Sök i Ratio Lex

Angående medgifvande af tullrestitution för raffineradl socker vid utförsel jemväl till Norge]

1867-01-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1867:24, Angående medgifvande af tullrestitution för raffineradl socker vid utförsel jemväl till Norge]

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 11 f. m.

Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Riksdagen angående medgifvande

af tullrestitution för raffineradl socker vid utförsel

jemväl till Norge]; Gifven Stockholms Slott den

22 Januari 1867.

Uti underdånigt utlåtande den 2 Mars 1863, afgifvet i fråga om ratifikation

af den emellan Sverige och Norge, å ena, samt Frankrike, å andra sidan, deri 1-1

förutgångna Februari afslutade handelstraktat, har med anledning af den i samma

traktats 8:de artikel intagna bestämmelse, enligt hvilken de förenade rikena förbundit

sig att från den 1 Januari 1866 icke i någotdera riket pålägga »raffineradt

socker» en införseltull, som med mera än 30 procent öfverstege stadgad

medeltull å råsocker, Kongl. Norska Regeringen, under åberopande af sitt rörande

detta ämne den 9 November 1864 afgifna underdåniga yttrande gjort framställning

derom att, i följd af nämnda bestämmelse, förändring måtte ske i Mellanrikslagens

föreskrifter angående förtullning af socker, som, efter alt hafva blilvit

raffinerad t i det ena af de förenade rikena, införes till det andra.

De af Kongl. Norska Regeringen härvid afsedda föreskrifter innefattas i

3, 6 och 31 §§ af den s. k. Mellanrik slagen eller Kongl. Maj.ts angående de

förenade rikenas ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden förnyade och i Sverige

den 24 Maj 1823 utfärdade nådiga Förordning, genom hvilka §§, jemförda med

Förordningen åtföljande förteckning Kitt. C, stadgas att, bland andra i Sverige

eller Norge tillverkade varor, raffinerad! socker må land- och sjövägen från det

ena till det andra riket införas mot erläggande af hälften utaf den i allmänhet

för sådan vara bestämda tull.

Uti .ofvanberörda underdåniga betänkande den 9 November 1864 har af

Kongl. Norska Regeringen hufvudsakligen anförts: att om man, såsom Regeringen

ansåge rigtigt, i fråga om traktaten betraktade Sverige och Norge i förhållande

till den med dem dervid kontrollerande magt såsom en enda stat, Mellanrikslagens

stadgande!! om förtullning af socker, gentemot en traktatsbestämmelse, sådan som

den o införmälda, måste anses betyda detsamma som ett stadgande om att råsocker,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

I,villigt införes till raffinering, skall åtnjuta en nedsättning i den enligt traktaten

fastställda införselstullen, lika med hälften af den äfvenledes enligt traktaten bestämda

införselstullen på raffmeradt socker under vilkor, att den raffinerade produkten

transporteras till och förbrukas i en annan del af det genom traktaten

bundna området, än den der införseln och förädlingen egt rum; att en sådan

nedsättning icke vore förenlig med en »lojal» uppfattning af ofvanberörda traktatsbestämmelse,

hvars ord och mening kunde uppfyllas allenast såvida det skydd, som

tillerkändes inhemska sockerraffinaderier, blefve begränsad! i enlighet med samma

bestämmelse i dess tulla tillämpning; att vidare stadgande! om half tull å raffinerad!

socker, som från det ena till det andra riket infördes, skulle, såvida det

icke genom andra bestämmelser gjordes overksamt eller derest icke den allmänna

tullen på sådan! socker vore minst dubbelt så hög som på råsocker, medföra det

abnorma resultat, att raffmeradt socker kunde till riket inkomma mot lägre

tull, än den, för hvilken det vore möjligt att derstädes få råsocker infördt; att

tullen på råsocker visserligen för närvarande vore både i Sverige och Norge mycket

högre än halfva tullen på raffmeradt socker, men att förhållandet emellertid, såsom

nyss blifvit antydt, reglerades derigenom att dels i 9 § af Underrättelserna

till bär gällande Tulltaxa vore uttryckligen förklarad!, att vid utförsel till Norge

af socker, som i Sverige undergått raffinering, den vid utförseln af sådan vara

till annat land medgifna restitution af erlagd tull för råämnet icke eger rum,

dels ock att i Norge för närvarande icke funnes något sockerraffinaderi i verksamhet

samt att sedan den 1 Juli 1857 uti samma land varit iakttaget, att den

vissa industrier tillerkända restitution af tull för råvaran icke utgår vid utförsel

till Sverige; att dessa förhållanden emellertid kunde när som helst förändras, enär

det i Sverige gifna stadgande, att tullrestitution icke medgåfves vid utförsel till

