lagen ligger även
i linje med straffrättsanvändningsutredningens ståndpunkt i utredningen
”Vad bör straffas?”. Utredningen gjorde däri bedömningen att skyldigheten att betala sanktionsavgift som huvudregel bör bygga på strikt ansvar
med möjlighet till jämkning och överprövning i domstol (SOU 2013:38 s.
544 och 545).
Särskilt om sanktionsavgift vid överträdelse av TFR-förordningen
I den artikel i sjätte penningtvättsdirektivet som avser ingripande genom
sanktionsavgift nämns inte TFR-förordningen. Det skulle kunna förstås
som att sanktionsavgiften enbart ska kunna beslutas vid överträdelser av
penningtvättsförordningen och inte vid överträdelser av TFR-förordningen. Enligt promemorians mening är dock en rimligare tolkning att
sanktionsavgifter även ska kunna beslutas i det sist nämnda fallet. Det
framgår t.ex. av artikel 53.4 i sjätte penningtvättsdirektivet att sanktionsavgift ska kunna beslutas för företagsledningen i en ansvarig enhet om den
ansvariga enheten inte följer TFR-förordningen. Det borde då även
innebära att en sådan kan beslutas för den ansvariga enheten.
I svensk lagstiftning finns det redan i dag möjlighet att besluta om
sanktionsavgift vid överträdelsen av TFR-förordningen. Det föreslås
därmed att den möjligheten bibehålls, men – som nämns ovan – bör
reglerna om ingripande av överträdelse av TFR-förordningen samlas i den
nya penningtvättslagen. Vad som anges ovan om sanktionsavgift vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
överträdelse av penningtvättsförordningen föreslås även gälla vid överträdelser av TFR-förordningen.
Sanktionsavgiftens storlek
I syfte att förstärka sanktionsavgifternas avskräckande effekt har miniminivån för vad som får vara det högsta belopp som en sanktionsavgift får
uppgå till höjts i sjätte penningtvättsdirektivet i förhållande till vad som
gäller enligt det nuvarande direktivet (artikel 55 och skäl 102 i sjätte
penningtvättsdirektivet). Miniminivån för den högsta sanktionsavgiften är
i sjätte penningtvättsdirektivet två gånger den vinst som fåtts genom
överträdelsen eller minst 1 miljon euro, beroende på vilket belopp som är
högst. Om sanktionsavgiften gäller ett kreditinstitut eller finansiellt institut
är miniminivån på taket ännu högre. Då gäller i stället att den maximala
sanktionsavgiften inte får vara lägre än tio miljoner euro eller 10 procent
av årsomsättningen, beroende på vilket som är högst. Om den ansvariga
enheten är ett dotterföretag eller moderföretag ska beräkningen av
årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevanta
redovisningsregler utgå från koncernredovisningen. Om företaget är en
fysisk person gäller i ställer att den maximala sanktionsavgiften ska vara
minst fem miljoner euro. Reglerna ger medlemsstaterna utrymme att
införa regler som innebär att avgifter får vara högre än så.
Promemorian anser att nivåerna på de högsta sanktionsavgifterna som
redogörs för ovan kan tillämpas i svensk rätt när det gäller flertalet
ansvariga enheter. Vid en jämförelse med motsvarande nivåer enligt
dagens regelverk kan t.ex. nämnas att för kreditinstitut gäller ett belopp
motsvarande fem miljoner euro. Det belopp som följer av sjätte penningtvättsdirektivet innebär då en väsentlig höjning. När det gäller
tillhandahållare av speltjänster anser promemorian dock att det finns skäl
att gå längre än vad direktivet kräver. Enligt dagens reglering finns
möjlighet för tillsynsmyndigheten att bestämma sanktionsavgiften till som
högst det högsta av
• tio procent av tillhandahållarens omsättning det närmast
föregående räkenskapsåret
• två gånger den vinst som tillhandahållaren gjort till följd av
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
• ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro.
356
Förutom de grunder som anges i direktivet och som är snarlika andra och
tredje punkten anser promemorian att tillsynsmyndigheten även bör kunna
bestämma sanktionsavgiften enligt punkten 3. När den grunden infördes
anförde regeringen att det i inom spelsektorn tillhandahålls tjänster som
typiskt sett kan vara attraktiva för att försöka tvätta pengar, bl.a. med
anledning av tillgången till spelkonto, många och snabba transaktioner,
olika betalsätt och att kundförhållandena ingås på distans. Regeringen
framhöll att det med hänsyn till detta även är viktigt att det finns tillräckligt
effektiva och avskräckande ingripandemöjligheter. Det ansågs
otillfredsställande att vissa överträdelser av spellagen kunde leda till högre
sanktionsavgifter än överträdelser av penningtvättslagen (prop.
2023/24:53 s. 30). Samma skäl anser promemorian motiverar att
beräkningsgrunden kvarstår. Promemorian föreslår därför att en
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmelse som medger att denna beräkningsgrund används för
sanktionsavgifter när det gäller tillhandahållare av speltjänster införs.
Av EU-lagstiftningen följer inget krav på lägsta belopp. I vissa fall finns
dock sådana i nationell rätt. Exempelvis gäller enligt 15 kap. 8 § andra
stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse ett lägsta belopp om 5 000
kronor för kreditinstitut. Promemorian har övervägt om det även bör
införas i de bestämmelser om sanktionsavgift som nu föreslås, särskilt när
det gäller juridiska personer. Eftersom Amla ska komma med riktlinjer om
bl.a. grundbelopp vad gäller sanktionsavgifter som kan få betydelse när
det gäller detta anser promemorian dock att det inte bör göras (se artikel
53.11 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Förutom att de omständigheter som redogörs för ovan har betydelse för
valet av ingripande, bör tillsynsmyndigheten beakta den ansvariga enhetens finansiella ställning. Det sist nämna är nödvändigt för att uppnå en
proportionerlig, men samtidigt avskräckande, sanktion.
9.4.5
Krav på att verksamheten upphör
Promemorians förslag
Tillsynsorganen ska – likt vad som gäller i dag – kunna ingripa vid
överträdelser genom att förelägga den ansvariga enheten att upphöra
med
verksamheten
och,
om
verksamheten
förutsätter
godkännandeförfarande eller dylikt för verksamheten eller
yrkesutövningen, återkalla godkännandet eller motsvarande. Ett beslut
om återkallelse ska få förenas med ett förbud att fortsätta rörelsen, om
motsvarande bestämmelser finns enligt en lag som reglerar
verksamheten. Förbudet ska få förenas med vite.
Föreläggande om att upphöra med verksamheten eller återkallelse ska
endast få beslutas vid överträdelser som är allvarliga, upprepade eller
systematiska.
Tillsynsmyndigheten ska vid beslut om återkallelse få besluta hur
rörelsen ska avvecklas, om motsvarande bestämmelser finns enligt en
lag som reglerar verksamheten. Om beslutet gäller en leverantör av
kryptotillgångstjänster, ska tillsynsmyndighetent dessutom få förelägga
en leverantör av kryptotillgångstjänster att överlåta sina avtal med
kunder till en annan leverantör. Det ska då framgå av föreläggandet att
överlåtelse förutsätter samtycke från kunden och det mottagande
företaget.
Om en annan myndighet har gett tillstånd eller dylikt till att den
ansvariga enhetens verksamhet får bedrivas, ska tillsynsorganet
informera den myndigheten om när ett beslut att förelägga den
ansvariga enheten att upphöra med sin verksamhet har fattats och när
beslutet har fått laga kraft. På motsvarande sätt ska tillsynsorganet, likt
vad som gäller i dag, informera en kommun om beslut om sådant
föreläggande som riktas till en person som tillhandahåller speltjänster
efter registrering av kommunen.
Skälen för promemorians förslag
358
Det är inte otänkbart att det kan uppkomma situationer där den enda möjligheten att få en ansvarig enhet att upphöra med överträdelse av penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen är att besluta att verksamheten
ska upphöra. Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att tillsynsorganen
ska kunna återkalla eller tillfälligt upphäva auktorisering, om en ansvarig
enhet är föremål för auktorisation. Motsvarande krav finns i det nuvarande
penningtvättsdirektivet (artikel 59.2 d). Ett sådant beslut får till följd att
den ansvariga enheten är förhindrad att driva verksamheten vidare.
I nationell lagstiftning finns det bestämmelser som innebär att bl.a.
fastighetsmäklare och auktoriserade och godkända revisorer kan få sin
registrering, auktorisering eller sitt godkännande för yrkesutövningen
återkallat eller upphävt, om de åsidosätter sina skyldigheter enligt
penningtvättslagen. Av motsvarande anledning kan t.ex. ett tillstånd för en
bank att få bedriva bankverksamheten återkallas. I dagens reglering finns
även regler som innebär att ansvariga enheter vars verksamhet inte
omfattas av krav på någon form av godkännande eller dylikt kan
föreläggas att upphöra med sin verksamhet som en följd av att den
ansvariga enheten åsidosatt skyldigheter enligt penningtvättsregleringen.
Enligt promemorians mening uppfyller dagens bestämmelser sjätte
penningtvättsdirektivets krav i ovan nämnda del. Det föreslås därför att
reglerna bör gälla även fortsättningsvis, dock med skillnaden att dessa
möjligheter till ingripanden bör följa av den nya penningtvättslagen. Det
bör krävas att det handlar om allvarliga, upprepade eller systematiska
överträdelser för att föreläggande om upphörande av verksamheten eller
återkallelse av godkännande eller dylikt ska bli aktuellt. För ansvariga
enheter som omfattas av TFR-förordningens krav, bör den även kunna
aktualiseras vid allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser av
den förordningen.
I vissa lagar på finansmarknadsområdet som gäller ansvariga enheter
finns det möjlighet för tillsynsmyndigheten att förena beslut om
återkallelse med förbud att fortsätta rörelsen som kan förenas med vite, se
t.ex. 15 kap. 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 6 §
lagen om värdepappersmarknaden. Eftersom ett beslut om återkallelse av
registrering eller tillstånd som utgångspunkt kan verkställas omedelbart
(35 § förvaltningslagen), kan det sättas i fråga vilken funktion som ett
förbud att fortsätta verksamheten fyller. Till det kommer att
tillsynsmyndigheten kan ingripa mot den som bedriver verksamhet utan
registrering eller tillstånd enligt rörelselagstiftningen, se t.ex. 15 kap. 18 §
lagen om bank- och finansieringsrörelse. Det är sedan den 1 mars 2026
vidare straffbart att bedriva finansiell verksamhet utan tillstånd eller
registrering enligt lagen (2026:56) om straff för olovlig finansiell
verksamhet. Mot denna bakgrund uppkommer fråga om tillsynsmyndighetens möjlighet att förena ett beslut om återkallelse med förbud att
fortsätta rörelsen bör slopas i den nya penningtvättslagen.
Att slopa möjligheten vid återkallelse som görs med stöd av den nya
penningtvättslagen och samtidigt låta den möjligheten kvarstå i
rörelselagarna framstår dock som inkonsekvent. Enligt promemorians
mening är det fördelaktigt om frågan om slopande av sådana möjligheter
hanteras samlat. Med hänsyn härtill och till att det inte kan uteslutas att ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
förbud kan fylla sin funktion, föreslår promemorian därför att en möjlighet
att förena beslut om återkallelse med ett förbud att fortsätta rörelsen bör
finnas även enligt den nya penningtvättslagen, men med begränsningen att
den endast ska gälla om det enligt rörelselagen finns en sådan möjlighet.
En bestämmelse med sådan innebörd föreslås därför tas in i den nya
penningtvättslagen. I många rörelselagar på finansmarknadsområdet finns
det bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet att bestämma hur en
verksamhet ska avvecklas, om den fattar beslut som innebär att
verksamheten inte kan fortsätta. Sådana bestämmelser syftar till att
verksamheten ska avvecklas ordnat till skydd för borgenärer och
konsumenter. Promemorian anser att sådana bestämmelser kan fylla en
funktion även när avveckling sker till följd av tillsynsmyndighetens
ingripanden med anledning av överträdelser av penningtvättsregleringen
och TFR-förordningen. I vissa rörelselagar finns det även bestämmelser
som innebär att tillsynsmyndigheten kan förelägga den ansvariga enheten
att överlåta avtal till kunder till ett annat företag som bedriver liknande
verksamhet. Även sådana bestämmelser har till syfte att skydda
konsumenter. För leverantörer av kryptogångstjänster gäller det enligt
3 kap. 4 § tredje stycket lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om marknader för kryptotillgångar oavsett på vilken grund
återkallelse av auktorisationen för leverantören av kryptotillgångstjänster
görs (jfr 3 kap. 4 § tredje stycket lagen [2021:899] med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering). Det bör då
även gälla när sådan verksamhet avvecklas som en följd av att penningtvättsregleringen inte efterlevts. Det föreslås att även en sådan bestämmelse tas in i den nya penningtvättslagen.
I likhet med vad som gäller i dag, bör tillsynsmyndigheten för
tillhandahållare av speltjänster underrätta den kommun som är
registreringsmyndighet när en ansvarig enhet som tillhandahåller spel efter
registrering har förelagts att upphöra med verksamheten (jfr 18 kap. 22 §
spellagen). På liknande sätt bör den tillsynsmyndighet som utövar
penningtvättstillsyn över den som bedriver pantbanksverksamhet
underrätta den myndighet som har beviljat tillståndet för verksamheten om
ett föreläggande att upphöra med verksamheten som organet fattat, om det
inte är samma myndighet. En bestämmelse om informationsskyldighet i
förhållande till den som fattat beslutet om tillstånd eller dylikt för
verksamheten föreslås därmed tas in i den nya penningtvättslagen. En
tillsynsmyndighet för pantbanker som både utövar penningtvättstillsyn
och har beslutat om tillståndet för verksamheten kan, i stället för att
förelägga om att verksamheten ska upphöra, återkalla tillståndet.
9.4.6
Ingripande mot ledningspersoner
Promemorians förslag
Vid överträdelser av penningtvättsregleringen och TFR-förordningen
ska ingripande även kunna göras mot en juridisk persons ledning. Det
ska kunna göras på motsvarande sätt som gäller i dag vid överträdelser
av penningtvättslagen, dvs. genom beslut om sanktionsavgift eller tillfälligt förbud för en ledningsperson att inneha en ledningsfunktion.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det maximala belopp som gäller för sanktionsavgift för en ledningsperson ska motsvara vad som hade gällt för den ansvariga enheten om
den hade varit en fysisk person. När det gäller ledningspersoner i
kreditinstitut ska den maximala sanktionsavgiften vara vad som gäller
för finansiella institut som är fysiska personer.
Om det finns särskilda skäl eller om det annars är påkallat med
hänsyn till omständigheterna ska tillsynsorganet få sätta ned sanktionsavgiften helt eller delvis.
Skälen för promemorians förslag
360
Vid överträdelser av penningtvättsregleringen och TFR-förordningen ska
tillsynsorganet, vid sidan av ingripande mot den ansvariga enheten som
begått överträdelsen, även kunna ingripa mot personer i den ansvariga
enhetens ledning. Det ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet kunna göras
genom att sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder beslutas för
företagsledning och andra fysiska personer som enligt nationell rätt bär
ansvar för överträdelsen (artikel 53.4).
Liknande bestämmelser finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet
och som en följd av det finns det i nationell rätt möjlighet att, när
ingripande görs mot en juridisk person, även ingripa mot dess företagsledning. Kretsen av personer som ingripande kan göras mot har avgränsats
till personer som ingår den ansvariga enhetens styrelse, är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder den ansvariga
enheten, eller är ersättare för någon av dem (se t.ex. 7 kap. 12 § penningtvättslagen).
Promemorian anser att det även fortsättningsvis är dessa personer som
bör kunna komma i fråga för ingripande på grundval av den ansvariga
enhetens överträdelser. I fråga om vilka åtgärder som ska kunna vidtas mot
dessa personer framgår inte av sjätte penningtvättsdirektivet specifikt
vilka administrativa sanktioner som avses förutom sanktionsavgift.
Möjligheten att kunna påföra ett tillfälligt förbud för sådana personer att
utöva ledningsfunktioner, som nämns i artikel 56.3 e, bör dock vara en
sådan administrativ åtgärd. Det är också dessa två åtgärder som kan vidtas
mot ledningspersoner enligt dagens reglering i nationell rätt. Promemorian
föreslår att dessa möjligheter bibehålls. Det betyder att ingripande ska
kunna göras genom beslut om att personen under viss tid, lägst tre år och
högst tio år, inte får inneha en ledningsfunktion och beslut om sanktionsavgift. Sådana åtgärder bör, likt vad som gäller i dag enligt penningtvättslagen, endast kunna beslutas om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller
systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har
orsakat överträdelsen. I motsats till vad som gäller vid ingripande genom
beslut om sanktionsavgift mot ansvariga enheter finns det inget hinder mot
krav på uppsåt eller oaktsamhet som förutsättning för ingripande mot
ledningspersoner.
När det gäller begränsning av sanktionsavgiftens storlek gäller i dag
olika begränsningar beroende på vilken typ av ansvarig enhet som personen är ledningsperson i. Promemorian anser att gränsen för sanktionsavgiften för en ledningsperson bör motsvara gränsen som finns för den
ansvariga enheten som person ingår i ledningen för. Det betyder att det
kommer att finnas viss skillnad i vilka maximala belopp som kan
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmas även fortsättningsvis. När det gäller kreditinstitut, som enbart
kan vara juridiska personer, finns det ingen gräns i fråga om sanktionsavgift som gäller fysiska personer. Enligt promemorians uppfattning är en
rimlig avvägning dock att samma beloppsgränser som gäller för fysiska
personer i ledningen för finansiella institut även bör gälla för sådana
personer i kreditinstitut. Det blir då en gräns som också är förhållandevis
lik vad som gäller i dag (jfr 15 kap. 8 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse).
Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek bör tillsynsorganet ta
hänsyn till den enskildes finansiella ställning och de omständigheter som
också har betydelse vid valet av ingripande mot den juridiska personen. I
likhet med vad som föreslås gälla i fråga om sanktionsavgift för den
ansvariga enheten bör sanktionsavgift för en ledningsperson kunna sättas
ned helt eller delvis, om det finns särskilda skäl eller om det annars är
påkallat med hänsyn till omständigheterna.
Sammantaget innebär promemorians förslag att i huvudsak samma
åtgärder mot ledningspersoner som gäller i dag även bör gälla fortsättningsvis. Vissa justeringar föreslås i fråga om det maximala beloppet för
sanktionsavgift och i fråga om jämkning.
9.4.7
Möjligheten till disciplinära åtgärder när en
juridisk person bär ansvaret för överträdelsen
Promemorians förslag
Om ett ingripande görs enligt den nya penningtvättslagen mot en
juridisk person i vilken en auktoriserad eller godkänd revisor, en
fastighetsmäklare eller en advokat är anställd, ska det inte hindra att ett
disciplinärt ingripande kan göras mot revisorn, fastighetsmäklaren eller
advokaten.
Skälen för promemorians förslag
Auktoriserade eller godkända revisorer som inte följer de skyldigheter som
de är ålagda för att få utöva yrket riskerar att få sin auktorisation eller
godkännande som revisor upphävt (32 § första stycket revisorslagen). För
fastighetsmäklare gäller på liknande sätt att de kan få sin registrering som
fastighetsmäklare återkallad om de inte följer sina skyldigheter för
yrkesutövningen (4 kap. 4 § första stycket 3 och 4 fastighetsmäklarlagen).
För en advokat gäller att han eller hon ytterst riskerar att uteslutas ur
Sveriges advokatsamfund, om han eller hon i sin verksamhet uppsåtligen
gör orätt eller som annars förfar oredligt (8 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken). För samtliga som nu nämns skulle åsidosättande av deras
skyldigheter enligt penningtvättslagen kunna leda till upphävande, återkallelse eller uteslutning.
Av artikel 15 i penningtvättsförordningen följer att om en fysisk person
tillhör någon av de kategorier av ansvariga enheter som anges i artikel 3.3.
i samma förordning och utövar sitt yrke som anställd hos en juridisk
person, gäller kraven den juridiska och inte den fysiska personen. I
artikel 3.3 ingår bl.a. advokater, fastighetsmäklare och revisorer.
362
Det förhållandet att det är den juridiska personen som kraven i penningtvättsförordningen gäller och inte den anställde väcker frågan om det vid
sidan av den juridiska personen också går att hålla revisorer, fastighetsmäklare och advokater som är anställda i juridiska personer ansvariga för
överträdelser av penningtvättsregleringen.
Som nämns ovan går det att vid ingripande mot en juridisk person även
att ingripa mot både styrelseledamöter och verkställande direktör. Det
gäller även om ledningspersonen är t.ex. en revisor. Ett sådant ingripande
kan dock inte resultera i återkallelse av det godkännande som finns för
yrkesutövningen, dvs. auktorisation, godkännande, registrering eller, för
advokaters del, möjligheten att få ingå i Sveriges advokatsamfund.
Som promemorian tolkar artikel 15 i penningtvättsförordningen innebär
den inte att advokater, revisorer eller fastighetsmäklare som är anställda
inte längre behöver följa penningtvättsförordningen. Däremot är det
tydligare att det är den juridiska personen som advokaten, revisorn eller
fastighetsmäklaren är anställd i som bär det yttersta ansvaret för att så görs.
Promemorian bedömer inte heller att artikel 15 innebär hinder
disciplinärt ingripande mot den anställde på grundval av regler som gäller
för yrkesutövningen. Artikel 15 bör möjligen förstås utifrån att den
unionsrättsliga penningtvättsregleringen inte tar sin utgångspunkt i
överväganden som rör standarderna för yrket, vilket dessutom kan skilja
sig åt mellan olika länder. Ur EU-lagstiftarens synpunkt har det möjligen
därför ansetts saknas skäl att i artikel 15 särbehandla dessa yrkesgrupper i
förhållande till andra som omfattas av penningtvättsregleringen när det
gäller frågan vem som ingripande ska göras mot.
Det är angeläget att revisorer, fastighetsmäklare och advokater i sin
yrkesverksamhet håller en hög yrkesstandard och att deras verksamheter
inte kan utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Polismyndigheten har i sin rapport om s.k. professionella penningtvättare,
lyft fram att sådana bl.a. kan finnas bland advokater, revisorer och
fastighetsmäklare (Polismyndighetens rapport Professionella penningtvättare, mars 2024). Samtliga dessa tre yrkesgrupper bedriver verksamhet
som kan utnyttjas för penningtvätt på ett sätt som utifrån är svårt att
upptäcka. Bland annat innebär klientmedelskonton som advokater och
fastighetsmäklare har särskilda risker när det gäller penningtvätt. När det
gäller revisorer kan de t.ex. möjliggöra penningtvätt genom att felaktigt
tillstyrka ett företags årsredovisning och därigenom dölja penningtvätt.
Utan möjlighet till disciplinära åtgärder på individnivå när en advokat,
fastighetsmäklare eller revisor som är anställd i en juridisk person brister
i efterlevnaden av penningtvättsregleringen ges utrymme för sådana
personer att – genom att vara anställda i en juridisk person – kunna fortgå
att ägna sig åt att möjliggöra penningtvätt i sin yrkesutövning även sedan
överträdelserna upptäckts. Personen i fråga kan då bli anställd i en annan
juridisk person. Detta blir då en allvarlig brist i det regelsystem som
skapats för att förebygga och förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism. Det riskerar även att leda till att förtroendet för dessa yrkeskårer
minskar.
För att det inte ska finnas någon tveksamhet kring att ingripande enligt
den nya penningtvättslagen inte hindrar att disciplinära åtgärder vidtas mot
advokater, auktoriserade och godkända revisorer och fastighetsmäklare
som är begått överträdelsen men som är anställda i juridiska personer, bör
opaginerad Kontrollera mot PDF
det tydligt framgå i lagstiftningen. Regeringen har, som ovan nämnts, i
tidigare lagstiftningsärenden funnit att ingripande mot dessa yrkesgrupper
inte innebär straff i Europakonventionens mening. Det får i så fall rimligen
även få till följd att dubbelprövningsförbudet i Europakonventionen inte
heller är tillämpligt. Om t.ex. en advokat är styrelseledamot i en juridisk
person och ett beslut om sanktionsavgift beslutas mot denne i egenskap av
ledningsperson, bör det följaktligen inte hindra att denne, som en följd av
samma överträdelse, också uteslutas ur Sveriges advokatsamfund.
9.5
Regler om förfarandet kopplat till vissa beslut
och verkställighet
Promemorians förslag
Liksom i dag ska beslut om sanktionsavgift mot fysiska personer och
förbud mot ledningspersoner tas upp genom sanktionsföreläggande.
Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom den tid som gäller
för det, ska tillsynsmyndigheten, i likhet med vad som gäller i dag, få
ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska,
precis som i dag, göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva
ett överklagande av tillsynsmyndighetens beslut om ingripande mot den
ansvariga enheten.
Liksom i dag ska ett sanktionsföreläggande vara utan verkan, om
föreläggandet inte har delgetts den som det riktas mot inom två år från
den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
En sanktionsavgift ska, precis som i dag, betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att beslutet om den har fått laga
kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som
anges i beslutet eller föreläggandet.
Även i fortsättningen ska sanktionsavgiften tillfalla staten.
I liket med vad som gäller i dag, ska sanktionsavgiften falla bort till
den del beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att
beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts.
Skälen för promemorians förslag
I rörelselagarna för ansvariga enheter och penningtvättslagen finns vissa
allmänna bestämmelser om sanktionsavgift och förfarandet kopplat till
beslut om sanktionsavgift. Av bestämmelserna framgår bl.a. att sanktionsavgiften tillfaller staten, att beslut om sanktionsavgift mot fysiska personer
och förbud mot ledningspersoner tas upp genom sanktionsföreläggande
som innebär att personen föreläggs att inom viss tid godkänna sanktionen
och att det, om det godkänns inom den tid som gäller för det, gäller som
ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Vidare finns bestämmelser om
vilka uppgifter sanktionsföreläggandet ska innehålla, vad som händer om
det inte godkänns och preskription. Det finns även bestämmelser om
verkställighet av beslut om sanktionsavgift, t.ex. inom vilken tid som
sanktionsavgiften ska betalas. Det finns även en bestämmelse som innebär
opaginerad Kontrollera mot PDF
att sanktionsavgiften faller bort om den inte verkställs inom viss tid från
det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Promemorian ser inte skäl att ändra vad som gäller i dag i någon av nu
nämnda avseenden. Det föreslås att regler med motsvarande innehåll ska
tas in i den nya penningtvättslagen. Eftersom det framgår av 4 § fjärde
stycket indrivningsförordningen (1993:1229) att fodringar ska lämnas till
indrivning finns det inte behov av att i den nya penningtvättslagen reglera
att obetalda fordringar på sanktionsavgift ska lämnas till indrivning.
9.6
Särskilt om vissa ingripanden mot advokater
och advokatbolag
Promemorians förslag
Advokatsamfundet ska även fortsättningsvis överlämna ärenden om
ingripande mot advokater och advokatbolag till Länsstyrelsen i
Stockholms län, om Advokatsamfundet anser att det finns skäl att
överväga ingripande genom sanktionsavgift eller förbud mot
ledningspersoner att ingå i ett advokatbolags ledning. I dessa fall ska
frågan om erinran eller varning ska beslutas även prövas av
länsstyrelsen.
Advokatsamfundet ska dessutom överlämna ärenden som gäller
frågan om förelägganden förenat med vite mot en advokat eller
advokatbolag ska beslutas, till länsstyrelsen för prövning.
Om Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer att det saknas förutsättningar för vite eller sanktionsavgift, ska länsstyrelsen få besluta föreläggande eller erinran utan vite respektive sanktionsavgift.
Styrelsen och disciplinnämnden ska, likt i dag, ge länsstyrelsen de
uppgifter som länsstyrelsen behöver för prövningen.
Skälen för promemorians förslag
364
Tillsynen över att advokater och advokatbolag efterlever penningtvättsregleringen utövas, som tidigare redogörs för, av Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd som i denna promemoria benämns
”Advokatsamfundet”. Det är ingen myndighet utan ett självreglerande
organ som genom författning tilldelats vissa uppgifter som vanligen utförs
av myndigheter. Den svenska lagstiftaren har emellertid gjort vägvalet att
Advokatsamfundet inte bör besluta om sanktionsavgift eller beslut om
tillfälligt förbud för en ledningsperson att ingå i ett advokatbolags ledning.
Om Advokatsamfundet anser att det finns skäl att överväga sådana beslut
vid ingripande med anledning av överträdelser av penningtvättsregleringen, ska Advokatsamfundet därför överlämna ärendet till Länsstyrelsen i Stockholms län som getts uppgiften att besluta i frågan (7 a kap.
6 § penningtvättslagen). Överlämnandet sker då i anslutning till att
Advokatsamfundet beslutar om varning (prop. 2018/19:125 s. 46).
Som skäl för ett det ovan nämnda förfarandet infördes framhöll
regeringen i förarbeten till penningtvättslagen Advokatsamfundets dubbla
roller – både som den som utövar tillsyn över och som den som tillvaratar
opaginerad Kontrollera mot PDF
advokaters och advokatbolags intressen – och att det krävs balans mellan
dessa roller för att advokater och allmänheten ska ha förtroende för
Advokatsamfundet. Om Advokatsamfundet skulle ges möjlighet att
ingripa mot advokater och advokatbolag genom beslut om höga sanktionsavgifter ansågs det riskera att rubba den balansen (prop. 2018/19:125
s. 31).
Promemorian ser inte skäl att ändra på vad som gäller i dag om att vissa
frågor bör överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län för prövning.
Mot bakgrund av de förslag som lämnas ovan vad gäller utökade
möjligheter att ingripa vid överträdelser av penningtvättsregleringen och
som även gäller i förhållande till advokater och advokatbolag finns det
däremot skäl att överväga om fler frågor bör överlämnas till länsstyrelsen.
Promemorian anser att Advokatsamfundet bör kunna ges motsvarande
befogenheter att använda de typer av förelägganden som tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet får, men att det bör gälla endast så länge
föreläggandet inte förenas med vite. Av samma anledning som anförts som
skäl för att bl.a. frågan om sanktionsavgift ska överlämnas till Länsstyrelsen i Stockholms län för prövning, bör även frågor som rör
förelägganden som förenas med vite överlämnas dit.
Eftersom ingripande – enligt promemorians förslag – görs med stöd av
penningtvättslagen och inte grundat på de bestämmelser som rör
advokatverksamheten i rättegångsbalken, dvs. disciplinära bestämmelser,
anser promemorian att hela frågan om ingripande bör överlämnas till
Länsstyrselen i Stockholms län om sanktionsavgift eller vite övervägs,
dvs. även frågan om föreläggande eller erinran eller varning ska beslutas.
Det betyder också att om Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer att det
saknas förutsättningar för vite eller sanktionsavgift, bör länsstyrelsen inte
vara förhindrad att besluta om föreläggande eller erinran utan vite
respektive sanktionsavgift. Varning ska, enligt promemorians förslag,
alltid förenas med sanktionsavgift. En annan sak är att det kan finnas skäl
att sätta ned sanktionsavgiften. Om Länsstyrelsen i Stockholms län finner
att förutsättningar för varning inte finns, bör myndigheten inte vara
förhindrad att ta ställning till om erinran ska beslutas i stället.
I likhet med vad som gäller i dag bör Advokatsamfundet ge
Länsstyrelsen i Stockholms län de uppgifter som länsstyrelsen behöver för
sin prövning.
I nästföljande avsnitt behandlar promemorian bl.a. frågan om
överklagande av beslut av Advokatsamfundet och Länsstyrelsen i
Stockholms län.
9.7
Överklagande av beslut om ingripande
Promemorians förslag
Tillsynsmyndigheterna beslut om ingripande vid överträdelser av
penningtvättsregleringen ska, likt i dag, kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Även beslut om ingripanden som fattas av
Länsstyrelsen i Stockholms län sedan ärendet överlämnats av
Advokatsamfundet ska, likt i dag, kunna överklagas till allmän
opaginerad Kontrollera mot PDF
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande
till kammarrätten. Precis som i dag ska dock inte beslut om
sanktionsföreläggande vara överklagbara.
Beslut av Advokatsamfundet som fattas med stöd av den nya
penningtvättslagen och som innebär att en advokat utesluts från
Sveriges advokatsamfundet ska få överklagas till Högsta domstolen. Ett
sådant beslut ska inte få överklagas av Justitiekanslern.
Övriga beslut om ingripande som fattas av Advokatsamfundet med
stöd av den nya penningtvättslagen ska få överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Vid överklagande av beslut av Sveriges
advokatsamfunds styrelse respektive disciplinnämnd ska styrelsen och
disciplinnämnden vara den enskildes motpart. Prövningstillstånd ska
krävas vid överklagande till kammarrätten.
Skälen för promemorians förslag
366
Vad som i dag gäller i fråga om överklagande av tillsynsmyndigheternas
beslut om ingripande bör, enligt promemorians mening, fortsätta att gälla.
Det betyder att tillsynsmyndighetens beslut om ingripande som enligt
förvaltningslagens bestämmelser är överklagbara, kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vidare krävs prövningstillstånd för kammarrättens prövning. För sanktionsföreläggande gäller särskilda regler som
innebär att sådana beslut inte är överklagbara (se t.ex. 7 kap. 25 § penningtvättslagen). Motsvarande föreslås, precis som i dag, även gälla när det är
Länsstyrelsen i Stockholms län som beslutar om ingripande efter det att
ärendet överlämnats från Advokatsamfundet.
När det gäller Advokatsamfundets ingripande mot en advokat pga.
överträdelser av penningtvättslagen är det bara beslut om att en advokat
ska uteslutas ur samfundet som i dag kan överklagas till domstol av
advokaten. Advokatsamfundets beslut om erinran eller varning kan alltså
inte överklagas av advokaten, men däremot av Justitiekanslern.
Överklaganden görs till Högsta domstolen (8 kap. 8 § första stycket
rättegångsbalken).
När nu ingripande mot advokater för överträdelser av penningtvättsregleringen, enligt promemorians förslag, ska göras enligt penningtvättslagen, bör sådana ingripanden kunna överklagas i motsvarande omfattning
som när tillsynsmyndigheterna fattar sådana beslut. När Advokatsamfundet utövar penningtvättstillsyn utför Advokatsamfundet myndighetsuppgifter, och advokater bör då ha motsvarande möjlighet till överprövning som andra ansvariga enheter har. När ingripandet inte på samma
sätt vilar på disciplinär grund, så som det gör i dagens lagstiftning, utan på
penningtvättslagstiftningen, kan även en rätt till domstolsprövning finnas
enligt artikel 6 i Europakonventionen (jfr. NJA 2021 s. 576 punkt 14 och
15). Sådan rätt finns bl.a. om det gäller en anklagelse om brott. För en
närmare redogörelse kring vad som avses med anklagelse för brott, se
avsnitt 9.2. Sammanfattningsvis föreslås alltså att beslut från Advokatsamfundet i fråga om överträdelser av penningtvättsregleringen ska vara
överklagbart i motsvarande utsträckning som beslut av tillsynsmyndigheterna är det. Det är då naturligt att åtgärderna som utgångspunkt också
kan överklagas enligt samma förfarande som gäller för motsvarande beslut
som myndigheterna fattar. Det betyder att beslut om ingripande bör få
opaginerad Kontrollera mot PDF
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det betyder även att lagen
(1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med vissa
förvaltningsuppgifter blir tillämplig. I den lagen regleras bl.a. inom vilken
tid ett överklagande ska ges in och vad ett överklagande ska innehålla. I
fråga om partsställning bör Advokatsamfundet vara part på samma sätt
som en förvaltningsmyndighet i motsvarande situation (jfr. 7 a §
förvaltningsprocesslagen [1971:291]).
När det gäller just frågan om uteslutning ur Sveriges advokatsamfund
anser promemorian dock att det finns skäl att följa vad som gäller i dag,
dvs. att överklagande görs till Högsta domstolen. Det är svårt att se varför
uteslutning ur samfundet med stöd av penningtvättsregleringen skulle
motivera ett annat förfarande.
Promemorian anser inte att det finns behov av att Justitiekanslern kan
överklaga på samma sätt som när det gäller disciplinärt ingripande mot en
advokat enligt rättegångsbalken. Den myndighet som övervakar den
penningtvättstillsyn som Advokatsamfundet utövar kommer att granska
bl.a. ingripanden som Advokatsamfundet gör.
9.8
Offentliggörande av beslut
Promemorians bedömning
Regeringen bör besluta om föreskrifter om offentliggörande av
administrativa sanktioner.
Skälen för promemorians bedömning
Medlemsstaterna ska, enligt sjätte penningtvättsdirektivet, säkerställa att
beslut om sanktionsavgift publiceras webbplatsen för det tillsynsorgan
som fattat beslutet (artikel 58). Motsvarande gäller i fråga om beslut om
flera typer av andra beslut om administrativa åtgärder, dock inte vid
utfärdandet av rekommendationer eller om tillsynsorganet krävt efterlevnad av den ansvariga enheten genom exempelvis korrigerande åtgärder,
dvs. vid förläggande om rättelse. Däremot omnämns löpande viten.
Offentliggörandet ska enligt direktivet göras omedelbart efter det att den
som beslutet gäller har underrättats om beslutet. I vissa situationer kan
tillsynsorganet dock skjuta upp offentliggörandet. På webbplatsen ska
även publiceras information om överklagande och resultatet av
överklagandet. Även överprövningsinstansens beslut som innebär att
tillsynsorganets beslut ogiltigförklaras ska publiceras. I samma artikel
finns även krav på minimiinformation som ska offentliggöras.
Tillsynsorganen ska åtminstone ange vilken typ och art av överträdelse
som det rör sig om, vilka personer som är ansvariga och, när det gäller
sanktionsavgifter och löpande viten, beloppen. Det finns enligt artikeln
visst utrymme att skjuta upp offentliggörandet av identiteten på ansvariga
personer eller andra personuppgifter. Det gäller om tillsynsorganet
bedömer att offentliggörandet skulle vara oproportionellt eller om det
riskerar att äventyra finansmarknadens stabilitet eller en pågående
utredning. Tillsynsorganet kan i en sådan situation även välja att
”offentliggöra beslutet på anonym grund”. I vissa fall är det möjligt att helt
avstå offentliggörande på webbplatsen. Det gäller om varken uppskjutning
eller anonymisering skulle anses tillräckligt för att inte äventyra
finansmarknadens stabilitet eller om offentliggörandet inte är proportionellt för överträdelse som är ringa. I direktivet uppställs även krav på
hur länge informationen ska vara offentligt på webbplatsen.
Även i det nuvarande penningtvättsdirektivet finns bestämmelser som
gäller offentliggörande av beslut med i huvudsak motsvarande innehåll.
(artikel 60). Den har då genomförts genom föreskrifter på lägre nivå än
lag, se 17 b § förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism. Det bedöms även kunna göras fortsättningsvis
med stöd av 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen.
9.9
Informationsutbyte om sanktionsavgifter och
andra administrativa åtgärder
Promemorians bedömning
Regeringen bör meddela föreskrifter om skyldighet för de tillsynsorgan
som utövar tillsyn på penningtvättsområdet att lämna uppgifter som rör
sanktioner och andra administrativa åtgärder till Amla och berörda
tillsynsorgan i andra medlemsstater.
Skälen för promemorians bedömning
Tillsynsorganen – dvs. både tillsynsmyndigheter och självreglerande
organ som utövar tillsyn – och, vid behov, den myndighet som övervakar
tillsynen som bedrivs av självreglerande organ, ska informera Amla om
sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder som beslutas,
eventuella överklaganden och utfallet vid prövningen av överklagandet.
Om ett beslut om sanktionsavgift eller annan administrativ åtgärd gäller
en ansvarig enhet med verksamhet i fler medlemsstater ska information
även lämnas till tillsynsorgan i det landet. Amla ska på sin webbplats länka
till tillsynsorganens offentliggörande av ingripandena (artikel 59 i sjätte
penningtvättsdirektivet).
Bestämmelsen innebär att det bör införas en skyldighet för tillsynsorganen att rapportera till Amla. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 §
första stycket regeringsformen meddela sådan föreskrift. Det gäller även i
fråga om sådan skyldighet för Advokatsamfundet. Det beror på att
skyldigheten får anses vara en följd av uppgiften att utöva tillsyn över
advokater och advokatbolag där Advokatsamfundet får anses representera
det allmänna (jfr prop. 2000/01:129 s. 57 och 131 och 132).
368
opaginerad Kontrollera mot PDF
9.10
Skydd för personer som rapporterar
överträdelser och misstanke om brott
Promemorians bedömning
Regeringen bör meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheter inom
den icke-finansiella sektorn årligen ska lämna viss statistik om
rapporter om missförhållanden till Amla.
Regeringen bör meddela föreskrifter som klargör att det i tillsynsmyndigheternas uppgift att utöva tillsyn över att penningtvättsregleringen efterlevs också ingår att utöva tillsyn över att ansvariga
enheter inrättar interna rapporteringskanaler. Regeringen bör även
meddela föreskrifter som klargör att Arbetsmiljöverket utövar tillsyn
över att det kravet efterföljs av de advokatbolag som omfattas av kravet.
Kraven i sjätte penningtvättsdirektivet gällande skydd för personer
som rapporterar överträdelser tillgodoses genom gällande rätt.
Detsamma gäller kravet som gäller att identiteten inte får röjas på
rapporterande personer när statistik lämnas till Amla.
Skälen för promemorians bedömning
Skyddet för personer som rapporterar överträdelser och misstankar
enligt dagens regelverk
I det nuvarande penningtvättsdirektivet finns det flera bestämmelser som
syftar till att skydda personer som rapporterar överträdelser av den reglering som genomför direktivet och de personer som berörs av rapporterna.
Bestämmelserna har delvis genomförts i förordningen om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism och förordningen med
instruktion för Revisorsinspektionen. När det gäller Finansinspektionen
finns bestämmelser som rör anmälningar av överträdelser av regelverk på
Finansinspektionens område i förordningen (2016:1318) om Finansinspektionens rutiner för mottagande av anmälningar om regelöverträdelser. Som promemorian kommer att återkomma till nedan finns även
vissa bestämmelser som rör tillsynsmyndigheterna i lagen (2021:890) om
skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, ”visselblåsarlagen”, och förordningen (2021:949) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, ”visselblåsarförordningen”.
Utöver vad som nu nämnts finns också i penningtvättslagen vissa
bestämmelser som syftar till att skydda anställda, uppdragstagare och
andra som på liknande grund deltar i verksamheten hos en ansvarig enhet
och som rapporterar överträdelser av penningtvättregelringen eller misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, mot repressalier
(2 kap. 15 § andra stycket och 6 kap. 4 a § andra stycket). I 6 a kap. penningtvättslagen finns bestämmelser om att en ansvarig enhet som bryter
mot förbud mot repressalier kan bli skadeståndsskyldig. Bestämmelserna
om skadestånd infördes mot bakgrund av att regeringen ansåg att det
behövdes möjlighet till sanktioner mot den ansvariga enheten, för att
skyddet mot repressalier skulle bli effektivt (prop. 2018/19:150 s. 57 och
58).
opaginerad Kontrollera mot PDF
EU:s visselblåsardirektiv är tillämpligt för tillsynsmyndigheter
De ovan nämnda bestämmelserna i det nuvarande penningtvättsdirektivet
har i det nya penningtvättsregelverket ersatts med bl.a. en upplysning i
sjätte penningtvättsdirektivet om att Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer
som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EU:s visselblåsardirektiv”) ska tillämpas på rapportering av överträdelser av penningtvättsförordningen, TFR-förordningen och sjätte penningtvättsdirektivet.
Vidare anges att tillsynsmyndigheterna ska vara de myndigheter som är
behöriga att inrätta externa kanaler och följa upp rapporter när det gäller
krav som är tillämpliga på ansvariga enheter. Dessutom framgår att
övervakningsmyndigheter för självreglerande organs penningtvättstillsyn
ska vara behöriga att inrätta externa kanaler och följa upp rapporter från
självreglerande organ och deras personal när det gäller krav som är
tillämpliga på självreglerande organ vid utövandet av tillsyn (artikel 60.1–
60.3). Som promemorian återkommer till nedan, finns även vissa
bestämmelser om skydd mot repressalier i penningtvättsförordningen.
I visselblåsarlagen och visselblåsarförordning finns bestämmelser som
genomför EU:s visselblåsardirektiv
EU:s visselblåsardirektiv som hänvisas till i sjätte penningtvättsdirektivet
har i svensk rätt genomförts i visselblåsarlagen och visselblåsarförordningen (prop. 2020/21:193). Visselblåsarlagen gäller vid rapportering i ett
arbetsrelaterat sammanhang av information om missförhållanden bl.a. om
missförhållandet utgörs av handlade eller en underlåtenhet som
– strider mot en direkt tillämplig unionsrättsakt,
– strider mot bestämmelser som genomför eller kompletterar en
unionsrättsakt, eller
– motverkar målet eller syfte med bestämmelserna i en unionsrättsakt.
370
I samtliga tre nämnda situationer är det förutsatt att den aktuella unionsrättsakten omfattas av tillämpningsområdet för EU:s visselblåsardirektiv.
Med arbetsrelaterat sammanhang avses en persons nuvarande eller tidigare
arbete i privat eller offentlig verksamhet, i vilken personen kan eller har
kunnat förvärva information om missförhållanden och utsättas för
repressalier om informationen rapporteras (prop. 2020/21:193 s 266).
Av 2 kap. 2 § visselblåsarförordningen och bilagan till den nämnda
förordningen framgår att tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet
– dvs. Finansinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, länsstyrelserna
i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län, Revisorsinspektionen och
Spelinspektionen – är behöriga att genom externa rapporteringskanaler
och förfaranden för rapportering och uppföljning ta emot, följa upp och
lämna återkoppling på rapporter om missförhållanden. I bilagan anges mer
specifikt på vilket område det gäller och det avser bl.a. på området
förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism som omfattas
av myndighetens tillsynsansvar.
Enligt promemorians förslag i avsnitt 10.4 kommer Länsstyrelsen i
Stockholms län att vara övervakningsmyndighet för den penningtvättstillsyn som Advokatsamfundet utövar över advokater och advokatbolag,
dvs. länsstyrelsen kommer utöva tillsyn över Advokatsamfundets
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättstillsyn. Genom de bestämmelser i visselblåsarlagen och
visselblåsarförordningen som redovisas ovan bedöms kraven i sjätte
penningtvättsdirektivet i fråga om skydd av personer som rapporterar
överträdelse även uppfyllt när det gäller krav som är tillämpliga på
självreglerande organs penningtvättstillsyn. Det bedöms därför inte krävas
några ytterligare författningsåtgärder.
Rapportering av statistik i fråga om rapporteringar
I samma artikel som bestämmelserna om skydd för rapporterande personer
finns bestämmelser som gäller att tillsynsmyndigheterna i den icke-finansiella sektorn årligen ska lämna viss statistik till Amla gällande överträdelser som rapporterats (artikel 60.4). Tillsynsmyndigheterna ska bl.a.
rapportera antalet rapporter om överträdelser och hur de har hanterats,
vilken typ av överträdelse som har rapporterats. Rapporterna ska inte
innehålla information som skulle kunna röja identiteten på den person som
rapporterat överträdelsen.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen
meddela föreskrifter om sådan statisk som ska lämnas enligt direktivet.
Sådana föreskrifter kan alltså meddelas på lägre nivå än lag.
I OSL finns det en bestämmelse som innebär att sekretess gäller för
uppgift som kan avslöja den rapporterande personens identitet i ett ärende
om uppföljning enligt visselblåsarlagen (32 kap. 3 b §). I visselblåsarlagen
definieras uppföljningsärende som bl.a. ett ärende som består i att via en
extern rapporteringskanal ta emot en rapport och ha kontakt med den
rapporterande personen (1 kap. 8§). Sekretessen är absolut, dvs. den gäller
oavsett eventuell skada av att uppgiften röjs förutsatt att ingen
sekretessbrytande bestämmelse gäller. Enligt promemorians bedömning
gäller sekretesskyddet som ges genom den ovan nämnda bestämmelsen i
OSL även i förhållande till Amla. Befintlig reglering bedöms därmed
tillräcklig för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivet krav att identiteten
på rapporterande personer inte ska röjas vid rapportering till Amla.
EU:s visselblåsardirektiv är tillämpligt för ansvariga enheter
Vid sidan av de bestämmelser som finns i sjätte penningtvättsdirektivet
och som beskrivs ovan har det, som ovan nämns, även införts regler i
penningtvättsförordningen som syftar till att skydda personer som
rapporterar överträdelser av penningtvättsregleringen och misstankar om
penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa bestämmelser riktar sig
mot ansvariga enheter och är direkt tillämpliga.
Av artikel 14 i penningtvättsförordningen följer att EU:s visselblåsardirektiv ska gälla också i ansvariga enheters verksamhet. De ansvariga
enheterna är skyldiga att inrätta interna rapporteringskanaler i enlighet
med EU:s visselblåsardirektiv, dock inte om den ansvariga enheten är en
fysisk person eller en juridisk person vars verksamhet bedrivs av en enda
fysisk person. Artikeln innebär att visselblåsarlagen och anslutande
förordning, i relevanta delar, även blir tillämplig i fråga om de ansvariga
enheternas verksamhet.
Enligt 10 kap. 1 § visselblåsarlagen ska den eller de myndigheter som
regeringen utser se till att verksamhetsutövare följer lagens bestämmelser
om interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppföljning. Av visselblåsarförordningen framgår vidare att Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet när det gäller se till att verksamhetsutövare
uppfyller sina skyldigheter att ha interna rapporteringskanaler och
förfaranden för rapportering och uppföljning enligt visselblåsarlagen,
dock inte om skyldigheten följer av annan lag eller förordning och en
annan myndighet är utsedd att utöva tillsyn över den skyldigheten (3 kap.
1 §).
När det gäller ansvariga enheter följer skyldigheten att inrätta interna
rapporteringskanaler, som ovan nämns, av penningtvättsförordningen. Det
bör då vara de myndigheter som utövar tillsyn över att penningtvättsregleringen efterföljs, som också utövat tillsyn över att den skyldigheten
följs. Det framstår även som rimligt utifrån att det i vissa fall finns annan
reglering genom vilket vissa av tillsynsmyndigheterna är skyldiga att
utöva tillsyn över att visselblåsarfunktionen finns (jfr. 2020/21:193
s. 231). Det gäller t.ex. för Finansinspektionen. Enligt promemorians
uppfattning kan det dock finnas behov av att tydliggöra det. Det kan i så
fall göras i författning på lägre nivå än lag.
När det gäller advokater och advokatbolag finns det ingen tillsynsmyndighet utsedd. En annan sak är att Advokatsamfundet utövar tillsyn i
egenskap av självreglerande organ och att Justitiekanslern utövar tillsyn
över Advokatsamfundets disciplinverksamhet. I tillsynsuppdraget när det
gäller inrättandet av rapporteringskanalser ingår att se till att det finns en
ordning för rapportering och uppföljning som tillgodoser
visselblåsarlagens krav. Tillsynen bör inte vara inriktad på att hantera
enskilda ärenden (prop. 2020/21:193 s. 230 och 305). Med bakgrund av
vad tillsynen gäller anser promemorian inte att det finns behov av att
Advokatsamfundet utövar den tillsynen. Att överlåta en sådan tillsyn till
självreglerande organ kräver vidare överväganden i fråga om det är tillåtet
enligt visselblåsarlagstiftningen. Enligt promemorians uppfattning bör
tillsynen kunna utövas av Arbetsmiljöverket. Även detta kan behöva
tydliggöras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Vissa andra bestämmelser i penningtvättsförordningen till skydd för
visselblåsare
372
Av penningtvättsförordningen följer av artikel 11.2 vissa begränsningar
kring hur en regelefterlevnadsansvarig – som ansvarar bl.a. för misstankerapporteringen – får skiljas från sin anställning. Bland annat krävs att
tillsynsorganet ska få information om entledigandet. Bestämmelsen är
avsedd att skydda mot att en regelefterlevnadsansvarig skiljs från sin
anställning som en följd av att han eller hon gjort vad som krävs i sin roll,
dvs. bl.a. rapporterat misstankar om penningtvätt och finansiering av
terrorism. I artikel 11.4 finns vidare bestämmelser som innebär att den
ansvariga enheten måste vidta åtgärder för att säkerställa att den
regelefterlevnadsansvarige är skyddad mot repressalier, diskriminering
och annan orättvis behandling.
I artikel 69.7 i penningtvättsförordningen finns krav på att ansvariga
enheter säkerställer att personer som deltar i uppgifter som gäller
rapportering av misstankar skyddas mot repressalier, diskriminering och
annan orättvis behandling. Den bestämmelsen är vidare än den tidigare
nämnda bestämmelsen i artikel 11.4 eftersom den även skyddar alla
opaginerad Kontrollera mot PDF
anställda och personer i motsvarande ställning som deltar i det aktuella
arbetet som gäller misstankar om penningtvätt och finansiering av
terrorism.
I jämförelse med dagens regelverk får det nya penningtvättsregelverket
anses innebära att det läggs ett ökat ansvar på de ansvariga enheterna att
säkerställa att personer som synliggör misstänkt penningtvätt eller
finansiering av terrorism skyddas. Med dessa bestämmelser bedömer
promemorian att det varken är nödvändigt eller möjligt att behålla de
regler som finns i dag kring skadestånd. Det föreslås därför inte att de
överförs till den nya penningtvättslagen. Med det följer att det i stället
kommer att vara de ansvariga enheterna som bär ansvaret för att skyddet
är effektivt.
9.11
Särskilt om tillsyn och ingripande när Amla
agerar som tillsynsorgan
Amlas uppgifter och befogenheter framgår av Amla-förordningen. EUförordningar är till alla delar direkt bindande och direkt tillämpliga i alla
medlemsstater. Nationella författningsåtgärder bör därmed bara vidtas i
den utsträckning Amla-förordningen förutsätter att kompletterande
bestämmelser införs i svensk rätt eller det annars är nödvändigt för att
Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. Även
bestämmelser som i nationell rätt kommer i konflikt med förordningen bör
ändras. Nedan följer de åtgärder som promemorian bedömer behöver
vidtas i svensk rätt med anledning av Amla-förordningen. Promemorian
bedömer att det inte finns behov av andra författningsåtgärder för att
Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning. För en
närmare genomgång av Amlas uppgifter på tillsynsområdet och
ansvarsfördelningen mellan Amla och nationella organ hänvisas till
kapitel 18 i betänkandet SOU 2024:58.
9.11.1
Det finansiella tillsynsorganet ska kunna vidta
tillsynsåtgärder efter begäran
Promemorians förslag
Om Amla begär det ska det finansiella tillsynsorganet utöva tillsyn över
sådan verksamhet som Amla agerar som tillsynsorgan för.
Skälen för promemorians förslag
Nationella tillsynsmyndigheter ska inte utöva tillsyn när Amla agerar som
tillsynsorgan (artikel 37.1 tredje stycket sjätte penningtvättsdirektivet).
Promemorian har mot denna bakgrund föreslagit att det av
penningtvättslagen ska framgå att svenska tillsynsorgan inte ska utöva
tillsyn över sådan verksamhet som Amla agerar som tillsynsorgan för, se
avsnitt 8.1. Bestämmelsen innebär även att tillsynsorganen inte ska ingripa
mot sådana ansvariga enheter som Amla utövar tillsyn över. Av Amla-
opaginerad Kontrollera mot PDF
förordningen följer dock att Amla kan begära att finansiella tillsynsorgan
i förhållande till ansvariga enheter under Amlas tillsyn (utvalda ansvariga
enheter), ska använda sina befogenheter om det är nödvändigt för att Amla
ska kunna utföra de uppgifter som följer av Amla-förordningen (artikel 6.1
tredje stycket Amla-förordningen). Amla kan också begära att finansiella
tillsynsorgan inleder ett förfarande i förhållande till en ansvarig enhet
under Amlas tillsyn i syfte att vidta åtgärder för att säkerställa att lämpliga
sanktionsavgifter åläggs i enlighet med nationell rätt (artikel 22.9).
Mot denna bakgrund föreslår promemorian att det av penningtvättslagen
ska framgå att tillsynsorgan inte ska utöva tillsyn över sådan verksamhet
som Amla agerar som tillsynsorgan för, förutom om Amla begär det.
9.11.2
Bistånd genom handräckning vid
platsundersökningar
Promemorians förslag
Tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella institut ska få
begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt Amla-förordningen ska kunna genomföras.
Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om
verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet,
avhysning eller avlägsnande gälla. Om tillsynsmyndigheten begär det
ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som
kontrollen ska genomföras hos.
Skälen för promemorians förslag
374
Amla ska ha möjlighet att genomföra utredningar avseende och
platsundersökningar i affärslokaler tillhörande ansvariga enheter under
Amlas tillsyn och vissa fysiska och juridiska personer kopplade till dessa
(artikel 18 och 19 i Amla-förordningen). Om en person hindrar
genomförandet av en utredning ska det finansiella tillsynsorganet i den
medlemsstat där lokalen är belägen ge nödvändigt stöd i enlighet med
nationell rätt, inbegripet göra det lättare för myndigheten att få tillgång till
affärslokaler (artikel 18.2). Även om en person motsätter sig en
platsundersökning som beslutats av Amla ska det finansiella
tillsynsorganet i den berörda medlemsstaten tillhandahålla nödvändigt
bistånd i enlighet med nationell lagstiftning. I den omfattning det är
nödvändigt för platsundersökningen ska biståndet innefatta försegling av
företagslokaler, räkenskaper och register. Om det finansiella
tillsynsorganet saknar denna befogenhet ska det begära nödvändigt bistånd
från andra nationella myndigheter (artikel 19.6).
Sådant biträde som kan behövas för platsundersökning kan i Sverige
lämnas i form av handräckning. För att uppfylla skyldigheten om biträde i
Amla-förordningen bör därmed tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och
finansiella institut ges möjlighet att begära handräckning av en
verkställande myndighet om någon motsätter sig platsundersökning.
Handräckning är en åtgärd som utgör ingrepp i en enskilds personlig
eller ekonomiska förhållanden och kräver därför lagstöd (8 kap. 2 § första
opaginerad Kontrollera mot PDF
stycket 2 regeringsformen). Kronofogdemyndigheten har vid liknande
behov av handräckning utsetts till den myndighet som får lämna
handräckning för att platsundersökningar ska kunna göras (3 § lagen
[2010:1010] om kreditvärderingsinstitut, 3 kap. 1 § lagen [2013:287] med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat,
centrala motparter och transaktionsregister och 3 kap. 5 a § lagen
[2018:2024] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
referensvärden). Kronofogdemyndighetens befogenheter uppfyller Amlaförordningens krav på bistånd (2 kap. 17 § utsökningsbalken).
Kronofogdemyndigheten kan också vid behov begära biträde av
Polismyndigheten (3 kap. 3 § utsökningsförordningen [1981:891]).
Mot
denna
bakgrund
bedömer
promemorian
att
Kronofogdemyndigheten bör utses till den myndighet som får lämna
handräckning för att platsundersökningar enligt Amla-förordningen ska
kunna genomföras. En bestämmelse med den innebörden föreslås införas
i den nya penningtvättslagen. Vid handräckning gäller bestämmelserna i
utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.
Enligt Amla-förordningen får Amla genomföra en platsundersökning
utan föranmälan, om det behövs för att en platsundersökning ska kunna
genomföras korrekt och effektivt (artikel 19.1). Eftersom huvudreglerna
vid aktuell form av handräckning är att den som är föremål för
handräckningen ska underrättas i förväg (16 kap. 11 § utsökningsbalken)
bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse som anger att
Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den som kontrollen
ska genomföras hos, om tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och
finansiella institut begär det.
Om en inspektion på plats kräver tillstånd från en rättslig myndighet i
enlighet med nationell rätt, ska Amla ansöka om ett sådant (artikel 20.1).
En sådan prövning är i förekommande fall begränsad till äktheten i Amlas
beslut och huruvida tvångsåtgärderna är proportionerliga. Prövningen får
inte avse behovet av platsundersökning, det kan i stället prövas av EUdomstolen (artikel 20.2). Med hänsyn till den begränsade prövningen
bedömer promemorian att det inte är motiverat att införa krav på nationell
prövning i domstol eller annan rättslig myndighet. Motsvarande
bedömning har tidigare gjorts av regeringen för de platsundersökningar
som kan göras enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister
och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
referensvärden (prop. 2011/12:40 s. 23 och prop. 2020/21:24 s. 56).
Promemorian bedömer därför att inte bör införas krav på tillstånd innan
Amla genomför platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid
platsundersökning.
9.11.3
Äkthetskontroll och verkställighet
Promemorians förslag
Kronofogdemyndigheten ska vara ansvarig
äkthetskontroll enligt Amla-förordningen.
myndighet
för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Beslut om avgifter eller viten enligt Amla-förordningen ska få
verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som
en svensk dom som har fått laga kraft, om inte annat följer av
förordningen.
Promemorians bedömning
Det bör inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller annan
rättslig myndighet innan Amla genomför platsundersökning eller innan
handräckning lämnas vid sådan platsundersökning.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
376
Amla har befogenhet att i förhållande till ansvariga enheter under Amlas
tillsyn tillämpa administrativa åtgärder, ålägga sanktionsavgifter och
besluta om löpande viten i enlighet med Amla-förordningen.
Sanktionsavgifter och löpande viten ska vara verkställbara (artikel 26.1).
Verkställigheten ska regleras av de civilrättsliga bestämmelser som gäller
i den medlemsstat på vars territorium verkställigheten äger rum.
Avgörandet om verkställighet ska bifogas beslutet om åläggande av
sanktionsavgift eller löpande vite utan andra formaliteter än kontroll av
beslutets äkthet genom en myndighet som medlemsstatens regering ska
utse för detta ändamål och meddela Amla och Europeiska unionens
domstol. När dessa formaliteter har slutförts på begäran av den berörda
parten, får denna part fullfölja verkställigheten i enlighet med nationell rätt
genom att hänskjuta ärendet direkt till det behöriga organet. Verkställighet
får endast skjutas upp genom avgörande av Europeiska unionens domstol.
Domstolarna i den berörda medlemsstaten ska dock vara behöriga
beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på ett
regelrätt sätt.
Det belopp som drivs in i form av sanktionsavgifter och löpande viten
ska tillfalla unionens allmänna budget (artikel 26.2).
Amla har vidare rätt att ta ut tillsynsavgifter från ansvariga enheter
(artikel 77). Medlemsstaterna ska se till att skyldigheten att betala
tillsynsavgifter är bindande enligt nationell rätt och att förfallna avgifter
betalas helt (artikel 77.4). Eftersom Amla-förordningen är bindande och
direkt tillämplig saknas skäl för nationell regel om att ansvariga enheter är
skyldiga att betala beslutade avgifter. Det bör dock enligt promemorian
framgå av nationell rätt att beslut om tillsynsavgifter är verkställbara.
Medlemsstaterna ska alltså dels utse en myndighet som ska pröva om ett
beslut av Amla om sanktionsavgift eller vite är äkta.
Kronofogdemyndigheten har vid liknande behov av äkthetskontroll utsetts
till den myndighet som ska ansvara för äkthetskontroll (4 § lagen om
kreditvärderingsinstitut och 3 kap. 2 § lagen med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter
och transaktionsregister). Som regeringen konstaterar i förarbetena vid
dessa val av Kronofogdemyndigheten som ansvarig myndighet finns
kompetens och viss vana vid liknande frågor vid Kronofogdemyndigheten
och myndigheten är också den som kommer ansvara för den praktiska
verkställigheten (prop. 2011/12:40 s. 24 och 25 och prop. 2012/13:72 s. 28
och 29). Promemorian bedömer att det nu saknas skäl att göra någon annan
opaginerad Kontrollera mot PDF
bedömning och föreslår därför att Kronofogdemyndigheten ska vara
ansvarig myndighet att utföra äkthetskontroller enligt Amla-förordningen.
Bestämmelser med den innebörden bör införas i den nya
penningtvättslagen.
Amlas beslut om tillsynsavgifter, sanktionsavgifter och viten ska vara
verkställbara i Sverige och bör enligt promemorian anses som en sådan
utländsk exekutionstitel som är verkställbar i Sverige enligt 3 kap. 2 §
utsökningsbalken. Samma regler som gäller för verkställighet av en svensk
dom som har fått laga kraft bör gälla. Beslut om avgifter och viten enligt
Amla-förordningen bör därför få verkställas enligt utsökningsbalken på
samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Detta bör framgå
av penningtvättslagen. Regeringen har gjort motsvarande bedömning i
tidigare lagstiftningsärenden om verkställighet av Esmas beslut
(exempelvis prop. 2011/12:40 s. 24 och 25 och prop. 2012/13:72 s. 28 och
29).
Amla-förordningens regler om verkställighet ska dock ha företräde i
förhållande till utsökningsbalken, vilket får betydelse när det gäller
uppskjuten verkställighet av beslut om sanktionsavgifter eller viten. Även
detta bör framgå av penningtvättslagen.
10
Krav på övervakning av självreglerande
organs tillsyn
Enligt EU:s penningtvättsreglering är det tillåtet att tillsynen över vissa
ansvariga enheter utförs av självreglerande organ. Det gäller bl.a. tillsynen
över advokater och revisorer.
Den penningtvättstillsyn som bedrivs av självreglerande organ inom
unionen har emellertid ansetts vara bristfällig. Enligt den unionsrättsliga
lagstiftaren har den inte varit tillräckligt bra eller skett tillräckligt ofta. Den
har även framförts att den inneburit väldigt liten, eller ingen, offentlig
insyn. För att komma till rätta med det har det i sjätte penningtvättsdirektivet införts regler som innebär att medlemsstaterna ska utse myndigheter
som övervakar de självreglerande organens penningtvättstillsyn. Reglerna
innebär däremot inte att övervakningsmyndigheten ska utöva någon egen
tillsyn över ansvariga enheter eller besluta i tillsynsärenden mot sådana
(skäl 100 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Amla – den nya EU-myndigheten på penningtvättsområdet – ska i viss
utsträckning övervaka att övervakningsmyndigheten utför sin uppgift och
kan vidare rikta rekommendationer till övervakningsmyndigheten om den
anser att det finns brister i fullgörandet av uppgiften (artikel 37 i Amlaförordningen). Dessutom kan övervakningsmyndighetens övervakning bli
föremål för s.k. inbördes utvärdering. Det innebär att Amlas personal
tillsammans med personal från medlemsstaters tillsyns- eller övervakningsmyndigheter utvärderar verksamheten (artikel 35 i Amla-förordningen).
10.1
Tillsynen över advokater och advokatbolag
utförs av självreglerande organ
Advokater är ansvariga enheter när de utför vissa uppdrag (artikel 3.3.a
och 3.3.b i penningtvättsförordningen). Även advokatbolag får anses vara
ansvariga enheter (jfr prop. 2003/04:156 s. 48 och 2018/19:125 s. 20–21).
Av artikel 15 i penningtvättsförordningen följer dessutom att det är den
juridiska personen som omfattas av kraven i penningtvättsförordningen,
om advokaten är anställd i en juridisk person.
Enligt svensk rätt utövar Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd tillsyn över att advokater och advokatbolag följer penningtvättsregleringen (8 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken och 7 a kap.
2 § första stycket penningtvättslagen). Som tidigare angetts benämns
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd i denna
promemoria som ”Advokatsamfundet”. Det är det enda självreglerande
organet som utövar penningtvättstillsyn. Som utredningen redogör för har
det sin grund i principen om ett oberoende advokatväsende och risken för
att advokaters oberoende ställning skulle kunna komma i fara genom
myndighetstillsyn (se betänkandet s. 693).
10.2
Övervakningsmyndighetens uppgifter och
befogenheter
Promemorians förslag
Övervakningsmyndigheten ska få kontrollera att Advokatsamfundet
1. har tillräckliga resurser för att fullgöra sitt uppdrag och att dess
personal har den integritet och kompetens som krävs för uppgiften, och
2. bedriver sin penningtvättstillsyn på ett ändamålsenligt och
effektivt sätt.
Övervakningsmyndigheten ska även få
1. granska de undantag som Advokatsamfundet beviljar för ansvariga
enheter från skyldighet att upprätta riskbedömning, och
2. informera Advokatsamfundet om sådant arbete som Amla bedriver.
Övervakningsmyndigheten ska få ge vägledning i fråga om tillsyn.
Advokatsamfundet ska lämna de uppgifter som övervakningsmyndigheten begär för att övervaka den penningtvättstillsyn som Advokatsamfundet bedriver. Samfundet ska dock inte vara skyldigt att lämna
uppgifter som anförtrotts en advokat när den försvarar eller företräder
en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning för att
inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information som avser en klient och som advokaten har fått del av i samband
med att den bedömer klientens rättsliga situation.
Övervakningsmyndighetens ska få utfärda instruktioner i fråga om
tillsynen. Instruktionerna ska inte få gälla enskilda fall.
378
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Det finns inte behov av att övervakningsmyndigheten ska kunna
meddela sanktioner eller vidta andra åtgärder om Advokatsamfundet
inte lämnar ut uppgifter, efterföljer instruktion eller på annat sätt inte
gör vad övervakningsmyndigheten uppmanar till.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Uppgifter och befogenheter enligt unionsrätten
Övervakningsmyndigheten ansvar är att säkerställa ett adekvat och effektivt tillsynssystem över de ansvariga enheter som står under penningtvättstillsyn av självreglerande organ. Övervakningsmyndighetens uppgifter beskrivs närmare i artikel 52.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Det
handlar om i huvudsak om följande.
• Verifiera att det självreglerande organet har tillräckliga
ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra
sitt uppdrag samt säkerställa att det självreglerande organets
personal har stor integritet och rätt kompetens och håller hög
yrkesmässig standard.
• Utfärda riktlinjer gällande utförandet av tillsynsuppdraget.
• Säkerställa att tillsynen bedrivs på ett adekvat och effektivt
sätt.
• Granska undantag som det självreglerande organet beviljar i
fråga om ansvariga enheters skyldighet att upprätta riskbedömning.
• Informera det självreglerande organet om arbete som Amla
bedriver och som är relevant för organet.
I fråga om uppgiften att utfärda riktlinjer måste det, som utredningen är
inne på, i en svensk kontext närmast förstås som vägledning och inte någon
bindande föreskrift (se betänkandet s. 708, jfr ordet ”guidance” som
används i den engelska språkversionen).
Av direktivet följer att övervakningsmyndigheten ska ha tillräckliga
befogenheter för att utföra sitt uppdrag. Övervakningsmyndigheten ska
åtminstone kunna kräva att det självreglerande organet lämnar in de uppgifter som är relevanta för övervakningen. Det gäller dock inte sådana
uppgifter som har anförtrotts en advokat när den försvarar eller företräder
en klient i fråga om ett rättsligt förfarande, inbegripet rådgivning för att
inleda eller undvika ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller information
som avser en klient och som advokaten har fått del av i samband med att
den bedömer klientens rättsliga situation.
Övervakningsmyndigheten ska vidare kunna utfärda instruktioner till
det självreglerande organet i syfte att avhjälpa en brist i det självreglerande
organets penningtvättstillsyn eller för att förmå den självreglerandet
organet att begära in uppgifter från ansvariga enheter som är relevanta för
tillsynen över dem eller vidta administrativa åtgärder för att avhjälpa
överträdelser av penningtvättsregleringen (artikel 52.3). Som promemorian uppfattar det handlar det om att övervakningsmyndigheten ska
kunna instruera det självreglerande organet att använda sina befogenheter
för att tillsynsuppdraget ska fullgöras på ett fullgott sätt.
Det föreslås att det i den nya penningtvättslagen tas in bestämmelser om
övervakningsmyndighetens uppgifter och befogenheter i enlighet med vad
direktivet kräver. Promemorian föreslår inte att fler uppgifter ges till
övervakningsmyndigheten än vad direktivet kräver (jfr skäl 100 i sjätte
penningtvättsdirektivet).
Möjligheten till sanktioner
Medlemsstaterna får införa effektiva, proportionella och avskräckande
åtgärder eller sanktioner om det självreglerande organet inte följer en
begäran eller instruktion eller någon annan av de åtgärder som övervakningsmyndigheter vidtar inom ramen för dess uppgifter (artikel 52.5).
Promemorian uppfattar regeln som frivillig, dvs. medlemsstaterna måste
inte införa sådana åtgärder eller sanktioner.
Enligt promemorian finns det inte anledning att tro att Advokatsamfundet – som är det enda självreglerande organet i Sverige som utövar
penningtvättstillsyn – inte skulle hörsamma övervakningsmyndighetens
begäran eller instruktion eller på annat sätt underlåta att göra vad övervakningsmyndigheten uppmanar till. Något behov av att införa åtgärder eller
sanktioner bedöms därmed inte finnas. Promemorian lämnar därför inte
något sådant förslag.
10.3
Valet av övervakningsmyndighet
Promemorians förslag
Länsstyrelsen i Stockholms län ska få i uppgift att övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn.
Skälen för promemorians förslag
Olika alternativ vid valet av övervakningsmyndighet
Promemorian anser att antingen Justitiekanslern eller Länsstyrelsen i
Stockholms län (härefter ”Länsstyrelsen”) bör utses som övervakningsmyndighet för Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Båda myndigheterna har i dag uppgifter som har koppling till verksamhet som Advokatsamfundet bedriver.
I Justitiekanslerns uppgifter ingår att utöva tillsyn över advokatväsendet
som företrädare för det allmänna. Justitiekanslern får del av Advokatsamfundets beslut i disciplinärenden mot advokater och har möjlighet att
klaga på besluten. Justitiekanslern kan även begära att Advokatsamfundet
vidtar åtgärd mot en advokat som inte uppfyller sina skyldigheter.
Om Advokatsamfundet beslutat att tilldela en varning på grund av överträdelse av penningtvättsregleringen, prövar Länsstyrelsen om advokaten
eller advokatbolaget ska tilldelas sanktionsavgift. Länsstyrelsen kan även
besluta om sanktionsavgift för advokatsbolagets ledning eller tillfälligt
förbud för dem att ingå i ledningen. För att dessa frågor ska komma under
Länsstyrelsens prövning förutsätts dock att Advokatsamfundet beslutar att
överlämna ärendet till Länsstyrelsen.
380
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt den information som promemorian har fått del av är de uppgifter
som har koppling till Advokatsamfundets ärenden inte något större inslag
i vare sig Justitiekanslerns eller Länsstyrelsens verksamhet. Det är i mer
principiella frågor som Justitiekanslern anser sig ha anledning att överklaga beslut i disciplinärenden. Advokatsamfundet har – från att inte
tidigare ha överlämnat något ärende – våren 2025 överlämnat tre ärenden
till Länsstyrelsen. Efter det har inga ärenden överlämnats.
Länsstyrelsen i Stockholms län föreslås som övervakningsmyndighet
De uppgifter som övervakningsmyndigheten ska utföra handlar i grunden
om att säkerställa en adekvat och effektiv penningtvättstillsyn på ett övergripande plan. I dag bedrivs tillsyn av självreglerande organ utan insyn av
staten vilket också innebär att det från statens sida är svårt att utvärdera
om penningtvättstillsynen fungerar tillfredsställande.
Inom den svenska statliga förvaltningen finns gedigen kunskap om
tillsyn. Inte minst länsstyrelserna bedriver tillsyn på en rad områden.
Förutom att tillsyn tillhör länsstyrelsernas kärnverksamhet, bedriver vissa
länsstyrelser också tillsyn på just penningtvättsområdet. Det sist nämnda
gäller bl.a. Länsstyrelsen i Stockholms län. Sådana tillsyn bedrivs t.ex.
över andra oberoende jurister än advokater. Länsstyrelsen har kunskap om
penningtvättsregelverket och deltar även i expertgrupper som Amla har.
Länsstyrelsen är följaktligen också väl insatt i det arbete som bedrivs på
EU-nivå på området och följer därigenom rättsutvecklingen.
Justitiekanslern har i dag inga uppgifter som har med penningtvättsregleringen att göra. Justitiekanslern har däremot kunskap om advokaters
särskilda roll och de etiska regler som gäller för advokater (regler om god
advokatsed).
Enligt promemorians uppfattning bör övervakningsmyndighetens uppdrag vara inriktat på att identifiera eventuella förbättringsåtgärder som kan
vidtas i Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. För att nämna ett
exempel skulle det kunna handla om att övervakningsmyndigheten tar del
av de metoder för urval av tillsynsobjekt som Advokatsamfundet använder
och utifrån sin erfarenhet ge vägledning kring hur urvalsmetoden skulle
kunna förbättras.
Länsstyrelserna bedöms både utifrån sin erfarenhet av tillsyn generellt
och sin kunskap om penningtvättsregleringen och utmaningarna som finns
när det gäller penningtvättstillsyn, ha bättre förutsättningar att bidra till att
Advokatsamfundets tillsyn stärks än vad Justitiekanslern har.
Utredningen har som ett argument mot att annan myndighet än Justitiekanslern utses som övervakningsmyndighet framhållit att det skulle kunna
leda till en gränsdragningsproblematik i fråga om vilken myndighet som
ska agera om samma handlande eller omständigheter utgör överträdelser
av penningtvättsregelverket och det advokatetiska disciplinära regelverket
(se betänkandet s. 705 och 706). Eftersom övervakningsmyndighetens
verksamhet ska vara inriktat på att övervaka tillsynen generellt och inte
enskilda fall, ser promemorian dock inte någon sådan risk.
Enligt promemorians mening bör Länsstyrelsen – likväl som Justitiekanslern – kunna förstå advokatens roll och Advokatsamfundets uppdrag
samt inom ramen för en övervakande uppgift kunna agera på ett sätt som
upprätthåller advokatväsendets oberoende och självständighet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som inledningsvis nämns kommer övervakningsmyndighetens övervakning i sin tur granskas. Amla kommer dessutom kunna utfärda rekommendationer till övervakningsmyndigheten där Amla anger vad övervakningsmyndigheten bör vidta för åtgärd för att komma till rätta med en brist
(”överträdelse”) i tillämpningen.
Det ingår i Justitiekanslerns uppgift att utöva tillsyn över myndigheter.
De skulle enligt promemorians mening framstå som främmande att ett
utländskt organ övervakar verksamhet som Justitiekanslern bedriver.
Sammantaget gör promemorian bedömningen att Länsstyrelsen bör få
uppgiften att övervaka Advokatsamfundets penningtvättstillsyn. Promemorian når därmed en annan slutsats än utredningen och föreslår att
uppgiften ges till Länsstyrelsen.
10.4
Informationsskyldighet om misstänkt
brottslighet
Promemorians förslag
Länsstyrelsen ska utan dröjsmål informera finansunderrättelseenheten
om den vid sin övervakning upptäcker vad som kan antas ha samband
med penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
Skälen för promemorians förslag
382
Det kan inte uteslutas att Länsstyrelsen vid sin övervakning av den tillsyn
enligt penningtvättsregleringen som Advokatsamfundet bedriver fattar
misstanke om att brott har begåtts av en advokat eller advokatbolag. I en
sådan situation förutsätter sjätte penningtvättsdirektivet att övervakningsmyndigheten informerar brottsbekämpande myndighet om det, antingen
direkt eller via finansunderrättelseenheten. Det ska göras med nödvändig
skyndsamhet (artikel 52.6).
Länsstyrelsen är, enligt 5 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter till
de brottsbekämpande myndigheterna, skyldig att lämna en uppgift till en
brottsbekämpande myndighet, om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Undantag från detta gäller om det finns en
sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och det står klart att
det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av
att uppgiften lämnas ut. Uppgiftsskyldigheten gäller dels utan föregående
begäran, dvs. på eget initiativ, dels på begäran av en brottsbekämpande
myndighet. Att uppgiften behövs innebär att tröskeln för utlämnande är
förhållandevis låg. Det omfattar uppgifter om misstänkta begångna brott.
Uttrycket står klart innebär att det finns en stark presumtion för att en
uppgift ska lämnas ut (prop. 2024/25:65 s. 205 och 206). Mot denna
bakgrund bedömer promemorian att sjätte penningtvättsdirektivets krav i
denna del uppfylls av gällande rätt. Promemorian anser dock att det
framstår som rimligt att Länsstyrelsen, i sin roll som
övervakningsmyndighet, har samma uppgiftsskyldighet gentemot just
finansunderrättelseenheten som gäller för Länsstyrelsen i dess roll som
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillsynsorgan. Tillsynsorganens uppgiftsskyldighet gentemot finanspolisen behandlas i avsnitt 8.11. Promemorian föreslår därför att det i den
nya penningtvättslagen tas in en motsvarande bestämmelse som den som
gäller för tillsynsorganen och som innebär en skyldighet för Länsstyrelsen
att, i sin övervakningsverksamhet, utan dröjsmål underrätta finanspolisen
om omständigheter som kan antas ha samband med eller utgöra
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
10.5
Övervakningsmyndighetens årsrapportering
Promemorians bedömning
Regeringen bör meddela föreskrifter om att Länsstyrelsen ska ta fram
en årsrapport och dess innehåll.
Skälen för promemorians bedömning
Varje år ska övervakningsmyndigheten offentliggöra en årsrapport med
uppgifter relaterat till det självreglerande organets tillsyn och den
övervakning som myndigheter utför över den. Årsrapporten ska publiceras
på myndighetens webbplats och även lämnas till kommissionen och Amla.
Årsrapporten ska innehålla information om följande.
– Antalet och arten av de överträdelser som upptäcks av det
självreglerande organet och de åtgärder som vidtagits till följd av
överträdelserna, exempelvis sanktionsavgifter.
– Antalet misstänka transaktioner som rapporterats till finansunderrättelseenheten av de ansvariga enheterna som det självreglerande organet utövar tillsyn över,
– Antalet och beskrivning av åtgärder, t.ex. sanktionsavgifter, som det
självreglerande organet vidtagit för att säkerställa att de ansvariga
enheterna följer penningtvättsregleringen.
– Antalet och beskrivning av åtgärder som övervakningsmyndigheten
vidtagit och antalet instruktioner som utfärdats i förhållande till det
självreglerande organet (artikel 52.7 i penningtvättsförordningen).
I korthet handlar det om statistik som kan ge viss bild av det självreglerande organets tillsyn och övervakningsmyndighetens övervakning
av tillsynen. I en svensk kontext innebär reglerna att Länsstyrelsen ska
offentliggöra en årsrapport som gäller statistik och annan information
kopplat till den penningtvättstillsyn som Advokatsamfundet utövar över
advokater och advokatbolag samt sin egen övervakning av den tillsynen.
Det är inte nödvändigt med lagreglering gällande årsrapporten.
Promemorian anser att regeringen med stöd av 8 kap. 7 § första stycket
regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter som gäller Länsstyrelsens årsrapport och som genomför kraven i sjätte penningtvättsdirektivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10.6
Överklagande
Promemorians förslag
Länsstyrelsens beslut i egenskap av övervakningsmyndighet ska vara
överklagbara i den utsträckning som följer av förvaltningslagen.
Skälen för promemorians förslag
Utgångspunkten i svensk rätt är myndigheters beslut får överklagas om
beslutet kan antas påverka någon situation på ett inte obetydligt sätt. Det
framgår av förvaltningslagen och gäller om inte annat följer av lag eller
förordning. Bestämmelsen innebär att det är ett besluts faktiska verkningar
som är avgörande för om beslutet får överklagas.
Promemorian anser inte att det finns skäl att införa särreglering gällande
de beslut som Länsstyrelsen fattar i egenskap av övervakningsmyndighet.
Det betyder att en del av Länsstyrelsens beslut kan vara överklagbara
enligt den bestämmelse som anges ovan.
I förvaltningslagen finns närmare bestämmelser om bl.a. hur överklagande ska göras och prövningstillstånd till högre instans. Även dessa
bör gälla i fråga om beslut som Länsstyrelsen fattar i egenskap av övervakningsmyndighet.
10.7
Sekretess för uppgifter i övervakningsverksamheten
Promemorians förslag
Sekretess ska gälla i Länsstyrelsens övervakningsverksamhet av den
penningtvättstillsyn som Advokatsamfundet utövar för uppgift om
advokat eller advokatbolags ekonomiska ställning eller om annans
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som
uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst
femtio år.
Skälen för promemorians förslag
384
Vid den tillsyn som Advokatsamfundet utför över advokater och
advokatbolag gäller tystnadsplikt. Tystnadsplikten innebär att den som har
deltagit i handläggningen av ett tillsynsärende inte obehörigen får röja vad
han eller hon då har fått veta om någons personliga eller ekonomiska
förhållanden (8 kap. 6 § tredje stycket rättegångsbalken). Bestämmelsen
innebär att uppgifter om såväl advokatens som klienters personliga och
ekonomiska förhållanden skyddas mot obehörigt röjande.
Om Advokatsamfundet anser att det på grund av en advokats eller
advokatbolags överträdelse av penningtvättsregleringen finns skäl att
överväga sanktionsavgift ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen. Det är
sedan Länsstyrelsen som beslutar i frågan (7 a kap. 6 § andra stycket
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättslagen). I sådana ärenden skyddas uppgifter om en advokats
ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller
men om uppgiften röjs. En advokats personliga förhållanden skyddas inte
(30 kap. 16 § OSL). Det får förstås mot bakgrund av ställningstaganden i
äldre förarbeten gällande sådana uppgifter där det angetts att en advokats
sätt att sköta sina klienters uppdrag bör vara offentliga, även om
uppgifternas röjande skulle vara menligt för advokaten (prop. 1979/80:2
Del A s. 279).Även om utgångspunkten bör vara att Länsstyrelsen ska
bedriva sitt uppdrag som övervakningsmyndighet på ett sådant sätt att
myndigheten inte tar del av uppgifter om advokatens ekonomiska ställning
eller annans personliga och ekonomiska förhållanden, kan det inte
uteslutas att det kan vara nödvändigt i vissa fall. Så skulle exempelvis
kunna vara fallet vid granskning av att Advokatsamfundet utför sitt
tillsynsuppdrag på ett adekvat och effektivt sätt.
Enligt promemorians mening bör uppgifter om ekonomisk ställning eller
om annans personliga eller ekonomiska förhållanden skyddas även när
Länsstyrelsen får del av sådana uppgifter inom ramen för sitt
övervakningsuppdrag. Det kan antas vara av central betydelse för klientens
förtroende för advokaten att uppgifter som lämnas till advokaten skyddas
om advokaten blir föremål för tillsyn och om den tillsynen senare
granskas. Det är också nödvändigt för att skydda den enskildes integritet.
Även advokatens ekonomiska ställning bör kunna skyddas av
integritetsskäl. Det föreslås därför att motsvarande sekretesskydd införs
för uppgifter som Länsstyrelsen får del av i sin övervakande roll som när
Länsstyrelsen får del av uppgifterna efter det att ett ärende överlämnats för
ingripande enligt penningtvättsregleringen.
För den sekretess som nu föreslås införas bör ett rakt skaderekvisit gälla.
Det innebär en presumtion för offentlighet och motsvarar vad som gäller i
fråga om sekretess i ärenden som överlämnas till Länsstyrelsen för
ingripande. Ett rakt skaderekvisit bedöms vara en ändamålsenlig
avvägning mellan intresset av sekretess och intresset av insyn i
Länsstyrelsens verksamhet. Sekretessen bör gälla i högst 50 år.
Genom förslaget uppfylls även sjätte penningtvättsdirektivets krav på
tystnadsplikt för anställda vid övervakningsmyndigheten (artikel 52.4).
Länsstyrelsen ska dock i sin roll som övervakningsmyndighet ha
möjlighet att samarbeta och utbyta information med vissa angivna aktörer
(artiklarna 67 och 68 innehåller), vilket behandlas i avsnitt 8.5 och 8.6.
10.8
Behandling av personuppgifter
Vid behandling av personuppgifter är Länsstyrelsen skyldig att följa EU:s
dataskyddsförordning och nationell reglering som kompletterar den
förordningen. Det gäller även i sin roll som övervakningsmyndighet för
den penningtvättstillsyn som Advokatsamfundet bedriver.
Det är inte möjligt att i förväg uttömmande ange vilka personuppgifter
som kan komma att behandlas i övervakningsverksamheten. Som exempel
kan dock nämnas namn på anställda hos Advokatsamfundet som finns i
elektroniska handlingar och som begärs in för att kontrollera att de
opaginerad Kontrollera mot PDF
anställda har rätt kompetens för tillsynsuppgiften. För att nämna ytterligare
ett exempel kan informationsskyldigheten till finansunderrättelseenheten
vid misstanke om brott leda till personuppgiftsbehandling som omfattas av
den ovan nämnda regleringen.
För att personuppgiftsbehandling ska vara tillåten enligt EU:s
dataskyddsförordning krävs att den ryms inom någon av de lagliga grunder
för behandling som anges i artikel 6.1 i förordningen. Personuppgiftsbehandling är bl.a. tillåten om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig
förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c) eller för
att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den
personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e). Dessa
rättsliga grunder ska fastställas i enlighet med unionsrätten eller nationell
rätt, som i sin tur behöver vara proportionerlig (artikel 6.3). Om
behandlingen gäller person- eller samordningsnummer och sker utan
samtycke krävs vidare att det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet
med behandlingen, vikten av en säker identifiering eller något annat
beaktansvärt skäl (3 kap. 10 § dataskyddslagen).
Enligt promemorians förslag ges Länsstyrelsen i författning uppdraget
som
övervakningsmyndighet.
När
Länsstyrelsen
behandlar
personuppgifter vid utförandet av uppdraget som övervakningsmyndighet
är det för att fullgöra en rättslig förpliktelse eller för att utföra en uppgift
av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning.
Personuppgiftsbehandlingen är nödvändig i den bemärkelse som avses i
artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning. Enligt promemorians förslag
kommer de uppgifter som Länsstyrelsen ska utföra anges i författning. I
den utsträckning som personnummer eller samoordningsnummer kommer
att behandlas utan samtycke det är klart motiverat med hänsyn till
ändamålet med behandlingen, dvs. att förebygga och förhindra
penningtvätt och finansiering av terrorism.
10.9
Övervakningsmyndigheten oberoende och
anställdas integritet
Promemorians bedömning
Kravet i sjätte penningtvättsdirektivet på övervakningsmyndighetens
oberoende och dess anställdas integritet tillgodoses genom gällande
rätt.
Skälen för promemorians bedömning
386
I sjätte penningtvättsdirektivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa
att övervakningsmyndigheten utför sitt uppdrag utan otillbörlig påverkan.
Dessutom ska säkerställas att personal vid övervakningsmyndigheten
håller hög yrkesmässig standard, bl.a. i fråga om konfidentialitet och
dataskydd, och har stor integritet. Övervakningsmyndigheten ska ha förfaranden som hanterar intressekonflikter (artikel 52.4).
De svenska förvaltningsmyndigheterna är självständiga. Av regeringsformen följer att ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns
opaginerad Kontrollera mot PDF
beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt
fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild
eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag (12 kap. 2 §). Det
betyder att sådan styrning inte kan utövas när det gäller hur Länsstyrelsen
tillämpar regleringen om övervakningen av penningtvättstillsynen som
bedrivs av Advokatsamfundet eller vilka beslut som Länsstyrelsen fattar i
ett specifikt ärende.
Av regeringsformen följer dessutom att förvaltningsmyndigheter ska
iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet (1 kap. 9 §). Den som är
jävig får enligt förvaltningslagen inte ta del i handläggningen av ett ärende
hos en förvaltningsmyndighet och inte heller närvara när ärendet avgörs
(17 § förvaltningslagen, se även 16 och 18 §§ samma lag). Det finns
dessutom straffrättsliga regler om olika former av mutbrott (10 kap 5 a–
5 e §§ brottsbalken, se betänkandet s. 497). Det finns även en straffrättslig
bestämmelse som gäller om någon röjer en uppgift som han eller hon är
skyldig att hemlighålla enligt bl.a. lag eller annan författning (20 kap. 3 §
brottsbalken). Den som begår en sådan gärning kan dömas för brott mot
tystnadsplikten.
Sammantaget bedömer promemorian att de krav som direktivet uppställer i denna del redan är uppfyllda genom befintlig reglering. Några lagstiftningsåtgärder bedöms därför inte krävas.
11
Finansunderrättelseenheten
11.1
Finansunderrättelseenhetens roll, organisation
och övergripande ansvar
11.1.1
Polismyndigheten är finansunderrättelseenhet
Promemorians förslag
För att fullgöra uppgiften att förebygga, upptäcka och effektivt
bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska det även
fortsättningsvis finnas en finansunderrättelseenhet vid Polismyndigheten.
Promemorians bedömning
Nödvändiga följdändringar bör göras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Alla medlemsstater ska inrätta en finansunderrättelseenhet för att
förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering
av terrorism (artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet). Motsvarande
bestämmelse finns i det nuvarande direktivet (artikel 32.1).
I Sverige är redan Polismyndigheten finansunderrättelseenhet (4 kap.
5 § penningtvättslagen).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansunderrättelseenheten
vid
Polismyndigheten
betecknas
finanspolissektionen (32 § förordningen [2022:1718]) med instruktion för
Polismyndigheten), i det följande benämnd finanspolisen.
För att i svensk rätt genomföra artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet bör det i den nya penningtvättslagen införas en bestämmelse om
att det vid Polismyndigheten ska finnas en finansunderrättelseenhet för att
fullgöra uppgiften att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa
penningtvätt och finansiering av terrorism. Nödvändiga följdändringar bör
vidtas i 32 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten.
11.1.2
Övergripande ansvar
Promemorians bedömning
Finansunderrättelseenhetens uppgift att göra analyser och sprida dessa
bör fortsatt regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Direktivets övriga bestämmelser om finansunderrättelseenhetens
ansvar kräver inte några författningsändringar.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ansvarar för att ta emot och analysera
information
388
Finansunderrättelseenheten ska vara den enda centrala nationella enhet
som ansvarar för att ta emot och analysera ansvariga enheters
misstankerapporter, tröskelvärdebaserade rapporter och rapporter om
betalningar eller insättningar som görs i lokaler tillhörande kreditinstitut,
utgivare av elektroniska pengar och betaltjänsteleverantörer som ligger
ovanför kontantförbudsgränsen enligt artiklarna 69, 74 respektive 80 i
penningtvättsförordningen och annan information som är relevant för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism,
inbegripet information som lämnas av tullmyndigheter enligt artikel 9 i
förordning (EU) 2018/1672 samt information som lämnats av
tillsynsmyndigheter eller av andra myndigheter (artikel 19.2 i sjätte
penningtvättsdirektivet).
Delvis motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet
(artikel 32.3 i). Syftet med de ändringar som har gjorts genom sjätte
penningtvättsdirektivet är att betona finansunderrättelseenhetens roll som
den enda centrala nationella enhet som är ansvarig för att ta emot och
analysera rapporter om misstänkta transaktioner, om fysiska
gränsöverskridande pengaflöden genom tullinformationssystemet och om
transaktioner som rapporteras när vissa gränser har överskridits
(tröskelvärdesbaserade upplysningar), såväl som annan information som
är relevant för penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av
terrorism, och som lämnas av ansvariga enheter, tillsynsmyndigheter och
andra myndigheter.
Det får anses ligga i sakens natur att uppgiften att förebygga, upptäcka
och effektivt bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, omfattar
att ta emot och analysera den information som lämnas av andra aktörer.
Någon uttrycklig bestämmelse om finansunderrättelseenhetens ansvar för
opaginerad Kontrollera mot PDF
att ta emot och analysera rapporter och annan relevant information som
lämnas till enheten infördes inte heller i samband med genomförandet av
det nuvarande direktivet. Mot den bakgrunden bedömer promemorian att
det saknas behov av en bestämmelse som anger att finanspolisen ska
ansvara för att ta emot och analysera angivna rapporter och annan
information som är relevant för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism.
Analysernas innehåll och spridning
Finansunderrättelseenheten ska ansvara för spridningen av resultaten av
sina analyser och eventuella ytterligare uppgifter till relevanta behöriga
myndigheter, när det finns skäl att misstänka penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Finansunderrättelseenheten
ska också kunna erhålla ytterligare uppgifter från ansvariga enheter
(artikel 19.3 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet). Motsvarande
bestämmelse om att finansunderrättelseenheten ska kunna erhålla
ytterligare uppgifter från ansvariga enheter finns i det nuvarande direktivet
(artikel 32.3 första stycket).
Att en ansvarig enhet på finansunderrättelseenhetens begäran ska lämna
all nödvändig information följer också av penningtvättsförordningen
(artikel 69.1 b). Mot denna bakgrund anser promemorian att
Finansunderrättelseenhetens rätt att få uppgifter från ansvariga enheter
inte behöver regleras i nationell rätt.
Finansunderrättelseenhetens finansiella analys ska bestå av både en
operativ och en strategisk analys. Den operativa analysen ska vara inriktad
på enskilda fall och särskilda mål eller på lämpliga utvalda uppgifter,
prioriterade på grundval av risk, de mottagna upplysningarnas typ och
volym och den förväntade användningen av uppgifterna efter spridningen.
Den strategiska analysen ska avse trender och mönster i penningtvätt och
finansiering av terrorism och utvecklingen av dessa (artikel 19.3 andra
stycket i direktivet).
Motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet (artikel 32.3
första stycket och 32.8), som i svensk rätt implementerats genom 17 d §
förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism. Den huvudsakliga justeringen i sak är tillägget ”prioriterade på
grundval av risk” som gjorts i syfte att betona vikten av att
finansunderrättelseenheten tillämpar ett riskbaserat förhållningssätt i sitt
operativa analytiska arbete. En ytterligare skillnad mot tidigare är att det
införts en definition av begreppet behörig myndighet (artikel 2.1 punkten
44 i penningtvättsförordningen). Mot bakgrund av den definitionen gäller
att
de
svenska
relevanta
behöriga
myndigheter
som
finansunderrättelseenheten ska sprida uppgifter till omfattar både
tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter.
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten kan
vidta arrangemang för informationsutbyte med andra behöriga
myndigheter på nationell nivå i enlighet med de allmänna bestämmelserna
om samarbete i artikel 46 i direktivet (artikel 19.9). Kommissionen har
meddelat att hänvisningen till artikel 46 är fel och att en uppdaterad
version ska komma med justerad hänvisning till artikel 61. Artikel 61
behandlas i avsnitt 12.1 i denna promemoria.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorian bedömer att regleringen om att finanspolisen ska göra
analyser och sprida dessa även fortsättningsvis bör ske i föreskrifter på
lägre nivå än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och att det
därmed inte behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
Amla ska utfärda riktlinjer för finansunderrättelseenheterna om den
operativa och strategiska analysens karaktär, egenskaper och mål samt
verktyg och metoder för användning och korskontroll av finansiell och
administrativ information och information om brottsbekämpning som
finansunderrättelseenheterna har tillgång till (artikel 19.10). Det saknas
därmed skäl att närmare specificera detta i nationell rätt.
11.1.3
Oberoende och resurser
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på finansunderrättelseenhetens
oberoende och resurser kräver inga författningssåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska vara oberoende
390
Finansunderrättelseenheten ska vara operativt oberoende och självständig.
Den ska ha behörighet och kapacitet att utföra sina uppgifter fritt,
inbegripet att kunna fatta självständiga beslut om att analysera, begära och
sprida specifik information (artikel 19.4 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet (artikel 32.3).
Genom det nya direktivet förtydligas bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens oberoende. Finansunderrättelseenheten ska vara fri från
otillbörlig politisk, statlig och industriell påverkan eller inblandning. När
en finansunderrättelseenhet existerar inom en annan myndighets befintliga
struktur ska finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner vara oberoende
och operativt avskilda från värdmyndighetens andra funktioner.
Regeringen bedömde i samband med genomförandet av det nuvarande
direktivet att befintlig reglering uppfyllde direktivets krav på
finansunderrättelseenhetens oberoende och självständighet och hänvisade
bl.a. till svenska förvaltningsmyndigheters självständighet enligt
regeringsformen (prop. 2016/17:173 s. 441). I 12 kap. 2 § regeringsformen
finns ett förbud för bl.a.t regeringen och riksdagen att bestämma hur en
myndighet ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot
enskild. Det saknas skäl för promemorian att nu göra någon annan
bedömning. Mot denna bakgrund anser även promemorian att befintlig
reglering tillgodoser direktivets generella krav på att finansunderrättelseenheten ska vara operativt oberoende och självständig, samt kravet på att
finansunderrättelseenheten ska vara fri från politisk och statlig påverkan
eller inblandning.
Svensk rätt uppfyller också direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska vara fri från otillbörlig påverkan eller inblandning från
näringslivet. I regeringsformen finns krav på att förvaltningsmyndigheter
opaginerad Kontrollera mot PDF
ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet (1 kap. 9 §). Dessa
krav preciseras i andra författningar. I exempelvis förvaltningslagen finns
bestämmelser om jäv (16–18 §§). Dessa bestämmelser syftar till att hindra
en jävig handläggare från att ta del i handläggningen av ett ärende.
Därutöver finns straffrättsliga regler om olika former av mutbrott (10 kap.
5 a–5 e §§ brottsbalken).
När det gäller kravet på att finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner
ska vara oberoende och operativt åtskilda från värdmyndighetens andra
funktioner kan konstateras att finanspolisen redan är en självständig
funktion inom Polismyndigheten och en egen organisatorisk enhet som är
fristående från övriga enheter inom Polismyndigheten (32 § förordningen
med instruktion för Polismyndigheten). Enheten har en egen chef. Det är
bara tjänstemän vid finanspolisen som får ha tillgång till uppgifter i
penningtvättsregistret som innehåller finanspolisens underrättelseinformation (2 § första stycket förordning [2018:1942] om polisens
behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område). Det är
finanspolisen som utifrån gällande regelverk avgör om andra delar av
Polismyndigheten ska få tillgång till uppgifter i registret. I praktiken kan
detta sägas få samma effekt som en sekretessgräns mellan finanspolisen
och övriga delar av Polismyndigheten. I samband med genomförandet av
det nuvarande direktivet framhöll regeringen också att finanspolisen är
utsedd att vara en självständig funktion inom Polismyndigheten (prop.
2016/17:173 s. 441).
Mot denna bakgrund konstaterar promemorian att direktivets krav på att
finansunderrättelseenhetens kärnfunktioner ska vara oberoende och
operativt avskilda från värdmyndighetens andra funktioner inte kräver
några författningsåtgärder.
Amla ska utfärda riktlinjer för finansunderrättelseenheterna om åtgärder
som ska vidtas för att bevara finansunderrättelseenhetens operativa
självständighet och oberoende, inbegripet åtgärder för att förhindra att
intressekonflikter påverkar dess operativa självständighet och oberoende
(artikel 19.10 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Finansunderrättelseenheten ska ha tillräckliga resurser
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenhetens personal
har stor integritet och rätt kompetens samt håller hög yrkesmässig
standard, bl.a. när det gäller sekretess och dataskydd (artikel 19.6).
Finansunderrättelseenheten ska tilldelas tillräckliga finansiella, personella
och tekniska resurser för att kunna utföra sina uppdrag (artikel 19.5 i sjätte
penningtvättsdirektivet). Motsvarande bestämmelse finns i det nuvarande
direktivet (artikel 32.3 andra stycket). Promemorian gör samma
bedömning som i avsnitt 8.6.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.1.4
Tystnadsplikt och informationssäkerhet
Promemorians bedömning
Direktivets bestämmelser om tystnadsplikt och informationssäkerhet i
finansunderrättelseenhetens verksamhet kräver inte några författningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Tystnadsplikt och informationssäkerhet
392
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenhetens personal
är bunden av krav i fråga om tystnadsplikt som är likvärdiga med dem som
fastställs i artikel 67 och att finansunderrättelseenheterna har inrättat regler
för informationens säkerhet och konfidentiella behandling (artikel 19.6
och 19.7). Motsvarande bestämmelser saknas i det nuvarande direktivet.
Som närmare redogörs för i avsnitt 8.7 i denna promemoria gäller i
Sverige offentlighetsprincipen. Principen kommer till uttryck på olika sätt,
bl.a. genom yttrande- och meddelarfrihet för tjänstemän och genom
allmänna handlingars offentlighet. Svensk rätt ger ingen möjlighet för
myndigheter att anta egna regler om sekretess eller tystnadsplikt.
Sekretessregleringen i det allmännas verksamhet är förbehållen riksdagens
och regeringens normgivning. I de fall uppgifter omfattas av sekretess
gäller sekretessen i det allmännas verksamhet mot enskilda, andra
myndigheter, mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom en
myndighet samt mot utländska myndigheter och mellanfolkliga
organisationer (8 kap. 1–3 §§ OSL). För de uppgifter som förekommer i
finanspolisens verksamhet gäller sekretess enligt bl.a. 18 kap. 2 § och
35 kap. 1 § OSL. Direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha
regler om konfidentialitet tillgodoses därför av offentlighets- och
sekretessregleringen som gäller för finanspolisen. Därtill har bara
tjänstemän vid finanspolisen tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret
som innehåller enhetens underrättelseinformation (2 § första stycket
polisens brottsdataförordning).
Sekretessbestämmelserna innebär att de personer som på grund av
anställning eller uppdrag har fått kännedom om sekretesskyddade
uppgifter i finanspolisens verksamhet redan omfattas av ett förbud att röja
eller utnyttja uppgifterna. Vid genomförandet av liknande bestämmelser i
det nuvarande direktivet, som gällde uppgifter i Finansinspektionens
tillsynsverksamhet, bedömde regeringen att svensk rätt uppfyllde de krav
på tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har arbetat vid
Finansinspektionen som ändringsdirektivet kräver (prop. 2018/19:150
s. 69). Enligt promemorians bedömning uppfyller svensk rätt också redan
de krav på tystnadsplikt för de personer som arbetar eller har arbetat vid
finanspolisen.
Det bör i sammanhanget konstateras att sjätte penningtvättsdirektivet
genom flertalet artiklar reglerar att finansunderrättelseenheten ska
samarbeta och utbyta information med andra finansunderrättelseenheter
och vissa andra aktörer. Eftersom kraven i fråga om tystnadsplikt ska vara
likvärdiga med dem som fastställs i artikel 67 konstaterar promemorian att
opaginerad Kontrollera mot PDF
det samarbete och utbyte av information som ska genomföras enligt olika
artiklar i direktivet inte ska hindras av tystnadsplikt (jfr artikel 19.6 och
artikel 67.2).
När det gäller kravet på säkerhet ligger det närmast till hands att tolka
detta som att det avser informationssäkerhet. Informationssäkerhet är en
naturlig del i myndigheternas säkerhetsarbete och det är vanligt
förekommande med interna regelverk om informationssäkerhet. Varje
myndighet ansvarar för att sekretessbelagda uppgifter hanteras på ett
sådant sätt att sekretesskyddet upprätthålls. Det saknas skäl att införa
bestämmelser om att finanspolisen ska inrätta regler för informationens
säkerhet.
Mot denna bakgrund bedömer promemorian att direktivets
bestämmelser om att finansunderrättelseenheten ska ha regler för
informationens säkerhet och konfidentiella behandling inte kräver några
författningsåtgärder.
11.1.5
Skyddade kommunikationskanaler
Promemorians bedömning
Det saknas behov av att författningsreglera finansunderrättelseenhetens
skyldighet
att
använda FIU.net
eller
andra skyddade
kommunikationskanaler.
Föreskrifter
om
hur
uppgifter
ska
lämnas
till
finansunderrättelseenheten bör genomföras på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Nationella kommunikationskanaler
Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheten har inrättat
säkra och skyddade kanaler för kommunikation och utbyte av information
på elektronisk väg med behöriga myndigheter och ansvariga enheter
(artikel 19.8). Motsvarande bestämmelser saknas i det nuvarande
direktivet.
Polismyndigheten har efter bemyndigande enligt 8 kap. 1 §
penningtvättslagen och 19 § penningtvättsförordningen meddelat
föreskrifter om hur rapportering av misstankar och lämnande av uppgifter
ska göras av ansvariga enheter och clearingbolag (PMFS 2026:1). Av
Polismyndighetens föreskrifter framgår att sådan kommunicering till
finanspolisen ska göras genom en specifik webbportal.
Promemorian bedömer att det även fortsättningsvis är Polismyndigheten
som är bäst lämpad att bedöma lämpliga förfaranden för kommunikation
och meddela eventuella föreskrifter om hur säker kommunikation och
utbyte av information på elektronisk väg med finanspolisen ska gå till i
praktiken. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter faller inom
8 kap. 7 § regeringsformen och att det därmed inte behöver införas någon
bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Kommunikationskanaler mellan finansunderrättelseenheter och andra
aktörer
I fråga om gränsöverskridande kommunikationskanaler framgår bl.a. att
utbyte av information mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter
och Amla i första hand ska ske genom kommunikationssystemet FIU.net
(artikel 30). FIU.net får också användas för kommunikation med
finansunderrättelseenheternas motsvarigheter i tredje länder och med
andra myndigheter och med unionsorgan och unionsbyråer. I händelse av
tekniskt fel på FIU.net ska finansunderrättelseenheterna vidarebefordra
information på annat lämpligt sätt och informationsutbyte med en
motsvarighet i tredje land som inte är kopplad till FIU.net ska ske genom
skyddade kommunikationskanaler. Finansunderrättelseenheterna ska
samarbeta vid tillämpningen av den senaste tekniken. FIU.net ska hanteras
av Amla. Delvis motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande
direktivet (artikel 56).
Kommissionen har uttryckt att kraven på finansunderrättelseenheterna
att utbyta information via FIU.net respektive via andra skyddade kommunikationskanaler bör genomföras genom reglering i nationell rätt.
Promemorian konstaterar att finanspolisen redan i dagsläget använder
FIU.net vid utbyte av information med finansunderrättelseenheter i andra
medlemsstater. I de fall FIU.net inte kan användas som kommunikationskanal anser promemorian att det är Polismyndigheten som, utifrån
förutsättningarna i de enskilda fallet, är bäst lämpad att bedöma lämpliga
förfaranden för kommunikation. Användandet av säkra kommunikationskanaler är en naturlig del i myndighetens säkerhetsarbete. I likhet med
regeringens tidigare bedömning av finanspolisens användning av FIU.net
(prop. 2016/17:173 s. 442) saknas det enligt promemorians bedömning
behov av att författningsreglera finanspolisens skyldighet att använda
FIU.net eller andra skyddade kommunikationskanaler.
11.1.6
Rapporteringsskydd
Promemorians bedömning
Finansunderrättelseenhetens informationsskyldighet när den besvarar
begäranden om information från behöriga myndigheter eller när
enheten sprider resultaten av sina analyser omfattar inte identiteten på
de fysiska och juridiska personer som har rapporterat misstankar.
Skälen för promemorians bedömning
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten har
mekanismer för att skydda identiteten på de ansvariga enheter och deras
anställda, eller personer i en likvärdig ställning, inbegripet ombud och
distributörer, som rapporterar misstankar till finansunderrättelseenheten
(artikel 36.1). Källan till en misstankerapport får inte heller lämnas ut av
finansunderrättelseenheten när de besvarar begäranden om information
från behöriga myndigheter eller när de sprider resultaten av sina analyser
(artikel 36.2). Det sagda ska dock inte påverka tillämplig nationell
394
opaginerad Kontrollera mot PDF
straffprocessrätt. Motsvarande bestämmelser saknas i det nuvarande direktivet.
Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att identiteten på dem som
rapporterar misstankar inte lämnas till någon utanför finansunderrättelseenheten. Sådant utlämnande skulle kunna utsätta uppgiftslämnaren för
skada. För att säkerställa skyddet för rapportörernas identitet och för att
stärka deras förtroende för konfidentiell rapportering bör kraven i denna
del uttryckligen framgå.
Som ovan konstaterats i förgående avsnitt gäller sekretessen för
uppgifter i finanspolisens verksamhet. Direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha mekanismer för att skydda identiteten på dem som
rapporterar misstankar tillgodoses av offentlighets- och sekretessregleringen. Finanspolisen har därigenom ett ansvar för att hanteringen av
sekretesskyddade uppgifter sker på ett sådant sätt att sekretesskyddet
upprätthålls. Det saknas skäl att införa bestämmelser om att finanspolisen
ska ha mekanismer för att skydda identiteten på dem som rapporterar.
I förhållande till de situationer då finanspolisen ska lämna ut uppgifter
bör det enligt promemorians bedömning förtydligas att respektive
informationsskyldighet inte omfattar källorna till de misstankerapporter
som lämnats in. Promemorian föreslår därför att bestämmelser införs om
att finanspolisens informationsskyldighet, när de besvarar begäranden om
information från behöriga myndigheter eller sprider resultatet av sina
analyser, inte omfattar källan till de misstankerapporter som lämnats.
Promemorian bedömer att detta bör regleras på lägre nivå än lag och att
sådana föreskrifter faller inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 §
regeringsformen.
11.1.7
Ombud för grundläggande rättigheter
Promemorians bedömning
Kraven på finansunderrättelseenheten att ha ett ombud för grundläggande rättigheter och vilka uppgifter ombudet ska ha bör genomföras
i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheterna har tillgång till stora mängder känslig
information och deras verksamhet kan få konsekvenser för enskilda
personers grundläggande rättigheter, såsom rätten till skydd av
personuppgifter, rätten till privatliv och rätten till egendom. Genom det
nya direktivet införs krav på att finanspolisen ska ha ett ombud för
grundläggande rättigheter och vad ombudet ska göra (artikel 20).
Införandet görs i syfte att stärka finansunderrättelseenheternas förmåga att
säkerställa att grundläggande rättigheter respekteras och skyddas avseende
dem som är föremål för finansunderrättelseenhetens åtgärder. Motsvarande bestämmelser saknas i det nuvarande direktivet.
Ombudet får vara en medlem av finansunderrättelseenhetens befintliga
personal och ska
opaginerad Kontrollera mot PDF
– ge råd till finansunderrättelseenhetens personal om all verksamhet som
utförs av finansunderrättelseenheten när ombudet för grundläggande
rättigheter anser det nödvändigt eller på begäran av personalen, utan
att hindra eller försena denna verksamhet,
– främja och övervaka finansunderrättelseenhetens efterlevnad av de
grundläggande rättigheterna,
– avge icke-bindande yttranden om huruvida finansunderrättelseenhetens verksamhet är förenlig med de grundläggande rättigheterna,
och
– informera finansunderrättelseenhetens chef om eventuella kränkningar
av grundläggande rättigheter inom ramen för finansunderrättelseenhetens verksamhet.
Finansunderrättelseenheten ska säkerställa att ombudet för grundläggande
rättigheter inte tar emot instruktioner som gäller utförandet av ombudets
uppgifter.
Promemorian noterar att de uppgifter som ombudet för grundläggande
rättigheter ska ha ligger nära de som gäller för ett dataskyddsombud enligt
dataskyddsförordningen och konstaterar att det inte finns några hinder mot
att utse samma person som både dataskyddsombud och ombud för
grundläggande rättigheter. Det föreslås dock enligt promemorian att den
valmöjlighet som anges i direktivet ska behållas. Det bör vara upp till
finanspolisen att bestämma om någon i befintlig personal eller annan
extern person ska utses till ombud för grundläggande rättigheter.
Promemorian konstaterar att finanspolisens skyldighet att respektera
och skydda de grundläggande rättigheterna framgår av bestämmelser i
2 kapitlet regeringsformen. Direktivets bestämmelser om att finanspolisen
ska ha ett ombud för grundläggande rättigheter, vad ombudet övergripande
ska göra och vad finanspolisen ska säkerställa bör genomföras i
föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter faller enligt
promemorians uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap.
7 § regeringsformen. Närmare bestämmelser om hur arbetet för ombudet
för grundläggande rättigheter ska ordnas bör överlämnas till
Polismyndigheten.
11.1.8
Årsrapport
Promemorians bedömning
Kraven på att finansunderrättelseenheten ska ta fram en årsrapport och
vad den ska innehålla bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
396
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten offentliggör en årlig rapport om sin verksamhet (artikel 27 i sjätte penningtvättsdirektivet). Rapporten ska innehålla statistik över följande:
– Finansunderrättelseenhetens uppföljning av rapporter om misstänkta
transaktioner och aktiviteter som den har mottagit.
– Misstänkta transaktioner som lämnats in av ansvariga enheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
– Upplysningar från tillsynsorgan och centrala register.
– Spridning till behöriga myndigheter och uppföljning av denna
spridning.
– Begäranden som skickats till och mottagits från andra finansunderrättelseenheter.
– Begäranden som skickats in till och mottagits från behöriga
myndigheter.
– Tilldelade personalresurser.
– Uppgifter om gränsöverskridande fysiska förflyttningar av kontanter
som skickats in av tullmyndigheter.
Rapporten ska också innehålla information om de trender och typer som
identifierats i de filer som spridits till andra behöriga myndigheter.
Informationen i rapporten får inte göra det möjligt att identifiera någon
fysisk eller juridisk person. Med typer som identifierats tolkar promemorian det som att det avser de mönster i penningtvätt och finansiering av
terrorism som den strategiska analysen ska innehålla.
Finanspolisen publicerar redan i dagsläget årsrapporter om sin verksamhet. Rapporterna innehåller delvis den statistisk som föreskrivs i
direktivet. Detta är något som enheten gör på eget initiativ.
Polismyndigheten omfattas av krav på att lämna årsredovisning till
regeringen (förordningen [1993:134] om myndigheters årsredovisning och
anslagsframställning). Promemorian bedömer att kravet på årsredovisning
inte är tillräckligt för att uppfylla sjätte penningtvättsdirektivets krav.
Promemorian bedömer att kraven på finanspolisens årsrapporter bör
genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms
enligt promemorians uppfattning inom regeringens restkompetens enligt
8 kap. 7 § regeringsformen.
11.2
Finansunderrättelseenhetens tillgång till
information
11.2.1
Inledning
Medlemsstaterna ska säkerställa att deras finansunderrättelseenhet har
tillgång till den information som enheten behöver för att kunna utföra sina
uppgifter (artikel 21.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet). Den
information som finansunderrättelseenheten minst ska ha tillgång till
enligt direktivet delas in i tre kategorier: finansiell information,
administrativ information och brottsbekämpningsrelaterad information.
Finansunderrättelseenhetens tillgång till den finansiella och administrativa informationen ska vara omedelbar och direkt. Tillgången till
information ska anses vara omedelbar och direkt om informationen finns i
en it-databas, ett register eller ett datasöksystem från vilket
finansunderrättelseenheten kan hämta informationen utan några
mellanliggande steg. Informationen ska också anses vara direkt och
omedelbart tillgänglig om de enheter eller myndigheter som innehar
informationen tillhandahåller den snabbt till finansunderrättelseenheten
opaginerad Kontrollera mot PDF
och ingen enhet, myndighet eller tredje part kan påverka de begärda
uppgifterna eller den information som ska lämnas (artikel 21.2).
Enhetens tillgång till brottsbekämpningsrelaterad information ska när
det är möjligt vara direkt och annars indirekt. Den information som ges
indirekt ska tillhandahållas med nödvändig skyndsamhet (artikel 21.3).
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information är både omfattande och detaljerade, till
skillnad från motsvarande bestämmelse i det nuvarande direktivet (artikel
32.4). Någon direkt motsvarighet till finns inte i svensk rätt. Det
huvudsakliga skälet till utvecklingen av bestämmelsen är att de generella
skrivningarna i det nuvarande direktivet medfört att tillgången till
information för finansunderrättelseenheterna i vissa medlemsstater varit
otillräcklig. Bestämmelserna innebär inte krav på att medlemsstaterna ska
införa nya register eller databaser. Det som avses är att
finansunderrättelseenheten ska få tillgång till sådan information som
omfattas av bestämmelserna och som redan finns. I avsnitten 11.2.3–
11.2.27 redogörs för promemorians bedömningar och förslag i dessa delar.
11.2.2
Utgångspunkter
Utlämnande av uppgifter till en annan myndighet
398
Den information som finanspolisen ska ha tillgång till enligt direktivet
finns för svensk del huvudsakligen hos andra myndigheter än
Polismyndigheten. Alla myndigheter är skyldiga att samarbeta och bistå
varandra i den utsträckning det kan ske. Detta är en allmän princip som
kommer till uttryck i bl.a. 8 § första stycket förvaltningslagen. Regleringen
motiveras av att det är väsentligt att alla myndigheters samlade
ansträngningar riktas mot det gemensamma målet att erbjuda samhällsmedborgarna goda levnadsvillkor. Det förutsätter att en myndighet inte ser
sin uppgift som strikt isolerad från vad en annan myndighet sysslar med
utan att båda gör vad de kan för att underlätta för varandra (prop.
2016/17:180 s. 70).
Denna samverkansskyldighet är generell men inte obegränsad. Inte
heller innebär den en sådan uppgiftsskyldighet som bryter sekretessen
mellan myndigheter. Bestämmelserna om sekretess i OSL gäller inte bara
i förhållande till enskilda utan även i förhållande till andra myndigheter
och andra verksamhetsgrenar inom myndigheten (8 kap. 1 och 2 §§ OSL).
Den generella samarbetsskyldigheten kommer också till uttryck i OSL på
så vis att en myndighet på begäran av en annan myndighet ska lämna en
uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller
det skulle hindra arbetets behöriga gång (6 kap. 5 § OSL). Denna
uppgiftsskyldighet omfattar varje uppgift som en myndighet förfogar över
och inte bara uppgifter ur allmänna handlingar. Det är den myndighet som
förfogar över uppgifterna som ska avgöra om förutsättningar föreligger för
utlämnande.
När det gäller sekretessbrytande bestämmelser bör i sammanhanget
nämnas att sekretess som regleras i 21–40 kap. OSL, det vill säga sekretess
till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, inte
hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om det behövs för
vissa särskilt angivna syften (10 kap. 15 a § OSL). Ett sådant angivet syfte
opaginerad Kontrollera mot PDF
är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilket
omfattar underrättelseverksamhet. En uppgift får dock inte lämnas enligt
nämnda bestämmelse om övervägande skäl talar för att det intresse som
sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften
lämnas ut. Den sekretessbrytande bestämmelsen gäller vidare inte i fråga
om viss närmare angiven sekretess till skydd för enskildas personliga eller
ekonomiska förhållanden. Innebörden av att det krävs övervägande skäl
för att en uppgift inte ska få lämnas ut är att det råder presumtion för att en
uppgift får lämnas ut om det behövs för något av de syften som anges
(prop. 2024/25:180 s. 90). Ett annat exempel på sekretessbrytande
bestämmelse är generalklausulen om att en sekretessbelagd uppgift får
lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda
(10 kap. 27 § OSL).
Sekretess hindrar inte heller att en uppgift lämnas om det finns en
uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL).
En uppgiftsskyldighet innebär att berörda myndigheter ska lämna ut
uppgifter till finansunderrättelseenheten utan att göra en sekretessprövning. För enskilda aktörer, det vill säga organisationer som inte är
myndigheter, innebär en uppgiftsskyldighet att ett utlämnande inte anses
vara ett obehörigt röjande av uppgifter i strid med regler om tystnadsplikt.
Bestämmelser om sådan sekretessbrytande uppgiftsskyldighet finns bl.a.
i lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande
myndigheterna. Lagen innehåller bestämmelser om skyldigheter för
statliga myndigheter, kommuner, regioner och vissa andra att lämna
uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i deras
brottsbekämpande verksamhet (1 §). Med brottsbekämpande myndigheter
avses bl.a. Polismyndigheten (2 §) och därmed omfattas finanspolisen.
Samtliga myndigheter ska på begäran lämna en fysisk persons
kontaktuppgifter till en brottsbekämpande myndighet, om uppgifterna
behövs i den brottsbekämpande verksamheten. Med kontaktuppgift avses
bostadsadress, telefonnummer eller e-postadress, arbetsplats, ombud eller
företrädare, användarnamn eller ip-adress och en uppgift som är jämförbar
med någon av dessa uppgifter (4 §). En sådan uppgift ska dock inte lämnas
om det finns en bestämmelse om sekretess eller tystnadsplikt som är
tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar för att det intresse som
sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset
av att uppgiften lämnas ut. De statliga myndigheter som särskilt anges ska
därutöver lämna en uppgift till en brottsbekämpande myndighet om
uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten (5 §). En sådan
uppgift ska dock inte lämnas om det finns en sekretessbestämmelse som
är tillämplig på uppgiften och det står klart att det intresse som sekretessen
ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Av förarbetena till lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de
brottsbekämpande myndigheterna framgår att uttrycket synnerliga skäl
innebär att en intresseavvägning endast i undantagsfall kan resultera i att
en uppgift inte lämnas ut. Omständigheten att en uppgift skyddas av
absolut sekretess kan tala för men innebär inte ensamt att synnerliga skäl
föreligger utan det krävs en bedömning av omständigheterna i det enskilda
fallet (prop. 2024/25:65 s. 201–204). Vidare framgår av samma förarbeten
att uttrycket står klart syftar till att åstadkomma en ordning med en
förhållandevis stark presumtion för att uppgiften ska lämnas ut. Ett
utlämnande ska dock föregås av en avvägning mellan de motstående
intressena. Det krävs inte att det görs en prövning i varje enskilt fall utan
en bedömning kan som regel göras utifrån de behov av sekretess eller
tystnadsplikt som typiskt sett finns för en viss kategori av uppgifter. För
att avstå från att lämna ut en uppgift krävs det att sekretessintresset är
betydande eller att den förväntade nyttan för brottsbekämpningen är klart
begränsad. Vid utlämnande enligt uppgiftsskyldigheten ersätts
menprövningen enligt OSL av den föreskrivna intresseavvägningen. I
likhet med vad som gäller vid en menprövning ska hänsyn dock tas till
omständigheterna i den konkreta situationen (prop. 2024/25:65 s. 94–96
och 204–206).
Skyndsamhetskravet
Promemorian konstaterar att de sätt som information kan lämnas på till
finanspolisen kommer, liksom hur det ser ut i dag, variera beroende på vad
informationen gäller och var den kommer från. Kravet på att viss
information ska tillhandahållas snabbt och kravet på att viss information
ska tillhandahållas med nödvändig skyndsamhet bör enligt promemorian i
båda fallen kunna beskrivas som att informationen ska tillhandahållas
skyndsamt. Det saknas mot bakgrund av syftet med bestämmelserna skäl
att fastställa olika skyndsamhetskrav för den information som ska
tillhandahållas. Vad som kan anses vara ett skyndsamt tillhandahållande
beror på omständigheterna i det enskilda fallet, såsom arten av och
mängden information som finanspolisen begär ut. I uttrycket ligger att
förfrågan ska hanteras så snart som möjligt och utan omotiverad
fördröjning.
När det gäller andra myndigheters skyndsamma tillhandahållande av
information kan konstateras att uppgiftsskyldigheten enligt lagen om
skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna
inte innehåller något skyndsamhetskrav. Regeringen har i förarbetena
redogjort för att det i den lagen inte är motiverat att införa ett uttryckligt
skyndsamhetskrav för utlämnande (prop. 2024/25:65 s. 107). Regeringen
hänvisar i sammanhanget till att en parallell kan dras till myndigheternas
uppgiftsskyldighet enligt 6 kap. 5 § OSL och att en prövning enligt den
bestämmelsen som utgångspunkt ska göras med skyndsamhet, men att det
bör finnas ett förhållandevis stort utrymme att beakta omständigheterna i
det enskilda fallet vid bedömningen av hur skyndsam handläggningen ska
vara. Vidare anges att den begärande myndigheten för att underlätta och
snabba på hanteringen kan ange hur snart den efterfrågade uppgiften eller
handlingen behövs. Den myndighet som förvarar uppgifterna eller
handlingen kan också fråga den begärande myndigheten om behovet och
anpassa sin handläggning efter svaret.
Det saknas enligt promemorian skäl att nu göra en annan bedömning i
fråga om att myndigheter ska hantera en begäran om utlämnande av en
annan myndighet med skyndsamhet. Som utgångspunkt saknas det därmed
även skäl att uttryckligen ange ett krav på skyndsamhet för att genomföra
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar tillgång till aktuell
information när den ska lämnas av andra myndigheter.
400
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.3
Konto- och värdefacksystem samt
bankkontoregistrens sammankopplingssystem
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till informationen i de nationella centraliserade
automatiserade mekanismerna över bankkonton och värdefack kräver
inga författningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
finansiell information som finns i de nationella centraliserade
automatiserade mekanismerna enligt direktivets artikel 16 (artikel 21.1 a
punkten i) i sjätte penningtvättsdirektivet). Finansunderrättelseenheten ska
också ha omedelbar och direkt tillgång till bl.a. administrativ information
från bankkontoregistrens sammankopplingssystem, som avses i artikel 16,
punkten omfattar även fastighetsinformation (artikel 21.1 b punkten iii).
Med de nationella centraliserade mekanismerna avses medlemsstaternas
konto- och värdefackssystemet. Det svenska konto- och värdefackssystemet behandlas i avsnitt 15. Genom systemet kan vissa myndigheter –
framför allt brottsbekämpande myndigheter – få uppgifter om innehavare
till bl.a. konton och värdefack hos kreditinstitut och vissa finansiella
institut. Med bankontoregistrens sammankopplingssystem avses den
sammankoppling av medlemsstaternas konto- och värdefackssystem som
ska vara på plats i juli 2029.
Det svenska konto- och värdefackssystemet förvaltas av Skatteverket.
Det regleras i lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem. Enligt
promemorians förslag kommer lagen att upphävas och ersättas med en ny
lag om ett register över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Polismyndigheten kommer enligt promemorians förslag ha rätt att, på
begäran, ta del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet bl.a.
om uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, utreda brott, eller besvara en begäran från Europol.
Skatteverket ska då lämna uppgifterna till Polismyndigheten omedelbart.
Enligt promemorians bedömning tillgodoses kraven i artikel 21.1 a
punkten i) i direktivet av gällande rätt och av de förslag som promemorian
lämnar. När det gäller bankkontoregistrens sammankopplingssystem
handlar det bl.a. om att ge utländska finansunderrättelseenheter möjlighet
att söka fram uppgifter i det svenska konto- och värdefackssystemet
genom sammankopplingen. I avsnitt 15.2 lämnar promemorian förslag
som innebär att det är möjligt. Även i denna del gör därför promemorian
bedömningen att direktivets krav tillgodoses.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.4
Information hos ansvariga enheter
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till informationen från ansvariga enheter kräver inga
författningsåtgärder.
De möjligheter som följer av penningtvättsförordningen att tillåta
advokater att överföra uppgifter till Advokatsamfundet i stället för till
finansunderrättelseenheten
och
att
införa
ytterligare
rapporteringsskyldigheter för vissa ansvariga enheter bör inte utnyttjas.
Skälen för promemorians bedömning
402
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
finansiell information från ansvariga enheter, inbegripet information om
överföringar av medel enligt definitionen i artikel 3.9 i TFR-förordningen
och överföringar av kryptotillgångar enligt definitionen i artikel 3.10 i
TFR-förordningen (artikel 21.1 a punkten ii) i sjätte penningtvättsdirektivet).
Finansunderrättelseenheten ska från varje ansvarig enhet också kunna
begära, inhämta och använda information för att utföra sina uppgifter
enligt artikel 19.3 i direktivet, även om ingen rapport om misstänkt
penningtvätt eller finansiering av terrorism först lämnats in enligt artikel
69.1 första stycket a eller artikel 70.1 i penningtvättsförordningen.
Ansvariga enheter ska inte vara skyldiga att uppfylla begäranden om
information som görs enligt punkten om det gäller information som
inhämtats i de situationer som avses i artikel 70.2 i
penningtvättsförordningen (artikel 21.4).
Enligt artikel 70.1 i penningtvättsförordningen får medlemsstaterna med
undantag från artikel 69.1 tillåta att notarier, advokater, andra oberoende
jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare överför uppgifter
till ett självreglerande organ i stället för till finansunderrättelseenheten.
Det självreglerande organet ska då skyndsamt och i obearbetat skick
vidarebefordra uppgifterna till finansunderrättelseenheten.
Enligt artikel 70.2 första stycket undantas notarier, advokater, andra
oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare från
kraven i artikel 69.1 om att lämna begärd information om det gäller
information som dessa får från eller mottar om en klient i samband med
att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i
eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet tillhandahåller rådgivning
om att inleda eller undvika sådana förfaranden, oavsett om sådana
uppgifter fås eller inhämtas före, under eller efter sådana förfaranden.
Av artikel 70.2 andra stycket framgår att undantaget inte ska tillämpas
när de ansvariga enheterna deltar i penningtvätt, förbrott till penningtvätt
eller finansiering av terrorism, tillhandahåller juridisk rådgivning för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
har vetskap om att klienten söker juridisk rådgivning för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism; vetskap eller syfte
får härledas ur objektiva, faktiska omständigheter. Medlemsstaterna får
dock enligt artikel 70.3 besluta att undantaget inte ska vara tillämpligt på
opaginerad Kontrollera mot PDF
vissa transaktioner och införa ytterligare rapporteringsskyldigheter för de
ansvariga enheter som avses.
Promemorian konstaterar inledningsvis att samtliga ansvariga enheter
enligt gällande rätt har motsvarande rapporteringsskyldighet direkt till
finansunderrättelseenheten, med undantag för vissa uppgifter hos
advokater och andra oberoende jurister, auktoriserade och godkända
revisorer samt skatterådgivare. Promemorian ser inte skäl att ändra denna
ordning och anser därför att den möjlighet som penningtvättsförordningen
ger att för svensk del låta advokater överföra uppgifter till
Advokatsamfundet i stället för till finansunderrättelseenheten inte bör
utnyttjas (artikel 70.1). Promemorian ser inte heller skäl att utnyttja
möjligheten att utvidga rapporteringsskyldigheten för advokater och andra
oberoende jurister, auktoriserade och godkända revisorer eller
skatterådgivare (artikel 70.3)
Enligt artikel 69.1 b i penningtvättsförordningen ska därmed samtliga
ansvariga enheter på begäran av finansunderrättelseenheten lämna all
nödvändig information. En sådan begäran ska besvaras utan dröjsmål,
inom den tid som finansunderrättelseenheten bestämmer.
Finanspolisen kan därmed med stöd av artikel 69.1 b i penningtvättsförordningen få tillgång till finansiell och annan information från
ansvariga enheter inom den tid som föreskrivs i direktivet. Från
uppgiftsskyldigheten undantas sådan information som avses i artikel 70.2
i penningtvättsförordningen. Ansvariga enheters uppgiftsskyldighet, och
undantagen från denna, följer alltså direkt av penningtvättsförordningen.
Svensk rätt hindrar inte finanspolisen från att begära, hämta in och
använda information som har begärts från ansvariga enheter på det sätt
som anges i penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet.
Mot denna bakgrund krävs det enligt promemorians uppfattning inga
lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra artikel 21.1 a
punkten ii) och artikel 21.4 i direktivet.
Det är tillsynsorganen som i enlighet med de föreslagna bestämmelserna
om tillsyn och ingripanden ska säkerställa att ansvariga enheter uppfyller
uppgiftsskyldigheten i förhållande till finansunderrättelseenheten.
11.2.5
Hypotekslån och andra lån
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information om hypotekslån och lån kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha tillgång till omedelbar och direkt
finansiell information om hypotekslån och lån (artikel 21.1 a punkten iii)
i sjätte penningtvättsdirektivet).
Företag som bedriver yrkesmässig verksamhet som består i att lämna
eller förmedla krediter – kreditinstitut, bostadskreditinstitut och finansiella
institut – står under Finansinspektionens tillsyn. Därutöver kan krediter
lämnas och förmedlas vid sidan av det finansiella systemet.
Promemorian instämmer i utredningens bedömning (se betänkandet
s. 511) att en rimlig avgränsning av rätten till information om hypotekslån
och andra lån är sådan information som finns hos företag som bedriver
yrkesmässig verksamhet som består i att lämna eller förmedla krediter.
Dessa företag är ansvariga enheter enligt penningtvättsförordningen. På
motsvarande sätt som när det gäller information om överföringar av medel
och kryptotillgångar kan därmed finanspolisen med stöd av artikel 69.1 b
i penningtvättsförordningen få tillgång till information om hypotekslån
och andra lån inom den tid som föreskrivs i direktivet direkt från
verksamhetsutövarna. Mot denna bakgrund krävs det enligt promemorians
uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt genomföra
artikel 21.1 a punkten iii).
11.2.6
Databaser för nationell valuta och valutaväxling
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns i databaser för nationell valuta
och valutaväxling kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
finansiell information som finns i databaserna för nationell valuta och
valutaväxling (artikel 21.1 a punkten iv) i sjätte penningtvättsdirektivet).
För svensk del finns inte några databaser för nationell valuta (svenska
kronor) och valutaväxling. Den enda databas som rör valuta som
promemorian har kunnat finna är Sveriges riksbanks databas med räntor
och valutakurser. Informationen i databasen är offentlig och direkt
tillgänglig via myndighetens webbplats.
Yrkesmässig verksamhet som består i olika former av valutaväxling
bedrivs av finansiella företag under Finansinspektionens tillsyn (lagen
[2025:250] om valutaväxling och lagen om betaltjänster, beroende på
betalningsmedel). Dessa företag är ansvariga enheter enligt
penningtvättsförordningen). På motsvarande sätt som gäller finanspolisens
tillgång till information om överföringar av medel och kryptotillgångar
samt hypotekslån och andra lån har alltså finanspolisen möjlighet att med
stöd av artikel 69.1 b i penningtvättsförordningen begära uppgifter som rör
valutaväxling från ansvariga enheter. Mot denna bakgrund krävs det enligt
promemorians uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt
genomföra artikel 21.1 a punkten iv).
404
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.7
Värdepapper
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information om värdepapper kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
finansiell information om värdepapper (artikel 21.1 a punkten v) i sjätte
penningtvättsdirektivet). Det som för svensk del närmast motsvarar
information om värdepapper är information om kontoförda finansiella
instrument.
Bestämmelser om kontoföring av finansiella instrument finns i lagen
(1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella
instrument (kontoföringslagen). Med kontoföring avses registrering i
avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och
andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan
motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling
har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har
säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp (1 kap. 3 §
kontoföringslagen). Det är värdepapperscentralerna som ansvarar för
kontoföring av finansiella instrument (1 kap. 4 § kontoföringslagen). I
Sverige är Euroclear Sweden AB den enda värdepapperscentralen.
Värdepapperscentraler ingår i definitionen av finansiellt institut och är
ansvariga enheter. Finanspolisen har möjlighet att med stöd av artikel
69.1 b i penningtvättsförordningen begära uppgifter som rör värdepapper
från ansvariga enheter. Mot denna bakgrund krävs det enligt
promemorians uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk rätt
genomföra direktivets artikel 21.1 a punkten v) i svensk rätt.
11.2.8
Skatteuppgifter
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till skatteuppgifter kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information om skatteuppgifter, inbegripet uppgifter som
innehas av skattemyndigheterna samt uppgifter som erhålls i enlighet med
artikel 8.3a i Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om
administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av
direktiv 77/799/EEG (artikel 21.1 b punkten i) i sjätte penningtvätts-
direktivet). Det som ligger närmast till hands för svensk del är uppgifter
som finns i Skatteverkets beskattningsverksamhet.
Det är inte helt klart vad som avses med uttrycket skatteuppgifter i
direktivet. Det som ligger närmast till hands vid en tolkning är enligt
promemorians uppfattning att uttrycket avser uppgifter som ligger till
grund för fastställande av skatt. Sådana uppgifter finns i Skatteverkets
beskattningsverksamhet. Vilka personuppgifter som får behandlas regleras
i beskattningsdatalagen (2026:125). Exempelvis avser uppgifter i
beskattningsverksamheten uppgifter om underlag för samt bestämmande,
redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter,
bestämmande av pensionsgrundande inkomst, fastighetstaxering samt
revision och annan kontroll eller analys (3 § beskattningsdatalagen).
Promemorian utgår vidare från att de uppgifter som enligt direktivets
artikel 21.1 b punkten i) ska omfattas rätteligen ska vara sådana som
erhålls i enlighet med artikel 8.1 i rådets direktiv 2011/16/EU. Den
punkten avser uppgifter om inkomst från anställning som medlemsstaternas behöriga myndigheter automatiskt ska dela med varandra
avseende personer bosatta i den andra medlemsstaten.
Uppgifter i verksamhet som rör skatt kan omfattas av sekretess (27 kap.
OSL). Skatteverket omfattas dock bl.a. av den uppgiftsskyldighet som
gäller för vissa statliga myndigheter enligt 5 § lagen om skyldighet att
lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt
11.2.2. Trots eventuell sekretessreglering ska Skatteverket därmed
skyndsamt lämna en uppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i den
brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att det inte står klart att det
intresse som en eventuell sekretessbestämmelse ska skydda har företräde
framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Skatteverket. Enligt
bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett sådant angivet syfte är
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilket
omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt 11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång
till skatteuppgifter. Det krävs därmed inga åtgärder för att i svensk rätt
genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten i) i svensk rätt.
11.2.9
Offentlig upphandling
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information om offentlig upphandling kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
406
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information om offentliga upphandlingsförfaranden för
varor eller tjänster, eller koncessioner (artikel 21.1 b punkten ii) i sjätte
penningtvättsdirektivet).
All annonsering enligt upphandlingslagarna ska göras i registrerade
annonsdatabaser enligt lagen (2019:668) om upphandlingsstatistik. Den
som driver en registrerad annonsdatabas är skyldig att lämna obearbetade
uppgifter från och om annonser om upphandling till statistikmyndigheten
(8 § lagen om upphandlingsstatistik).
Det är Upphandlingsmyndigheten som är statistikmyndighet och som
för en nationell databas för statistik på upphandlingsområdet som
innehåller uppgifter från och om annonser om upphandling (3 och 4 §§
lagen om upphandlingsstatistik och 1 § förordningen [2015:527] med
instruktion för Upphandlingsmyndigheten). Med annonser om
upphandling avses förhandsannons, anbudsinfordran, efterannons, frivillig
förhandsinsyn eller annons om avsikt att tilldela kontrakt genom
direktupphandling enligt lagen om offentlig upphandling, lagen
(2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen om
upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på
försvars- och säkerhetsområdet, och Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik
på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr
1191/69 och (EEG) nr 1107/70.
Rapportering till statistikmyndigheten ska ske löpande i samband med
att en annons publiceras i en registrerad annonsdatabas, dock senast inom
24 timmar från den tidpunkten (5 § i Upphandlingsmyndighetens
föreskrifter [UFS 2020:1] om insamling av uppgifter för statistikändamål).
I bilaga A till Upphandlingsmyndighetens föreskrifter (UFS 2020:1) om
insamling av uppgifter för statistikändamål framgår vilka uppgifter från
och om annonser om upphandling som ska lämnas till Upphandlingsmyndigheten. Innehållet i statistikdatabasen ska kostnadsfritt hållas
tillgängligt via internet (2 § förordningen [2020:332] om upphandlingsstatistik).
I den mån finanspolisen har behov av tillgång till uppgift som inte är
sökbar kan i tillägg konstateras att Upphandlingsmyndigheten på begäran
av finanspolisen ska lämna en uppgift som den förfogar över om inte
uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång
(6 kap. 5 § OSL), samt att exempelvis den generella sekretessbrytande
bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL även i förekommande fall torde
innebära goda möjligheter för finanspolisen att få ut sekretessbelagda
uppgifter. Enligt bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas
till en annan myndighet om det behövs för vissa särskilt angivna syften.
Ett sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt
11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång
till information om offentliga upphandlingsförfaranden för varor eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
tjänster och koncessioner. Det krävs därmed inga åtgärder för att i svensk
rätt genomföra 21.1 b punkten ii) i svensk rätt.
11.2.10 Fastighetsregistret
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information från nationella fastighetsregister eller
elektroniska datasöksystem kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
408
Finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information från nationella fastighetsregister eller
elektroniska datasöksystem (artikel 21.1 b punkten iii) i sjätte
penningtvättsdirektivet). För svensk del motsvaras det närmast av
information i fastighetsregistret.
Fastighetsregistret är Sveriges offentliga register över hur marken i
landet är indelad och vem som äger vad. Fastighetsregistret regleras i lagen
(2000:224) om fastighetsregister och förordningen (2000:308) om
fastighetsregister. Lantmäteriet ansvarar för driften och förvaltningen av
registret (2 § förordningen om fastighetsregister). Syftet med registret är
att ge offentlighet åt information om fastigheter. Med hänsyn till
fastighetsregistrets syfte ligger det i sakens natur att uppgifterna i registret
i huvudsak är offentliga även om vissa uppgifter i registret kan omfattas
av sekretess.
Utöver de bestämmelser för utlämnande som följer av lagen och
förordningen om fastighetsregistret omfattas lantmäteriet av den
uppgiftsskyldighet som gäller för vissa statliga myndigheter enligt 5 §
lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande
myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2. Trots eventuell sekretessreglering
ska Lantmäteriet därmed skyndsamt lämna en uppgift till finanspolisen om
uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att det
inte står klart att det intresse som en eventuell sekretessbestämmelse ska
skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Lantmäteriet. Enligt
bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett sådant angivet syfte är
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilket
omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt 11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser Nuvarande reglering
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång
till administrativ information från nationella fastighetsregister eller
elektroniska datasöksystem. Det krävs därmed inga åtgärder för att i
svensk rätt genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten iii) i denna del i
svensk rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.11 Folkbokföring
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information i medborgar- och befolkningsregister
kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella medborgar- och befolkningsregister
över fysiska personer (artikel 21.1 b punkten iv) i sjätte penningtvättsdirektivet). För svensk del motsvaras det närmast av information i
Skatteverkets folkbokföringsverksamhet.
Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av befolkningen i
Sverige och styrs av regleringen i folkbokföringslagen (1991:481) och
folkbokföringsförordningen (1991:749). Skatteverket ansvarar för frågor
om folkbokföring (2 § förordningen [2017:154] med instruktion för
Skatteverket). Skatteverkets behandling av personuppgifter i
myndighetens folkbokföringsverksamhet regleras i folkbokföringsdatalagen (2026:126) och folkbokföringsdataförordningen (2026:157).
Skatteverket ska bl.a. registrera uppgifter om person- och
samordningsnummer, namn, adress, medborgarskap, civilstånd, make,
barn, föräldrar och vårdnadshavare, inflyttning och uppehållsrätt (1 a §
folkbokföringslagen).
Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt om det inte är olämpligt (14 §
folkbokföringsdatalagen). Huruvida Skatteverket har rätt eller möjlighet
att lämna ut personuppgifter följer av andra bestämmelser. Uppgifter om
folkbokföring kan exempelvis omfattas av folkbokföringssekretess
(22 kap. 1 § första stycket punkten 1 OSL). Skatteverket omfattas
exempelvis av uppgiftsskyldighet enligt 4 och 5 §§ lagen om skyldighet
att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan
avsnitt 11.2.2. Trots eventuell sekretessreglering ska Skatteverket därmed
skyndsamt lämna en uppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i den
brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att inte synnerliga skäl talar för
att det intresse som en eventuell sekretessbestämmelse eller tystnadsplikt
ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut (4 §)
respektive att det inte står klart att det intresse som en eventuell
sekretessbestämmelse ska skydda har företräde framför intresset av att
uppgiften lämnas ut (5 §).
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Skatteverket. Enligt
bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett sådant angivet syfte är
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilket
omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt 11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och
direkt tillgång till information i medborgar- och befolkningsregister över
fysiska personer. Det krävs därmed inga åtgärder för att i svensk rätt
genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten iv) i svensk rätt.
11.2.12 Register över pass och visum
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns i passregister kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella register över pass och visum (artikel
21.1 b punkten v) i sjätte penningtvättsdirektivet). Bestämmelserna avser
med andra ord uppgifter om resehandlingar och visum. Vad gäller
resehandlingar motsvaras det för svensk del närmast av passregistret och
registret över nationella identitetskort. Något svenskt register över visum
finns inte. Däremot finns sådana uppgifter i det EU-gemensamma
informationssystemet för viseringar, se avsnitt 11.2.13. Uppgifter om
nationella viseringar finns också i den centrala utlänningsdatabasen, se
avsnitt 11.2.22.
I Sverige är pass och nationellt identitetskort de giltiga
resehandlingarna. Pass kan användas vid samtliga resor. Nationellt
identitetskort kan användas vid resa inom EU/Schengen.
I passlagen (1978:302) och passförordningen (1979:664) finns
bestämmelser om pass för svenska medborgare. Polismyndigheten är
passmyndighet. Av 23 § passförordningen framgår att Polismyndigheten
ska föra ett passregister.
Polismyndigheten kan i egenskap av passmyndighet även utfärda
nationella identitetskort (1 § förordningen [2005:661] om nationellt
identitetskort). Polismyndigheten ska även föra ett register över nationella
identitetskort (14 § förordningen om nationellt identitetskort).
Finanspolisen har därmed redan i dagsläget tillgång till uppgifter i
passregistret och registret över nationella identitetskort. Kravet på
finanspolisens tillgång till information i passregister i artikel 21.1 b
punkten v) tillgodoses således av gällande rätt.
11.2.13 Databaser över gränsöverskridande resor
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till databaser över gränsöverskridande resor kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
410
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i databaser över gränsöverskridande resor
(artikel 21.1 b punkten vi) i sjätte penningtvättsdirektivet). Detta
motsvaras närmast av informationssystemet för viseringar, in- och
utresesystemet, systemet för reseuppgifter och resetillstånd, Schengens
informationssystem samt PNR-databasen.
Informationssystemet för viseringar (VIS)
Informationssystemet för viseringar (VIS) är ett system för utbyte av
viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna som regleras genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli
2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan
medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VISförordningen). I syfte att reformera VIS antogs i juli 2021
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1134 av den 7 juli
2021 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr
767/2008, (EG) nr 810/2009, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU)
2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861, (EU) 2019/817 och (EU)
2019/1896 och om upphävande av rådets beslut 2004/512/EG och
2008/633/RIF, i syfte att reformera Informationssystemet för viseringar
(VIS-förordningen). I rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om
åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för
medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att
förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott. (VISrådsbeslutet), fastställs de villkor som ska gälla för att brottsbekämpande
myndigheter ska få tillgång till uppgifter i VIS i syfte att förebygga,
upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.
Den svenska regleringen om informationsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet
finns i lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete (9 kap.) och
förordningen (2017:504) om internationellt polisiärt samarbete (7 kap.).
Förslag till nödvändiga anpassningar av svensk rätt till VIS-förordningen
föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer (prop.
2024/25:176). Merparten av bestämmelserna ska börja tillämpas först när
VIS tas i drift enligt ändringsförordningen, vilket ska ske det datum som
kommissionen bestämmer.
Myndigheter som är behöriga att begära sökning i VIS är
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten i den
polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket och
Kustbevakningen. Endast en eller flera särskilt utsedda enheter vid dessa
myndigheter är behöriga att framställa en begäran om sökning i VIS
(7 kap. 1 § förordningen om internationellt polisiärt samarbete). Det
ankommer på de berörda myndigheterna att bestämma vilken eller vilka
enheter som ska ha sådan behörighet. Myndigheterna får inte göra egna
sökningar i VIS utan måste framställa en begäran till den så kallade
centrala åtkomstpunkten som genom direktåtkomst får göra sökningar i
VIS. Det är Polismyndigheten som är central åtkomstpunkt (7 kap. 1 §
andra stycket förordningen om internationellt polisiärt samarbete). Inom
Polismyndigheten är det endast särskilt utsedda tjänstemän som är
opaginerad Kontrollera mot PDF
behöriga att göra sökningar i VIS (7 kap. 4 § första stycket förordningen
om internationellt polisiärt samarbete).
Det är alltså endast Polismyndigheten i sitt uppdrag som central
åtkomstpunkt som kan ges direktåtkomst till VIS. Finanspolisen kan
därför inte ges möjlighet att göra egna sökningar i VIS. Som framgår ovan
kan däremot Polismyndigheten utse finanspolisen till en sådan enhet som
ska vara behörig att framställa en begäran om sökning i VIS. Promemorian
bedömer därför att några ytterligare författningsåtgärder inte behöver
vidtas.
In- och utresesystemet
In- och utresesystemet är ett system för elektronisk registrering av
uppgifter om in- och utresa samt uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar de yttre gränserna för kortare vistelser.
Systemet inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och
utresesystem för registrering av in- och utreseuppgifter och av uppgifter
om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar
medlemsstaternas yttre gränser, om fastställande av villkoren för åtkomst
till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring
av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna
(EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (in- och utreseförordningen). Inoch utresesystemet ska kunna användas av de brottsbekämpande
myndigheterna för att förstärka den inre säkerheten samt i kampen mot
allvarlig brottslighet och terrorism.
Sedan den 12 oktober 2025 är bl.a. Polismyndigheten behörig
myndighet att begära sökningar enligt in- och utreseförordningen för
brottsbekämpande ändamål. Polismyndigheten är också central
åtkomstpunkt enligt in- och utreseförordningen. Endast en eller flera
särskilt utsedda enheter vid de behöriga myndigheterna är behöriga att
framställa en begäran om sökning. Den centrala åtkomstpunkten ska
löpande föra en förteckning över enheterna (11 kap. 1 § förordningen om
internationellt polisiärt samarbete).
Det är alltså endast Polismyndigheten som i sitt uppdrag som central
åtkomstpunkt kan ges direktåtkomst till in- och utresesystemet.
Finanspolisen kan därför inte ges möjlighet att göra egna sökningar i inoch utresesystemet. Som framgår ovan kan däremot Polismyndigheten
utse finanspolisen till en sådan enhet som ska vara behörig att framställa
en begäran om sökning i in- och utresesystemet. Promemorian bedömer
därför att några ytterligare författningsåtgärder inte behöver vidtas.
Systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias-förordningen)
412
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 om
inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och
om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU)
2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (Etias-förordningen),
inrättas ett EU-gemensamt system för reseuppgifter och resetillstånd. Etias
är en förkortning av European travel information and authorisation system.
Systemet gäller för tredjelandsmedborgare som är undantagna från kravet
på visering för kortare vistelse för att passera de yttre gränserna. Etias-
opaginerad Kontrollera mot PDF
förordningen trädde i kraft den 9 oktober 2018 men merparten av
bestämmelserna ska börja tillämpas först när systemet tas i drift.
Kommissionen ska fastställa driftsdatum när vissa villkor är uppfyllda.
I likhet med VIS-förordningen samt in- och utreseförordningen ska
medlemsstaterna utse de myndigheter som har rätt att begära sökning i
Etias centrala system för brottsbekämpande ändamål och en eller flera
centrala åtkomstpunkter som ska tillhandahålla åtkomsten för de utsedda
myndigheterna (artikel 50.1 och 50.2 i Etias-förordningen). Endast
vederbörligen bemyndigad personal vid de centrala åtkomstpunkterna ska
ha åtkomstbehörighet till Etias centrala system (artikel 50.4 i
förordningen).
För att anpassa svensk rätt till Etias har ändringar gjorts i bl.a.
utlänningslagen, utlänningsdatalagen och polisens brottsdatalag. Dessa
lagändringar har dock ännu inte trätt i kraft. De träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Några regler om vilka myndigheter som ska ha rätt
att hämta in uppgifter i Etias centrala system för brottsbekämpande
ändamål och vilken myndighet som ska utses till central åtkomstpunkt har
ännu inte införts i svensk rätt. I departementspromemorian Anpassning av
svensk rätt till EU:s nya system för reseuppgifter och resetillstånd
(Ds 2021:19) föreslås att Polismyndigheten ska vara central åtkomstpunkt
samt att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten i den
polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket,
Kustbevakningen, Skatteverket och Försvarsmakten ska ha behörighet att
begära sökning i Etias centrala system för brottsbekämpande ändamål.
Enligt promemorian bör uppgiften att utse en eller flera operativa enheter
som ska ha behörighet att begära sökning i Etias ankomma på varje
behörig myndighet, vilket bör framgå av förordning (Ds 2021:19 s. 92–
94). Regeringen avser att återkomma i denna fråga i kommande
förordningsarbete (prop. 2022/23:66 s. 33).
Under förutsättning att föreslagna förordningsändringar genomförs kan
finanspolisen utses till en sådan enhet som ska vara behörig att begära
sökning i Etias. Promemorian bedömer att det i dagsläget saknas skäl att
vidta några ytterligare författningsåtgärder.
EU:s regelverk om Schengens informationssystem
Schengens informationssystem (SIS) är ett system som Schengenländerna
använder för att utbyta information med varandra inom ramen för
polissamarbete, straffrättsligt samarbete och migrationskontroll. I mars
2023 började de tre nya EU-förordningar om SIS att gälla:
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28
november 2018 om användning av Schengens informationssystem för
återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i
medlemsstaterna (återvändandeförordningen),
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28
november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens
informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om
ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om
ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006
(gränsförordningen), och
opaginerad Kontrollera mot PDF
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28
november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens
informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt
samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533 /RIF
och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU
(polisförordningen).
SIS består dels av ett centralt datasystem, dels av nationella datasystem i
de deltagande medlemsstaterna. De nationella datasystemen står i direkt
förbindelse med det centrala datasystemet och innehåller en kopia av den
information som vid varje tidpunkt finns i detta. Medlemsstaterna
använder sitt nationella system för sökning mot centrala SIS eller mot den
nationella kopian. Det är även i den nationella kopian som
medlemsstaterna för in, uppdaterar och raderar registreringar i SIS.
Polismyndigheten är ansvarig för den svenska nationella delen av SIS.
Myndigheten ska föra ett register som ska vara den svenska nationella
delen av SIS (4 § lagen [2021:1187] med kompletterande bestämmelser
till EU:s förordningar om Schengens informationssystem).
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, åklagarmyndigheter, Tullverket,
Kustbevakningen och Skatteverket ska ha åtkomst till uppgifter som förts
in i SIS och rätt att söka i sådana uppgifter direkt eller i en kopia när de
vidtar åtgärder i sin verksamhet för att förebygga, förhindra, avslöja,
utreda eller lagföra terroristbrott eller andra grova brott (11 § 3
förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om
Schengens informationssystem).
Finanspolisen har alltså redan åtkomst till uppgifter som förts in i SIS
och rätt att söka i sådana uppgifter direkt eller i en kopia. Promemorian
bedömer därför att några ytterligare författningsåtgärder inte behöver
vidtas.
Flygpassageraruppgifter
414
PNR är en förkortning av den engelska benämningen Passenger Name
Record och avser uppgifter som passagerare lämnar vid bokning av
flygresor och vid incheckning, till exempel namn, resedatum, resväg,
bagageinformation och betalningssätt. PNR-uppgifterna kan till exempel
användas för att sålla ut tidigare okända passagerare som skulle kunna vara
intressanta för myndigheterna att kontrollera. Uppgifterna kan även
användas i samband med brottsutredningar eller för att analysera och
fastställa misstänkta rese- och beteendemönster (prop. 2017/18:234 s. 24.).
Europaparlamentet och rådets direktiv (EU) 2016/681 om användning
av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga,
förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet,
(PNR-direktivet) utgör ett unionsgemensamt regelverk för insamling och
användning av PNR-uppgifter i viss brottsbekämpande verksamhet.
Direktivet har i svensk rätt genomförts i lagen (2018:1180) om
flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen (PNR-lagen). Lagen
innehåller bestämmelser om lufttrafikföretags skyldigheter att överföra
PNR-uppgifter till enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten och om behandling av PNR-uppgifter i verksamhet för att
opaginerad Kontrollera mot PDF
förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra terroristbrottslighet
eller annan allvarlig brottslighet. Med annan allvarlig brottslighet avses de
brott som anges i bilaga II till PNR-direktivet och för vilka det i Sverige
eller andra medlemsstater är föreskrivet fängelse i tre år eller mer (1 kap.
1 § fjärde stycket PNR-lagen). Kravet innebär att brott i flera fall måste
bedömas som grova för att de ska omfattas av tillämpningsområdet även
om de i och för sig finns förtecknade i listan. Så är exempelvis fallet med
penningtvättsbrott och näringspenningtvätt.
PNR-uppgifter som överförts från lufttrafikföretagen ska bevaras i en
databas vid enheten för passagerarinformation vid Polismyndigheten
(3 kap. 1 § PNR-lagen). Endast den som tjänstgör vid enheten för
passagerarinformation och den som fullgör uppgifter enligt lagen får ha
tillgång till PNR-information som behandlas vid enheten (3 kap. 7 § PNRlagen). PNR-information ska under vissa omständigheter överföras till
behöriga myndigheter så snart som möjligt (4 kap. 1 § PNR-lagen).
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket
och Försvarsmakten är behöriga myndigheter enligt PNR-lagen (3 §
förordningen [2018:1181] om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen).
Finanspolisen har alltså redan möjlighet att så snart som möjligt efter
begäran få PNR-information från enheten för passagerarinformation vid
Polismyndigheten. Promemorian bedömer därför att några ytterligare
författningsåtgärder inte behöver vidtas.
11.2.14 Register över kommersiella och ideella aktörer
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till uppgifter i kommersiella databaser och register över
ideella organisationer samt information om företags årsredovisning
kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i kommersiella databaser, inbegripet företagsoch handelsregister samt databaser över personer i politiskt utsatt ställning
(artikel 21.1 b punkten vii) i sjätte penningtvättsdirektivet).
Finansunderrättelseenheten ska också ha sådan tillgång till information i
register över ideella organisationer (artikel 21.1 b punkten xiv) och till
information om företags årsredovisning (artikel 21.1 b punkten xvii).
För svensk del motsvaras detta närmast av uppgifter i
aktiebolagsregistret, bankregistret, europabolagsregistret, europakooperativregistret, filialregistret, föreningsregistret, försäkringsförmedlarregistret, försäkringsregistret och handelsregistret som alla förs av
Bolagsverket. Eftersom stiftelser kan driva näringsverksamhet bör även
uppgifter som finns i stiftelseregister som förs av länsstyrelserna träffas av
regleringen. Däremot finns för svensk del inte något samlat register över
opaginerad Kontrollera mot PDF
ideella organisationer. Det finns inte heller någon reglering om databaser
över personer i politiskt utsatt ställning.
Aktiebolagsregistret
Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt
aktiebolagslagen (2005:551) eller annan författning (27 kap. 1 §
aktiebolagslagen). Registret förs med hjälp av automatiserad behandling
och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket. Syftet med registret är att ge
offentlighet åt den information som ingår i registret (2 kap. 1 § första
stycket aktiebolagsförordning [2005:559]).
I aktiebolagsförordningen regleras vilka uppgifter som ska antecknas i
registret. Registret ska även innehålla vissa handlingar, bl.a.
årsredovisningar, revisionsberättelser, koncernredovisningar, koncernrevisionsberättelser och delårsrapporter (2 kap. 15 a §).
Bankregistret
Bolagsverket ska föra ett bankregister för banker och utländska banker
med filial i Sverige (13 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse
och 4 kap. 1 § förordningen [2004:329] om bank- och
finansieringsrörelse). Bankregistret förs med hjälp av automatiserad
behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket (4 kap. 2 §
förordningen om bank- och finansieringsrörelse). Syftet med registret är
att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (4 kap. 3 § första
stycket förordningen om bank- och finansieringsrörelse).
I registret skrivs de uppgifter in som enligt lagen om bank- och
finansieringsrörelse, aktiebolagslagen, sparbankslagen (1987:619), lagen
(2018:672) om ekonomiska föreningar (föreningslagen), lagen om
utländska filialer m.m. eller andra författningar ska anmälas för
registrering eller i övrigt ska tas in i registret (13 kap. 1 § första stycket
lagen om bank- och finansieringsrörelse). För bankaktiebolag ska registret
innehålla bl.a. års- och koncernredovisningar, revisions- och
koncernrevisionsberättelser samt delårsrapporter (20 a § förordningen om
bank- och finansieringsrörelse).
Europabolagsregistret
Bolagsverket ska föra europabolagsregistret som är ett register över
europabolag (7 § första stycket lagen [2004:575] om europabolag). I fråga
om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret
eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret. Om europabolaget är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag tillämpas
i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om
registrering i försäkringsregistret.
Europakooperativregistret
416
Bolagsverket ska även föra europakooperativsregistret som är ett register
över europakooperativ (10 § första stycket lagen [2006:595] om europakooperativ). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas
bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering
opaginerad Kontrollera mot PDF
i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret.
Filialregistret
Bolagsverket ansvarar för registreringsärenden som gäller utländska
filialer och ska föra ett filialregister. Registret förs med hjälp av
automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket
(13 § förordningen [1992:308] om utländska filialer och 1 § 1 förordningen [2007:1110] med instruktion för Bolagsverket). Syftet med
registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret
(13 a § förordningen om utländska filialer). I förordningen om utländska
filialer regleras vilka uppgifter som ska föras in i filialregistret.
Föreningsregistret
Bolagsverket ska föra ett föreningsregister för registrering enligt
föreningslagen eller annan författning (19 kap. 1 § föreningslagen).
Föreningsregistret förs med hjälp av automatiserad behandling och ska
hållas tillgängligt hos Bolagsverket (3 kap. 7 § förordningen [2018:759]
om ekonomiska föreningar). Syftet med registret är att ge offentlighet åt
den information som ingår i registret (3 kap. 1 § förordningen om
ekonomiska föreningar). I förordningen om ekonomiska föreningar
regleras vilka uppgifter som ska föras in eller antecknas i registret.
Försäkringsförmedlarregistret
Registrering av försäkringsförmedlare görs i försäkringsförmedlarregistret
som förs av Bolagsverket (8 kap. 1 § första stycket lagen om
försäkringsdistribution och 5 kap. 1 § första stycket förordningen
[2018:1231] om försäkringsdistribution). Registret förs med hjälp av
automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket
(5 kap. 1 § första stycket förordningen om försäkringsdistribution). Syftet
med registret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret
(5 kap. 2 § förordning om försäkringsdistribution).
I försäkringsförmedlarregistret skrivs de uppgifter in som enligt lag eller
andra författningar ska tas in i register (8 kap. 1 § första stycket lagen om
försäkringsdistribution).
Försäkringsregistret
Bolagsverket ska föra ett försäkringsregister för försäkringsföretag och
tjänstepensionsföretag (17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen, 14 kap. 2 §
lagen om tjänstepensionsföretag, 4 kap. 1 § försäkringsrörelseförordningen [2011:257] och 1 kap. 3 § förordningen [2019:809] om
tjänstepensionsföretag). Försäkringsregistret förs med hjälp av
automatiserad behandling (2 § första stycket försäkringsrörelseförordningen). Syftet med registret är att ge offentlighet åt den information
som ingår i registret (4 kap. 5 § försäkringsrörelseförordningen).
I försäkringsregistret skrivs de uppgifter in som enligt försäkringsrörelselagen, lagen om tjänstepensionsföretag aktiebolagslagen,
föreningslagen eller andra författningar ska anmälas för registrering
(17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen och 14 kap. 2 § lagen om tjänste-
opaginerad Kontrollera mot PDF
pensionsföretag). Försäkringsregistret ska bl.a. innehålla års- och
koncernredovisningar, revisions- och koncernrevisionsberättelser samt
delårsrapporter (19, 25 och 29 §§ försäkringsrörelseförordningen).
Handelsregistret
Handelsregistret förs av Bolagsverket. Registret förs med hjälp av
automatiserad behandling och ska hållas tillgängligt hos Bolagsverket.
Syftet med handelsregistret är att ge offentlighet åt den information som
ingår i registret (1 § handelsregisterlagen [1974:157] samt 1 och 1 a §
handelsregisterförordningen [1974:188]).
Näringsidkare som kan registreras i registret är enskilda personer som
utövar eller avser att utöva näringsverksamhet (enskilda näringsidkare),
handelsbolag, ideella föreningar som utövar eller avser att utöva
näringsverksamhet, registrerade trossamfund som utövar eller avser att
utöva näringsverksamhet och bolagsmän i enkla bolag, om bolagsmännen
utövar eller avser att utöva näringsverksamhet i bolaget. De näringsidkare
som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldiga att upprätta en
årsredovisning är skyldiga ansöka om registrering (2 § handelsregisterlagen). Vilka uppgifter som ska registreras i handelsregistret
framgår av handelsregisterlagen (4 §).
Stiftelseregister
Registrering av stiftelser görs i de stiftelseregister som förs av
registreringsmyndigheterna. Registreringsmyndighet för en stiftelse är den
länsstyrelse som regeringen har bestämt är tillsynsmyndighet i länet
(10 kap. 1 § stiftelselagen [1994:1220]).
Stiftelseregistren förs med hjälp av automatiserad behandling. Syftet
med registren är att ge offentlighet åt den information som ingår i
registren. Registren får innehålla de uppgifter som framgår av 10 kap.
stiftelselagen eller 31 b § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (2 och 2 a §§ stiftelseförordningen [1995:1280]).
Ideella föreningar
418
Ideella föreningar omfattas som utgångspunkt inte av någon
registreringsskyldighet och det finns inte heller något samlat register över
sådana föreningar, se dock avsnitt 14 där registreringsskyldighet föreslås.
Däremot förekommer också att ideella föreningar registreras i olika
register på frivillig basis.
Ideella föreningar som har tilldelats organisationsnummer registreras
hos Skatteverket (5 § lagen [1974:174] om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl.). För att en ideell förening ska få tillgång till
banktjänster krävs i regel att föreningen har ett organisationsnummer. Ett
stort antal ideella föreningar finns därför registrerade hos Skatteverket.
Handelsregistret innehåller uppgifter om ideella föreningar som driver
näringsverksamhet. Registreringen är som huvudregel frivillig. Ideella
föreningar som är skyldiga att upprätta en årsredovisning enligt bokföringslagen ska dock ansöka om registrering i handelsregistret (2 § andra
stycket handelsregisterlagen).
Ideella föreningar kan även registreras i registret över idéburna
organisationer och registret över trossamfund som förs av Kammar-
opaginerad Kontrollera mot PDF
kollegiet (lagen [2022:900] om registrering av idéburna organisationer och
lagen [1998:1593] om trossamfund). Sådana registreringar är frivilliga.
Ideella föreningar saknar i regel en verklig huvudman och ska därför
enligt artikel 63.4 i penningtvättsförordningen registrera sig och sina
ledande befattningshavare i registret över verkliga huvudmän.
Genomförande av direktivet i svensk rätt
Uppgifterna i nu aktuella register, varav vissa innehåller företags
årsredovisningar, är som utgångspunkt offentliga. De myndigheter som för
registren är därmed skyldiga att efter finanspolisens begäran lämna ut
uppgifterna enligt 6 kap. 5 § OSL. Bolagsverket, länsstyrelserna och
Skatteverket omfattas därtill av den uppgiftsskyldighet som gäller för vissa
statliga myndigheter enligt 5 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter till
de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2. Trots
eventuell sekretessreglering ska de myndigheterna därmed skyndsamt
lämna en uppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i den
brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att det inte står klart att det
intresse som en eventuell sekretessbestämmelse ska skydda har företräde
framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från andra myndigheter.
Enligt bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en
annan myndighet om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett
sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt
11.2.2.
När det gäller ideella föreningar ska finanspolisen därtill enligt artikel
21.1 b punkterna xii) och xiii) i penningtvättsdirektivet ha direkt och
omedelbar tillgång till uppgifter om ideella föreningar i det nationella och
de sammankopplade registren över verkliga huvudmän (promemorians
förslag till genomförande av denna artikel behandlas i avsnitt 11.2.19).
När det gäller kravet på att finanspolisen ska ha tillgång till uppgifter om
personer i politiskt utsatt ställning finns ingen svensk reglering som
innebär att någon myndighet förfogar över sådana uppgifter. En ansvarig
enhet måste bedöma om en kund eller en kunds verkliga huvudman är en
person i politiskt utsatt ställning för att fullgöra sina skyldigheter avseende
kundkännedom. Finanspolisen kan med stöd av artikel 69.1 b i
penningtvättsförordningen begära att en ansvarig enhet lämnar ut
uppgifter om kunder eller kunders verkliga huvudmän som den ansvariga
enheten har bedömt är personer i politiskt utsatt ställning. I övrigt
innehåller svensk rätt inga krav på vare sig myndigheter eller andra
organisationer att ha uppgifter om personer i politiskt utsatt ställning.
Sammanfattningsvis anser promemorian att det inte krävs några
lagstiftningsåtgärder för att uppfylla kraven i artikel 21.1 b punkterna vii),
xiv) och xvii). Kraven tillgodoses av gällande rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.15 Vägtrafikregister, luftfartygregister och
fartygsregister
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information i nationella register över motorfordon,
flygplan och vattenfarkoster kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
420
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella register över motorfordon, flygplan
och vattenfarkoster (artikel 21.1 b viii) i sjätte penningtvättsdirektivet).
För svensk del motsvaras det närmast av vägtrafikregistret,
luftfartygsregistret och fartygsregistret.
Vägtrafikregistret utgör ett samlat trafikadministrativt system som
fungerar som en viktig samhällsresurs för hela vägtrafiksektorn. Ett av
syftena med registret är att bistå enskilda, företag och offentliga organ med
uppgifter som dessa aktörer i stor utsträckning är beroende av i sin dagliga
verksamhet. Transportstyrelsen är registreringsmyndighet för vägtrafikregistret (2 kap. 1 § vägtrafikdatalagen [2019:369], 1 kap. 6 § vägtrafikdataförordningen [2019:382] och 5 § 6 förordningen [2008:1300] med
instruktion för Transportstyrelsen). Vilka uppgifter som ska registreras i
vägtrafikregistret framgår av vägtrafikdatalagen (2 kap. 1 §) och vägtrafikförordningen (2 kap. 1 §).
Transportstyrelsen för också register över luftfartyg, benämnt luftfartygsregistret (2 kap. 1 § luftfartslagen [2010:500] och 5 § 2 förordningen med instruktion för Transportstyrelsen). I registret ska uppgifter
om motordrivna luftfartyg och segelflygplan föras in. Detsamma gäller
andra luftfartyg som ska användas till luftfart utom svenskt område.
Registrering i luftfartygsregistret är en förutsättning för att ett luftfartyg
ska få användas vid luftfart. Registret används i huvudsak för olika
offentliga ändamål. Bestämmelser om registrering i luftfartsregistret, bl.a.
vilka uppgifter om varje luftfartyg som ska föras in i registret, finns i
förordningen (1986:172) om luftfartygsregistret m.m.
Fartygsregistret är inrättat för registrering av skepp, skeppsbyggen och
båtar. Transportstyrelsen är registreringsmyndighet även för detta register
(1 kap. 2 § sjölagen [1994:1009], 1 kap. 1 § fartygsregisterförordningen
[1975:927] och 5 § 3 förordningen med instruktion för Transportstyrelsen). Syftet med fartygsregistret är att ge offentlighet åt den information som ingår i registret (1 kap. 2 a § sjölagen). I fartygsregisterförordningen regleras vilka uppgifter som ska föras in i fartygsregistret.
Vid sidan av vissa regleringar om utlämnande av uppgifter som gäller
för respektive register omfattas Transportstyrelsen av den
uppgiftsskyldighet som gäller för vissa statliga myndigheter enligt 5 §
lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande
myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2. Trots eventuell sekretessreglering
ska Transportstyrelsen därmed skyndsamt lämna en uppgift till
finanspolisen om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten,
opaginerad Kontrollera mot PDF
förutsatt att det inte står klart att det intresse som en eventuell
sekretessbestämmelse ska skydda har företräde framför intresset av att
uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Transportstyrelsen.
Enligt bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en
annan myndighet om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett
sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt
11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång
till information i nationella register över motorfordon, flygplan och
vattenfarkoster. Det krävs därmed inga åtgärder för att i svensk rätt
genomföra direktivets artikel 21.1 b punkt viii) i svensk rätt.
11.2.16 Socialförsäkringsförmåner
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information i socialförsäkringsregister kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella socialförsäkringsregister (artikel
21.1 b ix) i sjätte penningtvättsdirektivet).
Svensk rätt innehåller inte någon reglering om socialförsäkringsregister
men Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten behandlar uppgifter om
socialförsäkringsförmåner i sina verksamheter (114 kap. socialförsäkringsbalken).
Försäkringskassan administrerar en stor del av den svenska socialförsäkringen och hanterar därutöver ett antal andra bidrag och ersättningar.
Försäkringskassans verksamhet omfattar bl.a. familjeförmåner, förmåner
vid sjukdom eller arbetsskada, särskilda förmåner vid funktionsnedsättning, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande och
bostadsstöd. Pensionsmyndigheten har i uppdrag att administrera och
betala ut pensioner och andra förmåner som administreras av
myndigheten.
Både Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten omfattas av den
uppgiftsskyldighet som gäller för vissa statliga myndigheter enligt 5 §
lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande
myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2. Trots den sekretessreglering som
gäller för vissa uppgifter i dessa myndigheters verksamhet ska de därmed
skyndsamt lämna en uppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i den
brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att det inte står klart att det
opaginerad Kontrollera mot PDF
intresse som en eventuell sekretessbestämmelse ska skydda har företräde
framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Försäkringskassan
och Pensionsmyndigheten. Enligt bestämmelsen hindrar inte sekretess till
skydd för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden att en uppgift
lämnas till en annan myndighet om det behövs för vissa särskilt angivna
syften. Ett sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet, se ovan
avsnitt 11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att finanspolisen
ska ha tillgång till information om socialförsäkringsförmåner. Det krävs
därmed inga åtgärder för att genomföra direktivets artikel 21.1 b punkt ix)
i svensk rätt.
11.2.17 Tulluppgifter
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till tulluppgifter kräver inga ytterligare författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
422
Finansunderrättelseenheten ska ha direkt och omedelbar tillgång till
administrativ information om tulluppgifter, inbegripet uppgifter om gränsöverskridande fysiska överföringar av kontanter (artikel 21.1 b punkten x)
i sjätte penningtvättsdirektivet). För svensk del motsvaras det närmast av
uppgifter i Tullverkets verksamhet.
Tullverket har bl.a. till uppgift att fastställa och ta ut tullar, skatter och
avgifter samt övervaka och kontrollera trafiken till och från Sverige så att
bestämmelser om in- och utförsel av varor följs (förordning [2016:1332]
med instruktion för Tullverket).
Vid sidan av kontrollverksamheten bedriver Tullverket också en
brottsbekämpande verksamhet som ska förebygga, upptäcka, förhindra,
utreda och lagföra tullrelaterad brottslighet. När det föreligger misstanke
om brott eller brottslig verksamhet, som Tullverket har i uppdrag att
bekämpa, övergår kontrollverksamheten till brottsbekämpande
verksamheten. För en bedömning i förhållande till uppgifter i Tullverkets
brottsbekämpande verksamhet, se avsnitt 11.2.27.
För uppgifter som inte faller inom Tullverkets brottsbekämpande
verksamhet tillämpas tulldatalagen (2026:127). Som utgångspunkt
omfattas uppgifter hos Tullverket av sekretess (27 kap. 3 § OSL). För att
finanspolisen i dessa fall ska få tillgång till uppgifter behöver det därmed
finnas sekretessbrytande bestämmelser. När det gäller uppgifter som
behandlas med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2018/1672 av den 23 oktober 2018 om kontroller av kontanta medel som
opaginerad Kontrollera mot PDF
förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr
1889/2005 (kontantkontrollsförordningen), följer det direkt av
förordningen att Tullverket ska rapportera uppgifter om kontanta medel
som förs in eller ut ur EU till finansunderrättelseenheten (artikel 9.1).
Motsvarande skyldighet gäller även vid den inre gränsen (1 d §
inregränsförordningen [1996:702]).
Tullverket omfattas även av den skyldighet att på begäran lämna en
fysisk persons kontaktuppgifter till en brottsbekämpande myndighet som
gäller för myndigheter enligt 4 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter
till de brottsbekämpande myndigheterna. Trots den sekretessreglering som
gäller för vissa uppgifter ska Tullverket därmed skyndsamt lämna en
kontaktuppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i finanspolisens
brottsbekämpande verksamhet, förutsatt att det inte finns en bestämmelse
om sekretess eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och
synnerliga skäl talar för att det intresse som sekretessen eller
tystnadsplikten ska skydda har företräde framför intresset av att uppgiften
lämnas ut.
För andra uppgifter än kontaktuppgifter och uppgifter om in- och
utförsel av kontanta medel har inte Tullverket i dagsläget någon generell
uppgiftsskyldighet i förhållande till Polismyndigheten och finanspolisen.
I utredningen En ny organisation av ekobrottsbekämpningen (SOU
2025:81) föreslås dock att Tullverket ska omfattas av 5 § i lagen om
skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna.
Förslaget innebär att Tullverket därigenom skulle omfattas av den
uppgiftsskyldighet som gäller för vissa statliga myndigheter att lämna
uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2.
Bestämmelsen skulle innebära att Tullverket trots eventuell
sekretessreglering blir skyldigt att skyndsamt lämna en uppgift till
finanspolisen om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten,
förutsatt att det inte står klart att det intresse som en eventuell
sekretessbestämmelse ska skydda har företräde framför intresset av att
uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Tullverket. Enligt
bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett sådant angivet syfte är
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilket
omfattar underrättelseverksamhet.
Mot bakgrund av den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a §
OSL och de redan föreslagna författningsändringarna bedömer
promemorian att inga ytterligare författningsåtgärder krävs för att
genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten x).
