Sök i Ratio Lex

Angående skatteförsäljning af Östra krono-allmänningen i Örebro Län, för afsilande af regleringen rörande de sä kallade frisoc. knarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk

1867-01-29 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1867:30, Angående skatteförsäljning af Östra krono-allmänningen i Örebro Län, för afsilande af regleringen rörande de sä kallade frisoc. knarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

i

Nm 30.

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 7 e. m.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen, angående skatteförsäljning

af Östra krono-allmänningen i Örebro Län,

för afsilande af regleringen rörande de sä kallade frisoc.

knarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk; Gifven

Stockholms Slott den 22 Januari 1867.

Frågan om upphörande af de tjenstbarheter, som de så kallade frisocknarne

Axberg, Hofsta och Kihl i Örebro län, mot befrielse från

rotering, utgöra till Dylta svafvelbruk, har alltifrån 1809—10 års riksdag

tid efter annan varit föremål för Kongl. Maj ds och Rikets Ständers behandling.

Af den vidlyftiga utredning, som Kongl. Maj:t i detta ämne meddelat

Rikets Ständer, genom nådig Skrifvelse den 27 Oktober 1859, jernhård

med andra tillgängliga handlingar i ämnet, inhemtas bland annat:

att i samma Kongl. Privilegium, hvarigenom Dylta svafvelbruk den

20 November 1649 uppläts åt enskild man, anslogos under bruket arrende

vis ofvannämnde tre socknar med alla deraf gående vanliga utlagor,

äfvensom bruksinneliafvaren tilläts att påkalla arbetsfolk från berörde

socknar;

att ytterligare den 30 September 1712 utfärdades privilegium för

dåvarande innehafvare^ hans hustru, barn och efterkommande arfvingar,

att bruka och besitta Dylta svafvel- och vitriolbruk, så länge han och de

deraf till Kongl. Maj:t och Kronan utgjorde den deraf utgående rättigheBih.

till Riksd. Prot. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

ten och förmådde detsamma behörigen i gång hålla, hvarvid alltid så

mycket svafvel herde finnas i förråd, som till Kronans tjenst kunde påfordras,

för det pris, som redan vore eller framdeles klofve bestämdt;

att beloppet och priset å det svafvel, innehafvande vore skyldige att

till Kronan årligen aflemna, år 1766 bestämdes, det förra till 156 1 skeppund

och det sednare till 9 R:dr 32 sk. för skeppundet, samt finnas intagna

i nu gällande Kongl. Resolutionen den 5 September 1815, hvarigenom

de äldre privilegierna blifvit för General-Adjutanten Friherre Samuel

C. Akerhjelm och hans arfvingar bekräftade, och med åberopande hvaraf

Kongl. Maj:t äfven i dom den 7 Juni 1841 godkänt Örebro Häradsrätts

åtgärd att meddela Friherre Akerhjelm fastebref å inköpte andelar i bruket;

att bruket fatt sig utan rekognitionsafgift anslagna två kronoallmänning

ar, af hvilka den ena, kallad den Ostra, varit med bruket redan på

1600-talet förenad och, enligt protokollet öfver en år 1814 af öfverjägmästare

och landtmätare med biträden hållen undersökning, då innehöll

4,743 tunnland 14 kappland, deraf 299 tunnland 2 kappland mossar, 484

tunnland sjöar, 2,536 tunnland 12 kappland behållen skogsmark samt

1,424 tunnland hemmans- och torpegor, bland annat till åtta på allmänningen

anlagda torplägenheter, som till Bylta herrgård utgjorde 257 dagsverken

och 9 lass hö; men den andra eller Hålahults allmänning, blifvit

svafvelbruk^ underlagd genom Bergskollegii resolution den 8 December

1709 och 1712 års Kongl. Privilegium samt, enligt nyss åberopade undersökningsprotokoll,

innehåller 1,016 tunnland 17 kappland, deraf 64 tunnland

17 kappland impedimenter; varande begge allmänningarnas årliga

skogs afkastning uppskattad, vid nämnda förrättning, till 734 stafrum, hvarutöfver

hygge å dessa skogar ej finge verkställas;

att frisocknarnes tjenstbarhet^- till bruket numera, jemlikt Kongl.

