Angående skatteförsäljning af Östra krono-allmänningen i Örebro Län, för afsilande af regleringen rörande de sä kallade frisoc. knarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk
1867-01-29 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1867:30, Angående skatteförsäljning af Östra krono-allmänningen i Örebro Län, för afsilande af regleringen rörande de sä kallade frisoc. knarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
i
Nm 30.
Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen, angående skatteförsäljning
af Östra krono-allmänningen i Örebro Län,
för afsilande af regleringen rörande de sä kallade frisoc.
knarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk; Gifven
Stockholms Slott den 22 Januari 1867.
Frågan om upphörande af de tjenstbarheter, som de så kallade frisocknarne
Axberg, Hofsta och Kihl i Örebro län, mot befrielse från
rotering, utgöra till Dylta svafvelbruk, har alltifrån 1809—10 års riksdag
tid efter annan varit föremål för Kongl. Maj ds och Rikets Ständers behandling.
Af den vidlyftiga utredning, som Kongl. Maj:t i detta ämne meddelat
Rikets Ständer, genom nådig Skrifvelse den 27 Oktober 1859, jernhård
med andra tillgängliga handlingar i ämnet, inhemtas bland annat:
att i samma Kongl. Privilegium, hvarigenom Dylta svafvelbruk den
20 November 1649 uppläts åt enskild man, anslogos under bruket arrende
vis ofvannämnde tre socknar med alla deraf gående vanliga utlagor,
äfvensom bruksinneliafvaren tilläts att påkalla arbetsfolk från berörde
socknar;
att ytterligare den 30 September 1712 utfärdades privilegium för
dåvarande innehafvare^ hans hustru, barn och efterkommande arfvingar,
att bruka och besitta Dylta svafvel- och vitriolbruk, så länge han och de
deraf till Kongl. Maj:t och Kronan utgjorde den deraf utgående rättigheBih.
till Riksd. Prot. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. t
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.
ten och förmådde detsamma behörigen i gång hålla, hvarvid alltid så
mycket svafvel herde finnas i förråd, som till Kronans tjenst kunde påfordras,
för det pris, som redan vore eller framdeles klofve bestämdt;
att beloppet och priset å det svafvel, innehafvande vore skyldige att
till Kronan årligen aflemna, år 1766 bestämdes, det förra till 156 1 skeppund
och det sednare till 9 R:dr 32 sk. för skeppundet, samt finnas intagna
i nu gällande Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, hvarigenom
de äldre privilegierna blifvit för General-Adjutanten Friherre Samuel
C. Akerhjelm och hans arfvingar bekräftade, och med åberopande hvaraf
Kongl. Maj:t äfven i dom den 7 Juni 1841 godkänt Örebro Häradsrätts
åtgärd att meddela Friherre Akerhjelm fastebref å inköpte andelar i bruket;
att bruket fatt sig utan rekognitionsafgift anslagna två kronoallmänning
ar, af hvilka den ena, kallad den Ostra, varit med bruket redan på
1600-talet förenad och, enligt protokollet öfver en år 1814 af öfverjägmästare
och landtmätare med biträden hållen undersökning, då innehöll
4,743 tunnland 14 kappland, deraf 299 tunnland 2 kappland mossar, 484
tunnland sjöar, 2,536 tunnland 12 kappland behållen skogsmark samt
1,424 tunnland hemmans- och torpegor, bland annat till åtta på allmänningen
anlagda torplägenheter, som till Bylta herrgård utgjorde 257 dagsverken
och 9 lass hö; men den andra eller Hålahults allmänning, blifvit
svafvelbruk^ underlagd genom Bergskollegii resolution den 8 December
1709 och 1712 års Kongl. Privilegium samt, enligt nyss åberopade undersökningsprotokoll,
innehåller 1,016 tunnland 17 kappland, deraf 64 tunnland
17 kappland impedimenter; varande begge allmänningarnas årliga
skogs afkastning uppskattad, vid nämnda förrättning, till 734 stafrum, hvarutöfver
hygge å dessa skogar ej finge verkställas;
att frisocknarnes tjenstbarhet^- till bruket numera, jemlikt Kongl.