Särskilt om tullinformationssystemet TIS
Tullinformationssystemet (TIS) är en gemensam internationell databas
som syftar till att underlätta informationsutbytet mellan EU:s medlemsstater i syfte att effektivisera bekämpningen av brott inom tullområdet.
Systemet grundar sig på dels rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13
mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa
myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att
säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen
(rådsförordningen), dels rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november
2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (rådsbeslutet).
TIS består av två databaser – TIS-EU som myndigheter som har
befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga, utreda och beivra
överträdelser av EU:s tull- eller jordbrukslagstiftning får använda och TISMS som får användas av vissa myndigheter som har i uppgift att beivra
överträdelser av nationell lagstiftning.
Förordningen (2016:904) om tullinformationssystemet innehåller
kompletterande bestämmelser till rådsförordningen avseende svenska
myndigheters användning av TIS samt genomför rådsbeslutet (1 §).
Tillgång till uppgifter i TIS får ges till de nationella myndigheter som
medlemsstaterna har utsett. För svensk del är det Tullverket som får föra
in uppgifter i TIS i enlighet med rådsförordningen och rådsbeslutet (3 §
förordningen om tullinformationssystemet). Tullverket är också behörig
myndighet enligt rådsbeslutet (4 § förordningen om tullinformationssystemet). Uppgifter ur TIS-EU får användas av bl.a. Polismyndigheten
för att vidta åtgärder för att förebygga, utreda och beivra överträdelser av
EU:s tull- eller jordbrukslagstiftning (5 §). Uppgifter ur TIS-MS får
användas av bl.a. Polismyndigheten för att vidta åtgärder för att förebygga,
utreda och beivra överträdelser av nationell lagstiftning (6 §).
Myndigheterna får ha direktåtkomst till TIS i den utsträckning som följer
av 7–9 §§ förordningen om tullinformationssystemet.
Polismyndigheten har alltså redan tillgång till uppgifter i TIS men EUrätten gör det inte möjligt att utvidga Polismyndighetens tillgång till TIS
för att kunna fullgöra andra uppgifter än de som anges i rådsförordningen
och rådsbeslutet (förebygga, utreda och beivra aktiviteter som strider mot
tull- eller jordbrukslagstiftningen eller nationell tullagstiftning). Mot den
bakgrunden anser promemorian att det inte skulle vara förenligt med EUrätten att i svensk rätt införa en reglering som ger finanspolisen tillgång
till uppgifter i TIS för några andra syften än de som anges i nuvarande
reglering.
11.2.18 Vapenregistret
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns i nationella vapenregister
kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella vapenregister (artikel 21.1 b punkten
xi) i sjätte penningtvättsdirektivet). För svensk del motsvaras det närmast
av de register som regleras i 16 kap. vapenlagen (2026:408).
424
opaginerad Kontrollera mot PDF
Polismyndigheten ska med hjälp av automatiserad behandling föra
vapeninnehavarregister, vapenregister, register över vapenhandlare,
vapenmäklare och vapenreparatörer samt register över auktoriserade
sammanslutningar för målskytte (se 16 kap. vapenlagen). I
vapenförordningen (2026:409) finns ytterligare bestämmelser om
registrens innehåll (18 kap. 1 §).
Vapenregistren ska ha till ändamål att underlätta handläggningen av
frågor om tillstånd enligt vapenlagen samt tillhandahålla sådana uppgifter
som behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet eller för att utreda eller beivra brott med anknytning till
skjutvapen (18 kap. 7 § vapenlagen).
Hos Polismyndigheten får uppgifter i vapenregister ges till 1) anställda
som handlägger vapenärenden, 2) anställda som arbetar vid myndighetens
ledningscentraler och 3) de särskilt angivna tjänstemän vid myndigheten
som avses i 3 kap. 6 § andra stycket polisens brottsdatalag (18 kap. 5 §
vapenförordningen).
Bestämmelserna i 3 kap. 6 § andra stycket polisens brottsdatalag gäller
för sökningar som görs av särskilt utvalda tjänstemän 1) när de utför
beredningsuppgifter i underrättelseverksamhet och arbetet befinner sig i
ett inledande skede, 2) i syfte att i underrättelseverksamhet bearbeta och
analysera personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga med stöd
av 3 kap. 2 § första stycket 1 eller 2 polisens brottsdatalag och som enbart
dessa tjänstemän har tillgång till, 3) i syfte att utreda brott för vilket det är
föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, eller 4) i syfte att samordna
utredningar om brott som kan vara systematiska och för vilka det är
föreskrivet fängelse i två år eller mer.
Anställda hos finanspolisen tillhör de särskilt angivna tjänstemän som
avses i 3 kap. 6 § andra stycket polisens brottsdatalag. Finanspolisen har
därmed direkt tillgång till uppgifter i vapenregistren enligt vapenlagen och
vapenförordningen. Direktivets krav på att finanspolisen ska ha tillgång
till uppgifter i vapenregister kräver inga åtgärder.
11.2.19 Verkligt huvudmannaskap
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till administrativ information i nationella register över
verkligt huvudmannaskap och till uppgifter som finns tillgängliga via
sammankoppling av centrala register över verkligt huvudmannaskap
kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella register över verkligt huvudmannaskap och till uppgifter som finns tillgängliga via sammankoppling av
centrala register över verkligt huvudmannaskap i enlighet med artikel
10.19 i direktivet (artikel 21.1 b punkten xii) och punkten xiii) i sjätte
penningtvättsdirektivet).
426
Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaterna är
skyldiga att även fortsättningsvis ha centrala register med uppgifter om
verkligt huvudmannaskap (artikel 10.1). Bolagsverket har ansvarat för det
svenska registret ända sedan kravet på ett centralt register över verkliga
huvudmän infördes genom det nuvarande penningtvättsdirektivet och
promemorian föreslår att Bolagsverket även i fortsättningen ska vara
registreringsmyndighet i fråga om registret över verkliga huvudmän (se
avsnitt 14.3).
Uppgifterna i registret över verkliga huvudmän omfattas som utgångspunkt inte av sekretess. Det skulle dock kunna finnas fall där uppgift om
bostadsadress som finns i registret skyddas av sekretess på grund av att
den registrerade eller någon närstående till denne riskerar att utsättas för
hot eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs (21 kap. 3 §
OSL). I propositionen Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga
huvudmän gör regeringen emellertid bedömningen att brottsbekämpande
myndigheter kommer ha möjlighet att få del också av sådana uppgifter
utan hinder av sekretess (prop. 2025/26:129 s. 29 och 30). Uppgift om
bostadsadress är en sådan kontaktuppgift som omfattas av
uppgiftsskyldigheten i 4 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de
brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2. Trots eventuell
sekretessreglering ska Bolagsverket därmed skyndsamt lämna en uppgift
till finanspolisen om uppgiften behövs i den brottsbekämpande
verksamheten, förutsatt att det inte finna en bestämmelse om sekretess
eller tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och synnerliga skäl talar
för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har
företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Som anges i den
ovan nämnda propositionen är synnerliga skäl ett högt ställt krav och
intresseavvägning kan enbart i undantagsfall förväntas resultera i att en
uppgift inte lämnas ut. Det är, som regeringen också konstaterar i samma
proposition, svårt att se att det skulle aktualiseras i fråga om bostadsadress
i registret över verkliga huvudmän, om en sådan uppgift efterfrågas av
brottsbekämpande myndigheter (s. 29).
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Bolagsverket. Enligt
bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett sådant angivet syfte är
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, vilket
omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt 11.2.2. Enligt
promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering direktivets krav
på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång till nationell
information om verkligt huvudmannaskap. Det krävs därmed inga åtgärder
för att i svensk rätt genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten xii) i
svensk rätt.
Promemorian bedömer att det inte behöver vidtas några lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 21.1 b punkten xiii) avseende tillgång
till uppgifter som finns tillgängliga via sammankoppling av centrala
register över verkligt huvudmannaskap via den centrala europeiska plattformen. När det gäller utländska brottsbekämpande myndigheter finns det
en bestämmelse som gäller från och med juli 2026 och som bryter
opaginerad Kontrollera mot PDF
sekretess för uppgift om bostadsadress i registret över verkliga huvudmän,
se 21 kap. 4 b § OSL (prop. 2025/26:129, bet. 2025/26:FiU35, rskr.
2025/26:202).
11.2.20 Information hos Finansinspektionen
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som innehas av finansiella tillsynsorgan
kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information som innehas av finansiella tillsynsorgan, i
enlighet med artiklarna 61 och 67.2 i direktivet (artikel 21.1 b punkten xv)
i sjätte penningtvättsdirektivet). För svensk del är Finansinspektionen
finansiell tillsynsmyndighet.
Enligt artikel 61.1 i direktivet har behöriga myndigheter, vilket för
svensk del omfattar såväl finanspolisen som Finansinspektionen, en
generell samarbetsskyldighet i förhållande till varandra för att bekämpa
penningtvätt och finansiering av terrorism. Av artikel 67.2 framgår att
sekretess inte ska hindra utbyte av information mellan tillsynsorgan och
finansunderrättelseenheten. Mot den bakgrunden får artikel 21.1 b punkten
xv) anses innebära att finanspolisen ska ha tillgång till de uppgifter hos
finansiella tillsynsorgan som finanspolisen behöver för att kunna utföra
sina uppgifter med avseende på bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism.
Finansinspektionen omfattas av den uppgiftsskyldighet som gäller för
vissa statliga myndigheter enligt 5 § lagen om skyldighet att lämna
uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2.
Trots eventuell sekretessreglering ska Finansinspektionen därmed
skyndsamt lämna en uppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i den
brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att det inte står klart att det
intresse som en eventuell sekretessbestämmelse ska skydda har företräde
framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Finansinspektionen.
Enligt bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en
annan myndighet om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett
sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt
11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång
till information som innehas av finansiella tillsynsorgan. Det krävs därmed
opaginerad Kontrollera mot PDF
inga åtgärder för att i svensk rätt genomföra direktivets artikel 21.1 b
punkten xv) i svensk rätt.
11.2.21 Handel med utsläppsrätter
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns i databaser som lagrar
uppgifter om handel med utsläppsrätter för koldioxid kräver inga
författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
428
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information som finns i databaser som lagrar uppgifter om
handel med utsläppsrätter för koldioxid som inrättats enligt Kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 av den 2 maj 2013 om upprättande av ett unionsregister i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr
280/2004/EG och nr 406/2009/EG samt om upphävande av kommissionens förordningar (EU) nr 920/2010 och (EU) nr 1193/2011 (artikel
21.1 b punkten xvi) i sjätte penningtvättsdirektivet). Detta får antas avse
det så kallade unionsregistret som har inrättats enligt nämnda förordning.
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den
13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växt
husgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG
(utsläppshandelsdirektivet) inrättades ett system för handel med utsläppsrätter inom EU. Utsläppsrätterna inom EU hålls i ett gemensamt register
som kallas för unionsregistret. Förordning (EU) 389/2013 har ersatts av
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars
2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion (registerförordningen).
De svenska bestämmelserna om kontoföring i unionsregistret finns i
lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser och förordningen
(2020:1180) om vissa utsläpp av växthusgaser som kompletterar EUförordningar som har antagits med stöd av utsläppshandelsdirektivet, till
exempel registerförordningen. Statens energimyndighet är nationell
administratör enligt registerförordningen, så kallad kontoföringsmyndighet (19 § andra stycket lagen om vissa utsläpp av växthusgaser och
2 kap. 4 § förordningen om vissa utsläpp av växthusgaser).
Enligt artikel 67.3 i registerförordningen ska den nationella administratören, samt dess verksamhetsledare och anställda, samarbeta fullt ut
med den finansunderrättelseenhet som avses i artikel 32 i det nuvarande
direktivet genom att snarast både misstankerapportera på eget initiativ och
på begäran ge finansunderrättelseenheten all nödvändig information enligt
de förfaranden som inrättats genom tillämplig lagstiftning. Hänvisningar
till det nuvarande direktivet ska anses som hänvisningar till
penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 89 i
penningtvättsförordningen).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det följer alltså direkt av registerförordningen att den nationella administratören, för svensk del Statens energimyndighet, efter begäran snarast
ska ge finanspolisen all nödvändig information. Detta inbegriper uppgifter
som finns i unionsregistret.
Enligt 31 kap. 11 § OSL gäller sekretess i verksamhet som avser förande
av det unionsregister för utsläppsrätter som avses i lagen om vissa utsläpp
av växthusgaser för uppgift som lämnar eller bidrar till upplysning om
ställningen på ett konto i registret, om det inte står klart att uppgiften kan
röjas utan att kontoinnehavaren lider skada. Enligt 10 kap. 28 § OSL
hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om
uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En föreskrift i en EUförordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning.
Nuvarande reglering gör det således möjligt för Statens energimyndighet
att fullgöra sin uppgiftsskyldighet i förhållande till finanspolisen enligt
registerförordningen.
Mot denna bakgrund anser promemorian att nuvarande reglering
tillgodoser direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och
direkt tillgång till information i databaser som lagrar uppgifter om handel
med utsläppsrätter för koldioxid. Det krävs därmed inga åtgärder för att i
svensk rätt genomföra direktivets artikel 21.1 b punkt xvi) i svensk rätt.
11.2.22 Nationella register över migration och
immigration
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns i nationella register över
migration och immigration kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information i nationella register över migration och
immigration (artikel 21.1 b punkten xviii) i sjätte penningtvättsdirektivet).
För svensk del motsvaras det närmast av centrala utlänningsdatabasen och
Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier.
Centrala utlänningsdatabasen (CUD) är den centrala databasen som
innehåller samtliga Migrationsverkets enheters ärendehantering av bl.a.
tillståndsärenden, medborgarskapsärenden, diarieföring, asylprövningar,
flyktingmottagning, bidragshantering och kommunplaceringar. CUD
innehåller en mängd personuppgifter, även känsliga sådana. För
Migrationsverkets behandling av personuppgifter i CUD gäller bl.a.t
utlänningsdatalagen (2016:27) och utlänningsdataförordningen (2016:30).
Migrationsverkets personuppgiftsbehandling avseende fingeravtryck
och fotografier är särreglerad. Av 15 § utlänningsdatalagen framgår att
Migrationsverket i vissa fall får föra separata register över fingeravtryck
och fotografier. Registrens uppgifter om fingeravtryck eller fotografier får
endast användas i vissa särskilt utpekade verksamheter eller situationer (15
§ andra stycket utlänningsdatalagen).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid sidan av Polismyndighetens direktåtkomst till vissa uppgifter är
Migrationsverket skyldig att på Polismyndighetens begäran lämna ut
personuppgifter som verket behandlar enligt 11 § 1 eller 2 och 15 § andra
stycket 1, 2, 5, 6 eller 7 utlänningsdatalagen (20 § andra stycket
utlänningsdatalagen). Migrationsverkets uppgiftsskyldighet i förhållande
till Polismyndigheten enligt bestämmelsen ställer inte upp något krav på
att uppgifterna behövs för ett visst ändamål.
Migrationsverket omfattas bl.a. av den uppgiftsskyldighet som gäller för
vissa statliga myndigheter enligt 5 § lagen om skyldighet att lämna
uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2.
Trots eventuell sekretessreglering ska Migrationsverket därmed
skyndsamt lämna en uppgift till finanspolisen om uppgiften behövs i den
brottsbekämpande verksamheten, förutsatt att det inte står klart att det
intresse som en eventuell sekretessbestämmelse ska skydda har företräde
framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
I tillägg kan konstateras att den generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL också torde innebära goda möjligheter för
finanspolisen att få ut sekretessbelagda uppgifter från Migrationsverket.
Enligt bestämmelsen hindrar inte sekretess till skydd för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden att en uppgift lämnas till en
annan myndighet om det behövs för vissa särskilt angivna syften. Ett
sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet, se ovan avsnitt
11.2.2.
Enligt promemorians bedömning tillgodoser nuvarande reglering
direktivets krav på att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång
till administrativ information i nationella register över migration och
immigration. Det krävs därmed inga åtgärder för att i svensk rätt
genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten xviii) i svensk rätt.
11.2.23 Information som innehas av handelsdomstolar
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns hos handelsdomstolar kräver
inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
430
Finansunderrättelseenheten ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information som innehas av handelsdomstolar (artikel 21.1
b punkten xix) i sjätte penningtvättsdirektivet).
Handelsdomstolar är en form av specialdomstolar som enbart prövar mål
och ärenden inom de rättsligt avgränsade områden som de ansvarar för. I
Sverige finns inte några handelsdomstolar, men det förekommer i andra
länder. Direktivets bestämmelser om att finansunderrättelseenheten ska ha
tillgång till information som finns hos handelsdomstolar blir därför inte
tillämpliga för svensk del. Några lagstiftningsåtgärder för att genomföra
artikel 21.1 b punkten xix) i svensk rätt krävs därför inte.
opaginerad Kontrollera mot PDF
De mål som prövas av handelsdomstolar motsvaras för svensk del i
huvudsak av dispositiva tvistemål som prövas av allmän domstol samt mål
som prövas av patent- och marknadsdomstolen. Uppgifter i sådana mål är
som huvudregel offentliga. För vissa uppgifter gäller dock sekretess, se till
exempel 36 kap. 2 § OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess hos
domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande
verksamhet för uppgift om en myndighets eller en enskilds affärs- eller
driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas
att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.
Uppgifter som omfattas av sekretess enligt 36 kap. 2 § OSL bör som regel
kunna lämnas ut till finanspolisen med stöd av exempelvis
generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.
11.2.24 Insolvensdatabaser
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information som finns i insolvensdatabaser kräver
inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information som finns i insolvensdatabaser (artikel 21.1 b
punkten xx) i sjätte penningtvättsdirektivet). För svensk del motsvaras
detta närmast av insolvensregistret.
Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den
20 maj 2015 om insolvensförfaranden (omarbetning), ska
medlemsstaterna upprätta nationella insolvensregister där uppgifter om
insolvensförfaranden offentliggörs. I registren ska vissa uppgifter om de
nationella insolvensförfaranden som förordningen tillämpas på föras in.
Syftet med insolvensregister är att ge offentlighet åt uppgifter i registren.
Svenska bestämmelser om insolvensregister finns i lagen (2017:473)
med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning. Av
lagen framgår att Bolagsverket ska föra ett insolvensregister över
konkurser och ett insolvensregister över företagsrekonstruktioner.
Kronofogdemyndigheten ska föra ett insolvensregister över
skuldsaneringar och F-skuldsaneringar (13 § andra stycket).
Medlemsstaterna ska enligt 2015 års insolvensförordning
tillgängliggöra föreskriven information i insolvensregistren kostnadsfritt
via systemet för sammankoppling av insolvensregister (artikel 27.1). Detta
innebär att informationen ska vara sökbar på den europeiska ejuridikportalen. För svensk del ansvarar Bolagsverket för att göra uppgifter
i insolvensregistren tillgängliga på den europeiska e-juridikportalen (14 §
förordningen [2017:485] med kompletterande bestämmelser till 2015 års
insolvensregister).
Uppgifterna i insolvensregistren är offentliga samt tillgängliga och
sökbara på den europeiska e-juridikportalen. Finanspolisen kan således
opaginerad Kontrollera mot PDF
redan enligt gällande rätt få omedelbar och direkt tillgång till information
i registren.
Mot denna bakgrund tillgodoser nuvarande reglering direktivets krav på
att finanspolisen ska ha omedelbar och direkt tillgång till administrativ
information som finns i insolvensdatabaser. Det krävs därmed inga
åtgärder för att i svensk rätt genomföra direktivets artikel 21.1 b punkten
xx) i svensk rätt.
11.2.25 Konkursförvaltare och rekonstruktörer
Promemorians förslag
På finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens begäran ska en
konkursförvaltare lämna upplysningar om konkursboet och dess
förvaltning. En sådan begäran ska behandlas snarast möjligt. Detsamma
ska gälla för en rekonstruktör i företagsrekonstruktion i fråga om
uppgifter om gäldenären och dess verksamhet.
Uppgiftslämnandet till finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen ska omfattas av tystnadsplikt.
Skälen för promemorians förslag
Konkursförvaltares och rekonstruktörers uppgiftsskyldighet
432
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information som finns hos insolvensförvaltare (artikel 21.1 b
punkten xx) i sjätte penningtvättsdirektivet). För svensk del motsvaras det
av sådan information som finns hos konkursförvaltare och rekonstruktörer
i företagsrekonstruktion.
Bestämmelser om konkurser och konkursförvaltare finns i konkurslagen
(1987:672) och konkursförordningen (1987:916). Förvaltningen av ett
konkursbo sköts av en eller flera förvaltare. En konkursförvaltare är
skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning
till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären eller tillsynsmyndigheten (7 kap. 9 § konkurslagen). Kronofogdemyndigheten är
tillsynsmyndighet (7 kap. 25 § konkurslagen).
Bestämmelser om företagsrekonstruktion och rekonstruktörer finns i
lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion. Under företagsrekonstruktionen ska rekonstruktören undersöka om den verksamhet som gäldenären
bedriver kan fortsätta helt eller delvis och i så fall på vilket sätt.
Rekonstruktören ska dessutom bl.a. biträda gäldenären med att upprätta en
rekonstruktionsplan (2 kap. 16 §). Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet över rekonstruktörer (7 kap. 1 §).
Konkursförvaltare och rekonstruktörer är inga myndigheter och
omfattas därför inte av tryckfrihetsförordningen eller bestämmelser om
offentlighet och sekretess i OSL. Undantag gäller för verksamhet i en
konkurs som rör bekräftelse av bouppteckning. För handlingar som hör till
sådan verksamhet gäller det som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om
rätt att ta del av handlingar hos myndighet (2 kap. 4 § OSL och bilagan till
OSL). Från och med den 1 juli 2026 gäller detta även för verksamhet som
opaginerad Kontrollera mot PDF
rör medgivande av undantag från reseförbudet (SFS 2025:805 och prop.
2024/25:135 s. 90 och 91).
I praktiken är det ofta advokater som utses till konkursförvaltare eller
rekonstruktör.
Advokater
är
ansvariga
enheter
enligt
penningtvättsregleringen och har enligt artikel 69.1 b i
penningtvättsförordningen en uppgiftsskyldighet i förhållande till
finansunderrättelseenheten. All advokatverksamhet omfattas dock inte av
penningtvättsregleringen utan endast sådana tjänster som anges i artikel
3.3 b i penningtvättsförordningen. Det handlar i huvudsak om tjänster som
rör finansiella transaktioner samt företags- och fastighetstransaktioner. En
advokat har alltså inte någon uppgiftsskyldighet i förhållande till
finanspolisen i ett uppdrag som konkursförvaltare eller rekonstruktör.
Den uppgiftsskyldighet som en konkursförvaltare har enligt nuvarande
reglering gäller i huvudsak i förhållande till dem som berörs av en konkurs,
se 7 kap. 9 § konkurslagen. Nuvarande reglering tillgodoser inte
direktivets krav på finanspolisens tillgång till uppgifter som finns hos en
konkursförvaltare. Någon motsvarande reglering finns inte heller för
rekonstruktörer.
För att genomföra artikel 21.1 b punkten xx) i svensk rätt bör det därför
införas nya bestämmelser om uppgiftsskyldighet för konkursförvaltare och
rekonstruktörer. Promemorian anser att sådana bestämmelser lämpligen
bör införas i penningtvättslagen. Av bestämmelserna bör framgå att en
konkursförvaltare på finanspolisens begäran snarast möjligt ska lämna
upplysningar om konkursboet och dess förvaltning Samt att detsamma ska
gälla för en rekonstruktör i fråga om uppgifter om gäldenären och dess
verksamhet.
Som ett nationellt tillval har Säkerhetspolisen fått motsvarande frågerätt
som finanspolisen i förhållande till ansvariga enheter och vissa andra
fysiska och juridiska personer. Det gäller clearingbolag, tillhandahållare
av finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och den som
driver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för
humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål.
I avsnitt 11.5 redogör promemorian för sin bedömning att denna frågerätt
ska föras över till den nya penningtvättslagen. Promemorian bedömer att
motsvarande även bör gälla i förhållande till konkursförvaltare och
rekonstruktörer och föreslår därför att det av bestämmelserna även framgår
att en konkursförvaltare eller en rekonstruktör på Säkerhetspolisens
begäran snarast möjligt ska lämna upplysningar om konkursboet och dess
förvaltning eller, i fråga om rekonstruktörer, uppgifter om gäldenären och
dess verksamhet.
En myndighet som med stöd av en sekretessbrytande bestämmelse
lämnar en sekretessbelagd uppgift till en konkursförvaltare får vid
utlämnandet göra ett förbehåll som inskränker konkursförvaltarens rätt att
lämna uppgiften vidare eller utnyttja den (21 kap. 4 §, 27 kap. 8 §, 30 kap.
12 f §, 34 kap. 5 § och 35 kap. 9 § OSL). Ett sådant förbehåll får inte
innebära ett förbud att utnyttja uppgiften om den behövs för att förvaltaren
ska kunna fullgöra sina skyldigheter med anledning av konkursen. Den
föreslagna uppgiftsskyldigheten innebär att ett sådant förbehåll inte heller
medför ett förbud för förvaltaren att lämna uppgiften vidare till
finanspolisen eller Säkerhetspolisen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tystnadsplikt
Det är mycket viktigt att det förblir hemligt att finanspolisen eller
Säkerhetspolisen har begärt uppgifter om en viss person eller företeelse
och att sådana uppgifter har lämnats.
För ansvariga enheter regleras tystnadsplikt vid uppgiftslämnande till
finansunderrättelseenheten i artikel 73 penningtvättsförordningen. I
huvudsak motsvarande bestämmelser gäller även enligt det nuvarande
direktivet, vilket i svensk rätt genomförs genom 4 kap. 9 § penningtvättslagen. Penningtvättslagens bestämmelser går också utöver EU:s krav
genom att föreskriva uppgiftsskyldighet och tillhörande tystnadsplikt vid
begäran från Säkerhetspolisen och i förhållande till att uppgifter lämnats
av vissa andra fysiska och juridiska personer enligt 4 kap. 6 och 9 a §§
penningtvättslagen. Det gäller clearingbolag, tillhandahållare av finansiell
infrastruktur som avser omedelbara betalningar och den som driver eller
under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt,
välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål. Promemorian bedömer att gällande bestämmelser i dessa delar i sak ska föras
över till den nya penningtvättslagen, se avsnitt 11.5.3.
För att finanspolisens och Säkerhetspolisens arbete inte ska motverkas
bedömer promemorian att motsvarande tystnadsplikt som gäller för andra
fysiska och juridiska personer med uppgiftsskyldighet även bör gälla för
konkursförvaltare och rekonstruktörer som på begäran ska lämna uppgifter
till finanspolisen eller Säkerhetspolisen. Promemorian föreslår därför att
det införs en bestämmelse om tystnadsplikt för konkursförvaltare och
rekonstruktörer i den nya penningtvättslagen. Bestämmelsen bör utformas
med förebild i 4 kap. 9 a § penningtvättslagen.
11.2.26 Tillgångar som frysts eller immobiliserats enligt
riktade ekonomiska sanktioner
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till administrativ information om medel och andra
tillgångar som frysts eller immobiliserats enligt riktade ekonomiska
sanktioner kräver inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
434
Finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar och direkt tillgång till
administrativ information om medel och andra tillgångar som frysts eller
immobiliserats enligt riktade ekonomiska sanktioner (artikel 21.1 b
punkten xxi) i sjätte penningtvättsdirektivet).
I artikel 2.1 punkt 49 i penningtvättsförordningen definieras riktade
ekonomiska sanktioner som frysning av tillgångar och förbud mot att ställa
medel eller andra tillgångar till förfogande, direkt eller indirekt, till förmån
för personer och enheter som upptagits på förteckningar enligt rådsbeslut
antagna på grundval av artikel 29 i föredraget om Europeiska unionen och
rådsförordningar antagna på grundval av artikel 215 i EUF-fördraget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
De internationella sanktioner som gäller i Sverige är beslutade av FN
eller EU. I svensk rätt regleras överträdelser av internationella sanktioner
genom lagen om internationella sanktioner. Om FN beslutat om frysning
och beslutet ska genomföras av EU genom ändring i en redan antagen
förordning om internationella sanktioner ska Finansinspektionen fatta
interimistiska beslut om motsvarande åtgärder (20 § lagen om
internationella sanktioner). Beslut om frysning av tillgångar ska följas av
alla fysiska och juridiska personer. En rimlig avgränsning av finansunderrättelseenhetens rätt till information om medel och andra tillgångar
som frysts eller immobiliserats är dock till sådan information som finns
hos ansvariga enheter. Promemorian bedömer dock att direktivets
bestämmelse främst kommer aktualiseras för kreditinstitut och andra
finansiella företag som står under den finansiella tillsynsmyndigheten
Finansinspektionens tillsyn.
Enligt artikel 69.1 b i penningtvättsförordningen ska en ansvarig enhet
på begäran av finansunderrättelseenheten lämna all nödvändig information. En sådan begäran ska besvaras utan dröjsmål, inom den tid som
finansunderrättelseenheten bestämmer. Mot denna bakgrund krävs det
enligt promemorians uppfattning inga lagstiftningsåtgärder för att i svensk
rätt genomföra artikel 21.1 b punkten xxi) i svensk rätt.
11.2.27 Information relaterad till brottsbekämpning
Promemorians bedömning
Vilka myndigheter som ska anses vara behöriga myndigheter enligt
artikel 2.1.44 c bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till information relaterad till brottsbekämpningen kräver
i övrigt inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivet
Finansunderrättelseenheten ska ha direkt eller indirekt tillgång till
brottsbekämpningsrelaterad information (artikel 21.1 c) i sjätte
penningtvättsdirektivet). Den information som avses omfattar:
– all slags information eller data som redan innehas av behöriga
myndigheter i samband med förebyggande, förhindrande, upptäckt,
utredning eller lagföring av brott, och
– all slags information eller data som innehas av offentliga myndigheter
eller privata enheter i samband med förebyggande, förhindrande,
upptäckt, utredning eller lagföring av brott och som är tillgänglig för
behöriga myndigheter utan vidtagande av tvångsåtgärder enligt
nationell rätt.
Informationen ska inkludera utdrag ur belastningsregister, information om
utredningar, information om frysning eller beslagtagande av tillgångar,
eller om andra utredningsåtgärder eller intermistiska åtgärder och
information om fällande domar och förverkade tillgångar.
Medlemsstaterna får tillåta begränsning av tillgången till den
brottsbekämpningsrelaterade informationen från fall till fall, om
tillhandahållandet av sådana uppgifter sannolikt kommer att äventyra en
pågående utredning.
Med behörig myndighet avses enligt artikel 2 första stycket i direktivet
och artikel 2.1.44 i penningtvättsförordningen finansunderrättelseenheten,
tillsynsmyndigheter, offentliga myndigheter som har till uppgift att utreda
eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och
förverka tillgångar som härrör från brott och offentliga myndigheter med
specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
Medlemsstaterna
ska
enligt
direktivet
säkerställa
att
finansunderrättelseenheten när så är möjligt beviljas direkt tillgång till den
brottsbekämpningsrelaterade informationen. I del fall tillgången ges
indirekt ska den enhet eller myndighet som innehar den begärda
informationen tillhandahålla den med nödvändig skyndsamhet (artikel
21.3). Till skillnad från den information som finansunderrättelseenheten
ska ha tillgång till enligt artikel 21.1 a (finansiell information) och 21.1 b
(administrativ information) ställer direktivet inte upp något krav på att
finansunderrättelseenheten ska ha omedelbar tillgång till den information
som nu är i fråga.
Behöriga myndigheter
Den information som finanspolisen i denna del ska ha tillgång till är för
svensk del i huvudsak uppgifter som brottsbekämpande myndigheter
förfogar över. Vilka svenska myndigheter som omfattas får dock avgöras
av penningtvättsförordningens definition av behörig myndighet. Enligt
denna definition omfattas, utöver finansunderrättelseenheten och
tillsynsmyndigheterna, myndigheter som har till uppgift att utreda eller
lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism, eller som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och
förverka tillgångar som härrör från brott samt myndigheter med specifikt
ansvar för att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel
2 första stycket i direktivet och artikel 2.1.44 i penningtvättsförordningen).
Regeringen har tidigare bedömt att de myndigheter som omfattas är
Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, länsstyrelserna i
Skåne, Stockholms och Västra Götalands län, Revisorsinspektionen och
Spelinspektionen samt Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten,
Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen,
Tullverket och Åklagarmyndigheten (prop. 2025/26:129 s. 46).
Promemorian ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Vilka
myndigheter som ska anses vara behöriga myndigheter enligt artikel
2.1.44 c bör dock enligt promemorian bedömas av regeringen på lägre
författningsnivå än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter
faller inom 8 kap. 7 § regeringsformen och att det därmed inte behöver
införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
436
opaginerad Kontrollera mot PDF
Finansunderrättelseenheten har möjlighet att få tillgång till uppgifter
från de behöriga myndigheterna
De uppgifter som finanspolisen ska ha tillgång till enligt artikel 21.1 c i
direktivet omfattas i stor utsträckning av sekretess hos de behöriga
myndigheterna. Det finns därför behov av författningsreglerade
uppgiftsskyldigheter eller andra sekretessbrytande bestämmelser för att de
behöriga myndigheterna ska kunna lämna relevant information till
finanspolisen.
Som närmare framgår av avsnitt 11.2.2 är myndigheter skyldiga att
samarbeta och bistå varandra i den utsträckning det kan ske och ska på
begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, om
inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga
gång (8 § första stycket förvaltningslagen och 6 kap. 5 § OSL). I praktiken
innebär detta att en sekretessbrytande bestämmelse får samma effekt som
en uppgiftsskyldighet. En myndighet ska vidare på begäran av en annan
myndighet som utgångspunkt lämna begärda uppgifter skyndsamt.
I polislagen (1984:387) finns också flera bestämmelser om samarbete
mellan Polismyndigheten och andra myndigheter (6 §). Förordningen med
instruktion för Polismyndigheten innehåller också generella bestämmelser
om Polismyndighetens samarbete med andra myndigheter och organ inom
rättsväsendet (19–27 §§). För Säkerhetspolisens del finns generella
bestämmelser om myndighetens samarbete med Polismyndigheten i
förordningen (2022:1719) med instruktion för Säkerhetspolisen (11–
15 §§).
I den nu gällande penningtvättslagen finns reglering om särskilt beslutad
samverkan mellan bl.a. tillsynsmyndigheter och brottsbekämpande
myndigheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt och
finansiering av terrorism. Den som deltar i samverkan ska som
utgångspunkt, trots sekretess eller tystnadsplikt, lämna en uppgift till en
annan deltagare om det behövs för mottagarens deltagande i samverkan.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller
tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar
för att det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har
företräde framför intresset av att uppgiften lämnas ut.
Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, när den bedriver
åklagarverksamhet, är inte skyldiga att lämna en uppgift men får trots
sekretess lämna en uppgift till en samverkansdeltagare. Denna samverkan
föreslås även, med viss justering, gälla enligt den nya penningtvättslagen
och samtliga behöriga myndigheter föreslås få delta i samverkan, se
avsnitt 12.4.
I lagen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad
brottslighet finns också viss reglering om särskilt beslutad samverkan
mellan myndigheter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet som är av allvarlig eller omfattande karaktär och bedrivs i
organiserad form eller systematiskt av en grupp individer. En myndighet
ska i vissa fall, trots sekretess, lämna uppgift till en annan myndighet om
det behövs för den mottagande myndighetens deltagande i samverkan (2
§). I förordningen om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss
organiserad brottslighet anges vilka myndigheter som är skyldiga att
lämna uppgifter enligt nyss nämnda lag (2 §). Det gäller bl.a.
438
Ekobrottsmyndigheten när den bedriver polisiär verksamhet, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen och
Tullverket.
Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, länsstyrelserna och
Skatteverket omfattas av den uppgiftsskyldighet som gäller för vissa
statliga myndigheter enligt 5 § lagen om skyldighet att lämna uppgifter till
de brottsbekämpande myndigheterna, se ovan avsnitt 11.2.2. Trots
eventuell sekretessreglering ska de därmed skyndsamt lämna en uppgift
till bl.a. finanspolisen om uppgiften behövs i den brottsbekämpande
verksamheten, förutsatt att det inte står klart att det intresse som en
eventuell sekretessbestämmelse ska skydda har företräde framför intresset
av att uppgiften lämnas ut.
Sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL till skydd för enskild i verksamhet som
syftar till att förebygga eller beivra brott hindrar inte att en uppgift lämnas
ut enligt vad som föreskrivs i de brottsbekämpande myndigheternas
registerförfattningar (35 kap. 10 § 4 OSL).
Därutöver gäller att sekretess som regleras i 21–40 kap. OSL, det vill
säga sekretess till skydd för enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet
om det behövs för vissa särskilt angivna syften (10 kap. 15 a § OSL). Ett
sådant angivet syfte är att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig
verksamhet, vilket omfattar underrättelseverksamhet. En uppgift får dock
inte lämnas enligt nämnda bestämmelse om övervägande skäl talar för att
det intresse som sekretessen ska skydda har företräde framför intresset av
att uppgiften lämnas ut. Innebörden av att det krävs övervägande skäl för
att en uppgift inte ska få lämnas ut är att det råder presumtion för att en
uppgift får lämnas ut om det behövs för något av de syften som anges
(prop. 2024/25:180 s. 90).
Eftersom nationell säkerhet enligt artikel 4.2 i fördraget om Europeiska
unionen faller utanför EU:s kompetensområde omfattar inte direktivets
bestämmelser om finansunderrättelseenhetens tillgång till information
som finns hos behöriga myndigheter sådana uppgifter som rör nationell
säkerhet och som Säkerhetspolisen förfogar över. Säkerhetspolisens
bedriver även viss brottsbekämpande verksamhet som inte rör nationell
säkerhet. Finanspolisen torde inte ha behov av uppgifter som förekommer
i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet som inte rör nationell
säkerhet för att kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller
upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Däremot kan
finanspolisen ha behov av uppgifter som Säkerhetspolisen förfogar över i
sin verksamhet som rör nationell säkerhet och som således faller utanför
EU:s kompetensområde. För uppgiftslämnande mellan Polismyndigheten
och Säkerhetspolisen finns en särskild sekretessbrytande bestämmelse i
35 kap. 10 a § OSL. Enligt den paragrafen hindrar inte sekretessen enligt
35 kap. 1 § OSL att uppgift om en enskild lämnas mellan
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, om den mottagande myndigheten
behöver uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet.
Sammantaget bedömer promemorian att finansunderrättelseenheten,
genom befintliga uppgiftsskyldigheter och andra sekretessbrytande
bestämmelser som gäller för de behöriga myndigheterna, har möjlighet att
få tillgång till uppgifter i enlighet med sjätte penningtvättsdirektivets krav.
Mot denna bakgrund krävs det enligt promemorians uppfattning inga
opaginerad Kontrollera mot PDF
författningssåtgärder för att genomföra artikel 21.1 c punkten i) i svensk
rätt.
Information som innehas av andra myndigheter och privata aktörer
Finansunderrättelseenheten ska enligt artikel 21.1 c punkten ii) också ha
tillgång till all slags information som innehas av offentliga myndigheter
eller privata enheter i samband med förebyggande, förhindrande, upptäckt,
utredning eller lagföring av brott. När det gäller myndigheter som inte är
behöriga myndigheter och privata aktörer ställs det krav på att
informationen, för att omfattas av bestämmelsen, ska vara tillgänglig för
behöriga myndigheter utan att de behöver vidta tvångsåtgärder.
Det är inte helt klart vad detta innebär för svensk del eftersom det
handlar om verksamhet som typiskt sett bedrivs av brottsbekämpande
myndigheter. Som exempel på information som omfattas anges i direktivet
belastningsregister, information om utredningar, information om frysning
eller beslagtagande av tillgångar eller om andra utredningsåtgärder eller
interimistiska åtgärder och information om fällande domar och förverkade
tillgångar (artikel 21.1 c andra stycket i direktivet). För svensk del är detta
uppgifter som brottsbekämpande myndigheter typiskt sett förfogar över,
även om andra myndigheter också kan ha tillgång till sådana uppgifter, till
exempel uppgifter i belastningsregistret (2 § första stycket 4 lagen om
belastningsregister).
Promemorian gör bedömningen att den information som omfattas av
artikel 21.1 c första stycket punkten ii) i direktivet för svensk del är sådan
information som brottsbekämpande myndigheter och andra behöriga
myndigheter förfogar över. Promemorians utgångspunkt är att det saknas
skäl för finanspolisen att vända sig till annan aktör när finanspolisen kan
vända sig direkt till de behöriga myndigheterna för att få ta del av
informationen. Mot denna bakgrund anser promemorian att
bestämmelserna finanspolisens tillgång till information som andra
myndigheter än behöriga myndigheter och privata aktörer förfogar över
enligt artikel 21.1 c första stycket punkten ii) inte blir tillämpliga för
svensk del. Det kan dock konstateras att samtliga myndigheter omfattas av
ovan nämnda sekretessbrytande bestämmelse i 10 kap. 15 a § OSL.
11.2.28 Sekretess
Promemorians bedömning
Det behövs inga nya bestämmelser om sekretess till skydd för uppgifter
som lämnas ut till finansunderrättelseenheten enligt föreslagen
bestämmelse om uppgiftsskyldighet. Detsamma gäller för utlämnande
av uppgifter som promemorian bedömer kan regleras på lägre nivå än
lag.
Skälen för promemorians bedömning
En viktig fråga när det gäller föreslagen bestämmelse om
uppgiftsskyldighet är om de uppgifter som ska lämnas ut omfattas av
sekretess hos finanspolisen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ett utlämnande av uppgifter enligt de föreslagna bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet förutsätter att finanspolisen har behov av uppgifterna
för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering
av terrorism, det vill säga att uppgifterna behövs i underrättelseverksamheten. Det kan därför antas att de flesta uppgifter kommer att
omfattas av sekretess enligt 18 kap. 2 § OSL hos finanspolisen. Trots att
bestämmelsen om sekretess för uppgifter i underrättelseverksamhet inte
syftar till att skydda enskildas intressen får en tillämpning av
bestämmelsen ändå till effekt att uppgifter om enskilda indirekt skyddas,
om uppgifterna hänför sig till underrättelseverksamhet och det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda
åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas. Uppgifter om
enskilds personliga och ekonomiska förhållanden hos finanspolisen
omfattas vidare i regel av sekretess enligt 35 kap. 1 § första stycket 4 och
5 OSL. För vissa uppgifter som förvaras hos finanspolisen kan även andra
sekretessbestämmelser bli tillämpliga.
Sammantaget gör promemorian bedömningen att de uppgifter som ska
lämnas ut enligt föreslagen bestämmelse om uppgiftsskyldighet kommer
att omfattas av sekretess hos finanspolisen. Detsamma gäller för uppgifter
som lämnas ut enligt en reglering som genomför direktivets bestämmelser
om finanspolisens tillgång till information på lägre nivå än lag. Det finns
därför inte ett behov av att införa nya bestämmelser om sekretess till skydd
för allmänna intressen eller för uppgift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden.
11.2.29 Skyddet för den personliga integriteten
Promemorians bedömning
Föreslagen bestämmelse om uppgiftsskyldighet är förenliga med
skyddet för den personliga integriteten. Detsamma gäller för
utlämnande av uppgifter som promemorian bedömer kan regleras på
lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
440
När det införs bestämmelser som anger att personuppgifter ska eller får
lämnas ut, ska det göras en avvägning mellan intresset av att
personuppgiften lämnas ut och intresset av att skydda enskilda personers
integritet. En reglering om uppgiftsskyldighet innebär ett ökat intrång i den
enskildes personliga integritet. Promemorian bedömer att föreslagen
bestämmelse om uppgiftsskyldighet får till följd att fler personuppgifter
kommer att lämnas ut till finanspolisen än i dagsläget, vilket innebär en
ökad behandling av personuppgifter. Samtidigt bör framhållas att det är ett
begränsat antal nya uppgiftsskyldigheter som föreslås i förhållande till
finanspolisen. De nya uppgiftsskyldigheter som föreslås gäller
information om konkursboet och dess förvaltning från konkursförvaltare
och om gäldenären och dess verksamhet från en rekonstruktör.
Föreslagen bestämmelse om uppgiftsskyldighet syftar till att stärka och
effektivisera finanspolisens arbete med att förebygga, förhindra och
opaginerad Kontrollera mot PDF
upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns ett mycket
starkt samhälleligt intresse av att bekämpa sådan brottslighet. En aspekt på
integritet som regeringen har lyft fram i tidigare lagstiftningsärenden är att
medborgare kan kräva att staten vidtar effektiva åtgärder för att skydda
deras säkerhet. I detta ligger att staten måste anstränga sig för att se till att
brott förebyggs, förhindras och utreds och att gärningsmän ställs tills svars
för sina brottsliga handlingar. En väl fungerande samhällsorganisation
kommer således att medföra vissa intrång i enskildas personliga integritet
(prop. 2021/22:251 s. 36 och 37).
Föreslagna bestämmelse om uppgiftsskyldighet är begränsad till att
endast avse sådana uppgifter som finanspolisen behöver för att förebygga,
förhindra eller upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Personuppgifter kommer endast att lämnas ut efter begäran, vilket innebär
att risken för att fler uppgifter sprids än vad som behövs för finanspolisens
verksamhet motverkas. Det innebär att det inte är möjligt att vanemässigt
lämna ut uppgifter. Antalet personuppgifter som kan lämnas ut med stöd
av de föreslagna bestämmelserna är således genom utformningen av
förslagen begränsade och får bara behandlas om de behövs i finanspolisens
verksamhet.
Föreslagen bestämmelse om uppgiftsskyldighet kommer att avse både
offentliga uppgifter och uppgifter som är sekretessbelagda enligt OSL.
Promemorian bedömer att de sekretessbelagda uppgifter som kan lämnas
ut med stöd av de föreslagna bestämmelserna kommer att omfattas av ett
tillfredsställande sekretesskydd hos finanspolisen, se avsnitt 11.2.28.
Den som lämnar ut uppgifter är personuppgiftsansvarig för den
personuppgiftsbehandling som utförs vid utlämnandet. Med det följer ett
ansvar för att dataskyddsregleringen följs. Personuppgiftsansvarig måste
även kunna visa att behandlingen av personuppgifter är författningsenlig
och att den registrerades rättigheter skyddas genom att vidta lämpliga
tekniska och organisatoriska åtgärder. Det ansvar som följer av det
personuppgiftsansvar som utlämnande myndighet och konkursförvaltare
respektive finanspolisen omfattas av innebär att skyddet mot omotiverat
intrång i den personliga integriteten upprätthålls, även vid en ökad
spridning av personuppgifter.
Sammantaget får det integritetsintrång som föreslagen bestämmelse om
uppgiftsskyldighet innebär vid en intresseavvägning accepteras och anses
vara godtagbart. Det intrång som ett uppgiftslämnande innebär står i
proportion till nyttan med informationsutbytet och till behovet av att
bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Detsamma gäller för
en reglering som genomför direktivets bestämmelser om finanspolisens
tillgång till information på lägre nivå än lag.
Finanspolisens rätt att få tillgång till de uppgifter som omfattas följer av
EU-rätten. Bindande regler med den innebörden är därför nödvändiga för
att genomföra direktivet i svensk rätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.2.30 Personuppgiftsbehandling
Promemorians bedömning
Det finns författningsstöd för den behandling av personuppgifter som
krävs för att de föreslagna uppgiftsskyldigheterna ska kunna fullgöras.
Detsamma gäller för den behandling av personuppgifter som krävs för
att fullgöra en uppgiftsskyldighet som promemorian bedömer kan
regleras på lägre nivå än lag. Det finns även författningsstöd för den
behandling av personuppgifter som krävs för att finansunderrättelseenheten ska kunna behandla de mottagna uppgifterna i sin verksamhet.
Skälen för promemorians bedömning
442
I avsnitt 4 redogörs för regleringen om behandling av personuppgifter.
Som redovisas där kräver reglerna att behandling av personuppgifter ska
vara nödvändig i förhållande till den rättsliga grund som behandlingen
stöder sig på och att behandlingen ska följa vissa grundläggande principer.
De föreslagna bestämmelserna innebär att information om konkursboet
och dess förvaltning från konkursförvaltare och information om
gäldenären och dess verksamhet från en rekonstruktör ska lämnas till
finanspolisen efter begäran. Vid fullgörandet av dessa uppgiftsskyldigheter, och vid finanspolisens mottagande av uppgifterna, kommer
personuppgifter att behandlas.
Enligt de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet ska
uppgifter lämnas ut till finanspolisen om det behövs för att finanspolisen
ska kunna utföra sin uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka
penningtvätt eller finansiering av terrorism. För konkursförvaltare och
rekonstruktörer behöver de villkor som anges i artikel 6 i EU:s dataskyddsförordning vara uppfyllda.
Att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism anses utgöra en
uppgift av allmänt intresse. De föreslagna personuppgiftsbehandlingarna
avser därmed sådan behandling som är nödvändig för att konkursförvaltare
och rekonstruktörer ska kunna utföra en uppgift av allmänt intresse (artikel
6.1 e). Uppgifterna åläggs genom bestämmelser i lag och som genomför
sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 6.3), se avsnitt 11.2.5. Promemorian
bedömer därmed att det som utgångspunkt finns en rättslig grund för den
personuppgiftsbehandling som sker till följd av ett fullgörande av
uppgiftsskyldigheterna.
Eftersom de föreslagna bestämmelserna innebär att uppgifter ska lämnas
ut om finanspolisen behöver uppgifterna för att förebygga, förhindra eller
upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism finns även en rättslig
grund för finanspolisens behandling av de personuppgifter som tas emot
till följd av de föreslagna uppgiftsskyldigheterna.
Uppgifter som behandlas för ett godtagbart ändamål får därefter inte
behandlas på ett sätt som är oförenligt med detta ändamål. Eftersom
konkursförvaltare och rekonstruktörer föreslås ha en lagstadgad
uppgiftsskyldighet bör de inte behöva pröva om det också finns en rättslig
grund för den nya behandlingen som utlämnandet innebär när de lämnar
ut uppgifter till finanspolisen. Som framgår av avsnitt 3.4.2 bör en
behandling för nya ändamål vara tillåtet under förutsättning att
opaginerad Kontrollera mot PDF
behandlingen är fastställd i nationell rätt och utgör en nödvändig och
proportionell åtgärd. Ett utlämnande av uppgifter till finanspolisen bör
därför som utgångspunkt vara tillåtet och inte stå i strid med den s.k.
finalitetsprincipen (artikel 5.1 b).
Promemorian bedömer att det även finns författningsstöd för den
behandling av uppgifter om lagöverträdelser som den nya regleringens
krav uppgiftsskyldigheter kan ge upphov till. Utredningar om penningtvätt
kan ha samband med nästan alla typer av brottslighet eftersom
penningtvätt omfattar åtgärder som syftar till att dölja eller omsätta
vinning från brottslig verksamhet, oavsett förbrott. De föreslagna uppgiftsskyldigheterna förutsätter att finanspolisen har behov av en viss uppgift,
vilket i sig innebär en spärr mot onödig behandling. Mot denna bakgrund
bedömer promemorian att det inte bör införas några begränsningar av vilka
personuppgifter som får lämnas ut till finanspolisen.
11.3
Samarbete med behöriga myndigheter och
självreglerande organ
11.3.1
Behöriga myndigheters begäran om information
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska svara på begäran om information från behöriga myndigheter kräver
inga författningsstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivet
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten med
nödvändig skyndsamhet kan svara på motiverade begäranden om
information som grundas på farhågor om penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism från behöriga myndigheter
som avses i artikel 2.1.44 c och d i penningtvättsförordningen i
medlemsstaten, där denna information redan innehas av
finansunderrättelseenheten och är nödvändig från fall till fall (artikel 22.1
första stycket). Det är finansunderrättelseenheten som ska besluta om
spridande av informationen.
I artikel 2.1.44 a–d i penningtvättsförordningen definieras vilka
myndigheter som är behöriga myndigheter. Enligt artikel 2.1.44 c omfattas
offentliga myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
som har till uppgift att spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar
som härrör från brott. Enligt artikel 2.1.44 d omfattas också offentliga
myndigheter med specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt eller
finansiering av terrorism.
Finansunderrättelseenheten ska inte vara skyldig att tillmötesgå en
begäran om information om det finns objektiva grunder att anta att ett
utlämnande av uppgifterna skulle inverka negativt på pågående
utredningar eller analyser. Detsamma gäller om uppgiftslämnandet i
undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt i förhållande till en fysisk
eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det
ändamål som det har begärts. I sådana fall ska finansunderrättelseenheten
skriftligen informera den begärande myndigheten om skälen till detta
(artikel 22.1 andra och tredje stycket).
Delvis motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet
(artikel 32.4 och 32.5).
Finansunderrättelseenheten har möjlighet att lämna uppgifter till de
behöriga myndigheterna
Promemorian bedömer att de myndigheter som ska kunna få uppgifter från
finanspolisen i denna del är de myndigheter som omfattas av artikel
2.1.44 c i penningtvättsförordningen. Vilka dessa är bör enligt
promemorian bedömas av regeringen på lägre författningsnivå men
föreslås omfatta Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten,
Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen,
Tullverket och Åklagarmyndigheten. De myndigheter som föreslås
omfattas är därmed desamma som finanspolisen ska kunna få uppgifter
från och som behandlas i avsnitt 11.2.27. Vad som i nämnda avsnitt anges
om möjlighet för de behöriga myndigheterna att lämna uppgifter till
finanspolisen gäller även i tillämpliga delar i förhållande till finanspolisens
möjlighet att lämna uppgifter till de övriga behöriga myndigheterna, se
därför avsnitt 11.2.27.
Sammanfattningsvis bedömer promemorian att finanspolisen, genom
befintliga uppgiftsskyldigheter och andra sekretessbrytande bestämmelser, har möjlighet att skyndsamt ge tillgång till uppgifter i enlighet med
artikel 22.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet. Gällande rätt gör
det också möjligt för finanspolisen att, under de omständigheter som anges
i artikelns andra stycke, avstå från att lämna ut uppgifter som begärs. I
fråga om kravet i artikelns tredje stycke på skriftlig information om skälen
till ett nekande av att lämna ut information följer det av förvaltningslagen
att myndigheternas handläggning som utgångspunkt ska vara skriftlig
(9 §). Sammantaget krävs det mot denna bakgrund enligt promemorians
uppfattning inga författningssåtgärder för att genomföra artikel 22.1 i
svensk rätt.
11.3.2
Tillhandahållande av information till tillsynsorgan
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
ska underrätta tillsynsorganen om information som tyder på att en
ansvarig enhet eventuellt bryter mot penningtvättsförordningen, TFRförordningen, penningtvättslagen eller föreskrifter som meddelats i
anslutning till lagen bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
på eget initiativ eller på begäran ska tillhandahålla tillsynsorganen
444
opaginerad Kontrollera mot PDF
lämplig information i övrigt som kan vara relevant för deras tillsyn bör
regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivet
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten på eget
initiativ eller på begäran tillhandahåller tillsynsorganen information som
kan vara relevant för tillsynen enligt kapitel IV i direktivet, inbegripet
åtminstone information om följande (artikel 23.1).
– Kvaliteten på och kvantiteten av de rapporter om misstänkta
transaktioner som lämnats in av ansvariga enheter.
– Kvaliteten på de svar, och hur snabbt de lämnas in, som ansvariga
enheter lämnar på finansunderrättelseenheters begäranden enligt
artikel 69.1 första stycket b i penningtvättsförordningen.
– Relevanta resultat av strategiska analyser som utförts enligt
artikel 19.3 b i sjätte penningtvättsdirektivet samt all relevant
information om trender och metoder för penningtvätt, förbrott till
penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet geografiska,
gränsöverskridande och framväxande risker.
Medlemsstaterna ska också säkerställa att finansunderrättelseenheterna
underrättar tillsynsorganen närhelst information som de förfogar över
tyder på att ansvariga enheter eventuellt bryter mot penningtvättsförordningen och TFR-förordningen (artikel 23.2).
Utom när det är absolut nödvändigt för tillämpningen av punkt 2 får den
information som tillhandahålls av finansunderrättelseenheter enligt
artikel 23 inte innehålla några uppgifter om specifika fysiska eller
juridiska personer eller fall, inbegripet fysiska eller juridiska personer som
är föremål för en pågående analys eller utredning, eller som kan leda till
identifiering av fysiska eller juridiska personer (artikel 23.3).
Genomförande av direktivet i svensk rätt
För att tillgodose kraven i artikel 23.1 i sjätte penningtvättsdirektivet bör
bestämmelser införas om att finanspolisen på eget initiativ eller på begäran
ska tillhandahålla tillsynsorganen sådan information som kan vara relevant
för deras tillsyn och vad den åtminstone ska innehålla. Promemorian
bedömer att det är finanspolisen som bäst kan bedöma när det finns behov
av att tillhandahålla information till tillsynsorganen och närmare vilken
information som är relevant. Det är upp till finanspolisen att bestämma på
vilket sätt informationen ska tillhandahållas. Promemorian föreslår att
bestämmelser om finanspolisens tillhandahållande av information till
tillsynsorganen genomförs i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana
föreskrifter faller enligt promemorians uppfattning inom regeringens
restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte
införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Kravet enligt artikel 23.2 om att tillsynsorganen ska underrättas när
information som finansunderrättelseenheten förfogar över tyder på att en
ansvarig enhet eventuellt bryter mot penningtvättsförordningen och TFRförordningen, bör också framgå uttryckligen. Promemorian bedömer att
opaginerad Kontrollera mot PDF
finansunderrättelseenheten också bör underrätta tillsynsorganen om
överträdelser av kompletterande bestämmelser i nationell rätt, dvs. av
penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Promemorian bedömer att direktivet även i denna del kan genomföras i
föreskrifter på lägre nivå än lag.
Även den begränsning som framgår av artikel 23.3 av den information
som får lämnas bör införas. Enligt promemorians bedömning kan det göras
genom att det av bestämmelserna framgår att den information som
finanspolisen lämnar ska vara lämplig. Information som innehåller
uppgifter om specifika fysiska eller juridiska personer eller fall, inbegripet
fysiska eller juridiska personer som är föremål för en pågående analys eller
utredning, eller som kan leda till identifiering av fysiska eller juridiska
personer, bör som utgångspunkt inte vara nödvändig i tillsynsarbetet och
därmed inte anses lämplig att lämna ut till tillsynsorganen. Sådan
information får dock anses vara lämplig att lämna om det är absolut
nödvändig för tillämpningen av informationen som lämnas enligt artikel
23.2. Så kan enligt promemorian exempelvis vara fallet om det annars inte
går att identifiera på vilket sätt en ansvarig enhet eventuellt bryter mot de
angivna förordningarna.
Sekretess hos tillsynsmyndigheterna
446
Ett utlämnande av uppgifter enligt de föreslagna bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet förutsätter att informationen tyder på att ansvariga
enheter bryter mot tillämpliga regelverk. Det kan därför antas att de flesta
uppgifter som kommer att lämnas är sådana som hos finanspolisen
omfattas av underrättelsesekretess enligt 18 kap. 1 och 2 §§ OSL.
I förhållande till tillsynsmyndigheterna kan det därför också antas att de
flesta uppgifter kommer att omfattas av underrättelsesekretess enligt
18 kap. 1 och 2 §§ OSL hos tillsynsmyndigheterna. För uppgifter som
finns hos tillsynsmyndigheter och som skyddar deras egen verksamhet är
ofta bestämmelsen i 17 kap. 1 § OSL tillämplig. Sekretess enligt
bestämmelsen gäller för uppgifter om planläggning eller andra
förberedelser för sådan inspektion, revision eller annan granskning som en
myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. Bland annat kan uppgifter om
de personer som ska bli föremål för granskning, tiden för granskningen
och granskningsplaner omfattas av sekretess. När det gäller
sekretessbestämmelser till skydd för enskilda är sekretesskyddet som
utgångspunkt lika omfattande hos tillsynsmyndigheterna (30 kap. 4 och
23 §§ OSL och 9 § offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641]
samt bilagan till förordningen). Gemensamt är att sekretess gäller
uppgifter om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens
verksamhet avser (dvs. ansvariga enheten), om det kan antas att denne
lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller även för uppgifter om
ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser, dvs. de ansvariga enheternas kunder.
Sammantaget gör promemorian bedömningen att de uppgifter som ska
lämnas ut kommer att omfattas av sekretess hos tillsynsmyndigheterna.
Det finns därför inte ett behov av att införa nya bestämmelser om sekretess
opaginerad Kontrollera mot PDF
till skydd för allmänna intressen eller för uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden.
Behandling av personuppgifter
Som utgångspunkt får inte några uppgifter om specifika fysiska eller
juridiska personer lämnas enligt de bestämmelser som föreslås. Undantag
från detta gäller när det är absolut nödvändigt för att finanspolisen ska
kunna underrätta tillsynsorganen om information som tyder på att
ansvariga enheter eventuellt bryter mot TFR-förordningen,
penningtvättsförordningen, penningtvättslagen och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
Antalet personuppgifter som kan lämnas ut är därmed mycket
begränsade. Uppgifterna kommer genom tillämpliga sekretessbestämmelser dessutom att omfattas av ett tillfredsställande sekretesskydd
hos tillsynsmyndigheterna.
Sammantaget får det integritetsintrång som den föreslagna
bestämmelsen kan innebära accepteras och anses godtagbart. Det intrång
som ett uppgiftslämnande innebär står enligt promemorians uppfattning i
proportion till nyttan med informationsutbytet och till behovet av att
bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Uppgiftsskyldigheten som nu är i fråga baseras på EU-rätten och
kommer att framgå av författning. Personuppgiftsbehandlingen som sker i
samband med fullgörandet av uppgiftsskyldigheterna är nödvändig för att
fullgöra uppgiftsskyldigheterna och får tydliga ramar genom utformningen
av de föreslagna bestämmelserna. Därmed finns det som utgångspunkt en
rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som sker till följd av ett
fullgörande av uppgiftsskyldigheten. Promemorian bedömer att det finns
stöd i gällande rätt för den personuppgiftsbehandling som sker med
anledning av uppgiftsskyldigheten.
11.3.3
Återkoppling till tullmyndigheter
Promemorians bedömning
Krav gällande finansunderrättelseenhetens återkoppling till
tullmyndigheter bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheterna ger
tullmyndigheter återkoppling, åtminstone på årsbasis, avseende
effektiviteten och uppföljningen av den information som skickats in enligt
artikel 9 i kontantkontrollsförordningen (artikel 28.2 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Av artikel 9 i kontantkontrollsförordningen framgår att de behöriga
myndigheterna ska registrera och översända viss angiven information till
finansunderrättelseenheten i den medlemsstat där informationen erhölls.
Behöriga myndigheter är medlemsstaternas tullmyndigheter och alla andra
myndigheter som har bemyndigats av medlemsstaterna att tillämpa denna
förordning (artikel 2.1 g i kontantkontrollsförordningen). Tullverket samt
Polismyndigheten och Kustbevakningen, när dessa myndigheter
medverkar i Tullverkets kontrollverksamhet, är behöriga myndigheter vid
tillämpningen av kontantkontrollsförordningen (prop. 2020/21:184 s. 23
och 24.). För det fall Polismyndigheten eller Kustbevakningen biträder
Tullverket vid en kontroll av kontanta medel, ska de uppgifter som
registreras enligt kontantkontrollsförordningen lämnas till Tullverket. Det
är sedan Tullverket som lämnar uppgifterna till finanspolisen (2 kap. 6 §
tullbefogenhetsförordningen [2024:759]). Promemorian bedömer därför
att det är Tullverket som avses i artikel 28.2 i sjätte
penningtvättsdirektivet.
Bestämmelserna i artikel 28.2 i direktivet bör genomföras i föreskrifter
på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt promemorians
uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om
föreskriftsrätt för regeringen.
11.3.4
Återkoppling till finansunderrättelseenheten
Promemorians bedömning
Krav på behöriga myndigheters återkoppling till finansunderrättelseenheten bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Behöriga myndigheter ska lämna återkoppling till finansunderrättelseenheten om användningen och användbarheten av den information
som lämnats i enlighet med artikel 19.3 och artikel 22 i direktivet samt om
resultatet av de åtgärder som vidtagits och de utredningar som genomförts
på grundval av denna information (22.2). Sådan återkoppling ska lämnas
så snart som möjligt och i varje fall, i aggregerad form, åtminstone en gång
per år, på ett sådant sätt att finansunderrättelseenheten kan förbättra sin
operativa analysfunktion.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet
(artikel 32.6). I den artikeln anges att medlemsstaterna ska kräva att
behöriga myndigheter lämnar återkoppling till finansunderrättelseenheten
om användningen av de analyser och andra relevanta uppgifter som
lämnats av finansunderrättelseenheten och om resultatet av de
undersökningar eller inspektioner som genomförts på grundval av de
uppgifterna. Artikeln har i svensk rätt genomförts i 17 d § 2
penningtvättsförordningen i fråga om tillsynsmyndigheters återkoppling.
Enligt promemorian är det inte helt klart om de behöriga myndigheter
som avses i artikel 22.2 är desamma som avses i artikel 22.1, det vill säga
de
behöriga
myndigheter
enligt
artikel
2.1.44 c
i
penningtvättsförordningen, eller om avsikten är att artikeln ska omfatta
samtliga behöriga myndigheter vilket enligt definitionen i artikel 2.1.44 i
penningtvättsförordningen även omfattar tillsynsmyndigheter. Mot
bakgrund av utformningen av motsvarande bestämmelse i det nuvarande
direktivet samt att omfattningen av artikel 22.2 i sjätte
448
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättsdirektivet inte uttryckligen begränsats, bedömer
promemorian att samtliga behöriga myndigheter ska omfattas.
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om myndigheters
återkoppling till finanspolisen bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå
än lag. Sådana föreskrifter faller enligt promemorians uppfattning inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed
behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
11.4
Samarbete med andra finansunderrättelseenheter och Amla
11.4.1
Samarbete och utbyte av information
Promemorians bedömning
Finanspolisens skyldigheter att samarbeta och utbyta information med
andra finansunderrättelseenheter, inbegripet krav på iakttagande av
specifika tidsfrister för att besvara begäranden om information, bör i
likhet med enligt gällande ordning genomföras i föreskrifter på lägre
nivå än lag. Även finanspolisens skyldighet att samarbeta och utbyta
information med Amla och de tredje parter, såsom Europol, som bjudits
in att delta i ett team för gemensam analys bör genomföras i föreskrifter
på lägre nivå än lag.
Polismyndigheten bör fortsatt vara kontaktpunkt med ansvar för att ta
emot begäranden om information från finansunderrättelseenheter i
andra medlemsstater. Nödvändiga justeringar av hänvisningar i bilagan
till förordningen med instruktion för Polismyndigheten kan göras utan
föreskriftsbemyndigande.
Skälen för promemorians bedömning
Finanspolisen ska samarbeta och utbyta information med andra
finansunderrättelseenheter
Medlemsstaterna har en generell skyldighet att säkerställa att
finansunderrättelseenheterna i största möjliga utsträckning samarbetar
med varandra, oavsett organisatorisk ställning (artikel 29). Motsvarande
bestämmelse finns i det nuvarande direktivet (artiklarna 52) som i svensk
rätt genomfördes genom bestämmelser i 17 e § penningtvättsförordning.
Enligt nämnda paragraf ska finanspolisen samarbeta och utbyta
information med andra finansunderrättelseenheter i den utsträckning som
följer av bl.a. artikel 52 i det nuvarande direktivet.
Liksom tidigare reglerar sjätte penningtvättsdirektivet att
finansunderrättelseenheterna har en långtgående skyldighet att dela
information med andra finansunderrättelseenheter, både på eget initiativ
och efter begäran (artikel 31). Delvis motsvarande bestämmelser finns i
det nuvarande direktivet (artiklarna 53) och föranledde inga
lagstiftningsåtgärder (prop. 2016/17:173 s. 440–442).
450
I tillägg till tidigare omfattas även uttryckligen information om förbrott
till penningtvätt (artikel 31.1). Tillägget har gjorts i syfte att tydliggöra att
finansunderrättelseenheterna inte bara ska utbyta information om
penningtvätt och finansiering av terrorism utan även om förbrott till
penningtvätt, vilket möjliggör ytterligare informationsdelning. En
ytterligare justering gäller vad finansunderrättelseenheten ska
vidarebefordra till en annan medlemsstats finansunderrättelseenhet om en
inkommen rapport enligt artikel 69.1 i penningtvättsförordningen berör en
annan medlemsstat. Sjätte penningtvättsdirektivet ger en flexibilitet i
tillämpningen på så vis att finansunderrättelseenheten kan välja om hela
rapporten eller endast relevant information från rapporten ska
vidarebefordras. Det senare alternativet kan vara tillämpligt om endast en
del av rapporten berör den andra medlemsstaten. Finansunderrättelseenheten får inte underlåta att vidarebefordra relevant information.
En nyhet i regleringen är krav på införande av tidsfrister för
finansunderrättelseenheternas svar på begäran om information (artikel
31.6 och 31.7). När det gäller uppgifter som finansunderrättelseenheten
antingen förfogar över eller som finns i en databas eller ett register som är
direkt tillgängligt för finansunderrättelseenheten ska begäran om uppgifter
som utgångspunkt besvaras så snart som möjligt och senast fem
arbetsdagar efter det att begäran mottagits. Om det finns skäl för det får
tidsfristen undantagsvis förlängas till högst tio arbetsdagar. Om
finansunderrättelseenheten inte kan inhämta de begärda uppgifterna ska
den informera den anmodande finansunderrättelseenheten om detta. I
motiverade och brådskande undantagsfall ska uppgifter som
finansunderrättelseenheten antingen förfogar över eller som finns i en
databas eller ett register som är direkt tillgängligt för
finansunderrättelseenheten på begäran tillhandahållas inom en arbetsdag
efter att begäran mottagits. Om finansunderrättelseenheten inte kan svara
inom en arbetsdag eller inte kan få direkt tillgång till uppgifterna ska den
lämna en motivering. Om tillhandahållandet inom en arbetsdag skulle
innebära en oproportionerlig börda får den skjuta upp tillhandahållandet
och ska i sådana fall omedelbart informera den anmodande
finansunderrättelseenheten. Tidsfristen får i dessa fall förlängas till högst
tre arbetsdagar.
Liksom tidigare ges en möjlighet att i undantagsfall vägra att utbyta
information, om ett informationsutbyte skulle strida mot de grundläggande
principerna i nationell rätt (artikel 31.8). Dessa undantagsfall ska i sådana
fall specificeras på ett sådant sätt att missbruk och onödiga begränsningar
av det fria utbytet av information för analysändamål förhindras och
underrättas kommissionen. Enligt promemorian framstår det inte som en
ändamålsenlig ordning att fastställa sådana omständigheter.
Reglerna om finansunderrättelseenheternas informationsutbyte kommer
att kompletteras genom tekniska standarder och riktlinjer från Amla och
kommissionen (artikel 31.2–4).
Promemorian bedömer att finanspolisens skyldighet att, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
samarbeta och utbyta information med andra finansunderrättelseenheter,
bör regleras. I likhet med vad som gäller enligt gällande rätt bör detta
regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Även de specifika krav avseende
iakttagande av angivna tidsfrister för att besvara begäranden om
opaginerad Kontrollera mot PDF
information som följer av artikel 31 bör genomföras i föreskrifter på lägre
nivå än lag. Promemorian bedömer att sådana föreskrifter ryms inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed
behöver det inte införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
Det får antas att de uppgifter som finanspolisen kommer att utbyta med
andra finansunderrättelseenheter i stor utsträckning kommer att omfattas
av sekretess. Som utgångspunkt gäller sekretessen mot utländska
myndigheter. Eventuell sekretess bryts dock enligt 8 kap. 3 § första
punkten OSL om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag
eller förordning. Regleringen kan därmed finnas i förordning. Sekretessen
för sådana uppgifter som finanspolisen tar emot från en
finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat kan enligt promemorian
behållas med stöd av bestämmelserna i 15 kap. 1 a § OSL om sekretess i
det internationella samarbetet.
Finansunderrättelseenheten ska samarbeta med Amla
Finansunderrättelseenheten ska också samarbeta med Amla och
tillhandahålla Amla alla nödvändiga uppgifter för att Amla ska kunna
fullgöra sitt uppdrag enligt sjätte penningtvättsdirektivet, penningtvättsförordningen och Amla-förordningen (artikel 63 i sjätte
penningtvättsdirektivet framgår att)
Finanspolisens skyldighet att samarbeta med andra finansunderrättelseenheter föreslås som ovan anges fortsatt regleras i förordning.
Promemorian anser att det är lämpligt att även skyldigheten att, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
samarbeta och utbyta information med Amla regleras i förordning för att
bryta eventuell sekretess (jfr 8 kap. 3 § OSL) och att det saknas behov av
bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Samarbetet mellan finansunderrättelseenheterna och Amla regleras
också av Amla-förordningen. Amla-förordningen är till alla delar direkt
bindande och direkt tillämpliga i alla medlemsstater. Promemorian
bedömer att det inte finns behov av ytterligare författningsåtgärder för att
Sverige ska uppfylla sina skyldigheter enligt i denna del. För en närmare
genomgång av samarbetet mellan finansunderrättelseenheterna och Amla
hänvisas till kapitel 18 i betänkandet SOU 2024:58.
Gemensamma analyser
En nyhet i sjätte penningtvättsdirektivet är regleringen om att
finansunderrättelseenheterna ska kunna genomföra gemensamma analyser
av misstänkta transaktioner och aktiviteter (artikel 32). Finansunderrättelseenheter ska, biträdda av Amla i enlighet med artikel 40 i Amlaförordningen, kunna inrätta team för gemensam analys för visst ändamål
och under begränsad period, som kan förlängas med ömsesidigt samtycke,
för att genomföra operativa analyser av misstänkta transaktioner eller
aktiviteter som innefattar en eller flera av de finansunderrättelseenheter
som inrättar teamet. Varje berörd finansunderrättelseenhet eller Amla får
begära inrättande av ett team för gemensam analys enligt artikel 40 i Amlaförordningen (promemorian konstaterar härvid att artikel 32.2 felaktigt
hänvisar till artikel 44 i Amla-förordningen). Ett team för gemensam
452
analys får inrättas om en finansunderrättelseenhets operativa analyser
kräver svåra och krävande analyser med kopplingar till andra
medlemsstater eller om flera finansunderrättelseenheter genomför
operativa analyser där omständigheterna motiverar samordnade,
gemensamma åtgärder i de berörda medlemsstaterna. Vid behov kan även
andra finansunderrättelseenheter eller tredje parter, inbegripet unionens
organ och byråer, bjudas in att delta.
Utöver regleringen i sjätte penningtvättsdirektivet regleras
genomförandet av gemensamma analyser i Amla-förordningen. Av Amlaförordningen framgår exempelvis att en finansunderrättelseenhet som
enligt artikel 32 i sjätte penningtvättsdirektivet identifierar ett möjligt
behov av gemensam analys ska meddela det till Amla (artikel 40). Det är
Amla som ska bjuda in andra relevanta finansunderrättelseenheter att delta
i den gemensamma analysen. Av Amla-förordningen följer också att Amla
ska fastställa metoder och förfaranden för genomförande av gemensamma
analyser (artikel 43).
Även av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1654 av den
31 maj 2024 om ändring av (EU) 2019/1153 vad gäller behöriga
myndigheters åtkomst till centraliserade bankkontoregister via
sammankopplingssystemet och tekniska åtgärder för att underlätta
användningen av transaktionsuppgifter följer att medlemsstaterna ska
säkerställa att finansunderrättelseenheten i relevanta fall och under vissa
förutsättningar kan uppmana unionens byrå Europol att stödja dem när de
utför
gemensamma
analyser
enligt
artikel
32 i
sjätte
penningtvättsdirektivet och artikel 40 i Amla-förordningen (artikel 1.8 i
Europaparlamentets och rådets direktiv EU 2024/1654). Bestämmelsen
motsvarar vad som följer av sjätte penningtvättsdirektivet (artikel 32.6).
Kommissionen har uttryckt att involveringen av tredje parter och
förutsättningarna för detta inte uttryckligen behöver genomföras i
nationell rätt. Skälet för det är att det omfattas av de metoder och
förfaranden för genomförande av gemensamma analyser som Amla ska
fastställa (artikel 43.1 i Amla-förordningen). Det gäller dock under
förutsättning att nationell rätt inte innebär hinder mot att
finansunderrättelseenheten bjuder in, godkänner ett deltagande av eller
samarbetar med tredje part inom ramen för ett team för gemensam analys.
Finanspolisens skyldighet att samarbeta med andra finansunderrättelseenheter och Amla föreslås som ovan anges regleras i förordning.
Promemorian bedömer att finanspolisen även ska vara skyldig att, i den
utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
samarbeta och utbyta information med tredje parter, vilket omfattar
Europol, som deltar i ett team för gemensam analys. Uppgiftsskyldigheten
bör regleras i förordning för att bryta eventuell sekretess (jfr 8 kap. 3 §
OSL) och det saknas behov av bestämmelse om föreskriftsrätt för
regeringen.
Kommissionen har uttryckt att rätten för finansunderrättelseenheterna
att enligt artikel 32 i sjätte penningtvättsdirektivet begära inrättandet av ett
team för gemensam analys bör regleras i nationell rätt. Promemorian
konstaterar dock att det av Amla-förordningen, som är direkt bindande och
tillämplig, framgår att en finansunderrättelseenhet som enligt artikel 32 i
sjätte penningtvättsdirektivet identifierar ett möjligt behov av gemensam
analys ska meddela det till Amla (artikel 40 i Amla-förordningen). Mot
opaginerad Kontrollera mot PDF
bakgrund av regleringen i Amla-förordningen och att svensk rätt enligt
promemorians bedömning inte innebär hinder för finanspolisen att göra en
begäran om gemensam analys, saknas enligt promemorians bedömning
behov av nationell reglering för genomförande av artikel 32 i sjätte
penningtvättsdirektivet.
Finansunderrättelseenhetens användning av information som har
lämnats av en utländsk finansunderrättelseenhet
Av artikel 33 första stycket första meningen i sjätte penningtvättsdirektivet
framgår att upplysningar och handlingar som finansunderrättelseenheten
tar emot enligt artiklarna 29, 31 och 32 ska användas för att fullgöra
finansunderrättelseenhetens uppgifter enligt direktivet.
Av 32 § förordningen med instruktion för Polismyndigheten framgår att
finanspolisen fullgör de uppgifter som ankommer på enheten enligt det
nuvarande direktivet. Finanspolisens främsta uppgift är att ta emot och
analysera rapporter från ansvariga enheter samt samla in och analysera
annan underrättelseinformation inom det finansiella området. När det
gäller finansiering av terrorism sker detta arbete i samråd med
Säkerhetspolisen, som har det huvudsakliga ansvaret för
terrorismbekämpning. Arbetet har till syfte att förse andra myndigheter
med information för att dessa i sin tur ska kunna förebygga och beivra
brott.
Uppgifter som finanspolisen tar emot från en utländsk finansunderrättelseenhet registreras i penningtvättsregistret. Endast tjänstemän vid
finanspolisen får direkt tillgång till uppgifterna i registret (2 § första
stycket polisens brottsdataförordning). Sekretess för uppgifter som utbytts
mellan länder inom ramen för internationellt samarbete regleras i
exempelvis 15 kap. 1 a § OSL (sekretess i det internationella samarbetet)
och 18 kap. 17 a § OSL (internationellt polisiärt samarbete). Som
utgångspunkt får sekretessbelagd information hos en myndighet inte röjas
för andra myndigheter (8 kap. 1 § OSL). För att andra myndigheter ska få
del av uppgifterna krävs att en sekretessbrytande regel är tillämplig. Ett
utlämnande av uppgiften grundas då som utgångspunkt på att den
mottagande myndigheten har behov av informationen i sin verksamhet.
Utlämnandet sker som ett led i finanspolisens arbete med att förse andra
myndigheter med information för att dessa i sin tur ska kunna förebygga
och beivra brott. Mot denna bakgrund krävs det enligt promemorians
uppfattning inga författningssåtgärder för att i svensk rätt genomföra
artikel 33 första stycket första meningen i direktivet.
Användningsbegränsningar
Enligt artikel 34.1 i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att den
information som utbyts enligt artiklarna 29, 31 och 32 endast används för
det ändamål för vilket den begärdes eller lämnades ut och att all spridning
av informationen av den mottagande finansunderrättelseenheten till en
annan myndighet, annat organ eller annan avdelning, samt all användning
av denna information för andra ändamål än de som ursprungligen godkänts
behöver godkännas på förhand av den finansunderrättelseenhet som
lämnat upplysningarna. Av artikel 34.2 framgår att finansunderrättelseenheterna som huvudregel ska lämna förhandsgodkännande till spridning
454
av uppgifter till behöriga myndigheter, oavsett typen av förbrott och om
förbrottet har identifierats eller inte, samt under vilka omständigheter ett
godkännande får vägras.
Av artikel 33 första stycket andra meningen i direktivet framgår vidare
att den finansunderrättelseenhet som lämnar upplysningar och handlingar
enligt artiklarna 29 och 31 får ställa upp restriktioner och villkor för
användningen av upplysningarna. Det gäller dock inte om överföringen
består i att en rapport lämnas in av en ansvarig enhet enligt artikel 69.1 i
penningtvättsförordningen eller upplysningar som härrör därifrån, som
gäller en annan medlemsstat där den ansvariga enheten verkar inom ramen
för friheten att tillhandahålla tjänster och som inte inbegriper någon
koppling till den överförande finansunderrättelseenhetens medlemsstat.
Den finansunderrättelseenhet som tar emot informationen ska följa dessa
begränsningar och villkor.
Delvis motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 54 och 55.1 i det
nuvarande direktivet. Några särskilda bestämmelser som i svensk rätt
genomför dessa artiklar har dock inte införts. Av förarbetena framgår att
regeringen bedömer att finanspolisen har legala förutsättningar och system
för att kunna utbyta information på det sätt som direktivet kräver. Det
upplyses om att bestämmelser som reglerar finanspolisens
informationsutbyte finns i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt
samarbete samt polisdatalagen (2010:361), polisdataförordningen
(2010:115) och personuppgiftslagen (1998:204) (prop. 2016/17:173 s. 441
och 442.). Dessa lagar är numera upphävda och ersatta av nya lagar.
Regleringen i artiklarna 33 och 34.1 i sjätte penningtvättsdirektivet
innebär att det kan finnas en begränsning av eller villkor för användningen
av de uppgifter som finansunderrättelseenheten får från en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat. Villkor om användningsbegränsning
likt de som föreskrivs i direktivet får som utgångspunkt till följd att andra
myndigheter inte kan utnyttja uppgifterna i sina verksamheter. Att lämna
uppgifterna till andra myndigheter med stöd av sekretessbrytande
bestämmelser torde därför inte bli aktuellt. Villkor om användningsbegränsning begränsar dock inte allmänhetens rätt att ta del av allmänna
handlingar, utan det behöver göras en bedömning av om det finns någon
tillämplig sekretessbestämmelse som hindrar ett sådant utlämnande. (prop.
1990/91:131 s. 24 och 25 samt prop. 2021/22:127 s. 43) Sekretess för
uppgifter som utbytts mellan länder inom ramen för internationellt
samarbete regleras som framgår ovan i exempelvis 15 kap. 1 a § och
18 kap. 17 a § OSL.
Gällande rätt innehåller fortfarande bestämmelser om användningsbegränsningar. I exempelvis 6 kap. 3 § lagen om internationellt polisiärt
samarbete anges att om en svensk myndighet har fått uppgifter eller
bevisning från en annan stat för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet, utreda brott eller upprätthålla allmän ordning och
säkerhet, ska svenska myndigheter följa villkor som begränsar
möjligheterna att använda uppgifterna eller bevisningen, om villkoren
gäller på grund av en överenskommelse med den andra staten eller en
mellanfolklig organisation. Av 6 kap. 4 § samma lag följer att en svensk
brottsbekämpande myndighet i enskilda fall får ställa upp villkor som
begränsar möjligheten att använda uppgifter eller bevisning som lämnas
till en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det krävs med
opaginerad Kontrollera mot PDF
hänsyn till enskildas rätt eller från allmän synpunkt. Dessa villkor får dock
inte strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för
Sverige. Lagen om internationellt polisiärt samarbete tillämpas främst på
samarbete enligt vissa i lagen omnämnda överenskommelser men
bestämmelser om användningsbegränsningar ska tillämpas vid samarbete
enligt överenskommelser som inte räknas upp i lagen (prop. 2016/17:139
s. 41).
Det finns också villkor om användningsbegränsning när det gäller
behandlingen av personuppgifter i brottsdatalagen. Av 2 kap. 20 §
brottsdatalagen följer att om det inte är särskilt föreskrivet får villkor för
behandling av personuppgifter inte ställas upp i förhållande till en
mottagare i en annan medlemsstat eller ett EU-organ, om det inte i
motsvarande fall får ställas upp samma typ av villkor i förhållande till en
svensk mottagare. I 2 kap. 20 a § samma lag anges vidare att om en svensk
behörig myndighet har fått personuppgifter från en annan medlemsstat
eller ett EU-organ och det finns villkor som begränsar möjligheten att
använda uppgifterna, ska svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad
som är föreskrivet i lag eller annan författning. Viss reglering i förhållande
till tredjeland och internationella organisationer finns också i 8 kap. 9 och
10 §§ brottsdatalagen.
Även lagen om finansiell information i brottsbekämpningen innehåller
en bestämmelse om användningsbegränsningar. I förarbetena till den lagen
bedömde regeringen, med hänvisning till vad som föreslagits i den
föregående promemorian (Ds 2021:5), att det trots de villkor om
användningsbegränsningar som finns när det gäller internationellt polisiärt
samarbete, behövde införas en särskild bestämmelse i den nya lagen för
att uppfylla direktivets reglering när det gäller villkor om
användningsbegränsning som kommer från utländska behöriga
myndigheter eller en finansunderrättelseenhet i en annan medlemsstat
(prop. 2021/22:127 s. 41–44). I 6 § lagen om finansiell information i
brottsbekämpningen anges att om en behörig myndighet eller
finansunderrättelseenhet har fått finansiell information eller finansiell
analys från en utländsk behörig myndighet eller en finansunderrättelseenhet i en annan stat och det finns villkor som begränsar möjligheten att
använda informationen eller analysen, ska myndigheten eller
finansunderrättelseenheten följa villkoren. Med finansiell information
avses enligt lagens 2 § all information eller data som innehas av en
finansunderrättelseenhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda
eller lagföra penningtvätt och finansiering av terrorism.
Promemorian konstaterar att de skäl som i förarbetena till lagen om
finansiell information i brottsbekämpningen förs fram för att i den lagen
särskilt reglera förutsättningarna för användningsbegränsningar främst
utgörs av tydlighetsskäl kopplade till behöriga myndigheter (Ds 2021:5 s.
152–154 och 159–165). Dessa skäl gör sig inte gällande på motsvarande
sett när det gäller bestämmelserna i sjätte penningtvättsdirektivet om
finansunderrättelseenheternas användning av information som utbytts
mellan varandra.
Promemorian bedömer att sjätte penningtvättsdirektivets krav i artikel
33 och 34 om användningsbegränsningar för finanspolisen tillgodoses av
gällande rätt i lagen om internationellt polisiärt samarbete, brottsdatalagen
och till viss del även lagen om finansiell information i
brottsbekämpningen. När det gäller aktuell bestämmelse i lagen om
finansiell information i brottsbekämpningen kan konstateras att förbrott
till penningtvätt inte omfattas av lagens definition av finansiell
information och inte heller definieras i sjätte penningtvättsdirektivet. Det
är därför oklart om just den bestämmelsen fullt ut uppfyller kraven i sjätte
penningtvättsdirektivet. Mot bakgrund av redovisad gällande rätt i övrigt
bedömer promemorian att finanspolisen fortsatt har legala förutsättningar
för att kunna utbyta information med iakttagande av eventuella villkor på
det sätt som direktivet kräver.
Kontaktpunkt för mottagande av begäran om uppgifter från utländska
finansunderrättelseenheter
Enligt artikel 33 andra stycket i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa
att finansunderrättelseenheten utser åtminstone en kontaktperson eller
kontaktpunkt som ansvarar för att ta emot begäranden om information från
finansunderrättelseenheter i andra medlemsstater.
Motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet (artikel 54
andra stycket). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts i punkt 2
k) i bilagan till förordningen med instruktion för Polismyndigheten. Där
anges att Polismyndigheten ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel
54 i det nuvarande direktivet. Svensk rätt tillgodoser således i stor
utsträckning kraven i artikel 33 andra stycket.
Denna reglering bör även fortsättningsvis ske i föreskrifter på lägre nivå
än lag. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen göra de
ändringar i punkt 2 k) i bilagan till förordningen med instruktion för
Polismyndigheten som artikel 33 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet kräver. Något föreskriftsbemyndigande krävs därför inte.
11.4.2
Verkan av straffbestämmelser
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om
straffbestämmelser kräver inga författningssåtgärder.
verkan
av
Skälen för promemorians bedömning
Enligt artikel 35 i direktivet får skillnader i definitioner av förbrott i
nationell rätt inte begränsa finansunderrättelseenhetens förmåga att ge stöd
åt en annan finansunderrättelseenhet och får inte begränsa utbyte,
spridning eller användning av information i enlighet med artiklarna 31–
34. Motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet
(artikel 57).
Svensk rätt innehåller inte några bestämmelser som begränsar
samarbetet eller informationsutbytet med andra finansunderrättelseenheter
på det sätt som anges i artikel 35 på grund av skillnader i definitionerna av
förbrott i medlemsstaternas nationella rätt. Direktivets bestämmelser om
verkan av straffbestämmelser kräver därför inga lagstiftningsåtgärder.
456
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.5
Ansvariga enheters rapporteringsskyldighet
11.5.1
Rapportering på eget initiativ till
finansunderrättelseenheten
Ansvariga enheters skyldighet att rapportera misstankar till
finansunderrättelseenheten regleras i artikel 69 i penningtvättsförordningen. Av artikel 69 följer bl.a. att ansvariga enheter utan dröjsmål
och på eget initiativ ska underrätta finansunderrättelseenheten i de fall den
ansvariga enheten känner till, misstänker eller har rimliga skäl att
misstänka att medel eller verksamheter, oberoende av vilket belopp det
gäller, utgör vinning av brottslig verksamhet eller har koppling till
finansiering av terrorism eller brottslig verksamhet, och genom att svara
på finansunderrättelseenhetens begäran om ytterligare uppgifter i sådana
fall. Alla misstänkta transaktioner, inbegripet försök till sådana och
misstankar till följd av oförmåga att utföra åtgärder för kundkännedom,
ska rapporteras.
Motsvarande bestämmelser finns i artikel 33 i det nuvarande
penningtvättsdirektivet som har genomförts i 4 kap. 3 § penningtvättslagen.
Penningtvättsförordnigen anger inte vad en misstankerapport ska
innehålla, men för att en misstankerapport ska uppfylla sitt syfte får det
antas handla om uppgifter som är av värde för finansunderrättelseenheten.
Det skulle exempelvis kunna handla om information om skälen för den
ansvariga enhetens misstanke och alla relevanta uppgifter om de medel
och verksamheter som misstanken gäller och som den ansvariga enheten
känner till. Uppgiftsskyldigheten innebär att det inte är fråga om obehörigt
röjande enligt t.ex. 1 kap. 10 § första stycket lagen om bank- och
finansieringsrörelse. Amla ska utarbeta förslag till tekniska standarder för
genomförande som ska överlämnas till kommissionen för antagande. I
förslaget till tekniska standarder ska anges det format som ska användas
för rapporteringen av misstankar och tillhandahållande av
transaktionsuppgifter på finansunderrättelseenhetens begäran (artikel 69.3
och 69.4). I skälen till penningtvättsförordningen beskrivs det format som
Amla ska utarbeta som en gemensam mall för rapportering av misstänkta
transaktioner (skäl 139 och 140). Mot denna bakgrund saknas det
förutsättningar att i svensk rätt närmare reglera innehållet i en
misstankerapport.
Som framgår av avsnitt 11.1.5 föreslår promemorian att
finansunderrättelseenheten, i enlighet med vad som gäller i dag, ska ha rätt
att meddela föreskrifter om hur rapportering av misstankar ska göras av
ansvariga enheter. Hur en rapportering ska lämnas till finansunderrättelseenheten är inte något som regleras i penningtvättsförordningen.
Förordningen innehåller inte heller något bemyndigande för
kommissionen att anta tekniska standarder på det området.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.5.2
Rapportering på begäran av
finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen
Promemorians förslag
Den frågerätt som finanspolisen har enligt penningtvättsförordningen i
förhållande till ansvariga enheter ska också gälla för Säkerhetspolisen.
Gällande bestämmelser om finanspolisens och Säkerhetspolisens
frågerätt i förhållande till clearingsbolag och insamlingsrörelser ska i
sak föras över till den nya penningtvättslagen.
Promemorians bedömning
Föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas till finansunderrättelseenheten
och Säkerhetspolisen bör genomföras på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
458
Utöver skyldigheten att på eget initiativ rapportera misstankar har
ansvariga enheter enligt artikel 69 i penningtvättsförordningen en
skyldighet att lämna all nödvändig information, inbegripet information om
transaktionsuppgifter, som finansunderrättelseenheten begär. En sådan
skyldighet framgår även av det nuvarande direktivet, vilket i svensk rätt
genomförs genom 4 kap. 6 § penningtvättslagen. Den svenska
bestämmelsen innebär att ansvariga enheter, clearingbolag,
tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara
betalningar och den som driver eller under de senaste fem åren har bedrivit
penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat
allmännyttigt ändamål (fortsättningsvis benämnt insamlingsrörelser) har
en skyldighet att lämna uppgifter till finanspolisen och Säkerhetspolisen.
Genom att föreskriva att den så kallade frågerätten ska innefatta även
Säkerhetspolisen och att den kan utövas mot clearingbolag,
tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara
betalningar och insamlingsrörelser går svensk rätt utöver vad det
nuvarande direktivet kräver (jfr prop. 2018/19:150 s. 51, 52, 105 och 106).
Bestämmelsen innebär att de angivna aktörerna är skyldiga att svara på
frågor från finanspolisen och Säkerhetspolisen, även om de inte själva har
rapporterat ett misstänkt förhållande.
Skyldigheten att på begäran lämna uppgifter enligt förordningen
omfattar bara ansvariga enheter, vilket clearingbolag, tillhandahållare av
finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar och
insamlingsrörelser inte är. Promemorian bedömer att det är förenligt med
förordningen att, i likhet med dagens ordning, utvidga finanspolisens
frågerätt även till andra än ansvariga enheter. Promemorian föreslår därför
att nuvarande bestämmelser om skyldighet för clearingbolag och
insamlingsrörelser att på begäran lämna uppgifter till finanspolisen förs
över till den nya penningtvättslagen. Det saknas skäl att till den nya
penningtvättslagen föra över motsvarande för tillhandahållare av finansiell
infrastruktur som avser omedelbara betalningar. Några sådana svenska
företag finns inte längre.
Beträffande
uppgiftsskyldigheten
till
Säkerhetspolisen
gör
promemorian bl.a. följande överväganden. Till Säkerhetspolisens
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppgifter hör att förebygga, förhindra och upptäcka viss brottslig
verksamhet, inbegripet brott mot terroristbrottslagen. Det finns flera
tillämpliga sekretessbrytande bestämmelser som är tillämpliga vid
informationsutbyte mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.
Exempelvis hindrar sekretess inte att uppgift om en enskild lämnas mellan
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, om den mottagande myndigheten
behöver uppgiften i sin brottsbekämpande verksamhet (35 kap. 10 a §
OSL). Om Säkerhetspolisen inte skulle ha egen frågerätt skulle
Säkerhetspolisen behöva begära de uppgifter från ansvariga enheter som
behövs för att utreda finansiering av terrorism genom finanspolisen. Vissa
uppgifter kan vara känsliga i Säkerhetspolisens verksamhet. En sådan
ordning skulle kunna leda till att Säkerhetspolisen underlåter att begära
uppgifter. Av dessa skäl bedömde regeringen att uppgiftsskyldigheten
skulle gälla även i förhållande till Säkerhetspolisen (prop. 2018/19:150
s. 51 och 52). Regeringen förutsatte även att finanspolisen så långt som
möjligt hålls informerad av Säkerhetspolisen så att finanspolisen kan
fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet, till exempel att genomföra
analyser av risker för finansiering av terrorism (prop. 2018/19:150 s. 52).
Promemorian delar regeringens uppfattning och bedömer skälen för att
tillåta att frågerätten även omfattar Säkerhetspolisen alltjämt är starka.
Promemorian bedömer att en sådan ordning också är förenlig med EUrätten.
Promemorian föreslår därför att det i den nya penningtvättslagen införs
en bestämmelse om att uppgiftsskyldigheten enligt artikel 69 i
penningtvättsförordningen även gäller i förhållande till och efter begäran
av Säkerhetspolisen samt att nuvarande bestämmelse om Säkerhetspolisens frågerätt i förhållande till clearingbolag och insamlingsrörelser
förs över till den nya penningtvättslagen.
Polismyndigheten och Säkerhetspolisen har med stöd av 8 kap. 1 § 13
penningtvättslagen och föreskrifter på lägre nivå än lag bemyndigats att
utfärda föreskrifter om hur uppgifter på begäran av finanspolisen och
Säkerhetspolisen ska lämnas av ansvariga enheter, clearingbolag,
tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser omedelbara
betalningar och insamlingsrörelser. Det finns fortsatt ett behov av sådana
föreskrifter i förhållande till de aktörer som regleras i den nya
penningtvättslagen. Promemorian bedömer dock att sådana föreskrifter
faller inom 8 kap. 7 § regeringsformen och att det därmed inte behöver
införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Som konstaterats i föregående avsnitt ska Amla utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande som ska överlämnas till
kommissionen för antagande, vilka bl.a. ska innehålla det format som ska
användas för tillhandahållande av transaktionsuppgifter på finansunderrättelseenhetens begäran. Mot denna bakgrund saknas det förutsättningar
att i svensk rätt närmare reglera innehållet för sådant informationslämnande.
11.5.3
Tystnadsplikt
Promemorians förslag
Uppgiftslämnandet till finanspolisen och Säkerhetspolisen ska även
fortsättningsvis omfattas av tystnadsplikt. Tystnadsplikten ska också
gälla för insamlingsrörelser. Det ska fortsatt upplysas om att
bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten finns i
brottsbalken.
Skälen för promemorians förslag
Det är viktigt att det förblir hemligt att finanspolisen och Säkerhetspolisen
har begärt uppgifter om en viss person eller företeelse och att sådana
uppgifter har lämnats. Tystnadsplikten för sådana uppgifter som lämnas
av ansvariga enheter regleras i dag i 4 kap. 9 § penningtvättslagen. För
clearingbolag och tillhandahållare av finansiell infrastruktur som avser
omedelbara
betalningar
finns
regleringen
i
4 kap.
9a§
penningtvättslagen. Bestämmelserna innebär att det inte obehörigen får
röjas att uppgifter har lämnats till finanspolisen eller Säkerhetspolisen.
Tystnadsplikt för ansvariga enheter vid uppgiftslämnande till
finanspolisen regleras nu i artikel 73 i penningtvättsförordningen.
Promemorian anser att samma regler bör gälla för ansvariga enheter som
lämnar uppgifter till Säkerhetspolisen.
För de aktörer som inte är ansvariga enheter, men som är skyldiga att
lämna uppgifter, bör en bestämmelse motsvarande 4 kap. 9 a §
penningtvättslagen
fortsatt
gälla.
Detta
omfattar
även
upplysningsbestämmelsen i 4 kap. 9 a § andra stycket penningtvättslagen
som anger att straffrättsliga bestämmelser vid brott mot tystnadsplikten
finns i brottsbalken. Sammanfattningsvis bedömer promemorian att den
gällande ordningen ska fortsätta att gälla i relevanta delar. De aktörer som
är skyldiga att lämna uppgifter till finanspolisen och Säkerhetspolisen bör
fortsatt omfattas av en tystnadsplikt. Detta bör också gälla för
insamlingsrörelser, som tidigare inte omfattats av tystnadsplikten.
Promemorian föreslår därför att en motsvarande reglering till artikel 73
i penningtvättsförordningen införs i den nya penningtvättslagen gällande
ansvariga enheters uppgiftslämnande till Säkerhetspolisen. Det bör också
i samma lag införas en bestämmelse, i likhet med nuvarande reglering,
som innebär att uppgiftslämnande till finanspolisen och Säkerhetspolisen
från de aktörer som inte är ansvariga enheter, men som är skyldiga att
lämna uppgifter, ska omfattas av tystnadsplikt samt en upplysning om att
straffrättsliga bestämmelser vid överträdelser finns i brottsbalken.
460
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.5.4
Behandling av personuppgifter
Promemorians bedömning
Det behöver inte införas någon ytterligare reglering av den
personuppgiftsbehandling som följer av bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet.
Skälen för promemorians bedömning
I avsnitt 3.4 behandlas allmänna förutsättningar om personuppgiftsbehandling. EU:s dataskyddsförordning är tillämplig på den
personuppgiftsbehandling som sker hos de aktörer som är
uppgiftsskyldiga. Regeringen har i tidigare lagstiftningsärende bedömt att
den svenska regleringen är förenlig med EU:s dataskyddsförordning (prop.
2021/22:251 s. 94 och 95). Promemorian delar den bedömningen.
Promemorians förslag innebär inte några förändringar ur ett
personuppgiftsmässigt perspektiv. Promemorian bedömer därför att
förslaget är förenligt med dataskyddsförordningen.
För att finanspolisens och Säkerhetspolisens arbete inte ska motverkas
har det ansetts viktigt att besked om att personuppgifter behandlas till följd
av frågerätten inte lämnas ut till den registrerade (5 kap. 7 och 11–13 §§
penningtvättslagen). Penningtvättsförordningen reglerar inte särskilt
tystnadsplikten vid behandling av personuppgifter till följd av
förordningens bestämmelser. Sedan införandet av nämnda nationella
bestämmelser har medlemsstaterna antagit EU:s dataskyddsförordning. I
artiklarna 13–15 i EU:s dataskyddsförordning finns bestämmelser om
enskildas rätt att få information om att deras personuppgifter behandlas
och att få tillgång till uppgifterna. Enligt artikel 14.5 punkten d) i EU:s
dataskyddsförordning följer att information om personuppgifter som
erhållits från annan inte behöver lämnas till den registrerade om
personuppgifterna måste förbli konfidentiella till följd av tystnadsplikt
enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, inbegripet andra
lagstadgade sekretessförpliktelser. Även av 5 kap. 1 § dataskyddslagen
följer att rätten till information och tillgång inte gäller sådana uppgifter
som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade
enligt lag eller annan författning eller enligt ett beslut som har meddelats
med stöd av författning. Detta innebär att de som omfattas av den
föreslagna tystnadsplikten inte är skyldiga att lämna ut sådana uppgifter
om personuppgiftsbehandling som omfattas av tystnadsplikt enligt de
föreslagna bestämmelserna. Promemorian bedömer mot denna bakgrund
att det saknas skäl att föra över bestämmelserna i 5 kap. 7 och 11–13 §§
penningtvättslagen till den nya penningtvättslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.6
Information till ansvariga enheter
11.6.1
Underrättelser till ansvariga enheter
Promemorians förslag
Det ska införas en bestämmelse i penningtvättslagen om att
finansunderrättelseenheten trots sekretess får underrätta ansvariga
enheter om typer av transaktioner eller aktiviteter, specifika fysiska
eller juridiska personer och specifika geografiska områden som bedöms
medföra eller utgöra betydande risk för penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism och som kan antas vara
relevant för utförandet av åtgärder för kundkännedom. Informationen i
en sådan underrättelse ska anses vara
relevant för
kundkännedomsåtgärder under sex månader från underrättelsen.
En ansvarig enhet eller den som är verksam hos den ansvariga
enheten får inte för en kund eller utomstående obehörigen röja en
uppgift om specifika personer som utgör en betydande risk för
penningtvätt eller finansiering av terrorism som har tagits emot från
finansunderrättelseenheten.
Det ska upplysas om att bestämmelser om ansvar för den som bryter
mot tystnadsplikten finns i brottsbalken.
Det ska införas en ny sekretessbrytande bestämmelse i offentlighetsoch sekretesslagen som medför att sekretess inte hindrar att
finansunderrättelseenheten lämnar en uppgift om en fysisk eller juridisk
person som kan förknippas med en betydande risk för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism till en ansvarig
enhet.
Promemorians bedömning
Bestämmelserna om att finansunderrättelseenheten minst årligen ska
förse ansvariga enheter med strategisk information kan genomföras i
föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Finansunderrättelseenheten ska få underrätta ansvariga enheter om
relevant information
462
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten kan
underrätta ansvariga enheter om information som är relevant för utförandet
av
åtgärder
för
kundkännedom
enligt
kapitel
III
i
penningtvättsförordningen (artikel 26.1 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Den informationen ska omfatta följande.
– Typer av transaktioner eller aktiviteter som medför en betydande risk
för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
– Specifika personer som utgör en betydande risk för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
– Specifika geografiska områden som medför en betydande risk för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kravet som avses i punkt 1 ska tillämpas under en period som fastställs i
nationell rätt och som inte får överstiga sex månader (artikel 26.2).
Finansunderrättelseenheterna ska årligen förse ansvariga enheter med
strategisk information om typer, riskindikatorer och trender inom
penningtvätt och finansiering av terrorism (artikel 26.3).
Några motsvarande bestämmelser finns inte i det nuvarande direktivet.
Det är inte helt klart hur bestämmelserna ska tillämpas. En rimlig
tolkning är enligt promemorian att finansunderrättelseenheten ska ha
möjlighet att underrätta ansvariga enheter om information om de
betydande risker som listas i punkterna a–c som den förfogar över och kan
anta är relevanta för utförandet av åtgärder för kundkännedom. Enligt
promemorians bedömning kan information antas vara relevant för en
ansvarig enhets utförande av kundkännedomsåtgärder även om den
ansvariga enheten, vid tiden för finansunderrättelseenhetens underrättelse,
inte har en affärsförbindelse med den specifika fysiska eller juridiska
personen.
Begreppet ”underrätta” i den svenska direktivstexten motsvaras i den
engelska versionen av begreppet ”alert”. Det engelska begreppet antyder
enligt promemorian att avsikten är att finansunderrättelseenheten ska
kunna särskilt varna och uppmärksamma ansvariga enheter om viss
information i syfte att de ansvariga enheterna på ett effektivt sätt ska kunna
vidta relevanta kundkännedomsåtgärder.
Promemorian tolkar vidare punkt 2 som att när finansunderrättelseenheten väljer att underrätta ansvariga enheter i enlighet med
bestämmelserna i artikeln, ska den ansvariga enheten beakta den
information som lämnats under den tidsperiod som fastställts i nationell
rätt.
Finanspolisen kan redan i dag på en övergripande nivå lämna uppgifter
om typer av transaktioner eller aktiviteter och geografiska områden som
kan utgöra en betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt
eller finansiering av terrorism till ansvariga enheter. Det saknas enligt
promemorian i och för sig skäl att i föreskrift ange en generell
underrättelsemöjlighet för finanspolisen för att den ska kunna underrätta
ansvariga enheter om information som inte omfattas av sekretess. Sådana
uppgifter kan dock omfattas av sekretess och för att aktualiteten av sådan
underrättelse ska kunna tidsbegränsas bör en bestämmelse införas om
finanspolisens underrättelsemöjlighet.
När det gäller information om personer som utgör en betydande risk för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism bör
begreppet person innefatta både fysiska som juridiska personer. En rimlig
tolkning är vidare att den information om fysiska och juridiska personer
som kan vara relevant att underrätta ansvariga enheter om, till stor del
utgörs av sådan underrättelseinformation som omfattas av sekretess enligt
18 kap. 2 § OSL. För att finanspolisen ska kunna lämna ut sådan
information bör det införas en bestämmelse i penningtvättslagen som
anger att finanspolisen, trots sekretess, får lämna angivna uppgifter till
ansvariga enheter. Promemorian konstaterar härvid att den
sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 § OSL bara gäller för
uppgifter som lämnas till en annan myndighet och att 10 kap. 2 § OSL ska
tillämpas restriktivt. Mot bakgrund av att finanspolisen bedöms ha ett
löpande intresse av att kunna lämna uppgifter till ansvariga enheter
bedömer promemorian att det finns behov av tydligt lagstöd för
uppgiftslämnandet. Det bör därför införas en ny sekretessbrytande
bestämmelse i OSL som anger att sekretess inte hindrar att finanspolisen
lämnar en uppgift om en fysisk eller juridisk person som kan förknippas
med en betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism till en ansvarig enhet. Inom området för åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism finns sekretessbrytande
bestämmelse i 10 kap. 5 c § OSL till förmån för enskild för uppgift som
lämnas enligt 4 a kap. 3 § penningtvättslagen. Den nya sekretessbrytande
bestämmelsen bör enligt promemorian genomföras genom en
kompletterande hänvisning i 10 kap. 5 c § OSL till den nya bestämmelse
om uppgiftslämnande till ansvariga enheter som föreslås i denna
promemoria. Bestämmelsen bör, i enlighet med vad som gäller för
nuvarande sekretessbrytande bestämmelse i 10 kap. 5 c § OSL, inte gälla
i de fall där ett utlämnande av en uppgift skulle vara i strid med vissa avtal
som träffats med en utländsk myndighet eller ett utländskt organ (15 kap.
1 a § och 37 kap. 2 § OSL, jfr prop. 2021/22:251 s. 67).
När det gäller den tillämpningsperiod som ska gälla för lämnade
uppgifter ska den enligt direktivet fastställas i nationell rätt och får inte
överstiga sex månader. Utan en begränsning i tiden skulle mottagandet av
uppgifterna kunna innebära att en kunds tillgång till tjänster begränsas
även efter att uppgifterna kan ha förlorat sin betydelse. Dessutom skulle
ansvariga enheter behöva lägga tid och resurser på skärpta åtgärder för
kundkännedom trots att det inte behövs. Det är angeläget att ansvariga
enheter ges bästa möjliga förutsättningar att bedriva ett effektivt arbete
med att förebygga, förhindra och upptäcka att deras verksamheter utnyttjas
för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Den tid under vilken
finanspolisens uppgifter ska gälla bör därför bestämmas till den längsta
möjliga, det vill säga sex månader. Om finanspolisen vid tidens slut
bedömer att informationen fortfarande är relevant kan beslut om
underrättelse fattas på nytt.
Bestämmelser om ansvariga enheters åtgärder för kundkännedom
framgår av penningtvättsförordningen. Det bör därför inte införas någon
nationell bestämmelse om hur ansvariga enheter vid utförandet av
kundkännedomsåtgärder ska hantera den information som lämnas av
finansunderrättelseenheten i enlighet med artikel 26.
Bestämmelserna om att finanspolisen minst årligen ska förse ansvariga
enheter med strategisk information, kan enligt promemorian genomföras i
föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt
promemorians uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap.
7 § regeringsformen.
Tystnadsplikt
Bestämmelserna om sekretess i OSL gäller inte för ansvariga enheter. Den
tystnadsplikt som framgår av artikel 73 i penningtvättsförordningen, som
i allt väsentligt motsvarar nuvarande 4 kap. 9 § penningtvättslagen,
innebär inte heller ett skydd för uppgifter som förekommer i
finansunderrättelseenhetens underrättelseverksamhet och som kan komma
att lämnas vidare med stöd av den föreslagna bestämmelsen.
464
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det finns ett mycket starkt intresse av att sekretessbelagda uppgifter
skyddas även om de lämnas vidare till en ansvarig enhet. Att uppgifter i
ansvariga enheters verksamhet omfattas av tystnadsplikt innebär som
framhålls i förarbetena till regleringen om samverkan enligt 4 a kap.
penningtvättslagen ingen nyhet utan det är tvärtom utgångspunkten att
uppgifter om enskilda eller som har samband med penningtvätt eller
finansiering av terrorism omfattas av tystnadsplikt hos ansvariga enheter
(prop. 2021/22:251 s. 76).
Promemorian anser att det i den nya penningtvättslagen bör införas en
bestämmelse om tystnadsplikt för de uppgifter om fysiska eller juridiska
personer som utgör en betydande risk för penningtvätt eller finansiering
av terrorism som en ansvarig enhet tar emot från finanspolisen. Därigenom
kommer uppgifter som lämnas till de ansvariga enheterna få ett i huvudsak
likvärdigt skydd som uppgifter som lämnas till myndigheter.
Bestämmelsen bör utformas med tystnadsplikten i 4 a kap. 5 §
penningtvättslagen som förebild. Det bör av bestämmelsen framgå att en
ansvarig enhet, eller den som är verksam hos den ansvariga enheten, inte
för en kund eller utomstående obehörigen får röja en uppgift som har tagits
emot av finanspolisen.
Tystnadsplikten hindrar därmed inte ett röjande som är behörigt, som
när en ansvarig enhet måste röja en uppgift för att uppfylla en i författning
angiven uppgiftsskyldighet. Vidare bör en uppgift som lämnas till en
tillsynsmyndighet för att användas i myndighetens tillsyn inte anses
obehörigen röjd. Eftersom tystnadsplikten skyddar finanspolisens
underrättelseverksamhet bör däremot utrymmet att till en enskild kund röja
en uppgift om kunden som tagits emot från finanspolisen typiskt sett vara
mycket litet (prop. 2021/22:251 s. 126 och 127.). Ett röjande är också
behörigt om finanspolisen godkänner att viss information lämnas till
kunden eller annan.
Den begränsning av yttrandefriheten som den föreslagna tystnadsplikten
innebär går inte utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet
att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och är även i övrigt
förenlig med det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen innebär.
Den som bryter mot en tystnadsplikt enligt lag eller annan författning
kan som utgångspunkt dömas för brott mot tystnadsplikten (20 kap. 3 §
brottsbalken). På motsvarande sätt som i fråga om tystnadsplikten i
nuvarande 4 kap. 9 § och 4 a kap. 5 § penningtvättslagen bör straffansvar
följa för den som bryter mot den tystnadsplikt som nu föreslås (prop.
1998/99:19 s. 63). En upplysning om att brott mot tystnadsplikten kan
medföra ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken bör därför tas in i den nya
penningtvättslagen.
Skyddet för den personliga integriteten
Möjligheten för finanspolisen att lämna ut uppgifter om personer som kan
förknippas med en betydande risk för penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism kan innebära ett
integritetsintrång för enskilda. Mot detta intrång måste samhällets intresse
av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ställas, se ovan
resonemang i avsnitt 11.2.29. Samma resonemang som förs där gör sig i
allt väsentligt gällande även beträffande finanspolisens möjlighet att
opaginerad Kontrollera mot PDF
lämna ut uppgifter om personer som kan förknippas med en betydande risk
för penningtvätt eller finansiering av terrorism till ansvariga enheter.
Den föreslagna bestämmelsen syftar till att förbättra förutsättningarna
för ansvariga enheter att förebygga, förhindra och upptäcka att deras
verksamheter utnyttjas för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism. Uppgifterna ska endast lämnas ut om det är
relevant för de ansvariga enheternas åtgärder för kundkännedom. De
uppgifter som kan komma att lämnas ut bör därför i praktiken begränsas
till identitet på den person som avses, eventuella kontaktuppgifter till
denne samt anledningen till att personen i fråga utgör en betydande risk
för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Antalet personuppgifter som kan lämnas ut är således genom
utformningen av förslaget begränsade. Uppgifterna kommer genom den
föreslagna tystnadsplikten dessutom att omfattas av ett tillfredsställande
sekretesskydd hos de ansvariga enheterna.
Sammantaget får det integritetsintrång som den föreslagna
bestämmelsen innebär vid en intresseavvägning accepteras och anses
godtagbart. Det intrång som ett uppgiftslämnande innebär står enligt
promemorians uppfattning i proportion till nyttan med informationsutbytet
och till behovet av att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Behandling av personuppgifter
466
Den föreslagna bestämmelsen innebär att finanspolisen kan lämna ut
uppgifter om personer som utgör en betydande risk för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Vid ett sådant
utlämnande kommer personuppgifter att behandlas. Enligt regelverket om
personuppgiftsbehandling ska behandling av personuppgifter vara
nödvändig i förhållande till den rättsliga grund som behandlingen stöder
sig på och följa vissa grundläggande principer. För en mer utförlig
redogörelse för regelverket om personuppgiftsbehandling hänvisas till
avsnitt 3.4.
Finanspolisen får enligt brottsdatalagen behandla personuppgifter om
det är nödvändigt för att kunna utföra sina uppgifter att förebygga,
förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (2 kap 1 §). Finanspolisens
utlämnande av uppgifter till ansvariga enheter innebär dock att
personuppgifter kommer att behandlas för ett ändamål utanför
brottsdatalagens område. Ansvariga enheter ska tillämpa EU:s
dataskyddsförordning vid behandling av personuppgifter. En rättslig
grund enligt EU:s dataskyddsförordning är att behandlingen är nödvändig
för att fullgöra en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e). Bekämpning
av penningtvätt och finansiering av terrorism anses vara en uppgift av
allmänt intresse. En annan rättslig grund är att behandlingen är nödvändig
för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den som är
personuppgiftsansvarig (artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen).
Uppgifterna åläggs genom bestämmelser i lag och som genomför sjätte
penningtvättsdirektivet (artikel 6.3).
Innan personuppgifter som behandlas med stöd av brottsdatalagen
behandlas för ett nytt ändamål utanför lagens tillämpningsområde ska det
som utgångspunkt säkerställas att det är nödvändigt och proportionerligt
att personuppgifterna behandlas för det nya ändamålet. Detta gäller utöver
opaginerad Kontrollera mot PDF
de krav som sedan gäller enligt EU:s dataskyddsförordning. Eftersom
finanspolisens uppgiftsskyldighet kommer att framgå av lag behöver de
dock inte bedöma om det finns förutsättningar att behandla
personuppgifterna för nya ändamål (2 kap. 22 § brottsdatalagen). Trots
detta konstaterar promemorian att det som utgångspunkt får anses både
nödvändigt och proportionerligt för finanspolisen att lämna ut uppgifter
om personer som utgör en betydande risk för penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism till en ansvarig enhet om denne
behöver uppgifterna i sin verksamhet för att vidta relevanta
kundkännedomsåtgärder i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ansvariga enheter ska vidare
enligt artikel 34.2 i penningtvättsförordningen beakta alla indikatorer för
högre risk, såsom underrättelser utfärdade av finanspolisen, när de vidtar
skärpta åtgärder för kundkännedom.
Mot denna bakgrund bedömer promemorian att det som utgångspunkt
finns rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som sker med
anledning av finanspolisens utlämnande av uppgifter till ansvariga
enheter.
I artiklarna 13–15 i EU:s dataskyddsförordning finns bestämmelser om
enskildas rätt att få information om att deras personuppgifter behandlas
och att få tillgång till uppgifterna. Enligt artikel 14.5 punkten d) i EU:s
dataskyddsförordning följer att information om personuppgifter som
erhållits från annan inte behöver lämnas till den registrerade om
personuppgifterna måste förbli konfidentiella till följd av tystnadsplikt
enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, inbegripet andra
lagstadgade sekretessförpliktelser. Även av 5 kap. 1 § dataskyddslagen
följer att rätten till information och tillgång inte gäller sådana uppgifter
som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade
enligt lag eller annan författning eller enligt ett beslut som har meddelats
med stöd av författning. Detta innebär att de som omfattas av
tystnadsplikten inte är skyldiga att lämna ut sådana uppgifter om
personuppgiftsbehandling som omfattas av tystnadsplikt enligt de
föreslagna bestämmelserna.
De uppgifter om en person som kan komma att lämnas ut till ansvariga
enheter med stöd av den föreslagna bestämmelsen torde vara begränsade
till identitet och kontaktuppgifter samt anledningen till att personen kan
förknippas med en betydande risk för penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det bör därmed inte bli fråga
om att lämna ut känsliga personuppgifter med stöd av bestämmelsen.
Däremot bedömer promemorian att finanspolisen kan komma att lämna ut
personuppgifter om lagöverträdelser.
Av artikel 76 i penningtvättsförordningen framgår att ansvariga enheter
har rätt att behandla personuppgifter om lagöverträdelser under
förutsättning att vissa villkor är uppfyllda, bl.a. att uppgifterna rör
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Sammanfattningsvis innebär detta enligt promemorians uppfattning att
det finns författningsstöd för den personuppgiftsbehandling som sker till
följd av ett utlämnande av uppgifter om personer som utgör en betydande
risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism enligt den föreslagna bestämmelsen.
11.6.2
Återkoppling till ansvariga enheter
Promemorians bedömning
Krav gällande finansunderrättelseenhetens återkoppling på
misstankerapportering till ansvariga enheter och tillhörande
rapportering till Amla bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheten ger ansvariga
enheter återkoppling på rapporteringen om misstankar enligt artikel 69
penningtvättsförordningen (artikel 28.1 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Motsvarande bestämmelser finns i det nuvarande direktivet (artikel 46.3)
som i svensk rätt har genomförts i 4 kap. 3 b § penningtvättslagen.
I sjätte penningtvättsdirektivet preciseras bestämmelserna om finansunderrättelseenhetens återkoppling till de ansvariga enheterna.
Återkopplingen ska åtminstone omfatta kvaliteten på informationen som
tillhandahålls, rapporteringens läglighet, beskrivningen av misstanken och
dokumentationen som tillhandahölls vid inlämningen. Kravet ska inte
tolkas som att återkopplingen ska omfatta varje rapport som lämnas av
ansvariga enheter. Finansunderrättelseenheten ska ge återkoppling minst
en gång om året, oavsett om det gäller en enskild eller grupper eller
kategorier av ansvariga enheter, med hänsyn till det samlade antalet
misstänkta transaktioner som rapporterats av de ansvariga enheterna.
Finansunderrättelseenheten ska också göra återkopplingen tillgänglig för
tillsynsorgan för att göra det möjligt för dem att utföra riskbaserad tillsyn
i enlighet med artikel 40 i direktivet.
Finansunderrättelseenheterna ska vidare årligen rapportera till Amla om
tillhandahållandet av återkoppling till ansvariga enheter och ska
tillhandahålla statistik om antalet rapporter om misstänkta transaktioner
som lämnats in av de olika kategorierna av ansvariga enheter. Amla ska i
juli 2018 utfärda rekommendationer till finansunderrättelseenheterna om
bästa praxis och strategier för att ge återkoppling, inbegripet
återkopplingens typ och frekvens.
Finansunderrättelseenhetens återkoppling fyller flera syften. En
ändamålsenlig återkoppling förbättrar förutsättningarna för de som
rapporterar till finansunderrättelseenheten att utveckla sin förmåga att
övervaka affärsförbindelser och enstaka transaktioner. Aktuella rapporter
av hög kvalitet förbättrar finansunderrättelseenhetens förutsättningar att
bedriva en effektiv underrättelseverksamhet. En ändamålsenlig
återkoppling skapar och sprider vidare kunskap och medvetenhet om
penningtvätt och finansiering av terrorism. När finansunderrättelseenheten
fastställer återkopplingens typ och frekvens bör de i så stor utsträckning
som möjligt ta hänsyn till områden där rapporteringsverksamheten kan
behöva förbättras.
Promemorian bedömer att det bör införas bestämmelser om
finanspolisens skyldighet att ge återkoppling till ansvariga enheter, vad
återkopplingen ska innehålla, hur ofta återkoppling ska ske, när
återkopplingen ska göras tillgänglig för tillsynsorganen och att
468
opaginerad Kontrollera mot PDF
finanspolisen är skyldig att årligen rapportera om återkopplingen samt
statistik till Amla.
Skyldigheten för finansunderrättelseenheten att ge återkoppling ska inte
äventyra eventuellt pågående analytiskt arbete som utförs av finansunderrättelseenheten eller eventuella utredningar eller administrativa åtgärder
som följer på finansunderrättelseenhetens spridning. Skyldigheten att ge
återkoppling ska inte heller påverka tillämpningen av kraven på
uppgiftsskydd eller sekretess. Även detta behöver enligt promemorians
uppfattning komma till uttryck i bestämmelsen. Promemorian föreslår att
det anges att finanspolisen ska ge lämplig återkoppling till ansvariga
enheter, vilket är i linje med nuvarande reglering. Återkoppling som skulle
äventyra eventuellt pågående analytiskt arbete hos finanspolisen eller
eventuella utredningar eller administrativa åtgärder som följer på
finansunderrättelseenhetens spridning kan inte anses lämplig. Samma sak
gäller för återkoppling som skulle strida mot reglerna om dataskydd eller
sekretess.
Bestämmelserna bör enligt promemorian genomföras i föreskrifter på
lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter ryms enligt promemorians
uppfattning inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Därmed behöver det inte införas någon bestämmelse om
föreskriftsrätt för regeringen.
11.7
Instruktioner för övervakning
Promemorians förslag
Finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen ska få instruera
ansvariga enheter att under en viss tid övervaka transaktioner eller
aktiviteter som utförs via ett eller flera konton eller andra
affärsförbindelsers som förvaltas av den ansvariga enheten. Sådan
instruktion ska endast få lämnas i förhållande till en fysisk eller juridisk
person som myndigheten bedömt utgör en betydande risk för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen ska även få instruera
den ansvariga enheten om återrapportering av resultaten av
övervakningen.
Finansunderrättelseenhetens ska få instruera ansvariga enheter om
övervakningsåtgärder på begäran av en finansunderrättelseenhet från en
annan medlemsstat.
Skälen för promemorians förslag
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten har
befogenhet att instruera ansvariga enheter att, under en period som ska
fastställas av finansunderrättelseenheten, övervaka de transaktioner eller
aktiviteter som utförs via ett eller flera bankkonton eller betalkonton eller
konton för kryptotillgångar eller andra affärsförbindelser som förvaltas av
den ansvariga enheten för personer som utgör en betydande risk för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism
(artikel 25 i sjätte penningtvättsdirektivet). Medlemsstaterna ska också
säkerställa att finansunderrättelseenheten har befogenhet att instruera den
ansvariga enheten att rapportera om resultaten av övervakningen.
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheterna har
befogenhet att förelägga om övervakningsåtgärder på begäran av en
finansunderrättelseenhet från en annan medlemsstat.
Några motsvarande bestämmelser finns inte i det nuvarande direktivet.
Av artikel 19.10 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att Amla senast
den 10 juli 2028 ska utfärda riktlinjer för finansunderrättelseenheterna om
praxis och förfaranden för att övervaka ett konto eller en affärsförbindelse
i enlighet med artikel 25.
Möjligheten att besluta om övervakningsåtgärder är en ny befogenhet
för finanspolisen. Dessa övervakningsåtgärder får användas i förhållande
till konton som innehas av eller andra affärsförbindelser med både fysiska
och juridiska personer som bedöms utgöra en högre risk för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Bedömningen kan
exempelvis göras mot bakgrund av rapporter om misstänkta transaktioner
kopplade till dessa konton eller affärsförbindelser, finanspolisens
analytiska arbete eller information som lämnats av annan behörig
myndighet eller finansunderrättelseenhet från annan medlemsstat. Genom
övervakningsåtgärderna ges finanspolisen möjlighet att proaktivt fokusera
på en specifik fysisk eller juridisk persons transaktionsmönster eller
beteende vilket ökar möjligheten att snabbt upptäcka avvikande eller
misstänkta aktiviteter och vidta åtgärder.
För att genomföra bestämmelserna i svensk rätt bör det i den nya
penningtvättslagen införas bestämmelser som anger att finanspolisen, på
eget initiativ eller på begäran av en finansunderrättelseenhet från en annan
medlemsstat, får instruera ansvariga enheter att under en viss tid övervaka
transaktioner eller aktiviteter som utförs via ett eller flera konton eller
andra affärsförbindelsers som förvaltas av en ansvarig enhet. Sådan
instruktion får endast lämnas i förhållande till en fysisk eller juridisk
person som finanspolisen bedömt utgör en betydande risk för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det bör också
framgå att finanspolisen får instruera den ansvariga enheten om
återrapportering av resultaten av övervakningen. En instruktion om
övervakning bör inte påverka den ansvariga enhetens skyldigheter i övrigt,
såsom exempelvis skyldigheten att rapportera misstankar enligt artikel 69
i penningtvättsförordningen.
Vid sidan av EU-rättens reglering avseende finansunderrättelseenheten
har Säkerhetspolisen sedan tidigare getts motsvarande befogenheter som
finanspolisen att ställa frågor till verksamhetsutövare och fatta beslut om
dispositionsförbud. Dessa möjligheter infördes bl.a. mot bakgrund av att
det till Säkerhetspolisens uppgifter hör att förebygga, förhindra eller
upptäcka brottslig verksamhet som innefattar finansiering av terrorism
(prop. 2014/15:94 s. 107 och prop. 2018/19:150 s. 51 och 52). I linje med
detta och de övriga skäl som regeringen tidigare fört fram i förhållande till
dessa befogenheter anser promemorian att Säkerhetspolisen även bör ges
motsvarande befogenhet som finanspolisen att på eget initiativ instruera
om övervakningsåtgärder. Promemorian föreslår därför att Säkerhetspolisen omfattas av befogenheten i den nya bestämmelsen.
470
opaginerad Kontrollera mot PDF
För att syftet med en övervakningsåtgärd inte ska gå förlorat ska den
fysiska eller juridiska personen som övervakas inte informeras om
åtgärden. Först om övervakningsåtgärderna leder vidare till ett beslut om
dispositionsförbud uppstår enligt promemorian sådan inskränkning i rätten
till egendom som innebär att den drabbade enligt Europakonventionen kan
ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet (jfr art. 13
i konventionen med art. 1 i dess första tilläggsprotokoll), se avsnitt 11.8.7.
Promemorian bedömer därför att det saknas skäl att införa en överklagandemöjlighet avseende finanspolisens och Säkerhetspolisens
instruktioner om övervakningsåtgärder.
11.8
Dispositionsförbud
11.8.1
Dispositionsförbud avseende transaktioner
Promemorians förslag
Finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen ska få besluta att en
ansvarig enhet tillfälligt ska avbryta eller inte får genomföra en
transaktion, om det finns skäl att misstänka att transaktionen är kopplad
till penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
Beslut om dispositionsförbud ska få meddelas endast meddelas om
det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendomen annars
kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång
eller men i övrigt som den innebär.
Skälen för promemorians förslag
Finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen får besluta om
dispositionsförbud avseende transaktioner
Medlemsstaterna ska enligt artikel 24.1 i sjätte penningtvättsdirektivet se
till att finansunderrättelseenheten, vid misstanke om att en transaktion är
kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, har befogenheter
att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder och tillfälligt avbryta
eller vägra samtycke till transaktionen, s.k. dispositionsförbud.
Kommissionen har angett att artikel 24 fått en felaktig utformning och
kommer att justeras genom en rättelse där det tydliggörs att
finansunderrättelseenhetens befogenhet även ska gälla vid misstanke om
att en transaktion är kopplad till förbrott till penningtvätt. Promemorian
har därför utformat sina förslag i denna del utifrån att
finansunderrättelseenhetens möjlighet att meddela dispositionsförbud ska
gälla vid misstanke om penningtvätt, förbrott till penningtvätt och
finansiering av terrorism.
Ett dispositionsförbud ska föreläggas av finansunderrättelseenheten i
syfte att bevara medlen, utföra analyser, inbegripet analysen av
transaktionen, för att bedöma huruvida misstanken är bekräftad och om så
är fallet, för att sprida resultaten av analyserna till relevanta behöriga
myndigheter så att tillbörliga åtgärder kan vidtas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artikeln förtydligar och utvecklar motsvarande bestämmelser i det
nuvarande direktivet (artikel 32.7).
Av artikel 19.10 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att Amla senast
den 10 juli 2028 ska utfärda riktlinjer för finansunderrättelseenheterna om
praxis och förfaranden för att meddela dispositionsförbud i enlighet med
artikel 24.
Ett dispositionsförbud är ett kortvarigt förstadium till ett
straffprocessuellt tvångsmedel. Syftet med åtgärden är att kunna ingripa
redan innan det föreligger en brottsmisstanke som är tillräcklig för att
inleda förundersökning, vilket är en förutsättning för att få besluta om
tvångsmedel enligt rättegångsbalken.
Enligt nuvarande nationell reglering är det Polismyndigheten, genom
finanspolisen, och Säkerhetspolisen som får besluta om dispositionsförbud. Myndigheternas befogenheter motsvarar i stor utsträckning kraven
i artikel 24.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Det finns enligt
promemorians uppfattning inte anledning att ändra på den ordning som
gäller för närvarande. Finanspolisen är även fortsättningsvis beslutsfattare
mot bakgrund av EU-rätten.
Möjligheten för Säkerhetspolisen att fatta beslut om dispositionsförbud
är en svensk reglering som har införts vid sidan av EU-rätten mot bakgrund
av att det till Säkerhetspolisens uppgifter hör att förebygga, förhindra eller
upptäcka brottslig verksamhet som innefattar finansiering av terrorism
(prop. 2014/15:94 s. 107). Promemorian bedömer att Säkerhetspolisen
även fortsatt bör ha samma befogenhet som finanspolisen att besluta om
dispositionsförbud som grundas på misstanke som har uppkommit till följd
av egna utredningsåtgärder.
Mer detaljerade regler om dispositionsförbud som avser transaktioner
472
Bestämmelserna i artikel 24.1 i sjätte penningtvättsdirektivet om
dispositionsförbud avseende transaktioner är till största del att betrakta
som förtydliganden av motsvarande bestämmelse i det nuvarande
direktivet (artikel 32.7).
Nuvarande reglering om dispositionsförbud finns i 4 kap. 11–13 §§
penningtvättslagen. Enligt 4 kap. 11 § första stycket penningtvättslagen får
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen besluta om dispositionsförbud
om det finns skäl att misstänka att egendom i form av pengar, fordran eller
någon annan rättighet är föremål för penningtvätt eller avsedd för
finansiering av terrorism och egendomen finns hos en ansvarig enhet. I
paragrafens andra stycke anges att ett beslut om dispositionsförbud får
meddelas endast om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan befaras att
egendomen annars kommer att undanskaffas och skälen för åtgärden
uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Sjätte penningtvättsdirektivet reglerar två olika typer av
dispositionsförbud: förbud som avser transaktioner och förbud som avser
konton och affärsförbindelser (se avsnitt 11.8.2). Det finns därför skäl att
utforma regleringen om dispositionsförbud på ett sätt som är mer i linje
med direktivets ordalydelse än vad nuvarande reglering är.
Promemorian föreslår att det i den nya penningtvättslagen införs
bestämmelser som anger att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får
besluta att en ansvarig enhet inte får genomföra en transaktion om det finns
opaginerad Kontrollera mot PDF
skäl att misstänka att transaktionen är kopplad till penningtvätt, förbrott
till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Förtydligandet som
uttryckligen anger att dispositionsförbud ska kunna meddelas även vid
misstanke om att en transaktion är kopplad till förbrott till penningtvätt bör
anges i bestämmelsen men torde inte innebära någon ändring i praktiken.
Bestämmelserna i 4 kap. 11 § andra stycket penningtvättslagen, som
innehåller de ytterligare förutsättningarna för ett beslut om
dispositionsförbud, bör föras över oförändrade till den nya
penningtvättslagen. Att beslutet behövs för att bevara medlen motsvarar
enligt promemorian formuleringen i den gällande penningtvättslagen om
att det ska vara fara i dröjsmål och att det skäligen kan befaras att
egendomen annars kommer att undanskaffas. Det kravet, tillsammans med
att beslutet behövs för finanspolisens analytiska arbete, för att bedöma om
misstanken är bekräftad och för att i förekommande fall sprida resultaten
av analyserna till behöriga myndigheter omfattas av skrivningen att skälen
för åtgärden uppväger det intrång som den innebär.
Egendom som inte har varit föremål för brottslig handling
När det nuvarande direktivet genomfördes i svensk rätt utvidgades
begreppet penningtvätt till att även avse åtgärder med egendom som
typiskt sett är ägnade att dölja att någon avser att berika sig eller någon
annan genom en framtida brottslig handling. Det är en reglering som går
utöver det nuvarande direktivet. Som en konsekvens av utvidgningen av
begreppet penningtvätt infördes en bestämmelse som innebär att beslut om
dispositionsförbud med anledning av misstänkt penningtvätt endast får
avse sådan egendom som härrör från brott eller brottslig verksamhet
(4 kap. 13 § penningtvättslagen). Det ansågs nämligen inte komma i fråga
att meddela dispositionsförbud avseende egendom som ännu inte varit
föremål för en brottslig handling (prop. 2026/17:173 s. 306.).
Begreppet penningtvätt kommer fortsättningsvis att definieras i
penningtvättsförordningen (artikel 2.1). Den definitionen omfattar endast
egendom som har varit föremål för brottslig handling. I likhet med
utredningen anser promemorian att det därför inte finns skäl att behålla
regleringen om egendom som undantas från ett dispositionsförbud.
11.8.2
Dispositionsförbud avseende konton och
affärsförbindelser
Promemorians förslag
Finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen ska få besluta att en
ansvarig enhet tillfälligt ska avstå från att vidta åtgärder eller fullgöra
förpliktelser i förhållande till ett bankkonto eller betalkonto, ett konto
för kryptotillgångar eller som följer av en affärsförbindelse, om det
finns skäl att misstänka att användandet av kontot eller
affärsförbindelsen har koppling till penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Beslut om dispositionsförbud ska få meddelas endast om det är fara i
dröjsmål och det skäligen kan befaras att egendomen annars kommer
att undanskaffas och skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men
i övrigt som den innebär.
Skälen för promemorians förslag
Finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen får besluta om
dispositionsförbud avseende konton och affärsförbindelser
Medlemsstaterna ska enligt artikel 24.2 i sjätte penningtvättsdirektivet
se till att finansunderrättelseenheten, vid misstanke om att ett bankkonto
eller betalkonto, ett konto för kryptotillgångar eller en affärsförbindelse är
kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, har befogenhet att
direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder för att tillfälligt avbryta
användandet av det kontot eller tillfälligt avbryta affärsförbindelsen för att
bevara medlen, utföra analyserna, bedöma huruvida misstanken är
bekräftad och om så är fallet, för att sprida resultaten av analyserna till
relevanta behöriga myndigheter så att tillbörliga åtgärder kan vidtas.
Kommissionen har angett att artikel 24 fått en felaktig utformning och
kommer att justeras genom en rättelse där det tydliggörs att
finansunderrättelseenhetens befogenhet även ska gälla vid misstanke om
att ett konto eller en affärsförbindelse är kopplad till förbrott till
penningtvätt. Promemorian har därför utformat sina förslag i denna del
utifrån att finansunderrättelseenhetens möjlighet att meddela
dispositionsförbud ska gälla vid misstanke om penningtvätt, förbrott till
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Några motsvarande bestämmelser finns inte i det nuvarande direktivet.
Av artikel 19.10 i sjätte penningtvättsdirektivet framgår att Amla senast
den 10 juli 2028 ska utfärda riktlinjer för finansunderrättelseenheterna om
praxis och förfaranden för att meddela dispositionsförbud i enlighet med
artikel 24.
Promemorian bedömer att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, på
motsvarande sätt som i förhållande till transaktioner, bör vara
beslutsfattare i fråga om dispositionsförbud avseende konton och
affärsförbindelser.
Vad som omfattas av ett beslut om dispositionsförbud som avser
bankkonton, betalkonton, konton för kryptotillgångar och
affärsförbindelser
Det är inte helt klart vad det innebär att finansunderrättelseenheten ska
kunna tillfälligt stoppa användandet av ett bankkonto, betalkonto, konto
för kryptotillgångar eller en affärsförbindelse. Enligt promemorians
uppfattning ligger det vid en tolkning närmast till hands att anse ett
tillfälligt avbrytande av användandet av ett visst konto som att kunden inte
ska ges åtkomst till kontot och att den ansvariga enheten ska avhålla sig
från att vidta nya åtgärder i förhållande till kontot. I förhållande till en
affärsförbindelse ligger det enligt promemorian närmast till hands att anse
ett tillfälligt förbud så som att den ansvariga enheten ska avhålla sig från
att vidta nya åtgärder eller fullgöra förpliktelser som enheten har åtagit sig
eller blir ombedd att utföra i förhållande till en kund inom ramen för en
affärsförbindelse.
474
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det framgår uttryckligen av definitionen av affärsförbindelse (artikel
2.1.19 i penningtvättsförordningen) att det inte krävs något skriftligt avtal
för att en affärsförbindelse ska anses ha etablerats. En affärsförbindelse
måste inte nödvändigtvis uppkomma den första gången som kunden och
verksamhetsutövaren har kontakt med varandra. En affärsförbindelse kan
även uppstå genom parternas konkludenta handlade.
Skillnaden mot ett dispositionsförbud som avser en viss transaktion är
att ett dispositionsförbud som avser ett konto gäller alla transaktioner och
övrig hantering av det kontot och att ett dispositionsförbud som avser en
affärsförbindelse kan avse alla produkter och tjänster hos den ansvariga
enheten. Dessa dispositionsförbud är således betydligt mer omfattande,
och därmed också mer ingripande för den enskilde, än ett
dispositionsförbud som avser en transaktion.
Vad som kan omfattas av ett dispositionsförbud som avser
affärsförbindelser kommer att skilja sig åt mellan ansvariga enheter
beroende på vilken typ av verksamhet som bedrivs.
När det gäller banker ingås normalt sett flera avtal om olika produkter
och tjänster inom ramen för en och samma affärsförbindelse. Det kan dels
gälla konton som räknas upp i direktivet, men också avtal om till exempel
bolån och andra krediter, förmedling av betaltjänster som Swish samt
tillgång till och signering genom BankID. Om kunden är en juridisk person
kan affärsförbindelsen även omfatta avtal om hantering av löneutbetalningar, ekonomisystem, koncerngemensamma konton samt andra
företagsspecifika tjänster av olika slag.
För en bankkund kan ett dispositionsförbud som avser konton och andra
affärsförbindelser få långtgående konsekvenser. Det kan leda till att
kunden snabbt hamnar i finansiella svårigheter och inte kan göra
nödvändiga inköp eller fullgöra betalningsförpliktelser. För en
företagskund kan ett sådant förbud få till följd att kunden inte kan betala
ut löner eller fullgöra betalningsförpliktelser. Det kan i sin tur få
långsiktiga konsekvenser i form av skadat förtroende. Ett dispositionsförbud kan även drabba tredje man, som i exemplet med att löner inte
betalas ut.
För kunder till andra finansiella företag än banker, till exempel
värdepappersbolag och fondförvaltare, kan ett dispositionsförbud som
avser affärsförbindelser få till följd att kunden inte kan köpa eller sälja
värdepapper. Om förbudet avser hela affärsförbindelsen kan all handel i
en kunds värdepappersdepå stoppas. För kunder till försäkringsbolag som
driver livförsäkringsrörelse kan ett dispositionsförbud leda till att kunden
inte kan ändra förmånstagare eller att ersättning från försäkringen inte kan
betalas ut. Beträffande kreditgivare som driver verksamhet som avser
bostadskrediter kan ett dispositionsförbud innebära att ett köp eller en
försäljning av fast egendom stoppas.
Fastighetsmäklare ingår i regel avtal med sina kunder om antingen
förmedling av en bostad eller så kallade skrivuppdrag. Ett skrivuppdrag
innebär att mäklaren upprättar köpehandlingar åt en kund utan att ha
förmedlat bostaden. Bostadsköp genomförs normalt sett snabbt när
köparen och säljaren väl är överens. Ett dispositionsförbud som avser
affärsförbindelser kan därför få till följd att köpprocessen stoppas. Det kan
i sin leda till att handpenning betalas för sent eller att köparen inte fullföljer
köpet. Ett dispositionsförbud som avser affärsförbindelser kan således få
opaginerad Kontrollera mot PDF
långtgående konsekvenser både för fastighetsmäklarens kund och för
köparen.
För ansvariga enheter som omfattas av spellagen och som
tillhandahåller så kallade onlinespel kan ett dispositionsförbud som avser
affärsförbindelser innebära att spelkontot blir fryst, vilket innebär att den
ansvariga enheten inte får ta emot insatser för deltagande i spel eller
genomföra utbetalningar av vinster från det spelkonto som omfattas av
förbudet. För spelverksamhet som bedrivs utan krav på spelkonto kan
fråga aktualiseras om när en affärsförbindelse kan anses uppstå. Det
framgår av definitionen av begreppet affärsförbindelse att förbindelsen ska
ha viss varaktighet. Om det kan konstateras att en affärsförbindelse har
etablerats torde ett dispositionsförbud, där spelplatsen tillfälligt åläggs att
inte fullgöra sina förpliktelser gentemot en kund, innebära att kunden
nekas tillträde till spelplatsen.
När det gäller revisorers verksamhet torde ett dispositionsförbud som
avser affärsförbindelser sällan få långtgående konsekvenser. Ett sådant
förbud kan exempelvis leda till att en revisionsberättelse, ett revisorsintyg
eller en granskningsrapport inte lämnas in i rätt tid. För en kund kan det
också få till följd att årsredovisningen inte ges in i rätt tid. Beträffande
vissa typer av revisorsintyg, exempelvis intyg över en apportemission, kan
dock konsekvenserna av ett dispositionsförbud bli påtagliga. Revisorn ska
i dessa fall intyga att egendomen faktiskt har överlämnats från
aktietecknare till bolaget. Ett dispositionsförbud skulle i en sådan situation
kunna låsa affärshändelsen precis när intyget ska ges in. Det kan få till
följd att hela affären stoppas.
När det gäller advokatverksamhet kan ett dispositionsförbud som avser
affärsförbindelser exempelvis innebära att en advokat är förhindrad att
upprätta avtal eller andra handlingar åt en klient. Eftersom endast vissa
tjänster som tillhandahålls av advokater omfattas av penningtvättsregleringens tillämpningsområde kan det uppstå situationer där en advokat
utför flera uppdrag för en och samma klient, men bara ett uppdrag avser
tjänster som faller inom penningtvättsregleringens tillämpningsområde.
En advokat kan till exempel bistå en klient vid en fastighetsförsäljning,
vilket omfattas av tillämpningsområdet, och samtidigt företräda denne i en
familjerättslig tvist, som faller utanför tillämpningsområdet. För
advokaters del bör ett dispositionsförbud endast kunna avse sådana tjänster
som omfattas av penningtvättsregleringens tillämpningsområde.
Detsamma bör gälla för andra verksamhetsutövare som tillhandahåller
tjänster som endast delvis omfattas av penningtvättsregleringen.
Gemensamt för de ansvariga enheterna är att ett dispositionsförbud kan
leda till att kunden avslutar affärsförbindelsen om den ansvariga enheten
inte kan fullgör sina förpliktelser. När det gäller mindre ansvariga enheter,
som i regel är mer beroende av varje enskild kundrelation än vad
exempelvis en bank är, kan det innebära ett kännbart ekonomiskt bortfall.
En ny reglering om dispositionsförbud som avser konton och
affärsförbindelser
476
För att i svensk rätt genomföra regleringen om dispositionsförbud
avseende konton och affärsförbindelser bör det i den nya
penningtvättslagen införas bestämmelser som anger att finanspolisen
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillfälligt får besluta att en ansvarig enhet inte ska vidta åtgärder eller
fullgöra förpliktelser i förhållande till ett bankkonto eller betalkonto, ett
konto för kryptotillgångar eller som följer av en affärsförbindelse, om det
finns en misstanke om att kontot eller affärsförbindelsen är kopplad till
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. I
likhet med dispositionsförbud som avser transaktioner bör det framgå att
ett sådant förbud endast får meddelas om det är fara i dröjsmål och det
skäligen kan befaras att egendomen annars kommer att undanskaffas och
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den
innebär.
I likhet med det som föreslås avseende dispositionsförbud avseende
transaktioner bedömer promemorian att Säkerhetspolisen bör ha samma
befogenhet som finanspolisen att besluta om dispositionsförbud avseende
konton och affärsförbindelser som grundas på misstanke som har
uppkommit till följd egna utredningsåtgärder.
11.8.3
Dispositionsförbud på begäran av en utländsk
finansunderrättelseenhet
Promemorians förslag
Om förutsättningarna för att meddela ett dispositionsförbud är
uppfyllda ska finansunderrättelseenheten få besluta om en sådan åtgärd
på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet. För ett sådant
beslut ska samma regler ska gälla som för ett beslut som
finansunderrättelseenheten fattar på eget initiativ.
Skälen för promemorians förslag
Medlemsstaterna ska säkerställa att finansunderrättelseenheten har
befogenhet att meddela dispositionsförbud på begäran av en
finansunderrättelseenhet från en annan medlemsstat (artikel 24.1 sjätte
stycket och 24.2 fjärde stycket). Motsvarande bestämmelser finns i det
nuvarande direktivet (artikel 32.7).
I 4 kap. 11 § tredje stycket penningtvättslagen anges att Polismyndigheten får fatta beslut om dispositionsförbud även på begäran av en
utländsk finansunderrättelseenhet, om förutsättningarna för ett sådant
beslut är uppfyllda. De bestämmelserna tillgodoser direktivets krav på att
finansunderrättelseenheten ska ha befogenhet att fatta beslut om
dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet.
Bestämmelserna i 4 kap. 11 § tredje stycket penningtvättslagen bör därför,
med nödvändiga justeringar, föras över till den nya penningtvättslagen. Av
bestämmelsen bör också framgå att samma regler ska gälla för ett beslut
som finanspolisen fattar efter begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet som för ett beslut som finanspolisen fattar på eget initiativ.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11.8.4
Åklagares prövning av ett dispositionsförbud
Promemorians förslag
Ett beslut om dispositionsförbud ska så snart som möjligt anmälas till
åklagare, som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Skälen för promemorians förslag
Enligt 4 kap. 12 § första stycket penningtvättslagen ska ett beslut om
dispositionsförbud så snart som möjligt anmälas till åklagare, som
skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå. Något motsvarande krav finns
varken i fjärde eller sjätte penningtvättsdirektivet.
Som konstateras i förarbetena till nuvarande reglering deltar åklagare
normalt sett inte i den verksamhet som bedrivs i skedet före en förundersökning. Som skäl för regleringen angav regeringen att i de fall den
misstanke som föranlett ett beslut om dispositionsförbud var välgrundad,
kommer beslutet att följas av en förundersökning och ett beslut om ett
straffprocessuellt tvångsmedel. Regeringen påpekade vidare att ett beslut
om dispositionsförbud i tid ligger mycket nära ett eventuellt beslut om att
inleda förundersökning. Mot den bakgrunden – och då ett beslut om
dispositionsförbud av rättssäkerhetsskäl bör kunna överprövas – ansåg
regeringen att ett beslut om dispositionsförbud bör underställas åklagare
för prövning av om åtgärden ska bestå (prop. 2013/14:121 s. 79).
Promemorian konstaterar att de skäl som tidigare förts fram för att
åklagare ska överpröva beslut om dispositionsförbud fortfarande är
gällande. Ett beslut om dispositionsförbud bör därför även fortsättningsvis
så snart som möjligt anmälas till åklagare som skyndsamt ska pröva om
åtgärden ska bestå. Bestämmelserna i 4 kap. 12 § första stycket
penningtvättslagen föreslås därför föras över till den nya
penningtvättslagen.
11.8.5
När ett dispositionsförbud upphör att gälla
Promemorians förslag
Finns det inte längre skäl för ett dispositionsförbud ska det hävas
omedelbart. Om åtgärden inte har hävts dessförinnan ska den upphöra
att gälla när två arbetsdagar har gått från finansunderrättelseenhetens
eller Säkerhetspolisens beslut.
Skälen för promemorians förslag
Förbudstiden
478
När det gäller dispositionsförbud för transaktioner ska medlemsstaterna
fastställa en period för dispositionsförbudet om maximalt tio arbetsdagar
som ska gälla för finansunderrättelseenhetens analytiska arbete (artikel
24.1 fjärde stycket).
När det gäller dispositionsförbud för konton och affärsförbindelser ska
medlemsstaterna fastställa en period om maximalt fem arbetsdagar för det
opaginerad Kontrollera mot PDF
dispositionsförbud som ska gälla för finansunderrättelseenhetens
analytiska arbete (artikel 24.2 andra stycket).
I båda fallen får medlemsstaterna fastställa en längre period om
finansunderrättelseenheten, i enlighet med nationell rätt, utför uppgiften
att spåra, beslagta, frysa eller förverka tillgångar som härrör från brott. Om
en längre period fastställs för dispositionsförbudet ska medlemsstaterna
säkerställa att finansunderrättelseenheten utför sina uppgifter med
iakttagande av lämpliga nationella skyddsåtgärder, såsom möjligheten för
den person vars transaktion, konto eller affärsförbindelse tillfälligt avbryts
att få avbrytandet prövat i domstol.
Motsvarande bestämmelser finns inte i det nuvarande direktivet men i
den svenska penningtvättslagen finns bestämmelser om att ett
dispositionsförbud upphör att gälla när två arbetsdagar har gått från
Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens beslut, om det inte har hävts
dessförinnan (4 kap. 12 § andra stycket penningtvättslagen). Den korta
förbudstiden har motiverats av den låga misstankegrad som räcker för ett
beslut om dispositionsförbud. Tiden ska enligt förarbetena inte vara längre
än att polis och åklagare hinner utföra ändamålsenliga utredningsåtgärder
och få fram ett tillräckligt underlag för ett eventuellt beslut om att inleda
förundersökning och besluta om straffprocessuella tvångsmedel (prop.
2013/14:121 s. 83). Eftersom det nya direktivet inte ställer upp en minsta
giltighetstid för ett dispositionsförbud är den nuvarande svenska
bestämmelsen om giltighetstid fortsatt förenlig med EU-rätten.
Liksom vid tvångsmedelsanvändning bör utgångspunkten vara att ett
dispositionsförbuds varaktighet ska begränsas i möjligaste mån utan att
syftet med åtgärden går förlorat. Ett dispositionsförbud innebär
inskränkningar i den enskildes möjligheter att förfoga över sin egendom.
Förbudet kan få ekonomiska konsekvenser för såväl den enskilde som
andra som är beroende av att en viss transaktion genomförs eller att ett
belopp kan disponeras. Ett dispositionsförbud som avser konton och
affärsförbindelser kan som framgår ovan få långtgående konsekvenser för
de ansvariga enheternas kunder, men också för andra som drabbas av ett
sådant förbud, till exempel motparter till kunderna. Ju kortare tid förbudet
gäller, desto lägre är risken för att den enskilde drabbas av skada. Även
den låga misstankegrad som föreslås räcka för ett beslut om
dispositionsförbud talar för att förbudstiden bör vara kort (jfr prop.
2013/14:121 s. 83).
Mot den enskildes intressen står intresset av att polis och åklagare ska
hinna genomföra utförliga och ändamålsenliga utredningsåtgärder och få
fram ett tillräckligt underlag för ett eventuellt beslut om att inleda
förundersökning och besluta om straffprocessuella tvångsmedel (jfr prop.
2013/14:121 s. 83 och 84). Med beaktande av de intressen som gör sig
gällande – och med hänsyn till att förbudstiden enligt nuvarande reglering
är två arbetsdagar – anser promemorian att giltighetstiden för ett
dispositionsförbud som avser transaktioner även fortsatt bör bestämmas
till två arbetsdagar.
När ett dispositionsförbud ska hävas
Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheten har befogenhet
att när som helst häva ett dispositionsförbud om det inte längre är
nödvändigt för att bevara medlen, utföra analyserna, bedöma huruvida
misstanken är bekräftad eller sprida resultaten av analyserna till relevanta
behöriga myndigheter (artikel 24.1 femte stycket och 24.2 tredje stycket).
Så kan det exempelvis vara om det inte längre finns risk för att medlen,
klienten eller en misstänkt lämnar landet, om den ansvariga enheten eller
finansunderrättelseenheten inte längre effektivt kan förhindra att klienten
eller den misstänkta uppmärksammas på åtgärden, om medlen säkrats
genom beslut om straffprocessuellt tvångsmedel, om medlens lagliga
ursprung konstaterats eller syftet med en transaktion eller
affärsförbindelse har klarlagts. Motsvarande bestämmelser finns inte i det
nuvarande direktivet.
I 4 kap. 12 § andra stycket första meningen penningtvättslagen anges att
ett dispositionsförbud ska hävas när det inte längre finns skäl för åtgärden.
De bestämmelserna uppfyller enligt promemorians uppfattning direktivets
krav på när ett dispositionsförbud ska hävas. Promemorian bedömer dock
att det bör förtydligas att hävningen ska göras omedelbart.
Bestämmelserna i 4 kap. 12 § andra stycket första meningen
penningtvättslagen föreslås därför i sak föras över till den nya
penningtvättslagen med det tillägget att förbudet ska hävas omedelbart när
det inte längre finns skäl för det. Viss språklig justering bör även göras för
att terminologin bättre ska överensstämma med direktivets.
I direktivet anges att finansunderrättelseenheten ska ha befogenhet att
när som helst återkalla ett dispositionsförbud. Efter att åklagare har
fastställt ett beslut om dispositionsförbud övergår enligt det svenska
rättssystemet möjligheten att häva dispositionsförbudet till åklagaren.
Förvaltningslagens bestämmelser som anger under vilka förutsättningar en
myndighet får och ska ändra ett beslut som den har meddelat som första
instans (37 och 38 §§ förvaltningslagen) är inte tillämpliga i
Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet (3 § förvaltningslagen).
Om finanspolisen vid den fortsatta utredningen, efter att ett beslut om
dispositionsförbud har fastställts av åklagaren, får del av uppgifter som
innebär att det inte längre finns anledning att misstänka penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism, måste uppgifterna
och finanspolisens reviderade bedömning genast förmedlas vidare till
åklagaren som då måste göra en ny bedömning. Mot bakgrund av det nära
samarbete som finns mellan myndigheterna, samt att ett
dispositionsförbud alltid upphör att gälla efter två arbetsdagar, torde det i
praktiken inte medföra en oskälig fördröjning av hävandet.
11.8.6
Underrättelse om beslut om dispositionsförbud
Promemorians förslag
En ansvarig enhet ska omedelbart underrättas om att ett
dispositionsförbud har beslutats eller hävts. När en ansvarig enhet har
rapporterat till finansunderrättelseenheten enligt artikel 69.1 i
penningtvättsförordningen och ett beslut om dispositionsförbud
grundas på rapporterade uppgifter, ska underrättelse om beslutat
dispositionsförbud ske inom tre arbetsdagar från rapporteringen.
480
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som har drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska
underrättas om beslutet när det kan antas att syftet med en beslutad eller
förutsedd åtgärd inte motverkas och den framtida utredningen inte
skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse meddelas av
åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn till
omständigheterna uppenbart är utan betydelse.
Skälen för promemorians förslag
Underrättelse till ansvarig enhet
Om en ansvarig enhet i enlighet med artikel 69 i penningtvättsförordningen har rapporterat en misstänkt transaktion till finansunderrättelseenheten får den ansvariga enheten enligt artikel 71 i penningtvättsförordningen som huvudregel inte genomföra transaktionen.
Transaktionen får genomföras när tre dagar har passerat från det att
rapporten överlämnades, om ansvarig enhet inte inom den tiden har fått
instruktioner om motsatsen från finansunderrättelseenheten.
Enligt artikel 24.1 i sjätte penningtvättsdirektivet ska ansvarig enhet
föreläggas om ett dispositionsförbud för transaktioner, som grundas på en
rapporterad misstanke, inom den period som avses i artikel 71 i
förordningen, det vill säga inom tre dagar från rapporteringen.
Dispositionsförbud som grundar sig på analytiskt arbete ska, oavsett om
en tidigare rapport har lämnats av den ansvariga enheten, föreläggas så
snart som möjligt. För att i svensk rätt genomföra direktivet i denna del
bör en bestämmelse med den innebörden införas i den nya
penningtvättslagen.
Direktivet innehåller inte någon motsvarande bestämmelse om inom
vilken tid som finansunderrättelseenheten ska förelägga en ansvarig enhet
om dispositionsförbud för konton och affärsförbindelser. Promemorian
anser att det trots det finns skäl att i svensk rätt reglera detta och föreslår
att tiden bestäms på motsvarande sätt som för dispositionsförbud för
transaktioner. En sådan ordning får antas underlätta tillämpningen för både
ansvariga enheter, finanspolisen och Säkerhetspolisen.
Enligt 4 kap. 12 § tredje stycket penningtvättslagen ska en ansvarig
enhet omedelbart underrättas om att ett dispositionsförbud har beslutats
eller hävts. Promemorian föreslår att bestämmelsen förs över till den nya
penningtvättslagen. En kompletterande bestämmelse bör enligt
promemorian också införas om att när en ansvarig enhet har rapporterat
till finanspolisen enligt artikel 69.1 i penningtvättsförordningen och ett
beslut om dispositionsförbud grundas på rapporterade uppgifter, ska beslut
om dispositionsförbud fattas inom tre arbetsdagar från rapporteringen. I
andra fall ska beslut om dispositionsförbud fattas så snart som möjligt.
Underrättelse till enskild
Av 4 kap. 12 § fjärde stycket penningtvättslagen framgår att den som har
drabbats av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om beslutet
när det kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte
motverkas och den framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs.
Beslut om underrättelse meddelas av åklagare. En underrättelse behöver
opaginerad Kontrollera mot PDF
inte lämnas, om den med hänsyn till omständigheterna uppenbart är utan
betydelse.
Som huvudregel gäller att den som blir föremål för myndighetsutövning
ska underrättas om detta. Senast genom underrättelsen får den enskilde
kännedom om åtgärden och kan i efterhand angripa lagligheten av denna
samt i förekommande fall begära skadestånd. Rättegångsbalken innehåller
också regler om att underrättelse ska ske efter en vidtagen tvångsåtgärd,
till exempel i fråga om beslag (27 kap. 11 § rättegångsbalken). När en
sådan underrättelse ska ske skiljer sig åt mellan olika situationer.
När det gäller frågan om när en underrättelse ska lämnas till den som
drabbats av ett dispositionsförbud framhålls i förarbetena till nuvarande
reglering att ett dispositionsförbud innebär ett tidsbegränsat ingrepp i en
enskilds möjlighet att förfoga över viss egendom. Regeringen påtalar att
det, i och med den korta giltighetstiden för ett sådant beslut, inte är
uteslutet att den enskilde kommer att vara omedveten om att egendomen
har varit belagd med ett dispositionsförbud. I andra fall kan beslutet få
ekonomiska konsekvenser för såväl den enskilde som andra som är
beroende av att en viss transaktion genomförs eller att ett belopp kan
disponeras. Regeringen framhåller att om underrättelse lämnas redan i
samband med beslutet får den berörde möjlighet att begränsa de
skadeverkningar som kan uppstå till följd av beslutet. I den situationen
finns, som regeringen påpekar, samtidigt en beaktansvärd risk för att ett
beslut om dispositionsförbud inte blir meningsfullt och att den fortsatta
utredningen försvåras eller till och med förstörs. Med beaktande av de
motstående intressena ansåg regeringen att underrättelse ska ske så snart
det kan antas att syftet med dispositionsförbudet inte motverkas och
utredningen inte skadas om uppgiften röjs (prop. 2013/14:121 s. 84 och
85).
Dessa skäl gör sig alltjämt gällande. Det finns därför inte anledning att
frångå den ordning som gäller för närvarande. Bestämmelserna i 4 kap.
12 § fjärde stycket penningtvättslagen bör därför i sak föras över
oförändrade till den nya penningtvättslagen.
11.8.7
Rättslig prövning
Promemorians förslag
Ett beslut om dispositionsförbud ska inte få överklagas.
Skälen för promemorians förslag
482
Direktivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa
lämpliga nationella skyddsåtgärder, såsom möjligheten för den person som
dispositionsförbudet gäller att få avbrytandet prövat i domstol, om och för
den tid som medlemsstaterna fastställt att dispositionsförbud får gälla
utöver de maximalt tio dagar (transaktioner) respektive fem dagar (konton
och affärsförbindelser) som ska fastställas för finansunderrättelseenheternas analytiska arbete.
I 4 kap. 12 § andra stycket andra meningen i den nuvarande penningtvättslagen anges att åklagarens beslut om dispositionsförbud inte får
opaginerad Kontrollera mot PDF
överklagas. Ett dispositionsförbud upphör enligt nuvarande reglering att
gälla när två arbetsdagar gått från det att beslutet fattades. I dagsläget
innebär således ett dispositionsförbud en tämligen kortvarig inskränkning
av en enskilds möjlighet att förfoga över viss egendom.
Som skäl för att inte införa en särskild överklagandemöjlighet för beslut
om dispositionsförbud angav regeringen i förarbetena till nuvarande
reglering bl.a. att ett sådant beslut ska underställas åklagare för prövning
av om åtgärden ska bestå, att skälen för ett dispositionsförbud löpande ska
omprövas och att förbudet ska hävas om det inte längre finns skäl för det.
Regeringen påtalade vidare att tvångsmedel som i likhet med ett
dispositionsförbud är kortvariga varken kan överklagas eller på annat sätt
bringas under rättens prövning (prop. 2013/14:121 s. 85 och 86).
Regeringen konstaterade även att en underrättelse om ett dispositionsförbud normalt sett kommer att ske först sedan tiden för förbudet har löpt
ut, varför den enskilde i de flesta fall inte kommer att bli medveten om ett
dispositionsförbud förrän i efterhand. En överklagandemöjlighet skulle
enligt regeringen i dessa fall sakna betydelse. I de fall då en transaktion
vägrats blir den enskilde däremot varse dispositionsförbudet och kan vilja
ifrågasätta det. Om det i samband därmed kommer fram information som
gör att det inte längre finns skäl för åtgärden ska den hävas. I de fall ett
dispositionsförbud i stället ersätts med ett straffprocessuellt tvångsmedel
kommer detta att kunna överprövas eller överklagas på sedvanligt sätt.
Mot denna bakgrund ansåg regeringen att regleringen av ett
dispositionsförbud, även med beaktande av Europakonventionen, är
omgärdad av tillfredsställande rättssäkerhetsgarantier och att det därför
saknades skäl att införa en särskild överklagandemöjlighet (prop.
2013/14:121 s. 85 och 86).
Den utvidgning av dispositionsförbudet som ska genomföras till följd av
sjätte penningtvättsdirektivet innebär visserligen, som närmare redogörs
för i avsnitt 11.8.2, en större inskränkning i egendomsskyddet än vad som
är fallet i dag. Egendomsskyddet skyddas genom artikel 1 i det första
tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Där anges att varje fysisk eller
juridisk person ska ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas
sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar
som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Dessa
bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att genomföra sådan
lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av
egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att
säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.
Enligt Europadomstolens praxis ska ett ingrepp i egendomsskyddet vara
proportionerligt. Även om det finns ett allmänt intresse som kan motivera
ingreppet, måste det göras en avvägning mellan detta och den enskildes
intresse, och åtgärden måste genomföras på ett sådant sätt att den inte
innebär en oskälig börda för den enskilde.
Intresset av att i brottsbekämpningen kunna vidta åtgärder i ett tidigt
skede om det finns skäl att misstänka att en transaktion, ett konto eller en
affärsförbindelse är kopplad till penningtvätt, förbrott till penningtvätt
eller finansiering av terrorism väger tungt. Beslut om dispositionsförbud
får därtill endast meddelas om det är fara i dröjsmål och det skäligen kan
befaras att egendomen annars kommer att undanskaffas och skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär. Enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
promemorians bedömning medför den föreslagna regleringen en lämplig
balans mellan intresset av att bekämpa brott och den enskildes
egendomsskydd. Den föreslagna utvidgningen av dispositionsförbudet
bedöms
därmed
förenlig
med
egendomsskyddet
enligt
Europakonventionen.
Enligt promemorians bedömning innebär utvidgningen inte heller att
det behöver införas en särskild överklagandemöjlighet för att uppfylla
kraven i Europakonventionen.
En enskild som drabbats av ett dispositionsförbud, vilket som angetts är
en inskränkning i rätten till egendom, ska enligt Europakonventionen ha
rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet (artikel 13 i
konventionen jämförd med artikel 1 i dess första tilläggsprotokoll). Rätten
till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol framgår även av
EU:s rättighetsstadga (artikel 47 som grundar sig på artikel 13 i Europakonventionen).
Avgörande för om ett rättsmedel är effektivt för att komma till rätta med
en konventionsöverträdelse är sammanfattningsvis att rättsmedlet kan leda
till att överträdelsen upphör eller att den som utsatts för överträdelsen får
gottgörelse för den. Att överklaga en dom eller ett beslut till högre instans
kan vara effektivt om överklagandet ger en reell möjlighet för den enskilde
att få till stånd en ändring i sak. När detta inte är möjligt kan i stället ett
kompensatoriskt rättsmedel som skadestånd vara det mest ändamålsenliga
och effektiva rättsmedlet. Promemorian anser även fortsatt att ett
kompensatoriskt rättsmedel bör utgöra det mest effektiva rättsmedlet när
det gäller ett beslut om dispositionsförbud. Nuvarande reglering om
statens skadeståndsansvar uppfyller kravet på ett effektivt rättsmedel i
Europakonventionen.
Mot
denna
bakgrund
föreslås
att
överklagandeförbudet avseende beslut om dispositionsförbud ska föras
över till den nya lagen. Förbudet bör gälla alla former av
dispositionsförbud och omfatta såväl åklagares beslut som
finansunderrättelseenhetens och Säkerhetspolisens föregående beslut.
11.8.8
Inget ansvar för finansunderrättelseenheten eller
dess ledning och anställda
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att finansunderrättelseenheten
inte ska kunna åläggas skadeståndsansvar kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
484
Ett beslut om dispositionsförbud ska inte medföra ansvar av något slag för
finansunderrättelseenheten, dess ledning eller anställda (artikel 24.3 i
sjätte penningtvättsdirektivet).
Enligt svensk rätt har staten ett skadeståndsansvar för skada som vållats
i verksamhet som staten svarar för. Av 3 kap. 2 § skadeståndslagen
(1972:207) framgår att staten ska ersätta personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndig-
opaginerad Kontrollera mot PDF
hetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Av 3 kap. 4 §
skadeståndslagen följer att staten också har ett skadeståndsansvar för
skada som uppkommit till följd av att den skadelidandes grundläggande
fri- och rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen eller enligt Europakonventionen har överträtts från statens sida.
Staten kan således bli skyldig att ersätta skada som uppkommit till följd
av ett beslut om dispositionsförbud om villkoren för skadeståndsskyldighet är uppfyllda. Ett skadeståndsansvar kommer inte att drabba
finanspolisen, Säkerhetspolisen eller dess anställda. Därmed krävs inga
författningsåtgärder i denna del.
11.9
Penningtvättsregistret
Promemorians bedömning
Det finns inte något behov av att göra författningsändringar för att utöka
tillgången till uppgifter i penningtvättsregistret för brottsbekämpande
myndigheter.
Skälen för promemorians bedömning
Penningtvättsregistret förs av finansunderrättelseenheten
Inom Polismyndigheten förs det vid finanspolisen ett särskilt penningtvättsregister (5 kap. 18 och 19 §§ lagen om polisens behandling av
personuppgifter inom brottsdatalagens område). I registret behandlas den
finansiella underrättelseinformation som finanspolisen mottagit och
inhämtat från olika aktörer, såsom uppgifter om aktiviteter och
transaktioner som ansvariga enheter har bedömt kan utgöra ett led i
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även underrättelseinformation från andra brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheter och utländska finansunderrättelseenheter eller som hämtas in
på annat sätt behandlas i registret. På grund av den låga misstankegrad som
krävs för rapportering till finanspolisen anses informationen särskilt
känslig ur integritetssynpunkt.
Syftet med registret är bl.a. att finanspolisen ska kunna analysera och
bedöma om de avvikelser eller misstänkta aktiviteter eller transaktioner
som rapporterats, antingen ensamt eller i kombination med annan
tillgänglig information, kan misstänkas utgöra ett led i brottslig
verksamhet. Om detta är fallet ska finanspolisen föra informationen vidare
till andra delar inom Polismyndigheten eller till andra brottsbekämpande
myndigheter som har till uppgift att vidta åtgärder med anledning av den
misstänkta brottsliga verksamheten. Finanspolisen gör vidare analyser på
olika nivåer som grund för planering och åtgärder, både nationellt och
internationellt, och återkopplar också information om nya risker och
trender till ansvariga enheter och tillsynsmyndigheter.
Tillgång till uppgifter i registret enligt nuvarande reglering
Enligt gällande författningar har endast tjänstemän vid finanspolisen
tillgång till uppgifterna i penningtvättsregistret (2 § första stycket
förordningen [2018:1942] om polisens behandling av personuppgifter
inom brottsdatalagens område och 32 § förordningen med instruktion för
Polismyndigheten). Andra delar av Polismyndigheten och andra
brottsbekämpande myndigheter har inte möjlighet att göra egna sökningar
i registret men kan få ut uppgifter från penningtvättsregistret genom att
göra förfrågningar till finanspolisen. Finanspolisen får lämna ut uppgifter
elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst om det inte är olämpligt
(2 kap. 12 § andra stycket polisens brottsdatalag).
De uppgifter som förekommer i penningtvättsregistret kan omfattas av
sekretess, till exempel enligt 18 kap. 2 § OSL. Enligt den paragrafen gäller
sekretess för uppgift som hänför sig till sådan verksamhet som avses i 2
kap. 1 § 1 polisens brottsdatalag, det vill säga att förebygga, förhindra eller
upptäcka brottslig verksamhet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas. Enligt 35 kap. 1 § första stycket 5 OSL
gäller vidare sekretess för uppgift om en enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden som förekommer i penningtvättsregistret, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
närstående till honom eller henne lider skada eller men. Uppgifter som
finanspolisen har tagit emot inom ramen för internationella samarbeten
kan även omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 § OSL (utrikessekretess).
Av 10 kap. 28 § OSL följer att sekretess inte hindrar att uppgifter lämnas
till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller
förordning. Den bestämmelsen innebär att om det finns en
författningsreglerad skyldighet för en myndighet att lämna ut en viss
uppgift till en annan myndighet, så ska uppgiften lämnas ut.
I dagsläget är Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket
och Tullverket behöriga myndigheter att enligt lagen om finansiell
information i brottsbekämpningen begära finansiell information eller
finansiell analys från finanspolisen. Finanspolisen ska efter sådan begäran
lämna ut en uppgift om den behövs i myndighetens verksamhet för att
förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott. Med
allvarliga brott avses i lagen de former av brottslighet som förtecknas i
bilaga I till Europolförordningen. Bland annat penningtvätt, organiserad
brottslighet, svindleri och bedrägeri, it-brottslighet och korruption
omfattas av begreppet. Andra brott än de förtecknade omfattas inte av
uppgiftsskyldigheten. En uppgift ska inte heller lämnas ut om det finns en
sekretessbestämmelse som är tillämplig på uppgiften och övervägande
skäl talar för att det intresse som sekretessen ska skydda har företräde
framför intresset av att uppgiften lämnas ut. Detsamma gäller om
finanspolisen, med villkor som begränsar möjligheten att använda
informationen eller analysen, fått informationen eller analysen i fråga från
en finansunderrättelseenhet i en annan stat eller en utländsk myndighet
som är behörig myndighet enligt direktivet om finansiell information.
Finanspolisens utlämnande av uppgifter från penningtvättsregistret kan
också ske med stöd av 6 kap. 5 § OSL och sekretessbrytande
bestämmelser, exempelvis 10 kap. 15 a § och 35 kap. 10 a § OSL.
486
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utlämnande av uppgifter enligt sjätte penningtvättsdirektivet
Finansunderrättelseenheten ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet vara
den enda centrala nationella enhet som ansvarar för att ta emot och
analysera misstankerapporter och annan information som är relevant för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism, och
som lämnas av ansvariga enheter, tillsynsmyndigheter och andra
myndigheter (artikel 19.2). För svensk del motsvaras detta av den
information som samlas i penningtvättsregistret. Finansunderrättelseenheten ansvarar för spridningen av resultaten av sina analyser och
eventuella ytterligare uppgifter (artikel 19.3) och ska vara operativt
oberoende och självständig, vilket innebär att den ska ha behörighet och
kapacitet att utföra sina uppgifter fritt, inbegripet att kunna fatta
självständiga beslut om att bl.a. sprida specifik information (artikel 19.4).
Direktivet innehåller inte någon reglering av formerna för spridningen
av information men föreskriver att finansunderrättelseenheten ska ha säkra
och skyddade kanaler för kommunikation och informationsutbyte på
elektronisk väg med behöriga myndigheter och ansvariga enheter (artikel
19.8).
Direktivet anger också att finansunderrättelseenheten i förhållande till
andra behöriga myndigheter ska kunna vidta arrangemang för
informationsutbyte på nationell nivå enligt artikel 61 (artikel 19.9) och
med nödvändig skyndsamhet kunna svara på begäranden om information
(artikel 22.1). En sådan begäran ska motiveras av överväganden som rör
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism och
vara nödvändig från fall till fall. Under vissa omständigheter behöver
begäran inte tillmötesgås. Det är enligt bestämmelsen finansunderrättelseenheten som ska besluta om spridande av informationen.
Även tillsynsmyndigheter ska underrättas om och tillhandahållas
information (artikel 23). Sådan information får som utgångspunkt inte
innehålla uppgifter om specifika fysiska eller juridiska personer eller fall
eller som kan leda till identifiering av fysiska eller juridiska personer.
Identiteten på de ansvariga enheter och deras anställda, eller personer i
en likvärdig ställning, som rapporterat misstankar till finansunderrättelseenheten omfattas av rapporteringsskydd (artikel 36). Källan till mottagna
misstankerapporter får inte lämnas ut när finansunderrättelseenheten
besvarar begäranden om information från andra behöriga myndigheter
eller i annat fall sprider resultaten av sina analyser.
Uppgifter i penningtvättsregistret som tagits emot från en annan
medlemsstat kan vidare innehålla villkor om användningsbegränsningar
som innebär att uppgifterna inte får spridas utanför finansunderrättelseenheten (artikel 33).
Tidigare ställningstaganden i frågan om utökad tillgång till
penningtvättsregistret
Frågan om andra än finanspolisen ska ha tillgång till penningtvättsregistret
har övervägts i tidigare lagstiftningsärenden. I samband med införandet av
den
numera
upphävda
polisdatalagen
(2010:361)
påtalade
Ekobrottsmyndigheten att myndigheten behöver direktåtkomst till
uppgifterna i penningtvättsregistret. Regeringen ansåg att dessa uppgifter
är av sådan art att andra myndigheter inte bör kunna få direktåtkomst till
488
dem och betonade att registret innehåller känslig ekonomisk information
och speciell underrättelseinformation som enligt gällande regler inte ens
är åtkomlig för andra delar av polisorganisationen. Regeringen framhöll
vidare att det i stor utsträckning är fråga om obearbetad information som
tagits emot från finanssektorn som ett resultat av vissa företags
rapporteringsskyldighet. Regeringen pekade även på att uppgifterna får
registreras innan någon analys av uppgifternas relevans ur
brottsbekämpningsperspektiv har gjorts och att värdet av sådant
underrättelsematerial är svårt att bedöma utan tillgång till
specialkunskaper. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att andra
myndigheter inte borde ges direktåtkomst till uppgifter som behandlas i
penningtvättsregistret och konstaterade att det inte finns något hinder mot
att uppgifter som finns i penningtvättsregistret lämnas till andra
brottsbekämpande myndigheter på annat sätt än genom direktåtkomst
(prop. 2009/10:85 s. 179 och 241–243). Samma bedömning gjordes även
senare i samband med omorganisationen av polisen (prop. 2013/14:110 s.
449 och 450).
Riksrevisionen har påtalat i en rapport om Ekobrottsmyndighetens
arbete mot den organiserade brottsligheten att avsaknaden av direkt
tillgång till penningtvättsregistret bidrar till att underrättelseverksamheten
vid Ekobrottsmyndigheten inte kan bedrivas effektivt (Riksrevisionen,
Ekobrottsmyndigheten – arbetet mot den organiserade brottsligheten, RiR
2021:30, s. 33, 34 och 51).
Mot bakgrund av att det anses vara angeläget att brottsbekämpande
myndigheter har bästa möjliga förutsättningar för att bedriva ett effektivt
arbete fick 2022 års penningtvättsutredning i uppdrag att på nytt överväga
om andra delar av Polismyndigheten än finanspolisen och andra
brottsbekämpande myndigheter bör få en utökad tillgång till uppgifter i
penningtvättsregistret och, i så fall, i vilka former (dir. 2022:76).