Resolutionen den 5 September 1815, bestå deruti, dels att af de i socknarne

belägna skattehemman, 82 j mantal och (till följd af Kammarkollegii

resolution den 18 November 1698) jemväl af 15 A mantal frälse

årligen, 32 dagsverken för hvarje helt mantal, men af öfriga frälsehemman,

4 A mantal, 16 dagsverken för hvardera eller tillhopa i jemnt tal

3,190 dagsverken vid grufve- och bruksdriften samt svafveltillverkningen

■utgöras, utan betalning, men emot frihet från rotering för berörda tillsammans

1011 eljest roteringsskyldiga mantal, dels att för hvarje helt hemman

med undantag af ofvan omförmälda 15 A mantal frälse, hvilka i förhållande

till sin jordnatur vidkännas dubbel dagsverksskyldighet, årligen 7

stafrum ved eller tillsammans 606 5 stafrum huggas på allmänningarne

eller bruksinnehafvarens egna skogar och forslas till bruket, mot betalning

af endast 25 öre för hvarje stafrum, dels ock att till bruket, mot beta!-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 30.

ning efter gångbart pris i orten, skola hembjudas ved och kol, som egarne

af hemman i frisocknarne vilja aflåta;

samt att bruket, utom bevillning efter Andra Artikeln, erlägger till

Kronan lösen för en tiondedel af sin tillverkning, dock endast efter gammalt

kronovärdi, och derjemte särskild bevillning, nu bestämd till 31 öre

centner!! för svafvel, 8 öre för vitriol och 6 öre för rödfärg, som vid bruket

tillverkas; men deremot för högst fem bruksarbetare åtnjuter den numera

i § 4 af Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860 stadgade frihet

från allmänna bevar ingen.

Efter donna sammandragna redogörelse för de Bylta bruk tillförsäkrade

förmåner och ålagda förbindelser följer att i minnet återkalla det

hufvudsakliga af de förhandlingar, som under de sednaste tio åren egt

rum, i fråga om aflösande af frisocknarnes tjenstbarhet^ till bruket och

om förfogandet öfver de dertill anslagna kronoallmänningar.

Krigs-, Kammar- och Bergskollegierna, som i dessa ämnen den 29

April 1857 afgåfvo infordradt underdånigt utlåtande, ansågo dervid, att

Ostra och Hålahults allmänningar, ehuru de icke voro alldeles af samma

egenskap som rekognitionsskog^, likväl, med afseende på den längre tid

de fortfarande varit med Bylta bruk förenade, borde med tillämpning af

Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811, skattläggas och af bruksegaren

få till skatte lösas; och den ersättning, som för indragning af tjenstbarheterna

och öfriga förmåner borde bruksegaren tillkomma, beräknades af

Kollegierna till följande belopp:

för grufvedagsverkena..........B:ko R:dr 42,533: lfi. —

för vedprestationer ........... » » 50,106: 8. 3Z.

Tillhopa » » 92,639: 24. 3|.

hvarifrån borde afgå för svafvel-leveransens

upphörande.......... 26,041: 32. —

och för upphörande af den särskilda bevill
ningen.

...........7^539: 14. 8. 33,530. 46. s.

så att bruksegaren skulle erhålla ett kontant belopp af

B:ko R:dr 59,058: 25. 7$.

motsvarande i Riksmynt 88,587 R:dr 80 öre.

Bå likväl bruksegaren, numera Hofmarskalken Friherre Wilhelm

Akerhjelm i afgifna påminnelser öfver Kollegiernas utlåtande, förklarade

sig icke vilja på den ifrågavarande regleringen ingå med annat vilkor, än

att af Kronan erhålla ett ersättningsbelopp, motsvarande 120,620 R:dr 81

öre, men Kongl. Maj:t fann sig icke kunna godkänna detta anspråk, meddelade

Kongl. Maj:t i ofvanberörda nådiga Skrifvelse den 27 Oktober

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

1859, endast underrättelse om hvad i ärendet blifvit tillgjordt, med öfverlemnande

derjemte till Rikets Ständers bedröfvande, huruvida det af

Kollegierna beräknade ersättningsbeloppet, 88,587 R:dr 80 öre, måtte till

Kongl. Maj:ts disposition anvisas för att, derest möjligen bruksinnehafvarcn

framdeles skulle dermed åtnöjas, till honom utbetalas för regleringens

tillvägabringande; hvarvid äfven tillkännagafs, att, derest tjenstbarheterna

och skyldigheten att hembjuda skogseffekter komme att för de tre frisocknarne

upphöra, socknarnes hemman i stället blefve, på sätt Rikets

Ständer äfven vid 1828—30 års riksdag ansett, underkastade rotering,

men att Kongl. Maj:t funnit verkställigheten af donna roteringsåtgärd,

såsom beroende af den förra frågan eller tjenstbarheternas upphörande,

höra tills vidare uppskjutas och efter omständigheterna blifva föremål för

framdeles skeende särskild pröfning.