Resolutionen den 5 September 1815, bestå deruti, dels att af de i socknarne
belägna skattehemman, 82 j mantal och (till följd af Kammarkollegii
resolution den 18 November 1698) jemväl af 15 A mantal frälse
årligen, 32 dagsverken för hvarje helt mantal, men af öfriga frälsehemman,
4 A mantal, 16 dagsverken för hvardera eller tillhopa i jemnt tal
3,190 dagsverken vid grufve- och bruksdriften samt svafveltillverkningen
■utgöras, utan betalning, men emot frihet från rotering för berörda tillsammans
1011 eljest roteringsskyldiga mantal, dels att för hvarje helt hemman
med undantag af ofvan omförmälda 15 A mantal frälse, hvilka i förhållande
till sin jordnatur vidkännas dubbel dagsverksskyldighet, årligen 7
stafrum ved eller tillsammans 606 5 stafrum huggas på allmänningarne
eller bruksinnehafvarens egna skogar och forslas till bruket, mot betalning
af endast 25 öre för hvarje stafrum, dels ock att till bruket, mot beta!-
3
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 30.
ning efter gångbart pris i orten, skola hembjudas ved och kol, som egarne
af hemman i frisocknarne vilja aflåta;
samt att bruket, utom bevillning efter Andra Artikeln, erlägger till
Kronan lösen för en tiondedel af sin tillverkning, dock endast efter gammalt
kronovärdi, och derjemte särskild bevillning, nu bestämd till 31 öre
centner!! för svafvel, 8 öre för vitriol och 6 öre för rödfärg, som vid bruket
tillverkas; men deremot för högst fem bruksarbetare åtnjuter den numera
i § 4 af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860 stadgade frihet
från allmänna bevar ingen.
Efter donna sammandragna redogörelse för de Bylta bruk tillförsäkrade
förmåner och ålagda förbindelser följer att i minnet återkalla det
hufvudsakliga af de förhandlingar, som under de sednaste tio åren egt
rum, i fråga om aflösande af frisocknarnes tjenstbarhet^ till bruket och
om förfogandet öfver de dertill anslagna kronoallmänningar.
Krigs-, Kammar- och Bergskollegierna, som i dessa ämnen den 29
April 1857 afgåfvo infordradt underdånigt utlåtande, ansågo dervid, att
Ostra och Hålahults allmänningar, ehuru de icke voro alldeles af samma
egenskap som rekognitionsskog^, likväl, med afseende på den längre tid
de fortfarande varit med Bylta bruk förenade, borde med tillämpning af
Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811, skattläggas och af bruksegaren
få till skatte lösas; och den ersättning, som för indragning af tjenstbarheterna
och öfriga förmåner borde bruksegaren tillkomma, beräknades af
Kollegierna till följande belopp:
för grufvedagsverkena..........B:ko R:dr 42,533: lfi. —
för vedprestationer ........... » » 50,106: 8. 3Z.
Tillhopa » » 92,639: 24. 3|.
hvarifrån borde afgå för svafvel-leveransens
upphörande.......... 26,041: 32. —
och för upphörande af den särskilda bevill
ningen.
...........7^539: 14. 8. 33,530. 46. s.
så att bruksegaren skulle erhålla ett kontant belopp af
B:ko R:dr 59,058: 25. 7$.
motsvarande i Riksmynt 88,587 R:dr 80 öre.
Bå likväl bruksegaren, numera Hofmarskalken Friherre Wilhelm
Akerhjelm i afgifna påminnelser öfver Kollegiernas utlåtande, förklarade
sig icke vilja på den ifrågavarande regleringen ingå med annat vilkor, än
att af Kronan erhålla ett ersättningsbelopp, motsvarande 120,620 R:dr 81
öre, men Kongl. Maj:t fann sig icke kunna godkänna detta anspråk, meddelade
Kongl. Maj:t i ofvanberörda nådiga Skrifvelse den 27 Oktober
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.
1859, endast underrättelse om hvad i ärendet blifvit tillgjordt, med öfverlemnande
derjemte till Rikets Ständers bedröfvande, huruvida det af
Kollegierna beräknade ersättningsbeloppet, 88,587 R:dr 80 öre, måtte till
Kongl. Maj:ts disposition anvisas för att, derest möjligen bruksinnehafvarcn
framdeles skulle dermed åtnöjas, till honom utbetalas för regleringens
tillvägabringande; hvarvid äfven tillkännagafs, att, derest tjenstbarheterna
och skyldigheten att hembjuda skogseffekter komme att för de tre frisocknarne
upphöra, socknarnes hemman i stället blefve, på sätt Rikets
Ständer äfven vid 1828—30 års riksdag ansett, underkastade rotering,
men att Kongl. Maj:t funnit verkställigheten af donna roteringsåtgärd,
såsom beroende af den förra frågan eller tjenstbarheternas upphörande,
höra tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna blifva föremål för
framdeles skeende särskild pröfning.