För en heltäckande beskrivning av utredningens bedömningar hänvisas
till avsnitt 11 i betänkandet Ett nytt regelverk mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, SOU 2024:58. Som närmare framgår av
betänkandet är utredningens bedömning att tillgången till uppgifter i
penningtvättsregistret inte bör utökas. Utredningens slutsats är att de
brottsbekämpande myndigheterna visserligen har ett behov av
informationen i registret men att detta behov delvis kan tillgodoses genom
förfrågningar till finanspolisen, tillgång till uppgifterna i registret på annat
sätt och genom finanspolisens utlämnande av uppgifter på eget initiativ.
Det behov som kvarstår är åtkomst till sådana uppgifter i
penningtvättsregistret som myndigheterna inte vet finns i registret och
därför inte ber om att få ta del av, och som finanspolisen inte heller lämnar
ut på eget initiativ. Utredningens bedömning är att det inte framkommit så
starka behov av direktåtkomst för andra brottsbekämpande myndigheter
att behoven uppväger de nackdelar samt faktiska och juridiska svårigheter
som en direktåtkomst till uppgifter i registret innebär. Utredningen
överväger varianter av direktåtkomst till delar av informationen i registret.
Tillåtande av sökningar i ansvariga enheters rapporter avstyrks med
hänvisning till riskerna för att känsliga uppgifter om finanspolisens källor
röjs. Tillåtande av förekomstkontroller avstyrks med hänvisning till risken
för falska träffar och behovet av att ändå kombinera sådana med en
kompletterande förfrågan till finanspolisen. Mot bakgrund av att
opaginerad Kontrollera mot PDF
personuppgifter får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom
direktåtkomst om det inte är olämpligt finns enligt utredningen utrymme
för de berörda myndigheterna att se över om utlämnandet av uppgifter i
penningtvättsregistret kan effektiviseras genom andra elektroniska
lösningar.
Frågan har också behandlats i betänkandet En ny organisation av
ekobrottsbekämpningen, SOU 2025:81, som delvis har remitterats. För en
heltäckande beskrivning av utredningens bedömningar hänvisas till
avsnitt 8.3 i betänkandet. Som närmare framgår av betänkandet är
utredningens bedömning att finanspolisens uppdrag och uppgifter inom
Polismyndigheten bör ses över för att underlätta ett ökat
informationsutbyte mellan finanspolisen och Polismyndighetens övriga
verksamhet och andra brottsbekämpande myndigheter på ekoområdet.
Utan att ompröva 2022 års penningtvättsutrednings bedömning av de
gränser som bl.a. EU-rätten sätter, framhålls vikten av att reglerna inte
tolkas striktare än nödvändigt. Utredningen framhåller bl.a. att behovet av
informationen i registret är mycket tydligt när det gäller bekämpningen av
ekobrottslighet, vilken i hög grad anknyter till och överlappar bekämpning
av penningtvätt och finansiering av terrorism. Det dröjsmål och den
administration som kringgärdar den frågerätt som finns gentemot
finanspolisen utgör ett uppenbart hinder i underrättelseverksamheten.
Finanspolisen kan inte heller på ett effektivt sätt på eget initiativ delge de
brottsbekämpande myndigheterna den information som de behöver i
enskilda fall, eftersom enheten av naturliga skäl inte kan bedöma vilken
information som behövs. I sammanfattning anser utredningen att
inriktningen måste vara att utarbeta rutiner som möjliggör att finanspolisen
får del av andra enheters och andra myndigheters behov av information
och kan tillgodose det behovet.
Allmänt om former för utlämnande
När det gäller elektroniskt utlämnande är det i svensk lagstiftning vanligt
att det görs en åtskillnad mellan direktåtkomst och annat elektroniskt
utlämnande. Med direktåtkomst avses att någon har direkt tillgång till
information hos någon annan och på egen hand kan söka i den, men utan
att själv kunna påverka innehållet. Med direktåtkomsten kan även följa en
möjlighet för den som medgetts åtkomsten att hämta hem informationen
till sitt eget system och bearbeta den där. Eftersom den som innehar
uppgifterna inte styr vilka uppgifter som den som medgetts
direktåtkomsten söker fram, förutsätter direktåtkomst att den som innehar
uppgifterna säkerställer att utlämnandet är förenligt med bestämmelserna
i OSL före det att direktåtkomsten medges (se t.ex. prop. 2007/08:160 s.
57 f., prop. 2016/17:158 s. 112 och prop. 2022/23:34 s. 140).
Annat elektroniskt utlämnande (än direktåtkomst) kan exempelvis
handla om utlämnande genom e-post eller usb-minne eller genom direkt
överföring från ett datorsystem till ett annat. Den s.k. fråga-svar-tekniken
som en del myndigheter använder sig av förutsätter inte direktåtkomst,
utan kan anordnas på ett sätt som gör att det fungerar som annat
elektroniskt utlämnande (prop. 2022:23:34 s. 141). I likhet med vad som
gäller för direktåtkomst kan prövningen av frågan om utlämnandet är
förenligt med offentlighets- och sekretesslagstiftningen även vid annat
opaginerad Kontrollera mot PDF
elektroniskt utlämnande ske före det att möjligheten till utlämnandet
medges (prop. 2007/08:160 s. 58 och HFD 2015 ref. 61).
Skillnaderna mellan direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande
har minskat i takt med att tekniken gått framåt. Som ovan framgår går det
inte att särskilja dessa sätt för utlämnande genom att dra skiljelinjen vid i
vilket skede förenlighet med offentlighets- och sekretesslagstiftningen
måste bedömas. Även i vissa fall av annat elektroniskt utlämnande sker
det i samband med att förbindelsen för utlämnande upprättas, dvs. före det
att det faktiska utlämnandet efterfrågas. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i rättsfallet HFD 2015 ref. 61 går skiljelinjen mellan
direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande i stället vid huruvida
upptagningen kan anses förvarad hos den mottagande myndigheten enligt
tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Vid direktåtkomst anses
handlingar hos den utlämnande myndigheten vara förvarade även hos den
myndighet som har tillgång till dessa via direktåtkomst.
Direktåtkomst innebär i regel att uppgiftsmottagaren får viss
överskottsinformation. Det beror på att tillgång ges till en samling
uppgifter och inte till enskilda uppgifter. Den utlämnande myndigheten
har i det enskilda fallet inte heller kontroll över exakt vilka uppgifter som
mottagaren väljer att ta del av från uppgiftssamlingen. Direktåtkomst anses
därför generellt sett vara förenat med större risker för integritetsintrång än
andra former av utlämnande (prop. 2022/23:34 s. 140).
Vid ställningstagande till om direktåtkomst ska medges mellan
myndigheter krävs överväganden både i fråga om riskerna för
integritetsintrång och följderna av att upptagningen enligt tryckfrihetsförordningen bestämmelser anses vara förvarad även hos den mottagande
myndigheten
Brottsbekämpande myndigheters åtkomst till uppgifter i
penningtvättsregistret behöver inte utökas genom författningsändringar
490
Promemorian anser att de skäl som regeringen tidigare fört fram mot att
andra än finanspolisen ges direktåtkomst till uppgifter som behandlas i
penningtvättsregistret fortfarande gör sig gällande. Mot den bakgrunden
och utifrån de ramar som penningtvättsregelverket sätter avseende
finansunderrättelseenhetens självständighet i valet av vilken information
som ska spridas och den begränsning som gäller för utlämnande av viss
information bedömer promemorian att det endast är finanspolisen som kan
tillåtas ha obegränsad tillgång till enhetens underrättelseinformation, det
vill säga till uppgifterna i penningtvättsregistret. Promemorian bedömer
vidare att det som utgångspunkt är finanspolisen som har att bedöma hur
uppgifter kan lämnas ut på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Det finns flera regelverk som gör det möjligt för andra delar av
Polismyndigheten än finanspolisen och andra brottsbekämpande
myndigheter att få tillgång till uppgifter i penningtvättsregistret. Utöver
finanspolisens spridande av uppgifter på eget initiativ och olika
samverkansformer mellan de brottsbekämpande myndigheterna har
Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket och Tullverket
frågerätt gentemot finanspolisen enligt lagen om finansiell information i
brottsbekämpningen. Finanspolisen har också möjlighet att lämna ut
uppgifter från registret till brottsbekämpande myndigheter med stöd av
opaginerad Kontrollera mot PDF
OSL. Sekretess hindrar som regel inte dessa myndigheter från att ta del av
uppgifter i penningtvättsregistret.
I föregående utredningar har konstaterats att de uppgifter som
myndigheterna inte får tillgång till enligt nuvarande reglering i huvudsak
är uppgifter som myndigheterna inte vet finns i registret och därför inte
ber om att få ta del av, och som finanspolisen inte heller lämnar ut på eget
initiativ. Det har också förts fram att den administration som kringgärdar
frågerätten gentemot finanspolisen utgör ett hinder i underrättelseverksamheten. I sammanhanget bör noteras att lagen om finansiell
information i brottsbekämpningen trädde i kraft efter Riksrevisionens
rapport i vilken det påtalades att avsaknaden av direkt tillgång till
penningtvättsregistret bidrar till att underrättelseverksamheten vid
Ekobrottsmyndigheten inte kan bedrivas effektivt. En ytterligare åtgärd
som sedan dess vidtagits är att Polismyndigheten sedan den 1 april 2025
har inrättat ett finansiellt underrättelsecentrum (Finuc). Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket deltar i arbetet som syftar till att fördjupa
samverkan mellan de tre myndigheterna, samt privata aktörer, för att
bekämpa brottslighet i det finansiella systemet, bl.a. penningtvätt.
Finanspolisen har en central roll inom Finuc. För att underlätta samverkan
har deltagarna bl.a. gemensamma lokaler hos Polismyndigheten.
Promemorian konstaterar att samarbetet vid Finuc inrättats inom ramen
för redan gällande rätt och att det får förväntas ge bl.a. finanspolisen bättre
förutsättningar för att på ett effektivt sätt, både på eget initiativ och efter
förfrågan, kunna delge information som de samverkande myndigheterna
behöver i enskilda fall.
Inom ramen för gällande regelverk finns det även utrymme för
finanspolisen och andra berörda myndigheter att se över om utlämnandet
av uppgifter i penningtvättsregistret kan effektiviseras på andra sätt,
exempelvis genom olika elektroniska lösningar (2 kap. 12 § andra stycket
polisens brottsdatalag).
Mot bakgrund av de skäl som talar emot en utökad tillgång till
penningtvättsregistret och det utrymme för ytterligare effektiviseringsåtgärder som finns inom ramen för gällande rätt bedömer promemorian att
det saknas skäl att göra författningsändringar som innebär att tillgången
till uppgifter i penningtvättsregistret utökas.
12
Särskilda frågor
12.1
Allmänna bestämmelser om samarbete
Promemorians bedömning
Kravet på att en samarbets- eller samordningsmekanism för
förhindrande av att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte
genomförs bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att behöriga myndigheter i
andra stater inom EES med nödvändig skyndsamhet och utan avgift ska
få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap tillgodoses av
opaginerad Kontrollera mot PDF
gällande rätt. Motsvarande krav i förhållande till behöriga myndigheter
i tredjeländer bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
492
I artikel 61 anges de allmänna bestämmelserna om samarbete för
bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.
Bestämmelserna är uppdelade i tre delar.
Den första delen handlar om medlemsstaternas skyldighet att säkerställa
att det finns en samarbets- och samordningsmekanism för att på nationell
nivå genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism och för att förhindra att riktade ekonomiska
sanktioner kringgås eller inte genomförs (artikel 61.1). Bestämmelsen
motsvarar vad som gäller enligt nuvarande regelverk med tillägg av att
Amla räknas upp som behörig myndighet och att syftet med samarbetet
även omfattar att förhindra att riktade ekonomiska sanktioner kringgås
eller inte genomförs. Promemorian bedömer att kravet på en samarbetsoch samordningsmekanism när det gäller bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism bl.a. uppfylls genom samordningsfunktionen för
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (förordningen om
en samordningsfunktion för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism). Även åtgärder för att förhindra att riktade ekonomiska
sanktioner kringgås eller inte genomförs bör regleras i föreskrifter på lägre
nivå än lag, se även avsnitt 12.5.
Den andra delen berör skyldigheten att säkerställa att behöriga myndigheter med nödvändig skyndsamhet och utan avgift kan tillhandahålla
uppgifter om verkligt huvudmannaskap till motsvarande behöriga myndigheter i andra medlemsstater eller tredjeländer (artikel 61.2). Genom
bestämmelsen utvidgas motsvarande gällande bestämmelser genom att
även omfatta tillhandahållande till behöriga myndigheter i tredje länder.
Behöriga myndigheter i tredjeländer anses ha ett berättigat intresse av att
få tillgång till information om verkliga huvudmän (artikel 12.2 punkten e).
Vid tillgång till information mot bakgrund av ett berättigat intresse kan
mottagaren dock behöva betala en avgift till Bolagsverket som ansvarar
för registret.
Nationella behöriga myndigheter ska utan avgift ges omedelbar och
obegränsad tillgång till uppgifterna i registret (3 kap. 9 c § i lagen
[2017:631] om registrering av verkliga huvudmän och 4 kap. 3 § andra
stycket i förordningen [2017:667] om registrering av verkliga huvudmän).
Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt, bl.a. genom
direktåtkomst. Myndigheter som medges direktåtkomst till registret ska
snarast möjligt på begäran tillhandahålla behöriga myndigheter och
finansunderrättelseenheter inom EES uppgifter ur registret (3 kap. 5 §
andra stycket i förordningen om registrering av verkliga huvudmän).
Promemorian konstaterar därmed att sjätte penningtvättsdirektivets krav
tillgodoses av gällande rätt när det gäller utlämnande av aktuella uppgifter
till myndigheter inom EES. Promemorian bedömer att även rätten för
motsvarande myndigheter i tredjeländer att få sådan tillgång till uppgifter
om verkligt huvudmannaskap bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än
lag och att det med fördel kan ske genom en komplettering i förordningen
om registrering av verkliga huvudmän.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt den tredje delen får medlemsstaterna inte förbjuda, eller
föreskriva orimliga eller onödigt restriktiva villkor för, informationsutbyte
eller bistånd mellan behöriga myndigheter (artikel 61.3). Begäran om
bistånd får inte avslås för att den rör skattefrågor eller som utgångspunkt
för att nationell rätt kräver att ansvariga enheter bevarar tystnadsplikt eller
konfidentialitet. Begäran får inte heller avslås för att en utredning,
undersökning, ett förfarande eller analys av en finansunderrättelseenhet
pågår i medlemsstaten, om inte biståndet skulle hindra utredningen,
undersökningen, förfarandet eller analysen. Inte heller får en begäran om
bistånd avslås för att relevanta myndigheter i de aktuella medlemsstaterna
skiljer sig till karaktär eller ställning. Bestämmelsen motsvarar vad som
gäller enligt nuvarande regelverk med tillägg av en uttrycklig hänvisning
till finansunderrättelseenhetens analys. Promemorian bedömer att gällande
rätt och de förslag på bestämmelser om samarbete och informationsutbyte
som lämnas i denna produkt uppfyller sjätte penningtvättsdirektivets krav
i denna del. För att EU:s regelverk för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism ska bli ändamålsenligt måste en rad olika
behöriga myndigheter samarbeta. För att underlätta sådant samarbete har
Amla enligt artikel 69 i sjätte penningtvättsdirektivet fått i uppdrag att i
samverkan med ECB, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol,
Eurojust och Eppo utfärda riktlinjer om samarbete mellan alla behöriga
myndigheter och andra myndigheter som omfattas av sjätte
penningtvättsdirektivet. Riktlinjerna ska också ange förfaranden som ska
användas av myndigheter med behörighet att utöva tillsyn över eller
övervaka ansvariga enheter enligt andra unionsakter för att beakta farhågor
för penningtvätt och finansiering av terrorism när de fullgör sina uppgifter
enligt sina respektive unionsakter.
Artikel 69 i sjätte penningtvättsdirektivet riktar sig till Amla och
föranleder därför inga författningsstiftningsåtgärder i svensk rätt.
12.2
Kommunikation av förteckningen över de
behöriga myndigheterna
Promemorians bedömning
Det krävs inga författningsåtgärder för att uppfylla kravet på
kommunikation av en förteckning över behöriga myndigheter.
Skälen för promemorians bedömning
För att underlätta och främja ett effektivt samarbete, särskilt
informationsutbyte, ska medlemsstaterna till kommissionen och Amla
lämna en förteckning över och kontaktuppgifter till medlemsstatens
tillsynsorgan samt eventuella myndigheter som övervakar självreglerande
organ i utförandet av deras tillsynsuppdrag, kontaktuppgifter till
finansunderrättelseenheten och en förteckning över andra behöriga
nationella myndigheter (artikel 62.1 i sjätte penningtvättsdirektivet).
De kontaktuppgifter som ska tillhandahållas är i första hand en
kontaktpunkt men om det inte är möjligt, en kontaktpersons namn och
ställning samt kontaktpunktens eller kontaktpersonens e-postadress och
telefonnummer (artikel 62.2). De uppgifter som lämnas ska hållas
uppdaterade (artikel 62.3). Amla kommer att offentliggöra ett register över
de behöriga myndigheterna på sin webbplats och underlätta utbyte av
kontaktuppgifter mellan behöriga myndigheter. Myndigheterna i registret
ska fungera som kontaktpunkt för motsvarande behöriga myndigheter,
finansunderrättelseenheten och tillsynsmyndigheter ska därutöver fungera
som kontaktpunkt för Amla (artikel 62.4).
Bestämmelserna avseende de uppgifter som ska lämnas motsvarar vad
som gäller enligt nuvarande regelverk avseende behöriga myndigheter
med tillägg av att informationen även ska lämnas till Amla. Några
författningsåtgärder har tidigare inte bedömts nödvändiga för att kunna
lämna den efterfrågade informationen. Promemorian bedömer att det inte
heller är nödvändigt för att genomföra artikel 61 i sjätte
penningtvättsdirektivet.
12.3
Särskilt om samarbete med myndigheter med
ansvar för att genomföra riktade ekonomiska
sanktioner
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets bestämmelser om samarbete och
informationsutbyte mellan tillsynsorgan, finansunderrättelseenheten
och myndigheter med ansvar för att genomföra riktade ekonomiska
sanktioner föranleder inte några författningsåtgärder.
Skälen för promemorians bedömning
Det nya penningtvättsregelverket innefattar bestämmelser som syftar till
att motverka att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte
genomförs. Det är en nyhet i förhållande till tidigare penningtvättsdirektiv.
I artikel 2.1 punkt 49 i penningtvättsförordningen definieras riktade
ekonomiska sanktioner som frysning av tillgångar och förbud mot att ställa
medel eller andra tillgångar till förfogande, direkt eller indirekt, till förmån
för personer och enheter som upptagits på förteckningar enligt rådsbeslut
antagna på grundval av artikel 29 i föredraget om Europeiska unionen och
rådsförordningar antagna på grundval av artikel 215 i EUF-fördraget.
De internationella sanktioner som gäller i Sverige är beslutade av FN
eller EU. FN-sanktioner genomförs normalt via EU genom att rådet antar
rådsbeslut om hela eller delar av sanktionerna inom ramen för EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp), enligt artikel 29 i EUfördraget. Under förutsättning att sanktionerna rör ekonomiska eller
finansiella förbindelser, som exempelvis frysning av tillgångar, måste
dessa åtgärder genomföras. Det sker genom att rådet antar en förordning
enligt artikel 215 i EUF-fördraget. Rådsförordningar är till alla delar
bindande och direkt tillämpliga på nationell nivå. Alla fysiska och
juridiska personer i Sverige ska därmed följa dessa förordningar.
494
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt artikel 66 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet ska
tillsynsorgan, finansunderrättelseenheten och myndigheter med ansvar för
att genomföra riktade ekonomiska sanktioner fungera i nära samarbete
med varandra inom sina ansvarsområden och ge varandra uppgifter som
är relevanta för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppdrag.
När det gäller frågan om vilka som omfattas kan till en början
konstateras att det anges att tillsynsorganen ska omfattas av detta
samarbete. Även om artikeln i övrigt endast hänvisar till myndigheter
konstaterar promemorian därmed att både Advokatsamfundet och
tillsynsmyndigheterna omfattas i denna del. Även finanspolisen vid
Polismyndigheten omfattas av bestämmelsen i sin roll som
finansunderrättelseenhet. Regeringen har bedömt att de myndigheter som
har ett specifikt ansvar för att genomföra riktade ekonomiska sanktioner
är Ekobrottsmyndigheten, Energimarknadsinspektionen, Finansinspektionen, Försäkringskassan, Inspektionen för strategiska produkter,
Kommerskollegium,
Kronofogdemyndigheten,
Migrationsverket,
Polismyndigheten,
Strålsäkerhetsmyndigheten,
Transportstyrelsen,
Tullverket och Åklagarmyndigheten (prop. 2025/26:129 s. 46 och 47 och
3 kap. 15 § förordningen om registrering av verkliga huvudmän).
Myndigheterna omfattas av den generella samverkansskyldigheten som
framgår av bl.a. 8 § förvaltningslagen. Genom regeringsbeslut gavs
dessutom under 2024 nio myndigheter i uppdrag att skapa ett
sanktionssamverkansråd som bl.a. har i uppdrag att identifiera behov av
åtgärder för att säkerställa ett effektivt arbete för att öka efterlevnaden av
sanktioner (Uppdrag att stärka efterlevnaden av internationella sanktioner
Ju2024/01094). Mot denna bakgrund och de möjligheter för
myndigheterna som finns att även dela uppgifter som omfattas av sekretess
(se nedan), bedömer promemorian att det saknas skäl att i nuläget föreslå
ytterligare särskilda samverkansformer för att säkerställa det samarbete
som föreskrivs i artikel 66.1. Även om Advokatsamfundet inte omfattas
av en samarbetsskyldighet finns det inget som hindrar samarbete eller
informationsutbyte som involverar Advokatsamfundet. Det kan vidare
förutsättas att sådant samarbete sker utan särskild reglering i den
utsträckning det är relevant inom ramen för samfundets ansvarsområden
och som inte hindras av bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt.
Övriga delar av artikel 66 hänvisar till de myndigheter som avses i första
stycket, dvs. samtliga uppräknade utom Advokatsamfundet. Av artikel
66.1 andra stycket framgår att konfidentiell information som utbyts enligt
artikeln ska användas av myndigheterna endast för att utöva sina
funktioner inom ramen för sjätte penningtvättsdirektivet eller andra
unionsakter och i samband med administrativa eller rättsliga förfaranden
med specifik koppling till utövandet av dessa funktioner. Av detta följer
dels att det förutsätts att myndigheterna ska ha möjlighet att dela sådana
uppgifter som omfattas av sekretess, dels en användarbegränsning av de
uppgifter som delas.
För myndigheterna gäller som konstaterats en generell
samverkansskyldighet. Med tillämpning av den sekretessbrytande
bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL kommer också eventuell sekretess
sannolikt att brytas i förhållande till dessa myndigheter när det gäller
samarbete för att säkerställa att riktade ekonomiska sanktioner genomförs.
I dessa fall handlar det om att uppgiften kan behövas i syfte att antingen
opaginerad Kontrollera mot PDF
förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller för att
förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda överträdelser av regler. Mot
bakgrund av sammanhanget kan det antas att en intresseavvägning i
princip alltid kommer att resultera i att uppgifter kan lämnas ut.
Promemorian bedömer därmed att det finns goda möjligheter för
informationsutbyte mellan aktuella myndigheter på det sätt som avses i
artikel 66.
Som utgångspunkt gäller att sekretessbelagd information hos en
myndighet inte får röjas för andra myndigheter eller till andra delar av
samma myndighet om den innehåller självständiga verksamhetsgrenar
(8 kap. 1 och 2 §§ OSL). För att andra myndigheter än den myndighet som
mottagit informationen ska få del av denna krävs att en sekretessbrytande
regel är tillämplig. I den mån det finns en sådan uppgiftsskyldighet beror
det på att myndigheten har ett legitimt behov av att ta del av informationen.
Myndighetens behov är då förenligt med sjätte penningtvättsdirektivets
syfte, att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt att
genomföra riktade ekonomiska sanktioner. Promemorian bedömer därför
att det inte finns behov av någon bestämmelse som begränsar i vilken
utsträckning en myndighet får använda information som den fått från en
annan myndighet.
Av artikel 66.2 följer slutligen att medlemsstaterna får förbjuda aktuella
myndigheter att samarbeta när sådant samarbete, inbegripet utbyte av
information, skulle inkräkta på pågående utredningar, undersökningar
eller straffrättsliga och förvaltningsrättsliga förfaranden i den medlemsstat
där myndigheterna är belägna. Promemorian bedömer att det saknas behov
av att uttryckligen införa detta undantag. Den information som i och för
sig kan vara relevant att lämna till andra myndigheter kan också vara sådan
som ingår i pågående förundersökningar om brott och utredningar i
tillsynsärenden samt pågående straffrättsliga och förvaltningsrättsliga
förfaranden. För sådana uppgifter finns redan sekretessbestämmelser till
skydd för myndighetens egen verksamhet, se exempelvis 17 kap. 1 § eller
18 kap. 1 och 2 §§ OSL. Det finns därmed redan möjlighet för
brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter att inte lämna ut
uppgifter om syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder därigenom
skulle kunna motverkas.
496
12.4
Samverkan
12.4.1
Samverkan inom ramen för partnerskap för
informationsutbyte
Eftersom kriminella ofta flyttar vinster från olaglig verksamhet via flera
mellanhänder för att undgå upptäckt är det viktigt att ansvariga enheter
tillåts utbyta information inte bara inom en och samma koncern, utan också
i vissa fall mellan kreditinstitut och finansiella institut och andra enheter
som verkar inom nätverk, med vederbörlig hänsyn till dataskyddsreglerna.
Informationsutbytet mellan ansvariga enheter och, i tillämpliga fall,
behöriga myndigheter kan öka möjligheterna att upptäcka olagliga
finansiella flöden som rör penningtvätt, finansiering av terrorism och
vinning av brott (skäl 146 och 147 till penningtvättsförordningen).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Behovet av ett effektivt informationsutbyte mellan såväl ansvariga
enheter som myndigheter i arbetet mot penningtvätt och finansiering av
terrorism har sedan tidigare uppmärksammats av den svenska regeringen
och resulterat i införandet av nationella bestämmelser om samverkan i
4 a kap. penningtvättslagen.
Mot bakgrund av behovet av såväl nationell som gränsöverskridande
samverkan som involverar ansvariga enheter införs på EU-rättslig nivå,
genom artikel 75 i penningtvättsförordningen, en möjlighet att inrätta s.k.
partnerskap för informationsutbyte. Partnerskap för informationsutbyte
definieras som en mekanism som gör det möjligt att dela och behandla
information mellan ansvariga enheter och, i tillämpliga fall, de behöriga
myndigheter som avses i artikel 2.1.44 a, b och c i penningtvättsförordningen, i syfte att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till
penningtvätt och finansiering av terrorism, oavsett om det sker på nationell
nivå eller över gränserna, och oavsett form av partnerskap (artikel 2.1.57).
De svenska behöriga myndigheter som omfattas är finanspolisen,
tillsynsmyndigheterna och behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i
penningtvättsförordningen (sistnämnda myndigheter redogörs för i avsnitt
11.2.27).
Artikel 75 i penningtvättsförordningen möjliggör alltså dels inrättande
av partnerskap där medlemmarna uteslutande består av ansvariga enheter,
dels inrättandet av partnerskap där både ansvariga enheter och behöriga
myndigheter deltar som medlemmar. Bestämmelserna tar i stor utsträckning sikte på ansvariga enheters möjligheter att vid behov utbyta
information mellan varandra och de skyddsmekanismer som ska omgärda
sådant informationsutbyte. En utgångspunkt för att medlemmarna i ett
partnerskap ska få utbyta information med varandra är bl.a. att det är
absolut nödvändigt för att fullgöra skyldigheterna avseende
kundkännedomsåtgärder och rapportering av misstankar (artikel 75.1).
Denna utgångspunkt bör enligt promemorian ses i ljuset av att ett
partnerskap dels förutsätter deltagande av en ansvarig enhet, dels tillåter
partnerskap som endast består av ansvariga enheter. För behöriga
myndigheter gäller i motsvarande del att de endast ska erhålla,
tillhandahålla och utbyta information i den utsträckning det krävs för att
de ska kunna utföra sina uppgifter enligt relevant unionsrätt eller nationell
rätt (artikel 75.4 i).
Ytterligare förutsättningar för informationsutbyte inom ramen för ett
partnerskap, varav vissa enbart riktar sig till ansvariga enheter och andra
även gäller behöriga myndigheter, framgår av övriga bestämmelser i
artikeln. Bestämmelserna i penningtvättsförordningen behöver inte
implementeras i nationell rätt utan är direkt tillämpliga. I den mån
bestämmelserna i artikel 75 ger utrymme för tolkning är det därmed även
som utgångspunkt en fråga för rättstillämpningen och ytterst EUdomstolen, som har att tolka unionsrätten. För myndigheternas del kan
exempelvis konstateras att penningtvättsförordningen inte närmare
reglerar det förfarande för kontroll av ett partnerskap som enligt
artikel 75.2 ska äga rum innan verksamheten inom ett partnerskap inleds.
Promemorian bedömer att det saknas utrymme för att i nationell rätt
närmare reglera förfarandet. En grundläggande utgångspunkt är dock att
kontrollförfaranden ska genomföras i enlighet med förvaltningslagen,
vilket bl.a. innebär en så snabb, enkel och kostnadseffektiv handläggning
som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (9 § förvaltningslagen). I
enlighet därmed får det vidare antas att förfarandet kan komma att se olika
ut från fall till fall, beroende på sammansättningen i det enskilda
partnerskapet, exempelvis beroende på om partnerskapet uteslutande
består av ansvariga enheter eller av både ansvariga enheter och
myndigheter,
antalet
deltagare
och
om
partnerskapet
är
gränsöverskridande eller nationellt.
Däremot kan nationella genomförandeåtgärder krävas för att nationell
rätt inte ska stå i strid med eller utgöra hinder för tillämpningen av
penningtvättsförordningens bestämmelser och för att dessa ska
komplettera varandra på ett effektivt sätt. Sådana åtgärder består enligt
promemorian för svensk del i en justering av bestämmelserna om
samverkan enligt nuvarande 4 a kap. penningtvättslagen och en
komplettering av sekretessbrytande bestämmelser i OSL för att möjliggöra
för relevanta myndigheter att lämna ut sekretessreglerade uppgifter inom
ramen för ett partnerskap. Promemorians överväganden och förslag i dessa
delar framgår av avsnitten nedan. Det saknas dock utrymme för att i denna
produkt göra andra överväganden avseende formerna för nationell
samverkan än vad som följer med anledning av det nya EU-rättsliga
penningtvättsregelverket.
12.4.2
Samverkan enligt penningtvättslagen
Promemorians förslag
Nuvarande bestämmelser om samverkan ska föras över till den nya
penningtvättslagen med vissa justeringar.
Deltagarkretsen ska begränsas på så vis att endast ett kreditinstitut får
delta i samverkan.
Deltagarkretsen ska utökas på så vis att Kronofogdemyndigheten och
Kustbevakningen, i likhet med övriga behöriga myndigheter enligt
artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen, får delta i samverkan.
Samverkan ska få ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka
penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism
som till sin karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig.
Det ska upplysas om att förutsättningar för nationellt och
gränsöverskridande informationsutbyte inom ramen för partnerskap för
informationsutbyte framgår av artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Promemorians bedömning
Mot bakgrund av föreslagen begränsning av deltagarkretsen saknas det
behov av att ange krav på myndighetsdeltagande som en förutsättning
för samverkan.
498
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Bestämmelserna om samverkan bör, i justerad form, föras över till den
nya penningtvättslagen
Samverkan enligt gällande rätt bygger på frivillighet och innebär en
möjlighet för deltagarna att dela information med varandra om en
avgränsad företeelse i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan
penningtvätt och finansiering av terrorism som till sin karaktär,
komplexitet eller omfattning är allvarlig. Utgångspunkten är att den som
deltar i samverkan trots sekretess eller tystnadsplikt ska lämna en uppgift
till en annan deltagare om det behövs för mottagarens deltagande i
samverkan.
De skäl som fördes fram för att införa bestämmelser om samverkan
(prop. 2021/22:251) gör sig enligt promemorian i huvudsak alltjämt
gällande. Samverkan har också visat sig vara en effektiv konstruktion för
att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
Promemorian bedömer att samverkan även fortsatt, vid sidan av och utöver
de samarbets- och uppgiftsskyldigheter som finns mot bakgrund av
penningtvättsförordningen och sjätte penningtvättsdirektivet, kan vara ett
effektivt sätt att möjliggöra informationsutbyte. Frivilligheten att delta och
de förutsättningar som gäller för samverkan medför att samverkanskonstruktionen också är förenlig med sjätte penningtvättsdirektivets
reglering om begränsningar i vissa fall av den information som får lämnas
ut (se exempelvis avseende finanspolisen artikel 23.3 och artikel 36, vilka
behandlas i avsnitt 11.1.6 och 11.3.2). Samverkan bedöms därför även
fortsatt vara ett ändamålsenligt verktyg för att bekämpa penningtvätt och
finansiering av terrorism och samverkansreglerna föreslås, i den
utsträckning det är möjligt och i linje med den utveckling som skett på EUnivå, föras över till den nya penningtvättslagen. I de delar ingen justering
föreslås kommenteras inte samverkansbestämmelserna närmare i denna
promemoria.
Fler än ett kreditinstitut får inte delta i samverkan enligt
penningtvättslagen
Av 4 a kap. 1 § första stycket penningtvättslagen framgår enligt punkt 1
att brottsbekämpande myndigheter, Finansinspektionen och vissa
ansvariga enheter (kreditinstitut) får samverka med varandra, och enligt
punkt 2 att brottsbekämpande myndigheter och tillsynsmyndigheter får
samverka med varandra. Av andra och tredje stycket samma paragraf
framgår att med brottsbekämpande myndigheter avses Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen,
Tullverket och Åklagarmyndigheten samt att med tillsynsmyndigheter
avses myndigheter som utövar tillsyn enligt penningtvättslagen.
Samverkan enligt gällande rätt tillåter alltså att flera kreditinstitut deltar
i samma samverkan. I en skrivelse till regeringen framför Svenska
Bankföreningen att kretsen av samverkansdeltagare från den privata
sektorn bör utökas, både genom att fler ansvariga enheter än kreditinstitut
tillåts delta och genom att vissa andra företag såsom clearingbolag,
e-legitimationsföretag och telekomföretag tillåts delta (dnr Fi2025/00879).
Med anledning av att informationsutbyte mellan ansvariga enheter som
görs i syfte att förebygga och bekämpa penningtvätt, förbrott till
penningtvätt och finansiering av terrorism regleras av artikel 75 i
penningtvättsförordningen saknas det utrymme för att i nationell rätt
fortsatt reglera samverkan mellan kreditinstitut. Mot samma bakgrund
saknas det enligt promemorians bedömning också skäl att utöka
deltagarkretsen på så vis att ytterligare kategorier av ansvariga enheter
eller andra företag tillåts delta i samverkan enligt penningtvättslagen.
Däremot bedömer promemorian att det inte finns hinder mot att i
nationell rätt fortsatt reglera informationsutbyte genom samverkan som
sker mellan myndigheter eller mellan myndigheter och ett enskilt
kreditinstitut. Utöver de möjligheter som ges genom artikel 75 i
penningtvättsförordningen följer det av andra delar av penningtvättsregelverket att behöriga myndigheter i vissa fall ska eller ska ha möjlighet
att utbyta information med varandra och ansvariga enheter, liksom att
ansvariga enheter i vissa fall ska utbyta information med behöriga
myndigheter. Finansunderrättelseenheten ska exempelvis kunna
underrätta ansvariga enheter om information som är relevant för utförandet
av åtgärder för kundkännedom och instruera ansvariga enheter om
övervakning och återrapportering av vissa transaktioner, aktiviteter eller
andra affärsförbindelser (artikel 25 och 26 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Även annan informationsdelning mellan behöriga myndigheter och i
förhållande till ansvariga enheter regleras i sjätte penningtvättsdirektivet,
vilket närmare redogörs för i andra delar av denna promemoria. Ett
föregående inrättande av ett partnerskap är inte en förutsättning för
informationsutbyte i dessa fall och faller inte inom ramen för artikel 75 i
penningtvättsförordningen utan ska regleras genom och i enlighet med
nationell rätt. Enligt promemorian kan samverkan, beroende på
omständigheterna i det enskilda fallet, vara ett lämpligt forum för sådant
samarbete och sådan underrättelse och informationsspridning som följer
av sjätte penningtvättsdirektivets krav eller som av annat skäl bedöms
lämpligt.
Därmed föreslås att bestämmelsen i 4 a kap. 1 § första stycket
penningtvättslagen förs över till den nya penningtvättslagen med den
justeringen av punkten 1 att ett kreditinstitut får delta i samverkan.
I dag sker samverkan mot penningtvätt och finansiering av terrorism
bl.a. inom ramen för verksamheten i finansiellt underrättelsecentrum
(Finuc), vilken bedrivs med stöd av 4 a kap. penningtvättslagen.
Samverkan mellan kreditinstitut inom ramen för Finuc får i fortsättningen
i stället ske med stöd av artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Med anledning av att förutsättningarna för viss samverkan som enligt
gällande rätt regleras av nationell lagstiftning övergår till att regleras av
penningtvättsförordningen bedömer promemorian att det i anslutning till
samverkansbestämmelserna i den nya penningtvättslagen bör upplysas om
att förutsättningar för nationellt och gränsöverskridande informationsutbyte inom ramen för partnerskap för informationsutbyte framgår av
artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Kronofogdemyndigheten och Kustbevakningen bör få delta i samverkan
enligt penningtvättslagen
500
Kronofogdemyndigheten och Kustbevakningen ingår inte i den krets av
brottsbekämpande myndigheter som får delta i samverkan enligt gällande
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmelser. Vid införandet av samverkansbestämmelserna i 4 a kap.
penningtvättslagen övervägdes om båda dessa myndigheter skulle få delta
i samverkan men sammantaget bedömdes vid den tiden att det inte fanns
tillräckliga skäl för det (prop. 2021/22:251 s. 21, 47, 49 och 50).
Kronofogdemyndigheten och Kustbevakningen omfattas dock enligt
regeringens bedömning av penningtvättsförordningens definition av
behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen,
se avsnitt 11.2.27. Följden av den bedömningen är bl.a. att
Kronofogdemyndigheten och Kustbevakningen bör ingå i den krets av
myndigheter som enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska kunna utbyta
viss information med bl.a. finanspolisen, tillsynsorgan och övriga behöriga
myndigheter samt som bör kunna delta som medlem i ett partnerskap för
informationsutbyte enligt artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Enligt promemorians bedömning framstår det som lämpligt att samtliga
myndigheter som regeringen bedömer är behöriga myndigheter enligt
artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen också får delta i samverkan.
Dessa omfattar enligt promemorians bedömning de brottsbekämpande
myndigheter som enligt gällande penningtvättslag får delta i samverkan,
Kronofogdemyndigheten och Kustbevakningen.
Eftersom promemorian föreslår att regeringen ska bedöma vilka
myndigheter som är behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i
penningtvättsförordningen och tillsynsmyndigheter bör det i den nya
penningtvättslagens motsvarighet till 4 a kap. 1 § framgå att behöriga
myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen och
tillsynsmyndigheten för kreditinstitut får delta i samverkan med ett
kreditinstitut enligt första punkten och att behöriga myndigheter enligt
artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen och tillsynsmyndigheter får
delta i samverkan enligt andra punkten. Till skillnad från tidigare bör alltså
inte de aktuella myndigheterna anges i samverkansbestämmelserna.
Förutom tillägget av Kronofogdemyndigheten och Kustbevakningen
föreslår dock promemorian att detta inte ska medföra någon övrig ändring
i sak av de myndigheter som kan delta i samverkan.
Samverkan ska få ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism
Samverkan enligt gällande rätt får ske för att förebygga, förhindra eller
upptäcka sådan penningtvätt och finansiering av terrorism som till sin
karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig (nuvarande 4 a kap. 1 §
och 2 § första stycket penningtvättslagen). Eftersom penningtvätt i de
flesta fall förutsätter att det begåtts ett förbrott är det också möjligt att
behandla uppgifter om annan brottslighet i samverkan (prop. 2021/22:251
s. 120).
Genom EU:s nya penningtvättspaket förtydligas att de mekanismer som
medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt och finansiering av terrorism även omfattar
åtgärder för att förhindra och bekämpa förbrott till penningtvätt. Som
framgår på flertalet ställen i denna promemoria konkretiseras det genom
att sjätte penningtvättsdirektivets regler om samarbete och informationsspridning mellan tillsynsorganen, finansunderrättelseenheten och övriga
behöriga myndigheter omfattar information om förbrott till penningtvätt
och genom regler om underrättelser från finansunderrättelseenheten till
ansvariga enheter om betydande risker för förbrott till penningtvätt. Det
gäller också genom att finansunderrättelseenheten har möjlighet att
instruera ansvariga enheter om övervakning av transaktioner eller andra
affärsförbindelser som utgör betydande risk för förbrott till penningtvätt
och möjlighet att besluta om dispositionsförbud om det finns skäl att
misstänka att en transaktion, ett användande av ett konto eller en
affärsförbindelse har koppling till förbrott till penningtvätt. Även de
ansvariga enheternas rapporteringsskyldighet till finansunderrättelseenheten enligt penningtvättsförordningen omfattar misstankar om brottslig
verksamhet utöver penningtvätt och finansiering av terrorism. Som
konstaterats i föregående avsnitt kan partnerskap för informationsutbyte
uttryckligen användas för att dela och behandla information mellan
ansvariga enheter och behöriga myndigheter i syfte att förebygga och
bekämpa förbrott till penningtvätt.
Eftersom de aktörer som får delta i samverkan, utanför samverkan kan
och ska utbyta information om förbrott till penningtvätt enligt det nya
penningtvättsregelverket, bör det även uttryckligen vara möjligt inom
ramen för samverkan. Som konstaterats ovan är det redan möjligt att inom
ramen för gällande samverkan behandla uppgifter om annan brottslighet
än penningtvätt och finansiering av terrorism. I linje med de regler om
informationsutbyte som följer av sjätte penningtvättsdirektivet och på
motsvarande sätt som följer av penningtvättsförordningens bestämmelser
om informationsutbyte mellan aktuella aktörer inom ramen för ett
partnerskap för informationsutbyte, anser promemorian att det av den nya
penningtvättslagen bör framgå att samverkan får ske för att förebygga,
förhindra eller upptäcka förbrott till penningtvätt. En sådan justering av
samverkansbestämmelserna innebär inte en utvidgning i praktiken av
aktuella aktörers möjligheter till informationsdelning med varandra men
medför att de inte behöver använda flera olika samarbetsmekanismer.
Mot denna bakgrund föreslår promemorian att det av den nya
penningtvättslagen framgår att samverkan får ske för att förebygga,
förhindra eller upptäcka penningtvätt, förbrott till penningtvätt och
finansiering av terrorism som till sin karaktär, komplexitet eller
omfattning är allvarlig.
Krav på myndighetsdeltagande behöver inte anges som förutsättning för
samverkan
Av 4 a kap. 2 § tredje stycket penningtvättslagen framgår att minst en
myndighet ska delta i samverkan mellan brottsbekämpande myndigheter,
Finansinspektionen och kreditinstitut. Eftersom den nya formen av
samverkan inte medger att fler än ett kreditinstitut deltar i samverkan
saknas det behov av att ange krav på myndighetsdeltagande som en
förutsättning för samverkan. Promemorian föreslår därför att den
förutsättningen inte förs över till den nya penningtvättslagen.
502
opaginerad Kontrollera mot PDF
12.4.3
Sekretess ska inte hindra samverkan
Promemorians förslag
Den sekretessbrytande bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen ska justeras med hänvisning till relevant samverkansbestämmelse
i den nya penningtvättslagen och kompletteras på så vis att sekretess
inte heller hindrar att en uppgift lämnas till en enskild eller myndighet
vid sådan samverkan som sker inom ramen för ett partnerskap för
informationsutbyte enligt artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Skälen för promemorians förslag
Den sekretessbrytande bestämmelsen bör justeras…
Som huvudregel får en myndighet inte för en annan svensk myndighet
eller för enskilda röja en uppgift för vilken sekretess gäller. Med undantag
från detta får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en enskild eller annan
svensk myndighet om det anges i OSL eller i lag eller förordning som OSL
hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Med annan lag likställs EU-förordningar.
Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas till en annan svensk
myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap.
28 § första stycket OSL). Det innebär att det i förhållande till andra
svenska myndigheter inte behöver finnas någon uttrycklig hänvisning i
OSL till en viss uppgiftsskyldighet i en annan lag eller förordning för att
uppgiftsskyldigheten ska bryta sekretessen.
Som konstaterats vid införandet av samverkansbestämmelserna innebär
ett beslut om samverkan att samtliga myndigheter som deltar i samverkan
utom åklagare omfattas av en sekretessbrytande uppgiftsskyldighet i
förhållande till varandra. Med anledning av att den sekretessbrytande
bestämmelsen inte omfattar åklagare eller uppgifter som utbyts mellan
myndigheter och kreditinstitut infördes en ny sekretessbrytande
bestämmelse i 10 kap. 5 c § OSL (prop. 2021/22:251 s. 66 och 67). Av
10 kap. 5 c § OSL framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas
till en enskild (med vilket avses kreditinstitut) eller en myndighet (vilket
medför att åklagare utan uppgiftsskyldighet kan lämna ut uppgifter till
andra myndigheter) enligt 4 a kap. 3 § penningtvättslagen.
Promemorian konstaterar att överföringen av samverkansbestämmelserna till den nya penningtvättslagen medför att hänvisningen i
10 kap. 5 c § OSL till 4 a kap. 3 § penningtvättslagen behöver justeras
med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i den nya
penningtvättslagen.
…och kompletteras för att möjliggöra samverkan enligt artikel 75 i
penningtvättsförordningen
Bestämmelserna i artikel 75 i penningtvättsförordningen om informationsutbyte inom ramen för partnerskap för informationsutbyte medför som
konstaterats ett behov av att begränsa deltagarkretsen i den svenska
samverkansformen. Möjligheten till informationsutbyte mellan flera
kreditinstitut och svenska myndigheter som i dagsläget kan genomföras
inom ramen för bestämmelserna i 4 a kap. penningtvättslagen försvinner
dock inte utan övergår till att kunna genomföras inom ramen för ett
partnerskap enligt artikel 75 i penningtvättsförordningen. Bestämmelserna
om partnerskap för informationsutbyte innebär också att både
kreditinstitut och behöriga svenska myndigheter kan samverka med andra
kategorier av ansvariga enheter och med utländska behöriga myndigheter.
Till skillnad från samverkan enligt penningtvättslagen innebär inte ett
beslut om deltagande i ett partnerskap för informationsutbyte att de
svenska myndigheter som deltar omfattas av en sekretessbrytande
uppgiftsskyldighet i förhållande till varandra. För att svenska myndigheter
ska kunna dela information med varandra och enskilda (kreditinstitut och
andra ansvariga enheter) inom ramen för ett partnerskap för
informationsutbyte enligt artikel 75 i penningtvättsförordningen behöver
det finnas en sekretessbrytande bestämmelse i OSL eller i lag eller
förordning som OSL hänvisar till (8 kap. 1 § OSL).
I förhållande till en utländsk myndighet får en uppgift röjas trots
sekretess om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller
förordning (8 kap. 3 § OSL). Som konstaterats ovan likställs EUförordningar med lag. Eftersom ett utlämnande av uppgifter inom ramen
för ett partnerskap för informationsutbyte sker i enlighet med artikel 75 i
penningtvättsförordningen saknas behov av ytterligare sekretessbrytande
bestämmelse i förhållande till deltagande utländska myndigheter.
Promemorian bedömer därmed att det bör införas en sekretessbrytande
bestämmelse som innebär att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas
till en enskild eller en myndighet vid sådan samverkan som sker inom
ramen för ett partnerskap för informationsutbyte enligt artikel 75 i
penningtvättsförordningen. Promemorian föreslår att en sådan
sekretessbrytande bestämmelse införs genom att 10 kap. 5 c § OSL, som
redan reglerar den nationella samverkansformen, kompletteras med en
hänvisning till artikel 75 i penningtvättsförordningen.
Ansvariga enheter omfattas inte av sekretessbestämmelser i OSL men
kan i stället omfattas av tystnadsplikt (ex. 1 kap. 10 § bank- och
finansieringsrörelselagen). Eftersom bestämmelserna i artikel 75 i
penningtvättsförordningen reglerar att vissa uppgifter får lämnas inom
ramen för ett partnerskap för informationsutbyte är ett uppgiftslämnande
inom ramen för ett sådant partnerskap inte att anse som ett obehörigt
röjande. I annat fall skulle syftet med partnerskapen gå förlorat (se även
prop. 2002/03:139 s. 478 och 479).
12.5
Nationell riskbedömning
Promemorians bedömning
Kraven gällande nationell riskbedömning som finns i sjätte penningtvättsdirektivet tillgodoses genom gällande rätt i fråga om riskerna för
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Kravet på att det även ska tas fram nationell riskbedömning gällande
riskerna för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte
genomförs bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
504
opaginerad Kontrollera mot PDF
Länsstyrelsen i Stockholms län bör vara representerad i samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
också i egenskap av övervakningsmyndighet för penningtvättstillsyn.
Skälen för promemorians bedömning
Krav på bland annat nationell riskbedömning
I sjätte penningtvättsdirektivet finns det krav på att varje medlemsstat ska
utse en myndighet eller inrätta en mekanism för att samordna de nationella
åtgärderna mot riskerna för penningtvätt, finansiering av terrorism och
riskerna för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte
genomförs (artikel 8.2). Vidare finns krav på att medlemsstaterna ska
genomföra nationella riskbedömningar för att identifiera, bedöma, förstå
och minska riskerna för penningtvätt, finansiering av terrorism och för att
riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte genomförs (artikel 8.1).
Riskbedömningarna ska även innehålla uppgifter om den institutionella
strukturen, de allmänna förfarandena i systemet för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism, mekanismer för samarbete med
motparter inom unionen eller tredje länder och de personella och
finansiella resurser som tilldelats i den mån den informationen finns
tillgänglig (artikel 8.4).
Syftet med de nationella riskbedömningarna är att medlemsstaterna ska
kunna använda dem för att bl.a.
– identifiera sektorer eller områden där det finns större eller minde risk
för penningtvätt och finansiering av terrorism,
– bedöma riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism hos de
olika typer av juridiska personer eller konstruktioner som är
verksamma inom territoriet och få en förståelse för den riskexponering
som härrör från utländska juridiska personer och konstruktioner,
– säkerställa att lämpliga regler utarbetas för varje sektor eller område,
och
– förbättra sina åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Riskbedömningarna ska även användas som underlag för att besluta om
fördelning och prioritering av resurser. Dessutom ska behöriga myndigheter och ansvariga enheter genom riskbedömningarna få tillgång till
information som kan hjälpa dem i deras bedömningar av riskerna i deras
verksamhet (artikel 8.4).
Sammanfattningsvis kan avsikten med de nationella riskbedömningarna
sägas vara att de ska utgöra ett verktyg för regering, myndigheter och
ansvariga enheter i arbetet mot penningtvätt, finansiering av terrorism och
icke genomförande eller kringgående av riktade ekonomiska sanktioner.
Framtagande av nationell riskbedömning och rekommendationer från
kommissionen
Medlemsstaterna ska säkerställa ett lämpligt deltagande av behöriga
myndigheter och berörda parter när de tar fram sina nationella riskbedömningar (artikel 8.5). När den nationella riskbedömningen är färdig
ska Amla och de övriga medlemsstaterna få del av resultatet. Sammanfattningar av de nationella riskbedömningarna ska dessutom offentliggöras
(artikel 8.6). Resultatet av de nationella riskbedömningarna ska vidare
komma kommissionen till del, som i sin tur har i uppgift att med viss
regelbundenhet göra bedömningar av motsvarande risker på unionsnivå
(artikel 7).
Den nationella riskbedömningen ska uppdateras och ses över minst vart
fjärde år. Om medlemsstaterna ser behov av det får de därutöver göra
särskilda sektoriella riskbedömningar (artikel 8.1). Om kommissionen i
sin unionsövergripande riskbedömning identifierar nya risker får den
rekommendera medlemsstaterna att överväga att uppdatera sina nationella
riskbedömningar eller genomföra sektorsspecifika riskbedömningar
(artikel 7.2). Kommissionen ska, mot bakgrund av sin riskbedömning,
även utfärda rekommendationer om lämpliga åtgärder för att ta itu med de
identifierade riskerna. Om medlemsstaterna väljer att inte vidta de åtgärder
som anges i rekommendationerna, ska de anmäla detta till kommissionen
och tillhandahålla en detaljerad motivering och ange skälen för detta
(artikel 7.4).
Den svenska regleringen om nationell riskbedömning
Bestämmelserna om riskbedömningar som finns i sjätte penningtvättsdirektivet motsvarar till stor del regler som finns i det nuvarande
penningtvättsdirektivet (artiklarna 6 och 7). Reglerna om krav på nationell
riskbedömning genomförs i förordningen om en samordningsfunktion för
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (förordningen om
samordningsfunktionen).
Samordningsfunktionen – en mekanism för att samordna de nationella
åtgärderna för penningtvätt och finansiering av terrorism – består av
representanter för ett antal myndigheter med ansvar på området:
Bolagsverket, Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten,
Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län,
Spelinspektionen, Polismyndigheten, Revisorsinspektionen, Skatteverket,
Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Dess kansli är
placerat hos Polismyndigheten.
Med anledning av att Länsstyrelsen i Stockholms län i avsnitt 10.4
föreslås få i uppdrag att övervaka den tillsyn som Advokatsamfundet
utövar över att advokater och advokatbolag följer penningtvättsregleringen bedömer promemorian dock att Länsstyrelsen i Stockholms län bör
vara representerad i samordningsfunktionen också i egenskap av övervakningsmyndighet. Det bedöms inte kräva några författningsändringar.
Enligt 4 § första stycket 1 och 2 förordningen om samordningsfunktionen har samordningsfunktionen i uppgift bl.a. att löpande identifiera, kartlägga och analysera riskerna och metoderna för penningtvätt och
finansiering av terrorism samt minst vart fjärde år utarbeta och
offentliggöra en nationell riskbedömning. Samordningsfunktionen ska
enligt samma paragraf även vid behov uppdatera riskbedömningen och
utarbeta riskbedömningar som är inriktade på vissa sektorer eller teman
(första stycket 3 och 4). Regleringen bedöms innebära att direktivets krav
på riskbedömningar är tillgodosett i fråga om riskerna för penningtvätt och
finansiering av terrorism. När det gäller kravet på att riskbedömningarna
506
opaginerad Kontrollera mot PDF
även ska avse risken för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller
inte genomförs bör den frågan regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
12.6
Statistik
Promemorians bedömning
Kravet på att det ska tas fram statistik som ska ges in till kommissionen
och Amla bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivet innehåller krav på att medlemsstaterna ska
föra, sammanställa och till kommissionen och Amla ge in viss statistik
(artikel 9). Kraven motsvarar delvis vad som gäller enligt det nuvarande
direktivet (artikel 44). I förhållande till dagens krav ligger uppgiften att
samla in och lämna över statistik på samordningsfunktionen för åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism (4 § 10 förordningen om
samordningsfunktionen). Samordningsfunktionen får tillgång till relevant
statistik via deltagande myndigheter och Domstolsverket (7 § förordningen om samordningsfunktionen).
Kraven enligt sjätte penningtvättsdirektivet innehåller några ytterligare
delar jämfört med tidigare och statistik ska i vissa delar även överlämnas
till Amla. Den nya statistik som ska föras och överlämnas omfattar
uppgifter om antalet begäranden om ömsesidig rättshjälp rörande verkliga
huvudmän och bankkontouppgifter, tillsatta personalresurser, tillsynsåtgärder och ingripanden, överträdelser och avvikelser, viss information om
genomförandet av bestämmelser om tillgång till registret över verkliga
huvudmannaskap för personer med berättigat intresse, sökningar som
gjorts i bankkontoregister och vissa uppgifter om genomförandet av
riktade ekonomiska sanktioner.
Promemorian bedömer att kraven i förhållande till den statistik som ska
ges in fortsatt kan regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana
föreskrifter faller enligt promemorians bedömning inom regeringens
restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen och det saknas därmed
behov av bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
12.7
Personer i politiskt utsatt ställning
Promemorians förslag
Regeringen ska få meddela föreskrifter om vilka funktioner som anses
vara svenska viktiga offentliga funktioner.
Promemorians bedömning
Vilka funktioner som är viktiga offentliga funktioner i internationella
organisationer som är godkända i Sverige behöver inte regleras i
författning.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
En förteckning över svenska viktiga offentliga funktioner ska tas fram
Personer som innehar eller har innehaft en viktig offentlig funktion anses
vara personer i politiskt utsatt ställning eftersom de genom sin position och
sitt inflytande har en ställning som i sig utgör en risk för korruption och
tillhörande penningtvätt. Det anses därför motiverat med förebyggande
åtgärder i förhållande till sådana personer genom att dessa uppmärksammas särskilt och att lämpliga skärpta åtgärder för kundkännedom
vidtas av ansvariga enheter. Eftersom nära privata och yrkesmässiga
relationer kan missbrukas i syfte att tvätta pengar och finansiera terrorism
ska åtgärder också vidtas gentemot en politiskt utsatt persons familjemedlemmar och kända nära medarbetare. Bestämmelserna har sin grund i
regler från FATF vilket innebär att reglerna delvis är utformade för länder
och regioner med stora problem med korruption. Vilka närmare åtgärder
som ansvariga enheter ska vidta i förhållande till personer i politiskt utsatt
ställning samt deras familjemedlemmar och nära medarbetare regleras i
penningtvättsförordningen och berörs därmed inte närmare i denna
promemoria.
För att identifiera personer i politiskt utsatt ställning ska medlemsstaterna utfärda och uppdatera en förteckning som anger exakt vilka
funktioner som i enlighet med medlemsstatens nationella lagar och andra
författningar betecknas som viktiga offentliga funktioner vid tillämpningen av bestämmelsen med penningtvättsförordningens definition av
person i politiskt utsatt ställning (enligt artikel 43.1 i penningtvättsförordningen). Medlemsstaterna ska också kräva att varje internationell
organisation som är godkänd inom deras territorium utfärdar och uppdaterar en förteckning över viktiga offentliga funktioner vid tillämpningen
av samma bestämmelse. Dessa förteckningar ska också innehålla alla
funktioner som kan komma att anförtros åt företrädare för tredje länder
och internationella organ som har godkänts på medlemsstatsnivå.
Förteckningarna och eventuella ändringar ska anmälas till kommissionen
och Amla. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i fjärde
penningtvättsdirektivet.
Med person i politiskt utsatt ställning avses enligt artikel 2.1.34 i
penningtvättsförordningen en person som innehar eller har innehavt
viktiga offentliga funktioner inbegripet följande i en medlemsstat:
508
opaginerad Kontrollera mot PDF
– Stats- eller regeringschefer, ministrar samt ställföreträdande och
biträdande ministrar.
– Parlamentsledamöter eller ledamöter av liknande lagstiftande organ.
– Ledamöter i politiska partiers styrande organ som innehar platser i
nationella verkställande eller lagstiftande organ eller i regionala eller
lokala verkställande eller lagstiftande organ som företrädare valkretsar
med minst 50 000 invånare.
– Domare i högsta domstolar, författningsdomstolar eller andra rättsliga
organ på hög nivå vars beslut inte kan överklagas, utom under
exceptionella omständigheter.
– Ledamöter i revisionsrätter eller styrelseledamöter i centralbanker.
– Ambassadörer, chargés d’affaires samt höga officerare inom
försvarsmakten.
– Ledamöter i förvaltnings-, lednings-, och tillsynsorgan i företag som,
enligt någon av de förbindelser som förtecknas i artikel 22 i direktiv
2013/34/EU, kontrolleras antingen av staten eller, om dessa företag
räknas som medelstora eller stora företag eller medelstora eller stora
koncerner enligt definitionerna i artikel 3.3, 3.4, 3.6 och 3.7 i det
direktivet, av regionala eller lokala myndigheter.
– Chefer för regionala och lokala myndigheter, inbegripet kommungrupperingar och storstadsregioner med minst 50 000 invånare.
– Andra viktiga offentliga funktioner som medlemsstaterna tillhandahåller.
I en internationell organisation omfattas:
– De högsta tjänstemännen, deras ställföreträdare samt ledamöter av en
internationell organisations styrelse eller motsvarande funktion.
– Företrädare i en medlemsstat eller unionen.
Även vissa motsvarande funktioner på unionsnivå och i ett tredjeland
omfattas.
De viktiga offentliga funktionerna ska inte anses omfatta tjänstemän på
mellannivå eller lägre tjänstemän (artikel 2.2). Om det är motiverat med
beaktande av deras administrativa organisation och av risk får medlemsstaterna fastställa lägre tröskelvärden för ledamöter i styrande organ för
politiska partier som är representerade på regional eller lokal nivå och för
chefer för regionala och lokala myndigheter. Om så sker ska medlemsstaten underrätta kommissionen om dessa lägre tröskelvärden (artikel 2.3).
Medlemsstaterna får också, om det är motiverat med beaktande av deras
administrativa organisation och av risk, fastställa lägre tröskelvärden för
identifiering av andra företag som kontrolleras av regionala eller lokala
myndigheter än de som definieras i artikel 3.3, 3.4, 3.6 och 3.7 i direktiv
2013/34/EU. Även i detta fall ska medlemsstaten underrätta kommissionen om dessa lägre tröskelvärden. (artikel 2.4).
Vilka som anses vara familjemedlemmar och kända nära medarbetare
till en person i politiskt utsatt ställning definieras också i penningtvättsförordningen (artikel 2.1.35 och 2.1.36). Uppräkningarna motsvarar vad
som gäller enligt gällande rätt, med det tillägget att även syskon till statseller regeringschefer, ministrar samt ställföreträdande och biträdande
ministrar omfattas. Om det med anledning av sociala och kulturella
strukturer och risker är motiverat får medlemsstaterna tillämpa ett mer
omfattande tillämpningsområde för att betrakta syskon som familje-
medlemmar till personer i politiskt utsatt ställning och ska i sådana fall
underrätta kommissionen om detta (artikel 2.5).
Till stor del motsvarande uppräkning finns i fjärde penningtvättsdirektivet och har i Sverige tagits in i 1 kap. 9 § penningtvättslagen utan
anpassning till svenska förhållanden. Jämfört med penningtvättsförordningens lista är den inte heller lika detaljerat vad gäller ledamöter i
politiska partiers styrande organ och omfattar inte ledamöter i företag som
kontrolleras av regionala eller lokala myndigheter eller chefer för
regionala och lokala myndigheter, inbegripet kommungrupperingar och
storstadsregioner med minst 50 000 invånare. Eftersom den gällande
uppräkningen i penningtvättslagen inte är anpassad till svenska förhållanden finns det inte några föreskrifter eller allmänna råd som ger
vägledning i fråga om vilka svenska funktioner som – i de fall det inte är
självklart – motsvarar de funktioner som anges i direktivet. Det innebär i
praktiken att det är de ansvariga enheterna som avgör om en person kan
anses vara en person i politiskt utsatt ställning eller familjemedlem eller
känd medarbetare till en sådan person när de tillämpar penningtvättslagen.
Promemorian bedömer att artikel 43.2 i penningtvättsförordningen
ställer krav på genomförande av en nationell förteckning som anger de
svenska viktiga offentliga funktioner som anses medföra att innehavaren
är en person i politiskt utsatt ställning. Till skillnad från nuvarande
bestämmelse i penningtvättslagen kommer det genom en sådan anpassad
förteckning bli tydligare och enklare att avgöra vilka personer som innehar
sådana funktioner som medför att de anses vara personer i politiskt utsatt
ställning eller en sådan persons familjemedlem eller känd nära medarbetare. Promemorian bedömer att det inte behöver regleras att Sverige
ska anmäla förteckningen och eventuella ändringar till kommissionen och
Amla eftersom det redan framgår av penningtvättsförordningen.
Förteckningen över viktiga offentliga funktioner i Sverige bör regleras
på lägre nivå än lag
För att förteckningen, i linje med det riskbaserade förhållningssätt som ska
tillämpas i förhållande till risker för penningtvätt och finansiering av
terrorism, ska kunna justeras vid behov bör den tas in i föreskrifter på lägre
nivå än lag. Även om promemorian bedömer att listan inte bör vara
föremål för återkommande justeringar kan sådan krävas om kommissionen
genom delegerade akter kompletterar penningtvättsförordningen med
ytterligare gemensamma kategorier av viktiga offentliga funktioner (i
enlighet med artikel 43.3). Promemorian föreslår därför att regeringen
bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka funktioner som ska anses
vara svenska viktiga offentliga funktioner.
Vid identifieringen av vilka svenska viktiga offentliga funktioner som
ska anses omfattas är en utgångspunkt enligt penningtvättsförordningen att
inga av de offentliga tjänster som avses ska anses omfatta tjänstemän på
mellannivå eller lägre tjänstemän. Promemorian konstaterar därmed att
samma utgångspunkt som tidigare bör gälla för de svenska funktioner som
nu ska identifieras (prop. 2008/09:70 s. 104 och 105). Det handlar om
funktioner och ämbeten vars maktställning skulle kunna missbrukas på ett
särskilt allvarligt sätt.
510
opaginerad Kontrollera mot PDF
Vid identifieringen av vilka svenska viktiga offentliga funktioner som
ska anses omfattas bör även bakgrunden till och ändamålet med
bestämmelserna beaktas. Dessa har i stort sin grund i regler från FATF och
ska kunna tillämpas av ett stort antal länder med olika statsförvaltningar
och skiftande samhällsförhållanden. Promemorian bedömer därför att det
inte är givet att den svenska statsförvaltningen bör anses omfatta fler
viktiga offentliga funktioner än vad som följer av de funktioner som listas
särskilt i penningtvättsförordningen. Kraven på ansvariga enheter att
tillämpa skärpta kundkännedomsåtgärder i förhållande till personer i
politiskt utsatt ställning, som finns i syfte att skydda det finansiella
systemet, får antas fylla en begränsad funktion i förhållande till personer
som innehar viktiga svenska offentliga funktioner och det finns risk för att
det snarare bidrar till en statisk tillämpning av regelverket i stället för en
riskbaserad tillämpning. Promemorian bedömer därmed att en ytterligare
utgångspunkt vid identifieringen av vilka funktioner som ska anses vara
svenska viktiga offentliga funktioner bör vara att inga andra funktioner ska
omfattas än de som följer av en återhållsam anpassning av förteckningen i
artikel 2.1.34 i penningtvättsförordningen till svenska förhållanden.
Därmed bör som utgångspunkt inte heller några lägre tröskelvärden
fastställas än de som framgår av penningtvättsförordningen. Promemorian
ser inte heller skäl att tillämpa ett mer omfattande tillämpningsområde för
att betrakta syskon som familjemedlemmar till personer i politiskt utsatts
ställning än vad som följer av penningtvättsförordningen.
I linje med dessa utgångspunkter för identifieringen gör promemorian
följande bedömningar av hur funktionerna i penningtvättsförordningens
lista över viktiga offentliga funktioner som utgångspunkt bör anpassas till
svenska förutsättningar.
Statschefen bör som utgångspunkt omfattas av den svenska
förteckningen., Sveriges statschef är konungen eller drottning som enligt
successionsordningen innehar Sveriges tron (1 kap. 5 § regeringsformen).
Stadsråd bör som utgångspunkt omfattas av den svenska förteckningen
(6 kap. 1 § regeringsformen). Ett statsråd kan vara biträdande minister. Ett
statsråd kan utses till ställföreträdare för statsministern eller annars i
särskild ordning tilldelas att fullgöra statsministerns uppgifter om
statsministern har förhinder (6 kap. 10 § regeringsformen). För övriga
statsråd saknas bestämmelse om ställföreträdare.
Ledamöter i riksdagen, inklusive talmannen bör som utgångspunkt
omfattas av den svenska förteckningen. Med parlamentsledamöter eller
ledamöter av liknande lagstiftande organ, vilka anges i penningtvättsförordningen, bör avses ledamöter i ett lands högsta lagstiftande organ.
Det svenska folkstyret förverkligas genom ett representativt och
parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (1 kap. 1 §
regeringsformen). Det är riksdagen som är folkets främsta företrädare och
som stiftar lagar (1 kap. 4 § regeringsformen). Därmed bör ledamöter i
riksdagen omfattas. Talmannen är riksdagsledamot men som talman ledig
från uppdraget som ordinarie ledamot. Promemorian bedömer att
talmannen bör omfattas och att det därmed finns skäl att förtydliga detta.
Däremot bedömer promemorian att ledamöter i andra förtroendevalda
organ, t.ex. Sametinget eller fullmäktige i kommuner och regioner, inte
bör omfattas. Fullmäktige i kommuner och regioner beslutar visserligen
om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens
eller regionens område eller deras medlemmar (2 kap. 1 § och 3 kap. 1 §
kommunallagen [2017:725]). Promemorian bedömer dock att dessa i
sammanhanget inte bör anses vara lagstiftande. Riksdagen är det enda
lagstiftande organet (jfr 1 kap. 4 § regeringsformen).
Styrelseledamöter eller ledamöter i motsvarande styrande organ i
politiska partier som är representerade i riksdagen bör som utgångspunkt
omfattas av den svenska listan. Som konstaterats ovan bedöms det inte
finnas något lagstiftande organ på regional och lokal nivå utan riksdagen
är det enda lagstiftande organet. Kommunala och regionala verkställande
organ utgörs av de nämnder som fullmäktige tillsätter för att fullgöra
kommunens eller regionens uppgifter och för övrig verksamhet (3 kap. 4 §
kommunallagen). Eftersom kommuners och regioners fullmäktige i
sammanhanget inte bedömts vara lagstiftare bedöms kommunala nämnder
inte vara sådana organ som ansvara för verkställigheten av det lagstiftande
organets lagstiftning. Av motsvarande skäl och eftersom ingen räkning av
valkretsen görs vid val till Sametinget bör inte heller ledamöter i politiska
partier som är representerade i Sametinget omfattas. För svensk del bör
därmed endast ledamöter i politiska partiers styrande organ som är
representerade i riksdagen och regeringen omfattas. Regeringspartierna
utgörs av ett eller flera riksdagspartier. Det bör därmed enligt promemorian vara tillräckligt att koppla denna punkt till politiska partier som är
representerade i riksdagen. Mot bakgrund av promemorians allmänna
utgångspunkter och bedömning i denna del saknas skäl för att utnyttja
möjligheten att fastställa lägre tröskelvärden för ledamöter i styrande
organ för politiska partier som är representerade på regional eller lokal
nivå (artikel 2.3 i penningtvättsförordningen).
Politiska partier är ideella föreningar vars sammansättning och
organisation inte regleras i lag. Det finns inte något krav på att politiska
partier ska ha en styrelse. I praktiken finns det dock likheter mellan
politiska partier och andra associationsformer. De leds av en eller flera
partiledare, har ett högsta beslutande organ (ofta benämnd, stämma,
årsmöte eller partikongress) samt ett organ som är underställt det högsta
beslutande organet och som leder partiets verksamhet och inriktning. Det
senare organet kallas ofta för partistyrelse och kan i princip sägas motsvara
styrelsen i andra föreningar. Ledamöter i partistyrelser bör anses inneha en
viktig offentlig funktion. Även ledamöter som ingår i annat styrande organ
som utför uppgifter som vanligen ligger på föreningens styrelse, t.ex. att
utöva ledningen av ett partis verksamhet, bör omfattas. Det är inte
benämningen av organet som är avgörande utan dess styrande funktion.
Endast ledamöter i de politiska partiernas högsta styrande organ bör
omfattas av denna punkt.
Justitieråd bör som utgångspunkt omfattas av den svenska listan. De
högsta domstolarna i Sverige är Högsta domstolen och Högsta
förvaltningsdomstolen, vilka båda regleras i regeringsformen (11 kap. 1, 8
och 13 §§). Även om det finns flertalet andra domstolar eller avdelningar
vid domstolar vars avgöranden i vissa måltyper regelmässigt inte kan
överklagas bedömer promemorian att endast ordinarie domare vid de
högsta domstolarna, dvs. justitieråd, bör omfattas.
Riksrevisorn vid Riksrevisionen bör som utgångspunkt omfattas av den
svenska listan (2 § lagen [2002:1023] med instruktion för Riksrevisionen).
512
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ledamöter i Riksbankens direktion bör som utgångspunkt omfattas av
den svenska listan. Riksbankens fullmäktige utser Riksbankens direktion
och följer dess arbete men det är direktionen som leder Riksbanken och
som ska ansvara för Riksbankens verksamhet (9 kap. 16 §
regeringsformen och 7 kap. 8 § lagen [2022:1568] om Sveriges riksbank).
Styrelseledamöter i centralbanker bör därmed för svensk del motsvaras av
ledamöter i Riksbankens direktion men inte omfatta Riksbankens fullmäktige.
Beskickningschefer och biståndsråd bör som utgångspunkt omfattas av
den svenska listan. Avsikten med förordningens bestämmelse får antas
vara att fånga upp de diplomatiska poster med högst rang som företräder
ett land. I Sverige har chefen för en beskickning titeln ambassadör eller
chargés d’affaires (2 kap. 2 § förordningen [2014:115] med instruktion för
utrikesrepresentationen). Chargés d’affaires är en diplomatisk titel för en
person som leder en beskickning i avsaknad av en ambassadör. I Sverige
har även vissa personer som inte är beskickningschefer titeln ambassadör,
exempelvis tematiska ambassadörer. Som utgångspunkt bör inte dessa
omfattas. Ett biståndsråd är chef för utvecklingssamarbetet, ansvarar bl.a.
för biståndsportföljen och företräder Sverige i frågor som rör
utvecklingssamarbeten. Därmed bedömer promemorian att biståndsråd är
en sådan funktion som bör omfattas.
Officerare inom Försvarsmakten med graderna general och amiral bör
som utgångspunkt omfattas av den svenska listan såsom de svenska
motsvarigheterna till penningtvättsförordningens utpekande av höga
officerare inom försvarsmakten. Regeringen beslutar om utnämningar till
dessa två officersgrader, vilka är de högsta officersgraderna i Sverige (46 §
första stycket förordningen [2024:1333] med instruktion för
Försvarsmakten och 21 § och bilagan till officersförordningen
[2007:1268]).
Verkställande direktörer och styrelseledamöter i företag som staten har
ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande över på något av
de sätt som anges i artikel 22 i direktiv 2013/34/EU bör som utgångspunkt
omfattas av den svenska listan. Den svenska listan bör också som
utgångspunkt omfatta verkställande direktörer och styrelseledamöter i
medelstora eller stora företag eller medelstora eller stora koncerner enligt
definitionerna i artikel 3.3, 3.4, 3.6 och 3.7 i direktiv 2013/34/EU som en
region eller kommun har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande
inflytande över på något av de sätt som anges i artikel 22 i det direktivet.
Promemorian bedömer att de funktioner som kan omfattas bör inkludera
verkställande direktörer och styrelseledamöter i aktuella företag. Mot
bakgrund av promemorians allmänna utgångspunkter bedömer
promemorian att det saknas skäl för att utnyttja möjligheten att fastställa
lägre tröskelvärden för identifiering av andra företag som kontrolleras av
regionala eller lokala myndigheter än de som definieras i artikel 3.3, 3.4,
3.6
och
3.7
i
direktiv
2013/34/EU
(artikel 2.4
i
penningtvättsförordningen).
Nämndledamöter eller den som i annat fall ansvarar för ledningen av
en regional eller kommunal myndighet i en region eller kommun med minst
50 000 invånare bör som utgångspunkt omfattas av den svenska listan.
Den svenska listan bör också som utgångspunkt omfatta nämndledamöter
eller den som i annat fall ansvarar för ledningen av en gemensam
opaginerad Kontrollera mot PDF
myndighet om de samverkande kommunerna eller regionerna gemensamt
har minst 50 000 invånare. Antalet myndigheter och hur de är
organiserade ser olika ut inom landets kommuner och regioner.
Gemensamt är bl.a. att fullmäktige för varje kommun och region ska
tillsätta en styrelse och därutöver får tillsätta de övriga nämnder som
behövs för att fullgöra kommunens eller regionens uppgifter enligt lag
eller annan författning och för övrig verksamhet (3 kap. 3 och 4 §§
kommunallagen). Nämnderna är kommunala respektive regionala
myndigheter. En nämnd är endast beslutsför om fler än hälften av
ledamöterna är närvarande (6 kap. 27 § kommunallagen). Eftersom
ledamöterna i nämnderna fattar beslut gemensamt bör, i de fall
myndigheten leds av en nämnd, samtliga ledamöter anses ha en viktig
offentlig funktion. En regional eller kommunal myndighet kan dock även
vara organiserad på annat vis. Exempelvis kan en överförmyndare utses i
stället för en överförmyndarnämnd (19 kap. 1, 2 och 5 §§ föräldrabalken).
Med hänsyn till det stora antal myndigheter som omfattas och att dessa
kan organiseras på olika sätt bedömer promemorian att avgränsningen bör
anges som nämndledamöter eller den som i annat fall ansvarar för
ledningen av en regional eller kommunal myndighet i en region eller
kommun med minst 50 000 invånare. Regionala och kommunala
myndigheter kan vidare uppstå inom ramen för kommunal samverkan,
t.ex. i form av kommunalförbund eller gemensamma nämnder (jfr 9 kap.
kommunallagen). Detsamma bör därför gälla avseende nämndledamöter
eller den som i annat fall ansvarar för ledningen av en gemensam
myndighet om de samverkande kommunerna eller regionerna gemensamt
har minst 50 000 invånare.
Medlemsstaterna har även möjlighet att bedöma att andra viktiga
offentliga funktioner som medlemsstaten tillhandahåller ska omfattas. Mot
bakgrund av promemorians allmänna utgångspunkter bedömer promemorian att den möjligheten inte bör utnyttjas.
Viktiga offentliga funktioner i internationella organisationer som är
godkända i Sverige behöver inte regleras i författning
514
När det gäller förteckningar över viktiga offentliga funktioner i internationella organisationer som är godkända inom varje medlemsstats
territorium är det respektive internationell organisation som ska utfärda
och uppdatera en förteckning över relevanta funktioner. Det finns därmed
inte behov av att i författning ange vilka viktiga offentliga funktioner som
omfattas. Det finns enligt promemorian inte heller behov av att reglera att
Sverige ska anmäla dessa förteckningar och eventuella ändringar till
kommissionen och Amla eftersom det redan framgår av penningtvättsförordningen.
Det finns 15 internationella organisationer med säte eller huvudkontor i
Sverige. Organisationernas förhållande till svenska staten regleras i s.k.
värdlandsavtal, som bl.a. anger organisationernas ställning, immunitet och
privilegier. I regel anges även i avtalen vilka funktioner som ingår i
organisationernas ledning och organisationerna anmäler också dessa
uppgifter till Utrikesdepartementet. De uppgifter som krävs enligt
penningtvättsförordningen finns alltså i stor utsträckning tillgängliga inom
Regeringskansliet och är också lätta att ta reda på för ansvariga enheter. I
opaginerad Kontrollera mot PDF
syfte att kunna anmäla de internationella organisationernas förteckningar
till kommissionen och Amla finns det inte heller hinder mot att begära
förteckningar från de internationella organisationerna. Promemorian
bedömer att möjligheten att begära att de internationella organisationerna
ska utfärda och uppdatera en förteckning över viktiga offentliga funktioner
inte behöver författningsregleras.
12.8
Avgifter för ansvariga enheter
Promemorians förslag
Tillsynsmyndigheter för ansvariga enheter vars verksamhet finansieras
genom avgifter, ska få ta ut avgift för sin verksamhet enligt den nya
penningtvättslagen. Det gäller även för prövning av ansökningar och
anmälningar enligt den nya lagen. Avgift för penningtvättstillsyn över
pantbanker ska dock även fortsättningsvis regleras i rörelselagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmelser ska få
meddela föreskrifter om avgifter.
Skälen för promemorians förslag
Den tillsyn som bedrivs över att ansvariga enheter följer penningtvättsregleringen och TFR-förordningen finansieras i vissa fall av avgifter
som betalas in av ansvariga enheter. Det gäller i fråga om den tillsyn som
Finansinspektionen, Revisorsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen
och Spelinspektionen bedriver. När det gäller tillsynen över sådana
ansvariga enheter som bedriver pantbanksverksamhet gäller det även i
fråga om den tillsyn som länsstyrelser bedriver. Bestämmelser om
tillsynsmyndighetens rätt att ta ut avgifter finns i dessa fall i rörelselagarna,
se 33 § pantbankslagen, 39 § revisorslagen, 20 kap. 1 § spellagen och
2 kap. 10 § fastighetsmäklarlagen, samt, när det gäller Finansinspektionens tillsyn, bl.a. 25 § lagen om viss finansiell verksamhet, lagen om
bank- och finansieringsrörelse och 1 kap. 3 § lagen med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering.
Promemorian förslag innebär att bestämmelser om t.ex. lämplighetsprövning, tillsyn och ingripande som genomför penningtvättsreglering till
stor del utmönstras ur rörelselagarna och i stället ersätts med bestämmelser
i den nya penningtvättslagen. Det är då inte självklart att avgifter kan tas
ut enligt rörelselagarna för att täcka kostnader för uppgifter som
myndigheten utför enligt den nya penningtvättslagen. Dessutom tillkommer nya ansvariga enheter och, i något fall, upphävs avgiftsbestämmelser för befintliga ansvariga enheter. Det sist nämnda gäller
ansvariga enheter enligt lagen om viss finansiell verksamhet där hela lagen
kommer upphöra att gälla.
Mot denna bakgrund föreslås att det i den nya penningtvättslagen tas in
en bestämmelse om avgiftsuttag. Det bör inte hindra att avgift enligt
rörelselagen och avgift enligt penningtvättslagen behandlas som ett samlat
belopp, om det bedöms lämpligt. Bestämmelsen bör följas av ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om avgifterna.
När det gäller avgift för penningtvättstillsynen över pantbanker anser
promemorian dock att den även fortsättningsvis bör regleras i pantbankslagen. Det innebär visst behov av att förtydliga det i den lagen.
När det gäller sådan tillsynsverksamhet som inte finansieras genom
avgifter föreslås ingen ändring i förhållande till vad som gäller i dag.
13
Kontantförbud
Det förhållandet att transaktioner med kontanter innebär begränsad spårbarhet gör kontanter användbara för att dölja transaktioner i kriminella
syften. Att kontanter används för penningtvätt är sedan länge väl känt och
det var också mot den bakgrunden som de s.k. kontanthandlarna blev
ansvariga enheter enligt det unionsrättsliga penningtvättsregelverket.
Enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet är personer som bedriver
yrkesmässig handel med varor ansvariga enheter, i den utsträckning som
betalt eller mottaget belopp är minst 10 000 euro i kontanter (artikel 2.3 e
i det nuvarande penningtvättsdirektivet). Det innebär att dessa företag är
skyldiga att följa regelverket krav på bl.a. kundkännedomsåtgärder, riskbedömningar och misstankerapportering. Regelverket tillåter att medlemsstater i sina nationella lagstiftningar anger en lägre beloppsgräns och i
svensk rätt gäller i stället 5 000 euro som gräns (1 kap. 2 § 16 penningtvättslagen).
Av flera skäl har den ovan nämnda regeln som innebär att varuhandlare
är ansvariga enheter vid kontanthandel bedömts vara ineffektiv. De ansvariga enheterna har ansetts ha bristande förståelse för tillämpningen av
penningtvättsregelverket. Vidare har bristen på tillsyn och det begränsade
antalet misstänkta transaktioner som rapporterats till medlemsstaternas
finansunderrättelseenheter bidragit till ineffektiviteten (skäl 18 i penningtvättsförordningen). Som en följd av den kritik som funnits har regeln som
innebär att dessa varuhandlare är ansvariga enheter i det nya penningtvättsregelverket ersatts med ett förbud mot stora kontantbetalningar. Vid sidan
om kontantförbudet har det i penningtvättsförordningen även tagits in
bestämmelser där endast vissa verksamheter inom varuhandelssektorn,
som anses särskilt riskutsatta för risk för penningtvätt, är ansvariga
enheter. Det sist nämnda gäller fysiska och juridiska personer som handlar
med ädla metaller, ädelstenar, vissa varor med högt värde och kulturföremål.
I detta avsnitt behandlar promemorian frågor som gäller kontantförbudet, tillsyn över att det efterföljs och sanktioner.
516
opaginerad Kontrollera mot PDF
13.1
Utformningen av kontantförbudet
Promemorians bedömning
Möjligheten att införa en lägre gräns för kontantförbudet som följer av
penningtvättsförordningen bör inte utnyttjas.
Överträdelser av kontantförbudet bör inte utgöra ett brott enligt
svensk lagstiftning.
Skälen för promemorians bedömning
Vilken gräns för kontantförbudet bör gälla i Sverige?
Kontantförbudet i det nya penningtvättsregelverket innebär att personer
som yrkesmässigt handlar med varor eller tillhandahåller tjänster endast
får godta eller göra en kontantbetalning upp till ett belopp om 10 000 euro
eller motsvarande belopp i annan valuta (artikel 80 i penningtvättsförordningen). Det gäller oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller
flera tillfällen men där det finns ett samband. Det finns möjlighet för
medlemsstaterna att besluta om lägre beloppsgräns efter samråd med
Europeiska centralbanken. För de medlemsstaterna som redan har
kontantförbud finns vidare en särskild bestämmelse som innebär att
förbuden kan behållas förutsatt att gränsen inte är högre än den som följer
av penningtvättsregleringen. Någon sådan befintlig kontantförbud finns
dock inte enligt svensk lagstiftning.
Användningen av kontanter och andra manuella betalsätt har i Sverige
sedan länge varit del av en sjunkande trend. I dag är den svenska betalningsmarknaden nästintill helt digital (Riksbankens betalningsrapport för
2026 s. 6). Sedan 2020 har Riksbanken regelbundet undersökt svenska
folket betalningsvanor och av den senaste undersökningen, som redovisas
i betalningsrapporten för 2026, framkommer att endast fem procent av de
som svarade på enkäten hade använt kontanter vid sitt senast köp i butik.
Det kan jämföras med närmare 40 procent år 2010. Sedan 2024 har
Riksbanken även undersökt småföretagarens syn på betalningar. Av
betalningsrapporten framkommer att var tredje företag som tillfrågats i
undersökningen inte accepterar kontanter. Undersökningarna säger ingenting om storleken på de betalningar i kontanter som görs, men den ger ändå
en viss bild av kontantanvändningen på den svenska betalningsmarknaden.
Att en person har kontanter i storleksordningen 10 000 euro tillgängligt för
köp borde vara mycket ovanligt. En kontantförbudsgräns på 10 000 euro
framstår, enligt promemorians mening, därmed som hög sett mot bakgrund
av hur den svenska betalningsmarknaden ser ut.
Som utredningen är inne på är det viktigt att kontanta betalningar kan
göras. Det kan, som utredningen också framhåller, finnas behov av att göra
större betalningar kontant, t.ex. om krissituationer inträffar som drabbar
betalningssystemet (se betänkandet s. 329). Regeringen har också nyligen
lämnat förslag i syfte att slå vakt om kontanternas funktionalitet som
betalningsmedel (prop. 2025/26:199). Det finns trots det skäl att överväga
om gränsen för förbudet mot kontanta betalningar bör sänkas.
I Riksbankens ansvarsområde ingår bl.a. att främja ett väl fungerande
betalningssystem. Redan i sin betalningsrapport för 2025 rekommende-
rade Riksbanken att det skulle införas en högsta beloppsgräns för
kontantköp i Sverige för att motverka att kontanter används i kriminella
syften och för att försvåra penningtvätt. I sin betalningsrapport för 2026
stärker Riksbanken sin tidigare rekommendation och rekommenderar
regeringen och riksdagen att införa en högsta beloppsgräns vid kontantköp
i handeln på 10 000 kronor. Det är just för att göra det svårare att använda
kontanter i kriminella syften, som penningtvätt och skatteundandragande,
och att omsätta vinsterna från brott i varor som Riksbanken föreslår att
beloppsgränsen införs. Samtidigt menar Riksbanken att beloppet skulle
utgöra en lämplig nivå för att personer som vill och behöver använda
kontanter ska kunna fortsätta att göra det.
Vid en utblick till vad som gäller i fråga om kontantförbud i andra
medlemsstater, kan konstateras att lägre kontantförbudsgränser är vanligt
förekommande. I Danmark är kontanta betalningar på 15 000 danska
kronor eller mer är förbjudet. Vidare gäller i Grekland en gräns på 500
euro, i Spanien en gräns på 1 000 euro, i Italien en gräns om 5 000 euro
och i Slovenien en gräns om 5 000 euro. I en europeisk kontext skulle en
lägre kontantförbudsgräns än den som är ett krav enligt penningtvättsregleringen därmed inte framstå som udda.
Enligt regeln som kontantförbud i EU-regelverket finns möjlighet för
medlemsstaten att tillfälligt besluta att kontantförbudet inte ska gälla, om
det på grund av force majeure inte är möjligt att betala med andra
betalningsmedel än sedlar och mynt (artikel 80.7). I en sådan krissituation
finns det alltså möjlighet att tillfälligt lyfta kontantförbudet.
Mot en sänkning av gränsen för kontantförbudet talar dock det förhållandet att kontantförbudet är något nytt och att det därav kan finnas skäl
till viss återhållsamhet. Även det förhållandet att de s.k. kontanthandlarna
föreslås behållas som ansvariga enheter talar för detta (se avsnitt 5.3.3).
En större sänkning av kontantförbudsgränsen skulle innebära att dessa
företag inte kan behållas som ansvariga enheter. Gränsen för kontanthandlare respektive gränsen för förbudet mot kontanta betalningar behöver
förhålla sig till varandra.
Enligt promemorians mening är det angeläget att företag i varuhandeln
som tar emot höga belopp i kontanter fortsätter ha en skyldighet att agera
”grindvakter” mot penningtvätt. Det gäller t.ex. företag i
skrothandlarbranschen. Med en redan så pass digitaliserad
betalningsmarknad som finns i Sverige är det dessutom tveksamt om en
lägre beloppsnivå på kontantförbudet än den som följer av penningtvättsförordningen skulle ge någon ytterligare effekt. Enligt promemorians
uppfattning kan signalvärdet av kontantförbudet uppnås även med en
beloppsgräns på den nivå som följer av penningtvättsförordningen. Enbart
det förhållandet att det finns en gräns för kontanta betalningar kan
förväntas innebära att företag blir mer vaksamma när det gäller risken för
penningtvätt och den kan även leda till att företag på egen hand och utifrån
de risker som de bedömer finns för att deras verksamhet utnyttjas för
penningtvätt, väljer en egen lägre nivå.
Vid en samlad bedömning anser promemorian att möjligheten att sänka
kontantförbudsgränsen inte bör utnyttjas. Det innebär då att gränsen för
kontanta betalningar blir 10 000 euro.
518
opaginerad Kontrollera mot PDF
Överträdelse av kontantförbudet bör inte kriminaliseras
För att säkerställa att kontantförbudet efterföljs förutsätts att medlemsstaterna inför åtgärder mot dem som bryter mot det (artikel 80.5 i
penningtvättsförordningen). Sådana åtgärder kan se ut på olika sätt. Det
kan handla om att överträdelsen kriminaliseras och därmed kan bestraffas.
Det skulle också kunna handla om att överträdelse kan resultera i
administrativa sanktioner.
Promemorian har övervägt om överträdelser av kontantförbudsgränsen
bör kriminaliseras. En sådan ordning gäller exempelvis i Danmark och på
Malta. Av flera skäl anser promemorian dock att så inte bör göras i
Sverige.
Att kriminalisera en handling är i och för sig ett tydligt sätt att markera
att handlingen inte är önskvärd ur samhällssynpunkt. I en kriminalisering
får dock anses ligga att handlingen också betraktas som särskilt klandervärd. Det förhållandet att en person är dömd för brott kan i vissa fall få
effekter i personens liv också på områden som inte har något med själva
brottet att göra, exempelvis svårigheter att få anställning. Kriminalisering
bör därför användas med försiktighet.
Kriminalisering av en handling innebär vidare en betydande resursåtgång. Det involverar såväl brottsbekämpande myndigheter som rättsväsendet. Vilka gärningar som kriminaliseras kan vidare påverka trovärdigheten för rättssystemet. Det finns en risk för att kriminalisering av
mindre klandervärda handlingar kan leda till att det inte längre betraktas
som särskilt allvarligt att begå ett brott, dvs. att straffsystemets brottsavhållande verkan undergrävs. Även dessa förhållanden talar för viss
återhållsamhet när det gäller kriminalisering av handlingar.
Under 2011 fick Straffrättsanvändningsutredningen i uppdrag att bl.a.
analysera och ta ställning till vilka kriterier som bör gälla för att kriminalisering ska anses vara befogad. I betänkandet Vad bör straffas? (SOU
2013:38) presenterade utredningen ett antal grundläggande kriterier ska
vara uppfyllda för att kriminalisering ska övervägas. I korthet handlar det
om följande.
1. Det tänkta straffbudet måste avse ett identifierat och konkretiserat
intresse som är skyddsvärt (godtagbart skyddsintresse).
2. Det beteende som avses bli kriminaliserat måste kunna orsaka
skada eller fara för skada på skyddsintresset.
3. Endast den som har visat skuld – varit klandervärd – bör träffas
av straffansvar, vilket innebär att kriminaliseringen inte får äventyra tillämpningen av skuldprincipen.
4. Det får inte finnas något tillräckligt värdefullt motstående
intresse.
5. Det får inte finnas någon alternativ metod som är tillräckligt
effektiv för att komma till rätta med det oönskade beteendet (s.
498).
Promemorians analys av kontantförbudsgränsen utifrån de ovan angivna
kriterier talar för att kriminalisering inte är en ändamålsenlig väg att gå när
det gäller överträdelse av kontantförbudet. Skyddsintresset får anses vara
vitt. Promemorian anser inte att det är helt lätt att konkretisera
skyddsintresset, men bedömer att det skulle kunna sammanfattas i att
skydda samhället från brottslighet. Syftet med kontantförbudet är att göra
det svårare att begå penningtvätt, vilket på flera sätt kan vara centralt för
att brottsligheten ska kunna fortgå.
För att kriminalisering ska komma i fråga bör det beteende som avses
bli kriminaliserat, enligt punkten 2, vidare kunna orsaka skada eller fara
för skada på skyddsintresset. Enligt promemorians mening är ”länken”
mellan en överträdelse av kontantförbudet och påverkan på brottsligheten
som samhället ska skyddas mot inte uppenbar. En överträdelse av
kontantförbudet behöver inte i sig innebära att penningtvätt begås.
Överträdelse av kontantförbudet kan således begås utan någon som helst
påverkan eller fara för påverkan på skyddsintresset.
Om överträdelser av kontantförbudet kriminaliseras, skulle det brottet
dessutom troligen bli lågt prioriterat för brottsbekämpande myndigheter
givet brottets karaktär. När sådana gärningar utreds av brottsbekämpande
myndighet skulle det dock innebära resursåtgång. Det krävs, som Straffrättsanvändningsutredningen framhåller, betydande resurser för att utreda
och lagföra brott, inte minst med hänsyn till de rättssäkerhetskrav som omgärdar processen (s. 492).
Enligt promemorians mening finns det andra metoder som skulle kunna
vara lika effektiva – och kanske till och med effektivare – för att säkerställa
att kontantförbudet efterlevs än att kriminalisera överträdelser. Exempelvis skulle en tillsynsmyndighet eller Skatteverket kunna utöva tillsyn över
att gränsen följs. Det är skulle också kunna införas möjlighet för
tillsynsmyndigheten att besluta om administrativa sanktioner. Det bör
dock framhållas att även användning av administrativa åtgärder innebär
krav på rättssäkerhet, inte minst utifrån att vissa sådana betraktas som
straff enligt Europakonventionen.
Sammanfattningsvis anser promemorian att det finns flera skäl som talar
emot att kriminalisera överträdelser av kontantförbudet. Något sådant
förslag lämnas därför inte.
13.2
Tillsyn gällande kontantförbudet
Promemorians förslag
Regeringen ska bestämma vilken eller vilka myndigheter som ska utöva
tillsyn över att kontantförbudsgränsen efterföljs.
Promemorians bedömning
Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län bör
utöva tillsyn över att kontantförbudsgränsen efterlevs.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Länsstyrelserna som utövar penningtvättstillsyn bör även utöva tillsyn
över kontantförbudet
I flera medlemsstater som redan har infört kontantförbud är det ländernas
skattemyndigheter som ansvarar för att ingripa om kontantförbuden inte
520
opaginerad Kontrollera mot PDF
efterföljs. Det gäller t.ex. i Spanien och Rumänien. Eventuellt har det sin
grund i att kontantförbuden införts som en åtgärd mot skatteundandragande. I vissa länder delas tillsynsansvaret mellan flera myndigheter. I
Frankrike har såväl landets skattemyndighet som landets tullmyndighet
och konkurrensmyndighet möjlighet att ingripa mot överträdelser av
kontantförbudet.
Ett argument för att låta Skatteverket ansvara för att kontantförbudet i
Sverige efterföljs är att Skatteverket i samband med sin tillsyn över kassaregister skulle kunna kontrollera om stora belopp i kontanter tagits emot.
Av skattelagstiftningen följer att den som i näringsverksamhet säljer varor
eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort är
skyldig att använda kassaregister där bl.a. all försäljning ska registreras
(39 kap. 4 § och 7 § första stycket skatteförfarandelagen [2011:1244]).
Syftet med kassaregister är att det ska gå att kontrollera att bl.a. försäljningen registreras rätt och upptäcka eventuellt skatteundandragande.
Enligt promemorians uppfattning är det svårt att se vilken annan myndighet än Skatteverket som har motsvarande eller bättre förutsättningar att
i sin befintliga verksamhet upptäcka överträdelser av kontantförbudet än
vad Skatteverket har inom ramen för sin tillsyn av kassaregistren.
Samtidigt bör framhållas att Skatteverkets verksamhet är inriktad på
beskattning och inte att motverka penningtvätt. Även om det finnas
beröringspunkter – t.ex. att transaktioner med kontanter kan vara tecken
på såväl skatteundandragande som penningtvätt – skulle uppgiften att
säkerställa att kontantförbudet efterlevs utifrån penningtvättsregleringen
vara en udda uppgift i Skatteverkets verksamhet.
Kretsen av tillsynsobjekt när det gäller Skatteverkets tillsyn över
kassaregister stämmer vidare inte helt och hållet överens med kretsen av
tillsynsobjekt i fråga om kontantförbudet. Det beror på att tillsynen över
kassaregister snävats in genom olika undantag. För att nämna några
exempel är de som bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster
mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort undantagna,
liksom de som bedriver taxitrafik (39 kap. 5 § skatteförfarandelagen).
Vidare har Skatteverket möjlighet att besluta om undantag i enskilda fall.
Det gäller bl.a. om behovet av tillförlitligt underlag för skattekontroll kan
tillgodoses på annat sätt (39 kap. 9 § skatteförfarandelagen). Om uppgiften
att utöva tillsyn över att kontantförbudet efterföljs skulle ges till
Skatteverket, skulle tillsynen behöva utformas så att den även fångar upp
verksamheter som inte är omfattas av tillsynen över kassaregister.
Ett alternativ till att ge Skatteverket uppgiften att utöva tillsyn över
kontantförbudet är att låta de länsstyrelser som utövar tillsyn på
penningtvättsområdet få uppgiften, dvs. länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län. Det huvudsakliga skälet för det skulle i
så fall vara att dessa myndigheter utövar tillsyn över de s.k. kontanthandlarna – dvs. företag i varuhandeln som i sin verksamhet tar emot eller
betalar ut stora belopp i kontanter – och att samma företag även omfattas
av kontantsförbudet. Det är därmed inte otänkbart att tillsyn över att
kontantförbudet efterföljs och tillsynen över kontanthandlare kan ske
samlat. Det ska dock framhållas att kontantförbudet även är tillämpligt på
andra företag än kontanthandlarna och att länsstyrelserna då även skulle
behöva göra insatser för att fånga upp dessa företag i sin tillsyn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Att ansvara för tillsyn över att kontantförbudet efterföljs är en utmanade
uppgift. Överträdelse av kontantförbudet skulle i princip kunna begås i
vilken verksamhet inom varuhandeln och tjänstesektorn som helst. Antalet
tillsynsobjekt är många. Uppgiften kräver att det finns en genomtänkt
strategi för hur resurserna för tillsynen bör fördelas för att uppnå störst
nytta. De länsstyrelser som utövar tillsyn på penningtvättsområdet i dag
har redan utmanande uppgifter i sin penningtvättstillsyn. Det förhållandet
att de redan mött på problematiken kring svårigheten kring att identifiera
sina tillsynsobjekt och utföra sin uppgift med begränsade resurser kan
innebära en fördel när det handlar om att ta sig an andra utmanande
tillsynsuppdrag. Tidigare erfarenheter skulle kunna komma till nytta.
Vid en samlad bedömning anser promemorian att länsstyrelserna med
ansvar på penningtvättområdet är bäst lämpade för uppgiften att utöva
tillsyn över att kontantförbudet efterföljs. Att länsstyrelsen ansvarar för
tillsynen hindrar dock inte att Skatteverket och andra myndigheter kan
informera länsstyrelserna om överträdelser som de upptäcker, så länge det
håller sig inom vad som är tillåtet enligt annan lagstiftning. Sedan en tid
tillbaka har myndigheter genom den sekretessbrytande bestämmelsen i
10 kap. 15 a § OSL utökade möjligheter att lämna uppgifter till varandra.
I den utsträckning som länsstyrelserna och Skatteverket finner det
lämpligt, skulle ett möjligt tillvägagångssätt även kunna vara att
Skatteverket och länsstyrelserna väljer att planera sin respektive tillsyn så
att de samtidigt utför tillsyn hos samma företag. Ett sådant tillvägagångssätt förutsätter att myndigheterna fortfarande agerar inom de
befogenheter som de har för sin tillsyn.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen
meddela föreskrifter om vilken eller vilka myndigheter som ska få
uppgiften att utöva tillsyn över att kontantförbudet efterföljs. Det föreslås
därför att sådana föreskrifter meddelas på lägre nivå än lag.
13.2.1
Tillsynsmyndighetens befogenheter
Promemorians förslag
522
Det ska i den nya penningtvättslagen upplysas om att det enligt
penningtvättsförordningen finns en skyldighet att till finansunderrättelseenheten rapportera betalningar och insättningar som överstiger
gränsen för kontantförbudet och som görs i lokaler som tillhör kreditinstitut, utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om inom vilken tid rapportering till
finansunderrättelseenheten ska göras.
Tillsynsmyndigheten ska få förelägga den som omfattas av kontantförbudet att lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar
som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten ska även få förelägga en
person som det är osäkert om den omfattas av tillsynen, att lämna de
upplysningar som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma frågan. Föreläggandena ska få förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten ska dessutom kunna genomföra platsundersökning hos en person som omfattas av kontantförbudet. Vid en sådan
opaginerad Kontrollera mot PDF
undersökning ska tillsynsmyndigheten dock inte få ta del av handlingar
som omfattas av en advokats tystnadsplikt.
Promemorians bedömning
Föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas till finansunderrättelseenheten
bör genomföras på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Något om förväntan på tillsyn och identifiering av tillsynsobjekt
Varken sjätte penningtvättsdirektivet eller penningtvättsförordningen
innehåller några bestämmelser som specifikt reglerar tillsynen över att
kontantförbudet efterföljs. Av penningtvättsförordningen framgår dock att
medlemsstaterna förväntas säkerställa att åtgärder vidtas mot den som
bryter mot förbudet. Det i sig får anses förutsätta någon form av tillsyn.
En tänkbar förklaring till att specifika bestämmelser om tillsyn saknas kan
möjligen vara att EU-lagstiftaren inte velat införa alltför styrande regler
när vissa medlemsstater redan i dag har kontantförbud i sin lagstiftning
och där sådana överträdelser i vissa länder är kriminaliserade.
De som omfattas av kontantförbudet är företag som handlar med varor
eller tillhandahåller tjänster. Det är, som också framhålls ovan, en stor
krets potentiella tillsynsobjekt. I praktiken är det dock inte säkert att det är
så många företag som tar emot eller betalar ut belopp i kontanter ens i
närheten av de nivåer som det handlar om. En utmaning för tillsynsmyndigheterna är bl.a. att rikta sin tillsyn rätt. När det gäller varuhandlare
kommer tillsynsmyndigheterna kunna använda sig av Bolagsverkets
register mot penningtvätt för att identifiera tillsynsobjekt. Varuhandlare
som i sin verksamhet tar emot eller betalar ut höga belopp i kontanter är
skyldiga att anmäla sig för registrering i det registret (se avsnitt 6.1.1.).
Det finns däremot inget motsvarande krav när det gäller företag som
tillhandahåller tjänster.
Utredningen föreslår att även sådana företag som tillhandahåller tjänster
och som tar emot större kontantbetalningar registrerar sig i Bolagsverkets
register mot penningtvätt (se betänkandet s. 798–800). Enligt promemorians uppfattning kan effekterna av en sådan åtgärd dock ifrågasättas. I
den utsträckningen som tjänsteföretag är beredda att ta emot eller betala ut
belopp i kontanter på de nivåer som det handlar om är det troligt att de inte
vill visa det, antingen pga. att det sker i illegala syften eller pga. att det kan
leda till att kriminella intresserar sig för verksamheten. Till skillnad från
vad som gäller för ansvariga enheter finns det enligt den unionsrättsliga
penningtvättsregleringen inte heller något krav på att tillsynsobjekten ska
identifieras genom t.ex. registrering.
Promemorians slutsats innebär att tillsynsmyndigheterna lämnas utan
något konkret förslag på hur identifieringen av tillsynsobjekten ska gå till.
Arbetet med att hitta metoder för det kommer därför behöva ta form
utanför detta lagstiftningsärende. Eventuellt skulle den information som
finansunderrättelseenheten ska få från kreditinstitut och vissa finansiella
institut om insättningar och uttag kunna bidra till att tillsynsmyndigheterna
kan rikta sin tillsyn till rätt tillsynsobjekt. Av samma artikel i
penningtvättsförordningen som kontantförbudet följer att betalningar och
opaginerad Kontrollera mot PDF
insättningar som görs i lokaler hos kreditinstitut, utgivare av elektroniska
pengar och betaltjänstleverantörer som överstiger kontantförbudsgränsen
ska rapporterats till finansunderrättelseenheten.
Finansunderrättelseenheten ska analysera rapporterna och sprida
resultaten av sina operativa och strategiska analyser och eventuella
ytterligare uppgifter till relevanta behöriga myndigheter, vilken omfattar
tillsynsmyndigheterna, när det finns skäl att misstänka penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. I avsnitt 11.1.2
föreslår promemorian att finansunderrättelseenhetens uppgift att göra
analyser och sprida dessa, i enlighet med vad som gäller i dag, bör regleras
i föreskrifter på lägre nivå än lag. Mot bakgrund av kraven i sjätte
penningtvättsdirektivet på att finansunderrättelseenheten självständigt ska
kunna besluta om spridande av specifik information bör det i varje enskilt
fall vara en fråga för finansunderrättelseenheten om den anser sig kunna
förmedla
viss
information
vidare.
Mot
bakgrund
av
finansunderrättelseenhetens uppdrag att förebygga, upptäcka och effektivt
bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism får det dock
förutsättas att sådan information som kan antas vara relevant för
tillsynsmyndigheternas arbete som utgångspunkt förmedlas vidare.
När det gäller bestämmelsen om rapporteringen till finansunderrättelseenheten finns den i penningtvättsförordningen och kräver därmed inget
genomförande. Promemorian föreslår dock att det tas in en upplysning om
bestämmelsen i den nya penningtvättslagen. Det framgår inte av
penningtvättsförordningen exakt vilka uppgifter som ska rapporteras, men
det får antas handla om sådana uppgifter som är av värde för
finansunderrättelseenheten. Det skulle exempelvis kunna handla om
uppgifter om insättare och storleken på beloppet. Uppgiftsskyldigheten
innebär att det inte är fråga om obehörigt röjande enligt t.ex. 1 kap. 10 §
första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse. För de uppgifter
som förekommer i finansunderrättelseenhetens verksamhet gäller i vissa
fall sekretess enligt och 35 kap. 1 § OSL.Vidare föreslås att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela
föreskrifter om inom vilken tid rapportering till finansunderrättelseenheten
ska göras. I likhet med vad som redan gäller och som fortsatt föreslås gälla
i förhållande till annan rapportering som ska göras till
finansunderrättelseenheten, bedömer promemorian att Polismyndigheten
bör få meddela föreskrifter om hur rapporteringen till myndigheten ska
göras (se avsnitt 11.1.5 och 11.5.1). Promemorian bedömer att sådana
föreskrifter faller inom 8 kap. 7 § regeringsformen och att det därmed inte
behöver införas någon bestämmelse om föreskriftsrätt för regeringen.
Tillsynsmyndigheternas befogenheter
524
När myndigheterna utför sin tillsyn över att kontantförbudet efterföljs
behöver de kunna vidta åtgärder för att förmå en person som omfattas av
kontantförbudet att samarbeta. I likhet med vad som gäller vid tillsyn på
andra områden, bör tillsynsmyndigheterna över kontantförbudet kunna
förlägga den som tillsynen gäller att lämna upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen (jfr t.ex. 7 kap. 5 § första stycket penningtvättslagen). Om tillsynsmyndigheten tvekar i frågan om personen omfattas av
tillsynen bör den i stället kunna förelägga personen att lämna de upplys-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ningar som behövs för att tillsynsmyndighetens ska få klarhet i frågan. I
båda fallen bör ett föreläggande kunna förenas med vite som påtryckningsmedel. Till skillnad från vad som föreslås gälla om ett sådant
föreläggande inte efterföljs när det handlar om att en tillsynsmyndighet
tvekar kring om en fysisk eller juridisk person omfattas av registreringsskyldighet enligt den nya penningtvättslagen (se avsnitt 6.1.3), ska
myndigheten som utövar tillsyn över att kontantförbudet efterföljs inte få
förelägga om upphörande av verksamheten. Att en sådan möjlighet
föreslås när det handlar om registreringsskyldighet är att det i dessa fall
inte är tillåtet att bedriva verksamheten om registrering inte gjorts. Det är
alltså inte helt jämförbart med situation som gäller när det handlar om
kontantförbudet.
Det är vanligt att tillsynsmyndigheter kan göra undersökningar på plats
hos den som omfattas av dess tillsyn. En platsundersökning kan leda till
att tillsynsmyndigheten få kännedom om förhållanden av värde för
tillsynen som den annars inte hade fått. Möjligheten kan framför allt vara
betydelsefull i situationer där den som omfattas av tillsynen misstänkts
undanhålla omständigheter. När det gäller tillsynsmyndigheterna över
kontantförbudet har promemorian ovan varit inne på att tillsyn på plats
samtidigt som Skatteverket bedriver tillsyn på plats, möjligen skulle kunna
vara ett tillvägagångssätt för att upptäcka förekomsten av stora kontantbetalningar i en verksamhet. Platsundersökning kan alltså vara ett viktigt
verktyg. Samtidigt är undersökningar på plats ingripande och får aldrig
användas på ett sätt som inte är proportionerligt. Mer likt hur det uttrycks
i förvaltningslagen, får åtgärden aldrig vara mer långtgående än vad som
behövs. Den får endast vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt
förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden
riktas mot (5 § andra stycket förvaltningslagen). Om åtgärden kan vidtas
eller inte, kräver följaktligen en bedömning i varje enskilt fall.
Promemorian föreslår att tillsynsmyndigheterna över kontantförbudet
ges befogenhet att genomföra undersökning på plats. En sådan undersökning bör då endast få omfatta verksamhet där kontantförbudet gäller.
När det gäller kravet på proportionalitet följer det redan av förvaltningslagen och kräver inga ytterligare åtgärder för att gälla.
Nedan kommer promemoria behandla frågan om begränsning av tillsynsmyndighetens möjlighet att ta del av handlingar vid en platsundersökning.
Handlingar som omfattas av en advokats tystnadsplikt
I avsnitt 14.14.2 föreslås en begränsning av Bolagsverkets möjlighet att ta
del av handlingar som omfattas av advokaters tystnadsplikt vid sina
platsundersökningar. Enligt promemorians uppfattning bör motsvarande
gälla vid platsundersökningar inom ramen för tillsyn av att
kontantförbudet efterlevs. Det föreslås därför att en bestämmelse med
motsvarande innehåll tas in i den nya penningtvättslagen och som ska gälla
vid tillsyn över kontanförbudet.
13.2.2
Ingripande vid överträdelse av kontantförbudet
Promemorians förslag
Vid överträdelser av kontantförbudet ska tillsynsmyndigheten kunna
besluta om sanktionsavgift. När sanktionsavgiftens storlek fastställs ska
tillsynsmyndigheten särskilt beakta om överträdelsen varit allvarlig,
upprepad eller systematisk.
Sanktionsavgiften för en fysisk person ska bestämmas till lägst
10 000 kronor och högst 30 000 kronor. Om sanktionsavgiften avser en
juridisk person ska den bestämmas till
- lägst 20 000 kronor och högst 60 000 kronor om den juridiska
personens omsättning är mindre än 1 miljon kronor.
- lägst 40 000 kronor och högst 120 000 kronor om den juridiska
personens omsättning är 10 miljoner kronor.
- lägst 60 000 kronor och högst 180 000 kronor om den juridiska
personens årsomsättning uppgår till 50 miljoner kronor.
- lägst 80 000 kronor och högst 240 000 kronor om den juridiska
personens årsomsättning uppgår till över 50 miljoner kronor.
Med omsättning ska avses den juridiska personens omsättning eller, i
förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, närmast
föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets
första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas
eller är bristfälliga, ska tillsynsmyndigheten få göra en uppskattning av
omsättningen.
Vid flera överträdelser av kontantförbudet ska tillsynsmyndigheten
kunna bestämma en gemensam sanktionsavgift. Sanktionsavgiften ska
då få bestämmas till ett högre belopp än det högsta belopp som gäller
vid en överträdelse, dock aldrig högre än två gånger det högsta
beloppet.
Tillsynsmyndigheten ska ha möjlighet att sätta ned sanktionsavgiften
om det finns särskilda skäl.
Skälen för promemorians förslag
Tillsynsmyndigheten bör få ingripa genom sanktionsavgift
Med bakgrund av syftet med att kontantförbudet införs anser promemorian
att den sanktion som införs bör ha en bestraffande verkan. Den bör
samtidigt kunna vara relativt standardiserad, sett till att överträdelserna till
sin karaktär borde vara förhållandevis lika. Det kan konstateras att det
också förefaller vara så många andra medlemsstater som redan har infört
kontantförbud i sina rättsordningar har utformat sina sanktioner.
I andra medlemsstater där kontantförbud införts verkar sanktionsavgift
eller böter vara den vanligaste sanktionen vid överträdelser även om även
andra typer av ingripande förekommer. Som exempel på det sist nämnda
kan t.ex. nämnas att det i Danmark – där överträdelser av kontantförbudet
är kriminaliserat – i straffskalan ryms både fängelse och böter. I Slovenien
finns även möjlighet till ingripande genom återkallelse av tillstånd för
526
opaginerad Kontrollera mot PDF
verksamhet eller sanktioner mot företagsledning. Det är möjligt att sådana
ingripandemöjligheter även finns i fler medlemsstater.
I fråga om hur storleken på sanktionsavgift eller böter bestäms finns det
exempel på att den sätts efter en skala av olika nivåer grundat på omsättningen hos företaget. Det finns även exempel på att det räknas fram utifrån
en viss procentsats, antingen av det belopp som överstiger kontantförbudsgränsen eller av hela det belopp som den kontanta betalningen uppgår till.
Vilka storleksnivåer som beloppen ligger på är skiftande. Exempelvis
tillämpar Italien skalor knutna till kontanttransaktionens storlek som
innebär att sanktionsavgift kan bestämmas till ett belopp som uppgår till
lägst 1 000 euro och högst 250 000 euro. I Slovenien kan en juridisk
person som gör sig skyldig till överträdelse av kontantförbudet få betala
3 000 euro–120 000 euro, allt efter vilken omsättning företaget har. I
särskilt allvarliga fall kan högre belopp komma i fråga. I Danmark – där
överträdelse av kontantförbudsgränsen ytterst kan leda till tvåårigt
fängelsestraff, är det vanligt att påföljden blir böter motsvarande
25 procent av det belopp som överstiger gränsen, dock inte lägre än 10 000
danska kronor. I Frankrike uppgår sanktionen till ett belopp som motsvarar
fem procent av det belopp som överstiger kontantförbudsgränsen. I
Lettland leder överträdelse av kontantförbudet till böter motsvarande
15 procent av hela transaktionsbeloppet.
Enligt promemorians uppfattning bör – i likhet med vad som gäller i
många andra medlemsstater – en överträdelse av kontantförbudet resultera
i en sanktionsavgift. Om tillsynsmyndigheten upptäcker flera överträdelser bör en gemensam sanktionsavgift bestämmas för samtliga överträdelser.
När det gäller avgiftens storlek anser promemorian att det finns skäl till
viss återhållsamhet. Kontantförbudet är nytt i svensk rätt och det finns
ännu ingen utvärdering gällande dess effekter. En rimlig utgångspunkt bör
vara att hellre skärpa sanktionen senare, om det bedöms finnas skäl för det,
än att sanktionen initialt är så pass hög att den snart finns behov av
sänkning. Samtidigt ligger sanktionsavgifterna i många andra
medlemsstater på förhållandevis höga nivåer. Det är inte otänkbart att
vissa medlemsstater ser över sin lagstiftning i och med det nya regelverket.
Promemorian utesluter inte att sådan översyn kommer leda till att vissa
medlemsstater som redan har kontantförbud skärper sina sanktioner. När
nu sanktionerna har sin bakgrund i ett gemensamt regelverk, anser
promemorian att det finns skäl att eftersträva nivåer när det gäller styrkan
i sanktionen som inte ligger alltför långt ifrån hur det ser ut i andra
medlemsstater, så länge det inte framstår som orimligt eller annars
främmande. Mot bakgrund av den nästintill digitala betalningsmarknaden
i Sverige handlar redan en till beloppet mindre överträdelse av kontantförbudet om ett förhållandevis stort totalt transaktionsbelopp i kontanter
som det är svårt att se att ett företag vare sig har ett legalt behov av eller
vill genomföra i kontant.
Promemorian föreslår att sanktionsavgiften ska få bestämmas inom
vissa spann, varav ett spann gäller för företag som är fysiska personer och
fyra olika spann gäller för företag som är juridiska personer. Inom vilket
spann sanktionsavgiften för en juridisk person ska bestämmas bör vara
beroende av vilken årsomsättning företaget har. En sådan differentiering
opaginerad Kontrollera mot PDF
bör vara möjlig att göra för att därigenom åstadkomma en kännbar och
avskräckande sanktion även för företag med högre omsättning.
För ett företag som är fysiska personer, dvs. enskilda firmor, bör det
lägsta beloppet ligga på 10 000 kronor. För en juridisk person föreslås
motsvarande belopp vara 20 000, 40 000, 60 000 respektive 80 000
kronor. De högsta beloppen föreslås motsvara tre gånger de lägsta
beloppen i samma kategori. Det betyder att det högsta belopp som en
person kan få i sanktionsavgift för en överträdelse av kontantförbudet är
240 000 kronor. Promemorian anser att ett högre tak för sanktionsavgift
än så – som det finns exempel på från andra medlemsstaters lagstiftning –
inte bör införas. Redan de sanktionsavgifterna som föreslås uppgår till
betydande belopp.
I fråga om på vilken nivå inom respektive spann som sanktionsavgiften
ska bestämmas borde framför allt storleken på det belopp som överstiger
kontantförbudsgränsen ha betydelse. Hur högt det beloppet är får anses
återspegla hur allvarlig överträdelsen är, även om också andra omständigheter skulle kunna ha betydelse. Vidare bör sådana förhållanden som
att överträdelsen begåtts upprepade gånger eller systematiskt kunna
resultera i att det finns skäl att ingripa med ett en mer kännbar sanktion.
Sådana omständigheter kommer troligen att vara svåra att upptäcka i
samband med tillsyn, men det kan inte uteslutas att det kommer finnas att
fall där de framkommer. Enligt promemorian bör det av lagstiftningen
framgå att sådana omständigheter har betydelse vid bedömningen av
sanktionsavgiftens storlek.
Som nämns ovan bör flera överträdelser av kontantförbudet resultera i
en gemensam sanktionsavgift. Det bör då vara tillåtet för
tillsynsmyndigheten att bestämma sanktionsavgiften till ett högre belopp.
För att uppnå proportionalitet föreslås att det inte ska uppgå till högre
belopp än två gånger det högsta belopp som kan bestämmas för en
överträdelse av företaget i fråga.
Frågor om subjektivt rekvisit och jämkning
528
Enligt lydelsen i den bestämmelse i penningtvättsförordningen som anger
kravet på åtgärder vid överträdelser av kontantförbudet ska medlemsstaterna säkerställa att lämpliga åtgärder ska vidtas mot personer ”som
misstänks bryta” mot kontantförbudet. Som promemorian redogör för
ovan är sanktionsavgift i Europakonventionens mening ett straff, vilket
ställer särskilda krav bl.a. i fråga om oskuldspresumtion och proportionalitet.
Promemorian uppfattar inte att innebörden av bestämmelsen skulle vara
att enbart misstanke om att kontantförbudsgränsen överträtts skulle vara
tillräckligt för att tillsynsmyndigheten ska kunna besluta om sanktionsavgift. Motsvarande beviskrav som gäller i dag när tillsynsmyndigheterna
ingriper mot överträdelser av penningtvättsregleringen bör även gälla i
fråga om överträdelse av kontantförbudet.
Bestämmelsen om kontantförbudet uppställer inget krav på uppsåt eller
oaktsamhet. Som konstateras i avsnitt 9.4.4. är det tillåtet enligt Europakonventionen, men generellt sett förutsätter att det i vart fall vid överprövning finns möjlighet till att i varje enskilt fall göra en nyanserad och
inte alltför restriktiv bedömning av om förutsättningar för att medge
opaginerad Kontrollera mot PDF
befrielse från avgiften. I likhet med vad som ovan föreslås i fråga om
sanktionsavgift för ansvariga enheter föreslår promemorian att det även i
fråga om sådan avgift för personer som överträder kontantförbudsförbudet
tydligt ska framgå av lag att det finns möjlighet till jämkning eller eftergift
av sanktionsavgiften.
Ingripande mot ledningspersoner
När en ansvarig enhet som är juridisk person överträder krav som följer av
penningtvättsregleringen kan ingripande, under vissa förutsättningar, även
göras i förhållande till företagsledning. Tillsynsmyndigheten har bl.a.
möjlighet att besluta ett en ledningsperson – t.ex. en styrelseledamot, eller
verkställande direktör – ska få betala en sanktionsavgift. Promemorian
föreslår inte att det införs bestämmelser med liknande innehåll när det
handlar om överträdelser av kontantförbudet. Bakgrunden till det
ställningstagandet är dels på att det inte krävas enligt unionslagstiftningen,
dels att det enligt promemorians uppfattning finns skäl till viss återhållsamhet när en ny regel införs. Det gäller inte minst när det handlar om
regler som införs som en följd av unionsrättslig lagstiftning och inte som
en följd av ett nationellt initiativ.
Förhållandet till förbudet mot dubbla prövningar och bestraffningar
Det förhållandet att transaktioner med kontanter innebär begränsad spårbarhet gör, som inledningsvis nämnts, kontanter användbara för att dölja
transaktioner i kriminella syften. Det skulle kunna uppkomma situationer
där överträdelser av kontantförbudet som tillsynsmyndigheten upptäcker
är ett led i en brottslig gärning. Det kan t.ex. handla om att stora belopp i
kontanter tas emot som en del i ett penningtvättsbrott.
Promemorian redogör i avsnitt 9.2 för det s.k. dubbelprövningsförbudet
som följer av bl.a. Europakonventionen. Förbudet innebär i korthet att
ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilket han
redan blivit slutligt frikänd eller dömd. Även sanktionsavgift räknas som
straff enligt Europakonventionen (se t.ex. prop. 2018/19:4 s. 44 och 45
samt 2022/23:124 s. 44–46).
Att åklagare väcker åtal mot en fysisk person som har anknytning till ett
företag som är juridisk person innebär, som regeringen även konstaterat i
andra lagstiftningsärendet, inte att en tillsynsmyndighet är förhindrad att
ingripa mot den juridiska personen (se prop. 2016/17:22 s. 135 och
2025/26:42 s. 12). Dubbelprövningsförbudet skulle däremot kunna
aktualiseras om den juridiska personen påförts företagsbot. Det skulle även
kunna aktualiseras om företaget är en fysisk person och både åklagarens
och tillsynsmyndighetens åtgärder avser den fysiska personen.
På vissa områden finns det konfliktlösningsregler i lagstiftningen för att
undvika att någon drabbas av dubbla sanktioner. Sådan finns t.ex. i 19 kap.
7 och 12 §§ spellagen och 6–11 §§ lagen om straff för olovlig finansiell
verksamhet. I dessa fall handlar det, på grund av reglernas utformning, om
en mer överhängande risk för att dubbelprövningsförbudet ska komma att
överträdas. I det fall som det nu gäller – överträdelser av kontantförbudet
– är situationen något annorlunda. Som promemorian nämner ovan, skulle
det kunna vara så att t.ex. mottagande av höga belopp i kontanter är del i
ett penningtvättsbrott, men överträdelse kan också ske utan att ett brott
begåtts. Promemorian ser mot den bakgrunden inte samma behov av
konfliktlösningsregler eller spärregler som det funnits kopplat till bestämmelser i spellagen och lagen om straff för olovlig finansiell verksamhet.
Dubbelprövningsförbudet gäller även om uttryckliga bestämmelser om det
saknas. Det förhållandet att det inte föreslås särskilda regler för att
säkerställa att det följs, innebär inte att tillsynsmyndigheten kan bortse från
det.
13.2.3
Frågor om förfarande, verkställighet och
överklagande
Promemorians förslag
Det som gäller i fråga om förfarandet vid beslut om sanktionsavgift och
verkställighet av beslut om sanktionsavgift när sådan beslutas för
ansvariga enheter, ska även gälla när sanktionsavgift beslutas för
överträdelse av kontantförbudet. Det innefattar även att sanktionsavgiften ska tillfalla staten. Dessutom bör motsvarande regler i fråga
om överklagande av beslut om sanktionsavgift och sanktionsföreläggande gälla.
Tillsynsmyndighetens beslut att begära in upplysningar och
handlingar för sin tillsyn eller upplysningar för att bedöma om en
person omfattas av tillsynen ska få överklagas. Överklagande ska får
göras till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid
överklagande till kammarrätt.
Skälen för promemorians förslag
Promemorian lämnar i avsnitt 9.5 förslag som gäller förfarandet vid beslut
om sanktionsavgift mot en ansvarig enhet och verkställighet av beslut om
sanktionsavgift. Förslagen innebär att vad som redan gäller i dag när en
tillsynsmyndighet beslutar sanktionsavgift mot en ansvarig enhet ska
fortsätta att gälla. Det betyder bl.a. att sanktionsavgiften ska tillfalla staten,
att beslut om sanktionsavgift mot fysiska personer ska tas upp genom
sanktionsföreläggande som innebär att personen föreläggs att inom viss tid
godkänna sanktionen och att det, om det godkänns inom den tid som gäller
för det, gäller som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Vidare finns
regler om vad som händer om det inte godkänns och vad som gäller i fråga
om preskription. Det finns även bestämmelser om verkställighet av beslut
om sanktionsavgift, t.ex. inom vilken tid som sanktionsavgiften ska
betalas och vad som händer om så inte har skett. Det finns även en
bestämmelse som innebär att sanktionsavgiften faller bort om den inte
verkställs inom viss tid från det att beslutet fick laga kraft eller
sanktionsföreläggandet godkändes. Promemorian anser att dessa regler
även kan gälla vid beslut om sanktionsavgift med anledning av att
kontantförbudet inte har efterföljts. Likaså bör samma regler gälla i fråga
om överklagande av beslut om sanktionsavgift och sanktionsföreläggande,
se avsnitt 9.7.Det föreslås därför att det i den nya penningtvättslagen tas in
bestämmelser där detta framgår.
530
opaginerad Kontrollera mot PDF
När det gäller tillsynsmyndighetens beslut att förelägga en fysisk eller
juridisk person som omfattas av kontantförbudet om upplysningar och
handlingar för sin tillsyn liksom myndighetens beslut att förelägga om
upplysningar som behövs för bedömningen av om personen omfattas av
tillsynen, bör sådana beslut få överklagas. Det sist nämnda motsvarar vad
som föreslås i avsnitt 6.1.4, men när det handlar om uppgifter begärs för
att bedöma om en fysisk eller juridisk person är en sådan ansvarig enhet
som omfattas av registreringsskyldighet enligt den nya penningtvättslagen. Överklagande bör få göras till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätt.
13.3
Tillfällig upphävande av förbudet
Promemorians förslag
Regeringen ska bemyndigas att få besluta om att tillfälligt upphäva
kontantförbudsgränsen i händelse av krissituationer som innebär att
betalningar inte kan genomföras på annat sätt än i kontanter.
Skälen för promemorians förslag
Penningtvättsförordningen ger medlemsstaterna möjlighet att tillfälligt
upphäva kontantförbudsgränsen i situationer av force majeure där andra
betalningsmedel än sedlar och mynt inte nationellt finns att tillgå (artikel
80.7). Om en sådan situation uppkommer kan det finnas behov av att
skyndsamt fatta beslut.
Enligt utredningens bedömning är en kris som innefattar att de nationella
betalningssystemen helt ligger nere på en sådan nivå att beslut om
upphävande av kontantförbudsgränsen bör fattas av regeringen. Promemorian gör ingen annan bedömning. I tillägg till detta kan även nämnas att
det vid tillfälligt upphävande av kontantförbudet finns en rapporteringsskyldighet till kommissionen där det bl.a. ska anges hur länge upphävandet
kan förväntas pågå och vilka åtgärder som vidtagits för att återställa
möjligheten till andra betalningsmedel. Det är, enligt promemorians uppfattning, frågor som regeringen bör rapportera om. Även det förhållandet
talar i någon utsträckning för att regeringen bör vara den som beslutar om
ett upphävande av kontantförbudsgränsen. Promemorian föreslår att det
tas in ett bemyndigande för regeringen att besluta om tillfälligt
upphävande av kontantförbudsgränsen.
13.4
Behandling av personuppgifter
Den eller de myndigheter som ges uppgiften att utöva tillsyn över att
kontantförbudet efterlevs kommer att vid utförandet av sina uppgifter
säkerställa att behandling av personuppgifter görs på ett sätt som inte står
i strid med EU:s dataskyddsförordning och nationell reglering som
kompletterar den förordningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det är inte möjligt att i förväg uttömmande ange vilka personuppgifter
som kan komma att behandlas vid tillsynen, men för att nämna något
exempel skulle det kunna handla om namn på den som omfattas av
förbudet om det är en fysisk person eller namn på styrelseledamöter och
verkställande direktör om det rör sig om en juridisk person.
Enligt promemorians förslag kommer det i författning anges vilken eller
vilka myndigheter som får uppgiften att utöva tillsyn. Det föreslås även att
de uppgifter som tillsynsmyndigheten ska utföra anges i författning. När
tillsynsmyndigheten behandlar personuppgifter vid utförandet av sina
tillsynsuppgifter är det för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller
som ett led i myndighetsutövning. Personuppgiftsbehandlingen får då även
förutsättas vara nödvändig i den bemärkelse som avses i EU:s dataskyddsförordningen. Enligt promemorians mening finns en rättslig grund för
personuppgiftsbehandlingen enligt artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning. Även grunden i artikel 6.1 c i samma förordning – att
behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som
åvilar den personuppgiftsansvarige – skulle kunna vara tillämplig i vissa
fall.
14
532
Verkligt huvudmannaskap
Genom det nuvarande penningtvättsdirektivet infördes krav på att varje
medlemsstat skulle upprätta centrala register med uppgifter om juridiska
personers, trusters och trustliknande juridiska konstruktioners verkliga
huvudmän. Syftet med registren är att öka transparensen i fråga om vilka
fysiska personer som ytterst har inflytande över juridiska personer, truster
och trustliknande juridiska konstruktionen och därigenom göra det svårare
att utnyttja sådana för penningtvätt och finansiering av terrorism.
De svenska bestämmelserna som genomför det nuvarande direktivet i
denna del finns i lagen om registrering av verkliga huvudmän – som i
denna promemoria benämns registerlagen – och förordningen om
registrering av verkliga huvudmän (registerförordningen). Reglerna innebär att juridiska personer och förvaltare av truster eller motsvarande
personer när det gäller trustliknande juridiska konstruktioner är skyldiga
att ha tillförlitliga uppgifter om vem eller vilka som är den juridiska
personens, trustens eller trustliknande juridiska konstruktionens verkliga
huvudmän, på begäran lämna ut dessa uppgifter till en myndighet eller till
en ansvarig enhet som vidtar åtgärder för kundkännedom, och anmäla
uppgifterna för registrering i registret över verkliga huvudmän.
De tre ovan nämnda skyldigheterna – som i den fortsatta redogörelsen
kommer att refereras till som skyldigheterna att inneha, lämna ut och för
registrering anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap – är
även centrala i reglerna om verklig verkligt huvudmannaskap i det nya
penningtvättsregelverket. Av skälen i penningtvättsförordningen framgår
att det har varierat vilken grad av transparens i fråga om verkligt huvudmannaskap som medlemsstaterna krävt på grundval av reglerna i det
nuvarande direktivet. Medlemsstaterna har tolkat reglerna om verkligt
huvudmannaskap på olika sätt, vilket har resulterat i olika metoder för att
opaginerad Kontrollera mot PDF
identifiera verkliga huvudmän. Det har ansetts lägga hinder i vägen för den
transparens som åsyftats med reglerna (skäl 104). Genom det nya
penningtvättsregelverket införs mer detaljerade regler om verkliga huvudmän och registret. I och med att bestämmelserna om hur verkligt huvudmannaskap ska fastställas tagits in i förordning uppnås full harmonisering
i den delen. De bestämmelser om verkligt huvudmannaskap som kräver
genomförande avser främst registret över verkliga huvudmän. I viss
utsträckning finns det även behov av kompletterande bestämmelser till
penningtvättsförordningens bestämmelser, bl.a. i fråga om sanktioner för
bristande efterlevnad av bestämmelserna.
Promemorian kommer att redogöra för sina förslag relaterat till verkligt
huvudmannaskap i avsnitten som följer nedan. Frågor om tillgången till
uppgifter i registret över verkliga huvudmän och sekretess för uppgifter i
registret behandlas i propositionen Utlämnande av uppgifter ur registret
över verkliga huvudmän (prop.2025/26:129). I den propositionen redogörs
i viss utsträckning även för sammankopplingen av det svenska registret
med andra medlemsstaters motsvarande register. När det gäller dessa
frågor hänvisas därför till den propositionen, se dock även avsnitt 14.21.
14.1
Särskilt om terminologin i kapitlet
När det gäller vissa uttryck och begrepp som används i redogörelsen i detta
kapitel gäller följande.
En person som innehar en funktion i en juridisk konstruktion som kan
jämställas med förvaltarens funktion benämns i reglerna om verkligt
huvudmannaskap som en person som innehar en likvärdig ställning. När
promemorian använder begreppet ”förvaltare” avses även personer som
innehar en likvärdig ställning som förvaltare i en juridisk konstruktion, om
inte annat framkommer. Med uttrycket ”juridisk konstruktion” avser
promemorian truster och andra juridiska konstruktioner som liknar truster.
Det är i enlighet med den definition av uttrycket som finns i artikel 2.1
punkt 32 i penningtvättsförordningen.
Uttrycket ”uppgifter om verkligt huvudmannaskap” är rubriken till
artikel 62 i penningtvättsförordningen. Det förefaller dock som att samma
uttryck på andra ställen i penningtvättsregelverket kan innefatta också
andra uppgifter än de som anges i den artikeln. I promemorian används
därför uttrycket ”uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap” för
sådana uppgifter som enligt penningtvättsförordningen ska innehas,
lämnas ut eller anmälas för registrering i registret över verkliga huvudmän
av den som omfattas av skyldigheten i fråga. Exakt vilka uppgifter detta
är kan variera, exempelvis till följd av om det är en juridisk person eller
en förvaltare av juridisk konstruktion som omfattas av skyldigheten.
Uttrycket används framför allt i sammanhang där en viss skyldighet beskrivs och inte själva uppgifterna i sig.
I vissa avsnitt finns det behov av att ange de som omfattas av skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter relaterat
till verkligt huvudmannaskap. Promemorian kommer att använda sig av
följande uttryck: ”den dokumenteringsskyldiga personen”, ”den utlämningsskyldiga personen” och ”den registreringsskyldiga personen”. Med
opaginerad Kontrollera mot PDF
det avses den som i den specifika situationen omfattas av skyldigheten.
Eftersom den som är registreringsskyldig inte alltid är exempelvis
dokumenteringsskyldig har promemorian valt att inte använda sig av ett
och samma uttryck genomgående i texten.
14.2
En upplysning om att bestämmelser finns i
förordningen
Promemorians förslag
Det ska i den nya lagen om verkliga huvudmän upplysas om att det i
penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
- verkliga huvudmän, och
- uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap samt skyldigheterna att inneha, på begäran lämna ut och till registermyndigheten
anmäla sådana uppgifter.
Skälen för promemorians förslag
Penningtvättsförordningen innehåller bl.a. bestämmelser om vad som
kännetecknar en verklig huvudman och hur verkligt huvudmannaskap ska
fastställas. Förordningen innehåller även bestämmelser om skyldigheterna
att inneha uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap samt på begäran lämna ut och till registermyndigheten anmäla sådana uppgifter för registrering.
I sjätte penningtvättsdirektivet finns närmare bestämmelser om registret
över verkliga huvudmän och registermyndighetens ansvar och befogenheter. Promemorians förslag innebär att direktivets bestämmelser i denna
del kommer att genomföras i en ny lag om verkliga huvudmän (se avsnitt
4.1).
För att tydliggöra förhållandet mellan bestämmelserna i den nya lagen
om verkliga huvudmän och de som finns i penningtvättsförordningen bör
det i den nya lagen tas in upplysningar om bestämmelserna i penningtvättsförordningen där det bedöms vara av pedagogiskt värde.
14.3
Registermyndighet
Regeringens förslag
Bolagsverket ska även i fortsättningen vara registermyndighet i fråga
om registret över verkliga huvudmän.
Skälen för promemorians förslag
534
Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaterna även
fortsättningsvis är skyldiga att ha centrala register med uppgifter om
verkligt huvudmannaskap (artikel 10.1). Bolagsverket har ansvarat för det
svenska registret ända sedan kravet på ett centralt register över verkliga
opaginerad Kontrollera mot PDF
huvudmän infördes genom det nuvarande penningtvättsdirektivet. Som
utredningen anger finns det inte anledning att ändra på den ordningen (se
betänkandet s. 368). Det föreslås därför att Bolagsverket även ska fortsätta
vara registermyndighet i fråga om registret över verkliga huvudmän.
14.4
Vilka som omfattas av skyldigheterna
Promemorians förslag
Det ska av den nya lagen om verkliga huvudmän framgå att skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap gäller
1. svenska juridiska personer, och,
2. om det finns viss anknytning till Sverige, förvaltare av juridiska
konstruktioner.
Det ska av den nya lagen dessutom framgå att bestämmelserna i vissa
fall gäller för
1. juridiska personer som bildats i stater utanför EES, och
2. förvaltare av juridiska konstruktioner som inte har någon anknytning till Sverige.
Det ska av lagen framgå att vissa företag vars papper är upptagna till
handel på en reglerad marknad och offentligrättsliga organ är undantagna från tillämpningsområdet. Det ska vidare framgå att konkursbon,
dödsbon och ideella föreningar utan organisationsnummer är
undantagna.
Skälen för promemorians förslag
Skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap gäller enligt penningtvättsförordningen för
• juridiska enheter,
• juridiska enheter som liknar truster, och
• förvaltare av truster och personer i likvärdig ställning i
förhållande till liknande juridiska konstruktioner.
De tre ovan nämnda kategorierna avser enheter som i grunden är av olika
karaktär. Olikheterna har fått till följd att det varit nödvändigt att i penningtvättsförordningen införa specifika regler om vilka som är verkliga
huvudmän för respektive kategori (artiklarna 51, 57 och 58 i penningtvättsförordningen).
Samtliga kategorier omfattas redan i dag av de ovan nämnda skyldigheterna (artiklarna 30 och 31 i det nuvarande penningtvättsdirektivet, se
även 1 kap. 1 och 2 §§ registerlagen). De två förstnämnda kategorierna
avser sådana enheter som har rättskapacitet och behandlas i ett sammanhang i registerlagen (1 kap. 2 § första stycket registerlagen). Det handlar
om juridiska personer. Truster och liknande juridiska konstruktioner – som
gemensamt benämns juridiska konstruktioner – saknar däremot rätts-
opaginerad Kontrollera mot PDF
kapacitet. Det är då en förvaltare eller en person i likvärdig ställning som
är ansvarig för att fullgöra skyldigheterna.
Som exempel på sådana som omfattas av den förstnämnda kategorin kan
nämnas aktiebolag, ekonomiska föreningar, ideella föreningar, handelsbolag och trossamfund. I fråga om juridiska enheter som liknar truster kan
stiftelser nämnas (för en närmare redogörelse se prop. 2016/17:173 s.
457 ff.)
När det gäller truster anförde regeringen i samband med genomförandet
av det nuvarande penningtvättsdirektivet att med trust och liknande
juridisk konstruktion avses företeelser som har bildats enligt utländsk rätt
(prop. 2016/17:173 s. 459 och prop. 2018/19:150 s. 78). Som promemorian återkommer till nedan får dock även kontraktsrättsliga fonder
räknas till kategorin juridiska konstruktioner som liknar truster.
Anmälan av enheter till kommissionen
Av penningtvättsförordningen följer att medlemsstaterna är skyldiga att
till kommissionen anmäla vilka nationella enheter som bedöms omfattas
av respektive kategori som nämns under rubriken ovan (artiklarna 56, 57.3
och 58.4). När det gäller juridiska personer som liknar truster samt truster
och liknande juridiska konstruktioner får kommissionen – troligen med
medlemsstaterna anmälningar som underlag – genom genomförandeakter
anta förteckningar över sådana enheter som ingår i respektive kategori
(artiklarna 57.4 och 58.5). Penningtvättsförordningens bestämmelser med
krav på anmälan till kommissionen bedöms inte kräva några lagstiftningsåtgärder.
Enheter som är undantagna från skyldigheterna
536
Det nuvarande penningtvättsdirektivet tillåter att medlemsstaterna från
skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap undantar bolag som är noterade på
en reglerad marknad och som omfattas av informationsskyldighet som
säkerställer tillräcklig öppenhet gällande information om ägande
(artikel 3.6 a). Den möjligheten har utnyttjats i registerlagen (1 kap. 2 §
andra stycket 2). I samma bestämmelse i registerlagen har även dödsbon
och konkursbon undantagits från tillämpningsområdet (andra stycket 3
och 4). Dessutom har från tillämpningsområdet undantagits staten,
regioner, kommuner eller kommunalförbund eller juridiska personer som
staten, regioner, kommuner eller kommunalförbund, var för sig eller
tillsammans, har ett direkt eller indirekt rättsligt bestämmande inflytande
över (andra stycket 1). I förarbetena till lagen konstaterade regeringen att
direktivet inte uttryckligen medger andra undantag än det som avser
noterade bolag, men anförde samtidigt att det skulle framstå som
främmande utifrån direktivets syfte och definition av vad en verklig
huvudman är att staten, kommuner och landsting ska anses ha en verklig
huvudman, dvs. en person som kan anses utöva den yttersta kontrollen.
Detsamma ansågs gälla för kommunalförbund och samverkansorgan som
består av landsting och kommuner. Regeringen ansåg inte heller att
juridiska personer i vilka det offentliga har ett bestämmande inflytande
skulle omfattas av tillämpningsområdet. När det gäller dödsbon och
konkursbon angav regeringen att det föreligger god genomlysning i fråga
opaginerad Kontrollera mot PDF
om vem som kontrollerar konkursbon och dödsbon. Med hänsyn till detta
och till döds- och konkursbons särskilda syften ansåg regeringen att det
även fanns skäl att undanta dessa från lagens tillämpningsområde (prop.
2016/17:173 s. 449–451).
I penningtvättsförordningen finns undantag från skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter relaterat till verkligt
huvudmannaskap i artikel 65. Av den bestämmelsen framgår att skyldigheterna inte gäller för företag vars papper är upptagna till handel på en
reglerad marknad, om kontrollen över företaget utövas uteslutande av
fysiska personer som innehar rösträtter och inga andra juridiska enheter
eller juridiska konstruktioner ingår i företagets ägar- eller kontrollstruktur.
När det gäller utländska juridiska personer förutsätter undantaget att
likvärdiga krav som de nu nämnda kraven finns enligt internationella
standarder och är uppfyllda.
Undantaget i artikel 65 i penningtvättsförordningen är snävare än det
undantag för noterade bolag som finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet och som har genomförts i registerlagen. Det beror bl.a. på att
noterade bolag som har juridiska personer eller konstruktioner som äger
eller på annat sätt utövar kontroll över bolaget utesluts från undantagsmöjligheten. Det innebär att undantaget troligen sällan kommer att kunna
tillämpas.
I artikel 65 i penningtvättsförordningen finns det ytterligare ett undantag
från skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Av bestämmelsen följer att skyldigheterna inte är tillämpliga på offentligrättsliga organ. Med offentligrättsliga organ avses samma sak som när uttrycket används i den unionsrättsliga lagstiftningen på upphandlingsområdet. I svensk rätt finns definitionen av offentligrättsligt organ – eller offentligt styrt organ som det där
kallas – i 1 kap. 18 § lagen om offentlig upphandling, som genomför den
unionsrättsliga regleringen i fråga. Enligt definitionen avser det en juridisk
person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning
att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
• som till största delen är finansierad av staten, en kommun, en
region eller en upphandlande myndighet,
• vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, en
region eller en upphandlande myndighet, eller
• i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva
antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller
en upphandlande myndighet.
Vid bedömning av vad som avses med offentligrättsligt organ i penningtvättsförordningen bör förarbeten och praxis gällande den bestämmelsen
kunna tjäna som ledning.
Penningtvättsförordningen gäller som lag i Sverige. Det är därmed inte
möjligt att i nationell rätt införa ytterligare undantag från skyldigheterna
att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap än de som följer av penningtvättsförordningen.
Det framstår däremot som rimligt att tolka skyldigheterna i förordningen
utifrån ändamålen med regelverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt promemorians uppfattning bör en rimlig hållning vara att staten,
regioner, kommuner och kommunalförbund även fortsättningsvis är
undantagna från skyldigheterna. Det kan knappast vara avsikten att dessa
ska omfattas utifrån ändamålen med bestämmelserna. I enlighet med vad
som konstateras i förarbetena till registerlagen och som har redogjorts för
ovan framstår det som främmande utifrån regelverkets syfte och definition
av vad en verklig huvudman är att staten, kommuner, regioner och
kommunalförbund ska anses ha en verklig huvudman, dvs. en person som
kan anses utöva den yttersta kontrollen. Det skulle vidare framstå som
märkligt om de skulle omfattas samtidigt som offentligt styrda organ
undantas.
Vidare bör även konkursbon och dödsbon vara fortsatt undantagna från
skyldigheterna. I tillägg till de skäl som fördes fram i förarbetena till
registerlagen och som redogörs för ovan bör framhållas att konkursbon
och dödsbon i regel endast existerar under en begränsad tid och som en
följd av en särskild händelse – dödsfall eller konkurs. Det är svårt att se
hur dessa juridiska personer skulle kunna användas för penningtvätt eller
finansiering av terrorism. En annan sak är att t.ex. penningtvätt och andra
brott kan vara faktorer som leder till fram till en konkurs.
När det gäller ideella föreningar anser promemorian att ändamålen med
sjätte penningtvättsdirektivet talar för att endast sådana föreningar som har
organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl. ska omfattas. Utan en sådan avgränsning skulle
det innebära att även föreningar som aldrig gör ekonomiska transaktioner
omfattas av skyldigheterna. Det kan knappast vara syftet med reglerna i
direktivet. Avsaknad av organisationsnummer borde innebära att det är
svårt för en förening att bedriva ekonomisk verksamhet. Det kan också
antas innebära svårigheter med att ta emot bidrag. Enligt promemorians
bedömning bör mot den bakgrunden ideella föreningar som saknar
organisationsnummer kunna undantas från skyldigheterna att inneha,
lämna ut och för registrering anmäla uppgifter relaterat till verkligt
huvudmannaskap.
Särskilt om företag för kollektiva investeringar
538
Av artikel 61 i penningtvättsförordningen finns vissa specialbestämmelser
som gäller företag för kollektiva investeringar. Vad bestämmelserna innebär redogörs närmare för i avsnitt 14.5.2. I detta sammanhang ska endast
nämnas att det inte finns några bestämmelser i penningtvättsförordningen
som generellt undantar dessa företag från skyldigheterna att inneha, lämna
ut och för registrering anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap.
Vad som avses med företag för kollektiva investeringar anges i definitionen i artikel 2.1.6 led e i samma förordning. Det innefattar bl.a. företag
för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper – fondföretag enligt
den terminologi som används i rättsakten – och alternativa investeringsfonder och deras förvaltare.
Svenska fondföretag är kontraktsrättsliga fonder och benämns värdepappersfonder i lagen om värdepappersfonder (1 kap. 1 § första stycket
25). Begreppet fondföretag är i den lagen i stället förbehållet motsvarande
utländska företag (1 kap. 1 § första stycket 9).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Värdepappersfonder är inte självständiga rättssubjekt och de kan därmed
inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter (4 kap. 1 § första
stycket lagen om värdepappersfonder). Värdepappersfonden i sig kan alltså inte omfattas av krav på att anmäla uppgifter för registrering. Frågan
uppkommer då om regelverket i stället ska förstås som att det är
förvaltaren för en sådan fond som är skyldig att registrera uppgifter om
verkligt huvudmannaskap. En sådan ordning gäller för juridiska konstruktioner. Frågan är alltså om förvaltaren av en kontraktsrättslig fond kan
anses vara förvaltare av en juridisk konstruktion enligt penningtvättsregelverkets terminologi.
Enligt promemorians uppfattning är det rimligt att betrakta kontraktsrättsliga fonder som juridiska konstruktioner i detta fall. Reglerna om
verkligt huvudmannaskap är då tillämpliga på dessa, men det är förvaltaren som är skyldig att följa dem. En ordning där kontraktsrättsliga fonder
inte omfattas skulle innebära att det gäller olika regler för dessa och motsvarande utländska fonder som bedrivs som juridisk person. Det är enligt
promemorians uppfattning svårt att se att behovet av att identifiera verkliga huvudmän är större i associationsrättsliga fonder än i kontraktsrättsliga. Sammantaget gör alltså promemorian bedömningen att även kontraktsrättsliga fonder omfattas av regleringen.
Territoriella begränsningar
Såsom det nuvarande penningtvättsdirektivet har genomförts i registerlagen är reglerna om skyldigheterna att inneha, lämna ut och för registrering anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap tillämpliga
på bl.a. svenska juridiska personer och fysiska personer med hemvist i
Sverige som bedriver verksamhet som avser förvaltning av en juridisk
konstruktion. Reglerna är även tillämpliga på fysiska personer med hemvist i utlandet som bedriver verksamhet i Sverige som avser förvaltning av
en juridisk konstruktion (1 kap. 2 § första stycket 1, 3 och 4, se även 1 kap.
1 § andra stycket). I fråga om vad som i dag gäller för utländska juridiska
personer, se nästa avsnitt.
Motsvarande skyldigheter i penningtvättsförordningen gäller för bl.a.
följande.
• juridiska personer som har bildats inom unionen, och
• förvaltare av juridiska konstruktioner, om förvaltaren har sitt säte
eller hemvist i, eller administrerar den juridiska konstruktionen
från en medlemsstat inom unionen.
När det gäller förvaltare handlar det alltså – liksom i dag – om förvaltare
av juridiska konstruktioner som har viss ”anknytning” till medlemsstater i
unionen. I fråga om vad som gäller för bl.a. sådana förvaltare som saknar
anknytning, se nästa avsnitt.
De ovan beskrivna innebär att avgränsningen av tillämpningsområdet
för den nya lagen om verkliga huvudmän i huvudsak kan motsvara vad
som redan gäller i dag enligt registerlagen för de personer som angetts
ovan. Som promemorian uppfattar bestämmelserna i penningtvättsförordningen måste dock även en utländsk juridisk person som förvaltar juridiska
konstruktioner omfattas av lagen, om den juridiska personen har sitt säte i
Sverige. Situationen borde vara sällsynt, men bör ändå nämnas.
I fråga om vad som gäller för juridiska personer från länder utanför
unionen nämns inte dessa specifikt i det nuvarande penningtvättsdirektivet. Så som direktivet har genomförts har registerlagen emellertid
gjorts tillämplig även på utländska juridiska personer som bedriver
verksamhet i Sverige (1 kap. 2 § första stycket 2). Det betyder att samtliga
skyldigheter – dvs. skyldigheten att inneha, lämna ut och för registrering
anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap – även gäller för
dessa enligt registerlagen. När det gäller registreringsskyldigheten handlar
det om utländska juridiska personer från länder utanför EES. Om den
utländska juridiska personen har bildats i ett land inom EES är den
registreringsskyldig i det landet. Det följer då av 2 kap. 8 § registerlagen
att den då inte samtidigt även är registreringsskyldig i Sverige. Genom
bestämmelsen undviks bl.a. den situationen att juridiska personer med
gränsöverskridande verksamhet måste vara registrerade i samtliga stater
där de är verksamma (prop. 2016/17:173 s. 466 och 571).
När penningtvättsförordningen börjar att tillämpas kommer juridiska
personer som har bildats utanför unionen i regel inte att omfattas av
skyldigheterna att inneha och lämna ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap (jfr vad som anges i avsnittet ovan om utländska personer som
förvaltar en juridisk konstruktion). De kommer däremot omfattas av
skyldigheten att anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap
för registrering i vissa fall (artiklarna 67.1 och 67.2). Det gäller då även
förvaltare av juridiska konstruktioner som saknar anknytning till unionen.
Det gäller i följande fall. När de i den medlemsstaten
• ingår en affärsförbindelse med en ansvarig enhet. När det gäller
juridiska personer gäller det endast förutsatt att antingen de själva
tillhör en kategori eller sektor som enligt den unionsövergripande
riskbedömningen eller den nationella riskbedömningen är förenad
med en medelhög eller hög risk för penningtvätt och finansiering
av terrorism, eller den ansvariga enheten i fråga enligt någon av
de nämnda riskbedömningarna är förenad med motsvarande risk
(artikel 67.2 i penningtvättsförordningen).
• direkt eller genom mellanhänder förvärvar fast egendom.
• direkt eller genom mellanhänder förvärvar motorfordon, vattenfarkoster eller luftfartyg för icke-kommersiella ändamål som uppgår till vissa belopp från
i)
ansvariga enheter som handlar med varor av högt värde
som en regelbunden och huvudsaklig yrkesverksamhet,
eller
ii)
ansvariga enheter som förvarar, handlar med eller agerar
som mellanhänder vid handel med kulturföremål och
varor av högt värde när detta utförs i frizoner och
tullager, där värdet av transaktionerna eller de förbundna
transaktionerna – dvs. transaktioner med visst samband –
uppgår till motsvarande 10 000 euro eller mer.
• tilldelas ett offentligt kontrakt för varor eller tjänster eller
koncessioner av en upphandlande myndighet.
540
Av skälen i penningtvättsförordningen framgår att begränsningen som
gäller i vilka situationer skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller har införts i syfte att registreringskravet inte ska vara mer långtgående än vad som står i proportion till de risker som är förknippade med
utländska juridiska personers och konstruktioners verksamhet inom
unionen (skäl 133). Förändring kan komma att innebära att färre juridiska
personer från länder utanför unionen kommer att finnas registrerade i
medlemsstaternas register.
Det bedöms inte finnas behov av att i nationell rätt gå längre än vad
direktivet kräver och föreskriva fortsatt skyldighet att registrera verkligt
huvudmannaskap för de som i dag omfattas, men inte kommer att göra det
fortsättningsvis. Artikel 67 i penningtvättsförordningen får anses innebära
att de uppgifter som det kan förväntas finnas behov av för ansvariga
enheter, myndigheter inom unionen och andra intressenter att få del av
kommer att finnas i registret. Det förhållandet att registret över verkliga
huvudmän ska kopplas samman med andra medlemsstaters register
innebär också att det är påkallat med viss försiktighet när det gäller att
lägga till fler uppgifter än vad unionsrätten kräver.
När det gäller förvaltare av juridiska konstruktioner innebär penningtvättsförordningen en utvidgning i jämförelse med vad som gäller i dag
enligt registerlagen i den meningen att även sådana förvaltare som inte har
anknytning till landet kommer att omfattas av krav på registrering i vissa
fall.
När artikel 67.1 i penningtvättsförordningen utgår från att exempelvis
en affärsförbindelse ska ingås i en medlemsstat för att registreringsskyldighet ska uppkomma, måste det förstås som att det inte förutsätter att den
fysiska platsen för där avtalet ingås är i den medlemsstaten. Detsamma
måste gälla när artikeln utgår från att ett offentligt kontrakt tilldelas i eller
fastigheter, vissa motorfordon, vattenfarkoster eller luftfartyg förvärvas i
den medlemsstaten. En troligare tolkning av bestämmelserna är att registreringsskyldighet vid förvärv av fast egendom uppkommer om egendomen
ligger i medlemsstaten samt registreringsskyldighet vid ingående av
affärsförbindelse, tilldelning av offentligt kontrakt och förvärv av motorfordon, vattenfarkost eller luftfartyg, uppkommer om motparten har viss
anknytning till den medlemsstaten genom att verksamheten i fråga bedrivs
där. Det innebär att registreringsskyldigheten är förhållandevis omfattande, vilket också bör återspeglas när det gäller tillämpningsområdet för den
nya lagen om verkliga huvudmän som föreslås. I sammanhanget bör dock
påminnas om att det är EU-domstolen som ytterst tolkar unionsrätten.
Bestämmelser om tillämpningsområdet föreslås
Det bör av den svenska författning som genomför sjätte penningtvättsdirektivet och kompletterar penningtvättsförordningen när det regler om
verkligt huvudmannaskap framgå vilka som omfattas av bestämmelserna.
Det föreslås därför att det i den nya lagen om verkliga huvudmän tas in
bestämmelser där det framgår att lagen är tillämplig på svenska juridiska
personer och förvaltare av juridiska konstruktioner om det finns viss
anknytning till Sverige. Det bör av den nya lagen om verkliga huvudmän
dessutom framgå att bestämmelserna i vissa fall även gäller för juridiska
personer som bildats i en stat utanför EES samt förvaltare av juridiska
konstruktioner trots att det saknas anknytning till Sverige.
Det bör av lagen framgå att vissa företag vars papper är upptagna till
handel på en reglerad marknad och offentligrättsliga organ är undantagna
från lagens tillämpningsområde.
14.5
Vilka som är verkliga huvudmän
14.5.1
Definitionen av verklig huvudman
Med verklig huvudman avses enligt dagens penningtvättsreglering den
fysiska person som, ensam eller tillsammans med någon annan, ytterst äger
eller kontrollerar en juridisk person, eller en fysisk person till vars förmån
någon annan handlar (artikel 3.6 i det nuvarande penningtvättsdirektivet
och 1 kap. 3 § första stycket registerlagen).
En liknande definition finns i penningtvättsförordningen. Enligt definitionen i penningtvättsförordningen är en verklig huvudman ”en fysisk
person som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet eller en
uttrycklig trust eller liknande juridisk person” (artikel 2.1.28). Även om
definitionen skiljer sig något åt mot den nuvarande definitionen är
promemorians uppfattning att ingen ändring i sak är avsedd i den meningen att det fortfarande är personer som kan förväntas ha ett visst inflytande
över den juridiska personen eller konstruktionen i fråga som åsyftas.
Däremot kommer bestämmelserna kring hur verkligt huvudmannaskap ska
fastställas i viss utsträckning innebära att personer som inte tidigare ansetts
vara verkliga huvudmän i svensk rätt nu kan komma att bedömas som det.
Nedan följer en översiktlig redogörelse för hur verkligt huvudmannaskap
ska fastställas enligt penningtvättsförordningen.
14.5.2
Hur verkligt huvudmannaskap ska fastställas
Verkliga huvudmän i juridiska personer
I det nuvarande penningtvättsdirektivet finns det regler som anger bl.a. vad
som ska anses som indikationer på direkt respektive indirekt ägande i ett
företag samt hur kontroll av företaget genom andra medel ska fastställas
(artikel 3.6 a). Reglerna har genomförts i 1 kap. 4 §§ registerlagen och innebär bl.a. att en fysisk person ska antas utöva den yttersta kontrollen över
en juridisk person – och därmed presumeras vara verklig huvudman – om
han eller hon kontrollerar mer än 25 procent av det totala antalet röster i
den juridiska personen eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av
den juridiska personens styrelseledamöter eller motsvarande befattningshavare. Vidare ska en fysisk person som på grund av avtal med ägare,
medlem eller den juridiska personen, föreskrift i bolagsordning, bolagsavtal och därmed jämförbara handlingar, kan utöva kontroll på någon av
de sätt som nu nämnts även presumeras vara verklig huvudman. Av paragrafen framgår även att om en fysisk person ska antas utöva den yttersta
kontrollen över en eller flera juridiska personer som utövar kontroll över
en annan juridisk person på något av de sätt som nu nämnts, ska han eller
hon antas utöva den yttersta kontrollen också över den senare juridiska
personen.
542
opaginerad Kontrollera mot PDF
En förändring som följer med det nya penningtvättsregelverket är att det
innehåller mer detaljerade bestämmelser om hur verkligt huvudmannaskap
ska fastställas. De nya reglerna innebär att det ställs förhållandevis höga
krav på de som ska identifiera verkliga huvudmän att kunna utföra de
analyser som reglerna förutsätter. Bestämmelserna om vilka som är
verkliga huvudmän och hur verkligt huvudmannaskap ska fastställas finns
i penningtvättsförordningen och gäller därmed som lag utan några genomförandeåtgärder.
Vid fastställande av direkt eller indirekt ägarintresse anges i artikel 52.1
i penningtvättsförordning ett visst tröskelvärde om minst 25 procent av
aktierna, rösträtterna eller annat ägarintresse i företaget. Det betyder att det
direkta eller indirekta ägandet ska uppgå till minst denna procentsats för
att det ska vara fråga om en verklig huvudman på grund av ägarskap. I
samma punkt finns anvisningar om hur beräkningen ska göras.
Av artikel 52.2 i samma förordning framgår att kommissionen genom
att anta delegerade akter under vissa förutsättningar kan sänka tröskelvärdet för kategorier av företag som bedöms vara förknippade med högre
risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. Utgångspunkten är att
det lägre tröskelvärdet i så fall ska vara högst 15 procent. Ett tröskelvärde
över denna nivå – men under 25 procent – kan dock fastställas om det
bedöms mer proportionerligt med hänsyn till risken. Det har ansetts
nödvändigt att i situationer då det finns företag som är utsatta för en högre
risk för att missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism
kunna skärpa åtgärderna för att på så sätt avskräcka kriminella från att
bilda sådana företag eller utnyttja sådana företag som redan existerar.
Medlemsstaterna förväntas informera kommissionen om de identifierar
kategorier av företag som är utsatta för en sådan högre risk. Vidare
kommer nationella och unionsövergripande riskbedömningar samt rapporter från Amla, Europol och andra unionsorgan som har en roll i att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism få betydelse för kommissionens bedömning (skäl 107 i penningtvättsförordningen).
Om kommissionen sänker tröskelvärdet kan det innebära att fler personer är att anse som verkliga huvudmän för juridiska personer än vad som
var fallet när det högre tröskelvärdet gällde. Bestämmelsen innebär att
Bolagsverket och de som omfattas av skyldigheten att anmäla verkliga
huvudmän måste ha viss beredskap för att kunna uppdatera uppgifterna till
följd av en ändring av tröskelvärdet. När det gäller de som omfattas av
anmälningsskyldigheten förutsätter det i sin tur att de får kännedom om att
tröskelvärdet ändrats. Det får förutsättas att Bolagsverket överväger
behovet av informationsinsatser i sådana situationer.
I artikel 53 i penningtvättsförordningen exemplifieras vad verkligt
huvudmannaskap genom direkt eller indirekt kontroll på annat sätt än
genom ägarintresse kan vara. I skälen i förordningen framhålls att kontroll
kan utövas med alla medel, både rättsliga och icke-rättsliga (skäl 110). Av
artikel 53 framgår att kontroll på annat sätt än genom ägarintresse kan
handla om bl.a. situationer då personen i fråga har rätt att utse eller avsätta
en majoritet av styrelseledamöterna, ledamöter i förvaltnings-, ledningseller tillsynsorganet eller liknande tjänstemän i den juridiska personen. Av
punkten 4 framgår att det också kan inkludera situationer då en fysisk
person utövar kontroll på grund av bl.a. avtal med ägare, medlem eller den
opaginerad Kontrollera mot PDF
juridiska personen, föreskrift i bolagsordning, partnerskapsavtal, syndikeringsavtal och därmed jämförbara handlingar samt omröstningsbestämmelser, förhållanden mellan familjemedlemmar, och användning
av formella eller informella arrangemang för nominella företrädare.
Bestämmelsen liknar till viss del vad som gäller redan i dag enligt registerlagen.
Av artikel 54 i penningtvättsförordningen följer vad som gäller när både
ägarintresse och kontroll på annat sätt existerar samtidigt i en ägarstruktur
på flera nivåer. Av artikel 55 i samma förordning framgår vad som gäller
om en juridisk person som liknar en trust (exempelvis en stiftelse) eller en
juridisk konstruktion har visst ägarintresse eller på annat sätt kontrollerar
den juridiska personen i fråga. I sådana situationer är det de verkliga
huvudmännen i den juridiska personen som liknar en trust respektive den
juridiska konstruktionen som är att anse som verkliga huvudmän i den
juridiska personen i fråga.
Som framgår under nedanstående rubrik finns det specialregler för
juridiska personer som liknar truster, exempelvis stiftelser. För sådana
juridiska personer gäller regler för att fastställa verkligt huvudmannaskap
som inte utgår från ägande. Penningtvättsförordningens bestämmelser om
fastställande av verkligt huvudmannaskap ger även visst utrymme för att
också i andra fall tillåta att juridiska personer inte anger verkligt huvudmannaskap grundat på ägande. Om det på grund av den juridiska personens form eller struktur inte är lämpligt eller möjligt att fastställa
verkligt huvudmannaskap genom ägande, ska de verkliga huvudmännen
enbart vara de som utövar kontroll på annat sätt (jfr skäl 110 till penningtvättsförordningen).
Verkliga huvudmän i juridiska konstruktioner och juridiska
personer som liknar truster
544
För juridiska konstruktioner och juridiska personer som liknar truster,
exempelvis stiftelser, finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet särskilda regler om hur verkligt huvudmannaskap ska fastställas (artikel 3.6.b
och 3.6.c). Dessa har genomförts i registerlagen och innebär exempelvis
att bl.a. en styrelseledamot eller annan motsvarande befattningshavare
antas utöva kontrollen över en stiftelse på så sätt att han eller hon
presumeras vara verklig huvudman och att bl.a. instiftare, förvaltare och
förmånstagare ska presumeras vara verklig huvudman i en juridisk
konstruktion (1 kap. 6 och 7 §§).
I penningtvättsförordningen finns bestämmelser som gäller fastställande
av verkliga huvudmän i juridiska personer som liknar truster i artikel 57. I
artikel 58 i samma förordning finns bestämmelser som gäller fastställande
av verkligt huvudmannaskap i juridiska konstruktioner. Till skillnad från
juridiska personer saknar, som ovan nämns, juridiska konstruktioner
rättskapacitet.
I juridiska personer som liknar truster är grundarna, ledamöter i ledningsorganet i dess ledningsfunktion respektive tillsynsfunktion, förmånstagare samt varje annan fysisk person som direkt eller indirekt kontrollerar
den juridiska personen verkliga huvudmän. Det finns dock en särskild
bestämmelse om vad som gäller i den situationen att den juridiska personen tillhör kontrollstrukturer med flera nivåer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Juridiska konstruktioner kan delas upp i truster och trustliknade juridiska
konstruktioner. Verkliga huvudmän för en trust är instiftare, förvaltare,
beskyddarna om sådana finns, förmånstagare samt eventuella andra
fysiska personer som utövar den yttersta kontrollen genom direkt eller indirekt ägande eller genom andra medel, inbegripet genom en kedja av
kontroll eller ägande. I trustliknande juridiska konstruktioner är de fysiska
personer som innehar likvärdiga eller liknande ställningar som de som nu
räknats upp i fråga om truster verkliga huvudmän. På motsvarande sätt
som gäller för juridiska personer som liknar truster finns det även när det
gäller juridiska konstruktioner en särskild bestämmelse om vad som gäller
i den situationen att den juridiska konstruktionen tillhör kontrollstrukturer
med flera nivåer.
Vissa förenklade krav
I vissa fall kan det vara omöjligt att fastställa vilka som är förmånstagare
och därmed verkliga huvudmän. Så kan vara fallet om förmånstagarna i
exempelvis en trust eller stiftelse ännu inte har identifierats eller utsetts. I
sådana situationer ska i stället kategorin av förmånstagare och vad som
kännetecknar dessa anges. Så snart de har identifierats eller utsetts ska de
fysiska personerna anges (artikel 59 penningtvättsförordningen). När det
gäller s.k. diskretionära truster finns även vissa specialbestämmelser i
artikel 60.
Även i vissa andra fall gäller förenklade krav som innebär att endast
kategorier av förmånstagare och deras kännetecken behöver anges. Dessa
situationer framgår av artikel 59.2 i penningtvättsförordningen och handlar bl.a. om pensionsplaner som omfattas av direktiv (EU) 2016/2341 och
system för anställdas finansiella ägande under vissa förutsättningar.
Medlemsstaterna ska enligt punkten 3 i samma artikel underrätta kommissionen om sådana juridiska personer som liknar truster och juridiska
konstruktioner som omfattas av de förenklade kraven. Sådan underrättelse
bedöms inte kräva lagstiftningsåtgärder.
Enligt artikel 61 i penningtvättsförordningen finns särskilda bestämmelser som gäller för företag för kollektiva investeringar vid identifiering
av verkliga huvudmän. Med företag för kollektiva investeringar avses bl.a.
fondföretag (artikel 2.1 led 6 e i förordningen). De särskilda bestämmelserna som gäller för dessa företag innebär att de verkliga huvudmännen
för företag för kollektiva investeringar är de fysiska personer som
uppfyller ett eller flera av följande krav. De innehar direkt eller indirekt
minst 25 procent av andelarna i företaget, har möjlighet att fastställa eller
påverka investeringspolicyn för företaget, eller kontrollerar verksamheten
i företaget på annat sätt.
14.5.3
Om verkliga huvudmän i en juridisk person inte
kan identifieras
Om en juridisk person inte kan identifiera sina verkliga huvudmän ska den
enligt penningtvättsförordningen dokumentera de åtgärder som har vidtagits för att identifiera de verkliga huvudmännen. Detsamma gäller om
det råder betydande och välgrundat tvivel om rätt personer har identifierats
opaginerad Kontrollera mot PDF
som verkliga huvudmän (artikel 63.3). Den juridiska personen ska även –
i samband med att uppgifter efterfrågas inom ramen för åtgärder för kundkännedom samt för att uppfylla kravet på att anmäla uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap till registermyndigheten – lämna en förklaring
om detta förhållande. Förklaringen ska åtföljas av en motivering till varför
det verkliga huvudmannaskapet inte varit möjligt att fastställa och vad
tvivlet består i. Dessutom ska den juridiska personen lämna uppgifter om
de fysiska personer som är ledande befattningshavare i den juridiska personen. Det rör sig då om motsvarande uppgifter om de ledande befattningshavarna som skulle ha lämnats om de verkliga huvudmännen, det vill
säga bl.a. för- och efternamn födelseort, födelsedatum, bostadsadress,
hemvistland och medborgarskap (artikel 63.4).
Om det i strukturen för en juridisk konstruktion finns en juridisk person
vars verkliga huvudmän förvaltaren i den juridiska konstruktionen inte kan
identifiera gäller motsvarande som det som redogörs för ovan (artikel 64.6
och 64.7).
Bestämmelser med delvis liknande innehåll som de som nu beskrivits
finns redan enligt dagens regelverk (artikel 3.6 b led ii i nuvarande
penningtvättsdirektivet). Av 2 kap. 1 § första stycket registerlagen framgår
bl.a. att om en verklig huvudman saknas eller om det inte finns tillförlitliga
uppgifter om vem som är verklig huvudman, ska den juridiska personen i
stället ha uppgift om detta. Av samma kapitel framgår att uppgifterna om
detta på begäran ska lämnas ut till myndigheter och ansvariga enheter i
vissa fall, samt att uppgifterna ska anmälas för registrering i registret (2 §
första och andra styckena respektive 3 § första stycket, se även 3 kap. 8 §
tredje stycket penningtvättslagen om vad som gäller när en ansvarig enhet
vidtar kundkännedomsåtgärder). Registerlagen innebär däremot inget krav
på att ledande befattningshavare ska registreras i den situationen. I det
avseendet innebär reglerna i penningtvättsförordningen alltså en förändring.
Innebörden av ledande befattningshavare
546
Med ledande befattningshavare (”senior magangement officials”) i penningtvättsförordningen, avses de fysiska personer som är verkställande
ledamöter i ledningsorganet och de fysiska personer som utövar verkställande funktioner inom en juridisk person och som är ansvariga inför
ledningsorganet för den dagliga ledningen av företaget i förhållande till
ledningsorganet (artikel 63.4 andra stycket).
Utredningen har utvecklat närmare vilka funktioner i svenska juridiska
personer som närmast kan anses motsvara ledande befattningshavare
enligt penningtvättsförordningen (se betänkandet s. 354 och 355.). Enligt
utredningen avses med det förstnämnda, det vill säga verkställande
ledamöter i ledningsorganet, vanligtvis styrelseledamöter som deltar i den
dagliga ledningen av företaget. Sådana ledamöter ingår, enligt utredningen, ofta i företagets ledningsgrupp och är således anställda i företaget.
Det sistnämnda motsvaras, enligt utredningens uppfattning, närmast av
verkställande direktör eller motsvarande befattning. Promemorian gör
ingen annan bedömning.
Som utredningen anger är definitionen av ledande befattningshavare inte
helt enkel att tillämpa på ideella föreningar och registrerade trossamfund.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt utredningens bedömning bör de personer som utifrån penningtvättsförordningens definition ska anses som ledande befattningshavare i en
ideell förening eller ett registrerat trossamfund vara den eller de personer
i organisationens ledning som kan anses utöva mest kontroll över verksamheten, eftersom sådana personer genom sin ställning har störst likheter
med en verklig huvudman enligt definitionen i penningtvättsförordningen.
Enligt utredningens bedömning är det bara styrelsens ordförande som i de
allra flesta ideella organisationer har en sådan operativ roll som är en
förutsättning för att en person ska betraktas som ledande befattningshavare
enligt definitionen i penningtvättsförordningen. Utredningen gör dock
bedömningen att även sådana personer som i större ideella föreningar
innehar en funktion som motsvarar den verkställande direktören i ett aktiebolag, t.ex. generalsekreterare, kan betraktas som ledande befattningshavare. Bedömningen av vem eller vilka som ska anses som ledande
befattningshavare måste, enligt utredningen, avgöras av förhållandena i
det enskilda fallet (se betänkandet s. 355). Promemorian delar de
bedömningar som utredningen gör i dessa avseenden.
14.6
Skyldigheten att inneha uppgifter och
dokumentation relaterat till verkligt
huvudmannaskap
Promemorians förslag
Det ska i den nya lagen om verkliga huvudmän upplysas om att det i
penningtvättsförordningen finns bestämmelser om skyldighet för juridiska personer och förvaltare av juridiska konstruktioner att inneha
tillförlitliga och aktuella uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap. Det ska även upplysas om att sådana uppgifter ska ses över i vart
fall årligen.
Skälen för promemorians förslag
Bestämmelserna om verkligt huvudmannaskap innefattar, som ovan
nämns, bl.a. en skyldighet för juridiska personer och förvaltare av juridiska
konstruktioner att inneha uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap.
Skyldigheten framgår direkt av penningtvättsförordningen och kräver därmed inte nationellt genomförande (artiklarna 62.2, 63.1 och 64.1). Om det
är så att det inte är möjligt att med säkerhet identifiera någon verklig
huvudman i en juridisk person följer – som bl.a. nämns ovan – av
penningtvättsförordningen att det i stället ska finnas uppgifter om det
förhållandet och de ledande befattningshavarna samt dokumentation av de
åtgärder som har vidtagits i syfte att identifiera verkliga huvudmän
(artiklarna 63.3 och 64.6). Av penningtvättsförordningen följer vidare att
de som omfattas av skyldigheten att inneha uppgifter relaterat till verkligt
huvudmannaskap årligen ska se över uppgifterna för att säkerställa att de
fortfarande stämmer (artiklarna 62.2 och 63.2).
Redan i dag finns delvis motsvarande skyldighet att dokumentera verkligt huvudmannaskap (artiklarna 30.1 och 31.1 i det nuvarande penning-
548
tvättsdirektivet, se även artikel 3.6 a led ii) i samma direktiv om vad som
gäller om en verklig huvudman inte kan identifieras). Såsom bestämmelserna i det nuvarande direktivet har genomförts i registerlagen innebär
de att juridiska personer och förvaltare av juridiska konstruktioner ska ha
tillförlitliga uppgifter om vilka som är verkliga huvudmän och om arten
och omfattningen av de verkliga huvudmännens intresse i den juridiska
personen eller konstruktionen i fråga. Om en verklig huvudman saknas
eller om det inte finns tillförlitliga uppgifter om vem som är verklig huvudman, ska den juridiska personen eller förvaltaren i stället ha uppgift om
detta. Informationen ska hållas aktuell och kontrolleras i den utsträckning
som omständigheterna kräver det. Den juridiska personen eller förvaltaren
ska dessutom dokumentera uppgifterna och den utredning som görs för att
bedöma vem som är verklig huvudman, om det inte är uppenbart obehövligt (2 kap. 1 § registerlagen, se även 7 § samma kapitel och lag).
När de ovan nämnda bestämmelserna i registerlagen infördes konstaterade regeringen att det i kravet på dokumentation måste ligga att det ska
finnas ett dokument som redovisar vem som är verkliga huvudman, eller
uppgift om att en sådan saknas. Regeringen konstaterade vidare att det i
dokumentationen också ska redovisas vilka överväganden som har gjorts
för att komma fram till resultatet. Enligt regeringen innebar dokumentationskravet att de skriftliga handlingar som utgjort underlaget vid den
bedömningen ska bevaras. Av samma lagstiftningsärende framgår att
undantaget från dokumentationskravet – som gäller om dokumentering av
uppgifterna skulle vara uppenbart obehövligt – infördes mot bakgrund av
att sådan uttrycklig dokumentation bedömdes sakna funktion bl.a. för
ideella och ekonomiska föreningar. I många fall följer det av föreningens
stadgar att varje medlem har en röst och regeringen ansåg då att det är lätt
att konstatera att någon verklig huvudman inte finns redan utifrån
stadgarna och en uppgift om antalet medlemmar i föreningen (prop.
2016/17:173 s. 462).
Som inledningsvis framgår kommer skyldigheten att inneha uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap i fortsättningen att följa av penningtvättsförordningen. I penningtvättsförordningen anges inte uttryckligen att den utredning som gjorts för att bedöma vem som är verklig
huvudman ska dokumenteras. Utifrån att syftet med utredningen bl.a. är
att uppgifterna ska kunna lämnas till myndigheter utan dröjsmål och till
ansvariga enheter som genomför åtgärder för kundkännedom samt att
dessa mottagare kan behöva känna till hur den som omfattas av skyldigheten har kommit fram till sina slutsatser, är det dock rimligt att tolka in
att sådan dokumentation behövs även fortsättningsvis. Det bör alltså inte
enbart vara uppgifterna relaterat till verkligt huvudmannaskap som ska
innehas, utan även dokumentation kring hur man kommit fram till
slutsatserna. När det handlar om åtgärder för att identifiera verkliga huvudmän i fall där det möter på svårigheter, är det ett uttryckligt krav enligt
penningtvättsförordningen att dokumentera åtgärderna (artiklarna 63.3
och 64.6).
