Angående Bruksegaren G. Bernliardts och HofKamer er ar en A. Tli. Welins ansökning om afskrifning af en Kronans fordran hos dem, i följd af ingången borgensförbindelse
1868-03-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1868:25, Angående Bruksegaren G. Bernliardts och HofKamer er ar en A. Tli. Welins ansökning om afskrifning af en Kronans fordran hos dem, i följd af ingången borgensförbindelse
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kong!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
J%!:o Så.
Ank. till Eiksd. Kansli den 2 Mars 1868, kl. 8 e. m.
Kongl. Maj:ts nadiga Proposition till Riksdagen, angående Bruksegaren G.
Bernliardts och HofKamer er ar en A. Tli. Welins ansökning om
afskrifning af en Kronans fordran hos dem, i följd af ingången
borgensförbindelse; Gifven Stockholms Slott den 24 Januari 1868
Sedan Kong! Maj:ts Arméförvaltning, genom sitt Advokatfiskals-embete,
hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län begärt, det
Kong]. Maj:ts Befallningshafvande villo af Bruksegaren G. Bernliardt låta i laga
ordning uttaga och till Arméförvaltningen insända ett belopp af 5,607 Rall- 23
öre, utgörande återstoden af ett till aflidne Bruksegaren Th. F. Morsing i lifstiden
lemnadt förskott för åtagen leverans af 1,468 sadelställningar; för återbetalande af
hvilket förskottsbelopp, i händelse leveransen ej fullgjordes, Bruksegaren Bernhardt
jemte numera aflidne Förste Hofintendeuten P. G. Welin, eu för begge och begge
för en, iklädt sig betalningsskyldighet, enligt borgensförbindelser af den 1 och
4 Juli 1833; så hafva, uti en till Kong!. Maj:t ingifven skrift, Bruksegaren Bernhardt
å egna och Hofkamereraren A. Th. Welin å egna och medarfvingars efter
Förste Hofintendeuten Welin vägnar i underdånighet anhållit, att Kong]. Maj:t
täcktes antingen omedelbart anbefalla eller ock hos Riksdagen göra nådig framställning
om afskrifvande ur Kronans räkenskaper af dess ofvanberörda fordran.
Af handlingarne i målet inhemta^ hufvudsakligen:
att, sedan Kong!. Maj:t, medelst nådiga skrifvelse!- den 14 Juni och den 7
Augusti 1832, anbefallt Krigskollegium att åt dåvarande Ryttmästare!! N. H. J.
Akerbtein uppdraga anskaffandet och tillsynen vid förfärdigandet af 1,468 stycken
Bill. till Riksd. Prot. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 11 Raft. I
2
K''origL Maj:ts Nåd, Proposition N:o 23,
sadlar med jernbågar efter Åkersteins uppfinning, Krigskollegium den 16 Augusti
berörda år åt Åkerstein, bland annat, uppdragit att ombesörja tillverkandet och
hafva tillsyn vid förfärdigandet af de till sadlarne erforderliga 1,468 sadelbommar
med jernbågar och dertill hörande skruf v ar och packklotsar;
att Åkerstein, å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar, derefter, den 14 Maj
1833, med Bruksegaren Morsing afslutat skriftligt kontrakt om leverans af ifrågavarande
sadelställningar, uti hvilket kontrakt stadgades i första punkten, att sadelställningarne
skulle blifva efter framdeles erhållande, till förmon bestämd modell,
men af hufvudsakligen samma konstruktion som den, hvilken blifvit Morsing förevisad;
i tredje punkten, att den till förmon bestämda modellen för sadelställningarne
skulle till leverantören vara aflemna^! den 31 Augusti 1833, äfvensom bestämd
modell för packklotsar då afgifvas; samt i tionde punkten, att leverantören skulle
erhålla ett räntefritt förskott af femtusen Riksdaler Banko till bestridande af omkostnader
för maskinerier och redskap;
att för detta förskott, hvilket Morsing uppburit, ofvanbemälde dåvarande
Maskinbyggmästaren vid .Nyköpings mekaniska verkstad, numera Bruksegaren O.
Bernhardt och dåvarande Kammarrådet, sedermera I örste Hofintendenten P. Gr.
Welin, en för begge och begge för en, gatt i full borgen, antingen för datsammas
behöriga återgäldande i fall leveransen icke skulle blifva fullgjord, eller att det
afräkningsvis finge beräknas vid slutliga In;videns uppgörande efter fullgjord le
-
verans;
att Åkerstein hvarken inom utsatt tid eller sedermera tillställt Morsing behöriga
och bestämda modeller, hvarefter sadelställningar ne kunde förfärdigas, hvarigenom
vållats att leveransen måst inställas;
att, uti den i anledning häraf uppkomna rättegång, dels emellan Kronan
och Morsing, hvar emot annan, dels emellan Kronan och Åkerstein, Kongl. Maj:t
genom dom den 13 Augusti 1858, bland annat, förklarat Morsing skyldig till Kronan
återgälda det uppburna förskottet, med 5 procent ränta från den 9 h ebiuari
1836, då rättegången derom börjades, dock med afdrag af 1,261 R:dr 40 sk. 8 rst.