Emellertid och fi med anledning af det vid undersökning befunna förhållande,
att både Ostra och Hålahults allmänningar blifvit alltför mycket
anlitade, förständigades Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att dels
låta vidtaga åtgärder för bestämmande af det årliga afverkningsbelopp,
som på dessa allmänningar kunde vara med skogens bestånd förenligt, dels
hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne ej anlitades hårdare,
än bär ofvan är nämndt, och således ej heller för annat ändamål än det,
hvartill de af Kronan blifvit åt svafvelbruk^ upplåtna.
Rikets Ständer, Indika icke samtyckte dertill, att de begge allmänningarne
finge af bruksegaren till skatte lösas, helst de icke vore af fullt
samma egenskap som de så kallade rekognitionsskog^''-^ fattade, enligt
underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860, det beslut, att en summa af
88,587 R:dr 80 öre å Riksgälds-kontoret anvisades till Kongl. Maj:ts
nådiga disposition för att, derest bruksegaren dermed åtnöjdes och utan
tvist till Kronan återlemnade dispositionsrätten öfver ifrågavarande två
allmänningar, till honom utbetalas för åvägabringande af reglering i de uti
nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 omförmälda hänseenden. Men
på samma gång och under uttalande af sin åsigt, att de på allmänningarne
verkställda intagor och uppodlingar till en rymd af icke mindre än
1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga tjenstbarlieter utgjordes
till Bylta gård, icke öfverensstämde med de bruksegaren förunnade privilegier,
och att afkastningen af den sålunda för annat ändamål, än upplåtelsen
åt bruksegaren af sett, använda jordrymd borde rätteligen tillfalla
Staten, ej egaren af Bylta gård, hvars jordbruksnäring Staten icke tillförsäkrat
en sådan opåkallad uppmuntran, anhöllo Rikets Ständer, att i händelse
icke den ifrågasätta regleringen beträffande frisocknarne kunde, enligt
angifna grunder, åvägabringas och allmänningarne derigenom återfölle
5
Kongl. Maj-As Nåd. Proposition No 30.
till Kronans disposition, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Skogsstyrelsen att
på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen af nämnda allmänningar
samt förordna lämplig person, som, jemte vård och tillsyn af
allmänningarne, på stället vakade deröfver, att nämnda årliga afverkningsbelopp
icke finge öfverskridas samt att skogseffekterna icke måtte användas
för annat ändamål än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbrott
upplåtna; äfvensom att derest bruksegaren icke godvilligt till Statsverket
aflemnade den afkastning, lian uppbure af den uppodlade delen utaf
allmänningarne, hvarom vederbörlig utredning borde åvägabringas, Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla sådana åtgärder, som för utkräfvande af Kronans
rättmätiga anspråk i sistnämnda hänseende erfordrades.
Uti häröfver den 18 Mars 1861 afgifven förklaring anförde egaren
för Bylta bruk, Friherre Åkerhjelm, att de på Östra allmänningen befintliga
intagor och uppodlingar till en rymd af 1,424 tunnland utgjorde så
kallade afgärda hemman och torp, Indika med stöd af gällande författningar
blifvit anlagda och hemmanen behörigen skattlagda; att hvad sålunda
i laga ordning, på grund och under skydd af gällande författningar, tillkommit,
bolde få ega orubbadt bestånd och ej kunna lagligen gifva något
stöd åt sådana yrkanden, som dem Rikets Ständer i detta hänseende framställt;
att bruksegaren icke kunde ingå på de af Rikets Ständer föreslagna
vilkor för den ifrågasätta regleringen, men att, om deremot en sådan kunde
tillvägabringas på de vilkor och det sätt, som i Kongl Majrts ofvanberörda
skrifvelse till Rikets Ständer år 1859 omförmäldes och hvaribland
rättigheten för Bylta bruks egare att till skatte köpa nämnda två allmänningar
äfven förekomme, bruksegaren, med frånträdande af sitt förut vidhållna
anspråk på ett högre penninge-ersättningsbelopp, än det af Kollegierna
föreslagna, nu ville åtnöjas med den föreslagna summan af 88,587
R:dr 80 öre Riksmynt.