Norge, endast gällde för den tid, eu här utfärdad tulltaxa tjenade till efterrättelse,

samt, hvad Norge beträffade, icke ens någon allmän bestämmelse i detta hänseende

der vore meddelad, utan blefve endast för hvarje gång beslut om tullrestitutions

beviljande fattades, undantag gjordt för utförsel till Sverige, hvarförutom

sådant beslut icke gällde för längre tid än till budgetterminens slut; att

oberoende af omförmälda traktatsbestämmelse den uppfattning sedan lång tid gjort

sig gällande i Norge, att det äfven af andra skäl vore ensidigt att få de rörande

förtullningen af raffmeradt socker och sockersirap, som föres de förenade rikena

emellan, gällande undantagsbestämmelser häfda och att för tillvägabringande af detta

resultat från Norges sida åtgärd redan vidtagits genom en under den 31 Juli 1854

utfärdad lag af innehåll, att de i Lagen om Sveriges och Norges ömsesidiga handels-

och sjöfärtsförhållanden meddelade bestämmelser, enligt Indika raffmeradt

socker och sockersirap af svensk tillverkning kunde införas från Sverige mot

hälften af den för dessa varor i allmänhet stadgade införselstull, skulle upphöra att

gälla från den tid, då motsvarande bestämmelser i den för Sverige gällande För
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 24.

ordning angående rikenas ömsesidiga handel och sjöfart blefvo upphäfda; att

denna lag emellertid icke kunnat tråda i kraft i följd deraf, att det i lagen

förutsatta vilkor af ett motsvarande stadgande i Sverige icke inträdt samt att det

derföre kunde ifrågasättas,

antingen att söka få donna angelägenhet under förnyadt öfvervägande här i

riket för att der tillvägabringa det sålunda från Norges sida önskade stadgande,

eller ock att söka utverka ett lika med Mellanrikslagens föreskrifter beståndande

stadgande om att, så länge någon vara som i det ena af de förenade

rikena vore i allmänhet belagd med införselstull, Unge till det andra riket införas

tullfritt eller mot halfva beloppet af den i allmänhet bestämda tull, skulle vid

utförseln till samma rike al sådan vara icke beviljas någon godtgörelse af erlagd

införselstull för det till den förädlade varan använda råämne.

Häröfver hafva ej mindre General-Tullstyrelsen än Kongl. Maj:ts och Rikets

Kommers-kollegium blilvit härda, dervid General-Tullstyrelsen i underdånigt utlåtande

den 20 Februari i 866 anfört, bland annat, hurusom det icke behöfde

genom närmare utredning ådagaläggas, att samma menliga inflytande på den af

sockertullen påräknade statsinkomst, som, enligt Norska Regeringens nyssberörda

betänkande, skulle för Norge uppstå genom medgifvandet af båll'' införselstull å

härifrån dit inlördt raffincradt socker, såvida icke vid sidan af detta medgifvande

raffineradt socker, som till Norge utfördes, vore genom Tulltaxe-underrättelserna

undantaget från åtnjutande af den vid utförsel af sådant socker eljest medgifva

drawback, äfven skulle uppkomma för Svenska Statsverket, derest sockerbruksrörelse

åter började bedrilvas i Norge och raffineradt socker derifrån blefve, efter

åtnjutande i Norge af drawback, hit infördt mot half tull. Begge statskassornas

trygghet mot en sådan tullförlust under Mellanrikslagens nu gällande stadgande

berodde således helt och hållet of det i hvardera riket, utan ömsesidigt bindande

altal, hittills stadgade undantag från drawback för tillverkningar, som från ena

riket utfördes till det andra. Visserligen gåfves föga anledning till det antagande,

att någotdera riket, ehuru icke genom aftal derifrån förhindradt, skulle vilja genom

drawback uppmuntra eu utförsel, som för det andra rikets statsinkomst blefve så

förlustbringande. Men då frågan bär gällde en af de för begge rikena, med hänsigt

till tullinkomsten, vigtigaste artiklar, borde man icke nöja sig med sannolikheter,

utan å ömse sidor finna angeläget att bringa frågan till sådan läsning, att

hvardera landet för sig kunde öfver tull-lagstiftningen i afseende å denna artikel

fritt förfoga.