Banko, utgörande beloppet af de utgifter, Morsing för leverans-affären fatt vidkännas,
intill den 31 Augusti 1833, då modellerna enligt kontraktet skolat Morsing
tillställas, jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 3 Februari 1835;
att, efter Morsings sedermera inträffade död, hans bo blifvit till borgenärer
alträd!, i hvilken konkurs Kronan erhållit en utdelning åt endast 981 R.dr 10 öre
Riksmynt; och
att, enligt en den 12 December 1866 uti Arméförvaltningens Artilleridepartements-kammarkontor
upprättad liqvid emellan Artilleri-departementet och
aflidne Bruksegaren Th. F. Morsing, Kronans fordran utgjorde:
Kapital..................Kant R:dr 5,607: 23.
Ränta................y_; •__» 5,364: 74.
tillhopa Runt R:dr 10,971: 97.
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Utom hvad sålunda förekommit, hafva sökänderna i underdånighet anfört,
hurusom under rättegången Underdomstolarne förklarat Morsing ega qvittningsrätt
för uppgifna fordringar till högre belopp än förskottet; och ehuru bevisningen
i sistberörda hänseende icke i högre instanser ansetts fullständig, utan Morsing ålagts
återbära det nu hos den ena löftesmannen utsökta beloppet 5,607 R:dr 23 öre
R:mt, utgörande hvad af förskottet, 7,500 R:dr samma mynt, skulle återstå oredovisad
t, jemte ränta derå, — om hvilken sednare dock ej nu vore fråga — hade Kongl.
Maj:t likväl derutinnan fastställt domstolarnes sammanstämmande beslut, att kontraktet
förklarats hafva blifvit å Kronans sida genom dess förrbemälde ombud brutet.
— Sedan Morsing
nat tillgång till betäckande af Kronans fastställda räntefordran, både tiden ansetts
vara inne att af hans löftesmän indrifva det återstående kapitalbeloppet; men om
än ett sådant fordringsanspråk kunde hafva lagens bokstaf på sin sida, hyste dock
sökänderna den öfvertygelse, att fullföljden af en dylik rättegång icke vore med
billighet öfverensstämmande: då Morsings löftesmän, enligt det ena alternativet i
deras ifrågavarande borgensförbindelse iklädt sig ansvarighet för det af Morsing
uppburna förskottets återgäldande, »ifall leveransen icke skulle blifva fullgjord»,
och alltså denna förbindelse måste anses hafva tillkommit under förutsättning att kontraktet
blefve å Kronans sida behörigen fullgjordt, om än sådant icke blifvit i
handlingen särskilt uttryckt. Men enär ett motsatt förhållande bär inträffat, då
genom krono-ombudets vacklande åtgärder ej mindre Morsing sattes ur stånd att
uppfylla sitt åtagande, än äfven sökanden Bernhardt, såsom den tiden Maskinbyggmästare
vid Nyköpings mekaniska verkstad, der sadelställningarne skulle förfärdigas,
gjordes oförmögen att uppfylla den enda skyldighet, han ansåg sin på
krono-ombudets eget föranledande ingångna borgen medföra eller att tillse, det
arbetet blefve kontraktsenligt verkstäldt; då dessutom Morsing, på sätt ofvan förmäld
t är, i sjelfva verket, till följd af kontraktet, för Kronans rökning haft utgifter,
till och med öfverstigande det af honom uppburna förskottsbeloppet; samt då
slutligen det icke torde vara med Kronans fördel förenligt att antaga det andra
alternativet för borgensförbindelsens uppfyllande, hvartill sökänderna, på grund af
densammas ordalydelse ansåge sig fortfarande berättigade, eller att låta förskottet
afräknas vid slutliqviden efter fullgjord leverans af sadelställningarne, med hvilkas
förfärdigande de då både att gå i författning, — en rättighet, den de såsom eu sista.
utväg måste påyrka att få tillgodonjuta; så syntes för sökänderna dessa omständigheter
innefatta skål nog att låta saken förfalla.
Häröfver har Arméförvaltningen, sedan dess Advokatfiskals-embete blifvit i
ämnet hord t, under den 5 Mars sistlidet år afgifvit underdånigt utlåtande: varande
härvid af Advokatfiskals-embetet yttradt, att då anledningen till att Bruksegaren
Morsing ej fullgjort berörda leverans varit den att Kronans ombud icke till
Morsing aflemna! till förmon bestämda modeller till sadelställningarne, och samma
hinder otvifvelaktigt förefunnes för leveransens fullgörande af sökänderna, syntes
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
dessas förklarande, att de, i händelse den underdåniga ansökningen ej bifölles,
ämna öfvertaga och fullgöra leveransen, -— äfven om en sådan tolkning af borgensförbindelsen,
som den af dem framställda, skulle godkännas, — ej höra förtjena
afseende; och då Kronans ifrågavarande fordran, enligt hvad sökanderne ej gittat
bestrida, vore på lag grundad, kunde Advokatfiskals-embetet, som erkände att bil—
lighetsskäl förefunnos för efterskänkandet af samma fordran, icke till sökändernas
derom gjorda ansökning tillstyrka bifall.