När det gäller det undantag från kravet på dokumentation som i dag
gäller när dokumentationen är uppenbart obehövligt, saknas det stöd för
att bibehålla ett sådant undantag. Det är enligt promemorians mening dock
rimligt att utgå från att kravet på dokumentation påverkas av om det är lätt
att konstatera vilka som är verkliga huvudmän. Om det är lätt och
opaginerad Kontrollera mot PDF
utredningsåtgärderna därmed har varit i princip obefintliga, kan det inte
heller finnas särskilt mycket att dokumentera.
När det gäller kravet på att hålla uppgifterna aktuella konstaterades det
i förarbetena till registerlagen att en undersökning ska vidtas när den
juridiska personen får anledning att anta att förhållandena har ändrats.
Vidare uttalades att en årlig undersökning i samband med bolags- eller
föreningsstämma sannolikt är ett enkelt och effektivt sätt att säkerställa att
uppgifterna är uppdaterade och aktuella (prop. 2016/17:173 s. 461).
I den utsträckning sådan årlig undersökning redan görs i dag innebär
bestämmelserna i penningtvättsförordningen om årlig kontroll inte någon
förändring. För de som ännu inte har en upparbetad rutin kring årlig
kontroll kommer reglerna innebära att de måste införa det. Som regeringen
varit inne på i tidigare förarbeten skulle en lämplig rutin kunna vara att
göra kontrollen åtminstone i samband med bolags- eller föreningsstämma
eller som ett led i andra återkommande, befintliga processer. Det är dock
upp till de som omfattas av skyldigheten att avgöra vilken rutin som passar
bäst i deras verksamhet. Något krav på i vilket sammanhang det ska göras
finns inte enligt penningtvättsförordningen.
Det föreslås att det i den nya lagen om verkliga huvudmän tas in bestämmelser som upplyser om skyldigheten att inneha tillförlitliga och aktuella
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap och att se över dessa i vart
fall årligen.
14.7
Skyldigheten att lämna ut dokumentation
relaterat till verkligt huvudmannaskap
Promemorians förslag
Det ska i den nya lagen om verkliga huvudmän upplysas om att det i
penningtvättsförordningen finns bestämmelser om skyldigheten för
juridiska personer och förvaltare av juridiska konstruktioner att lämna
ut
1. viss dokumentation relaterat till verkligt huvudmannaskap till en
behörig myndighet som begär det, och
2. vissa uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap till en
ansvarig enhet som begär det i samband med åtgärder för kundkännedom.
Skälen för promemorians förslag
Information och uppgifter ska lämnas ut
Juridiska personer och förvaltare av juridiska konstruktioner är enligt
penningtvättsförordningen skyldiga att utan dröjsmål lämna ut ”information” som samlats in relaterat till verkligt huvudmannaskap till behöriga
myndigheter som begär det. De är också skyldiga att på begäran lämna ut
”uppgifter” relaterat till verkligt huvudmannaskap till ansvariga enheter
när de ansvariga enheterna genomför åtgärder för kundkännedom
(artiklarna 63.1, 63.4, 63.5, 64.3, 64.5 och 64.7).
Bestämmelser med i huvudsak motsvarande innehåll finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet och har genomförts i 2 kap. 2 § registerlagen. I den paragrafen anges dock att ”dokumentation” som gäller verkligt huvudmannaskap ska lämnas ut. Det gäller både till myndigheter och
ansvariga enheter.
Det är inte tydligt om den unionsrättsliga lagstiftaren i penningtvättsförordningen avsett att göra en åtskillnad mellan vad som ska lämnas ut
till en myndighet respektive en ansvarig enhet genom att ange ”information” respektive ”uppgifter”. Uppdelningen skulle dock kunna förstås
utifrån att en del av den information relaterat till verkligt huvudmannaskap
som samlats in inte är relevant för ansvariga enheter vid åtgärder för
kundkännedom. Vid en jämförelse med artikel 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet, som bl.a. innebär att ansvariga enheters tillgång till de
förklaringar som registreringsskyldiga personer gjort om att det inte finns
någon verklig huvudman begränsas, skulle en möjlig tolkning även kunna
vara att den ansvariga enheten inte kan kräva att få del av sådana. Enligt
promemorians mening bör ordet ”dokumentation” anges i stället för
”information” i den svenska författningstexten när det gäller vad som ska
lämnas till behörig myndighet, eftersom det tydligare ger uttryck för vad
som avses (jfr ”information collected pursuant to this Article” i den
engelska språkversionen).
Skyldigheten gäller enbart i förhållande till behöriga myndigheter
Skyldigheten att lämna ut dokumentation till myndigheter gäller enligt
registerlagen i förhållande till samtliga myndigheter, trots att det nuvarande direktivet endast kräver att den ska gälla i förhållande till s.k. behöriga
myndigheter. Vid genomförandet av det nuvarande direktivet framhöll
regeringen att behöriga myndigheter bör ges en vid tolkning eftersom det
bäst uppfyller syftet att försvåra att juridiska personer utnyttjas för
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Regeringen konstaterade att
arbete för att motverka och försvåra penningtvätt och finansiering av
terrorism inte endast bedrivs av Polismyndigheten och andra myndigheter
som typiskt sett ses som brottsbekämpande, utan att även bl.a. Skatteverket
och Tullverket har viktiga uppgifter att fylla i det avseendet. Detsamma
ansågs gälla för Kronofogdemyndigheten, Försäkringskassan och andra
myndigheter som kommer i kontakt med grov organiserad brottslighet,
ekonomisk brottslighet och finansiering av terrorism. Regeringen ansåg
därför att någon begränsning av den krets av myndigheter som ska kunna
få del av uppgifter om verkligt huvudmannaskap inte skulle införas (prop.
2016/17:173 s. 463).
Till skillnad från vad som gäller i det nuvarande penningtvättsdirektivet
finns det i penningtvättsförordningen en definition av behörig myndighet.
Definitionen finns i artikel 2.1.44 och innebär att följande omfattas:
finansunderrättelseenheter, tillsynsmyndigheter, offentliga myndigheter
som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till
penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller som har till uppgift att
spåra, beslagta eller frysa och förverka tillgångar som härrör från brott,
och offentliga myndigheter med specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
550
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med tillsynsmyndigheter avses sådana myndigheter som bedriver tillsyn
på penningtvättsområdet. Regeringen har i propositionen Utlämnande av
uppgifter ur registret över verkliga huvudmän gjort bedömningen att
uttrycket behöriga myndigheter för svensk del innefattar den svenska
finansunderrättelseenheten (finanspolisen), de myndigheter som utövar
tillsyn över penningtvättslagen – dvs. Fastighetsmäklarinspektionen,
Finansinspektionen, länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra
Götalands län, Revisorsinspektionen och Spelinspektionen – samt Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten (prop. 2025/62:129 s. 46). I tillägg till dessa bör även den
myndighet som övervakar den penningtvättstillsyn som bedrivs av
Advokatsamfundet ingå i egenskap av tillsynsmyndighet. Som framgår av
avsnitt 10.4 föreslår promemorian att Länsstyrelsen i Stockholms län utses
för uppdraget. Den myndigheten finns redan med bland de myndigheter
som nämnts.
Definitionen av behöriga myndigheter bedöms innebära att de svenska
myndigheterna som kan förväntas ha behov av dokumentationen har möjlighet att få del av den.
Författningsförslag
Det föreslås att det i den nya lagen om verkliga huvudmän tas in en
bestämmelse som upplyser om skyldigheten i penningtvättsförordningen
att lämna ut dokumentation relaterat till verkligt huvudmannaskap till
behöriga myndigheter utan dröjsmål och uppgifter relaterat till verkligt
huvudmannaskap till ansvariga enheter som utför åtgärder för kundkännedom.
I linje med de slutsatser som görs i avsnitt 14.10 bedöms det inte finnas
behov av att i den nya lagen om verkliga huvudmän särskilt upplysa om
skyldigheten för juridiska personer att till ansvariga enheter lämna information om nominella företrädare (jfr artikel 66 i penningtvättsförordningen).
14.8
Skyldigheten för verkliga huvudmän att lämna
ut uppgifter och dokument
Promemorians förslag
Det ska i den nya lagen om verkliga huvudmän upplysas om skyldigheten enligt penningtvättsförordningen för vissa personer med koppling
till en juridisk person eller konstruktion att, på begäran av den juridiska
personen eller förvaltaren av den juridiska konstruktionen i fråga,
lämna ut vissa uppgifter och dokument.
Skälen för promemorians förslag
För att en juridisk person eller en förvaltare av en juridisk konstruktion ska
kunna fullgöra sina skyldigheter att inneha, lämna ut och för registrering
anmäla uppgifter relaterat verkligt huvudmannaskap kan de behöva
inhämta uppgifter och dokument från andra. Det kan också behövas för att
tillmötesgå och besvara registermyndighetens förfrågningar i samband
med kontroller av verkligt huvudmannaskap, exempelvis förfrågningar om
att få del av trustavtal, protokoll från möten och avtal om partnerskap (jfr
artikel 10.4 i penningtvättsdirektivet). I penningtvättsförordningen finns
det därför bestämmelser som innebär att verkliga huvudmän samt juridiska
personer och förvaltare av juridiska konstruktionen som finns i ägar- eller
kontrollstrukturen ska ge de ”uppgifter” och den ”dokumentation” till den
juridiska personen eller förvaltaren av den juridiska konstruktionen i fråga
som krävs för att de i sin tur ska kunna fullgöra sina skyldigheter (artiklarna 63.2 respektive 64.4). Som promemorian uppfattar bestämmelserna
inbegriper det även utlämnande av dokument.
Liknande bestämmelse som de som beskrivs ovan finns i dagens regelverk, men de är inte fullt lika långtgående (artikel 30.1 och 2 kap. 2 §
tredje stycket registerlagen). Medan dagens reglering endast innebär
skyldighet för verkliga huvudmän att lämna ut uppgifter, gäller skyldigheten enligt penningtvättsförordningen fler personkategorier. Förutom
verkliga huvudmän riktar den sig, som ovan framgår, bl.a. till sådana
personer som ingår i ägar- eller kontrollkedjan i situationer där den
verkliga huvudmannen utövar indirekt kontroll över den juridiska
personen eller konstruktionen. Penningtvättsförordningens bestämmelser
kan även förväntas tillämpas oftare än vad som gäller i dag. Det hör
samman med att registermyndigheten kommer får ett större ansvar för att
uppgifterna i registret stämmer och vid sådana kontroller kan komma att
begära in dokument.
När det gäller de verkliga huvudmännen har regeringen i tidigare förarbeten uttalat att uppgiftsskyldigheten förutsätter att den juridiska personen med stöd av presumtionsreglerna kan peka ut en viss person som
verklig huvudman i den juridiska personen och att ett blankt påstående om
att en viss person är verklig huvudman i den juridiska personen inte kan
vara tillräckligt för att en person ska omfattas av uppgiftsskyldigheten
(prop. 2018/19:150 s. 112). Det borde enligt promemorians mening vara
en rimlig utgångspunkt även fortsättningsvis. I penningtvättsförordningen
uttrycks förvisso inte presumtionsregler på samma sätt som i registerlagen.
Innebörden blir ändå densamma, dvs. att skyldigheten gäller den som kan
pekas ut som verklig huvudman enligt den reglering som gäller.
En skyldighet att lämna ut dokument kan enligt promemorians mening
främst antas komma i fråga om registreringsmyndigheten har begärt att en
juridisk person eller förvaltare av en juridisk konstruktion ska ge in dokument som innehas av någon av de personer som bestämmelserna om utlämnande riktar sig till. En sådan begäran från registermyndigheten förutsätter att myndigheten har bedömt att åtgärden är proportionerlig (jfr 5 §
tredje stycket förvaltningslagen). Det kan knappast komma i fråga att
kräva att originalhandlingar begärs in. Vidimerade kopior bör vara
tillräckligt.
Om den som omfattas av bestämmelsen vägrar att lämna uppgifterna
eller dokumenten till den juridiska personen eller förvaltaren av trusten
som efterfrågar dessa, kan frågan bli föremål för Bolagsverkets prövning
(se avsnitt 14.16.4). Om Bolagsverket förelägger personen att lämna ut
uppgifterna eller dokumenten, kan beslutet om föreläggande överklagas
552
opaginerad Kontrollera mot PDF
till domstol. Därigenom kan den som omfattas av skyldigheten få saken
överprövad.
Det förslås att det i den nya lagen om verkliga huvudmän tas in en bestämmelse som upplyser om skyldigheten enligt penningtvättsförordningen
för vissa personer med koppling till en juridisk person eller konstruktion
att, på begäran av den juridiska personen eller förvaltaren av konstruktionen i fråga, lämna ut vissa uppgifter och dokument.
14.9
Skyldigheten att anmälan uppgifter för
registrering
Promemorians förslag
Svenska juridiska personer och förvaltare av juridiska konstruktioner
med viss anknytning till Sverige ska till Bolagsverket anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering. Det ska i den
nya lagen om verkliga huvudmän upplysas om att det följer av
penningtvättsförordningen inom vilka tidsfrister en sådan anmälan ska
ges in.
Juridiska personer som har bildats i stater utanför EES och förvaltare
av juridiska konstruktioner som inte har viss anknytning till Sverige ska
när de avser att vidta vissa rättshandlingar anmäla uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap till Bolagsverket. Det ska i den nya lagen om
verkliga huvudmän upplysas om att ansvariga enheter i vissa fall ska
informera utländska motparter om sin skyldighet att anmäla uppgifter
för registrering.
Skyldigheten att anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap ska
inte gälla om uppgifterna redan finns i ett centralt register över verkliga
huvudmän i en annan stat inom EES.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en anmälan om
registrering och ändrade förhållanden.
Skälen för promemorians förslag
Vad som gäller vid anmälan
I avsnitt 14.4 redogörs bl.a. för vilka som omfattas av skyldigheten att
anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering i
det svenska registret över verkliga huvudmän. Det handlar om juridiska
personer som har bildats i Sverige. I fråga om förvaltare av juridiska
konstruktioner gäller skyldigheten i stället när det finns anknytning till
Sverige på grund av säte eller hemvist eller att den juridiska konstruktionen administreras från Sverige. När det gäller dessa personer framgår
direkt av penningtvättsförordningen vilka tidsfrister som gäller för en
anmälan (artiklarna 63.2 respektive 64.2). Bolagsverket är, som ovan
nämnts, den svenska registermyndigheten. De personer som omfattas av
skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering ska alltså anmäla
uppgifterna till Bolagsverket.
I vissa fall omfattas även juridiska personer som bildats i stater utanför
EES och förvaltare av juridiska konstruktioner som inte har anknytning till
Sverige av skyldigheten att anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering i det svenska registret över verkliga huvudmän.
Även detta förhållande har redogjorts för i avsnitt 14.4 och också i dessa
fall är Bolagsverket registermyndighet. Skyldigheten gäller om sådana
personer avser att vidta vissa rättshandlingar, exempelvis förvärva fast
egendom i landet eller ingå vissa andra affärsförbindelser. Närmare om
vilka situationer som registreringsskyldigheten gäller anges i artikel 67 i
penningtvättsförordningen. Registreringsskyldigheten uppkommer före
det att affärsförbindelsen inleds, köpet slutförs eller avtalet undertecknas
(artikel 67.3), dvs. när parterna avser vidta någon av dessa åtgärder. Som
promemorian uppfattar skyldigheten uppkommer den först när det finns en
förhållandevis konkret avsikt att vidta rättshandlingen. Om det handlar om
överenskommelser som kan ingås muntligen, borde skyldigheten inträda
först när parterna är i slutfasen av förhandlingarna och det står klart att det
med stor sannolikhet kommer att bli en överenskommelse med ett visst
innehåll. Om det handlar om en fastighet som ska förvärvas kan skyldigheten anses uppkomma exempelvis när det står klart att personen i fråga
vunnit budgivningen och avser fullfölja förvärvet.
Det kan vara svårt för en utländsk juridisk person som saknar anknytning
till Sverige att känna till att skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering finns. Det gäller inte minst om skyldigheten grundas i att avsikten
är att ingå en affärsförbindelse med en ansvarig enhet enligt artikel 67.1
led a i penningtvättsförordningen. I sådana situationer gäller skyldigheten
endast om antingen den juridiska personen med anknytning till tredje land
eller den ansvariga enheten enligt riskbedömningar bedömts vara förknippade med viss ökad risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism
(artikel 67.2 i penningtvättsförordningen). Mot bakgrunden av svårigheten
för den utländska juridiska personen att känna till skyldigheten att anmäla
uppgifter för registrering har det i artikel 67.4 i penningtvättsförordningen
tagits in en bestämmelse som innebär att det åligger den ansvariga enheten
att informera den juridiska personen om huruvida villkoren är uppfyllda
och även kräva intyg eller bevis på registrering från motparten innan
affärsförbindelsen inleds. Det bör i den nya lagen om verkliga huvudmän
införas en bestämmelse som upplyser om den ansvariga enhetens
skyldighet i det avseendet.
Bemyndigande för föreskrifter om anmälan
Kommissionen ska genom genomförandeakter bl.a. fastställa formatet för
inlämnandet av uppgifter (artikel 10.6 i penningtvättsdirektivet). Det är
dock troligt att det även finns behov av att komplettera bestämmelserna i
penningtvättsdirektivet och penningtvättsförordningen med nationella
bestämmelser om sådana anmälningar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få
meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en anmälan om
registrering eller ändrade förhållanden.
554
opaginerad Kontrollera mot PDF
Undantag för att undvika dubbelregistrering
Medlemsstaternas register över verkliga huvudman ska kopplas samman.
Mot den bakgrunden är det onödigt att samma uppgifter finns registrerade
i flera sådana register. Av artikel 10.3 i sjätte penningtvättsdirektivet
framgår att om förhållandena är sådana att skyldighet att anmäla uppgifter
för registrering finns i flera medlemsstater, räcker det att uppgifterna
registreras i ett av registren. För att styrka att uppgifterna redan finns
registrerade ska, enligt samma artikel, ett intyg eller registerutdrag från
registermyndigheten där uppgifterna finns vara tillräckligt. Det föreslås
mot den bakgrunden ett undantag från skyldigheten att anmäla uppgifter
för registrering i registret över verkliga huvudmän, om uppgifterna redan
finns registrerade i ett centralt register över verkliga huvudmän i en annan
stat inom EES.
14.10
Skyldigheten för nominella företrädare
Penningtvättsförordningen innebär vissa särskilda bestämmelser som gäller nominella företrädare. Med en nominell företrädare får förstås en person som instrueras av någon annan att agera för dennes räkning (jfr definitionen av formellt arrangemang för nominella företrädare i artikel 53.4 i
förordningen). Som framgår av skälen till penningtvättsförordningen behöver den som är nominell företrädare inte nödvändigtvis ange vem som
har nominerat denne och det innebär därför att det verkliga huvudmannaskapet och kontrollstrukturen kan döljas (skäl 131).
Av artikel 66 i penningtvättsförordningen framgår att det med nominella
företrädare i den artikeln avses nominella aktieägare respektive nominella
styrelseledamöter. De ska, enligt artikeln, inneha uppgifter om den person
som nominerar och dennes verkliga huvudmän samt offentliggöra dessa
och deras status för den juridiska personen. Den juridiska personen ska i
sin tur uppge dessa uppgifter för ansvariga enheter i samband med åtgärder
för kundkännedom.
Utredningen har kommit fram till att det i svensk rätt inte bör finnas
sådana som är nominella företrädare i den bemärkelsen som avses i penningtvättsförordningen (se betänkandet s. 373–375). När det gäller nominella aktieägare grundas slutsatsen på att det i de rättsordningar där
nominella aktieägare förekommer inte är möjligt att få veta vem som är
den verkliga ägaren till de aktier som står registrerade på den nominella
aktieägaren och att sådana förhållanden inte gäller enligt svensk rätt. När
det gäller nominella styrelseledamöter grundas den på att det svårligen går
att förena arrangemang med nominella styrelseledamöter med den lojalitetsplikt som får anses vara en grundläggande associationsrättslig princip
enligt svensk rätt.
Promemorian delar utredningens bedömning att det inte bör finnas
nominella företrädare i svensk rätt. Det får till följd att bestämmelsen inte
bedöms vara relevant för svenska juridiska personer. När det gäller
utländska juridiska personer som är skyldiga att anmäla uppgifter för
registrering i registret över verkliga huvudmän kan artikeln emellertid ha
viss betydelse. Det får däremot anses ligga utanför det territoriella
tillämpningsområdet som följer av penningtvättsförordningen att det från
opaginerad Kontrollera mot PDF
svenskt håll skulle säkerställas att nominella företrädare för sådana
juridiska personer innehar uppgifter enligt artikel 66 i penningtvättsförordningen. Det föreslås därför inte någon bestämmelse som
upplyser om skyldigheten i den nya lagen om verkliga huvudmän.
14.11
Vilka uppgifter som ska finnas i registret
14.11.1 Uppgifter som ska anmälas
Vilka uppgifter som finns i registret över verkliga huvudmän i dag regleras
i 3 kap. 2 § registerförordningen (se även artiklarna3 0 och 31 i det nuvarande penningtvättsdirektivet). Det handlar om
• företagsnamn eller namn och, i förekommande fall, organisationsnummer,
• namn, medborgarskap, bosättningsland och personnummer eller
samordningsnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum för
verkliga huvudmän,
• uppgifter om arten och omfattningen av de verkliga
huvudmännens intresse.
• uppgifter om det förhållandet att en verklig huvudman saknas eller
inte kunnat fastställas, och
• uppgifter om mellanliggande juridiska personers, trusters eller
liknande juridiska konstruktioners företagsnamn eller namn och, i
förekommande fall, organisationsnummer, i situationer av indirekt
kontroll,
• uppgifter om att en juridisk person ägnar sig åt insamlingsverksamhet samt fullständigt namn, personnummer eller samordningsnummer eller, om sådant saknas, födelsedatum för
styrelseledamöter eller motsvarande befattningshavare och
firmatecknare, och
• uppgifter om att en verklig huvudman finns, i situationer då det
enligt 2 kap. 6 § registerlagen finns undantag för att ange verklig
huvudman.
556
Det nya penningtvättsregelverket innebär framför allt att fler uppgifter ska
anmälas till registermyndigheten. Vilka uppgifter som ska finnas i registret
regleras främst i andra stycket i artikel 62.1 i penningtvättsförordningen.
Av bestämmelsen framgår att det dels ska finnas uppgifter om de juridiska
personerna och konstruktionerna i sig, dels uppgifter om deras verkliga
huvudmän.
Genom hänvisningen i led c till artikel 22.1.b följer att nedanstående
uppgifter ska finnas i registret i fråga om juridiska personer.
• Juridisk form och namn.
• Adress till stadgeenligt eller officiellt säte, samt om dessa skiljer
sig åt från den adressen, huvudsakligt verksamhetsställe och land
där den juridiska personen bildades,
• Namn på de rättsliga företrädarna för den juridiska personen samt,
i mån av tillgänglighet, registreringsnummer, skatteregistreringsnummer och identifieringskod för juridiska personer,
opaginerad Kontrollera mot PDF
•
Namn på personer som innehar aktier eller en styrelsepost i form
av nominella aktieägare, inbegripet uppgift om deras ställning som
nominella aktieägare eller styrelseledamöter.
Informationen motsvarar till stor del vad som anges som grundläggande
information enligt artikel 2.33.a i penningtvättsförordningen, men inte helt
och hållet.
Om det i stället handlar om en juridisk konstruktion ska enligt artikel
62.1 andra stycket i förordningen grundläggande information anges. Vad
som är grundläggande information om juridiska konstruktioner anges i
artikel 2.33.b i samma förordning. Det handlar om följande uppgifter.
• Den juridiska konstruktionens namn eller unika identifieringskod.
• Trusturkund för trusten eller motsvarande handling.
• Den juridiska konstruktionens syfte, om ett sådant finns.
• De tillgångar som innehas i den juridiska konstruktionen eller som
förvaltas genom den.
• Den plats där de uttryckliga trusternas förvaltare eller personer
som innehar likvärdiga ställningar i den liknande juridiska
konstruktionen har sin hemvist och, om denna är en annan, den
plats från vilken den uttryckliga trusten eller den liknande
juridiska konstruktionen förvaltas.
När det gäller de verkliga huvudmännen ska följande uppgifter finnas i
registret. Den verkliga huvudmannens
• samtliga för- och efternamn,
• födelseort,
• fullständiga födelsedatum,
• bostadsadress,
• hemvistland och medborgarskap, och
• nummer på identitetshandlingen, t.ex. ett pass eller en nationell
identitetshandling, och om det finns, det unika personliga identifieringsnummer som tilldelats personen i det land där personen
är stadigvarande bosatt samt en allmän beskrivning av källan till
detta nummer.
Dessutom ska det finnas uppgift om arten och omfattningen av det intresse
som den verkliga huvudmannen har i den juridiska personen eller konstruktionen samt den dag från vilken intresset innehas.
Om ägar- och kontrollstrukturen i en juridisk person eller konstruktion
innehåller mer än en juridisk person eller konstruktion, ska det finnas en
beskrivning av den strukturen. En sådan beskrivning ska innefatta namnen
på och, om det finns, identifieringsnummer för de juridiska personer eller
konstruktioner som ingår i den strukturen och en beskrivning av förhållandet mellan dem, inbegripet andelen av det intresse som innehas.
I vissa situationer finns det specialbestämmelser. Som framgår av avsnitt
14.5.2 räcker det i vissa fall uppgiften om kategorin av förmånstagare i
stället för uppgifter om de fysiska personer som faktiskt är verkliga
huvudmän. Om kategorin av förmånstagare är tillräckligt, ska det finnas
en allmän beskrivning av egenskaperna för kategorin av förmånstagare
(artikel 62.1 andra stycket e i penningtvättsförordningen). Det finns även
en särskild bestämmelse som gäller vid uteblivet utövande av befogenheter
i diskretionära truster, se artikel 62.1 andra stycket f i penningtvättsförordningen.
Som redogörs för i avsnitt 14.5.3 ska, om ingen person kan identifieras
som verklig huvudman eller om det råder betydande och välgrundat tvivel
om den eller de som har identifierats som verkliga huvudmän är det, i
stället motsvarande uppgifter för ledande befattningshavare finnas i
registret samt en förklaring till varför det inte finns någon verklig
huvudman eller denne inte kunnat identifieras och, i de fall där det är
aktuellt, varför det finns tvivel kring om den som identifierats som verklig
huvudman är det (artiklarna 63.4 och 64.7 i penningtvättsförordningen och
10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet). För förvaltare av juridiska konstruktioner kan detta bli aktuellt om den juridiska konstruktionen har s.k. parter
som är juridiska personer (artikel 64.6 i penningtvättsförordningen).
Om det handlar om en utländsk juridisk person eller förvaltare av en
juridisk konstruktion som varken har sitt säte eller hemvist i landet eller
administrerar trusten från landet – det vill säga saknar anknytning – ska
uppgifterna åtföljas av en förklaring gällande på vilken grund registrering
görs. För dessa gäller registreringsskyldigheten endast i samband med
vissa rättshandlingar. Dessutom ska relevanta dokument ges in till registermyndigheten (artikel 67.3 i penningtvättsförordningen).
Sammanfattningsvis innebär det nya regelverket att fler uppgifter
kommer att finnas i registret över verkliga huvudmän än vad som finns i
dag. Dessutom innebär det att fler uppgiftstyper kommer att tillkomma. I
vissa fall ska uppgifter i stället tas bort. Det gäller exempelvis om de nya
territoriella begränsningarna innebär att vissa utländska juridiska personer
inte längre ska finnas i registret. Reglerna ställer ökade krav på såväl de
som omfattas av skyldigheten att registrera verkliga huvudmän, som
Bolagsverket.
Särskilt om vad som avses med rättsliga företrädare
En av de uppgifter som ska lämnas om juridiska personer gäller rättsliga
företrädare. Vad som avses med rättsliga företrädare får bedömas utifrån
vad det handlar om för juridisk person. Nedan följer några exempel.
När det gäller aktiebolag är det styrelsen som företräder aktiebolaget och
tecknar dess firma (8 kap. 35 § aktiebolagslagen). Likaså får den verkställande direktören företräda aktiebolaget och teckna dess firma, förutsatt att
det gäller uppgifter som han eller hon får sköta (8 kap. 36 § aktiebolagslagen, se även 29 § samma kapitel angående vilka uppgifter som det
gäller). Dessutom får styrelsen bemyndiga en styrelseledamot, den
verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna
dess firma (8 kap. 37 § första stycket aktiebolagslagen). Liknande gäller
för ekonomiska föreningar (7 kap. 35–37 §§lagen om ekonomiska föreningar). I dessa fall handlar det alltså också om styrelse, verkställande
direktör och sådan person som bemyndigats att företräda föreningen och
teckna dess firma (särskild firmatecknare).
När det gäller stiftelser är det styrelsen eller förvaltaren som företräder
den och tecknar dess firma (2 kap. 16 §och 23 § första stycket stiftelselagen). Förvaltaren får under vissa förutsättningar bemyndiga en annan
558
opaginerad Kontrollera mot PDF
person att företräda stiftelsen och teckna dess firma (2 kap. 23 § andra
stycket stiftelselagen).
14.11.2 Registret ska innehålla uppgifter om riktade
ekonomiska sanktioner
Promemorians bedömning
Direktivets bestämmelser som innebär att det i registret ska finnas
noteringar som anger om en juridisk person eller konstruktion är
föremål för riktade ekonomiska sanktioner eller har koppling till
personer eller enheter som är det, bör genomföras på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
Syftet med registret över verkliga huvudmän är att identifiera vilka som är
juridiska personers och konstruktioners verkliga huvudmän. Genom det
nya penningtvättsregelverket kommer registret över verkliga huvudmän
även att innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera vilka
juridiska personer och konstruktioner som antingen själva är eller som har
koppling till personer eller enheter som är föremål för riktade ekonomiska
sanktioner. Registermyndigheterna förväntas bevaka att uppgifter om riktade ekonomiska sanktioner som finns i registret överensstämmer med
beslut om riktade ekonomiska sanktioner. Registermyndigheten förutsätts
även kunna upptäcka om förändringar i ägar- eller kontrollstrukturerna hos
juridiska personer eller konstruktioner som finns registrerade i registret
bidrar till risk för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås (jfr skäl 31 i
direktivet).
Det ska i registret finnas en ”indikation” som synliggör när någon av
situationerna gällande riktade ekonomiska sanktioner gäller. Det gäller
mer exakt om
• den juridiska personen eller konstruktionen är föremål för riktade
ekonomiska sanktioner,
• den kontrolleras av en fysisk eller juridisk person som är det, eller
den har en verklig huvudman som är det.
Indikationen – dvs. noteringen – ska vara synlig för de som ska ha
”tillgång” till uppgifterna i registret enligt artikel 11 eller 12 i penningtvättsdirektivet (artikel 10.9 i direktivet). Noteringarna ska alltså vara
synliga för bl.a. vissa myndigheter, ansvariga enheter och fysiska och
juridiska personer med s.k. berättigat intresse av uppgifterna. Noteringarna
kan antas vara till en hjälp för myndigheter som har ansvar på sanktionsområdet. Det kan även antas bidra till att ansvariga enheter enkelt kan få
kännedom om huruvida någon som de överväger att ingå affärsförbindelse
med är föremål för riktade ekonomiska sanktioner.
Direktivet bör inte förstås som att det innebär att andra än de som anges
i artiklarna 11 och 12 i direktivet inte kan få del av noteringen. Vilka som
är föremål för riktade ekonomiska sanktioner är offentliga uppgifter.
Någon grund för Bolagsverket att hemlighålla noteringarna finns alltså
inte. Det är också svårt att se något skäl till en sådan ordning. Enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
promemorians uppfattning måste bestämmelserna i direktivet förstås som
att det handlar om att säkerställa att åtminstone de som anges i artiklarna
ska kunna se noteringarna. En annan sak är att dataskyddsrättslig reglering
kan påverka vad som gäller i fråga om formerna för utlämnande.
Reglerna i penningtvättsdirektivet som innebär att det i registret ska
finnas noteringar när någon av de ovan nämnda förhållandena gäller bör
genomföras på lägre nivå än lag. Föreskrifter om detta ryms inom
regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen.
14.12
Särskilt om den ideella sektorn och
trossamfund
14.12.1 Den ideella sektorn och trossamfund ska inte
längre omfattas av särreglering
Promemorians bedömning
Den regel som gäller i dag för ideella föreningar och trossamfund och
som innebär att verkligt huvudmannaskap i vissa fall inte behöver
anmälas förrän när en uppgift om verklig huvudman lämnas till en
ansvarig enhet med anledning av åtgärder för kundkännedom, är inte
förenlig med EU:s nya penningtvättsreglering. Detsamma gäller den
regel som innebär att uppgift om att en verklig huvudman saknas inte
behöver anmälas för registrering.
Skälen för promemorians bedömning
560
Både enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet och det nya penningtvättsregelverket gäller skyldigheterna att inneha och registrera uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap alla juridiska personer. Det betyder
att skyldigheterna även omfattar exempelvis ideella föreningar och trossamfund som är juridiska personer. När det nuvarande penningtvättsdirektivet genomfördes gjorde regeringen emellertid bedömningen att
direktivet tillåter en ordning som innebär att en anmälan om registrering
av verkligt huvudmannaskap ska göras av en ideell förening eller annan
juridisk person som inte omfattas av ett krav på registrering av grundläggande information om den juridiska personen, först när en uppgift om
verklig huvudman har lämnats till en ansvarig enhet med anledning av
åtgärder för kundkännedom. Dessutom gjordes bedömningen att bestämmelserna i det nuvarande direktivet inte kan tolkas på ett sådant sätt att
sådana personer är skyldiga att anmäla uppgifter för registrering om
verkliga huvudmän saknas. Regeringen konstaterade bl.a. att ideella
föreningar endast i undantagsfall kommer att ha en verklig huvudman. Om
anmälningsskyldighet skulle gälla för dessa skulle det betyda att ett stort
antal ideella föreningar skulle anmäla namn och eventuellt organisationsnummer till registret, samt uppgiften om att föreningen inte har någon
verklig huvudman. Enligt regeringen skulle uppgifterna i de flesta fall
sakna relevans i förhållande till syftet med registreringen och ha ett mycket
opaginerad Kontrollera mot PDF
begränsat värde för verksamhetsutövare (ansvariga enheter) och myndigheter (prop. 2016/17:173 s. 469 och 470). De bestämmelser om
registreringsskyldighet som infördes i registerlagen, återspeglar dessa
tolkningar (2 kap. 4 § registerlagen). Samtidigt infördes en paragraf som
innebär att om en sådan juridisk person tar emot eller samlar in pengar
eller annan egendom i syfte att främja ett varaktigt ändamål som innebär
att pengar eller egendom överförs till en annan fysisk eller juridisk person,
ska uppgifter om den juridiska personens styrelseledamöter eller
motsvarande befattningshavare och firmatecknare anmälas (2 kap. 5 §
registerlagen). Det var mot bakgrund av riskerna för framför allt
finansiering av terrorism, FATF:s rekommendationer och myndigheternas
bristande insyn i insamlingsorganisationer som regeringen ansåg det
motiverat att införa regler som ökar möjligheterna att få kännedom om och
insyn i dessa organisationer (prop. 2016/17:173 s. 472). Det var alltså inte
ett led i genomförandet av det nuvarande penningtvättsdirektivet.
Den svenska regleringen som redogörs för ovan och som innebär att
juridiska personer i vissa fall inte är skyldiga att anmäla verkligt huvudmannaskap är inte förenlig med penningtvättsförordningen. I penningtvättsförordningen anges att en juridisk person utan onödigt dröjsmål efter
skapandet ska rapportera in uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap till det centrala registret (artikel 63.2), dvs. inte först i samband med
att sådana uppgifter lämnas till en ansvarig enhet. En liknande bestämmelse finns gällande juridiska konstruktioner. För dem gäller att förvaltaren ska rapportera uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap utan
onödigt dröjsmål efter upprättandet av den juridiska konstruktionen, och
under alla omständigheter inom 28 kalenderdagar därefter. Det är rimligt
att tolka regelverket som så att 28 dagar gäller som en yttersta tidsfrist
även i fråga om juridiska personer eftersom den fristen enligt en annan
bestämmelse gäller för juridiska personer och konstruktioner att ha korrekta uppgifter om verkligt huvudmannaskap (artikel 62.2).
Sammanfattningsvis innebär det som redogjorts för ovan att bl.a. ideella
föreningar och trossamfund som är juridiska personer och som inte omfattas av krav på registrering av grundläggande information, inte kommer
att kunna vänta med att anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering till dess att uppgifterna lämnas till en ansvarig
enhet med anledning av åtgärder för kundkännedom. Det innebär också att
skyldigheten att anmäla uppgifter även gäller om verkliga huvudmän
saknas. I den situationen ska, som ovan nämns, i stället ledande befattningshavare registreras. Under dessa förhållanden finns det inte behov av
den särskilda bestämmelse om insamlingsverksamhet som finns i dag i
registerlagen.
14.12.2 Registreringsskyldighetens förenlighet med
grundlag
Promemorians bedömning
Den regel som finns i dag och som innebär att vissa ideella föreningar
som har ett politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant ändamål och
vissa trossamfund inte är skyldiga att i anmälan om registrering ange
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppgifter om medlemmar, om en sådan anmälan medför att medlemmens åskådning i något av dessa avseenden blir känd, är inte förenlig
med EU:s penningtvättsreglering.
Det strider inte mot regeringsformen att sådana uppgifter måste
anmälas för registrering i registret.
Skälen för promemorians bedömning
Undantagen som gäller i dag kan inte behållas
562
När registerlagen infördes konstaterade regeringen att skyldigheten att
anmäla uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering
även omfattar juridiska personer som inte sedan tidigare omfattats av något
krav på registrering. Bland dessa personer fanns bl.a. juridiska personer
som bedriver verksamhet med viss politisk, religiös eller kulturell
inriktning. Mot bakgrund av att det av 2 kap. 2 § första meningen regeringsformen framgår att ingen av det allmänna får tvingas att ge till känna
sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende,
ansåg regeringen att kravet på registrering av verkliga huvudmän skulle
utformas med viss återhållsamhet (prop. 2016/17:173 s. 473). Det infördes
därför en paragraf som innebär att juridiska personer som inte omfattas av
något krav på registrering av grundläggande information i andra registren
än registret över verkliga huvudmän och som har ett politiskt, religiöst,
kulturellt eller annat sådant ändamål och trossamfund som inte registrerats
i handelsregistret enligt handelsregisterlagen inte är skyldiga att i sin
anmälan om verkligt huvudmannaskap ange uppgifter om fysiska personer
som är medlemmar i den juridiska personen, om medlemmens åskådning
därigenom blir känd. Undantaget gäller även om anmälan annars avslöjar
känsliga personuppgifter (2 kap. 6 § registerlagen). Vilka typer av
uppgifter det handlar om framgår av artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning. Det gäller bl.a. uppgifter om hälsotillstånd och sexualliv.
Undantagsregeln innebär att de som inte undantas från
registreringsskyldighet enligt den regel som beskrivs i föregående avsnitt
–och därmed alltså ska anmäla uppgifter för registrering, i vissa fall inte
behöver lämna uppgifter om fysiska personer som är medlemmar.
När bestämmelserna i penningtvättsförordningen börjar tillämpas kommer fler ideella föreningar att behöva anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Om en verklig huvudman saknas eller inte med säkerhet kan
fastställas ska i stället ledande befattningshavare anmälas för registrering.
Den situationen kan framför allt antas aktualiseras för ideella föreningar,
eftersom det när det gäller sådana föreningar är vanligt att det inte finns
någon person knuten till föreningen som har mer kontroll eller inflytande
över föreningen än någon annan. Sammantaget får dessa förhållanden troligen till följd att medlemmar i ideella föreningar kommer att registreras i
större utsträckning än tidigare.
Det förhållandet att skyldigheten att registrera verkliga huvudmän nu
tagits in i en EU-förordning – penningtvättsförordningen – innebär att den
gäller som lag i Sverige. Den ska med andra ord inte genomföras i nationell
rätt. Det betyder samtidigt att det inte finns möjlighet för nationella lösningar likt de undantag som beskrivits ovan. Frågan är då vad det innebär
för det skydd som den enskilde garanteras genom 2 kap. 2 § första menin-
opaginerad Kontrollera mot PDF
gen regeringsformen att inte av det allmänna tvingas att ge till känna sin
åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende samt
det skydd som svenska medborgare garanteras enligt 2 kap. 3 § regeringsformen att inte utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på
grund av sin politiska åskådning. För svenska medborgare är skydden
absoluta och kan endast inskränkas genom ändringar i grundlag (jfr 2 kap.
25 § första stycket 2 regeringsformen).
Registreringen bedöms vara tillåten
Registreringen av verkliga huvudmän eller ledande befattningshavare sker
av andra syften än för att det allmänna ska få kännedom om personers
åskådning. Regleringen syftar till att öka transparensen i fråga om vem
eller vilka som står bakom juridiska personer och konstruktioner för att
därigenom förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Som
utredningen redogör för kan det endast handla om en rättighetsinskränkning om det handlar om att den enskilde tvingas att ge till känna sin
åskådning (se betänkandet s. 360). I detta fall är juridiska personer förvisso
skyldiga att registrera uppgifter om verkligt huvudmannaskap. De finns
dock ingen tvingande regel för den enskilde som innebär att denne måste
vara verklig huvudman eller ledande befattningshavare för den juridiska
personen. Liknande resonemang fördes när lagen (2018:90) om insyn i
finansiering av partier infördes. Enligt den lagen finns en skyldighet för
partier att redovisa var intäkterna kommer ifrån och att inte tillåta anonyma
bidrag över en viss beloppsnivå. Eftersom en bidragsgivare i många fall
kan antas sympatisera med det partiets politiska idéer, kan det innebära att
bidragsgivarens politiska åskådning avslöjas. I förarbetena till den lagen
konstaterade regeringen att det står det var och en fritt att lämna bidrag av
valfri storlek eller att avstå från det på samma sätt som det står var och en
fritt att ställa upp som valkandidat för ett parti, att skriva en politisk
debattartikel eller på något annat sätt ge ett uttryck för sin rätt till fri
åsiktsbildning. Lagen bedömdes inte innebära att det allmänna tvingar
någon enskild att ge till känna sin åskådning i politiskt hänseende (prop.
2013/14:70 avsnitt 8.2.2, se även prop. 2025/26:258 avsnitt 7.8.1).
Som framhålls i det ovan nämnda lagstiftningsärendet och som även
utredningen redogör för förekommer det också i andra sammanhang regler
som innebär att enskildas koppling organisationer med politiska, religiösa
eller kulturella ändamål avslöjas, utan att det ansetts innebära strida mot
bestämmelserna i regeringsformen (se prop. 2013/14:70 s. 101 och betänkandet s. 362). Exempelvis förekommer regler med en sådan effekt inom
skattelagstiftningen.
Sammanfattningsvis gör alltså promemorian – i likhet med utredningen
– bedömningen att penningtvättsförordningens krav på registrering av
ledande befattningshavare i en juridisk person som saknar en verklig
huvudman inte innebär att det allmänna tvingar någon enskild att ge till
känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant
hänseende.
När det gäller skyddet mot åsiktsregistrering som finns i 2 kap. 3 §
regeringsformen konstaterar promemorian att registreringen av verkliga
huvudmän inte sker enbart på grund av den politiska åskådningen. Även
om den verkliga huvudmannens politiska åskådning i vissa fall kommer
opaginerad Kontrollera mot PDF
att framgå, är det inte den som är skälet till registreringskravet. Syftet är i
stället att öka transparensen i fråga om vem eller vilka som är huvudmän i
juridiska personer och vissa juridiska konstruktioner. Som utredningen
redogör för handlar det alltså inte om någon otillåten åsiktsregistrering (se
betänkandet s. 363 och 364.).
14.12.3 Särskilt om konsekvenser för den ideella sektorn
564
Det civila samhället är av central betydelse för demokratin. Som redogörs
för i propositionen En politik för det civila samhället är civilsamhällets
organisationer ofta aktiva i samhällsdebatten och riktar många gånger
kritik mot myndigheter och andra beslutsfattare (prop. 2009/10:55 s. 8).
Inom det civila samhället finns verksamheter som bidrar till att ge
människor – såväl barn som vuxna – en meningsfull fritid och kan på så
sätt bidra till en mer välmående befolkning. Det är även ett sammanhang
som kan vara grogrund för nya idéer, bryta ensamhet, minska polarisering
och stärka tilltron till den egna förmågan att påverka sin livssituation.
Formerna för hur verksamheten bedrivs kan bidra till att befolkningen
redan från unga år lär sig demokratiska värden. Den verksamhet som
bedrivs i det civila samhället kan även ha positiva indirekta effekter,
exempelvis minskad brottslighet och ökad försvarsvilja (för fler exempel
se prop. 2023/24:119 s. 25)
Med det civila samhället avses, med den definition som ges i propositionen En politik för det civila samhället, en arena, skild från staten,
marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och
organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen (s. 28).
Inom det civila samhället verkar olika associationsformer, bl.a. ideella
föreningar och trossamfund. Det är angeläget att tröskeln för att engagera
sig i verksamhet inom det civila samhället får vara låg. Det fastslagna
målet för politiken på området är att förbättra villkoren för det civila
samhället som en central del av demokratin (prop. 2009/10:55, bet.
2009/10:KrU7, rskr. 2009/10:195).
Som framgår under föregående rubriker innebär det nya penningtvättsregelverket att bl.a. ideella föreningar och trossamfund som inte tidigare
har omfattas av skyldighet att anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap för registrering kommer att omfattas av det. Registreringsskyldigheten avser både grundläggande uppgifter om den juridiska personen –
exempelvis vem som är dess rättsliga företrädare – och uppgifter om
verkliga huvudmän eller, om det saknas, ledande befattningshavare. De
kommer även vara skyldiga att minst årligen se över att de uppgifter om
verkligt huvudmannaskap som innehas fortfarande stämmer samt, när det
blir aktuellt, till Bolagsverket anmäla ändrade förhållanden av de uppgifter
som registrerats. Som framgår av senare avsnitt kan bristande efterlevnad
av skyldigheterna innebära risk för att åläggas vite.
Kravet på att registrera verkligt huvudmannaskap kommer att öka den
administrativ bördan för bl.a. ideella föreningar och trossamfund inom det
civila samhället. Det inte osannolikt att en ökad administrativ börda kan få
effekter på människors vilja att på sin fritid engagera sig i verksamheten.
Det kan även innebära att det upplevs som alltför svårt att fullgöra
registreringsskyldigheten, även om viljan finns. För en del personer
opaginerad Kontrollera mot PDF
kommer det att bli första gången de behöver se till att uppgifter anmäls till
en myndighet. Det kan exempelvis vara fallet för en underårig person som
valt att engagera sig i en förening. Det kan inte uteslutas att personer väljer
att avstå från att engagera sig i verksamheten på grund av risken för att
föreningen eller de själva ska åläggas vite vid bristande efterlevnad av
reglerna om verkligt huvudmannaskap.
För en del individer kan det verka avskräckande att vara verklig huvudman eller ta en ledande ställning i en ideell förening eller trossamfund av
det skälet att det kan innebära att personen kan komma att registreras i
registret. Det är inte otänkbart att sådana överväganden i vissa fall kan
komma att aktualiseras exempelvis när det handlar om ideella föreningar
eller trossamfund där registrering av personen skulle innebära att dennes
sexuella läggning eller åskådning i politiskt, religiöst, eller kulturellt hänseende kan bli känt för en större krets.
Som positiva effekter av registreringsskyldigheten kan nämnas att den
kan bidra till att bl.a. ideella föreningar och trossamfund får bättre förutsättningar när det gäller att få tillgång till finansiella tjänster, exempelvis
bankkonto. För att exempelvis kreditinstitut ska kunna ingå avtal om bankkonto förutsätt att institutet har tillräckligt god kännedom om den tilltänkta
kunden. Om kundkännedomskraven inte går att uppfylla ska kreditinstitutet, enligt penningtvättsregelverket, avstå från att ingå affärsförbindelsen. Uppgifterna i registret kan då bidra till att kreditinstitutens informationsunderlag blir bättre.
Kravet på registrering i registret över verkliga huvudmän kan även bidra
till att myndigheter som ansvarar för att utbetala statligt stöd får bättre
förutsättningar att förhindra att statliga medel används i kriminella syften.
Exempelvis skulle myndigheten genom registret kunna upptäcka att den
som är verklig huvudman för en ideell förening som ansökt om stöd är en
person med nära koppling till kriminell verksamhet.
Behovet av ett register med uppgifter om företrädare för ideella
föreningar – dvs. ett register likt registret över verkliga huvudmän – har
lyfts i flera sammanhang, bl.a. har Statskontoret i rapporten Korrekta
utbetalningar av statliga stöd till företag och andra juridiska personer
(2023:19) föreslagit att ett företrädarregister för ideella föreningar som
uppbär offentliga bidrag utreds. Ett sådant register har vidare
rekommenderats av Riksrevisionen i sin rapport Allmänna arvsfonden –
pengar som söker mening (RiR 2024:2). I propositionen Ett fritidskort för
barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra
(prop. 2014/25:157) framhålls att det är centralt för välfärdssystemens
legitimitet att myndigheter har förutsättningar att verkställa återkrav vid
felaktiga utbetalningar eller utreda misstanke om brott samt att ett register
över företrädare för ideella föreningar skulle kunna vara ett verktyg i ett
sådant arbete (s. 68). Uppgifterna om bl.a. ideella föreningar i registret
över verkliga huvudmän skulle kunna användas för att förebygga brott,
men kan även antas få betydelse i brottsbekämpande myndigheters arbete
med att utreda brott.
Sammanfattningsvis finns det både för- och nackdelar med att
skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering i registret över verkliga
huvudmän kommer att omfatta fler och mer uppgifter. Detta är också något
som till viss del har belysts på det sakråd som hållits med ett antal
civilsamhällesorganisationer under arbetet med promemorian. Det är
angeläget att dra nytta av fördelarna och att samtidigt verka för att i
möjligaste mån överbygga nackdelarna.
Om det kan antas att en verklig huvudman eller ledande befattningshavare som ska finnas registrerad i registret över verkliga huvudmän kan
komma att utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men om
uppgiften om dennes bostadsadress röjs, finns det möjlighet att sekretessbelägga bostadsadressen med stöd av 21 kap. 3 § fösta stycket OSL, se
dock även 21 kap. 4 b § samma lag. Möjligheten skulle i viss mån kunna
motverka att personer känner sig tvungna att avstå från att vara verklig
huvudman eller ledande befattningshavare på grund av sådana risker. Det
bör dock framhållas att bestämmelsen innehåller ett kvalificerat rakt
skaderekvisit. Med andra ord gäller en extra stark presumtion för att
uppgifterna är offentlig. Det kan därför antas att det endast är i undantagsfall som den kommer att kunna tillämpas.
När det gäller hinder i form av att det upplevs alltför svårt att fullgöra
registreringsskyldigheten är det inte uteslutet att det kan behövas insatser,
exempelvis informationsinsatser, för att hjälpa de som berörs av förändringarna att möta de nya kraven. I det arbetet bör särskilt beaktas att
behoven kan variera mellan olika grupper inom det civila samhället. Det
kan antas att behovet av insatser är större till en början än när det har gått
en tid. Det är till Bolagsverket som anmälningar om registrering av uppgifter i registret över verkliga huvudmän ska ges sin. Bolagsverket kan
därmed behöva svara på frågor och ge viss vägledning till personer som
undrar över hur de ska kunna fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering. Under sakrådet
med ett antal civilsamhällesorganisationer framförde deltagare bl.a. vikten
av bred, tydlig och regelbunden kommunikation kring skyldigheten att
anmäla uppgifter. En deltagare framförde förslag om att information om
registret skulle lämnas i samband med andra myndighetskontakter, t.ex. i
samband med ansökan om organisationsnummer.
När det sedan gäller åtgärder vid bristande efterlevnad av skyldigheten
att registrera uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap ska dessa
vara proportionerliga. Det kan exempelvis betyda att det skulle kunna vara
tillräckligt att Bolagsverket påminner om skyldigheten, utan att förena ett
föreläggande med vite. Om åtgärderna vi bristande efterlevnad upplevs
som proportionerliga skulle det kunna motverka att personer avstår från
att engagera sig på grund av risken för att bli föremål för en sådan åtgärd.
Under sakrådet med ett antal civilsamhällesorganisationer framförde flera
deltagare att det vore oproportionerligt att utfärda förelägganden vid vite
eller vidta sanktionsåtgärder mot enskilda företrädare eller mot
organisationer som inte har någon ekonomisk verksamhet. Frågor om
åtgärder vid bristande efterlevnad behandlas i avsnitt 14.16.
14.13
Anmälan av ändrade förhållanden
Promemorians förslag
566
En registreringsskyldig person ska till Bolagsverket anmäla varje ändring av uppgifterna som har registrerats. Det ska i den nya lagen om
opaginerad Kontrollera mot PDF
verkliga
huvudmän
upplysas
om
att
det
följer
av
penningtvättsförordningen inom vilka tidsfrister en sådan anmälan ska
ges in.
Det ska i den nya lagen även upplysas om att det av penningtvättsförordningen följer hur länge skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden gäller för utländska juridiska personer och förvaltare av juridiska
konstruktioner som saknar viss anknytning till Sverige och som finns
registrerade på grund av att det haft för avsikt att vidta vissa rättshandlingar. Om en sådan person inte längre avser att vidta rättshandlingen i
fråga, ska den underrätta Bolagsverket om detta.
Skälen för promemorians förslag
I det nuvarande penningtvättsdirektivet finns krav på att medlemsstaterna
ska säkerställa att uppgifterna i deras register över verkliga huvudmän är
adekvata, korrekta och aktuella (artiklarna 30.4 och 31.5). För att uppfylla
de kraven har i registerlagen införts bl.a. skyldighet för de som anmäler
uppgifter för registrering att även anmäla ändrade förhållanden (2 kap. 3 §
tredje stycket och 7 § första stycket).
Penningtvättsdirektivet innehållet motsvarande krav på att uppgifterna i
registren ska vara adekvata, korrekta och aktuella (artikel 10.7). Det anges
dessutom uttryckligen att medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna
i deras registren innehåller de ändringar av uppgifterna som sker efter det
att registreringen har gjorts (artikel 10.8). I linje med det finns det i
penningtvättsförordningen bestämmelser som – likt de ovan nämnda bestämmelserna i registerlagen – innebär att juridiska personer och förvaltare
av juridiska konstruktioner och är skyldiga att till registermyndigheten anmäla varje ändring av uppgifterna som sker efter den ursprungliga registreringen. Ändringar ska rapporteras utan onödigt dröjsmål och allra senast
inom 28 dagar (artiklarna 63.2, 64.2 och 67.5). Det är rimligt att tolka
bestämmelserna på så sätt att tidsfristen gäller från det att den juridiska
personen eller förvaltaren får kännedom om ändringen (jfr 2 kap. 3 §
tredje stycket registerlagen).
När det gäller utländska juridiska personer och förvaltare av juridiska
konstruktioner som saknar särskild anknytning till Sverige – dvs. sådana
personer som endast är skyldiga att anmäla uppgifter för registrering när
de avser vidta vissa rättshandlingar – har kravet på att anmäla ändrade
förhållanden begränsats. I dessa fall gäller kravet endast så länge
• affärsförbindelsen med en ansvarig enhet varar,
• den juridiska personen eller konstruktionen äger fastigheten, eller
• avtalstiden i det offentliga kontraktet som tilldelats genom
offentlig upphandling löper.
Vid köp av motorfordon, vattenfarkoster och luftfartyg gäller det i stället
endast från det att den första informationen om det avsedda köpet lämnas
till registermyndigheter till dess att köpet slutförs (artikel 67.5).
Det föreslås att det i den nya lagen om verkliga huvudmän tas in bestämmelser som innebär att de som omfattas av skyldighet att anmäla
uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän även är skyldiga att anmäla varje ändring av uppgifterna. Det föreslås även att det i
opaginerad Kontrollera mot PDF
lagen tas in upplysningar om att det i penningtvättsförordningen finns
bestämmelser om dels inom vilka tidsfrister anmälan ska göras, dels hur
länge skyldighet gäller.
Eftersom skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering för utländska
juridiska personer och förvaltare av juridiska konstruktioner som saknar
särskild anknytning till Sverige uppkommer redan när det finns en konkret
avsikt att vidta en viss rättshandling, kan det inte uteslutas att det i registret
kommer att finnas uppgifter som det i efterhand går att säga inte hade
behövts registreras. Det kan exempelvis handla om fastighetsköp som
aldrig blev av eller affärsförbindelser med ansvariga enheter som aldrig
ingåtts. Enligt promemorians uppfattning bör i skyldigheten att anmäla
ändrade förhållanden även ligga att den som har anmält uppgifter för
registrering också ska underrätta Bolagsverket om det senare visar sig att
uppgifterna aldrig hade behövts registreras.
14.14
Bolagsverkets åtgärder för att säkerställa att
uppgifterna är korrekta
14.14.1 Kontroller vid anmälan och senare
Promemorians förslag
568
Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i uppgifterna som anmäls för
registrering i registret över verkliga huvudmän. Myndigheten ska
dessutom kontrollera om någon av följande är föremål för riktade
ekonomiska sanktioner:
1. den juridiska personen eller konstruktionen i fråga,
2. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar den juridiska personen eller konstruktion, eller
3. en verklig huvudman till den juridiska personen eller konstruktionen.
Bolagsverket ska regelbundet kontrollera riktigheten i de uppgifter
som finns i registret. Myndigheten ska omedelbart efter det att ett beslut
om riktade ekonomiska sanktioner meddelats kontrollera om det har
skett förändringar i fråga om vilka som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner som gäller personer som finns registrerade i registret
och, i så fall, uppdatera registret på grundval av den nya informationen.
Om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig, ska Bolagsverket så snart som möjligt utreda misstanken och, om uppgiften är
felaktig, korrigera uppgiften. Det ska göras inom 30 arbetsdagar, om
det inte är omöjligt till följd av ärendets komplexitet.
Bolagsverket ska få förelägga den registreringsskyldiga personen
som uppgiften gäller att inom viss tid rätta uppgiften eller visa att den
inte är felaktig. Ett sådant föreläggande ska även få riktas till den
verkställande direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande
befattningshavare. Om föreläggandet inte följs, ska myndigheten få
besluta att ta bort uppgiften från registret. Föreläggandet ska få förenas
med vite.
Bolagsverket ska även självmant få rätta en felaktig uppgift.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians bedömning
Direktivets regler som innebär att det i registret ska finnas noteringar
som anger om uppgifter har rapporterats vara felaktiga bör genomföras
på lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Det krävs att uppgifterna kontrolleras
I skälen i sjätte penningtvättsdirektivet framhålls att det är av grundläggande betydelse att uppgifterna i medlemsstaternas register över verkliga
huvudmän är korrekta. Det gäller inte minst för att välgrundade och lagenliga beslut ska kunna fattas utifrån dem. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att registermyndigheterna inom rimlig tid efter det att uppgifterna
om verkligt huvudmannaskap lämnas in och därefter regelbundet verifierar att uppgifterna är adekvata, korrekta och aktuella (skäl 27).
Dessutom framhålls i skälen vikten av att registermyndigheterna granskar
uppgifterna om verkligt huvudmannaskap mot uppgifter om personer som
utpekats i samband med riktade ekonomiska sanktioner. Syftet är att upptäcka om förändringar i den juridiska enhetens eller konstruktionens ägareller kontrollstruktur innebär risk för att riktade ekonomiska sanktioner
kringgås (skäl 31).
Den specifika regeln om registermyndigheternas kontroll av att uppgifterna i registren är adekvata, korrekta och aktuella finns i artikel 10.7 a
i sjätte penningtvättsdirektivet. Av artikel 10.9 i samma direktiv följer att
registermyndigheterna ska kontrollera om uppgifterna avser en person
eller enhet som utpekats i samband med riktade ekonomiska sanktioner.
Det ska göras dels omedelbart efter utpekande och därefter med jämna
mellanrum. Bestämmelsen hör samman med att registren, vid sidan av de
uppgifter som anmäls för registrering, även ska innehålla ”indikationer”
om den juridiska personen eller konstruktionen har samröre med personer
eller enheter som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner (artikel 10.9 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Några motsvarande krav på kontroll av uppgifter som de som nu
beskrivits finns inte i det nuvarande penningtvättsdirektivet. Inte heller
finns det någon bestämmelse i registerlagen som innebär att Bolagsverket
är skyldigt att kontrollera riktigheten i uppgifterna. En annan sak är att
Bolagsverket ska vidta åtgärd om det uppkommer misstanke om att en
uppgift är felaktig.
Utredningen är inne på en skyldighet att verka för att uppgifterna är att
korrekta och göra vissa kontroller av anmälda uppgifter följer av myndighetens utredningsansvar enligt 23 § första stycket förvaltningslagen (se
betänkandet s. 416). Av den bestämmelsen följer att en myndighet ska se
till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.
Sedan den 1 april 2024 följer dessutom av 5 a § första stycket förordningen
med instruktion för Bolagsverket att myndigheten aktivt ska verka för att
uppgifterna i myndighetens register är korrekta och överensstämmer med
verkliga förhållanden. Bestämmelsen – som har tillkommit i syfte att
motverka att juridiska personer används i brottsliga syften – innebär att
Bolagsverket fått ett tydligare ansvar för att kontrollera att uppgifter i
opaginerad Kontrollera mot PDF
myndighetens register är korrekta och har möjlighet att prioritera den
uppgiften bland andra uppgifter.
Med tanke på vilken typ av ärende som det gäller kan beredningskravet
som följer av förvaltningslagen enligt promemorians mening inte förväntas leda till några mer omfattande kontroller av uppgifterna i registret
över verkliga huvudmän. Inte heller med beaktande av tillägget i myndighetens instruktion kan den befintliga regleringen anses tillräcklig för att
uppfylla direktivets mer specifika krav på registermyndigheten. Det
föreslås därför att Bolagsverket i den nya lagen om verkliga huvudmän ges
ett tydligare ansvar för att kontrollera uppgifter. Bolagsverket ska dels
kontrollera uppgifterna som anmäls. Bolagsverket ska få även kontrollera
om den juridiska personen eller konstruktionen, dess verkliga huvudmän
eller en fysisk eller juridisk person som kontrollerar den juridiska personen
eller konstruktionen är föremål för riktade ekonomiska sanktioner.
Det föreslås dessutom att Bolagsverket därefter regelbundet ska kontrollerar riktigheten i de uppgifter som finns i registret, inbegripet riktigheten i vad som framgår av registret när det gäller sanktioner. Myndigheten ska när nya beslut om riktade ekonomiska sanktioner meddelas kontrollera om det innebär att någon ändring i uppgifterna måste göras.
Myndigheten ska uppdatera registret på grundval av den nya
informationen.
Omfattningen av kontrollerna
570
Utredningen anser att Bolagsverkets utvidgade kontrollerande roll inte
innebär att alla uppgifter ska kontrolleras (se betänkandet s. 419). Slutsatsen kan förstås utifrån den stora mängd uppgifter som finns i registret.
I sammanhanget kan även nämnas att regeringen i förarbetena till registerlagen konstaterade att registret över verkliga huvudmän kan väntas
innehålla hundratusentals poster och att det därför inte är möjligt att ålägga
Bolagsverket eller någon annan myndighet att utöva tillsyn över att
uppgifterna i registret är korrekta, adekvata och aktuella (prop.
2016/17:173 s. 480). Samtidigt ger ordalydelsen i artikel 10.7 a i sjätte
penningtvättsdirektivet, där det bl.a. anges att verifiering av uppgifterna
ska ske inom rimlig tid efter det att uppgifterna lämnats in, snarast intryck
av att direktivet kräver att kontroll ska göras i samtliga fall. Denna tolkning
bekräftas av artikel 10.13 i samma direktiv där det tydligt anges att
verifieringen ska ske vid tidpunkten för inlämnandet av uppgifterna (se
även artikel 10.14). Därefter ska uppgifter, enligt artikel 10.7 a i sjätte
penningtvättsdirektivet, kontrolleras regelbundet. Av artikel 10.9 i sjätte
penningtvättsdirektivet följer att kontroll av om uppgifterna avser personer
som utpekats i samband med riktade ekonomiska sanktioner ska ske
omedelbart efter utpekandet och därefter med jämna mellanrum.
Bestämmelserna som gäller registermyndigheternas kontroller måste
förstås utifrån bestämmelsen i artikel 10.12 i samma direktiv. Däri anges
att medlemsstaterna ska säkerställa att registermyndigheterna förfogar
över de automatiserade mekanismer som är nödvändiga för att utföra den
verifiering som avses i artiklarna 10.7 a och 10.9, även genom att jämföra
de uppgifter som finns i sådana register med information från andra källor.
Direktivet verkar utgå från att kontrollerna görs med hjälp av automatiserade processer, exempelvis samkörning med andra register. När det
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller kontroller av uppgifter om verkligt huvudmannaskap anges även att
omfattningen och frekvensen av kontrollerna bör stå i proportion till de
risker som är förknippade med de kategorier av juridiska personer och
enheter som det gäller (artikel 10.7 andra stycket). Det handlar då om de
risker som har identifierats genom den unionsövergripande riskbedömningen och den nationella riskbedömningen som regleras i artiklarna 7 och
8 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Bolagsverket bör verka för att kontrollerna kan göras på ett så resurseffektivt och samtidigt träffsäkert sätt som möjligt. Bolagsverket kan då
överväga om automatiserade lösningar kan användas. Enligt tredje stycket
i artikel 10.7 i sjätte penningtvättsdirektivet ska kommissionen utfärda
rekommendationer om de metoder och förfaranden som ska användas av
registermyndigheterna för att kontrollera uppgifterna om verkligt huvudmannaskap. Viss ledning kring hur kontrollerna kan utföras bör alltså
kunna fås från dessa rekommendationer.
Om uppgifterna i registret inte stämmer
Om Bolagsverket vid kontroll av uppgifter i en anmälan fattar misstanke
om att någon av uppgifterna inte stämmer bör myndigheten kunna vidta
åtgärder för att säkerställa att uppgifterna är eller blir korrekta. Detsamma
gäller om Bolagsverket vid sina senare kontroller fattar sådan misstanke
eller uppmärksammas på eventuella felaktigheter av utomstående. Medan
den först nämnda kommer att behandlas i längre ned, kommer promemorian i det följande behandla frågan om vilka åtgärder som får vidtas vid
misstanke om att en uppgift som redan finns i registret är felaktig.
I dag gäller enligt registerlagen att Bolagsverket får förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig. Föreläggandet får förenas med vite. Om det inte följs får Bolagsverket
besluta att uppgiften inte ska registreras eller att uppgiften ska tas bort från
registret och förelägga den registreringsskyldiga personen att lämna in en
ny anmälan. Föreläggandet vid vite får även ställas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare (3 kap. 4, 6 och 9 §§ registerlagen, se även i artiklarna 30.4 och
31.5 i det nuvarande penningtvättsdirektivet).
Som ovan nämns kan en misstanke om att en uppgift är felaktig uppkomma både vid Bolagsverkets egna kontroller och till följd av att Bolagsverket uppmärksammas på felaktigheten av någon annan, exempelvis en
ansvarig enhet eller annan myndighet. I sjätte penningtvättsdirektivet finns
krav på att registermyndigheten ska vidta åtgärder för att korrigera den
felaktiga uppgiften inom en viss tidsfrist, om det är en ansvarig enhet eller
behörig myndighet som har rapporterat felaktigheten. Bestämmelsen knyter an till den rapporteringsskyldighet som ansvariga enheter och behöriga
myndigheter har om de upptäcker avvikelser mellan uppgifterna i registret
och de uppgifter som de själva har (se avsnitt 14.15.2). Det bedöms inte
finnas skäl att uppställa olika krav på Bolagsverket att agera i situationer
då myndigheten själv upptäcker en eventuell felaktighet mot situationer då
myndigheten att någon utomstående uppmärksammas på felaktigheten.
Det föreslås därför att en samma tidsfrist ska gälla för att vidta åtgärder för
att korrigera uppgiften i samtliga fall då Bolagsverket blir varse om
eventuella felaktigheter i uppgifter som finns i registret. Sjätte penning-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tvättsdirektivet tillåter en längre tidsfrist om den avvikelse som upptäcks
är komplex. Även detta bör gälla för Bolagsverket. I enlighet med vad som
nu angetts föreslås därför att Bolagsverket så snart som möjligt ska utreda
misstanken och, om uppgiften är felaktig, korrigera denna. Vidare föreslås
att det ska göras senast inom tidsfristen 30 arbetsdagar, om det inte är
omöjligt till följd av ärendets komplexitet.
Bolagsverket bör som åtgärd vid misstanke om felaktiga uppgifter i
registret, precis som i dag, även kunna förelägga den registreringsskyldiga
personen att inom viss tid rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig.
Ett sådant föreläggande bör även kunna riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande befattningshavare. På
samma sätt som gäller i dag, bör Bolagsverket även kunna få besluta att ta
bort uppgiften från registret, om föreläggandet inte följs. Som påtryckningsmedel bör Bolagsverket kunna förena föreläggandet om att rätta
uppgiften med vite.
Utöver vad som nu angetts bör Bolagsverket dessutom självmant kunna
rätta en felaktig uppgift i registret. Om Bolagsverket känner till vad
uppgiften rätteligen ska vara, bör det vara den mest tidsbesparande och
minst kostsamma åtgärden.
Om tidsfristen om 30 arbetsdagar inte kan hållas förutsätter sjätte penningtvättsdirektivet att registermyndigheten dokumenterar de åtgärder
som myndigheten vidtar i syfte att utreda och korrigera felaktigheten
(artikel 10.10). De utredningsåtgärder som Bolagsverket vidtar i en situation där det finns misstanke om felaktighet kan, som ovan framgår, framför
allt vara att förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgiften eller visa att uppgiften inte är felaktig. Förelägganden som expedierats är allmänna handlingar (2 kap. 3 och 4 §§ och 10 § första stycket
tryckfrihetsförordningen). Eftersom det redan av OSL följer att allmänna
handlingar ska registreras finns det inte behov av att införa särskilda
bestämmelser för att säkerställa att kravet på dokumentation uppfylls
(5 kap. 1 § första stycket). I den delen uppfylls alltså redan kravet på
dokumentation i sjätte penningtvättsdirektivet av gällande rätt.
Bolagsverkets roll att säkerställa att uppgifterna är korrekta
Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet innebär att Bolagsverket kommer
att få en mer aktiv roll i att kontrollera att uppgifterna i registret över
verkliga huvudmän är korrekta. Som utredningen framhåller bör dock
utgångspunkten också i fortsättningen vara att det är den registreringsskyldiga personen som ska se till att uppgifterna i registret är korrekta (se
betänkandet s. 384 och 385). Dels skulle det vara svårt för Bolagsverket
att fullgöra ett sådant ansvar, dels skulle det kräva stora resurser. Bolagsverkets åtgärder bör därför främst bestå i att förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgifterna. Ansvarsfördelningen innebär dock
inte att Bolagsverket ska vara förhindrad att på egen hand rätta uppgifter
om myndigheten har tillförlitliga uppgifter om vad som är korrekt.
Det bör framgå av registret att en uppgift rapporterats felaktig
572
Sjätte penningtvättsdirektivet uppställer krav på att det i registret ska
finnas särskilda omnämnanden – det vill säga noteringar – om uppgifter
har rapporterats innehålla avvikelser. En notering ska vara synlig för de
opaginerad Kontrollera mot PDF
personer som beviljats ”tillgång” till uppgiften enligt artiklarna 11 och 12
fram till dess att uppgiften har korrigerats (artikel 10.10). Noteringarna ska
alltså vara synliga för bl.a. vissa myndigheter, ansvariga enheter och
fysiska och juridiska personer med s.k. berättigat intresse av uppgifterna.
Genom noteringarna kan de som använder sig av uppgifterna i registret
uppmärksammas på att det finns tveksamheter kring om uppgifterna i fråga
stämmer. De får i sig anses innebära att det kan finnas anledning för den
som använder sig av registret att gå vidare med mer omfattande efterforskningar kring verkligt huvudmannaskap. Det gäller inte minst för ansvariga
enheter i samband med att de utför åtgärder för kundkännedom. Eftersom
nyttan av sådan information är densamma oberoende av på vilket sätt
tveksamheten kring om uppgiften är korrekt uppkommer bör noteringen
finnas i samtliga fall som tveksamhet finns. Det gäller alltså både i
situationer då utomstående rapporterat avvikelse och då Bolagsverket på
egen hand upptäckt att uppgiften kan antas vara felaktig.
Direktivet bör inte förstås på ett sådant sätt att endast de som anges i
artiklarna 11 och 12 i samma direktiv ska kunna se noteringarna. Någon
grund för Bolagsverket att hemlighålla noteringarna finns heller inte.
Reglerna i direktivet bör förstås som att det handlar om att säkerställa att
åtminstone de som anges i artiklarna ska kunna se noteringarna.
Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet som innebär att det i registret
ska finnas noteringar som anger om uppgifter har rapporterats vara
felaktiga bör genomföras på lägre nivå än lag. Föreskrifter om detta ryms
inom regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen.
14.14.2 Bolagsverkets verktyg vid kontroll
Promemorians förslag
Bolagsverket ska i samband med sina kontroller av uppgifter i en anmälan om registrering eller i registret få förelägga
1. en registreringsskyldig person, och
2. verkliga huvudmän och ägare till den juridiska personen eller konstruktionen som kontrollen gäller,
att lämna de uppgifter och ge tillgång till de dokument som myndigheten behöver för sina kontroller. Ett föreläggande om att lämna uppgifter eller ge tillgång till dokument ska få förenas med vite.
Bolagsverket ska, när det är nödvändigt för myndighetens kontroller
av uppgifterna i en anmälan eller i registret, få genomföra en undersökning på plats hos en registreringsskyldig person om en sådan undersökning är proportionerlig. Bolagsverkets beslut ska få överklagas till
Förvaltningsrätten i Stockholm.
Om platsen är en bostad ska Förvaltningsrätten i Stockholm, på ansökan av Bolagsverket, besluta om åtgärden ska få vidtas. Förvaltningsrättens beslut om att åtgärden ska tillåtas ska innehålla uppgift om
1. föremålet för och syftet med undersökningen, och
2. tidpunkten för när undersökningen ska börja.
Förvaltningsrätten i Stockholms beslut i fråga om platsundersökning
– både som överklagandeinstans och som första instans – ska kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
överklagas till kammarrätten. Det ska krävas prövningstillstånd vid
överklagande till kammarrätten.
Vid en platsundersökning ska Bolagsverket inte ta del av handlingar
som omfattas av en advokats tystnadsplikt och som innehas av en
advokat eller biträdet till en advokat eller av den som tystnadsplikten
gäller till förmån för.
Om det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans identitet, ska
Bolagsverket få förelägga en verklig huvudman eller ledande befattningshavare att inställa sig personligen. Bolagsverket får besluta att
inställelsen ska ske genom ljud- och bildöverföring.
Promemorians bedömning
Bolagsverket kan inhämta information från andra register i den
utsträckning som det är nödvändigt för att Bolagsverket ska kunna
fullgöra sina uppgifter.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Det finns ett behov av verktyg
En av ambitionerna med sjätte penningtvättsdirektivet är att säkerställa att
registermyndigheterna har de förutsättningar som krävs för att mer aktivt
verka för att uppgifterna i medlemsstaternas register över verkliga huvudmän är korrekta. Genom regler som innebär att registermyndigheterna har
befogenhet att begära in uppgifter och dokument samt vidta kontroller,
inbegripet undersökningar på plats, får registermyndigheterna verktyg att
utöva sin roll. Bestämmelserna är inte valfria, utan innebär att medlemsstaterna är skyldiga att se till att deras registermyndigheter har just dessa
verktyg. När det gäller kontroller i form av platsundersökningar, tillåter
direktivet dock att registermyndigheten får genomföra sådana först efter
att en annan myndighet har gett sitt godkännande.
Några bestämmelser om att registermyndigheten ska få begära in dokument och genomföra platsundersökningar finns inte i det nuvarande
penningtvättsdirektivet. Det har inte heller tagits något nationellt initiativ
till sådana bestämmelser.
Inhämtning av uppgifter och dokument
574
Enligt penningtvättsdirektivet ska registermyndigheterna av registreringsskyldiga personer samt av deras juridiska och verkliga huvudmän kunna
inhämta alla uppgifter och dokument som krävs för att identifiera och
verifiera deras verkliga huvudmän (artikel 10.4). Det handlar exempelvis
om styrelsens resolutioner och protokoll från deras möten, avtal om partnerskap, trustavtal, fullmakt och andra avtalsmässiga överenskommelser
och dokumentation. Uppräkningen är inte uttömmande. För att nämna fler
exempel skulle, som utredningen anger, exempelvis en kopia av passhandling kunna begäras in i syfte att kontrollera en verklig huvudmans
identitet (se betänkandet s. 386). Med juridiska huvudmän avses, enligt
promemorians uppfattning, ägare till den som kontrollen gäller.
Vid myndigheters handläggning av ärenden gäller generellt att ärenden
ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt (9 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
förvaltningslagen). Det innebär att det kan vara påkallat med viss återhållsamhet när det gäller att inhämta uppgifter eller begära tillgång till dokument. Inhämtande av olika typer av dokument kan antas innebära ökad
administrativ börda och eventuellt även kostnader för den enskilde. Det
kan även förväntas leda till fördröjningar i ärendet. Möjligheten bör därför
inte utnyttjas om det inte finns ett reellt behov av det. Det kan vidare innebära att Bolagsverket – i de fall där det bedöms finnas ett behov – kan
behöva fundera över vilken typ av dokument som bör begäras. Om flera
olika typer av dokument kan ge de svar som eftersöks kan myndigheten
behöva fundera över vilken typ av dokument som är minst ingripande för
den enskilde att ge myndigheten tillgång till. Som påtryckningsmedel för
att förfrågningar om uppgifter och dokument ska besvaras bör
Bolagsverket ha möjlighet att kunna förelägga om vite.
Sammanfattningsvis föreslås att Bolagsverket ska få förelägga en
registreringsskyldig person att lämna de upplysningar och ge tillgång till
de dokument som myndigheten behöver för sina kontroller. Det föreslås
vidare att myndigheten ska få förelägga verkliga huvudmän och ägare till
den juridiska personen eller konstruktionen som kontrollen gäller att
lämna sådana upplysningar och ge tillgång till sådana dokument. Det
föreslås dessutom att de ovan nämna föreläggandena ska få förenas med
vite.
Inhämtning av information från andra register
Enligt artikel 10.10 i sjätte penningtvättsdirektivet ska registermyndigheterna ha befogenhet att begära in information från andra register – även
sådana som finns i tredje länder – i den utsträckning sådan information är
nödvändig för att registermyndigheten ska kunna utföra sina uppgifter.
Bestämmelsen får antas vara relevant i samma situationer som bestämmelsen i artikel 10.4 i samma direktiv, dvs. när Bolagsverket vidtar åtgärder för att kontrollera att uppgifter om verkligt huvudmannaskap stämmer.
Det finns ingenting i svensk rätt som hindrar Bolagsverket från att hämta
in sådana uppgifter om det bedöms krävas inom ramen för myndighetens
utredningsskyldighet enligt 23 § första stycket förvaltningslagen, sina
åtgärder för att verka för att uppgifterna i verkets register är korrekta och
överensstämmer med verkliga förhållanden enligt 5 a § första stycket
förordningen med instruktion för Bolagsverket eller sina kontroller av
riktigheten i uppgifter i en anmälan eller registret enligt den nya lagen om
verkliga huvudmän. Genom dessa bestämmelser finns en rättslig grund i
nationell rätt för den personuppgiftsbehandling som inhämtandet av
sådana uppgifter eller dokument kan innebära (jfr. artikel 6.1 e och 6.3 i
EU:s dataskyddsförordning). Enligt promemorians uppfattning krävs
alltså inte några lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelsen i
artikel 10.10 i sjätte penningtvättsdirektivet om befogenheten att begära in
information från andra register.
Direktivets krav på möjlighet till platsundersökning
Genom sjätte penningtvättsdirektivet införs bl.a. krav på att registermyndigheterna ska ha befogenhet att genomföra kontroller på plats hos registreringsskyldiga juridiska personers affärslokaler eller säten. Syftet med
sådana platsundersökningar är att fastställa verkligt huvudmannaskap och
opaginerad Kontrollera mot PDF
verifiera att de uppgifter som har anmälts för registrering är korrekta,
adekvata och aktuella (artikel 10.11).
När det gäller affärslokal måste de förstås som den plats där verksamheten bedrivs. Som utredningen redogör för är det utifrån ändamålet med
regeln rimligt att tolka säte som att det är den plats där den juridiska
personen har registrerad adress som avses, exempelvis huvudkontor, och
inte den ort där styrelsen finns, det vill säga där bolags- eller föreningsstämman ska hållas (se betänkandet s. 418). När det gäller exempelvis
aktiebolag finns det enbart krav på att det av bolagsordningen ska framgå
orten för bolagets säte (3 kap. 1 § första stycket 2 aktiebolagslagen). En
platsundersökning måste dock utföras på en specifik plats. Trots den
tolkning som promemorian gör i fråga om innebörden av säte kommer
promemorian att nedan fortsätta använda begreppet säte när reglerna
beskrivs.
När det gäller förvaltare till juridiska konstruktioner som också är
ansvariga enheter enligt artikel 3.3 a, b eller c i penningtvättsförordningen
– det vill säga vissa revisorer och skatterådgivare, vissa notarier, advokater
och jurister, samt tjänsteleverantörer till truster eller bolag – gäller
motsvarande regler som de som beskrivs ovan, men i tillägg till det förutsätts att platsundersökningen ska vara förenligt med åtminstone följande
krav.
• Att det getts förhandstillstånd till åtgärden från rättsliga myndigheter, om den registreringsskyldige är en fysisk person och affärslokalen eller sätet samtidigt är personens privata bostad.
• Att åtgärden genomförs med respekt för de förfarandegarantier som
finns i medlemsstaten för att skydda konfidentialitet vid juridisk
rådgivning och att det inte ges tillgång till information som skyddas
av sådan konfidentialitet.
576
Direktivets bestämmelse om platsundersökning väcker flera frågor. Dels
aktualiseras frågan om det över huvud taget är tillåtet med platsundersökning hos förvaltare som inte tillhör någon av de nämnda yrkeskategorierna. Om det är det, väcks frågan om förhandstillstånd krävs från rättsliga myndigheter när platsen är en privatbostad. När det gäller juridiska
personer är det, som ovan framgår, tillåtet med platsundersökningar. Med
anledning av de särskilda bestämmelser som gäller platsundersökningar i
vissa förvaltares privatbostäder uppkommer dock frågan vad som gäller
om den juridiska personens affärslokal eller säte sammanfaller med en
privatbostad.
När det gäller den förstnämnda frågan kan inledningsvis konstateras att
platsundersökning är en ingripande åtgärd. Förvaltare av juridiska konstruktioner kan vara fysiska personer. Enligt promemorians mening framstår det som rimligt att den unionsrättsliga lagstiftaren inte har velat införa
krav på platsundersökning hos förvaltare i andra fall än då det är klart att
personen i fråga omfattas av reglerna om verkligt huvudmannaskap till
följd av uppgifter som han eller hon utför inom ramen för sin yrkesutövning. Något uttryckligt hinder mot att medlemsstaterna väljer att införa
möjlighet till platsundersökning även i andra fall finns dock inte i
direktivet. En sådan möjlighet får dock inte införas, om det skulle stå i strid
med Europakonventionen, se mer om detta nedan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det förhållandet att direktivet inte uppställer något krav på att platsundersökning ska vara möjligt hos andra förvaltare förklarar varför det i
direktivet inte anges något om vad som gäller för platsundersökningar hos
sådana förvaltare när sätet eller affärslokalen sammanfaller med en
privatbostad. Om möjlighet till sådana platsundersökningar införs bör –
när det gäller privatbostäder – motsvarande gälla som för andra förvaltare.
Det betyder att förhandstillstånd från rättsliga myndigheter bör krävas.
När det gäller den andra frågan anser promemorian att en tänkbar
förklaring till varför det inte finns några särskilda regler kring vad som
gäller vid platsundersökningar i juridiska personers affärslokaler eller
säten som sammanfaller med en privatbostad är att den unionsrättsliga lagstiftaren kan ha haft bilden av att det enbart är i situationen med förvaltare
som privatbostäder aktualiseras. Promemorian delar därmed inte utredningens uppfattning att det förhållandet att det finns specialreglering om
när platsundersökning är tillåtet i privatbostäder i sjätte penningtvättsdirektivet talar för att det inte är tillåtet att göra platsundersökningar i
privatbostäder i andra fall än när det är uttryckligen reglerat (se betänkandet s. 419). Det finns, som promemorian ser det, inte något ändamål som
skulle kunna motivera att det är tillåtet med platsundersökning i en förvaltares affärslokal eller säte när den sammanfaller med en privatbostad,
men inte när en juridisk persons affärslokal eller säte sammanfaller med
en privatbostad. Promemorian anser därför att en rimlig tolkning av
direktivet är att det inte utesluter platsundersökning även i den sistnämnda
situationen. I linje med vad som angetts ovan förutsätter det dock att
bedömningen görs att det är förenligt med Europakonventionen.
Med den bedömningen aktualiseras frågan om det endast är platsundersökning i en förvaltares privatbostad som enligt direktivet förutsätter
förhandstillstånd från rättsliga myndigheter. Med den tolkningen som
gjorts ovan – att specialregleringen om platsundersökning i förvaltares
privatbostäder troligen är ett utflöde av att lagstiftaren utgått från att det
endast är i förhållande till förvaltare som platsundersökning i privatbostad
blir aktuellt – bör direktivet inte tolkas som att förhandstillstånd endast
krävs om platsundersökning ska göras förvaltares privatbostäder. Enligt
promemorians mening är en rimligare tolkning att det bör krävs även i
andra fall när platsundersökning ska göras i privatbostad. I sammanhanget
bör nämnas att det i vart fall inte finns något som hindrar att krav på
förhandstillstånd införs även i andra fall. Av artikel 10.11 första stycket i
sjätte penningtvättsdirektivet följer att det är tillåtet för medlemsstaterna
att föreskriva krav på godkännande av rättslig myndighet för att registermyndigheten ska få genomföra platsundersökning och det gäller oavsett
om det handlar om platsundersökning där affärslokalen eller sätet sammanfaller med privatbostad eller inte.
Sammanfattningsvis är promemorians bedömning att reglerna bör tolkas
på följande sätt.
• Platsundersökning ska kunna göras hos juridiska personer och
förvaltare som är ansvariga enheter i sin yrkesroll som revisor,
skatterådgivare, notarie, advokat och jurist eller tjänsteleverantör
till truster eller bolag. Det är även tillåtet att även införa regler om
platsundersökning hos förvaltare som inte tillhör någon av de
nämnda yrkeskategorierna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
•
Om affärslokalen eller sätet sammanfaller med en förvaltares
privatbostad, ska förhandstillstånd krävas från rättsliga myndigheter. Motsvarande krav gäller om en juridisk persons affärslokal
eller säte sammanfaller med en privatbostad.
Det föreslås en bestämmelse om platsundersökningar
578
Mot bakgrund av de slutsatser som redogörs för ovan föreslår promemorian att Bolagsverket ska få genomföra en undersökning på plats hos en
registreringsskyldig person i syfte att kontrollera uppgifterna i en anmälan
om registrering i registret över verkliga huvudmän eller i registret över
verkliga huvudmän. Som ovan nämns förutsätter det att det är tillåtet enligt
Europakonventionen. Enligt artikel 8 har var och en rätt till skydd för sitt
privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Från rättspraxis
finns exempel på att begreppet ”hem” även ansetts innefatta kontor, se
rättsfallet Niemietz mot Tyskland där advokatkontor ansågs innefattas.
Begreppet bör följaktligen inte tolkas alltför snävt. En offentlig
myndighets ingripande i rättigheten enligt artikel 8 i Europakonventionen
får inte ske annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle
är nödvändigt utifrån vissa ändamål, bl.a. till förebyggande av oordning
eller brott.
Om platsundersökningen sker på ett sådant sätt att enskildas rätt enligt
artikel 8 i Europakonventionen berörs, krävs även i det enskilda fallet en
bedömning av om undersökningen är tillåten. Syftet med platsundersökningen bör rymmas under ändamålet förebyggande av oordning eller brott,
men för att åtgärden ska vara tillåten enligt Europakonventionen förutsätts
även att den är nödvändig. Om det handlar om att åtgärden inkräktar på en
advokats tystnadsplikt kan vissa hänsynstagande även behöva göras
utifrån det (se exempelvis det ovan nämnda rättsfallet Niemietz mot
Tyskland).
För att säkerställa att platsundersökning inte sker utan att det behövs
föreslås att platsundersökning enbart ska få göras när det är nödvändigt,
jfr artikel 8.2 Europakonventionen. Det bör gälla generellt, dvs. även i
situationer då platsundersökningen inte berör enskildas rätt enligt artikel 8
i Europakonventionen. För införande av ett nödvändighetskriterium talar
också det förhållandet att en sådan åtgärd kan förväntas vara mer kostsam
för myndigheten än en kontroll som görs hos myndigheten. Åtgärden
skulle exempelvis kunna vara förenad med resekostnader för personal. I
nödvändighetskriteriet som föreslås införas ligger alltså att
platsundersökning inte ska vidtas om kontrollen av uppgifterna kan göras
på annat sätt med motsvarande tillförlitlighet i fråga om resultat. Förslaget
om platsundersökning kan utgöra en begränsning av skyddet mot
husrannsakan och liknande intrång i 2 kap. 6 § regeringsformen. Åtgärden
behövs dock för att säkerställa att uppgifter i registret över verkliga
huvudmän är korrekta och, i förlängningen, för att förhindra bl.a.
penningtvätt. Några mindre ingripande alternativ än att införa möjlighet
till platsundersökning finns inte för att uppnå vad som avses.
Begränsningen bedöms därmed som proportionerlig.
Enligt 5 § tredje stycket förvaltningslagen får en myndighets ingripande
i ett enskilt intresse aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och
får endast vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de
opaginerad Kontrollera mot PDF
olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Bestämmelsen ger uttryck för proportionalitetsprincipen. Den principen
gäller även i fråga om platsundersökningar och begränsar när sådana
undersökningar får vidtas. Den gäller även om det inte uttryckligen anges
i bestämmelsen. Enligt promemorians uppfattning bör undersökning på
plats där affärslokalen eller sätet i fråga sammanfaller med en privatbostad
sällan vara proportionerlig vid en avvägning mellan syftet med åtgärden
och den olägenhet som kan antas uppstå för den som är bosatt på adressen.
Det föreslås att det ska krävas tillstånd från domstol före det att åtgärden
inleds om platsen är en privatbostad. Förvaltningsrätten i Stockholm har,
enligt promemorians uppfattning, den erfarenheten som krävs för att handlägga den typen av förfrågningar som nu kan bli aktuellt och framstår därför som lämplig för uppgiften. Mot bakgrund av att det uppskattas röra sig
om förhållandevis få ansökningar om tillstånd för platsundersökningar är
det ändamålsenligt att endast en förvaltningsrätt prövar dessa frågor.
Sammanfattningsvis föreslås alltså att Bolagsverket ska få genomföra en
undersökning på plats hos en registreringsskyldig person, om det är nödvändigt för myndighetens kontroller av riktigheten i uppgifterna i en anmälan eller i registret. Om den platsen är en bostad bör det krävas tillstånd
från Förvaltningsrätten i Stockholm före det att åtgärden inleds.
Befogenheten i fråga om platsundersökning bör, i linje med skäl 28 i
sjätte penningtvättsdirektivet, även kunna göras hos förvaltare till truster
eller personer i likvärdig ställning i liknande juridiska konstruktioner om
de har sitt säte eller hemvist i, eller administrerar den juridiska konstruktionen från Sverige (jfr föreslagna 1 kap. 4 § i den nya lagen om verkliga
huvudmän).
Vissa frågor om förfarandet gällande platsundersökning
Promemorian har övervägt om det bör införas särskilda bestämmelser som
innebär att platsundersökning enligt penningtvättsregleringen ska kunna
genomföras utan att den registreringsskyldiga personen som berörs
dessförinnan har underrättats och fått möjlighet att yttra sig i frågan.
Därigenom skulle det gå att undvika att den registreringsskyldiga personen
vidtar åtgärder som innebär att syftet med platsundersökningen inte
uppnås. Det kan exempelvis handla om att den registreringsskyldiga
personen vidtar åtgärder för att dölja de riktiga förhållandena eller ge sken
av att förhållandena är andra än vad de är.
Enligt promemorian finns det mot bakgrund av att platsundersökningars
ingripande karaktär skäl att vara återhållsam med att gå längre än vad sjätte
penningtvättsdirektivet kräver. Några särskilda bestämmelser som innebär
att platsundersökning ska få genomföras utan att den registreringsskyldiga
personen dessförinnan underrättats och fått möjlighet att yttra sig föreslås
därför inte. Bolagsverket och Förvaltningsrätten i Stockholm är därmed i
stället hänvisade till det begränsade utrymme för det som följer av förvaltningslagen respektive förvaltningsprocesslagen (25 § första stycket
förvaltningslagen och 10 § andra stycket förvaltningsprocesslagen).
När det gäller överklagande föreslås att Bolagsverkets beslut gällande
platsundersökning ska kunna överklagas till Förvaltningsrätten i
Stockholm. Beslut som meddelats av Förvaltningsrätten i Stockholm bör
enligt promemorians mening vidare kunna överklagas till kammarrätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det gäller både beslut som domstolen har fattat som första instans och som
överinstans efter det att Bolagsverkets beslut överklagats. Det föreslås att
prövningstillstånd ska krävas för att kammarrätten ska ta upp saken för
prövning.
Skydd av konfidentiell information vid platsundersökning
580
Som nämns ovan uppställer sjätte penningtvättsdirektivet krav på att platsundersökningar hos förvaltare ska vara förenliga med de förfarandegarantier som finns i landet för att skydda konfidentialitet vid juridisk
rådgivning och att det inte ges tillgång till information som skyddas av
sådan konfidentialitet. Som promemorian uppfattar direktivet kan avsikten
dock inte vara att detta ska gälla enbart i situationer då platsundersökningar görs hos en förvaltare. Däremot kan unionslagstiftaren ha funnit det
angeläget att särskilt betona detta i förhållande till dem. Det gäller inte
minst eftersom det troligtvis inte är ovanligt att förvaltarskapet utövas
inom ramen för yrkesutövning som advokat.
Enligt 8 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken är en advokat skyldig
att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. En advokat som bryter mot bestämmelsen kan dömas för
brott mot tystnadsplikten (20 kap. 3 § brottsbalken). Av 36 kap. 5 § andra
stycket rättegångsbalken följer vidare att advokater och deras biträden får
höras som vittnen om något som i deras yrkesutövning anförtrotts dem
eller som de i samband därmed har erfarit, endast om det är tillåter enligt
lag eller den till vars förmån tystnadsplikten gäller samtycker till det. Från
den regeln finns vissa undantag som innebär att skyldighet att vittna ändå
finns i mål om brott av viss allvarlighetsgrad sett till straffskalan som
gäller för brottet.
På liknande sätt som gäller vid exempelvis Konkurrensverkets platsundersökningar enligt konkurrenslagen bör det enligt den nya lagen om verkliga huvudmän gälla att Bolagsverket vid sina platsundersökningar inte ska
kunna ta del av handlingar med uppgifter som omfattas av en advokats
tystnadsplikt (5 kap. 11 första stycket konkurrenslagen, jfr även 27 kap.
2 § rättegångsbalken om beslag). Det bör gälla dels om handlingen innehas
av advokaten eller dennes biträde, dels om handlingen innehas av den som
tystnadsplikten gäller till förmån för. Det bör inte heller ha någon betydelse om uppgifterna finns i en pappershandling eller på annat medium.
I konkurrenslagen finns en bestämmelse om vad som gäller om myndigheten och den som berörs av undersökningen har olika uppfattning om
huruvida handlingen omfattas av undersökningen. I den situationen ska
handlingen förseglas och överlämnas till domstolen för prövning av frågan
(5 kap. 11 § andra och tredje styckena). Det finns inte något motsvarande
krav på förfarande i sjätte penningtvättsdirektivet. Det är också tveksamt i
vilken grad sådana situationer kommer uppstå vid Bolagsverkets platsundersökningar. I dagsläget bedöms det inte finnas behov av att införa ett
sådant förfarande. Om den situationen ändå skulle uppkomma att en handling påstås omfattas av sådan sekretess, kan viss ledning kring hur påståendet ska bedömas hämtas från praxis gällande 27 kap. 2 § rättegångsbalken
om beslagsförbud. Högsta domstolen har när det gäller den bestämmelsen
uttalat att när det gäller frågan om vilket stöd domstolen bör kräva för att
godta en advokats påstående att hinder för beslag föreligger får det, för att
opaginerad Kontrollera mot PDF
inte advokatsekretessen ska bli alltför urholkad, anses vara tillräckligt med
ett blygsamt mått av bevisning (se t.ex. NJA 1990 s. 537 och NJA 2010 s.
122).
Personlig inställelse
Sedan januari 2025 har Bolagsverket möjlighet att begära personlig
inställelse för att säkerställa identiteter i samband med bl.a. registrering i
aktiebolagsregistret, föreningsregistret och handelsregistret. Det gäller
även vid misstanke om att en uppgift om identitet som finns registrerad är
felaktig (11 och 15 c §§ handelsregisterlagen, 27 kap. 2 och 6 a §§
aktiebolagslagen och 19 kap. 3 och 9 a §§ lagen om ekonomiska
föreningar). Åtgärderna syftar till att motverka användning av målvakter
eller fiktiva identiteter. Eftersom anmälningar för registrering i dessa
register prövas på det skriftliga underlag som ges in är det svårt för
Bolagsverket att upptäcka om falska identiteter används. Det är mot den
bakgrunden som det har ansetts finnas behov av att myndigheten ska
kunna kräva personlig inställelse (prop. 2024/25:8 avsnitt 5.3).
Det saknas någon närmare information om i vilken utsträckning falska
identiteter används i registret över verkliga huvudmän. I och med att
registret delvis innefattar samma uppgifter som de register som nämns
ovan kan det dock antas att falska identiteter också finns i registret över
verkliga huvudmän. Det kan finns registreringsskyldiga personer som ser
fördelar med att ange andra än de verkliga huvudmännen, om det finns risk
för att dessa personer skulle innebär att ansvariga enheter tvekar inför att
ingå affärsförbindelser med den registreringsskyldiga personen. Ett annat
incitament för att anmäla falska identiteter är att försvåra för brottsbekämpande myndigheter att få information om vem eller vilka som står bakom
den juridiska personen eller konstruktionen. Det kan alltså vara ett sätt att
förhindra den transparens som reglerna om verkligt huvudmannaskap
syftar till att uppnå. På motsvarande sätt som framhållits gällande
aktiebolagsregistret, föreningsregistret och handelsregistret är det även när
det gäller registret över verkliga huvudmän svårt att upptäcka falska
identiteter.
I propositionen Bolag och brott framhöll regeringen att registermyndigheten kan göra en jämförelse mellan den anmälde och hans eller hennes
identitetshandlingar i syfte att utreda om personen är den han eller hon
utger sig för att vara, om den anmälde inställer sig personligen. Ett
föreläggande om personlig inställelse framhölls även kunna ha en
preventiv verkan, eftersom det kan antas att oseriösa aktörer i många fall
skulle avstå från att infinna sig om de får ett föreläggande om att inställa
sig personligen. Det ansågs även finns behov av möjlighet att begära
personlig inställelse vid prövningen av om en redan registrerad uppgift om
företrädare är oriktig (prop. 2024/25:8 avsnitt 5.3).
De användningsområden för föreläggande om personlig inställelse som
regeringen framhöll i det lagstiftningsärendet, borde även vara relevanta i
fråga om register över verkliga huvudmän. Sjätte penningtvättsdirektivet
tillåter att medlemsstaterna inför fler åtgärder än de som direktivet särskilt
föreskriver för att säkerställa att uppgifterna i medlemsstaterna register
över verkliga huvudmän är korrekta (artikel 10.7). Unionsrätten hindrar
582
alltså inte att det som ett nationellt tillägg införs möjlighet för Bolagsverket att begära personlig inställelse.
I likhet med utredningen föreslår promemorian att en sådan möjlighet
införs (se betänkandet avsnitt 8.8.5). Det föreslås alltså att det in införs en
bestämmelse som innebär att Bolagsverket ska få förelägga en verklig
huvudman att inställa sig personligen om den behövs för att säkerställa
dennes identitet. Bolagsverket föreslås även få motsvarande möjlighet när
det gäller ledande befattningshavare som ska registreras i registret.
Som utredningen framhåller bör föreläggande om personlig inställelse
inte användas regelmässigt (se betänkandet s. 388). Ett sådant föreläggande skulle kunna aktualiseras när det finns skäl att misstänka att den
verkliga huvudmannens eller den ledande befattningshavarens identitetshandlingar är förfalskade eller att den person som anmälts som verklig
huvudman eller ledande befattningshavare agerar målvakt. Det bör kunna
användas endast i situationer där det behövs för att säkerställa identitet och
där utredningen i övrigt inte utgör ett tillräckligt underlag och andra
mindre ingripande utredningsmetoder inte kan användas.
Om ett föreläggande om personlig inställelse inte följs får det anses vara
en indikation på att uppgifterna som lämnats inte stämmer. Utredningen
har föreslagit att Bolagsverket i den situationen ska kunna besluta att registrering inte ska ske eller att en uppgift som har registrerats ska tas bort
från registret. Det skulle dock innebära att underlåtelse från en person som
själv inte är ansvarig för registreringsskyldighet, exempelvis en verklig
huvudman, kan leda till att registreringsskyldigheten inte fullgörs.
Promemorian föreslår i stället att Bolagsverket i den situationen bör
överväga att förelägga den registreringsskyldiga personen att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig vid påföljd av att uppgiften i fråga
annars inte registreras eller, om den redan finns registrerad, tas bort. En
möjlighet för Bolagsverket att skicka sådana förelägganden föreslås i
avsnitt 14.16.5. Det skulle i så fall kräva att Bolagsverket skickar ut ett
nytt föreläggande. Ett sådant förfarande kan möjligen uppfattas som ”ett
steg tillbaka” eller en upprepning i och med att Bolagsverket redan kan ha
skickat ut ett sådant föreläggande före det att föreläggande om personlig
inställelse skickades ut. I vissa fall kan föreläggande om personlig
inställelse vara ett svar på att Bolagsverket i samband med att föreläggande
om att rätta uppgiften eller visa att uppgiften inte är felaktig fått ett svar
som bekräftar att uppgifterna stämmer men där Bolagsverkets misstanke
ändå kvarstår. Promemorian anser dock att det ändå är att föredra att
Bolagsverket skickar ett föreläggande om att rätta uppgifterna på nytt
framför att ett föreläggande om personlig inställelse som riktas till annan
än den registreringsskyldiga personen och som inte efterföljs ska leda till
konsekvensen att registreringsskyldigheten inte fullgörs. Det bör
emellertid framhållas att det förhållandet att ett föreläggande om personlig
inställelse inte efterlevs i regel får antas innebära att misstanken om
felaktigheten förstärks.
På samma sätt som gäller när föreläggande om inställelse används enligt
aktiebolagslagen, föreningslagen och handelsregisterlagen bör Bolagsverket få besluta om att inställelsen ska ske genom ljud- och bildöverföring. Det skulle exempelvis kunna aktualiseras av tids- och kostnadsmässiga skäl om personen som ska inställa sig är bosatt långt från Bolagsverket. Det bör då gå att besluta om att inställelse ska ske från en plats som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bolagsverket bestämmer. Det bör även kunna få ske från en ospecificerad
plats (jfr prop. 2024/25:8 s. 106). Det senare skulle exempelvis kunna
aktualiseras om det rör en person som har skyddad adress och där det även
finns anledning att inte röja i vilken del av landet som personen befinner
sig. En förutsättning för att personlig inställelse ska kunna ske via ljudoch bildöverföring är att syftet med den personliga inställelsen kan uppnås.
Som redogörs för i propositionen Bolag och brott och som även
utredningen nämner gäller förvaltningslagens regler vid handläggningen,
bl.a. 27 § som avser dokumentation (prop. 2024/25:8 s. 106–107, se även
betänkandet s. 389). Av den paragrafen följer bl.a. att en myndighet som
får uppgifter på något annat sätt än genom en handling snarast ska dokumentera dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. Det kan
exempelvis gälla vad som framkommer vid personlig inställelse.
14.15
Andras åtgärder för att säkerställa att
uppgifterna är korrekta
14.15.1 Det bör inte införas krav på årlig bekräftelse av
uppgifterna
Promemorians bedömning
Det bör inte införas något krav på att en registreringsskyldig person
årligen ska anmäla uppgifter om verkligt huvudmannaskap på nytt eller
bekräfta att de uppgifter som registrerats i registret över verkliga
huvudmän är korrekta.
Skälen för promemorians bedömning
Juridiska personer samt förvaltare av juridiska konstruktioner ska enligt
penningtvättsförordningen regelbundet kontrollera att de uppgifter som
innehas om verkligt huvudmannaskap fortfarande stämmer. En sådan
kontroll ska som ett minimum genomföras åtminstone årligen (artiklarna
63.2 och 64.2). Något krav på att de, utan specifik förfrågan, också ska
bekräfta för registermyndigheten att uppgifterna som finns registrerade i
registret över verkliga huvudmän stämmer finns däremot inte. Något
sådant krav finns inte heller enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet.
Frågan om ett krav på årlig anmälan skulle införas diskuterades i
samband med att registerlagen infördes. Regeringen uttalade då att ett
sådant krav skulle öka möjligheterna att åstadkomma ett register som
innehåller adekvata, korrekta och aktuella uppgifter, men framhöll samtidigt att det skulle innebära en kraftigt ökad administration för registermyndigheten och de juridiska personer som träffas av regleringen. Den
ökade administrativa bördan bedömdes inte uppvägas av den nytta som en
årlig anmälan skulle medföra, särskilt som det i majoriteten av de årliga
anmälningarna sannolikt skulle framgå att ingen ändring skett jämfört med
föregående års anmälan (prop. 2016/17:173 s. 468).
Utredningen har kommit till liknande slutsats i frågan. Enligt utredningen innebär det förhållandet att det följer av penningtvättsförordningen
att en registreringsskyldig minst årligen ska följa upp sitt huvudmannaskap
och att ändringar ska anmälas för registrering utan dröjsmål, att ett krav på
årligen bekräftelse skulle ha en liten praktisk effekt (se betänkandet
avsnitt 8.8.6). Promemorian gör ingen annan bedömning. Ett sådant krav
bör inte införas.
14.15.2 Rapportering av avvikelser
Promemorians förslag
Myndigheter som använder registret ska anmäla till Bolagsverket om
det finns anledning att misstänka att en uppgift i registret är felaktig,
eller om det saknas en uppgift som borde ha funnits i registret.
Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en
sådan anmälan när det kan ske med hänsyn till utredning av brott.
Det ska upplysas om att det följer av penningtvättsförordningen under
vilka förhållanden och inom vilken tidsfrist som en ansvarig enhet ska
anmäla till Bolagsverket när det finns anledning att misstänka att en
uppgift i registret är felaktigt. En ansvarig enhet ska även göra en sådan
anmälan om det i registret saknas en uppgift som borde ha funnits i
registret. En anmälan om att en uppgift saknas ska göras inom samma
tidsfrist som enligt penningtvättsförordningen gäller för en anmälan om
avvikelse. Det undantag från anmälningsskyldighet som finns i
penningtvättsförordningen och som gäller i vissa särskilda situationer
för notarier, advokater, andra oberoende jurister, revisorer, externa
revisorer och skatterådgivare, ska gälla även när det gäller att en uppgift
saknas.
Promemorians bedömning
Det finns inte behov av sekretess för uppgifter i en ansvarig enhets
anmälan om avvikelse.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Myndigheter ska anmäla avvikelser
Förutom att medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna i registret är
adekvata, korrekta och aktuella genom att registermyndigheterna utför
kontroller av uppgifterna, kräver sjätte penningtvättsdirektivet att detta
även ska ske genom att behöriga myndigheter anmäler eventuella avvikelser som de upptäcker mellan uppgifterna i registret och de uppgifter som
de har (artikel 10.7). Direktivet uppställer endast krav på att avvikelserna
ska rapporteras om det är lämpligt och i den mån kravet inte i onödan
inverkar på myndigheternas funktion. Det finns inget krav på att den
behöriga myndigheten ska känna till om det är de egna uppgifterna eller
uppgifterna i registret som är felaktiga när en avvikelserapportering görs.
Det handlar endast om att rapportera det förhållandet att en avvikelse finns.
I det får även anses ligga att myndigheten även förväntas upplysa om vad
avvikelsen består i.
584
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som redogörs för ovan avses med behöriga myndigheter finansunderrättelseenheter, tillsynsmyndigheter, myndigheter som har till uppgift att utreda eller lagföra penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism eller som har till uppgifter att spåra, beslagta eller
frysa och förverka tillgångar som härrör från brott, samt myndigheter med
specifikt ansvar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Av definitionen av tillsynsmyndighet framgår att det även omfattar
den myndigheten som övervakar att självreglerande organ utför sina tillsynsfunktioner (artikel 2 första stycket och artikel 2.1 punkterna 44 och 45
i penningtvättsförordningen). I en svensk kontext innebär det att följande
myndigheter ska vara skyldiga att rapportera avvikelser. Den svenska
finansunderrättelseenheten (finanspolisen), de myndigheter som utövar
tillsyn över penningtvättslagen – dvs. Fastighetsmäklarinspektionen,
Finansinspektionen, länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra
Götalands län, Revisorsinspektionen och Spelinspektionen – samt Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten.
Liknande bestämmelser som den som beskrivs ovan finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet (artiklarna 30.4 och 31.5). Vid genomförandet gavs bestämmelserna i registerlagen en något vidare innebörd än
vad som följer av direktivet och i dag gäller att samtliga myndigheter som
använder registret över verkliga huvudmän ska anmäla till Bolagsverket
om det finns anledning att misstänka att uppgifterna i registret är felaktiga.
När det gäller brottsbekämpande myndigheter ska det göras först när det
kan ske med hänsyn till utredning av brott (3 kap. 5 § första stycket
registerlagen). Därutöver gäller att en anmälan även ska göras om en
registreringsskyldig juridisk person inte har gjort en anmälan inom den tid
krävs, dvs. en anmälan till Bolagsverket ska ske om en myndighet
upptäcker att det saknas uppgifter i registret (prop. 2016/17:173 s. 573).
I likhet med utredningen anser promemorian att samtliga myndigheter
som använder registret även fortsättningsvis ska anmäla avvikelser (se
betänkandet avsnitt 8.8.7). De bör även vara skyldiga att anmäla om det
saknas uppgifter som borde finnas i registret. Det motsvarar vad som gäller
i dag.
Ansvariga enheter ska anmäla avvikelser
Av penningtvättsförordningen följer att även ansvariga enheter som
huvudregel är skyldiga att rapportera avvikelser i uppgifter om verkligt
huvudmannaskap som de upptäcker när de utför kundkännedomsåtgärder
(artikel 24). Ansvariga enheter förväntas använda sig av registret över
verkliga huvudmän i samband med sina kundkännedomsåtgärder (artikel
22.2). En ansvarig enhet får i regel dock inte enbart förlita sig på
uppgifterna i registret, utan kan även behöva begära in handlingar från
kunden eller hämta in uppgifter från andra register. Det förhållandet att
ansvariga enheter kommer att inhämta information från flera källor
innebär att de kan upptäcka att uppgifterna inte stämmer överens.
De ansvariga enheterna ska anmäla avvikelser som de upptäcker till
registermyndigheten utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter
senast 14 dagar efter upptäckten. Om det rör sig om en mindre avvikelse
– ett skrivfel eller liknande som inte påverkar identifieringen av den
verkliga huvudmannen eller dennes ställning – krävs dock inte att
avvikelsen anmäls. Detsamma gäller om det handlar om att uppgifterna är
gamla, men den ansvariga enheten känner till de verkliga huvudmännen
genom annan tillförlitlig källa och inte har anledning att misstänka att det
finns en avsikt att dölja uppgifter. I båda fallen gäller också som
förutsättning att det inte får vara fråga om situationer där det finns skärpta
krav på kundkännedom. Om något av ovan nämnda situationer är för
handen räcker det att den ansvariga enheten uppmanar den registreringsskyldiga personen att utan dröjsmål och under alla omständigheter inom
14 dagar anmäla korrekta uppgifter till registermyndigheten. Om den
registreringsskyldiga personen inte följer uppmaningen, ska den ansvariga
enheten dock rapportera avvikelsen.
I vissa situationer är vissa yrkesgrupper som är ansvariga enheter
undantagna från skyldigheten att rapportera avvikelser. Notarier, advokater, andra oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare behöver inte anmäla avvikelser när det handlar om sådan
information som de har fått från en klient eller som avser en klient och
som de har fått i vissa särskilda sammanhang, bl.a. när de försvarar eller
företräder klienten i eller rörande ett rättslig förfarande (se avsnitt 5.1.2 i
fråga om innebörden av ”externa revisorer”). Om den ansvariga enheten
själv deltar i penningtvätt, förbrott till penningtvätt och eller finansiering
av terrorism, eller klienten söker juridisk rådgivning i syfte att begå
penningtvätt kan den ansvariga enheten dock inte stödja sig på undantaget.
Eftersom skyldigheten att anmäla avvikelser eller uppmana den registreringsskyldiga personen att registrera uppgifter i registret över verkliga
huvudmän följer av penningtvättsförordningen krävs inga lagstiftningsåtgärder. Det föreslås dock att en upplysning om skyldigheten tas in i den
nya lagen om verkliga huvudmän.
Enligt promemorians mening är det önskvärt att ansvariga enheter också
anmäler till Bolagsverket om de upptäcker att en registreringsskyldig person inte finns registrerad. Det finns ingen anledning att särskilja den situationen från då uppgifterna inte är uppdaterade. I båda fallen handlar det
om att den registreringsskyldiga personen inte har fullgjort sin registreringsskyldighet och att registret inte blir tillförlitligt som informationskälla. Det är viktigt att det finns en tydlig bestämmelse som anger att den
ansvariga enheten är skyldig att anmäla detta. Det gäller inte minst
eftersom det utan en sådan skyldighet kan finnas situationer där uppgiften
annars omfattas av sekretess. Promemorian föreslår därför att det i den nya
lagen om verkliga huvudmän tas in en bestämmelse om att en ansvarig
enhet även ska anmälan om det i registret saknas uppgifter om den
registreringsskyldiga personen som den ansvariga enheten samlar in
uppgifter om. Det undantag som gäller enligt artikel 24 i penningtvättsförordningen och som gäller i vissa särskilda situationer för notarier,
advokater, andra oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och
skatterådgivare, föreslås även gälla i den senare situationen. Detsamma
gäller den tidsfrist som enligt penningtvättsförordningen gäller för avvikelserapportering, se ovan.
586
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sekretess hindrar inte att anmälan görs
I vissa fall kan uppgifter om avvikelse som en myndighet eller en ansvarig
enhet ska anmäla omfattas av sekretess eller annan tystnadsplikt.
Bestämmelser som tystnadsplikt för ansvariga enheter finns t.ex. i
följande lagar och bestämmelser. För ansvariga enheter inom den
finansiella sektorn finns det i 1 kap. 10 § lagen om bank- och
finansieringsrörelse, 1 kap. 11 § lagen om värdepappersmarknaden, 3 kap.
12 § lagen om elektroniska pengar, 2 kap. 19 § lagen om värdepappersfonder, 3 kap. 12 § lagen om betaltjänster, 8 kap. 24 § lagen om förvaltare
av alternativa investeringsfonder, och 4 kap. 15 § lagen om verksamhet
med bostadskrediter. Samtliga dessa bestämmelser innebär förbud mot
obehörigt röjande. Liknande bestämmelse finns för revisorer i 26 §
revisorslagen där det i första stycket bl.a. anges att en revisor inte får, till
fördel för sig själv eller till skada eller nytta för någon annan, använda
uppgifter som revisorn har fått i sin yrkesutövning samt att revisorn får
inte heller obehörigen röja sådana uppgifter. När det gäller advokater följer
av 8 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken att en advokat är skyldig att
förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed
kräver detta.
Promemorian delar utredningen uppfattning att de inte är fråga om ett
obehörigt röjande när en ansvarig enhet måste röja en uppgift för att
uppfylla en uppgiftsskyldighet som följer av författning (se betänkandet
s. 394). När det gäller advokater finns som ovan beskrivits ett undantag
från anmälningsskyldigheten som gäller i vissa fall. Bestämmelserna om
anmälningsskyldigheten och undantaget bör kunna tillämpas på ett sådant
sätt att god advokatsed efterlevs.
För myndigheters del finns en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att sekretessen bryts om det finns en uppgiftsskyldighet i lag eller förordning (10 kap. 28 § första stycket OSL). Skyldigheten att anmäla
avvikelse kommer följaktligen att innebära att sekretessen bryts.
Det behövs ingen sekretess för uppgifter i en anmälan
Utredningen har gjort bedömningen att det finns behov av att införa en
sekretessbestämmelse som skyddar de uppgifter som Bolagsverket får del
av i sådana anmälningar om avvikelser från ansvariga enheter som redogörs för ovan. Den bedömningen grundar sig i den tystnadsplikten som
gäller för många ansvariga enheter i fråga om uppgifter om enskildas
förhållande till den ansvariga enheten och att de uppgifter som ansvariga
enheter kan bli skyldiga att lämna till Bolagsverket med all sannolikhet
kommer att innefatta sådana uppgifter. Enligt utredningen är syftet med
tystnadsplikten som gäller för vissa ansvariga enheter att tillgodose kundernas integritetsintresse. Enligt utredningen kan det antas att kunder i
regel har ett intresse av att deras personliga integritet och ekonomiska
intressen respekteras genom att den information som till exempel en bank
eller ett annat finansiellt företag har om deras privata och ekonomiska
angelägenheter inte sprids. Eftersom utredningen bedömer att det i dag inte
finns någon tillämplig sekretess för sådana uppgifter som finns i en
anmälan om avvikelse hos Bolagsverket, föreslår utredningen att en ny
bestämmelse med sådant innehåll införs. Förslaget innebär att uppgifter
om en enskilds förhållande till den som har gjort anmälan skyddas (se
betänkandet s. 395 och 396).
Som utredningen är inne på kommer en anmälan om avvikelse som görs
av en ansvarig enhet gällande en registreringsskyldig person att avslöja att
den registreringsskyldiga personen antingen är eller överväger att bli kund
eller ingå annan typ av affärsförbindelse med den ansvariga enheten.
Informationen om avvikelsen i sig handlar om att det finns en diskrepans
mellan de uppgifter som den ansvariga enheten har samlat in, vad diskrepansen består i och vad den ansvariga enheten bedömer är de korrekta
uppgifterna (artikel 24.1 i penningtvättsförordningen).
Vad de korrekta uppgifterna bedöms vara är sannolikt inte känsligt. Det
kan i de flesta fall antas handla om uppgifter som den registreringsskyldiga
personen själv har lämnat. Förutsatt att dessa uppgifter stämmer är det
också de som egentligen ska finnas i registret och då vara offentliga. Även
om de skulle vara felaktiga är det, enligt promemorians mening, svårt att
de varför dessa uppgifter skulle vara så skyddsvärda att de ska omfattas av
sekretess hos Bolagsverket.
När det gäller det förhållandet att det av anmälan om avvikelse går att
dra slutsatsen att det finns ett kundförhållande eller annan typ av affärsrelation mellan den ansvariga enheten och den registreringsskyldiga
personen, konstaterar promemorian följande. Detta förhållande skyddas i
och för sig av sådan tystnadsplikt hos många ansvariga enheter som avser
att en enskilds förhållanden till en ansvarig enhet inte obehörigen får röjas
(se exv. 10 kap. 1 § första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse). En tystnadsplikt som är utformad på det sättet är dock vid och
inrymmer en mängd uppgifter av mer eller mindre integritetskänslig
karaktär. Exempelvis kan tillgodohavandet på ett bankkonto i regel antas
mer känsligt än enbart uppgiften om att ett kundförhållande finns. Förutom
juridiska personer gäller tystnadsplikten hos den ansvariga enheten även
kunder som är fysiska personer. Registreringsskyldiga personer är
juridiska personer och eller förvaltare till truster. Till skillnad från fysiska
personer har juridiska personer har ingen personlig integritet som det kan
finnas behov att skydda.
När uppgifterna finns hos en myndighet finns ett insynsintresse. Rätten
att ta del av allmänna handlingar kan bara begränsas genom sekretess av
hänsyn till vissa särskilda intressen.
Enligt promemorians mening finns det inte tillräckliga skäl för att
skydda uppgifter i en ansvarig enhets anmälan om avvikelse med
sekretess. Promemorian gör alltså en annan bedömning än utredningen och
lämnar inget förslag på sekretessbestämmelse.
588
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.16
Bolagsverkets ingripanden när skyldigheter inte
efterlevs
14.16.1 Det ska finnas effektiva, proportionella och
avskräckande sanktioner
Medlemsstaterna förutsätts enligt penningtvättsregleringen att införa sanktioner som ska gälla vid överträdelser av bestämmelserna om verkligt
huvudmannaskap. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och
avskräckande (artikel 68.1 i penningtvättsförordningen och artikel 10.15 i
sjätte penningtvättsdirektivet). Kommissionen ska senast i juli 2026 anta
delegerade akter med bestämmelser om de kategorier av överträdelser som
är föremål för sanktioner och de personer som är ansvariga för sådana
överträdelser, indikationer för att klassificera allvarlighetsgraden i
överträdelserna, och de kriterier som ska beaktas när sanktionsnivån
fastställs (artikel 68.2 i penningtvättsförordningen). I och med att
införande av sanktioner kräver nationella lagstiftningsåtgärder är det
nödvändigt att redan i detta skede, före det att kommissionen har antagit
sina delegerade akter, presentera förslag på sanktioner som ska gälla i
svensk rätt.
Som regeringen beskriver i propositionen Bolag och brott har under
senare år uppmärksammats att företag allt oftare används för brottsliga
ändamål. Företag utnyttjas systematiskt inom den organiserade brottsligheten och företag skapas ibland enbart i syfte att användas som ett verktyg
för att begå brott (prop. 2024/25:8 s. 37).
Mot bakgrund av att reglerna kring verkliga huvudmän syftar till att
förhindra att juridiska personer och juridiska konstruktioner används för
bl.a. penningtvätt och därmed göra det svårare för kriminella att omsätta
sina brottsvinster, finns det anledning att överväga om det bör införas
skärpta åtgärder i situationer när de som omfattas av kraven inte gör vad
som krävs av dem. En sådan åtgärd skulle kunna vara att ge Bolagsverket
möjlighet att besluta om likvidation i vissa sådana situationer.
Det förhållandet att penningtvättsförordningen innebär att fler kommer
att omfattas av skyldigheterna relaterat till verkligt huvudmannaskap –
exempelvis sådana ideella föreningar som inte har någon verklig huvudman och som inte tidigare omfattas av krav på registrering av verkliga
huvudmän enligt registerlagen – påkallar dock särskild försiktighet med
skärpta sanktioner. Det är angeläget att åtgärderna utformas på ett sådant
sätt att Bolagsverket har utrymme att välja en åtgärd som är effektiv och
avskräckande, men som samtidigt är proportionerlig i det specifika fallet.
Sanktionen bör inte vara mer ingripande än vad som är nödvändigt.
I de närmast följande avsnitten redogörs för åtgärder när någon av
skyldigheterna att inneha, lämna ut eller för registrering anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap inte efterlevs. Därefter behandlas
mer specifikt frågor om likvidation och avregistrering samt sanktionsavgift, förseningsavgift och straff.
14.16.2 Åtgärder enligt gällande rätt
I de allra flesta fall som Bolagsverket har anledning att förelägga en juridisk person att komma in med en anmälan eller andra uppgifter enligt regleringen om verkligt huvudmannaskap bör ett föreläggande vara tillräckligt. Som regeringen konstaterat i tidigare förarbeten kan det emellertid
inte uteslutas att det finns registreringsskyldiga personer som av olika skäl
inte vill förekomma med uppgifter i registret (prop. 2016/17:173 s. 479). I
sådana situationer kan det då finnas behov av sanktioner som kan fungera
som påtryckningsmedel.
I begreppet sanktion ryms bl.a. vite. Allt sedan registerlagen infördes
finns det möjlighet för Bolagsverket att använda vite som påtryckningsmedel för att förmå en registreringsskyldig person att följa ett föreläggande
om att
• lämna in en anmälan om registrering av uppgifter om verkligt huvudmannaskap,
• yttra sig eller vidta rättelse när det gäller brister i en anmälan, eller
• rätta uppgifter i registret som är felaktiga eller att visa att de är korrekta.
Ett sådant föreläggande vid vite som gäller något av det som nu nämnts
kan också riktas mot den verkställande direktören, en styrelseledamot eller
en annan motsvarande befattningshavare.
Utöver vite kan Bolagsverket enligt registerlagen vägra registrering av
uppgifter respektive ta bort uppgifter ur registret. Om en registreringsskyldig person inte följer ett föreläggande om rättelse av en anmälan, kan
Bolagsverket vägra registrering av uppgifterna i anmälan. Bolagsverket
har även möjlighet att vägra registrering eller ta bort redan registrerade
uppgifter, om det kan antas att uppgiften är felaktig och ett föreläggande
om att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig inte följs.
När det gäller juridiska personer som inte lämnar ut dokumentation om
verkligt huvudmannaskap till en myndighet enligt vad som följer av registerlagen, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den juridiska personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en
motsvarande befattningshavare att vid vite lämna ut dokumentationen. Ett
liknande föreläggande vid vite kan riktas mot en verklig huvudman som
inte på begäran tillhandahåller uppgifter om verkligt huvudmannaskap till
den juridiska personen så att den juridiska personen ska kunna fullgöra
sina skyldigheter enligt registerlagen.
Det är Bolagsverket som prövar frågor om vite och har även möjlighet
att i samband med att vite döms ut förelägga ett nytt, förhöjt vite. Sanktionen i form av vite kan följaktligen få en stegvis ökad kännbar effekt.
Bestämmelserna i viteslagen innebär att beloppet ska fastställas med
hänsyn till vad som är känt om mottagarens ekonomiska förhållanden och
till omständigheterna i övrigt.
590
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.16.3 Åtgärder i fråga om underlåtelse att inneha
dokumentation
Promemorians förslag
Om den som omfattas av skyldigheten att inneha uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap underlåter att göra vad som krävs, ska
Bolagsverket få förelägga personen att inom viss tid göra rättelse. Ett
sådant föreläggande ska även få riktas till den verkställande direktören,
en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
Skälen för promemorians förslag
Såsom det nuvarande penningtvättsdirektivet har tolkats har det inte
ansetts innebära något krav på att registermyndigheten ska kunna vidta
åtgärder för det fall den som är skyldig att inneha uppgifter om verkligt
huvudmannaskap – dvs. den dokumenteringsskyldiga personen enligt den
terminologi som används i promemorian – brister i det hänseendet.
Som ovan nämns ska kommissionen senast i juli 2026 anta delegerade
akter med bestämmelser om de kategorier av överträdelser som ska vara
föremål för sanktioner och de personer som är ansvariga för sådana
överträdelser. Promemorian känner i dagsläget inte till hur dessa kommer
att utformas, men kan konstatera att det frågematerial som skickats ut från
kommissionen om vilka åtgärder medlemsstaterna har i dag bl.a. innehåller frågor om medlemsstaternas sanktioner i de fall en dokumenteringsskyldig person brister i att inneha adekvata, korrekta och aktuella uppgifter
om verkligt huvudmannaskap. Det är troligt att kommissionen har tolkat
reglerna i det nuvarande penningtvättsdirektivet som att sådana åtgärder
ska finnas. En sådan tolkning är då även trolig i fråga om det nya penningtvättsregelverket. Mot den bakgrunden bedömer promemorian att sådana
åtgärder bör övervägas.
Bolagsverket föreslås inte bedriva någon tillsyn över att skyldigheten att
inneha uppgifter om verkligt huvudmannaskap följs. Det är däremot inte
otänkbart att utomstående kan komma att uppmärksamma Bolagsverket på
sådana brister. Exempelvis skulle sådana brister kunna uppdagas vid tillsyn som bedrivs av en annan myndighet. Det skulle också kunna uppdagas
genom att en myndighet begär uppgifterna av en dokumenteringsskyldig
person och det visar sig att uppgifterna inte finns tillgängliga för att kunna
lämnas ut utan dröjsmål (se artiklarna 63.5 och 64.5 i penningtvättsförordningen).
Promemorian föreslår att Bolagsverket ska kunna förlägga en dokumenteringsskyldig person som underlåter att göra vad som krävs, att inom
viss tid göra rättelse. Promemorian anser även att föreläggandet ska få
riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan
motsvarande befattningshavare.
Bolagsverket bör – oavsett om föreläggandet riktas till den som omfattas
av skyldigheten eller den verkställande direktören, en styrelseledamot eller
en annan motsvarande befattningshavare – få förena föreläggandet med
vite.
14.16.4 Åtgärder i fråga om underlåtelse att lämna ut
uppgifter och dokumentation
Promemorians förslag
Om den som omfattas av skyldigheten att lämna ut dokumentation relaterat till verkligt huvudmannaskap till en myndighet inte gör vad som
krävs, ska Bolagsverket på begäran av myndigheten förelägga den som
omfattas av skyldigheten att inom viss tid lämna ut dokumentationen.
Ett sådant föreläggande ska även få riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
Om den som omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter relaterat
till verkligt huvudmannaskap till en ansvarig enhet inte gör vad som
krävs, får Bolagsverket på begäran av den ansvariga enheten förelägga
den som omfattas av skyldigheten att inom viss tid lämna ut uppgifterna. Ett sådant föreläggande får även riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
Om en verklig huvudman eller en annan person i kontroll- eller ägarstrukturen som omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter eller
dokumentation inte gör vad som krävs, ska Bolagsverket på begäran av
den som efterfrågat uppgifterna eller dokumentationen få förelägga den
som omfattas av skyldigheten att inom viss tid lämna ut uppgifterna
eller dokumentationen. Föreläggandet ska få förenas med vite.
Skälen för promemorians förslag
Om dokumentation inte lämnas till myndighet
Enligt registerlagen ska Bolagsverket ingripa mot en juridisk person som
omfattas av skyldigheten att på begäran av en myndighet lämna ut dokumentation om verkligt huvudmannaskap, men som inte gör det. Bolagsverket ska, på begäran av myndigheten som begärt dokumentationen, förelägga den juridiska personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot eller motsvarande befattningshavare att vid vite att lämna ut dokumentationen (3 kap. 7 § första stycket registerlagen). Bakgrunden till att
det är Bolagsverket som ska meddela föreläggandet och inte myndigheten
som vill få del av dokumentationen är bl.a. att det därigenom undviks att
flera myndigheter samtidigt meddelar vitesförelägganden som i allt
väsentligt rör samma fråga. Genom att myndigheterna i stället får begära
att Bolagsverket meddelar föreläggande säkerställs dessutom att Bolagsverket får kännedom om situationen. Det kan antas att en person som inte
lämnar ut uppgifterna inte heller har anmält dessa till Bolagsverket för
registrering i registret över verkliga huvudmän som sig bör (prop.
2016/17:173 s. 464 och 465). Av registerlagen följer att Bolagsverket ska
förena föreläggandet med vite, dvs. att det inte någon valmöjlighet (prop.
2016/17:173 s. 573).
592
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som beskrivs ovan finns skyldighet att lämna ut dokumentation även i
penningtvättsförordningen. Promemorian anser att den åtgärd som finns i
dag när dokumentationen inte lämnas ut – dvs. att Bolagsverket på begäran
av myndigheten ska förelägga den utlämningsskyldiga personen och vissa
ledningspersoner att lämna ut dokumentationen – bör gälla alltjämt.
Åtgärden att förena föreläggande med vite framstår som både effektiv,
avskräckande och proportionerlig. Det senare gäller inte minst eftersom
vitesbeloppet, i enlighet med bestämmelserna i viteslagen, ska anpassas så
att det uppgår till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om
mottagarens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt
kan antas förmå honom att följa föreläggandet. Det har inte heller i övrigt
framkommit att föreläggande vid vite inte skulle fungera tillfredställande
som påtryckningsmedel för att förmå personen att lämna ut
dokumentationen. Till skillnad mot vad som gäller i dag bör Bolagsverket
dock kunna välja om föreläggandet ska förenas med vite eller inte. Det kan
inte uteslutas att det finns situationer där Bolagsverket kan behöva avstå
vite, t.ex. pga. av omständigheter framkommit om varför personen som
föreläggandet riktas till inte besvarat den andra myndighetens begäran.
Det föreslås därför att Bolagsverket ska förelägga en utlämningsskyldig
person som inte fullgör sin skyldighet, eller den verkställande direktören,
en styrelseledamot eller en motsvarande befattningshavare, att inom viss
tid lämna ut dokumentationen. Det gäller förutsatt att myndigheten som
har begärt dokumentationen vill att Bolagsverket meddelar ett sådant
föreläggande. Det föreslås att ett sådant föreläggande ska få förenas med
vite.
Om uppgifter inte lämnas till en ansvarig enhet
Det finns enligt dagens reglering i registerlagen inga sanktioner när en
registreringsskyldig underlåter att besvara en begäran från en ansvarig
enhet om sådana uppgifter och dokument som enheten behöver inom
ramen för sina åtgärder för kundkännedom. Det hör samman med att det
inte har ansetts finnas något sådant behov. När registerlagen infördes
framhöll regeringen att en vägran att på begäran av en ansvarig enhet
tillhandahålla dokumentationen i regel medför att den ansvarige enheten,
med hänsyn till kraven på kundkännedom, är förhindrad att ingå
affärsförbindelse eller utföra en enstaka transaktion med den juridiska
personen (prop. 2016/17:173 s. 465). Det ansågs alltså i sig vara ett
tillräckligt påtryckningsmedel för att säkerställa att ansvariga enheter får
del av dokumentation om det verkliga huvudmannaskapet.
Det resonemang som förts i tidigare proposition och som återges ovan
borde enligt promemorians mening vara giltigt alltjämt. Penningtvättsförordningen skulle dock kunna tolkas som att den innebär att det finns
krav på sanktion också i den situationen att uppgifter inte lämnas ut till
ansvariga enheter. Som inledningsvis nämnts ska kommissionen senast i
juli 2026 fastställa de kategorier av överträdelser som är föremål för sanktioner och det är följaktligen först då som det med säkerhet går att säga om
det är ett krav eller inte. Under dessa förutsättningar delar promemorian
utredningens bedömning att sådana sanktioner bör införas (se betänkandet
s. 432 f). Det föreslås därför att Bolagsverket ska få förelägga en utlämningsskyldig person som inte fullgör sin skyldighet, eller den verkställan-
de direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande befattningshavare,
att inom viss tid lämna ut uppgifterna till den ansvariga enheten. Det förutsätter att den ansvariga enheten begär att Bolagsverket meddelar ett sådant
föreläggande. Det föreslås att ett sådant föreläggande ska få förenas med
vite.
Om en verklig huvudman inte lämnar uppgifter till en
registreringsskyldig
Promemorian redogör ovan för skyldigheten för verkliga huvudmän och
andra i ägar- eller kontrollkedjan att på begäran av en registreringsskyldig
person lämna uppgifter och dokumentation som är nödvändiga för att den
registreringsskyldiga personen ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt
penningtvättsförordningen samt besvara sådana begäranden som kan görs
av registermyndigheten enligt penningtvättsdirektivet. Det sist nämnda
handlar om sådan begäran om information som registermyndigheten kan
göra inom ramen för sina kontroller för att identifiera och verifiera
verkliga huvudmän enligt artikel 10.4 i sjätte penningtvättsdirektivet.
För att säkerställa att uppgifterna och dokumenten lämnas ut på begäran,
behövs ett påtryckningsmedel. Utredningen har inte sett skäl att ändra vad
som redan gäller registerlagen i dag och som innebär att Bolagsverket, på
begäran av en registreringsskyldig person, får förelägga den verkliga
huvudmannen att vid vite lämna ut uppgifterna (3 kap. 7 § andra stycket).
Utredningen har därför föreslagit att det ska gälla även fortsättningsvis,
dock med skillnaden att ett sådant föreläggande även ska få riktas till varje
person i ägar- eller kontrollkedjan om den verkliga huvudmannen utövar
indirekt kontroll över den registreringsskyldige (se betänkandet s. 433 och
434) Promemorian instämmer i den bedömning som utredningen gör i
denna del. Promemorian föreslår därför att Bolagsverket ska få förelägga
en utlämningsskyldig person som är verklig huvudman eller annan person
i ägar- eller kontrollkedjan och som inte fullgör sin skyldighet att inom
viss tid lämna ut uppgifterna eller dokumenten till den registreringsskyldiga personen. Det förutsätter att den registreringsskyldiga personen
begär att Bolagsverket meddelar ett sådant föreläggande. Det föreslås att
ett sådant föreläggande ska få förenas med vite.
14.16.5 Åtgärder i fråga om underlåtelse som gäller
anmälan av uppgifter eller felaktiga uppgifter
Promemorians förslag
Om den som omfattas av skyldigheterna att anmäla uppgifter relaterat
till verkligt huvudmannaskap för registrering respektive anmäla ändrade förhållande underlåter att göra vad som krävs, ska Bolagsverket få
förelägga den som omfattas av skyldigheten att inom viss tid ge in anmälan. Ett sådant föreläggande ska även få riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
594
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om den som har gjort en anmälan om registrering eller ändrade
förhållanden inte har följt de krav som gäller för en sådan, ska Bolagsverket få förelägga den som omfattas av skyldigheten att inom viss tid
rätta till bristen. Ett sådant föreläggande ska även få riktas till den
verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
Bolagsverket ska dessutom få vägra registrering om föreläggandet
inte följs. En upplysning om det ska finnas i föreläggandet.
Om det kan antas att en uppgift i en anmälan om registrering eller
ändrade förhållanden är felaktig, ska Bolagsverket få förelägga den som
omfattas av skyldigheterna att anmäla uppgifter för registrering respektive anmäla ändrade förhållanden att inom viss tid rätta uppgiften eller
visa att den inte är felaktig. Ett sådant föreläggande ska även få riktas
till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare. Om föreläggandet inte följs, ska Bolagsverket få besluta att uppgiften inte ska registreras. En upplysning om
det ska finnas i föreläggandet.
Om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig, ska Bolagsverket få förelägga den som omfattas av skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering, att inom viss tid rätta uppgiften eller visa att den
inte är felaktig. Ett sådant föreläggande ska även få riktas till den
verkställande direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande
befattningshavare.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
Bolagsverket ska dessutom få besluta att ta bort uppgiften från registret, om föreläggandet inte följs. En upplysning om det ska finnas i
föreläggandet.
Skälen för promemorians förslag
Avsaknad av eller brister i anmälan av uppgifter
Enligt dagens reglering får Bolagsverket förelägga en registreringsskyldig
person som har gett in en anmälan om registrering av uppgifter i registret
över verkliga huvudmän men som inte följt de krav som gäller för en
sådan, att yttra sig i frågan eller rätta till bristen inom en viss tid. Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket vägra registrering. Bolagsverket får
då även förelägga personen att lämna in en ny anmälan inom viss tid (3 kap
2 och 3 §§ registerlagen). Om en registreringsskyldig person över huvud
taget inte gjort någon anmälan om registrering får Bolagsverket förelägga
den registreringsskyldiga personen att lämna in en sådan anmälan (3 kap.
3 § registerlagen). Med anmälan om registrering avses även en anmälan
om ändrande förhållanden.
Om någon av de nu nämnda föreläggandena inte följs får Bolagsverket,
förelägga den registreringsskyldiga på nytt och då förena föreläggandet
med vite. Ett sådant föreläggande kan även riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare (3 kap. 6 § registerlagen).
Förutom det mer allmänna kravet på effektiva, proportionella och
avskräckande sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna om verkligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
huvudmannaskap som finns i både penningtvättsförordningen och sjätte
penningtvättsdirektivet finns det i direktivet krav på att registreringsmyndigheten i vissa fall ska kunna vägra registrering (”vägra att utfärda ett
giltigt intyg om registrering” enligt lydelsen i artikel 10.13). Det gäller om
registreringsmyndigheten bedömer att en anmälan innehåller fel eller
inkonsekvenser i uppgifterna om verkligt huvudmannaskap. Enligt promemorians mening är det inte tydligt om bestämmelsen endast avser faktiska
fel eller om den även inbegriper formella fel, exempelvis att vissa uppgifter som ska finnas med i en anmälan saknas.
Enligt promemorians bedömning uppfylls de ovan nämnda kraven
genom de åtgärder som redan i dag står till buds. Det gäller även kravet på
att registreringsmyndigheten ska kunna vägra registrering, om det ska
förstås som att det också gäller i situationer då en anmälan inte uppfyller
de krav som gäller för en sådan.
Promemorian föreslår att de åtgärder som finns i dag – förläggande om
vite och vägran av registrering – ska gälla även fortsättningsvis. Om den
som har gjort en anmälan om registrering eller ändrade förhållanden och
inte har följt de krav som gäller för det, föreslås att Bolagsverket ska få
förelägga den personen, den verkställande direktören, en styrelseledamot
eller en motsvarande befattningshavare att rätta till bristen inom en viss
tid. Ett sådant föreläggande föreslås bör få förenas med vite. Promemorian
anser inte att det finns behov av att – likt i dag – förelägga personen att
yttra sig i frågan. Om föreläggandet om rättelse inte följs, föreslår promemorian att Bolagsverket ska få vägra registrering. En upplysning om det
ska då finnas i föreläggandet.
Om en registreringsskyldig person inte har anmält uppgifter om verkligt
huvudmannaskap eller om ändrade förhållande för registrering inom den
tid som gäller för det, föreslås att Bolagsverket ska få förelägga personen,
den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande
befattningshavare att inom en viss tid ge in en sådan anmälan. Ett sådant
föreläggande bör få förenas med vite.
I avsnitt 14.6.7 behandlas frågan om Bolagsverket även ska få besluta
om likvidation och avregistrering i de situationer som nu redogjorts för.
Felaktiga uppgifter i en anmälan eller i registret
596
I och med genomförandet av sjätte penningtvättsdirektivet kommer
Bolagsverket att få ett större ansvar att kontrollera att uppgifterna i
registret över verkliga huvudmän stämmer. Dels kommer Bolagsverket att
göra en första kontroll av uppgifterna i samband med att anmälan om
registrering ges in, dels kommer myndigheten att återkommande göra
kontroller av att uppgifter som finns registrerade i registret fortfarande
stämmer. Det är troligt att Bolagsverket vid sina kontroller kommer att
upptäcka vad som kan misstänkas vara felaktigheter. Bolagsverket kan
därtill få kännedom om eventuella felaktigheter genom att myndigheten
uppmärksammas på sådana av utomstående, exempelvis av ansvariga
enheter som använder sig av registret.
På liknande sätt som föreslås gälla om en anmälan om registrering inte
följer de krav som gäller för en sådan, bör Bolagsverket när myndigheten
upptäcker eventuella felaktigheter i en anmälan kunna förelägga den
registreringsskyldiga personen, den verkställande direktören, en styrelse-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ledamot eller en motsvarande befattningshavare att rätta uppgiften eller
visa att den inte är felaktig inom en viss tid. Ett sådant föreläggande bör få
förenas med vite. Om föreläggandet inte följs, bör Bolagsverket få vägra
registrering.
Dessutom bör Bolagsverket – om en uppgift som redan finns i registret
kan antas vara felaktig – få förelägga den registreringsskyldiga personen,
den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande
befattningshavare att rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig. Även
ett föreläggande i den situationen bör få förenas med vite. Om föreläggandet inte följs, bör Bolagsverket få besluta att ta bort uppgiften från
registret.
De föreslagna ingripandemöjligheterna motsvarar de typer av åtgärder
som finns i dag, dvs. förelägganden som kan förenas med vite och att
Bolagsverket kan fatta beslut om att inte registrera uppgifter eller att redan
registrerade uppgifter ska tas bort (3 kap. 4 §registerlagen). I avsnitt 14.6.7
behandlas frågan om Bolagsverket även ska få besluta om likvidation och
avregistrering i de situationer som nu redogjorts för.
14.16.6 Åtgärder i förhållande till nominella aktieägare
eller styrelseledamöter
Promemorians bedömning
Det behövs inga åtgärder i fråga om nominella aktieägare eller styrelseledamöter som underlåter att göra vad som krävs.
Skälen för promemorians bedömning
Promemorian redogör i avsnitt 14.10 för den skyldighet enligt penningtvättsförordningen som gäller för nominella aktieägare och nominella
styrelseledamöter att spara uppgifter om identiteten på den person som
nominerar och dennes verkliga huvudmän och offentliggöra dessa och
deras status för den juridiska personen i fråga. Promemorian gör bedömningen att det i svensk rätt inte bör finnas sådana som är nominella
företrädare i den bemärkelsen som avses i penningtvättsförordningen. Med
den slutsatsen och utifrån tillämpningsområdet för den lag om verkliga
huvudmän som föreslås, bedömer promemorian att det inte finns behov av
att införa bestämmelser om åtgärder mot nominella aktieägare eller
styrelseledamöter som underlåter att göra vad som krävs. Något sådant
förslag lämnas därför inte.
14.16.7 Likvidation och avregistrering
Promemorians förslag
Bolagsverket ska få besluta att ett aktiebolag ska gå i likvidation om
bolaget inte har följt ett föreläggande
1. att anmäla nya eller ändrade uppgifter för registrering i registret
över verkliga huvudmän, eller,
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. om aktiebolaget i sin anmälan om registrering inte följt de krav
som gäller för en anmälan, att yttra sig i frågan eller rätta till bristen.
Detsamma gäller om aktiebolaget inte har följt ett föreläggande
1. att rätta en uppgift i en anmälan om registrering eller visa att
uppgiften inte är felaktig, eller
2. att rätta en uppgift i registret eller visa att uppgiften inte är felaktig.
På motsvarande grunder ska Bolagsverket även få besluta att en
ekonomisk förening ska gå i likvidation.
Frågor om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar ska
prövas av Bolagsverket självmant. Ett likvidationsföreläggande ska
endast kunna riktas mot bolaget eller föreningen. Om Bolagsverket
beslutar om likvidation ska bolaget eller föreningen förpliktas att betala
en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Det ska i den nya lagen om verkliga huvudmän upplysas om att det i
aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om likvidation av ett aktiebolag respektive en ekonomisk förening, om någon av de ovan nämnda föreläggandena inte följs.
Skälen för promemorians förslag
Utredningen föreslår att Bolagsverket, förutom de åtgärder som redogjorts
för ovan, när det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar i vissa fall
även ska få besluta om tvångslikvidation när reglerna om verkligt huvudmannaskap inte efterlevs. När det gäller handelsbolag föreslår utredningen
att Bolagsverket i motsvarande situationer ska få besluta om avregistrering
från handelsregistret (se betänkandet avsnitten 8.11.7, 8.11.8 och 8.11.9).
Som utredningen anger kan ett aktiebolag som tvingas att gå i likvidation
inte längre användas som brottsverktyg. Det kan, som utredningen framhåller, vidare bidra till att minska intresset hos kriminella att använda
bolag som brottsverktyg. Detsamma gäller i fråga om ekonomiska föreningar som likvideras (se betänkandet s. 438 och 441). När det gäller handelsbolag gör utredningen bedömningen att avregistrering i praktiken
förhindrar att bolaget drivs vidare eftersom det exempelvis kan påverka
möjligheten för handelsbolaget att få tillgång till banktjänster (se betänkandet s. 444).
Nedan följer promemorians överväganden kring om det bör införas
möjlighet till likvidation respektive avregistrering vid överträdelser av
reglerna om verkligt huvudmannaskap. Redan inledningsvis ska dock
nämnas att en ekonomisk förening inte är samma sak som en ideell
förening. Båda är juridiska personer, men skiljer sig åt bl.a. på så sätt att
ekonomiska föreningar har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen och ideella föreningar har ideella ändamål. Förslagen i detta
avsnitt gäller inte ideella föreningar.
Det bör införas möjlighet till likvidation av aktiebolag och ekonomiska
föreningar…
598
Som utredningen redogör för kan aktiebolag och ekonomiska föreningar
redan i dag bli föremål för tvångslikvidation i vissa fall. Exempelvis kan
Bolagsverket besluta om tvångslikvidation om bolaget inte på föreskrivet
sätt har kommit in med anmälan om behörig styrelse, verkställande
opaginerad Kontrollera mot PDF
direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor (25 kap. 11 § första
stycket 1 aktiebolagslagen). På motsvarande vis kan Bolagsverket besluta
att en ekonomisk förening ska gå i likvidation om föreningen inte på föreskrivet sätt har anmält behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare
eller revisor (17 kap. 11 § första stycket 1 lagen om ekonomiska
föreningar, härefter ”föreningslagen”). Utredningen föreslår att grunderna
för tvångslikvidation ska utökas till att också innefatta möjlighet för
Bolagsverket att besluta om det i situationer då ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening inte efterföljer reglerna kring verkligt huvudmannaskap. Möjligheten till tvångslikvidation föreslås gälla om ett aktiebolag
eller ekonomisk förening inte har följt ett föreläggande om att
• på föreskrivet sätt göra en anmälan om registrering i registret över
verkliga huvudmän, eller
• ge in uppgifter som de är skyldigt att lämna enligt regleringen om
verkligt huvudmannaskap.
Bakgrunden till att utredningen anser att möjligheten bör begränsas till just
dessa situationer är att det är framför allt är i de situationerna som en
underlåtenhet att uppfylla kraven kan syfta till att dölja vem som är verklig
huvudman (se betänkandet s. 437–439).
Promemorian instämmer i utredningens bedömning att Bolagsverkets
verktygslåda bör utökas till att även omfatta möjlighet att besluta om
tvångslikvidation i de ovan nämnda situationerna när föreläggande om vite
inte har gett avsedd effekt. Det skulle kunna invändas att det inte finns
behov av den möjligheten när en anmälan om verkligt huvudmannaskap
brister på formella grunder, eftersom registrering i sådant fall får vägras.
Under sådana förhållanden kan Bolagsverket då förelägga den registreringsskyldiga personen att göra en ny anmäla om registrering och sedan
därefter besluta om tvångslikvidation om föreläggandet inte följs på grunden att ingen anmälan inte getts in. Eftersom det inte kan uteslutas att
registreringsskyldiga efterföljer föreläggandet men med en anmälan som
återigen brister av formell karaktär samt sätter detta i system, bör möjligheten till tvångslikvidation dock även finnas vid formella brister.
Tvångslikvidation bedöms vara en effektiv och avskräckande åtgärd.
Det får även anses vara en proportionerlig åtgärd i situationer då mindre
ingripande åtgärder inte gett resultat och det kan antas att bolaget eller
föreningen medvetet försöker att dölja de verkliga huvudmännen. I likhet
med utredningen föreslår alltså promemorian att det införs en möjlighet
för Bolagsverket att besluta om tvångslikvidation av aktiebolag och
ekonomiska föreningar som inte följer reglerna om verkligt huvudmannaskap i nämnda avseende.
Bolagsverket bör, som utredningen föreslår, endast kunna pröva frågor
om likvidation självmant. Ett likvidationsföreläggande bör vidare endast
kunna riktas mot bolaget eller föreningen, dvs. inte mot exempelvis ägare.
Som utredningen framhåller bör det dessutom vara möjligt för aktiebolaget
eller föreningen att vidta rättelse under ärendets handläggning och därmed
undgå likvidation förutsatt att också avgift för likvidationen betalas (se
betänkandet s. 439 och 442, jfr även 25 kap. 11 § andra stycket och 17 kap.
11 § andra stycket föreningslagen).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bolaget eller föreningen bör, som utredningen föreslår, kunna förpliktas
att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet (se betänkandet s. 439 och 442, jfr även 25 kap. 26 § första stycket aktiebolagslagen
och 17 kap. 14 § första stycket föreningslagen. På samma sätt som gäller
vid tvångslikvidation på andra grunder enligt aktiebolagslagen och
föreningslagen bör aktiebolaget respektive föreningen kunna befrias från
avgift eller ett avgiftsbeslut kunna upphävas i vissa fall (se aktiebolagen
25 kap. 26 § tredje stycket och 27 § första stycket samt 17 kap 15 §
föreningslagen). Ett avgiftsbeslut bör exempelvis kunna upphävas om det
i likvidationsärendet framkommer att det inte fanns grund för tvångslikvidation när föreläggandet meddelades.
Bestämmelser med det innehåll som redogörs för ovan bör tas in i aktiebolagslagen respektive föreningslagen. Det bör i den nya lagen om verkliga huvudmän tas in upplysningar om att det i dessa lagar finns bestämmelser om likvidation, om någon av de ovan nämnda föreläggandena inte
följs.
…men det bör inte införas möjlighet till likvidation eller avregistrering
av handelsbolag
600
Bildande av ett handelsbolag förutsätter att minst två har ingått avtal om
att gemensamt utöva näringsverksamhet i ett bolag och att bolaget har
registrerats i handelsregistret (1 kap. 1 § första stycket lagen [1980:1102]
om handelsbolag och enkla bolag, härefter ”handelsbolagslagen”). Ett
handelsbolag kan gå i likvidation, men bolaget upplöses i regel först när
bolagsskiftet har gjorts eller en likvidator har delgett bolagsmännen sin
slutredovisning (2 kap 44 § första stycket handelsbolagslagen).
Under likvidationen är bolaget fortfarande ett rättssubjekt och kan drivas
vidare, bl.a. om det krävs för en ändamålsenlig avveckling (2 kap. 33 §
handelsbolagslagen). Om det är bolagsmännen som ansvarar för förvaltningen av bolaget under likvidationen och de är överens, skulle de kunna
innebära att verksamheten drivs vidare under lång tid med målet att den så
småningom ska avvecklas. Dessutom kan likvidationen i vissa fall avbrytas, om bolagsmännen är överens om det.
Reglerna om likvidation av handelsbolag innehåller inte på samma sätt
som reglerna om likvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar
bestämmelser som innebär att bolaget tvingas till likvidation. Det har bl.a.
sin grund i att bolagsmännen själva genom uppsägning av bolagsavtalet
kan tvinga igenom likvidation. Ur den aspekten finns det inte samma
behov av tvångslikvidation. Att införa en möjlighet till tvångslikvidation i
situationer där ett handelsbolag inte efterlever reglerna om verkligt huvudmannaskap skulle därför kräva större lagstiftningsmässiga överväganden
än vad som gäller i fråga om tvångslikvidation för aktiebolag och ekonomiska föreningar där det redan finns liknande bestämmelser. Om sådana
regler ska införas i handelsbolagslagen bör det, enligt promemorians uppfattning, lämpligen göras inom ramen för en större översyn av lagen.
Som ovan nämns har utredningen i stället för möjlighet till likvidation
föreslagit att Bolagsverket ska kunna besluta om avregistrering av handelsbolag som inte efterlever reglerna om verkligt huvudmannaskap.
Enligt utredningen skulle avregistrering i praktiken få till följd att bolagsmännen förhindras att driva bolaget vidare eftersom det exempelvis kan
opaginerad Kontrollera mot PDF
påverka möjligheten för bolaget att få tillgång till banktjänster (se betänkandet s. 444).
Kravet på registrering av handelsbolag fyller framför allt en funktion när
det gäller att dra gränsen mellan enkla bolag och handelsbolag. Eftersom
registrering är en förutsättning för handelsbolaget, innebär en avregistrering att handelsbolaget inte längre finns kvar.
Att införa en möjlighet för Bolagsverket att besluta om avregistrering av
handelsbolag i nu aktuella situationer väcker frågor om vad som händer
efter avregistrering, särskilt eftersom inget bolagsskifte då har gjorts.
Bolagsmännens avtal sinsemellan vilar på förutsättningen att det finns ett
handelsbolag som under sådana förhållanden då inte längre finns kvar.
Samtidigt saknas möjlighet för en bolagsman att begära att en likvidator
utses om bolagsskiftet oskäligt uppehålls på grund av att bolagsmännen
inte kan komma överens (jfr 2 kap. 37 § andra stycket handelsbolagslagen). Det finns vidare ingenting som hindrar att bolagsmännen ansöker
om att verksamheten ska registreras som ett handelsbolag på nytt. Det blir
i så fall i och för sig ett nytt bolag, men med samma verksamhet som
tidigare. Till skillnad från vad som gäller när ett nytt aktiebolag ska startas
upp är detta inte förenat med krav på kapital (jfr 1 kap. 4 och 5 §§
aktiebolagslagen). Mot bakgrund av den osäkerhet som kan uppkomma till
följd av avregistrering samt det förhållandet att effekten kan ifrågasättas,
anser promemorians att avregistrering inte är en ändamålsenlig åtgärd i de
situationer som är i fråga. I tillägg till vad som angetts ovan kan även
framhållas att likvidation eller avregistrering troligen sällan skulle anses
proportionerligt när det gäller handelsbolag. Det är mot bakgrund av de
särskilda förutsättningar som gäller för handelsbolag – framför allt det
förhållandet att bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser
enligt 2 kap. 20 § handelsbolagslagen – rimligt att anta att de är mer sällsynt att handelsbolag används som brottsverktyg än exempelvis aktiebolag. Det hör bl.a. samman med att om handelsbolaget försätts i konkurs
kan en fordringsägare vända sig till en bolagsman med sin fordran. När det
gäller handelsbolag bör det således sällan finnas en avsikt att dölja vem
som är verklig huvudman på så sätt som inte är ovanligt när företag
används som brottsverktyg.
Enligt promemorian bör inte genomförandet av penningtvättsregleringen innebära att det införs möjlighet till tvångslikvidering eller
avregistrering av handelsbolag vid bristande efterföljelse av reglerna om
verkligt huvudmannaskap. Några sådana bestämmelser föreslås därför
inte.
14.16.8 Sanktionsavgift, förseningsavgift och straff bör
inte införas
Promemorians bedömning
Det bör inte införas sanktionsavgift, förseningsavgift och straff som
åtgärd mot överträdelser av bestämmelser i den föreslagna lagen om
verkliga huvudmän.
Skälen för promemorians bedömning
Ovan lämnar promemorian förslag på vilka åtgärder som promemorian
anser bör kunna vidtas om skyldigheterna att inneha, lämna ut och anmäla
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering inte
efterlevs. De motsvarar i huvudsak vad som redan gäller i dag, men
vitesföreläggande kommer att kunna användas något vidare. Dessutom
föreslås möjlighet att besluta om tvångslikvidation av aktiebolag och ekonomiska föreningar. I likhet med utredningen anser promemorian att det
därutöver inte bör införas åtgärder i form av sanktionsavgift, förseningsavgift och straff (se betänkandet s. 446–450).
Som utredningen redogör för har frågan om straff bör införas om skyldigheten att lämna ut dokumentation inte följs diskuteras i förarbetena till
registerlagen (prop. 2016:17:173 s. 464, se betänkandet s. 449). Det konstaterades då att en straffsanktion sannolikt inte är det mest effektiva sättet
att förmå den som omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter om verkligt huvudmannaskap att göra vad som krävs. Den bedömningen grundades bl.a. på att det inte kan bli aktuellt med särskilt höga straff för förseelser av aktuellt slag.
Enligt promemorians uppfattning gäller motsvarande även vid andra
överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap, dvs. att överträdelsen inte skulle resultera i särskilt höga straff. Promemorian instämmer även i utredningens bedömning att straff i form av dagsböter – vilket
det troligen skulle handla om – sannolikt inte är effektivt och avskräckande
i en situation där den juridiska personen används för brottsliga ändamål
och att tvångslikvidation eller avregistrering i stället bör vara ett alternativ
(se betänkandet s. 449 och 450). Det föreslås därför inte att straffsanktion
införs som åtgärd vid överträdelser av regleringen om verkligt huvudmannaskap.
När det gäller sanktionsavgift delar promemorians utredningens uppfattning och även det ställningstagande som gjorts i tidigare förarbeten att en
sådan åtgärd inte fyller någon funktion vid sidan av vite (se betänkandet
s. 446 och 447 och prop. 2016/17:173 s. 479).
När det sedan gäller förseningsavgift förutsätter det, som utredningen
redogör för, att det finns en tydlig tidpunkt för när åtgärden i fråga ska
vidtas (se betänkandet s. 447 och 448). I penningtvättsförordningen finns
vissa tidsangivelser, exempelvis ”utan onödigt dröjsmål efter skapandet”
och ”utan onödigt dröjsmål och i vart fall, inom 28 kalenderdagar därefter”
(artikel 63.2, jfr även artikel 64.2). Även om det finns tidpunkter angivna
i penningtvättsförordningen för när olika åtgärder senast ska vidtas kommer det, som utredningen är inne på, i regel krävas utredning från Bolagsverkets sida för att i det enskilda fallet fastställa när åtgärden skulle ha
vidtagits med mer exakthet. Promemorian instämmer därför i utredningens
bedömning att förseningsavgift lämpar sig mindre väl i dessa situationer.
Det bedöms inte heller finnas något behov av en sådan vid sidan av möjligheten att förelägga vid vite. Någon möjlighet för Bolagsverket att besluta
om förseningsavgift föreslås därför inte.
602
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.17
Särskilt om vite och förelägganden till flera
Promemorians förslag
Bolagsverket ska pröva frågor om utdömande av vite enligt den nya
lagen om verkliga huvudmän. Bolagsverket ska i anslutning till att vite
döms få förelägga om nytt vite.
Ett föreläggande som riktas mot en fysisk person som är underårig får
inte förenas med vite.
Skälen för promemorians förslag
I tidigare avsnitt har promemorian lämnat förslag som innebär att vite ska
få användas som påtryckningsmedel dels i samband med sådana åtgärder
som Bolagsverket vidtar inom ramen för sina kontroller av att uppgifter i
en anmälan eller i registret stämmer, dels i samband med ingripande till
följd av att skyldigheterna att inneha uppgifter, skyldigheten att lämna ut
uppgifter och skyldigheten att för registrering anmäla uppgifter om
verkligt huvudmannaskap inte efterlevs. I detta avsnitt behandlar promemorian gemensamma bestämmelser som föreslås gälla när Bolagsverket
förelägger vid vite.
I dag följer av registerlagen att det är Bolagsverket som prövar frågor
om utdömande av vite enligt den lagen (3 kap. 8 §). Promemorian anser
inte att det finns skäl att ändra på det. Det föreslås därför att det ska gälla
även enligt den nya lagen om verkliga huvudmän.
Det föreslås även att Bolagsverket, precis som i dag, i anslutning till att
vite döms ut ska få förelägga om nytt vite. Reglering innebär att Bolagsverket ges möjlighet att öka kraften i påtryckningsmedlet genom att
besluta om att förelägga om förhöjt vite, om det visar sig att det tidigare
föreläggandet inte gett effekt. Det finns därigenom goda förutsättningar att
kunna uppnå en effektiv, proportionell och avskräckande sanktion även
om det första föreläggandet inte gett avsett resultat.
När inte annat anges i den nya lagen om verkliga huvudmän gäller i fråga
om vite bestämmelserna i viteslagen (1 § andra stycket viteslagen). De
innebär bl.a. att det av ett föreläggande som innebär en skyldighet för
adressaten att vidta en viss åtgärd ska framgå vid vilken tidpunkt eller
inom vilken tidsfrist åtgärden ska vidtas (2 § första stycket). Vidare följer
av den lagen att ett vite inte får föreläggas, om adressaten kan antas sakna
faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet (2 § andra stycket).
Det betyder att Bolagsverket exempelvis inte får förelägga en person som
myndigheten vet är intagen på sjukhus om personlig inställelse hos
Bolagsverket vid vite. Av viteslagen följer vidare att ett vitesförläggande
ska delges adressaten (2 § tredje stycket).
När det sedan gäller vitesbeloppet ska det, enligt viteslagen, fastställas
till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå
honom att följa föreläggandet. Det innebär att Bolagsverket får goda möjligheter att anpassa vitet för att uppnå en sanktion som är effektiv, proportionell och avskräckande. Om vite föreläggs flera personer gemensamt,
ska ett särskilt belopp fastställas för var och en av dem (3 §).
Kommissionen har befogenhet att genom delegerade akter fastställa
indikatorer för att klassificera allvarlighetsgraden av en underlåtenhet att
rapportera adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap till registermyndigheten, även när underlåtenheten är återkommande (artikel 10.16 i sjätte penningtvättsdirektivet). Promemorian
känner i dagsläget inte till vad bestämmelserna i de delegerade akterna
kommer att innehålla. Det förhållandet att Bolagsverket kan besluta om
förhöjt vite innebär dock att Bolagsverket har möjlighet att anpassa vitet
efter om den enskilde, trots föreläggande, underlåter att göra vad som
krävs.
Ett inledande föreläggande bör kunna förenas med vite
Promemorians förslag ovan innebär en förändring mot vad som i de flesta
fall gäller i dag enligt registerlagen när det gäller i vilket skede ett föreläggande får förenas med vite. Enligt dagens bestämmelser gäller i de flesta
fall att Bolagsverket får förena ett föreläggande med vite först sedan ett
tidigare föreläggande gällande samma fråga inte har följts. Undantag gäller
om juridisk person inte lämnar ut dokumentation till en myndighet, men i
dessa fall har myndigheten först begärt uppgifterna av den juridiska
personen (2 kap 2 § första stycket och 3 kap. 7 § första stycket registerlagen). Enligt de bestämmelser som förslås ska Bolagsverket ha möjlighet
att förena även ett inledande föreläggande med vite.
Enligt grunderna för god förvaltning har Bolagsverket att iaktta att
åtgärder inte är mer långtgående än vad som behövs (5 § tredje stycket
förvaltningslagen). Dessutom ska Bolagsverket handlägga ärenden så
enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt (9 § första stycket
förvaltningslagen). Bolagsverket bör utifrån dessa ramar kunna avgöra när
det är lämpligt att förena föreläggandet med vite och när det inte är det.
Enligt promemorians mening borde Bolagsverket i regel kunna utgå från
att den registreringsskyldige efterföljer ett föreläggande utan att det
förenas med vite. Att ett första föreläggande förenas med vite kan därför
antas blir aktuellt enbart i sådana situationer där Bolagsverket har kännedom om omständigheter som ger myndigheten skäl att utgå från att
föreläggandet inte kommer efterföljas utan påtryckningsmedel. Det kan
exempelvis handla om att Bolagsverket i ett annat ärende har förelagt
samma person och att denne då inte har efterföljt föreläggandet utan
påtryckningsmedel.
Det finns inget krav på att Bolagsverket ska förena ett nytt föreläggande
med vite, om ett första föreläggande inte har efterföljts. Bolagsverket har
även då att bedöma om det är lämpligt att förena föreläggandet med vite.
Ett föreläggande om vite ska inte kunna riktas mot en underårig
Den nya penningtvättsregleringen kan förväntas få till följd att fler underåriga personer kommer att finnas registrerade i registret över verkliga
huvudmän. Det beror bl.a. på bestämmelsen som innebär att den juridiska
personens ledande befattningshavare ska registreras, om den juridiska personen inte kan identifiera någon verklig huvudman. Det kan innebära att
exempelvis ledande befattningshavare i en skolförening kan behöva
registreras.
604
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av 2 § andra stycket viteslagen följer att vite inte får föreläggas, om
adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Som utredningen redogör för bör en underårig som utgångspunkt ha möjlighet att följa ett föreläggande som meddelas av Bolagsverket. I de flesta fall kommer förläggandet sannolikt att innebära att den
underårige ska göra en anmälan om registrering (se betänkandet s. 436). I
likhet med utredningen anser promemorian dock att ett vitesföreläggande
som riktar sig till en underårig i de situationer som det nu gäller inte är
proportionerligt. Det måste beaktas att det handlar om unga personer som
kanske för första gången förväntas fullgöra skyldigheter i förhållande till
en myndighet. Det handlar alltså om personer som troligtvis har mycket
begränsad erfarenhet av myndighetskontakt och som inte heller kan förväntas ha samma förmåga att sätta sig in i vad som krävs som en vuxen
person har. Promemorian delar utredningens bedömning att ett föreläggande som riktas mot en fysisk person som är underårig inte ska få förenas
med vite. Det bör framgå uttryckligen av den nya lagen om verkliga
huvudmän som föreslås.
Föreläggandet kan riktas till flera
Regeringen har i förarbetena till registerlagen uttalat att det inte finns
något hinder mot att rikta föreläggande mot flera fysiska personer eller att
förelägga både en eller flera fysiska personer och den juridiska personen.
Regeringen har i samma förarbeten även framhållit att Bolagsverkets val
av adressater för vitesföreläggandet ska grundas på en bedömning av vad
som är det mest effektiva sättet att förmå den juridiska personen att rätta
sig efter föreläggandet (prop. 2016/17:173 s. 573).
Bolagsverket ska enligt förslagen i avsnitten ovan kunna rikta föreläggande både till den registreringsskyldiga personen och till dess ledningspersoner. Till skillnad från vad som gäller i dag enligt registerlagen ska
även det inledande föreläggandet vid brister i en anmälan, utebliven anmälan eller felaktiga uppgifter kunna riktas till ledningspersoner. Det innebär att Bolagsverket troligen oftare kommer att ställas inför frågan om
samtliga potentiella mottagare bör föreläggas eller enbart någon eller
några av dem samt om föreläggandena bör förenas med vite.
Frågan kan antas få särskild betydelse för ideella föreningar. När det
gäller dessa föreningar utför ledningspersonerna ofta sina uppgifter ideellt
på sin fritid. Risken för att föreläggas och då även eventuellt vid vite skulle
kunna få negativ inverkan på enskildas vilja att engagera sig i ledningen
för en sådan förening.
Som promemorian redogör för ovan måste Bolagsverket bedöma vad
som är proportionerligt. Det skulle exempelvis kunna innebära att det i en
del fall där föreläggande skickas även till ledningspersoner bedöms vara
proportionerligt att förena föreläggandet till den juridiska personen med
vite, men inte ett motsvarande föreläggande till ledningspersonerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.17.1 Ansvariga enheter som underlåter att säkerställa
motparts registrering
Promemorians bedömning
Det krävs inte att särskilda sanktioner införs för ansvariga enheter som
avser att ingå en affärsförbindelse med en utländsk juridisk person eller
genomföra en transaktion med den personen och som underlåter att
vidta åtgärder för att säkerställa att den personen fullgör sin skyldighet
att registrera verkligt huvudmannaskap.
Skälen för promemorians bedömning
Juridiska personer som har bildats i stater utanför EES och förvaltare av
juridiska konstruktioner som inte har viss anknytning till Sverige är, som
ovan beskrivs, skyldiga att anmäla uppgifter för registrering i registret över
verkliga huvudmän bl.a. när de avser att ingå en affärsförbindelse med en
ansvarig enhet. För de utländska juridiska personerna gäller detta dock
endast i följande två situationer.
• Om den ansvariga enheten är förknippad med en medelhög eller
hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism enligt den
unionsövergripande eller den nationella riskbedömningen.
• Om den utländska juridiska personens kategori eller sektor enligt
den unionsövergripande eller den nationella riskbedömningen är
förknippad med en medelhög eller hög risk för penningtvätt eller
finansiering av terrorism (artikel 67.2. i penningtvättsförordningen).
606
På grund av svårigheterna för de utländska juridiska personerna att känna
till sådana förhållanden har det införts en skyldighet för den ansvariga
enheten att informera sin motpart. Den ansvariga enheten ska även kräva
bevis på registrering från den utländska juridiska personen för att fortsätta
med affärsförbindelsen eller transaktionen (artikel 67.4 i penningtvättsförordningen). Det kan exempelvis handla om ett intyg eller ett registerutdrag.
Av artikel 68.1 i penningtvättsförordningen följer att medlemsstaterna
ska införa sanktioner som ska gälla vid överträdelserna av bestämmelserna
i det kapitlet, dvs. i det kapitlet som bl.a. bestämmelserna om den ansvariga enhetens skyldigheter som redogörs för ovan finns. Mot den bakgrunden uppkommer frågan om det bör införas en sanktion för ansvariga
enheter som underlåter att informera sin motpart om att denne är registreringsskyldig till följd av de bedömningar som gjorts i riskbedömningarna
eller underlåter att kräva bevis på registrering före det att affärsförbindelsen ingås eller transaktionen i fråga genomförs. I sammanhanget kan
framhållas att det då inte behöver handla om att den ansvariga enheten inte
har tillräcklig kännedom om kunden (motparten), utan endast att den
ansvariga enheten inte har verkat för att motparten registrerar sig i registret
över verkliga huvudmän.
Å ena sidan kan det hävdas att det krävs särskilda sanktioner för att
säkerställa att de ansvariga enheterna följer sin skyldighet. Det skulle då
opaginerad Kontrollera mot PDF
handla om sanktioner av bestraffande karaktär, eftersom underlåtelsen
kommer vara ett faktum först efter det att det är för sent att vidta rättelse.
Å andra sidan talar systematiken i penningtvättsförordningen för att
artikel 68.1 inte ska förstås som att det krävs särskilda sanktioner för de
överträdelser som det nu handlar om. Ansvariga enheter står under tillsyn
av att de följer penningtvättsregleringen i dess helhet. Det gäller bl.a. om
kundkännedomsreglerna som finns i kapitel III i penningtvättsförordningen. Det är i samband med eller i nära anslutning till kundkännedomsåtgärder som de skyldigheter som redogörs för ovan uppkommer.
Tillsynsmyndigheterna har befogenhet att ingripa om ansvariga enheter
brister i efterlevnaden av penningtvättsregleringen. Det betyder att
tillsynsmyndigheterna kommer kunna ingripa om de upptäcker att en
ansvarig enhet inte fullgjort någon av de nu aktuella skyldigheterna.
Promemorian föreslår därmed inte att några mer specifika åtgärder införs.
14.18
Rätten att inte belasta sig själv
I tidigare förarbeten till regleringen om verkligt huvudmannaskap har
regeringen tagit upp bl.a. principen som innebär att den enskilde har rätt
att inte belasta sig själv. Regeringen konstaterade då att den principen
eventuellt skulle kunna aktualiseras i en situation då en myndighet begär
att få del av dokumentation om den verkliga huvudmannen i en juridisk
person och detta verkställs genom ett föreläggande vid vite (prop.
2016/17:173 s. 465, se även s. 433 och 434).
Rätten att inte belasta sig själv, som också brukar benämnas rätten att
inte vittna mot sig själv, ingår i rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 i
Europakonventionen. Artiklarna 47 och 48 i EU-rättighetsstadga
innehåller en motsvarighet till rätten till en rättvis rättegång. Rätten att inte
belasta sig själv innebär att den misstänkte inte ska behöva bidra till
utredningen eller bevisningen i målet genom att göra medgivanden eller
tillhandahålla för denne belastande material (se Saunders mot Förenade
kungariket den 17 december 1996). Den som tvingas lämna uppgifter som
belastar personen själv kan samtidigt även ha fått sin rätt att tiga kränkt.
Den sist nämnda rättigheten ingår också i rätten till en rättvis rättegång och
innebär bl.a. att en misstänkt har rätt att inte uttala sig alls eller i övrigt
underlätta utredningsarbetet kopplat till misstanken.
Situationer där en enskild kan behöva lämna uppgifter som är belastade
för denne kan uppkomma vid tillämpningen av regleringen gällande verkligt huvudmannaskap även efter de ändringar som görs i detta lagstiftningsärende. Det skulle dessutom kunna bli vanligare i och med att det nya
penningtvättsregelverket innebär att det tillkommer bestämmelser där den
situationen skulle kunna aktualiseras. Situationen skulle kunna uppstå när
Bolagsverket inom ramen för sina kontroller av uppgifter som anmälts för
registrering eller som finns i registret begär uppgifter eller tillgång till
dokument. I något avseende förefaller penningtvättsförordningen till och
med kräva att en enskild lämnar uppgifter där i och för sig inte uppgifterna
i sig men däremot det förhållandet att uppgifterna lämnas skulle kunna
uppfattas som en slags självangivelse. Av artikel 24 i penningtvättsförordningen, som gäller ansvariga enheters skyldighet att anmäla avvikel-
ser som de upptäcker, följer av punkten 4 att skyldigheten inte gäller bl.a.
advokater i fråga om viss sådan information som de fått från en klient. Av
sista meningen i den punkten anges dock att kraven i artikeln, dvs. skyldigheten att anmäla avvikelse, ska tillämpas vid tillhandahållande av juridisk
rådgivning i någon av de situationer som omfattas av artikel 21.2 andra
stycket i samma förordning. I det stycket tas bl.a. situationerna upp att
personen i fråga själv deltar i brott eller ger juridisk rådgivning för brott.
Sammantaget skulle hänvisningen från artikel 24.4 till 21.1 andra stycket
kunna förstås som att bl.a. advokater är skyldiga att anmäla avvikelser
mellan uppgifter i registret och de uppgifter som samlats in vid
kundkännedomsåtgärder, om denne själv deltar i brott tillsammans med
kunden. Enbart det förhållandet att en sådan anmälan görs skulle alltså
indikera att den som gör anmälan är involverad i brott, vilket då skulle
kunna anses belastande för den enskilde. Enligt promemorians mening
måste de nu beskrivna bestämmelserna förstås utifrån att syftet är att
klargöra att det inte rör sig om en sådan situation där konfidentialiteten
mellan den som tillhandahåller tjänsten och dennes klient är skyddsvärd.
Enligt promemorians mening kan syftet knappast vara att slå fast en
anmälningsskyldighet om förhållandena är sådana att det skulle stå i konflikt med rätten att inte belasta sig själv.
Rätten att inte belasta sig själv uppkommer först när det finns en
anklagelse om brott. Regeringen har i ett tidigare lagstiftningsärende
beskrivit att typsituationer för när rätten att inte belasta sig själv gäller kan
vara när det har gjorts eller ska göras en anmälan om brott eller när en
förundersökning pågår eller på goda grunder framstår som nära förestående (prop. 2022/23:124 s. 41). I förarbetena till registerlagen framhöll
regeringen att det förhållandet att principen kan aktualiseras inte innebär
att regelsystemet som sådant är oförenligt med principen, men att det
däremot är viktigt att tillämpningen sker med beaktande av denna möjliga
motsättning (prop. 2016/17:173 s. 465). Promemorian delar den syn som
regeringen tidigare har gett uttryck för och anser att det gäller alltjämt.
Bolagsverket måste vid sin tillämpning av regelverket därmed iaktta att
reglerna tillämpas så ett sätt som är förenligt med Europakonventionen och
EU-rättighetsstadga samt beakta den utveckling som kan komma att ske i
rättspraxis på detta område.
14.19
Bolagsverkets underrättelseskyldighet till
finansunderrättelseenheten
Promemorians förslag
Om Bolagsverket vid en kontroll eller på annat sätt har upptäckt en
omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller
finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta
finansunderrättelseenheten om detta.
608
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag
Registermyndigheten ska, enligt sjätte penningtvättsdirektivet, utan
dröjsmål informera finansunderrättelseenheten om myndigheten vid sina
kontroller upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism (artikel 10.17). Det finns ingen motsvarande bestämmelse i det nuvarande penningtvättsdirektivet och inte
heller i registerlagen. Frågan om anmälan till Polismyndigheten, där den
svenska finansunderrättelseenheten finns, har emellertid berörts i tidigare
förarbeten där det konstaterats att Bolagsverket i vissa fall kan behöva göra
en sådan (prop. 2016/17:173 s. 478).
För att uppfylla direktivets krav i denna del föreslår promemorian att det
införs en skyldighet för Bolagsverket att utan dröjsmål underrätta
finansunderrättelseenheten, om Bolagsverket vid sina kontroller eller på
annat sätt upptäcker en omständighet som kan antas ha samband med
penningtvätt och finansiering av terrorism.
14.20
Registermyndighetens oberoende och
anställdas integritet
Promemorians bedömning
Kravet i sjätte penningtvättsdirektivet på registermyndighetens oberoende och dess anställdas integritet tillgodoses genom gällande rätt.
Skälen för promemorians bedömning
Medlemsstaterna ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet säkerställa att
registermyndigheten utför sina arbetsuppgifter utan otillbörlig påverkan
och tillämpar standarder för sina anställda när det gäller intressekonflikter
och strikt konfidentialitet (artikel 10.18 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Den närmare innebörden av bestämmelsen utvecklas i skäl 30 till direktivet. Däri framgår bl.a. att otillbörlig påverkan inbegriper sådan påverkan
från politiker eller näringslivet när det gäller kontroll av uppgifter, åtgärder
eller sanktioner som beslutas och åtkomst som beviljas för personer med
berättigat intresse.