Dessutom gåfves ett annat för begge ländernas industriel intressen icke

mindre vigtig! skäl att söka tillvägabringa rättelse af ifrågavarande och likartade

stadgande», rörande varubytet emellan de förenade rikena. Det läge nemligen för

öppen dag, att det nuvarande förhållandet, i strid mot Mellanrikslagens mening

att främja och gynna ett sådant varubyte, helt och hållet motverkade detsamma

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition AV o 24

hvad an gin ge sådana tillverkningar, hvilkas råämnen drogo större tullafgift i det

land, der förädlingen verkställdes, än som motsvarade hälften af denförädlad e

varans tull i det land, dit införseln skulle ske. Och då, äfven om den med

Frankrike afslutade handelstraktat icke kommit till stånd, hvarken Sverige eller

Norge rimligen skulle kunnat belägga ralfineradt socker med råsockertullens dubbla

belopp, enär de inhemska fabrikerna derigenom skulle blifvit gynnade med alltför

öfverdrifven rätt att beskatta sockerförbrukningen, vore det i sjelfva verket icke

från Franska Handelstraktatens bestämmelser utan från redan derförinnan i Sverige

och Norge existerande förhållanden, som behofvet af rättelse i de för dessa länders

samfärdsel hinderliga nu ifrågavarande föreskrifter härledde sig.

Beträffande de utvägar till vinnande af detta syftemål, som Norska Regeringen,

utgående ensamt från synpunkten af statsinkomstens betryggande, angifvit,

af hviilka utvägar den ena åsyftade att genom ömsesidigt aftal från drawback

undantaga sockerfabrikater, som från ena riket tillfördes det andra, och den andra

att upphäfva Mellanrikslagens stadgande om half införselstull för dessa fabrikater,

så vore i fråga om det förstnämnda alternativet en omständighet, om än icke

sannolik, likväl tänkbar, som skulle gorå detta alternativ, i händelse det valdes,

mindre verksamt, nemligen: att någon mycket stor olikhet i de förenade rikenas

sockertullar af en eller annan orsak komma till stånd. Derest åter, i öfverensstämmelse

med det sednare alternativet, blefve härstädes antaget ett likartadt stadgande

med ofvanberörda i Norge den 31 Juli 1854 utfärdade lag, hvarigenom

svenska och norska sockerfabrikater komma att vid införsel från ena till andra

riket beskattas lika med samma artiklar, införda från hvilket annat land som helst,

skulle naturligen också bortfalla det under annan förutsättning nu stadgade undantag

från tullrestitution eller drawback vid utförsel af dylika fabrikater från det

ena till det andra af de förenade rikena. Härigenom skulle den Norska marknaden,

från hvilken Svenskt raffmadsocker, i strid mot Mellanrikslagens syfte, nu

i sjelfva verket genom förhållen drawback vore alldeles utestängd, åter öppnas för

åtminstone jemnlik täflan emellan raffmadsocker från Sverige och från andra länder,

en täflan, som, i mån af förbättrade kommunikationsmedel och mångfaldigade

handelsförbindelser, icke torde blifva utan förmån för den svenska industriel,.

Denna utsigt till en vidgad marknad för Svenska produkter gåfve åt det sednare

af omförmäla alternativer ett bestämdt företräde framför det förra, genom hvithet

de begge statskassorna väl kunde under vanliga förhållanden betrygga sig

emot förluster, men endast med uppoffring af möjligheten till ett liggare varubyte

emellan de förenade rikena. Härvid ansåge sig General-Tullstyrelsen likväl

icke bära lemna obemärkt, att hvad densamma sålunda anfört val egde tillämpning

på ralfineradt socker men icke på sockersirup, för hvilken artikel, sfi vidt

Styrelsen hade sig bekant, icke vid utförsel från något land tullrestitution medgifves,

men för hvilken, införd till Norge från Sverige, endast half införselstull nu

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kong/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24

skall erläggas. Val hade enligt Kommcrs-kollegii berättelse någon utförsel till

Norge af svensk sockersirap hittills icke, åtminstone under sednare åren, egt rum,

oaktadt den stadgade tull-lindringen, och det kunde således synas timligen likgiltigt,

om donna tull-lindring än vidare bibehölles eller uppoffrades, men med

borttagande af donna tull-lindring skulle dock ur Mellanrikslagen uteslutas en

förmån, som, ehuru hittills obegagnad, möjligen kunde i en framtid lända den

Svenska industrien till verkligt gagn.