Arméförvaltningen har anfört: att enär af Kongl. Maj:ts i Högsta Domstolen
den 13 Augusti 1858 gifna dom inhemtades, dels att såväl Kämners- som
Kådstufvurätten i Nyköping, den förra genom utslag af den 29 December 1848
och den sednare medelst dom af den 25 Juni 1850, tillerkänt aflidne Bruksegaren
Morsing godtgörelse för hans häfda kostnader för ifrågavarande leverans af
sadelställningar och packklotsar till ett sammanlagdt belopp af 5,556 R:dr 16 sk.
1 rst. Banko, och dels att Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt, genom dom
af den 5 April 1853, som till följd af försummelse utaf Morsings ombud ej blifvit
öfverklagad, endast beviljat Morsing ersättning för de af honom, för fullgörandet
af merberörda leverans, bestridda utgifter intill den 31 Augusti 1833, den dag då
till formen bestämda modeller för sadelställningarne och packklotsarne bort vara
till Morsing aflemnade, och till följd af donna beräkningsgrund nedsatt hans fordringsanspråk
till 1,261 R:dr 40 sk. 8 rst. Banko, funne Arméförvaltningen, som
saknade skål för annat antagande, än att Morsing på god tro och i full öfvertygelse
om erhållandet af modeller såväl till sadels tällningarne som till packklotsarne,
hvarigenom han skulle blifva i tillfälle att fullgöra sitt med Kronan afslutade
kontrakt, af sådan anledning äfven efter den 31 Augusti 1833 fortfarande anskaffat
maskiner och materialier, Utdika, jemte de före sistnämnda dag upphandlade dylika
effekter, uppgått till det af förrbemälda Underdomstolar godkända, sammanlagda
kostnadsbelopp, som med 556 R:dr 16 sk. 1 rst. Banko öfverstiger det från
Krigskollegium erhållna förskott af 5,000 R:dr samma mynt, — på grund häraf
och då leverans-kontraktet, jemnlikt Kongl. Maj:ts dom, vore genom försummelse af
krono-ombudet, numera aflidne Öfvers te-löjtnanten m. m. Nils Harald Joachim
Akerstein, brutet, sig uppmanad att på dessa billighetsskäl i underdånighet hemställa,
det Kongl. Maj:t — då sökändernas yrkande att, såsom en sista utväg, få fullgöra
leveransen icke torde förtjena afseende, enär deras borgensförbindelse dertill
ej dem berättigade, — måtte till Riksdagen öfverlemna Bernhardts och Welins
ansökning om afskrifning ur Kronans räkenskaper af Statsverkets återstående fordran,
uppgående, enligt förut åberopade liqvid till ett kapitalbelopp af 5,60*7 R:dr
23 öre, hvarom nu tvistas med sökänderna, hvilka såsom- löftesmän för de 5,000
R:dr Banko, Morsing förskottsvis uppburit, väl iklädt sig ansvar för beloppets behöriga
återgäldande i fall leveransen icke skulle blifva fullgjord, men icke borgat
för någon ränta, som således, då ytterligare utdelning i Morsings urarfva konkurs
icke vore att förvänta, ej kunde Statsverket tillgodokomma.
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Kong!. Maj:t har detta allt, med hvad mera handlingarne i målet innehålla,
i nådigt öfvervägande tagit; Och, med afseende å hvad Arméförvaltningen sålunda
anfört, vill Kongl. Maj:t, på sätt Arméförvaltningen jemväl hemställt, härmed
i nåder föreslå Riksdagen, det ifrågavarande fordran må ur Kronans räkenskaper
få afskrifvas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillställas det Riksdagens Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.''
CARL.
R. Abelin.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25,
Utdrog af Protokollet öfver Landtför svar s-år enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24 Januari 1868.
Närvarande:
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Mande,rström,
Statsråden: Herr Grefve von Plåten,
Friherre af Ugglas,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
von Ehrenheim,
Abelin.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Abelin uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkan, förut fattade nådiga beslut, uppsätta förslag till Kongl. Maj ds nådiga
Propositioner till Riksdagen:
l:o Angående Bruksegaren G. Bernhardts och Hofkamereraren A. Th.
Welins ansökning om afskrifning af en Kronans fordran hos dem, i följd af ingången
borgensförbindelse.
Kongl. Majd täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla nämnda förslag, sådana de finnas
detta protokoll b ilagda, samt förordna att, i enlighet
dermed, nådiga Propositioner skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
J. H. E. von Knorring.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.