Emellertid och fi med anledning af det vid undersökning befunna förhållande,

att både Ostra och Hålahults allmänningar blifvit alltför mycket

anlitade, förständigades Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att dels

låta vidtaga åtgärder för bestämmande af det årliga afverkningsbelopp,

som på dessa allmänningar kunde vara med skogens bestånd förenligt, dels

hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne ej anlitades hårdare,

än bär ofvan är nämndt, och således ej heller för annat ändamål än det,

hvartill de af Kronan blifvit åt svafvelbruk^ upplåtna.

Rikets Ständer, Indika icke samtyckte dertill, att de begge allmänningarne

finge af bruksegaren till skatte lösas, helst de icke vore af fullt

samma egenskap som de så kallade rekognitionsskog^''-^ fattade, enligt

underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860, det beslut, att en summa af

88,587 R:dr 80 öre å Riksgälds-kontoret anvisades till Kongl. Maj:ts

nådiga disposition för att, derest bruksegaren dermed åtnöjdes och utan

tvist till Kronan återlemnade dispositionsrätten öfver ifrågavarande två

allmänningar, till honom utbetalas för åvägabringande af reglering i de uti

nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 omförmälda hänseenden. Men

på samma gång och under uttalande af sin åsigt, att de på allmänningarne

verkställda intagor och uppodlingar till en rymd af icke mindre än

1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga tjenstbarlieter utgjordes

till Bylta gård, icke öfverensstämde med de bruksegaren förunnade privilegier,

och att afkastningen af den sålunda för annat ändamål, än upplåtelsen

åt bruksegaren af sett, använda jordrymd borde rätteligen tillfalla

Staten, ej egaren af Bylta gård, hvars jordbruksnäring Staten icke tillförsäkrat

en sådan opåkallad uppmuntran, anhöllo Rikets Ständer, att i händelse

icke den ifrågasätta regleringen beträffande frisocknarne kunde, enligt

angifna grunder, åvägabringas och allmänningarne derigenom återfölle

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj-As Nåd. Proposition No 30.

till Kronans disposition, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Skogsstyrelsen att

på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen af nämnda allmänningar

samt förordna lämplig person, som, jemte vård och tillsyn af

allmänningarne, på stället vakade deröfver, att nämnda årliga afverkningsbelopp

icke finge öfverskridas samt att skogseffekterna icke måtte användas

för annat ändamål än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbrott

upplåtna; äfvensom att derest bruksegaren icke godvilligt till Statsverket

aflemnade den afkastning, lian uppbure af den uppodlade delen utaf

allmänningarne, hvarom vederbörlig utredning borde åvägabringas, Kongl.

Maj:t täcktes anbefalla sådana åtgärder, som för utkräfvande af Kronans

rättmätiga anspråk i sistnämnda hänseende erfordrades.

Uti häröfver den 18 Mars 1861 afgifven förklaring anförde egaren

för Bylta bruk, Friherre Åkerhjelm, att de på Östra allmänningen befintliga

intagor och uppodlingar till en rymd af 1,424 tunnland utgjorde så

kallade afgärda hemman och torp, Indika med stöd af gällande författningar

blifvit anlagda och hemmanen behörigen skattlagda; att hvad sålunda

i laga ordning, på grund och under skydd af gällande författningar, tillkommit,

bolde få ega orubbadt bestånd och ej kunna lagligen gifva något

stöd åt sådana yrkanden, som dem Rikets Ständer i detta hänseende framställt;

att bruksegaren icke kunde ingå på de af Rikets Ständer föreslagna

vilkor för den ifrågasätta regleringen, men att, om deremot en sådan kunde

tillvägabringas på de vilkor och det sätt, som i Kongl Majrts ofvanberörda

skrifvelse till Rikets Ständer år 1859 omförmäldes och hvaribland

rättigheten för Bylta bruks egare att till skatte köpa nämnda två allmänningar

äfven förekomme, bruksegaren, med frånträdande af sitt förut vidhållna

anspråk på ett högre penninge-ersättningsbelopp, än det af Kollegierna

föreslagna, nu ville åtnöjas med den föreslagna summan af 88,587

R:dr 80 öre Riksmynt.