Kommers-kollegium bär uti sitt underdåniga utlåtande den 13 Mars 1866

erinrat, hurusom Kollegium och General-Tullstyrelsen redan den 22 Mars i 853

uti utlåtande, afgifvet i anledning af ofvanomförmälda i Norge den 31 Juli 1834

utfärdade lag, tillstyrkt det nådiga förklarande, att den genom Mellanrikslagen

medgifva rättighet att mot nedsatt tull från Norge införa raffineradt socker och

sockersirap skulle upphöra från och med den dag, Kong!. Maj:t kunde finna för

godt i nåder bestämma. Sedan likväl Kong!. Maj:t vid pröfning af detta ärende

Inunit skäligt att uppskjuta dess afgörande, samt den 5 Oktober 1855 uppdragit

åt eu komité af Svenske och Norske män att afgifva betänkande angående de

förändringar, som kunde vara nyttiga uti gällande stadgande!! rörande de förenade

rikenas inbördes handels- och sjöfartsförhållanden, Idel'' jemväl frågan om upphörandet

af tull-lindring för raffineradt socker, som fördes rikena emellan, tagen

i öfvervägande af donna komité, hvarvid af de norske komiterade uttalades den

önskan och framställdes det förslag, att socker, tillverka^ i det ena riket, måtte

vid införsel land- eller sjövägen till det andra beläggas med full tull; till stöd

för hvilken jemväl af de Svenske komiterade biträdda, förslag förnämligast åberopades,

att socker vore i begge rikena ett af de vigtigaste föremålen för tullbeskattning;

att erfarenheten ådagalagt, det Mellanrikslagens stadgande angående

donna artikel ledt till betydlig förlust än för den ena, än för den andra statskassan

samt till de obehagligaste förvecklingar emellan rikena; att det norska Stortinget

två gånger beslutat framställning om att socker skulle undantagas från Mellanrikslagens

stadgande angående tull-lindring; att i afseende å sockertillverkningen

lörekomme, det råämnet vore utländskt och att den arbetskraft, som användes

till förädlingen, äfvensom den dervid uppkommande tillökningen i varuvärdet vore

jemförelsevis mindre än vid de dosta andra fabrikater samt att från donna synpunkt

socker således vore mindre berättigadt att hänföras under den eljest antagna

grundsatsen; att varor af det ena rikets tillverkning herde kunna tullfritt införas

till det andra. I enlighet med dessa åsigter blefvo ock uti det af komitén afglida

underdåniga förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges

ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden införda stadgande!! derom, att för

socker och sockertillverkningar, som från det ena till det andra riket land- eller

sjövägen infördes, full tull skulle erläggas. Omförmälda förslag till Förordning,

hvilket i sin helhet antogs af Sveriges åren 1856—1858 församlade Ständer,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl, Maj:ls Nåd. Proposition N:o 24.

kunde likväl till följd af Norska Odelstingets i ämnet fattade beslut icke bifallas.

Emellertid blef uti 13 § af Underrättelserna till den för Sverige under den 18

December 1837 nådigst fastställda Tulltaxa stadgadt, att restitution af erlagd tull

för vissa af utländskt råämne inrikes tillverkade varor och deribland raffineradt

socker, hvilken restitution dittills varit medgifven vid utförsel sjöledes från stapelstad

till hvad land som helst, icke vidare skulle ega rum vid utförsel till Norge;

och hade detta stadgande bibehållits uti hvarje bär i riket sedermera utfärdad

Tulltaxa.

Sedan dels genom sistnämnda stadgande och andra gällande allmänna tullbestämmelser

rörande socker inom begge de förenade rikena ett väsendtligt hinder

för utförsel af raffineradt socker från Sverige till Norge blifvit lagdt, hvadan

äfven sådan utförsel, oberäknadt hvad som i mindre partier på grund af medgifven

tullfrihet enligt 8 § af Mellanrikslagen kunde vid resor öfver gränsen medföras,

för närvarande icke i någon nämnvärd omfattning förekomma, dels ock ett

år 1831 uti Fredrikshald i stor skala utvidgadt och med särskilda privilegier

gynnadt sockerraffinaderi år 1837 nedlagts, hvarefter någon sockerförädling icke i