Liknande regler finns gällande övervakningsmyndigheten över
självreglerande organs penningtvättstillsyn och behandlas i avsnitt 10.9. I
det avsnittet konstateras att de svenska förvaltningsmyndigheterna är
självständiga och att det i regeringsformen anges uttryckligen att ingen
myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får
bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett
ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun
eller som rör tillämpningen av lag (12 kap. 2 §). Det betyder bl.a. att sådan
styrning inte kan utövas när det gäller hur Bolagsverket tillämpar
regleringen om verkligt huvudmannaskap eller vilka beslut som
Bolagsverket fattar i ett specifikt ärende gällande verkligt huvudmannaskap. Av regeringsformen följer dessutom att förvaltningsmyndigheter ska
iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet (1 kap. 9 §). Den som är
jävig får enligt förvaltningslagen inte ta del i handläggningen av ett ärende
hos en förvaltningsmyndighet och inte heller närvara när ärendet avgörs
(17 § förvaltningslagen, se även 16 och 18 §§ samma lag). Som utredningen anger finns dessutom straffrättsliga regler om olika former av
mutbrott (10 kap 5 a–5 e §§ brottsbalken, se betänkandet s. 497). Det finns
även en straffrättslig bestämmelse som gäller om någon röjer en uppgift
som han eller hon är skyldig att hemlighålla enligt bl.a. lag eller annan
författning (20 kap. 3 § brottsbalken). Den som begår en sådan gärning
kan dömas för brott mot tystnadsplikten.
Sammantaget bedömer promemorian att de krav som direktivet uppställer i denna del redan är uppfyllda genom befintlig reglering. Några lagstiftningsåtgärder bedöms därför inte krävas.
14.21
Tillgången till uppgifter från registret över
verkliga huvudmän.
Promemorians förslag
Bestämmelserna i registerlagen som gäller olika mottagares
elektroniska tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän
ska överföras till den nya lagen om verkliga huvudmän.
Bolagsverket ska elektroniskt få lämna ut en registreringsskyldig
persons förklaring till varför en verklig huvudman inte kunnat
identifieras till en ansvarig enhet endast om den ansvariga enheten har
- rapporterat en avvikelse i uppgifterna om verkligt huvudmannaskap, eller
- lagt fram bevis för åtgärder som den har vidtagit för att identifiera
verkliga huvudmän för den registreringsskyldiga personen.
Skälen för promemorians förslag
Bestämmelser om tillgång till uppgifter och sekretess
Artiklarna 11–13 och 15 i sjätte penningtvättsdirektivet rör olika mottagares tillgång till uppgifter ur registret över verkliga huvudmän och sekretess. Flera bestämmelser är resultatet av anpassningar som gjorts med
anledning av en dom från EU-domstolen där bestämmelser i det nuvarande
penningtvättsdirektivet om allmänhetens tillgång till uppgifterna underkändes. Eftersom dessa artiklar ska genomföras tidigare än övriga delar i
penningtvättsdirektivet har de behandlats i ett separat lagstiftningsärende
(prop. 2025/26:129). Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2026. Det
föreslås att de bestämmelser som införts i registerlagen genom det
lagstiftningsärendet överförs till den nya lagen om verkliga huvudmän i
samband med att registerlagen upphävs. När det gäller bestämmelsen i
OSL som införts genom det lagstiftningsärendet krävs följdändringar i
form av att hänvisningen till registerlagen måste uppdateras, se avsnitt 4.2.
Särskilt om uppgifter om att verklig huvudman saknas
610
Om den registreringsskyldiga personen inte kan identifiera någon verklig
huvudman eller det råder betydande och välgrundat tvivel om den eller de
opaginerad Kontrollera mot PDF
personer som har identifierats är den eller de verkliga huvudmännen, ska
den registreringsskyldiga personen dokumentera de åtgärder som vidtas
för att identifiera den eller de verkliga huvudmännen (artiklarna 63.3 och
64.6 i penningtvättsdirektivet). Den registreringsskyldiga personen ska då
till registermyndigheten ge in en förklaring om att det inte finns någon
verklig huvudman åtföljt av en motivering om varför den inte varit möjligt
att fastställa verkligt huvudmannaskap samt vad tvivlet kring uppgifterna
består i. Dessutom ska i stället uppgifter om ledande befattningshavare
anges (artiklarna 63.4 och 64.7 i penningtvättsförordningen). Promemorian redogör närmare för detta i avsnitt 14.5.3.
I artikel 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet finns en bestämmelse som
gäller tillgången till den förklaring som den registreringsskyldiga personen
har lämnat till registermyndigheten i den situation som beskrivs ovan.
Enligt den bestämmelsen ska ansvariga enheter som använder registret
endast ha tillgång till förklaringen om de har rapporterat en avvikelse
gällande uppgifterna i registret eller om de själva lägger fram bevis för de
åtgärder som de har vidtagit för att fastställa de verkliga huvudmännen.
Som promemorian redogör för i avsnitt 14.15.2 är ansvariga enheter, enligt
artikel 24 i penningtvättsförordningen, i regel skyldiga att anmäla
avvikelser som de upptäcker mellan uppgifter i registret och de uppgifter
som de själva samlat in inom ramen för sina kundkännedomsåtgärder.
I propositionen Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga
huvudmän redogör regeringen för sin syn på hur uttrycket ”tillgång till”
bör förstås i den kontext i sjätte penningtvättsdirektivet som gäller registret
över verkliga huvudmän. Regeringen gör tolkningen att det med detta
uttryck i vissa fall snarare handlar om elektronisk tillgång än sådan tillgång
som har med offentlighet och sekretess att göra (prop. 2025/26:129 s. 20).
Enligt promemorians mening är det svårt att se varför det skulle finnas
behov av att sekretessbelägga förklaringen. I linje med den tolkning som
gjorts i det tidigare lagstiftningsärendet anser promemorian att begränsningen som gäller förklaringen måste förstås som att den innebär att
Bolagsverket är förhindrad lämna ut förklaringen elektroniskt till
ansvariga enheter i andra fall än de som anges i artikel. Promemorian
föreslår att det i bestämmelsen som gäller ansvariga enheters tillgång till
uppgifter i registret tydliggörs att den begränsningen gäller i fråga om
elektroniskt utlämnande.
14.22
Personuppgiftsbehandling
Promemorians bedömning
De föreslagna bestämmelserna som gäller verkligt huvudmannaskap
och registret över verkliga huvudmän kommer att leda till ökad personuppgiftsbehandling och även viss behandling av känsliga personuppgifter. Behandlingen är förenlig med dataskyddsregleringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians bedömning
Utgångspunkter vid promemorians bedömning
Registret över verkliga huvudmän finns redan i dag. Även om det i denna
promemoria föreslås en ny lag är förändringarna i fråga om personuppgiftsbehandling begränsade. Promemorian kommer därför främst
behandla förändringarna.
Ytterligare behandling av personuppgifter
612
Bestämmelserna i sjätte penningtvättsdirektivet som rör registret över
verkliga huvudmän kommer att innebära ytterligare personuppgiftsbehandling i förhållande till vad som gäller i dag. Frågan har redan berörts i
propositionen Utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga
huvudmän när det gäller de delar som rör tillgången till uppgifter ur
registret (prop. 2025/26:129 s. 78 och 79). Det hänvisas därför till den
propositionen i de delarna. När det gäller andra delar av genomförandet av
reglerna om registret över verkliga huvudmän i sjätte penningtvättsdirektivet bedömer promemorian att ökad personuppgiftsbehandling
kommer att ske i följande avseenden.
De bestämmelser som föreslås kommer att innebära att fler personuppgifter finns i registret över verkliga huvudmän. Det hör samman med
att fler kommer att omfattas av registreringsskyldigheten och att fler typer
av personuppgifter kommer att registreras. När det gäller registreringsskyldigheten kommer den bl.a. omfatta ideella föreningar som, enligt
svensk rätt, tidigare i många fall varit undantagna. När det gäller fler typer
av personuppgifter handlar det t.ex. om krav på registrering av rättsliga
företrädare samt krav på registrering av ledande befattningshavare när
verkliga huvudmän inte har kunnat fastställas. Bolagsverket kommer även
att behöva inhämta information om personer som är föremål för riktade
ekonomiska sanktioner, vilket också kan förväntas leda till ökad personuppgiftsbehandling.
Ökad personuppgiftsbehandling kan dessutom förväntas bli en följd av
bestämmelserna som gäller Bolagsverkets kontroller och utredning av
misstänkta felaktigheter vad gäller uppgifter i registret samt användning
av de verktyg som står till Bolagsverkets förfogande. Det sist nämnda kan
bl.a. handla om att Bolagsverket begär in fler uppgifter och dokument från
registreringsskyldiga personer, verkliga huvudmän och ägare. Den mer
aktiva rollen som ges Bolagsverket för att säkerställa att uppgifterna i
registret är korrekta kan vidare i sig förväntas leda till att fler förelägganden skickas ut och ökad personuppgiftsbehandling som en följd av det.
Bolagsverket föreslås dessutom få större verktygslåda. Exempelvis kommer Bolagsverket kunna förelägga om personlig inställelse, utföra platsundersökningar och besluta om likvidation i vissa fall. Även detta kan
antas resultera i ökad personuppgiftsbehandling. När det gäller platsundersökningar kan det även innebära viss personuppgiftsbehandling hos Förvaltningsrätten i Stockholm och eventuellt även överinstanser, eftersom
prövningen av om platsundersökningen ska tillåtas i vissa fall kommer att
göras av domstol.
Bolagsverkets skyldighet att underrätta Polismyndigheten om Bolagsverket vid en kontroll eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som
kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism
opaginerad Kontrollera mot PDF
kommer vidare att leda till ökad personuppgiftsbehandling. När det gäller
personer som inte fullgör sin skyldighet att inneha uppgifter och dokumentation om verkligt huvudmannaskap kommer Bolagsverket kunna ingripa genom att förelägga om vite och döma ut vite. Även detta innebär
ökad personuppgiftsbehandling. Slutligen kommer den förslagna bestämmelsen som innebär att den som ansvarar för att bevara uppgifter efter det
att en juridisk person har upplösts eller upphört att existera ska anmäla sitt
namn och kontaktuppgifter till Bolagsverket leda till personuppgiftsbehandling.
EU:s dataskyddsförordning är i regel tillämplig på sådan behandling av
personuppgifter som företas på automatisk väg samt på annan behandling
än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett
register (artikel 2.1 i den förordningen, se även undantagen i punkt 2 i
samma artikel). Av artikel 6.1 i den förordningen framgår på vilka grunder
som personuppgiftsbehandling är laglig. När det gäller Bolagsverkets ökade personuppgiftsbehandling till följd av de bestämmelser relaterat till
registret över verkliga huvudmän som införs genom detta lagstiftningsärende rör det sig om sådan behandling som är nödvändig för att myndigheten ska kunna utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den
personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning). Detsamma gäller den personuppgiftsbehandling som
bestämmelserna om platsundersökning och överklaganden av Bolagsverkets beslut kan resultera i hos domstolarna. I detta fall handlar det om
reglering som syftar till att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt att förhindra att riktade ekonomiska sanktioner
kringgås eller inte genomförs, där det är tydligt att det finns ett allmänt
intresse. Det bör dessutom gå att utgå från att alla uppgifter som riksdag
eller regering har gett i uppdrag åt statliga myndigheter att utföra är av
allmänt intresse, eftersom myndigheten annars inte skulle ha ålagts att
utföra dem (prop. 2017/18:105 s. 56 f.). Enligt promemorians mening är
även den rättsliga grunden som avser att behandlingen är nödvändig för att
fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige
uppfylld när det gäller personuppgiftsbehandlingen (artikel 6.1 c i EU:s
dataskyddsförordning).
De handlar om personuppgiftsbehandling till följd av uppgifter som
åläggs genom bestämmelser i den föreslagna lagen om verkliga huvudmän
som genomför sjätte penningtvättsdirektivet (jfr artikel 6.3 i EU:s
dataskyddsförordning).
Enligt promemorians bedömning är konsekvenserna ur integritetssynpunkt av personuppgiftsbehandlingen förhållandevis begränsad förutom i
det avseendet att den ökade registreringen av framför allt ideella föreningar kan leda till att s.k. känsliga uppgifter – dvs. sådana uppgifter som
avslöjar exempelvis etniskt ursprung eller politisk eller religiös åskådning
– framgår av registret.
När det gäller integritetsintrånget får det förhållandet att det står var och
en fritt att inta en sådan roll som innebär att dennes personuppgifter kommer att finnas i registret anses ha viss mildrande verkan. Att en enskilds
personuppgifter behandlas i sammanhanget är alltså en följd av val som
gjorts av den enskilde. Det är vidare svårt att se hur syftet med bestämmelserna skulle kunna uppnås, utan den ökade personuppgiftsbehandlingen och utan att sådana känsliga uppgifter eller uppgifter om sanktioner
opaginerad Kontrollera mot PDF
som nämnts ovan finns i registret. Enligt promemorians bedömning är
personuppgiftsbehandlingen proportionerlig.
Av den s.k. finalitetsprincipen i artikel 5.1 b i EU:s dataskyddsförordning följer att personuppgifter endast får samlas in för särskilda, uttryckligt
angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som
är oförenligt med dessa ändamål. Bolagsverket är skyldig att följa den
principen. Den ökade personuppgiftsbehandlingen som beskrivs ovan bedöms inte stå i strid med finalitetsprincipen.
Särskilt om behandling av känsliga personuppgifter
614
Vissa uppgifter som kommer att finnas i registret över verkliga huvudmän
till följd av de regler som föreslås i denna promemoria är, som ovan nämns,
s.k. känsliga personuppgifter. Det handlar om sådana uppgifter som omfattas av artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning. För dessa gäller att
behandling endast är tillåtet under vissa särskilda förutsättningar.
Artikel 9.1. i EU:s dataskyddsförordning gäller personuppgifter som
avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk
övertygelse eller medlemskap i fackförening samt genetiska uppgifter,
biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person,
uppgifter om hälsa och uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller
sexuella läggning. Behandling av sådana uppgifter är förbjudet, om inte
någon av de undantag som anges i artikel 9.2 är tillämpligt. Bland dessa
undantag finns led g som är av intresse i sammanhanget. Den bestämmelsen avser situationer där behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett
viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade
syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd
och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att
säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
När det gäller kravet på att behandlingen ska vara nödvändigt med
hänsyn till ett viktigt allmänt intresse har regeringen i tidigare förarbeten
uttalat att det är svårt att på ett generellt plan definiera vad som skiljer ett
allmänt intresse från ett viktigt allmänt intresse. När det gäller
myndigheters personuppgiftsbehandling ansåg regeringen dock att det
måste utgöra ett viktigt allmänt intresse att svenska myndigheter, även
utanför området för myndighetsutövning, kan bedriva den verksamhet som
tydligt faller inom ramen för deras befogenheter på ett korrekt, rättssäkert
och effektivt sätt (prop. 2017/18:105 s. 83). För att behandlingen av
känsliga personuppgifter ska vara tillåten enligt den ovan nämnda grunden
i artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordningen förutsätts, som ovan också
nämns, även att det rättsliga stödet ska vara förenligt med det väsentliga
innehållet i rätten till dataskydd. I förarbetena till dataskyddslagen
ifrågasätts om detta krav som går utöver de krav som redan gäller enligt
artikel 6 i samma förordning och som måste vara uppfyllda vid all
behandling av personuppgifter i allmänt intresse (prop. 2016/17:105
s. 84).
I lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning finns det, som namnet på lagen anger, bestämmelser
som kompletterar EU:s dataskyddsförordning. I den lagen finns bl.a. kompletterande bestämmelser till just undantaget i artikel 9.2 g som redogörs
opaginerad Kontrollera mot PDF
för ovan (3 kap. 3 §). Av dessa bestämmelser framgår att det finns ett
viktigt allmänt intresse enligt artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning
bl.a.
• om uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen
krävs enligt lag, eller
• om behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett
ärende.
Regeringen har i förarbetena till lagen utvecklat närmare vilka situationer
som detta avser. När det gäller den först nämnda punkten får behandling
av känsliga personuppgifter bara ske om uppgifterna har lämnats till myndigheten. I förarbetena till dataskyddslagen anförde regeringen att den
grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar måste anses utgöra
ett viktigt allmänt intresse samt att ordning och reda bland allmänna
handlingar är en förutsättning för att handlingsoffentligheten ska fungera
och fylla sitt syfte. Regeringen konstaterade att den hantering av allmänna
handlingar som krävs enligt svensk rätt därför är motiverad med hänsyn
till ett viktigt allmänt intresse (prop. 2017/18:105 s. 86). Enligt promemorians mening kommer en del av den behandling av känsliga personuppgifter som Bolagsverket kommer att behöva göra till följd av de regler
som nu föreslås omfattas av den punkten. Behandlingen kommer i de flesta
fall även omfattas av andra punkten eftersom uppgifterna behövs för
handläggningen av de ärenden som uppgifterna finns i. I nödvändighetskravet ligger inte att behandlingsåtgärden ska vara oundgänglig (prop.
2017/18:105 s. 194).
I fråga om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den
registrerades rättigheter finns i dataskyddsförordningen en bestämmelse
som innebär att det är förbjudet att utföra sökningar i syfte att få fram ett
urval av personer grundat på känsliga personuppgifter (3 kap. 3 § andra
stycket). En bestämmelse med liknande innebörd finns i registerförordningen. Av 3 kap. 9 § registerförordningen följer att känsliga personuppgifter inte får användas som sökbegrepp (3 kap. 9 §).
Enligt promemorians bedömning är den behandlingen av känsliga
personuppgifter som kan komma att göras hos Bolagsverket förenlig med
EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen. Det är enligt promemorians mening dessutom möjligt för regeringen att med stöd av sin
restkompetens införa bestämmelser om ytterligare åtgärder för att säkerställa den registrerades rättigheter, exempelvis sådan som i dag finns i
3 kap. 4 § registerförordningen och som anger att Bolagsverket ska se till
att det inte uppkommer något otillbörligt intrång i de registrerades
personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt.
Särskilt om behandling av uppgifter om riktade ekonomiska sanktioner
EU:s dataskyddsförordning innehåller särskilda bestämmelser som gäller
behandlingen av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och
lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande
säkerhetsåtgärder. Sådan behandling får endast utföras under kontroll av
en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de
registrerades rättigheter och friheter fastställs (artikel 10).
Det förhållandet att register över verkliga huvudmän kommer att innehålla uppgifter om vilka som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner
väcker frågan om artikel 10 är tillämplig gällande personuppgiftsbehandlingen.
Enligt promemorians uppfattning omfattas inte uppgifter om riktade
ekonomiska sanktioner av lydelsen i artikel 10. En person kan vara föremål för en riktad ekonomiska sanktion av olika skäl. Förhållandet att
personen är föremål för riktad ekonomisk sanktion innebär inte i sig att
personen är misstänkt för eller har begått ett brott eller är föremål för en
säkerhetsåtgärd som hänger samman med något av detta. Med begreppet
säkerhetsåtgärd avses straffprocessuella tvångsmedel (prop. 2017/18:105
s. 98).
14.23
Gallring
Promemorians bedömning
Sjätte penningtvättsdirektivets regel om gallring bör genomföras på
lägre nivå än lag.
Skälen för promemorians bedömning
När registret över verkliga huvudmän kopplas samman med utländska
register genom den centrala europeiska plattformen som kommissionen
tillhandahåller kommer det att finnas krav på att uppgifterna i registret som
följer av unionsrätten ska vara tillgängliga genom sammankopplingssystemet i fem år efter det att enheten har upplöst eller på annat sätt
upphört att existera (artikel 10.20 i sjätte penningtvättsförordningen).
Enligt lydelse avser det dock endast uppgifter enligt artikel 10.1 i
penningtvättsförordningen, dvs. uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap och arrangemang för nominella företrädare enligt artiklarna
62, 63.4 samt 66 i samma förordning. Promemorian uppfattar dock att
avsikten även är att exempelvis en sådan förklaring som anges i artikel
64.7 i förordningen ska omfattas. Det är möjligt för medlemsstaterna att i
konkreta fall och under vissa förutsättningar föreskriva lagring av uppgifterna under en längre period. Det gäller bl.a. om det är nödvändigt för
att lagföra misstänkt penningtvätt.
Liknande bestämmelser finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet
(artiklarna 30.10 tredje stycket och 31.9 fjärde stycket). Det är följaktligen
också den tidsfrist som redan i dag gäller för gallring av uppgifter som inte
längre är aktuella enligt registerförordningen (5 kap. 4 §). Promemorian
anser att bestämmelser om gallring av uppgifter om verkliga huvudmän i
sjätte penningtvättsdirektivet bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå
än lag. Regeringen kan meddela sådana föreskrifter med stöd av sin
restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen.
616
opaginerad Kontrollera mot PDF
14.24
Bevarande av uppgifter
Promemorians förslag
Det ska i den nya lagen om registrering av verkliga huvudmän upplysas
om att det i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om vad som
gäller i fråga om bevarande av uppgifter efter det att en registreringsskyldig juridisk person har upplösts eller på annat sätt upphört att existera.
Den som ansvarar för att bevara uppgifterna ska anmäla sitt namn och
sina kontaktuppgifter till Bolagsverket.
Skälen för promemorians förslag
I avsnitt 14.5.3 har redogjorts för att en juridisk person som inte har några
verkliga huvudmän eller inte med säkerhet kunnat fastställa några sådan i
sin anmälan om registrering i registret över verkliga huvudmän ska ange
detta och sina ledande befattningshavare (artikel 63.4 i penningtvättsförordningen). Om en sådan juridisk person upplöses eller på annat sätt
upphör att existera, ska dessa uppgifter bevaras under viss tid (artikel 63.6
i penningtvättsförordningen). Det måste då finnas en person som ska se till
att det görs. Det kan vara konkursförvaltaren, någon som har medverkat
till upplösningen eller en annan person som den juridiska personen – före
det att den upphörde att existera – utsåg för detta. Namnet på den personen
och dennes kontaktuppgifter ska rapporteras till registermyndigheten.
Något motsvarande krav som det som beskrivits ovan finns inte enligt
det nuvarande penningtvättsdirektivet och heller inte enligt nationell rätt.
Bestämmelsen kan förväntas bli aktuell för bl.a. ideella föreningar, där det
sällan finns någon verklig huvudman. Promemorian föreslår att det i den
nya lagen om verkliga huvudmän tas in en upplysning om att det i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om vad som gäller i fråga om bevarande av uppgifter efter det att en registreringsskyldig juridisk person
har upplösts eller på annat sätt upphört att existera. Vidare föreslås att den
som ansvarar för att bevara uppgifterna ska anmäla sitt namn och sina
kontaktuppgifter till Bolagsverket.
Promemorian har övervägt om det ska införas någon sanktion för den
som inte följer kravet, men anser att det inte behövs. Om det senare
framkommer genom exempelvis kommissionen delegerade akter enligt
artikel 68.2 i penningtvättsförordningen att sådan sanktion behövs, kan det
vara nödvändigt att återkomma till frågan.
14.25
Avgifter
Promemorians förslag
Bolagsverket ska få ta ut avgifter för handläggningen av ärenden enligt
den nya lagen om verkliga huvudmän.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om avgifter som avser handläggning av ärenden
enligt den lagen.
Skälen för promemorians förslag
618
Frågan om avgifter för elektronisk tillgång till uppgifter ur registret över
verkliga huvudmän behandlas i propositionen Utlämnande av uppgifter ur
registret över verkliga huvudmän (prop. 2025/26:129). I den delen
hänvisas därför till det lagstiftningsärendet.
När det gäller frågan om avgifter för handläggning av andra ärenden
enligt bestämmelserna om registret över verkliga huvudmän har utredningen föreslagit att Bolagsverket – i likhet med vad som gäller i dag – ska
få ta ut sådana avgifter. Det skulle i så fall betyda att den nuvarande ordningen där Bolagsverket får ta ut avgift för handläggning anmälan om
registrering och anmälan om ändrade förhållanden samt prövning av
ansökningar om att undantas från krav på elektronisk anmälan och handläggning av anmälan som inte getts in elektroniskt skulle kunna behållas
förutsatt att regeringen efter bemyndigande meddelar sådana föreskrifter
(jfr 4 kap. 1 och 2 §§ registerförordningen). I fråga om ideella föreningar
har utredningen dock föreslagit att de ska vara befriande från sådana avgifter, om det handlar om sådana föreningar som ska vara registrerade i
handelsregistret.
Enligt utredningens bedömning skulle avgifterna för Bolagsverkets
handläggning kunna innebära betydande kostnader för framför allt ideella
föreningar som i regel har små inkomster och i vilka det ofta sker förändringar av ledande befattningshavare. För vissa ideella föreningar, exempelvis ungdomsföreningar, kan det enligt utredningen vara svårt att uppfylla kravet på att ge in anmälan elektroniskt eftersom det förutsätter att
den person som företräder föreningen har tillgång till bankID eller en
liknande elektronisk identifiering. Om föreningen inte använder ombud
för att underteckna anmälan kan det, förutom avgiften för handläggning av
anmälan, alltså även bli fråga om avgift för prövning av undantag från
kravet på elektronisk anmälan och handläggning av anmälan som inte getts
in elektroniskt. Enligt utredningen skulle avgifter kunna få negativ
påverkan på förutsättningarna för att bilda och driva ideella föreningar.
Det är enligt utredningen angeläget att sådana konsekvenser motverkas (se
betänkandet s. 465).
Promemorian instämmer att det är viktigt att konsekvenser i form av
negativ påverkan på förutsättningarna för att bilda och driva förening motverkas. Som redogörs för i avsnitt 14.12.3 fyller föreningslivet en viktig
funktion i samhället och det bör därför värnas. Avgift för registrering
skulle i praktiken innebära att staten tar betalt för att ideella föreningar ska
få bedriva sin verksamhet. Det bör enligt promemorians mening undvikas.
Promemorian delar utredningens bedömning att ideella föreningar som
inte är skyldiga att ansöka om registrering i handelsregistret bör vara
befriade från avgift. Det gäller då ideella föreningar som inte bedriver
näringsverksamhet och är bokföringsskyldiga. Föreskrifter med sådant
innehåll ryms inom det föreslagna bemyndigandet.
Bolagsverket är i huvudsak en avgiftsfinansierad myndighet. En konsekvens av att vissa ideella föreningar befrias från avgift skulle bli att andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
registreringsskyldiga personer får en högre avgift. Enligt promemorians
mening är det i detta fall en godtagbar konsekvens.
14.26
Överklagande
Promemorians förslag
Bolagsverkets beslut enligt den nya lagen om verkliga huvudmän ska
också i fortsättningen vara överklagbara till allmän förvaltningsdomstol.
Skälen för promemorians förslag
Bolagsverkets beslut enligt regleringen om verkligt huvudmannaskap bör
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det bör krävas prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten.
Frågan om överklagande av beslut av Förvaltningsrätten i Stockholm
gällande platsundersökning behandlas i avsnitt 14.14.2.
15
Konto- och värdefackssystemet
I det nuvarande penningtvättsdirektivet finns krav på medlemsstaterna ska
ha centraliserade automatiserade mekanismer genom vilka innehavare till
bank- och betalkonton och värdefack ska kunna identifieras. Syftet med
mekanismerna är fram för allt att underlätta för finansunderrättelseenheterna vid utredning av misstänkt penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
I Sverige genomförs direktivets krav i lagen om konto- och värdefackssystem. De kreditinstitut och värdepappersbolag som omfattas av lagen är
skyldiga att se till att uppgifter om konton och värdefack som de
tillhandahåller samt innehavarna till dessa är tillgängliga för sökning i
systemet.
Ursprungligen var det endast Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,
Skatteverket, undersökningsledare och åklagare som fick ta del av uppgifter i konto- och värdefackssystemet och då i vissa situationer eller för
vissa syften. Med tiden har det skett vissa ändringar i fråga om tillgången
till uppgifter genom systemet. Dels har fler brottsbekämpande
myndigheter fått tillgång, dels har det skett en utökning av i vilka
situationer eller för vilka syften som uppgifter får inhämtas genom
systemet (för en närmare redogörelse, se prop. 2021/22:127 och
2023/24:144). Sedan mars 2025 har även Utbetalningsmyndigheten rätt att
få viss tillgång till uppgifterna i systemet (prop. 2024/25:45).
Sjätte penningtvättsdirektivet innebär bl.a. att uppgifter från fler institut
och ännu fler uppgiftstyper ska tillgängliggöras i medlemsstaternas kontooch värdefackssystem. Dessutom innehåller det bestämmelser som
innebär att medlemsstaternas system så småningom ska kopplas samman.
Skatteverket har i en skrivelse till regeringen, mot bakgrund av de
opaginerad Kontrollera mot PDF
kommande förändringarna, föreslagit att det svenska systemet ska ändras
från ett datasöksystem till ett centralt register (dnr Fi2024/02452).
I redogörelsen nedan använder promemorian konto- och värdefackssystemet som benämning vid beskrivning av den mekanism som ska finnas
enligt regelverket. Benämningen används alltså oavsett om det handlar om
det datasöksystem som finns i dag eller det register som Skatteverket anser
bör införas.
15.1
Den tekniska utformningen av konto- och
värdefackssystemet
15.1.1
Dagens system är ett datasöksystem
Unionsrätten lämnar till varje medlemsstat att bestämma hur deras kontooch värdefackssystem ska vara utformat. När det svenska konto- och
värdefackssystemet infördes togs beslutet att uppgifter om innehavare av
konton och värdefack hos institut skulle vara direkt och omedelbart
tillgängliga för sökning på en teknisk plattform, dvs. att det skulle
utformas som ett datasöksystem. Systemet innebär att frågor och svar
förmedlas mellan myndigheter och institut med hjälp av elektroniska
gränssnitt, såsom API-lösningar (Application Program Interfaces). I
förarbetena jämfördes datasöksystemet med en posthanteringscentral som
tar emot en sluten förfrågan från den frågeställande myndigheten,
vidarebefordrar den oöppnad till instituten, för att sedan ta emot ett slutet
svar och vidarebefordra det till den som ställt frågan. Uppgifterna
förmedlas då mellan frågeställande myndigheter och institut utan att det
sker någon central lagring av uppgifterna hos den systemansvariga
myndigheten (prop. 2019/20:83 s. 27).
Skatteverket anser att det nuvarande datasöksystemet bör ersättas med
ett centralt register. Även Svenska Bankföreningen har yttrat sig i frågan.
Svenska Bankföreningen förslår i stället att den nuvarande datasöksystemet kvarstår och i stället utvecklas för att svara upp mot de nya krav
som ställs genom sjätte penningtvättsdirektivet (dnr Fi2024/02452).
15.1.2
620
Argument som förts fram för ett datasöksystem
När det föreslogs att konto- och värdefackssystemet skulle utformas som
ett datasöksystem framfördes flera argument för det. Det framfördes att
datasöksystem skulle vara effektivare som verktyg för en frågeställande
myndighet än ett manuellt register eftersom ett datasöksystem kan ge nära
nog realtidsinformation om innehav av konton och värdefack. Ett manuellt
register ansågs innebär att informationen för en viss förfrågan skulle
riskera att vara inaktuell redan vid tidpunkten för när frågan ställs (prop.
2019/20:83 s. 28). Enligt vad Skatteverket framfört i sin skrivelse ställer
myndigheten emellertid inte högre krav på instituten än att uppgifter
uppdateras en gång per dygn. Det tidskravet kan enligt Skatteverket
uppnås även om ett register införs.
I samband med att datasöksystemet infördes framhölls vidare att
manuell rapportering av uppgifter till ett register skulle vara administrativt
opaginerad Kontrollera mot PDF
betungande, framför allt för större institut där en mängd konton öppnas
och avslutas varje dag. Det framhölls även att med ett datasöksystem, som
t.ex. baseras på användandet av API-lösningar, sker hanteringen av
förfrågningar i stor utsträckning helt automatiserat. Ett sådant system
bedömdes på sikt kunna förväntas utgöra ett kostnadsbesparande alternativ
jämfört med ett manuellt register (prop. 2019/20:83 s. 28). Enligt
promemorians uppfattning bör dock även registreringen av uppgifter i ett
register kunna automatiseras, både för Skatteverket och för de institut som
lämnar uppgifter. Med den utgångspunkten kan det ifrågasättas om ett
datasöksystem är mindre administrativt betungande än vad ett register
skulle vara.
Ett datasöksystem innebär att färre uppgifter behandlas, vilket – som
framhölls i förarbetena till lagen om konto- och värdefackssystem –
möjliggör en bättre överensstämmelse med bl.a. principerna om integritet
och konfidentialitet, och uppgiftsminimering (prop. 2019/20:83 s. 28). Det
beror på att inga uppgifter registreras och lagras hos Skatteverket, utan de
uppgifter som förmedlas genom systemet är sådana som förmedlas med
anledning av en föregeställande myndighets begäran. Promemorian delar
bedömningen att ett datasöksystem innebär fördelar i det avseendet. Att
fler personuppgifter skulle behandlas inom ramen för ett register än vad
som följer av ett datasöksystem, innebär dock inte att ett register som
angreppssätt för konto- och värdefackssystem skulle vara oförenligt med
EU:s allmänna dataskyddsförordning. Det står inte heller i konflikt med
den tystnadsplikt som innebär att enskildas förhållanden till instituten inte
obehörigen får röjas. Ett institut som lämnar ut upplysningar om en kund
på grund av att institutet enligt lag är skyldigt att göra det anses inte handla
obehörigt (prop. 2002/03:139 Del 1 s. 479). Om register väljs som
angreppssätt för konto- och värdefackssystemet skulle institutens
skyldighet att lämna uppgifter till Skatteverket för registrering i registret
framgå av lag. Även om datasöksystemet har fördelar i det att det innebär
mer begränsad personuppgiftsbehandling innebär det alltså inte att ett
register skulle vara otillåtet.
Ytterligare ett argument för datasöksystem som framfördes i tidigare
förarbeten var att ett datasöksystem inte medför samma behov av administrativt underhåll som ett manuellt register, såsom att kontrollera uppgifters riktighet och att gallra uppgifter som det inte längre finns behov av
att behandla (prop. 2019/20:83 s. 28). Promemorian instämmer delvis i
detta. Införande av ett register skulle få till följd att staten får ett större
ansvar för att underhålla konto- och värdefackssystemet, dock inte
nödvändigtvis så pass stort ansvar som förutsattes i förarbetena till lagen
om konto- och värdefackssystem. Ett register behöver t.ex. inte förenas
med krav på att den myndighet som ansvarar för registret kontrollerar
riktigheten i uppgifterna som registreras.
Sammantaget finns vissa fördelar med datasöksystem jämfört med ett
register. Som följer nedan finns det dock även nackdelar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.1.3
Argument som förts fram för att ersätta
datasöksystemet med ett register
Säkerhetsrisker
622
Bakgrunden till Skatteverkets skrivelse är att myndigheten har identifierat
flera brister med datasöksystemet, varav en är säkerhetsrisker. Så som
datasöksystemet fungerar går frågor som ställs i systemet ut till samtliga
institut som är anslutna till systemet. Det betyder, enligt Skatteverket, att
samtliga institut får kännedom om att någon av de myndigheter som har
rätt att ta del av uppgifter ur systemet har efterfrågat uppgifter om en viss
person. Enligt Skatteverket kan kännedom om innehållet, eller delar av
innehållet i frågorna, avslöja skyddsvärda uppgifter för bl.a. brottsutredningar och på så sätt motverka den frågeställande myndighetens åtgärder.
Skatteverket framhåller att det ur it-säkerhetssynpunkt är viktigt att
minimera de s.k. attackytorna, dvs. punkterna där angripare har möjlighet
att ta sig igenom ett säkerhetsskydd. Det räcker med en svag länk för att
säkerheten ska röjas. Medan datasöksystemet innebär ca 122 attackytor
(brottsutredande myndigheter, Skatteverket och ca 120 institut), skulle ett
centralt register innebära endast två (brottsutredande myndigheter och
Skatteverket). Dessutom skulle datasöksystemet innebära ännu fler attackytor efter det att sjätte penningtvättsdirektivet genomförts fullt ut eftersom
direktivet innebär att fler aktörer ska lämna uppgifter till systemet. Enligt
Skatteverket är skillnaden i antalet attackytor mellan register och datasöksystem således drastisk.
Svenska Bankföreningen framhåller, å sin sida, att instituten som är
anslutna till konto- och värdefackssystemet inte får kännedom om vilken
myndighet som efterfrågar uppgifter ur systemet och vet om att det handlar
om flertalet myndigheter som kan efterfråga informationen. Bankföreningen anser därför inte att det baserat på en fråga i systemet går att dra
säkra slutsatser om ärendets karaktär eller personens eventuella inblandning i ett specifikt ärende på ett sådant sätt att det skulle kunna innebär en
påtaglig risk för obehörig spridning eller någon annan säkerhetsrisk. Bankföreningen framhåller även att svaren sker via automatiserade gränssnitt
som instituten har utvecklat och inte av manuella processer eller personer.
Dessutom framhåller Bankföreningen att instituten arbetar prioriterat och
målmedvetet med frågor som rör förebyggande av ekonomisk brottslighet
och interna möjliggörare.
Svenska Bankföreningen är vidare av uppfattningen att säkerhetsrisken
och hot och risk för intrång och cyberrisker avsevärt skulle öka om all
information om kontohavare i de stora svenska instituten samlas i ett register hos en myndighet. I och med det nuvarande datasöksystemet sprids
riskerna till de enskilda instituten, och därmed är risken för att kunduppgifter blir föremål för angrepp, intrång och läckage betydligt mindre än om
den stora mängden data samlas i ett register. Enligt Bankföreningen skulle
överflyttning av kunduppgifterna till ett centralt register innebära att en
myndighet registerför en stor mängd data om instituten och deras kunder
som vid intrång eller andra angrepp kan drabba både kunder och institut
på ett negativt sätt. Bankföreningen framhåller även att instituten då fråntas möjligheten att skydda dessa uppgifter från obehörig tillgång och de
konsekvenser som det kan få för både kunder, institut och kundrelationer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt promemorians mening är båda de typer av risker som Skatteverket och Svenska Bankföreningen lyfter viktiga att beakta. När det gäller
risken för att frågor som ställs inom systemet röjs – dvs. bl.a. uppgifter om
vilka kunders uppgifter som efterfrågas – anser promemorian att Skatteverkets redogörelse visar att det finns många ”punkter” i datasöksystemet
där intrång eller läckage skulle vara möjligt. Samtidigt som Svenska Bankföreningen har angett att svaret på frågorna sker automatiserat har
promemorian inte uppfattat annat än att frågorna ändå skulle kunna ses av
vissa personer som arbetar på instituten. Vilken skada som röjande av
informationen som Skatteverket nämner skulle innebära är svårt att
förutse.
Risk för att uppgifterna i konto- och värdefackssystemet nås genom intrång eller cyberattacker kommer att finnas oavsett om konto- och värdefackssystemet utformas som ett centralt register eller som ett datasöksystem. Genom att uppgifterna samlas på ett och samma ställe bör risken
för att fler uppgifter nås vid ett intrång eller cyberattack dock vara större
än vad som annars är fallet. Skatteverket ansvarar för andra register med
skyddsvärd information och har därmed upparbetad kunskap och erfarenhet kring hur uppgifter skyddas. Skatteverket bör därför kunna hantera
sådana säkerhetsrisker.
Säkerställer inte förmedling av rätt uppgifter
Eftersom datasöksystemet innebär att Skatteverket inte ser vilka uppgifter
som frågeställande myndighet efterfrågar eller vilka uppgifter som lämnas
som svar, finns det ingen ”funktion” som säkerställer att frågeställande
myndighet inte får del av mer information än vad den har rätt till. Den
nuvarande tekniska lösningen medger, enligt Skatteverket, endast mycket
begränsade möjligheter för frågeställande myndighet att begränsa vad som
efterfrågas.
Om en myndighet får del av för mycket information kan den, som
Skatteverket nämner, ta bort uppgifterna som myndigheten inte har rätt att
få del av och därmed inte har rätt att behandla. Enligt Skatteverket kan det
tillvägagångssättet dock ifrågasättas, eftersom det ändå medför att en myndighet får tillgång till fler uppgifter än vad den i grunden har befogenhet
att begära. Det väcker, enligt Skatteverket, således frågor vad gäller förenligheten med proportionalitetsprincipen, principerna om laglighet och
uppgiftsminimering samt principerna om inbyggt dataskydd och dataskydd som standard enligt EU:s dataskyddsförordning (se artiklarna 5.1 c
och 25).
Vidare lyfter Skatteverket att en sådan lösning kompliceras utifrån att
det svenska konto- och värdefackssystemet ska kopplas samman med andra medlemsstaters motsvarande register. Det betyder att även utländska
myndigheter som har rätt att efterfråga uppgifter i systemet kan komma att
få del av för mycket information.
Enligt Skatteverket skulle det vara förenat med betydande tekniska och
praktiska svårigheter samt kostnadsdrivande att konstruera datasöksystemet så att det finns en funktionalitet som säkerställer att ett institut i det
enskilda fallet endast lämnar de uppgifter som frågeställande myndighet
har rätt att inhämta. En lösning som i stället innebär att instituten ska han-
624
tera olika frågerätter medför enligt Skatteverket en ökad risk för fel,
eftersom det är beroende av att alla institut gör rätt.
Om konto- och värdefackssystemet även fortsättningsvis ska vara utformat som ett datasöksystem anser Skatteverket att det behöver övervägas
om Skatteverket i egenskap av systemansvarig bör kunna få begränsa uppgifterna som lämnas ut. Det skulle enligt Skatteverket kunna ske genom
att instituten alltid lämnar samtliga uppgifter om t.ex. en person vars uppgifter efterfrågas och att Skatteverket därefter tar bort överskottsinformationen före det att svaret lämnas. Som ett alternativ till det förslaget
lyfter Skatteverket att den frågeställande myndigheten skulle kunna
säkerställa att åtkomsten begränsas till de uppgifter som omfattas av dess
frågerätt och att eventuell överskottsinformation omedelbart raderas.
Ytterligare ett alternativ som Skatteverket nämner är att samtliga frågeställande myndigheter får samma frågerätt. Det får då till följd att de frågeställande myndigheterna inte får fler uppgifter än vad de har rätt till enligt
sin frågerätt. Frågeställande myndigheter kan däremot fortfarande komma
att få del av fler uppgifter än vad de behöver. Enligt Skatteverket får det
då förutsättas att den frågeställande myndighet fullgör sitt ansvar att bara
behandla de uppgifter som behövs i sin verksamhet.
Enligt promemorians mening framgår det av Skatteverkets redogörelse
att det nuvarande datasöksystemet är mindre lämpligt när det finns olika
frågerätter att förhålla sig till. Som Skatteverket redogör för kan systemet
som innebär att mottagare får del av fler uppgifter än vad de har rätt att
behandla ifrågasättas ur dataskyddssynpunkt. Enskildas förhållande till
instituten omfattas dessutom av tystnadsplikt som innebär att uppgifterna
inte obehörigen får röjas. Enligt promemorians mening framstår det mot
den bakgrunden även som tveksamt med hänsyn till den enskildes
personliga integritet att – trots att det ansetts finnas skäl att låta dessa
uppgifter omfattas av tystnadsplikt – sprida dessa utan anledning.
Det förhållandet att instituten inte ser vilken myndighet som ställer
frågor i systemet innebär att det inte är möjligt för dem att anpassa sina
svar utifrån frågerätten som den myndigheten har. Det framstår heller inte
som lämpligt att ge instituten den möjligheten, eftersom det kan avslöja i
vilket syfte som uppgifterna efterfrågas (jfr avsnittet ovan om säkerhetsrisker). Vidare innebär, som Skatteverket anger, en sådan ordning ökad
risk för fel, eftersom den är beroende av att alla institut gör rätt.
De lösningar som Skatteverket nämner och som går ut på att de frågeställande myndigheterna ska säkerställa att överskottsinformation tas bort
löser inte problemet att de ändå fått för mycket information. Dessa lösningar skulle enligt promemorians mening vidare fungera mindre väl när
konto- och värdefackssystemet kopplas samman med motsvarande system
i andra medlemsstater. Det skulle förutsätta att ett krav på att ta bort
överskottsinformation kan uppställas även i förhållande till frågeställande
utländska myndigheter, vilket inte bedöms möjligt.
I likhet med Skatteverket anser promemorian att det – om datasöksystemet behålls – finns anledning att överväga om Skatteverket bör få ett
större ansvar för uppgifterna som lämnas ut. Om Skatteverket skulle få det
ansvaret innebär det, enligt promemorians mening, en väsentligt förändrad
roll. Från att Skatteverket enbart agerar ”postcentral” kommer myndigheten ta del av frågorna som ställs och uppgifterna som ges från kreditinstituten samt ansvara för att utifrån de uppgifter som kreditinstituten
opaginerad Kontrollera mot PDF
lämnar skilja ut de uppgifter som efterfrågats, kontrollera att de ingår i
frågerätten och lämna svaret. Det kan jämföras med den roll som Skatteverket skulle ha om ett centralt register infördes i stället för datasöksystemet. Med ett register som angreppssätt för konto- och värdefackssystemet skulle Skatteverket ansvara för vilka uppgifter som lämnas ut från
registret.
Säkerställer inte att mottagare får del av rätt information
Med ett datasöksystem saknas möjlighet för Skatteverket att säkerställa att
den myndighet som efterfrågar uppgifter i systemet får svar och att svaret
innehåller rätt uppgifter. Enligt Skatteverket innebär ett datasöksystem att
det kommer att vara vissa institut som inte kan lämna något svar inom
utsatt tid, exempelvis pga. driftstörningar eller mängden av eller storleken
på de system som ska letas igenom. Med ett centralt register skulle svaret
lämnas från Skatteverket som systemansvarig, vilket enligt Skatteverket
ökar möjligheterna för att svaret avser samtliga institut. Dessutom skulle
enligt Skatteverket ett centralt register ge bättre förutsättningar för att
säkerställa att rätt uppgifter lämnas, även vid sökningar som görs av
myndigheter från andra medlemsstater.
Promemorian uppfattar att Skatteverket med rätt uppgifter avser att rätt
uppgiftstyper avseende rätt person lämnas ut och inte att uppgifterna är
korrekta i sig. Promemorian instämmer i Skatteverkets bedömningar som
gäller det nuvarande datasöksystemets begränsningar i det avseendet och
fördelarna med ett centralt register. Promemorian gör alltså bedömningen
att ett centralt register är att föredra framför ett datasöksystem för att
säkerställa att frågeställande myndigheter får del av rätt information. När
det gäller kontroll av att rätt uppgiftstyper avseende rätt person lämnas ut,
skulle det emellertid kunna uppnås även med ett datasöksystem om
Skatteverket gavs möjlighet att ta del av de frågor och svar som förmedlas
i systemet. Det skulle dock fortfarande inte säkerställa att svar ges från
samtliga institut inom utsatt tid.
Tekniska utmaningar
Enligt Skatteverkets beskrivning har konto- och värdefackssystemet redan
i dag problem med att framställa kompletta svar pga. den direkta kopplingen till kreditinstituten. Bristerna har, enligt Skatteverket, påtalats av de
myndigheter som använder systemet. Skatteverket framhåller att ju fler
institut som ansluts, desto svårare blir det att framställa kompletta svar.
Samtidigt ställer de myndigheter som har rätt att ställa frågor i systemet
ökade krav på att kunna ställa fler frågor och i snabbare följd. Det innebär,
enligt Skatteverket, att det är närmast omöjligt att kunna producera kompletta svar med ett datasöksystem. Att höja frågefrekvens och antal institut
anser Skatteverket kommer att bli kostnadsdrivande, både för Skatteverket, men även för instituten som kommer att drabbas av skärpta prestandakrav. En del institut har, enligt Skatteverket, redan i dag problem med
att leva upp till dagens prestandakrav vilket i sig orsakar störningar.
Sammantaget bedömer Skatteverket att det ur ett tekniskt perspektiv är
mycket svårt att behålla datasöksystemet som angreppssätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skatteverket gör motsvarande bedömningen när det gäller att behålla
datasöksystemet som angreppssätt på sikt, dvs. att det skulle vara mycket
svårt ur ett tekniskt perspektiv. Enligt Skatteverket har myndigheten redan
erfarit utmaningar när det gäller anslutningar av institut. Anslutningarna
är kostsamma och tidskrävande. Erfarenheterna från de anslutningar som
har gjorts är att de tar mellan sex månader och tre år att genomföra. Med
ett datasöksystem behöver varje uppgiftslämnare återanslutas och verifieras på nytt efter varje nytt krav som innebär förändring av systemet. Ett
centralt register skulle enligt Skatteverket innebära kraftig förenkling i det
att uppgiftslämnarna inte behöver återanslutas, eller endast behöver återanslutas med små förändringar i form av tillägg i den datamängd som
sänds till konto- och värdefackssystemet. Enligt Skatteverkets bedömning
är datasöksystem ur det perspektivet följaktligen mindre robust än ett
centralt register.
Av de utmaningar som Skatteverket redogör för när det gäller datasöksystemet drar promemorian slutsatsen att ett centralt register ur ett tekniskt
perspektiv skulle vara att föredra framför ett datasöksystem. Det gäller
både i ett kortare tidsperspektiv och på längre sikt. Sjätte penningtvättsdirektivet innebär bl.a. att fler uppgifter kommer att finnas i systemet, att
fler ska lämna uppgifter till systemet och att fler ska få del av uppgifter.
Dessutom innebär det att systemet ska kopplas samman med andra medlemsstaters motsvarigheter. Dessa förändringar får antas innebära ökad
belastning på systemet. För att konto- och värdefackssystemet fullt ut ska
fylla sin funktion måste det klara av att frågeställande myndigheter inom
rimlig tid får svar på de frågor som ställs. Om det inte går kan det förväntas
resultera i minskade effektivitet i de frågeställande myndigheternas arbete.
Det förhållandet att Skatteverket bedömer att det är tids- och kostnadskrävande att anpassa datasöksystemet efter nya krav talar också för att det
kan vara bättre att välja ett annat angreppsätt för konto- och värdefackssystemet. Promemorian anser att det finns behov av att ta i beaktande att
det längre fram kan komma nya krav som systemet behöver anpassas till,
inte minst eftersom systemet har sin grund i unionsrätten och att den kan
komma att innebära nya krav. Det är därmed viktigt att det angreppssätt
som väljs för konto- och värdefackssystemet innebär ett visst mått av flexibilitet att kunna anpassas till nya eller förändrade behov.
Loggning
626
Artikel 6.1 i direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019 (direktivet om
finansiell information) innebär krav på att de myndigheter som förvaltar
de centraliserade bankkontoregistren säkerställer att det förs loggar varje
gång behöriga myndigheter enligt det direktivet får åtkomst till och söker
i uppgifter om bankkonton. Med centraliserade bankkontoregistren avses
bl.a. det svenska konto- och värdefackssystemet. Lydelsen i artikel 6.1
skulle kunna tolkas som att det är Skatteverket som ska föra loggarna i
egenskap av förvaltare av systemet. I svensk rätt loggar dock de brottsbekämpande myndigheterna sina sökningar i systemet (prop. 2021/22:127
s. 29).
Skatteverket resonerar i sin skrivelse kring behovet av klargörande i
fråga om vem som ska logga utländska myndigheters sökningar i kontooch värdefackssystemet efter det att systemet kopplats samman med andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
medlemsstaters motsvarigheter (angående sammankopplingen, se
avsnitt 15.2). Enligt Skatteverkets uppfattning bör utgångspunkten vara att
respektive land övervakar sina egna myndigheter och inte andra länders
myndigheter.
Kommissionen får i genomförandeakter fastställa de tekniska specifikationer som anger skyddsåtgärder för datasäkerhet, dataskydd, användning
och skydd av de uppgifter som finns sökbara och tillgängliga genom
bankkontoregistrens sammankopplingssystem. (artikel 17.2 c i sjätte penningtvättsdirektivet). Sådana tekniska specifikationer skulle kunna få betydelse i frågan om loggning. I dagsläget finns det ännu ingen sådan
genomförandeakt antagen. Det betyder att det finns viss oklarhet kring
vilka krav som kommer att följa av unionsrätten.
Mot bakgrund av vad som nu redogjorts för konstaterar promemorian att
det finns en risk att utformningen av den svenska datasöksystemet – där
Skatteverket inte får del av frågor och svar som ställs inom systemet –
skulle kunna innebära att det är omöjligt att uppfylla kravet på loggning
vid sökningar av utländska myndigheter. En sådan eventuell problematik
borde inte uppkomma om Skatteverket kan ta del av frågor och svar i
datasöksystemet eller om ett centralt register i stället införs.
Vissa andra nackdelar
Skatteverket anser att det är en påtaglig brist i den nuvarande regleringen
kring konto- och värdefackssystemet att myndigheten inte på ett mer
effektivt sätt genom samverkan kan bidra till att öka kvaliteten i värdekedjan och därmed bli en aktiv del i kedjan mellan anslutna myndigheter
och institut. Eftersom Skatteverkets roll består i att hantera ”oöppnade”
frågor och svar, är möjligheten att bistå vid exempelvis personuppgiftsincidenter och support vid misstänkta brister i svar enligt Skatteverket
mycket begränsade.
Dessutom anser Skatteverket att det vid anslutningen av institut till
systemet finns ett starkt behov för myndigheten att i egenskap av systemansvarig ta en aktivare roll, t.ex. genom att kunna verifiera innehållet och
bidra till att rätt uppgifter från början skickas från institut och är tekniskt
korrekt kopplade.
Vidare lyfter Skatteverket behov av att kunna få tillgång till t.ex. uppgifter om anslutningar och beteenden hos institut och myndigheter samt
kontroll över systemet och dess användning. Detta för att kunna underrätta
tillsynsmyndigheten över instituten, dvs. Finansinspektionen, om
instituten inte uppfyller sina skyldigheter. Det förutsätter enligt
Skatteverket att myndigheten kan se uppgifter i systemet.
Promemorian uppfattar att de brister som Skatteverket beskriver i grunden handlar om att myndigheten inte kan ta del av uppgifterna som efterfrågas och förmedlas i systemet och att det därmed inte är möjligt att ge
myndigheten de uppgifter, eller för myndigheten att ta det ansvar som
redogörs för ovan. Bristerna skulle därmed kunna åtgärdas genom att
konto- och värdefackssystemet utformas som ett register. I så fall har
Skatteverket tillgång till uppgifterna i registret. Som promemorian
uppfattar Skatteverket är det däremot inte möjligt att åtgärda de brister som
myndigheten nämner om det nuvarande datasöksystemet behålls med
mindre än att Skatteverket får en utökad roll och får del av uppgifterna i
opaginerad Kontrollera mot PDF
systemet. Att behålla nuvarande ordning skulle följaktligen inte åtgärda de
brister som Skatteverket tar upp.
Slutsats
Enligt promemorians mening innebär datasöksystemet flera nackdelar i
förhållande till ett register. Det gäller i följande avseenden. Att datasöksystemet innebär
• fler s.k. attackytor och därmed större säkerhetsrisk i det avseendet,
• att frågeställaren kan få del av mer information än vad den har
rätt till och det skulle vara förenat med betydande tekniska och
praktiska svårigheter samt kostnadsdrivande att konstruera
datasöksystemet så att det åtgärdas,
• ingen möjlighet för Skatteverket att se till att svar ges i tid och
att säkerställa att rätt uppgifter lämnas,
• tekniska utmaningar framför allt i form av att anslutningarna är
kostsamma och tidskrävande,
• ingen möjlighet för Skatteverket att ta en mer aktiv roll som
systemansvarig, t.ex. vid misstänkta brister i ett instituts svar.
Dessutom kan tilläggas att det i dagsläget är oklart om datasöksystemets
funktion kan innebära svårigheter för Sverige att leva upp till krav på loggning vid sökningar i systemet som görs av utländska myndigheter via sammankopplingen.
När det gäller samtliga dessa nackdelar utom de som har med säkerhetsrisk, tekniska utmaningar och avsaknad av möjlighet att se till att svar
lämnas i tid, har de sin grund i att Skatteverket inte kan se de frågor som
ställs eller svar som lämnas.
15.1.4
628
Kostnader förenat med datasöksystem respektive
register
Enligt Skatteverkets beskrivning är konto- och värdefackssystemet kostnadsdrivande för både Skatteverket och kreditinstituten oavsett om ett
datasöksystem eller centralt register väljs som angreppssätt, dock på olika
sätt. Skatteverket beskriver att grunden för ett angreppssätt med centralt
register är att bl.a. verksamhetslogik, säkerhet och kravhantering ska hanteras centralt, och inte av de anslutna instituten. Angreppssättet med ett
centralt register är alltså ett sätt att inte bara centralisera data utan även
databearbetning. Därmed bedömer Skatteverket att större delen av kostnaderna kommer att hanteras centralt, dvs. av Skatteverket och inte av
instituten.
Promemorian har ombett Skatteverket att närmare uppskatta kostnaderna för att behålla det nuvarande datasöksystemet respektive införa ett centralt register. Skatteverket ha uppskattat Skatteverkets kostnader. Enligt
Skatteverkets uppskattning skulle datasöksystemet kosta 210 miljoner
kronor. Ett centralt register uppskattas kosta 220 miljoner kronor. Därutöver uppskattas de löpande förvaltningskostnaderna från och med
projektavslut i juli 2030 uppgå till 30–40 miljoner kronor per år oavsett
opaginerad Kontrollera mot PDF
vald lösning. Skatteverkets uppskattning bygger på att det rör sig om
ca 120 befintliga institut och ca 80 nya institut som ska lämna uppgifter i
systemet. Skatteverket framhåller särskilt att siffran om 80 nya institut är
osäker eftersom antalet institut bl.a. är beroende av hur vissa bestämmelser
i sjätte penningtvättsdirektivet ska tolkas. Enligt promemorian väcker det
frågan om ett högre antal institut än uppskattat antal skulle innebära att
skillnaden mellan kostnaden för centralt register respektive datasöksystem
minskar. Som promemorian har uppfattat Skatteverket är det framför allt
anslutningarna av instituten till systemet som är kostnadsdrivande. I
Skatteverkets
budgetunderlag
för
2027
har
de
löpande
förvaltningskostnader justeras till 40 miljoner kronor per år.
Som Skatteverket anger har även de myndigheter som är frågeställare i
systemet utvecklat sina egna frågetjänster med gränssnitt som respektive
myndighet har bestämt. Promemorian saknar i dagsläget uppgift om vad
kostnaden för dessa myndigheter kan förväntas bli vid datasöksystem
respektive register.
Instituten som är uppgiftslämnare i konto- och värdefackssystemet har
haft kostnader för att ansluta sig till datasöksystemet. Enligt Svenska
Bankföreningen har instituten som lämnar uppgifter till systemet under
lång tid investerat i att bygga lösningar och utveckla IT-system som svarar
mot kraven i lagen om konto- och värdefackssystem inklusive Skatteverkets tekniska krav. Att ersätta datasöksystemet med ett centralt register
skulle enligt Bankföreningen återigen kräva enorma investeringar och
utvecklingar för instituten. Enligt Bankföreningen vore det därmed en
oproportionerlig åtgärd att ställa sådana krav på instituten.
Att ersätta datasöksystemet med ett centralt register skulle, enligt Bankföreningen, för instituten innebära ett byte från att exportera data till att
synkronisera data. Enligt Bankföreningens uppfattning handlar det då om
ett skifte av arkitektoniskt upplägg till en väsentlig kostnad. Bankföreningen uppskattar att det skulle kräva ett omfattande och flerårigt projekt.
Det ska jämföras med att Bankföreningen bedömer att instituten skulle
kunna anpassa sig till de nya kraven som följer av sjätte penningtvättsdirektivet inom ramen för datasöksystemet på ett år. Anpassningen till
övergång till en registerlösning bedömer Bankföreningen skulle kosta
instituten åtskilliga miljoner per institut.
När det sedan gäller kostnaden för den drift och förvaltning som institutens uppgiftslämnande till konto- och värdefackssystemet innebär för
instituten har Bankföreningen angett att en registerlösning troligtvis kräver
mer tekniska resurser pga. att den ökade volymen data som ska huseras.
Det bedöms troligtvis öka behovet av servicepersonal.
Enligt Bankföreningen har vissa institut uttryckt sig försiktigt positiva
till en registerlösning överlag och anser att det i det långa loppet borde leda
till mindre arbete och kostnader om institutet inte behöver skapa dynamiska svar och beakta det tidskrav på svar som finns i dag. Andra institut
har, enligt Bankföreningen, meddelat att det inte finns tillräcklig information tillgänglig om registerlösningen för att kunna bilda sig en uppfattning.
I tillägg till vad som redogjorts för ovan har Bankföreningen framhållit
att institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet förutsätts uppfylla kraven på att lämna ut uppgifter till varje enskilds medlemsstats
konto- och värdefackssystem där institutet är verksam. Det är enligt Bank-
föreningen dyrt och ytterst ineffektivt att behöva ha olika processer för
varje land. Mot den bakgrunden är det enligt Bankföreningen önskvärt
med en EU-gemensam strategi gällande detta.
Utöver de institut som redan i dag lämnar uppgifter för att besvara
förfrågningar i konto- och värdefackssystemet, kommer de nya uppgiftslämnarna som tillkommer i och med sjätte penningtvättsdirektivet få
kostnader relaterat till uppgiftslämnandet. Promemorian saknar i dagsläget
uppskattningar kring vilka belopp det kan handla om både i fråga om
initiala kostnader och för drift och förvaltning.
15.1.5
Ett register föreslås
Promemorians förslag
Konto- och värdefackssystem ska utformas som ett centralt register.
Skatteverket ska vara registermyndighet.
Skälen för promemorians förslag
Nuvarande angreppssätt bör inte behållas
Flertalet av nackdelarna med ett datasöksystem i jämförelse med ett
centralt register har sin grund i att Skatteverket inom ramen för dagens
datasöksystem inte kan ta del av de frågor och svar som förmedlas i systemet. Genom att låta Skatteverket ta del av frågorna till och svaren från
instituten och även ges rollen att sammanställa svaren skulle problemet
med att frågeställande myndigheter får del av uppgifter som de inte har
rätt till åtgärdas. Skatteverket skulle då kunna ta bort uppgifter som
frågeställande myndighet inte har rätt till före det att svar förmedlas.
Skatteverket skulle kunna säkerställa att rätt uppgifter lämnas och även ta
en aktivare roll som systemansvarig vid exempelvis misstänkta brister i
instituts svar. Dessutom skulle troligen ett eventuellt problem att uppfylla
krav på loggning åtgärdas.
Även om Skatteverket inom ramen för det nuvarande datasöksystemet
skulle ges en roll där myndigheten får del av frågor och svar skulle
datasöksystemet fortfarande innebära säkerhetsrisker till följd av många
attackytor. Det beror på att instituten fortfarande skulle behöva veta vems
konton och värdefack som efterfrågas för att veta vilka uppgifter som ska
skickas. Vidare skulle datasöksystemet fortfarande vara mer tekniskt
utmanande än ett centralt register. Det hör samman med den tid och
kostnad som bl.a. behövs för att ansluta institut. Vidare skulle det
förhållandet att Skatteverket kan se frågor och svar inte råda bot på att det
med datasöksystemet finns svårigheter att klara de prestandakrav som
ställs. Medan frågeställande myndigheter ställer ökade krav på att kunna
ställa fler frågor i systemet och i snabbare följd, finns det redan idag
institut som har svårt att leva upp till kraven. Dessutom finns det inte ens
om Skatteverket får del av frågor och svar, möjlighet för Skatteverket att
se till att svar till frågeställande myndigheter ges i tid i datasöksystemet,
eftersom Skatteverket då är beroende av institutens svar. Det gäller även
om det skulle utformas så att Skatteverket samlar in svaren och förmedlar
630
opaginerad Kontrollera mot PDF
rätt uppgifter vidare till frågeställande myndighet, dvs. även då det är
Skatteverket som lämnar svaret.
Enligt promemorians bedömning är de nackdelar som inte kan åtgärdas
med en förändrad roll för Skatteverket inom ramen för datasöksystemet
besvärande. De innebär att konto- och värdefackssystemet inte kan fungera
tillfredsställande och till fullo ge de frågeställande myndigheterna avsedd
nytta. Att datasöksystem innebär mindre underhåll och mer begränsad
personuppgiftsbehandling är fördelaktigt gentemot ett register, men
bedöms inte uppväga för de nackdelar som datasöksystemet innebär.
När det sedan gäller kostnader bedöms ett centralt register innebära
något högre kostnad initialt för Skatteverket. I sammanhanget får den
uppskattade skillnaden på 10 miljoner kronor mellan respektive lösning
emellertid anses förhållandevis liten.
Vilka kostnader som instituten fram till i dag har lagt ned på att anpassa
sig till datasöksystemet bör, enligt promemorians mening, inte vara
styrande för vägvalet mellan fortsatt datasöksystem och register. Detsamma gäller i fråga om de kostnader som frågeställande myndigheter troligen haft. Det gäller även om instituten och frågeställande myndigheter –
om ett register väljs som angreppssätt – kommer att ha lagt ned kostnader
för åtgärder som de då inte längre kommer att ha användning av. I
sammanhanget bör även nämnas att det av Svenska Bankföreningens
yttrande framgår att vissa institut uttryck sig försiktigt positiva till ett
register överlag och anser att det i det långa loppet borde leda till mindre
arbete och kostnader.
Ett register förefaller vara mer flexibelt som verktyg än ett datasöksystem i den meningen att det är enklare att anpassa till nya krav. Ett
datasöksystem skulle i värsta fall kunna innebära att ytterligare kostnader
läggs ned på detta – både av Skatteverket, institut och frågeställande
myndigheter – men att systemet senare måste slopas till följd av att det inte
går att leva upp till de krav som ställs på systemet. Ett register framstår
mer flexibelt och framtidsäkert i den meningen. Flertalet andra medlemsstater har infört register. För de institut som bedriver gränsöverskridande
verksamhet kan det, som Svenska Bankföreningen är inne på, vara
fördelaktigt att samma angreppssätt används för det svenska konto- och
värdefackssystemet.
I avsnitt 15.4.2 föreslås att uppgifter om spelkonton ska läggas till i
konto- och värdefackssystemet. Om ett datasöksystem väljs kan de
tekniska utmaningarna som är förenat med systemet innebära att det inte
bedöms lämpligt att ta in dessa i konto- och värdefackssystemet. Även
detta talar i viss utsträckning för att ett centralt register bör väljas.
Skatteverket anger att myndigheten starkt rekommenderar att konto- och
värdefackssystemet utformas som ett centralt register. Myndigheten bör
utifrån sin kunskap och erfarenhet kring att skydda uppgifter kunna
hantera risker för t.ex. cyberangrepp.
Av de skäl som anges ovan anser promemorian att införande av ett
centralt register är mest ändamålsenligt utifrån de behov som finns
gällande konto- och värdefackssystemet. Det föreslås därför att det
nuvarande datasöksystemet ersätts med ett centralt register som
Skatteverket ska ansvara för. Registret kommer nedan att benämnas
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.2
Sammankoppling med andra medlemsstaters
mekanismer
Promemorians bedömning
Skatteverket bör arbeta med inriktningen att registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN ska kopplas samman med motsvarande
utländska centraliserade automatiserade mekanismer via bankkontoregistrens sammankopplingssystem samt att de uppgifter som direktivet
anger ska finnas sökbara genom sammankopplingen.
Skälen för promemorians bedömning
Senast den 10 juli 2029 ska medlemsstaternas centraliserade automatiserade mekanismer gällande konton och värdefack kopplas samman via
bankkontoregistrens sammankopplingssystem. Systemet ska utvecklas
och drivas av kommissionen som genom genomförandeakter får fastställa
de tekniska specifikationerna och förfarandena för sammankopplingen
(artikel 16.6 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Syftet med sammankopplingen av medlemsstaternas mekanismer för
konto- och värdefack är att myndigheter i en medlemsstat enklare och
snabbare ska kunna få information om vilka personer som äger konton
respektive värdefack som finns registrerade i en annan medlemsstats
register. Det sammankopplade systemet ska även kunna användas av
Amla.
Processen kring sammankopplingen leds av kommissionen. Skatteverket kommer att behöva följa det arbetet och delta i den mån som det förväntas av de nationella myndigheterna som ansvarar för medlemsstaternas
mekanismer. Enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska endast de uppgifter
som direktivet kräver ska finnas i medlemsstaternas mekanismer för
konton och värdefack vara tillgängliga genom bankkontoregistrens
sammankopplingssystem (artikel 16.7 andra stycket). Det betyder att de
uppgifter som medlemsstaterna genom nationella initiativ lagt till i sina
mekanismer för konton och värdefack inte ska ingå i sammankopplingen.
Skatteverket kommer därmed behöva utforma en lösning som uppfyller
detta.
632
15.3
Dagens konto- och värdefackssystem
15.3.1
Uppgifter som kan fås genom systemet
Konto- och värdefacksystemet omfattar i dag uppgifter om de fysiska och
juridiska personer som innehar konton eller värdefack hos kreditinstitut
och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige, och
värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders medel
på konto (2 § lagen om konto- och värdefackssystem).
Om den som innehar kontot eller värdefacket är en fysisk person ska
konto- och värdefacksystemet kunna ge uppgifter om innehavarens namn
opaginerad Kontrollera mot PDF
och person- eller samordningsnummer eller, om sådana nummer saknas,
innehavarens födelsedatum. Om innehavaren till kontot eller värdefacket
har en företrädare ska systemet även omfatta motsvarande uppgifter om
denne. Med företrädare avses vårdnadshavare, förmyndare, förvaltare, god
man och fullmaktshavare (prop. 2019/20:83 s. 18).
Om den som innehar eller i övrigt kontrollerar kontot eller värdefacket
är en juridisk person ska konto- och värdefacksystemet i stället kunna ge
information om företagsnamn, särskilt företagsnamn och i förekommande
fall organisationsnummer för samtliga innehavare av ett konto eller
värdefack samt namn och person- eller samordningsnummer eller, om
sådant nummer saknas, födelsedatum för innehavares verkliga huvudmän
och fullmaktshavare.
Genom konto- och värdefacksystemet ska det även gå att få uppgifter
om kontots IBAN-nummer (International Bank Account Number) eller,
om sådant nummer saknas, annat nummer som identifierar kontot, samt
uppgifter om datumet för när kontot öppnades eller avslutades. När det
gäller värdefack ska systemet i stället kunna ge uppgift om hyresperiodens
varaktighet.
Det är företaget som tillhandahåller kontot eller värdefacket som bär
ansvaret för att uppgifterna är tillgängliga i systemet. I det avseendet krävs
att uppgifterna ska vara tillgängliga inom systemet till dessa att det gått
fem år från det att tjänsten avslutades (2 § lagen om konto- och värdefackssystem).
15.3.2
Konto- och värdefackssystemet omfattar fler
uppgifter än vad unionsrätten kräver
Det nuvarande penningtvättsdirektivet tillåter att medlemsstaterna låter
fler uppgifter ingå i deras konton- och värdefackssystem om det bedöms
vara av värde för finansunderrättelseenheter och behöriga myndigheter när
de fullgör skyldigheter enligt direktivet (artikel 32 a punkt 4 i det
nuvarande direktivet). Den möjligheten har utnyttjats i svensk rätt.
I det svenska konto- och värdefackssystemet ingår uppgifter från fler
företag än vad unionsrätten kräver. Det nuvarande penningtvättsdirektivet
kräver enbart att uppgifter om konton och värdefack hos kreditinstitut görs
tillgängliga för sökning i systemet. Av lagen om konto- och värdefackssystem följer dock att även värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige och som har
tillstånd att ta emot kunders medel på konto, ska tillgängliggöra uppgifter
i systemet (1 § andra stycket).
I det svenska konto- och värdefackssystemet ingår även uppgifter om
fler typer av konton än vad unionsrätten kräver. Det nuvarande penningtvättsdirektivet innebär i fråga om konton endast att betalkonton och
bankkonton med IBAN-nummer ska finnas i systemet. Lagen om kontooch värdefackssystem innebär i stället att konton med inlåning, dvs.
mottagande av återbetalningspliktiga medel från allmänheten, omfattas
(jfr 1 kap. 7 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Det kan t.ex. vara
olika former av löne-, spar- och betalkonton hos kreditinstitut och konton
som har anslutits till depåer hos värdepappersbolag. Också investerings-
sparkonton hos kreditinstitut och värdepappersbolag omfattas (prop.
2019/20:83 s 44).
15.4
Skyldigheten att lämna uppgifter för
registrering
15.4.1
Företagen som omfattas av
registreringsskyldigheten
Promemorians förslag
Kreditinstitut, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar,
leverantörer av kryptotillgångstjänster, värdepappersbolag, fondbolag,
förvaltare av alternativa investeringsfonder, värdepapperscentraler och
vissa fysiska och juridiska personer som bedriver finansiell verksamhet
som innebär registreringsskyldighet enligt penningtvättslagen, samt
utländska filialer som bedriver motsvarande verksamhet som dessa i
Sverige ska omfattas av skyldighet att anmäla uppgifter som gäller bl.a.
konton och värdefack till Skatteverket för registrering i registret över
konton, värdefack och virtuella IBAN. Skyldigheten att anmäla
uppgifter för registrering gäller fram till dess att fem år har gått från det
att tjänsten som avser kontot, värdefacket eller det virtuella IBAN
avlutades.
Licenshavare enligt spellagen som har licens för onlinespel och som
för varje registrerad spelare ska öppna ett spelkonto, ska omfattas av
skyldighet att anmäla uppgifter om dessa spelare och deras spelkonton.
Skälen för promemorians förslag
Institut som ska anmäla uppgifter för registrering i det svenska registret
Sjätte penningtvättsdirektivet innebär att medlemsstaternas ska säkerställa
att deras konto- och värdefackssystem innehåller uppgifter om b.la. innehav av konton och värdefack hos kreditinstitut, men också hos finansiella
institut. Det senare är en nyhet mot vad som gäller i dag enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet.
Finansiellt institut definieras i artikel 2.1 punkt 6 i penningtvättsförordningen (se artikel 2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet. För en
närmare redogörelse av definitionen i en svensk kontext, se avsnitt 5.1.1).
Det kan konstateras att enbart vissa av de typer av företag som ska förse
konto- och värdefackssystemet tillhandahåller sådana tjänster som innebär
att de berörs av kravet. Med ledning av vad kommissionen har gett uttryck
för, men placerat i en svensk kontext, handlar det i Sverige om följande
företag.
• Svenska värdepapperscentraler enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014,
• fondbolag enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder
• kreditinstitut enligt lagen (2004:297) bank- och finansieringsrörelse,
634
opaginerad Kontrollera mot PDF
•
•
•
•
•
•
värdepappersbolag enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
betalningsinstitut enligt lagen (2010:751) om betaltjänster,
institut för elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om
elektroniska pengar,
leverantörer av kryptotillgångstjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj
2023,
finansiella institut enligt lagen om viss finansiell verksamhet
som bedriver yrkesmässig verksamhet som består i att utföra
en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 7 d), 8,
12 och 14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU av den 26 juni 2013, dvs.
i)
handel för egen eller kunders räkning med valuta- och
ränteinstrument,
ii)
medverkan
i
värdepappersemissioner
och
tillhandahållande av tjänster i samband därmed,
iii)
förvaring och förvaltning av värdepapper, eller
iv)
bankfackstjänster, eller
förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 3 kap. 1 §
lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
När det gäller finansiella institut enligt lagen om viss finansiell verksamhet
bör framhållas att den lagen föreslås upphävas, se avsnitt 4.1. Emligt
förslaget ska de finansiella institut som omfattas av den lagen i stället
omfattas av registreringsskyldighet enligt den nya penningtvättslagen.
Denna kategori av företag som ska anmäla uppgifter för registrering i
registret kan definieras som fysiska och juridiska personer som bedriver
yrkesmässig verksamhet som består i att utföra en eller flera av de
verksamheter som anges i punkterna 7 d), 8, 12 och 14 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU.
Avgränsningen till institut inom medlemsstaternas respektive
territorium som finns i sjätte penningtvättsdirektivet får förstås som att det
handlar om institut som är verksamma inom medlemsstaten. Det betyder
att även utländska företag som bedriver motsvarande verksamhet från filial
omfattas.
Promemorian föreslår att det införs en skyldighet för ovan nämnda
svenska och utländska företag att anmäla uppgifter för registrering i det
register över konton, värdefack och virtuella IBAN som ovan föreslås
införas. Uppgifterna bör anmälas till Skatteverket. Nedan behandlar
promemorian mer exakt vilka uppgiftstyper som det handlar om. I korthet
handlar det för institutens del om uppgifter om konton, värdefack och
virtuella IBAN. Avsikten är att uppgifterna ska finnas lagrade hos
Skatteverket, oavsett om de rent faktiskt efterfrågas av en frågeställande
myndighet eller inte. För att uppfylla kravet i direktivet på att uppgifterna
ska finnas tillgängliga i fem år efter det att kontot, värdefacket eller det
virtuella IBAN upphörde (artikel 16.8 i sjätte penningtvättsdirektivet), bör
skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering gälla för institut fram till
dess att fem år har gått från det att tjänsten avslutades. Hur den
skyldigheten fullgörs är delvis beroende av den tekniska lösningen för
registret. Antingen kan instituten behöva göra en anmälan för samtliga
uppgifter – även historiska – med vissa intervall eller innebär lösningen att
redan registrerade uppgifter som inte förändras ligger kvar i registret.
I den fortsatta redogörelsen i avsnitt 15 används begreppet ”institut”
som gemensamt namn för de företag som nämns ovan.
Även vissa spellicenshavare ska lämna uppgifter för registrering i det
svenska registret
Sjätte penningtvättsdirektivet tillåter att medlemsstaterna för in fler uppgifter än de som krävs enligt direktivet i sina konto- och värdefackssystem,
om uppgifterna bedöms viktiga för deras finansunderrättelseenheter,
tillsynsmyndigheter och Amla (artikel 16.5). Sådana uppgifter ska dock
inte vara tillgängliga i det sammankopplade systemet (artikel 10.7).
Redan i regeringens proposition 2019/20:83 om Ett nytt konto- och
värdefackssystem framförde Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten
och Spelinspektionen att spelkonton borde omfattas av förslaget.
Myndigheterna framförde detta önskemål med hänvisning till den höga
risken för penningtvätt med anknytning till spelkonton. Regeringen
konstaterade dock då att det saknades beredningsunderlag för att kunna
överväga förslagen. Den höga risken för att spelkonton används i penningtvättssyfte har senare lyfts i en rapport av Samordningsfunktionen för
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (dnr
A052.211/2021). I rapporten föreslogs att licenshavare enligt spellagen
(2018:1138) borde omfattas av lagen om konto- och värdefackssystem. I
en annan rapport (dnr A102.215/2021) beskrev Polismyndigheten vanliga
penningtvättsupplägg och tog återigen upp möjligheten att spelkonton
skulle kunna vara sökbara genom konto- och värdefackssystemet. Samordningsfunktionens rapport föranledde att Spelinspektionen fick i uppdrag
att bl.a. analysera och beskriva riskerna för att spelkonton används för
penningtvätt eller annan kriminell verksamhet (Fi2023/03186). Spelinspektionen fann att konto- och värdefackssystemet borde utökas till att
även innefatta uppgifter om spelkonton.
Spelinspektionen framförde i sin slutredovisning av uppdraget om
åtgärder för att motverka att spelkonton används för kriminell verksamhet
att det fanns stora risker för att spelkonton används för penningtvätt eller
annan kriminell verksamhet samt att spridningen i samhället kunde bli
omfattande (Fi2023/03186). Myndigheten bedömde även att det fanns en
stark koppling mellan penningtvätt i spelbranschen och allvarlig organiserad brottslighet. De huvudsakliga riskerna som identifierades var att
spelkonton används för förvaring, överföring och omsättning av brottsvinster. Enkelheten i förfarandena innebar vidare att det inte behövdes
någon direkt kunskap om komplexa penningtvättsupplägg för att tvätta
relativt stora summor genom spelkonton. I syfte att minska riskerna för att
spelkonton används för kriminell verksamhet ansåg Spelinspektionen att
konto- och värdefackssystemet borde utökas till att även innefatta uppgifter om spelkonton, då en sådan förändring skulle ge myndigheter med
tillgång till systemet direkt åtkomst till information om förekomsten av
spelkonton hos samtliga licensierade spelbolag. Sådan information
636
opaginerad Kontrollera mot PDF
bedömdes förbättra myndigheternas möjligheter att förebygga och utreda
brott samt för beskattning och utmätning.
Under arbetets gång tog Spelinspektionen emot synpunkter från flera
myndigheter som har tillgång till konto- och värdefackssystemet, såsom
Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Tullverket,
Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten. Samtliga dessa myndigheter ställde sig positiva till att konto- och värdefackssystemet utökas till att omfatta uppgifter om spelkonton.
I såväl det brottsbekämpande som det brottsutredande arbetet är det av
central betydelse att myndigheter snabbt och effektivt kan få tillgång till
uppgifter om en persons tillgångar och transaktioner. Säkerhetspolisen har
särskilt framhållit att kännedom om spelkonton är avgörande för att kunna
kartlägga ekonomiska flöden och identifiera illegitima tillgångar.
Införandet av spelkonton i det nya registret som nu föreslås skulle innebära samma fördelar som Spelinspektionen pekat på gällande en anslutning till konto- och värdefackssystemet. Relevanta myndigheter skulle få
direkt och strukturerad tillgång till information om förekomsten av spelkonton. Det bedöms kunna förbättra möjligheterna att spåra, säkra och
återta brottsvinster, vilket även Åklagarmyndigheten har lyft fram som en
viktig aspekt. En ökad tillgång till uppgifter om spelkonton skulle dessutom underlätta indrivning av skulder, effektivisera finansiella utredningar
och bidra till en mer korrekt beskattning.
Det bör även lyftas fram att Spelinspektionen bedömt att införandet av
spelkonton i registret skulle kunna få en preventiv effekt. Vetskapen om
att myndigheter har tillgång till uppgifter om spelkonton kan i sig antas
minska deras attraktivitet som verktyg för att förvara, dölja eller omsätta
brottsvinster. Det skulle i sin tur kunna leda till att spelkonton i lägre
utsträckning används som ett led i kriminell verksamhet.
Sammanfattningsvis bedöms mot denna bakgrund att de samhällsekonomiska effekterna av ett införande vara potentiellt mycket stora.
Genom att stärka myndigheternas möjligheter att förebygga och utreda
brott, samt att säkra statens intressen i form av beskattning och återtagande
av brottsvinster, skulle införandet av spelkonton i registret utgöra ett
betydelsefullt steg mot ett mer transparent och rättssäkert finansiellt
system. Det föreslås därför att spelkonton ska föras in i registret över
konton, värdefack och virtuella IBAN och att sådana licenshavare som tillhandahåller spelkonton ska ha en motsvarande skyldighet som instituten.
I sammanhanget finns det skäl att beröra ett förslag från Ålands penningautomatförening (Paf) om att det för allt onlinespel på den svenska
marknaden borde införas en nationell insättningsgräns genom ett system
som motsvarar det nationella självavstängningsregistret Spelpaus.se
(Fi2024/02306). Paf motiverar förslaget inte enbart utifrån att sådana
insättningsgränser kan skydda spelarna, utan även att det kan skapa en mer
samlad bild av kundernas totala spelande. Förslaget om att spelkonton ska
ingå i registret för konton och värdefack syftar bl.a. till att just etablera
effektiva metoder i arbetet mot penningtvätt och Paf:s förslag är
därigenom till viss del omhändertaget.
15.4.2
Uppgifter som ska finnas i registret
Promemorians förslag
Institutens skyldighet att anmäla uppgifter för registrering i registret
över konton, värdefack och virtuella IBAN ska omfatta uppgifter om
- betalkonton,
- konton för kryptotillgångar,
- värdepapperskonton,
- andra konton än de som anges ovan och som tillhandahålls av
kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från
filial i Sverige,
-andra konton än de som anges ovan och som tillhandahålls av
värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver
verksamhet från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders
medel på konto,
- virtuella IBAN, och
- värdefack.
Dessutom ska skyldigheten omfatta uppgifter om innehavare till dessa
och företrädare för och verkliga huvudmän för innehavare.
Om ett konto – även ett sådant som virtuella IBAN omdirigerar
betalningar till – avslutas, eller att en företrädare eller verkliga huvudman för en innehavare upphör att vara det, ska även datumet för det
anmälas. Detsamma gäller om hyresperioden för ett värdefack avslutas.
Ett institut ska inte anmäla uppgifter om konton vars innehavare är
ett annat institut.
De som har licens för onlinespel enligt spellagen och som enligt
samma lag är skyldiga att tillhandahålla spelkonton ska vara skyldiga
att anmäla uppgifter om de registrerade spelarna och deras spelkonton
till registret.
Tystnadsplikt ska inte hindra att ett institut lämnar uppgift om
enskildas förhållanden till ett annat institut, om
1. institutet som uppgiften lämnas till har utfärdat ett virtuellt IBAN,
2. institutet som lämnar uppgiften är innehavare till det virtuella
IBAN, och
3. institutet som uppgiften lämnas till har begärt uppgiften i syfte att
det ska kunna fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter för registrering i registret.
Promemorians bedömning
Det finns inte behov att uppgifter om hyresperiodens varaktighet när det
gäller värdefack som finns registrerat i registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN i större utsträckning än vad som följer av sjätte
penningtvättsdirektivet.
638
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Fler slag av uppgifter ska finnas i systemet
I jämförelse med det nuvarande penningtvättsdirektivet görs i sjätte
penningtvättsdirektivet en utvidgning av vilka uppgiftstyper som ska göras
tillgängliga i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem (artikel 16.1). Sjätte penningtvättsdirektivet innebär att det genom systemet
ska vara möjligt att fastställa identiteten på personer som innehar eller
kontrollerar följande som finns hos institut.
• Betalkonton,
• bankkonton med IBAN-nummer,
• värdepapperskonton.
• konton för kryptotillgångar,
• värdefack (”bankfack” enligt direktivets lydelse), och
• virtuella IBAN.
Det innebär förändring mot vad som gäller enligt det nuvarande penningtvättsdirektivet i det att även uppgifter om betalkonton utan IBAN-nummer, värdepapperskonton och konton för kryptotillgångar ska tillgängliggöras i systemet. Ytterligare en förändring är att uppgifter om virtuella
IBAN ska ingå.
Med virtuella IBAN avses ”identifierare” som leder till att betalningar
omdirigeras till ett betalkonto som identifieras av ett annat IBAN-nummer
(artikel 2.1 punkt 26 i penningtvättsförordningen, se även mer nedan).
Eftersom det virtuella IBAN-numret har samma funktionalitet och form
som ett vanligt IBAN, är det inte möjligt för den som betalar att se att
betalningen omdirigeras genom virtuellt IBAN. När det gäller kravet på
att uppgifter om virtuella IBAN ska ingå i medlemsstaternas konto- och
värdefackssystem, får virtuella IBAN anses utgöra självständiga poster i
den meningen att kravet inte är avhängigt om det virtuella IBAN är kopplat
till ett konto vars uppgifter finns tillgängliga i medlemsstatens system.
Enligt den tolkning som kommissionen har gett uttryck för, ska uppgifter
om ett virtuellt IBAN tillgängliggöras i konto- och värdefackssystemet i
den medlemsstaten där institutet som utfärdat det virtuella IBAN i fråga
har tillstånd för sin verksamhet. Om det virtuella IBAN har utfärdats
genom en filial till ett institut ska det virtuella IBAN finnas i konto- och
värdefackssystemet i medlemsstaten där filialen finns. Med den tolkningen
betyder det att svenska institut och utländska institut som bedriver
verksamhet genom filial i Sverige ska anmäla uppgifter om virtuella IBAN
som de utfärdar för registrering i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN.
Nedan redogör promemorian närmare för de uppgifter som föreslås ska
registreras i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Uppgifter om betalkonton och bankkonton
Sjätte penningtvättsdirektivet innebär, som ovan nämns, att uppgifter om
betalkonton hos kreditinstitut och finansiella institut ska göras tillgängliga
i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem. Utvidgningen till att
även omfatta betalkonton hos finansiella institut får bl.a. till följd att
opaginerad Kontrollera mot PDF
uppgifter om betalkonton hos betalningsinstitut ska tillgängliggöras i
konto- och värdefackssystemet.
Om betalkonton inte identifieras med IBAN-nummer ska, enligt direktivet, i stället kontots unika identifieringskod anges. Som exempel kan
nämnas att det förekommer att företag använder kundens e-postadress för
att identifiera betalkontot. I de fallen är då e-postadressen den unika
identifieringskoden.
Likt det nuvarande penningtvättsdirektivet ska enligt sjätte penningtvättsdirektivet även uppgifter om bankkonton som inte är betalkonton,
tillgängliggöras i systemet. Det gäller dock endast om bankkontot har ett
IBAN-nummer. I det avseendet går den nuvarande svenska regleringen
längre än vad direktivet kräver och någon sådan begränsning finns inte.
Annat har inte framkommit än att det finns fortsatt behov av att även
bankkonton utan IBAN-nummer, t.ex. sparkonton, ingår i konto- och
värdefackssystemet. Det kan förväntas fortsatt bidra till att bl.a. ökad
effektivitet för finansunderrättelseenheten i dess arbete. Promemorian
föreslår därför att även dessa uppgifter ska finans i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. I likhet med vad som föreslås i fråga om
betalkonton bör både kontonummer och IBAN-nummer finnas i registret
om båda uppgifterna finns.
För samtliga bank- och betalkonton som ska registreras i registret bör –
i enlighet med direktivets krav – även datumet för när kontot öppnandes
och, i förekommande fall, avslutades finnas i registret.
Värdepapperskonton
Sjätte penningtvättsdirektivet innebär att uppgifter om värdepapperskonton ska tillgängliggöras i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem. Med värdepapperskonto avses ett konto på vilket värdepapper kan
krediteras eller debiteras (artikel 2.10 i sjätte penningtvättsdirektivet som
hänvisar till definitionen i Europaparlamentet och rådets direktiv
2014/65/EU av den 15 maj 2014). Det omfattar investeringssparkonton
enligt lagen (2011:1268) om investeringssparkonto och aktie- och fondkonton (depå). En kapitalförsäkring omfattas inte. En annan sak är att den
depå som kapitalförsäkringen är kopplad till omfattas. Det är då försäkringsbolaget som är innehavare av depån.
För värdepapperskonton ska kontots unika identifieringskod samt datum
för öppnande och, i förekommande fall, avslutande tillgängliggöras i
konto- och värdefackssystemet.
Uppgifter om vissa andra konton
640
Lagen om konto- och värdefacksystem innebär att även andra konton än
värdepapperskonton som tillhandahålls av värdepappersbolag och
utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige
och som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto, ska
tillgängliggöras i konto- och värdefackssystemet. Regeln går längre än vad
det nuvarande penningtvättsdirektivet kräver. Det går även längre än vad
som krävs enligt sjätte penningtvättsdirektivet. De skäl som låg till grund
för att uppgifterna ska tillgängliggöras i dagens konto- och värdefackssystem bör fortfarande vara giltiga (se prop. 2019/20:83 s. 14–16).
Promemorian föreslår därför att det även införs krav på att uppgifter om
opaginerad Kontrollera mot PDF
sådana konton anmäls för registrering i registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN. För sådana konton ska kontots unika identifieringskod
samt datum för öppnande och, i förekommande fall, avslutande
tillgängliggöras i konto- och värdefackssystemet.
Konton för kryptotillgångar
Enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska även uppgifter om konton för
kryptotillgångar göras tillgängliga i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem.
För konton för kryptotillgångar ska kontots unika identifieringskod samt
datum för öppnande och, i förekommande fall, avslutande tillgängliggöras
i konto- och värdefackssystemet. Sådana uppgifter bör alltså registreras i
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. När det gäller den
unika identifieringskoden är det, enligt promemorians uppfattning, rimligt
att utgå från att det i regel handlar om kryptoadressen som används för att
ta emot kryptovaluta.
Uppgifter om värdefack
Sjätte penningtvättsdirektivet innebär att uppgifter om ”bankfack” ska
tillgängliggöras i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem.
Promemorian uppfattar att bestämmelsen, trots benämningen ”bankfack”,
omfattar både värdefack hos kreditinstitut som finansiella institut (jfr
”safe-deposit boxes” i den engelska versionen). Liknande bestämmelse
finns i det nuvarande penningtvättsdirektivet, dock med skillnaden att det
enligt det direktivet endast krävs att värdefack hos kreditinstitut ska ingå i
systemet. Den svenska lagstiftaren har dock valt att gå längre och kravet i
lagen om konto- och värdefackssystem har utvidgats till att omfatta även
värdefack hos värdepappersbolag och vissa utländska värdepappersföretag
(1 § andra stycket 2 lagen om konto- och värdefackssystem, se även prop.
2019/20:83 s. 14 och 15). Sjätte penningtvättsdirektivet går ännu längre
och innebär att även värdefack hos andra finansiella institut omfattas.
För värdefack finns i sjätte penningtvättsdirektivet en skillnad gentemot
dagens reglering i det att det inte är hyresperiodens varaktighet som ska
anges, utan när hyresperioden påbörjades, och endast i förekommande fall,
när den avslutades. Promemorian anser att de uppgifter om hyresperioden
som krävs enligt direktivet är tillräckliga. Det föreslås därför inte att det
införs mer långgående krav i den svenska regleringen än vad direktivet
kräver.
Uppgifter om virtuella IBAN
Virtuella IBAN används, som ovan nämns, för att omdirigera betalningar.
De har samma funktionalitet och form som ”vanliga” IBAN som hör till
ett särskilt konto. Ett virtuellt IBAN hör däremot inte till ett särskilt konto
utan kan snarare beskrivas vara kopplat till ett konto med ett eget IBAN.
Virtuella IBAN kan användas bl.a. i syfte att underlätta vid gränsöverskridande betalningar.
Användning av virtuella IBAN är förknippat med ökad risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism, eftersom det
kan utnyttjas för att dölja kontoinnehavarens identitet. Mot bakgrund av
riskerna med användningen av virtuella IBAN innehåller sjätte
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvättsdirektivet krav på att medlemsstaternas konto- och värdefackssystem ska kunna tillgängliggöra information om virtuella IBAN
kopplade till ett bank- eller betalkonto (skäl 58 i sjätte penningtvättsdirektivet). Det handlar då om uppgifter om det virtuella IBAN-numret,
och den unika identifieringskoden för det konto till vilket betalningar till
det virtuella IBAN-numret automatiskt omdirigeras och datumet för när
kontot öppnades respektive avslutades. Det bör således införas krav på at
sådana uppgifter anmäls till registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN.
Uppgifter om innehavare samt företrädare och verkliga huvudmän för
innehavare
642
I medlemsstaternas konto- och värdefackssystem ska, enligt sjätte penningtvättsdirektivet, uppgifter om innehavare till sådana konton, värdefack
och virtuella IBAN som anges ovan tillgängliggöras. Vidare ska uppgifter
om företrädare för innehavare tillgängliggöras. Om innehavaren är en
juridisk person ska dessutom uppgifter verkliga huvudmän för innehavaren tillgängliggöras.
När det gäller uppgifter om innehavare samt företrädare och verkliga
huvudmän för innehavare rör det sig i huvudsak om samma uppgifter som
ingår i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem redan idag (jfr
artikel 32 a punkt 3 i det nuvarande penningtvättsdirektivet, se även prop.
2019/20:83 s. 17–19). Om ett unikt identifieringsnummer – exempelvis ett
personnummer – saknas, finns det i sjätte penningtvättsdirektivet dock ett
mer specifikt krav på att ange uppgifter som syftar till att identifiera personen än vad som följer av det nuvarande penningtvättsdirektivet. I sådana
situationer gäller att de uppgifter som följer av artikel 22.1 i penningtvättsförordningen ska anges, vilket för fysiska personer innebär bl.a. födelseort,
födelsedatum, medborgarskap, stadigvarande bostadsort. När det gäller
företrädare följer vidare att det ska anges under vilken period som den
befogenheten gäller. Liknande gäller för verkliga huvudmän där det finns
krav på att ange när personen blev verklig huvudman och, i förekommande
fall, upphörde att vara det. Några motsvarande krav finns alltså inte enligt
det nuvarande direktivet.
För virtuella IBAN-nummer avses med innehavare den person som
innehar det konto till vilket betalningar till det virtuella IBAN-numret
automatiskt omdirigeras. Med verklig huvudman avses den person som
använder det virtuella IBAN-numret. Som promemorian har uppfattat det,
kan det i denna kontext även avse en juridisk person (jfr definitionen av
verklig huvudman i artikel 2.1.28 i penningtvättsförordningen). Det bör
således gälla förutsatt att annat inte framkommer genom den unionsrättsliga regleringen eller EU-domstolens praxis.
Den som utfärdar det virtuella IBAN-numret kan behöva begära
uppgifter från sin kund för att institutet ska kunna fullgöra sin skyldighet
att tillgängliggöra uppgifter i konto-och värdefackssystemet. I vissa fall
kan kunden vara ett annat institut. Det förekommer t.ex. att betalningsinstitut innehar det konto som det virtuella IBAN omdirigerar sina
betalningar till och att det används för att samla betalningar från flera
virtuella IBAN för att sedan förmedlas till betalningsinstitutets kund. Om
kunden är ett annat institut och det instituten då ska lämna uppgifter om
opaginerad Kontrollera mot PDF
de som använder det virtuella IBAN – dvs. verkliga huvudmän – kan
frågan uppkomma om det är tillåtet att röja sådana uppgifter.
Som redogörs för i avsnitt 15.5.1 gäller som utgångspunkt tystnadsplikt
hos instituten om förhållandet till kunden enligt svensk rätt.
Tystnadsplikten gäller i regel endast obehörigt röjande. Det skulle kunna
hävdas att det inte rör sig om ett obehörigt röjande i den situation som det
nu gäller, eftersom det i grunden handlar om att en skyldighet enligt lag
som ska fullgöras. Å andra sidan är det inte institutet som lämnar uppgiften
om verkliga huvudmän som omfattas av skyldigheten som anges i lag, utan
det institut som tar emot uppgifter och sedan ska anmäla det för
registrering. För att det inte ska råda några tvivel om att uppgiften kan
lämnas föreslår promemorian att det införs en bestämmelse om att
tystnadsplikten inte hindrar att uppgiften lämnas.
Om ett institut utfärdar virtuella IBAN till ett utländskt institut behöver
det först nämnda institutet säkerställa att det går att få del av de uppgifter
som det behöver. Exempelvis kan det behövas avtal som reglerar detta.
Uppgifter om registrerade spelare och deras spelkonton ska ingå i
registret
Det föreslagna registret syftar till att enkelt identifiera innehavare av olika
slags konton hos instituten. Samma syfte gör sig gällande för licenshavarnas del. De uppgifter som licenshavare ska bli skyldiga att anmäla
bör därför så långt som möjligt avse samma slags uppgifter som de uppgifter som instituten ska anmäla. De olikheter som finns i de bakomliggande lagar som reglerar respektive verksamhet medför dock att det inte
går att uppnå total överensstämmelse gällande vilka uppgifter som ska
anmälas.
Regleringen av registrering av spelare finns huvudsakligen i 12 kap.
spellagen. Bestämmelserna i nämnda kapitel ställer upp krav på licenshavarna att kunna identifiera och registrera spelare för att kunna upprätthålla kravet på åldersgräns och för att kunna övervaka spelen i syfte att
motverka och förhindra fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet. I
12 kap. spellagen föreskrivs bl.a. att en licenshavare ska registrera den som
vill delta i spel och att endast fysiska personer som är bosatta eller
stadigvarande vistas i Sverige får registreras för onlinespel. Vidare föreskrivs att spelaren vid registreringen ska uppge namn, adress och personnummer eller motsvarande.
Av förarbetena till spellagen följer att vara bosatt i Sverige har samma
betydelse som i 3 § folkbokföringslagen (1991:481) och att stadigvarande
vistelse har samma innebörd som i 3 kap. 3 § 2 inkomstskattelagen
(1999:1229), dvs. en sammanhängande vistelse på sex månader eller mer.
En förutsättning är att dygnsvilan är i Sverige. Vistelsen räknas som
stadigvarande bara om den är sammanhängande, dvs. utan annat än tillfälliga avbrott. Vad gäller uttrycket motsvarande utgör det sådant som t.ex.
samordningsnummer eller data om när personen är född.
Gällande registrerade spelare är det därför namn, adress och personnummer eller motsvarande som är de uppgifter som licenshavarna har
registrerade och som överensstämmer med de uppgifter som instituten ska
anmäla för registrering. Det föreslås därför att det är sådana uppgifter som
644
licenshavarna ska bli skyldiga att anmäla. Adressuppgifter ska dock endast
anmälas när personnummer eller motsvarande saknas.
Regleringen av registrering av spelkonton finns huvudsakligen i 13 kap.
spellagen, som bl.a. uppställer krav på att licenshavare med licens för
onlinespel, med undantag för så kallade prenumerationslotterier, ska
öppna ett spelkonto för varje registrerad spelare. Kontona används bl.a. för
att spelarna ska kunna göra insättningar, som i sin tur kan användas för att
betala för spel. Ett spelkonto är, enkelt uttryckt, en visualisering av
spelarens ekonomiska transaktioner inklusive saldo hos en specifik
licenshavare. De tillgångar som är knutna till spelkontot förvaltas avskilda
på licenshavarens egna bankkonton. Det finns ingen detaljerad reglering i
författning om hur ett spelkonto ska utformas. Det är i stället
licenshavarens skyldighet att utforma spelkonton så att de lever upp till de
generella krav som ställs i lagstiftningen.
Innan en spelares identitet har kontrollerats, har licenshavaren möjlighet
att öppna ett så kallat tillfälligt konto för spelaren. För sådana konton följer
av Lotteriinspektionens föreskrifter och allmänna råd (LIFS 2018:5) om
kommersiellt onlinespel och vadhållning vissa begränsningar av hur
mycket pengar som får sättas in, hur länge ett tillfälligt spelkonto får
användas samt inom vilken tid efter en uppmaning från licenshavaren som
spelaren måste styrka sin identitet. Genom Spelinspektionens föreskrifter
och allmänna råd (SIFS 2022:3) om tekniska krav samt ackreditering av
organ för den som ska kontrollera, prova och certifiera spelverksamhet
uppställs bl.a. vissa krav på licenshavarna att kunna sammanställa information som ett spelsystem ska kunna generera om spelkonton, såsom vilka
konton som är inaktiva och avslutade.
Antalet licenshavare som har spelkonton varierar utifrån att licenser tillkommer eller bortfaller. Under 2025 fanns det 79 licenshavare med
skyldighet att tillhandahålla spelkonton. Tre licenshavare som har spelkonton har licens för allmännyttigt ändamål eller licens för statligt lotteri.
Huvuddelen av licenshavarna, 76 stycken, har dock licens för antingen
kommersiellt onlinespel eller vadhållning, eller för båda dessa spelformer.
Enligt Spelinspektionen hade dessa 76 licenshavare totalt 14 691 239
registrerade spelare under andra halvåret 2025.
Antalet registrerade spelare motsvarar dock inte antalet spelkonton,
eftersom en spelare kan ha flera konton hos samma licenshavare, Se 4 §
Lotteriinspektionens föreskrifter och allmänna råd (LIFS 2018:5) om
kommersiellt onlinespel och vadhållning och 7 kap. 1 § Lotteriinspektionens föreskrifter och allmänna råd (LIFS 2018:4) om statligt
lotteri och lotteri för allmännyttiga ändamål. Siffran bör därför tolkas som
en nedre gräns för antalet spelkonton inom licenssystemet.
Gällande registrerade spelkonton föreslås att licenshavarna ska vara
skyldiga att anmäla uppgifter om samtliga befintliga spelkonton, som inte
är tillfälliga. Licenshavarna ska således även anmäla inaktiva konton. Det
är inte känt hur många tillfälliga konton som finns, men värdet av att införa
en skyldighet att anmäla dem bedöms vara begränsat utifrån syftet att
bekämpa penningtvätt. En sådan skyldighet skulle därtill öka licenshavarnas administrativa börda ytterligare, vilket bör undvikas när möjligt.
Samma resonemang gör sig gällande avseende avslutade spelkonton, som
inte tidigare har varit föremål för anmälningsplikt enligt den föreslagna
lagen. Avslutade spelkonton ska således inte heller anmälas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Undantag för vissa uppgifter
Det förekommer att ett konto hos ett institut som ska anmälas för
registrering i registret innehas av ett annat institut. Det förekommer t.ex.
när det gäller konton som den svenska värdepapperscentralen, Euroclear
Sweden AB, tillhandahåller. I dess verksamhet finns bl.a. värdepapperskonton (VP-konton) som antingen kan vara ägarkonton eller förvaltarkonton. När det gäller förvaltarkonton är det förvaltaren – t.ex. en bank –
som innehar ett eller flera s.k. avstämningskonton för de finansiella
instrumenten som institutet förvaltar. Förvaltaren ansvarar sedan för att
hålla ordning på kunders innehav. Det görs genom konton som det
tillhandahåller till sina kunder. Ägarna till de finansiella instrumenten i
fråga framgår då genom att dessa är innehavare till konton hos förvaltaren.
Enligt promemorians uppfattning kan uppgifter om andra institut som är
innehavare till värdepapperskonton vara av begränsat värde för brottsbekämpande myndigheter. I situationen som redogörs för ovan borde det i
stället vara innehavarna till värdepapperskonton hos förvaltaren som är av
intresse. De kommer också registreras i registret genom att förvaltaren är
skyldig att anmäla dessa uppgifter för registrering. Mot denna bakgrund
föreslår promemorian att det i den nya lagen om register över konton,
värdefack och virtuella IBAN införs ett undantag som innebär att ett
institut inte ska anmäla uppgifter om värdepapperskonton vars innehavare
är ett annat institut.
Registreringsskyldighetens förenlighet med grundlag
I avsnittet som gäller registret över verkliga huvudmän behandlas frågan
skyldigheten för bl.a. ideella föreningar att registrera sig i registret över
verkliga huvudmän är förenlig med grundlag. Liknande frågeställningar
gör sig även gällande i fråga om registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN, dock med den skillnaden att uppgifterna ges in av
instituten och aldrig av den som de gäller.
Som redogörs för i avsnitt 14.12.2 följer av regeringsformen att ingen
av det allmänna får tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt,
religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Vidare följer att ingen
svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register
enbart på grund av sin politiska åskådning.
Det kan antas att det kommer att finnas juridiska personer registrerade i
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN där det av namnet
framgår att den verksamhet den bedriver stödjer viss åskådning. Det kan
exempelvis handla om ett trossamfund eller en förening med politiska
intressen som har ett bankkonto och därmed finns registrerade. Det är
rimligt att anta att verkliga huvudmän för en sådan juridisk person i regel
sympatiserar med den åskådning som den juridiska personen står för. Det
innebär att det genom registreringen går att dra slutsatser om den enskildes
åskådning.
Som också inledningsvis nämns är det inte den enskilde vars åskådning
avslöjas som omfattas av skyldighet att anmäla uppgifter för registrering.
Effekten av en annan persons skyldighet – institutens – blir dock att den
avslöjas. Det är en konsekvens av att den enskilde självmant valt att vara
verklig huvudman i en juridisk person. Det finns ingen tvingande regel
som innebär att den enskilde måste vara verklig huvudman.
När det gäller skyddet mot åsiktsregistrering kan – i likhet med vad som
anges i avsnitt 14.12.2 i fråga om registret över verkliga huvudmän –
konstateras att registreringen i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN inte kommer ske enbart på grund av den politiska
åskådningen. Syftet är att snabbt kunna ge bl.a. brottsbekämpande
myndigheter uppgifter om bl.a. innehavare och verkliga huvudmän till
konton, värdefack och virtuella IBAN, dvs. syftet har inte med den
politiska åskådningen att göra.
Sammanfattningsvis bedöms registreringen i registret över verkliga
huvudmän inte stå in konflikt med de ovn nämna bestämmelserna i
regeringsformen.
Författningsförslag
Sammanfattningsvis innebär sjätte penningtvättsdirektivet att fler uppgiftstyper ska vara tillgängliga för sökning i medlemsstaternas konto- och
värdefackssystemet än vad som gäller i dag. Det föreslås att skyldigheten
för instituten att anmäla uppgifter för registrering i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN ska omfattar uppgifter om betalkonton,
konton för kryptotillgångar, värdepapperskonton, andra konton som
tillhandahålls av kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver
verksamhet från filial i Sverige, andra konton som tillhandahålls av
värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver
verksamhet från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders
medel på konto, virtuella IBAN och värdefack, samt innehavare till dessa
och företrädare och verkliga huvudmän för innehavarna. När det gäller
kreditinstitut och värdepappersbolag samt filialer till utländska
motsvarigheter innebär förslaget att anmälningsskyldigheten omfattar fler
uppgifter än vad direktivet kräver, eftersom den även omfattar
inlåningskonton som inte har IBAN-nummer. För värdepappersbolagens
del handlar det om inlåningskonton som tillhandahålls i syfte att ta emot
kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen (2 kap. 2 §
första stycket 8 lagen om värdepappersmarknaden).
Det föreslås att licenshavares skyldighet att anmäla uppgifter för
registrering ska omfatta registrerade spelare och deras spelkonton.
15.4.3
Anmälan om registrering
Promemorians förslag
Kreditinstitut och finansiella institut som omfattas av lagen ska
regelbundet anmäla uppgifter för registrering i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. Samma skyldigheter ska gälla för
licenshavare.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få
meddela föreskrifter om krav på anmälan om registrering och vid vilken
tidpunkt och hur ofta anmälningar om registrering ska göras.
646
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag
För att registret ska fylla sin funktion som verktyg för bl.a. de brottsbekämpande myndigheterna i deras utredningsarbete är det angeläget att
uppgifterna i registret är aktuella. Det föreslås därför att instituten och
licenshavarna regelbundet ska anmäla uppgifter för registrering i registret.
Det innebär att uppgifterna i registret hålls uppdaterade.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att få meddela föreskrifter om krav på anmälan om registrering
och vid vilken tidpunkt och hur ofta anmälningar om registrering ska
göras. Det innefattar bl.a. om alla uppgifter ska anmälas på nytt inom vissa
intervall, eller om det handlar om att enbart nya uppgifter och sådana
uppgifter som ändrats ska uppdateras.
Sannolikt kommer det att vara möjligt att bygga tekniska lösningar som
innebär att instituten och licenshavarna automatiskt anmäler uppgifter för
registrering med vissa intervall. Enligt artikel 16.4 i sjätte penningtvättsdirektivet får kommissionen genom genomförandetakter fastställa formatet för inlämnandet av uppgifterna.
15.5
Sekretess för uppgifterna
15.5.1
Tystnadsplikt hindrar inte att uppgifterna anmäls
Promemorians bedömning
Institutens tystnadsplikt och licenshavarnas skyldigheter enligt den
allmänna dataskyddsförordningen hindrar inte att uppgifter anmäls till
Skatteverket för registrering i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN.
Skälen för promemorians bedömning
Tystnadsplikt hindrar inte att instituten anmäler uppgifterna till
Skatteverket
Uppgifter som finns hos institut som rör enskildas förhållande till
instituten omfattas i regel av tystnadsplikt (se 1 kap. 10 § första stycket
lagen om bank- och finansieringsrörelse, 1 kap. 11 § första stycket lagen
om värdepappersmarknaden, 3 kap. 12 § första stycket lagen om
betaltjänster, 3 kap. 12 § första stycket lagen om elektroniska pengar,
1 kap. 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning
om marknader för kryptotillgångar).
Bestämmelserna om tystnadsplikt går i huvudsak ut på att enskildas
förhållanden till instituten – eller med den något vidare formulering som
finns i vissa av lagarna, vad en anställd eller uppdragstagare fått veta om
andras affärsförhållanden eller personliga förhållanden – till instituten inte
obehörigen får röjas. I fråga om värdepapperscentraler innebär tystnadsplikt att en anställd eller tidigare anställd inte obehörigen får röja bl.a.
uppgifter som har registrerats i ett avstämningsregister (8 kap. 2 § första
stycket lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella
instrument). Det finns uppgifter om värdepapperskonton i avstäm-
ningsregister. Det betyder att även sådana uppgifter omfattas av tystnadsplikten.
I förarbetena till lagen om bank- och finansieringsrörelse som reglerar
kreditinstituts verksamhet, framhåller regeringen att det kan antas att
bankkunder i regel har ett intresse av att deras personliga integritet och
ekonomiska intressen (integritetsintresse) respekteras genom att den
information som en bank har om deras privata och ekonomiska angelägenheter inte sprids (prop. 2002/03:139 Del 1 s. 480). Detsamma kan antas
gälla i fråga om kunder till finansiella institut.
När det gäller kreditinstitut kan vidare tilläggas att kunders förtroende
för att kreditinstituten inte sprider integritetskänsliga uppgifter om dem
ökar sannolikheten för att de ska ge en korrekt bild av sin situation i samband med kreditgivning. Det skapar, som också framhålls i förarbetena till
lagen om bank- och finansieringsrörelse, möjligheter för en god riskhantering i kreditinstitutet (2002/03:139 Del 1 s. 480).
De bestämmelser om tystnadsplikt som redogörs för ovan innebär att
uppgifterna i fråga inte får röjas obehörigen. Det gäller oberoende av
eventuell skada av ett röjande. Samtidigt tillåts röjande som inte är
obehörigt.
Enligt promemorians förslag kommer instituten enligt lag att vara
skyldiga att till Skatteverket anmäla uppgifter om konton, värdefack och
virtuella IBAN som de tillhandahåller, innehavarna av dessa samt
eventuella företrädare och verkliga huvudmän, för registrering. Det
handlar inte om något obehörigt röjande när instituten anmäler uppgifterna
för registrering i enlighet med en skyldighet som följer av författning. Den
tystnadsplikt som gäller för institut i fråga om enskildas förhållanden till
instituten hindrar därmed inte att uppgifterna anmäls för registrering.
Licenshavare är inte förhindrade att lämna uppgifter till Skatteverket
Licenshavare omfattas inte av någon särskild lagreglerad tystnadsplikt
motsvarande den som gäller för instituten. De är dock bundna av den
allmänna dataskyddsförordningen, vilken bl.a. innebär att ett utlämnande
förutsätter att det finns en rättslig grund. Möjligheten att lämna ut
licenshavares uppgifter om registrerade spelare och deras spelkonton är
därför begränsad och kräver stöd i dataskyddsförordningen, exempelvis i
form av en rättslig förpliktelse enligt artikel 6.1 c.
För licenshavare föreligger dock redan i dag flera fall av sådana rättsliga
förpliktelser. Enligt 14 kap. 16 § tredje stycket spellagen får en licenshavare till Polismyndigheten eller åklagare lämna uppgifter som kan tyda
på brott i samband med spel. Vidare följer av 14 kap. 17 § första stycket
samma lag att en licenshavare på begäran av Polismyndigheten snarast ska
lämna de uppgifter som myndigheten behöver för en utredning om brott
som en spelare kan ha begått i samband med spel. Därutöver gäller enligt
lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism att verksamhetsutövare är skyldiga att på begäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen utan dröjsmål lämna de uppgifter som
behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism
(4 kap. 6 §). Licenshavare utgör verksamhetsutövare i denna lagstiftnings
mening. Licenshavare måste dessutom lämna ut de uppgifter som krävs
648
opaginerad Kontrollera mot PDF
vid Spelinspektionens tillsynsarbete, som bl.a. omfattar penningtvättstillsyn.
Utöver dessa situationer kan licenshavare även behöva lämna ut uppgifter till andra myndigheter. Skatteverket har exempelvis enligt 37 kap.
9 § skatteförfarandelagen (2011:1244) möjlighet att begära in uppgifter
från tredje man, såsom licenshavare, som behövs för kontroll av
beskattning. Även Kronofogdemyndigheten kan, inom ramen för
verkställighet och tillgångsutredning, begära uppgifter från licenshavare.
Enligt exempelvis 4 kap. 15 § utsökningsbalken är tredje man, till exempel
licenshavare, skyldiga att lämna uppgifter om en gäldenärs tillgångar,
vilket kan inkludera uppgifter om spelkonton och innestående medel.
Även andra myndigheter kan få tillgång till uppgifter från licenshavare.
Ekobrottsmyndigheten kan således inom ramen för en förundersökning
om ekonomisk brottslighet få tillgång till uppgifter genom åklagare med
stöd av bestämmelser i rättegångsbalken, exempelvis genom beslut om
edition. Tullverket har motsvarande möjligheter vid brottsutredningar.
Mot denna bakgrund konstateras att majoriteten av de myndigheter som
ska få tillgång till det föreslagna registret redan i dag har en frågerätt
gentemot licenshavare. Vid utövandet av denna frågerätt torde identiteten
på den registrerade spelaren och information om dess spelkonto regelmässigt lämnas ut. Genom de föreslagna reglerna avseende de uppgifter
som licenshavare blir skyldiga att anmäla för registrering skapas en rättslig
förpliktelse som ger myndigheterna nära nog en omedelbar tillgång till de
uppgifter som de redan i dag har rätt att begära, dock utan vissa av de
begränsningar som följer av de ovan nämnda bestämmelser, såsom
frågerätt vid en förundersökning. Det intrång i den personliga integriteten
som registret innebär bedöms uppvägas av de positiva effekter som det
innebär för möjligheterna att effektivare kunna bekämpa brott, avslöja
skatteundandraganden och driva in skulder. Förslaget bedöms därför inte
utgöra ett oproportionerligt ingrepp i den enskildes integritet. Dessa
överväganden utvecklas i avsnittet nedan.
15.5.2
Uppgifterna i registret bör omfattas av sekretess
Promemorians förslag
Sekretess ska gälla i Skatteverkets verksamhet som avser förande av
eller uttag ur registret över konton, värdefack och virtuella IBAN för
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
I fråga om uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst
tjugo år.
Tystnadsplikten som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska ha
företräde framför meddelarfriheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag
Rätten att ta del av allmänna handlingar innebär att uppgifter kan
begäras ut
Av central betydelse i den svenska rättsordningen är offentlighetsprincipen. Den består i sin tur av flera delar, däribland enskildas rätt att ta del
av allmänna handlingar och få del av uppgifter från sådana handlingar
(2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen). Genom den rättigheten garanteras
insyn i den statliga och kommunala verksamheten.
En handling är allmän om den förvaras hos myndigheten och antingen
har inkommit dit eller upprättats hos myndigheten (2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen). Det betyder att när instituten eller licenshavarna anmäler
uppgifter för registrering i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN blir det en allmän handling. Även uppgifterna som finns i registret
kan begäras ut med stöd av rätten att ta del av allmänna handlingar.
Rätten att ta del av allmänna handlingar kan endast begränsas om det
krävs av hänsyn till någon av de intressen som anges i 2 kap. 2 § första
stycket tryckfrihetsförordningen. Bland de grunder som räknas upp finns
bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott, det allmännas ekonomiska
intresse och, av särskilt intresse när det gäller uppgifterna i registret över
konton, värdefack och virtuella IBAN, skyddet för enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden.
Begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar ska göras
genom bestämmelser i en särskild lag eller i en annan lag som den särskilda
lagen hänvisar till (2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).
Sådana bestämmelser finns i OSL där det finns bestämmelser om sekretess
i olika verksamheter hos myndigheter. Med sekretess avses ett förbud att
röja en uppgift, oavsett om det sker muntligen, genom utlämnande av
allmän handling eller på annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Om en uppgift
skyddas av sekretess begränsar det inte bara enskildas möjlighet att få del
av uppgiften. Sekretessen gäller som utgångspunkt även i förhållande till
andra myndigheter (8 kap. 1 § OSL).
Promemorian kommer nedan att behandla frågor om offentlighet och
sekretess gällande uppgifterna i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN. Av betydelse i det sammanhanget är i vilken grad
registreringen
innebär
integritetsintrång.
Även
frågan
om
integritetsintrång kommer att behandlas nedan.
Registret kommer att innehålla uppgifter som det finns behov av att
skydda…
650
I registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer det att
finnas uppgifter som gäller enskildas personliga och ekonomiska
förhållanden. En del av uppgifterna är sådana som generellt sett och var
för sig inte är känsliga, exempelvis namn. Andra uppgifterna som kommer
att behandlas är däremot mer integritetskänsliga. Det förhållandet att en
fysisk person har en viss typ av konto, exempelvis värdepapperskonto, ger
indikationer på hur personen investerar. Det förhållandet av det finns
institut som har tjänster som framför allt riktar sig till en viss målgrupp –
exempelvis lån till personer med svagare ekonomi – innebär också att
uppgifter om konto hos ett sådant institut skulle kunna ge vissa
indikationer. Förutom att uppgifterna kan ge en bild av en persons
opaginerad Kontrollera mot PDF
ekonomiska angelägenheter skulle vissa uppgifter kunna ge indikationer
på sårbarheter. Exempelvis skulle ett stort antal spelkonton kunna tyda på
ett spelmissbruk. För en fysisk person kan det vidare vara integritetskänsligt att avslöja att någon annan har rätt att företräda personen i
ekonomiska sammanhang. Det förhållandet att det finns en företrädare för
en fysisk person i ekonomiska angelägenheter kan i sig ge indikationer
gällande personens livssituation.
Vissa uppgifter, exempelvis om kontonummer och sådana som indikerar
sårbarheter, skulle kunna vara av intresse för kriminella. När det gäller
bedrägerier kan just tillgången till detaljerad information om offret göra
att det blir betydligt enklare att vilseleda offret. Ett exempel på hur
uppgifterna i registret skulle kunna missbrukas i kriminella syften är att en
gärningsperson, med vetskap om brottsoffrets kontonummer, skulle kunna
utge sig för att representera brottsoffoffrets bank och därigenom skapa
trovärdighet för att förmå brottsoffret att genomföra en transaktion. Andra
exempel på hur uppgifter om konton skulle kunna missbrukas är för att
utöva påtryckningar mot en partner i en relation där det förekommer våld
eller annat förtryck.
Till skillnad från fysiska personer har juridiska personer inte någon
personlig integritet som kan innebära att det finns behov av att sekretesskydda uppgifter i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN. Det kan däremot finnas uppgifter som berör juridiska personers
ekonomiska förhållanden som ger anledning att överväga sekretess. Precis
som fysiska personer som finns registrerade kan även juridiska personer
som finns registrerade ha intresse av att uppgifter om deras ekonomiska
angelägenheter inte röjs. Exempelvis skulle uppgifterna om kontonummer
kunna utnyttjas av illasinnade personer för att begå bedrägeri eller annan
typ av brottslighet även mot juridiska personer. Instituten kan därmed
antas ha intresse av att sådana uppgifter inte sprids för att minska risken
för att uppgifterna används i brottsliga syften. För institutens och
licenshavarnas del kan det dessutom antas finnas affärsmässiga skäl att
inte avslöja vilka som är deras kunder. Genom registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN skulle uppgifter om institutens kundkrets
kunna fås. Enligt promemorians mening bör det i verksamheten med
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN gälla sekretess också
för enskildas ekonomiska förhållanden.
Sammantaget gör promemorian bedömningen att det finns uppgifter i
registret som det kan finnas behov av att skydda med hänsyn till enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden.
Det finns ingen befintlig sekretess som ger tillräckligt skydd
Det finns ingen befintlig sekretessbestämmelse som omfattar uppgifterna
i registret mer än i undantagsfall. Som exempel på undantagsfall kan
nämnas att bostadsadress i vissa fall skulle kunna skyddas genom 21 kap.
3 § OSL. Det förutsätter att det av särskild anledning kan antas att den
enskilde eller någon närstående till denne kan komma att utsättas för hot
eller våld eller lida annat allvarligt men om uppgiften röjs. Ett annat
exempel är att sekretess under vissa omständigheter skulle kunna gälla för
uppgift i registret som rör en utlänning, se 21 kap. 5 § OSL Majoriteten av
de uppgifter som kommer finnas i registret omfattas dock inte av någon
opaginerad Kontrollera mot PDF
befintlig sekretessreglering. Promemorian gör därför bedömningen att den
befintliga sekretessregleringen inte fullt ut tillgodoser det behov av
sekretesskydd som finns för uppgifter i registret.
Uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden bör
omfattas av absolut sekretess
652
När en ny sekretessbestämmelse övervägs måste intresset av sekretessen
vägas mot intresset av insyn. Om sekretess införs återspeglas
intresseavvägningen även i det skaderekvisit som vanligen införs i
sekretessbestämmelsen. Av skaderekvisitet följer hur stark sekretessen är.
Det handlar om att det finns en mer eller mindre stark presumtion för eller
emot sekretess. I vissa sekretessbestämmelser saknas skaderekvisit. Det
innebär att sekretessen är absolut, dvs. att sekretess gäller oavsett eventuell
skada av att uppgiften röjs. Även avsaknaden av ett skaderekvisit kan
sägas återspegla den avvägning som gjorts mellan skyddsintresset som
resulterat i sekretessen och intresset av insyn hos myndigheten där
uppgiften finns (för en närmare redogörelse, se prop. 2012/13:192 s. 33
och 34).
Som ovan redogörs för kan både de personer som uppgifterna gäller och
de institut och licenshavare som lämnar uppgifterna för registrering ha ett
intresse av att uppgifterna inte röjs. Som framgår ovan anser promemorian
att det finns behov av att skydda uppgifterna i registret med hänsyn till
enskildas personliga och ekonomiska förhållanden och intresset att
förebygga brott. Vissa av uppgifterna är integritetskänsliga. Andra
uppgifter finns det behov av att skydda eftersom de skulle kunna
sammanställas och utnyttjas i syfte att begå t.ex. olika former av bedrägeri.
Det finns också uppgifter som det finns behov av att skydda av hänsyn till
instituten och licenshavarna då registret kommer innehålla uppgifter om
deras kundkrets. Insynsintresset när det gäller uppgifterna i registret är
begränsat. Uppgifterna kommer inte att finnas hos Skatteverket till följd
av handläggning av en viss typ av ärende som finns hos myndigheten.
Bakgrunden till att de kommer att finnas registrerade hos Skatteverket har,
som framkommer ovan, över huvud taget inte med Skatteverkets
verksamhet att göra. Med det följer att intresset av insynen för att granska
Skatteverket verksamhet är litet.
Promemorian föreslår att uppgifterna omfattas av absolut sekretess. Det
motiveras både utifrån uppgifternas karaktär och det begränsade
insynsintresset. Att uppgifterna omfattas av absolut sekretess skulle vidare
vara en viktig skyddsåtgärd i den personuppgiftsbehandling som registret
leder till (jfr 2 kap. 6 § TF, jfr prop. 2022/23:41 s. 48).
Sammanfattningsvis anser promemorian alltså att uppgifter om
enskildas personliga och ekonomiska förhållanden i Skatteverkets verksamhet med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN bör
skyddas av absolut sekretess. Som en jämförelse kan nämnas att absolut
sekretess gäller för uppgifter i Skatteverkets verksamhet som avser bl.a.
bestämmande av skatt enligt 27 kap. 1 § samma lag.
Sekretessen bör gälla för uppgifter om enskildas personliga och
ekonomiska förhållanden i Skatteverkets verksamhet som avser förande
av eller uttag ur register. Det sist nämnda innebär att räckvidden av
bestämmelsen begränsas till att gälla hos Skatteverket och eventuellt
opaginerad Kontrollera mot PDF
direktanslutna myndigheter och då så länge uppgiften är kvar i registret.
Om en myndighet tar ut en uppgift för att använda den i sin egen
verksamhet gäller i stället den sekretess som gäller i den verksamheten (jfr
t.ex. prop. 1999/2000:67 s. 25 och 26).
Sekretessens begränsning i tiden
Sekretessen som följer av bestämmelserna i OSL är i de flesta fall
begränsad i tiden. Den angivna tiden är en då en maximitid.
För sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden gäller
vanligtvis en sekretesstid om högst 70 år. Det beror på att det finns behov
av att sådan sekretess gäller för uppgifterna under större delen av den
enskildes livstid (prop. 2005/06:61 s. 41). När det gäller sekretess till
skydd för enskildas ekonomiska förhållanden gäller i stället oftast en
sekretesstid om högst 20 år (jfr prop. 1979/80:2 del A s. 87).
De uppgifter som kommer att finnas i registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN avser framför allt uppgifter om ekonomiska
förhållanden. Ett ekonomiskt förhållande kan i och för sig även vara ett
personligt förhållande, men skiljer sig till sin karaktär åt från exempelvis
personliga förhållanden som hälsotillstånd. Enligt promemorian mening
finns inte anledning att uträcka den maximala tiden för sekretessen till mer
än vad som normalt gäller för ekonomiska förhållanden. Promemorian
föreslår därför att sekretessen ska i gälla högst 20 år.
Om rätten att meddela och offentliggöra uppgifter
Enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§
yttrandefrihetsgrundlagen finns i svensk rätt en s.k. meddelarfrihet. Den
innebär en rätt att lämna uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska
publiceras eller på annat sätt offentliggöras i de medier som lagarna gäller.
Det gäller som utgångspunkt även uppgifter som normalt omfattas av
sekretess.
Syftet med meddelarfriheten är att förverkliga offentlighetsprincipen.
Ett annat sätt att beskriva det är att meddelarfriheten syftar till att motverka
oönskade resultat av sekretessregleringen. Såsom beskrivs i förarbetena
till den tidigare sekretesslagen ger sekretessbestämmelsen uttryck för
allmänna avvägningar mellan insynsintresset och det intresse som
sekretessen är avsedd att skydda. I ett särskilt fall kan dock önskemålet om
insyn vara starkare än det intresse som har lett fram till sekretessen. Det
kan också vara så att den en regel om skydd t.ex. för ett enskilt intresse
ibland på ett olämpligt sätt hindrar insyn i en myndighets sätt att fullgöra
sina uppgifter. Offentlighetsprincipen skulle inte förverkligas till fullo om
det finns hinder mot att de som arbetar inom det offentliga bidrar med
uppgifter till den offentliga debatten. (prop. 1979/80:2 Del A s. 104 och
105).
Det förekommer att meddelarfriheten inskränks när det gäller vissa
uppgifter som skyddas av sekretess. Det gäller exempelvis i fråga om
sådan sekretess för bl.a. bostadsadress till förföljda personer som följer av
21 kap. 3 § OSL till skydd för förföljda och den sekretess som enligt
40 kap. 7 d § gäller för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden
i Utbetalningsmyndighetens verksamhet med att bl.a. administrera
systemet med transaktionskonto (21 kap. 8 § respektive 40 kap. 8 § OSL).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utgångspunkten är dock, som ovan framgått, att meddelarfriheten har
företräde framför den tystnadsplikt som sekretess innebär.
Promemorian föreslår ovan att uppgifterna i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN ska omfattas av absolut sekretess. När det
gäller bestämmelser som innebär absolut sekretess finns det i regel större
anledning att överväga undantag från meddelarfrihet. Promemorian anser
att meddelarfriheten bör inskränkas.
Sekretess för uppgifter från utländska konto- och värdefackssystem
Senast under sommaren 2029 ska medlemsstaternas konto- och värdefackssystem kopplas samman. Det är i dagsläget inte klart hur den
sammankopplingen kommer att fungera tekniskt och på vilket sätt
uppgifterna kommer att utbytas. Redan nu kan konstateras att 15 kap. 1 a §
OSL skulle kunna bli tillämplig för uppgifter som fås från sådana register.
Av bestämmelsen följer bl.a. att sekretess gäller för uppgift som en
myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EUrättsakt, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs.
Med bindande EU-rättsakt avses bl.a. direktiv (prop. 2012/13:192 s. 31).
Om andra stater och mellanfolkliga organisationer inte kan förlita sig på
att svenska myndigheter kan fullgöra sin skyldighet att i enlighet med
rättsakter sekretessbelägga uppgifter som utbyts inom ramen för samarbetet, finns en uppenbar risk att dessa skulle bli mindre benägna att
lämna uppgifter till Sverige (prop. 2012/13:192 s. 25). Beroende på vad
som framkommer i arbetet med sammankopplingen kan det finnas behov
av att återkomma till frågan om sekretesskydd för uppgifter från andra
medlemsstaters konto- och värdefackssystem.
15.5.3
Förhållandet till skyddet mot intrång i personlig
integritet
Promemorians bedömning
Registrering av uppgifterna i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN kan innebära ett sådant intrång i den personliga
integriteten som den enskilde skyddas mot. Intrånget är förenligt med
Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och svensk grundlag.
Skälen för promemorians bedömning
Skälen för registrering och möjligheten för enskilda att undvika
registrering
654
I dagens samhälle är det svårt att leva utan att ha ett bankkonto. Det innebär
att en övervägande majoritet av den vuxna svenska befolkningen kommer
att finnas registrerade i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN, åtminstone i egenskap av innehavare av bankkonto.
Det kan uppfattas som ett integritetsintrång att uppgifter som lämnas till
en privat aktör och som bl.a. rör ekonomiska förhållanden vidareförmedlas
till en myndighet. I många fall är det troligen inte vad kunden har haft i
åtanke när den ingick avtalet om tjänsten med institutet eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
licenshavaren. Som framgår ovan skulle den enskilde sannolikt också möta
på stora utmaningar om den enskilde valde att avstå från bankkonto för att
därigenom undgå registrering hos myndighet. Den faktiska möjligheten att
undgå registrering får därmed anses ytterst begränsad.
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN införs som en följd
av EU-reglering och inte utifrån att det finns behov av uppgifterna hos
Skatteverket. Det är över huvud taget inte ett krav enligt sjätte
penningtvättsdirektivet att uppgifterna gällande konton, värdefack och
virtuella IBAN finns hos en myndighet. Det finns andra lösningar, vilket
bl.a. det nuvarande datasöksystemet visar. Det är också så att de
myndigheter som ska kunna få del av uppgifterna skulle kunna få dessa
direkt från instituten, antingen genom befintliga möjligheter att ställa
frågor till instituten eller genom att lagstiftaren inför nya sådana
möjligheter i de fall det saknas. Med en sådan ordning är det bara de
uppgifter som faktiskt efterfrågas av de myndigheter som har rätt att ställa
frågor till instituten som lämnas ut. Motsvarande gäller i fråga om spelkonton, dvs. att frågor om spelkonton skulle kunna ställas direkt till
licenshavarna.
Penningtvättsregleringens krav på konto- och värdefackssystem har tillkommit i syfte att garantera finansunderrättelseenheten och tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet effektiv tillgång till uppgifterna. I
direktivet om finansiell information finns det bestämmelser som syftar till
att garantera brottsbekämpande myndigheter sådan tillgång. Genom
konto- och värdefackssystemen får de aktuella myndigheter del av
uppgifterna snabbare och – beroende på hur medlemsstaten anordnat sitt
system – eventuellt också utan att institutet får kännedom om exakt vilken
myndighet som efterfrågat uppgifter. Av betydelse i detta sammanhang är
dock att det inte är uppgifterna i sig som gör att de ska finnas registrerade
hos en myndighet när nu ett register föreslås som angreppsätt för kontooch värdefackssystemet (se avsnitt 15.1).
Den enskilde skyddas mot integritetsintrång
Både Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga innehåller bestämmelser som innebär att var och en har rätt att få sitt privatliv fredat
(artikel 8 i Europakonventionen respektive artikel 7 i EU:s rättighetsstadga). I EU:s rättighetsstadga finns dessutom bestämmelser som
uttryckligen anger att var och en har rätt till skydd av de personuppgifter
som rör honom eller henne samt att personuppgifter ska behandlas
lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens
samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund (artikel 8).
Även genom regeringsformen ges skydd mot integritetsintrång. Av
regeringsformen följer att var och en är gentemot det allmänna skyddad
mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan
samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen). Genom
den bestämmelsen betonas vikten av respekt för individens rätt att själv
förfoga över och ta ställning till det allmännas tillgång till sådan information som rör hans eller hennes privata förhållanden (prop. 2009/10:80
s. 176).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av både Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och regeringsformen framgår att de skydd eller rättigheter som ges enligt de ovan
nämnda bestämmelserna under vissa förutsättningar kan inskränkas.
Rätten till respekt för privatliv enligt Europakonventionen kan inskränkas
om det sker med stöd av lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt
med hänsyn till bl.a. förebyggande av oordning eller brott (artikel 8.2).
Enligt EU:s rättighetsstadga kan begränsningar göras om de föreskrivs i
lag och är förenliga med det väsentliga innehållet i rättigheten. Ytterligare
en förutsättning är att begränsningar, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast får göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot
mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av
skydd för andra människors rättigheter och friheter (artikel 52.1). Skyddet
mot betydande intrång i den personliga integriteten som följer av
regeringsformen får endast begränsas för att tillgodose ändamål som är
godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. En
begränsning måste dessutom göras genom lag (2 kap. 20 första
stycket 2,21,22 och 25 §§ regeringsformen).
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kan innebära sådant
integritetsintrång som enskilda skyddas mot
Som ovan framgår ställer regeringsformen upp flera krav för att det ska
rör sig om sådant intrång i enskildas personliga integritet som skyddas
genom grundlagen. Dels ska intrånget ske utan samtycke. Dels ska det
innebära aningen övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Dessutom krävs att det rör sig om ett betydande
intrång, dvs. det ska vara fråga om ett kvalificerat intrång.
En enskild som vänder sig till exempelvis en bank för att öppna ett konto
får antas göra det på frivillig basis. Detsamma får antas gäller om en
enskild vänder sig till en licenshavare för ett spelkonto eller ingår avtal om
värdefack eller virtuellt IBAN. Att enskilda – som en följd av att avtalet
om kontot, värdefacket eller det virtuella IBAN ingås – också registreras i
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN hos Skatteverket
kommer däremot att ske utan samtycke från de enskilda som berörs. Det
är inte något som enskilda behöver samtycka till för att avtal med institut
eller licenshavare ska blir giltiga. Registreringen är inte heller beroende av
att de enskilda som berörs först informeras om registreringen och
samtycker till den (för en närmare redogörelse av samtyckeskravet, se
prop. 2009/10:80 s. 178 och 179).
Kartläggning av enskildas personliga förhållanden kan ske i många delar
inom den statliga förvaltningen. I förarbetena till bestämmelsen om skydd
mot betydande integritetsintrång nämns bl.a. att uppgiftssamlingar som
myndigheter förfogar över kan innebär sådan kartläggning. Det gäller t.ex.
sådana uppgiftssamlingar som Skatteverket, Tullverket, Försäkringskassan och Kronofogdemyndigheten förfogar över och det gäller även om avsikten inte är att kartlägga enskilda (prop. 2009/10:80 s. 180).
Registreringen av uppgifter om enskildas konton, värdefack och virtuella IBAN i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN anser
promemorian innebär en kartläggning av enskildas personliga förhållan656
opaginerad Kontrollera mot PDF
den. Även de sammanställningar av uppgifter som skulle kunna tas fram
utifrån registret får anses innebära kartläggning.
När det gäller frågan om intrånget i enskildas personliga förhållanden är
betydande i den mening som avses i bestämmelsen i regeringsformen ska,
i enlighet med vad regering uttalat i förarbetena till bestämmelsen, bedömningen göras utifrån rådande samhällsvärderingar vid varje givet tillfälle.
Flera omständigheter bör vägas in, däribland uppgifternas karaktär och
omfattning. Även ändamålet med behandlingen av uppgifterna och omfattningen av utlämnandet av uppgifter till andra som sker utan omedelbart
stöd av offentlighetsprincipen kan vara av betydelse vid bedömningen
(prop. 2009/10:80 s. 184 och 185).
I registret kommer det att behandlas uppgifter som gäller enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Som ovan framgår är promemorians
bedömning att vissa av uppgifterna är integritetskänsliga i sig.
Tillsammans, exempelvis i en sammanställning gällande en enskild, skulle
uppgifterna i registret kunna vara mycket integritetskänsliga. Syftet med
att uppgifter om konton, värdefack och virtuella IBAN ska finnas i ett
register är att de ska kunna användas av myndigheter för att förebygga och
bekämpa bl.a. penningtvätt, upptäcka felaktiga utbetalningar av bidrag och
spåra tillgångar som kan tas i anspråk för exempelvis utmätning.
Utlämnande kan komma att ske genom direktåtkomst och i stor
omfattning. Exempelvis kan Polismyndigheten komma att göra stora
mängdsökningar. Enligt promemorian kan registreringen av uppgifterna i
registret och de sammanställningar som kan göras av uppgifterna utgöra
ett betydande intrång i enskildas personliga integritet som den enskilde
som utgångspunkt är skyddad mot.
Integritetsintrånget är godtagbart…
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer att vara ett
viktigt verktyg i de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att
förebygga och förhindra bl.a. penningtvätt och finansiering av terrorism.
Det nuvarande datasöksystemet innebär tekniska utmaningar som får till
följd att systemets potential som verktyg begränsas. Exempelvis fungerar
inte datasöksystemet tillfredsställande vid större mängdsökningar. Det är
inte ovanligt att svaren som ges inte är fullständiga. I andra fall kan
brottsbekämpande myndigheter anse sig vara förhindrade att använda
datasöksystemet av risk för att innehållet i deras frågor sprids till
obehöriga. Registret kan även förväntas få betydelse inom ramen för det
arbete som andra myndigheterna med rätt att söka i systemet bedriver.
Enligt promemorians mening är den begränsning av de skydd och
rättigheter som redogörs för ovan, för de ändamål som registret är avsett
att användas för godtagbart i ett demokratiskt samhälle och
proportionerligt. Att förbygga och förhindra bl.a. penningtvätt, som det
ytterst handlar om, är ett allmänt samhällsintresse. Registret är vidare
nödvändigt för att uppnå avsedd effektivitet i det brottsbekämpande
arbetet. Som ovan framkommit har datasöksystem – som inte innebär lika
omfattande personuppgiftsbehandling – prövats, men med följden att
datasöksystemet inte fungerat tillfredsställande för brottsbekämpande
myndigheter. Det avsedda ändamålet kan följaktligen inte uppnås med
mindre ingripande åtgärder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Däremot finns skäl att begränsa integritetsintrånget genom
sekretessreglering
Syftet med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN är inte att
enskilda ska kunna få del av uppgifterna. I den utsträckning som
uppgifterna inte skyddas av sekretess kommer dock enskilda att kunna
begära att få del av dessa med stöd av rätten att ta del av allmänna
handlingar. Att också enskilda kan få del av uppgifterna innebär att
intrånget i de registrerade fysiska personerna personliga integritet blir
större.
Som ovan nämns får begränsningar av det grundlagsfästa skyddet för
betydande intrång i den personliga integriteten aldrig gå utöver vad som
är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Även
Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga innehåller proportionalitetskrav när det gäller begränsningar av de ovan nämnda rättigheterna
och skydden som följer av de regelverken.
I förarbetena till regeringsformens bestämmelse om skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten gjorde regeringen bedömningen
att det inte var lämpligt att utforma bestämmelsen på ett sådant sätt att den
inskränker myndigheternas skyldighet att lämna ut handlingar med stöd av
offentlighetsprincipen. I stället ansåg regeringen att ett balanserat och
effektivt integritetsskydd när det gäller begränsningar av den grundlagsskyddade handlingsoffentligheten borde åstadkommas genom en väl avvägd sekretessreglering (prop. 2009/10:80 s. 179 och 180). Promemorian
föreslår ovan att uppgifterna i registret omfattas av absolut sekretess.
Enligt promemorians mening är det nödvändigt att skydda uppgifter om
enskildas personliga förhållanden i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN med sekretess för att det integritetsintrång som registret
leder till ska anses proportionerligt. Utan sekretess skulle integritetsintrånget gå utöver vad som föranleds av de ändamål som registret är avsett
för.
15.6
Myndigheters behov av uppgifter ur registret
Promemorians bedömning
De myndigheter som har rätt att söka i konto- och värdefackssystemet i
dag har behov av att kunna göra det även fortsättningsvis. Även tillsynsmyndigheter på penningtvättsområdet kan ha behov av det.
Skälen för promemorians bedömning
Frågerätterna i dagens konto- och värdefackssystem
Ursprungligen var lagstiftningen kring konto- och värdefackssystemet
uppbyggd på så sätt att den endast föreskrev tillgång till konto- och värdefackssystemet för myndigheter som redan hade rätt att få del av uppgifterna enligt annan författning. Genom tillgången till konto- och värdefackssystemet gavs dessa myndigheter möjlighet att hämta in uppgifterna
på ett mer effektivt sätt. I stället för att exempelvis skicka ut paraply658
opaginerad Kontrollera mot PDF
förfrågningar till instituten, gavs möjlighet att själva söka fram uppgifterna.
I samband med genomförandet av Europaparlamentet och rådets
direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019, härefter ”direktivet om
finansiell information”, frångicks delvis denna utgångspunkt. Direktivet
syftar bl.a. till att underlätta brottsbekämpande myndigheters åtkomst till
finansiell information för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra
allvarliga brott. Det ansågs inte vara en lämplig lösning att genomföra
direktivet genom att generellt utöka uppgiftsskyldigheten i de olika
rörelselagarna. Reglerna genomfördes i stället bl.a. genom att det i kontooch värdefackssystemet infördes specifika bestämmelser om brottsbekämpande myndigheters rätt att ta del av uppgifter genom konto- och
värdefackssystemet, utan koppling till möjlighet att begära uppgifterna
från instituten enligt annan författning (prop. 2021/22:127 s. 24). Brottsbekämpande myndigheter fick rätt att ta del av uppgifter om det behövs i
en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller
för att besvara en förfrågan från Europol. Dessutom fick vissa av dem rätt
att ta del av uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka viss
brottslighet som följer av bilaga I till Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/794. Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten
gavs därtill rätt att ta del av uppgifter i vissa fall när uppgifterna behövs i
deras verksamhet som kontor för återvinning av tillgångar. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten fick viss rätt att ta del av
uppgifter om de behövs i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller i ett
ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder
(3 § lagen om konto- och värdefackssystem). Genom ett senare lagstiftningsärende har vissa av de brottsbekämpande myndigheterna även fått
rätt att ta del av uppgifter i systemet om uppgifterna behövs i utredningar
om självständigt förverkande (prop. 2023/24:144 och prop. 2025/26:81).
I andra fall förutsätts fortfarande enligt lagen om konto- och värdefackssystem att den som får del av uppgifter genom systemet har rätt att
begära uppgifter av instituten enligt annan författning. Skatteverket,
Kronofogdemyndigheten och Utbetalningsmyndigeten ska enligt 3 a § för
vissa syften få tillgång till uppgifter genom konto- och värdefackssystemet, om de enligt annan författning har rätt att begära att ta del av uppgifterna. För Skatteverkets del gäller det bl.a. för att utföra viss revision.
För Kronofogdemyndighetens gäller det bl.a. för att utreda om någon har
egendom som kan tas i anspråk för utmätning. För Utbetalningsmyndighetens del gäller det för att genomföra fördjupade granskningar.
Krav på tillgång till uppgifter som finns i den unionsrättsliga
penningtvättsregleringen
Av sjätte penningtvättsdirektivet följer att medlemsstaterna ska säkerställa
att uppgifterna i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem är ”direkt
tillgängliga på ett omedelbart och ofiltrerat sätt” för finansunderrättelseenheter och för Amla för s.k. gemensamma analyser. Vidare följer att
uppgifterna även ska vara tillgängliga för tillsynsmyndigheter för att de
ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet (artikel 16.2).
Promemorian uppfattar att kravet gäller den nationella finansunderrättelseenheten respektive de nationella tillsynsmyndigheterna. Begreppet
tillsynsmyndighet definieras i penningtvättsförordningen (se artikel 2.1 i
sjätte penningtvättsdirektivet och artikel 2.1.46 i penningtvättsförordningen). Det handlar om de myndigheter som bedriver penningtvättstillsyn
och de myndigheter som övervakar självreglerande organs tillsyn samt
Amla när det agerar tillsynsorgan.
När medlemsstaternas konto- och värdefackssystem så småningom
kopplas samman finns det även krav på att andra medlemsstaters finansunderrättelseenheter och tillsynsmyndigheter ska kunna ta del av uppgifter
ur det svenska konto- och värdefackssystemet via sammankopplingen
(artikel 16.9 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Krav på tillgång till uppgifter som finns i den unionsrättsliga regleringen
om tillgång till finansiell information
Av direktivet om finansiell information följer att det bland de myndigheter
som är behöriga att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra brott, ska
utses myndigheter som ska ha tillgång till medlemstatatens konto- och
värdefackssystem för att direkt och omedelbar sökning (artikel 4). Det
gäller om det finns behov av uppgifterna för att fullgöra deras uppgifter i
syfte att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra allvarliga brott eller
stödja en brottsutredning som rör ett allvarligt brott, inbegripet identifiering, spårning och frysning av tillgångar i samband med en sådan utredning. Om medlemsstaten har lagt till ytterligare uppgiftstyper än vad det
nuvarande penningtvättsdirektivet kräver, finns det ingen skyldighet enligt
direktivet om finansiell information att de behöriga myndigheterna enligt
det direktivet även har tillgång till dessa.
De myndigheter i Sverige som har getts rätt att få del av uppgifter genom
konto- och värdefackssystemet till följd av kraven i direktivet om
finansiell information är Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen, Skatteverket och
Åklagarmyndigheten (3 § lagen om konto- och värdefackssystem, prop.
2021/22:127 s. 22 och 23).
Den 31 maj 2024 – samma dag som sjätte penningtvättsdirektivet antogs
– beslutades även ett ändringsdirektiv till direktivet om finansiell information, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1654 av den
31 maj 2024. Ändringsdirektivet innebär bl.a. att de behöriga myndigheterna enligt det direktivet ska kunna få del av de nya uppgifter som
kommer att läggas till i konto- och värdefackssystemet (se ändring av
definitionen i artikel 2.7). I det direktivet finns krav på att andra
medlemsstaters behöriga myndigheter enligt det direktivet ska kunna få
del av de uppgifter i det sammankopplade konto- och värdefackssystemet
när sammankopplingen är på plats sommaren 2029 (punkten 1a som införs
i artikel 4). En medlemsstat får begränsa möjligheten för sina behöriga
myndigheter att söka i andra medlemsstatens konto- och värdefackssystem
via sammankopplingen till situationer där det finns motiverade skäl att
anta att det kan finnas relevanta uppgifter om bankkonton i andra
medlemsstaters konto- och värdefackssystem (punkten 1b som införs i
artikel 4).
660
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kronofogdemyndighetens, Skatteverkets och Utbetalningsmyndighetens
behov av uppgifter
Kronofogdemyndigheten, Skatteverket och Utbetalningsmyndigheten har
rätt att få del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet för vissa
syften, om myndigheterna enligt annan författning har rätt att begära
uppgifterna från instituten. För Skatteverkets del gäller det bl.a. för att
utföra revision och annan kontrollverksamhet. För Kronofogdemyndighetens del gäller det bl.a. för att utreda om någon har egendom som kan
utmätas eller för att utöva tillsyn över meddelade näringsförbud. För båda
myndigheterna gäller det också för att fullgöra vissa åtaganden som
Sveriges har internationellt. Utbetalningsmyndigheten har rätt att få del av
uppgifter genom systemet för att genomföra sina fördjupade granskningar
(3 a § lagen om konto- och värdefackssystem). Som nämns ovan grundas
rätten på att få del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet på
den rätt som de har att ställa frågor till instituten enligt annan reglering (se
mer i prop. 2019/20:83 s. 20, 21 och 45 och prop. 2024/25:45 s. 36). Enligt
promemorians mening är det även fortsättningsvis av värde att dessa
myndigheter ges tillgång till uppgifter i konto- och värdefackssystemet för
att därigenom kunna utföra sina uppgifter mer effektivt.
De myndigheter som kan få del av uppgifter i dag bör även få det
fortsättningsvis…
Promemorian ser inte skäl att frångå de tidigare bedömningarna som gjorts
gällande vilka myndigheter som ska ha rätt att kunna ta del av uppgifter
genom konto- och värdefackssystemet. De myndigheter som har rätt att få
del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet i dag bör enligt
promemorians mening också ha sådan möjlighet när systemet utformas
som ett register och när fler uppgifter läggs till. Som framgår nedan
innebär det däremot inte att samtliga myndigheter ska få del av samtliga
uppgifter, dvs. oavsett faktiskt behov.
Dessutom bör vissa tillsynsmyndigheter kunna få del av uppgifter
När konto- och värdefackssystemet infördes gjordes bedömningen att
tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet inte skulle ges tillgång till
uppgifter genom konto- och värdefackssystemet. Det konstaterades att det
inte låg inom deras uppdrag att granska de ansvariga enheternas kunder
och kundernas verkliga huvudmän. Sådana uppgifter bedömdes inte heller
i övrigt nödvändiga för att tillsynsmyndigheterna skulle kunna fullgöra
sina skyldigheter enligt direktivet (prop. 2019/20:83 s. 26).
I sjätte penningtvättsdirektivet förutsätts att tillsynsmyndigheter på
penningtvättsområdet ges tillgång till medlemsstatens konto- och värdefackssystem för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet
(artikel 16.3). Det förutsätts dessutom att även att medlemsstaters tillsynsmyndigheter på penningtvättsområdet ska få tillgång till andra medlemsstaters konto- och värdefackssystem genom sammankopplingen
(artikel 16.9).
Enskildas integritet bör värnas. Tillgång till konto- och värdefackssystemet bör därmed inte ges om något faktiskt behov av det inte finns.
Till skillnad från den bedömning som gjordes av regeringen i samband
med att konto-och värdefackssystemet infördes anser promemorian dock
att det inte kan uteslutas att det finns behov av uppgifterna för tillsynsmyndigheter när de utövar tillsyn enligt penningtvättsregleringen. Ett
exempel på det är att uppgifter om virtuella IBAN skulle kunna vara av
värde för den myndighet som utövar penningtvättstillsyn över
kreditinstitut som utfärdar virtuella IBAN. Det förhållandet att en ansvarig
enhet utfärdar virtuella IBAN kan ge anledning att inom ramen för
penningtvättstillsynen kontrollera att de risker för bl.a. penningtvätt som
är förknippade med användningen av virtuella IBAN hanteras som sig bör
i verksamheten. I dagsläget kan sådana uppgifter visserligen fås i samband
med tillsynen, men det kan också vara av värde att få del av sådana
uppgifter i ett tidigare skede än när tillsyn inletts. Det skulle exempelvis
kunna vara ett sådant förhållande som kan få betydelse när tillsynsmyndigheten utifrån en riskbaserad metod gör ett urval av vilka verksamheter som ska granskas.
Ett annat exempel är att uppgifter om att en ansvarig enhet har konton
för kryptotillgångar och tar emot betalningar på sådana från kunder skulle
kunna innebära att tillsynsmyndigheten kontrollerar att den ansvariga
enheten hanterar riskerna för bl.a. penningtvätt som det kan innebära.
Promemorian gör alltså en annan bedömning än vad som gjorts tidigare
angående tillsynsmyndigheternas behov av uppgifter. Att inte ge tillsynsmyndigheterna denna möjlighet skulle också innebära att direktivet inte
genomförs fullt ut. Det skulle vidare framstå som inkonsekvent om
utländska myndigheter med ansvar för penningtvättstillsyn skulle ges
tillgång till uppgifter i det svenska registret genom sammankopplingen
utan att svenska tillsynsmyndigheter har det. Det får förutsättas att
tillsynsmyndigheterna inte begär att få ta del av uppgifter som de inte har
behov av. Motsatt förhållningssätt skulle inte heller vara förenligt med de
grundläggande principerna i EU:s dataskyddsförordning, om det handlar
om personuppgifter (jfr artikel 5.1 b och 5.1 c i EU:s dataskyddsförordning).
15.7
Sekretessbrytande bestämmelser
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN är – som framgår
ovan – avsett att fungera som ett verktyg för bl.a. brottsbekämpande
myndigheter att snabbt kunna få information om bl.a. innehavare till
konton och värdefack. Samma information skulle kunna fås genom att
frågor ställs till instituten. Att uppgifterna finns samlade i registret fyller
framför allt funktionen att svaren kan fås snabbare, även vid större
förfrågningar. Enligt promemorians mening innebär bakgrunden till att
uppgifterna finns i registret hos Skatteverket att frågan väcks om det är
rimligt att andra myndigheter med stöd av generella sekretessbrytande
bestämmelser ska kunna få del av dessa. Förhållandet till befintliga
sekretessbrytande bestämmelser behandlas i avsnitt 15.7.1. I avsnitt 15.7.2
behandlas frågan om uppgiftsskyldigheter för Skatteverket i förhållande
till de myndigheter och utländska organ som ovan har identifieras ha
behov av uppgifterna.
662
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.7.1
Befintliga sekretessbrytande bestämmelser
Promemorians bedömning
Det bör inte göras undantag från befintliga sekretessbrytande bestämmelser när det gäller uppgifter i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN.
Skälen för promemorians bedömning
Vissa sekretessbrytande bestämmelser i OSL
I 10 kap. OSL finns sekretessbrytande bestämmelser som är generellt
tillämpliga om inget annat anges. Det handlar om bestämmelser som under
vissa förutsättningar innebär att sekretessen bryts. Av dessa bestämmelser
är de som finns i 10 kap. 15 a, 27 och 28 §§ av särskilt intresse i detta
sammanhang.
Den först nämnda paragrafen innebär att sekretess mellan myndigheter
i vissa fall bryts när det gäller uppgifter om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden (se mer prop. 2024/2025:180). Bestämmelsen
innebär att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till en annan
myndighet, om det behövs för nedanstående syften:
• Förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet.
• Utreda brott.
• Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga
utbetalningar.
• Förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda fusk och olika typer
av överträdelser.
Före en uppgift lämnas ut ska det dock göras en intresseavvägning.
Av de andra paragrafen, 10 kap. 28 § OSL, följer att sekretess inte
hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Den tredje paragrafen, 10 kap. 27 § OSL
och som också kallas ”generalklausulen”, innebär att en sekretessbelagd
uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av
att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska
skydda.
Från de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap, 15 a § respektive
27 § finns i samma paragrafer vissa undantag.
Uppgifter i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN bör inte
undantas från tillämpningsområdet för sekretessbrytande bestämmelser
Som promemorian beskriver ovan finns uppgifterna i registret över
konton, värdefack och virtuella IBAN hos Skatteverket i syfte att framför
allt underlätta för brottsbekämpande myndigheter att få del av uppgifterna.
Det är ett krav som följer av EU-rätten att det ska finnas en ”mekanism”
som möjliggör att med nödvändig skyndsamhet fastställa identiteten till
innehavare av olika konton, värdefack och virtuella IBAN. Det kravet
skulle dock likväl kunna uppfyllas genom andra tekniska lösningar som
inte innebär att uppgifterna finns hos en myndighet. En annan sak är att
det kan finnas andra skäl för att inte välja en sådan utformning (se mer i
avsnitt 15.1).
Enligt promemorians mening kan redan det förhållandet att företag är
skyldiga att lämna uppgifter till en myndighet – inte på grund av att
behovet av uppgifterna i sig, utan av effektivitetsskäl – anses förhållandevis långtgående. Det skulle kunna tala för återhållsamhet kring att tillåta
att uppgifterna dessutom sprids vidare till andra myndigheter genom de
sekretessbrytande bestämmelser som beskrivs ovan.
Samtidigt har den sekretessbrytande bestämmelsen 10 kap. 15 a § OSL
införts mot bakgrund av att det bedömts finnas behov av en mindre
restriktiv hållning kring utbyte av uppgifter mellan myndigheter. Vidare
finns det i den bestämmelsen tydliga avgränsningar som gäller för i vilka
syften uppgiftsutlämnandet får ske. Det är syften som innebär att det i
praktiken i huvudsak får antas vara framför allt de myndigheter som redan
i dag får söka i konto- och värdefackssystemet som uppgifter kan lämna ut
till med stöd av 10 kap. 15 a § OSL.
Uppgiftsskyldigheter som innebär att sekretessen bryts med stöd av
10 kap. 28 § OSL finns i flera lagar. Sådana uppgiftsskyldigheter finns i
lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande
myndigheterna. Eftersom avsikten är att medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ska kunna få del av uppgifter ur medlemsstaternas
konto- och värdefackssystem finns det – som promemorian ser det – inte
någon konflikt mellan den nationella regleringen i detta avseende och
unionsrätten. Uppgiftsskyldigheter finns även enligt lagen (2024:307) om
uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet.
Enligt 2 § den lagen ska Skatteverket i vissa fall lämna en uppgift som den
förfogar över till vissa andra myndigheter, en kommun eller en arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs i den mottagande aktörens författningsreglerade verksamhet för att säkerställa korrekta beslutsunderlag för att
förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda felaktiga utbetalningar från
välfärdssystemen. Enligt 4 § samma lag ska Skatteverket i vissa fall lämna
en uppgift som den förfogar över till vissa andra myndigheter om uppgiften behövs i den mottagande myndighetens författningsreglerade
verksamhet för att planera, genomföra eller följa upp myndighetsgemensamma kontroller av arbetsplatser inom ramen för sådan samverkan som
regeringen beslutar för att motverka fusk, regelöverträdelser och
brottslighet i arbetslivet. Enligt promemorians uppfattning ligger dessa
ändamål nära de motiv som ligger bakom att konto- och värdefackssystem
införts och de syften för vilket uppgifterna i systemet får inhämtas i dag.
Viss möjlighet till uppgiftsutlämnande finns genom generalklausulen i
10 kap. 27 § OSL. Av den följer att en sekretessbelagd uppgift får lämnas
till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas
har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
Promemorian anser att varken den sist nämnda eller de övrigt nämnda
paragraferna riskerar att innebära ett uppgiftslämnande som motiverar att
det görs undantag från bestämmelserna i paragraferna när det gäller
uppgifter i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
664
opaginerad Kontrollera mot PDF
15.7.2
Uppgiftsskyldigheter som innebär att sekretess
bryts
Promemorians förslag
Skatteverket ska i vissa fall vara skyldig att lämna ut uppgifter ur
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN, om följande
myndigheter har behov av uppgifterna.
- Brottsbekämpande myndigheter,
- myndigheter som utövar tillsyn på penningtvättsområdet,
- Kronofogdemyndigheten,
- Utbetalningsmyndigheten, och
- Skatteverket.
Skatteverket ska i vissa fall även vara skyldig att lämna ut uppgifter ur
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN till Amla.
Skälen för promemorians förslag
Myndigheters möjligheter att få del av uppgifter ur registret
Det finns behov av att införa bestämmelser som ger förutsättningar för att
uppgifter ur registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kan
lämnas ut i enlighet med syftet med registret. Det är angeläget att sådana
bestämmelser utformas med hänsyn till behovet av att utlämnande ska
kunna ske snabbt samtidigt som den enskildes integritet värnas. Som
nämns ovan följer det av 10 kap. 28 § OSL att sekretess bryts om det finns
en skyldighet enligt lag eller förordning att lämna uppgifterna till en annan
myndighet. Promemorian anser att ett lämpligt sätt att möjliggöra att
uppgifter kan lämnas ut från registret till de myndigheter som bör kunna
få del av uppgifterna är att införa skyldigheter för Skatteverket att lämna
ut uppgifterna.
De bestämmelser i lagen om konto- och värdefackssystem som finns i
dag och som gäller utlämnande av uppgifter till de brottsbekämpande
myndigheterna är utformade på så vis att den brottsbekämpande myndigheten i fråga har rätt att ta del av uppgifter genom konton- och värdefackssystem ”om uppgifterna behövs” i vissa särskilt angivna syften.
Enligt promemorians mening framstår avgränsningen ”om uppgifterna
behövs” ändamålsenlig även fortsättningsvis. På likande sätt regleras
uppgiftsskyldigheten till brottsbekämpande myndigheter i lagen om
skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. I
den lagen finns bl.a. bestämmelser som innebär att en uppgift ska lämnas
till en brottsbekämpande myndighet ”om uppgiften behövs” i den brottsbekämpande verksamheten. Liknande formulering finns även i den
generella sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a § OSL där det
anges att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan
myndighet ”om det behövs” i vissa syften. Formulering ”om uppgiften
behövs” innebär att sekretessen bara bryts om det finns ett behov av
uppgifterna utifrån angivna syften. I förarbetena till 10 kap. 15 a § OSL
uttalar regeringen att det förhållandet att en uppgift får lämnas om det
behövs för något av de i paragrafen angivna syftena innebär att tröskeln
opaginerad Kontrollera mot PDF
för ett utlämnande är förhållandevis låg. Det måste dock finnas någon
omständighet som ger stöd för bedömningen att uppgiften behövs hos den
mottagande myndigheten. Detta innebär inte att den utlämnande
myndigheten i varje enskilt fall behöver konstatera att behovet finns hos
den mottagande myndigheten. Det är tillräckligt att en uppgift kan kopplas
till ett konkret behov eller ett behov som typiskt sett kan förväntas finnas
i mottagarens verksamhet och som överensstämmer med de syften som
anges i bestämmelsen. En myndighet kan som regel utgå från att uppgifter
som begärs ut med stöd av bestämmelsen också behövs hos den myndighet
som begär uppgifterna. (prop. 2024/25:180 s. 21 och 88, jfr prop.
2024/25:65 s. 205). Enligt promemorians mening bör motsvarande synsätt
gälla i fråga om de uppgiftsskyldigheter som nu övervägs när det gäller
uppgifterna i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
De angivna syftena i 10 kap. 15 a § OSL är, i jämförelse med
uppräkningen i lagen om konto- och värdefackssystem om i vilka syften
brottsbekämpande myndigheter ska kunna få del av uppgifter genom
konto- och värdefackssystemet, förhållandevis brett formulerade. Det ger
anledning att överväga om syftena även bör formuleras vidare när det
gäller registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. För att
bibehålla dagens mer avgränsade syften talar vikten av att skydda
enskildas integritet. Den rättsutveckling som skett i fråga om
myndigheters möjligheter att dela information sedan lagen om konto- och
värdefackssystem infördes och senare även ändrades med anledning av
direktivet om finansiell information – framför allt den utveckling som skett
genom införandet av 10 kap. 15 a § OSL – talar dock för att vidare syften.
Avgränsningen till ”om uppgifterna behövs” tillsammans med vidare
formulerade syften bedömer promemorian skapa förutsättningar för att
uppgifter blir direkt tillgängliga ”omedelbart och ofiltrerat” för
finansunderrättelseenheten, dvs. Polismyndigheten (jfr artikel 16.2 i sjätte
penningtvättsdirektivet). Det bedöms även skapa förutsättningar för att de
brottsbekämpande myndigheterna ”direkt och omedelbart” kan få del av
uppgifter i registret i enlighet med vad direktivet om finansiell information
kräver (artikel 4.1). Promemorian föreslår därför att uppgiftsskyldigheterna utformas i enlighet med det.
Till skillnad från vad som gäller enligt 10 kap. 15 a § OSL föreslås ingen
intresseavvägning. Någon sådan finns inte heller enligt dagens reglering
gällande konto- och värdefackssystemet.
Mot bakgrund av vad som redogörs för ovan föreslår promemorian att
det införs uppgiftsskyldigheter i förhållande till de myndigheter som i
avsnitt 15.6 identifieras ha behov av uppgifterna i registret och som då får
till följd att sekretessen bryts. Uppgiftsskyldigheten ska gälla i förhållande
till de brottsbekämpande myndigheterna om uppgiften behövs i dessa
myndigheters verksamhet med att
• förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,
• utreda brott, eller
• besvara en begäran från Europol.
666
Den förstnämnda punkten bör i huvudsak motsvara vad som redan gäller
enligt den nuvarande regleringen. En skillnad är dock att uppgifterna kan
härröra från fler finansiella institut än vad som följer av dagens reglering
opaginerad Kontrollera mot PDF
samt att den begränsning i fråga om vilka brottstyper misstanken ska gälla
när uppgifter begärs in för underrättelseändamål tas bort.
Skatteverket bör även vara skyldig att lämna uppgift från registret till
Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten om uppgiften behövs i en
utredning om självständigt förverkande, och till Polismyndigheten och
Ekobrottsmyndigheten om uppgiften behövs i deras verksamhet som
kontor för återvinning av tillgångar. Dessutom bör Skatteverket vara
skyldig att lämna uppgift från registret till Ekobrottsmyndigheten och
Åklagarmyndigheten om uppgifterna behövs för att besvara en
framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol i ett ärende
om rättslig hjälp i brottmål, eller i ett ärende om erkännande och
verkställighet av en europeisk utredningsorder. Även detta motsvarar vad
som redan gäller i dag enligt lagen om konto- och värdefackssystem, men
med skillnaden att den kan gälla uppgifter från finansiella institut som inte
i dag lämnar uppgifter till konto- och värdefackssystemet.
Vidare föreslår promemorian att Skatteverket bör vara skyldig att lämna
uppgift från registret till de myndigheter som utövar tillsyn enligt den nya
penningtvättslagen, om uppgiften behövs i deras tillsynsverksamhet.
I likhet med vad som gäller i dag bör även Kronofogdemyndigheten och
Utbetalningsmyndigheten samt Skatteverket i andra delar av sin verksamhet än den förebyggande eller brottsbekämpande verksamheten, kunna
ta del av uppgifter utan hinder av sekretess. För dessa myndigheters del
gäller i dag en begränsning som innebär att de har rätt att få del av uppgifter
genom systemet när rätt att få del av uppgifterna finns enligt annan
reglering. Regleringen i lagen om konto- och värdefackssystem har för
dessa verksamheter då enbart handlat om sättet som de kan få del av
uppgifterna, dvs. genom konto-och värdefacksystemet i stället för att ställa
frågor till kreditinstituten genom exempelvis paraplyförfrågningar.
För Kronofogdemyndigheten del innebär det att frågerätten då
begränsats bl.a. genom vad som följer av 4 § lagen (2016:757) om kvarstad
på bankmedel inom EU. Vidare har Kronofogdemyndighetens möjlighet
att få del av uppgifter genom konto- och värdefackssystemet som grundas
på 45 § andra stycket lagen (2014:836) om näringsförbuden inneburit en
begränsning i det att den enbart gäller i förhållande till kreditinstitut och
inte får avse uppgifter som är äldre än ett år.
När nu uppgifterna föreslås finnas registrerade hos Skatteverket gör
promemorian ovan bedömningen att skälen för att endast följa den
frågerätt som finns enligt annan reglering inte gör sig lika starkt gällande.
Det är viktigt att regleringen blir enkel att tillämpa och att knyta
uppgiftsskyldigheten till frågerätt enligt annan reglering anser promemorian skulle medför att reglerna och tillämpningen blir onödigt krånglig.
Dessutom talar den rättsutveckling som skett när det gäller informationsutbytet mellan myndigheter för en vidare möjlighet att ta del av uppgifter
ur registret. Kronofogdemyndigheten bedöms dessutom ha ett behov av att
kunna ta del av uppgifter när det behövs för det internationella samarbete
och informationsutbyte som följer av Sveriges medlemskap i EU och andra
internationella
åtaganden
Det
handlar
framför
allt
om
Kronofogdemyndighetens skyldighet att lämna upplysningar för
indrivningsändamål enligt rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars
2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter,
opaginerad Kontrollera mot PDF
avgifter och andra åtgärder (artikel 5). Det föreslås därför att
Kronofogdemyndigheten även ska kunna få ta del av uppgifter i dessa
situationer.
När det gäller Utbetalningsmyndighetens möjlighet att få del av
uppgifter genom konto- och värdefackssystemet gäller enligt nuvarande
reglering att den motsvarar den uppgiftsskyldighet som kreditinstitut har
enligt 10 § lagen (2023:456) om skyldighet att lämna uppgifter till
Utbetalningsmyndigheten. Skyldigheten innebär att kreditinstitut på
begäran av Utbetalningsmyndigheten ska lämna uppgifter som avser en
namngiven fysisk eller juridisk persons förhållande till institutet, om
uppgifterna är nödvändiga vid en fördjupad granskning Nödvändighetskravet verkar begränsande på så sätt att uppgifter som i och för sig är av
betydelse för utredningen inte kan begäras ut med stöd av bestämmelsen,
om den granskning som Utbetalningsmyndigheten ska göra kan
genomföras på annat sätt, utan tillgång till uppgifterna (prop. 2022/23:34
s. 201).
Skatteverket har också en uppgiftsskyldighet till Utbetalningsmyndigheten enligt samma lag och som är vidare än den om kreditinstitut har, se
9 §. Till skillnad från kreditinstitutens skyldighet gäller den om
uppgifterna ”behövs” och inte om uppgifterna är ”nödvändig”. Promemorian anser att det nu – när uppgifterna kommer att finnas hos
Skatteverket – är rimligt att utgå från den uppgiftsskyldighet som
Skatteverket redan har, dvs. den något vidare uppgiftsskyldigheten. Som
framgår ovan föreslås dock fortfarande att det ska krävas att det måste
finnas ett behov av uppgiften för att Skatteverket ska vara skyldigt att
lämna ut uppgiften. Utlämnande av uppgifter bör dessutom endast kunna
motiveras utifrån den mottagande myndighetens behov och på den
myndighetens initiativ (jfr vad som gäller i fråga om 10 kap. 15 a § OSL,
prop. 2025/25:180 s. 80). I tillägg till ovan anser promemorian inte heller
ska krävas att Utbetalningsmyndighetens förfrågan gäller en namngiven
fysisk eller juridisk person. Att ta bort den begränsningen får anses ligga i
linje med den rättsutveckling som skett på området och då särskilt
införandet av den nya sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 15 a §
OSL.
Utländska organs möjlighet att få del av uppgifter ur registret
668
Amla och vissa utländska myndigheter ska, enligt vad som redogörs för
ovan, kunna få del av vissa uppgifter ur registret som följer av sjätte
penningtvättsdirektivet och ändringsdirektivet till direktivet om finansiell
information. När det gäller Amlas tillgång gäller det, som promemorian
tolkar det, redan innan sammankopplingen är på plats. När det gäller vissa
övriga utländska uppgiftsmottagare är sjätte penningtvättsdirektivet inte
helt tydligt vid vilken tidpunkt som de ska kunna få del av uppgifter. En
rimlig tolkning av artikel 16.2 i direktivet är att den endast åsyftar
medlemsstaternas egen finansunderrättelseenhet och egna tillsynsmyndigheter och att det är först när sammankopplingen är på plats som direktivet
innebär att även utländska motsvarigheter ska kunna få del av uppgifter
(jfr artikel 16.9) Promemorians tolkning är alltså att direktivet inte kräver
att utländska finansunderrättelseenheter och tillsynsmyndigheter ska
kunna få uppgifter förrän när sammankopplingen är på plats. När det gäller
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmelserna i ändringsdirektivet till direktivet om finansiell information som avser utländska behöriga myndigheters tillgång till uppgifter
i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem ska de ha genomförts
senast den 10 juli 2029, dvs. i samband med att sammankopplingen ska
vara på plats (se artikel 1.4 och 2.1).
Av 8 kap. 3 § OSL framgår motsatsvis att en uppgift som omfattas av
sekretess får röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig
organisation, om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag
eller förordning. Promemorian föreslår att det införs en sådan bestämmelse
som innebär att sekretessen inte hindrar att Skatteverket lämnar ut uppgifter till Amla i enlighet med vad som krävs enligt unionsrätten. Det
innebär att enbart de uppgifter som ska finnas i registret som en följd av
sjätte penningtvättsdirektivet ska lämnas ut (jfr artikel 16.7 i sjätte
penningtvättsdirektivet).
15.7.3
Krav vid utlämnande av uppgifter
Promemorians förslag
Skatteverket ska lämna ut uppgifter till brottsbekämpande myndigheter
och Amla omedelbart.
Promemorians bedömning
Andra krav i sjätte penningtvättsdirektivet på att uppgifter ur registret
ska lämnas ut på visst sätt och som gäller redan 2027 bedöms vara
tillgodosedda genom befintlig reglering.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Både sjätte penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information uppställer vissa krav på hur snabbt uppgifter ska lämnas ut från
medlemsstaternas konto- och värdefackssystem. Finansunderrättelseenheter och Amla samt behöriga myndigheter enligt direktivet om finansiell information ska kunna få del av uppgifter direkt och omedelbart. I
sjätte penningtvättsdirektivet finns dessutom krav på att finansunderrättelser och Amla ska kunna få uppgifterna ofiltrerat. I förhållande till
tillsynsmyndigheter på penningtvättsområde finns krav på att uppgifterna
ska lämnas ut i god tid.
I skälen i direktivet om finansiell information utvecklas innebörden av
direkt åtkomst. Däri uttrycks att direkt åtkomst är den snabbaste typen av
åtkomst till de uppgifterna (skäl 8). I skälen i sjätte penningtvättsdirektivet
anges i fråga om finansunderrättelseenheternas tillgång till uppgifter
generellt – dvs. inte bara genom konto- och värdefackssystem – att
tillgången bör anses vara direkt och omedelbar när informationen finns i
en databas, ett register eller ett elektroniskt datasöksystem som gör det
möjligt för finansunderrättelseenheten att erhålla den direkt, genom en
automatiserad mekanism och utan medverkan av en mellanhand. Vidare
förtydligas att om informationen innehas av en annan myndighet innebär
opaginerad Kontrollera mot PDF
direkt tillgång att den myndigheten snabbt överför den till finansunderrättelseenheten utan att påverka innehållet (skäl 70).
Mot bakgrund av vad som följer av skälen i sjätte penningtvättsdirektivet uppfattar promemorian att kravet på direkt tillgång inte ska
förstås som att mottagaren måste ha vad som i svensk rätt brukar benämnas
direktåtkomst.
Kravet på ofiltrerat i sjätte penningtvättsdirektivet uppfattar promemorian i den nu aktuella kontexten innebär att det inte ska vidtas någon
åtgärd som påverkar uppgifterna som mottagaren har rätt att ta del av,
exempelvis anpassa innehållet till vad avsändaren tänker är av intresse för
mottagaren.
Som promemorian uppfattar det är det centrala med uttrycken ”direkt”,
”omedelbart” och ”ofiltrerat” att utlämnanden ska ske skyndsamt och utan
att den utlämnande myndigheten påverkar innehållet. Det följer av
förvaltningslagen att en myndighet ska handlägga ärenden så enkelt,
snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten
eftersätts. Utifrån den typ av ärende som det handlar om bör det innebära
att kravet på skyndsamhet i förhållande till tillsynsmyndigheterna
uppfylls. Även kravet på ofiltrerat bedöms tillgodosett. När det gäller
omedelbarhetskravet föreslår däremot promemorian att det i tas in en
sådant krav i den nya lagen gällande registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN. I det bör det framgå i förhållande till vilka mottagare som
det gäller.
15.8
Om skyldigheter att anmäla uppgifter för
registrering inte fullgörs
Promemorians förslag
Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn
över att institut och licenshavare anmäler uppgifter för registrering i
registret.
Om ett institut eller en licenshavare inte anmäler uppgifter för
registrering i registret enligt vad om krävs, ska tillsynsmyndigheten få
förelägga institutet eller licenshavaren att inom viss tid göra rättelse.
Föreläggandet ska få förenas med vite.
Beslut om föreläggande ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det ska krävas prövningstillstånd vid överklagande till
kammarrätten.
Promemorians bedömning
670
Finansinspektionen bör utöva tillsyn över att institut anmäler uppgifter
för registrering i registret.
Spelinspektionen bör utöva tillsyn över att licenshavare anmäler
uppgifter för registrering i registret.
Regeringen kan meddela föreskrifter om att Skatteverket ska meddela
tillsynsmyndigheten om ett företag som står under dess tillsyn inte
anmäler uppgifter för registrering i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN enligt vad som krävs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Tillsyn och ingripande
Enligt promemorians förslag kommer instituten och licenshavarna att vara
skyldiga att regelbundet anmäla uppgifter om bl.a. konton, värdefack och
virtuella IBAN som de tillhandahåller och deras innehavare till Skatteverket för registrering. Om skyldigheten inte fullgörs riskerar det att leda
till att konto- och värdefackssystemet inte kan fungera som det verktyg
som det är tänkt att vara för bl.a. brottsbekämpande myndigheter. I kravet
på att uppgifterna ska anmälas ligger även att instituten och licenshavarna
måste lämna korrekta uppgifter. Även mindre felaktigheter kan få
konsekvenser för konto- och värdefackssystemet som verktyg.
Exempelvis skulle felstavningar av namn riskera att leda till att den
myndighet som är behörig att söka i registret inte får träff vid sökning.
För att säkerställa att institut och licenshavare fullgör sina skyldigheter
att anmäla uppgifter i enlighet med vad som krävs, bör det vara föremål
för tillsyn. En sådan tillsyn skulle kunna utövas av Skatteverket som
ansvarar för registret och som kan förväntas ha godast insyn i om instituten
och licenshavarna gör vad som krävs. En annan möjlighet är att de myndigheter som utövar den ordinarie tillsynen över institut och licenshavare,
även utövar tillsyn över att skyldigheten att anmäla uppgifter för
registrering i registret efterföljs. För det sist nämnda alternativet talar det
förhållandet att det då skulle kunna kontrolleras i anslutning till den
ordinarie tillsynen. Även det förhållandet att Skatteverkets verksamhet
inte främst är inriktad på tillsyn talar i någon mån för att det sist nämnda
alternativet bör väljas. Vad gäller Spelinspektionen har myndigheten i
samband med redovisningen av uppdraget om åtgärder för att motverka att
spelkonton används för kriminell verksamhet (Fi2023/03186) påtalat
vikten av att myndigheten tilldelas ett tydligt och verkningsfullt
tillsynsmandat vid eventuell utökning av konto- och värdefackssystemet.