Efter sålunda vunnen öfverensstämmelse, i fråga om löseskillingens

belopp, återstod alltså den skiljaktigheten, att såsom vilkor för uppgörelsen

bestämdes af Rikets Ständer begge kronoallmänningarnes återlemnande till

Kronans disposition, men deremot af bruksegaren hans berättigande att lösa

begge dessa skogar till skatte, efter de för skatteköp af rekognitionsskogar

stadgade grunder.

Genom infordradt och den 5 Februari 1863 afgifvet underdånigt utlåtande

af Kammarkollegium upplystes, att, enligt hvad beskrifningen till

eu öfver Östra allmänningen åren 1799 och 1800 upprättad karta samt

1825 års jordebok och 1861 års mantalslängder utmärkte, 1,217 tunnland

22 kappland af de på samma allmänning befintliga intagor och uppodlingar

tillhörde åtskilliga i jordeboken upptagna, skattlagda hemman och ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 30.

jordar, hvaraf en del lydde under Bylta svafvelbruk, samt att till dessa

senare hörde endast 879 tunnland 6 kappland af nyssnämnde areal, men

att deremot 206 tunnland 10 kappland af berörda intagor, utan kändt stöd

af tillståndsresolutioner, innehades af vissa till Bylta svafvelbruk hörande,

i jordeboken icke upptagna torplägenheter; utan att Kammarkollegium,

som vidhöll sin hemställan om allmänningens skatteförsäljande till bruksegaren,

fann förhållandena med intagorna höra i motsatt fall föranleda till

annan åtgärd, än att, sedan behörig undersökning beträffande de sistnämnda

torplägenheterna föregått och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfva!,

huruvida de herde ega bestånd, skattläggning å de torp, som bibehölles,

skulle i laga ordning förrättas.

Derjemte och för den händelse att allmänningarne fortfarande förblefve

under Kronans eganderätt och vård, tillstyrkte Kammarkollegium, lika

med Skogsstyrelsen, att, efter det frågan om nyssberörda torps bestånd

blifvit i laga ordning afgjord, allmänningarne måtte uppmätas, taxeras och

till regelbunden hushållning indelas samt ställas under Skogsstatens tillsyn

och förvaltning; att det för svafveltillverkningen Bylta bruk tillkommande

vedbelopp, icke öfverstigande 734 stafrum årligen, måtte af skogsstjensteman

till bruket årligen utsynas enligt uppgjord hushållningsplan för allmänningarne;

att, för dessas tillsyn och vård, två bevakare måtte tillsättas och

dem anvisas lämpliga boställen, äfvensom kontanta löner till enahanda belopp,

som för dylika befattningar å kronoparker bestodes; samt att alla

kostnader härför måtte utgå från Skogsplanteringskassan, för hvars räkning

allmänningarnes afkastning, så vidt den icke tillkomme svafvelbruket,

herde försäljas.

Vid härefter i nåder anbefalld och af läraren vid Skogsinstitutet,

Jägmästaren C. A. T. Björkman år 1863 verkställd provisionel uppskattning

af den årliga afkastning och den kontanta behållning, som, med iakttagande

af en ändamålsenligare hushållning och skogens bestånd, kunde

vara att i framtiden påräkna, om skogen å allmänningarne ställdes under

Statens vård och förvaltning, utröntes, att arealen af ren skogsmark utgjorde

endast 2,361 tunnland 14 kappland på Ostra allmänningen och 897

tunnland 17 kappland på Hålahult; samt att, ifall begge allmänningarne,

å hvilka skogens beskaffenhet anmärktes vara föga tillfredsställande, öfvertoges

af Staten och en ordnad skogshushållning derå infördes, skulle med

beräkning af bruksegarnes högsta årliga afverkningsrätt 734 stafrum ved

och, under fortvara af då gällande så väl virkes- som arbetspris och aflöning

för förvaltningen, följande förhållande uppkomma, nemligen:

att under de 20 åren 1864—1884 någon behållen afkastning ej kunde

påräknas, men årliga omkostnaderna deremot uppgå till 1,338 R:dr 50 öre,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 7

hvilka dock i någon män skulle kunna betäckas genom försäljning af befintliga

vindfällen;

att under derpå följande 20 år 1884—1904 utgifterna skulle öfverskjuta

inkomsterna med 499 R:dr 50 öre årligen;

att under 20 år derefter, eller 1904—1924 afkastningen skulle årligen

lemna ett behållet öfverskott af 170 R:dr 50 öre;

samt att efter ar 1924 Statens kontanta behållning, efter afdrag af

omkostnaderna, skulle framgent komma att årligen uppgå till 800 R:dr

50 öre.