Efter sålunda vunnen öfverensstämmelse, i fråga om löseskillingens
belopp, återstod alltså den skiljaktigheten, att såsom vilkor för uppgörelsen
bestämdes af Rikets Ständer begge kronoallmänningarnes återlemnande till
Kronans disposition, men deremot af bruksegaren hans berättigande att lösa
begge dessa skogar till skatte, efter de för skatteköp af rekognitionsskogar
stadgade grunder.
Genom infordradt och den 5 Februari 1863 afgifvet underdånigt utlåtande
af Kammarkollegium upplystes, att, enligt hvad beskrifningen till
eu öfver Östra allmänningen åren 1799 och 1800 upprättad karta samt
1825 års jordebok och 1861 års mantalslängder utmärkte, 1,217 tunnland
22 kappland af de på samma allmänning befintliga intagor och uppodlingar
tillhörde åtskilliga i jordeboken upptagna, skattlagda hemman och ut
-
6
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 30.
jordar, hvaraf en del lydde under Bylta svafvelbruk, samt att till dessa
senare hörde endast 879 tunnland 6 kappland af nyssnämnde areal, men
att deremot 206 tunnland 10 kappland af berörda intagor, utan kändt stöd
af tillståndsresolutioner, innehades af vissa till Bylta svafvelbruk hörande,
i jordeboken icke upptagna torplägenheter; utan att Kammarkollegium,
som vidhöll sin hemställan om allmänningens skatteförsäljande till bruksegaren,
fann förhållandena med intagorna höra i motsatt fall föranleda till
annan åtgärd, än att, sedan behörig undersökning beträffande de sistnämnda
torplägenheterna föregått och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfva!,
huruvida de herde ega bestånd, skattläggning å de torp, som bibehölles,
skulle i laga ordning förrättas.
Derjemte och för den händelse att allmänningarne fortfarande förblefve
under Kronans eganderätt och vård, tillstyrkte Kammarkollegium, lika
med Skogsstyrelsen, att, efter det frågan om nyssberörda torps bestånd
blifvit i laga ordning afgjord, allmänningarne måtte uppmätas, taxeras och
till regelbunden hushållning indelas samt ställas under Skogsstatens tillsyn
och förvaltning; att det för svafveltillverkningen Bylta bruk tillkommande
vedbelopp, icke öfverstigande 734 stafrum årligen, måtte af skogsstjensteman
till bruket årligen utsynas enligt uppgjord hushållningsplan för allmänningarne;
att, för dessas tillsyn och vård, två bevakare måtte tillsättas och
dem anvisas lämpliga boställen, äfvensom kontanta löner till enahanda belopp,
som för dylika befattningar å kronoparker bestodes; samt att alla
kostnader härför måtte utgå från Skogsplanteringskassan, för hvars räkning
allmänningarnes afkastning, så vidt den icke tillkomme svafvelbruket,
herde försäljas.
Vid härefter i nåder anbefalld och af läraren vid Skogsinstitutet,
Jägmästaren C. A. T. Björkman år 1863 verkställd provisionel uppskattning
af den årliga afkastning och den kontanta behållning, som, med iakttagande
af en ändamålsenligare hushållning och skogens bestånd, kunde
vara att i framtiden påräkna, om skogen å allmänningarne ställdes under
Statens vård och förvaltning, utröntes, att arealen af ren skogsmark utgjorde
endast 2,361 tunnland 14 kappland på Ostra allmänningen och 897
tunnland 17 kappland på Hålahult; samt att, ifall begge allmänningarne,
å hvilka skogens beskaffenhet anmärktes vara föga tillfredsställande, öfvertoges
af Staten och en ordnad skogshushållning derå infördes, skulle med
beräkning af bruksegarnes högsta årliga afverkningsrätt 734 stafrum ved
och, under fortvara af då gällande så väl virkes- som arbetspris och aflöning
för förvaltningen, följande förhållande uppkomma, nemligen:
att under de 20 åren 1864—1884 någon behållen afkastning ej kunde
påräknas, men årliga omkostnaderna deremot uppgå till 1,338 R:dr 50 öre,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 7
hvilka dock i någon män skulle kunna betäckas genom försäljning af befintliga
vindfällen;
att under derpå följande 20 år 1884—1904 utgifterna skulle öfverskjuta
inkomsterna med 499 R:dr 50 öre årligen;
att under 20 år derefter, eller 1904—1924 afkastningen skulle årligen
lemna ett behållet öfverskott af 170 R:dr 50 öre;
samt att efter ar 1924 Statens kontanta behållning, efter afdrag af
omkostnaderna, skulle framgent komma att årligen uppgå till 800 R:dr
50 öre.