Sammantaget anser promemorian att de myndigheter som utövar den
ordinarie tillsynen – dvs. Finansinspektionen och Spelinspektionen – även
bör utöva tillsyn över att registreringsskyldigheten efterlevs. Regeringen
kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
tillsynsmyndigheter.
Underrättelse till tillsynsmyndighet vid brister
Det är viktigt att det kommer till tillsynsmyndighetens kännedom om ett
institut brister i att fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter för
registrering i registret eller anmäla ändrade förhållanden. Mot den
bakgrunden bör Skatteverket vara skyldig att underrätta tillsynsmyndigheten i den situationen. Sådana bestämmelser kan meddelas av regeringen
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.
Ingripande
Om ett institut eller licenshavare inte anmäler uppgifter enligt vad som
krävs bör tillsynsmyndigheten kunna ingripa. Enligt promemorians
mening bör det kunna göras genom föreläggande att göra rättelse. Ett
sådant föreläggande bör kunna förenas med vite som påtryckningsmedel.
I fråga om bl.a. storleken på vitet gäller bestämmelserna i lagen (1985:206)
om viten. Bestämmelserna innebär bl.a. att vitet ska fastställas till ett
belopp som med hänsyn till vad som är känt om institutets eller licenshavarens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan
antas det eller den att följa föreläggandet.
För Spelinspektionens del är den nu föreslagna möjligheten till
ingripande något begränsad i förhållande till vilka åtgärder myndigheten i
andra fall kan vidta i förhållande till licenshavare som inte följer spellagens bestämmelser. Bestämmelsen bedöms utgöra en tillräcklig åtgärd,
särskilt med beaktande av att licens enligt spellagen endast får ges till den
som kan antas komma att driva verksamheten i enlighet med lag och andra
författningar som reglerar verksamheten (4 kap. 1 § nämnda lag), vilket
vid bristande uppfyllelse under licenstiden ger Spelinspektionen
ytterligare möjligheter att ingripa enligt 18 kap. 12 § spellagen.
Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande att vidta rättelse bör
kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till
kammarrätten bör det krävas prövningstillstånd.
15.9
Sekretess gällande förfrågningar
Promemorians förslag
Sekretess ska gälla för uppgifter om brottsbekämpande myndigheters
förfrågningar om uppgifter ur registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN, om det kan antas att syftet med förfrågan motverkas om
uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst
fem år.
Tystnadsplikten som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska ha
företräde framför meddelarfriheten.
Skälen för promemorians förslag
Sekretess för brottsbekämpande myndigheters förfrågningar föreslås
Som redogörs för ovan innebär 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen en rätt
för var och en att ta del av allmänna handlingar. En handling är allmän om
den förvaras hos en myndighet och antingen har inkommit dit eller
upprättats hos myndigheten (2 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen). Under
vissa förutsättningar är det möjligt att begränsa rätten att ta del av
handlingar. Vad som gäller i fråga om begränsning regleras i 2 kap. 2 §
första stycket tryckfrihetsförordningen. Däri anges att begräsning får ske
om det kärvs med hänsyn till bl.a. intresset av att förebygga eller beivra
brott. Innehållet i de förfrågningar som görs om uppgifter i konto- och
värdefackssystemet är många gånger känsliga. Innehållet i frågor från
brottsbekämpande myndigheter skulle exempelvis kunna ge indikationer
på vem eller vilka personer som är intressanta i brottsutredningar. Om
personen i fråga får vetskap om det, kan det i sin tur leda till att
brottsvinster flyttas vidare och blir svårare att spåra. Mot den bakgrunden
bedömer promemorian att det med hänsyn till intresset av att förebygga
672
opaginerad Kontrollera mot PDF
och bevira brott finns behov av sekretess för de förfrågningar som brottsbekämpandemyndigheter gör om uppgifter ur registret.
Det finns ingen befintlig sekretessbestämmelse som tillgodoser behovet
av sekretess för uppgifterna om förfrågningar. Det sekretesskydd som fås
genom 18 kap. 2 § OSL gäller bara uppgifter som hänför sig till
verksamhet inom brottsdatalagens område. Som framgår av avsnitt
15.11.2 bedömer promemorian att EU:s dataskyddsförordning och
dataskyddslagen kommer att vara tillämpliga på Skatteverkets personuppgiftsbehandling i verksamheten med registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN, dvs. inte brottsdatalagen. Promemorian anser att det
finns behov av att en ny sekretessbestämmelse förs in.
Sekretessbestämmelsen som föreslås bör skydda både uppgifter om vad
som efterfrågas och av vem. Promemorian utesluter inte att en sådan logg
som Skatteverket föreslås föra gällande sökningar i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN kan vara en allmän handling (jfr t.ex.
Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 4362-18). Sekretessen som
föreslås kommer då skydda uppgifter om förfrågningar som finns i en
sådan logg.
En avvägning mellan intresset av sekretess och intresset av insyn i
Skatteverkets verksamhet motiverar inte mer långtgående sekretess än vad
ett rakt skaderekvisit innebär. Sekretessen bör gälla om det kan antas att
syftet med förfrågan motverkas om uppgiften röjs. Det bedöms inte finnas
behov av att sekretessen ska gälla längre än fem år.
Om rätten att meddela och offentliggöra uppgifter
Som redogörs närmare för ovan gäller meddelarfrihet. Utgångspunkten är
att meddelarfriheten har företräde framför den tystnadsplikt som sekretess
innebär.
Vid en avvägning mellan insynsintresset i Skatteverkets verksamhet
med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN och intresset av
att uppgifter om brottsbekämpande myndigheters förfrågningar inte röjs,
anser promemorian att intresset av att skydda uppgifterna har företräde.
Det föreslås därför att meddelarfriheten inskränks.
15.10
Tekniska specifikationer för att tillhandahålla
transaktionsuppgifter
Promemorians bedömning
Krav på tekniska specifikationer för att tillhandahålla transaktionskontouppgifter i ändringsdirektivet till direktivet om finansiell information uppfylls redan genom befintlig reglering.
Skälen för promemorians bedömning
Av ändringsdirektivet till direktivet om finansiell information följer att
medlemsstaterna ska säkerställa att finansiella institut och kreditinstitut,
inbegripet leverantörer av kryptotillgångstjänster, följer de tekniska
specifikationer som fastställts av kommissionen när de i enlighet med
nationell rätt svarar på begäranden om transaktionsuppgifter som ställts av
behöriga myndigheter som en del av en brottsutredning, inbegripet
identifiering, spårning och frysning av tillgångar med koppling till en
sådan utredning (artikel 1.7 i ändringsdirektivet till direktivet om finansiell
information).
I rörelselagarna på finansmarknadsområdet och i vissa andra
författningar finns i stort sett likalydande bestämmelser som innebär att
ansvariga enheter är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas
förhållanden till respektive företag, bl.a. inom ramen för bestämmelserna
om förundersökning i brottmål eller om uppgifterna behövs för att
förebygga, förhindra eller upptäcka viss brottslig verksamhet. Exempel på
denna typ av bestämmelser finns i 1 kap. 10 b och 11 §§ lagen om bankoch finansieringsrörelse och 2 kap. 19 a och 20 §§ lagen om värdepappersfonder. Uppgifterna ska enligt bestämmelserna lämnas utan dröjsmål och
i elektronisk form. I rörelselagarna finns vidare bemyndiganden till
regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela
föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas, se t.ex. 16 kap. 1 § 2 lagen om
bank- och finansieringsrörelse och 13 kap. 1 § 13 lagen om värdepappersfonder. Den föreskriftsrätten har lämnats till Polismyndigheten. Mot denna
bakgrund gör promemorian bedömningen att befintligt regelverk är
tillräckligt för att uppfylla kraven i artikel 1.7 i ändringsdirektivet till
direktivet om finansiell information.
15.11
Behandling av personuppgifter
15.11.1 Utgångspunkter vid promemorians bedömning
När konto- och värdefackssystemet infördes behandlade regeringen frågor
gällande den personuppgiftsbehandling som systemet skulle innebära. Det
system som infördes då, och som fortfarande gäller, skiljer sig dock åt mot
vad som nu föreslås. Det register över konton, värdefack och virtuella
IBAN som nu föreslås ska införas kommer att innebära att uppgifter finns
registrerade hos Skatteverket. Personuppgiftsbehandlingen blir delvis
annan och dessutom mer omfattande. Promemorian anser därför att det
finns behov av att ta ställning till frågor gällande personuppgiftsbehandling på nytt. Sådana frågor behandlas nedan. I avsnitt 3.4 finns en allmän
beskrivning av relevant reglering på personuppgiftsområdet.
15.11.2 Tillämpligt regelverk för Skatteverkets
personuppgiftsbehandling i verksamheten med
registret
Promemorians bedömning
EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen kommer att vara
tillämpliga på Skatteverkets personuppgiftsbehandling i verksamheten
med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
674
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skälen för promemorians bedömning
Som beskrivit i avsnitt 3.4 finns den generella regleringen gällande behandling av personuppgifter i EU:s dataskyddsförordning som kompletteras
av dataskyddslagen. EU:s dataskyddsförordning är tillämplig när det gäller
uppgifter om fysiska personer som är i livet. Den är inte tillämplig när det
gäller juridiska personer, vilket framgår uttryckligen av skäl 14 i förordningen. Regelverket är tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter
som helt eller delvis företas på automatisk väg samt på annan behandling
än automatisk av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett
register (artikel 2.1 i EU:s dataskyddsförordning). Från tillämpningsområdet undantas bl.a. sådan personuppgiftsbehandling som görs av
behöriga myndigheter i brottsbekämpande syfte (artikel 2.2 d i EU:s dataskyddsförordning). För sådan personuppgiftsbehandling gäller i stället
EU:s dataskyddsdirektiv som genomförts genom bl.a. brottsdatalagen.
Eftersom den personuppgiftsbehandling som Skatteverket kommer att
göra i sin verksamhet med registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN innebär personuppgiftsbehandling som sker på automatisk väg och
vidare även rör bl.a. personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i
ett register är EU:s dataskyddförordning tillämplig, förutsatt att brottsdatalagen inte gäller. I förarbetena till brottsdatalagen uttalade regeringen att
EU:s dataskyddsförordning och brottsdatalagen inte kan vara tillämpliga
på samma behandling för samma syfte. Däremot menade regeringen att
regelverken skulle kunna vara tillämpliga parallellt om samma behandling
har flera olika syften. I sådant fall bör det betraktas som olika behandlingar
av personuppgifter som var och en måste ha stöd i och följa gällande regelverk (prop. 2017/18:232 s. 101).
När det gäller det övergripande syftet med registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN konstaterar promemorian att det kan anses
vara brottsbekämpande. Skatteverket kommer emellertid inte att behandla
personuppgifter i registret i egenskap av s.k. behörig myndighet. Som ovan
nämns gäller brottsdatalagen endast personuppgiftsbehandling av behöriga myndigheter enligt den lagen. Med behörig myndighet avses en
myndighet som har till uppgift att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet, utreda eller lagföra brott, verkställa straffrättsliga
påföljder eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, när den behandlar
personuppgifter för ett sådant syfte. Vidare avses även en annan aktör som
har anförtrotts myndighetsutövning för något av dessa syften, när den
behandlar personuppgifter för ett sådant syfte (1 kap. 6 § brottsdatalagen,
artikel 3.7 i EU:s dataskyddsdirektiv). I verksamheten med registret över
konton, värdefack och virtuella IBAN behandlar inte Skatteverket
personuppgifter i någon av nämnda syften (jfr likande bedömning som
gjorts avseende Utbetalningsmyndigheten i dess verksamhet med att
administrera systemet med transaktionskonto i prop. 2022/23:34 s. 112
och 113). En annan sak är att sådant syfte kan finnas när Skatteverket i sin
brottsbekämpande verksamhet är frågeställare i systemet se mer om det
nedan.
Med ovanstående bedömning följer att EU:s dataskyddsförordning och
dataskyddslagen är tillämplig gällande Skatteverkets personuppgiftsbehandling i verksamheten med registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN. Det innebär att promemorian kommer till en delvis annan
slutsats än vad regeringen gjorde vid införandet av konto- och
värdefackssystemet (prop. 2019/20:83 s. 33). Frågan om tillämpligt
regelverk när Skatteverket i andra delar av sin verksamhet begär uppgifter
från registret behandlas nedan.
15.11.3 Personuppgiftsansvarig
Promemorians förslag
Skatteverket ska vara personuppgiftsansvarig för behandlingen av
personuppgifter i sin verksamhet med registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN.
Skälen för promemorians förslag
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer medföra att
det i Skatteverkets verksamhet med registret behandlas en mängd personuppgifter. Skatteverket föreslås vara personuppgiftsansvarig för den
behandling av personuppgifter som myndigheten utför när det gäller den
verksamheten. Den personuppgiftsansvarige ansvarar för att genomföra
lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att bl.a. säkerställa att
personuppgiftsbehandlingen utförs i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (artikel 24 i EU:s dataskyddsförordning).
15.11.4 Rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen
Promemorians bedömning
Det kommer att finnas rättslig grund för behandlingen av personuppgifter i Skatteverkets verksamhet med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Personuppgiftsbehandlingen är nödvändig för
att utföra en uppgift av allmänt intresse. Delar av myndighetens personuppgiftsbehandling kommer även att vara nödvändig för att fullgöra en
rättslig förpliktelse som myndigheten har. Den rättsliga grunden
kommer att vara fastställd i nationell rätt på det sätt som krävs enligt
dataskyddsförordningen.
Skälen för promemorians bedömning
Rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen
För att behandling av personuppgifter ska vara tillåten enligt EU:s
dataskyddsförordning förutsätts, som beskrivs i avsnitt 3.4, att
behandlingen har stöd i en rättslig grund. I artikel 6.1 i EU:s
dataskyddsförordningen finns en uttömmande uppräkning av rättsliga
grunder, som innefattar bl.a. att den registrerade har lämnat sitt samtycke
till att dennes personuppgifter behandlas för visst ändamål (led a) och att
behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som
åvilar den personuppgiftsansvarige (led c).
676
opaginerad Kontrollera mot PDF
När det gäller myndigheters verksamhet brukar i regel den rättsliga
grunden i led e vara tillämplig. Flera grunder skulle emellertid kunna vara
tillämpliga samtidigt. Exempelvis skulle även led c kunna vara tillämplig
i en myndighets verksamhet, om myndigheten har ålagts att i visst avseende behandla personuppgifter.
Enligt led e är behandlingen tillåten om behandlingen är nödvändig för
att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Det krävs att grunden för
behandlingen är fastställd i enlighet med unionsrätten eller medlemsstatens nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Det
gäller även i fråga om led c (artikel 6.3 i EU:s dataskyddsförordning). Det
ska inte förstås som att den rättsliga grunden nödvändigtvis måste
fastställas i eller i enlighet med en av riksdagen beslutad lag. Grunden
måste däremot vara fastställd i laga ordning, på ett konstitutionellt korrekt
sätt (prop. 2017/18:105 s. 51, se även skäl 41 till EU:s dataskyddsförordning). I dataskyddslagen preciseras att personuppgifter får behandlas med stöd av led c respektive e i artikel 6.1 i EU:s dataskyddsförordning
för att utföra en uppgift av allmänt intresse som följer av lag eller annan
författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd
av lag eller annan författning (2 kap. 1 § och 2 § 1).
Konto- och värdefackssystemet har inrättats som ett verktyg i arbetet för
att bekämpa och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Att
bekämpa och förhindra brottslighet är av allmänt intresse. Enligt vad
regeringen uttalat i tidigare förarbeten är dessutom alla uppgifter som
riksdag eller regering gett i uppdrag åt statliga myndigheter att utföra av
allmänt intresse. Uppgiften skulle annars inte ha ålagts myndigheten
(prop. 2017/18:105 s. 56 och 57).
Enligt promemorians förslag kommer Skatteverket genom författning
åläggas att ansvara för det svenska konto- och värdefackssystemet,
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. I det ligger bl.a. att
Skatteverket ska ta emot de uppgifter som instituten lämnar för registrering
i registret, lämna ut uppgifter ur registret till frågeställande myndigheter
samt utföra visst underhåll av registret, bl.a. gallring. Skatteverkets
behandling av personuppgifter i verksamheten med registret över kontonoch värdefack bedöms vara nödvändig för att utföra den uppgift som
föreslås åläggas Skatteverket genom författning och som är av allmänt
intresse. Att föra registret över konton, värdefack och virtuella IBAN är
dessutom en rättslig förpliktelse som åläggs Skatteverket genom
författning (jfr prop. 2017/18:105 s. 105).
Med detta följer att det finns rättslig grund för Skatteverkets personuppgiftsbehandling i verksamheten med registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN.
15.11.5 Ändamålet med behandlingen
Promemorians förslag
Skatteverket ska i sin verksamhet med registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN få behandla personuppgifter om det är nödvändigt
opaginerad Kontrollera mot PDF
för att utföra sina uppgifter med registret och för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.
Skatteverket ska i den verksamheten även få behandla personuppgifter för andra ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte
behandlas på ett sätt som är oförenlig med det ändamål som uppgifterna
samlades in för.
Skälen för promemorians förslag
Om ändamålet för behandlingen
678
Av EU:s dataskyddsförordning följer att personuppgifter endast får samlas
in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte
senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål
(artikel 5.1 b). Medan den första delen av bestämmelsen ger uttryck för
principen om ändamålsbegränsning, ger den sista delen uttryck för den s.k.
finalitetsprincipen.
När det gäller de rättsliga grunderna i artikel 6.1 c och e – som ovan
bedömts vara tillämpliga när det gäller behandlingen av personuppgifter i
verksamheten med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN –
framgår av EU:s dataskyddsförordning att de kan innehålla bestämmelser
som anpassar tillämpningen av bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning (artikel 6.3). Som exempel kan nämns ändamålsbestämmelser som
anger för vilka ändamål personuppgiftsbehandlingen är tillåten.
Det finns inget krav på att skriva ut ändamålen i författning. I svensk rätt
har det emellertid varit vanligt att i författning ange ändamålen. När sådana
ändamål anges blir effekten vanligen begränsande. Finalitetsprincipen
tillåter ytterligare behandling så länge det inte är oförenligt med de
ursprungliga ändamålen. Ändamål som anges i författning får i stället ofta
effekten att endast behandling som är förenlig med de angivna ändamålen
är tillåten. Sådana begränsningar kan i vissa fall bli problematiska om det
senare framkommer behov av personuppgiftsbehandling som inte från
början förutsetts. Även om det är möjligt att justera ändamål kräver det
den process som en ändring i författning innebär. Det blir följaktligen
mindre flexibelt.
Promemorian föreslår att Skatteverket i sin verksamhet med registret
över konton, värdefack och virtuella IBAN ska få behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att utföra sina uppgifter med registret och
att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller
förordning. Det är en brett formulerad ändamålsbestämmelse som innebär
viss flexibilitet. Det kan jämföras med de ändamålsbestämmelser som
införts i andra lagar gällande Skatteverkets personuppgiftsbehandling (se
bl.a. beskattningsdatalagen och folkbokföringsdatalagen, se även prop.
2025/26:88 s. 130–133). I likhet med ändamålsbestämmelserna i dessa
lagar föreslås att begreppet ”nödvändigt” används. Det är då samma
begrepp som används i artikel 6 i EU:s dataskyddsförordning, som anger
när en personuppgiftsbehandling är laglig. Begränsningen som ligger i det
ordet innebär inte ett krav på att behandlingsåtgärden ska vara oundgänglig. I fråga om vad som avses med myndighetens uppgifter med registret
handlar det om sådana uppgifter som har sin grund i unionsrättslig
reglering eller nationell författning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Det kan finnas behov av att Skatteverket utformar sökfunktionen i
registret på ett sådant sätt att sökträffar även ges vid t.ex. mindre
felstavning av namn. Om exakt matchning mellan sökfråga och svar krävs
skulle det kunna leda till att de myndigheter som har rätt att få del av
uppgifter går miste om det pga. att t.ex. ett namn inte registrerats korrekt
till följd av att institutet inte angett det så som det ska vara. Den utökade
behandling av personuppgifter som det kan innebära bör enligt
promemorian vara tillåten utifrån ändamålet med behandlingen. Om annat
framkommer, t.ex. av de genomförandeakter som så småningom kommer
att antas enligt artikel 17.2 i sjätte penningtvättsdirektivet, gäller dock det.
Promemorian föreslår att finalitetsprincipen ska utgöra den yttersta
ramen för personuppgiftsbehandlingen. Enligt promemorians mening
finns det inte anledning att begränsa Skatteverkets personuppgiftsbehandling ytterligare än vad som redan följer av finalitetsprincipen. Skatteverket
förslås därför i sin verksamhet med registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN även få behandla personuppgifter för andra ändamål, under
förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är oförenlig med
det ändamål som uppgifterna samlades in för.
15.11.6 Särskilt om vissa typer av uppgifter
Regeringens förslag
Det finns inte behov av att utsträcka regleringen om Skatteverkets
personuppgiftsbehandling till att omfatta även uppgifter om avlidna
fysiska personer i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Person- och samordningsnummer ska kunna behandlas i Skatteverkets verksamhet med registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN.
Regeringens bedömning
De föreslagna bestämmelserna kan leda till viss behandling av känsliga
personuppgifter i Skatteverkets verksamhet med registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. Behandlingen är förenlig med
dataskyddsregleringen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Uppgifter om avlidna
I registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer det att
finnas uppgifter om avlidna fysiska personer. Det handlar bl.a. om
innehavare till konton eller värdefack som har avlidit och hör samman med
att uppgifterna bevaras under viss tid (se nedan om hur länge uppgifterna
ska bevaras).
EU:s dataskyddsförordning är, som ovan nämns, tillämplig när det gäller
uppgifter om fysiska personer som är i livet. Den är inte tillämplig när det
gäller avlidna personer, vilket även framgår uttryckligen av skäl 14 till
förordningen. Regleringen om skydd av personuppgifter kan emellertid
utsträckas till att även omfatta uppgifter gällande avlidna personer. Så har
opaginerad Kontrollera mot PDF
exempelvis gjorts i fråga om personuppgiftsbehandling som sker i
Utbetalningsmyndighetens verksamhet (1 kap 2 § tredje stycket lagen
[2023:457] om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten). Någon liknande bestämmelse finns emellertid inte i lagen om
konto- och värdefackssystem som gäller i dag. Enligt promemorians
bedömning finns heller inte behov av det när uppgifterna tas in i registret.
Det gäller även att registret också kommer att innehålla fler uppgifter än
vad som gäller i dagens konto- och värdefackssystem. Det lämnas därför
inte något sådant förslag.
Uppgifter om person- och samordningsnummer
I registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer bl.a.
person- och samordningsnummer att registreras. Enligt 3 kap. 10 §
dataskyddslagen får person- och samordningsnummer behandlas utan
samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till bl.a. ändamålet
med behandlingen.
Syftet med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN är att
identifiera innehavare och verkliga huvudmän till konton, värdefack och
virtuella IBAN bl.a. för att förbygga och förhindra brottslighet. Enligt
promemorians mening väger behovet av att i det syftet behandla personoch samordningsnummer tyngre än den integritetsrisk som det innebär för
den enskilde. Person- och samordningsnummer är av central betydelse för
att kunna identifiera en person. Sådana uppgifter behandlas redan i dagens
konto- och värdefackssystem och bör kunna behandlas även när systemet
blir ett register.
Känsliga personuppgifter
680
Vad som gäller i frågan om känsliga personuppgifter regleras i artikel 9 i
EU:s dataskyddsförordning. Det finns även vissa kompletterande bestämmelser som gäller det i dataskyddslagen. Med känsliga personuppgifter
avses personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska
åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller att behandla genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för
att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa och uppgifter
om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning.
Som promemorian varit inne på ovan kan det antas att det kommer att
finnas trossamfund registrerade i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN, exempelvis i egenskap av innehavare till bankkonto. De
regler som ovan föreslås gälla innebär att bl.a. verkliga huvudmän till
innehavaren av konton ska registreras. Genom uppgifterna skulle den
verkliga huvudmannens religiösa åskådning kunna avslöjas. Motsvarande
gäller i fråga om andra känsliga personuppgifter. För att nämna ytterligare
exempel kan registreringen av en ideell förening med politiska ändamål
som innehar ett konto innebära att en verklig huvudmans – i regel en
ledande befattningshavares – politiska åskådning avslöjas.
Även registrering i registret över verkliga huvudmän kan leda till sådana
konsekvenser. Promemorian har redogjort närmare för relevanta bestämmelser i avsnitt 14.22 och för en redogörelse gällande dessa hänvisas till
det avsnittet. Här ska endast kort nämnas att behandling av känsliga
personuppgifter är tillåtet bl.a. om det är nödvändigt av hänsyn till ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller
medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det
eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till
dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder
för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och
intressen (artikel 9.2 g i EU:s dataskyddsförordning).
Det är ett viktigt allmänt intresse att Skatteverket kan bedriva den
verksamhet som tydligt faller inom ramen för deras befogenheter på ett
korrekt, rättssäkert och effektivt sätt (jfr prop. 2017/18:105 s. 83).
Av dataskyddslagen följer att det är ett viktigt allmänt intresse om
– uppgifterna har lämnats till myndigheten och behandlingen krävs
enligt lag,
– behandlingen är nödvändig för handläggningen av ett ärende, eller
– i annat fall, om behandlingen är nödvändig med hänsyn till ett viktigt
allmänt intresse och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet (3 kap. 3 § första stycket).
Enligt promemorians uppfattning kommer det behov som Skatteverket har
av att behandla känsliga personuppgifter inom ramen för verksamheten
med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN att omfattas av
ovan nämnda strecksatserna och då framför allt de två först nämnda.
Instituten lämnar uppgifterna till Skatteverket och när uppgifterna lämnas
ut är det nödvändigt i handläggningen av ärendet. I nödvändighetskravet
ligger inte att behandlingsåtgärden ska vara oundgänglig (prop.
2017/18:105 s. 194). Behandlingen av uppgifterna bedöms vidare stå i
proportion till det syfte som eftersträvas och vara förenligt med det
väsentliga innehållet i rätten till dataskydd.
När det gäller lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den
registrerades rättigheter finns det, som också redogörs för i tidigare avsnitt,
i dataskyddsförordningen en bestämmelse som innebär att det är förbjudet
att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer grundat på
känsliga personuppgifter (3 kap. 3 § andra stycket). Det är därutöver
möjligt att införa fler bestämmelser som gäller dessa, exempelvis
begränsningar i fråga om sökbegrepp och bestämmelse om att Skatteverket
ska se till att det inte uppkommer något otillbörligt intrång i de
registrerades personliga integritet eller några risker från
säkerhetssynpunkt. Sådana bestämmelser kan regeringen meddela med
stöd av sin restkompetens enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.
Sammantaget anser promemorian att den behandling av känsliga
personuppgifter som kan komma att göras i Skatteverkets verksamhet med
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN är förenlig med
dataskyddsregleringen.
15.11.7 Säkerhetsåtgärder gällande tillgången till
uppgifter
Promemorians förslag
Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Det ska även gälla
när registret ingår i sammankopplingen av medlemsstaternas konto- och
värdefackssystem. Åtkomsten till personuppgifter ska kontrolleras och
följas upp regelbundet.
Skatteverket ska föra loggar över personuppgifter som behandlas i
samband med sökningar som görs i registret. Det ska även gälla när
registret ingår i bankkontoregistrens sammankopplingssystem. Loggarna ska kontrolleras och följas upp regelbundet.
Promemorians bedömning
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om
tillgången till personuppgifter och loggar.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Tillgången till uppgifter
Det är den personuppgiftsansvariges ansvar att genomföra lämpliga
tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa att
behandlingen utförs i enlighet med EU:s dataskyddsförordning. Den
personuppgiftsansvarige ska bl.a. vidta åtgärder för att säkerställa att
fysiska personer som utför arbete under den personuppgiftsansvariges
överinseende, och som får tillgång till personuppgifter – exempelvis
anställda – endast behandlar uppgifterna på instruktion från den
personuppgiftsansvarige, om inte unionsrätten eller medlemsstaternas
nationella rätt ålägger honom eller henne att göra det (artiklarna 24.1 och
32.4 i EU:s dataskyddsförordning). Ett exempel på det sist nämnda skulle
kunna vara om den anställde har en författningsreglerad skyldighet att
lämna uppgiften till Polismyndigheten.
I flera författningar som rör personuppgiftsbehandling i myndigheters
verksamhet finns bestämmelser som reglerar tillgången till uppgifter inom
verksamheten. Sådana bestämmelser finns t.ex. i lagen om behandling av
personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten, beskattningsdatalagen och
folkbokföringsdatalagen. Som konstateras i förarbetena till de två
sistnämnda lagarna innebär spridning av personuppgifter ökad risk för att
uppgifterna kan användas på ett sätt som medför integritetsintrång. Att
begränsa tillgången till personuppgifter är en viktig åtgärd för att
säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen
(prop. 2025/26:88 s. 121).
Promemorian anser att en bestämmelse som reglerar tillgången till
personuppgifterna inom verksamheten bör införas även i den nya lagen om
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Av bestämmelsen bör
682
opaginerad Kontrollera mot PDF
följa att tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en
behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
I likhet med den bedömning som gjorts av regeringen i förarbetena till
beskattningsdatalagen och folkbokföringsdatalagen anser promemorian att
uttrycket var och en inkluderar såväl tillsvidareanställd personal som
personer med en tidsbegränsad anställning och konsulter (prop.
2025/26:88 s. 122. Avsikten är att alla som vid arbete hos myndigheterna
kommer i kontakt med personuppgifter ska omfattas av bestämmelsen och
alltså endast få tillgång till de personuppgifter som behövs för att utföra
arbetsuppgifterna.
Enligt promemorians mening bör vidare åtkomsten till personuppgifter
kontrolleras och följas upp regelbundet. I likhet med vad som gjorts i t.ex.
lagen om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten,
beskattningsdatalagen och folkbokföringsdatalagen bör det tydliggöras i
lagstiftningen.
Det föreslås att bestämmelser som gäller tillgången till uppgifter tas in i
den ny lagen om registren över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
ytterligare föreskrifter om tillgången.
Loggning
I direktivet om finansiell information finns krav på medlemsstaterna ska
se till att de myndigheter som förvaltar konto- och värdefackssystemet
säkerställer att det förs loggar varje gång någon av de myndigheter som är
behöriga enligt det direktivet gör sökningar i systemet. Dessutom finns
närmare krav på vad som ska loggas. Det gäller bl.a. datum och tidpunkt
för sökningen och den unika användaridentiteten på den tjänsteman som
gjorde förfrågan eller sökningen (artikel 6). I svensk rätt finns i dag krav
på loggning över behandling av personuppgifter i konto- och värdefackssystem i 7 § lagen on konto-och värdefackssystem respektive 4 §
förordningen (2020:521) om konto- och värdefackssystem. Den först
nämnda bestämmelsen reglerar Skatteverkets loggning. Den sist nämnda
bestämmelsen innehåller krav på att de brottsbekämpande myndigheterna
som gör sökningar i konto- och värdefackssystemet för loggar över personuppgiftsbehandlingen. Något motsvarande krav finns inte för t.ex. Utbetalningsmyndigheten när den gör sökningar i samma system. Den
inkonsekvens som det innebär beror troligtvis på att brottsbekämpande
myndigheters möjlighet att få uppgifter ur systemet härrör från
unionslagstiftning där även krav på loggning finns. Utbetalningsmyndighetens möjlighet att få uppgifter ur systemet har å sin sida tillkommit som
ett nationellt initiativ.
När det gäller brottsbekämpande myndigheters sökningar i systemet har
det genom ändringsdirektivet till direktivet om finansiell information
tillkommit krav på att loggning även ska göras när sådana myndigheter
söker inom ramen för det sammankopplade konto- och värdefackssystemet (bankkontoregistrens sammankopplingssystem).
Syftet med loggning är att kontrollera att begränsningar som gäller tillgång till personuppgifter efterlevs. Loggen – som visar behandlingshistoriken – kan då utgöra underlag för att utreda felaktig eller obehörig
behandling av uppgifterna. Att sökningar loggas kan även ha en åter-
hållande verkan på de som använder systemet, dvs. att de inte begär att ta
del av uppgifter som de inte har rätt till.
Enligt promemorians mening bör det i den nya lagen om register över
konton, värdefack och virtuella IBAN tas in bestämmelser som gäller
loggning. Det innefattar även bestämmelse om kontroll och uppföljning av
logg. Det bör framgå att krav på loggning även gäller när registret ingår i
bankkontoregistrens sammankopplingssystem. Loggning bör gälla alla
sökningar som görs i systemet, dvs. även sådana sökningar som görs av
andra än brottsbekämpande myndigheter.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
ytterligare föreskrifter om loggning i enlighet med vad som anges i
direktivet om finansiell information och ändringsdirektivet till det
direktivet.
15.11.8 Elektroniskt utlämnande av personuppgifter
Promemorians förslag
Elektroniskt utlämnande av personuppgifter ska vara tillåtet.
Promemorians bedömning
Det bör inte göras någon åtskillnad mellan direktåtkomst och andra
former av elektroniskt utlämnande.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Syftet med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN är att
tillgodose vissa myndigheters behov av att snabbt få tillgång till
uppgifterna. Mot bakgrund av den sekretess som föreslås gälla för
uppgifterna är det rimligt att utgå från att de som mottar uppgifter ur
registret är myndigheter.
Att lämna ut uppgifter elektroniskt till andra myndigheter är normalt sett
inte olämpligt (se t.ex. prop. 2017/18:269 s. 136 och prop. 2025/26:88
s. 155). Skatteverket bör därför kunna utgå från att elektroniskt
utlämnande är tillåtet. De unionsrättsliga regelverken uppställer vidare
krav på att uppgifterna ska vara omedelbart tillgängliga för finansunderrättelseenheter, Amla och behöriga myndigheter enligt direktivet om
finansiell information. Omedelbarhetskravet i sig indikerar att det från
unionslagstiftarens sida finns en förväntan på att uppgifterna ska kunna
lämnas ut elektroniskt. För Skatteverkets del är det viktigt att kunna
använda ett digitaliserat arbetssätt för att uppnå effektivitet i sina
arbetsuppgifter. När registret så småningom kopplas samman med andra
medlemsstaters motsvarande system görs det genom en elektronisk
plattform. Det innebär att uppgifterna kommer att förmedlas elektroniskt
genom den plattformen. Enligt promemorians mening bör det mot den
bakgrunden vara möjligt att i författning ange att elektroniskt utlämnande
av personuppgifter ska vara tillåtet. Det föreslås därför att en sådan
bestämmelse tas in i den nya lagen om register över konton, värdefack och
virtuella IBAN.
684
opaginerad Kontrollera mot PDF
I en del andra författningar som innehåller bestämmelser om att
elektroniskt utlämnande är tillåtet finns även tillägget ”om det inte är
olämpligt” (se t.ex. 15 § beskattningsdatalagen och 14 § tulldatalagen, jfr
dock 1 kap. 12 § lagen om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten). Promemorian har övervägt om ett sådant tillägg bör
tas in även i den bestämmelse om elektronisk utlämnande gällande
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN som föreslås. Mot
bakgrund av mottagarkretsen till uppgifterna är det emellertid svårt att se
när elektroniskt utlämnande skulle vara olämpligt. Promemorian vill i
stället framhålla att bestämmelsen inte innebär en skyldighet att lämna ut
uppgifter elektroniskt. Om Skatteverket mot förmodan anser att elektroniskt utlämnande är olämpligt får det förutsättas att Skatteverket inte
lämnar ut uppgifter elektroniskt.
I vissa författningar finns vidare bestämmelser som anger om det är
tillåtet att lämna ut uppgifter elektroniskt genom s.k. direktåtkomst. Det
förekommer också att det i författning finns uttryckligt förbud mot
direktåtkomst. Med direktåtkomst avses en teknisk lösning som innebär
att uppgiftsmottagaren har direkt tillgång till information hos någon annan
och på egen hand kan söka i den, men utan att själv kunna påverka
innehållet. Det finns dock även tekniska lösningar som ligger nära
direktåtkomst, men som inte räknas som det.
När nu en ny lag införs finns det anledning att reflektera över
lämpligheten att i lagtext särskilja direktåtkomst från annat elektroniskt
utlämnande. Regeringen har i förarbeten till de nya lagarna gällande
personuppgiftsbehandling i verksamheter inom Skatteverket valt att inte
göra någon sådan åtskillnad. I förarbetena till de lagarna konstaterar
regeringen bl.a. att det är mer teknikneutralt att inte göra någon skillnad
på direktåtkomst och andra former av elektroniskt utlämnande (prop.
2025/26:88 s. 157). Promemorian ser ingen anledning att ha ett annat
förhållningssätt när det gäller regleringen av formerna för hur uppgifter får
lämnas ut från registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Några
särskilda bestämmelser om direktåtkomst föreslås därför inte. Det betyder
att det lämnas till Skatteverket att i sin roll som personuppgiftsansvarig
bestämma när uppgiftsutlämnande kan göras genom direktåtkomst.
15.11.9 Enskildas rättigheter
Promemorians förslag
Besked om att personuppgifter har lämnats eller ska lämnas ut till en
mottagare ska inte få lämnas ut till den registrerade.
Registrerades rätt att göra invändningar mot personuppgiftsbehandling ska inte gälla vid sådan behandling som är tillåten enligt den nya
lagen om register över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Promemorians bedömning
Det finns inte behov av att begränsa den registrerades rätt till information om personuppgiftsbehandlingen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorians förslag och bedömning
Rätten till information bör inte begränsas…
Av EU:s dataskyddsförordning följer bl.a. att den personuppgiftsansvarige
självmant ska informera den registrerade om personuppgiftbehandlingen.
Utan att den registrerade får kännedom om personuppgiftsbehandlingen är
det svårt för honom eller henne att utöva sina rättigheter enligt samma
förordning.
Informationsskyldigheten i situationer då det inte är den registrerade
som själv lämnat uppgifterna till den personuppgiftsansvarige regleras i
artikel 14. Eftersom det är instituten och inte den registrerade som ska
anmäla uppgifter för registrering i registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN är artikeln aktuell när det gäller registreringen i det
registret. Av den artikeln följer bl.a. att informationen ska ges till den
registrerade senast när uppgifterna lämnas ut till annan mottagare första
gången. Det gäller bl.a. information om mottagare eller kategorier av
mottagare. Dessutom har den registrerade, enligt artikel 15 i samma
förordning, på begäran rätt att få veta om personuppgifter som rör honom
eller henne behandlas och i så fall få tillgång till personuppgifterna och
viss information om behandlingen.
Under vilka förhållanden rätten till information i artikel 14 kan
begränsas följer av artikel 23 i samma förordning. I propositionen som
föregick införandet av konto- och värdefackssystemet anförde regeringen
att information om personuppgiftsbehandling till den enskilde när en
myndighet gör en sökning i systemet skulle innebära stor risk för att syftet
med konto- och värdefackssystemet motverkas. Sådan information ansågs
kunna leda till att den enskilde vidtar åtgärder som att flytta pengar från
konton eller värdefack eller i övrigt försvårar en utredning om brottslighet,
beskattning eller indrivning av skulder (prop. 2019/20:83 s. 36). För att
inte försvåra eller avslöja en utredning genom att röja myndigheters
tillgång till uppgifter om innehavare av konton eller värdefack, infördes en
bestämmelse som begränsar möjligheten för den enskilde att få kännedom
om att dennes personuppgifter behandlas (6 § första stycket lagen om
konto- och värdefackssystem).
En skillnad mellan det nuvarande konto- och värdefackssystemet och
det som nu föreslås, dvs. registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN, är att uppgifterna nu kommer att finnas hos Skatteverket oavsett
om de har efterfrågats av en frågeställande myndighet eller inte. Det
betyder att information till den registrerade om att dennes personuppgifter
behandlas inte avslöjar att det gjorts sökningar på personen av exempelvis
en brottsbekämpande myndighet, förutsatt att informationen alltid ges före
det att sökning gjorts och uppgifter lämnats ut (jfr artikel 14.3 c i EU:s
dataskyddsförordning). Promemorian anser därför att det inte längre finns
behov av en bestämmelse som begränsar Skatteverkets informationsskyldighet.
… men däremot rätten till tillgång
686
Rätten till tillgång enligt artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning innebär
bl.a. att den registrerade ska kunna få besked om huruvida uppgifterna har
lämnats ut eller ska lämnas ut till en mottagare. Den bestämmelsen anser
opaginerad Kontrollera mot PDF
promemorian även efter övergång från datasöksystem till register
aktualiserar den problematisk som beskrivs i propositionen som föregick
införandet av konto- och värdefackssystemet och som redogörs för ovan.
Rätten till tillgång bedöms alltså kunna leda till att myndigheters
utredningar försvåras.
Det är tillåtet att begränsa rätten till tillgång genom nationell rätt. Det
förutsätter att det sker med respekt för andemeningen i de grundläggande
rättigheterna och friheterna och utgör en nödvändig och proportionell
åtgärd i ett demokratiskt samhälle. Dessutom förutsätts att det i så fall sker
för vissa särskilt angivna syften, däribland förebyggande, förhindrande,
utredning, avslöjande eller lagföring av brott (artikel 23.1 i EU:s
dataskyddförordning).
Det föreslås att den registrerades rätt till tillgång när det gäller besked
om huruvida dennes personuppgifter som finns i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN har lämnats eller ska lämnas ut begränsas
med hänsyn till frågeställande myndigheters utredningar som görs i syfte
att förebygga, förhindra och utreda brott. Att begränsa rätten till tillgång
bedöms var en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt
samhälle och bedöms vara förenligt med andemeningen i rättigheten.
Rätten att göra invändningar
Den registrerade har rätt att göra invändningar mot behandling av
personuppgifter som rör honom eller henne (artikel 21 i EU:s dataskyddsförordning). Det gäller bl.a. om den rättsliga grunden är artikel 6.1 e
i EU:s dataskyddsförordning. Den grunden är, som redogörs för ovan, bl.a.
tillämplig i fråga om Skatteverkets personuppgiftsbehandling i verksamheten med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Följden av
en sådan invändning är att den personuppgiftsansvarige inte längre får
behandla personuppgifterna såvida denne inte kan påvisa avgörande
berättigade skäl för behandlingen som väger tyngre än den registrerades
intressen, rättigheter och friheter eller om det sker för fastställande,
utövande eller försvar av rättsliga anspråk.
Precis som när det gäller rätten till information och tillgång, kan rätten
att göra invändningar begränsas. Det gäller under samma förutsättningar
som när det gäller de andra rättigheterna som anges ovan, dvs. att det sker
med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och
friheterna och utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle samt att det i så fall sker för vissa särskilt angivna syften.
Sådan begränsning finns i dagens reglering gällande Skatteverkets personuppgiftsbehandling kopplat till konto- och värdefackssystemet (6 § andra
stycket lagen om konto- och värdefackssystem). För att konto- och
värdefackssystemet ska fylla sitt syfte anser promemorian att sådan
begränsning även behövs om systemet har formen av ett register. Som
regeringen konstateras i förarbetena till den nuvarande lagen skulle syftet
med konto- och värdefackssystemet inte uppnås om Skatteverkets
behandling av personuppgifter i systemet gjordes beroende av inställningen hos den enskilde (prop. 2019/20:83 s. 36 och 37). Den nuvarande
begränsningen bör alltså även gälla fortsättningsvis och för samma syfte
som tidigare. En sådan begränsning måste anses utgöra en nödvändig och
opaginerad Kontrollera mot PDF
proportionell åtgärd för att syftet med konto- och värdefackssystemet ska
säkerställas.
15.11.10 Längsta tid för behandlingen
Promemorians förslag
Personuppgifter i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN
ska med hänsyn till ändamålet med registret få behandlas i fem år efter
det att det konto, värdefack eller virtuella IBAN som uppgifterna hör
till har avslutats eller på annat sätt upphört. Därefter ska personuppgifterna inte längre få behandlas.
Promemorians bedömning
Regeringen kan meddela föreskrifter om bevarande och gallring.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
688
En av de grundläggande principerna i EU:s dataskyddsförordning är att
personuppgifter inte ska lagras under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas (principen
om lagringsminimering i artikel 5.1 e). Principen syftar till att personuppgifter inte ska behandlas i onödan. Genom att uppgifter inte behandlas
i onödan skyddas även den enskilde från onödiga risker för integritetsintrång. I vissa situationer får personuppgifter behandlas längre tid
än vad som är nödvändigt för ändamålet. Det gäller om personuppgifter
enbart behandlas för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller
historiska forskningsändamål eller vissa statistiska ändamål.
Enligt sjätte penningtvättsdirektivet ska, som ovan nämns, medlemsstaterna säkerställa att informationen om konton, virtuella IBAN och
värdefack samt deras innehavare ska vara tillgängliga via deras konto- och
värdefackssystem samt det sammankopplade systemet till dess att fem år
passerat från det att kontot eller värdefacket avslutades. Det är dock tillåtet
att i konkreta fall lagra uppgifterna i ytterligare maximalt fem år, om det
bedöms nödvändigt och proportionerligt för att förebygga, upptäcka,
utreda eller lagföra misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism
(artikel 16.8).
Enligt promemorians mening måste bestämmelsen förstås mot bakgrund
av principen om uppgiftsminimering. Bestämmelsen ger uttryck för att det
är nödvändigt för ändamålet med behandlingen att personuppgifterna finns
i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem viss tid och att behandlingen därefter ska upphöra.
I flera andra lagar som gäller personuppgiftsbehandling finns bestämmelser i vilka det kommer till uttryck att personuppgifter inte får behandlas
under längre tid än vad som behövs med hänsyn till ändamålet. I t.ex. lagen
om behandling av personuppgifter vid Utbetalningsmyndigheten finns
dessutom vissa tidsfrister angivna. Enligt promemorians mening kan det
vara av värde när uppgifter finns i register och där det för rättstillämparen
möjligen inte är tydligt när uppgifterna inte längre får behandlas med
opaginerad Kontrollera mot PDF
hänsyn till ändamålet. Promemorian föreslår att en sådan bestämmelse tas
in i den nya lagen om register över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Den bör formuleras så att det tidskrav som följer av sjätte penningtvättsdirektivet kommer till uttryck.
Möjligheten enligt sjätte penningtvättsdirektivet att tillåta att personuppgifterna behandlas längre än den angivna tiden gäller inte generellt utan i
konkreta fall. Promemorian ser inte behov av att den möjligheten utnyttjas.
Förhållandet till gallring
Bestämmelser om längsta tid för behandling av personuppgifterna ska inte
förväxlas med regler om bevarande och gallring. Medan det först nämna
är bestämmelser som syftar till att skydda enskildas integritet, är
utgångspunkten i arkivlagen att handlingar ska bevaras. Arkivbildningen
syftar till att myndigheters arkiv ska bevaras, hållas ordnande och vårdas,
bl.a. för att tillgodose rätten att ta del av allmänna handlingar (3 § tredje
stycket arkivlagen [1990:782]). Som promemorian uttrycker ovan tolkar
promemorian bestämmelserna i sjätte penningtvättsdirektivet om hur
länge uppgifterna ska finans i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem som ett uttryck för avvägningen mellan integritetsintresset och
intresset av att ändamålet med konto och värdefackssystem uppnås. Det är
svårt att se att unionslagstiftaren ser som sin uppgift att reglera för
arkivändamål. Däremot kan unionslagstiftaren ha sett behov av att
säkerställa att uppgifter inte gallras så snart att registret mister sin funktion.
När det gäller bevarande och gallring gäller arkivlagen om inte annat
anges. I den utsträckning som det finns behov av särskilda bestämmelser
kan regeringen med stöd av sin restkompetens meddela föreskrifter om
bevarande och gallring.
15.11.11 Frågor om personuppgiftsbehandling bör regleras
i lag
Promemorians förslag
Bestämmelser som avser personuppgiftsbehandling kopplat till verksamheten med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN ska
i huvudsak tas in i lag.
Skälen för promemorians förslag
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer att innehålla
en stor mängd personuppgifter där en del är av integritetskänslig karaktär.
Av uppgifterna går dessutom att göra sammanställningar som är integritetskänsliga. Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kan
innebära sådant integritetsintrång som den enskilde skyddas mot bl.a.
genom regeringsformen. Personuppgiftsbehandling som innebär
betydande intrång i den enskildes integritet, görs utan samtycke och
innebär kartläggning av den enskildes personliga förhållanden ska regleras
i lag (2 kap. 6 § andra stycket och 2 kap. 20 § regeringsformen, se även
prop. 2017/18:105 s. 26). Även i situationer då det inte handlar om sådant
opaginerad Kontrollera mot PDF
betydande integritetsintrång kan det finnas anledning att ta in
bestämmelser om personuppgiftsbehandling i lag. Konstitutionsutskottet
har framhållit att en målsättningen bör vara att föreskrifter som gäller
myndighetsregister som innehåller ett stort antal registrerade och har ett
särskilt känsligt innehåll ska regleras i lag (se t.ex. bet. 1990/91:KU11 s.
11 och 1997/98:KU18 s. 43). Regeringen har delat den bedömningen (se.
tex. 1997/98:44 s. 41 och 1999/2000:39 s. 78).
Enligt promemorians mening bör bestämmelser som avser personuppgiftsbehandling kopplat till verksamheten med registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN i huvudsak tas in i lag.
15.11.12 Tillämpligt regelverk för Skatteverkets
personuppgiftsbehandling i andra verksamheter
än verksamheten med registret
Skatteverket kommer enligt promemorians förslag att i egenskap av frågeställande myndighet kunna begära uppgifter från registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. Det gäller om Skatteverket behöver uppgiften för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,
utreda brott, eller besvara en begäran från Europol, eller i en utredning om
självständigt förverkande. Det gäller även om beskattningsverksamheten
inom myndigheten behöver uppgiften för att utföra revision och annan
kontrollverksamhet, eller för att fullgöra vissa internationella åtaganden
som medför en skyldighet att lämna upplysningar i skatteärenden. När
uppgifter från registret behandlas inom dessa verksamheter gäller den
dataskyddsreglering som är tillämplig i de verksamheterna. Det betyder
exempelvis att brottsdatalagen och lagen (2018:1696) om Skatteverkets
behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område är tillämpliga, om Skatteverket i egenskap av behörig myndighet inhämtar personuppgifter från registret över konton, värdefack och virtuella IBAN i syfte
att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller utreda
brott. Vidare gäller beskattningsdatalagen (2026:125)om Skatteverkets
beskattningsverksamhet inhämtar uppgifter från registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN för att utföra sådan revisions- eller annan
kontrollverksamhet eller sådana internationella åtaganden som innebär att
uppgifter han inhämtas.
15.12
690
Några avslutande ord ur dataskyddsynpunkt…
De nya reglerna som föreslås innebär utökad behandling av personuppgifter. Det beror på att fler institut ska lämna uppgifter, att fler
uppgiftstyper ska lämnas och att uppgifterna kommer att finns registrerade
hos Skatteverket oavsett om de efterfrågas av någon av de som har rätt att
ta del av uppgifter eller inte. Dessutom ska fler myndigheter och även vissa
utländska organ kunna få del av uppgifterna. För vissa myndigheter som
redan i dag kan få del av uppgifter ur konto- och värdefackssystem utökas
möjligheten att ta del av uppgifter i viss grad genom de vidare formuleringarna som föreslås om Skatteverkets skyldighet att lämna ut uppgifterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Promemorian redogör ovan för ställningstagandet att uppgifterna ska
finnas registrerade i ett register och har då kommit fram till att det
integritetsintrånget som registret innebär är godtagbart och proportionerligt utifrån det avsedda ändamålet. Samtidigt som intrånget i enskildas
integritet bedöms öka genom vad som redogjorts för ovan föreslår
promemorian flera åtgärder för att skydda personuppgifterna.
För det första föreslås att uppgifterna i registret omfattas av absolut
sekretess och att meddelarfriheten begränsas. Avsaknaden av
skaderekvisit får till följd att uppgifterna inte kommer gå att få ut om det
inte finns en sekretessbrytande bestämmelse som medger det. Ytterligare
skydd ges genom att förslaget om att den sekretessbrytande bestämmelsen
i 10 kap. 15 a § OSL inte ska vara tillämplig i fråga om uppgifter i
registret. Det innebär att kretsen av myndigheter som kan ta del av
uppgifter ur registret krymper. Det föreslås i stället att mer specifika
bestämmelser om att Skatteverket ska vara skyldig att lämna ut uppgifter
till vissa utpekade myndigheter införs. Dessa bestämmelser får effekten att
sekretessen bryts i de fall där det finns behov av uppgifterna utifrån
ändamålet med registret. För samtliga myndigheter som Skatteverket
föreslås ha uppgiftsskyldighet i förhållande till föreslås att det måste finns
ett behov av uppgifterna i vissa syften för att uppgiftsskyldigheten ska
finnas. Det är avsett att ge återhållande verkan och säkerställa att uppgifter
inte begärs in i onödan. Det får vidare förutsättas att dessa myndigheter
inte begär att få del av personuppgifter ur registret om det inte finns en
rättslig grund för myndigheten i fråga att behandla personuppgifterna.
Även dataskyddsregleringen bedöms därmed ge återhållande verkan.
För det andra föreslås flera åtgärder för att skydda mot obehörigt eller
felaktig behandling av uppgifterna. Promemorian föreslår att Skatteverket
ska vara skyldig att begränsa tillgången till personuppgifterna till det som
var och en behöver för sina arbetsuppgifter. Dessutom föreslås att
Skatteverket ska föra loggar över personuppgifter som behandlas i
samband med sökningar i registret. Tillgången och loggarna ska enligt
promemorians förslag följas upp. Bestämmelserna syftar till att minska
spridningen av personuppgifter. Det ska göras även utan misstanke om
obehörig eller felaktig behandling. Det skapar bättre förutsättningar att i
ett tidigt skede upptäcka och åtgärda obehörig eller felaktig behandling.
Slutligen ska nämnas att det förhållandet att uppgifter om större delen
av Sveriges befolkning kommer att finans registrerade på ett och samma
ställe skulle kunna innebära att informationen är av intresse för andra
aktörer, exempelvis för främmande makt. Skatteverket kommer att behöva
göra bedömningen om säkerhetsskyddslagen (2018:585) är tillämplig när
det verksamheten med registret. Det kan i så fall innebära att verksamheten
omfattas av ytterligare krav på skyddsåtgärder. Även sådana åtgärder kan
utgöra skydd mot att uppgifter sprids.
16
Ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser
16.1
Den nya penningtvättslagen
Promemorians förslag
Den nya penningtvättslagen ska träda i kraft den 10 juli 2027.
Äldre bestämmelser ska gälla för överträdelser som har inträffat före
ikraftträdandet.
Skälen för promemorians förslag
De bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet som behandlas i detta
lagstiftningsärende ska ha genomförts senast den 10 juli 2027. Vid samma
tidpunkt ska penningtvättsförordningen börja tillämpas. Det föreslås
därför att även den nya penningtvättslagen ska träda i kraft den 10 juli
2027.
Äldre bestämmelser bör gälla för överträdelser som har inträffat före
ikraftträdandet.
16.2
Den nya lagen om register över verkliga
huvudmän
Promemorians förslag
Den nya lagen om verkliga huvudmän ska träda i kraft den 10 juli 2027.
Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
Bestämmelsen om att ansvariga enheter ska anmäla när uppgifter om
registreringsskyldig person saknas i registret ska tillämpas från och med
den 10 januari 2028.
Promemorians bedömning
Det finns inte anledning av att utvidga omfattningen av skyldigheten att
registrera uppgifter i registret över verkliga huvudmän genom att justera
datum i övergångsbestämmelserna i penningtvättsförordningen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
De bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet som gäller registret över
verkliga huvudmän och som behandlas i detta lagstiftningsärende ska ha
genomförts senast den 10 juli 2027. Vid samma tidpunkt ska penningtvättsförordningen, som innehåller bestämmelser om verkliga huvudmän,
börja tillämpas. Det föreslås därför att även den nya lagen om verkliga
huvudmän ska träda i kraft den 10 juli 2027.
692
opaginerad Kontrollera mot PDF
I den nya lagen finns en bestämmelse som innebär att ansvariga enheter
ska anmäla om den upptäcker att det saknas uppgifter om en
registreringsskyldig person i registret. I och med att penningtvättsförordningen innebär att fler uppgifter ska finnas i registret kan under en
övergångsperiod den situationen antas gälla för ett stort antal registrerade
innan de har hunnit anmäla de tillkommande uppgifterna. Promemorian
anser därför att bestämmelsen som innebär skyldighet att anmäla att
uppgifter saknas ska börja tillämpas först från och med den 10 januari
2028. En övergångsbestämmelse med sådan innebörd föreslås.
När det gäller sådana juridiska personer och förvaltare till juridiska
konstruktioner som är skyldiga att anmäla uppgifter för registrering i
registret över verkliga huvudmän till följd av att förvärv av fasta egendom
i landet, finns i penningtvättsförordningen vissa övergångsbestämmelser
(artikel 67.7). Av dessa bestämmelser följer att om personen vid tidpunkten för ikraftträdandet redan äger den fasta egendomen ska uppgifterna
relaterat till verkligt huvudmannaskap anmälas för registrering senast den
10 januari 2028. Detta gäller dock inte sådana personer som har förvärvat
den fasta egendomen före den 1 januari 2014. Enligt samma artikel har
medlemsstaterna möjlighet att besluta om ett tidigare datum än detta, om
risken för penningtvätt kräver det.
Av penningtvättsförordningen följer vidare att medlemsstaterna även
har möjlighet att kräva att sådana utländska juridiska personer som
omfattas av registreringskrav till följd av affärsförbindelse som ingås med
en ansvarig enhet i landet (som inte rör förvärv av fast egendom), ska
utsträckas till att även gälla affärsförbindelser som pågår vid tidpunkten
för ikraftträdandet av lagen. Det får ske om risken för penningtvätt motiverar det (artikel 67.8).
Det har enligt promemorians uppfattning inte framkommit några skäl
som ger anledning att utvidga omfattningen av skyldigheten att anmäla
uppgifter för registrering i det svenska registret över verkliga huvudmän
genom att justera datumen i övergångsbestämmelserna. Promemorian
föreslår därför inga sådana bestämmelser. Det betyder att de datum som
anges i penningtvättsförordningen gäller.
För överträdelser som inträffar före den nya lagen om verkliga
huvudmän trätt i kraft ska äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.
16.3
Den nya lagen om register över konton,
värdefack och virtuella IBAN
Promemorians förslag
Den nya lagen om register över konton, värdefack och virtuella IBAN
ska träda i kraft den 10 juli 2027. För licenshavarnas del ska de nya
skyldigheterna träda i kraft den 1 maj 2028.
Lagen om konto- och värdefackssystem ska vid samma tidpunkt
upphävas, men vara fortsatt tillämplig för vissa institut under en
övergångsperiod.
Skälen för promemorians förslag
De bestämmelser i sjätte penningtvättsdirektivet gällande konto- och
värdefackssystemet som behandlas i detta lagstiftningsärende ska ha
genomförts senast den 10 juli 2027. Vid samma tidpunkt ska även vissa
artiklar i ändringsdirektivet till direktivet om finansiell information som
gäller konto- och värdefackssystemet ha genomförts. Det föreslås därför
att den nya lagen om register över konton, värdefack och virtuella IBAN
ska träda i kraft den 10 juli 2027.
Förslaget i promemorian innebär bl.a. att Skatteverket ska inrätta ett nytt
register. Det innebär att instituten som omfattas av regleringen måste
anmäla samtliga uppgifter om konton, värdefack och virtuella IBAN för
registrering en första gång och därefter fortsätta anmäla uppgifter med viss
regelbundenhet. För att anmälningar av uppgifter ska kunna göras krävs
tekniska åtgärder – både för Skatteverket och för instituten – som kan
förväntas ta viss tid. Efter ikraftträdandetidpunkten av lagen förväntas
instituten följa Skatteverkets instruktioner med målet att uppgifterna ska
kunna lämnas för registrering i registret i enlighet med vad lagen kräver.
För de institut som i dag tillgängliggör uppgifter i det nuvarande kontooch värdefackssystemet, dvs. datasöksystemet, bör skyldigheten att göra
detta kvarstå till dess att uppgifterna kan fås genom registret. Det föreslås
att det införs övergångsbestämmelser med den innebörden.
I den del lagen om register över konton, värdefack och virtuella IBAN
genomför det nationella initiativet att även licenshavare ska bli skyldiga
att anmäla registrerade spelare och spelkonton, bör de nya skyldigheterna
för licenshavarna träda i kraft senare än vad som gäller för instituten, vilket
lämpligen sker genom en ändringsförfattning. Ett senare ikraftträdande
bedöms lämpligt utifrån att underlätta Skatteverkets administrativa börda
som uppstår vid ikraftträdandet av den del av lagen om genomför sjätte
penningtvättsdirektivet. Dessutom motiveras ett senare ikraftträdande
utifrån att licenshavarna får en helt ny skyldighet, som det får förmodas
kommer kräva viss tid att anpassa sig till. Som framgår av
konsekvensanalysen kommer därtill de föreslagna reglerna utgöra en
sådan teknisk föreskrift som måste anmälas till kommissionen och som
medför en s.k. frysningsperiod, under vilken ett införande måste avvaktas.
17
Konsekvenser
Promemorians bedömning
Förslaget innebär att tillsynsmyndigheterna på penningtvättsområdet
kommer att få ökade kostnader. Det gäller framför allt för Finansinspektionen, Länsstyrelsen i Skåne, Stockholms och Västra Götalands
län och Revisorsinspektionen som kommer att få fler tillsynsobjekt.
Förslaget innebär även att Skatteverket kommer få ökade kostnader för
utveckling och förvaltning av registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN.
694
opaginerad Kontrollera mot PDF
Eventuella ökade kostnader för andra myndigheter och domstolarna
som förslaget kan komma att leda till, bedöms kunna hanteras inom
befintliga ekonomiska ramar.
Förslaget kommer att leda till ökade kostnader för företag och andra
juridiska personer.
För företag som är nya som ansvariga enheter kan förslaget förväntas
leda till ökad administration. För vissa av dessa företag kan förslaget
även komma att leda till att de behöver betala avgift till sin tillsynsmyndighet.
Förslaget kommer även innebära ökade administration för de
juridiska personer som genom förslaget blir skyldiga att anmäla
uppgifter för registrering i registret över verkliga huvudmän. Det gäller
även för de personer som enligt promemorians förslag kommer att
behöva anmäla fler uppgifter.
De företag som enligt förslaget ska anmäla uppgifter för registrering
i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kommer att få
kostnader, bl.a. för att utforma tekniska lösningar som möjliggör
uppgiftslämnande i enlighet med vad som krävs.
Förslaget kommer att innebära konsekvenser för den personliga
integriteten. Det gäller bl.a. förslaget om registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN.
Förslaget bedöms vara förenligt med EU:s rättighetsstadga och EU:s
dataskyddsförordning.
Skälen för promemorians bedömning
Ramen för konsekvensanalysen
Förslagen i denna promemoria genomför huvudsakligen bestämmelser i
sjätte penningtvättsdirektivet och direktivet om finansiell information
samt kompletterar penningtvättsförordningen och Amla-förordningen.
När det gäller den först nämnda rättsakterna kräver de genomförande. När
det gäller de två sist nämnda rättsakterna är de direkt tillämpliga i Sverige
på samma sätt som lag.
Konsekvenserna av de unionsrättsliga regelverken har redan analyserats
på EU-nivå i samband med framtagande av rättsakterna. Av den anledningen begränsas konsekvensanalysen nedan till de effekter som promemorians förslag på bestämmelser som genomför eller kompletterar EUrättsakterna får.
Förslaget om att licenshavare enligt spellagen ska bli skyldiga att anmäla
uppgifter om spelkonton och registrerade spelare är däremot ett nationellt
initiativ. Det syftar till att mot bakgrund av den risk som flera myndigheter
har identifierat – att spelkonton används för kriminell verksamhet – förbättra möjligheterna till att förebygga och utreda brott samt underlätta vid
beskattning och utmätning.
Problembild och alternativa lösningar
Med medlemskapet i EU följer att Sverige är skyldigt att genomföra och
tillämpa det unionsrättsliga regelverket som finns på området och som
Sverige också har varit del i att förhandla fram. Vid framtagandet av
regelverket har målsättningen hos medlemsstaterna även varit att reglerna
opaginerad Kontrollera mot PDF
ska uppfylla FATF:s rekommendationer på åtgärder för att förhindra
penningtvätt, finansiering av terrorism och finansiering av massförstörelsevapen. Som medlem i FATF har Sverige åtagit sig att även följa
dem. Målet med det nya penningtvättsregelverket skulle kunna beskrivas
som att stärka medlemsstaternas gemensamma förmåga att förebygga och
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt, finansiering av terrorism samt att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller
inte genomförs. Målet med förslaget i denna promemoria är att de
unionsrättsliga reglerna genomförs enligt vad som förväntas och på ett sätt
som bidrar till att syftet med EU-regleringen uppnås.
Reglerna i sjätte penningtvättsdirektivet är i jämförelse med många
andra EU-direktiv detaljerade. I stor utsträckning finns dessutom ett
samspel med bestämmelserna i penningtvättsförordningen och Amla-förordningen. Tillsammans innebär det att utrymmet för alternativa lösningar
är begränsat. I några avseenden går dock förslaget längre än vad
unionsrätten kräver. Det föreslås t.ex. att fler företag ska omfattas av
reglerna än vad direktivet kräver. Det gäller dock delvis företag som redan
i dag omfattas, men som inte kommer att göra det enligt det nya
unionsrättsliga regelverket. Dessutom föreslås, inom ett område som
saknar sekundärrätt, att licenshavare enligt spellagen ska anmäla uppgifter
till registret. Därvid kan noteras att en del av målet för spelmarknaden är
att den ska vara under offentlig kontroll, samt inte kunna missbrukas för
kriminell verksamhet (prop. 2025/26:1 utg.omr. 17, bet. 2025/26:KrU1,
rskr. 2025/26:81). Promemorians förslag utgör en sådan åtgärd som kan
bidra till att förhindra att spelmarknaden missbrukas för kriminell
verksamhet. Några alternativa åtgärder som ger myndigheter tillgång till
en nästintill omedelbar inblick i spelare och deras spelkonton har inte
identifierats – i vart fall inga som kan göras med samma kostnadseffektivitet som den nu föreslagna åtgärden. Förslaget bör vidare jämföras
med alternativet att endast låta myndigheternas nuvarande frågemöjligheter finnas kvar, vilket bedöms medföra att spelkonton fortsatt
kommer att kunna användas för att förvara, dölja, överföra och omsätta
pengar från kriminell verksamhet, potentiellt i än högre grad än vad fallet
är idag då åtgärderna som föreslås i promemorian kommer att försvåra
dylik verksamhet inom andra områden.
Samtliga åtgärder som föreslås och som går utöver vad som krävs enligt
det unionsrättsliga regelverket bedöms bidra till kampen mot penningtvätt
och finansiering av terrorism.
Samhällsekonomiska effekter
696
Den kriminella ekonomin i Sverige är omfattande. I rapporten Svarta
siffror uppskattar författarna att den kriminella ekonomin bara i Sverige
omsätter omkring 352 miljarder kronor per år och genererar vinster på 185
miljarder kronor per år, beroende på val av intervall och antaganden om
marginaler (Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi,
2026:1). Penningtvätt beskrivs i rapporten som en nödvändig möjliggörare
och det konstateras vidare att utan effektiva tvättningskanaler förlorar
många brottstyper sin ekonomiska bärkraft.
Om reglerna får avsedd effekt – att stärka medlemsstaternas förmåga att
förebygga och förhindra att det finansiella systemet används för bl.a.
opaginerad Kontrollera mot PDF
penningtvätt – kan det förväntas få samhällsekonomiska effekter. Om det
blir svårare för kriminella att integrera brottsvinster i den legala ekonomin
kan det förväntas ge effekter i form av att brottsligheten minskar. Det
innebär i sin tur stora samhällsvinster, bl.a. i form av minskade kostnader
för rättsväsendet och ökad trygghet för medborgarna.
Förslaget som innebär att fler uppgifter ska registreras i registret över
verkliga huvudmän samt att det i högre grad än vad som görs i dag ska
säkerställas att uppgifterna är korrekta kan, i tillägg till ovan, även bidra
till att myndigheter får ett bättre verktyg att använda för att förhindra att
t.ex. statligt stöd hamnar fel. Även detta kan förväntas innebära samhällsekonomiska vinster.
Effekter för skyddet av den personliga integriteten
Flera av förslagen får effekter på enskildas personliga integritet. Det gäller
t.ex. förslaget om att det ska upprättas ett register över konton, värdefack
och virtuella IBAN. Ett annat exempel är förslagen som innebär att fler
personuppgifter kommer att finnas i registret över verkliga huvudmän.
Ytterligare ett exempel är att finanspolisen tillåts lämna relevanta
uppgifter till företag om personer som bedöms utgöra betydande risk för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Samtidigt införs ett krav på att finanspolisen ska ha ett ombud för
grundläggande rättigheter i syfte att stärka förmågan att säkerställa att
grundläggande rättigheter respekteras och skyddas avseende dem som är
föremål för finanspolisens åtgärder.
Promemorian redogör löpande i texten för frågor om behandling av
personuppgifter och skydd för enskildas personliga integritet. För en
närmare redogörelse hänvisas därför till berörda avsnitt, se bl.a. avsnitten
11.6.1, 14.22, 15.5.2 och 15.11.
Effekter för förvaltningsmyndigheterna, kommuner och regioner
Förslaget bedöms få effekter för flera myndigheter, det gäller inte minst
för myndigheterna som bedriver tillsyn över att penningtvättsregleringen
efterlevs. Sjätte penningtvättsdirektivets utökade krav på de uppgifter som
tillsynsorganen ska vidta innefattar bl.a. detaljerade krav på den information som ska hållas tillgänglig för och krav på informationsspridning
avseende tillämpliga krav till dem som står under tillsyn. Det innefattar
också krav på upprättande av årliga övervakningsprogram och årliga
verksamhetsrapporter avseende tillsynsarbetet. Även det förhållandet att
de aktörer som står under myndigheternas tillsyn, i vart fall till en början,
kan förväntas vara i behov av ökad vägledning kan antas leda till effekter
i form av ökad arbetsbörda och resursbehov.
När det gäller vissa tillsynsmyndigheter innebär förslaget att de kommer
att få ett ökat antal tillsynsobjekt. Det gäller framför allt länsstyrelserna i
Skåne, Stockholms och Västra Götalands län och Finansinspektionen. I
viss utsträckning gäller det även Revisorsinspektionen vars penningtvättstillsyn kommer att behöva utvidgas till att även omfattas revisionsföretag
som inte är registrerade. Samtliga tillsynsmyndigheter på det icke
finansiella området kommer dessutom dela på tillsynen över ickefinansiella holdingföretag med blandad verksamhet.
Länsstyrelserna uppskattar att myndigheterna får ökade kostnader om
29 miljoner kronor årligen per länsstyrelse, bl.a. till följd av ett större antal
tillsynsobjekt. För Länsstyrelsen i Stockholms län tillkommer dessutom
uppgiften att övervaka Advokatsamfundets tillsyn över att advokater och
advokatbolag efterlever penningtvättsregleringen. Den sist nämnda
uppgiften uppskattar promemorian innebär kostnader om 2,5–3 miljoner
kronor årligen. Kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Finansinspektionens tillsynsverksamhet finansieras via anslag i statens
budget. Finansinspektionens avgiftsintäkter för tillsyn redovisas mot
inkomsttitel. För Finansinspektionens del föranleder förslaget ändringar i
förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos
Finansinspektionen och förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för
finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Revisorsinspektionens
tillsynsverksamhet finansieras av avgifter som disponeras av
Revisorsinspektionen. Även för Revisorsinspektionens del kan det finnas
behov av justerade avgifter.
När det gäller Fastighetsmäklarinspektionen och Spelinspektionen
tillkommer, som nämns ovan, icke-finansiella holdingföretag med blandad
verksamhet som tillsynsobjekt. Utöver den resursåtgång som det innebär
bedöms de ökade krav som generellt ställs på tillsynsmyndigheter kunna
leda till ett ökat resursbehov. Om Fastighetsmäklarinspektionens och
Spelinspektionens anslag utökas för att täcka detta resursbehov uppstår ett
behov av att justera de avgifter myndigheterna tar ut.
När det gäller andra förvaltningsmyndigheter kan nämnas att
promemorians förslag i den del det innebär att fler uppgifter ska registreras
i Bolagsverkets register över verkliga huvudmän och att Bolagsverket
kommer att få en större roll i att säkerställa att uppgifterna i registret är
korrekta, kommer att leda till kostnadsökning. Bolagsverket är
avgiftsfinansierat och de ökade kostnader som förslaget leder till kan
förväntas leda till kompensering genom höjda avgifter. Bolagsverket har i
sitt budgetunderlag för 2027 emellertid föreslagit att det under en
övergångsperiod ska vara avgiftsfritt för de som omfattas av
registreringsskyldighet att anmäla uppgifter för registrering.
Sjätte penningtvättsdirektivets krav på att fler företag och fler uppgifter
ska registreras i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem och det
förhållandet att det nuvarande konto- och värdefackssystemet – bl.a. som
en följd av de ökade kraven – föreslås ersättas med ett register leder till
behov av teknisk utveckling för Skatteverket. Skatteverket uppskattar att
kostnaden för att utveckla konto- och värdefackssystemet enligt
promemorians förslag uppgår till totalt 220 miljoner kronor. Till det
kommer kostnad för förvaltning om 40 miljoner kronor årligen. Om det
kommer att behövas parallella system under en övergångsperiod, dvs. både
register och datasöksystem, kan det leda till ytterligare kostnader. Om
spelkonton senare läggs till kan även det innebära viss kostnad,
Skatteverket uppskattar engångskostnaden för denna del till totalt
15 miljoner kronor och årliga förvaltningskostnader till 2 miljoner kronor.
Det är också viktigt att påpeka att Skatteverket bedömer att kostnaderna
skulle bli ännu högre om spelkontona läggs till i registret senare än vad
som föreslås i promemorian. Det beror bl.a. på att Skatteverket då inte
kommer att ha samma personalresurser tillgängliga.
698
opaginerad Kontrollera mot PDF
Samtidigt som förslaget som gäller konto- och värdefackssystemet är
förenat med kostnader, förväntas det leda till att t.ex. de brottsbekämpande
myndigheterna kommer kunna göra betydligt mer omfattande sökningar
än vad som är möjligt i dagens system, vilket kan leda till
effektivitetsvinster.
För finanspolisen innebär förslaget i promemorian även till utökade krav
på informationsspridning och upprättande av årliga verksamhetsrapporter.
Förslaget innebär också utökade möjligheter till informationsinhämtning
och nya befogenheter att besluta om övervakningsåtgärder och
dispositionsförbud avseende konton och affärsförbindelser som förvaltas
av företag som omfattas av penningtvättsreglerna. Förslaget går även
utöver kraven i sjätte penningtvättsdirektivet genom att, i linje med
gällande bestämmelser, ge motsvarande befogenheter till Säkerhetspolisen. Förslagen förväntas bidra till bättre förutsättningar i myndigheternas underrättelseverksamhet.
I den utsträckning som förslaget leder till ökade kostnader för de
brottsbekämpande myndigheterna bör det kunna hanteras inom befintliga
ekonomiska ramar.
Förslaget bedöms inte ha någon större påverkan på kommuner och
regioner. Det föreslås dock att den myndighet som utövar penningtvättstillsyn kommer att utföra lämplighetsprövning även i fråga om
sådana tillhandahållare av speltjänster som är registrerade. Det bör
innebära att kommunernas arbete i samband med ansökningar om
registrering bör minska
Effekter för domstolarna
Förslagets effekter för domstolarna bedöms vara begränsad. Kontantförbudet och möjligheten för tillsynsmyndigheten att besluta om sanktionsavgift vid överträdelser av den skulle visserligen kunna leda till mål i
allmän domstol. Med hänsyn till att den svenska betalningsmarknaden är
nästintill helt digitaliserad, kan dock måltillströmningen förväntas bli
ytterst begränsad. Vidare skulle de ökade befogenheter och ingripandemöjligheter som ges till myndigheter, t.ex. för Bolagsverket att genomföra
platsundersökning, kunna leda till överklaganden. Detsamma gäller
möjligheten för tillsynsmyndigheten att förelägga ett institut att anmäla
uppgifter för registrering i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN. Inte heller i dessa fall bedöms det dock handla om någon större
måltillströmning. Enligt promemorians uppfattning bör den ökade
resursåtgång som förslaget kan förväntas leda till kunna hanteras inom
befintliga ekonomiska ramar.
Effekter för företag och konkurrensen
EU:s nya penningtvättsregelverk bedöms få effekter för de företag som
omfattas av reglerna. Regelverket innebär en administrativ börda. Att följa
regelverken tar både tid och resurser i anspråk. Reglerna som företagen är
skyldiga att följa finns dock framför allt i penningtvättsförordningen som
är direkt tillämplig och gäller som lag. Den ökade bördan är därför framför
allt en konsekvens av de reglerna och inte av förslaget som lämnas i denna
produkt. Det finns dock även vissa förslag i promemorian som gäller företag.
700
Penningtvättsförordningen – och även promemorians förslag när det
gäller t.ex. de som bedriver pantbanksverksamhet och s.k. kryptohandlare– innebär att fler företag blir ansvariga enheter. Dessa företag
kommer, med något undantag, att behöva registreras för att tillsynsmyndighetens ska få kännedom om att de står under dess tillsyn. I den
utsträckningen som tillsynsmyndighetens verksamhet är avgiftsfinansierad kan det leda till en kostnad för företaget. Kostnader kan även
tillkomma hänförligt till den lämplighetsprövning som ska göras, t.ex. om
det sker en förändring vad gäller ledningspersoner som innebär att
tillsynsmyndigheten behöver pröva lämplighet.
Som en följd av att det i penningtvättsförordningen uppställs krav på att
fler uppgifter ska finnas registrerade i registret över verkliga huvudmän,
kommer företagen även behöva anmäla fler uppgifter till Bolagsverket för
registrering. Det förhållandet att fler uppgifter kommer att finnas i registret
kan vidare leda till att det i jämförelse med i dag oftare kommer att finnas
behov av att anmäla ändrade förhållanden. För företagens del handlar det
både om en ökad administrativ börda och kostnad.
För de företag som, enligt promemorians förslag, är skyldiga att anmäla
uppgifter för registrering i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN kommer förslaget dessutom att innebära kostnader för anpassning
av verksamhet och teknisk utveckling för att kunna fullgöra kraven.
Sådana kostnader skulle dock även uppkomma om det nuvarande
datasöksystemet behålls. Att det blir kostnader är följaktligen oundvikligt
till den del det handlar om att tillgodose kraven i sjätte penningtvättsdirektivet.
För licenshavarnas del – som också berörs av förslaget om register över
konton, värdefack och virtuella IBAN – kommer anpassningarna att ta tid
och resurser i anspråk på grund av de förslag som lämnas. Förslaget kan
därför inledningsvis förväntas medföra en kostnadsökning för dem.
Uppgifterna som ska bli anmälningspliktiga är dock de aktuella licenshavarna är redan i dag skyldiga att samla in.
Det har tidigare konstaterats att licenshavarnas storlek, bedömt utifrån
hur stor andel av spelskatten som de betalar, varierar avsevärt (jfr
Finansdepartementets promemoria om Avvecklande av statliga kasinon
och en effektivare penningtvättstillsyn), vilket alltjämt är korrekt. De
större licenshavarna bedöms ha större resurser, såväl ekonomiska som
personella, än de mindre att bära denna kostnadsökning. Vilka merkostnader som anmälningsskyldigheten kan medföra för licenshavarna
förväntas vidare variera utifrån hur licenshavarnas spelsystem är
utformade. Det är av det skälet svårt att uppskatta dessa kostnader. För att
begränsa licenshavarnas administrativa börda föreslås att tillfälliga
spelkonton inte ska anmälas, vilket i vart fall bedöms minska kostnaderna
i viss mån. Kostnaderna förväntas över tid att minska och den
automatisering som systemet innebär kommer att öka effektiviteten vid
lämnande av uppgifter till myndigheter samt på sikt minska licenshavarnas
administrativa börda.
Som en positiv effekt av förslaget i promemorian kan nämnas att
införandet av en nationell förteckning över personer i politisk utsatt
ställning kan förväntas vara resursbesparande för företagen. Tidigare har
det i praktiken varit respektive företag som fått bedöma vilka svenska
offentliga funktioner som omfattas av definitionen av person i politiskt
opaginerad Kontrollera mot PDF
utsatt ställning. Genom förteckningen som införs kommer det bli enklare
att avgöra om en kund, eller en familjemedlem eller känd nära medarbetare
till en kund, är en person i politiskt utsatt ställning och risken för att företag
lägger resurser på att hantera fler kunder som hög risk än vad regelverket
kräver minskar.
Konkurrensen mellan företag kan förväntas påverkas på så sätt att de
företag som omfattas av reglerna drabbas av den administration och
resursgång som följer med det. Eftersom kraven i regel gäller företag i hela
sektorer – t.ex. företagen i finanssektorn – borde påverkan på
konkurrensen dock bli begränsad. När det gäller licenshavare verkar de
under samma förutsättningar, och registret över konton, värdefack och
virtuella IBAN bedöms därför inte påverka konkurrensen mellan dem.
Däremot finns en risk att hårdare krav driver licensierade spelbolag från
licenssystemet på grund av konkurrens- och kostnadsmässiga skäl.
Förslaget innebär att den som bedriver auktionsplattformer för
utsläppsrätter omfattas av vissa bestämmelser i penningtvättsregleringen.
Ändringarna rör de företag som har intresse att lämna anbud för
förordnande för denna gemensamma auktionsplattform. Ändringarna
beräknas inte medför kostnader för företagen och inte heller påverka
konkurrensförhållandena på annat sätt än att svenska företag har möjlighet
att lämna sådana anbud.
Effekter för allmänheten, inbegripet det civila samhällets organisationer
Allmänheten, inbegripet det civila samhällets organisationer, berörs av
förslaget som innebär att fler ska registrera uppgifter i registret över
verkliga huvudmän. Förslaget innebär bl.a. att ideella organisationer och
trossamfund kommer att behöva registrera verkliga huvudmän eller, om
sådana inte finns, ledande befattningshavare. Dessutom ska rättsliga
företrädare registreras. En stor del av den svenska befolkningen är aktiv i
verksamheter som bedrivs av ideella föreningar och trossamfund. I den
utsträckning de har en sådan roll att de tillhör den kretsen av personer som
ska finnas registrerad i registret, är de direkt berörda av reglerna. Om de
inte tillhör den kretsen kan de ändå vara indirekt berörda av förslaget, t.ex.
genom att deras förening eller trossamfund kan behöva betala en avgift i
samband med registreringen eller den ökade administration som reglerna
leder till. Det kan inte uteslutas att förslaget kan få effekten att en del
personer väljer att avstå från att inneha en sådan funktion att han eller hon
ska registreras i registret, dvs. att det leder till minskat engagemang. Ett
sätt att försöka mildra sådana effekter är genom informationsinsatser som
syftar till att göra det enkelt att registrera uppgifter.
Allmänheten berörs även av förslaget som innebär att regeringen
bemyndigas att ange vilka svenska viktiga offentliga funktioner som ska
anses innebära att innehavaren är en person i politiskt utsatt ställning.
Kravet på att ta fram en förteckning över sådana nationella viktiga
offentliga funktioner följer av penningtvättsförordningen. Tidigare har det,
som ovan nämns, i praktiken varit respektive företag som ska tillämpa
penningtvättsreglerna som fått bedöma vilka svenska offentliga funktioner
som omfattas av definitionen av person i politiskt utsatt ställning. För
enskilda förväntas införandet av en nationell förteckningen ge bättre
opaginerad Kontrollera mot PDF
förutsebarhet och bättre förutsättningar för likabehandling hos de företag
som ska tillämpa penningtvättsreglerna.
Vidare berörs allmänheten av förslaget om att uppgifter om bl.a. konton
ska finnas registrerade i ett register, register över konton, värdefack och
virtuella IBAN. Det handlar då främst om att de berörs ur
integritetssynpunkt, se ovan.
Informationsinsatser
Det nya penningtvättsregelverket innebär ökade krav, varav många följer
av EU-förordning. Det kan antas innebära viss utmaning för de företag och
organisationer som omfattas av reglerna att sätta sig in i vad de innebär
och anpassa sin verksamhet i enlighet med dem.
De organ som utövar tillsyn på penningtvättsområdet kommer att ha
skyldighet att när så är lämpligt bedriva informationsspridning om
företagens skyldigheter och kommer inledningsvis troligen att behöva
lägga både tid och resurser på att vägleda förtagen i anpassningen till de
nya kraven. På samma sätt kommer Bolagsverket behöva informera de
företag och organisationer som för första gången ska registrera sig i
Bolagsverkets register om reglerna och deras innebörd. Även de företag
och organisationer som redan finns i registret behöver nås av
informationen att de behöver registrera fler uppgifter. Behovet av
informationsinsatser bedöms sammantaget vara stort i samband med att
reglerna träder i kraft. Det gäller inte minst i förhållande till dem som inte
omfattats av reglerna tidigare.
När det gäller registreringen hos Bolagsverket behöver Bolagsverket
även informera och tillhandahålla stöd för företag och organisationer
löpande, dvs. inte enbart i samband med att regelverket börjar tillämpas.
Bolagsverket har i sitt regleringsbrev för 2026 fått i uppdrag att med stöd
av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor verka för att
utvecklingen av registret över verkliga huvudmän sker med hänsyn tagen
till behovet av informationsinsatser i förhållande till det civila samhällets
aktörer.
Jämställdheten mellan kvinnor och män
Förslaget i promemorian bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.
Förenligheten med unionslagstiftningen
702
Förslaget i promemorian genomför sjätte penningtvättsdirektivet och
kompletterar penningtvättsförordningen och Amla-förordningen. Förslaget bedöms vara i överensstämmelse med EU:s rättighetsstadga och
EU:s dataskyddsförordning.
Enligt det sjätte penningtvättsdirektivet ges medlemsstaterna ett visst
utrymme att själva utforma sina nationella system, vilket innebär att det
går att utvidga registret till att omfatta även spelkonton. Skyldigheten att
lämna uppgifter om spelkonton har utformats att gälla samtliga licenshavare med skyldighet att för varje registrerad spelare öppna ett spelkonto
på ett icke-diskriminerande sätt och motiveras av tvingande hänsyn till
allmänintresset, såsom bekämpning av brottslighet. Förslaget bedöms
därför vara tillåtet enligt EU-rätten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Författningsbestämmelser på spelområdet är ofta att se som tekniska
föreskrifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535
av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande
tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (anmälningsdirektivet). Förslag som utgör tekniska
föreskrifter ska enligt anmälningsdirektivet anmälas till kommissionen. En
teknisk föreskrift är enligt artikel 1.1 f i anmälningsdirektivet bl.a. krav på
varors egenskaper eller provning, begränsningar av varuanvändning,
bestämmelser om återvinning av varor samt vissa förbudsbestämmelser.
Tekniska föreskrifter kan även vara regler för etablering av e-tjänsteleverantörer eller leverans av e-tjänster.
Den föreslagna regleringen innebär ett nytt krav som är rättsligt
bindande och tvingande för de licenshavare som bedriver spelverksamhet
i Sverige. Det innebär att de föreslagna reglerna utgör en sådan teknisk
föreskrift som enligt anmälningsdirektivet måste anmälas till kommissionen.
Utvärdering av förslaget
Förslaget i promemorian genomför sjätte penningtvättsdirektivet och
kompletterar penningtvättsförordningen och Amla-förordningen. Det
förhållandet att förslaget har sin grund i EU-reglering innebär att en
utvärdering av den nya ordningen lämpligen bör ske på EU-nivå. Till
grund för en sådan utvärdering kan ligga den statistik som ska tas fram
enligt sjätte penningtvättsdirektivet.
Under 2027–2028 kommer FATF att utvärdera Sveriges penningtvättsreglering. Sådan utvärdering görs med jämna mellanrum och nu är det
alltså återigen dags för svensk del. Förslaget som lämnas i denna
promemoria kommer då ingå i den utvärderingen.
Bolagsverkets utveckling av registret över verklig huvudman och
informationsarbete gentemot företag och organisationer kommer att följas
upp inom ramen för regeringens löpande styrning och kontakt med
myndigheten.
18
Författningskommentar
18.1
Förslaget till lag om åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism
Lagen – som i författningskommentaren benämns penningtvättslagen – är
ny och ersätter lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, som fortsättningsvis benämns 2017 års
penningtvättslag. Lagen kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj 2023 om uppgifter som ska
åtfölja överföringar av medel och vissa kryptotillgångar och ändring av
direktiv (EU) 2015/849 (TFR-förordningen), Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1620 av den 31 maj 2024 om inrättande av
myndigheten för bekämpning av penningtvätt och finansiering av
terrorism och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU)
nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 (Amla-förordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism (penningtvättsförordningen).
Lagen genomför även delvis Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna
ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU)
2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i
den ursprungliga lydelsen, som i författningskommentaren benämns sjätte
penningtvättsdirektivet.
Lagen är indelad i 11 kapitel. I kapitel 1 finns inledande bestämmelser.
I kapitel 2 finns bestämmelser om ansvariga enheter och deras skyldigheter. Med ansvariga enheter avses vad som i 2017 års penningtvättslag
benämns som ”verksamhetsutövare”. Det handlar om de företag som
omfattas av penningtvättsregleringen. Genom penningtvättsförordningen
och denna lag görs vissa förändringar när det gäller kretsen av företag som
omfattas av regleringen. I kapitel 3 finns bestämmelser om registreringsskyldighet för vissa ansvariga enheter. I det efterföljande kapitel 4 finns
bestämmelser om lämplighetskrav för ansvariga enheter. Kapitel 5 och 6
behandlar tillsyn respektive ingripande. I kapitel 7 finns bestämmelser om
övervakning av den tillsyn som Sveriges advokatsamfunds styrelse och
disciplinnämnd utövar enligt lagen. I kapitel 8 och 9 finns bestämmelser
om underrättelseverksamhet och samverkan. Det sist nämnda innefattar
bestämmelser om vad som ibland benämns ”4 a samverkan”. I kapitel 10
finns bestämmelser om kontantförbud. Kontantförbudet omfattar delvis
andra företag än sådana som är ansvariga enheter. I samma kapitel finns
även bestämmelser om tillsyn och ingripande om kontantförbudet inte
efterföljs. Slutligen finns i kapitel 11 avslutande bestämmelser. I det
kapitlet finns bl.a. bestämmelser om avgifter och bemyndiganden.
1 kap.
1 § I denna lag finns bestämmelser som
1. kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av
den 31 maj 2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/849 (TFR-förordningen),
2. kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1620 av
den 31 maj 2024 om inrättande av myndigheten för bekämpning av penningtvätt
och finansiering av terrorism och om ändring av förordningarna (EU)
nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 (Amla-förordningen),
3. kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av
den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering av terrorism (penningtvättsförordningen), och
4. genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den
31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra
att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av
direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen (penningtvättsdirektivet).
704
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen upplyser om att lagen kompletterar TFR-förordningen, Amlaförordningen, penningtvättsförordningen samt genomför penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 41 och 4.3.
Hänvisningarna till EU-förordningarna i punkterna 1–3, liksom hänvisningarna i lagen i övrigt till EU-förordningar, avser förordningarna i de
vid varje tidpunkt gällande lydelserna, s.k. dynamisk hänvisning.
Hänvisningen till EU-direktivet i punkt 4, precis som övriga hänvisningar till det direktivet i lagen, avser direktivet i den ursprungliga
lydelsen, s.k. statisk hänvisning.
2 § I denna lag betyder
ansvarig enhet: detsamma som i artikel 3 i penningtvättsförordningen och 2 kap.
1 §,
behörigmyndighet enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen: en sådan
myndighet som regeringen bestämmer,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
hemland: det land inom EES där den ansvariga enhetens säte eller huvudkontor
ligger,
tillsynsmyndighet: en sådan myndighet som regeringen bestämmer,
tillsynsorgan: en tillsynsmyndighet eller Sveriges advokatsamfunds styrelse och
disciplinnämnd, och
värdland: ett annat land inom EES än hemlandet där den ansvariga enheten
bedriver verksamhet.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i Amlaförordningen och penningtvättsförordningen.
Paragrafen innehåller definitioner av vissa uttryck som används i lagen.
I fråga om ansvarig enhet avses med hänvisningen till 2 kap. 1 § både
de ansvariga enheter som följer av penningtvättsförordningen och som
omnämns i den paragrafen och sådana företag som blir ansvariga enheter
genom den paragrafen.
Hänvisningarna till förordningarna är dynamiska och avser därmed
förordningarna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.
3 § Följande artiklar i penningtvättsförordningen ska tillämpas på drift av en
auktionsplattform för handel med utsläppsrätter enligt kommissionens delegerade
förordning (EU) 2023/2830 av den 17 oktober 2023 om komplettering av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG genom fastställande av regler
om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter
för växthusgaser:
– artikel 11,
– artikel 12,
– artikel 14,
– artikel 15,
– artikel 16.1–16.3,
– artikel 69.7,
– artikel 72,
– artikel 73, och
– artikel 78.
Paragrafen kompletterar artikel 46 i auktionsförordningen och innebär att
vissa bestämmelser i penningtvättsförordningen ska tillämpas på drift av
en auktionsplattform för handel med utsläppsrätter. Övervägandena finns
i avsnitt 5.3.6.
I förhållande till auktionsplattformar gäller även 5 kap. 9 §.
4 § TFR-förordningen ska inte tillämpas på överföringar av medel inom Sverige
till en betalningsmottagares betalkonto som uteslutande möjliggör betalning för
tillhandahållande av varor eller tjänster, om förutsättningarna enligt artikel 2.5 a–
c i den förordningen är uppfyllda.
Paragrafen upplyser om att TFR-förordningen inte ska tillämpas på vissa
betalningstransaktioner. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § lagen (2010:751) om betaltjänster (jfr
prop. 2024/25:43 s. 101).
Hänvisningarna till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
2 kap.
1 § I artikel 3 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om vilka fysiska
och juridiska personer som är ansvariga enheter vid tillämpningen av förordningen.
Därutöver är fysiska och juridiska personer ansvariga enheter om de bedriver
1. verksamhet som fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag med
fullständig registrering enligt fastighetsmäklarlagen (2021:516) även vid
förmedling av annan egendom än fast egendom eller hyresrätt och som anges i
2 kap. 1 § 1 den lagen,
2. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller
i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner,
enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller
mottaget belopp i kontanter uppgår till motsvarande 55 000 kronor eller mer,
3. yrkesmässig handel med varor, om det kan antas att det i verksamheten eller
i en del av verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner,
enstaka eller sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller
mottaget belopp i kryptotillgång uppgår till motsvarande 55 000 kronor eller mer,
utan att det är en sådan kryptotillgångstjänst som omfattas av definitionen i
artikel 3.1.16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den
31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna
(EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU)
2019/1937,
4. yrkesmässig verksamhet med utgivning av sådana elektroniskt förvarade
penningvärden som avses i 1 kap. 1 § andra stycket 1 lagen (2011:755) om
elektroniska pengar, om det kan antas att det i verksamheten eller i en del av
verksamheten genomförs eller kommer att genomföras transaktioner, enstaka eller
sådana som kan antas ha samband, som innebär att ett utbetalt eller mottaget belopp
i kryptotillgång uppgår till motsvarande 5 000 kronor eller mer, utan att det är en
sådan kryptotillgångstjänst som omfattas av definitionen i artikel 3.1.16 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023,
eller
5. verksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000).
Ansvariga enheter i form av tjänsteleverantör till truster eller bolag enligt
artikel 3.3 c i penningtvättsförordningen ska även omfatta den som yrkesmässigt
tillhandahåller tjänster i form av försäljning av nybildade aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer.
Personer som yrkesmässigt handlar med eller agerar som mellanhänder enligt
artikel 3.3 i i penningtvättsförordningen ska även omfatta den som på motsvarande
sätt och där transaktionen eller transaktionerna uppgår till motsvarande belopp,
handlar med eller agerar mellanhand vid handel med andra konstverk.
706
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om ansvariga enheter. Övervägandena finns i avsnitten 5.1 och 5.3.
I artikel 3 i penningtvättsförordningen anges vilka företag som omfattas
av penningtvättsregleringen, s.k. ansvariga enheter. Av dessa är det några
som är ansvariga enheter först från och med den 10 juli 2029. Det betyder
att de inte är föremål för t.ex. tillsyn enligt denna lag förrän efter den
tidpunkten.
Första stycket innebär att fler företag än de som anges i penningtvättsförordningen blir ansvariga enheter. Enligt punkt 1 gäller det även
vid förmedling av andra objekt än fastigheter eller hyresrätter som görs av
fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag med fullständig
registrering. Det kan t.ex. handla om förmedling av bostadsrätt eller
tomträtt. Fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag med särskild
registrering för hyresförmedling tas inte upp i bestämmelsen eftersom den
förmedling
som
de
bedriver
omfattas
av
lydelsen
i
penningtvättsförordningen. Enligt punkterna 2 och 3 gäller det även vissa
varuhandlare i vars verksamhet det kan antas att det kommer att genomföras transaktioner med kontanter eller kryptotillgångar som uppgår till
vissa belopp. Med transaktioner som kan antas ha samband avses motsvarande som med ”förbundna transaktioner” enligt penningtvättsförordningen, dvs. två eller flera transaktioner som med identiskt eller
liknande ursprung, destinationer eller syften, eller andra relevanta särdrag,
under en specifik period (artikel 2.1.20). Enligt punkt 4 är även den som
ger ut vissa elektroniskt förvarade penningvärden ansvariga enheter. Det
kan t.ex. handla om företag som ger ut presentkort som om kan användas
endast inom ett begränsat nätverk av leverantörer. Enligt punkt 5 är även
den som bedriver verksamhet enligt pantbankslagen ansvarig enhet.
Genom andra och tredje styckena utsträcks tillämpningsområdet till att
även omfatta tjänsteleverantörer till truster eller bolag och personer som
yrkesmässigt handlar med eller agerar som mellanhänder enligt
artikel 3.3 i i penningtvättsförordningen, som erbjuder vissa andra tjänster
än de som anges i penningtvättsförordningen. När det gäller ”andra
konstverk” kan det t.ex. gälla modern konst och som inte omfattas av
definitionen av kulturföremål i artikel 2.1.56 i penningtvättsförordningen.
2 § Vissa speltjänster får undantas från tillämpning av penningtvättsförordningen
och denna lag enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 11 kap. 7 § 1.
Paragrafen innehåller en upplysning om att vissa speltjänster kan undantas
från tillämpningsområdet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
I 11 kap. 7 § 1 bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag för vissa speltjänster
från tillämpningen av penningtvättsförordningen och denna lag eller
bestämmelser i dem. Speltjänster definieras i artikel 2.1.12 i penningtvättsförordningen.
3 § I TFR-förordningen och penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
ansvariga enheters skyldigheter att förhindra penningtvätt, finansiering av
terrorism och kringgående av riktade ekonomiska sanktioner. I 4–7 §§ finns
bestämmelser som kompletterar vad som följer av förordningarna.
Paragrafen upplyser om regelverk och bestämmelser som reglerar
ansvariga enheters skyldigheter när det gäller att förhindra penningtvätt,
finansiering av terrorism och kringgående av riktade ekonomiska
sanktioner.
4 § Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i artikel 69.1 b och undantag från
uppgiftsskyldighet i artikel 70.2 i penningtvättsförordningen ska tillämpas även
vid begäran om uppgifter som görs av Säkerhetspolisen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om ansvariga enheters skyldighet
att lämna information på begäran av Säkerhetspolisen. Överväganden
finns i avsnitt 11.5.2.
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 6 och 8 §§ 2017 års penningtvättslag
(jfr prop. 2016/17:173 s. 545–546, prop. 2018/19:150 s. 104, prop.
2018/19:125 s. 43 och prop. 2021/22:251 s. 116). Paragrafen är inte avsedd
att innebära någon ändring i sak i förhållande till ansvariga enheters
uppgiftsskyldighet i förhållande till Säkerhetspolisen. Paragrafen innebär
att den uppgiftsskyldigheten som numera enligt artikel 69.1 b i penningtvättsförordningen gäller i förhållande till finansunderrättelseenheten
också gäller i förhållande till Säkerhetspolisen.
Från uppgiftsskyldigheten undantas i enlighet med artikel 70.2 i
penningtvättsförordningen viss information som notarier, advokater, andra
oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivare får eller
mottar om en klient. Undantaget i artikel 70.2 i penningtvättsförordningen
motsvarar undantaget enligt 4 kap. 8 § 2017 års penningtvättslag men
gäller inte om de ansvariga enheterna deltar i eller tillhandahåller juridisk
rådgivning för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av
terrorism eller har vetskap om att klienten söker juridisk rådgivning för
dessa syften. Vetskap eller syfte får härledas ur objektiva faktiska
omständigheter.
Hänvisningarna till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
5 § Bestämmelserna om tystnadsplikt och uppgiftslämnande i god tro i artikel 72
och 73 i penningtvättsförordningen ska även gälla vid uppgiftslämnande till
Säkerhetspolisen enligt 4 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt och uppgiftslämnande i god tro för ansvariga enheter. Övervägandena finns i avsnitt
11.5.3.
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 9 och 10 §§ 2017 års penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 546, prop. 2018/19:125 s. 43 och prop.
2021/22:251 s. 117–118). Paragrafen är inte avsedd att innebära någon
ändring i sak. Justeringarna föranleds av att tystnadsplikt och
uppgiftslämnande i god tro i förhållande till finansunderrättelseenheten
regleras i penningtvättsförordningen. Paragrafen innebär att
penningtvättsförordningens bestämmelser om tystnadsplikt och uppgiftslämnande i god tro som gäller i förhållande till uppgifter som lämnats till
finansunderrättelseenheten också gäller i förhållande till uppgifter som
lämnats till Säkerhetspolisen.
708
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hänvisningarna till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
6 § En ansvarig enhet eller den som är verksam hos den ansvariga enheten får inte
obehörigen röja en uppgift som tagits emot av finansunderrättelseenheten enligt
8 kap. 2 §.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt för ansvariga
enheter. Paragrafen utformas efter förebild av 4 a kap. 5 § första stycket
2017 års penningtvättslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.1.
Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 4 kap. 9 § samma lag (jfr prop.
2016/17:173 s. 546, prop. 2018/19:125 s. 43 och prop. 2021/22:251
s. 117).
Paragrafen kompletterar den tystnadsplikt som gäller enligt artikel 73 i
penningtvättsförordningen.
Av 8 kap. 2 § framgår att finansunderrättelseenheten får lämna vissa
uppgifter till ansvariga enheter om de kan antas vara relevanta vid den
ansvariga enhetens vidtagande av åtgärder för kundkännedom. Sådana
uppgifter kan omfattas av sekretessreglering och det kan finnas starkt
intresse av att uppgifter skyddas även om de lämnas vidare till en ansvarig
enhet. Den tystnadsplikt som framgår av artikel 73 i penningtvättsförordningen innebär inte ett skydd för uppgifter som förekommer i
finansunderrättelseenhetens underrättelseverksamhet och som kan komma
att lämnas vidare med stöd 8 kap. 2 §.
Av paragrafen framgår att uppgifter som tagits emot från finansunderrättelseenheten enligt 8 kap. 2 § inte obehörigen får röjas av den
ansvariga enheten eller den som är verksam hos den ansvariga enheten.
Tystnadsplikten hindar inte ett röjande som är behörigt.
7 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt 5 och
6 §§ och artikel 73 i penningtvättsförordningen finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Paragrafen innehåller en upplysning att brott mot tystnadsplikten enligt 5
och 6 §§ kan medföra lagföring enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Övervägandena finns i avsnitten 11.5.3 och 11.6.1.
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 9 § tredje stycket och 4 a kap. 5 §
andra stycket 2017 års penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 546,
prop. 2018/19:125 s. 43 och prop. 2021/22:251 s. 117 och 126–127).
8 § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen (2005:551) för styrelsen i
ett publikt aktiebolag att årligen fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete
gäller för styrelsen i ett sådant finansiellt institut som omfattas av registreringsskyldighet enligt 3 kap. 4 § första stycket 1 om det är ett privat aktiebolag och
styrelsen har mer än en ledamot.
Skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § aktiebolagslagen för styrelsen i ett publikt
aktiebolag att i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan bolagsorganen gäller även för styrelsen i ett sådant finansiellt institut som avses i första
stycket och som är ett privat aktiebolag.
Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som anges i
denna paragraf.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa finansiella
institut att fastställa arbetsordning för styrelsen och instruktioner om
arbetsfördelningen mellan bolagsorganen. Övervägandena finns i
avsnitt 4.2.
Paragrafen motsvarar 4 § lagen (1996:1006) om viss finansiell
verksamhet (jfr prop. 2016/17:173 s. 587 och 588 och prop. 2022/23:124
s. 73). Ingen ändring i sak är avsedd.
3 kap.
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet för vissa ansvariga enheter att
registrera sig hos Bolagsverket, tillsynsmyndigheten för finansiella institut eller
den myndighet som regeringen bestämmer. I fråga om övriga ansvariga enheter
finns bestämmelser om godkännande eller dylikt för verksamheten eller
yrkesutövningen i de lagar som reglerar verksamheten.
Paragrafen upplyser om innehållet i kapitlet. I det finns bestämmelser om
vissa ansvariga enheters skyldigheter att anmäla sig för registrering.
2 § Fysiska och juridiska personer som avser att bedriva sådan verksamhet som
innebär att de är ansvariga enheter ska anmäla det till Bolagsverket för registrering.
Det gäller inte den som avser bedriva verksamhet som
1. kreditinstitut,
2. finansiellt institut,
3. auktoriserad eller godkänd revisor, registrerat revisionsbolag eller andra
revisionsföretag enligt revisorslagen (2001:883),
4. fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag,
5. advokat eller advokatbolag,
6. tillhandahållare av speltjänster,
7. verksamhet enligt pantbankslagen,
8. leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster,
9. tjänsteleverantör till truster eller bolag, eller
10. kreditförmedlare som erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter och som
omfattas av tillståndsplikt enligt 3 a kap. 1 § lagen (2016:1024) om verksamhet
med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka ansvariga enheter som ska
anmäla sig för registrering hos Bolagsverket. Paragrafen genomför delvis
artikel 4.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 6.1.1.
Av paragrafen framgår vilka ansvariga enheter som ska anmäla sig för
registrering hos Bolagsverket. Det handlar om ansvariga enheter som
följer av artikel 3 i penningtvättsförordningen och sådana som lagts till
enligt 2 kap. 1 §, med undantag för de ansvariga enheter som räknas upp i
denna paragraf. Eftersom professionella fotbollsklubbar och fotbollsagenter blir ansvariga enheter först i juli 2029 omfattas de inte av skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering förrän då.
3 § Bolagsverket ska registrera uppgifter om ansvariga enheter som anmäls enligt
2 §.
Bolagsverket ska snarast möjligt efter registrering av uppgifter eller ändring av
tidigare registrerade uppgifter, informera den myndighet som utövar tillsyn över
den ansvariga enheten om de uppgifter som har förts in eller strukits ur registret.
710
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller en bestämmelse om Bolagsverkets skyldighet att
registrera uppgifter som anmäls och myndighetens skyldighet att informera tillsynsmyndigheten om registreringar. Paragrafen genomför delvis
artikel 4.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 6.1.1 och 6.1.2.
Enligt första stycket ska Bolagsverket registrera uppgifter som anmäls
för registrering av ansvariga enheter förutsatt att kraven för anmälan är
uppfyllda. Det gäller både en första anmälan om registrering och senare
anmälan om ändring av uppgifterna. Bolagsverkets prövning av en
anmälan är begränsad till att avse om de formella kraven är uppfyllda. I
11 kap. 7 § 4 bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en
anmälan. Det kan exempelvis handla om krav på underskrift.
Andra stycket innebär Bolagsverket löpande kommer att behöva lämna
information till tillsynsmyndigheterna. Det ska göras med viss
skyndsamhet efter det att en förändring gjorts, vilket indikeras med ordet
”snarast möjligt”. Skyldigheten att informera tillsynsmyndigheten gäller
både vid nyregistreringar och ändringar som görs.
4 § Följande fysiska och juridiska personer ska ansöka om registrering hos
tillsynsmyndigheten för finansiella institut:
1. fysiska och juridiska personer som avser att bedriva yrkesmässig verksamhet
som består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–
12, 14 och 15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av
den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn
av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och
om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, och
2. juridiska personer som avser bedriva verksamhet som sådana holdingföretag
som avses i artikel 2.1.6 a i penningtvättsförordningen.
Första stycket 1 gäller inte en fysisk eller juridisk person som bedriver
betaltjänster i form av kontoinformationstjänster. Det gäller inte heller om
personen har tillstånd eller auktorisation för verksamheten enligt annan författning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka ansvariga enheter som ska
anmäla sig för registrering hos tillsynsmyndigheten för finansiella institut.
Paragrafen genomför delvis artiklarna 4.1 och 4.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.
I första stycket anges finansiella institut som omfattas av registreringsskyldigheten.
Punkt 1 omfattar t.ex. företag som erbjuder leasing.
Punkt 2 avser sådana holdingföretag som är finansiella institut enligt
penningtvättsförordningen. Det inbegriper verksamhet som finansiellt
holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag och finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet. Vad som avses med finansiellt holdingbolag med blandad verksamhet anges i artikel 2.1.10 i penningtvättsförordningen.
Samtliga tre typer av holdingföretag omfattas i svensk rätt av lagen
(2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
men när det gäller finansiellt holdingföretag med blandad verksamhet
kallas sådana företag i den lagen för holdingföretag med blandad
verksamhet. Holdingföretagen som är finansiella institut är skyldiga att
opaginerad Kontrollera mot PDF
ansöka om registrering oavsett om de omfattas av krav på godkännande
enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
I andra stycket finns undantag från registreringsskyldigheten. Från
skyldigheten undantas tillhandahållande av kontoinformationstjänster. Det
beror på att de inte omfattas av penningtvättsförordningen, varken som del
av definitionen av finansiellt institut eller på annan grund (jfr. artiklarna
2.1.6 a och 3 i penningtvättsförordningen). Med kontoinformationstjänst
avses vad som anges i 1 kap. 4 § lagen om betaltjänster.
Från skyldigheten undantas även företag som i och för sig utför sådana
tjänster som anges i första stycket, men som har auktorisation eller tillstånd
för verksamheten. Det kan exempelvis handla om banker som har tillstånd
enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller
betaltjänstinstitut som har tillstånd enligt lagen om betaltjänster.
5 § Tillsynsmyndigheten för finansiella institut ska registrera den som har kommit
in med ansökan enligt 4 §, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är
förenligt med penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag, och
2. kraven på ledning och verkliga huvudmän i 4 kap. 3 § är uppfyllda.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när tillsynsmyndigheten för
finansiella institut ska registrera den ansvariga enheten. Paragrafen
genomför delvis artikel 4.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
Tillsynsmyndigheten för finansiella institut ska registrera den ansvariga
enheten förutsatt att vissa krav är uppfyllda. Punkterna 1 och 2 motsvarar
i huvudsak vad som gäller i dag enligt 2 § andra stycket lagen om viss
finansiell verksamhet (jfr prop. 2016/17:173 s. 587). En skillnad är dock
att den om nu även omfattar ansökningar från vissa holdingföretag. Vidare
har kraven på ägare i punkt 2 ersatts av krav på verkliga huvudmän. Med
verklig huvudman avses vad som anges av artikel 2.1.28 i penningtvättsförordningen.
I 11 kap. 7 § 4 bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. innehållet i och
övriga krav på en ansökan.
6 § En fysisk eller juridisk person som avser att bedriva yrkesmässig verksamhet
som tjänsteleverantör till truster eller bolag, ska ansöka om registrering hos sin
tillsynsmyndighet.
712
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten för den som avser
bedriva verksamhet som tjänsteleverantör till trust eller bolag att anmäla
sig för registrering hos sin tillsynsmyndighet. Paragrafen genomför delvis
artikel 4.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 6.1.1.
Enligt paragrafen är den som avser bedriva verksamhet som tjänsteleverantör till truster eller bolag skyldig att ansöka om registrering. Vad
som avses med en tjänsteleverantör till truster eller bolag anges i
artikel 2.1.11 i penningtvättsförordningen. Det handlar om fysiska eller
juridiska personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje parter vissa
tjänster, exempelvis bildande av en juridisk person eller förvaltning av
opaginerad Kontrollera mot PDF
trust. I svensk rätt har dessutom definitionen av tjänsteleverantör till truster
eller bolag utsträckts till att även omfatta den som yrkesmässigt
tillhandahåller tjänster i form av försäljning av nybildade aktiebolag och
förmedling av svenska eller utländska juridiska personer, se 2 kap. 1 §
andra stycket.
Tillsynsmyndigheten är den myndighet som följer av 5 kap. 1 §. Det är
i dag Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms och Västra Götalands län som
utövar tillsyn över att tjänsteleverantörer till truster eller bolag följer
penningtvättsregleringen.
7 § Tillsynsmyndigheten för tjänsteleverantörer till truster eller bolag ska
registrera den som har kommit in med ansökan enligt 6 §, om
1. det finns skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas på ett sätt som är
förenligt med penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag, och
2. kraven på ledning och verkliga huvudmän i 4 kap. 3 § är uppfyllda.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när tillsynsmyndigheten ska
bevilja ansökan och registrera tjänsteleverantören till truster eller bolag.
Paragrafen genomför delvis artikel 4.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
Tillsynsmyndigheten ska registrera tjänsteleverantören förutsatt att vissa
krav är uppfyllda. Paragrafen motsvarar vad som gäller för finansiella
institut som är skyldiga att ansöka om registrering hos Finansinspektionen,
se författningskommentaren till 5 §
8 § Den som är registreringsskyldig enligt 2, 4 eller 6 § får inte bedriva verksamhet
innan registrering har skett.
Paragrafen innehåller ett förbud mot att bedriva verksamheten innan
registrering. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
I paragrafen klargörs att det inte är tillåtet att bedriva verksamheten
innan registreringen har skett. Det räcker därmed inte med att endast en
anmälan eller ansökan har gjorts. När det gäller holdingföretag – där
företaget kan komma att bli ansvarig enhet genom förvärv av ett finansiellt
företag – kan det betyda att holdingföretaget redan före det att förvärvet
slutförts kan behöva ansöka om registrering hos Finansinspektionen.
9 § Om något av de förhållanden som ligger till grund för en registrering har
ändrats, ska den registrerade snarast möjligt anmäla detta till tillsynsmyndigheten.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet att anmäla ändrade
förhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
Paragrafen innebär att den ansvariga enheten är skyldig att anmäla varje
ändring av uppgifterna som har registrerats. Det kan t.ex. handla om
ändring av ledningspersoner. Det innefattar även det förhållandet att
verksamheten som ansvarig enheter inte längre bedrivs. I 11 kap. 7 § 4
bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om innehållet i och övriga krav på en ansökan eller
anmälan. Vad som anges i sådana föreskrifter gällande anmälans eller
ansökans innehåll blir styrande för vilka uppgifter som ska lämnas och
följaktligen även vilka ändringar som kräver anmälan. En anmälan om
ändrade förhållanden ska göras snarast möjligt efter det att förändringen
inträder.
10 § En ansvarig enhet ska avregistreras om den inte längre bedriver
verksamheten. Detsamma gäller om tillsynsmyndigheten har beslutat ett
föreläggande att upphöra med verksamheten och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller om skyldighet att avregistrera en ansvarig enhet från
registret. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2.
Paragrafen innebär att avregistrering kan ske både när den registrerade
själv anmäler att verksamheten upphört och när det framkommer på annat
sätt. Det kan även ske sedan tillsynsmyndigheten beslutat om att
verksamheten ska upphöra.
När det gäller Bolagsverkets registrering av ansvariga enheter motsvarar
paragrafen delvis 7 kap. 3 § andra stycket 2017 års penningtvättslag (jfr
prop. 2016/17:173 s. 550).
När det gäller ansvariga enheter som ska ansöka om registrering hos
Finansinspektionen enligt 4 § första stycket 1 innebär ändrad verksamhetsinriktning till någon av de andra verksamheterna som omfattas av krav
på registrering enligt samma bestämmelse att den ansvariga enheten inte
längre bedriver den verksamhet som registrerats. Om den ansvariga
enheten enligt 9 § anmäler att den ändrat verksamhetsinriktning bör det
därför resultera i avregistrering enligt denna paragraf. Det finansiella
institutet måste samtidigt ge in en ny ansökan om att den avser bedriva den
nya verksamhet som omfattas av krav på registrering. Den nya
verksamheten får då inte påbörjas före registrering har gjorts.
11 § Om en ansvarig enhet bedriver verksamhet utan att vara registrerad, ska
tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga enheten att göra en ansökan eller
anmälan om registrering. Föreläggandet får förenas med vite.
Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs eller om registrering vägras,
ska tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga enheten att upphöra med
verksamheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande om en ansvarig enhet
åsidosätter sin skyldighet att anmäla eller ansöka om registrering.
Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Första stycket innebär att tillsynsmyndigheten ska förelägga den
ansvariga enheten som inte har gjort en anmälan eller ansökan om
registrering att göra det. I fråga om vite gäller lagen (1985:206) om viten.
Stycket motsvarar vad som redan i dag gäller för flera av de ansvariga
enheterna enligt 7 kap. 4 och 8 § 2017 års penningtvättslag och 10 § första
stycket första meningen lagen om viss finansiell verksamhet, (jfr prop.
2016/17:173 s. 550 och 551 samt prop. 2022/23:124 s. 74 och 75). Enligt
lagen (2026:56) om straff för olovlig finansiell verksamhet kan den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bedriver finansiell verksamhet utan
tillstånd eller registrering trots att det krävs, i vissa fall dömas för olovlig
finansiell verksamhet, se 2 § den lagen. I 8 § samma lag finns
bestämmelser som innebär att tillsynsmyndigheten inte ska ansöka om
utdömande av vite (prop. 2025/26:42, se författningskommentaren till 8 §
på s. 52 och 53).
714
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt andra stycket ska tillsynsmyndigheten förelägga en ansvarig
enhet som inte följer ett föreläggande att göra ansökan eller anmälan att
upphöra med verksamheten. Motsvarande gäller om en ansökan eller
anmälan i och för sig har gjorts, men registrering vägrats. För vissa
ansvariga enheter motsvarar stycket i huvudsak 10 § första stycket andra
meningen lagen om viss finansiell verksamhet (jfr prop. 2022/23:124 s. 74
och 75).
12 § Tillsynsmyndigheten får besluta att en ansvarig enhet som bedriver eller har
bedrivit verksamhet utan att vara registrerad ska betala en sanktionsavgift.
I fråga om sanktionsavgiftens storlek gäller 6 kap. 14–17 §§ och i fråga om
förfarandet och verkställighet av beslut om sanktionsavgift 8 kap. 28–34 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om sanktionsavgift.
Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Första stycket motsvarar nuvarande 10 § andra stycket lagen om viss
finansiell verksamhet, men gäller fler ansvariga enheter (jfr prop.
2022/23:124 s. 74). Sanktionsavgift kan beslutas både för den som
bedriver verksamheten utan att registreras sig, men även för den som
upphör att bedriva sådan verksamhet i nära anslutning till att
tillsynsmyndigheten kontrollerar verksamheten.
I andra stycket upplyses om att bestämmelser om sanktionsavgiftens
storlek, förfarandet kopplat till beslut om sanktionsavgift och verkställighet finns i andra paragrafer i samma lag.
13 § Tillsynsmyndigheten får vid osäkerhet om en fysisk eller juridisk person
bedriver sådan verksamhet som innebär krav på registrering förelägga personen att
lämna de upplysningar som behövs för att bedöma om så är fallet. Föreläggandet
får förenas med vite.
Om ett föreläggande enligt första stycket inte följs, får myndigheten förelägga
personen att upphöra med verksamheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndigheten befogenhet
att begär upplysningar i syfte att utröna om en verksamhet omfattas av dess
tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.3.
Första stycket motsvarar delvis nuvarande 7 kap. 4 § andra meningen
2017 års penningtvättslag och 10 § tredje stycket lagen om viss finansiell
verksamhet, men gäller fler ansvariga enheter (jfr prop. 2016/17:173
s. 550 och 551 och prop. 2022/23:124 s. 74 och 75). I fråga om vite gäller
lagen (1985:206) om viten.
Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 7 kap. 8 § 2017 års
penningtvättslag, men gäller fler ansvariga enheter (jfr prop. 2016/17:173
s. 551).
4 kap.
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om krav på lämplighet hos ledningspersoner
i och verkliga huvudmän för vissa ansvariga enheter. I fråga om övriga ansvariga
enheter finns bestämmelser om krav på lämplighet i de lagar som reglerar verksamheten.
Paragrafen upplyser om innehållet i kapitlet. I det finns bestämmelser om
krav på lämplighet hos företagsledning och verkliga huvudmän.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 § Den som ingår i ledningen för eller är verklig huvudman för en juridisk person
som bedriver verksamhet som ansvarig enhet enligt 1–3 får inte i väsentlig
utsträckning ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort sig skyldig
till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan
allvarlig brottslighet:
1. artikel 3.3 a, b, d, e, f och i–k, och m i penningtvättsförordningen,
2. artikel 3.3 h och är förmedlare av gräsrotsfinansiering, eller
3. 2 kap. 1 § första och tredje styckena.
Detsamma gäller en fysisk person som bedriver verksamhet som innebär att
företaget är en sådan ansvarig enhet som anges i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighet hos företagsledning
och verkliga huvudmän. Paragrafen genomför artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Enligt första stycket får den som ingår i ledningen för eller är verklig
huvudman till vissa ansvariga enheter inte ha åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till viss brottslighet. Paragrafen
motsvarar till stor del nuvarande 7 kap. 6 § första och andra styckena 2017
års penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 551 och 2021/22:251
s. 129), men avser fler ansvariga enheter och specificerar närmare vad som
diskvalificerar personen som ledningsperson eller verklig huvudman.
Verkliga huvudman definieras i artikel 2.1.28 i penningtvättsförordningen som en fysisk person som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk
enhet eller en uttrycklig trust eller liknande juridisk konstruktion. Vidare
finns detaljerade regler om hur verkligt huvudmannaskap ska fastställs i
artiklarna 51–55 och 57–61 i penningtvättsförordningen.
Med förbrott till penningtvättsbrott avses sådana brott som ger ekonomisk vinning som sedan skulle kunna bli föremål för penningtvätt. Det kan
exempelvis handla om bedrägeri eller tagande av muta. I uttrycket
”allvarlig brottslighet”, som även finns i den nuvarande bestämmelsen i
7 kap. 6 § första stycket penningtvättslagen, ryms annan typ av allvarligare
brottslighet än den som specificeras i paragrafen, inbegripet medhjälp till
brott (jfr ”medhjälpare” i artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Punkt 1 avser bl.a. auktoriserade respektive godkända revisorer, advokater, fastighetsmäklare och personer som handlar med ädla metaller och
ädelstenar.
Enligt punkt 2 omfattas även förmedlare av gräsrotsfinansiering av
paragrafen. Vidare omfattas, enligt punkt 3, vissa företag som är ansvariga
enheter enligt nationell lagstiftning, men inte enligt penningtvättsförordningen.
I andra stycket innebär att en fysisk person som bedriver sådan
verksamhet som omfattas av första stycket och är enskild näringsidkare,
omfattas av kravet som följer av samma stycke.
716
3 § Den som ingår i ledningen för eller är verklig huvudman för en juridisk person
som bedriver verksamhet som ansvarig enhet enligt 1–3 ska uppfylla vissa krav
enligt 4 §:
1. artikel 3.2 i penningtvättsförordningen och bedriver verksamhet som består i
att utföra en verksamhet som anges i punkterna 2–12, 14 och 15 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om
behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och
opaginerad Kontrollera mot PDF
värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av
direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv (EU) 2024/2994, eller är finansiella holdingföretag med blandad
verksamhet,
2. artikel 3.3 c i penningtvättsförordningen, inbegripet personer som bedriver
verksamhet enligt 2 kap. 1 § andra stycket, eller
3. artikel 3.3 g i penningtvättsförordningen.
Detsamma gäller en fysisk person som bedriver verksamhet som innebär att
företaget är sådan ansvarig enhet som anges i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighet hos företagsledning
och verkliga huvudmän. Paragrafen genomför delvis artikel 6.1 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Enligt första stycket ska den som ingår i ledningen för eller är verklig
huvudman för vissa ansvariga enheter uppfylla vissa krav på lämplighet
som följer av 4 §.
Punkt 1 avser flertalet av de företag som bedriver sådan finansiell verksamhet som innebär att det omfattas av nuvarande 1 § 1 lagen om viss
finansiell verksamhet. Det rör sig även om finansiella holdingbolag med
blandad verksamhet. I fråga om vad som avses med det, se definitionen i
artikel 2.1.10 i penningtvättsförordningen.
Punkt 2 avser tjänsteleverantörer till truster eller bolag. I artikel 2.1.11 i
penningtvättsförordningen definieras vad det är. Det handlar om fysiska
eller juridiska personer som affärsmässigt tillhandahåller tredje parter
vissa tjänster, bl.a. bildande av juridiska personer eller fullgörande av
funktion som styrelseledamot. I 2 kap. 1 § andra stycket görs ett tillägg
som innebär att som tjänsteleverantör till truster eller bolag även räknas
den som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster i form av försäljning av
nybildade aktiebolag och för-medling av svenska eller utländska juridiska
personer.
Punkt 3 avser tillhandahållare av speltjänster, En definition av
speltjänster finns i artikel 2.1.12 i penningtvättsförordningen. I en svensk
kontext avser tillhandahållare av speltjänster aktörer som omfattas av
spellagen (2018:1138).
I fråga om vad som avses med verklig huvudman, se författningskommentaren till 1 §.
I andra stycket klargörs att vad som sägs i första stycket även gäller för
en fysisk person som bedriver sådan verksamhet som anges i första
stycket. Det innebär att en fysisk person som bedriver sådan verksamhet
som omfattas av första stycket i enskild firma, omfattas av kravet som
följer av samma stycke.
4 § En person som avses i 3 §
1. får inte i väsentlig utsträckning ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet
eller gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av
terrorism eller annan allvarlig brottslighet, och
2. ska ha gott anseende och agera med ärlighet och integritet.
Den som bedriver verksamheten eller som ingår i ledningen för en juridisk
person som bedriver verksamheten ska dessutom ha tillräcklig kunskap och
kompetens för att utföra uppgiften.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska beaktas vid lämplighetsprövningen enligt 2 §. Paragrafen genomför delvis artikel 6.1 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I första stycket anges krav som måste vara uppfyllda vad gäller
ledningspersoner och verkliga huvudmän.
Punkt 1 innehåller motsvarande krav som gäller enligt 1 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
Enligt punkt 2 krävs även att personen har gott anseende och agerar med
ärlighet och integritet. Enligt artikel 6.8 i sjätte penningtvättsdirektivet ska
Amla – EU:s myndighet för bekämpning av penningtvätt och finansiering
av terrorism – utfärda riktlinjer med kriterier för att bedöma detta.
Av andra stycket följer att ledningspersoner även ska ha tillräcklig
kunskap och kompetens för att utföra uppgiften. Enligt artikel 6.8 i sjätte
penningtvättsdirektivet ska Amla även utfärda riktlinjer med kriterier för
att bedöma detta.
5 § En ansvarig enhet som avses i 2 och 3 §§ ska snarast möjligt efter en förändring
i den personkrets som avses i samma paragrafer anmäla förändringen till
tillsynsorganet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att anmäla ändringar
när det gäller de personer vars lämplighet ska prövas. Paragrafen genomför
delvis artikel 6.3 i sjätte penningtvättsdirektivet och utformas efter
förebild av 4 kap. 11 § spellagen (2018:1138). Övervägandena finns i
avsnitt 7.1.
Paragrafen innebär en skyldighet för ansvariga enheter vars ledning eller
verkliga huvudmän måste uppfylla krav på lämplighet, att anmäla
ändringar i personkretsen.
6 § Ett tillsynsorgan för ansvariga enheter som omfattas av registreringsskyldighet
enligt 3 kap. 2 §, revisionsföretag som inte är registrerade revisionsbolag enligt
2 § 5 revisorslagen (2001:883) eller advokatbolag ska, när det får kännedom om
en ansvarig enhet som omfattas av dess tillsynsansvar, kontrollera att kravet på
lämplighet är uppfyllt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganets lämplighetsprövningar och när sådana ska göras. Paragrafen genomför delvis
artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 7.1.
Paragrafen avser sådana ansvariga enheter som ska anmäla sig för
registrering hos Bolagsverket, revisionsföretag som inte är registrerade
revisionsbolag och advokatbolag. För sådana ansvariga enheter gäller
lämplighetskravet i 2 §. Enligt 3 kap. 3 § andra stycket ska Bolagsverket
informera den berörda tillsynsmyndigheten om nya ansvariga enheter som
registrerats.
7 § Ett tillsynsorgan för sådana ansvariga enheter som omfattas av
godkännandeförfarande eller dylikt för att få bedriva verksamheten eller
yrkesutövningen ska, vid en ansökan, kontrollera att kravet på lämplighet är
uppfyllt. Det gäller även i fråga om ansökningar om inträde i Sveriges
advokatsamfund.
718
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om prövningen av ansökan ska göras av en annan myndighet eller av en
kommun, ska tillsynsorganet på uppmaning av den andra myndigheten eller
kommunen göra kontrollen och informera om resultatet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorgans lämplighetsprövningar och när sådana ska göras. Paragrafen genomför delvis
artikel 6.1 och 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 7.1.
Paragrafen avser vissa ansvariga enheter som är föremål för
godkännandeförande, t.ex. förfarande för auktorisering, licensering eller
tillstånd, och samtidigt omfattas av lämplighetskrav enligt 2 § eller 3 och
4 §§. Paragrafen avser även advokater. Yrkesutövningen som advokat
förutsätter att personen är antagen som ledamot i Sveriges
advokatsamfund. Även advokater är föremål för lämplighetskrav enligt
denna lag, se 2 §.
För de ansvariga enheterna som avses i denna paragraf finns det antingen
i rörelselagar eller 3 kap 5 eller 7 §§ bestämmelser som innebär att
tillsynsmyndighetens prövning enligt denna paragraf måste falla ut i att
lämplighetskravet är uppfyllt för att registreringen, godkännandet,
auktoriseringen, licensering eller tillståndet ska beviljas. Det gäller bl.a.
fastighetsmäklare, pantbanker och tjänsteleverantörer till truster eller
bolag. För advokaters del är det en förutsättning för att beviljas inträde i
advokatsamfundet.
I andra stycket regleras vad som gäller bl.a. om det är olika myndigheter
som bedömer om verksamheten får bedrivas och som utövar penningtvättstillsyn. Den situationen kan uppkomma när det gäller pantbanker.
Det gäller även om det är en kommun som bedömer om verksamheten får
bedrivas. Det gäller i fråga om registrerade tillhandahållare av speltjänster.
8 § Kontroll av krav på lämplighet ska göras när tillsynsorganet får kännedom
om ändrade förhållanden som kan påverka bedömningen och när det annars finns
skäl för det. Tillsynsorganet ska med hänsyn till riskerna för penningtvätt och
finansiering av terrorism dessutom årligen välja ut ett antal ansvariga enheter för
kontroll av om kraven på lämplighet är uppfyllda.
Om en annan myndighet eller en kommun beviljat ansökan att få bedriva
verksamheten ska tillsynsorganet informera den om resultatet av kontrollerna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppföljande kontroll av krav på
lämplighet. Paragrafen genomför artikel 6.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Enligt första stycket ska tillsynsorganet kontrollera att lämplighetskravet
är uppfyllt vid ändrade förhållanden. En ansvarig enhet som omfattas av
lämplighetskravet är, enligt 5 §, skyldig att anmäla ändrade förhållanden
till tillsynsorganet. Av första stycket följer även att uppföljande kontroll
också ska göras när det annars finns skäl för det. Det ska exempelvis
initieras om det framkommer omständigheter som gör att det finns
anledning att misstänka att kravet på lämplighet inte är uppfyllt. Kontroller
ska vidare göras efter ett riskbaserat urval. Vid den bedömningen kan
tillsynsmyndigheten bl.a. ta hänsyn till vad som framkommer om risker i
den riskbedömning på unionsnivå som ska göras av kommissionen enligt
artikel 7.1 i sjätte penningtvättsdirektivet och den nationella riskbedömningen som görs av Samordningsfunktionen för åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism (se bl.a. artikel 8.1 i sjätte penningtvättsdirektivet).
I vissa fall kan det vara olika myndigheter som ger tillstånd till verksamheten och som utövar penningtvättstillsyn. En sådan situation kan uppkomma när det gäller pantbanksverksamhet. I vissa fall kan det även vara
en kommun som registrerar verksamheten. Det gäller i fråga om registrerade tillhandahållare av speltjänster. Andra stycket innebär att myndigheten som utövar penningtvättstillsyn ska informera myndigheten som
beviljat tillstånd eller registrering om resultatet av sin kontroll. Bestämmelsen innebär en sådan uppgiftsskyldighet som bryter sekretess enligt
10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om det årliga urvalet
av ansvariga enheter för kontroll av lämplighetskrav.
Paragrafen upplyser om att det kan finnas ytterligare föreskrifter på området på lägre nivå än lag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Av paragrafen framgår att regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, kan meddela ytterligare föreskrifter på området.
Det kan t.ex. gälla bestämmelser om omfattningen på urvalet.
10 § Om kraven i 2 § eller 3 och 4 §§ på en ledningsperson inte är uppfyllda, ska
tillsynsorganet förelägga den ansvariga enheten att inom viss tid göra rättelse. Om
föreläggandet inte följs eller omständigheterna är sådana att rättelse inte kan göras,
ska tillsynsorganet förelägga den ansvariga enheten att upphöra med verksamheten
eller, om verksamheten eller yrkesutövningen förutsätter godkännandeförfarande
eller dylikt, återkalla godkännandet eller motsvarande.
Om en annan myndighet eller en kommun har beviljat tillståndet eller
registreringen ska tillsynsorganet i stället informera den myndigheten eller
kommunen om när ett beslut att förelägga den ansvariga enheten att upphöra enligt
första stycket har fattats och när beslutet har fått laga kraft.
Om det gäller verksamhet som advokat, ska Sveriges advokatsamfunds styrelse
och disciplinnämnd, i stället för vad som anges i första stycket om upphörande och
återkallelse, uppmana advokaten att träda ur advokatsamfundet och, om det inte
görs, besluta om hans eller hennes uteslutning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder om lämplighetskrav för
ledningspersoner inte uppfylls. Paragrafen genomför delvis artikel 7.4 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Av första stycket följer att tillsynsorganet ska förelägga en ansvarig
enhet vars ledning inte uppfyller lämplighetskrav att göra rättelse, eller om
ett sådant föreläggande inte följs eller det inte går att göra rättelse, upphöra
med verksamheten. Det först nämna kan innebära att ledningspersonen
måste entledigas. Ett exempel på när omständigheterna kan vara sådana att
det inte går att göra rättelse är om det handlar om att den som bedriver
verksamhet som ansvarig enhet i enskild firma har lagförts för brott som
innebär att personen inte längre uppfyller lämplighetskravet. Om
verksamheten eller yrkesutövningen som ansvarig enhet förutsätter
godkännandeförfarande eller dylikt ska tillsynsorganet, i stället för att
förelägga om upphörande, återkalla godkännandet eller motsvarande. Det
720
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller t.ex. i fråga om auktoriserade och godkända revisorer och
registrerade fastighetsmäklare.
När det gäller pantbanker omfattas de av krav på tillstånd. I deras fall
kan det i vissa fall vara en annan myndighet som har beviljat tillståndet än
som utövar penningtvättstillsynen. Vidare omfattas viss tillhandahållare
av speltjänster av krav på registrering av kommun. I en sådan situation
följer av andra stycket att tillsynsorganet ska informera myndigheten som
beviljat tillståndet eller kommunen som beviljat registreringen om när ett
beslut att förelägga företaget att upphöra med sin verksamhet har fattats
och när beslutet har fått laga kraft. Efter laga kraft kan myndigheten som
beviljat tillståndet besluta om återkallelse av tillståndet respektive
kommunen besluta om avregistrering.
Tredje stycket avser advokater. En advokat är ledamot av Sveriges
advokatsamfund. Om en advokat inte längre uppfyller lämplighetskrav ska
denne utträda ur advokatsamfundet. Om så inte görs, ska styrelsen och
disciplinnämnden besluta om utträdet.
11 § Om kraven i 2 § eller 3 och 4 §§ på en verklig huvudman inte är uppfyllda
ska tillsynsorganet förelägga den verkliga huvudmannen att vidta sådana åtgärder
som innebär att det verkliga huvudmannaskapet upphör.
Om tillsynsorganet förelagt en verklig huvudman för en ansvarig enhet vars
verksamhet förutsätter tillstånd eller registrering från en annan myndighet eller en
kommun, ska tillsynsorganet informera den myndigheten eller kommunen om när
ett beslut att förelägga den verkliga huvudmannen har fattats och när beslutet har
fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder om lämplighetskrav för
ledningspersoner inte uppfylls. Paragrafen genomför delvis artikel 7.5 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Av första stycket följer att tillsynsorganet ska förelägga en verklig
huvudman som inte uppfyller lämplighetskrav att göra rättelse, eller vidta
sådana åtgärder som innebär att det verkliga huvudmannaskapet upphör.
Det kan t.ex. handla om at den verkliga huvudmannen måste avyttra
innehav i den ansvariga enheten.
Andra stycket gäller om det är en annan myndighet än tillsynsorganet
eller en kommun som beviljat tillstånd eller liknande för den ansvariga
enheten, se författningskommentaren till 10 § andra stycket.
12 § Ett föreläggande av en tillsynsmyndighet enligt 10 eller 11 § får förenas med
vite.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om vite. Paragrafen genomför
delvis artikel 7.4 och 7.5 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitt 7.2.
Bestämmelser om vite finns i lagen om viten.
5 kap.
1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att
sådana ansvariga enheter som följer av 2–5 §§ uppfyller sina skyldigheter enligt
TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första stycket gäller inte i fråga om verksamheter som står under Amlas tillsyn,
om inte Amla begär det.
Av 8 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken följer att Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn över att advokater
uppfyller motsvarande skyldigheter. Sveriges advokatsamfunds styrelse och
disciplinnämnd ska även utöva tillsyn över att advokatbolag uppfyller sina
skyldigheter i motsvarande delar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka tillsynsorgan som ska utöva
tillsyn över ansvariga enheter. Paragrafen genomför delvis artiklarna 37.1
första och tredje stycket, 37.3 och 38.5 i sjätte penningtvättsdirektivet
Övervägandena finns i avsnitten 8.1 och 8.2.
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 1 § och 7 a kap. 2 § första stycket
2017 års penningtvättslag (prop. 2026/17:173 s. 550, prop. 2018/19:125 s.
44 och prop. 2017/18:150 s. 109–110).
Av första stycket följer att regeringen ska utse den eller de myndigheter
som ska vara tillsynsmyndigheter för ansvariga enheter. Vilka ansvariga
enheter som omfattas av tillsynsmyndigheternas tillsyn framgår av 2–5 §§.
Tillsynen avser endast de ansvariga enheternas efterlevnad av TFRförordningen, penningtvättsförordningen, penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen.
Av andra stycket följer, som undantag från första stycket, att tillsynsmyndigheterna som utgångspunkt inte ska utöva tillsyn över sådan
verksamhet som Amla beslutat att utöva tillsyn över. Förutsättningarna för
Amla att utöva tillsyn framgår av Amla-förordningen. Amla kan enligt
Amla-förordningen begära att nationella tillsynsorgan vidtar åtgärder. Om
Amla begär det, får tillsynsorganen vidta tillsynsåtgärder i enlighet med
penningtvättslagen.
Av tredje stycket framgår att tillsynen över advokater utövas av Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd, i enlighet med rättegångsbalken, samt att Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd
även ska utöva tillsyn över advokatbolag.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn i
egenskap av självreglerande organ. Begreppet tillsynsorgan omfattar både
tillsynsmyndigheter och självreglerande organ (artiklarna 2.1.45– 2.1.47 i
penningtvättsförordningen).
2 § Tillsynsorganen ska utöva tillsyn över verksamhet som bedrivs av ansvariga
enheter som hör hemma eller är etablerade i Sverige.
722
Paragrafen innehåller bestämmelse om tillsynsorganens territoriella
behörighet. Paragrafen genomför artikel 37.1 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet delvis. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Av paragrafen följer att svenska tillsynsorgan utövar tillsyn över verksamhet som bedrivs av ansvariga enheter som hör hemma eller är
etablerade i Sverige. Detta omfattar dels verksamhet som ansvariga
enheter bedriver i Sverige, dels sådan verksamhet som härifrån bedrivs
gränsöverskridande inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster.
Uttrycket etablering definieras i artikel 2.1.18 i penningtvättsförordningen.
Kompletterande förutsättningar för tillsyn över viss gränsöverskridande
verksamhet framgår av 5 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § Tillsynsmyndigheten för tillhandahållare av speltjänster ska, oavsett hur
speltjänsterna tillhandahålls i Sverige, utöva tillsyn över sådan verksamhet som är
licenspliktig enligt spellagen (2018:1138).
Tillsyn enligt första stycket ska anmälas till tillsynsmyndigheten i den ansvariga
enhetens hemland.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsbestämmelsernas
tillämplighet när det gäller verksamhet som står under särskilda
tillståndskrav i Sverige. Paragrafen genomför artikel 37.1 andra stycket i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Paragrafen kompletterar 2 §.
Sådan verksamhet som i Sverige bedrivs inom ramen för friheten att
tillhandahålla tjänster står som utgångspunkt inte under tillsyn av svenska
tillsynsorgan.
Av första stycket följer att den svenska tillsynsmyndigheten för
tillhandahållare av speltjänster ska bedriva tillsyn över sådan verksamhet
som enligt spellagen är licenspliktig, oavsett om verksamheten bedrivs
genom etablering (vilket omfattas av 2 §) eller tillhandahålls på annat sätt,
såsom på distans från ett annat land.
Av andra stycket följer att tillsynsmyndigheten ska anmäla till
tillsynsmyndigheten i hemlandet att verksamheten som tillhandahålls i
Sverige är föremål för tillsyn här i landet.
4 § Tillsynsmyndigheten
för
utgivare
av
elektroniska
pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska utöva tillsyn
över verksamhet som bedrivs i Sverige av agenter eller ombud till ansvariga
enheter som hör hemma i ett annat land inom EES.
Tillsynsmyndigheten får besluta att inte utöva tillsyn över verksamhet som avses
i första stycket, om kriterierna för tillsyn beslutade av Europeiska kommissionen
enligt artikel 41.2 i penningtvättsdirektivet inte är uppfyllda och
tillsynsmyndigheten bedömer att den ansvariga enhetens verksamhet i Sverige är
begränsad.
Tillsynsmyndigheten i den ansvariga enhetens hemland ska underrättas om ett
beslut enligt andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsbestämmelsernas
tillämplighet avseende viss verksamhet som bedrivs gränsöverskridande i
Sverige. Paragrafen genomför artikel 38 i sjätte penningtvättsdirektivet
delvis. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Paragrafen kompletterar 2 §.
Verksamhet som utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster bedriver genom
agenter eller ombud ska, till skillnad från verksamhet som andra ansvariga
enheter bedriver gränsöverskridande, som utgångspunkt stå under tillsyn
av tillsynsmyndigheten i det land där verksamheten bedrivs.
Av första stycket följer som utgångspunkt att sådan verksamhet som
utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer
av kryptotillgångstjänster som hör hemma i ett annat EES-land bedriver
genom agent eller ombud i Sverige ska stå under tillsyn av den svenska
tillsynsmyndigheten. Anses verksamheten bedrivas genom etablering
omfattas den av tillsyn enligt 2 §.
Av andra stycket följer att tillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar får besluta att inte utöva tillsyn över sådan verksamhet i Sverige.
Ett beslut om att inte utöva tillsyn får fattas om kriterierna för tillsyn
beslutade av Europeiska kommissionen enligt artikel 41.2 i penningtvättsdirektivet inte är uppfyllda och tillsynsmyndigheten bedömer att den
ansvariga enhetens verksamhet i Sverige är begränsad. Tillsyn ska då
utövas av hemlandets tillsynsmyndighet.
Av tredje stycket följer att tillsynsmyndigheten ska underrätta
hemlandets tillsynsmyndighet om den beslutar att inte utöva tillsyn.
Av 6 § följer att tillsynsmyndigheten kan besluta att aktuella ansvariga
enheter ska utse en central kontaktpunkt i Sverige.
5 § Tillsynsmyndigheten
för
utgivare
av
elektroniska
pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster ska inte utöva
tillsyn över verksamhet som bedrivs i ett annat land inom EES av agenter eller
ombud till ansvariga enheter som hör hemma i Sverige.
Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över verksamhet som avses i första
stycket, om tillsynsmyndigheten i värdlandet beslutat att inte utöva tillsyn.
Tillsynsmyndigheten ska inom två veckor från mottagandet av ett beslut enligt
andra stycket informera den ansvariga enheten om att verksamheten i värdlandet
står under tillsynsmyndighetens tillsyn. Den ansvariga enheten ska även
informeras om förändringar av tillsynsansvaret.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsbestämmelsernas
tillämplighet avseende viss verksamhet som bedrivs gränsöverskridande
från Sverige. Paragrafen genomför artikel 38 i sjätte penningtvättsdirektivet delvis. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Paragrafen innehåller kompletterande förutsättningar till vad som gäller
enligt huvudregeln i 2 §.
Verksamhet som utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster bedriver genom
agenter eller ombud ska, till skillnad från verksamhet som andra ansvariga
enheter bedriver gränsöverskridande, som utgångspunkt stå under tillsyn
av tillsynsmyndigheten i det land där verksamheten bedrivs.
Av första stycket framgår att den svenska tillsynsmyndigheten inte ska
utöva tillsyn över sådan verksamhet som svenska utgivare av elektroniska
pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster
bedriver genom agent eller ombud i ett annat land inom EES.
Av andra stycket följer, som undantag från första stycket, att
tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över sådan verksamhet om
värdlandets tillsynsmyndighet beslutat att inte utöva tillsyn. Ett sådant
beslut från värdlandets tillsynsmyndighet förutsätter att de kriterier för
tillsyn som Europeiska kommissionen beslutat om enligt artikel 41.2 i
penningtvättsdirektivet inte är uppfyllda och att den ansvariga enhetens
verksamhet i värdlandet är begränsad.
Av tredje stycket följer att tillsynsmyndigheten ska informera den
ansvariga enheten om att den gränsöverskridande verksamheten står under
tillsynsmyndighetens tillsyn. Informationen ska lämnas inom två veckor
från det att tillsynsmyndigheten underrättats om värdlandets tillsynsmyndighets beslut att inte utöva tillsyn. Tillsynsmyndigheten ska också
informera den ansvariga enheten om senare ändringar av tillsynen.
724
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 § Tillsynsmyndigheten
för
utgivare
av
elektroniska
pengar,
betaltjänstleverantörer och leverantörer av kryptotillgångstjänster får besluta att en
sådan ansvarig enhet som hör hemma i ett annat land inom EES och som i Sverige
bedriver verksamhet genom agent eller ombud ska utse en central kontaktpunkt i
Sverige som företrädare för den ansvariga enheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa utländska ansvariga enheters
skyldighet att utse en central kontaktpunkt i Sverige. Paragrafen genomför
artikel 41 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt
8.1.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 3 § 2017 års penningtvättslag
(jfr prop. 2016/17:173 s. 548–549).
Av paragrafen följer att tillsynsmyndigheten får besluta att utländska
utgivare av elektroniska pengar, betaltjänstleverantörer och leverantörer
av kryptotillgångstjänster som bedriver verksamhet i Sverige genom agent
eller ombud ska utse en centra kontaktpunkt här. Den centrala
kontaktpunkten ska företräda den ansvariga enheten i Sverige.
Av 11 § följer att tillsynsmyndigheten får begära de upplysningar som
behövs för tillsynen från den centrala kontaktpunkten.
Till skillnad från i dag anges inte att den centrala kontaktpunkten
ansvarar för att säkerställa efterlevnad av tillämpliga rätt. Den ansvariga
enhetens skyldighet att säkerställa att den centrala kontaktpunkten kan
säkerställa efterlevnad av tillämplig rätt på den ansvariga enhetens vägnar
framgår av artikel 8 i penningtvättsförordningen.
Kriterier för att avgöra under vilka omständigheter det är lämpligt att
utse en central kontaktpunkt och för att fastställa dess funktioner kommer
att framgå av tekniska standarder från Amla och kommissionen.
7 § Tillsynsorganen ska regelbundet bedöma och övervaka de risker som ansvariga
enheter utsätts för när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism samt
för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte verkställs.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens uppgift att
bedöma och övervaka risker som ansvariga enheter under deras tillsyn
utsätts för. Paragrafen genomför artikel 37.5 och 40.1 i sjätte penningtvättsdirektivet delvis. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.5.
Av paragrafen framgår att tillsynsorganen regelbundet ska bedöma och
övervaka de risker som ansvariga enheter utsätts för. De risker som ska
bedömas och övervakas gäller riskerna för penningtvätt, finansiering av
terrorism och för att riktade ekonomiska sanktioner kringgås eller inte
verkställs. Det omfattar såväl internationella, nationella och sektoriella
risker som risker kopplade till den ansvariga enhetens kunder, produkter
och tjänster.
8 § Tillsynsorganen ska genom riskbaserad tillsyn kontrollera att ansvariga enheter
efterlever sina skyldigheter enligt TFR-förordningen, penningtvättsförordningen,
denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Tillsynen enligt första stycket omfattar övervakning av lämpligheten och
genomförandet av ansvariga enheters riktlinjer, förfaranden och kontroller samt de
personalresurser som tillsatts för utförande av uppgifter enligt
penningtvättsförordningen. Om en ansvarig enhet är moderföretag i en koncern
opaginerad Kontrollera mot PDF
omfattar tillsynen även genomförandet av koncernens riktlinjer, förfaranden och
kontroller.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynens omfattning när det
gäller kontroll av ansvariga enheters efterlevnad av tillämpliga krav.
Paragrafen genomför delvis artikel 37.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 8.4.5.
Av första stycket framgår att tillsynsorganen genom sin tillsyn ska
kontrollera att ansvariga enheter bedriver sin verksamhet i enlighet med
TFR-förordningen penningtvättsförordningen, penningtvättslagen och
föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen. Tillsynen omfattar
därmed bl.a. de ansvariga enheternas efterlevnad av krav på vidtagande av
kundkännedomsåtgärder och rapportering av misstankar, efterlevnad av
krav vid deltagande i partnerskap för informationsutbyte och skyldigheter
när det gäller riktade ekonomiska sanktioner. Den tillsyn som bedrivs
enligt penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till
lagen omfattar inte tillsyn av efterlevnaden av andra krav enligt
exempelvis tillämplig rörelselagstiftning.
I andra stycket förtydligas att tillsynen enligt första stycket omfattar
övervakning av att ansvariga enheter i enlighet med penningtvättsförordningen har upprättat och tillämpar lämpliga interna riktlinjer,
förfaranden och kontroller samt verifiering av lämpligheten i de
personalresurser som avsatts för att utföra de uppgifter som följer av
penningtvättsförordningen. När en ansvarig enhet är moderbolag i en
koncern, omfattar tillsynen kontroll av genomförandet av koncernens
riktlinjer, förfaranden och kontroller.
Uttrycken kontroll och verifiering ska anses omfatta utförandet av
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ansvariga enheter efterlever
tillämpliga krav.
Tillsynen ska vara riskbaserad. Det innebär att tillsynens frekvens och
intensitet ska baseras på de ansvariga enheternas riskprofil och på de risker
som finns i Sverige. Att tillsynsorganen regelbundet ska bedöma och
övervaka de risker som ansvariga enheter utsätts för följer av 7 §. De
utmärkande dragen för en riskbaserad tillsynsmetod kommer att framgå av
riktlinjer som utfärdas av Amla.
9 § Tillsynsorganen ska säkerställa att relevant information om penningtvätt,
finansiering av terrorism och riktade ekonomiska sanktioner finns tillgänglig för
ansvariga enheter under deras tillsyn och, när det är lämpligt, sprida information
för att informera ansvariga enheter om deras skyldigheter.
Information om personer eller enheter som angetts i samband med riktade
ekonomiska sanktioner och Förenta nationernas ekonomiska sanktioner ska vara
omedelbart tillgänglig för ansvariga enheter.
Vid tillämpning av första och andra styckena ska en börs som har tillstånd enligt
13 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden att driva en
auktionsplattform behandlas som en ansvarig enhet.
726
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens uppgift att
tillhandahålla information till ansvariga enheter. Paragrafen genomför
delvis artikel 37.5 och 39 i sjätte penningtvättsdirektivet och kompletterar
artikel 46 i auktionsförordningen. Övervägandena finns i avsnitten 5.3.6
och 8.4.2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I första stycket tydliggörs att det är tillsynsorganen som ansvarar för att
relevant information finns tillgänglig för ansvariga enheter och för att, när
det är lämpligt, aktivt sprida information om ansvariga enheters
skyldigheter. Ansvaret gäller i förhållande till ansvariga enheter under
respektive tillsynsorgans tillsyn. Tillsynsorganens ansvar innebär inget
krav på att den information som ska finnas tillgänglig ges direkt av
tillsynsorganen utan ansvaret kan uppfyllas genom att tillsynsorganen
säkerställer att informationen finns tillgänglig på annat sätt.
I andra stycket anges att viss information ska göras tillgänglig
omedelbart.
Av tredje stycket följer att motsvarande information även ska finnas
tillgänglig för en börs med tillstånd att driva en auktionsplattform.
10 § En ansvarig enhet ska på begäran lämna de upplysningar och ge tillgång till
de handlingar som behövs för tillsynen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för ansvariga
enheter. Paragrafen genomför artiklarna 37.6 och 46.2 i sjätte penningtvättsdirektivet delvis. Paragrafen utformas efter förebild av bl.a. 13 kap.
3 § första tycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Av paragrafen följer att ansvariga enheter på begäran ska lämna de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. . Paragrafen
förutsätter inget föreläggande.
Ansvariga enheters uppgiftsskyldighet omfattar det som behövs för
tillsynen. Det omfattar, utöver upplysningar och handlingar hos den
ansvariga enheten, även upplysningar och handlingar hos
tjänsteleverantörer till vilka en ansvarig enheten har utkontrakterat delar
av sitt uppdrag till. Det följer av att tjänsteleverantörer vid utförandet av
uppgifter som härrör från penningtvättsförordningen ska betraktas som en
del av den ansvariga enheten och att ansvariga enheter ska säkerställa att
utkontraktering inte sker på ett sätt som väsentligt försämrar
tillsynsorganens möjlighet att övervaka och följa upp den ansvariga
enhetens efterlevnad av TFR-förordningen och penningtvättsförordningen
(artikel 18 i penningtvättsförordningen).
11 § Tillsynsmyndigheterna för kreditinstitut, finansiella institut och
tillhandahållare av speltjänster får även
1. begära sådana upplysningar som avses i 10 § av personer som representerar
eller är anställda hos den ansvariga enheten eller hos enheter till vilka den
ansvariga
enheten
utkontrakterat
uppdrag
enligt
artikel
18
i
penningtvättsförordningen, och
2. höra andra personer om föremålet för tillsynen, om det finns skäl för det och
den enskilde samtycker till att lämna uppgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa tillsynsmyndigheters
utökade befogenhet att begära upplysningar. Paragrafen genomför artikel
37.7 i sjätte penningtvättsdirektivet delvis. Övervägandena finns i avsnitt
8.5.
Paragrafen genomför penningtvättsdirektivets minimikrav på utökade
befogenheter för tillsynsmyndigheterna för kreditinstitut, finansiella
institut och tillhandahållare av speltjänster.
Dessa tillsynsmyndigheter får, utöver att begära uppgifter från ansvariga
enheter, enligt punkt 1 också begära motsvarande uppgifter från vissa
fysiska personer. Tillsynsmyndigheterna kan begära upplysningar från
personer som representerar den ansvariga enheten, vilket bl.a. inkluderar
den centrala kontaktpunkt som avses i 6 §. Tillsynsmyndigheterna kan
också begära upplysningar från personer som är anställda hos den
ansvariga enheten och anställda hos företag som den ansvariga enheten
utkontrakterat uppdrag till enligt artikel 18 i penningtvättsförordningen.
Motsvarande befogenhet gäller redan för Finansinspektionen enligt
13 kap. 3 § andra stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse med
hänvisning.
Av punkt 2 framgår att tillsynsmyndigheterna också får höra andra
personer, om det finns skäl för det och den enskilde samtycker till att
lämna uppgifter. Uttrycket andra personer kan utifrån omständigheterna
omfatta exempelvis tidigare anställda hos den ansvariga enheten, klienter,
externa tjänsteleverantörer såsom revisorer, IT-experter, företag som
tillhandahållit tjänster för kundkännedom, visselblåsare och externa
experter. Det centrala är att ett sådant hörande förutsätter samtycke från
den som tillsynsmyndigheten vill höra.
12 § Ett tillsynsorgan får, när tillsynsorganet anser det nödvändigt, genomföra en
undersökning på plats hos en ansvarig enhet som är föremål för tillsyn.
En undersökning på plats får ske utan förhandsanmälan om det kan befaras att
undersökningen annars skulle förlora i betydelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens befogenhet att
göra platsbesök hos ansvariga enheter. Paragrafen genomför delvis artikel
37.7 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet delvis. . Övervägandena
finns i avsnitt 8.5.
Paragrafen motsvarar bl.a. 7 kap. 5 § andra stycket och 7 a kap. 4 § 2017
års penningtvättslag (prop. 2016/17:640 s. 550–551 och prop. 2018/19:125
s. 45).
Av första stycket följer att ett tillsynsorgan som bedömer att det är
nödvändigt får göra platsbesök hos en ansvarig enhet som är föremål för
tillsyn. I uttrycket nödvändigt ligger bl.a. att det ska vara proportionerligt.
För tillsynsmyndigheternas del följer proportionalitetskravet av 5 § tredje
stycket förvaltningslagen (2007:900). För en närmare redogörelse kring
innebörden hänvisas därför till förarbetena till den bestämmelsen (se prop.
2016/17:180 s. 290). Platsbesök får bara göras i den verksamhet som
omfattas av lagen och inte i annan eventuell verksamhet som därutöver
bedrivs av den ansvariga enheten.
Av andra stycket, som är nytt, följer att tillsynsorgan får göra besök på
plats utan att i förväg meddela den ansvariga enheten om besöket, om det
finns risk för att undersökningen annars skulle förlora i betydelse.
Paragrafen innebär i sak samma möjlighet till platsbesök som gäller
enligt gällande rätt men går utöver vad som gäller enligt penningtvättsdirektivet på så vis att alla tillsynsorgan har rätt att, om det anses
nödvändigt, göra platsbesök hos en ansvarig enhet som är föremål för
tillsyn.
728
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 § När ett tillsynsorgan genomför en undersökning på plats har det rätt att
1. få tillträde till affärslokaler där den ansvariga enhetens verksamhet bedrivs,
2. ta del av all information som är tillgänglig för den ansvariga enheten, oavsett
i vilken form den finns,
3. granska den ansvariga enhetens räkenskaper och affärshandlingar,
4. ta kopior av eller utdrag ur den ansvariga enhetens räkenskaper och
affärshandlingar, och
5. begära muntliga förklaringar direkt på platsen.
Paragrafen kompletterar 12 § och innehåller bestämmelser om tillsynsorganens befogenhet vid platsbesök hos ansvariga enheter. Paragrafen
genomför artikel 37.7 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet delvis.
Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
I punkt 1 anges att tillsynsorganen har rätt att få tillträde till affärslokaler
där den ansvariga enheten bedriver verksamhet. Privatbostäder omfattas
därmed inte.
I punkt 2 anges att tillsynsorganen vid en platsundersökning har rätt att
ta del av all information som är tillgänglig för den ansvariga enheten,
oavsett i vilken form den finns. Det innebär bl.a. rätt att få tillgång till
eventuell mjukvara, databaser, it-verktyg eller andra elektroniska medel
för uppgiftsregistrering som den ansvariga enheten använder.
I punkt 3 och 4 anges att tillsynsorganen har rätt att granska och ta kopior
eller utdrag av den ansvariga enhetens räkenskaper och affärshandlingar.
Genom rätten att ta kopior eller utdrag av uppgifter kan den ansvariga
enheten fortsätta att använda originaluppgifterna och de medier på vilka
uppgifterna finns.
I punkt 5 anges att tillsynsorganen har rätt att begära muntliga
förklaringar på platsen. Det innebär att någon hos den ansvariga enheten
på begäran ska medverka genom att lämna förklaringar till
sakförhållanden eller dokument som har samband med föremålet för och
syftet med undersökningen.
Paragrafen går utöver vad som gäller enligt penningtvättsdirektivet på
så vis att den gäller för alla tillsynsorgan som har rätt att göra platsbesök
hos en ansvarig enhet som är föremål för tillsyn.
14 § Vid en platsundersökning får ett tillsynsorgan inte ta del av handlingar
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde
inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten
gäller till förmån för.
Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar tillsynsorganens
möjlighet att ta del av handlingar som omfattas av en advokats
tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Paragrafen säkerställer att tillsynsorganen inte ska kunna ta del av handlingar som skyddas av en advokats tystnadsplikt.
Punkt 1 innebär att tillsynsorganen inte ska kunna ta del av handlingar
som innehåller uppgifter som en advokat eller advokats biträde inte skulle
få höras om enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken. Begreppet
handling ska inte uppfattas som att det enbart avser pappershandlingar,
utan även andra typer av handlingar omfattas. En handling kan exempelvis
finnas i elektroniskt format.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som framgår av punkt 2 gäller begränsningen av tillsynsorganens
befogenhet förutsatt att handlingen i fråga innehas av någon av de angivna
personerna.
15 § Tillsynsorganen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information
med
1. varandra,
2. den myndighet som enligt 7 kap. är övervakningsmyndighet,
3. finansunderrättelseenheten,
4. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen,
5. Amla,
6. tillsynsorgan i andra länder inom EES,
7. myndigheter i andra länder inom EES med ordinarie tillsynsansvar för
ansvariga enheter,
8. Europeiska bankmyndigheten,
9. Europeiska centralbanken, och
10. Riksgäldskontoret.
Tillsynsorganen får, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen och med undantag för fall som omfattas av artikel 70.2 i
penningtvättsförordningen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta
information med
1. myndigheter i andra länder inom EES som övervakar självreglerande organ,
och
2. andra behöriga myndigheter inom EES.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens samarbete och
utbyte av information. Paragrafen genomför artiklarna 44–50 samt delvis
artiklarna 53.9, 67.2 och 68.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Överväganden finns i avsnitten 8.8–8.13.
Första stycket innebär att tillsynsorganen i sin tillsynsverksamhet ska
samarbeta och utbyta information med vissa nationella och utländska
aktörer inom EES i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen. Det gäller exempelvis vid tillsyn av
gränsöverskridande verksamheter.
Andra stycket innebär att tillsynsorganen i den utsträckning som följer
av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen också får samarbeta och
utbyta information med vissa andra myndigheter inom EES. I dessa fall,
när tillsynsorganen inte omfattas av en skyldighet att samarbete och utbyta
information, gäller en begränsning om att vissa uppgifter inte får utbytas.
De uppgifter som inte ska utbytas motsvarar de uppgifter som är
undantagna från notarier, advokater, andra oberoende jurister, revisorer,
externa revisorer och skatterådgivares uppgiftsskyldighet i förhållande till
finansunderrättelseenheten enlig artikel 70.2 i penningtvättsförordningen.
I förhållande till samarbete med tillsynsorgan som är självreglerande
organ gäller för tillsynsmyndigheternas del den sekretessbrytande
bestämmelsen i 10 kap. 5 c § OSL. Penningtvättsdirektivet kommer, med
stöd av bemyndiganden i direktivet, i flera delar kompletteras med
tekniska standarder som antas av Europeiska kommissionen.
730
16 § Tillsynsorganen får hänskjuta frågor om tillsynssamarbete till Amla för
tvistlösning i de fall som framgår av artikel 46.5, 46.6, 47.3, 49.13, 50.12 och 54.5
i sjätte penningtvättsdirektivet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens rätt att i vissa fall
hänskjuta frågor om tillsynssamarbete till Amla för tvistlösning.
Paragrafen genomför artiklarna 46.5, 46.6, 47.3, 49.13, 50.12 och 54.5 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.
Av paragrafen följer att tillsynsorganen, vid gränsöverskridande
tillsynssamarbete, kan vända sig till Amla för lösande av tvister. Det gäller
vid tillsynssamarbete av gränsöverskridande koncerner, när
tillsynskollegier är inrättade och vid kreditinstituts och finansiella instituts
gränsöverskridande verksamhet när de inte ingår i en koncern eller när ett
tillsynskollegium inte är inrättat. Det gäller också vid ingripande mot vissa
utländska ansvariga enheter.
Hänvisningen till penningtvättsdirektivet är statisk och avser därmed
direktivet i den ursprungliga lydelsen.
17 § Personer som genom anställning eller uppdrag hos Sveriges advokatsamfund
får del av uppgifter i samfundets tillsynsverksamhet enligt denna lag, får inte
obehörigen röja en uppgift som samfundet tagit emot av andra nationella eller
utländska tillsynsorgan eller andra behöriga nationella eller utländska
myndigheter.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten i första stycket
finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Paragrafen
genomför artikel 67.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitt 8.7.
Av första stycket följer att personer som genom anställning eller uppdrag
hos Sverige advokatsamfund inte obehörigen får röja en uppgift som
samfundet vid samarbete och informationsutbyte med andra
självreglerande organ eller behöriga myndigheter tagit emot i den
tillsynsverksamhet som bedrivs enligt penningtvättslagen.
Inom ramen för sitt uppdrag som tillsynsorgan kan samfundet komma
att ta emot uppgifter som omfattas av krav på tystnadsplikt men som inte
omfattas av ett tillsynsärende hos samfundet. Paragrafen kompletterar
därmed den tystnadsplikt som enligt 8 kap. 6 § tredje stycket
rättegångsbalken gäller för vissa uppgifter i ett tillsynsärende hos
samfundet. Tystnadsplikten gäller endast uppgifter i samfundets
verksamhet som tillsynsorgan avseende penningtvättsregelverket men
gäller inom ramen för denna verksamhet alla uppgifter som tagits emot.
Tystnadsplikten skyddar därmed såväl uppgifter om ansvariga enheter
som uppgifter om andra aktörers underrättelse- och tillsynsverksamhet.
Tystnadsplikten hindrar inte ett röjande som är behörigt, som när det
finns ett godkännande att sprida viss information eller om en uppgift måste
lämnas i enlighet med en i författning angiven uppgiftsskyldighet.
Andra stycket upplyser om att ansvar för den som bryter mot
tystnadsplikten finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
18 § Om ett tillsynsorgan vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en
omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt, förbrott
till penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska tillsynsorganet snarast möjligt
underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsorganens underrättelseskyldighet till finansunderrättelseenheten. Paragrafen genomför artiklarna
42 och 53.4 andra stycket i penningtvättsdirektivet. . Övervägandena finns
i avsnitt 8.11.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 4 § första stycket 2017 års
penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 539 och540).
Av paragrafen följer att tillsynsorgan som upptäcker en omständighet
som kan antas ha samband med penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism är skyldiga att underrätta finansunderrättelseenheten om det. Underrättelsen ska ske snarast möjligt.
Till skillnad mot motsvarande bestämmelse i 2017 års penningtvättslag
omfattas Sveriges advokatsamfund av underrättelseskyldigheten och det
framgår uttryckligen att underrättelseskyldigheten även gäller
omständigheter som kan ha samband med förbrott till penningtvätt.
6 kap.
1 § Ett tillsynsorgan ska ingripa om en ansvarig enhet har åsidosatt sina skyldigheter enligt TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Det gäller inte i fråga om verksamheter som står under Amlas tillsyn.
I fråga om ingripande mot advokater och advokatbolag gäller bestämmelserna i
detta kapitel i den utsträckning som följer av 24 §.
Paragrafen upplyser om tillsynsorganens skyldighet att ingripa vid överträdelser.
Av första stycket följer att tillsynsorganen ska ingripa vid överträdelser
av penningtvättsregleringen och TFR-förordningen. Tillsynsorgan definieras i 1 kap 2 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
I andra stycket görs undantag från sådana verksamheter som står under
Amlas tillsyn. Av Amla-förordningen följer att Amla ska utöva tillsyn över
vissa ansvariga enheter. I fråga om ingripande gäller då bestämmelserna i
artiklarna 21–23 i Amla-förordningen.
I tredje stycket upplyses om att bestämmelserna i kapitlet endast gäller
delvis i fråga om ingripande mot advokater och advokatbolag.
2 § Ett ingripande mot en ansvarig enhet får göras genom beslut om rekommendation enligt 6 § eller föreläggande enligt 7 eller 8 § i syfte att den ansvariga
enheten ska vidta eller upphöra med viss åtgärd.
Ett ingripande mot en ansvarig enhet får även göras genom beslut om
anmärkning eller erinran eller varning enligt 12 § som enligt 13 § kan förenas med
sanktionsavgift. Ett ingripande får också göras genom att den ansvariga enheten
föreläggs att upphöra med sin verksamhet eller att godkännande eller dylikt för
verksamhet eller yrkesutövning återkallas enligt 19 §.
Ett ingripande mot en person i ledningen för en ansvarig enhet får göras enligt
vad som följer av 21 §.
732
Paragrafen innehåller bestämmelser om olika alternativ vid ingripande
mot ansvariga enheter. Paragrafen genomför delvis artikel 53.1 och 53.4 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Av första stycket framgår att tillsynsmyndigheten kan använda sig av
rekommendationer eller förelägganden i handlingsdirigerande avsikt. När
det gäller rekommendationer handlar det om sådana som ges i enskilda
opaginerad Kontrollera mot PDF
fall. Förelägganden får enligt 9 § förenas med vite som påtryckningsmedel.
Av andra stycket framgår bl.a. att ingripande får göras genom anmärkning, erinran eller varning samt att sådana beslut kan förenas med sanktionsavgift. När det gäller varning är sanktionsavgift ett krav.
Erinran används i förhållande till advokater, fastighetsmäklare och
registrerade eller godkända revisorer – dvs. sådana ansvariga enheter som
utövar reglerade yrken – och registrerade revisionsbolag, fastighetsmäklarföretag och advokatbolag. Det följer den terminologi som används
vid ingripande enligt rörelselagarna. I förhållande till andra ansvariga
enheter används begreppet anmärkning. Varning gäller för samtliga ansvariga enheter.
Av andra stycket följer även att ingripande kan göras genom föreläggande att upphöra med verksamheten eller återkallelse av t.ex. tillstånd.
För pantbanksverksamhet kan situationen uppkomma att det inte är samma
myndighet som utövar tillsyn enligt denna lag som beviljat tillståndet för
pantbanksverksamheten enligt 3 § pantbankslagen (1995:1000). I den
situationen gäller vad som anges i 19 § tredje stycket.
Samtliga ingripandemöjligheter som nämns i stycket är av bestraffande
karaktär. Av dessa bör ingripande genom föreläggande att upphöra med
verksamheten eller beslut om återkallelse betraktas som de mest
ingripande åtgärderna. Varning, som ska förenas med sanktionsavgift, kan
användas som alternativ till föreläggande att upphöra med verksamheten
eller återkallelse när de sistnämnda åtgärderna inte bedöms nödvändiga i
det enskilda fallet. Erinran eller anmärkning är avsett att används i mindre
allvarliga fall. För att förstärka ingripandet kan det kombineras med
sanktionsavgift. En sådant ingripande kan vara lämpligt när det finns
omständigheter som talar i skärpande riktning, men överträdelsen ändå
inte bedöms vara sådan att varning är påkallat.
Tillsynsmyndigheten måste i sin tillämpning iaktta att det inte uppstår
situationer som innebär att förbudet mot dubbla prövningar och bestraffningar – som följer av bl.a. Europakonventionen – överträds. Det innebär
t.ex. att erinran, anmärkning eller varning i förening med sanktionsavgift
inte får beslutas om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som
förenats med vite mot och överträdelsen ligger till grund för en ansökan
om utdömande av vitet. Tillsynsmyndigheten bör i den situationen inte
heller besluta om erinran eller anmärkning utan sanktionsavgift.
I tredje stycket upplyses om att ingripande även kan göras mot ledningspersoner. Det handlar då om fall där den ansvariga enheten är en
juridisk person. Av 21 § följer att med ledningsperson avses en person
som ingår i den ansvariga enhetens styrelse, är dess verkställande
direktör eller på motsvarande sätt företräder den ansvariga enheten, eller
en ersättare för någon av dem. Vid sidan om möjligheten att ingripa mot
ledningspersonerna kan tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga
enheten att göra förändringar i styrningsstrukturen. I sådant fall handlar
det då om ett ingripande enligt 8 §.
3 § Tillsynsmyndigheten får avstå från ett ingripande enligt denna lag om
ingripande redan har gjorts mot den ansvariga enheten eller en sådan person som
anges i 21 § med anledning av
1. överträdelsen, eller
2. en annan överträdelse och resultatet annars inte skulle bli proportionerligt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avstående från ingripande.
Övervägandena finns i avsnitten 9.2 och 9.4.1.
Av paragrafen följer att tillsynsmyndigheten i vissa fall får avstå från
ingripande. Det gäller om ingripande redan har gjorts mot den ansvariga
enheten eller mot en ledningsperson i en ansvarig enhet som är juridisk
person.
Enligt punkt 1 gäller det om ingripande redan har gjorts med anledning
av samma överträdelse. Bestämmelsen kan t.ex. tillämpas om tillståndsmyndigheten beslutar att återkalla tillståndet för en verksamhet med stöd
av rörelseregleringen pga. av flera brister, varav överträdelser av penningtvättsregleringen kan utgöra del av bristerna.
Enligt punkt 2 kan tillsynsmyndigheten även avstå från ingripande om
en ingripande redan har gjorts med anledning av en annan överträdelse.
Det förutsätter att resultatet annars inte skulle bli proportionerligt.
4 § Vid valet av ingripande ska tillsynsmyndigheten ta hänsyn till hur allvarlig
överträdelsen är. Vid bedömningen ska särskilt beaktas
1. överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet,
2. antalet gånger samma överträdelse upprepats,
3. den ekonomiska fördel som överträdelsen har inneburit för den ansvariga
enheten,
4. den ekonomiska förlust som överträdelsen kan ha orsakat annan, och
5. graden av ansvar hos den som är föremål för ingripande.
Paragrafen anger omständigheter som påverkar allvarlighetsgraden i en
överträdelse. Paragrafen genomför delvis artikel 53.6 i sjätte penningtvättsdirektivet och Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 13 § första stycket 2017 års
penningtvättslag (jfr. prop. 2016/17:173 s. 554 och 555).
Av paragrafen följer att tillsynsmyndigheten vid valet av ingripande ska
ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är. Allvarlighetsgraden bestäms
utifrån en sammanvägning av flera faktorer.
Av punkt 1 följer att överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet ska
beaktas. Svårighetsgraden när det gäller överträdelsen måste framför allt
bedömas utifrån karaktären på överträdelsen och den risk för penningtvätt,
finansiering av terrorism eller att riktade ekonomiska sanktioner kringgås
som den lett till.
Enligt punkt 2 ska beaktas antalet gånger som överträdelsen upprepas.
Det kan exempelvis handla om hur många gånger den ansvariga enheten
har underlåtit att vidta kundkännedomsåtgärder. Med ”samma överträdelse” avses en överträdelse av samma typ av skyldighet. Överträdelsen
i sig behöver inte vara identisk. Som exempel kan nämnas att åsidosättande
av en kundkännedomsåtgärd i förhållande till en kund och åsidosättande
av en annan kundkännedomsåtgärd i förhållande till en annan kund, bör
ses som samma överträdelse. I båda fallen handlar det om att samma
skyldighet – dvs. skyldigheten att vidta kundkännedomsåtgärder –
åsidosätts.
Enligt punkt 3 ska den ekonomiska fördel som överträdelsen har inneburit för den ansvariga enheten beaktas. I många fall kan det antas vara
734
opaginerad Kontrollera mot PDF
svårt att bedöma eventuell ekonomisk fördel. Om det kan konstateras att
en ekonomisk fördel fåtts, bör det dock beaktas.
Enligt punkt 4 ska även beaktas om överträdelsen lett till ekonomisk
förlust hos någon annan.
Enligt punkt 5 ska även graden av ansvar hos den som är föremål för
ingripande beaktas. Om överträdelsen är avsiktlig bör de leda till att
överträdelsen bedöms allvarligare. Även grov oaktsamhet bör leda till att
överträdelsen bedöms allvarligare.
De omständigheter som anges i paragrafen är inte uttömmande. Tillsynsmyndigheten får vid bedömningen av allvarlighetsgraden även beakta
andra omständigheter. Vid valet av ingripande har vidare även omständigheterna i 5 § betydelse, se författningskommentaren till den paragrafen.
5 § Vid valet av ingripande ska tillsynsmyndigheten i försvårande riktning beakta
om den som är föremål för ingripande tidigare har begått en överträdelse, eller, om
det gäller en sådan ledningsperson som avses i 21 § första stycket, orsakat en sådan
överträdelse.
Tillsynsmyndigheten ska i förmildrande riktning beakta om den som är föremål
för ingripande
1. i väsentlig utsträckning genom aktivt samarbete har underlättat tillsynsmyndighetens utredning om överträdelsen, eller
2. snabbt upphört med överträdelsen, eller, om det gäller en sådan ledningsperson som avses i 21 § första stycket, snabbt verkat för att överträdelsen ska
upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av tillsynsmyndigheten.
Paragrafen innehåller omständigheter knutet till den som begått överträdelsen som tillsynsmyndigheten ska ta hänsyn till vid valet av ingripande. Paragrafen genomför delvis artikel 53.6 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 13 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2016/17:173 s. 554 och 555). I förhållande till i dag görs språkliga och
redaktionella ändringar.
De omständigheter som anges i paragrafen är inte uttömmande.
Vid valet av ingripande har även överträdelsens allvarlighetsgrad
betydelse, se 4 § och författningskommentaren till den paragrafen.
6 § En tillsynsmyndighet får i syfte att förebygga eller förhindra en överträdelse
rekommendera en ansvarig enhet att vidta en viss åtgärd.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillsynsmyndighetens möjlighet
att ingripa genom en rekommendation. Paragrafen genomför delvis
artiklarna 53.2, 53.5 och 56.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
Av paragrafen framgår att tillsynsmyndigheten kan besluta att
rekommendera den ansvariga enheten en åtgärd. Som exempel kan nämnas
att tillsynsmyndigheten skulle kunna rekommendera den ansvariga
enheten att införa särskilda rutiner eller krav när det gäller vissa kunder
eller kategorier av kunder, transaktioner, tjänster eller distributionskanaler
med hög risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Ett annat
exempel är att tillsynsmyndigheten skulle kunna rekommendera den
ansvariga enheten att vidta åtgärder för att minska den inneboende risken
för penningtvätt eller finansiering av terrorism i den ansvariga enhetens
opaginerad Kontrollera mot PDF
aktiviteter och produkter (jfr artikel 56.3 c och d i sjätte
penningtvättsdirektivet).
Det handlar om en rekommendation i ett enskilt fall, i syfte att förebygga
eller förhindra en överträdelse av penningtvättregleringen eller TFRförordningen. En rekommendation är inte bindande för den som den riktas
mot. Åtgärden bör inte heller användas på ett sådant sätt att den i praktiken
blir bindande om den enskilde inte vill riskera efterföljande åtgärder.
Rekommendation bör alltså inte användas på sådant sätt att myndigheten
samtidigt som rekommendationen ges gör klart för den ansvariga enheten
att myndigheten avser vidta åtgärder om rekommendationen inte efterlevs.
Rekommendation bör heller inte användas om en överträdelse begåtts och
då som en mjukare form av ingripande mot den överträdelsen. I sådant fall
ska tillsynsmyndigheten i stället använda sig av t.ex. föreläggande att vidta
rättelse eller t.ex. anmärkning. En annan sak är att ingripande mot en
överträdelse också kan kombineras med en rekommendation i syfte att
undvika fler överträdelser.