Kongl. Maj:t, som ansåg en slutlig reglering af hufvudfrågan i detta

mål, nemligen upphörandet af Axbergs, Hofsta och Kihls socknars tjenstbarheter

till Bylta svafvelbruk, vara på alla sidor i många afseenden önskvärd,

beslöt den 2 Oktober 1863, att ännu ett försök skulle göras att

åstadkomma en sådan sammanjemkning af de stridiga anspråken, att ifrågavarande

reglering måtte kunna komma till stånd. I sådant afseende och

under antagande, att, derest en ordnad och lämplig skogsskötsel för framtiden

iakttoges, åtkomsten af den större eller Östra allmänningen vore tillräcklig

att till fullo lemna det belopp af skogseffckter, hvartill bruket enligt

eu rätt tillämpning af privilegierna kunde finnas berättigad^ lät Kongl.

Maj:t till bruksegaren framställa den förfrågan, huruvida denne, för tillvägabringandet

af regleringen och till undvikande af framtida tvister och

obehag, vore villig att, i sammanhang med tjenstbarheternas utlösen till

faststäldt pris, på sätt Rikets Ständer föreskrifvit, till Kronan afträda

Hålahults allmänning, men deremot, såsom ersättning för brukets rätt till

skogsfangst, behålla och till skatte lösa den Östra allmänningen.

På detta förslag förklarade Friherre Åkerhjelm, under den 29 December

1863, sig icke kunna ingå, utan vidhöll sitt år 1861 afgifna, här

ofvan anförda yttrande i ämnet.

De under året 1863 på särskilda vägar gjorda utredningars resultater,

att nemligen beträffande de på allmänningarne befintliga odlingar, som till

betydlig del tillhörde andra än Bylta bruksegare, anledning syntes icke

vara för handen till vidtagande af sådana åtgärder, som Rikets Ständer

åsyftat, och att allmänningarnes öfvertagande af Staten, med bibehållen

rätt för bruksegaren att derifrån årligen erhålla 734 stafrum ved, skulle

under en längre tidrymd medföra icke obetydlig årlig förlust för Staten,

som dessutom ginge miste om den, i händelse af skatteköp, utfallande

köpeskilling och årliga räntor, — föranledde Kongl. Maj:t att vid nästpåföljande

rikdag, i nådig Proposition den 29 December 1865, förnya den

i nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 gjorda framställning och till

Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna, huruvida icke för verkställande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

af ifrågavarande reglering, enligt de af Krigs-, Kammar- och Bergskollegierna

förordade grunder, det af Rikets Ständer redan beviljade anslagsbeloppet

88,587 R:dr 80 öre kunde förblifva till Kongl. Maj:ts disposition.

Framställningen blef af Rikets Ständer så till vida bifallen, att de,

genom underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866, ställde nyssnämnda anslag

fortfarande till Kongl. Maj:ts disposition att användas till ersättning

åt Bylta bruksegare för de så kallade frisocknarnes tjenstbarlieter, och

detta utan att dervid, såsom år 1860, fästades vilkoret af de begge allmänningarnes

återlemnande till Kronan. I detta hänseende tilläde Rikets

sednast församlade Ständer endast en anhållan, att, derest brukets egare

inginge på uppgörelsen om tjcnstbarhcterna, Ostra allmänningen och Hålahult

genast måtte ställas under Kronans omedelbara disposition, men att,

derest uppgörelsen icke komme till stånd under den med år 1867 ingångna

statsreglcringsperiod, Kongl. Maj:t utan hinder deraf behagade låta

på det sätt ställa förenämnda allmänningar under Kronans disposition, att

Skogsstyrelsen anbefalldes dels att genom Jägmästaren i länet jemte nödig

skogsbetjening hafva tillsyn och vård om allmänningarne, på stället

vaka deröfver, att det årliga, blott för svafveltillverkningen bestämda afverkningsbeloppet,

734 i (rätteligen 734) stafrum ved, icke öfverskrides

samt skogseffekterna icke användas för annat ändamål än det, hvartill

allmänningarne blifvit åt svafvelbruk^ upplåtna; dels att åt blifvande skogvaktare

såsom boställen upplåta nödigt antal af de å allmänningarne befintliga

oskattlagda torp och intagor, hvaremot de öfriga oskattlagda lägenheterna

skulle i laga ordning skattläggas.