Kongl. Maj:t, som ansåg en slutlig reglering af hufvudfrågan i detta
mål, nemligen upphörandet af Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarheter
till Bylta svafvelbruk, vara på alla sidor i många afseenden önskvärd,
beslöt den 2 Oktober 1863, att ännu ett försök skulle göras att
åstadkomma en sådan sammanjemkning af de stridiga anspråken, att ifrågavarande
reglering måtte kunna komma till stånd. I sådant afseende och
under antagande, att, derest en ordnad och lämplig skogsskötsel för framtiden
iakttoges, åtkomsten af den större eller Östra allmänningen vore tillräcklig
att till fullo lemna det belopp af skogseffckter, hvartill bruket enligt
eu rätt tillämpning af privilegierna kunde finnas berättigad^ lät Kongl.
Maj:t till bruksegaren framställa den förfrågan, huruvida denne, för tillvägabringandet
af regleringen och till undvikande af framtida tvister och
obehag, vore villig att, i sammanhang med tjenstbarheternas utlösen till
faststäldt pris, på sätt Rikets Ständer föreskrifvit, till Kronan afträda
Hålahults allmänning, men deremot, såsom ersättning för brukets rätt till
skogsfangst, behålla och till skatte lösa den Östra allmänningen.
På detta förslag förklarade Friherre Åkerhjelm, under den 29 December
1863, sig icke kunna ingå, utan vidhöll sitt år 1861 afgifna, här
ofvan anförda yttrande i ämnet.
De under året 1863 på särskilda vägar gjorda utredningars resultater,
att nemligen beträffande de på allmänningarne befintliga odlingar, som till
betydlig del tillhörde andra än Bylta bruksegare, anledning syntes icke
vara för handen till vidtagande af sådana åtgärder, som Rikets Ständer
åsyftat, och att allmänningarnes öfvertagande af Staten, med bibehållen
rätt för bruksegaren att derifrån årligen erhålla 734 stafrum ved, skulle
under en längre tidrymd medföra icke obetydlig årlig förlust för Staten,
som dessutom ginge miste om den, i händelse af skatteköp, utfallande
köpeskilling och årliga räntor, — föranledde Kongl. Maj:t att vid nästpåföljande
rikdag, i nådig Proposition den 29 December 1865, förnya den
i nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 gjorda framställning och till
Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna, huruvida icke för verkställande
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.
af ifrågavarande reglering, enligt de af Krigs-, Kammar- och Bergskollegierna
förordade grunder, det af Rikets Ständer redan beviljade anslagsbeloppet
88,587 R:dr 80 öre kunde förblifva till Kongl. Maj:ts disposition.
Framställningen blef af Rikets Ständer så till vida bifallen, att de,
genom underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866, ställde nyssnämnda anslag
fortfarande till Kongl. Maj:ts disposition att användas till ersättning
åt Bylta bruksegare för de så kallade frisocknarnes tjenstbarlieter, och
detta utan att dervid, såsom år 1860, fästades vilkoret af de begge allmänningarnes
återlemnande till Kronan. I detta hänseende tilläde Rikets
sednast församlade Ständer endast en anhållan, att, derest brukets egare
inginge på uppgörelsen om tjcnstbarhcterna, Ostra allmänningen och Hålahult
genast måtte ställas under Kronans omedelbara disposition, men att,
derest uppgörelsen icke komme till stånd under den med år 1867 ingångna
statsreglcringsperiod, Kongl. Maj:t utan hinder deraf behagade låta
på det sätt ställa förenämnda allmänningar under Kronans disposition, att
Skogsstyrelsen anbefalldes dels att genom Jägmästaren i länet jemte nödig
skogsbetjening hafva tillsyn och vård om allmänningarne, på stället
vaka deröfver, att det årliga, blott för svafveltillverkningen bestämda afverkningsbeloppet,
734 i (rätteligen 734) stafrum ved, icke öfverskrides
samt skogseffekterna icke användas för annat ändamål än det, hvartill
allmänningarne blifvit åt svafvelbruk^ upplåtna; dels att åt blifvande skogvaktare
såsom boställen upplåta nödigt antal af de å allmänningarne befintliga
oskattlagda torp och intagor, hvaremot de öfriga oskattlagda lägenheterna
skulle i laga ordning skattläggas.