Norge egt rum, hade ock tillsvidare undanröjts de olägenheter och de anledningar

till förvecklingar, som, på sätt ofvan anförts, af ifrågavarande i Mellanrikslagen

gifna tillåtelse att från det ena till det andra riket mot half tull införa raffineradt

socker förut vant framkallade. Men då å andra sidan under sakernas nuvarande

skick det ändamål att underlätta och befrämja handelsgemenskapen emellan de

förenade rikena, som med Mellanrikslagens bestämmelser om tull-lindring för Het

ena landets till det andra införda tillverkningar varit åsyftadt, icke, med hänseende

till omförmälda artikel, i någon män uppfylldes, och hvarje åtgärd till lossande af

de band, som för närvarande förhindrade tillämpningen af samma bestämmelser,

hvad berörda artikel anginge, sannolikt skulle föranleda nya missförhållanden och

förvecklingar, ansåge Kollegium så mycket heldre giltigt skål fortfarande förefinnas

att, enligt den af Kollegium förut yttrade åsigt, den genom Mellanrikslagen medgifva

rättighet att mot half tull från det ena till det andra riket införa raffineradt

socker herde upphöra, som en sådan förändring, jemte det den lemnade fritt

tillfälle att i hvartdera landet, på sätt för detsamma funnes ändamålsenligast, reglera

tullbeskattningen å donna artikel, dessutom skulle, såsom General-Tullstyrelsen

anfört, hafva till följd, att nu stadgade undantag från tullrestitution vid utförsel

till Norge af sådan Svensk tillverkning komma att bortfalla och sålunda en afsättning

af dylik vara å den Norska marknaden kunna utan förlust för den Norska

statskassan ega rom.

Vid pröfning af detta ärende har Kongl. May t, lika med ofvannämnda myndigheter,

funnit det menliga inflytande å tullinkomsten af den vigtiga artikeln

socker, som kan för begge de förenade rikena uppstå till följd af Mellanrikslagens

bestämmelser rörande denna artikel lämpligast afhjelpas derigenom, att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 24.

raffineradt socker icke vidare får mot half tull införas från det ena landet till

det andra; men då genom eu sådan förändring den med nu stadgade tull-lindring

åsyftade samfärdsel emellan båda länderna beträffande ifrågavarande handelsartikel

icke skulle blifva möjlig, såvida ej samtidigt dermed det för närvarande enligt

9 § i Tulltaxeunderrättelserna gällande undantagsstadgande, enligt hvilket eljest

vid utförsel sjövägen medgifven tullrestitution icke eger rum vid utförsel till

Norge, varder i afseende å raffineradt socker upphäfdt, vill Kongl. Maj:t, med

tillkännagifvande af sin nådiga afsigt att, så snart omförmälda undantagsstadgande

blifver i berörda hänseende upphäfdt, vidtaga sådan ändring i Mellanrikslagen,

att raffineradt socker icke vidare må kunna emot allenast hälften af den för

samma artikel eljest bestämda tull införas från det ena till det andra af de

förenade rikena, härigenom föreslå Riksdagen att för dess del medgifva upphäfvandet

af ifrågavarande undantagsstadgande, i hvad det afser artikeln raffineradt

socker, så att jemväl vid utförsel till Norge af denna artikel må tillgodonjutas

den derför i allmänhet medgifna tullrestitution.

De till denna fråga hörande handlingar skola tillställa det Utskott, till

hvars handläggning frågan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kongl. Maj:t

förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

CARL.

C. G. Lagercrantz

Utdrag

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maja» Nåd. Proposition N:o 24.

25

Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den

22 Januari 1867.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitle-Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,

samt Statsråden: Grefve von Plåten,

Lagerstråle,

Bredberg,

Reuterskiöld,

Lagercrantz och

von Ehrenheim.

Chefen för Finans-departementet Statsrådet Lagercrantz uppläste till justering

ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,

förut fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition till Riksdagen

angående medgifvande af tullrestitution för raffineradt socker vid utförande jemväl

till Norge.

Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl.

Maj:t godt i nåder gilla berörda förslag samt befallde, att

nådig Proposition i enlighet dermed, på sätt bilagan till detta

protokoll utvisar, skulle till Riksdagen allåtas.

Ex protocollo

C. F. Smerling.

Bill. till Riksd. Prat. 1861. i Sami. 1 Afd. 4 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.