IJofmarskalken Friherre Åkcrhjelm, hvars yttrande, huruvida han vore

villig att ingå på den af Rikets Ständer sålunda medgifna uppgörelse i

ämnet, blifvit infordradt, har, i detta yttrande, afgifvet under den 19 sistlidne

Oktober, visserligen sökt ådagalägga sin påstådda rätt, såsom egare

af Bylta bruk, att derunder bibehålla både Ostra allmänningen och Hålahult

samt vidhållit sitt erbjudande att emot rätt till deras skatteköpande

och den anslagna ersättningssuinman afstå från frisocknarnes tjenstbarhet^,

men dock slutligen förklarat sig villig att, derest Kongl. Maj:t funne

det skäligt, gorå den ytterligare eftergift, att han för afstående från frisocknarnes

tjenstbarhet^'' åtnöjer sig med den anslagna ersättningssuinman

samt rättigheten att till skatte under bruket köpa Ostra allmänningen, i

hvilket fall Hålahults allmänning skulle till Kronan återgå.

Under de sednare förhandlingarne i detta ärende, jemförda med dess

ställning år 1861, hafva således Rikets Ständer och bruksegaren gått hvarandra

till mötes så vida, att de förra icke längre gjort begge de omtvistade
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 9

stade kronoallmänningarnes afstående från bruket till ett vilkor för uppgörelsen

om frisocknarnes tjenstbarheter, och bruksegaren medgifvit att

afstå den ena af dessa skogar, nemligen Hålahult.

Val synes det vara en vinst för Staten, likasom det ostridigt vore en

sådan för frisocknarnes hemmansegare, om deras med nuvarande tids rättsbegrepp

oförenliga beroende af Bylta bruk komnie att upphöra; och Kongl

Maj:t skulle följaktligen anse för det allmänna nyttigt att ansluta den länge

eftersträfvade öfverenskommelsen på de grunder, som Kongl. Maj:t redan

år 1863 och bruksegaren numera funnit antagliga; helst riket derigenom

vunne de icke obetydliga fördelarne, att tre socknar med mer än etthundra

mantal inginge i rotering; att en i mellersta delen af riket belägen

skog af nära 900 tunnland ren skogsmark konime under Kronans omedelbara

förvaltning, för att kunna bringas till förkofran och framtida större

afkastning, samt slutligen att äfven skatteköpeskilling för Östra allmänningen

och årliga räntor af denna skog blefve för Kronan att påräkna; men

Kongl. Maj:t ser sig af stadgandet i § 77 Regeringsformen förhindrad att

bringa förhandlingarne i detta ämne till ett önskligt slut; så vida icke

Riksdagen samtycker, att i sammanhang dermed sistnämnda kronoskog

må, efter behörig skattläggning, till bruksegaren under skattemannarätt

försäljas.

Kongl. Maj:t vill fördenskull härmed i nåder föreslå Riksdagen, att

medgifva, det Kongl. Maj:t, emot det egaren af Bylta bruk för sig och

sina rättsinnehafvare afstår från Axbergs, Idofsta och Kihls socknars tjenstbarheter

till bruket samt till Kronans förfogande afträde!’ kronoallmänningen

Hålahult, må, jemte utbetalning till bruksegaren af den på Rikgäldskontoret

för ändamålet anvisade ersättningssumma, låta, med tillämpning

af Kongl. Kungörelse!! den 4 Februari 1811, skattlägga och till bruksegaren

under skattemannarätt försälja den Östra kronoallmänningen.

De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Riksdagens

Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt, och

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse

välbevågen.

CAM L.

C. G. Lagercrantz.

Bill. till Riksd. Prof. 1867. 1 Sand. 1 A/cl. 5 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 22

Januari 1867.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,

samt

Statsråden: Grefve von Plåten,

Lagerstråle,

Bredberg,

Reuterskiöld,

Lagercrantz och

von Ehrenheim.

Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Lagercrantz uppläste till

justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga

tillstyrkande, förut fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition

till Riksdagen, angående skatteförsäljning af Ostra kronoallmänningen

i Örebro län, för afslutande af regleringen rörande de så kallade

frisocknarnes tjenstbarhet^'' till Bylta svafvelbruk.

Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, fann

Kongl. Maj:t godt i nåder gilla berörda förslag samt

befallde, att nådig Proposition i enlighet dermed, på

sätt bilagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen

aflåtas.

Ex protocollo

C. F. Smerling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.