IJofmarskalken Friherre Åkcrhjelm, hvars yttrande, huruvida han vore
villig att ingå på den af Rikets Ständer sålunda medgifna uppgörelse i
ämnet, blifvit infordradt, har, i detta yttrande, afgifvet under den 19 sistlidne
Oktober, visserligen sökt ådagalägga sin påstådda rätt, såsom egare
af Bylta bruk, att derunder bibehålla både Ostra allmänningen och Hålahult
samt vidhållit sitt erbjudande att emot rätt till deras skatteköpande
och den anslagna ersättningssuinman afstå från frisocknarnes tjenstbarhet^,
men dock slutligen förklarat sig villig att, derest Kongl. Maj:t funne
det skäligt, gorå den ytterligare eftergift, att han för afstående från frisocknarnes
tjenstbarhet^'' åtnöjer sig med den anslagna ersättningssuinman
samt rättigheten att till skatte under bruket köpa Ostra allmänningen, i
hvilket fall Hålahults allmänning skulle till Kronan återgå.
Under de sednare förhandlingarne i detta ärende, jemförda med dess
ställning år 1861, hafva således Rikets Ständer och bruksegaren gått hvarandra
till mötes så vida, att de förra icke längre gjort begge de omtvistade
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 9
stade kronoallmänningarnes afstående från bruket till ett vilkor för uppgörelsen
om frisocknarnes tjenstbarheter, och bruksegaren medgifvit att
afstå den ena af dessa skogar, nemligen Hålahult.
Val synes det vara en vinst för Staten, likasom det ostridigt vore en
sådan för frisocknarnes hemmansegare, om deras med nuvarande tids rättsbegrepp
oförenliga beroende af Bylta bruk komnie att upphöra; och Kongl
Maj:t skulle följaktligen anse för det allmänna nyttigt att ansluta den länge
eftersträfvade öfverenskommelsen på de grunder, som Kongl. Maj:t redan
år 1863 och bruksegaren numera funnit antagliga; helst riket derigenom
vunne de icke obetydliga fördelarne, att tre socknar med mer än etthundra
mantal inginge i rotering; att en i mellersta delen af riket belägen
skog af nära 900 tunnland ren skogsmark konime under Kronans omedelbara
förvaltning, för att kunna bringas till förkofran och framtida större
afkastning, samt slutligen att äfven skatteköpeskilling för Östra allmänningen
och årliga räntor af denna skog blefve för Kronan att påräkna; men
Kongl. Maj:t ser sig af stadgandet i § 77 Regeringsformen förhindrad att
bringa förhandlingarne i detta ämne till ett önskligt slut; så vida icke
Riksdagen samtycker, att i sammanhang dermed sistnämnda kronoskog
må, efter behörig skattläggning, till bruksegaren under skattemannarätt
försäljas.
Kongl. Maj:t vill fördenskull härmed i nåder föreslå Riksdagen, att
medgifva, det Kongl. Maj:t, emot det egaren af Bylta bruk för sig och
sina rättsinnehafvare afstår från Axbergs, Idofsta och Kihls socknars tjenstbarheter
till bruket samt till Kronans förfogande afträde!’ kronoallmänningen
Hålahult, må, jemte utbetalning till bruksegaren af den på Rikgäldskontoret
för ändamålet anvisade ersättningssumma, låta, med tillämpning
af Kongl. Kungörelse!! den 4 Februari 1811, skattlägga och till bruksegaren
under skattemannarätt försälja den Östra kronoallmänningen.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Riksdagens
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt, och
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
CAM L.
C. G. Lagercrantz.
Bill. till Riksd. Prof. 1867. 1 Sand. 1 A/cl. 5 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 22
Januari 1867.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
samt
Statsråden: Grefve von Plåten,
Lagerstråle,
Bredberg,
Reuterskiöld,
Lagercrantz och
von Ehrenheim.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Lagercrantz uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition
till Riksdagen, angående skatteförsäljning af Ostra kronoallmänningen
i Örebro län, för afslutande af regleringen rörande de så kallade
frisocknarnes tjenstbarhet^'' till Bylta svafvelbruk.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, fann
Kongl. Maj:t godt i nåder gilla berörda förslag samt
befallde, att nådig Proposition i enlighet dermed, på
sätt bilagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.