I fråga om beslut om rekommendation är överklagbara gäller 41 § förvaltningslagen, dvs. att beslutet får överklagas om det kan antas påverka
någons situation på ett inte obetydligt sätt. Det förhållandet att syftet med
rekommendation är att verka handlingsdirigerande i ett enskilt fall, talar
för att rekommendationer i regel är överklagbara.
7 § En tillsynsmyndighet får i syfte att förebygga eller förhindra en överträdelse
förelägga den ansvariga enheten att lämna uppgifter för tillsynsmyndighetens
uppföljning.
I föreläggandet ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsperiod
som åtgärden ska vidtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet
att ingripa genom föreläggande i syfte att förebygga eller förhindra en
överträdelse. Paragrafen genomför delvis artiklarna 53.2, 53.5 och 56.2–
56.4 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
I första stycket anges att en tillsynsmyndighet i syfte att förebygga eller
förhindra en överträdelse får förelägga den ansvariga enheten att lämna
uppgifter för tillsynsmyndighetens uppföljning. Ett sådant behov kan
finnas om tillsynsmyndigheten vid sin tillsyn upptäcker omständigheter
som skulle kunna leda till en överträdelse och som den ser behov av att
följa upp under en tid. Ett sådant behov kan även finnas om tillsynsmyndigheten, med anledning av ingripande mot en överträdelse, ser behov
av uppföljning för att säkerställa att den ansvariga enheten anpassar sin
verksamhet för att förhindra att liknande överträdelser begås på nytt.
Av andra stycket framgår att föreläggandet ska vara tidsbegränsat.
Att lämna uppgifter kan vara betungande för den ansvariga enheten. Ett
föreläggande att lämna uppgifter får inte vara mer långtgående än vad som
behövs (jfr 5 § tredje stycket förvaltningslagen). Det får betydelse både i
fråga om omfattningen och typen av uppgifter som begärs in och hur länge
uppgiftslämnandet ska pågå.
736
8 § En tillsynsmyndighet får i syfte att ingripa mot en överträdelse förelägga en
ansvarig enhet att
1. göra rättelse,
2. vidta förändringar i styrningsstrukturen, eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. begränsa eller minska risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism
genom att begränsa verksamheten eller avyttra delar av verksamheten.
I föreläggandet ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsperiod
som åtgärden ska vidtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet
att ingripa genom föreläggande. Paragrafen genomför delvis artiklarna
53.1, 53.2, 53.5 och 56.2–56.4 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.
Av första stycket följer att tillsynsmyndigheten kan ingripa mot en
ansvarig enhet som överträder penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen genom beslut om föreläggande.
Enligt punkt 1 får tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga enheten
att vidta rättelse. Det kan både handla om att kräva efterlevnad, t.ex.
genom korrigerande åtgärder, eller att den ansvariga enheten ska upphöra
med en viss åtgärd som bedöms oförenlig med penningtvättsregleringen
eller TFR-förordningen (jfr. artikel 56.2 a och d). Rättelsen skulle t.ex.
kunna handla om att stärka interna riktlinjer, förfarande och kontroller, om
de inte anses uppfylla kraven i penningtvättsregleringen (jfr artikel 56.3 b
i sjätte penningtvättsdirektivet).
Enligt punkt 2 får tillsynsmyndigheten förelägga den ansvariga enheten
att vidta förändringar i styrningsstrukturen. Den åtgärden skulle kunna
användas om tillsynsmyndigheten bedömer att företagsledningen agerande, eller brist på agerande, leder till att verksamheten inte bedrivs på ett
sätt som är förenligt med penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen
och att det gäller trots att ledningen har vetskap om problematiken. Med
hänsyn till den ingripande karaktären i en sådant föreläggande bör det i
regel handla om situationer där styrningen av företaget leder till allvarliga
brister i efterlevnaden av penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen
som leder till betydande risk för att företaget utnyttjas för penningtvätt,
finansiering av terrorism eller att riktade ekonomiska sanktioner kringgås
eller inte genomförs. Det kan fram för allt antas fylla en funktion som
alternativ till att förelägga den ansvariga enheten att upphöra med
verksamheten eller återkallelse av godkännande eller dylikt för att får
bedriva verksamheten. Det gäller bl.a. i förhållande till finansiella företag
där ett sådant beslut om återkallelse kan få betydande konsekvenser, t.ex.
när det gäller finansiell stabilitet.
Enligt punkt 3 får en tillsynsmyndighet förelägga den ansvariga enheten
att begränsa eller minska risken för penningtvätt eller finansiering av
terrorism genom att begränsa eller avyttra delar av verksamheten. Likande
bestämmelse finns i 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Till skillnad mot vad som följer av förarbetena till den bestämmelsen är
tillämpningen av denna bestämmelse däremot inte avsedd endast för
sådana överträdelser som inte är allvarliga (jfr prop. 2006/07:5 s. 437).
Syftet med föreläggandet är att den ansvariga enheten inte ska kunna driva
verksamheten på ett sätt som strider mot penningtvättsregleringen eller
TFR-förordningen. Det kan exempelvis användas om det är i en viss del
av verksamheten som det finns brister utifrån regleringen och det därmed
inte kan anses proportionerligt att förelägga den ansvariga enheten att
upphöra med hela verksamheten eller återkalla godkännandet – t.ex. ett
tillstånd om verksamheten är tillståndspliktig – för att få bedriva
verksamheten. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att en specifik
verksamhetsgren avyttras när verksamheten begränsas. Det kan likväl
handla om att begränsa den ansvariga enhetens rörelse i olika avseenden.
Det är exempelvis möjligt att begränsa ett instituts möjlighet att ingå vissa
specifika avtal, t.ex. avtal med kunder som är verksamma inom en viss
bransch eller som avser åtaganden i ett visst land (jfr prop. 2006/07:5
s. 437).
Enligt andra stycket ska det framgå vid vilken tidpunkt eller inom vilken
tidsperiod som åtgärden ska vidtas. Det kan t.ex. handla om att rättelsen
ska vidtas före en viss tidpunkt. När det gäller en sådan åtgärd som
omfattas av punkt 3 i första stycket kan den gälla under obestämd till eller
under en viss begränsad tid. I det först nämnda fallet ska av föreläggandet
fortfarande framgå vid vilken tidpunkt åtgärden ska ha vidtagits,
exempelvis avyttring av en verksamhetsdel.
9 § Ett föreläggande enligt 7 eller 8 §§ får förenas med vite.
Om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna, får vitet vara löpande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Paragrafen genomför delvis
artikel 57 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 9.4.2.
Första stycket motsvarar i huvudsak 7 kap. 24 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 558; jfr också prop. 2008/09:70 s. 205).
Bestämmelsen innebär att förelägganden får förenas med vite.
Av andra stycket framgår att vitet får vara löpande. Vid användning av
löpande vite anger myndigheten ett visst belopp i föreläggandet som ska
förfalla med jämna mellanrum så länge föreläggandet inte följs. Om
föreläggandet innehåller ett förbud eller återkommande förpliktelse, kan
ett löpande vite i stället utformas på så sätt att ett visst belopp förfaller
varje gång förbudet överträds eller förpliktelsen inte fullgörs (se prop.
1984/85:96 s. 28). Löpande vite får bara användas om det är lämpligt med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Ett sådant vite kan vara
lämpligt om det finns skäl att anta att den som föreläggandet riktas till
upprepade gånger inte kommer att efterfölja det (jfr prop. 1984/85:96 s. 51
i fråga om motsvarande krav i lagen om viten).
Närmare reglering om löpande vite finns i 10 §. I den utsträckning inte
annat anges gäller även bestämmelserna i lagen om viten. Det innebär bl.a.
att regler om jämkning som finns i den lagen kan bli tillämpliga.
10 § Om vitet enligt 9 § är löpande får det för en
1. juridisk person bestämmas till högst tre procent av den genomsnittliga dagliga
omsättningen under det närmast föregående räkenskapsåret, och
2. fysisk person bestämmas till högst två procent av den genomsnittliga
dagsinkomsten under det närmast föregående kalenderåret.
Om uppgift om daglig omsättning eller dagsinkomst saknas eller är bristfällig,
får beloppet uppskattas. Detsamma gäller om överträdelsen skett under den
juridiska personens första verksamhetsår.
Löpande vite får endast föreläggas för en period om sex månader, och om det
därefter fortfarande finns behov av det, ytterligare en period om sex månader.
738
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om löpande vite. Paragrafen
genomför delvis artikel 57 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitt 9.4.2.
Av paragrafen följer vissa begränsningar i fråga om löpande vite. I den
utsträckning som bestämmelserna i paragrafen inte är förenliga med lagen
om viten, har de företräde (1 kap. 2 § lagen om viten). I första stycket
anges vissa begränsningar i fråga om vitesbeloppet.
Av punkt 1 framgår det högsta beloppet för löpande vite för en juridisk
person.
Av punkt 2 framgår det högsta beloppet för löpande vite för en fysisk
person.
Det är ofrånkomligt att underlag för att bestämma vite i vissa fall kan
saknas eller vara bristfälligt. I andra stycket klargörs att tillsynsmyndigheten i en sådan situation får göra en uppskattning av den dagliga
omsättningen eller dagsinkomsten. På grundval av den kan därefter vitesbeloppet räknas fram.
Enligt tredje stycket får löpande vite inte förläggas för en längre period
än sex månader åt gången. Vidare får endast två perioder med löpande vite
föreläggas för en och samma överträdelse. Det betyder att den ansvariga
enheten kan föreläggas löpande vite under en maximal tid om 12 månader.
Amla kommer att ta fram en metod för föreläggande av löpande vite,
inbegripet hur ofta det ska tillämpas, se artikel 53.10 i sjätte
penningtvättsdirektivet.
11 § Tillsynsmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande ska gälla
omedelbart, dock inte i fråga om föreläggande enligt 7 §.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillsynsmyndighetens möjlighet
att beslut att ett föreläggande ska gälla omedelbart. Övervägandena finns
i avsnitt 9.4.2.
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 25 § andra stycket andra meningen
2017 års penningtvättslag (prop. 2016/17:173 s. 559). Den innebär att
tillsynsmyndigheten kan besluta att ett föreläggande ska gälla redan före
det vinner laga kraft. Från det finns ett undantag. Enligt 7 § har
tillsynsmyndigheten får tillsynsmyndigheten besluta om föreläggande att
lämna uppgifter för tillsynsmyndighetens uppföljning i syfte att förebygga
eller förhindra en överträdelse av penningtvättsregleringen eller TFRförordningen. Tillsynsmyndigheten kan inte besluta att sådan förelägganden ska gälla omedelbar.
12 § En tillsynsmyndighet får vid en överträdelse besluta om anmärkning eller, om
det gäller en
1. auktoriserad eller godkänd revisor eller ett revisionsföretag, eller
2. registrerad fastighetsmäklare eller ett registrerat fastighetsmäklarföretag,
en erinran.
Vid allvarligare överträdelser eller upprepade eller systematiska överträdelser
får tillsynsmyndigheten i stället besluta om varning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet
att besluta om anmärkning eller erinran och varning. Paragrafen genomför
delvis artikel 53.1, 53.2 och 53.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 9.4.3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Av första stycket följer att en tillsynsmyndighet får ingripa mot en
överträdelse genom att besluta om anmärkning eller erinran. Anmärkning
och erinran bör ses som jämförbara i fråga om styrkan i ingripandena.
Tillsynsmyndigheten kan förena anmärkning och erinran med sanktionsavgift, se 13 §.
Enligt punkt 1 används erinran i förhållande till auktoriserade och
godkända revisorer och revisionsföretag. Med revisionsföretag avses både
registrerade revisionsbolag och andra revisionsföretag. Auktoriserade och
godkända revisorers verksamhet, liksom revisionsföretag, regleras i
revisorslagen (2001:883).
Enligt punkt 2 används erinran också i förhållande till fastighetsmäklare
och registrerade fastighetsmäklarföretag. Det handlar om sådana ansvariga
enheter vars verksamhet omfattas av fastighetsmäklarlagen (2021:516).
Om en erinran inte bedöms tillräckligt får tillsynsmyndigheten, enligt
andra stycket, i stället besluta om varning. Varning kan beslutas i
förhållande till samtliga ansvariga enheter, dvs. även till sådana ansvariga
enheter som anges i första stycket 1 och 2.
Varning bör vara förbehållet allvarligare överträdelser eller om det rör
sig om systematiska eller upprepade överträdelser. Vid bedömning av
allvarlighetsgraden i en överträdelse ska tillsynsmyndigheten bl.a. beakta
de omständigheter som anges i 4 §. Amla, kommer vidare att ta fram
indikatorer för att klassificera överträdelsers allvarlighetsgrad, se artikel
53.10 i sjätte penningtvättsdirektivet. Med upprepade överträdelser handlar om det om ett beteende som i visar på en ovilja eller oförmåga att
efterleva reglerna. För att en tidigare överträdelse ska ha betydelse får den
inte ligga alltför lång tillbaka i tiden. Med systematiska överträdelser kan
det t.ex. handla om att medvetet underlåta att göra vad som krävs för att
därigenom bespara verksamheten från kostnader.
Vid valet av ingripande mot en ansvarig enhet som gjort sig skyldig till
allvarliga, upprepade eller systematiska överträdelser bör tillsynsmyndigheten göra en framåtsyftande bedömning. Om den ansvariga enheten gjort
rättelse och det inte finns skäl att anta att den ansvariga enheten kommer
fortsätta begå överträdelser bör ingripande göras genom varning och inte
genom föreläggande att upphöra med verksamheten eller återkallelse av
godkännande eller dylikt för att få bedriva verksamheten eller utöva yrket.
Ett beslut om varning ska förenas med sanktionsavgift, se 13 §.
13 § Vid beslut om varning ska tillsynsmyndigheten även besluta att den ansvariga
enheten ska betala en sanktionsavgift.
En sådan sanktionsavgift får även beslutas vid beslut om erinran eller
anmärkning.
740
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet
att besluta om sanktionsavgift. Paragrafen genomför delvis artiklarna 53.1,
53.2, 53.5 och 55.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 9.4.4.
Enligt första stycket ska tillsynsmyndigheten vid beslut om varning även
besluta om sanktionsavgift. Det är i det fallet ett krav att besluta om sådan
avgift.
Av andra stycket följer att tillsynsmyndigheten vid ett beslut om
anmärkning eller erinran får besluta om en sådan avgift. I det fallet lämnas
opaginerad Kontrollera mot PDF
det till tillsynsmyndigheten att bestämma om sanktionsavgift är proportionerlig i förhållande till den överträdelse som den ansvariga enheten har
begått.
I praktiken innebär bestämmelsen att det finns tre grader av ingripanden
av bestraffande karaktär som får anses som mildare åtgärder än föreläggande att upphöra med verksamheten eller återkallelse av godkännande
eller dylikt för att bedriva verksamheten eller utöva yrket. Det är
1) erinran/anmärkning, 2) erinran/anmärkning förenat med sanktionsavgift och 3) varning förenat med sanktionsavgift. Vid valet av ingripande
ska tillsynsmyndigheten ta hänsyn till allvarlighetsgraden och då beakta
de omständigheter som anges i 4 §, men även andra omständigheter kan
ha betydelse. Tillsynsmyndigheten ska även beakta de omständigheter
som anges i 5 §. Amla kommer att ta fram indikatorer för att klassificera
överträdelsens allvarlighetsgrad. Amla kommer även ta fram kriterier som
tillsynsmyndigheten ska beakta när nivån på sanktionsavgiften bestäms, se
artikel 53.10 i sjätte penningtvättsdirektivet. Dessutom ska Amla utfärda
riktlinjer om grundbeloppen när det gäller sanktionsavgifter utifrån
omsättning och uppdelat per typ av överträdelse och kategori av ansvariga
enheter, se artikel 53.11 i sjätte penningtvättsdirektivet.
14 § För en ansvarig enhet som inte är finansiellt institut eller kreditinstitut ska
sanktionsavgiften som högst bestämmas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den ansvariga enheten har gjort till följd av
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro per den 9 juli 2024.
Om sanktionsavgiften gäller en tillhandahållare av speltjänster ska
sanktionsavgiften som högst bestämmas till det högsta av vad som anges i första
stycket 1 och 2 eller, om det är högre, tio procent av tillhandahållarens omsättning
eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, närmast
föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under tillhandahållarens
första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är
bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om den maximala sanktionsavgiften
som kan beslutas för en ansvarig enhet som inte är finansiellt institut eller
kreditinstitut. Paragrafen genomför artikel 55.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.4.
Av paragrafen följer en gräns för hur hög sanktionsavgift som får
beslutas och som gäller oavsett om den ansvariga enheten är en fysisk eller
juridisk person. Gränsen fastställs utifrån någon av beräkningsgrunderna
som anges i paragrafen. Om mer än en grund kan användas, ska den grund
som ger det högsta beloppet användas.
Första stycket avser sanktionsavgift för ansvariga enheter som inte är
finansiella institut eller kreditinstitut och inte heller tillhandahållare av
speltjänster.
Enligt punkt 1kan sanktionsavgiften som högst bestämmas till två
gånger den vinst som den ansvariga enheten gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa. Som vinst kan t.ex. räknas ökade
intäkter som beror på att överträdelsen möjliggjort otillåtna ekonomiska
transaktioner. Även kostnader som kunnat undvikas till följd av överträdelsen kan räknas som vinst.
Enligt punkt 2 kan sanktionsavgiftens som högst bestämmas till ett
belopp i kronor motsvarande en miljon euro. Beloppet är knutet till växelkursen den 9 juli 2024. Därigenom kan omräkningen mellan euro och
annan valuta inte leda till att det högsta beloppet förändras över tid. Den
valutakurs som ska användas bör vara den s.k. fixingkursen, i äldre
förarbeten benämnd mittkurs, som dagligen fastställs av Nasdaq
Stockholm. Den publiceras på Riksbankens hemsida. Enligt fixingkursen
dem 9 juli 2024 motsvarande 1 euro 11,422 svenska kronor.
Andra stycket avser sanktionsavgift för tillhandahållare av speltjänster.
När det gäller sådana ansvariga enheter finns ytterligare en grund enligt
vilken sanktionsavgiften kan bestämmas (jfr nuvarande 18 kap. 21 a §
spellagen [2018:1138]). När omsättningen beräknas får endast omsättning
från verksamhet som omfattas av penningtvättsregleringen beaktas.
15 § För ett kreditinstitut eller finansiellt institut som är en juridisk person ska
sanktionsavgiften som högst bestämmas till det högsta av
1. tio procent av institutets omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande
omsättning på koncernnivå, närmast föregående räkenskapsår, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro per den 9 juli 2024.
Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om
uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen
uppskattas.
Sanktionsavgiften får inte vara så stor att
1. ett kreditinstitut därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 § lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. ett betalningsinstitut därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 § lagen
(2010:751) om betaltjänster,
3. ett försäkringsföretag därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §
försäkringsrörelselagen (2010:2043),
4. ett institut för elektroniska pengar därefter inte uppfyller kraven enligt 3 kap.
2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
5. en leverantör av gräsrotsfinansiering inte uppfyller kraven enligt artikel 11 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1503 av den 7 oktober 2020
om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om
ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937, eller
6. en leverantör av kryptotillgångstjänster därefter inte uppfyller kraven i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om
marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU)
nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU)
2019/1937 eller andra bestämmelser om soliditet och likviditet som gäller för
företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den maximala sanktionsavgiften
som kan beslutas för en ansvarig enhet är finansiellt institut eller
kreditinstitut. Paragrafen genomför delvis artikel 55.3 och 55.5 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.4.
Av paragrafen följer en gräns för hur hög sanktionsavgift som får
beslutas för kreditinstitut och finansiella institut som är juridiska personer.
Gränsen fastställs utifrån någon av de två beräkningsgrunderna som anges
i första stycket. Om båda beräkningsgrunderna kan användas, ska den
grund som ger det högsta beloppet användas.
742
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt punkt 1kan sanktionsavgiften som högst bestämmas till tio
procent av institutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om
institutet ingår i en koncern gäller i stället omsättningen på koncernnivå.
Enligt punkt 2 kan sanktionsavgiftens som högst bestämmas till ett
belopp i kronor motsvarande tio miljoner euro. Beloppet är knutet till
växelkursen den 9 juli 2024. Därigenom kan omräkningen mellan euro och
annan valuta inte leda till att det högsta beloppet förändras över tid. Den
valutakurs som ska användas bör vara den s.k. fixingkursen, i äldre
förarbeten benämnd mittkurs, som dagligen fastställs av Nasdaq
Stockholm. Den publiceras på Riksbankens hemsida. Enligt fixingkursen
dem 9 juli 2024 motsvarande 1 euro 11,422 svenska kronor.
Av tredje stycket följer att omsättningen får uppskattas om överträdelsen
har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om
omsättningen annars saknas eller är bristfälliga. Motsvarande bestämmelse finns i vissa andra lagar, se t.ex. 17 § andra stycket lagen om viss
finansiell verksamhet och 15 kap 8 § andra stycket lagen om bank- och
finansieringsrörelse.
I tredje stycket finns det bestämmelser om begränsningar i fråga om
beloppets storlek till följd av krav i rörelselagarna. Avsikten med begränsningarna är att sanktionsavgiften inte ska bestämmas till ett så högt belopp
att godkännandet för att få bedriva verksamheten, t.ex. ett tillstånd,
behöver återkallas eller det annars finns risk för att verksamheten inte kan
drivas vidare. Motsvarande bestämmelser finns i flera av rörelselagarna,
se t.ex. 15 kap. 8 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse.
16 § För ett finansiellt institut som är en fysisk person ska sanktionsavgiften som
högst bestämmas till ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro per den
9 juli 2024.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den maximala sanktionsavgiften
som kan beslutas för en ansvarig enhet är finansiellt institut och fysisk
person. Paragrafen genomför delvis artikel 55.3 och 55.5 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.4.
Av paragrafen följer en gräns för hur hög sanktionsavgift som får
beslutas för ett finansiellt institut som är en fysisk person. Av paragrafen
följer att sanktionsavgiftens som högst får bestämmas till ett belopp i
kronor motsvarande fem miljoner euro. Beloppet är knutet till växelkursen
den 9 juli 2024. Därigenom kan omräkningen mellan euro och annan
valuta inte leda till att det högsta beloppet förändras över tid. Den
valutakurs som ska användas bör vara den s.k. fixingkursen, i äldre
förarbeten benämnd mittkurs, som dagligen fastställs av Nasdaq
Stockholm. Den publiceras på Riksbankens hemsida. Enligt fixingkursen
dem 9 juli 2024 motsvarande 1 euro 11,422 svenska kronor.
17 § Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska hänsyn tas till
omständigheterna i 6 och 7 §§ och den finansiella ställningen hos den som är
föremål för ingripande.
Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om det finns särskilda skäl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgiftens storlek och
jämkning. Paragrafen genomför delvis artiklarna 53.6 och 55.5 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.4.
I första stycket upplyses om omständigheter som tillsynsmyndigheten
ska ta hänsyn till när sanktionsavgiftens storlek bestäms. Amla kommer
även ta fram kriterier som tillsynsmyndigheten ska beakta när nivån på
sanktionsavgiften bestäms, se artikel 53.10 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Dessutom ska Amla utfärda riktlinjer om grundbeloppen när det gäller
sanktionsavgifter utifrån omsättning och uppdelat per typ av överträdelse
och kategori av ansvariga enheter, se artikel 53.11 i sjätte penningtvättsdirektivet.
I andra stycket klargörs att det finns möjlighet till jämkning eller att
sanktionsavgift efterges helt, om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen
ska tillämpas restriktivt. Den är avsedd att fungera som en säkerhetsventil
där sanktionsavgiften annars skulle vara som oproportionerligt i det
enskilda fallet.
18 § I fråga om förfarandet vid sanktionsavgift och verkställighet av beslut om
sanktionsavgift gäller vad som följer av 28–34 §§.
Paragrafen innehåller en upplysning om att bestämmelser om förfarandet
vid sanktionsavgift och verkställighet av beslut om sanktionsavgift finns
längre ned i kapitlet. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Genom paragrafen uppmärksammas att det i lagen finns bestämmelser
som gäller förfarandet vid sanktionsavgift och verkställighet av beslut om
sanktionsavgift. Dessa bestämmelser avser bl.a. sanktionsföreläggande
och preskription.
19 § En tillsynsmyndighet får vid överträdelser som är allvarliga, upprepade eller
systematiska, där ingripande genom varning inte är tillräckligt, förelägga den
ansvariga enheten att upphöra med verksamheten.
Om verksamheten eller yrkesutövningen förutsätter godkännandeförfarande
eller dylikt, får tillsynsmyndigheten under sådana förhållanden som anges i första
stycket i stället återkalla godkännandet eller motsvarande. Ett beslut om
återkallelse får förenas med ett förbud att fortsätta verksamheten, om bestämmelser
om förbud att fortsätta verksamheten finns enligt en lag som reglerar
verksamheten. Ett sådant förbud får förenas med vite.
Om en annan myndighet eller en kommun har gett tillstånd eller dylikt till att
verksamheten får bedrivas ska tillsynsmyndigheten i stället informera den
myndigheten eller kommunen om när ett beslut att förelägga företaget att upphöra
med sin verksamhet har fattats och när beslutet har fått laga kraft.
744
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet
att förelägga om att verksamheten ska upphöra eller återkalla tillstånd eller
dylikt för verksamheten eller yrkesutövningen. Paragrafen genomför
delvis artiklarna 53.1, 53.2, 53.5, 55.5 och 56.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.5.
I första stycket anges under vilka förutsättningar som en tillsynsmyndighet får förelägga en ansvarig enhet att upphöra med verksamheten
till följd av överträdelser av penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen. I fråga om hur tillsynsmyndighetens ska bedöma vad som är en
allvarlig överträdelse och vad som avses med upprepade och systematiska
opaginerad Kontrollera mot PDF
överträdelser, se författningskommentaren till 12 §. Se även den
författningskommentaren i fråga om valet mellan beslut om varning och
föreläggande att upphöra med verksamheten eller återkallelse.
När det gäller advokatbolag gäller i stället 26 §.
Av andra stycket följer att tillsynsmyndigheter kan välja att i stället för
att förelägga den ansvariga enheter att upphöra med verksamheten,
återkalla godkännandet eller motsvarande för verksamheten eller den
yrkesutövning som verksamheten förutsätter, t.ex. tillstånd eller
auktorisation. När det gäller återkallelse som berör yrkesutövning är det
några ansvariga enheter som det kan aktualiseras för. Det gäller
fasighetsmäklare och auktoriserade och godkända revisorer. I fråga om
advokater gäller 26 §. Av stycket följer vidare att ett beslut om återkallelse
kan kombineras med att förbud att fortsätta verksamheten som får förenas
med vite. Det förutsätter att sådan möjlighet finns enligt den rörelselag
som reglerar verksamheten. Bestämmelser med sådan innebörd finns bl.a.
i 15 kap. 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 6 § lagen
om värdepappersmarknaden och 3 kap. 4 § lagen med kompletterande
bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. När
det gäller återkallelse av godkännande eller dylikt för att bedriva ett
reglerat yrke som innebär att personen i sin verksamhet är skyldig att följa
penningtvättsregleringen finns i rörelselagarna bestämmelser som innebär
att personen inte kan fortsätta bedriva yrket efter återkallelse, se 8 kap.
10 § rättegångsbalken, 4 kap. 18 § fastighetsmäklarlagen och 38 §
revisorslagen. Det regleras alltså inte i denna lag.
Tredje stycket, som delvis motsvarar 18 kap. 22 § spellagen, (jfr prop.
2017/18:220 s. 343), innebär en informationsskyldighet för den myndighet
som bedriver penningtvättstillsyn i förhållande till den myndighet eller
kommun som har beviljat tillstånd eller dylikt för verksamheten att
informera om beslut om föreläggande att upphöra med verksamheten.
Bestämmelsen kan aktualiseras i fråga om pantbanker och i fråga om
tillhandahållare av speltjänster som är registrerade av kommun. Av
spellagen följer vid vilken tidpunkt kommunen ska avregistrera
tillhandahållaren av speltjänster som en följd av ett föreläggande att
upphöra med verksamheten.
20 § Tillsynsmyndigheten får vid ett beslut om återkallelse enligt 19 § andra
stycket besluta hur verksamheten ska avvecklas, om bestämmelser om hur
verksamheten ska avvecklas finns enligt en lag som reglerar verksamheten.
Om beslutet gäller en leverantör av kryptotillgångstjänster gäller i fråga om avtal
till kunder vad som anges i 3 kap. 4 § tredje stycket lagen (2024:1159) med
kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avveckling av rörelse vid beslut
om återkallelse av godkännande eller dylikt för verksamheten. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.5.
Första stycket innebär att tillsynsmyndigheten har möjlighet att se till att
verksamheten avvecklas under ordande former bl.a. till skydd för konsumenter och borgenärer. Det gäller under förutsättning att sådan möjlighet
finns enligt den lag som reglerar verksamheten. Bestämmelser med sådan
innebörd finns i flera lagar på finansmarknadsområdet, se t.ex. 15 kap. 4 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
första stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse och 3 kap. 4 § första
stycket lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
marknader för kryptotillgångar. I lagen om bank- och finansieringsrörelse
finns bestämmelser om att ett bankaktiebolag ska försättas i likvidation,
om tillståndet återkallas (10 kap 31 § och 10 a kap. 5 §). Det gäller även
när tillstånd återkallas enligt denna lag.
I fråga om leverantörer av kryptotillgångstjänster innebär andra stycket
vad som gäller i fråga om överlåtelser av avtal till kunder vid beslut om
återkallelse av auktorisation enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar även gäller när
motsvarande beslut fattas enligt denna lag. I fråga om innebörden av
bestämmelsen, se författningskommentaren till 3 kap. 4 § tredje stycket
lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, prop. 2024/25:43 s. 86.
21 § Om den ansvariga enheten är en juridisk person får tillsynsmyndigheten vid
en överträdelse även ingripa mot en person som ingår i den ansvariga enheten
styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder den
ansvariga enheten, eller en ersättare för någon av dem.
Ingripande enligt första stycket får endast beslutas om överträdelsen är allvarlig,
upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet har orsakat överträdelsen.
Ett ingripande får ske genom en eller båda av följande åtgärder:
1. beslut att personen under viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får inneha
en eller flera av de funktioner som anges i första stycket, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot ledningspersoner
i ansvariga enheter. Paragrafen genomför delvis artiklarna 53.4, 56.2 och
56.3 i sjätte penningtvättsdirektivet Övervägandena finns i avsnitt 9.4.6.
Paragrafen motsvarar bl.a. nuvarande 7 kap. 12 § penningtvättslagen (jfr
prop. 2016/17:173 s. 554). I tredje stycket förtydligas att båda åtgärderna
som anges i stycket kan beslutas. Liknande skrivning finns i 15 kap. 1 a §
fjärde stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse i fråga om
ingripande mot ledningspersoner i kreditinstitut.
För sådana ansvariga enheter som i dag omfattas av lagen om viss
finansiell verksamhet – där liknande bestämmelse i dag finns i 14 § den
lagen – innebär paragrafen en skillnad i det att vad som anges i andra
stycket blir en förutsättning även för beslut om ingripande genom tillfälligt
förbud att inneha ledningsfunktion enligt tredje stycket 1.
746
22 § För en sådan person som avses i 21 § första stycket får sanktionsavgiften
bestämmas till det högsta av
1. två gånger den vinst som den ansvariga enheten har gjort till följd av
överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp i kronor motsvarande en miljon euro per den 9 juli 2024.
Om personen som avses i första stycket innehar funktionen i ett kreditinstitut
eller finansiellt institut, får sanktionsavgiften i stället som högst bestämmas till ett
belopp i kronor som per den 9 juli 2024 motsvarande fem miljoner euro.
Vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska hänsyn tas till omständigheterna i 6 och 7 §§ och den finansiella ställningen hos den som är föremål för
ingripande. Om det finns särskilda skäl eller om det annars är påkallat med hänsyn
till omständigheterna får sanktionsavgiften sättas ned helt eller delvis.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om den maximala sanktionsavgiften
som kan beslutas för en ledningsperson i en ansvarig enhet som är juridisk
person. Paragrafen genomför delvis artiklarna 53.4, 56.2 och 56.3 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.6.
Av paragrafen följer en gräns för hur hög sanktionsavgift som får beslutas för en ledningsperson.
Gränsen för ledningspersoner i andra ansvariga enheter än finansiella
institut och kreditinstitut fastställs utifrån någon av de två beräkningsgrunderna som anges i första stycket. Om båda beräkningsgrunderna kan
användas, ska den grund som ger det högsta beloppet användas.
Enligt punkt 1 kan sanktionsavgiften som högst bestämmas till två
gånger den vinst som den ansvariga enheten gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa. Som vinst kan t.ex. räknas ökade
intäkter som beror på att överträdelsen möjliggjort otillåtna ekonomiska
transaktioner. Även kostnader som kunnat undvikas till följd av överträdelsen kan räknas som vinst.
Enligt punkt 2 kan sanktionsavgiften som högst bestämmas till ett
belopp i kronor motsvarande en miljoner euro. Beloppet är knutet till
växelkursen den 9 juli 2024. Därigenom kan omräkningen mellan euro och
annan valuta inte leda till att det högsta beloppet förändras över tid. Den
valutakurs som ska användas bör vara den s.k. fixingkursen, i äldre
förarbeten benämnd mittkurs, som dagligen fastställs av Nasdaq
Stockholm. Den publiceras på Riksbankens hemsida. Enligt fixingkursen
dem 9 juli 2024 motsvarande 1 euro 11,422 svenska kronor.
I andra stycket anges den maximala sanktionsavgiften för ledningspersoner i finansiella institut och kreditinstitut. Sanktionsavgiften kan som
högst bestämmas till ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
Beloppet är knutet till växelkursen den 9 juli 2024. I fråga om växelkursen,
se ovan.
Tredje stycket motsvarar 17 §, men avser beslut som gäller
ledningspersoner.
Det upplyses om omständigheter som tillsynsmyndigheten ska ta hänsyn
till när sanktionsavgiftens storlek bestäms. Amla kommer även ta fram
kriterier som tillsynsmyndigheten ska beakta när nivån på sanktionsavgiften bestäms, se artikel 53.10 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Dessutom ska Amla utfärda riktlinjer om grundbeloppen när det gäller
sanktionsavgifter utifrån omsättning och uppdelat per typ av överträdelse
och kategori av ansvariga enheter, se artikel 53.11 i sjätte penningtvättsdirektivet. Eventuellt kan sådana kriterier och riktlinjer även ha bäring på
sanktionsavgifter mot ledningspersoner. I stycket klargörs att det finns
möjlighet till jämkning eller att sanktionsavgift efterges helt, om det finns
särskilda skäl. Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Den är avsedd att
fungera som en säkerhetsventil där sanktionsavgiften annars skulle vara
som oproportionerlig i det enskilda fallet.
23 § I fråga om förfarandet vid sådana beslut som anges i 21 § tredje stycket och
verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller vad som följer av 28–34 §§.
Paragrafen innehåller en upplysning om att bestämmelser om förfarandet
vid sanktionsavgift och förbud mot ledningspersoner och verkställighet av
beslut om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Genom paragrafen uppmärksammas att det i lagen finns bestämmelser
som gäller förfarandet vid sanktionsavgift och beslut om tillfälligt förbud
för ledningspersoner och verkställighet av beslut om sanktionsavgift.
Dessa bestämmelser avser bl.a. sanktionsföreläggande och preskription.
24 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får ingripa om en
advokat eller ett advokatbolag har åsidosatt sina skyldigheter enligt
penningtvättsförordningen, denna lag eller föreskrifter som har meddelats i
anslutning till lagen. För sådana ingripanden gäller vad som sägs om
tillsynsmyndigheter i 3–8 och 11 och 12 §§. När det gäller 12 § första stycket får
styrelsen och disciplinnämnden besluta om erinran mot en advokat eller
advokatbolag.
Av 25 § följer att styrelsen och disciplinnämnden i vissa fall ska överlämna ett
ärende för prövning av Länsstyrelsen i Stockholms län.
I 26 § finns bestämmelser om föreläggande att upphöra med verksamheten och
uteslutning ur Sveriges advokatsamfund.
Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd att ingripa mot advokater och
advokatbolag vid överträdelser. Paragrafen genomför delvis artiklarna 53.1, 53.2, 53.4–53.6, 55.1, 55.2, 55.5, 56 och 57 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar tillsyn
över att advokater och advokatbolag efterlever penningtvättsregleringen.
Enligt första stycket får styrelsen och disciplinnämnden ingripa vid
överträdelser av advokater och advokatbolag enligt vissa av de bestämmelser som gäller för tillsynsmyndigheter. Styrelsen och disciplinnämnden kan, liksom tillsynsmyndigheter, ingripa genom rekommendationer, förelägganden och erinran. I andra stycket upplyses om att
styrelsen och disciplinnämnden, enligt 25 §, i vissa fall dock ska
överlämna ärendet till Länsstyrelsen i Stockholms län för prövning.
I tredje stycket upplyses om att det i 26 § finns bestämmelser som gäller
upphörande av verksamhet och uteslutning ur Sveriges advokatsamfund.
25 § Om Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd anser att det finns
skäl att överväga att besluta någon av följande åtgärder enligt detta kapitel mot en
advokat eller advokatbolag, ska ärendet överlämnas till Länsstyrelsen i
Stockholms län som beslutar i frågan:
1. föreläggande förenat med vite,
2. erinran förenat med sanktionsavgift,
3. varning förenat med sanktionsavgift, eller
4. ingripande mot en ledningsperson.
Om Länsstyrelsen i Stockholms län bedömer att det saknas förutsättningar för
vite enligt första stycket 1 eller sanktionsavgift enligt första stycket 2, får
länsstyrelsen besluta om föreläggande eller erinran.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor om ingripande mot
advokater och advokatbolag som ska överlämnas till Länsstyrelsen i
Stockholms län. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
748
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen motsvarar delvis 7 kap 6 § andra stycket 2017 års
penningtvättslag, men gäller fler åtgärder. Dessutom överlämnad även
frågan om erinran och varning till länsstyrelsen när sanktionsavgift
övervägs, dvs. hela frågan prövas av länsstyrelsen (jfr prop. 2018/19:125
s. 46).
Enligt punkt 1 ska ärendet överlämnas om styrelsen och disciplinnämnden anser att det finns skäl att överväga att förena ett föreläggande
med vite. Det kan handla om sådana föreläggande som avses i 7 och 8 §§.
Det skulle även handla om ett sådan föreläggande som avses i 26 § första
stycket.
Enligt punkt 2 ska ärendet överlämnas om styrelsen och disciplinnämnden anser att de finns skäl att överväga att förena en erinran med
sanktionsavgift. Enligt punkt 3 gäller det även om styrelsen och disciplinnämnden överväger varning, som enligt 13 § ska förenas med sanktionsavgift.
Enligt punkt 4 ska ärendet överlämnas om styrelsen och disciplinnämnden anser att det finns skäl att överväga ingripande mot en ledningsperson. Det handlar då om sådant ingripande som regleras i 21 §, dvs.
beslut om sanktionsavgift eller tillfälligt förbud för personen att inneha
viss funktion i advokatbolaget.
Redan genom att Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd överlämnar ärenden om föreläggande och erinran enligt punkterna 1 och 2 framgår att styrelsen och disciplinnämnden anser att förutsättningar för åtminstone föreläggandet eller erinran är uppfyllda. I dessa fall
är det enbart pga. vitet respektive sanktionsavgiften som styrelsen och
disciplinnämnden överlämnar ärendet för prövning av Länsstyrelsen i
Stockholms län. I dessa fall bör länsstyrelsen i regel kunna utgå från den
bedömning som styrelsen och disciplinnämnden gjort i frågan om
förutsättningarna för föreläggande respektive erinran. Länsstyrelsens
prövning bör därmed vara inriktad på om det även finns förutsättningar att
förena föreläggandet med vite eller erinran med sanktionsavgift. Om
länsstyrelsen bedömer att sådana förutsättningar saknas kan länsstyrelsen,
enligt andra stycket, fortfarande besluta om föreläggandet utan vite, eller
erinran utan sanktionsavgift. Det är däremot inte ett krav att göra det.
Länsstyrelsen kan inte besluta om annat ingripande.
Prövningen av Länsstyrelsen i Stockholms län förutsätter att Sveriges
advokatsamfunds styrelsen och disciplinnämnd beslutar att överlämna
ärendet till länsstyrelsen.
26 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får om ett
advokatbolag begår sådana överträdelser som avses i 24 § första stycket som är
allvarliga, upprepade eller systematiska förelägga advokatbolaget att upphöra med
verksamheten. Om styrelsen och disciplinnämnden anser att det finns skäl att
förena ett sådant föreläggande med vite, gäller vad som följer av 25 § 1.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd får om en advokat, som
inte är anställd i ett advokatbolag, begår sådana överträdelser som avses i 24 §
första stycket som är allvarliga, upprepade eller systematiska besluta att advokaten
ska uteslutas ur advokatsamfundet.
Paragrafen innehåller bestämmelse om möjligheten att förelägga ett
advokatbolag att upphöra med verksamheten och besluta om an advokats
uteslutning ur advokatsamfundet. Paragrafen genomför delvis artiklarna
53.1, 53.2, 53.5, 56.2 och 56.3 sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.
Paragrafen innebär att liknande åtgärder som kan vidtas mot andra
ansvariga enheter enligt 19 § första och andra stycken kan vidtas mot
advokater och advokatbolag. Författningskommentaren till de styckena
har betydelse även i fråga om tillämpningen av denna paragraf.
Enligt första stycket får Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd förelägga ett advokatbolag att upphöra med verksamheten. Om
det finns skäl att överväga att förena föreläggandet med vite ska styrelsen
och disciplinnämnden dock överlämna ärendet till Länsstyrelsen i
Stockholms län för prövning.
Enligt andra stycket får styrelsen och disciplinnämnden under vissa
förutsättningar besluta om att en advokat ska uteslutas ur advokatsamfundet vid överträdelser av penningtvättsregleringen.
27 § Vid den prövning som Länsstyrelsen i Stockholms län ska göra av frågor som
överlämnats enligt 25 § första stycket gäller 3–5, 7–14, 17, 18 och 21–23 §§. Det
som sägs om tillsynsmyndigheten i dessa bestämmelser ska i stället gälla
länsstyrelsen. När det gäller 12 § första stycket får länsstyrelsen besluta om erinran
mot en advokat eller advokatbolag.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnden ska lämna de
uppgifter till länsstyrelsen som behövs för prövningen.
Paragrafen upplyser om vad som gäller vid den prövning som
Länsstyrelsen i Stockholms län ska göra när det gäller ärenden om
ingripanden mot advokater och advokatbolag. Övervägandena finns i
avsnitt 9.6.
I första stycket anges vilka bestämmelser i detta kapitel som är
tillämpliga vid den prövning som Länsstyrelsen i Stockholms län ska göra
av ärenden som överlämnats av Sveriges advokatsamfunds styrelse och
disciplinnämnd. Enligt 25 § första stycket ska styrelsen och disciplinnämnden när den bedömer att det finns skäl att överväga föreläggande
förenat med vite, erinran förenat med sanktionsavgift, varning förenat med
sanktionsavgift eller ingripande mot en ledningsperson, överlämna ärendet
till länsstyrelsen för prövning. Denna paragraf innebär att de bestämmelser
som är tillämpliga vid prövning av om sådana åtgärder ska vidtas i fråga
om andra ansvariga enheter även blir tillämpliga vid den prövning som
länsstyrelsen ska göras. Det gäller även bestämmelser som rör förfarande
vid beslut om sanktionsavgift eller beslut om tillfälligt förbud för en
ledningsperson att inneha en sådan funktion i den ansvariga enhet samt
bestämmelser om verkställighet av sanktionsavgift.
Andra stycket motsvarar 7 a kap 6 § tredje stycket 2017 års
penningtvättslag (jfr prop. 2018/19:125 s. 44).
28 § En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen omfattas av ett
föreläggande som förenats med vite och överträdelsen ligger till grund för en
ansökan om utdömande av vitet.
Paragrafen begränsar möjligheten att besluta om sanktionsavgift i den
situationen att tillsynsmyndigheten redan har ansökt om utdömande av vite
för samma överträdelse. Paragrafen utformas efter förebild av bl.a. 4 kap.
750
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 § cybersäkerhetslagen (2025:1506). Övervägandena finns i
avsnitt 9.4.4.
Paragrafen förhindrar att samma överträdelse blir föremål för prövning
två gånger i strid med förbudet mot dubbelbestraffning. Förbudet gäller
redan när en ansökan om utdömande av vitet har getts in till domstolen.
29 § Beslut om
1. sanktionsavgift för en ansvarig enhet som är fysisk person, och
2. sanktionsavgift eller tillfälligt förbud att inneha en ledningsfunktion enligt
21 § tredje stycket,
tas upp av tillsynsmyndigheten genom sanktionsföreläggande.
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom
en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När
föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga
kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan
verkan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Paragrafen motsvarar 7 kap.17 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2016/17:173 s. 557).
I första stycket anges vilka beslut som tas upp genom sanktionsföreläggande. Enligt punkt 1 gäller det sanktionsavgift för en ansvarig
enhet som är fysisk person. Enligt punkt 2 gäller det även sanktionsavgift
eller tillfälligt förbud att inneha en ledningsfunktion som beslutas för en
ledningsperson.
I andra stycket anges vad ett sanktionsföreläggande innebär.
Sanktionsföreläggandet ska inte utgöra en exekutionstitel på grund av
förvaltningsmyndighets beslut som innefattar betalningsskyldighet enligt
3 kap. 1 § 6 a utsökningsbalken, utan i stället som ett domstolsavgörande
enligt 3 kap. 1 § 1 samma lag.
30 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om
1. den fysiska person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den,
3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om sanktion
kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den tid
som tillsynsmyndigheten anger.
Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i ett sanktionsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Paragrafen motsvarar 7 kap.18 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2016/17:173 s. 557).
I första stycket anges vad ett sanktionsföreläggande ska innehålla för
uppgifter. I andra stycket anges att det i sanktionsföreläggandet även ska
finnas en upplysning om vad som händer om ett föreläggande inte
godkänns inom den tid som gäller för det.
31 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får
tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan
ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett över-
opaginerad Kontrollera mot PDF
klagande av tillsynsmyndighetens beslut om ingripande mot den ansvariga
enheten.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolsprövning i de fall ett
sanktionsföreläggande inte godkänns. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Paragrafen motsvarar 7 kap.19 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2016/17:173 s. 557 och 558).
32 § Ett sanktionsföreläggande enligt 29 § är utan verkan, om föreläggandet inte
har delgetts den som det riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen
ägde rum. I ett sådant fall får inte heller någon sanktion enligt 31 § första stycket
beslutas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription för sanktioner mot
fysiska personer. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Paragrafen motsvarar 7 kap.20 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2016/17:173 s. 558 och 2022/23:124 s. 83).
33 § En sanktionsavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från
det att beslutet om den har fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts
eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om betalning av sanktionsavgift,
verkställighet. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 21 och 22 §§ 2017 års
penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 558).
Första stycket anger till vem och när en sanktionsavgift ska betalas. Om
avgiften inte betalas inom den angivna tiden ska tillsynsmyndigheten
lämna den obetalda avgiften för indrivning enligt lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Av andra stycket följer att sanktionsavgiften tillfaller staten.
34 § En sanktionsavgift faller bort till den del beslutet om avgiften inte har
verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av lagakraftvunna
beslut om sanktionsavgift. Paragrafen motsvarar 7 kap. 23 § 2017 års
penningtvättslagen (prop. 2016/17:173 s. 558).
752
35 § Tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella institut ska begära att
sådana ansvariga enheter som hör hemma i ett annat land inom EES vidtar rättelse
vid överträdelser av TFR-förordningen, penningtvättsförordningen, denna lag eller
föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen i sådan verksamhet under
tillsynsmyndighetens tillsyn som institutet bedriver i Sverige genom agent eller
ombud.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndigheten i den ansvariga
enhetens hemland om begäran och om rättelse inte sker.
Om rättelse inte sker och överträdelserna är allvarliga, upprepade eller
systematiska och kräver omedelbart avhjälpande, får tillsynsmyndigheten
opaginerad Kontrollera mot PDF
förelägga den ansvariga enheten att inom viss tid begränsa verksamheten i Sverige
i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att
komma till rätta med situationen. Föreläggandet får förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten ska så snart det är möjligt underrätta hemlandets
tillsynsmyndighet och åtgärderna ska avbrytas när överträdelserna rättats.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot kreditinstitut och
finansiella institut som hör hemma inom EES och som bedriver
verksamhet i Sverige genom agent eller ombud. Paragrafen genomför
artiklarna 53.9 och 54 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitt 8.10.5.
Paragrafen reglerar hur tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och
finansiella institut ska ingripa mot sådana ansvariga enheter som hör
hemma i ett annat land inom EES och som i Sverige bedriver verksamhet
genom agent eller ombud. Detta gäller dels om agenten eller ombudet kan
anses utgöra etablering, dels om verksamheten som bedrivs genom
agenten eller ombudet anses bedrivas gränsöverskridande förutsatt att
verksamheten står under tillsynsmyndighetens tillsyn (jfr 5 kap. 4 §). I
dessa fall följer det av första stycket att tillsynsmyndigheten, om den i
förhållande till verksamheten i Sverige identifierar överträdelser av
penningtvättsregleringen eller TFR-förordningen, ska begära att den
ansvariga enheten vidtar rättelse.
Av andra stycket följer att tillsynsmyndigheten i den ansvariga enhetens
hemland ska underrättas om att tillsynsmyndigheten har begärt rättelse och
även underrättas om rättelse inte sker. Det ligger därefter på hemlandets
tillsynsmyndighet att agera skyndsamt och vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att den ansvariga enheten åtgärdar överträdelserna.
Om den ansvariga enheten inte vidtar rättelse följer det av tredje stycket
att tillsynsmyndigheten i vissa fall får förelägga den ansvariga enheten att
vidta åtgärder avseende verksamheten i Sverige. Sådant föreläggande får
utfärdas om överträdelserna är allvarliga, upprepade eller systematiska och
kräver omedelbart avhjälpande. Åtgärderna kan vidtas på eget initiativ
eller i samarbete med hemlandets tillsynsmyndighet. Syftet med
föreläggandet är att den ansvariga enheten inte ska kunna driva
verksamheten på ett sätt som strider mot penningtvättsregleringen eller
TFR-förordningen. Det är exempelvis möjligt att begränsa ett instituts
möjlighet att påbörja fler transaktioner i Sverige eller ingå vissa specifika
avtal, jfr författningskommentaren till 6 kap. 8 §. Ett föreläggande enligt
tredje stycket får förenas med vite.
Så snart det är möjligt ska tillsynsmyndigheten, enligt fjärde stycket,
underrätta hemlandets tillsynsmyndighet. Begränsningen av verksamheten
ska avbrytas när överträdelserna rättats, inbegripet när föreläggandet
utfärdats med bistånd från eller i samarbete med hemlandets
tillsynsmyndighet.
Paragrafen kompletterar bestämmelserna i 5 kap. 15 § om samarbete och
utbyte av information. Av 5 kap. 17 § följer att tillsynsmyndigheten får
hänskjuta frågor om tillsynssamarbete till Amla för lösande av
meningsskiljaktigheter i de fall som omfattas av denna paragraf.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 kap.
1 § Länsstyrelsen i Stockholms län ska övervaka den tillsyn som Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar över att advokater och
advokatbolag följer penningtvättsförordningen, denna lag och föreskrifter som
meddelats i anslutning till denna lag.
Paragrafen anger vilken myndighet som ska övervaka den penningtvättstillsyn som bedrivs av Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd. Paragrafen genomför artikel 52.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Den penningtvättstillsyn som bedrivs av självreglerande organ ska enligt
sjätte penningtvättsdirektivet övervakas av en myndighet. I Sverige är det
endast Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd som är ett
sådant självreglerande organ som bedriver penningtvättstillsyn. Övervakningsmyndighetens uppgifter anges i 2 och 3 §§.
2 § Övervakningsmyndigheten ska kontrollera att Sveriges advokatsamfunds
styrelse och disciplinnämnd
1. har tillräckliga resurser för att fullgöra sitt uppdrag och att dess personal har
hög integritet och rätt kompetens för tillsynsuppgiften, och
2. bedriver sin tillsyn enligt denna lag. på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.
Övervakningsmyndigheten ska även
1. granska de undantag som Sveriges advokatsamfunds styrelse och
disciplinnämnd beviljar för ansvariga enheter från skyldighet att upprätta enskilda
verksamhetsomfattande riskbedömningar enligt artikel 10 i penningtvättsförordningen, och
2. informera styrelsen och disciplinnämnden om sådant arbete som Amla bedriver.
754
Paragrafen innehåller bestämmelser om övervakningsmyndighetens uppgifter. Paragrafen genomför delvis artikel 52.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Övervakningen av det självreglerande organets penningtvättstillsyn
säkerställer ett adekvat och effektivt tillsynssystem.
Första stycket gäller kontroller som övervakningsmyndigheten ska göra.
Enligt punkt 1 ska övervakningsmyndigheten säkerställa att Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd har tillräckliga resurser för
att fullgöra sitt uppdrag. Med resurser avses såväl ekonomiska, personella
som tekniska resurser. Det skulle övervakningsmyndigheten exempelvis
kunna göra genom att jämföra vilka resurser som de myndigheter som
bedriver motsvarande tillsyn över andra ansvariga enheter har för sin
tillsyn relaterat till antalet tillsynsobjekt. I samma punkt anges även att
övervakningsmyndighetens ska säkerställa att personalen har hög integritet och rätt kompetens för tillsynsuppgiften. Det handlar då om den
personal som arbetar med penningtvättstillsyn. Kravet motsvarar kravet i
sjätte penningtvättsdirektivet på att personal har stor integritet och rätt
kompetens och att den håller hög yrkesmässig standard (artikel 52.2 a som
hänvisar till artikel 37.1.3). Övervakningsmyndigheten skulle exempelvis
kunna granska curriculum vitae (CV) för att se om personen i fråga har rätt
kompetens. Övervakningsmyndigheten skulle även kunna kontrollera att
det finns rutiner för att hantera intressekonflikter och att personen i fråga
har kunskap om sekretess och hantering av personuppgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Punkt 2 innebär att övervakningsmyndigheten ska säkerställa att
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd bedriver sin penningtvättstillsyn på ett adekvat och effektivt sätt. Det kan göras på flera
sätt. Exempelvis skulle övervakningsmyndigheten kunna kontrollera att
det finns en genomtänkt och strukturerad plan för tillsynen och uppmärksamma på eventuella förbättringsåtgärder.
Av andra stycket framgår vissa andra uppgifter som övervakningsmyndigheten har.
Enligt artikel 10.3 i penningtvättsförordningen kan Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd i egenskap av tillsynsorgan bevilja
undantag från skyldigheten att göra riskbedömning. Av punkt 1 följer att
övervakningsmyndigheten ska granska sådana undantag.
Punkt 2 innebär att övervakningsmyndigheten är skyldig att informera
om sådant arbete som Amla bedriver. Bestämmelsen bör förstås mot
bakgrund av att Amla möjligen inte har samma informationskanal till
självreglerande organ som till tillsynsmyndigheterna. Det är därför
angeläget att övervakningsmyndigheten för vidare sådan information som
berör Advokatsamfundets styrelse och disciplinnämnds tillsynsverksamhet. Det kan t.ex. handla om information om inbördes utvärderingar
(se artikel 35 i Amla-förordningen).
3 § Övervakningsmyndigheten ska ge vägledning till Sveriges advokatsamfunds
styrelse och disciplinnämnd i fråga om tillsyn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vägledning från övervakningsmyndigheten. Paragrafen genomför delvis artikel 52.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Av paragrafen framgår att övervakningsmyndigheten ska ge vägledning
till Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd i fråga om
tillsyn. Det handlar om vägledning på ett generellt plan och inte vägledning vad gäller enskilda tillsynsärenden. Vägledningen behöver inte
nödvändigtvis gälla alla delar i tillsynen, utan kan vara inriktad på delar
där övervakningsmyndigheten identifierar ett behov.
Det finns inget krav på att vägledningen ska lämnas skriftligen, men den
bör lämnas på ett sådant sätt att det finns transparens.
4 § Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd ska lämna de uppgifter
som övervakningsmyndigheten begär för att övervaka den tillsyn som styrelsen
och disciplinnämnden bedriver enligt denna lag.
Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd är dock inte skyldigt att
lämna uppgifter som en advokat fått från eller mottagit om en klient i samband
med att de utreder klientens rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i
eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet tillhandahåller rådgivning om att
inleda eller undvika sådana förfaranden, oavsett om sådana uppgifter inhämtas
före, under eller efter sådana förfaranden.
Andra stycket ska inte tillämpas om en advokat deltar i, tillhandahåller juridisk
rådgivning för eller har vetskap om att klienten söker juridisk rådgivning för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet till övervakningsmyndigheten. Paragrafen genomför delvis artikel 52.3 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Enligt första stycket är Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd skyldig att lämna de uppgifter som övervakningsmyndigheten
behöver för sin övervakning. Det får förutsättas att övervakningsmyndigheten bara begär uppgifter som är relevanta för sin övervakning. Det kan
exempelvis handla om statistik eller interna riktlinjer gällande hur styrelsen och disciplinnämndens tillsyn ska bedrivas. I andra stycket finns ett
undantag som innebär undantag från uppgiftsskyldigheten. Undantaget
gäller dock inte under de förhållanden som anges i tredje stycket.
5 § Övervakningsmyndigheten får utfärda instruktioner till Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd för att avhjälpa eller förhindra brister i
tillsynen.
Instruktionerna får inte gälla enskilda fall.
Paragrafen innehåller bestämmelser om övervakningsmyndighetens möjlighet att utfärda instruktioner. Paragrafen genomför delvis artikel 52 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
I paragrafen framgår att övervakningsmyndigheten får utfärda instruktioner i syfte att förhindra eller avhjälpa brister i Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnds tillsyn. Med instruktioner avses
icke-bindande, generella uppmaningar att agera på visst sätt. De ska gälla
tillsynen som sådan och, som följer av andra stycket, inte enskilda fall. Det
är frivilligt för övervakningsmyndigheten att utfärda instruktioner.
6 § Om övervakningsmyndigheten vid utförandet av sina uppgifter upptäcker vad
som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt, förbrott till penningtvätt
eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten om detta.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om övervakningsmyndighetens
skyldighet att informera finansunderrättelseenheten om antagande om
vissa brott. Paragrafen genomför artikel 52.6 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.11 och 10.5.
Paragrafen innebär att övervakningsmyndigheten utan dröjsmål ska
informera finansunderrättelseenheten vid Polismyndigheten om den vid
utförandet av sina uppgifter upptäcker omständigheter som kan antas
utgöra vissa brott.
7 § Övervakningsmyndigheten ska, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen, i sin verksamhet inom ramen för åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, samarbeta och utbyta information med
1. tillsynsorganen,
2. finansunderrättelseenheten,
3. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen, och
4. Amla.
Övervakningsmyndigheten får, i den utsträckning som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen och med undantag för fall som omfattas av
artikel 70.2 i penningtvättsförordningen, i sin verksamhet inom ramen för åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism, samarbeta och utbyta information
med
1. tillsynsorgan i andra länder inom EES, och
2. myndigheter i andra länder inom EES som övervakar självreglerande organ.
756
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om att övervakningsmyndigheten ska
respektive får samarbeta och utbyta av information med de i paragrafen
angivna aktörerna. Paragrafen genomför delvis artiklarna 67.2 och 68.1 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.8.1 och
10.8.
Första stycket innebär att övervakningsmyndigheten i sin
tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med vissa
nationella och utländska aktörer inom EES i den utsträckning som följer
av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Andra stycket innebär att övervakningsmyndigheten i den utsträckning
som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen också får
samarbeta och utbyta information med vissa andra myndigheter inom
EES. I dessa fall, när övervakningsmyndigheten inte omfattas av en
skyldighet att samarbete och utbyta information, gäller en begränsning om
att vissa uppgifter inte får utbytas. De uppgifter som inte ska utbytas
motsvarar de uppgifter som är undantagna från notarier, advokater, andra
oberoende jurister, revisorer, externa revisorer och skatterådgivares
uppgiftsskyldighet i förhållande till finansunderrättelseenheten enlig
artikel 70.2 i penningtvättsförordningen.
I förhållande till samarbete med tillsynsorgan som är självreglerande
organ finns sekretessbrytande bestämmelse i 10 kap. 5 c § OSL.
Penningtvättsdirektivet kommer, med stöd av bemyndiganden i
penningtvättsdirektivet, i flera delar kompletteras med tekniska standarder
som antas av Europeiska kommissionen.
8 kap.
1 § För att fullgöra uppgiften att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa
penningtvätt och finansiering av terrorism ska det vid Polismyndigheten finnas en
finansunderrättelseenhet.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om finansunderrättelseenhetens
inrättande och uppdrag. Paragrafen genomför artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.1 och 11.1.2.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 5 § 2017 års penningtvättslag
(jfr prop. 2017/18:173 s. 540).
Av paragrafen framgår att det är Polismyndigheten som har rollen som
den svenska finansunderrättelseenheten och att finansunderrättelseenhetens uppgift är att förebygga, upptäcka och effektivt bekämpa
penningtvätt och finansiering av terrorism. Inom Polismyndigheten är det
finanspolissektionen (finanspolisen) som bedriver verksamheten som
finansunderrättelseenhet.
2 § Finansunderrättelseenheten får trots sekretess underrätta ansvariga enheter om
transaktioner eller aktiviteter, fysiska eller juridiska personer och geografiska
områden som bedöms medföra eller utgöra betydande risk för penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism och som kan antas vara
relevant för den ansvariga enhetens åtgärder för kundkännedom.
Informationen i en underrättelse enligt första stycket ska anses vara relevant för
åtgärder för kundkännedom under sex månader från underrättelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller förutsättningarna för finansunderrättelseenheten att
underrätta ansvariga enheter om information som är relevant för utförandet
av åtgärder för kundkännedom. Paragrafen genomför artiklarna 26.1 och
26.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.
Av första stycket följer att finansunderrättelseenheten utan hinder av
sekretess får underrätta ansvariga enheter om viss specifik information.
För att informationen ska få lämnas ska finansunderrättelseenheten kunna
anta att uppgifterna är relevanta för den aktuella ansvariga enhetens
utförande av åtgärder för kundkännedom. Den information som omfattas
avser typer av transaktioner eller aktiviteter, specifika fysiska eller
juridiska personer och geografiska områden som bedöms medföra eller
utgöra betydande risk för penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller
finansiering av terrorism. Information kan antas vara relevant för en
ansvarig enhets utförande av kundkännedomsåtgärder även om den
ansvariga enheten, vid tiden för finansunderrättelseenhetens underrättelse,
inte har en affärsförbindelse med den specifika fysiska eller juridiska
person som informationen avser. Det är finansunderrättelseenheten som
beslutar om information ska lämnas.
Av andra stycket följer hur länge ansvariga enheter ska beakta
informationen som relevant för kundkännedomsåtgärder. Informationen
ska anses vara relevant under sex månader från underrättelsen. Om
finansunderrättelseenheten vid den angivna tidens utgång bedömer att
informationen fortfarande är relevant finns möjlighet att underrätta
ansvarig enhet på nytt. I annat fall krävs att den ansvariga enheten vid den
angivna tidens utgång av andra skäl bedömer att uppgifterna är relevanta
att beakta.
En sekretessbrytande bestämmelse finns i 10 kap. 5 c § OSL.
3 § Om en fysisk eller juridisk person bedöms utgöra en betydande risk för
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism får
finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen instruera en ansvarig enhet att
övervaka den personens transaktioner eller aktiviteter som utförs via ett eller flera
konton eller andra affärsförbindelser som förvaltas av den ansvariga enheten.
Instruktionen ska gälla för en viss tidsperiod och får kombineras med en
skyldighet för den ansvariga enheten att återrapportera resultaten av
övervakningen till myndigheten.
758
Paragrafen innehåller förutsättningarna för finansunderrättelseenheten och
Säkerhetspolisen att instruera en ansvarig enhet om övervakning av
transaktioner och aktiviteter. Paragrafen genomför artikel 25 första stycket
i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.
Av första stycket framgår att finansunderrättelseenheten och
Säkerhetspolisen får instruera ansvariga enheter om övervakning av
transaktioner, kontoaktiviteter eller andra affärsförbindelser. En sådan
instruktion får lämnas om den aktuella personen mot bakgrund av konkreta
omständigheter bedöms utgöra en betydande risk för penningtvätt, förbrott
till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Den högre risken ska vara
kopplad till den fysiska eller juridiska personen som ska övervakas.
Bedömningen kan exempelvis göras mot bakgrund av rapporter om
misstänkta transaktioner kopplade till personens aktuella konton eller
affärsförbindelser, finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens
opaginerad Kontrollera mot PDF
analytiska arbete eller information som lämnats av annan behörig
myndighet eller som finansunderrättelseenhet fått från en annan
medlemsstat.
Av andra stycket följer att det av instruktionen ska framgå hur länge
övervakningen ska ske. Övervakning får därmed inte utföras tills vidare. I
instruktionen får också anges att och hur återrapportering av
övervakningen ska göras.
En instruktion om övervakning påverkar inte den ansvariga enhetens
skyldigheter i övrigt, såsom exempelvis skyldigheten att rapportera
misstankar enligt artikel 69 i penningtvättsförordningen.
4 § Om det finns skäl att misstänka att en transaktion är kopplad till penningtvätt,
förbrott
till
penningtvätt
eller
finansiering
av
terrorism,
får
finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen besluta att en ansvarig enhet
tillfälligt ska avbryta eller inte får genomföra transaktionen.
Om det finns skäl att misstänka att ett bankkonto eller betalkonto, ett konto för
kryptotillgångar eller en affärsförbindelse har koppling till penningtvätt, förbrott
till penningtvätt eller finansiering av terrorism, får finansunderrättelseenheten eller
Säkerhetspolisen besluta att en ansvarig enhet tillfälligt ska avstå från att vidta
åtgärder eller fullgöra förpliktelser i förhållande till kontot eller som följer av
affärsförbindelsen.
Beslut om dispositionsförbud får meddelas endast om det är fara i dröjsmål och
det skäligen kan befaras att egendom annars kommer att undanskaffas och skälen
för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär.
Av paragrafen framgår förutsättningarna för att besluta om
dispositionsförbud. Paragrafen genomför artiklarna 24.1 första stycket och
24.2 första stycket i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitten 11.8.1 och 11.8.2.
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 11 § i 2017 års penningtvättslag
(prop. 2016/17:173 s. 543 och prop. 2013/14:121 s. 126 och 127).
I första stycket regleras förutsättningarna för att besluta om
dispositionsförbud avseende transaktioner. I förhållande till i dag görs
redaktionella ändringar. Någon ändring i sak är inte avsedd.
I andra stycket regleras förutsättningarna för att besluta om
dispositionsförbud avseende bankkonton, betalkonton, konton för
kryptotillgångar och affärsförbindelser. Möjligheten att meddela
dispositionsförbud för konton och affärsförbindelser är ny i förhållande till
i dag.
Förutsättningarna för att besluta om dispositionsförbud avseende
transaktioner respektive konton och affärsförbindelser är desamma.
Beslut om dispositionsförbud får fattas om det finns skäl att misstänka
att en transaktion, ett konto eller en affärsförbindelse är kopplad till
penningtvätt, förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Liksom tidigare gäller en lägre misstankegrad, skäl att misstänka, än vad
som exempelvis krävs för att inleda förundersökning men det krävs att
misstanken grundar sig på konkreta omständigheter. Det krävs inte att
misstanken kan riktas mot någon person. I stället ska misstanken kunna
knytas till den transaktion, det konto eller den affärsförbindelse som avses
bli föremål för ett beslut om dispositionsförbud. Genom bestämmelsen
förtydligas att beslut om dispositionsförbud kan fattas redan när
misstanken gäller förbrott till penningtvätt.
Det är finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen som får fatta
beslut om dispositionsförbud.
Förutom förutsättningarna i första respektive andra stycket måste de
förutsättningar som framgår av tredje stycket vara uppfyllda.
5 § Dispositionsförbud som grundas på misstanke som rapporterats enligt artikel
69.1 i penningtvättsförordningen ska beslutas och meddelas den ansvariga enheten
inom tre arbetsdagar från rapporteringen. I övriga fall ska dispositionsförbud
beslutas och meddelas den ansvariga enheten så snart som möjligt.
Ett beslut om dispositionsförbud ska så snart som möjligt anmälas till åklagare,
som skyndsamt ska pröva om åtgärden ska bestå.
Av paragrafen framgår bestämmelser om inom vilken tid
dispositionsförbud ska beslutas och meddelas ansvarig enhet samt om att
beslut om dispositionsförbud ska överprövas. Paragrafen genomför artikel
24.1 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitten 11.8.4 och 11.8.6.
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 12 § första och tredje stycket 2017
års penningtvättslag (prop. 2016/17:173 s. 543 och prop. 2013/14:121 s.
128 och 129).
Av första stycket framgår att i de fall ett dispositionsförbud grundas på
sådan misstankerapport som en ansvarig enhet lämnat enligt artikel 69.1 i
penningtvättsförordningen ska beslut om åtgärden fattas och meddelas
inom tre arbetsdagar från rapporteringen. Tidsfristen korresponderar med
den tid som ansvarig enhet är skyldig att avstå från att utföra transaktioner
enligt artikel 71.1 i penningtvättsförordningen. Om behovet av
dispositionsförbud grundas på finansunderrättelseenhetens eller
Säkerhetspolisens analytiska arbete, oavsett om en tidigare rapport har
lämnats in av en ansvarig enhet, ska beslut, i enlighet med motsvarande
bestämmelser i 2017 års penningtvättslag, fattas och meddelas så snart
som möjligt. Vad som anses vara så snart som möjligt beror på
omständigheterna i det enskilda fallet. I de flesta fall torde det vara i direkt
anslutning till att ett behov av åtgärden konstaterats, eftersom syftet med
åtgärden är att bevara egendom som det skäligen kan befaras annars
kommer att undanskaffas.
Av andra stycket framgår att beslut om dispositionsförbud så snart som
möjligt ska anmälas till åklagare. Vad som anses vara så snart som möjligt
beror som konstaterats på omständigheterna i det enskilda fallet. I de flesta
fall borde det vara direkt efter att beslutet fattats. Åklagaren ska därefter
skyndsamt pröva om det finns skäl för att låta förbudet bestå.
6 § Finns det inte längre skäl för dispositionsförbud ska beslut om hävning av
åtgärden omedelbart fattas och meddelas den ansvariga enheten.
Ett dispositionsförbud upphör att gälla när två arbetsdagar har gått från
finansunderrättelseenhetens eller Säkerhetspolisens beslut, om åtgärden inte har
hävts dessförinnan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när dispositionsförbud ska
upphöra att gälla. Paragrafen genomför artiklarna 24.1 femte stycket och
24.2 tredje stycket i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 11.8.5.
760
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 12 § andra stycket 2017 års
penningtvättslag (prop. 2016/17:173 s. 543 och prop. 2013/14:121 s. 128
och 129).
Av första stycket framgår att åtgärden ska hävas omedelbart när det inte
längre finns skäl för åtgärden. Det kan exempelvis vara om det inte längre
finns risk för att medlen kommer undanskaffas, om den ansvariga enheten
eller finansunderrättelseenheten inte längre effektivt kan förhindra att
klienten eller den misstänkta uppmärksammas på åtgärden, om medlen
säkrats genom beslut om straffprocessuellt tvångsmedel, om medlens
lagliga ursprung konstaterats eller syftet med en transaktion eller
affärsförbindelse har klarlagts. En ansvarig enhet ska också omedelbart
underrättas om att åtgärden har hävts. Endast den eller de ansvariga
enheter som påverkats av beslutet ska underrättas.
Om åtgärden inte hävs upphör den enligt andra stycket att gälla efter två
arbetsdagar. Tiden räknas från tidpunkten för finansunderrättelseenhetens
eller Säkerhetspolisens beslut.
7 § Den som drabbas av ett dispositionsförbud ska underrättas om beslutet när det
kan antas att syftet med en beslutad eller förutsedd åtgärd inte motverkas och den
framtida utredningen inte skadas om uppgiften röjs. Beslut om underrättelse
meddelas av åklagare. En underrättelse behöver inte lämnas, om den med hänsyn
till omständigheterna uppenbart är utan betydelse.
Av paragrafen framgår när de fysiska eller juridiska personer som drabbas
av ett beslut om dispositionsförbud ska underrättas om åtgärden.
Övervägandena finns i avsnitt 11.8.6.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § fjärde stycket 2017 års
penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 543 och prop. 2013/14:121 s.
128 och 129).
8 § Om förutsättningarna enligt 3 eller 4 § är uppfyllda får
finansunderrättelseenheten besluta om övervakning respektive dispositionsförbud
på begäran av en finansunderrättelseenhet i ett annat land.
Av paragrafen framgår förutsättningarna för att besluta om övervakning
eller dispositionsförbud på begäran av en utländsk finansunderrättelseenhet. Paragrafen genomför artiklarna 24.1 sjätte stycket, 24.2 fjärde
stycket och 25 andra stycket i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitten 11.7 och 11.8.3.
Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 11 § tredje stycket 2017 års
penningtvättslag (prop. 2016/17:173 s. 543 och prop. 2013/14:121 s. 126
och 127). De förutsättningar som gäller enligt 3 respektive 4 § måste vara
uppfyllda även i de fall finansunderrättelseenheten fattar beslut om
övervakningsåtgärder eller dispositionsförbud efter begäran av en utländsk
finansunderrättelseenhet.
Det är endast finansunderrättelseenheten som får besluta om
övervakning eller dispositionsförbud efter begäran av en utländsk
finansunderrättelseenhet.
9 § Konkursförvaltare ska på begäran av finansunderrättelseenheten eller
Säkerhetspolisen snarast möjligt lämna uppgifter om ett konkursbo och dess
opaginerad Kontrollera mot PDF
förvaltning. Detsamma gäller för rekonstruktörer i företagsrekonstruktion i fråga
om uppgifter om gäldenären och dess verksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om konkursförvaltares och
rekonstruktörers uppgiftsskyldighet. Bestämmelserna är nya och
genomför artikel 21.1.b punkten xx) i sjätte penningtvättsdirektivet delvis.
Övervägandena finns i avsnitt 11.2.25.
Av paragrafen framgår att konkursförvaltare och rekonstruktörer är
skyldiga att lämna vissa uppgifter på begäran av finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen. För konkursförvaltare gäller uppgiftsskyldigheten uppgifter om ett visst konkursbo och dess förvaltning. För
rekonstruktörer gäller uppgiftsskyldigheten uppgifter i företagsrekonstruktion och i fråga om gäldenären och dess verksamhet.
Uppgiftsskyldigheterna gäller inte uppgifter i övrigt i konkursförvaltares
eller rekonstruktörers verksamhet. Begäran om uppgifter ska hanteras
snarast möjligt.
10 § Följande fysiska eller juridiska personer ska på begäran av
finansunderrättelseenheten eller Säkerhetspolisen snarast möjligt lämna alla
uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt, förbrott till penningtvätt
eller finansiering av terrorism:
1. ett clearingbolag, och
2. den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit
penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat
allmännyttigt ändamål.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1.
Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 6 § första tycket 2017 års
penningtvättslag (jfr bl.a. prop. 2018/19:150 s. 105 och 106, prop.
2021/22:251 s. 116 och prop. 2023/24:8 s. 139).
11 § Ett clearingbolag ska i sin clearingverksamhet övervaka transaktioner mellan
clearingdeltagare som är ansvariga enheter i syfte att upptäcka transaktioner som
kan antas ingå som led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Om det kan antas att transaktioner mellan clearingdeltagare som är ansvariga
enheter ingår som led i penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska
clearingbolaget lämna uppgifter om transaktionerna till clearingdeltagarna.
Om det finns skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering av
terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling, ska
clearingbolaget snarast möjligt rapportera uppgifter om alla omständigheter som
kan tyda på detta till finansunderrättelseenheten.
762
Paragrafen innehåller bestämmelser om clearingbolags skyldighet att
övervaka transaktioner. Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 3 a § 2017 års
penningtvättslag (jfr prop. 2024/25:134 s. 45). Övervägandena finns i
avsnitt 5.3.5.
Första stycket innehåller en bestämmelse om clearingbolags skyldighet
att övervaka transaktioner mellan clearingdeltagare.
Andra stycket innehåller bestämmelse om clearingbolags skyldighet att
lämna uppgifter till clearingdeltagare om misstänkta transaktioner.
Tredje stycket innehåller en bestämmelse om clearingbolags skyldighet
att rapportera misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 § En konkursförvaltare, en rekonstruktör, ett clearingbolag eller den som
bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för
humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål får inte
obehörigen röja att uppgifter har lämnats enligt 9–11 §§. Detsamma gäller den som
är verksam hos ett sådant företag.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första
stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt och ansvar vid brott
mot tystnadsplikten. Överväganden finns i avsnitten 5.3.5, 11.2.25 och
11.5.2.
Bestämmelsen motsvarar delvis 4 kap. 9 a § 2017 års penningtvättslag
(jfr prop. 2021/22:251 s. 117 och 118 och prop. 2024/25:134 s. 46 och 47).
I förhållande till i dag omfattar tystnadsplikten också konkursförvaltare,
rekonstruktörer och den som bedriver eller under de senaste fem åren har
bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller
något annat allmännyttigt ändamål.
13 § En myndighet som i sin verksamhet har upptäckt en omständighet som kan
antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska
snarast möjligt underrätta finansunderrättelseenheten om detta, om det inte hindras
av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Paragrafen innehåller underrättelseskyldighet för samtliga myndigheter.
Övervägandena finns i avsnitt 8.11.
Paragrafen motsvarar i sak delvis 4 kap. 4 § andra stycket 2017 års
penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 540). Till skillnad från i dag
begränsas inte underrättelseskyldigheten till myndigheternas hantering av
kontanter.
9 kap.
1 § I artikel 75 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om nationellt och
gränsöverskridande informationsutbyte inom ramen för partnerskap för
informationsutbyte.
I 2–6 §§ finns bestämmelser om samverkan mot penningtvätt och finansiering
av terrorism som gäller vid sidan av bestämmelserna i artikel 75 i
penningtvättsförordningen.
Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Överväganden finns i
avsnitt 12.4.
I första stycket upplyses om att det i artikel 75 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om informationsutbyte inom ramen för s.k.
partnerskap för informationsutbyte.
Av andra stycket framgår att bestämmelserna om samverkan i 2–6 §§
gäller vid sidan av penningtvättsförordningens bestämmelser.
2 § Samverkan får ske för att förebygga, förhindra eller upptäcka penningtvätt,
förbrott till penningtvätt eller finansiering av terrorism. I samverkan får delta
1. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen,
tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och ett kreditinstitut, eller
2. behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen och
tillsynsmyndigheter.
Paragrafen anger ändamålet för och vilka som får delta i samverkan enligt
penningtvättslagen. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.2.
Paragrafen motsvarar 4 a kap. 1 § 2017 års penningtvättslag delvis (jfr
prop. 2021/22:251 s. 119–121). I förhållande till i dag är ändamålet med
samverkan utvidgat på så vis att det tillåts vara att förebygga, förhindra
eller upptäcka förbrott till penningtvätt. Att behandla uppgifter om annan
brottslighet än penningtvätt och finansiering av terrorism inom ramen för
samverkan är inte en nyhet. Tillägget innebär att samverkan också får ske
i sådant syfte, om brottsligheten kan ses som ett förbrott till
penningtvättsbrott.
Samverkansdeltagarna har som en följd av implementeringen av
penningtvättsdirektivets reglering om informationsutbyte möjlighet att
utbyta uppgifter om förbrott till penningtvättbrott enligt andra
bestämmelser i penningtvättslagen, jfr bl.a. bestämmelserna i 5 kap. 19 §
om tillsynsmyndigheternas underrättelseskyldighet till finansunderrättelseenheten och 8 kap. om underrättelseverksamhet. Informationsutbyte
mellan samverkansdeltagarna i syfte att förebygga och bekämpa förbrott
till penningtvätt kan också ske inom ramen för ett partnerskap för
informationsutbyte enligt artikel 75 i penningtvättsförordningen. Tillägget
innebär att informationsdelning om förbrott till penningtvättsbrott också
tillåts inom ramen för samverkan.
I samverkan enligt första punkten får behöriga myndigheter enligt artikel
2.1.44 c i penningtvättsförordningen, tillsynsmyndigheten för
kreditinstitut och ett kreditinstitut delta. Till skillnad mot bestämmelserna
om samverkan i 2017 års penningtvättslag tillåts inte flera kreditinstitut att
delta i samma samverkan. Informationsdelning med flera kreditinstitut och
med andra ansvariga enheter regleras i stället av artikel 75 i penningtvättsförordningen, se upplysningen i 1 §.
I samverkan enligt andra punkten får behöriga myndigheter enligt
artikel 2.1.44 c i penningtvättsförordningen och tillsynsmyndigheter delta.
Vilka myndigheter som är behöriga myndigheter enligt artikel 2.1.44 c
i penningtvättsförordningen regleras på lägre nivå än lag, se 1 kap 2 §.
Även tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och övriga tillsynsmyndigheter regleras på lägre nivå än lag, se 1 kap. 2 § och 5 kap. 1 §.
3 § Samverkan får ske endast för att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan
penningtvätt, förbrott till penningtvätt och finansiering av terrorism som till sin
karaktär, komplexitet eller omfattning är allvarlig.
Samverkan ska anordnas så att den inte blir mer långtgående än vad som behövs
med hänsyn till ändamålet för samverkan och så att det avsedda resultatet står i
rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för enskilda som berörs
av samverkan.
Paragrafen anger förutsättningarna för samverkan. Övervägandena finns i
avsnitt 12.4.2.
Paragrafen motsvarar delvis 4 a kap. 2 § 2017 års penningtvättslag
(prop. 2021/22:251 s. 121 och 122). I förhållande till i dag omfattar
764
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmelsen i första stycket förbrott till penningtvättsbrott, se
kommentaren till 2 §.
Till skillnad från i dag framgår det inte uttryckligen av paragrafen att
minst en myndighet ska delta i samverkan. Att minst en myndighet ska
delta i samverkan följer i stället av att endast ett kreditinstitut får delta i
samverkan.
4 § Den som deltar i samverkan ska trots sekretess eller tystnadsplikt lämna en
uppgift till en annan deltagare om det behövs för mottagarens deltagande i
samverkan.
En uppgift ska inte lämnas om det finns en bestämmelse om sekretess eller
tystnadsplikt som är tillämplig på uppgiften och om övervägande skäl talar för att
det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda har företräde framför
intresset av att uppgiften lämnas ut. En uppgift ska heller inte lämnas i den
utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade
tystnadsplikten för advokater.
En myndighet som bedriver åklagarverksamhet är inte skyldig att lämna en
uppgift enligt första stycket men får trots sekretess lämna en uppgift till en annan
myndighet eller enskild.
Paragrafen innehåller bestämmelser som bryter sekretessen för deltagarna
i samverkan. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.2.
Paragrafen motsvarar 4 a kap. 3 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2021/22:251 s. 122–125). I förhållande till i dag görs i tredje stycket en
redaktionell ändring (se 2 §). Ingen ändring är avsedd i sak.
5 § Beslut om samverkan fattas av den eller de myndigheter som deltar i
samverkan. Ett beslut får omfatta ett kreditinstitut om det samtycker till
deltagande.
Ett beslut om samverkan ska vara skriftligt. I beslutet ska följande anges:
1. föremålet för samverkan,
2. vilka som deltar i samverkan, och
3. den tid som samverkan ska gälla.
När det inte längre finns skäl för samverkan ska den avslutas.
Paragrafen reglerar vem som fattar beslut om samverkan, hur beslutet ska
utformas och hur samverkan avslutas. Övervägandena finns i avsnitt
12.4.2.
Paragrafen motsvarar delvis 4 a kap. 4 § 2017 års penningtvättslag (jfr
prop. 2021/22:251 s. 125 och 126). I förhållande till i dag förtydligas i
första stycket att ett beslut om samverkan får omfatta ett kreditinstitut (se
2 §).
6 § Ett kreditinstitut eller den som är verksam hos institutet får inte för en kund
eller utomstående obehörigen röja ett beslut om samverkan eller en uppgift som
tagits emot i samverkan.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första
stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt. Övervägandena
finns i avsnitt 12.4.2.
Paragrafen motsvarar 4 a kap. 5 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop.
2021/22:251 s. 126 och 127).
10 kap.
1 § I artiklarna 80.1 och 80.4 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
förbud för personer som yrkesmässigt handlar med varor eller tillhandahåller
tjänster att ta emot eller göra kontanta betalningar över ett visst belopp.
Paragrafen upplyser om förbudet för kontanta betalningar över ett visst
belopp. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.
Paragrafen upplyser om artikel 80.1 i penningtvättsförordningen. Enligt
artikel 80.1. får personer som handlar med varor eller tillhandahåller
tjänster endast godta eller göra kontantbetalningar upp till ett belopp om
10 000 euro eller motsvarande belopp i annan valuta. Det gäller oavsett
om transaktionen görs vid ett tillfälle eller om det handlar om flera
tillfällen men där betalningarna har ett samband. I fråga om transaktioner
som har ett samband, finns i artikel 2.1 20 i penningtvättsförordningen en
definition som avser förbundna transaktioner. Det är det uttryck som i
andra delar i förordningen används för transaktioner med samband. I den
definitionen anges att det är två eller flera transaktioner med identiska eller
liknande ursprung, destinationer och syften, eller andra relevanta särdrag,
under en specifik period. Kontanter definieras i artikel 2.1.43 i
penningtvättsförordningen.
I artikel 80.4 finns vissa undantag från kontantförbudet. Av undantagen
framgår att kontantförbudet inte gäller betalningar som inte sker i
yrkesmässig verksamhet. Vidare undantas vissa insättningar och betalningar från kontantförbudet, bl.a. sådana som görs i lokaler som tillhör
kreditinstitut enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, betalningsinstitut enligt lagen om betaltjänster eller institut för elektroniska pengar
enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar.
2 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att
den som omfattas av kontantförbudet uppfyller sina skyldigheter.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillsyn över att kontantförbudet
efterlevs. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Av paragrafen framgår att det ska utövas tillsyn över att kontantförbudet
efterlevs. Det upplyses om att regeringen bestämmer vilken eller vilka
myndigheter som ska utöva sådan tillsyn.
3 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som omfattas av kontantförbudet att
lämna de upplysningar och ge tillgång till de handlingar som behövs för tillsynen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlighet
att förelägga om upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Paragrafen utformas efter förebild av 7 kap. 5 § första stycket 2017 års
penningtvättslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.
Paragrafen innebär att tillsynsmyndigheten kan förelägga den som
omfattas av kontantförbudet att den personen ska lämna upplysningar eller
handlingar. Det skulle exempelvis kunna vara uppgifter om vilka kontanta
betalningar som tagits emot under en viss period eller utdrag från konton.
Enligt 5 § får föreläggandet förenas med vite.
766
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § Tillsynsmyndigheten får vid osäkerhet om en verksamhet omfattas av
kontantförbudet, förelägga den som bedriver verksamheten att lämna de
upplysningar som behövs för att bedöma om så är fallet.
Paragrafen innehållen en bestämmelse om tillsynsmyndigheten befogenhet att förelägga om upplysningar i syfte att utröna om en verksamhet
omfattas av dess tillsyn. Paragrafen utformas efter 7 kap. 4 § andra
meningen 2017 års penningtvättslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.
Enligt paragrafen får tillsynsmyndigheten begära upplysningar i syfte att
kunna bedöma om en verksamhet omfattas av kontantförbudet. Enligt 5 §
finns det möjlighet att förena ett sådant föreläggande med vite.
5 § Ett föreläggande enligt 3 eller 4 § får förenas med vite.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Övervägandena finns i
avsnitt 13.2.1.
Enligt paragrafen får tillsynsmyndigheten förena ett föreläggande om att
ge in upplysningar eller handlingar med vite. Närmare bestämmelser om
vite finns i lagen (1985:206) om viten.
6 § Tillsynsmyndigheten får för sin tillsyn, genomföra en undersökning på plats
hos en person som omfattas av kontantförbudet. En sådan undersökning får endast
omfatta den verksamhet som kontantförbudet omfattar.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.
Av paragrafen framgår att tillsynsmyndigheten får genomföra undersökning på plats hos en person som omfattas av kontantförbudet. Liknande
bestämmelser finns i flera andra lagar som innehåller bestämmelser om
tillsyn, se t.ex. 2 kap. 3 § lagen med kompletterande bestämmelser till
EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar och 7 kap. 5 § andra
stycket 2017 års penningtvättslag.
Om den som omfattas av kontantförbudet bedriver verksamhet där inte
hela verksamheten omfattas av kontantförbudet, får undersökning på plats
enligt andra meningen enbart omfatta sådan verksamhet som omfattas av
förbudet.
En platsundersökning får endast vidtas om åtgärder bedöms proportionerlig i det enskilda fallet, se 5 § tredje stycket förvaltningslagen. För
en närmare redogörelse kring innebörden hänvisas till förarbetena till den
bestämmelsen (se prop. 2016/17:180 s. 290).
7 § Vid en platsundersökning ska tillsynsmyndigheten inte ta del av handlingar
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde
inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten
gäller till förmån för.
Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar tillsynsmyndighetens
möjlighet att ta del av handlingar som omfattas av en advokats
tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.
Punkt 1 innebär att tillsynsmyndigheten inte ska kunna ta del av handlingar som innehåller uppgifter som en advokat eller advokats biträde inte
opaginerad Kontrollera mot PDF
skulle få höras om enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken.
Begreppet handling ska inte uppfattas som att det enbart avser pappershandlingar, utan även andra typer av handlingar omfattas. En handling kan
exempelvis finnas i elektroniskt format.
Som framgår av punkt 2 gäller begränsningen av tillsynsmyndighetens
befogenhet förutsatt att handlingen i fråga innehas av någon av de angivna
personerna.
8 § Vid en överträdelse av kontantförbudet får tillsynsmyndigheten besluta om
sanktionsavgift.
När sanktionsavgiftens storlek fastställs ska tillsynsmyndigheten särskilt beakta
om överträdelsen varit allvarlig, upprepad eller systematisk.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena
finns i avsnitt 13.2.2.
Enligt första stycket får tillsynsmyndigheten besluta om sanktionsavgift
mot en person som överträder kontantförbudsgränsen.
I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten särskilt ska beakta om
överträdelsen varit allvarlig, upprepad eller systematisk. Om betalningen i
kontanter uppgår till belopp som långt överstiger vad som är tillåtet finns
i regel skäl att bedöma överträdelsen som allvarlig. Detsamma gäller om
den inneburit särskilda risker för penningtvätt eller finansiering av
terrorism.
9 § Sanktionsavgiften för en juridisk person ska bestämmas till
– lägst 20 000 kronor och högst 60 000 kronor om den juridiska personens
omsättning är mindre än 1 miljon kronor,
– lägst 40 000 kronor och högst 120 000 kronor om den juridiska personens
omsättning är 10 miljoner kronor,
– lägst 60 000 kronor och högst 180 000 kronor om den juridiska personens
årsomsättning uppgår till 50 miljoner kronor, och
– lägst 80 000 kronor och högst 240 000 kronor om den juridiska personens
årsomsättning uppgår till över 50 miljoner kronor.
Med omsättning enligt första stycket avses den juridiska personens omsättning
eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, närmast
föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under den juridiska
personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas
eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
768
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur sanktionsavgift för en juridisk
person ska bestämmas. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
I första stycket anges inom vilka beloppsspann som sanktionsavgiften
ska bestämmas. Bestämmelsen innebär att sanktionsavgiften kan sättas
högre, ju högre omsättning som den juridiska personen hade under
föregående räkenskapsår.
Av andra stycket framgår hur den juridiska personens omsättning ska
bedömas. Med omsättning avses den juridiska personens årliga omsättning
under föregående räkenskapsår. Om den juridiska personen ingår i en
koncern beräknas avses med omsättning i stället koncernens årliga
omsättning. Av andra meningen följer att omsättningen får uppskattas om
överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om
uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga. Motsvarande
bestämmelse finns i vissa andra lagar, se t.ex. 17 § andra stycket lagen om
opaginerad Kontrollera mot PDF
viss finansiell verksamhet och 15 kap 8 § andra stycket lagen om bankoch finansieringsrörelse.
10 § Sanktionsavgiften för en fysisk person ska bestämmas till lägst 10 000 kronor
och högst 30 000 kronor.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur sanktionsavgift för en fysisk
person ska bestämmas. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
Av bestämmelsen följer inom vilket spann som sanktionsavgiften för en
fysisk person ska bestämmas, dvs för en person som är enskild näringsidkare.
11 § Vid flera överträdelser av kontantförbudet ska tillsynsmyndigheten bestämma
en gemensam sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får då bestämmas till ett högre
belopp än vad som anges i 9 § första stycket eller 10 §, dock aldrig högre än två
gånger det högsta belopp som gäller för personen enligt första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller i fråga om
sanktionsavgift vid fler överträdelser av kontantförbudet. Övervägandena
finns i avsnitt 13.2.2.
Av paragrafen följer att en gemensam sanktionsavgift ska bestämmas
vid flera överträdelser av kontantförbudet. Vidare framgår högsta belopp
som sanktionsavgiften kan bestämmas till i sådana situationer.
12 § Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om det finns särskilda skäl.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om jämkning och eftergift av
sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
Paragrafen innebär att tillsynsmyndigheten kan jämka eller efterge
sanktionsavgift. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt, framför
allt som en ventil för att undvika resultat som inte är proportionerligt.
13 § I fråga om förfarandet vid sanktionsavgift och verkställighet av beslut om
sanktionsavgift gäller vad som följer av 6 kap. 29–34 §§.
Paragrafen upplyser om bestämmelser som gäller i frågan om förfarandet
och verkställighet av beslut om sanktionsavgift. Övervägandena finns i
avsnitt 13.2.3.
Vid beslut om sanktionsavgift med anledning av överträdelse av
kontantförbudet gäller i huvudsak samma bestämmelser för förfarande och
verkställighet som när sanktionsavgift beslutas enligt 6 kap. I paragrafen
upplyses om vilka bestämmelser det är.
14 § Av artikel 80 i penningtvättsförordningen följer att betaltjänstleverantörer,
kreditinstitut och utgivare av elektroniska pengar ska underrätta
finansunderrättelseenheten om betalningar eller insättningar av belopp i kontanter
som överstiger motsvarande 10 000 euro.
Paragrafen upplyser om skyldigheten för vissa institut att underrätta
finansunderrättelseenheten om betalningar och insättningar i kontanter.
Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.
Paragrafen upplyser om att kreditinstitut och vissa finansiella institut ska
underrätta finansunderrättelseenheten om betalningar eller insättningar
som överstiger motsvarande 10 000 euro.
I 11 kap. 7 § 2 bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om inom vilken tid
uppgifter om betalningar och insättningar ska rapporteras till
finansunderrättelseenheten.
11 kap.
1 § Beslut enligt 3 kap. 10 § andra meningen och beslut om sanktionsföreläggande
och om dispositionsförbud får inte överklagas.
Beslut av Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd om att en
advokat ska uteslutas ur Sveriges advokatsamfund får överklagas till Högsta
domstolen.
Övriga beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Vid överklagande av beslut av Sveriges advokatsamfunds styrelse respektive
disciplinnämnd ska styrelsen och disciplinnämnden vara den enskildes motpart.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen
innehåller
bestämmelser
om
överklagande
och
överklagandeförbud. Övervägandena finns i avsnitten 9.7, 11.8.7 och
13.2.3.
I första stycket anges de beslut som inte får överklagas.
Överklagandeförbudet beträffande sanktionsföreläggande motsvarar
7 kap. 25 § första stycket 2017 års penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173
s. 559). Det gäller även för tillsynsmyndighets sanktionsföreläggande
gällande kontantförbudsgränsen, se hänvisning i 10 kap. 13 §. Dessutom
gäller det beslut om avregistrering av andra ansvariga enheter efter att
beslut om föreläggande att upphöra med verksamheten har fått laga kraft.
Överklagandeförbudet beträffande dispositionsförbud motsvarar delvis
4 kap. 12 § första stycket andra meningen 2017 års penningtvättslag (jfr
prop. 2013/14:121 s. 128 och prop. 2016/17:173 s. 543). Till skillnad från
i dag är förbudet inte begränsat till åklagarens beslut om
dispositionsförbud.
I andra stycket anges till vilken domstol överklagande av beslut om
uteslutning ur Sveriges advokatsamfund ska ställas. Sådana beslut
överklagas till Högsta domstolen.
I tredje stycket upplyses om att övriga beslut överklagas till allmän
förvaltningsdomstol och att kammarrättens prövning vid överklagande av
förvaltningsrättens avgörande kräver prövningstillstånd. I andra meningen
anges vad partsställningen är vid överklagande av beslut av Sveriges
advokatsamfunds styrelse respektive disciplinnämnd. Vilka beslut som
omfattas av tredje stycket följer av förvaltningslagen.
2 § Tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och finansiella institut får begära
handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel
19 i Amla-förordningen ska kunna genomföras.
Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet
av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.
Om tillsynsmyndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg
underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.
770
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om handräckning vid genomförande
av platsundersökningar. Paragrafen införs till följd av artikel 19 i Amlaförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.
I första stycket anges att tillsynsmyndigheten för kreditinstitut och
finansiella institut får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten.
Av artikel 19 i Amla-förordningen framgår att det är i de fall som Amla
har beslutat om en platsundersökning som handräckning kan komma i
fråga.
Vid handräckning gäller enligt andra stycket första meningen att
bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som
inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Det innebär
att bestämmelserna i 16 kap. 11–12 a §§ utsökningsbalken ska tillämpas,
liksom fler bestämmelser i balken såsom exempelvis 2 kap. 17 § där det
anges vilka befogenheter en förrättningsman har. Av 3 kap. 3 §
utsökningsförordningen (1981:981) följer att Kronofogdemyndigheten
under vissa förutsättningar får begära biträde av Polismyndigheten.
Enligt Amla-förordningen får Amla genomföra en platsundersökning
utan att i förväg underrätta det berörda företaget om det krävs för att
inspektionen ska kunna genomföras korrekt och effektivt. I andra stycket
andra meningen anges att Kronofogdemyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken
kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Bestämmelsen avser
att ge utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det
anges att underrättelse ska ske om inte saken är brådskande.
3 § Kronofogdemyndigheten är ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut
enligt artikel 26.1 i Amla-förordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om äkthetskontroll. Paragrafen införs
till följd av artikel 26.1 i Amla-förordningen. Övervägandena finns i
avsnitt 9.11.
Av bestämmelsen framgår att Kronofogdemyndigheten utses till
ansvarig myndighet för äkthetskontroll av beslut i enlighet med artikel
26.1 i Amla-förordningen. Av artikel 26.1 framgår att det är beslut om
sanktionsavgifter och löpande viten enligt artiklarna 22 och 23 som
Kronofogdemyndigheten ska äkthetspröva. Efter ansökan av den som vill
få verkställighet kan Kronofogdemyndigheten därefter fatta beslut om
verkställighet enligt 4 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
4 § Beslut om avgifter eller viten enligt Amla-förordningen får verkställas enligt
utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om
inte något annat följer av förordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut.
Paragrafen införs till följd av artiklarna 22, 23, 26 och 77 i Amlaförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 9.11.
I paragrafen anges att beslut om tillsynsavgifter, sanktionsavgifter och
viten enligt Amla-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens
bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som vunnit laga kraft,
om inte annat följer av förordningen. Sanktionsavgifter och löpande viten
ska enligt förordningen tillfalla unionens allmänna budget medan
tillsynsavgifterna ska täcka myndighetens utgifter relaterade till
tillsynsuppgifterna. Myndighetens beslut om avgift och vite utgör en
exekutionstitel enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken och kommer handläggas
som ett enskilt mål. När det gäller undantag i förordningen bör särskilt
noteras bestämmelserna i artikel 26.1 om uppskjuten verkställighet. Beslut
om sanktionsavgifter och viten ska innan verkställighet äkthetsgranskas
enligt 3 §, se författningskommentaren till den paragrafen.
5 § Bolagsverket får ta ut avgifter för handläggning av anmälningar enligt denna
lag.
Paragrafen innehåller bestämmelse om avgift för anmälningar av
verksamhet som ansvarig enhet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1.
Vissa ansvariga enheter ska anmäla sin verksamhet för registrering hos
Bolagsverket, se 3 kap. 2 §. Det gäller bl.a. personer som handlar med ädla
metaller och ädelstenar, personer som handlar med varor av högt värde
och personer som handlar med eller agerar som mellanhänder vid handel
med kulturföremål. Av paragrafen framgår att Bolagsverket får ta ut
avgifter vid anmälningar.
6 § Tillsynsmyndigheten för följande ansvariga enheter får ta ut avgifter för att
bekosta sin verksamhet enligt denna lag. Ansvariga enheter enligt
1. artikel 3.1, 3.2, 3.3 g, 3.3 h och 3.3 k i penningtvättsförordningen,
2. artikel 3.3 a i penningtvättsförordningen och bedriver verksamhet som
auktoriserad eller godkänd revisor, registrerat revisionsbolag eller revisionsföretag
enligt revisorslagen (2001:883),
3. artikel 3.3 d i penningtvättsförordningen och 2 kap. 1 § första stycket 1, och
4. i den utsträckning som motsvarande tillsyn över dotterbolaget som står under
myndighetens tillsyn bekostas genom avgifter, artikel 3.3 m i penningtvättsförordningen.
I fråga om tillsynsmyndigheters verksamhet enligt denna lag när det gäller
ansvariga enheter enligt 2 kap. 1 § 5 gäller vad som följer av 33 § pantbankslagen
(1995:1000) och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgift för finansiering av tillsynsmyndighetens verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 12.8.
En del tillsynsmyndigheters verksamhet finansieras genom avgifter. Av
paragrafen första stycket framgår att avgift kan tas ut av vissa ansvariga
enheter för den verksamhet som tillsynsmyndigheten bedriver i
förhållande till dem enligt denna lag. Det gäller även prövning av
ansökningar och anmälningar, t.ex. ansökan som vissa finansiella institut
gör enligt 3 kap. 4 § och anmälan om ändrade förhållanden enligt 3 kap.
9 §. Bestämmelsen uppställer inget krav i fråga om det ska vara en eller
flera avgifter eller om avgiften ska ingå i en avgift som tas ut enligt annan
författning, t.ex. rörelselagen för verksamheten.
Enligt punkt 1 kan avgift tas ut av kreditinstitut, finansiella institut,
tillhandahållare av speltjänster, leverantörer av gräsrotsfinansiering och
förmedlare av gräsrotsfinansiering och vissa kreditförmedlare som
erbjuder hypotekslån och konsumentkrediter.
Enligt punkt 2 kan avgift tas ut av auktoriserad och godkända revisorer
samt registrerade revisionsbolag och andra revisionsföretag.
772
opaginerad Kontrollera mot PDF
Punkt 3 innebär att avgift kan tas ut av fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag enligt fastighetsmäklarlagen.
Enligt punkt 4 kan avgift tas ut av icke-finansiella holdingföretag med
blandad verksamhet förutsatt att tillsynen över dotterbolaget som innebär
att holdingföretag står under tillsyn är avgiftsfinansierad. Det betyder att
vissa holdingföretag kan behöva betala avgift och andra inte.
Andra stycket gäller pantbanksverksamhet. När det gäller sådana företag
regleras avgiftsuttag i pantbankslag och anslutande förordning. Det
innebär ingen ändring sak mot vad som gäller i dag.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. undantag för vissa speltjänster från tillämpningen av penningtvättsförordningen och denna lag,
2. inom vilken tid rapportering till finansunderrättelseenheten ska göras enligt
artikel 80 i penningtvättsförordningen,
3. innehållet i och övriga krav på en ansökan eller anmälan om registrering enligt
3 kap. 2, 4, 6 eller 9 §,
4. avgifter enligt 5 och 6 §§, och
5. skyldighet för ansvariga enheter att periodiskt eller på begäran lämna
uppgifter om sin verksamhet, sina kunder och andra förhållanden som är
nödvändiga för att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma den risk som kan
förknippas med den ansvariga enheten.
Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter i vissa fall.
Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 6.1.1, 8.4.5, 12.8 och 13.2.1.
Föreskrifter om undantag enligt punkt 1 kan avse hela regelverket eller
vissa bestämmelser i det. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 8 kap. 1 § 1
2017 års penningtvättslag (jfr prop. 2016/17:173 s. 559 och 560).
Punkt 2 gäller den rapportering som ska göras till
finansunderrättelseenheten om betalningar eller insättningar över
kontantförbudsgränsen som görs i lokaler tillhörande kreditinstitut,
utgivare av elektroniska pengar och betaltjänstleverantörer.
Punkt 3 gäller vad en ansökan eller anmälan om registrering av vissa
ansvariga enheter ska innehålla och övriga krav i förhållande till dessa. Se
även författningskommentarerna till 3 kap. 2, 4, 6 och 9 §§.
Punkt 4 gäller Bolagsverkets avgifter för prövningar av anmälningar
enligt lagen och tillsynsmyndigheternas avgifter för tillsyn enligt lagen.
Punkt 5 motsvarar i huvudsak 8 kap. 1 § 21 2017 års penningtvättslag
(jfr prop. 2016/17:173 s. 559–561, prop. 2021/22:251 s. 130 och 131 och
prop. 2024/25:73 s. 50 och 51).Utöver de bemyndiganden som regleras i
paragrafen får regeringen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen besluta om
verkställighetsföreskrifter, exempelvis om hur rapportering enligt 8 kap.
11 § och artikel 69.1 a, 74 och 80 i penningtvättsförordningen ska göras
till finansunderrättelseenheten och om hur uppgifter ska lämnas till
finansunderrättelseenheten och Säkerhetspolisen enligt 2 kap. 4 § och
8 kap. 10 § samt artikel 69.1 b i penningtvättsförordningen.
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka funktioner som vid tillämpningen av artikel 2.1.34 a i
penningtvättsförordningen anses vara svenska viktiga offentliga funktioner, och
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. tillfälligt upphävande
penningtvättsförordningen.
av
kontantförbudet
enligt
artikel 80.7
i
Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att få meddela
föreskrifter i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitten 12.7 och 13.3.
Bemyndigandet i punkt 1 gäller bedömningen av vilka svenska
offentliga funktioner som motsvarar de funktioner som anges i artikel
2.1.34 a i penningtvättsförordningen. Personer som innehar eller har
innehaft sådana funktioner anses vara person i politiskt utsatt ställning.
Bemyndigandet i punkt 2 gäller att regeringen får besluta om att
tillfälligt upphäva kontantförbudet. Under vilka förutsättningar det får
göras och vad som i övrigt gäller när ett sådant beslut fattas framgår av
artikel 80.7 i penningtvättsförordningen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Genom lagen upphävs lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
3. Den upphävda lagenr gäller dock fortfarande för överträdelser som har ägt
rum före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 upphävs vid samma tidpunkt 2017 års penningtvättslag.
Enligt punkt 3 gäller äldre bestämmelser för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
18.2
774
Förslaget till lag om verkliga huvudmän
Lagen är ny och ersätter lagen (2017:631) om registrering av verkliga
huvudmän. Lagen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av
terrorism (penningtvättsförordningen). Lagen genomför även delvis
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj
2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra
att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av
terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och
upphävande av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, som
i författningskommentaren benämns sjätte penningtvättsdirektivet.
Huvuddragen i lagen är densamma som lagen om registrering av verkliga
huvudmän, men eftersom bestämmelser om vem som är verklig huvudman
och vilka uppgifter som ska finnas tillgängliga om sådana personer
regleras i penningtvättsförordningen blir lagen annorlunda i sin struktur.
Dessutom innebär lagen viss justering i fråga om vilka som omfattas av
lagen.
Lagen är indelad i 7 kapitel. I kapitel 1 finns bestämmelser om
tillämpningsområde och definitioner. I kapitel 2 och 3 finns bestämmelser
om de skyldigheter som gäller för juridiska personer och förvaltare av
juridiska konstruktioner. Med juridisk konstruktion avses, enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
definitionen som finns i penningtvättsförordningen och som också gäller i
lagen och författningskommentaren, en uttrycklig trust eller en konstruktion som till sin funktion liknar en uttrycklig trust. Det handlar om
konstruktioner som saknar rättshandlingsförmåga. När det gäller
skyldigheterna som de omfattas av gäller det skyldighet att inneha
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap, att lämna ut sådana
uppgifter och att anmäla sådana uppgifter för registrering. I dessa kapitel
finns även bestämmelser som ingripande om skyldigheterna inte efterföljs.
I 4 kap. finns vissa bestämmelser om ingripande genom vite och
likvidation. I 5 kap. finns bestämmelser om underrättelseskyldighet och
rapporteringsskyldighet. I kapitel 6 finns bestämmelser om behandling av
personuppgifter. Dessa har i huvudsak överförts oförändrat från lagen om
registrering av verkliga huvudmän. I 7 kap. finns avslutande bestämmelser. I kapitel ryms bl.a. bestämmelser om överklagande, avgifter och
bemyndiganden.
1 kap.
1 § Denna lag syftar till att, genom ökad transparens kring vilka som är verkliga
huvudmän för juridiska personer och juridiska konstruktioner, förhindra
penningtvätt, finansiering av terrorism och kringgående av riktade ekonomiska
sanktioner.
Paragrafen upplyser om syftet med lagen. Genom att öka transparensen
kring vem eller vilka som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk person
eller till vems förmån en juridisk konstruktion handlar, kan det antas bli
svårare att utnyttja den juridiska personen eller trusten för penningtvätt,
finansiering av terrorism eller kringgående av riktade ekonomiska
sanktioner. Juridisk konstruktion definieras i artikel 2.1.32 i penningtvättsförordningen.
2 § I denna lag finns bestämmelser som
– kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av
den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering av terrorism (penningtvättsförordningen), och
– genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den
31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra
att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av
direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen (penningtvättsdirektivet).
Paragrafen upplyser bl.a. om att lagen kompletterar Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 och genomför Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2024/1640 (sjätte penningtvättsdirektivet).
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.3.
Hänvisningarna till EU-förordningen i första stycket, liksom hänvisningarna i lagen i övrigt till EU-förordningen, avser förordningen i den vid
varje tidpunkt gällande lydelse, s.k. dynamisk hänvisning.
Hänvisningen till EU-direktivet i andra stycket, precis som övriga hänvisningar till det direktivet i lagen, avser direktivet i den ursprungliga
lydelsen, s.k. statisk hänvisning.
3 § I denna lag betyder
opaginerad Kontrollera mot PDF
ansvarig enhet: detsamma som i artikel 3 i penningtvättsförordningen och 2 kap.
1 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap: sådana uppgifter som enligt
penningtvättsförordningen ska innehas, lämnas ut eller anmälas för registrering i
registret över verkliga huvudmän av den som omfattas av skyldigheten i fråga.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i penningtvättsförordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa termer och uttryck som finns
i lagen.
”Ansvarig enhet” har i lagen en vidare betydelse än i penningtvättsförordningen, eftersom uttrycket även innefattar företag som är ansvariga
enheter genom tillägg i penningtvättslagen.
I paragrafen definieras även ”uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap”. Vilka uppgifter som uttrycket innefattar varierar beroende på
vilken kategori av registreringsskyldig person som det handlar om och
vilken skyldighet det gäller. Exempelvis ingår i ”uppgifter om verkligt
huvudmannaskap” i artikel 62 i penningtvättsförordningen uppgifter om
den juridiska personen eller konstruktionen som det verkliga huvudmannaskapet gäller och vilka sådana uppgifter som är relevanta skiljer sig
då åt beroende på om det handlar om en juridisk person eller en juridisk
konstruktion. Vidare ska exempelvis uppgifter om ledande befattningshavare lämnas ut och anmälas för registrering, om ingen verklig huvudman
har identifierats (se artiklarna 63.4 och 64.7 i penningtvättsförordningen).
I sådana situationer ingår alltså dessa uppgifter i ”uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap”. Ett annat exempel är att sådana personer som
anges i 1 kap. 5 § denna lag vid sin anmälan om registrering av verkligt
huvudmannaskap ska ge in en förklaring som avser på vilken grund
uppgifterna anmäls (se artikel 67.3 i penningtvättsförordningen). I dessa
fall ingår även förklaringen i ”uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap”.
Av andra stycket framgår att andra termer och uttryck som används i
lagen har samma betydelse som i EU-förordningen. Det gäller exempelvis
uttrycken verklig huvudman, riktade ekonomiska sanktioner och juridisk
konstruktion.
4 § Denna lag är tillämplig på följande personer:
1. svenska juridiska personer, och
2. förvaltare av juridiska konstruktioner som har säte eller hemvist i eller
administrerar de juridiska konstruktionerna från Sverige.
Lagen är inte tillämplig på
1. sådana företag och offentligrättsliga organ som avses i artikel 65 i
penningtvättsförordningen,
2. konkursbon,
3. dödsbon, eller
4. ideella föreningar utan fastställda organisationsnummer enligt lagen
(1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
776
Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens tillämpningsområde.
Paragrafen genomför delvis artikel 10.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
I första stycket anges vilka personer som omfattas av lagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Punkt 1 innebär att lagen är tillämplig på juridiska personer som har
bildats i Sverige, exempelvis aktiebolag, handelsbolag, ideella föreningar
och stiftelser. Punkten omfattar alltså sådana organisationer som har
rättskapacitet.
Lagen reglerar bl.a. frågor som gäller registrering av verkligt
huvudmannaskap för truster och andra liknande juridiska konstruktioner.
Sådana juridiska konstruktioner saknar rättskapacitet. Av punkt 2 följer att
det är förvaltaren som är skyldig att tillämpa lagen. Se även 1 kap. 6 § där
det framgår att personer i likvärdig ställning som förvaltare jämställs med
förvaltare.
I andra stycket upplyses om undantag från tillämpningsområdet.
Punkt 1 innebär att de företag och organ som är undantagna från
bestämmelserna om verkligt huvudmannaskap i penningtvättsförordningen inte heller omfattas av denna lag. Det gäller företag vars papper är
upptagna till handel på en reglerad marknad under vissa förutsättningar.
Det gäller även offentligrättsliga organ. Med offentligrättsliga organ avses
samma sak som med offentligt styrt organ i 1 kap. 18 § lagen om offentlig
upphandling. Enligt definitionen i den paragrafen avser det en juridisk
person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning
att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och 1) som till
största delen är finansierad av staten, en kommun, en region eller en
upphandlande myndighet, 2) vars verksamhet står under kontroll av staten,
en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller 3) i vars
styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter
är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande
myndighet.
Enligt punkt 2 och 3 undantas konkursbon och dödsbon från lagens
tillämpningsområde. Enligt punkt 4 gäller undantas också ideella
föreningar utan fastställda organisationsnummer. I lagen om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. anges i vilka situationer
organisationsnummer ska fastställas.
5 § Lagen är, i den utsträckning som det är särskilt föreskrivet, också tillämplig på
följande personer:
1. utländska juridiska personer hemmahörande utanför EES, och
2. förvaltare av en juridisk konstruktion som inte har säte eller hemvist i eller
administrerar de juridiska konstruktionerna från Sverige.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens tillämpningsområde.
Paragrafen genomför artikel 10.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
Punkt 1 innebär att juridiska personer som bildats i ett land utanför EES
i vissa fall omfattas av lagen. De juridiska personer som bildats i ett annat
land inom EES omfattas i stället av det landets nationella reglering som
genomför penningtvättsdirektivet.
Punkt 2 innebär att förvaltare som varken har anknytning till Sverige till
följd av förvaltarens säte, hemvist eller på grund av att förvaltaren
administrerar trusten härifrån, omfattas av lagen i vissa fall. Förvaltare
som har sådan anknytning till Sverige omfattas av lagen genom 1 kap. 4 §
denna lag. Se även 1 kap. 6 § där det framgår att personer i likvärdig
ställning som förvaltare jämställs med förvaltare.
6 § Det som enligt denna lag gäller för förvaltare tillämpas även på personer som
innehar en likvärdig ställning i en juridisk konstruktion som liknar en trust.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om vad som gäller för dem med
motsvarande funktion som en förvaltare av en trust.
Av paragrafen framgår att det som gäller för en förvaltare även tillämpas
på personer med likvärdig ställning i en juridisk konstruktion. Det handlar
då om andra juridiska konstruktioner som – i likhet med truster – saknar
rättskapacitet.
2 kap.
1 § I artiklarna 62.2, 63.1–63.3, 64.1 och 64.6 i penningtvättsförordningen finns
bestämmelser om att en juridisk person eller förvaltare till en juridisk konstruktion
ska inneha tillförlitliga och aktuella uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap. Uppgifterna ska ses över åtminstone årligen.
Paragrafen upplyser om skyldigheten att inneha uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap som följer av penningtvättsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 14.6.
I paragrafen upplyses om att det i vissa artiklar i penningtvättsförordningen finns skyldigheter att inneha uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap. I fråga om vad som avses med uttrycket
”uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap”, se 1 kap. 3 §. I andra
meningen upplyses om hur ofta uppgifterna som ett minimum ska ses över.
Enligt artiklarna 62.2 och 63.2 i penningtvättsförordningen ska de ses över
åtminstone årligen. Uppgifterna skulle kunna ses över inom ramen för
andra processer, exempelvis årligen i samband med att årsredovisning
upprättas.
2 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses 1 §, ska Bolagsverket
förelägga personen att inom viss tid göra rättelse. Ett sådant föreläggande får även
riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot eller en annan
motsvarande befattningshavare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande vid underlåtelse att
inneha uppgifter och dokumentation. Övervägandena finns i
avsnitt 14.16.3.
Om det vid Bolagsverkets kontroller eller på annat sätt kommer till
Bolagsverkets kännedom att en juridisk person eller förvaltare eller person
i likvärdig ställning i en trust eller liknande juridisk konstruktion inte
innehar uppgifter och dokument enligt vad som följer av penningtvättsförordningens bestämmelser, ska Bolagsverket förelägga personen att göra
rättelse. Av bestämmelsen framgår även att föreläggandet får riktas till
vissa ledningspersoner. Det kan bli aktuellt när det gäller juridiska
personer. Föreläggandet kan då antingen riktas till den juridiska personen
eller någon av ledningspersonerna som anges i paragrafen. Det finns inget
hinder mot att rikta föreläggandet mot flera ledningspersoner eller att
förelägga både en eller flera ledningspersoner och den juridiska personen.
Bolagsverkets val av adressater för föreläggandet ska grundas på en
bedömning av vad som är det mest effektiva sättet att förmå den juridiska
778
opaginerad Kontrollera mot PDF
personen att rätta sig efter föreläggandet (jfr prop. 2016/17:173 s. 573).
När det gäller möjligheten att förena föreläggande med vite, se 4 kap. 1 §.
3 § I artiklarna 63.5 och 64.5 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
att en juridisk person eller förvaltare till en juridisk konstruktion, på begäran av en
behörig myndighet och utan dröjsmål, ska lämna ut viss dokumentation.
I artiklarna 63.1, 63.4, 64.3 och 64.7 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om att en juridisk person eller förvaltare till en juridisk konstruktion, på
begäran av en ansvarig enhet som genomför åtgärder för kundkännedom, ska
lämna ut vissa uppgifter.
Paragrafen upplyser om vissa skyldigheter att lämna ut viss dokumentation
och uppgifter som följer av penningtvättsförordningen. Övervägandena
finns i avsnitt 14.7.
I första stycket upplyses om att det i vissa artiklar i penningtvättsförordningen finns skyldigheter att på begäran lämna ut viss dokumentation till en behörig myndighet. Skyldigheten gäller sådan information som har samlats in gällande verkligt huvudmannaskap.
Uttrycket behörig myndighet har samma innebörd som i penningtvättsförordningen (se 1 kap. 3 § och 2.1.44 i penningtvättsförordningen). Det
svenska myndigheterna som det handlar om är Polismyndigheten, de
myndigheter som utövar tillsyn över penningtvättslagen och övervakningsmyndigheten över penningtvättstillsynen som utövas av Sveriges
advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd enligt den lagen, Ekobrottsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Skatteverket,
Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten (jfr prop.
2025/26:129 s. 46).
I andra stycket upplyses om att det i vissa artiklar i penningtvättsförordningen finns skyldigheter att på begäran av en ansvarig enhet ska
lämnas ut vissa uppgifter. Det handlar då om uppgifter om verkliga
huvudmän. Om en verklig huvudman inte kan identifieras eller om det
finns betydande och välgrundat tvivel om huruvida de personer som har
identifierat som verkliga huvudmän är det, ska en särskild förklaring om
detta med tillhörande motivering samt uppgifter om ledande befattningshavare lämnas ut. Om det är en förvaltare av en trust eller en person i
likvärdig ställning i en trustliknande juridisk konstruktion som ska lämna
ut information till en ansvarig enhet ska i tillägg till det som nu nämnts
även uppgifter om tillgångarna i den juridiska konstruktionen som
förvaltas i samband med affärsförbindelsen eller den enstaka transaktionen
i fråga, lämnas ut. Vad som avses med en ansvarig enhet framgår av 1 kap.
3 §.
4 § I artiklarna 63.2 och 64.4 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om
att den som har koppling till en juridisk person eller konstruktion, på begäran av
den juridiska personen eller förvaltaren av den juridiska konstruktionen, ska lämna
ut vissa uppgifter och dokument.
Paragrafen upplyser om att det i penningtvättsförordningen finns bestämmelser som innebär skyldighet att lämna ut uppgifter och dokument för
vissa personer. Övervägandena finns i avsnitt 14.8.
I paragrafen upplyses om det i vissa artiklar i penningtvättsförordningen
finns skyldigheter för vissa personer att lämna ut vissa uppgifter och doku-
opaginerad Kontrollera mot PDF
mentation till en juridisk person eller förvaltare till en juridisk konstruktion. Genom artiklarna säkerställs att den juridiska personen eller förvaltaren får uppgifter och dokument som är nödvändiga för att de i sin tur kan
uppfylla sina skyldigheter enligt samma förordning.
I fråga om skyldighet att lämna ut uppgifter och dokument till en juridisk
person riktar sig skyldigheten i penningtvättsförordningen till verkliga
huvudmän. Den riktas även till andra juridiska personer, och förvaltare
eller personer i juridiska konstruktioner, som ingår i den juridiska personens ägar- eller kontrollstruktur.
I fråga om skyldigheten att lämna ut uppgifter och dokument till en
förvaltare av en juridisk konstruktion riktar sig skyldigheten i penningtvättsförordningen till motsvarande personer, men även till ombud och
ansvariga enheter som förvaltar den juridiska konstruktionen.
Om det finns olika uppfattningar om hur långt skyldigheten sträcker sig,
kan frågan – genom att den som omfattas av paragrafen vägrar att lämna
ut uppgifterna eller dokumenten – bli föremål för Bolagsverkets bedömning, se 2 kap. 7 §.
5 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses i 3 § första stycket, ska
Bolagsverket, på begäran av den behöriga myndigheten, förelägga personen att
inom viss tid lämna ut dokumentationen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande vid underlåtelse att
lämna ut dokumentation till en behörig myndighet. Övervägandena finns i
avsnitt 14.16.4.
Paragrafen motsvarar till stor del 3 kap. 7 § första stycket 2017 års lag
om registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2017/17:173 s. 573).
När det gäller frågan om föreläggandet ska förenas med vite, se 4 kap.
1 § andra stycket denna lag.
6 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses i 3 § andra stycket, får
Bolagsverket, på begäran av den ansvariga enheten, förelägga personen att inom
viss tid lämna ut uppgifterna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande vid underlåtelse att
lämna ut uppgifter till en ansvarig enhet. Övervägandena finns i
avsnitt 14.16.4.
Bestämmelserna innebär inte att Bolagsverket måste skicka ett föreläggande om den ansvariga enheten begär det, men att myndigheten får välja
att göra det. När det gäller frågan om föreläggandet ska förenas med vite,
se 4 kap. 1 § denna lag.
7 § Om en person inte uppfyller skyldigheten som avses i 4 §, får Bolagsverket, på
begäran av den juridiska personen eller förvaltaren av den juridiska
konstruktionen, förelägga den som omfattas av skyldigheten att inom viss tid
lämna ut uppgifterna eller dokumenten.
780
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande vid underlåtelse att
lämna ut information till en juridisk person eller en förvaltare av en
juridisk konstruktion. Övervägandena finns i avsnitt 14.16.4.
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 7 § andra stycket 2017 års lag om
registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2018/19:150 s. 113 och 114).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna paragraf omfattar dock fler personer än verkliga huvudmän och
förutom uppgifter gäller den även dokumentation. När det gäller frågan
om föreläggandet ska förenas med vite, se 4 kap. 1 § denna lag.
8 § Ett föreläggande enligt 5 eller 6 § får även riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att vissa förelägganden får riktas
till ledningspersoner. Övervägandena finns i avsnitt 14.16.4.
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 7 § första stycket 2017 års lag om
registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 573).
Av paragrafen framgår att vissa förelägganden får riktas till vissa
ledningspersoner. Det kan bli aktuellt när det gäller juridiska personer.
Föreläggandet kan då antingen riktas till den juridiska personen eller
någon av ledningspersonerna som anges i paragrafen. Det finns inget
hinder mot att rikta föreläggandet mot flera ledningspersoner eller att
förelägga både en eller flera ledningspersoner och den juridiska personen.
Bolagsverkets val av adressater för föreläggandet ska grundas på en
bedömning av vad som är det mest effektiva sättet att förmå den juridiska
personen att rätta sig efter föreläggandet (jfr prop. 2016/17:173 s. 573).
3 kap.
1 § Bolagsverket ska föra ett register över verkliga huvudmän och andra uppgifter
som anmäls enligt penningtvättsförordningen och denna lag.
Paragrafen anger vilken myndighet som ansvarar för registret över verkliga huvudmän. Paragrafen genomför delvis artikel 10.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 kap. 1 § 2017 års lag om registrering
av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 571), men hänvisar nu
även till penningtvättsförordningen. Paragrafen innebär att Bolagsverket
ska ansvarar för det svenska centrala registret över verkligt
huvudmannaskap. Förutom uppgifter om verkliga huvudmän ska registret
även innehålla uppgifter om bl.a. den juridiska personen eller
konstruktionen som det verkliga huvudmannaskapet gäller (artiklarna 62.1
och 64.2 i penningtvättsförordningen).
2 § En person som avses i 1 kap. 4 § ska till Bolagsverket anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering i registret. Anmälan ska ges
in inom de tidsfrister som anges i penningtvättsförordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att anmäla uppgifter
för registrering i registret över verkliga huvudmän. Paragrafen genomför
delvis artiklarna 10.1 och 10.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitten 14.4, 14.9 och 14.11.1.
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 3 § första stycket 2017 års lag om
registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 568). Enligt
2 kap. 7 § första stycket samma lag gäller den bestämmelsen även för
förvaltare av truster, se även 1 kap 1 § andra stycket den lagen gällande
andra juridiska konstruktioner. Vilka uppgifter som ska anmälas kommer
fortsättningsvis att regleras i penningtvättsförordningen. Detsamma gäller,
som framgår av lydelsen i andra meningen i denna paragraf, frågan om
inom vilken tidsfrister som anmälan ska ges in. Tidsfristerna anges i
artiklarna 63.2 respektive 64.2 i penningtvättsförordningen. Vad som
avses med uttrycket ”uppgifter relaterat till verkligt huvudmannaskap”
anges i 1 kap. 3 §.
3 § En person som avses i 1 kap. 5 § ska till Bolagsverket anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap för registrering i registret, om personen
avser att
1. ingå en affärsförbindelse med en sådan ansvarig enhet som är verksam i
Sverige och, när det gäller juridiska personer, något av villkoren i artikel 67.2 i
penningtvättsförordningen är uppfyllda,
2. direkt eller genom mellanhänder förvärva fast egendom i landet,
3. direkt eller genom mellanhänder av en ansvarig enhet enligt artiklarna 3.3 f
eller 3.3 j i penningtvättsförordningen som är verksam i Sverige förvärva sådana
varor som anges i artikel 67.1 c i penningtvättsförordningen och till de pris som
anges i den artikeln, för ändamål som inte är kommersiella, eller
4. underteckna kontrakt som den tilldelats vid offentlig upphandling
a) av en upphandlande myndighet enligt 1 kap. 22 § lagen (2016:1145) om
offentlig upphandling, eller
b) av en upphandlande myndighet eller enhet enligt
– 2 kap. 25 och 26 §§ lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet,
– 1 kap. 22 § lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna,
eller
– 1 kap. 20 och 21 §§ lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att anmäla uppgifter
för registrering i registret över verkliga huvudmän för bl.a. utländska
juridiska personer. Paragrafen genomför delvis artikel 10.2 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 14.4, 14.9 och
14.11.
Av paragrafen framgår att juridiska personer som har bildats i en stat
utanför EES samt förvaltare av juridiska konstruktioner som saknar
anknytning till Sverige i vissa situationer är skyldig att anmäla uppgifter
relaterat till verkligt huvudmannaskap till Bolagsverket för registrering i
registret över verkliga huvudmän. Uttrycket ”uppgifter relaterat till
verkligt huvudmannaskap” definieras i 1 kap. 3 §. Detsamma gäller
”ansvarig enhet” i punkt 1. Skyldigheten att anmäla uppgifter för
registrering enligt denna punkt gäller för utländska juridiska personer
endast förutsatt att det finns vissa risker för penningtvätt eller finansiering
av terrorism kopplat till någon av parterna som avser att ingå affärsförbindelsen i enlighet med vad som anges i artikel 67.2 i penningtvättsförordningen. En sådan begränsning finns inte när det gäller förvaltare av truster
eller personer i likvärdig ställning i liknande juridiska konstruktioner.
Uppgifterna ska enligt artikel 67.3 a i penningtvättsförordningen
anmälas för registrering före det att affärsförbindelsen inleds.
Punkt 2 gäller den situationen att det finns en avsikt att förvärva fast
egendom. Skyldighet att anmäla uppgifter för registrering uppkommer när
det finns en konkret avsikt att förvärva ett visst objekt. Uppgifterna ska
enligt artikel 67.3 b i penningtvättsförordningen anmälas för registrering
före det att köpet har slutförts.
782
opaginerad Kontrollera mot PDF
Punkt 3 gäller när vissa motorfordon, vattenfarkoster eller luftfartyg ska
förvärvas. Till skillnad från vad som gäller enligt första punkten krävs i
denna situation inte att det finns en viss risk för penningtvätt eller
finansiering av terrorism för att skyldighet att anmäla uppgifter för
registrering ska gälla för juridiska personer. Uppgifterna ska enligt artikel
67.3 b i penningtvättsförordningen anmälas för registrering före det att
köpet har slutförts.
Enligt punkt 4 gäller skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering
när det står klart att den juridiska personen har tilldelats kontraktet.
Uppgifterna ska enligt artikel 67.3 c i penningtvättsförordningen anmälas
före det att avtalet undertecknas.
4 § I artikel 67.4 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om att en
ansvarig enhet som avser att ingå en affärsförbindelse med en person som avses i
1 kap. 5 § 1 ska informera den personen om huruvida de villkor som anges i artikel
67.2 i penningtvättsförordningen är uppfyllda.
Paragrafen upplyser om att ansvariga enheter i vissa fall ska informera om
huruvida förutsättningarna för registreringsskyldighet är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitten 14.9 och 14.17.1.
Paragrafen säkerställer att den utländska juridiska personen får kännedom om att den är registreringsskyldig. Det följer av artikel 67.4 i penningtvättsförordningen att den ansvariga enheten som avser att ingå affärsförbindelsen med den utländska juridiska personen är skyldig att informera
den personen om registreringsskyldigheten. Om en ansvarig enhet ingår
affärsförbindelsen med den utländska juridiska personen utan bevis på att
motparten finns registrerad i registret över verkliga huvudmän innebär det
också att den ansvariga enheten inte har efterlevt penningtvättsförordningens krav (se artikel 67.4 i penningtvättsförordningen).
5 § En registreringsskyldig person ska till Bolagsverket anmäla varje ändring av
uppgifterna som har anmälts för registrering. En sådan anmälan ska ges in inom de
tidsfrister som anges i artiklarna 63.2, 64.2 och 67.5 i penningtvättsförordningen.
I artikel 67.5 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om hur länge
skyldigheten att anmäla ändringar gäller för en registreringsskyldig person enligt
3 §. Om avsikten inte längre är att vidta en sådan rättshandling som anges i den
paragrafen, ska personen underrätta Bolagsverket om detta.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten att anmäla ändrade
förhållanden. Paragrafen genomför delvis artiklarna 10.1,10.2 och 10.8 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.13.
Första stycket motsvarar delvis 2 kap. 3 § tredje stycket 2017 års lag om
registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 569). Enligt
2 kap. 7 § första stycket samma lag gäller den bestämmelsen även för
förvaltare av truster, se även 1 kap 1 § andra stycket den lagen gällande
andra juridiska konstruktioner. Som framgår av upplysningen i andra
meningen regleras tidsfristen för att lämna in en anmälan i fortsättningen
i penningtvättsförordningen. Tidsfristerna anges i artiklarna 63.2, 64.2 och
67.5 i penningtvättsförordningen.
Andra stycket gäller sådana personer som är registreringsskyldiga enligt
1 kap. 5 §. Den paragrafen gäller juridiska personer som bildats i en stat
utanför EES och förvaltare av truster eller liknande juridiska konstruktion-
er personer som inte har sitt säte eller hemvist i eller administrerar den
juridiska konstruktionen från Sverige, se även 1 kap. 6 §. Sådana personer
är endast registreringsskyldiga när de avser vidta vissa rättshandlingar. För
deras del gäller alltså även särskilda regler om under hur lång tid ändrade
förhållanden måste anmälas. Reglerna finns i artikel 67.5 i penningtvättsförordningen. De innebär i korthet att skyldigheten att anmäla
ändrade förhållanden finns förutsatt att det förhållande som föranledde att
personen anmälde uppgifter i registret fullföljts och så längre det förhållandet därefter kvarstår. Om det förhållandet som gjorde att personen
anmälde uppgifter i registret aldrig fullföljdes och inte heller kommer att
göra det, ska personen i enlighet med andra meningen underrätta Bolagsverket om det.
6 § Skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering i registret gäller inte om
uppgifterna om verkligt huvudmannaskap finns registrerade i ett motsvarande
register över verkliga huvudmän i ett annat land inom EES.
Paragrafen reglerar vad som gäller när en registreringsskyldig person
redan finns registrerad i ett centralt register över verkliga huvudmän i en
annan stat inom EES. Paragrafen genomför artikel 10.3 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.9.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 8 § 2017 års lag om registrering
av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 571 och 2018/19:150
s. 113). Paragrafen är exempelvis tillämplig om det finns flera förvaltare
för en trust och de är bosatta i olika medlemsstater. Ett påstående om att
uppgifterna redan finns registrerade kan styrkas med ett intyg eller
registerutdrag.
7 § Om en registreringsskyldig person inte har anmält uppgifter för registrering i
registret, får Bolagsverket förelägga personen att inom viss tid ge in en sådan
anmälan.
Paragrafen reglerar vad som gäller vid utebliven anmälan om registrering.
Paragrafen genomför delvis artikel 10.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 14.16.5.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 kap. 3 § 2017 års lag om registrering
av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 572). Enligt 3 kap. 9 §
samma lag gäller den paragrafen även för förvaltare av truster, se även
1 kap 1 § andra stycket den lagen gällande andra juridiska konstruktioner.
I förarbetena till 3 kap. 3 § samma lag framhålls att det ofta motiverat att
Bolagsverket påminner om registrering på ett mindre ingripande sätt än
genom ett formellt föreläggande, om det i en viss situation kan antas att en
utebliven anmälan beror på bristande kunskap om lagens krav och inte på
ovilja att följa dessa. Det är också i fortsättningen vara utgångspunkten.
Sådana situationer skulle exempelvis kunna uppkomma när det gäller
sådana ideella föreningar som inte tidigare har omfattas av
registreringsskyldighet.
8 § Om en anmälan om registrering inte uppfyller de krav som gäller för en sådan,
får Bolagsverket förelägga den registreringsskyldiga personen att inom viss tid
rätta bristen.
784
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att inte registrera
uppgifterna. En upplysning om det ska finnas i föreläggandet.
Paragrafen reglerar vad som gäller när en anmälan inte följer de krav som
gäller för en sådan. Paragrafen genomför delvis artiklarna 10.1 och 10.13
i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.16.5.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 kap. 2 § 2017 års lag om registrering
av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 571). Enligt 3 kap. 9 §
samma lag gäller den paragrafen även för förvaltare av truster, se även
1 kap 1 § andra stycket den lagen gällande andra juridiska konstruktioner
Av första stycket följer att om en anmälan inte uppfyller kravet för det
får Bolagsverket förelägga personen att rätta bristen.
I andra stycket anges att Bolagsverket får besluta att inte registrera
uppgifterna. Det kan innebära att myndigheten inte heller kan utfärda ett
intyg om fullständig registrering, om ett sådant intyg efterfrågas. Kommissionen har genom artikel 10.6 i sjätte penningtvättsdirektivet mandat att
fastställa genomförandeakter som bl.a. ska innehålla en checklista med de
minimikrav som registermyndigheterna har att granska vid en anmälan.
9 § Ett föreläggande enligt 7 eller 8 § får även riktas till den verkställande
direktören, en styrelseledamot eller en annan motsvarande befattningshavare.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om Bolagsverkets möjlighet att
adressera vissa förelägganden till ledningspersoner. Övervägandena finns
i avsnitt 14.16.5.
Av paragrafen framgår att föreläggandet även får riktas till vissa
ledningspersoner. Det kan bli aktuellt när det gäller juridiska personer.
Föreläggandet kan då – till skillnad från vad som gäller enligt 3 kap. 6 §
2017 års lag om registrering av verkliga huvudmän – redan initialt riktas
till en ledningsperson. Det finns inget hinder mot att rikta föreläggandet
mot flera ledningspersoner eller att förelägga både en eller flera
ledningspersoner och den juridiska personen. Bolagsverkets val av
adressater för föreläggandet ska grundas på en bedömning av vad som är
det mest effektiva sättet att förmå den juridiska personen att rätta sig efter
föreläggandet (jfr prop. 2016/17:173 s. 573). Bolagsverket får förelägga
vid vite (se hänvisningen till 3 kap. 7 och 8 §§ i 4 kap. 1 § första stycket).
10 § Vad som sägs i 7 och 8 §§ gäller även i fråga om utebliven eller bristfällig
anmälan av ändrade förhållanden.
Paragrafen klargör vad som gäller i fråga om anmälningar av ändrade
förhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 14.6.5.
Av paragrafen framgår att det som anges i fråga om uteblivna
anmälningar om registrering och anmälningar om registrering som inte
följer de krav som gäller för det, också gäller i motsvarande situationer i
fråga om anmälningar om ändrade förhållanden. Det betyder exempelvis
att Bolagsverket även vid en utebliven anmälan om ändrade förhållanden
får förelägga den registreringsskyldiga personen att inom viss tid ge in en
sådan. Bolagsverket får förelägga vid vite (se hänvisningen till 3 kap. 7
och 8 §§ i 4 kap. 1 § första stycket).
11 § Bolagsverket ska kontrollera riktigheten i uppgifter som anmäls för registrering i registret.
Myndigheten ska dessutom kontrollera om någon av följande är föremål för
riktade ekonomiska sanktioner:
1. den juridiska personen eller konstruktionen i fråga,
2. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar den juridiska personen eller
konstruktionen, eller
3. en verklig huvudman för den juridiska personen eller konstruktionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Bolagsverkets kontroller av uppgifter som anmäls för registrering i registret. Paragrafen genomför delvis
artikel 10.7–10.9 och 10.13 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.14.1.
Av första stycket framgår att Bolagsverket ska göra kontroller av om
uppgifterna som anmäls för registrering stämmer. Sådana kontroller kan
göras bl.a. genom att begära in underlag från den som anmält uppgifterna,
exempelvis identitetshandlingar, eller jämföra med uppgifter som finns i
andra register.
Enligt andra stycket ska Bolagsverket även kontrollera om de angivna
personerna är föremål för riktade ekonomiska sanktioner. Med riktade
ekonomiska sanktioner avses vad som anges i artikel 2.1.49 i penningtvättsförordningen.
12 § Om det kan antas att en uppgift i en anmälan är felaktig, får Bolagsverket
förelägga den registreringsskyldiga personen att inom viss tid rätta uppgiften eller
visa att den inte är felaktig. Ett sådant föreläggande får även riktas till den
verkställande direktören, en styrelseledamot eller en motsvarande befattningshavare.
Om föreläggandet inte följs, får Bolagsverket besluta att inte registrera
uppgiften. En upplysning om det ska finnas i föreläggandet.
Paragrafen reglerar vad som gäller när det kan antas att en uppgift i en
anmälan är felaktig. Paragrafen genomför delvis artikel 10.1 och 10.13 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.6.5.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 kap. 4 § 2017 års lag om registrering
av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 572 och prop.
2018/19:150 s. 113). Enligt 3 kap. 9 § samma lag gäller den paragrafen
även för förvaltare av truster, se även 1 kap 1 § andra stycket den lagen
beträffande andra juridiska konstruktioner. Till skillnad från 3 kap. 4 § den
lagen – som gäller både uppgifter i en anmälan och uppgifter som finns i
registret – gäller denna paragraf dock endast situationen att uppgifter
anmäls för registrering. Det innefattar även uppgifter som anmäls i en
anmälan om ändrade förhållanden.
Av första stycket framgår bl.a. att föreläggandet även får riktas till vissa
ledningspersoner. Det kan bli aktuellt när det gäller juridiska personer.
Föreläggandet kan då – till skillnad från vad som gäller enligt 3 kap. 6 §
2017 års lag om registrering av verkliga huvudmän – redan initialt riktas
till en ledningsperson. Det finns inget hinder mot att rikta föreläggandet
mot flera ledningspersoner eller att förelägga både en eller flera
ledningspersoner och den juridiska personen. Bolagsverkets val av
adressater för vitesföreläggandet ska grundas på en bedömning av vad som
786
opaginerad Kontrollera mot PDF
är det mest effektiva sättet att förmå den juridiska personen att rätta sig
efter föreläggandet (jfr prop. 2016/17:173 s. 573).
I andra stycket förtydligas att en upplysning om risken för att uppgiften
inte registreras ska finnas i föreläggandet. Om en sådan upplysning saknas
och Bolagsverket – utifrån vad myndigheten känner till – fortfarande
bedömer att uppgiften inte bör registreras, bör myndigheten skicka ut ett
nytt föreläggande i vilket upplysningen finns. Om en uppgift inte
registreras, kan det innebära att Bolagsverket inte kan utfärda intyg om
fullständig registrering, om ett sådant intyg efterfrågas. Kommissionen har
genom artikel 10.6 i sjätte penningtvättsdirektivet mandat att fastställa
genomförandeakter som bl.a. ska innehålla en checklista med de
minimikrav som registermyndigheterna har att granska vid en anmälan.
13 § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera riktigheten i de uppgifter som finns
i registret.
Myndigheten ska omedelbart efter det att ett beslut om riktade ekonomiska
sanktioner har meddelats kontrollera om det har skett förändringar i fråga om vilka
som är föremål för riktade ekonomiska sanktioner som gäller personer som finns
registrerade och, i så fall, uppdatera registret på grundval av den nya
informationen.
Paragrafen reglerar Bolagsverkets kontroller av samt åtgärder för att
säkerställa att uppgifterna om riktade ekonomiska sanktioner stämmer.
Paragrafen genomför delvis artikel 10.7–10.9 och 10.14 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.14.1.
Av första stycket framgår att Bolagsverket ska göra kontroller av om
uppgifterna som finns registrerade i registret stämmer. Sådana kontroller
kan göras bl.a. genom att begära in underlag från den som anmält
uppgifterna, exempelvis identitetshandlingar, eller jämföra med uppgifter
som finns i andra register.
Andra stycket innebär att Bolagsverket behöver följa beslut om riktade
ekonomiska sanktioner och uppdatera uppgifterna i registret efter förändringar som sker genom sådana beslut. Med riktade ekonomiska sanktioner
avses vad som anges i artikel 2.1.49 i penningtvättsförordningen.
14 § Om det kan antas att en uppgift i registret är felaktig, ska Bolagsverket så
snart som möjligt utreda misstanken och, om uppgiften är felaktig, korrigera
uppgiften. Korrigering ska göras inom 30 arbetsdagar, om det inte är omöjligt till
följd av ärendets komplexitet.
Bolagsverket får förelägga den registreringsskyldiga personen som uppgiften
gäller att inom viss tid rätta uppgiften eller visa att den inte är felaktig. Ett sådant
föreläggande får även riktas till den verkställande direktören, en styrelseledamot
eller en motsvarande befattningshavare.
Om ett föreläggande enligt andra stycket inte följs, får Bolagsverket besluta att
ta bort uppgiften från registret. En upplysning om det ska finnas i föreläggandet.
Paragrafen reglerar vad som gäller när det kan antas att en uppgift i
registret är felaktig. Paragrafen genomför delvis artikel 10.7, 10.8, 10.10
och 10.14 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 14.14.1 och 14.16.5.
I första stycket följer att Bolagsverket ska vidta åtgärder om myndigheten misstänker att en uppgift i registret är felaktig. Med ”kan antas”
avses att det finns en konkret misstanke om att den inte är korrekt. En
sådan misstanke an exempelvis uppkomma när myndigheten mottar en
anmälan om misstänkt felaktighet från en myndighet eller ansvarig enhet,
se 6 kap. 1 och 2 §§ denna lag. Av andra meningen framgår att en längre
tidsfrist kan bli aktuellt om ärendet är komplext. Så skulle exempelvis
kunna vara fallet om Bolagsverket bedömer att det är nödvändigt att
genomföra platsundersökning och behöver invänta beslut från domstol för
att få vidta en sådan, se 10 kap. 17 och 18 §§ denna lag. Bolagsverket ska
– i enlighet med vad som följer av 5 kap. 1 § första stycket offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400), OSL, dokumentera besluta om åtgärder
som vidtas för att korrigera den eventuella felaktigheten (jfr kravet på
dokumentation i artikel 10.10 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Andra och tredje styckena motsvarar i huvudsak 3 kap. 4 § 2017 års lag
om registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 572 och
prop. 2018/19:150 s. 113). Enligt 3 kap. 9 § samma lag gäller den
paragrafen även för förvaltare av truster, se även 1 kap 1 § andra stycket
den lagen beträffande andra juridiska konstruktioner. Till skillnad från
3 kap. 4 § den lagen – som gäller både uppgifter i en anmälan och uppgifter
som finns i registret – gäller denna bestämmelse dock endast situationen
då uppgifterna redan finns i registret.
I motsats till vad som angetts i tidigare förarbeten kommer Bolagsverket
fortsättningsvis vara skyldig att självmant kontrollera att uppgifterna som
finns i registret är korrekta, se 11 § i detta kapitel (jfr prop. 2016/17:173
s. 572).
Av andra stycket framgår att föreläggandet även får riktas till vissa
ledningspersoner. Det kan bli aktuellt när det gäller juridiska personer.
Föreläggandet kan då – till skillnad från vad som gäller enligt 3 kap. 6 §
2017 års lag om registrering av verkliga huvudmän – redan initialt riktas
till en ledningsperson. Det finns inget hinder mot att rikta föreläggandet
mot flera ledningspersoner eller att förelägga både en eller flera
ledningspersoner och den juridiska personen. Bolagsverkets val av
adressater för vitesföreläggandet ska grundas på en bedömning av vad som
är det mest effektiva sättet att förmå den juridiska personen att rätta sig
efter föreläggandet (jfr prop. 2016/17:173 s. 573).
Av tredje stycket följer att Bolagsverket får besluta att ta bort uppgiften
ur registret, om föreläggandet inte följs. Det betyder även att Bolagsverket
då inte kommer kunna utfärda intyg om fullständig registrering, om ett
sådant intyg efterfrågas. Eftersom Bolagsverket har möjlighet att självmant rätta en felaktighet (se 4 kap. 14 §), bör det aldrig komma i fråga att
Bolagsverket med stöd av tredje stycket beslutar att ta bort en uppgift till
följd av uppenbara skrivfel eller mindre felaktigheter som inte påverkar
identifieringen av den verkliga huvudmannen eller dennes intresse i den
juridiska personen eller konstruktionen. I en sådan situationen skulle
borttagande av uppgiften inte heller vara proportionerlig.
I andra meningen i tredje stycket förtydligas att en upplysning om risken
för att uppgiften tas bort ska finnas i föreläggandet. Om en sådan upplysning saknas och Bolagsverket – utifrån vad myndigheten känner till –
fortfarande bedömer att uppgiften ska tas bort, bör myndigheten skicka ut
ett nytt föreläggande i vilket upplysningen finns.
788
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 § Bolagsverket får självmant rätta en felaktig uppgift i registret.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rättelse av uppgifter i registret.
Paragrafen genomför delvis artikel 10.7, 10.8 och 10.14 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.14.1.
Paragrafen innebär att Bolagsverket på eget initiativ kan rätta felaktiga
uppgifter i registret när myndigheten känner till de korrekta uppgifterna.
Om Bolagsverket har tillförlitliga uppgifter är det troligtvis enklare och
mer kostnadseffektivt och tidsbesparande att Bolagsverket rättar de
felaktiga uppgifterna självmant än att förelägga den registreringsskyldiga
personen enligt 4 kap. 13 § andra stycket (jfr 9 § första stycket
förvaltningslagen [2017:900]). Det gäller i vart fall när det är uppenbart
obehövligt att den registreringsskyldige yttrar sig i frågan före beslutet (jfr
25 § första stycket förvaltningslagen). Bolagsverket sa underrätta den
registreringsskyldiga personen om att en uppgift rättats, om det inte är
uppenbart obehövligt (33 § första stycket förvaltningslagen).
16 § Bolagsverket får förelägga följande personer att lämna de uppgifter och ge
tillgång till de dokument som Bolagsverket behöver för sina kontroller av uppgifter
i en anmälan eller i registret:
1. den registreringsskyldiga personen vars uppgifter kontrollen gäller, och
2. verkliga huvudmän för och ägare till den juridiska personen eller
konstruktionen som kontrollen gäller.
Paragrafen innehåller bestämmelse om informationsinhämtning i samband
med Bolagsverkets kontroller. Paragrafen genomför artikel 10.4 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.14.2.
Paragrafen innebär att Bolagsverket har möjlighet att hämta in sådana
uppgifter och dokument som myndigheten behöver för sina kontroller av
att uppgifterna i en anmälan eller i registret är korrekta. Om det vid
myndighetens kontroller bedöms finnas behov av informationsinhämtning, bör myndigheten välja att begära in de uppgifter eller dokument som
bedöms besvara frågeställningen och som är minst ingripande för den
enskilde att ge in.
Punkt 1 klargör att sådana uppgifter och dokument kan inhämtas från
den registreringsskyldige. Den registreringsskyldige kan i sin tur behöva
inhämta uppgifterna och dokumentet från annan, exempelvis en verklig
huvudman. Om den personen inte lämnar uppgifterna eller dokumenten
till den registreringsskyldiga personen, kan den registreringsskyldiga
personen begära att Bolagsverket förelägger den andra personen om detta,
se 2 kap. 4 och 7 §§.
Punkt 2 innebär att Bolagsverket även kan begära uppgifter och
dokument från verkliga huvudmän och ägare. Med juridisk konstruktion
avses vad som anges i artikel 2.1.32 i penningtvättsförordningen.
17 § Om det behövs för att säkerställa en verklig huvudmans identitet, får
Bolagsverket förelägga den verkliga huvudmannen att inställa sig personligen.
Bolagsverket får besluta att inställelsen ska ske genom ljud- och bildöverföring.
Det som sägs om en verklig huvudman i första stycket gäller även en ledande
befattningshavare i en juridisk person när en sådan ska finnas registrerad i registret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om Bolagsverkets möjlighet att
besluta om personlig inställelse vid myndighetens kontroller. Övervägandena finns i avsnitt 14.14.2.
Första stycket innebär att Bolagsverket får förelägga en verklig huvudman att inställa sig personligen, om det är behövs för att säkerställa dennes
identitet. Det gäller både i samband med att uppgifter anmäls för registrering och i samband med kontroll av uppgifter som redan finns i registret.
I samband med inställelsen kan Bolagsverket kontrollera identiteten mot
skriftligt material som har getts in. Bolagsverket kan även ställa kontrollfrågor.
Det är Bolagsverket som avgör när det finns behov av personlig
inställelse. Det kan exempelvis handla om Bolagsverket fattar misstanke
om att identiteten inte existerar eller att någon annans identitet används.
Liknande bestämmelser finns i bl.a. 11 § andra stycket och 15 c § andra
stycket handelsregisterlagen (1974:157) och 27 kap. 2 § andra stycket och
6 a § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551). För ytterligare exempel
på när personlig inställelse kan användas, se författningskommentaren till
27 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen i prop. 2024/25:8.
Om föreläggandet om personlig inställelse inte hörsammas utan att det
framkommer något skäl till det, kan det indikera att uppgiften som
Bolagsverket har är felaktig. Bolagsverket bör då överväga att förelägga
den registreringsskyldiga personen att inom viss tid rätta uppgiften eller
visa att den inte är felaktig.
Av andra meningen framgår att Bolagsverket kan besluta om inställelse
genom ljud- och bildöverföring. Ett sådant beslut skulle kunna bli aktuellt
om personen i fråga befinner sig lång ifrån Bolagsverket och det varken
utifrån det besvär som det skulle innebära att resa till Bolagsverkets
besökslokaler eller kostnaderna som är förenat med en sådan resa framstår
som motiverat. Om en person ska inställa sig genom ljud- eller
bildöverföring bör det som utgångspunkt ske genom att Bolagsverket
anger en plats. I likhet med vad som gäller vid personlig inställelse enligt
aktiebolagslagen kan Bolagsverket dock även bestämma att deltagande får
ske från en annan ospecificerad plats, se författningskommentaren till
27 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen i prop. 2024/25:8.
Enligt andra stycket kan även en ledande befattningshavare föreläggas
att inställa sig personligen. Det gäller när en ledande befattningshavare
enligt bestämmelserna i penningtvättsförordningen ska registreras i stället
för verklig huvudman, se artiklarna 63.4 respektive 64.7.
18 § Bolagsverket får genomföra en undersökning på plats hos en
registreringsskyldig person i syfte att kontrollera uppgifterna i en anmälan eller i
registret. En sådan undersökning får endast göras om det är nödvändigt och i övrigt
proportionerligt.
Om platsen är en bostad krävs tillstånd från allmän förvaltningsdomstol före det
att åtgärden inleds. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
790
Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökning. Paragrafen
genomför delvis artikel 10.11 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 14.14.2.
Enligt första stycket får Bolagsverket genomföra undersökningar på
plats hos en registreringsskyldig person i syfte att kontrollera uppgifter i
opaginerad Kontrollera mot PDF
en anmälan eller i registret. Platsundersökningar kan alltså genomföras
inom ramen för Bolagsverkets kontroller enligt 11 och 13 §§. Vilka som
är registreringsskyldiga personer följer av 2 och 3 §§. Möjligheten till
platsundersökningar ska tillämpas restriktivt. En platsundersökning får
enligt paragrafens lydelse endast genomföras om det är nödvändigt och i
övrigt proportionerligt. Det betonas särskilt i bestämmelsen, men följer
redan av 5 § tredje stycket förvaltningslagen (2007:900). För en närmare
redogörelse kring innebörden hänvisas därför till förarbetena till den
bestämmelsen (se prop. 2016/17:180 s. 290).
Av andra stycket följer att platsundersökningar i bostad förutsätter
tillstånd från domstol. Platsundersökningar i bostad skulle exempelvis
kunna bli aktuellt om en förvaltare administrerar trusten från sin bostad
eller om en juridisk person har sitt säte på en bostadsadress. Bolagsverket
bör i del flesta fall kunna utgå från att uppgifter i folkbokföringen gällande
vilka som bor på en adress stämmer. Om det inte finns uppgifter om att
någon är bosatt på den adress där den tilltänkta platsundersökningen ska
genomföras, bör Bolagsverket alltså kunna utgå från att platsundersökning
inte kräver tillstånd från domstol. En invändning från en enskild om att det
är dennes bostad, kan dock ändra på den saken. Enligt andra meningen
krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
19 § Förvaltningsrätten i Stockholm prövar, efter ansökan från Bolagsverket,
frågan om undersökning på plats ska tillåtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökning. Paragrafen
genomför delvis artikel 10.11 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 14.14.2.
Paragrafen innebär att frågan om platsundersökning är tillåtet kan bli
föremål för domstolsprövning. Av 18 § andra stycket följer att platsundersökning i bostad förutsätter att domstolen har gett tillstånd till det.
Det är möjligt att det i vissa fall kan vara oklart om det handlar om en
bostad. Genom att denna paragraf inte begränsar möjligheten för domstolens prövning till fall där det står klart att den avsedda adressen är
någons bostadsadress, kan domstolen pröva frågan om platsundersökning
ska tillåtas utan att behöva utreda närmare om adressen är en bostadsadress
eller inte.
Det är inget som hindrar att Bolagsverket ansöker om domstolens
tillstånd för platsundersökning även i situationer då det står klart att platsen
inte är en bostad. Det får dock förutsättas att Bolagsverket inte ansöker om
domstolens tillstånd utan något skäl för det.
20 § Ett beslut om undersökning på plats ska innehålla uppgifter om
1. föremålet för och syftet med undersökningen, och
2. tidpunkten när undersökningen ska börja.
Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om platsundersökning.
Övervägandena finns i avsnitt 14.14.2.
Av första stycket framgår vad ett beslut om platsundersökning ska
innehålla.
Enligt punkt 1 ska föremålet för och syftet med undersökningen anges i
beslutet. Föremålet för undersökningen kan exempelvis anges genom en
opaginerad Kontrollera mot PDF
adress eller beskrivning av det rum som undersökningen avser på en viss
adress. Syftet med undersökningen avser det mål som Bolagsverket vill
uppnå med undersökningen. Det kan exempelvis handla om att eftersöka
viss information.
Punkt 2 innebär att tidpunkten för när undersökningen ska påbörjas ska
anges. Om platsundersökningen inte vidtas vid denna tidpunkt, kan
undersökningen inte vidtas med mindre än att Bolagsverket ansöker om
och beviljas tillstånd för undersökningen på nytt.
21 § Vid en platsundersökning ska Bolagsverket inte ta del av handlingar
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde
inte får höras som vittne om innehållet, och
2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som tystnadsplikten
gäller till förmån för.
Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar Bolagsverkets möjlighet att ta del av handlingar som omfattas av advokats tystnadsplikt.
Paragrafen genomför delvis artikel 10.11 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 14.14.2.
Paragrafen säkerställer att Bolagsverket inte ska kunna ta del av handlingar som skyddas av en advokats tystnadsplikt.
Punkt 1 innebär att Bolagsverket inte ska kunna ta del av handlingar som
innehåller uppgifter som en advokat eller advokats biträde inte skulle få
höras om enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken. Begreppet
handling ska inte uppfattas som att det enbart avser pappershandlingar,
utan även andra typer av handlingar omfattas. En handling kan exempelvis
finnas i elektroniskt format.
Som framgår av punkt 2 gäller begränsningen av tillsynsmyndighetens
befogenhet förutsatt att handlingen i fråga innehas av någon av de angivna
personerna.
4 kap.
1 § Ett föreläggande enligt 2 kap. 2, 5, 6 eller 7 § eller 3 kap. 7, 8, 12, 14, 16 eller
17 § får förenas med vite.
Det som sägs om vite i första stycket ska inte gälla om föreläggandet riktas mot
en fysisk person som är underårig.
792
Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Paragrafen genomför delvis
artikel 10.15 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 14.14.2 och 14.16.3–13.16.5 och 14.17.
Första stycket motsvarar delvis 3 kap. 6 och 7 §§ 2017 års lag om
registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 573 och prop.
2018/19:150 s. 113 f.). Enligt 3 kap. 9 § den lagen gäller de paragraferna
även för förvaltare av truster, se även 1 kap 1 § andra stycket den lagen
gällande andra juridiska konstruktioner.
Bestämmelsen klargör att Bolagsverkets föreläggande får förenas med
vite. Bolagsverket har att ta ställning till om en sådan åtgärd är
proportionerlig.
Andra stycket innebär att ett föreläggande som riktas till en underårig
person inte ska förenas med vite. Med underårig avses den som är under
18 år, se 9 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I fråga om vite gäller även lagen (1985:206) om viten i den mån inget
annat är särskilt föreskrivet, se 1 § andra stycket den lagen.
2 § Frågor om utdömande av vite prövas av Bolagsverket. I anslutning till att vite
döms ut får myndigheten förelägga nytt vite.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller i fråga om
utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 14.17.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 kap. 8 § 2017 års lag om registrering
av verkliga huvudmän (jfr prop. 2016/17:173 s. 573–574).
3 § I 25 kap. 11 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) och 17 kap. 11 §
lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om likvidation av
registreringsskyldiga juridiska personer som inte har följt ett föreläggande enligt
3 kap. 7, 8, 12 eller 13 §.
Paragrafen upplyser om bestämmelser om likvidation som finns i andra
lagar. Övervägandena finns i avsnitt 14.14.7.
Av paragrafen framgår att det i andra lagar finns bestämmelser som
innebär att registreringsskyldiga personer kan likvideras, om de inte
efterföljer förelägganden som meddelats enligt denna lag.
5 kap.
1 § Myndigheter som använder registret ska till Bolagsverket anmäla om
1. det finns anledning att misstänka att en uppgift i registret är felaktig, eller
2. det saknas en uppgift som borde ha funnits i registret.
Brottsbekämpande myndigheter som använder registret ska göra en sådan
anmälan när det kan ske med hänsyn till en utredning av brott.
Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för myndigheter som använder registret. Paragrafen genomför delvis artikel 10.7 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.15.2.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § andra stycket 207 års lag om
registrering av verkliga huvudmän, men gäller till skillnad från den
bestämmelsen endast myndigheter (jfr prop. 2016/17:173 s. 572–573).
Formuleringen i första stycket 2, omfattar situationen att en anmälan om
registrering inte har gjorts inom den tid som gäller för det.
2 § I artikel 24 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om under vilka
förhållanden och inom vilken tidsfrist som en ansvarig enhet ska anmälan till
Bolagsverket när det finns anledning att misstänka att en uppgift i registret är
felaktig.
En ansvarig enhet ska även göra en sådan anmälan om det saknas en uppgift som
borde ha funnits i registret. Den tidsfrist och det undantag som följer av
artiklarna 24.1 respektive 24.4 i penningtvättsförordningen ska gälla även i den
situationen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för ansvariga enheter som använder registret. Paragrafen genomför delvis
artikel 10.7 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.15.2.
Första stycket upplyser om att det i penningtvättsförordningen finns
bestämmelser som gäller när ansvariga enheter ska anmäla misstänka
felaktigheter i registret.
Av andra stycket första meningen följer att ansvariga enheter även är
ska anmäla till Bolagsverket om det saknas uppgifter i register. Det stycket
motsvarar nuvarande 3 kap. 5 § andra stycket lagen om registrering av
verkliga huvudmän, men gäller till skillnad från den bestämmelsen endast
ansvariga enheter (jfr prop. 2016/17:173 s. 572–573). Formuleringen
omfattar alltså situationen att en anmälan om registrering inte har gjort
inom den tid som gäller för det. Andra meningen klargör bl.a. att
undantagen som finns i artikel 24.4 i penningtvättsförordningen även är
tillämpligt i förhållande till skyldigheten att anmäla att uppgifter saknas.
Undantaget gäller för notarier, advokater, andra oberoende jurister,
revisorer, externa revisorer och skatterådgivare i vissa fall när de erhållit
informationen från en klient eller den avser en klient. Hänvisningen till
artikel 24.1 i penningtvättsförordningen innebär att anmälan ska göras
utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom 14 kalenderdagar från det att avsaknaden av uppgiften upptäcktes.
3 § Om Bolagsverket vid sina kontroller av uppgifter eller på annat sätt upptäcker
en omständighet som kan antas ha samband med penningtvätt eller finansiering av
terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta finansunderrättelseenheten
om detta.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Bolagsverkets underrättelseskyldighet vid misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Paragrafen genomför artikel 10.17 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.19.
Paragrafen innebär att Bolagsverket ska underrätta finansunderrättelseenheten, om Bolagsverket misstänker penningtvätt eller finansiering av terrorism. Det handlar då om den finansunderrättelseenhet som
ska inrättas enligt artikel 19.1 i sjätte penningtvättsdirektivet.
En misstanke skulle exempelvis kunna uppkomma i samband med de
kontroller som myndigheten gör av uppgifter i en anmälan eller i registret.
Det skulle även kunna uppkomma i samband med att Bolagsverket utreder
en anmäld felaktighet i registret. Uttrycket ”kan antas” innebär inte att
Bolagsverket måste ha någon ingående kännedom om omständigheten.
6 kap.
1 § I 2–13 §§ finns bestämmelser om behandling av personuppgifter och formerna
för utlämnande av uppgifter. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter och
handlingar finns i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).
Paragrafen upplyser om vilka frågor som regleras i de aktuella
paragraferna i förhållande till tryckfrihetsförordningen och offentlighetsoch sekretesslagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 a § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 83).
794
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 § Bolagsverket är personuppgiftsansvarigt för registret över verkliga huvudmän.
Paragrafen anger att Bolagsverket är personuppgiftsansvarig. Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 b § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 84).
3 § Bolagsverket ska ge omedelbar och obegränsad tillgång till uppgifterna i
registret för de myndigheter, utländska organ och svenska och utländska självreglerande organ och i de syften som avses i artikel 11.2 i penningtvättsdirektivet,
i den ursprungliga lydelsen.
Bolagsverket får lämna ut uppgifter elektroniskt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa myndigheters och organs
rätt till tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 c § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 84).
4 § Bolagsverket får lämna ut uppgifter ur registret elektroniskt till ansvariga
enheter som vidtar åtgärder för kundkännedom.
Myndigheten får även lämna ut uppgifter elektroniskt till utländska motsvarigheter till ansvariga enheter som avses i artikel 11.3 i penningtvättsdirektivet.
Bolagsverket ska få lämna ut en registreringsskyldig persons förklaring till
varför en verklig huvudman inte har kunnat identifieras för en ansvarig enhet enligt
första och andra styckena elektroniskt endast om den ansvariga enheten har
1. rapporterat en misstänkt felaktighet enligt artikel 24 i penningtvättsförordningen som gäller den registreringsskyldiga personen, eller
2. lagt fram bevis för åtgärder som den har vidtagit för att identifiera verkliga
huvudmän för den registreringsskyldiga personen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten att ge ansvariga
enheter och utländska motsvarigheter till ansvariga enheter elektronisk
tillgång till uppgifter i registret över verkliga huvudmän. Övervägandena
finns i avsnitt 14.21.
Första och andra styckena motsvarar i huvudsak 3 kap. 9 d § 2017 års
lag om registrering av verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 84 och
85). Verksamhetsutövare benämns numera ansvarig enhet. Eftersom
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 upphävts har
hänvisningen till det direktivet tagits bort.
Tredje stycket genomför delvis artikel 10.5 i penningtvättsdirektivet.
Genom bestämmelsen förtydligas att Bolagsverket i elektronisk form endast får lämna ut förklaringen till varför en verklig huvudman inte kunnat
identifieras i vissa särskilt angivna situationer. Det handlar om en sådan
förklaring och motivering som följer av artiklarna 63.4 a och 64.7 a i
penningtvättsförordningen. Enligt punkt 1 får den lämnas ut elektroniskt
till en ansvarig enhet som har anmält att det finns anledning att misstänka
att en uppgift i registret gällande den registreringsskyldiga personen i fråga
är felaktigt. Enligt punkt 2 får den lämnas ut elektroniskt till en ansvarig
enhet även i situationer då den ansvariga enheten har lagt fram bevis för
åtgärder som den har vidtagit för att identifiera verkliga huvudmän för den
registreringsskyldiga personen
5 § Bolagsverket ska bevilja att uppgifter ur registret lämnas ut elektroniskt på
annat sätt än genom direktåtkomst till den som har ett berättigat intresse av
uppgifterna och som avses i artikel 12.2 första stycket i penningtvättsdirektivet,
och till andra som har ett sådant intresse enligt andra stycket i samma artikel och
som antingen anges i föreskrift som meddelats i anslutning till denna lag eller som
Bolagsverket efter en bedömning i det enskilda fallet anser har ett sådant intresse.
Det gäller uppgifter om
1. en verklig huvudmans namn, födelsemånad, födelseår, bosättningsland och
medborgarskap, och
2. arten och omfattningen av en verklig huvudmans intresse i en juridisk person
eller en trust.
Bolagsverket ska även bevilja elektroniskt utlämnande av uppgifter enligt första
stycket för högst fem år tillbaka i tiden om en juridisk person eller trust och
beskrivningar av kontroll- och ägarstrukturer av en sådan, om den som begär
uppgifterna har ett berättigat intresse enligt artikel 12.2 första stycket a, b eller e i
penningtvättsdirektivet.
Ett berättigat intresse ska fastställas med beaktande av sökandens
1. yrke eller befattning, och
2. koppling till den juridiska person eller trust vars uppgifter efterfrågas, om
sökanden inte är en sådan person som avses i artikel 12.2 första stycket a och b i
penningtvättsdirektivet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa fysiska och juridiska
personers och myndigheters rätt till elektronisk tillgång till uppgifter i
registret över verkliga huvudmän. Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 e § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 85 och 86).
6 § Bolagsverket ska till den som har ett berättigat intresse enligt 5 § utfärda ett
intyg om det berättigade intresset.
Intyget gäller i tre år från utfärdandet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om intyg om berättigat intresse av
uppgifterna i registret över verkliga huvudmän. Övervägandena finns i
avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 f § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 86 och 87).
7 § Om den som har ett intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra
uppgifter elektroniskt än de uppgifter som efterfrågades när intyget utfärdades, ska
Bolagsverket vid prövningen inte ompröva sin tidigare bedömning av personens
yrke eller befattning.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller när den som har ett
intyg om berättigat intresse begär att få ta del av andra uppgifter elektroniskt än de som efterfrågades när intyget utfärdades. Övervägandena
finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 g § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 87).
8 § Ett intyg om berättigat intresse som har utfärdats i ett annat land inom EES ska
erkännas, om intresset är sådant som anses berättigat även enligt svensk rätt.
796
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller en bestämmelse om erkännande av utländska intyg.
Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 h § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 87).
9 § Bolagsverket ska avslå en begäran om att uppgifter ur registret ska lämnas ut
elektroniskt, oavsett om den görs med eller utan ett intyg om berättigat intresse,
om
1. mottagaren befinner sig i ett land utanför EES och elektroniskt utlämnande
skulle strida mot kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), eller
2. myndigheten har skälig anledning att anta att uppgifterna inte kommer att
användas för det som det berättigade intresset gäller.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om när en begäran om elektroniskt
utlämnande av uppgifter ur registret över verkliga huvudmän ska avslås.
Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 i § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 87 och 88).
10 § Bolagsverket ska regelbundet kontrollera att den som har fått ett intyg om
berättigat intresse fortfarande innehar yrket eller befattningen som låg till grund
för att intyget utfärdades.
En första kontroll ska göras tidigast ett år efter det att intyget utfärdades. Om
myndigheten har skälig anledning att anta att det berättigade intresset inte längre
finns, ska den första kontrollen göras tidigare.
Bolagsverket får förelägga den som har fått intyget att lämna de uppgifter som
behövs för myndighetens kontroll.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kontroll av yrke eller befattning
som legat till grund för att ett intyg om berättigat intresse har utfärdats.
Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 j § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 88).
11 § Den som har fått ett intyg om berättigat intresse ska informera Bolagsverket
så snart de förhållanden som ligger till grund för intyget har ändrats.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om underrättelseskyldighet vid
ändrade förhållanden, för den som har fått intyg om berättigat intresse.
Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 k § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 88).
12 § Bolagsverket ska återkalla ett intyg om berättigat intresse, om det kan antas
att den som har fått intyget inte längre uppfyller kraven för det.
Ett intyg får även återkallas om en registermyndighet i ett annat land inom EES
har återkallat ett intyg om berättigat intresse för samma person.
Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av intyg om berättigat
intresse. Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 l § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 89).
13 § Vid en begäran om uppgifter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 ska Bolagsverket inte lämna uppgift om identiteterna
på de personer som avses i artikel 12.4 andra stycket a och b i
penningtvättsdirektivet och som med stöd av 5 § fått del av uppgifter ur registret
elektroniskt. Myndigheten ska vid en sådan begäran i stället lämna uppgift om
personernas yrken eller befattningar.
Bolagsverket ska inte heller lämna uppgift om identiteterna på de personer som
avses i artikel 12.4 tredje stycket i penningtvättsdirektivet och som med stöd av
5 § fått del av uppgifter ur registret elektroniskt. Det gäller om ett sådant
uppgiftslämnande skulle äventyra den utländska myndighetens analyser eller
utredningar och den utländska myndigheten begärt att identiteterna inte ska röjas i
samband med att begäran om att få del av uppgifter gjordes.
Begränsningen i andra stycket får gälla under högst fem år från det att
uppgifterna lämnades ut. Bolagsverket får därefter förlänga tidsperioden med ett
år i taget, om den utländska myndigheten begär det och det finns skäl för det.
Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar när det gäller vilka
uppgifter som får lämnas ut i ett s.k. registerutdrag. Övervägandena finns
i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 m § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 89 och 90).
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om
1. innehållet i och övriga egenskaper hos registret över verkliga huvudmän, och
2. personuppgiftsbehandling och formerna för utlämnande av uppgifter.
Paragrafen upplyser om att det kan finnas ytterligare föreskrifter på området på lägre nivå än lag. Övervägandena finns i avsnitt 14.21.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 n § 2017 års lag om registrering av
verkliga huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 90).
7 kap.
1 § I artikel 63.6 i penningtvättsförordningen finns bestämmelser om vad som
gäller i fråga om bevarande av vissa uppgifter efter det att en registreringsskyldig
juridisk person har upplösts eller på annat sätt upphört att existera. Den som
ansvarar för att bevara uppgifterna ska anmäla sitt namn och sina kontaktuppgifter
till Bolagsverket.
798
Paragrafen innehåller bestämmelser om bevarande av uppgifter efter en
juridisk person har upplöst eller på annat sätt upphört att existera. Övervägandena finns i avsnitt 14.24.
I första meningen upplyses om att det i penningtvättsförordningen finns
bestämmelser om bevarande av uppgifter efter det att en registreringsskyldig juridisk person upplösts eller på annat sätt upphört att existera. Det
handlar om uppgifter som tagits fram mot bakgrund av att det inte har gått
att med säkerhet fastställa verkligt huvudmannaskap, och som då ska
finnas bevarade. Bestämmelsen förutsätter att det – före det att den
juridiska personen upphör att existera – utses vem som efter upphörandet
ska ansvara för att bevara uppgifterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt andra meningen ska samma person som ansvarar för att bevara
uppgifterna anmäla sitt namn och sina kontaktuppgifter till Bolagsverket.
Med kontaktuppgifter avses uppgifter om hur personen i fråga kan nås,
exempelvis telefonnummer eller e-postadress.
2 § Beslut av Bolagsverket enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 6 kap. 13 § första och andra
styckena finns i 7 kap. 2 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Paragrafen
motsvarar i sak 3 kap. 10 § 2017 års lag om registrering av verkliga
huvudmän (jfr prop. 2025/26:129 s. 90 och 91). Övervägandena finns i
avsnitt 14.26.
3 § Bolagsverket får ta ut avgifter för handläggning av ärenden enligt denna lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter. Paragrafen motsvarar
3 kap. 11 § 2017 års lag om registrering av verkliga huvudmän (jfr prop.
2016/17:173 s. 574). Övervägandena finns i avsnitt 14.25.
I paragrafen anges att Bolagsverket får ta ut avgifter för handläggning
av ärenden enligt denna lag. Enligt 5 § 2 får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om sådana
avgifter.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. innehållet i och övriga krav på en anmälan om registrering eller ändrade
förhållanden, och
2. avgifter som avser handläggning av ärenden enligt denna lag.
Paragrafen innehåller bemyndiganden. Paragrafen motsvarar nuvarande
3 kap. 12 § lagen om registrering av verkliga huvudmän (jfr prop.
2025/26:129 s. 91). Övervägandena finns i avsnitten 14.9,14.13 och 14.25.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Genom lagen upphävs lagen (2017:631) om registrering av verkliga
huvudmän.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
4. Bestämmelsen i 5 kap. 2 § andra stycket tillämpas från och med den
10 januari 2028.
Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 upphävs vid samma tidpunkt lagen om registrering av
verkliga huvudmän.
Enligt punkt 3 gäller äldre bestämmelser för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Av punkt 4 framgår att bestämmelsen i 5 kap. 2 § andra stycket, som
gäller skyldigheten att anmäla att uppgifter om en registreringsskyldig
person saknas i registret, ska gälla från och med den 10 januari 2028.
18.3
Förslaget till lag om register över konton,
värdefack och virtuella IBAN
Lagen är ny och ersätter lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem. Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv
(EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv
(EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, som i författningskommentaren benämns sjätte penningtvättsdirektivet. Det genomför även
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni
2019 om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av
finansiell information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka,
utreda eller lagföra vissa brott och om upphävande av rådets beslut
2000/642/RIF, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2024/1654 (direktivet om finansiell information).
Lagen är anpassad efter att konto- och värdefackssystemet kommer ta
formen av ett register i stället för ett datasöksystem. Det innebär att
uppgifterna kommer att finnas lagrade hos registermyndigheten och att det
införs bestämmelser som reglerar bl.a. uppgiftsskyldighet och personuppgiftsbehandling. En skillnad mot lagen om konto- och värdefackssystem är även att skyldigheten att tillhandahålla eller anmäla uppgifter
gäller fler företag och fler typer av uppgifter. Som exempel på det sist
nämnda kan nämnas konton för kryptotillgångar och virtuella IBAN.
Lagen är indelad i 6 kapitel. I kapitel 1 finns bestämmelser om
tillämpningsområde och definitioner. I kapitel 2 finns bestämmelser om
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN och skyldigheten för
kreditinstitut och finansiella institut att lämna uppgifter för registrering i
registret. Kreditinstitut och finansiella institut benämns gemensamt för
institut i lagen och i författningskommentaren. I efterföljande kapitel, dvs.
kapitel 3, finns bestämmelser om tillsyn över att registreringsskyldigheten
efterföljs och ingripande om så inte görs. I kapitel 4 samlas bestämmelser
om registermyndighetens uppgiftsskyldighet till myndigheter och organ.
Uppgiftsskyldigheterna bryter sekretess. I kapitel 5 finns bestämmelser
om personuppgiftsbehandling, t.ex. om loggning. I kapitel 6 finns övriga
bestämmelser, vilket inne innefattar bestämmelser om överklagande och
bemyndiganden.
1 kap.
1 § I denna lag finns bestämmelser som genomför
1. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024
om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om
800
opaginerad Kontrollera mot PDF
ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv
(EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen (penningtvättsdirektivet), och
2. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153 av den 20 juni 2019
om fastställande av bestämmelser för att underlätta användning av finansiell
information och andra uppgifter för att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra
vissa brott och om upphävande av rådets beslut 2000/642/RIF, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1654 (direktivet om finansiell
information).
Paragrafen upplyser om att lagen genomför Europaparlamentets och rådets
direktiv (EU) 2024/1640 och Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2019/1153. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.3.
Hänvisningen till EU-direktiven är statiska, dvs. avser direktiven i en
viss lydelse.
2 § I denna lag betyder
bankkontoregistrens sammankopplingssystem: det sammankopplingssystem
som avses i artikel 16.6 första stycket i penningtvättsdirektivet,
institut:
1. svenska värdepapperscentraler enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad
värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt
ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012,
och utländska värdepapperscentraler som bedriver verksamhet från filial i Sverige,
2. fondbolag enligt 1 kap. 4 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder och
utländska fondföretag som driver verksamhet från filial i Sverige,
3. kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial
i Sverige,
4. värdepappersbolag enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i
Sverige,
5. betalningsinstitut enligt 1 kap. 4 § lagen (2010:751) om betaltjänster och
utländska företag som tillhandahåller betaltjänster från filial i Sverige,
6. institut för elektroniska pengar enligt 1 kap. 2 § 7 lagen (2011:755) om elektroniska pengar och utländska företag som ger ut elektroniska pengar från filial i
Sverige,
7. förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561)
om förvaltare av alternativa investeringsfonder och utländska förvaltare av
alternativa investeringsfonder som driver verksamhet från filial i Sverige,
8. svenska leverantörer av kryptotillgångstjänster enligt artikel 3.1.15 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om
marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr
1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU)
2019/1937, och utländska leverantörer av kryptotillgångstjänster som
tillhandahåller kryptotillgångstjänster från filial i Sverige, och
9. fysiska och juridiska personer som bedriver yrkesmässig verksamhet som
består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 7 d), 8,
12 och 14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den
26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av
kreditinstitut och värde-pappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och
om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2994, och utländska företag som
tillhandahåller motsvarande tjänster från filial i Sverige.
virtuellt IBAN: virtuellt IBAN-nummer enligt artikel 2.1.26 i penningtvättsförordningen, och
opaginerad Kontrollera mot PDF
värdepapperskonto: värdepapperskonto enligt artikel 2.1.28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad
värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt
ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012.
Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i penningtvättsförordningen.
Paragrafen innehåller definitioner.
I paragrafen definieras olika begrepp som används i lagen.
Bankkontoregistrens sammankopplingssystem är benämningen på det
system som kopplar samman medlemsstaternas automatiserade mekanismer enligt artikel 16 i sjätte penningtvättsdirektivet. Den svenska automatiserade mekanismen är registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN.
Uttrycket institut avser kreditinstitut och vissa finansiella institut enligt
artikel 2.16 i penningtvättsförordningen.
Med virtuellt IBAN avses vad som benämns virtuellt IBAN-nummer i
penningtvättsförordningen. Det är enligt penningtvättsförordningen en
identifierare som leder till att betalningar omdirigeras till ett betalkonto
som identifieras av ett annat IBAN-nummer än den först nämnda
identifieraren.
Med värdepapperskonto samma avses vad som anges i den förordning
som hänvisas till, dvs. ett konto på vilket värdepapper kan krediteras eller
debiteras. Det är också med samma innebörd som uttrycket används i sjätte
penningtvättsdirektivet (artikel 2.10).
2 kap.
1 § Skatteverket ska föra ett register över konton, värdefack och virtuella IBAN
samt andra uppgifter som ska lämnas till myndigheten enligt denna lag.
Paragrafen anger att Skatteverket ska föra registret över konton, värdefack
och virtuella IBAN. Paragrafen genomför delvis artikel 16.1 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.5
Paragrafen innebär att Skatteverket är den myndighet som ansvarar för
den svenska mekanismen som gör det möjligt att fastställa identiteten på
de fysiska eller juridiska personerna som innehar eller kontrollerar konton,
värdefack och virtuella IBAN som tillhandahålls eller utfärdats av de
kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av lagen.
802
2 § Ett institut ska till Skatteverket regelbundet anmäla uppgifter om konton,
värdefack och virtuella IBAN som det tillhandahåller eller har tillhandahållit och
om innehavarna av dessa för registrering i registret. Om det finns företrädare eller
verkliga huvudmän för en innehavare ska institutet även anmäla uppgifter om dem.
I fråga om virtuella IBAN ska den som är innehavare till det konto till vilket det
virtuella IBAN omdirigerar betalningar till anses vara innehavare, och den som
använder det virtuella IBAN anses vara verklig huvudman.
Ett institut ska dock inte anmäla uppgifter om värdepapperskonton vars
innehavare är ett annat institut.
I 3–7 §§ finns närmare bestämmelser om vilka uppgifter som instituten ska
anmäla. Skyldigheten att anmäla uppgifter för registrering gäller fram till dess att
fem år har gått från det att tjänsten som avser kontot, värdefacket eller det virtuella
IBAN avlutades.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om institutens skyldighet att anmäla
uppgifter för registrering i registret. Paragrafen genomför delvis artikel 16.1,16.3 och 16.8 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitt 15.4.
Av första stycket följer att institut är skyldiga att anmäla uppgifter om
innehavarna av konton, värdefack och virtuella IBAN som de tillhandahåller eller har tillhandahållit för registrering i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. Vad som avses med institut anges i 1 kap.
2 §. Det handlar om vissa finansiella företag, bl.a. banker och
betalningsinstitut. Vidare definieras virtuellt IBAN i den paragrafen. Vad
som avses med verklig huvudman anges i penningtvättsförordningen
(artikel 2.1.28). I penningtvättsförordningen finns även regler om hur
verkligt huvudmannaskap fastställs. I tredje meningen finns ett
förtydligande av vem som ska anses vara innehavare respektive verklig
huvudman i fråga om virtuella IBAN. Av bestämmelsen framgår att
innehavaren av ett virtuellt IBAN är den som innehar det konto till vilket
det virtuella IBAN omdirigerar betalningar. En sådan innehavare kan vara
en juridisk person, exempelvis en bank. Den verkliga huvudmannen är då
inte den som ytterst äger eller kontrollerar banken, utan den som använder
det virtuella IBAN. Med exemplet med banken skulle det kunna vara
kunder hos banken som får använda det virtuella IBAN.
I 6 kap. 1 § bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. vid vilken tidpunkt och hur
ofta anmälningarna om registrering ska göras.
I andra stycket följer ett undantag från skyldigheten att anmäla uppgifter
för registrering. Institut ska inte anmäla uppgifter om värdepapperskonton
vars innehavare är ett annat institut. Sådana konton kan t.ex. finnas hos en
värdepapperscentral.
I tredje stycket upplyses om att de i de närmast efterföljande paragraferna finns närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska anmälas.
Vidare finns en begränsning när det gäller institutens skyldighet att anmäla
uppgifter för registrering. Instituten behöver inte anmäla uppgifter för
längre tid tillbaka än fem år sedan kontot, värdefacket eller det virtuella
IBAN avslutades.
3 § I fråga om konton, värdefack och virtuella IBAN ska instituten anmäla följande
uppgifter för registrering:
1. betalkonton: IBAN-numret, eller om det inte finns, annan identifieringskod
för kontot, och datumet för när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades,
2. konton för kryptotillgångar: identifieringskoden för kontot och datumet för
när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades,
3. värdepapperskonton: identifieringskoden för kontot och datumet för när
kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades,
4. virtuella IBAN: IBAN-numret, och identifieringskoden för det konto som
betalningar till det virtuella IBAN omdirigeras till och datumet för när det kontot
öppnades samt, i förekommande fall, avslutades, och
5. värdefack: datumet för när hyresperioden påbörjades och, i förekommande
fall, avlutades.
Kreditinstitut och utländska kreditinstitut som driver verksamhet från filial i
Sverige ska även anmäla följande uppgifter om andra konton som de
opaginerad Kontrollera mot PDF
tillhandahåller än de som anges i första stycket: IBAN-numret eller, om det inte
finns, annan identifieringskod för kontot, och datumet för när kontot öppnades,
och, i förekommande fall, avslutades.
Värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet
från filial i Sverige och som har tillstånd att ta emot kunders medel på konto ska
även anmäla följande uppgifter om andra konton som de tillhandahåller än de som
anges i första stycket: identifieringskoden för kontot och datumet för när kontot
öppnades, och, i förekommande fall, avslutades.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om konton, värdefack och virtuella IBAN som instituten ska anmäla för registrering.
Paragrafen genomför delvis artikel 16.3 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 15.4.2.
Första stycket innebär att det för varje kategori som räknas upp ska
anges vissa uppgifter.
I punkt 1 anges vilka uppgifter som ska anmälas för betalkonton. Med
identifieringskoder avses t.ex. kontonummer och IBAN-nummer. För
vissa betalkonton saknas kontonummer och IBAN-nummer. Som exempel
kan nämnas att det förekommer att innehavarens e-postadress används
som identifieringskod för vissa konton. Även datumet för när kontot och,
i förekommande fall, avslutades ska anmälas.
I punkt 2 och 3 anges vilka uppgifter som ska anmälas för konton för
kryptotillgångar respektive värdepapperskonton. Det handlar om den kod
som identifierar kontot och datumet för när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades.
I punkt 4 anges vilka uppgifter som ska anmälas när det gäller det
virtuella IBAN. Det handlar om uppgifter som identifierar det konto till
vilket det virtuella IBAN omdirigerar betalningar till och datumet för när
det kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades.
I punkt 5 anges vilka uppgifter som ska anmälas när det gäller värdefack.
Det gäller datumet för när hyresperioden påbörjades och när den
avslutades. Det sist nämnda avser datumet för när hyrestagaren upphör att
hyra värdefacket.
I andra stycket anges att kreditinstitut och utländska kreditinstitut som
driver verksamhet från filial i Sverige även ska anmäla uppgifter om andra
konton som de tillhandahåller än de som anges i första stycket. Det gäller
exempelvis sparkonton som banker tillhandahåller och som inte är
betalkonton. Med identifieringskod avses t.ex. kontonummer och IBANnummer. Dessutom ska datumet för när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades anmälas.
I tredje stycket anges att värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som driver verksamhet från filial i Sverige och som har
tillstånd att ta emot kunders medel på konto även ska anmäla uppgifter om
andra konton som de tillhandahåller än de som anges i första stycket. Det
innebär att uppgifter om inlåningskonton också ska anmälas för registrering. Med identifieringskod avses t.ex. kontonummer. Dessutom ska
datumet för när kontot öppnades och, i förekommande fall, avslutades
anmälas.
804
4 § I fråga om fysiska personer som är innehavare till konton, värdefack och
virtuella IBAN ska instituten anmäla följande uppgifter för registrering:
1. samtliga namn och efternamn, och
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. person- eller samordningsnummer, eller, om sådana nummer saknas,
a) födelsedatum,
b) födelseort,
c) stadigvarande bostadsadress, eller, om sådan saknas, adress på vilken
personen kan nås,
d) medborgarskap eller uppgift om att personen är statslös, och, i förekommande
fall, status som flyktning eller subsidiärt skyddsbehövande och, om sådant finns,
e) skatteregistreringsnummer.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om fysiska
personer som är innehavare till konton, värdefack och virtuella IBAN som
instituten ska anmäla för registrering. Paragrafen genomför delvis
artikel 16.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt
15.4.2.
I punkt 1 anges att personens samtliga namn ska anmälas. Det innebär
för- och efternamn. Det gäller även gårdsnamn enligt 29 § lagen om
personnamn och mellannamn som har förvärvats enligt 24–28 §§ i den
numera upphävda namnlagen (1982:670).
I punkt 2 anges att person- eller samordningsnummer ska anmälas. Om
personen inte har sådana nummer – vilket skulle kunna vara fallet om
personen inte är folkbokförd i Sverige och inte heller har någon
anknytning till landet på så sätt att han eller hon haft behov av ett samordningsnummer – ska i stället vissa andra uppgifter anmälas. Det handlar
då om födelsedatum, födelseort och stadigvarande bostadsort och
medborgarskap eller statslöshet och, om det finns, skatteregistreringsnummer. Om någon bostadsadress inte finns, ska i stället den adress där
personen kan nås anmälas. Det kan vara en postadress. Om personen är
flykting eller subsidiärt skyddsbehövande ska det anmälas. Vad som avses
med uttrycket flykting anges i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när
tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till
internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer
som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande
och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv
2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2011/95/EU (skyddsgrundsförordningen). Av samma artikel
framgår vad som avses med uttrycket subsidiärt skyddsbehövande.
Slutligen ska även skatteregistreringsnummer anmälas om sådant finns.
5 § I fråga om juridiska personer som är innehavare till konton, värdefack och
virtuella IBAN ska instituten anmäla följande uppgifter för registrering:
1. företagsnamn och särskilt företagsnamn eller, om det inte finns, annat namn
som den juridiska personen har tecknat för kontot, värdefacket eller det virtuella
IBAN, och
2. organisationsnummer, eller om sådant nummer saknas,
a) juridisk form,
b) säte,
c) adress till huvudsakligt verksamhetsställe,
d) land där personen bildades,
e) namn på rättsliga företrädare, och, om sådana finns,
f) namn på nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter och uppgift
om deras ställning som sådana, och, om sådant finns,
g) skatteregistreringsnummer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om juridiska
personer som är innehavare till konton, värdefack och virtuella IBAN som
instituten ska anmäla för registrering. Paragrafen genomför delvis
artikel 16.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt
15.4.2.
I punkt 1 anges att företagsnamn ska anmälas. Även särskilt företagsnamn ska anmälas om ett sådant finns. Vad som avses med företagsnamn
eller särskilt företagsnamn framgår av lagen (2018:1653) om företagsnamn. Av 1 kap. 1 § första stycket den lagen anges att företagsnamn är den
benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet. Vidare
anges att om en del av verksamheten drivs under en särskild benämning är
den benämningen ett särskilt företagsnamn. Om den juridiska personen
inte bedriver verksamhet, t.ex. en ideell förening eller stiftelse som inte är
näringsidkare, kan den juridiska personen sakna företagsnamn. I den
situationen ska i stället det namn som står tecknat på kontot, värdefacket
eller det virtuella IBAN användas.
I punkt 2 anges att organisationsnummer ska anmälas. Om personen inte
har sådant nummer ska i stället vissa andra uppgifter anmälas. Det handlar
då om juridisk form, säte, adress till huvudsakligt verksamhetsställe,
landet där den juridiska personen bildades och namn på rättsliga
företrädare. Om nominella aktieägare och nominella styrelseledamöter
finns ska även uppgifter om sådana anmälas. Vidare ska skatteregistreringsnummer anmälas om sådant finns.
6 § I fråga om företrädare för personer som är innehavare av ett konto, värdefack
eller virtuellt IBAN ska institutet anmäla motsvarande uppgifter som i 4 § och
datumet för när befogenheten att företräda innehavaren inleddes, för registrering.
I förekommande fall ska institutet även anmäla datumet för när befogenheten att
företräda innehavaren upphörde.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om företrädare för
innehavare till konton, värdefack och virtuella IBAN som instituten ska
anmäla för registrering. Paragrafen genomför delvis artikel 16.3 i sjätte
penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.2.
Av paragrafen följer att motsvarande uppgifter ska anmälas om företrädare som för en innehavare av ett konto, värdefack eller virtuellt IBAN
som är fysisk person. Dessutom ska även anmälas vilket datum som
personen blev företrädare för innehavare. Det avser då datumet för då
företrädarskapet påbörjades. Förmyndare, god man och förvaltare enligt
föräldrabalken är företrädare för fysiska personer. Den som har en
fullmakt från en fysisk eller juridisk person är också företrädare.
7 § I fråga om verkliga huvudmän för personer som är innehavare av ett konto,
värdefack eller virtuellt IBAN ska institutet anmäla motsvarande uppgifter som i 4
eller 5 § och datumet för när det verkliga huvudmannaskapet inleddes, för
registrering. I förekommande fall ska institutet även anmäla datumet för när det
verkliga huvudmannaskapet upphörde.
806
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka uppgifter om verkliga
huvudmän för innehavare till konton, värdefack och virtuella IBAN som
instituten ska anmäla för registrering. Paragrafen genomför delvis
opaginerad Kontrollera mot PDF
artikel 16.3 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt
15.4.2.
Av paragrafen följer att motsvarande uppgifter som för innehavare av
konton, värdefack och virtuella IBAN ska anmälas när det gäller verkliga
huvudmän. Vad som avses med verklig huvudman anges i artikel 2.1.28 i
penningtvättsförordningen. I penningtvättsförordningen finns dessutom
bestämmer om hur verkligt huvudmannaskap för juridiska personer ska
fastställs. En verklig huvudman är en fysisk person.
När det gäller virtuella IBAN följer det av 2 § andra stycket att det är
den som använder det virtuella IBAN som ska anses vara verklig huvudman. I avsaknad av närmare ledning i det unionsrättsliga regelverket eller
praxis från EU-domstolen bör det – trots den innebörd som uttrycket
verklig huvudman har i penningtvättsförordningen – kunna vara en juridisk person.
8 § Tystnadsplikt hindrar inte att ett institut lämnar uppgift om enskildas
förhållanden till ett annat institut, om
1. institutet som uppgiften lämnas till har utfärdat ett virtuellt IBAN,
2. institutet som lämnar uppgiften, enligt 2 § andra stycket, är innehavare, och
3. institutet som uppgiften lämnas till har begärt uppgiften i syfte att det ska
kunna fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter enligt denna lag.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om institutens uppgiftslämnande
och tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.2.
Hos instituten gäller i regel tystnadsplikt gällande enskildas förhållande
till instituten, se t.ex. 1 kap. 10 § första stycket lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse. Paragrafen innebär att ett institut till ett annat
institut kan lämna vissa uppgifter som det sist nämnda institutet behöver
för att fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter för registrering i
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Paragrafen gäller i
den situationen att ett institut utfärdat ett virtuellt IBAN som det andra
institutet är innehavare till. I en sådan situation kan det institutet som har
utfärdat det virtuella IBAN behöva få uppgifter från den andra institutet,
exempelvis om vem som använder det virtuella IBAN, för att kunna
fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter för registrering.
Paragrafen gäller endast om tystnadsplikt föreligger enligt svensk rätt.
Före det att ett institut utfärdar ett virtuellt IBAN till ett institut som
omfattas av ett annat lands lag, kan det utfärdande institutet behöva
försäkra sig om att det kan få del av de uppgifter som det behöver för att
fullgöra sin skyldighet att anmäla uppgifter enligt denna lag.
3 kap.
1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att
institut fullgör sina skyldigheter enligt 2 kap. 2 § första stycket och föreskrifter
som meddelats i anslutning till denna lag.
Om ett institut inte anmäler uppgifter för registrering i registret enligt vad som
krävs, får tillsynsmyndigheten förelägga institutet att inom viss tid göra rättelse.
Föreläggandet får förenas med vite.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynen över att instituten fullgör
sina skyldigheter enligt denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.
Av första stycket framgår att regeringen kan bestämma vilken eller vilka
myndigheter som ska utöva tillsyn över att instituten lämnar uppgifter
enligt vad som kräv. Tillsynen omfattar även att föreskrifter som
meddelats i anslutning till lagen efterföljs. Vi tillsynen kan t.ex. kontrolleras att instituten anmäler uppgifter, att det görs i tid och att uppgifterna
är korrekta. Det sistnämna innefattar bl.a. att t.ex. namn är korrekt stavade.
I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten kan ingripa genom föreläggande att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. I
fråga om viten gäller även lagen (1985:206) om viten.
4 kap.
1 § Skatteverket ska på begäran av någon av följande myndigheter lämna uppgifter
ur registret om uppgifterna behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka
brottslig verksamhet, utreda brott eller besvara en begäran från Europol:
1. Ekobrottsmyndigheten,
2. Kustbevakningen,
3. Polismyndigheten,
4. Skatteverket,
5. Säkerhetspolisen,
6. Tullverket, eller
7. Åklagarmyndigheten.
Skatteverket ska dessutom på begäran lämna uppgifter ur registret till
1. Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten om uppgifterna behövs för
att besvara en framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol i ett
ärende om rättslig hjälp i brottmål, eller i ett ärende om erkännande och
verkställighet av en europeisk utredningsorder,
2. Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen,
Tullverket och Åklagarmyndigheten, om uppgifterna behövs i en utredning om
självständigt förverkande, och
3. Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten, om uppgifterna behövs i deras
verksamhet som kontor för återvinning av tillgångar enligt rådets beslut
2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas
kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning
eller annan egendom som härrör från brott.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att lämna
uppgifter ur registret till brottsbekämpande myndigheter. Paragrafen
genomför delvis artikel 16.2 och 16.5 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitten 15.6 och 15.7.2.
Paragrafen, som får till följd att sekretessen för uppgifterna i registret
bryts (jfr 10 kap. 28 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen),
motsvarar delvis 3 § 2020 års lag om konto- och värdefackssystem (jfr
prop. 2021/22:127 s. 59, prop. 2023/24:144 s. 511 och prop. 2025/26:81
s. 68). Paragrafen är dock anpassad efter att uppgifterna nu kommer att
finnas registrerade hos Skatteverket i ett register och föreskriver en
skyldighet för Skatteverket att lämna ut uppgifterna. Uppgifterna ska
lämnas ut om någon av de myndigheter som anges i paragrafen behöver
uppgifterna i vissa syften eller verksamheter. Uppgiftsskyldigheten gäller
endast på dessa myndigheters initiativ, dvs. Skatteverkets kan inte med
stöd av bestämmelsen lämna ut uppgifter utan att det begärts av mottagaren.
808
opaginerad Kontrollera mot PDF
Uttrycket ”om det behövs” innebär att uppgiften måste kunna kopplas
till ett konkret behov eller ett behov som typiskt sätt kan förväntas finnas
i mottagarens verksamhet och som omfattas av syftena i paragrafen. Det
innebär inte att Skatteverket i varje enskilt fall behöver konstatera att
behovet finns. Det är den myndighet som begär uppgiften som har bäst
förutsättningar att avgöra om uppgiften behövs. Skatteverket bör i regel
kunna utgå från att uppgifter som begärs ut med stöd av bestämmelsen
också behövs hos den myndighet som begär uppgifterna (jfr prop.
2024/25:180 s. 21 och 88 och prop. 2024/25:65 s. 205).
I punkterna 1–7 anges vilka myndigheter som uppgiftsskyldigheten i
första stycket gäller i förhållande till. Det gäller brottsbekämpande
myndigheter. Bestämmelsen motsvarar till stor del vad som följer av 3 § 1
och 3 lagen om konto- och värdefackssystem (jfr prop. 2019/20:83 s. 44
och 45 samt prop. 2021/22:127 s. 59 och 60), men har anpassats efter den
mer generella möjligheten som myndigheter har att dela information med
varandra enligt 10 kap. 15 a § OSL. Dessutom kommer uppgifter från fler
institut kunna lämnas med stöd av paragrafen. Det hör samman med att
fler institut omfattas av denna lag än vad som gäller enligt lagen om kontooch värdefackssystem.
Av andra stycket följer att Skatteverket även ska lämna ut uppgifter ur
registret till vissa brottsbekämpandemyndigheter i andra syften än vad som
omfattas av första stycket.
Enligt punkt 1 ska Skatteverket lämna uppgifter till Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten om uppgifterna behövs för att besvara en
framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol i ett ärende
om rättslig hjälp i brottmål, eller i ett ärende om erkännande och
verkställighet av en europeisk utredningsorder. Bestämmelsen motsvarar
3 § 4 lagen om konto- och värdefackssystem i fråga om vilka uppgifter det
gäller, dock med den skillnaden att uppgifterna kan komma från fler
finansiella institut än vad som följer av dagens reglering (jfr prop.
2019/20:83 s. 45 och prop. 2021/22:127 s. 60).
Enligt punkt 2 ska Skatteverket lämna ut uppgifter till Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten, om uppgifterna behövs i en utredning om
självständigt förverkande. Bestämmelsen motsvarar 3 § 2 lagen om kontooch värdefackssystem i fråga om vilka uppgifter det gäller, dock med den
skillnaden att uppgifterna kan komma från fler finansiella institut än vad
som följer av dagens reglering (jfr prop. 2023/24:144 s. 511 och 512).
Enligt punkt 3 ska Skatteverket lämna ut uppgifter till Polismyndigheten
och Ekobrottsmyndigheten, om uppgifterna behövs i deras verksamhet
som kontor för återvinning av tillgångar. I förhållande till i dag kan
uppgifterna komma från fler finansiella institut.
2 § Skatteverket ska på begäran av en myndighet som utövar tillsyn enligt 5 kap.
lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
lämna uppgifter ur registret, om uppgifterna behövs i tillsynsverksamheten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att lämna
uppgifter ur registret till myndigheter som utövar tillsyn över att penningtvättsregleringen följs. Paragrafen genomför delvis artikel 16.2 och 16.5 i
opaginerad Kontrollera mot PDF
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 15.6 och
15.7.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet för Skatteverket som får till följd att sekretessen för uppgifterna i registret bryts (jfr
10 kap. 28 § första stycket OSL). Uppgifterna ska lämnas ut om någon av
de myndigheter som avses i paragrafen behöver uppgifterna i sin tillsyn
enligt penningtvättsregleringen. Uppgiftsskyldigheten gäller endast på
dessa myndigheters initiativ, dvs. Skatteverket kan inte med stöd av
bestämmelsen lämna ut uppgifter utan att det begärts av mottagaren. I
fråga om vad som avses med uttrycket ”om det behövs”, se
författningskommentaren till 4 kap. 1 §.
3 § Skatteverket ska på begäran av Kronofogdemyndigheten lämna uppgifter ur
registret om uppgifterna behövs för att
1. utreda om någon har egendom som kan tas i anspråk för utmätning, kvarstad
eller betalningssäkring,
2. utöva tillsyn över meddelade näringsförbud,
3. fullgöra Sveriges åtaganden vid gränsöverskridande unionsförfaranden i fråga
om kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig natur, eller
4. lämna upplysningar inom ramen för Sveriges deltagande i det administrativa
samarbetet inom Europeiska unionen i fråga om indrivning eller andra avtal som
medför en skyldighet att lämna upplysningar i indrivningsärenden.
810
Paragrafen innehåller bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att lämna
uppgifter ur registret till Kronofogdemyndigheten. Övervägandena finns i
avsnitten 15.6 och 15.7.2.
Paragrafen, som får till följd att sekretessen för uppgifterna i registret
bryts (jfr 10 kap. 28 § första stycket OSL), motsvarar delvis 3 a § 2017 års
lag om konto- och värdefackssystem (jfr prop. 2019/20:83 s. 45 och
2021/22:127 s. 60). Paragrafen är dock anpassad efter att uppgifterna nu
kommer att finnas registrerade hos Skatteverket i ett register och
föreskriver en skyldighet för Skatteverket att lämna ut uppgifterna.
Uppgifterna ska lämnas ut om Kronofogdemyndigheten behöver dem i
vissa syften. Uppgiftsskyldigheten gäller endast på Kronofogdemyndighetens initiativ, dvs. Skatteverkets kan inte med stöd av bestämmelsen
lämna ut uppgifter utan att det begärts av Kronofogdemyndigheten. I fråga
om vad som avses med uttrycket ”om det behövs”, se författningskommentaren till 4 kap. 1 §.
När det gäller punkterna 1–3 kan, i förhållande till i dag, uppgifterna
komma från fler finansiella institut. Vidare avgränsas inte bestämmelserna
utifrån den frågerätt som Kronofogdemyndigheten har i förhållande till
kreditinstitut. Det betyder t.ex. att Kronofogdemyndigheten inom ramen
för sin tillsyn över meddelande näringsförbud kan begära uppgifter som är
äldre än ett år (jfr 3 a § första meningen 2017 års lag om konto- och
värdefackssystem och 45 § andra stycket lagen [2014:836] om
näringsförbud). Som ovan nämns förutsätts dock att det ska finnas ett
behov av uppgifterna som motiverar att de begärs för att Skatteverket ska
vara skyldig att lämna ut dem.
Enligt punkt 4 ska Skatteverket, på begäran av Kronofogdemyndigheten,
lämna uppgifter om uppgifterna behövs för att lämna upplysningar inom
ramen internationellt samarbete som innehåller en skyldighet för Sverige
att lämna upplysningar i indrivningsärenden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § Skatteverket ska på begäran av Utbetalningsmyndigheten lämna uppgifter ur
registret om uppgifterna behövs vid en fördjupad granskning enligt lagen
(2023:455) om Utbetalningsmyndighetens granskning av utbetalningar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att lämna
uppgifter ur registret till Utbetalningsmyndigheten. Övervägandena finns
i avsnitten 15.6 och 15.7.2.
Paragrafen får till följd att sekretessen för uppgifterna i registret bryts
(jfr 10 kap. 28 § första stycket OSL).
Uppgifterna ska lämnas ut om Utbetalningsmyndigheten behöver dem
vid sina fördjupade granskningar. Uppgiftsskyldigheten gäller endast på
Utbetalningsmyndighetens initiativ, dvs. Skatteverkets kan inte med stöd
av bestämmelsen lämna ut uppgifter utan att det begärts av
Utbetalningsmyndigheten. I fråga om vad som avses med uttrycket ”om
det behövs”, se författningskommentaren till 4 kap. 1 §.
5 § Skatteverkets verksamhet med registret ska på begäran av myndighetens
beskattningsverksamhet lämna uppgifter ur registret om uppgifterna behövs för att
1. utföra revision och annan kontrollverksamhet, eller
2. för att fullgöra Sveriges åtaganden att lämna upplysningar inom ramen för
Sveriges deltagande i det administrativa samarbetet inom Europeiska unionen i
fråga om beskattning eller andra avtal som medför en skyldighet att lämna
upplysningar i skatteärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att lämna
ut uppgifter till beskattningsverksamheten inom myndigheten. Övervägandena finns i avsnitten 15.6 och 15.7.2.
Paragrafen, som får till följd att sekretessen för uppgifterna i registret
bryts (jfr 10 kap. 28 § första stycket OSL), motsvarar delvis 3 a § 2020 års
lag om konto- och värdefackssystem (jfr prop. 2019/20:83 s. 45 och
2021/22:127 s. 60). Paragrafen är dock anpassad efter att uppgifterna nu
kommer att finnas registrerade hos Skatteverket i ett register och
föreskriver en skyldighet för Skatteverkets verksamhet med registret att
lämna ut uppgifterna.
Uppgifterna ska lämnas ut om Skatteverkets beskattningsverksamhet
behöver dem i vissa syften. Uppgiftsskyldigheten gäller endast på
beskattningsverksamhetens initiativ, dvs. Skatteverkets verksamhet med
registret kan inte med stöd av bestämmelsen lämna ut uppgifter utan att
det begärts av beskattningsverksamheten. I fråga om vad som avses med
uttrycket ”om det behövs”, se författningskommentaren till 4 kap. 1 §.
När det gäller punkterna 1 och 2 kan uppgifterna, i förhållande till i dag,
komma från fler finansiella institut. Vidare avgränsas inte bestämmelserna
utifrån den frågerätt som Skatteverket har enligt 37 kap. 9 och 11 §
skatteförfarandelagen och som då gällt i förhållande till kreditinstitut (jfr
prop. 2019/20:83 s. 45 och 2021/22:127 s. 60). Som ovan nämns förutsätts
dock att det ska finnas ett behov av uppgifterna som motiverar att de
begärs.
6 § Skatteverket ska på begäran av Amla lämna uppgifter ur registret
om uppgifterna behövs för gemensamma analyser.
Uppgiftsskyldigheten i första stycket gäller uppgifter om
1. betalkonton,
2. bankkonton med IBAN-nummer,
3. virtuella IBAN,
4. värdepapperskonton,
5. konton för kryptotillgångar,
6. värdefack, och
7. uppgifter om innehavare om innehavarna till 1–6 och, i förekommande fall,
företrädare och verkliga huvudmän för innehavare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Skatteverkets skyldighet att lämna
ut uppgifter till Amla. Paragrafen genomför delvis artikel 16.2 och 16.5 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 15.6 och
15.7.2.
Första stycket innehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för
Skatteverket som får till följd att sekretessen för uppgifterna inte gäller i
förhållande till Amla (jfr 8 kap. 3 § OSL). Uppgiftsskyldigheten gäller
endast på Amlas initiativ, dvs. Skatteverket kan inte med stöd av
bestämmelsen lämna ut uppgifter utan att det begärts av Amla.
I fråga om vad som avses med uttrycket ”om det behövs”, se
författningskommentaren till 4 kap. 1 §.
Gemensamma
analyser
regleras
i
artikel 32
i
sjätte
penningtvättsdirektivet och artikel 40 i Amla-förordningen.
I andra stycket begränsas uppgiftsskyldigheten till att endast gälla vissa
uppgifter. Uppgifterna i punkterna 1–6 motsvarar de uppgifter som
kommer att ingå i den sammankoppling av medlemsstaternas konto- och
värdefackssystem som ska göras 2029. Begränsningen innebär bl.a. att det
inte gäller uppgifter om spelkonton. Det gäller inte heller alla konton som
ska finnas registrerade i registret över konton, värdefack och virtuella
IBAN. Inlåningskonton hos värdepappersbolag och bankkonton utan
IBAN-nummer utesluts.
7 § Uppgiftsskyldigheten enligt 1 och 6 §§ ska fullgöras omedelbart.
Paragrafen innehåller ett skyndsamhetskrav vid utlämnande av uppgifter
ur registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Paragrafen
genomför delvis artikel 16.2 och 16.9 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 15.7.3.
Inom vilken tid en brottsbekämpande myndighet kan får del av uppgifter
ur registret över konton, värdefack och virtuella IBAN kan ha avgörande
betydelse i de brottsbekämpande myndigheternas arbetet. Paragrafen
innebär att Skatteverket ska fullgöra sin uppgiftsskyldighet i förhållande
till brottsbekämpande myndigheter och Amla omedelbart. Kravet innebär
att förfrågan måste hanteras på en gång.
5 kap.
1 § Detta kapitel gäller vid behandling av personuppgifter i Skatteverkets verksamhet med registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Kapitlet gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad
eller om personuppgifterna ingår i eller kommer att ingå i ett register.
812
opaginerad Kontrollera mot PDF
I paragrafen anges kapitlets tillämpningsområde. Paragrafen har utformats
med bl.a. 2 § beskattningsdatalagen som förebild.
I första stycket anges att kapitlet endast är tillämpligt vid behandling av
personuppgifter i Skatteverkets verksamhet med registret. När Skatteverket tar del av uppgifter ur registret i egenskap av frågeställande myndigheten är kapitlet inte tillämpligt (jfr 4 kap. 1 § första stycket 4 och
5 §§).
I andra stycket begränsas tillämpningsområdet till en viss typ av behandling av personuppgifter. Kapitlet gäller endast om behandlingen är helt
eller delvis automatiserad (elektronisk) eller om personuppgifterna ingår i
eller kommer att ingå i ett register. Bestämmelsen är utformad i nära
anslutning till artikel 2.1 i EU:s dataskyddsförordning och bör tolkas på
samma sätt som den artikeln. En definition av begreppet register finns i
artikel 4.6 i dataskyddsförordningen. Bestämmelsen innebär att t.ex.
minnesanteckningar som enbart förs på papper inte omfattas av lagens
tillämpningsområde.
2 § Kapitlet innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska
personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandlingen av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218)
med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter
som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag
eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
I paragrafen anges förhållandet till annan reglering.
Första stycket upplyser att bestämmelserna i kapitlet kompletterar den
reglering som finns i EU:s dataskyddsförordning. EU:s dataskyddsförordning innehåller bestämmelser om behandling av personuppgifter. Den är
direkt tillämplig och gäller som lag i Sverige.
EU:s dataskyddsförordning både möjliggör och förutsätter nationell
reglering, vilket finns i bl.a. denna lag. Hänvisningarna i lagen till EU:s
dataskyddsförordning avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande
lydelsen, en s.k. dynamisk hänvisning.
EU:s dataskyddsförordning kompletteras även av bl.a. lagen (2018:218)
med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). I andra stycket klargörs förhållandet till den lagen och
föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Dataskyddslagen
innehåller kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning
av mer generell karaktär, dvs. de avser inte enbart en specifik verksamhet.
Dataskyddslagen är subsidiär till annan reglering. Det betyder att
bestämmelserna i lagen gäller i Skatteverkets verksamhet med registret
över konton, värdefack och virtuella IBAN endast om det inte i denna lag
eller förordning som meddelats i anslutning till denna lag innehåller
bestämmelser med avvikande innehåll (jfr 1 kap. 6 § dataskyddslagen).
3 § Skatteverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter
som myndigheten utför i sin verksamhet med registret.
Paragrafen reglerar Skatteverkets personuppgiftsansvar. Övervägandena
finns i avsnitt 15.11.3.
I paragrafen anges att Skatteverket är personuppgiftsansvarig för den
personuppgiftsbehandling som myndigheten utför i sin verksamhet med
registret över konton, värdefack och virtuella IBAN. Vad som avses med
personuppgiftsansvarig anges i artikel 4.7 i EU:s dataskyddsförordning.
I den personuppgiftsansvariges ansvar ingår bl.a. att genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa och kunna visa
att behandlingen utförs i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (artikel
24.1).
4 § Skatteverket får i sin verksamhet med registret behandla personuppgifter om
det är nödvändigt för att utföra sina uppgifter med registret.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om ändamålet med behandlingen.
Övervägandena finns i avsnitt 15.11.5. Paragrafen har utformats med 7 §
beskattningsdatalagen som förebild, jfr. prop. 2025/26:88 s. 199 och 200 i
fråga om nödvändighetskravet).
Av paragrafen följer att en förutsättning för att Skatteverket ska få
behandla personuppgifter i verksamheten med registret är att det är nödvändigt för att Skatteverket ska kunna utföra sina uppgifter. Av 2 kap. 1 §
följer att Skatteverket har i uppgift att föra registret och av 4 kap. 1–6 §§
följer att myndigheten ska lämna ut uppgifter till vissa mottagare.
Att behandlingen ska vara nödvändig innebär inte ett krav på att den ska
vara oundgänglig. Behandlingen måste däremot vara motiverad utifrån
författningsreglerade uppgifter och behövas för att myndigheten ska kunna
bedriva verksamheten på ett korrekt, rättssäkert och effektivt sätt.
5 § Personuppgifter som behandlas enligt 3 § får också behandlas för att fullgöra
uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om ändamålet med behandlingen.
Övervägandena finns i avsnitt 15.11.5. Paragrafen har utformats med 8 §
beskattningsdatalagen som förebild.
Skatteverket samlar in personuppgifter i syfte att dessa också ska kunna
lämnas ut enligt vad som följer av 4 kap. 1–6 §§. Det kan inte uteslutas att
det kan uppkomma situationer då uppgifter även ska lämnas ut till andra
än dessa mottagare, även om det borde vara sällsynt. Det förhållandet att
uppgifterna i registret omfattas av absolut sekretess innebär att det måste
finnas en tillämplig sekretessbrytande bestämmelse för att uppgiftsutlämnande ska bli kunna bli aktuellt.
6 § Personuppgifter som behandlas enligt 3 § får också behandlas för andra
ändamål, under förutsättning att uppgifterna inte behandlas på ett sätt som är
oförenligt med det ändamål för vilket de samlades in.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om den s.k. finalitetsprincipen som
följer av EU:s dataskyddsförordning. Paragrafen utformas efter förebild av
bl.a. 9 § beskattningsdatalagen (2026:125). Övervägandena finns i avsnitt
15.11.5.
814
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen är utformad i nära anslutning till artikel 5.1 b i EU:s
dataskyddförordning och bör tolkas på samma sätt. Det innebär bl.a. att
behandling för arkivändamål av allmänt intresse, vetenskapliga eller
historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål inte ska anses vara
oförenlig med insamlingsändamålen.
I artikel 6.4 i EU:s dataskyddsförordning hur den personuppgiftsansvarige ska fastställa om behandlingen är förenligt med de ursprungliga
ändamålen. Däri anges att den personuppgiftsansvarige ska beakta bl.a.
kopplingen mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in
och ändamålen med den avsedda ytterligare behandlingen (led a) och det
sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in (led b). Vidare
ska den personuppgiftsansvarige beakta personuppgifternas art (led c),
eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta
behandlingen (led d) och förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder (led e).
7 § Skatteverket ska föra loggar över personuppgifter som behandlas i samband
med sökningar som görs i registret. Loggarna ska kontrolleras och följas upp
regelbundet.
Första stycket gäller även när registret ingår i bankkontoregistrens sammankopplingssystem.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om loggar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om loggning av personuppgifter vid
sökningar. Paragrafen genomför delvis artikel 16.10 i sjätte penningtvättsdirektivet och artikel 1.6 i direktivet om finansiell information.
Övervägandena finns i avsnitt 15.11.7.
Paragrafen avser loggning när sökningar görs i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. Av 4 kap. 1–6 §§ följer att Skatteverket i
vissa fall ska lämna uppgifter ur registret till vissa myndigheter och
utländska organ.
Första stycket innebär att Skatteverket ska föra loggar över personuppgifter som behandlas vid sökningar som görs i registret över konton,
värdefack och virtuella IBAN. Det är en teknisk åtgärd för att säkerställa
och kunna visa att personuppgiftsbehandlingen utförs i enlighet med EU:s
dataskyddsförordning och regler som kompletterar den förordningen (jfr
artikel 24.1 i EU:s dataskyddsförordning). Med logg avses historik över
behandlingen som inte ska gå att ändra i efterhand. Genom loggen ska det
därmed gå att följa vilken personuppgiftsbehandlingen som gjorts. Av
andra meningen följer att Skatteverket ska kontrollera och följa upp
loggarna.
Enligt andra stycket gäller skyldigheten att föra loggar även gäller när
registret ingår i bankontoregistrens sammankopplingssystem. Bankontoregistrens sammankopplingssystem definieras i 1 kap. 2 §.
I tredje stycket upplyses om att det kan finnas ytterligare föreskrifter på
området på lägre nivå än lag. Av stycket följer att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om
tillgång. Det kan exempelvis handla om krav på vad en logg ska innehålla
och hur länge den ska bevaras.
8 § Tillgången till personuppgifter ska begränsas till det som var och en behöver
för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Åtkomsten till personuppgifter ska
kontrolleras och följas upp regelbundet.
Första stycket gäller även när registret ingår i bankkontoregistrens sammankopplingssystem.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om tillgången.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den interna tillgången till personuppgifter i Skatteverkets verksamhet. Paragrafen genomför delvis artikel
16.10 i sjätte penningtvättsdirektivet och utformas efter förebild av bl.a.
14 § beskattningsdatalagen. Övervägandena finns i avsnitt 15.11.7.
Enligt första stycket ska Skatteverket begränsa tillgången till personuppgifter. Det är en säkerhetsåtgärd i syfte att minska risken för integritetsintrång. Innebörden av bestämmelsen är att det ska finnas ett berättigat behov av åtkomst till personuppgifter. Den som arbetar vid Skatteverket ska alltså inte ges obegränsad tillgång till alla personuppgifter som
behandlas vid myndigheten. Med uttrycket ”var och en” avses inte bara
anställda. Det kan också handla om exempelvis konsulter som tillfälligt är
involverade i arbetet. Enligt andra meningen ska Skatteverket kontrollera
och följa upp tillgången till personuppgifter. Det ska göras regelbundet i
syfte att myndigheten ska kunna upptäcka obehörig åtkomst. Att det ska
göras regelbundet innebär att det inte bara är om det finns anledning att
misstänka intrång som kontroller ska göras.
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN ska kopplas samman med andra medlemsstaters motsvarigheter. Av andra stycket följer att
tillgången ska begränsas och att kontroll och uppföljning av tillgången ska
göra också när registret ingår i bankontoregistrens sammankopplingssystem. Bankontoregistrens sammankopplingssystem definieras i 1 kap.
2 §.
I tredje stycket upplyses om att det kan finnas ytterligare föreskrifter på
området på lägre nivå än lag. Av stycket följer att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om
tillgång. Det kan exempelvis handla om närmare krav på hur åtkomsten
ska kontrolleras och följas upp.
9 § Personuppgifter får lämnas ut elektroniskt.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om elektroniskt utlämnande. Övervägandena finns i avsnitt 15.11.8.
Paragrafen gäller formerna för utlämnande. I fråga om huruvida
uppgifterna får lämnas ut gäller offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), se t.ex. 10 kap. 28 § första stycket den lagen. Se även
uppgiftsskyldigheterna i 4 kap. 1–7 §§ denna lag.
I paragrafen upplyses om att Skatteverket får lämna ut uppgifter ur
registret elektroniskt. Det innebär ingen skyldighet för myndigheten att
lämna ut uppgifter på den sättet. Däremot måste skyndsamhetskravet som
följer av 4 kap. 7 § uppfyllas, vilket kan innebära att elektroniskt utlämnande är nödvändigt.
816
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 § Personuppgifter i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN ska
med hänsyn till ändamålet med registret få behandlas i fem år efter det att det
konto, värdefack eller virtuella IBAN som uppgifterna hör till har avslutats eller
på annat sätt upphört. Därefter ska personuppgifterna inte längre få behandlas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om längsta tid för behandlingen av
personuppgifter. Paragrafen genomför delvis artikel 16.8 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.11.10.
Paragrafen är utformad mot bakgrund av principen om lagringsminimering i artikel 5.1 e i EU:s dataskyddsförordning och det krav på hur
längre uppgifterna ska finnas i medlemsstaternas konto- och värdefackssystem som finns i artikel 16.8 i sjätte penningtvättsdirektivet. I paragrafen
anges att personuppgifterna får behandlas i fem år efter det att det kontot,
värdefack eller virtuellt IBAN som uppgifterna hör till avslutats, men inte
längre. Paragrafen gäller även när registret ingår i den sammankoppling av
medlemsstaternas konto- och värdefackssystem som kommer att göras
(artikel 16.6 i sjätte penningtvättsdirektivet).
Bestämmelserna gäller inte gallring och utgör inte en sådana avvikande
bestämmelser som avses i 10 § tredje stycket arkivlagen (1990:782).
11 § Besked om att personuppgifter har lämnats eller ska lämnas ut till en
mottagare får inte lämnas ut till den registrerade.
Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar den registrerades rätt
till tillgång enligt EU:s dataskyddsförordningen, även benämnd rätten till
registerutdrag. Övervägandena finns i avsnitt 15.11.9.
Enligt rätten till tillgång i artikel 15 i EU:s dataskyddsförordning ska
den registrerade ha rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse
på om personuppgifter som rör honom eller henne håller på att behandlas
och i så fall få tillgång till personuppgifterna och information om bl.a.
mottagare eller kategorier av mottagare till vilka personuppgifterna har
lämnats eller ska lämnas ut.
Paragrafen innebär undantag från rätten att få tillgång till information
om mottagare till personuppgifter. Sådant undantag gäller redan idag
enligt lagen om konto- och värdefackssystem (jfr prop. 2019/20:83 s. 46
och 47).
12 § Artikel 21.1 i EU:s dataskyddsförordning om rätten att göra invändningar
gäller inte vid sådan behandling som är tillåten enligt denna lag eller föreskrifter
som har meddelats i anslutning till lagen.
Paragrafen innehåller ett undantag från den registrerade rätt att göra
invändningar mot behandlingen av hans eller hennes personuppgifter
enligt EU:s dataskyddsförordningen. Övervägandena finns i
avsnitt 15.11.9.
Paragrafen motsvarar 6 § andra stycket i 2020 års lag om konto- och
värdefackssystem (jfr prop. 2019/20:83 s. 46 och 47).
Hänvisningen till EU:s dataskyddsförordning är dynamisk och avser
alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap.
1 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena
finns i avsnitt 15.8.
Paragrafen klargör att beslut om föreläggande som fattas av
tillsynsmyndigheten enligt 3 kap. 1 § kan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol samt att det krävs prövningstillstånd för prövning av
kammarrätten.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. krav på en anmälan om registrering, och
2. vid vilken tidpunkt och hur ofta anmälningar om registrering ska göras.
Paragrafen innehåller bemyndiganden. Övervägandena finns i
avsnitt 15.4.3.
Punkt 1 gäller föreskrifter om anmälan. Det kan exempelvis handla om
i vilket format som anmälan ska ges in.
Punkt 2 gäller föreskrifter om vid vilken tidpunkt och med vilken
regelbundenhet som anmälningar om registrering ska ges in. Det kan
exempelvis handla om vid vilken eller vilka tidpunkter på dygnet som
uppgifterna ska anmälas. I likhet med första punkten omfattar denna punkt
även anmälningar om ändrade förhållanden.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Genom lagen upphävs lagen (2020:272) om konto- och värdefackssystem.
Den upphävda lagen gäller fram till och med den 9 juli 2032 för institut som före
ikraftträdandet är anslutna till konto- och värdefacksystemet enligt 2 § andra
stycket i den upphävda lagen och i den utsträckning motsvarande uppgifter inte har
registrerats i registret över konton, värdefack och virtuella IBAN.
3. Kreditinstitut och finansiella institut som blir registreringsskyldiga i och med
ikraftträdandet av denna lag ska anmäla uppgifter snarast möjligt efter ikraftträdandet.
818
Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 upphävs vid samma tidpunkt lagen om konto- och värdefackssystem. För institut som lämnar uppgifter till det nuvarande kontooch värdefackssystemet, dvs. datasöksystemet, gäller den upphävda lagen
dock lagen fram till dess att uppgifterna har registrerats i registret över
konton, värdefack och virtuella IBAN och således kan fås därifrån. Det
skulle kunna bli aktuellt innan den tekniska anslutningen som krävs för att
lämna uppgifter till registret är färdig. Det skulle även kunna bli aktuellt i
fråga om historiska uppgifter, i den utsträckning de inte tagits in i registret.
Punkt 3 innebär att kreditinstitut och finansiella institut som omfattas av
skyldighet att anmäla uppgifter för registrering måste anmäla samtliga
uppgifter en första gång i samband med att registret inrättas. Därefter
kommer de vara skyldiga att regelbundet anmäla uppgifter. Instituten
opaginerad Kontrollera mot PDF
kommer behöva följa Skatteverkets anvisningar i fråga om hur de ska
anslutas för att kunna lämna uppgifter för registrering i registret.
18.4
Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1996:1006) om viss finansiell verksamhet
Härigenom föreskrivs att lagen (1996:1006) om viss finansiell verksamhet ska
upphöra att gälla.
Övervägandena finns i avsnitt 4.1
I lagen föreskrivs att lagen om viss finansiell verksamhet ska upphöra
att gälla. Det är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före upphävandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027. Därigenom
upphör vid samma tidpunkt lagen (1996:1006) om viss finansiell
verksamhet att gälla. Upphörandet är en följd av att bestämmelser som
genomför penningtvättsregelverket samlas i den nya penningtvättslagen.
Enligt punkt 2 gäller äldre bestämmelser för överträdelser som har skett
före upphävandet. Om den nya penningtvättslagen skulle leda till frihet
från eller till lindrigare administrativ sanktion ska dock i stället den nya
lagen tillämpas.
18.5
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
(1942:740)
8 kap.
2 § Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som
1. har hemvist i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska unionen,
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz,
2. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,
3. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk
utbildning,
4. har gjort sig känd för redbarhet,
5. uppfyller kraven i 4 kap. 2 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism, och
6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.
Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från
antagningskraven såvitt gäller första stycket 1. Detsamma gäller antagningskraven
enligt första stycket 2 och 3 beträffande den som är auktoriserad som advokat i en
annan stat i enlighet med där gällande bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den som har genomgått en utbildning som krävs för att bli advokat i en stat inom
Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz
och som i Sverige genomgått ett prov som visar att han eller hon har tillräckliga
kunskaper om den svenska rättsordningen, ska anses uppfylla kraven enligt första
stycket 2 och 3. Detsamma gäller den som registrerats enligt 2 a § och som därefter
under minst tre år bedrivit faktisk och regelbunden advokatverksamhet i Sverige,
under förutsättning antingen att verksamheten huvudsakligen omfattat svensk rätt
eller att, om verksamheten inte huvudsakligen omfattat svensk rätt, den
registrerade på annat sätt har förvärvat tillräckliga kunskaper och erfarenheter för
att antas till ledamot i samfundet.
Den som har blivit auktoriserad som advokat i Danmark, Finland, Island eller
Norge i enlighet med där gällande bestämmelser och som därefter under minst tre
år på ett tillfredsställande sätt har tjänstgjort som biträdande jurist på advokatbyrå
i Sverige ska anses uppfylla kraven enligt första stycket 2–4, och 6.
Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till ledamot som
enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa
fall är förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde.
Ordinarie domare, allmän åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot.
Detsamma gäller den som annars är anställd hos någon annan än advokat, om inte
advokatsamfundets styrelse medger undantag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. krav för att antas som
ledamot i advokatsamfundet. Paragrafen genomför delvis artikel 6.2 i
sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Första stycket 5, som är ny, innebär att det tydliggörs att vissa krav i
lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
(penningtvättslagen) ska vara uppfyllda för att en person ska antas som
ledamot i advokatsamfundet. Det handlar om krav på att personen inte i
väsentlig utsträckning får har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet
eller gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till penningtvätt,
finansiering av terrorism eller annan allvarlig brottslighet.
Övriga ändringar är redaktionella. Ingen ändring i sak är avsedd.
820
7 § En advokat som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar
oredligt ska uteslutas ur advokatsamfundet. När det gäller en sådan advokat som
avses i 2 a § ska registreringen upphävas. Är omständigheterna mildrande, får
advokaten i stället tilldelas en varning.
En advokat som annars åsidosätter sina plikter som advokat får meddelas en
varning eller erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får advokaten
uteslutas ur samfundet eller, i fråga om en sådan advokat som avses i 2 a §,
registreringen upphävas.
En advokat som tilldelas en varning får, om det finns särskilda skäl, även åläggas
att betala en straffavgift till samfundet med lägst tiotusen och högst tvåhundrafemtiotusen kronor.
Om det bedöms tillräckligt får disciplinnämnden, i stället för att tilldela en
advokat erinran, göra ett uttalande om att advokatens åtgärd är felaktig eller
olämplig.
En advokat är skyldig att genast träda ur samfundet om det inträffar en sådan
omständighet som gör att han eller hon enligt 2 § femte eller sjätte stycket inte får
antas till ledamot av samfundet, om inte styrelsen i fall som avses i 2 § sjätte
stycket andra meningen medger undantag. Om advokaten inte träder ur samfundet,
trots att han eller hon är skyldig att utträda, ska styrelsen besluta om hans eller
hennes uteslutning. Detsamma gäller om en advokat inte längre uppfyller
hemvistkravet enligt 2 § första stycket 1 och styrelsen inte medger att han eller hon
opaginerad Kontrollera mot PDF
får stå kvar som ledamot av samfundet. Om en sådan advokat som är registrerad
enligt 2 a § fråntas rätten att uppträda som advokat i den stat där han eller hon är
auktoriserad, ska styrelsen upphäva registreringen.
I beslutet om uteslutning ur samfundet får det föreskrivas att beslutet genast ska
verkställas. Detsamma gäller ett beslut att upphäva en registrering.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket andra meningen får inte åtalas
av någon annan än Justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat från
allmän synpunkt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot advokater.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 9.2.
Tredje stycket andra meningen tas bort, se författningskommentaren till
8 kap. 9 a §.
9 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag finns
i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ett ingripande enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism mot en juridisk person i vilken en advokat är anställd hindrar inte att
disciplinära åtgärder vidtas mot advokaten enligt detta kapitel.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om annan reglering som är
tillämplig i fråga om advokater och advokatbolag och förhållandet mellan
denna lag och den regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3,
9.2 och 9.4.7.
Första stycket innehåller en upplysning om den nya penningtvättsregleringen.
Bestämmelser om ansvariga enheters åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i penningtvättsförordningen. Den
innebär bl.a. att ansvariga enheter i vissa fall ska bedöma riskerna för
penningtvätt och finansiering av terrorism i sin verksamhet, vidta kundkännedomsåtgärder och rapportera misstankar om penningtvätt och finansiering av terrorism till finansunderrättelseenheten.
I penningtvättslagen finns det bestämmelser som kompletterar penningtvättsförordningen, bl.a. bestämmelser om tillsynsorganens tillsyn över
och ingripanden mot ansvariga enheter vid tillämpning av penningtvättsregleringen. Advokater och advokatbolag är ansvariga enheter och står
under tillsyn av Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd
vid tillämpning av penningtvättsregleringen.
Av artikel 15 i penningtvättsförordningen följer att om den som är
ansvarig enhet är anställd i en juridisk person, gäller skyldigheterna enligt
förordningen i stället den juridiska personen. I andra stycket upplyses om
att det förhållandet inte innebär att en advokat som är anställd fritas från
ett eget ansvar för att medverka till att förhindra penningtvätt och
finansiering av terrorism. Om ett ingripande görs mot den juridiska
personen, kan därför ingripande även göras mot advokaten. Det görs då
med stöd av denna lag och i disciplinärt syfte.
Hänvisningarna till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.6
Förslaget till lag om ändring i jordabalken
(1970:994)
20 kap.
7 § Förekommer inte någon sådan omständighet som avses i 6 §, ska lagfartsansökan
förklaras vilande, om
1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på fångeshandlingen inte är
styrkt av två vittnen och överlåtelsen inte skett genom statlig myndighet,
2. fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte föreligger,
3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av fastigheten eller om
bättre rätt till denna,
4. lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning som ännu inte fått laga
kraft,
5. vid förvärv genom legat detta inte utgetts,
6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen inte fullbordats,
7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt äktenskapsbalkens
bestämmelser är beroende av den andre makens samtycke,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt bestämmelserna i
sambolagen (2003:376) är beroende av den andra sambons samtycke, dock endast
om ärende om anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel av anmälan enligt 5 §
andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när överlåtelsen skedde,
9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt ärvdabalkens
bestämmelser är beroende av dödsbodelägares samtycke,
10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats
enligt 16 kap. äktenskapsbalken,
11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av fastighetsbildning,
12. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets
tillstånd,
13. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva, villkoret avser viss tid
som inte överstiger två år från den dag då gåvohandlingen upprättades,
14. ansökan i fråga om en fysisk person inte innehåller uppgift om förvärvarens
person- eller samordningsnummer,
15. ansökan i fråga om en juridisk person inte innehåller uppgift om förvärvarens
organisationsnummer, eller
16. förvärvaren inte har anmält uppgifter för registrering i Bolagsverkets register
över verkliga huvudmän eller motsvarande sådant register i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, trots att det finns en sådan skyldighet.
Första stycket 14 gäller inte om en förvärvare har avlidit innan beslut om lagfart
fattats.
822
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen anger grunderna för vilandeförklaring av en lagfartsansökan.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Ändringen i första stycket 16, som innebär att hänvisningen till 2017 års
lag om registrering av verkliga huvudmän tas bort, är en följd av att den
lagen upphävs och ersätts av en ny lag.
21 kap.
3 § Förekommer inte någon sådan omständighet som avses i 2 §, ska ansökan om
inskrivning förklaras vilande, om
1. ansökan om lagfart för upplåtaren är vilandeförklarad,
2. rättegång pågår om upplåtelsens giltighet eller om hävning eller återgång av
förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,
3. upplåtelsens giltighet enligt lag är beroende av myndighets tillstånd,
4. ansökan i fråga om en fysisk person inte innehåller uppgift om tomträttshavarens person- eller samordningsnummer,
5. ansökan i fråga om en juridisk person inte innehåller uppgift om tomträttshavarens
organisationsnummer, eller
6. tomträttshavaren inte har anmält uppgifter för registrering i Bolagsverkets register
över verkliga huvudmän eller motsvarande sådant register i en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, trots att det finns en sådan skyldighet.
Första stycket 4 gäller inte om en tomträttshavare har avlidit innan beslut om
inskrivning fattats.
Paragrafen anger grunderna för vilandeförklaring av en ansökan om
inskrivning av tomträtt. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Ändringen i första stycket 6, som innebär att hänvisningen till 2017 års
lag om registrering av verkliga huvudmän tas bort, är en följd av att den
lagen upphävs och ersätts av en ny lag.
18.7
Förslaget till lag om ändring i pantbankslagen
(1995:1000)
2 b § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt tillsyn över och ingripanden mot den som bedriver pantbanksverksamhet finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om annan reglering som är
tillämplig i fråga om pantbanksverksamhet. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1, 4.3 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 a § första stycket rättegångsbalken, se
författningskommentaren till den bestämmelsen.
4 § Tillstånd ska ges om
1. det med hänsyn till organisation, ledning och ägare med bestämmande
inflytande finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) på ett sätt som är sunt, och
b) i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar företagets
verksamhet.
2. den myndighet som utövar tillsyn enligt lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism bedömer att kravet i 4 kap. 2 § första
stycket den lagen är uppfyllt.
Tillstånd till ett utländskt företag får ges endast om företaget i det land där det
har sitt säte bedriver pantbanksverksamhet och står under tillsyn av behörig
myndighet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för att driva
pantbanksverksamhet. Övervägandens finns i avsnitt 7.1.
Ändringarna i första stycket innebär att lämplighetskravet i lagen om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen) ska vara uppfyllt för att pantbanksverksamheten ska få drivas. Det
handlar om krav på att ledningspersoner och verkliga huvudmän inte i
väsentlig utsträckning får har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet
eller gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan allvarlig brottslighet. Bedömningen av om
det kravet är uppfyllt görs av den myndighet som utövar tillsyn enligt lagen
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Övriga ändringar är språkliga eller redaktionella.
5 § Frågan om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Om länsstyrelsen meddelar
tillstånd ska den informera den myndighet som utövar tillsyn över den som driver
pantbanksverksamhet enligt lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism om beslutet.
Innan en pantbank öppnar ett nytt kontor, ska anmälan göras till länsstyrelsen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. prövning av tillstånd för
pantbankverksamhet och skyldighet att upplysa myndigheten som utövar
tillsyn över att penningtvättsregleringen efterlevs. Övervägandena finns i
avsnitt 4.1.
Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelser om tillsyn över
den nya penningtvättsregleringen samlas i penningtvättslagen.
24 § Länsstyrelsen har tillsyn över den som bedriver pantbankverksamhet. Genom
tillsynen kontrolleras att verksamheten bedrivs enligt denna lag.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om tillsyn. Övervägandena finns i
avsnitt 4.1. Bestämmelsen har utformats med nuvarande 4 kap. 1 §
fastighetsmäklarlagen (2021:516) som förebild.
Ändringen i paragrafen är en är en följd av att bestämmelser om tillsyn
över den nya penningtvättsregleringen samlas i penningtvättslagen.
824
28 § Ett tillstånd att bedriva pantbanksverksamhet ska återkallas av länsstyrelsen
om
1. företaget inom ett år efter tillståndsbeslutet inte har börjat driva verksamheten
eller dessförinnan har förklarat sig avstå från tillståndet,
2. företaget under en sammanhängande tid av ett år inte har drivit någon
verksamhet,
3. företaget genom att överträda bestämmelser i denna lag eller på något annat
sätt visat sig inte uppfylla kravet på en sund pantbanksverksamhet, eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. den myndighet som utövar tillsyn över den som driver pantbanksverksamhet
enligt lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism har förelagt företaget att upphöra med verksamheten och beslutet har fått
laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tillstånd för
pantbanksverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
Ändringarna i punkterna 3 och 4 är en följd av att bestämmelser om
tillsyn över den nya penningtvättsregleringen samlas i penningtvättslagen.
33 § Pantbanker som är verksamma i Sverige ska till länsstyrelsen betala avgifter
för finansiering av länsstyrelsens verksamhet enligt denna lag och andra
författningar som reglerar länsstyrelsens tillsyn över pantbanker.
Regeringen får meddela föreskrifter om dessa avgifter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1 och 12.8.
Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelser om tillsyn över
den nya penningtvättsregleringen samlas i penningtvättslagen. Även
fortsättningsvis ska avgift för sådan tillsyn dock kunna tas ut enligt denna
lag.
Övriga ändringar är språkliga.
35 § Länsstyrelsens beslut enligt 30 § andra stycket får inte överklagas.
Andra beslut som länsstyrelsen meddelar enligt denna lag får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena
finns i avsnittet 4.1.
Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelser om tillsyn över
den nya penningtvättsregleringen samlas i penningtvättslagen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.8
Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen
(1987:619)
7 kap
5 a § Finansinspektionen ska vid behandlingen av en ansökan om till stånd att
verkställa avtalet om fusion pröva om
1. sparbanken efter fusionen har en tillfredsställande kontroll över sin
verksamhet, särskilt när det gäller de risker som den är eller kan bli exponerad för,
2. fusionen kan anses förenlig med intresset hos de som är in sättare i eller i
övrigt har fordringar på de sparbanker som berörs av fusionen, samt om fusionen
framstår som ändamålsenlig från allmän synpunkt,
3. det finns skäl att anta att spar bankens verksamhet efter fusionen bedrivs på
ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar
verksamheten, och
4. det finns skäl att anta att fusionen har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt beakta
1. sparbankernas anseende, och
2. om sparbankernas verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om tillstånd att verkställa
ett fusionsavtal. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
9 kap.
2 § En revisor, en lekmannarevisor eller en granskare i en sparbank är
ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta
skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållas av en medhjälpare. I de fall som
avses i 4 a kap. 21 § första stycket 3 och 4 b kap. 19 § andra stycket denna lag,
artikel 69 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism och 2 kap. 4 § lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn,
lekmannarevisorn eller granskaren endast för skada på grund av oriktiga uppgifter
som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning att anta var
oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller granskare, är det detta bolag
och den för revisionen eller granskningen huvudansvarige som är ersättningsskyldiga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar för revisorer
m.fl. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
826
opaginerad Kontrollera mot PDF
18.9
Förslaget till lag om ändring i stiftelselagen
(1994:1220)
4 kap.
17 § En revisor som är en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat
revisionsbolag ska vidta de åtgärder som anges i 18 och 19 §§, om revisorn finner
att det kan misstänkas att en styrelseledamot i stiftelsen eller en styrelseledamot,
verkställande direktör eller bolagsman hos förvaltaren inom ramen för stiftelsens
verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1 och 3–5 §§ och 11 kap. 1, 2, 4 och 5 §§
brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för
penningtvättsbrott.
Revisorn ska även vidta de åtgärder som ange si 18 och 19 §§, om revisorn finner
att det kan misstänkas att någon inom ramen för stiftelsens verksamhet har gjort
sig skyldig till brott enligt 10 kap. 5 a–5 e §§ brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra
stycket bör föranleda att uppgifter lämnas enligt artikel 69 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism och 2 kap. 4 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 18 och 19 §§ inte vidtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som revisorer ska vidta
när de misstänker att en styrelseledamot i stiftelsen eller en företrädare för
förvaltaren har gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i tredje stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
5 kap.
2 § En revisor är ersättningsskyldig enligt de grunder som anges i 1 §. Revisorn
ansvarar även för skada som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakas av revisorns
medhjälpare. I fall som avses i 4 kap. 15 § andra stycket 2 denna lag, artikel 69 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism och 2 kap. 4 § lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism svarar dock revisorn endast för skada
på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller revisorns medhjälpare har haft
skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor, är det bolaget och den som är huvudansvarig
för revisionen som är ersättningsskyldiga.
Paragrafen bestämmelser om skadeståndsskyldighet för en revisor.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.10
Förslaget till lag om ändring i lagen
(1995:1571) om insättningsgarantin
5 § Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt
garantin:
1. en bank,
2. ett kreditmarknadsföretag,
3. ett värdepappersbolag,
4. ett försäkringsföretag,
5. ett återförsäkringsföretag,
6. ett tjänstepensionsföretag,
7. en understödsförening,
8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse,
9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,
10. en pensionsfond,
11. en region, en kommun eller en statlig myndighet, eller
12. en insättare som inte har identifierats enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kategorier av insättare som
är undantagna från rätten till ersättning från garantin. Övervägandena finns
i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i punkten 12 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.11
Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293)
om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
4 kap.
5 § En försäkringsgivare från tredje land ska beviljas koncession och dess
företrädare ska godkännas, om ansökan uppfyller de krav som ställs i 4 § och
1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag
och andra författningar som reglerar verksamheten,
2. den som kommer att ha ett sådant kvalificerat innehav i en försäkringsgivare
som avses i 1 kap. 1 och 16 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) bedöms
lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare,
och
3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall där
företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga insikter och
erfarenhet för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.
Vid bedömningen enligt första stycket 2 av om en innehavare är lämplig ska
dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns
skäl att anta att
828
opaginerad Kontrollera mot PDF
1. innehavaren kommer att motverka att försäkringsgivarens verksamhet drivs
på ett sätt som är förenligt md kraven i denna lag och andra författningar som
reglerar verksamheten, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare
försäkringsgivare.
Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för
bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.
Koncession ska meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 11
och 12 §§ försäkringsrörelselagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av försäkringsgivare
från tredje land och kvalificerade ägare inför beslutet om koncession.
Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i andra stycket 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.12
Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620)
om belastningsregister
5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att personuppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av Sveriges advokatsamfunds styrelse eller
disciplinnämnd för tillsyn över att advokater och advokatbolag fullgör sina
skyldigheter enligt
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillgång till utdrag ur belastningsregistret. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen som görs i paragrafen är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.13
Förslaget till lag om ändring i revisionslagen
(1999:1079)
37 § En revisor som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av
oaktsamhet skadar företaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan
tillfogas någon annan genom överträdelse av denna lag eller tillämplig lag om
årsredovisning. En revisor ska även ersätta skada som uppsåtligen eller av
opaginerad Kontrollera mot PDF
oaktsamhet vållas av revisorns medhjälpare. I fall som avses i 36 § andra stycket
denna lag, artikel 69 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och 2 kap. 4 § lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism svarar
dock revisorn endast för skada på grund av oriktiga uppgifter som revisorn eller
revisorns medhjälpare har haft skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor, är det detta bolag och den som är
huvudansvarig för revisionen eller granskningen av hållbarhetsrapporten som är
ersättningsskyldiga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar för revisorer.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.14
Förslaget till lag om ändring i revisorslagen
(2001:883)
2 a § För auktoriserade revisorer, godkända revisorer och registrerade
revisionsbolag och andra revisionsföretag gäller även
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Revisorsinspektionen får avstå ingripande enligt denna lag, om ingripande görs
enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Ett ingripande enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism mot en juridisk person i vilken en auktoriserad eller godkänd revisor är
anställd hindrar inte att disciplinära åtgärder vidtas mot revisorn enligt denna lag.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om annan reglering som är
tillämplig i fråga om revisorer och revisionsföretag och förhållandet
mellan denna lag och den regleringen. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1, 4.3, 9.2 och 9.4.7.
Första och tredje styckena motsvarar 8 kap. 9 a § rättegångsbalken, se
författningskommentaren till den paragrafen. Utgångspunkten är också att
ingripande mot en revisor, ett registrerat revisionsföretag eller annat
revisionsföretag som inte följer penningtvättsregleringen görs enligt lagen
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
(penningtvättslagen). Av andra stycket följer att Revisorsinspektionen kan
behöva avstå från ingripande enligt denna lag, om ingripande gjorts enligt
penningtvättslagen. Det gäller om det annars skulle leda till
dubbelbestraffning: Det gäller även om resultatet annars inte skulle bli
proportionerligt.
830
4 § En auktoriserad revisor ska
1. yrkesmässigt utöva revisionsverksamhet,
2. vara bosatt i Sverige eller i en annan stat inom EES,
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. varken vara i konkurs, ha näringsförbud, ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken, vara förbjuden att lämna juridiskt eller ekonomiskt biträde enligt
3 § lagen (1985:354) om förbud mot juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall
eller vara föremål för någon motsvarande rådighetsinskränkning i en annan stat,
4. ha den utbildning och erfarenhet som behövs för revisionsverksamhet,
5. hos Revisorsinspektionen ha avlagt revisorsexamen,
6. vara redbar och i övrigt lämplig att utöva revisionsverksamhet, och
7. uppfylla kravet i 4 kap. 2 § första stycket lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Om det finns särskilda skäl, får Revisorsinspektionen i ett enskilt fall bevilja
undantag från kraven i första stycket 1 och 2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på en auktoriserad revisor.
Paragrafen genomför delvis artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Ändringarna i punkten 7 motsvarar 8 kap. 2 § rättegångsbalken, se
författningskommentaren till den paragrafen.
6 § En godkänd revisor ska uppfylla de krav som anges i 4 § första stycket 1–4, 6
och 7.
Om det finns särskilda skäl, får Revisorsinspektionen i ett enskilt fall bevilja
undantag från kraven i 4 § första stycket 1 och 2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på en godkänd revisor.
Paragrafen genomför delvis artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Ändringarna motsvarar 8 kap. 2 § rättegångsbalken, se författningskommentaren till den paragrafen.
11 § En revisor får utöva revisionsverksamhet i ett handelsbolag eller aktiebolag
endast om följande villkor är uppfyllda:
1. Bolaget är inte i konkurs eller likvidation.
2. Bolaget ägs av revisorer eller av ett eller flera registrerade revisionsbolag.
3. Bolagets styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice
verkställande direktör, firmatecknare och prokurister är revisorer.
4. Bolaget är redbart och i övrigt lämpat att utöva revisionsverksamhet i.
5. Bolagets ledning och verkliga huvudmän uppfyller kravet i 4 kap. 2 § första
stycket lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism.
Vid tillämpningen av första stycket 2 ska med en revisors direkta ägande
jämställas indirekt ägande genom ett eller flera handelsbolag eller aktiebolag som
uppfyller följande tre villkor (ägarbolag):
1. Bolaget ägs av revisorer eller av ett eller flera registrerade revisionsbolag eller
av andra ägarbolag.
2. Bolaget utövar inte någon annan verksamhet än
a) revisionsverksamhet,
b) verksamhet som har ett naturligt samband med revisionsverksamhet eller
c) ägande av revisionsföretag eller annat ägarbolag.
3. Bolagets styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör, vice
verkställande direktör, firmatecknare och prokurister är revisorer.
Trots första och andra styckena får revisionsverksamhet också bedrivas enligt
de villkor för registrerade revisionsbolag som föreskrivs i 13–15 §§.
Det som sägs i första stycket 3 och andra stycket 3 avser inte styrelseledamöter
och styrelsesuppleanter som är utsedda enligt lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav för att en revisor ska få utöva
revisionsverksamhet i ett handelsbolag eller aktiebolag. Paragrafen
genomför delvis artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Genom första stycket 5, som är ny, tydliggörs att kraven på ledning och
verkliga huvudmän i juridiska personer i penningtvättslagen ska vara
uppfyllda. Det handlar om krav på att ledningspersoner och verkliga
huvudmän inte i väsentlig utsträckning får har åsidosatt skyldigheter i
näringsverksamhet eller gjort sig skyldig till penningtvätt, förbrott till
penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan allvarlig brottslighet.
Övriga ändringar är språkliga eller redaktionella.
28 c § Revisorsinspektionen får, om det finns skäl för det, göra en platsundersökning hos en revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
En platsundersökning får endast göras vid tillsyn enligt denna lag över revision
av företag av allmänt intresse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
Ändringarna i andra stycket är en följd av att bestämmelser om tillsyn
över den nya penningtvättsregleringen samlas i penningtvättslagen.
32 b § En sanktionsavgift för en fysisk person ska fastställas till högst en miljon
kronor.
En sanktionsavgift för en juridisk person ska fastställas till högst två procent av
företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har
skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättning
saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.
En sanktionsavgift får inte fastställas till ett lägre belopp än femtusen kronor.
Paragrafen innehåller bestämmelser som sanktionsavgift. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 9.2.
Fjärde stycket tas bort och är en följd av att bestämmelser om
ingripanden vid överträdelser av den nya penningtvättsregleringen samlas
i penningtvättslagen.
32 d § Vid valet av disciplinär åtgärd enligt 32 och 32 a §§ ska Revisorsinspektionen ta särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är, hur länge den har
pågått och graden av ansvar för den som har begått överträdelsen.
En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen uteslutande består i att
revisorn inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet gentemot Revisorsinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser som gäller valet av ingripande.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 9.2.
Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelser om
ingripanden vid överträdelser över den nya penningtvättsregleringen
samlas i penningtvättslagen.
832
33 § Om en auktoriserad revisor inte längre uppfyller kraven i 4 § första stycket 1–
6 eller en godkänd revisor inte längre uppfyller kraven i 4 § första stycket 1–4 och
6 i enlighet med vad som anges i 6 §, ska auktorisationen eller godkännandet
upphävas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om en auktoriserad revisor inte längre uppfyller kravet i 4 § första stycket 7
eller en godkänd revisor inte längre uppfyller det kravet i enlighet med vad som
anges i 6 §, gäller vad som följer av 4 kap. 10 och 12 §§ lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Om det för en revisor inträder någon omständighet som innebär hinder för
auktorisation eller godkännande, ska revisorn genast anmäla detta till
Revisorsinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller om en auktoriserad
eller godkänd revisor inte uppfyller kraven för det. Paragrafen genomför
delvis artikel 6.2 och 6.4 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1, 4.2, 7.2 och 9.2.
Ändringen i första stycket är en följd av det nya lämplighetskravet, se
författningskommentarerna till 4 och 6 §§.
Övriga ändringar är redaktionella.
34 § Föreskrifterna i 32–32 i §§ gäller i tillämpliga delar även för registrerade
revisionsbolag och revisorer från ett tredjeland. Det som sägs där om upphävande
av auktorisation eller godkännande ska i stället avse upphävande av registrering.
Om ett registrerat revisionsbolag inte längre uppfyller de för bolaget gällande
kraven i 10, 11 första stycket 1–4, 13, 14 eller 16 a §, ska registreringen upphävas.
Detsamma gäller i fråga om en revisor från ett tredjeland, om kraven för
registrering enligt 16 b § inte längre är uppfyllda.
Om ett registrerat revisionsbolag inte längre uppfyller kravet i 11 § första
stycket 5, gäller vad som följer av 4 kap. 10–12 §§ lagen (2027:000) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Om det för ett registrerat revisionsbolag inträder någon omständighet som
innebär hinder för registrering, ska bolaget genast anmäla detta till Revisorsinspektionen. Detsamma gäller för en revisor från ett tredjeland.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller för registrerade
revisionsbolag och revisorer från tredje land. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1, 4.2 och 7.2.
Ändringen i andra stycket är en följd av det nya lämplighetskravet, se
författningskommentaren till 11 §.
Övriga ändringar är redaktionella.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.15
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46)
om värdepappersfonder
1 kap.
12 § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den regleringen.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Bestämmelser om ansvariga enheters åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism finns i penningtvättsförordningen. Den
innebär bl.a. att ansvariga enheter i vissa fall ska bedöma riskerna för
penningtvätt och finansiering av terrorism i sin verksamhet, vidta kundkännedomsåtgärder och rapportera misstankar om penningtvätt och
finansiering av terrorism till finansunderrättelseenheten vid Polismyndigheten. Den reglerar också uppdragsavtal som omfattar uppgifter som
härrör från penningtvättsförordningen. För sådana uppdrag ska artikel 18
i den förordningen tillämpas.
I lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
(penningtvättslagen) finns bestämmelser som kompletterar penningtvättsförordningen, bl.a. bestämmelser om tillsynsorganens tillsyn över
och ingripanden vid överträdelser av penningtvättsregleringen. Utgångspunkten är att ett ingripande mot en ansvarig enhet som inte uppfyller sina
skyldigheter enligt penningtvättsregleringen görs enligt penningtvättslagen.
Hänvisningarna till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
2 kap.
2 § Vid bedömningen enligt 1 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes
anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att
anta att
1. innehavaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett
sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar
bolagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett blandat
finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende
särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett
834
opaginerad Kontrollera mot PDF
sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över
finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon
annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
bolaget.
Om förvaringsinstitutet är en i Sverige etablerad filial till ett kreditinstitut med
säte i ett annat land inom EES, får Finansinspektionen som ett villkor för tillståndet
föreskriva att de tillgångar som ingår i en värdepappersfond ska förvaras här i
landet. Detta gäller dock inte om tillgångarna ska förvaras hos ett utländskt
förvaringsinstitut enligt 3 kap. 2 § tredje stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser bl.a. om vad som ska beaktas vid
lämplighetsprövningen av en innehavare. Övervägandena finns i
avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket, punkten 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
11 kap.
3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig
att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag och det kan antas
att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens
sannolika påverkan på verksamheten i fondbolaget.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för fondbolaget
eller vara verkställande direktör i detta bolag eller vara ersättare för någon av dem,
har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och
även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra
författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid
bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller
de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan fondbolaget och någon
annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
bolaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd för förvärv. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i andra stycket, punkten 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
7 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier
vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att fondbolagets
verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra
författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte
uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd
till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid
stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del
innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att företräda aktier vid
stämman i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
12 kap.
1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett fondbolags styrelse
eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om
fondbolaget
1.har fått tillstånd att driva fondverksamhet genom att lämna falska uppgifter
eller på annat otillbörligt sätt,
2. påbörjar marknadsföring av en av bolaget förvaltad värdepappersfond i ett
annat land inom EES innan en underrättelse om detta gjorts hos Finansinspektionen i enlighet med 2 kap. 15 c §,
3. inte uppfyller grundläggande krav på organisation och drift av verksamheten
enligt 2 kap. 17 § första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket eller 17 f § eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 11 avseende dessa bestämmelser,
4. åsidosätter sina skyldigheter eller på annat sätt överträder det som anges om
uppdragsavtal i 2 a kap.,
5. påbörjar förvaltning och marknadsföring av en värdepappersfond utan att
fondbestämmelserna godkänts enligt 4 kap. 9 §,
6. vid upprepade tillfällen låter bli att upprätta eller tillhandahålla
informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsberättelse i enlighet med
4 kap. 15–21 §§,
836
opaginerad Kontrollera mot PDF
7. vid upprepade tillfällen placerar medel i en värdepappersfond i strid med det
som anges i någon av 5 kap. 1, 3–22, 24 eller 25 §§ eller i föreskrifter som har
meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 19, 20, 23 och 24 avseende dessa bestämmelser,
8. inte uppfyller kraven på hantering av risker i 5 kap. 2 § första eller andra
stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 kap. 1 § 23 avseende
dessa bestämmelser,
9. utför diskretionär portföljförvaltning i strid med 7 kap. 1 § första stycket 1,
10. i strid med 11 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen
anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
11. i strid med 11 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen
anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget
samt storleken på innehavet, eller
12. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5–10, 11.1–11.10,
12–14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–25, 26.1–26.8, 27, 28.1–
28.8, 29, 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2022/2554.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller
underrättelseskyldighet enligt 11 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av
aktier i bolaget, ska första stycket 10 och 11 inte gälla för den personen i fråga om
dessa aktier.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om bolagets överträdelse är
allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har
orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för
upprepade allvarliga överträdelser, permanent inte får vara styrelseledamot eller
verkställande direktör i ett fondbolag, eller ersättare för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot ledningspersoner
i fondbolag. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 9.2.
I paragrafen görs en ändring som innebär att första stycket 12 om att
ingripande mot ledningspersoner får göras vid överträdelser av
penningtvättslagen tas bort. Ändringen är en följd av den nya
penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 12 §.
Övriga ändringar är redaktionella.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
18.16
Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297)
om bank- och finansieringsrörelse
1 kap.
2 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4, 9.2 och
9.3.
Med tillägg av hänvisningen till TFR-förordningen motsvarar
paragrafen 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se
författningskommentaren till den paragrafen.
3 kap.
838
2 § Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller
finansieringsrörelse, om
1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag
och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som
behövs med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art,
2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt
bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets
verksamhet,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i
företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett
kreditinstitut,
4. den som ska vara
a) styrelseledamot, verkställande direktör eller ersättare för någon av dem är
lämplig för en sådan uppgift genom att ha tillräckligt gott anseende och tillräcklig
insikt, kunskap och erfarenhet för att delta i ledningen och även i övrigt agerar
med ärlighet, integritet och självständigt tänkande,
b) nyckelperson är lämplig för en sådan uppgift genom att ha tillräckligt gott
anseende och tillräcklig insikt, kunskap och erfarenhet för att utöva betydande
inflytande över verksamheten och även i övrigt agerar med ärlighet och integritet,
och
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda
företaget.
Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska
dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns
skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett
sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen
av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 1 a kap. 2 § och 3 kap. 5 § lagen
(2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon
annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
företaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav för tillstånd för bank- och
finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Övrig ändring är språklig. Ingen ändring i sak är avsedd.
14 kap.
2 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig
att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan
antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till
förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon
av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett
kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i
sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda institutet,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra
författningar som reglerar institutets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas
om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt
1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild till syn över kreditinstitut
och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon
annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
institutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd till vissa förvärv. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i andra stycket 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
2 a § Frågan om tillstånd enligt 2 § får avgöras först efter samråd med behörig
myndighet i ett annat land inom EES om förvärvaren är
1. ett i det landet auktoriserat utländskt kreditinstitut, företag för elektroniska
pengar, försäkringsföretag eller värdepappersföretag, eller ett i det landet
hemmahörande förvaltningsbolag som där har tillstånd att driva verksamhet enligt
bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den
13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för
kollektiva investeringar i överlåt bara värdepapper (fondföretag),
2. ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller
3. en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses
i 1.
Inför bedömningen enligt 2 § andra stycket 3 ska berörda utländska
tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna synpunkter. Finansinspektionen ska särskilt beakta om förvärvaren är etablerad i ett land utanför EES
som av Europeiska kommissionen har identifierats som ett högrisktredjeland eller
omfattas av internationella sanktioner och inspektionen gör bedömningen att det
påverkar förvärvarens förmåga att uppfylla kraven i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024,
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. Finansinspektionens
skyldighet att samråda med tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES
inför beslut om tillstånd till förvärv. Övervägandena finns i avsnitten 4.2
och 4.3.
Ändringen i andra stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningarna till förordningarna är dynamiska och avser därmed
förordningarna i de vid varje tidpunkt gällande lydelserna.
840
6 § Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier
eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller
andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna
lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet,
2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet,
opaginerad Kontrollera mot PDF
3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild
tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen
(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt
om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att
innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller an-delarna till den del de
omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller
andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att företräda aktier på
stämman i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
15 kap.
1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts
styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om
kreditinstitutet
1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna
falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen
anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där,
3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen
anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar
i institutet samt storleken på innehaven,
4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1, 2, 2 b–3 b, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5, eller kraven som ställs
upp i lagen (2026:226) om begränsning av bostadskrediter,
5. vidtar en åtgärd som kräver tillstånd av Finansinspektionen enligt denna lag
eller tillsynsförordningen
a) utan att ha ett sådant tillstånd,
b) med stöd av ett tillstånd som kreditinstitutet har fått genom att lämna falska
uppgifter, eller
c) där åtgärden inte uppfyller kraven för tillståndet,
6. inte uppfyller kraven på
a) sammansättning, villkor, justeringar och avdrag för kapitalbas enligt del två i
tillsynsförordningen, eller
b) kapitalbas enligt artikel 92.1 i tillsynsförordningen,
7. inte uppfyller kraven för datainsamling och styrning i del tre, avdelning III,
kapitel 2 i tillsyns förordningen,
8. inte uppfyller kraven för riskvägda exponeringsbelopp, kapitalbaskrav och
styrformer i del tre, avdelningarna II–VI i tillsynsförordningen,
842
9. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig
eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 430.1–430.3 och 430a i
tillsynsförordningen,
10. i strid med
a) artikel 412 i tillsynsförordningen vid upprepade tillfällen eller systematiskt
låter bli att hålla likvida tillgångar, eller
b) artikel 413 eller 428b i tillsynsförordningen låter bli att hålla en stabil
nettofinansieringskvot,
11. inte uppfyller kraven för stora exponeringar mot en kund eller en grupp av
kunder med inbördes anknytning enligt bestämmelserna i del fyra i tillsynsförordningen,
12. inte uppfyller kraven för beräkning av likviditetstäckningskvoten och den
stabila nettofinansieringskvoten i del sex, avdelningarna I och IV i tillsynsförordningen och delegerade akter som avses i artikel 460.1 i den förordningen,
13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig
information i strid med någon av artiklarna 431.1–431.3 och 451.1 i
tillsynsförordningen,
14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets
kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller
artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana
betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen,
15. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller en ersättare för
någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots
att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 a eller 5, 10 kap. 8 a–8 c §§ eller 12 kap.
6 a–6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är
uppfyllda,
16. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en
återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan,
17. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd
ska lämnas,
18. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen
om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera,
19. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap.
lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli
att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret,
20. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte
uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller
2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
på grupp- eller undergruppsnivå,
21. omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2003:1223) om utgivning av
säkerställda obligationer och
a) har fått tillstånd att ge ut säkerställda obligationer genom att lämna falska
uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
b) driver verksamhet med säkerställda obligationer utan tillstånd,
c) ger ut säkerställda obligationer som inte uppfyller 3 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 10,
11 eller 15 § eller 16 § andra stycket lagen om utgivning av säkerställda obligationer,
d) låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig
information i strid med 3 kap. 16 § första stycket lagen om utgivning av
säkerställda obligationer, eller
e) vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i
en sådan likviditetsbuffert som avses i 3 kap. 9 a § lagen om utgivning av
säkerställda obligationer,
22. låter bli att lämna uppgifter
om sin verksamhet med säkerställda obligationer till Finansinspektionen eller
lämnar ofullständiga eller felaktiga uppgifter i strid med 13 kap. 3 §,
opaginerad Kontrollera mot PDF
23. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5–10, 11.1–11.10,
12–14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–25, 26.1–26.8, 27, 28.1–
28.8, 29, 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2022/2554,
24. inte uppfyller kraven för beräkning av bruttosoliditetsgraden i del sju i
tillsynsförordningen, eller
25. låter bli att ansöka om tillstånd för eller att underrätta om något av följande
enligt 1 a kap. 8, 22, 23, 29, 38, 40 eller 49 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag:
a) tillstånd för förvärv av väsentligt innehav eller under rättelse om avyttring av
väsentligt innehav,
b) tillstånd för väsentlig överföring av tillgångar eller skulder,
c) tillstånd för verkställande av fusions- eller delningsplan.
Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller
underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av
aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen
i fråga om dessa aktier eller andelar.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om institutets överträdelse är
allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får
vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare
för någon av dem, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot ledningspersoner.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 9.2.
I paragrafen görs ändringar som innebär att första stycket 15 och 16 om
att ingripande mot ledningspersoner får göras vid överträdelser av TFRförordningen och penningtvättslagen tas bort. Ändringarna är en följd av
den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 2 a §.
Övriga ändringar är redaktionella.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.17
Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(2005:551)
9 kap.
42 § En revisor ska vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller hon
finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den verkställande
direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt
någon av följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ samt 11 kap. 1, 2, 4 och 5 §§
brottsbalken,
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för
penningtvättsbrott.
En revisor ska även vidta de åtgärder som anges i 43 och 44 §§, om han eller
hon finner att det kan misstänkas att någon inom ramen för bolagets verksamhet
har gjort sig skyldig till brott enligt 10 kap. 5 a–5 e §§ brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra
stycket bör föranleda honom eller henne att lämna uppgifter enligt artikel 69 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism eller 3 kap. 3 § lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 43 och 44 §§
inte vidtas.
I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder en revisor ska vidta om han
eller hon finner att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller den
verkställande direktören inom ramen för bolagets verksamhet har gjort sig
skyldig till brott enligt vissa uppräknade bestämmelser. Övervägandena
finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i tredje stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
25 kap.
11 § Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om
1. bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till Bolagsverket
om sådan behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare
eller revisor som ska finnas enligt denna lag,
2. bolaget inte till Bolagsverket har kommit in med årsredovisning,
revisionsberättelse och granskningsberättelse enligt 8 kap. 3 § första stycket
årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, koncernredovisning,
koncernrevisionsberättelse och granskningsberättelse för koncernen enligt 8 kap.
16 § samma lag inom elva månader från räkenskapsårets utgång,
3. bolaget efter beslut om att aktiekapitalet ska vara bestämt i kronor i stället för
i euro har ett registrerat aktiekapital eller minimikapital som inte står i
överensstämmelse med 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 § och
bolaget inte inom sex månader från det att beslutet fick verkan har anmält
nödvändiga beslut om ändring i bolagsordningen och om ökning av aktiekapitalet
för registrering, eller
844
opaginerad Kontrollera mot PDF
4. bolaget på grund av bestämmelserna i 19 kap. 6 eller 16 § är skyldigt att
minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital
enligt 1 kap. 5 § eller, i fråga om publika aktiebolag, 14 §.
Bolagsverket får besluta att ett bolag ska gå i likvidation om bolaget inte har
följt ett föreläggande enligt 3 kap. 7 §, 8 § första stycket, 12 § första stycket eller
14 § första stycket lagen (2027:000) om verkliga huvudmän.
Beslut om likvidation ska dock inte meddelas, om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket och avgift som har påförts
enligt 26 § har betalats.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas av Bolagsverket självmant
eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en
aktieägare, en borgenär eller, i sådana fall som avses i första stycket 1, någon annan
vars rätt är beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. En fråga om
likvidation enligt andra stycket prövas av Bolagsverket självmant.
Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation. Paragrafen genomför
delvis artikel 10.15 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 14.16.7.
Enligt andra stycket, som är nytt, får Bolagsverket besluta om att ett
bolag ska gå i likvidation om det inte har följt vissa förelägganden som har
meddelats enligt lagen (2027:000) om verkliga huvudmän. Det gäller om
bolaget inte har följt ett föreläggande om
– att anmäla nya eller ändrade uppgifter för registrering i registret över
verkliga huvudmän, eller
– att rätta en uppgift i en anmälan om registrering eller registret.
Det gäller dessutom om bolaget i sin anmälan om registrering inte följt de
krav som gäller för en anmälan, och inte följt ett föreläggande om att yttra
sig i frågan eller rätta till bristen. Bestämmelsen är fakultativ, det vill säga
Bolagsverket måste inte besluta om att bolaget ska gå i likvidation i dessa
situationer. Åtgärden är ingripande men kan anses vara en proportionerlig
åtgärd i situationer då mindre ingripande åtgärder inte gett resultat och det
kan antas att bolaget medvetet försöker att dölja de verkliga huvudmännen.
Fjärde stycket andra meningen, som är ny, innebär att en fråga om
likvidation enligt andra stycket prövas av Bolagsverket självmant.
Övriga ändringar är redaktionella.
24 § I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare
och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande
eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges
bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen
(2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes
Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden.
Ett föreläggande enligt första stycket ska endast riktas mot bolaget om ärendet
avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande gällande likvidation.
Övervägandena finns i avsnitt 14.16.7.
Enligt andra stycket, som är nytt, ska ett likvidationsföreläggande riktas
endast mot bolaget om ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
26 § Om Bolagsverket självmant meddelar bolaget ett likvidationsföreläggande
som grundar sig på 11 § första stycket 1 eller andra stycket, ska bolaget förpliktas
att betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet.
Bolaget får förpliktas att betala en avgift enligt första stycket endast om
Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en
påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att bolaget kan bli
skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Om det kommer fram i likvidationsärendet att det inte fanns grund för
tvångslikvidation när föreläggandet meddelades, ska avgiftsbeslutet upphävas.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgift till följd av likvidationsförelägganden. Övervägandena finns i avsnitt 14.16.7.
Ändringen i första stycket innebär att Bolagsverket även ska kunna ta ut
särskild avgift motsvarande myndighetens kostnader i likvidationsärendet
när Bolagsverket meddelar ett likvidationsföreläggande som grundar sig
på 11 § andra stycket.
Övriga ändringar är språkliga.
29 kap.
2 § En revisor, lekmannarevisor eller särskild granskare är ersättningsskyldig
enligt de grunder som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som hans
eller hennes medhjälpare uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar. I de fall som
avses i 9 kap. 44 § och 46 § andra stycket och 10 kap. 18 § andra stycket denna lag
och artikel 69 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism och 3 kap. 3 § lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ansvarar dock revisorn,
lekmannarevisorn eller den särskilda granskaren endast för skada på grund av
oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft skälig anledning
att anta var oriktiga.
Om ett registrerat revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta
bolag och den som är huvudansvarig för revisionen, granskningen av en
hållbarhetsrapport eller den särskilda granskningen som är ersättningsskyldiga.
Första och andra styckena gäller även för den revisor eller oberoende sakkunniga
som utför granskning i samband med ett gränsöverskridande förfarande enligt 23,
24 eller 24 a kap.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar för revisorer
m.fl. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
846
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.18
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden
1 kap.
1 c § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den regleringen.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
3 kap.
2 § Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig
ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns
skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs
på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som
reglerar företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen
av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om
särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon
annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av
värdepappersbolaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövningen hos den
som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i ett
värdepappersbolag. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
12 kap.
3 § Vid bedömningen enligt 2 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes
anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att
anta att
1. innehavaren kommer att motverka att börsens verksamhet drivs på ett sätt som
är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets
verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning av den som
har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget
som ska driva en börs. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i punkt 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
13 kap.
12 § En börs får driva annan verksamhet som har nära samband med den
verksamhet som tillståndet omfattar.
En börs får också efter tillstånd av Finansinspektionen
1. driva en handelsplattform, och
2. driva en auktionsplattform för handel med utsläppsrätter som en reglerad
marknad i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av
den 17 oktober 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/87/EG genom fastställande av regler om tidsschema, administration och
andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser.
För verksamhet enligt andra stycket 1 ska 8 kap. 21 § och 11 kap. gälla. Det som
anges i 8 kap. 21 § och 11 kap. om värdepappersinstitut ska då avse börs.
För verksamhet enligt andra stycket 2 ska bestämmelserna i denna lag om
reglerade marknader gälla.
Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen ge tillstånd till en börs att
driva även annan verksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser som reglerar vilken sidoverksamhet
en börs får bedriva. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Den ändrade hänvisningen i andra stycket 2 är en följd av att den nya
förordningen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
14 kap.
3 a § Särskilda bestämmelser om deltagare i handeln på en reglerad marknad när
det är fråga om auktionering av utsläppsrätter på en auktionsplattform finns i
artiklarna 15–21 i förordning (EU) 2023/2830.
848
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen upplyser om andra tillämpliga bestämmelser om deltagare i
auktionering av utsläppsrätter. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och
4.3.
Den ändrade hänvisningen är en följd av den nya förordningen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
24 kap.
3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig
att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag eller en
börs och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska
tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget
eller börsen.
Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och
kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas
1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
värdepappersbolaget eller börsen eller vara verkställande direktör i detta företag,
eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att
delta i ledningen av ett värdepappersbolag eller en börs och även i övrigt är lämplig
för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att leda företaget,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
värdepappersbolagets eller börsens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med
denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen
av för värvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som
ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 1 a kap. 2 § eller 3 kap. 5 § lagen
(2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella
konglomerat.
Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser
mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte
hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.
Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av om en förvärvare
av ett kvalificerat innehav i ett värdepappersbolag eller en börs är lämplig.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
7 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier
eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som
motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
värdepappersbolagets eller börsens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt
med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i
näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig
till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt
holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte
uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 1 a kap. 2 §
eller 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn
över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt
om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att
innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de
omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller
andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att företräda aktier på
stämman i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
25 kap.
12 § Finansinspektionen får förelägga ett utländskt värdepappersföretag som hör
hemma inom EES och som driver verksamhet från filial i Sverige, att göra rättelse
om det överträder någon av följande bestämmelser eller föreskrifter som hänför sig
till någon av dem:
– 8 kap. 15–20 och 32 §§, och
– 9 kap. 1, 10–12, 14–30, 31–36, 38 och 39 §§.
Ett föreläggande ska också utfärdas om företaget åsidosätter sina skyldigheter
enligt någon av artiklarna 14–26 i förordningen om marknader för finansiella
instrument.
Om företaget inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda värdepappersföretaget att
påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan förbud meddelas ska inspektionen
underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Europeiska
kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska
omedelbart informeras när ett förbud meddelas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjlighet att
ingripa mot ett utländskt värdepappersföretag inom EES som driver
850
opaginerad Kontrollera mot PDF
verksamhet från filial i Sverige. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och
9.2.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 c §.
Övriga ändringar är språkliga.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.19
Förslaget till lag om ändring i offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400)
10 kap.
5 c § Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller en myndighet
enligt artikel 75 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av
den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller 5 kap. 15 §, 7 kap. 7 §, 8 kap.
2 § eller 9 kap. 4 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller sekretessbrytande bestämmelser. Paragrafen
genomför artikel 26.1 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena
finns i avsnitten 4.2, 4.3, 8.8, 11.6.1 och 12.4.
Tillägget av artikel 75 i penningtvättsförordningen innebär att sekretess
inte hindrar vissa myndigheter från att lämna uppgifter till en enskild
(ansvariga enheter enligt penningtvättsförordningen) eller myndigheter
(behöriga myndigheter enligt penningtvättsförordningen) vid sådan
samverkan som sker inom ramen för ett partnerskap för
informationsutbyte enligt den förordningen. De nationella myndigheter
som omfattas av den sekretessbrytande bestämmelsen framgår av
penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till den
lagen.
Tillägget av 5 kap. 15 § och 7 kap. 7 § penningtvättslagen innebär att
sekretess inte heller hindrar vissa myndigheter från att i enlighet med
angivna paragrafer lämna uppgifter i den utsträckning som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. De nationella myndigheter
som omfattas av den sekretessbrytande bestämmelsen framgår av
penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till den
lagen.
Tillägget av 8 kap. 2 § penningtvättslagen innebär att sekretess inte
utgör hinder för finansunderrättelseenheten vid Polismyndigheten att
lämna vissa uppgifter till ansvariga enheter, vilket omfattar uppgifter om
opaginerad Kontrollera mot PDF
fysiska och juridiska personer, om det kan antas vara relevant för deras
utförande av åtgärder för kundkännedom enligt penningtvättsförordningen.
Hänvisningen till 9 kap. 4 § penningtvättslagen motsvarar hänvisningen
till 4 a kap. 3 § 2017 års penningtvättslag (jfr prop. 2021/22:251 s. 131).
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18 kap.
18 d § Sekretess gäller för uppgifter om brottsbekämpande myndigheters förfrågningar om uppgifter ur registret över konton, värdefack och virtuella IBAN, om det
kan antas att syftet med förfrågan motverkas om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst fem år.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om sekretess för
brottsbekämpande myndigheters förfrågningar om uppgifter ur registret
över konton, värdefack och virtuella IBAN. Övervägandena finns i
avsnitt 15.9.
Sekretessen gäller om det kan antas att syftet med förfrågan motverkas
om uppgiften röjs, dvs. med ett rakt skaderekvisit. Så kan exempelvis vara
fallet om den brottsbekämpande myndighetens utredning kan ta skada av
att den person vars uppgifter efterfrågas för kännedom om att det pågår en
sådan utredning.
Enligt andra stycket gäller sekretessen för en uppgift i en allmän
handling i högst fem år.
19 § Den tystnadsplikt som följer av 5–7, 8, 8 b, 9 och 10 §§, 11 § första stycket,
12, 12 a, 13 och 18 d §§ inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter.
Den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ inskränker rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse
på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig
övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig
rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol,
undersökningsledare eller åklagare eller inhämtning av uppgifter enligt lagen
(2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Den tystnadsplikt som följer av 17 § inskränker rätten att meddela och
offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse
på befordringsföretag, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig
övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig
rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning på grund av beslut av domstol eller
åklagare.
Att den tystnadsplikt som följer av 1–3 §§ i vissa fall inskränker rätten att
meddela och offentliggöra uppgifter utöver det som anges i andra stycket följer av
7 kap. 10 §, 12–18 §§, 20 § 3 och 22 § första stycket 1 och andra stycket
tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § och 4 § första stycket 1 och andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen.
852
Paragrafen innehåller en bestämmelse vilka tystnadsplikter enligt 18 kap.
som har företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
Övervägandena finns i avsnitt 15.9.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändringen i första stycket innebär att den sekretess som följer av 18 d §
inskränker rätten enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1
kap. 1 och 10 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra
uppgifter.
21 kap.
4 b § Sekretessen enligt 3 § första stycket hindrar inte att uppgift om en enskilds
bostadsadress i registret över verkliga huvudmän lämnas till
1. ett utländskt organ enligt 6 kap. 3 § lagen (2027:00) om verkliga huvudmän
eller ett svenskt eller utländskt självreglerande organ enligt samma paragraf, eller
2. en ansvarig enhet enligt artikel 3.3 b i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
som i hemlandet har en offentlig funktion.
Paragrafen innehåller en sekretessbrytande bestämmelse. Övervägandena
finns i avsnitt 4.2.
Ändringen är en följd av att 2017 års lag om registrering av verkliga
huvudmän upphävs och ersätts med en ny lag. Ingen ändring i sak är
avsedd.
30 kap.
16 § Sekretess gäller i ärende om någons inträde i Advokatsamfundet, om
disciplinärt ingripande mot en advokat eller om en advokats uteslutning ur
samfundet för uppgift om hans eller hennes ekonomiska ställning eller om annans
personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften
rör lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i vissa ärenden om
advokater.
Ändringen i första stycket, som innebär att hänvisningen till tillsyns- och
ingripandekapitlet i 2017 års penningtvättslag tas bor är en följd av den
nya penningtvättsregleringen och att 16 a § införs, se författningskommentaren till 16 a §.
16 a § Sekretess gäller i ärende om tillsyn eller ingripande mot en advokat eller
advokatbolag enligt lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism för uppgift om advokatens eller advokatbolagets
ekonomiska ställning eller om annans personliga eller ekonomiska förhållanden,
om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften
röjs.
Detsamma gäller i verksamhet som består i övervakning över den verksamhet
med tillsyn över advokater och advokatbolag som Sveriges advokatsamfunds
styrelse och disciplinnämnd bedriver enligt lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om sekretess i verksamhet
enligt penningtvättsregleringen som rör advokater och advokatbolag.
Övervägandena finns i avsnitt 10.8
Första stycket motsvarar nuvarande 16 § första stycket andra meningen
(jfr. 2018/19:125 s. 40).
Andra stycket innebär att sekretess även gäller i den övervakningsverksamhet som Länsstyrelsen i Stockholms län bedriver i fråga om den
penningtvättstillsyn som Sveriges advokatsamfunds styrelse och disciplinnämnd utövar, se 7 kap. lagen om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism (penningtvättslagen).
Enligt tredje stycket gäller sekretessen för uppgift i en allmän handling
i högst femtio år.
17 a § Sekretess gäller i ärende om kontroll av lämplighet för uppgift om en
enskilds personliga och ekonomiska förhållanden som inhämtats från den centrala
databasen som avses i artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1620 av den 31 maj 2024 om inrättande av myndigheten för
bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och om ändring av
förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010,
om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada
eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om sekretess i samband
med lämplighetsprövningar enligt penningtvättslagen. Övervägandena
finns i avsnitt 7.3.
Enligt första stycket gäller sekretess för vissa uppgifter som förekommer
i en statlig myndighets ärende om kontroll av lämplighet. Det handlar om
uppgifter från Amlas centrala databas för bekämpning av penningtvätt och
finansiering av terrorism. Sekretessen gäller om det kan antas att den som
uppgiften rör lider skada eller men om uppgiften röjs, dvs. med ett rakt
skaderekvisit.
Enligt andra stycket gäller sekretessen för uppgift i en allmän handling
i högst femtio år.
23 a § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn över
efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av
den 31 maj 2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84, Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism, som i hemlandet har en offentlig funktion, och lagen (2027:000) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse
av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om
uppgiften kan avslöja anmälarens identitet.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretess i högst femtio år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i en statlig myndighets
verksamhet med tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2023/1113 (TFR-förordningen), penningtvättsförordningen och
penningtvättslagen och föreskrifter som meddelats i anslutning till den
lagen. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
854
opaginerad Kontrollera mot PDF
36 kap.
4 § Sekretess gäller hos domstol för uppgift om en enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående
till denne lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs och
uppgiften förekommer i
1. mål om kollektivavtal, och
2. mål om tillämpningen av
– lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
– lagen (1982:80) om anställningsskydd,
– 6 kap. 7–12 §§ skollagen (2010:800),
– 31–33 §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning,
– 4–11 §§ lagen (1994:261) om fullmaktsanställning,
– 16, 16 a och 17 §§ föräldraledighetslagen (1995:584),
– 3–7 §§ lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande
arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning,
– 2 och 5 kap. diskrimineringslagen (2008:567)
– lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om
missförhållanden,
– 9 och 10 §§ lagen (1988:1465) om ledighet för närståendevård, eller
– 3 och 4 §§ lagen (1998:209) om rätt till ledighet av trängande familjeskäl.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess hos domstolar i vissa
mål. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.2 och 9.10.
I punkt 2 tashänvisningen till 6 a kap. 2017 års penningtvättslag bort.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
40 kap.
7 h § Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur
Skatteverkets register över konton, värdefack och virtuella IBAN enligt lagen
(2027:000) om register över konton, värdefack och virtuella IBAN för uppgift om
en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelse om sekretess för uppgifter
i Skatteverkets register över konton, värdefack och virtuella IBAN.
Övervägandena finns i avsnitt 15.5.2.
Registret över konton, värdefack och virtuella IBAN förs enligt lagen
om register över konton, värdefack och virtuella IBAN av Skatteverket.
Sekretess gäller enligt första stycket för uppgifter om enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden. Det kan t.ex. handla om uppgifter om vilka
bankkonton en person har. Sekretessen är absolut, dvs. den gäller utan
skaderekvisit.
Enligt andra stycket gäller sekretessen för en uppgift i en allmän
handling i högst 20 år.
8 § Den tystnadsplikt som följer av 1, 2, 4, 5, 7 d, 7 g och 7 h §§ inskränker rätten
enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
Paragrafen innehåller en bestämmelse vilka tystnadsplikter enligt 40 kap.
som har företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
Övervägandena finns i avsnitt 15.5.2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändringen innebär att den sekretess som följer av 7 h § inskränker rätten
enligt 1 kap. 1 och 7 §§ tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 10 §§
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter.
18.20
Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751)
om betaltjänster
1 kap.
1 b § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen .
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 5.1.1, 8.4.1, 8.4.4,
9.2 och 9.3.
Med tillägg av hänvisningen till TFR-förordningen motsvarar
paragrafen 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se
författningskommentaren till den paragrafen.
Personer som enbart tillhandahåller kontoinformationstjänster omfattas
inte av penningtvättsregleringen (artiklarna 2.2.6 a, med hänvisningen till
punkt 8 i bilaga I till direktiv (EU) 2015/2366, och 3.2 i penningtvättsförordningen).
2 kap.
7 § Vid bedömningen enligt 6 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig
ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns
skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att betaltjänstverksamheten drivs på ett sätt
som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon
annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv
tillsyn av företaget.
856
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövningen av den
som har ett kvalificerat innehav i ett företag med tillstånd att tillhandahålla
betaltjänster. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändringen i första stycket 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
3 kap.
17 § Om ett betalningsinstitut vill tillhandahålla betaltjänster genom ombud, ska
betalningsinstitutet anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En
sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn, adress och personnummer eller motsvarande samt ombudets
unika identifikationskod eller identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller
motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess
verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en sådan
uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att
tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen registrera
ombudet i det register som inspektionen för enligt 8 kap. 5 §. Beslut i fråga om
registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt tredje
stycket har gjorts.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillhandahållande av betaltjänster
genom ombud. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
4 a kap.
1 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut får inte vägra en
konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett betalkonto med sådana
grundläggande funktioner enligt 2 § som institutet eller filialen tillhandahåller
andra konsumenter.
Första stycket gäller inte om det skulle strida mot Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller om det finns särskilda skäl mot att tillhandahålla konsumenten
ett betalkonto.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla
betalkonto med grundläggande funktioner. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
8 kap.
9 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig
överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador
som har uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8 och 8 b §§ om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. betalningsinstitutet gör rättelse eller om den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning verkat för att institutet gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet eller den fysiska
personen i betalningsinstitutets ledning som bedöms vara tillräckliga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om omständigheter som ska beaktas
vid val av ingripande, samt om förutsättningarna för att underlåta ett
ingripande. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
I andra stycket tas hänvisningen till 8 a §, som upphör att gälla, bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
16 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 8 b § tas upp av
Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap. 9 a-9 d §§ lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen reglerar förfarandet för beslut om sanktioner mot fysiska
personer. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
I första stycket tas hänvisningen till 8 a §, som upphör att gälla, bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
21 § Om ett utländskt företag som i Sverige tillhandahåller betaltjänster från en
filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § inte driver denna verksamhet i
enlighet med bestämmelserna i denna lag, ska Finansinspektionen så snart det kan
ske underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Finansinspektionen
får förelägga företaget att göra rättelse om dess verksamhet med betaltjänster i
Sverige inte drivs i enlighet med 4 och 5–5 b kap.
Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första stycket ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att påbörja nya
betalningstransaktioner här i landet. Innan förbud meddelas ska inspektionen
underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får
inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till myndigheten i
företagets hemland. Denna ska dock underrättas så snart det kan ske.
I paragrafen finns bestämmelser om ingripanden mot utländska företag.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande första stycket tas bort. Övriga ändringar är redaktionella.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
858
opaginerad Kontrollera mot PDF
23 b § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en registrerad
betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande direktör eller på
motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av
dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har åsidosatt sina skyldigheter
enligt någon av artiklarna 5–10, 11.1–11.10, 12–14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1,
19.3, 19.4, 23–25, 26.1–26.8, 27, 28.1–28.8, 29, 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.
Ett ingripande får ske bara om den registrerade betaltjänstleverantörens
överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får
upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en registrerad
betaltjänstleverantör, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot personer som
ingår i ledningen hos en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk
person. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande första och andra styckena tas bort. Övriga ändringar är
redaktionella.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
23 c § Vid beslut om ingripande enligt 23 b § gäller 15 b och 16 a §§.
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller 18–20 §§.
Paragrafen innehåller kompletterande bestämmelser om ingripanden mot
fysiska personer och bestämmelser som avser frågor om verkställighet
m.m. vid beslut om sanktionsavgifter. Övervägandena finns i avsnitten 4.1
och 4.2.
I första stycket tas hänvisningen till 23 a §, som upphör att gälla, bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
23 d § Vid valet av åtgärd eller sanktion enligt 23 och 23 b §§ och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek ska Finansinspektionen ta hänsyn till de
omständigheter som anges i 9 § första stycket, 9 a och 16 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de omständigheter som ska
beaktas vid ingripanden mot registrerade betaltjänstleverantörer. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Hänvisningen till 23 a §, som upphör att gälla, tas bort. Ändringen är en
följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap.
1 b §.
24 a §Vid beslut om sanktionsavgift enligt 24 § första stycket gäller 15 § i fråga
om juridiska personer och 15 b och 16 a §§ i fråga om fysiska personer. Dessutom
gäller i fråga om fysiska personer att sanktionsavgift får beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen
I fråga om verkställighet av beslut om sanktionsavgift gäller 18–20 §§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställande av sanktionsavgift
och verkställighet. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Tillägget i första stycket införs med anledning av att 23 a § upphör att
gälla. Ingen ändring i sak är avsedd.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.21
Förslaget till lag om ändring i
försäkringsrörelselagen (2010:2043)
1 kap.
2 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
15 kap.
860
5 § Vid bedömningen enligt 4 § ska följande beaktas:
1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,
2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för
försäkringsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare
för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av
ett försäkringsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att
försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna
lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och
4. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förvärv. Övervägandena finns i
avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i punkt 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
14 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier
vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är
kvalificerat
1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att
försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven
i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller
i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett
sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 §
lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till
ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid
stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.
Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat
innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del
innehavet står i strid med beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att företräda aktier på
stämman i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18 kap.
18 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer för överträdelser enligt 1 b §
tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande
i 15 kap. 9 a–9 d §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen reglerar förfarandet för beslut om sanktioner mot fysiska
personer. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 9.2.
I första stycket tas hänvisningen till 1 a §, som upphör att gälla, bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 2 a §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.22
Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755)
om elektroniska pengar
1 kap.
1 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 5.1.1, 8.4.1, 8.4.4,
9.2 och 9.3.
Med tillägg av hänvisningen till Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj 2023 (TFR-förordningen)
motsvarar paragrafen 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
se författningskommentaren till den paragrafen.
2 kap.
7 § Vid bedömningen enligt 6 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig
ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns
skäl att anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten med utgivning av
elektroniska pengar drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och
andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon
annan, får tillstånd enligt 1 § ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv
tillsyn av företaget.
862
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
3 kap.
18 § Om ett institut för elektroniska pengar vill tillhandahålla betaltjänster genom
ombud, ska institutet anmäla ombudet för registrering hos Finansinspektionen. En
sådan anmälan behöver inte göras när det gäller kontoinformationstjänster.
Anmälan ska innehålla
1. ombudets namn och adress samt ombudets unika identifikationskod eller
identifikationsnummer om sådana uppgifter finns,
2. om ombudet är en juridisk person, dessutom namn, personnummer eller
motsvarande samt adress för var och en som ingår i ombudets styrelse eller är dess
verkställande direktör,
3. uppgifter som visar att de personer som avses i 2 är lämpliga för en sådan
uppgift eller, om ombudet är en fysisk person, att han eller hon är lämplig att
tillhandahålla betaltjänster,
4. ombudets interna regler för hur ombudet ska leva upp till de krav som anges
i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
och lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism,
och
5. uppgifter om vilka betaltjänster ombudet har i uppdrag att tillhandahålla.
Om anmälan uppfyller kraven i andra stycket ska Finansinspektionen registrera
ombudet i det register som inspektionen för enligt 5 kap. 5 §. Beslut i fråga om
registrering ska fattas inom två månader från det att anmälan togs emot.
Ombudet får inte tillhandahålla betaltjänster innan registrering enligt tredje
stycket har gjorts.
Institut för elektroniska pengar ska försäkra sig om att ombud som agerar för
deras räkning informerar betaltjänstanvändarna om detta förhållande. Detta gäller
inte för kontoinformationstjänster.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ombud. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
5 kap.
9 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig
överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador
som har uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8 och 8 b §§ om
1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
2. institutet för elektroniska pengar gör rättelse eller om den fysiska personen
verkat för att institutet gör rättelse, eller
3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet eller den fysiska
personen som bedöms vara tillräckliga.
Paragrafen innehåller bestämmelser om omständigheter som ska beaktas
vid val av ingripande, samt om förutsättningarna för att underlåta ett
ingripande. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
I andra stycket görs en ändring som innebär att hänvisningen till 8 a §,
som upphör att gälla, tas bort. Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 a §.
16 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 8 b § tas upp av
Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap. 9 a–9 d §§ lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen reglerar förfarandet för beslut om sanktioner mot fysiska
personer. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
I första stycket tas hänvisningen till 8 a §, som upphör att gälla, bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 a §.
21 § Om ett utländskt företag som i Sverige ger ut elektroniska pengar eller
tillhandahåller betaltjänster genom filial eller tillhandahåller betaltjänster,
distribuerar elektroniska pengar eller löser in elektroniska pengar genom ombud
enligt 3 kap. 26 §, inte driver denna verksamhet i enlighet med bestämmelserna i
denna lag, ska Finansinspektionen så snart det kan ske underrätta den behöriga
myndigheten i företagets hemland. Finansinspektionen får förelägga företaget att
göra rättelse, om
1. det är fråga om ett företag som enligt 3 kap. 26 §
a) ger ut elektroniska pengar eller tillhandahåller betaltjänster genom filial i
Sverige, eller
b) tillhandahåller betaltjänster, distribuerar elektroniska pengar eller löser in
elektroniska pengar genom ombud i Sverige, och
2. utgivningen av elektroniska pengar eller tillhandahållandet av betaltjänster i
Sverige inte drivs i enlighet med bestämmelserna i 4 kap. denna lag eller 4 och 5–
5 b kap. lagen (2010:751) om betaltjänster.
Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första stycket, ska
Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att ge ut
elektroniska pengar eller tillhandahålla betaltjänster här i landet. Innan förbud
meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets
hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående
underrättelse till myndigheten i företagets hemland. Denna ska dock underrättas så
snart det kan ske.
I paragrafen finns bestämmelser om ingripanden mot utländska företag.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande första stycket tas bort. Övriga ändringar är redaktionella.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 a §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
864
opaginerad Kontrollera mot PDF
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.23
Förslaget till lag om ändring i
skatteförfarandelagen (2011:1244)
39 kap.
14 § En beskattningsbar person som levererar investeringsguld som avses i 21 kap.
2 § mervärdesskattelagen (2023:200) i Sverige eller till ett annat EU-land ska vid
en transaktion som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer
dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för kunden.
Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men
som kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna
uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en
transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter dokumenteras så snart
summan av transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor.
Bestämmelserna om åtgärder för kundkännedom i kapitel III i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism ska även tillämpas vid transaktioner som avses i första
och andra styckena.
Paragrafen innehåller bestämmelser om omsättning av investeringsguld.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3 och 5.1.6.
Ändringen i tredje stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Enligt penningtvättsförordningen är personer, som vid utövandet av
deras yrkesmässiga verksamhet handlar med ädla metaller och ädelstenar
som en regelbunden eller huvudsaklig verksamhet, ansvariga enheter (artikel 3.3 punkt e). Ädla metaller och ädelstenar definieras i artikel 2.1
punkt 55 genom hänvisning till bilaga V till förordningen. Däri anges att
bl.a. guld omfattas. Det finns ingen beloppsgräns knuten till kraven i
penningtvättsförordningen.
Under förutsättning att handeln är en del av regelbunden verksamhet
eller en huvudsaklig verksamhet följer därmed direkt av penningtvättsförordningen att, och i så fall när, kundkännedomsåtgärder ska vidtas.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
51 kap.
2 § Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift,
kontoavgift eller en kryptoavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om
bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att
bestämmelserna i artikel 77 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism inte har följts.
Vid bedömningen av om kryptoavgift ska tas ut med fullt belopp ska det också
beaktas om bristen lett till ett ingripande eller en sanktion enligt 3 kap. lagen
(2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om
marknader för kryptotillgångar eller 6 kap. lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när det under vissa särskilda
förhållanden kan vara oskäligt att ta ut vissa särskilda avgifter med fullt
belopp. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. I fråga om 51 kap. 2 § ska hänsyn, när det gäller brist på dokumentation för
uppgifter som avser 2027 eller tidigare, även tas till om bristen på dokumentation
helt eller delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap.
3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
inte har följts.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027. Ändringen i
39 kap. 14 § innebär att det hänvisas till nya bestämmelser som, från och
med när lagen träder i kraft, ska tillämpas när det gäller åtgärder som ska
vidtas för kundkännedom vid transaktioner som omfattas av paragrafen.
Ändringarna i 51 kap. 2 § innebär att Skatteverket, från och med när lagen
träder i kraft, ska beakta ingripanden enligt de nya hänvisningarna.
I punkt 2 anges i fråga om 51 kap. 2 § att hänsyn även ska tas till om
brist på dokumentation har lett till ett ingripande med anledning av att de
numera upphävda bestämmelserna i 5 kap. 3 § 2017 års penningtvättslag
inte har följts. Detta gäller uppgifter som avser 2027 eller tidigare.
18.24
Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561)
om förvaltare av alternativa investeringsfonder
1 kap.
1 b § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
866
opaginerad Kontrollera mot PDF
14 kap.
9 b § Vid valet av åtgärd eller sanktion enligt 9 § ska Finansinspektionen ta hänsyn
till de omständigheter som anges i 2 § första stycket och 2 a §.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om någon av de förutsättningar
som anges i 2 § andra stycket är uppfyllda.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka omständigheter som ska
beaktas vid ingripande enligt 9 § och Finansinspektionens möjlighet att
avstå från ingripande. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Hänvisningen till 9 a §, som upphör att gälla, tas bort. Ändringen är en
följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1
b §.
12 § Sanktionsavgiften ska fastställas till högst det högsta av
1. ett belopp motsvarande fem miljoner euro,
2. tio procent av AIF-förvaltarens omsättning närmast föregående räkenskapsår,
eller
3. två gånger den vinst som förvaltaren gjort till följd av regelöverträdelsen, om
beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om
överträdelsen har skett under förvaltarens första verksamhetsår eller om uppgifter
om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om det spann inom vilket
sanktionsavgiften ska bestämmas. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och
4.2.
Ändringen i punkt 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
13 a § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 1 b § tas upp av
Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna om sanktionsföreläggande
i 12 kap. 9 a–9 d §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
Paragrafen reglerar förfarandet för beslut om sanktioner mot fysiska
personer. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Hänvisningarna till 1 a och 9 a §§, som upphör att gälla, tas bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 1 b §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.25
Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:307)
om straff för penningtvättsbrott
1 § Denna lag innehåller straffrättsliga bestämmelser om penningtvätt.
För den som bedriver finansiell verksamhet och annan näringsverksamhet gäller
även
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
I paragrafen anges lagens innehåll samt upplyses om att det därutöver finns
administrativa bestämmelser i andra författningar. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningarna till förordningarna är dynamiska och avser därmed
respektive förordning i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.26
Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:968)
om särskild tillsyn över kreditinstitut och
värdepappersbolag
1 kap.
1 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4, 9.2 och
9.3.
Med tillägg av hänvisningen till TFR-förordningen motsvarar
paragrafen 1 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se
författningskommentaren till den paragrafen.
1 a kap.
868
11 § Finansinspektionen ska ge förvärvaren tillstånd till ett väsentligt förvärv om
förvärvaren efter förvärvet kommer att ha en tillfredställande kontroll över sin
opaginerad Kontrollera mot PDF
verksamhet, särskilt när det gäller de risker som förvärvaren är eller kan komma
att bli exponerad för.
Vid bedömningen ska det beaktas
1. om det finns skäl att anta att förvärvarens verksamhet bedrivs på ett sätt som
är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar dess verksamhet,
och
2. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök
till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Inför bedömningen enligt andra stycket 2 ska berörda svenska och utländska
tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna synpunkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för tillstånd till ett
väsentligt förvärv. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i andra stycket 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
30 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska
Finansinspektionen pröva
1. om företaget efter fusionen kommer att ha en tillfredsställande kontroll över
sin verksamhet, särskilt när det gäller de risker som det är eller kan bli exponerat
för,
2. att företagens borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om sådant
skydd behövs med hänsyn till de fusionerande företagens ekonomiska förhållanden
och om borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
3. om det finns skäl att anta att företagens verksamhet efter fusionen bedrivs på
ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar
verksamheten, och
4. om det finns skäl att anta att fusionen har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök
till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt beakta
1. företagets anseende, och
2. om företagets verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Inför bedömningen enligt första stycket 4 ska berörda utländska
tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna synpunkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för tillstånd att
verkställa en fusionsplan. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
40 § Bolagsverket ska vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa
en delningsplan inhämta ett yttrande från Finansinspektionen.
Av yttrande ska det framgå om
1. bolagen efter delningen kommer att ha en tillfredsställande kontroll över sin
verksamhet, särskilt när det gäller de risker som de är eller kan bli exponerade för,
2. det överlåtande bolagets borgenärer tillförsäkrats en betryggande säkerhet,
om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de deltagande bolagens ekonomiska
förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
3. de deltagande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att
delningen kan anses förenlig med insättares eller andra fordringsägares intressen,
4. det finns skäl att anta att bolagens verksamhet bedrivs på ett sätt som är
förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, och
5. det finns skäl att anta att delningen har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök
till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt andra stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt beakta
1. bolagens anseende, och
2. om bolagens verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad Finansinspektionens yttrande
i fråga om en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan ska
innehålla. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i andra stycket 5 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
49 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en delningsplan
ska Finansinspektionen pröva
1. om bolagen efter delningen kommer att ha en tillfredsställande kontroll över
sin verksamhet, särskilt när det gäller de risker som de är eller kan bli exponerade
för,
2. att bolagets borgenärer tillförsäkras betryggande säkerhet, om ett sådant
skydd behövs med hänsyn till det delade bolagets förhållanden och om
borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
3. om det finns skäl att anta att bolagens verksamhet efter delningen bedrivs på
ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar
verksamheten, och
4. om det finns skäl att anta att delningen har samband med eller kan öka risken
för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök
till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Vid bedömningen enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen särskilt beakta
1. bolagens anseende, och
2. om bolagens verksamhet bedrivs på ett sätt som är sunt.
Inför bedömningen enligt första stycket 4 ska berörda utländska
tillsynsmyndigheter få tillfälle att inom 30 arbetsdagar lämna synpunkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för tillstånd att
verkställa en gränsöverskridande delningsplan. Övervägandena finns i
avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket 4 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
870
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
58 § Finansinspektionen ska bevilja tillstånd, om
1. tredjelandsfilialen förfogar över tillräckligt med kapital och likviditet enligt 5
b kap. 4–7 §§,
2. tredjelandsfilialen uppfyller kraven på riskhantering och dokumentation och
har en tillfredsställande intern kontroll enligt 5 b kap. 8 och 9 §§,
3. tredjelandsfilialens verksamhet utanför Sverige men inom EES är begränsad
till finansiering av filialer i samma grupp som tredjelandsföretaget,
4. tredjelandsföretaget har tillstånd i hemlandet för att tillhandahålla de tjänster
och bedriva den verksamhet som ansökan avser,
5. tredjelandsföretaget står under betryggande tillsyn av en tillsynsmyndighet i
hemlandet och den myndigheten har informerats om att företaget etablerar sig i
Sverige,
6. Finansinspektionen bedömer att den kan utöva effektiv tillsyn över
tredjelandsfilialen,
7. det inte finns skäl att anta att verksamheten har samband med eller kan öka
risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag, och
8. insättningar hos en tredjelandsfilial som avses i 58 § 1 a omfattas av garanti
enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller av en utländsk garanti som
a) omfattar insättningar som anges i 2 § lagen om insättningsgaranti, och
b) åtminstone motsvarar garantin enligt 4 och 4 c §§ lagen om insättningsgaranti.
Paragrafen anger förutsättningarna för tillstånd. Övervägandena finns i
avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i punkten 7 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
8 kap.
1 a § Om en tredjelandsfilial inte uppfyller kraven i denna lag, föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen eller andra författningar som reglerar filialens
verksamhet, ska Finansinspektionen förelägga filialen att inom viss tid begränsa
rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för
att komma till rätta med situationen.
Finansinspektionen får dessutom ingripa genom att besluta att
1. en filial utöver de kapital- och likviditetskrav som gäller enligt 5 b kap. 4, 5
eller 6 § ska uppfylla ett särskilt kapital- eller likviditetskrav, eller
2. filialen eller någon av dess verkställande direktörer ska betala en
sanktionsavgift, om det finns skäl att anta att filialen inte uppfyller sina
skyldigheter enligt 5 b kap. 8 §.
Vid ingripande enligt andra stycket 2 gäller 15 kap. 1 b, 1 c och 8–9 d §§ lagen
(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens ingripandeåtgärder mot tredjelandsfilialer. Övervägandena finns i avsnitten 4.1
och 4.3.
I andra stycket 2 görs en ändring som innebär att hänvisningen 1 a kap.
58 § 7, som upphör att gälla, tas bort. Ändringen är en följd av den nya
penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 a §.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.27
Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62)
om identifiering av rapporteringspliktiga
konton med anledning av FATCA-avtalet
4 kap.
4 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara
databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter
som anges i 1 § första stycket 1 och 3–7 föreligger, ska sådana uppgifter också
eftersökas i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av konton vars
saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller
vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska
uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot
som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste
fem åren och som inte är elektroniskt sökbara
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 6 § med
avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende
öppnande av kontot,
3. den senaste dokumentationen som inhämtats med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder
för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism eller för att uppfylla andra författningar.
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5. gällande stående instruktioner att överföra medel.
Granskningen enligt första och andra styckena behöver bara göras en gång för
varje konto.
Paragrafen innehåller bestämmelser om eftersökande av uppgifter vid
granskning av vissa konton. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
872
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap.
2 § För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats
för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av
bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns
skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses
vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet inte
1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en
specificerad amerikansk person, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa
att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.
Det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person enligt första
stycket om det finns
1. uppgift om at kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk
lagstiftning,
2. uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress, eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
rapporteringspliktiga konton. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
3 § För att fastställa om en enhet som inte är en amerikansk person är ett finansiellt
institut, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information
som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på
grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024 eller i annan författning. Om det finns skäl att anta
att kontohavaren är ett finansiellt institut eller om kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare finns med i den amerikanska federala
skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut, ska
kontohavaren anses vara ett finansiellt institut.
För att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande om detta från
kontohavaren. Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas, om det utifrån den
information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till
eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren är en aktiv
icke-finansiell enhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
rapporteringspliktiga konton. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande
i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den
opaginerad Kontrollera mot PDF
information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024. För att fastställa om en
person med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska
det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar
eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i
förordning (EU) 2024/1624, och
2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från
kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
personer med bestämmande inflytande. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1–4.3.
Ändringarna är en följd av är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
7 kap.
3 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande
i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den
information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande är medborgare eller
har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan ett
konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från personerna med
bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande
inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med
bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra
stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
personer med bestämmande inflytande. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
874
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. I fråga om 4 kap. 4 § andra stycket 3, ska uppgifterna, fram till och med den
9 juli 2032, också eftersökas bland handlingar med koppling till kontot som det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat och som inte är
elektroniskt sökbara enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt eller
finansiering av terrorism.
3. I fråga om 6 kap. 2 och 3 §§, ska det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet, för att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, även
opaginerad Kontrollera mot PDF
granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism i den
utsträckning denna information inte uppdaterats eller ändrats på grund av
bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024.
4. I fråga om 6 kap. 4 §, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, för
att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en
enhet, även förlita sig på den information som inhämtats på grund av
bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism i den utsträckning denna information inte har eller skulle ha
uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024. När det gäller konton vars
saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet även granska den information som
inhämtats på grund av bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism i den utsträckning denna information inte har eller skulle
ha uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
5. I fråga om 7 kap. 3 § första stycket, får det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet även förlita sig på den information som inhämtats på grund av
bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering
av terrorism i den utsträckning denna information inte har eller skulle ha
uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027. Ändringarna i
4 kap. 4 §, 6 kap. 2–4 §§ och 7 kap. 3 § som innebär att det hänvisas till
nya bestämmelser ska tillämpas från och med när lagen träder i kraft.
I punkt 2 anges att eftersökningar enligt 4 kap. 4 § fram till och med den
9 juli 2032 också ska göras bland handlingar med koppling till kontot som
det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat och som inte
är elektroniskt sökbara enligt 2017 års penningtvättslag.
I punkt 3 anges att vid tillämpningen av 6 kap. 2 och 3 §§ ska även sådan
information som har inhämtats enligt 2017 års penningtvättslag granskas
för att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person. Detta
gäller i den utsträckning sådan information inte har eller skulle ha
uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i
penningtvättsförordningen.
Av punkt 4 framgår i vilken utsträckning det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet vid tillämpning av 6 kap. 4 § även får förlita sig på
respektive ska granska information som inhämtats på grund av
bestämmelser i 2017 års penningtvättslag. Institutet får som utgångspunkt
förlita sig på sådan information för att fastställa vilka personer som är
personer med bestämmande inflytande i en enhet. När det gäller konton
vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre ska
sådan information som utgångspunkt granskas. I båda fallen gäller detta i
den utsträckning sådan information inte har eller skulle ha uppdaterats
eller ändrats på grund av bestämmelser i penningtvättsförordningen.
I punkt 5 anges att vid tillämpning av 7 kap. 3 § första stycket får det
rapporteringsskyldiga institutet även förlita sig på information som
inhämtats på grund av bestämmelser i 2017 års penningtvättslag för att
fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en
opaginerad Kontrollera mot PDF
enhet. Detta gäller i den utsträckning sådan information inte har eller
skulle ha uppdaterats eller ändrats på grund av bestämmelser i
penningtvättsförordningen.
18.28
Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911)
om identifiering av rapporteringspliktiga
konton vid automatiskt utbyte av upplysningar
om finansiella konton
2 kap.
9 § En enhet är, om ingenting annat följer av 9 a §, ett finansiellt institut, om
1. den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av följande
verksamheter för en kunds räkning:
a) handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller
indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,
b) individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller
c) annan verksamhet än som anges i a eller b eller tillhandahållande av tjänster
avseende bytestransaktioner, som innebär att finansiella tillgångar, pengar eller
rapporteringspliktiga kryptotillgångar investeras, administreras eller förvaltas,
eller
2. dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i, återinvestering i
eller handel med finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar
och den förvaltas av en annan enhet som är en sådan enhet som beskrivs i 1 eller i
7, 8 eller 10 §.
Vid tillämpning av första stycket ska en enhet anses huvudsakligen bedriva en
eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter anses huvudsakligen komma från
investering i, återinvestering i eller handel med finansiella tillgångar eller
rapporteringspliktiga kryptotillgångar, om enhetens samlade intäkter från dessa
verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda
intäkter under den av följande perioder som är kortast:
1. den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår
tidpunkten då bedömningen görs, eller
2. en period som enheten har existerat.
Första stycket ska tolkas i enlighet med definitionen av begreppet finansiellt
institut i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31
maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag
investeringsenheter.
I paragrafen beskrivs den typ av finansiellt institut som är en
investeringsenhet. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i tredje stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
876
18 § Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar
kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren,
beskyddaren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och varje annan fysisk
person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med
bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är
opaginerad Kontrollera mot PDF
en trust, avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med
bestämmande inflytande över en trust. Termen ska tolkas i enlighet med
definitionen av verklig huvudman i artikel 2.1.28 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
I paragrafen anges vad som avses med en person med bestämmande
inflytande. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
4 kap.
6 § Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara
databaser typiskt sett inte är tillräckliga för att bedöma om sådana omständigheter
som anges i 2 § första stycket 1–6 föreligger, ska sådana uppgifter också eftersökas
i gällande huvudkundregister, när det gäller granskning av högvärdekonton som
innehas av fysiska personer.
Om sådan information inte finns i det gällande huvudkundregistret, ska
uppgifterna också eftersökas bland följande handlingar med koppling till kontot
som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat under de senaste
fem åren och som inte är elektroniskt sökbara:
1. den senast inhämtade styrkande dokumentation som avses i 8 kap. 7 § med
avseende på kontot,
2. det senaste avtalet eller den senaste av annan dokumentation avseende
öppnande av kontot,
3. en senaste dokumentation som inhämtats med stöd av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller för att uppfylla andra författningar,
4. gällande fullmakter eller handlingar avseende underteckningsrätt, och
5. gällande stående instruktioner att överföra medel avseende andra konton än
inlåningskonton.
I paragrafens andra stycke preciseras bland vilka handlingar med koppling
till ett konto som uppgifter också ska eftersökas om sådan information inte
finns i det gällande huvudkundregistret. Övervägandena finns i avsnitten
4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
5 kap.
5 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i
4 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en fysisk person i stället för
bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en
till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman vid
beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism avseende kontohavaren genom de åtgärder som
vidtagits avseende kontohavaren med anledning av det eller de befintliga konton
som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste tillhandahålla
nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än att det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket
tillämpar bestämmelserna i 4 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de
konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga
sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om
något annat inte anges i 2 kap. 20 §.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 4 kap. med avseende på ett sådant
konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga sådana
konton som avses i första stycket.
I paragrafen finns bestämmelser om nya konton som innehas av fysiska
personer som får granskas som om de är befintliga konto. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
6 kap.
2 § För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats
för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av
bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns
skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska
kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte
1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har
hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa
att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion.
Det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion enligt första stycket om det finns
1. uppgift om att kontohavaren bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i
enlighet med lagstiftningen där,
2. uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion,
eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion.
I paragrafen finns bestämmelser om hur ett rapporteringsskyldigt
finansiellt institut ska göra för att utreda om en enhet som innehar ett
befintligt konto har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
878
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande
över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den
information som inhämtats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en
annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
1. när det gäller konton vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar
eller mindre, granska den information som inhämtats på grund av bestämmelser i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024,
och
2. när det gäller andra konton än som avses i 1, inhämta ett intygande från
kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
personer med bestämmande inflytande. Övervägandena finns i avsnitten
4.1–4.3.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
7 kap.
4 § För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande
över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den
information som inhämtats när åtgärder för kundkännedom vidtagits. Detta gäller
dock endast om detta förfarande har utförts på ett sätt som överensstämmer med
kraven enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den
31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism.
För att fastställa om en person med bestämmande inflytande har hemvist i en
annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
innan ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren eller från
personerna med bestämmande inflytande.
Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande
inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även inhämta ett
intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som
innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan
i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
personer med bestämmande inflytande. Övervägandena finns i avsnitten
4.1–4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 § Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får tillämpa bestämmelserna i
6 kap. vid granskning av ett nytt konto som innehas av en enhet i stället för
bestämmelserna i detta kapitel, om
1. kontohavaren hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller hos en
till detta närstående enhet i Sverige även har ett eller flera befintliga konton,
2. det nya och de befintliga kontonas saldon eller värden räknas samman vid
beräkning av saldo eller värde enligt 4–8 kap.,
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppfyller kraven enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism avseende kontohavaren genom de åtgärder som
vidtagits avseende konto-havaren med anledning av det eller de befintliga konton
som avses i 1, och
4. öppnandet av det nya kontot inte medför att kontohavaren måste tillhandahålla
nya, ytterligare eller ändrade kunduppgifter av andra skäl än att det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska uppfylla kraven enligt denna lag.
Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med första stycket
tillämpar bestämmelserna i 6 kap. vid granskningen av ett nytt konto och ett av de
konton som avses i första stycket är ett rapporteringspliktigt konto, ska samtliga
sådana konton som avses i första stycket anses vara rapporteringspliktiga, om
något annat inte anges i 2 kap. 20 §.
Intyganden och annan dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella
institutet inhämtar eller har tillgång till enligt 6 kap. 2–5 §§ med avseende på ett
sådant konto som avses i första stycket, får användas vid granskningen av samtliga
sådana konton som avses i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nya konton som innehas av
enheter som får granskas som om de är befintliga konton. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i första stycket 3 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
880
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. I fråga om 4 kap. 6 § andra stycket 3, ska uppgifterna, fram till och med den
9 juli 2032, också eftersökas bland handlingar med koppling till kontot som det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat och som inte är
elektroniskt sökbara enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt eller
finansiering av terrorism.
3. I fråga om 6 kap. 2 §, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, för
att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, även granska
den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
4. I fråga om 6 kap. 4 § får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita
sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen
(2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism i den
utsträckning denna information inte har eller skulle ha uppdaterats eller ändrats
på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024. När det gäller konton vars saldo eller värde
uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre, ska det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet även granska den information som inhämtats på grund av
opaginerad Kontrollera mot PDF
bestämmelser i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
i den utsträckning denna information inte har eller skulle ha uppdaterats eller
ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
5. I fråga om 7 kap. 4 § gäller att, för att fastställa vilka personer som är
personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet, om åtgärderna vidtogs före den 10 juli
2027, förlita sig på den information som inhämtats även när detta förfarande har
utförts på ett sätt som överensstämmer med kraven enligt lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
6. 7 kap. 6 § 3 gäller även när det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
uppfyller kraven enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism såvida informationen inte skulle ha uppdaterats eller
ändrats på grund av bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027. Ändringen i
2 kap. 9 § innebär att det hänvisas till nya bestämmelser när det gäller
tolkning av definitionen av finansiellt institut. Om det skulle vara så att ett
institut blir att betrakta som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut på
grund av denna ändring, är det ett finansiellt institut först från dagen för
ikraftträdandet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska då
tillämpa reglerna om granskning enligt 4–8 kap. först från det datum som
det blev ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 b kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL,
gäller första gången för uppgifter som avser perioder efter att institutet
blev ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Om ett institut som
tidigare varit ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte längre är det
med anledning av ändringen i 2 kap. 9 § ska det lämna kontrolluppgifter
enligt 22 b kap. SFL som avser den del av kalenderåret 2027 som det var
ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.
I punkt 2 anges att eftersökningar enligt 4 kap. 6 § andra stycket 3 fram
till och med den 9 juli 2032 också ska göras bland handlingar med
koppling till kontot som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har
inhämtat och som inte är elektroniskt sökbara enligt 2017 års
penningtvättslag.
I punkt 3 anges att vid tillämpningen av 6 kap. 2 § ska även sådan
information som har inhämtats enligt 2017 års penningtvättslag granskas
för att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.
Av punkt 4 framgår i vilken utsträckning det rapporteringsskyldiga
finansiella institutet vid tillämpning av 6 kap. 4 § även får förlita sig på
respektive ska granska information som inhämtats på grund av
bestämmelser i 2017 års penningtvättslag. Institutet får som utgångspunkt
förlita sig på sådan information för att fastställa vilka personer som är
personer med bestämmande inflytande i en enhet. När det gäller konton
vars saldo eller värde uppgår till 1 000 000 US-dollar eller mindre ska
sådan information som utgångspunkt granskas. I båda fallen gäller detta i
den utsträckning sådan information inte har eller skulle ha uppdaterats
eller ändrats på grund av bestämmelser i penningtvättsförordningen.
I punkt 5 anges att vid tillämpning av 7 kap. 4 § får det
rapporteringsskyldiga institutet i vissa fall även förlita sig på information
opaginerad Kontrollera mot PDF
som inhämtats på grund av bestämmelser i 2017 års penningtvättslag för
att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande
i en enhet. Detta gäller i den utsträckning åtgärderna vidtogs före den
10 juli 2027 och förfarandet utförts på ett sätt som överensstämmer med
kraven enligt 2017 års penningtvättslag.
I punkt 6 anges att 7 kap. 6 § 3 även gäller när det rapporteringsskyldiga
institutet uppfyller kraven enligt 2017 års penningtvättslag. Detta gäller i
den utsträckning sådan information inte skulle ha uppdaterats eller ändrats
på grund av bestämmelser i penningtvättsförordningen.
18.29
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2016:1024) om verksamhet med
bostadskrediter
1 kap.
4 § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt tillsyn över och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen innehåller upplysningar om den nya penningtvättsregleringen
och förhållandet mellan denna lag och den regleringen. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1, 4.3, 5.1.12, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
Bestämmelsen gäller endast de verksamheter som omfattas av
penningtvättsförordningen.
2 kap.
3 § Vid bedömningen enligt 2 § första stycket 3 av om en innehavare är lämplig
ska innehavarens anseende beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att
anta att
1. innehavaren kommer att motverka att företagets verksamhet drivs på ett sätt
som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar
företagets verksamhet, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
882
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövningen hos den
som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i punkt 2 är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till förordningen är dynamisk och avser därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 a kap.
2 § Tillstånd enligt 1 § ska ges om
1. bolagsordningen eller stadgarna inte strider mot denna lag eller någon annan
författning,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas i
enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
3 den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i
företaget bedöms som lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i
företaget, och
4. den som ska ingå i företagets styrelse eller vara verkställande direktör, eller
vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i
ledningen och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.
Om företaget har eller kan förväntas komma att få en nära förbindelse med någon
annan, får dock tillstånd ges bara om förbindelsen inte hindrar en effektiv tillsyn
av företaget.
Bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska göras i
enlighet med 2 kap. 3 §.
För verksamhet som avser endast kreditförmedling gäller, i stället för första
stycket 3 och 4, att kravet i 4 kap. 2 § lagen (2027:000) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism ska vara uppfyllt.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för tillstånd.
Övervägandena finns i avsnitten 5.1.12 och 7.1.
Ändringen i fjärde stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Kravet som följer av lagen om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism gäller enbart sådan verksamhet med kreditförmedling som omfattas av penningtvättsregleringen, dvs. sådan
verksamhet som omfattas av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024.
6 kap.
14 § Finansinspektionen får förelägga en utländsk kreditförmedlare från ett land
inom EES som förmedlar bostadskrediter från en filial i Sverige att göra rättelse,
om kreditförmedlaren överträder
– 4 kap. 1, 2, 7, 8, 9 eller 10 §,
– föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 5 eller 6, eller
– 5 a §, 6 §, 12 a § första stycket, 13 a §, 50 § eller 54 § konsumentkreditlagen
(2010:1846).
Om kreditförmedlaren inte följer föreläggandet, ska Finansinspektionen
underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda kreditförmedlaren att
fortsätta förmedla bostadskrediter i Sverige. Innan förbud meddelas ska
inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i kreditförmedlarens hemland.
Europeiska kommissionen ska omedelbart informeras när ett förbud meddelas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens ingripandeåtgärder mot kreditförmedlare från ett land inom EES. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
I första stycket tas hänvisningen till 2017 års penningtvättslag bort.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 4 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 kap.
1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Finansinspektionens beslut enligt 6 kap. 16 § andra stycket
får dock inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller
återkallelse ska gälla omedelbart.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen och att 6 kap. 8 a § upphör att gälla.
18.30
Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:672)
om ekonomiska föreningar
8 kap.
45 § En revisor som är en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat
revisionsbolag ska vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om revisorn finner
att det kan misstänkas att en styrelseledamot eller en verkställande direktör inom
ramen för föreningens verksamhet har gjort sig skyldig till brott enligt någon av
följande bestämmelser:
1. 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 10 kap. 1, och 3–5 §§ och 11 kap. 1, 2 4 och 5 §§
brottsbalken.
2. 2, 4, 5 och 10 §§ skattebrottslagen (1971:69), och
3. 3–5 §§ och, om brottet inte är ringa, 7 § lagen (2014:307) om straff för
penningtvättsbrott.
Revisorn ska även vidta de åtgärder som anges i 46 och 47 §§, om revisorn finner
att det kan misstänkas att någon inom ramen för föreningens verksamhet har gjort
sig skyldig till brott enligt 10 kap. 5 a–5 e §§ brottsbalken.
Om revisorn finner att en misstanke av det slag som avses i första eller andra
stycket bör föranleda att uppgifter lämnas enligt artikel 69 i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism och 2 kap. 4 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism, ska dock åtgärder enligt 46 och 47 §§ inte vidtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som vissa revisorer ska
vidta när de misstänker att en företrädare för föreningen har gjort sig
skyldig till ekonomisk brottslighet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2
och 4.3.
Ändringen i tredje stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
17 kap.
884
11 § Bolagsverket ska besluta att en förening ska gå i likvidation, om
1. föreningen inte på föreskrivet sätt har lämnat in en anmälan till Bolagsverket
om en sådan behörig styrelse, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska
finnas enligt denna lag, eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
2. föreningen inte enligt 8 kap. 3 eller 16 § årsredovisningslagen (1995:1554)
har kommit in med årsredovisning och revisionsberättelse och i förekommande fall
koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse till Bolagsverket inom elva
månader från det att räkenskapsåret gick ut.
Bolagsverket får besluta att en förening ska gå i likvidation om föreningen inte
har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 7 §, 8 § första stycket, 12 § första stycket
eller 14 § första stycket lagen (2027:000) om verkliga huvudmän.
Ett beslut om likvidation ska dock inte meddelas om likvidationsgrunden har
upphört under ärendets handläggning hos Bolagsverket.
En fråga om likvidation enligt första stycket ska prövas av Bolagsverket
självmant eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, en verkställande
direktör, en medlem, en innehavare av förlagsandelar, en borgenär eller, i ett sådant
fall som avses i första stycket 1, någon annan vars rätt är beroende av att det finns
någon som kan företräda föreningen. En fråga om likvidation enligt andra stycket
ska prövas av Bolagsverket självmant.
Paragrafen innehåller bestämmelser om likvidation. Paragrafen genomför
delvis artikel 10.15 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 14.16.7.
Ändringarna motsvarar 25 kap. 11 § andra och fjärde styckena aktiebolagslagen (2005:551), se författningskommentaren till den paragrafen.
12 § I ett ärende enligt 11 § ska Bolagsverket förelägga föreningen och de
medlemmar, innehavare av förlagsandelar och borgenärer som vill yttra sig i
ärendet att lämna in ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket
inom en viss tid (likvidationsföreläggande).
Ett föreläggande enligt första stycket ska endast riktas mot föreningen om
ärendet avser likvidation enligt 11 § andra stycket.
Föreläggandet ska delges föreningen om det kan göras på något annat sätt än
enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra
föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den
utsatta tiden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande gällande likvidation.
Övervägandena finns i avsnitt 14.16.7.
Ändringen motsvarar 25 kap. 24 § andra stycket aktiebolagslagen, se
författningskommentaren till den paragrafen.
14 § Om Bolagsverket självmant meddelar ett likvidationsföreläggande som
grundar sig på 11 § första stycket 1 eller andra stycket, ska verket besluta att
föreningen ska betala en särskild avgift för kostnaderna i likvidationsförfarandet .
Ett sådant avgiftsbeslut får fattas endast om Bolagsverket senast sex veckor
innan likvidationsföreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till
föreningens senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser.
Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att föreningen kan bli skyldig att
betala en avgift om bristen inte avhjälps.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om avgiftens storlek.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avgift till följd av likvidationsförelägganden. Övervägandena finns i avsnitt 14.16.7.
Ändringen motsvarar 25 kap. 26 § första stycket aktiebolagslagen, se
författningskommentaren till den paragrafen.
21 kap.
2 § En revisor eller en särskild granskare är ersättningsskyldig enligt de grunder
som anges i 1 §. Han eller hon ska även ersätta skada som hans eller hennes
medhjälpare uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar. I de fall som avses i 8 kap.
47 § och 50 § andra stycket denna lag, artikel 69 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism
och 2 kap. 4 §agen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism ansvarar dock revisorn eller den särskilda granskaren endast för skada
på grund av oriktiga uppgifter som han eller hon eller en medhjälpare har haft
skälig anledning att anta var oriktiga.
Om ett revisionsbolag är revisor eller särskild granskare, är det detta bolag och
den som är huvudansvarig för revisionen eller den särskilda granskningen som är
ersättningsskyldiga. Om en sammanslutning eller ett revisionsorgan som avses i
8 kap. 22 § är revisor eller särskild granskare, är det den som har utfört revisionen
eller den särskilda granskningen och den som har utsett honom eller henne som är
ersättningsskyldiga.
Första stycket och andra stycket första meningen gäller även för den revisor eller
oberoende sakkunniga som utför granskning i samband med en
gränsöverskridande fusion enligt 16 kap.
Paragrafen innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen i första stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring i sak är avsedd.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.31
Förslaget till lag om ändring i spellagen
(2018:1138)
1 kap.
6 § Vissa bestämmelser om skatt på spel finns i lagen (2018:1139) om skatt på
spel.
Paragrafen upplyser om annan reglering som berör spel. Övervägandena
finns i avsnitt 4.2.
Ändringen, som innebär att upplysningen om penningtvättsreglering tas
bort, är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Se även 7 § och
författningskommentaren till den.
7 § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
886
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den regleringen.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4, 9.2 och 9.3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om
värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
4 kap.
1 § Licens får ges endast till den som
1. bedöms ha den kunskap, erfarenhet och organisation som krävs för att driva
verksamheten,
2. kan antas komma att driva verksamheten i enlighet med lag och andra
författningar som reglerar verksamheten,
3. uppfyller kravet i 4 kap. 3 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism, och
4. i övrigt bedöms lämplig att driva verksamheten.
Paragrafen innehåller krav för licens. Paragrafen genomför delvis
artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i
avsnitt 7.1.
Första stycket punkt 3, som är ny, innebär att det tydliggörs att visst krav
i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
(penningtvättslagen) ska vara uppfyllt om licens ska beviljas. Det handlar
om krav på att ledningspersoner och verkliga huvudmän inte i väsentlig
utsträckning får ha åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller gjort
sig skyldiga till penningtvätt, förbrott till penningtvätt, finansiering av
terrorism eller annan allvarlig brottslighet, och att de ska ha gott anseende
och agerar med ärlighet och integritet. För ledningspersoner gäller
dessutom att de ska ha tillräcklig kunskap och kompetens för att utföra
uppgiften.
Övriga ändringar är redaktionella. Ingen ändring i sak är avsedd.
3 § För en juridisk person gäller kraven i 1 § 4 och 2 § 1 även den som har ett
kvalificerat innehav av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse
eller ledning.
För en juridisk person gäller kraven i 2 § 2–5 den som har ett kvalificerat innehav
av andelar i den juridiska personen eller ingår i dess styrelse eller ledning.
Med ett kvalificerat innehav avses detsamma som i 1 kap. 5 § lagen (2004:297)
om bank- och finansieringsrörelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kraven i 1 och 2 §§ ska
tillämpas i förhållande till juridiska personer. Övervägandena finns i
avsnitt 7.1.
Ändringen i första stycket en följd av den nya lydelsen av 2 §. Ingen
ändring i sak är avsedd.
6 kap.
8 § Vid prövningen av licens att tillhandahålla lokalt poolspel på hästar enligt 1 §
gäller inte kraven enligt 4 kap. 1–3 §§, om inte annat följer av andra stycket. En
sådan licens meddelas för ett specifikt antal tävlingsdagar per år.
För den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024, ska dock kraven i 4 kap. 1 § 3 tillämpas vid
licensprövningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav vid prövning av licens för
lokalt poolspel på hästar. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 7.1.
Ändringen i andra stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
9 § En sådan juridisk person som avses i 2 §, och som är verksam huvudsakligen
inom en enda kommun, får utan licens, men efter registrering hos en kommun,
tillhandahålla sådana lotterier som får omfattas av en licens enligt 1 § med
undantag för bingo och lokalt poolspel på hästar, om
1. lotteriet tillhandahålls bara inom den eller de kommuner där den juridiska
personen är verksam,
2. lotteriet inte tillhandahålls från en fast försäljningsplats genom ett
serviceföretag,
3. vinstandelen anges på lottsedlarna, lottlistorna eller på den plats där lotteriet
tillhandahålls, och
4. det för lotteriet finns en utsedd kontaktperson.
För den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024, ska kravet i 4 kap. 1 § 3 tillämpas vid
registreringen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för s.k. registreringslotterier. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 7.1.
Ändringen i andra stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Prövningen av om kravet är uppfyllt görs av den myndighet som
utövar tillsyn över att penningtvättsregleringen efterföljs, se 4 kap. 1 § 3
och de hänvisningar som anges däri samt 4 kap. 7 § penningtvättslagen.
11 kap.
2 § För att en licenshavare som omfattas av Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 ska få tillhandahålla spel genom
spelombud, måste spelombudet vara registrerat hos spelmyndigheten. Licenshavaren ska ansöka om registrering av spelombudet hos myndigheten.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om krav på registrering för spelombud. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
Ändringen en följd av den nya penningtvättsregleringen. Ingen ändring
i sak är avsedd.
18 kap.
22 § Om den som tillhandahåller spel efter registrering enligt 6 kap. 9 § förelagts
att upphöra med verksamheten enligt 4 kap. 10 § eller 6 kap. 19 § lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, ska
registreringsmyndigheten avregistrera personen. Det ska göras om beslutet gäller
omedelbart eller, om så inte är fallet, när det har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller när den myndighet
som utövar tillsyn enligt penningtvättsregleringen ingriper mot ett
registreringlotteri. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 9.2.
Ändringarna i paragrafen är en följd av den nya penningtvättsregleringen. Den myndigheten som utövar tillsyn över att den som
tillhandahåller registreringslotterier efterföljer penningtvättsregleringen
kan ingripa vid överträdelser eller om lämplighetskrav som finns i den
regleringen inte uppfylls. Tillsynsmyndigheten kan bl.a. ingripa genom
888
opaginerad Kontrollera mot PDF
föreläggande att upphöra med verksamheten. Paragrafen innebär att ett
sådant föreläggande kan resultera i avregistrering.
18 kap.
2 § Beslut av spelmyndigheten eller av en kommun enligt denna lag får överklagas
till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena
finns i avsnitten 4.2 och 9.2.
Ändringen, som innebär att första stycket tas bort, är en följd av den nya
penningtvättsregleringen, se författningskommentaren till 1 kap. 7 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.32
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2018:1219) om försäkringsdistribution
1 kap.
5 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
9 kap.
2 § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en svensk
försäkringsförmedlares styrelse, är dess verkställande direktör eller på
motsvarande sätt företräder försäkringsförmedlaren, eller är ersättare för någon av
dem, om försäkringsförmedlaren
1. bedriver försäkringsdistribution i Sverige och inte uppfyller kraven på
tillstånd eller registrering i 2 kap.,
2. har fått tillstånd att bedriva försäkringsdistribution genom att lämna falska
uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,
3. för distribution av försäkringar använder någon som inte har rätt att bedriva
försäkringsdistribution eller att distribuera sådana försäkringar som distributionen
avser,
4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 4 kap. 1–3, 5–11 eller 13 §§,
5 kap. 1–8, 10–16 eller 18–21 §§, 6 kap. 1–6 eller 8–15 §§ eller 7 kap. 1 §, eller
5. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5–10, 11.1-11.10,
12–14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23–25, 26.1–26.8, 27, 28.1–
28.8, 29, 30.1–30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för
finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU)
nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
1. beslut att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre och högst tio år,
inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en
försäkringsdistributör, eller
2. beslut om sanktionsavgift.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot en företrädare för
en försäkringsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarandepunkt 4 tas bort. Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 5 a §.
4 § Ett ingripande enligt 2 § första stycket 1–4 eller 3 § får ske bara om
överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och den fysiska personen i
fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ett ingripande enligt 2 § första stycket 5 får ske bara om överträdelsen är
allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
orsakat överträdelsen.
I paragrafen anges särskilda krav för ingripande mot en företrädare för en
försäkringsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Ändringen är en följd av den nya lydelsen av 2 §.
15 § Vid ingripande mot en försäkringsförmedlare som är en fysisk person och vid
ingripande enligt 2, 3, 30 eller 31 § ska sanktionsavgiften som högst fastställas till
det högsta av
1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
2. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor motsvarade 700 000 euro.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarandeandra stycket tas bort. Ändringen är en följd av den nya
penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 5 a §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
890
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.33
Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:434)
om rapporteringspliktiga arrangemang
6 § Med verklig huvudman avses detsamma som i artikel 2.1.28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om
åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism.
Paragrafen innehåller en definition av verklig huvudman. Övervägandena
finns i avsnitt 4.2.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 (penningtvättsförordningen) finns även bestämmelser kring hur verkligt huvudmannaskap ska fastställas.
18.34
Förslaget till lag om ändring i
fastighetsmäklarlagen (2021:516)
1 kap.
6 § För fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag gäller även
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Fastighetsmäklarinspektionen får avstå ingripande enligt denna lag, om
ingripande görs enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism.
Ett ingripande enligt lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
terrorism mot en juridisk person i vilken en registrerad fastighetsmäklare är
anställd hindrar inte att disciplinära åtgärder vidtas mot fastighetsmäklaren enligt
denna lag.
Paragrafen innehåller upplysningar om annan reglering som är tillämplig
i fråga om fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag och förhållandet
mellan denna lag och den regleringen. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1, 9.2 och 9.4.7.
Första och tredje styckena motsvarar 8 kap. 9 a § rättegångsbalken, se
författningskommentaren till den paragrafen. Utgångspunkten är också att
ingripande mot en fastighetsmäklare eller fastighetsmäklarföretag som
inte följer penningtvättsregleringen görs enligt lagen om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Av andra
stycket följer att Fastighetsmäklarinspektionen kan behöva avstå från
ingripande enligt denna lag, om den myndighet som utövar tillsyn över att
penningtvättsregleringen efterföljs ingriper enligt penningtvättslagen. Det
opaginerad Kontrollera mot PDF
gäller om det annars skulle leda till dubbelbestraffning: Det gäller även om
resultatet annars inte skulle bli proportionerligt.
2 kap.
8 § Registrering av en fastighetsmäklare får endast ske om mäklaren
1. har betalat ansökningsavgift,
2. inte är underårig eller i konkurs och inte heller har näringsförbud eller
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,
3. har försäkring för skadeståndsansvar enligt 3 kap. 25 §,
4. har tillfredsställande utbildning,
5. har för avsikt att vara verksam som fastighetsmäklare,
6. uppfyller kravet i 4 kap. 2 § lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt
och finansiering av terrorism, och
7. är redbar och i övrigt lämplig att vara verksam som fastighetsmäklare.
Paragrafen innehåller krav på registrerade fastighetsmäklare. Paragrafen
genomför delvis artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Ändringen i punkt 6 motsvarar 8 kap. 2 § rättegångsbalken, se
författningskommentaren till den paragrafen. I övrigt görs en redaktionell
ändring.
9 § Registrering av ett fastighetsmäklarföretag får endast ske om
1. mäklarföretaget har betalat ansökningsavgift,
2. mäklarföretaget inte är i konkurs eller likvidation,
3. de som ingår i mäklarföretagets ledning och de som har ett kvalificerat
innehav i mäklarföretaget varken har gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet
eller i väsentlig utsträckning åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet,
4. mäklarföretaget uppfyller kravet i 4 kap. 2 § första stycket lagen (2027:000)
om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och
5. mäklarföretaget är redbart och i övrigt lämpat att bedriva fastighetsmäklarverksamhet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på registrerade fastighetsmäklarföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 6.2 i sjätte penningtvättsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Ändringen i punkt 4 motsvarar 11 § revisorslagen (2001:883), se
författningskommentaren till den paragrafen. I övrigt görs en redaktionell
ändring.
4 kap.
1 § Fastighetsmäklarinspektionen har tillsyn över de fastighetsmäklare och
fastighetsmäklarföretag som är registrerade enligt 2 kap. Genom tillsynen
kontrolleras att den verksamhet som kräver registrering bedrivs enligt denna lag.
892
Paragrafen upplyser om Fastighetmäklarinspektionens uppgift att utöva
tillsyn över registrerade fastighetsmäklare och fastighetsmäklarföretag.
Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 9.2.
Ändringen, som innebär att hänvisningen till lagen om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism och föreskrifter som har
meddelats med stöd av den lagen tas bort, är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § Fastighetsmäklarinspektionen ska återkalla registreringen för en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag som
1. inte längre uppfyller villkoren för registrering i 2 kap. 8 § 2–5 och 7
respektive 9 § 2 eller 5,
2. trots påminnelse inte betalar årlig avgift, eller
3. handlar i strid mot sina skyldigheter enligt denna lag.
Om det kan anses tillräckligt, får Fastighetsmäklarinspektionen i stället för att
återkalla registreringen ge en varning eller erinran. Om förseelsen är ringa, får
inspektionen avstå från att ge en påföljd.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande Fastighetsmäklarinspektionen. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och 9.2.
Ändringarna, som innebär att första stycket 4, delar av andra stycket och
tredje stycket tas bort, är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
författningskommentaren till 1 kap. 6 §.
16 § Innan Fastighetsmäklarinspektionen på grund av en inträffad omständighet
beslutar att återkalla registreringen för en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag enligt 4 § första stycket eller 5 § tredje stycket, får inspektionen
besluta om disciplinpåföljd enligt 4 § på grund av en annan omständighet.
Innan Fastighetsmäklarinspektionen beslutar att avregistrera en fastighetsmäklare eller ett fastighetsmäklarföretag med anledning av en ansökan från mäklaren eller mäklarföretaget, får inspektionen besluta om motsvarande åtgärder som
anges i första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten för Fastighetsmäklarinspektionen att i vissa fall välja att avvakta med att pröva en
återkallelse eller avregistrering. Övervägandena finns i avsnitten 4.2 och
9.2.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
författningskommentaren till 1 kap. 6 §.
5 kap.
1 § Fastighetsmäklarinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena
finns i avsnitten 4.2 och 9.2.
Ändringen i första stycket, som innebär att andra meningen tas bort, är
en följd av den nya penningtvättsregleringen, se författningskommentaren
till 1 kap. 6 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.35
Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:899)
med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om gräsrotsfinansiering
1 kap.
1 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya
penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den
regleringen. Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4 och 9.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se författningskommentaren till den paragrafen.
2 kap.
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster följer bestämmelserna i
1. EU-förordningen, och
2. artikel 2.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/3005 av den 27 november 2024 om transparens och integritet i
betygsättningsverksamhet avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning
(ESG-betyg), och om ändring av förordningarna (EU) 2019/2088 och (EU)
2023/2859.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över
leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster. Övervägandena finns i
avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande punkt 2 tas bort. Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 a §.
3 kap.
894
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster som har auktoriserats enligt artikel 12 i EU-förordningen och som
1. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 3–5, 6.1–6.6, 7.1–
7.4, 8.1–8.6, 9.1, 9.2, 10, 11, 13.2, 15.2, 15.3, 16.1, 18.1, 18.4, 19.1 –19.6, 20.1,
20.2, 21.1–21.7, 22, 23.2–23.13, 24–26 och 27.1–27.3 i EU-förordningen,
2. inte har följt ett föreläggande enligt 2 kap. 2 § eller som inte har gett tillträde
till verksamhetslokaler enligt 2 kap. 3 §, eller
3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2.2 andra stycket i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3005.
Finansinspektionen ska ingripa mot den som tillhandahåller gräsrotsfinansieringstjänster utan auktorisation enligt artikel 12 i EU-förordningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande punkt 3 tas bort. Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 a §.
10 § Sanktionsavgiften för en leverantör av gräsrotsfinansieringstjänster i ett fall
som anges i 1 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst
det högsta av
1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade
500 000 euro,
2. fem procent av leverantörens omsättning närmast föregående räkenskapsår
eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller
3. två gånger den vinst som leverantören gjort till följd av regelöverträdelsen,
om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor.
Avgiften får inte vara så stor att leverantören därefter inte uppfyller kraven enligt
artikel 11 i EU-förordningen eller andra bestämmelser om soliditet och likviditet
som gäller för leverantören.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande andra stycket tas bort. Ändringen är en följd av den nya
penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 a §.
12 § Sanktionsavgiften för en fysisk person i ett fall som anges i 1 § första
stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket ska fastställas till högst det högsta av
1. ett belopp som per den 9 november 2020 i svenska kronor motsvarade
500 000 euro, eller
2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av
regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande andra stycket tas bor. Ändringen är en följd av den nya
penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 1 a §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.36
Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:613)
om finansiell information i brottsbekämpningen
2 § I denna lag avses med
allvarliga brott: de former av brottslighet som anges i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om
Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om
ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF,
2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF,
finansiell analys: resultaten av de operativa och strategiska analyser som har
utförts av en finansunderrättelseenhet i fullgörandet av uppgifter i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om
de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om
ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv
(EU) 2015/849,
finansiell information: all information eller data som innehas av en
finansunderrättelseenhet för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda eller lagföra
penningtvätt och finansiering av terrorism,
finansunderrättelseenhet: den enhet som har utpekats i 8 kap. 1 § lagen
(2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
utländsk behörig myndighet: en myndighet som har utsetts av en annan stat som
behörig enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1153,
i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen anger vad som avses med vissa uttryck som används i lagen.
Övervägandena finns i avsnitten 4.2, 4.3 och 11.1.1.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till sjätte penningtvättsdirektivet är statisk.
18.37
Förslaget till lag om ändring av lagen
(2024:114) om clearing och avveckling av
betalningar
2 kap.
4 § Vid bedömningen enligt 3 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes
anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att
anta att
1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten bedrivs på ett sätt som är
förenligt med denna lag och andra författningar, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för
a) penningtvätt enligt artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller
b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller
försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska beaktas vid
lämplighetsprövningen av en innehavare. Övervägandena finns i
avsnitten 4.2 och 4.3.
Ändringen är en följd av den nya penningsregleringen.
896
opaginerad Kontrollera mot PDF
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
18.38
Förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159)
med kompletterande bestämmelser till EU:s
förordning om marknader för kryptotillgångar
1 kap.
3 a § Bestämmelser om åtgärder för att förhindra penningtvätt och finansiering av
terrorism samt om tillsyn och ingripanden finns i
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj
2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa
kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/84,
– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj
2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
– lagen (2027:000) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
och föreskrifter som meddelats i anslutning till den lagen.
Paragrafen, som är ny, innehåller upplysningar om den nya penningtvättsregleringen och förhållandet mellan denna lag och den regleringen.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1, 4.3, 8.4.1, 8.4.4, 9.2 och 9.3.
Med tillägg av hänvisningen till TFR-förordningen motsvarar
paragrafen 1 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, se
författningskommentaren till den paragrafen.
2 kap.
1 § Finansinspektionen har tillsyn över att företag som omfattas av EUförordningen bedriver sin verksamhet i enlighet med
1. EU-förordningen,
2. denna lag,
3. andra författningar som reglerar verksamheten,
4. bolagsordning, stadgar eller reglemente, och
5. interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar
verksamheten.
Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att företagens ägare och ledning
uppfyller lämplighetskraven enligt EU-förordningen.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om verksamheter som står under
Europeiska bankmyndighetens tillsyn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynens omfattning.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
Nuvarande punkt 2 tas bort. Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se kommentaren till 1 kap. 3 a §.
3 kap.
1 § Finansinspektionen ska ingripa mot ett företag som omfattas av EUförordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt
1. EU-förordningen,
2. denna lag,
3. andra författningar som reglerar verksamheten,
4. bolagsordning, stadgar eller reglemente, eller
5. interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar
verksamheten.
Första stycket gäller inte i fråga om verksamheter som står under Europeiska
bankmyndighetens tillsyn.
Finansinspektionen ska ingripa mot den som utan auktorisation eller registrering
bedriver verksamhet som omfattas av EU- förordningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden. Övervägandena
finns i avsnitten 4.1 och 4.2.
I paragrafen görs en ändring som innebär att nuvarande punkt 2 tas bort.
Ändringarna är en följd av den nya penningtvättsregleringen, se
kommentaren till 1 kap. 3 a §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för överträdelser som har skett
före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
Enligt punkt 2 gäller dock äldre bestämmelser för överträdelser som har
skett före ikraftträdandet.
18.39
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2025:1377) om inhämtande av vissa uppgifter
på skatteområdet om kryptotillgångar
5 kap.
2 § Med användare av kryptotillgångar avses en fysisk person eller en enhet som
är kund till en rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i syfte att
genomföra rapporteringspliktiga transaktioner.
En fysisk person eller en enhet som inte är ett finansiellt institut eller en
rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster, som i egenskap av
ombud, förmyndare, förvaltare, firmatecknare, investeringsrådgivare eller
förmedlare till förmån för annan eller för annans räkning agerar som en användare
av kryptotillgångar, ska inte behandlas som en användare av kryptotillgångar. I
stället ska den andra fysiska personen eller enheten behandlas som användare av
kryptotillgångar.
Om en rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster tillhandahåller
en tjänst för att verkställa rapporteringspliktiga massbetalningstransaktioner för en
säljare eller för en säljares räkning ska leverantören även behandla den kund som
är motpart till säljaren som en användare av kryptotillgångar i fråga om en sådan
rapporteringspliktig transaktion. Detta gäller dock bara om leverantören är skyldig
att kontrollera en sådan kunds identitet med anledning av den rapporteringspliktiga
transaktionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624
av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller motsvarande
reglering utanför EES.
898
opaginerad Kontrollera mot PDF
I paragrafen finns definitionen av användare av kryptotillgångar. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i tredje stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
6 § Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar
kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren,
beskyddaren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och varje annan fysisk
person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med
bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är
en juridisk person eller en trust, avses personer i samma eller motsvarande ställning
som personer med bestämmande inflytande över en trust.
Första stycket ska tolkas i enlighet med definitionen av verklig huvudman enligt
definitionen i artikel 2.1.28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.
I paragrafen finns definitionen av person med bestämmande inflytande.
Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen i andra stycket är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
6 kap.
1 § Med åtgärder för kundkännedom avses en rapporteringsskyldig leverantör av
kryptotillgångstjänsters åtgärder för kundkännedom enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism eller liknande krav som leverantören omfattas av.
I paragrafen finns definitionen av åtgärder för kundkännedom. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringen är en följd av den nya penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
7 kap.
6 § För att fastställa vilka personer som har bestämmande inflytande över en enhet
som är en användare av kryptotillgångar får en rapporteringsskyldig leverantör av
kryptotillgångstjänster förlita sig på upplysningar som inhämtas och förvaras i
enlighet med åtgärder för kundkännedom, under förutsättning att sådana
granskningsförfaranden är förenliga med åtgärder för kundkännedom enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024
om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism.
Om leverantören inte är rättsligt skyldig att tillämpa åtgärder för kundkännedom
som är förenliga med åtgärder för kundkännedom enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024, ska den tillämpa
opaginerad Kontrollera mot PDF
granskningsförfaranden som i huvudsak överensstämmer med sådana åtgärder i
syfte att identifiera personer med bestämmande inflytande.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarande för identifiering av
personer med bestämmande inflytande. Övervägandena finns i avsnitten 4.1–4.3.
Ändringarna i första och andra styckena är en följd av den nya
penningtvättsregleringen.
Hänvisningen till penningtvättsförordningen är dynamisk och avser
därmed förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 10 juli 2027.
2. Vid tillämpning av 6 kap. 1 § avses, när det gäller åtgärder som vidtagits före
den 10 juli 2027, även åtgärder för kundkännedom enligt lagen (2017:630) om
åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 10 juli 2027.
I punkt 2 anges att vid tillämpningen av 6 kap. 1 § avses även åtgärder
för kundkännedom enligt 2017 års penningtvättslag när det gäller åtgärder
som vidtagits före den 10 juli 2027.
18.40
Förslaget till lag om ändring i lagen
(2027:0000) om register över konton,
värdefack och virtuella IBAN
2 kap.
9 § En licenshavare med licens för onlinespel som enligt 13 kap. 1 § spellagen
(2018:1138) för varje registrerad spelare ska öppna ett spelkonto, ska till
Skatteverket regelbundet anmäla uppgifter om sådana spelkonton och om sådan
information som spelare ska registrera enligt 12 kap. 2 § spellagen. En spelares
adress ska endast anmälas om personnummer eller motsvarande saknas.
900
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en licenshavares
skyldighet att anmäla uppgifter för registrering i registret och preciserar
vilka uppgifter licenshavarna ska anmäla för registrering avseende
spelkonton och innehavarna av sådana spelkonton. Paragrafen utgör ett
nationellt initiativ, fristående från sjätte penningtvättsdirektivet.
Övervägandena finns i avsnitt 15.4.2.
Av paragrafen följer att vissa licenshavare är skyldiga att anmäla uppgifter om registrerade spelare och de spelkonton som en registrerad spelare
har för registrering i det register som Skatteverket administrerar enligt
lagen. Av 13 kap. 1 § spellagen följer att en licenshavare med licens för
onlinespel, med vissa undantag, för varje registrerad spelare ska öppna ett
spelkonto. Av 12 kap. 1 § spellagen följer att en licenshavare ska registrera
den som vill delta i spel och att endast fysiska personer som är bosatta eller
stadigvarande vistas i Sverige får registreras för onlinespel. Antalet
registrerade spelare är inte detsamma som antalet spelkonton, eftersom en
opaginerad Kontrollera mot PDF
spelare under vissa förutsättningar kan ha mer än ett spelkonto hos
licenshavaren, se 4 § Lotteriinspektionens föreskrifter och allmänna råd
(LIFS 2018:5) om kommersiellt onlinespel och vadhållning och 7 kap. 1 §
Lotteriinspektionens föreskrifter och allmänna råd (LIFS 2018:4) om
statligt lotteri och lotteri för allmännyttiga ändamål. Skyldigheten att
anmäla uppgifter om spelkonton gäller enbart sådana spelkonton som
avses i 13 kap. 1 § spellagen. Det innebär att tillfälliga spelkonton enligt
13 kap. 4 § samma lag inte ska anmälas för registrering.
Genom Spelinspektionens föreskrifter och allmänna råd (SIFS 2022:3)
om tekniska krav samt ackreditering av organ för den som ska kontrollera,
prova och certifiera spelverksamhet uppställs bl.a. krav på den information
som ett spelsystem ska kunna generera. Av föreskriften framgår till
exempel att spelkonton kan vara inaktiva. De spelkonton som
licenshavarna är skyldiga att anmäla utgör registrerade spelkonton som
inte är tillfälliga eller avslutade före lagens ikraftträdande. Således är
licenshavarna även skyldiga att anmäla inaktiva konton.
Av paragrafen följer även att licenshavarna ska anmäla vissa uppgifter
om de registrerade spelarna. De uppgifter som ska registreras avseende
innehavarna av spelkonton är samma uppgifter som licenshavarna är
skyldiga att registrera enligt 12 kap. 2 § spellagen (jfr prop. 2017/18:220
s. 318). Däremot ska en adress endast anmälas i de fall personnummer eller
motsvarande skulle saknas.
3 kap.
1 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över att
institut och licenshavare fullgör sina skyldigheter enligt 2 kap. 2 § första stycket
respektive 9 § och föreskrifter som meddelats i anslutning till denna lag.
Om ett institut eller en licenshavare inte anmäler uppgifter för registrering i
registret enligt vad som krävs, får tillsynsmyndigheten förelägga institutet eller
licenshavaren att inom viss tid göra rättelse. Föreläggandet får förenas med vite.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynen över att skyldigheterna
enligt denna lag fullgörs. Övervägandena finns i avsnitt 15.8.
Ändringarna i första och andra stycket är endast en följd av att
skyldigheterna för licenshavare enligt spellagen att anmäla uppgifter för
registrering inträder senare än för instituten.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2028.
2. Licenshavare som blir registreringsskyldiga i och med ikraftträdandet
av denna lag ska anmäla uppgifter enligt 2 kap. 9 § snarast möjligt efter
ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
I punkt 1 anges att lagen träder i kraft den 1 maj 2028.
I punkt 2 anges att licenshavare som i och med ikraftträdandet blir
registreringsskyldiga ska anmäla uppgifter enligt 2 kap. 9 § snarast möjligt
efter ikraftträdandet.
18.41
Övriga lagförslag
Lagförslagen i avsnitten 1.41 och 1.42 innebär att följdändringar görs i
lagen (2026:000) om ändring i lagen (2026:000) om ändring i lagen
(2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2026:000) om ändring i
lagen (2026:000) om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder
som föreslås i propositionen En starkare fondmarknad (prop.
2025/26:186). Följdändringarna görs med anledning av att de ändringar
som görs i lagförslaget i avsnitt 1.15, se författningskommentaren i
avsnitt 18.14.
902
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Dir. 2023:49 Tilläggsdirektiv till 2022 års penningtvättsutredning (Fi 2022:13) ur registret
- Dir. 2022:76 EU:s lagstiftningspaket om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism ur registret